KALLELSE Stadshuset, Flen, sal Malmköping

Transkript

1 Sida 1(2) KALLELSE Sammanträde med: Överförmyndarnämnden Tid: kl 09:00 Plats: Arne Lundberg Ordförande Stadshuset, Flen, sal Malmköping Pirjo Olsson Sekreterare Information/diskussion - Allmän genomgång av verksamhetens område: Jurist/verksamhetsledare Jenny Dunberg a) statistik allmän b) statistik årsräkning c) avvikelser d) beslut tagna sedan föregående nämndsammanträde e) ekonomi f) personalsituation/verksamhetssituation g) utvärdering grundutbildning ställföreträdare + intyg h) planeringsdag i) länsträff Nationella riktlinjer för överförmyndare - legala förmyndares redovisning - Nationella riktlinjer - förordnade ställföreträdares redovisning - Nationella riktlinjer för överförmyndare - kontroll av en persons lämplighet som ställföreträdare - Statskontorets rapport - En förbättrad samordning av tillsynen och tillsynsvägledningen inom överförmyndarområdet ÄRENDEN Justering Postadress Besöksadress Telefon Telefax Bankgiro E-post FLEN Sveavägen flens.kommun@flen.se FLEN

2 2 1. ÖFN/2019:15 Enskilt ärende /Sekretess/ 2. ÖFN/2019:24 Enskilt ärende /Sekretess/ 3. ÖFN/2019:23 Enskilt ärende /Sekretess/ 4. ÖFN/2019:4 Anmälningsärenden: - Kommunfullmäktige Protokollsutdrag , Årsredovisning 2018 Protokollsutdrag , Ansvarsfrihet för 2018 års förvaltning Protokollsutdrag , Årsuppföljning av Flens kommuns krisberedskap Protokollsutdrag , Begäran om entledigande från uppdraget som 2:e vice ordförande i överförmyndarnämnden Olle Olsson (S) Protokollsutdrag , Val av ny 2:e vice ordförande i överförmyndarnämnden efter Olle Olsson (S) Varmt välkommen! Arne Lundberg Ordförande

3 Dalarna, Norrbotten, Skåne, Stockholm, Västernorrland, Västra Götaland och Östergötland. Nationella riktlinjer för överförmyndare legala förmyndares redovisning

4 Beslutsdatum Diarienummer ISBN

5 Inledning En av överförmyndarnas viktigaste tillsynsverktyg är granskningen av den redovisning som legala förmyndare ska lämna till överförmyndaren. Det är av stor vikt att granskningen är rättsligt korrekt och så effektiv som möjligt, för att förhindra rättsliga och ekonomiska förluster för barnet. Ett barns föräldrar är normalt sett även barnets förmyndare. En förälder som är förmyndare är legal förmyndare. Som utgångspunkt har legala förmyndare en fri förvaltning av sitt barns tillgångar. Under vissa omständigheter kan förvaltningen bli kontrollerad av överförmyndaren och det kan medföra att en förälder ska redovisa sin förvaltning till överförmyndaren. I dessa riktlinjer är det en förutsättning i de fall som beskrivs att det finns en redovisningsskyldighet. Syfte Syftet med dessa vägledande riktlinjer är att uppnå en mer enhetlig tillämpning vid överförmyndarnas granskning av legala förmyndares redovisning. Riktlinjerna bör tillämpas som utgångspunkt vid överförmyndarnas granskning av redovisningen. Riktlinjerna är inte bindande och heller inte uttömmande. Definitioner I riktlinjerna används följande begrepp utifrån nedanstående definitioner. Överförmyndare Överförmyndarnämnd Överförmyndare Förälder Barn Legal förmyndare En förälder som är förmyndare till sitt omyndiga barn. Omyndig - barn under 18 år. Synonymt begrepp är underårig. Prisbasbelopp Gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 socialförsäkringsbalken.

6 Förkortningar FB föräldrabalken JO Riksdagens ombudsmän (Justitieombudsmannen)

7 Innehållsförteckning 1. Legala förmyndares redovisningsskyldighet 7 När redovisningsskyldighet uppstår... 7 Redovisningsskyldigheten upphör... 7 När redovisningsskyldigheten upphör... 7 Beslut om befrielse... 8 Beslut att fördela ansvaret för förvaltningen... 9 Minskning av tillgångarnas storlek... 9 Medel som en förälder inte förvaltar... 9 Egen lön m.m Särskild förvaltning Krav på legala förmyndares löpande räkenskaper 11 Allmänt om löpande räkenskaper Hantering av verifikat Krav på legala förmyndares redovisning av sin förvaltning 12 Förteckning Årsräkning Sluträkning Förenklad redovisning Krav på överförmyndarens granskning av redovisning från förmyndare 16 Generella krav på granskningen Kontroll av formell behörighet för myndigheten och granskaren Överförmyndaren kan begära in information Kontroll av redovisningshandlingarnas underskrifter och form Kontroll av att handlingarna är undertecknade på heder och samvete Kontroll av att rätt ställföreträdare skrivit under Kontroll av att årsräkningen är ifylld med beständig skrift Kontroll av att föräldern räknat rätt m.m Kontroll av en förälders användning och placering av pengarna Kontroll av hur barnets pengar använts Kontroll av tillgångarnas placering Kontroll av överförmyndarspärrar Kontroll av att ställföreträdaren inte brutit mot föräldrabalkens regler om samtycke, gåvoförbud m.m Kontroll av att det finns samtycke till vissa rättshandlingar Gåvoförbudet Kontroll av sammanblandning av medel och skuldsättning Överförmyndarens rättelse av siffror m.m Anteckning om resultatet av granskning på handlingen Handläggningstid för granskning Överlämning av redovisningshandlingar... 23

8 5. Redovisning av dödsbo 24 En förälder företräder sitt barn i dödsbo Redogörelse för skifteshinder Årsuppgift Redovisning av företrädare för dödsboet efter en ställföreträdare 26

9 1. Legala förmyndares redovisningsskyldighet När redovisningsskyldighet uppstår En förälder blir skyldig att redovisa förvaltningen av sitt barns tillgångar under följande förutsättningar. (Se 13 kap. 2 och 14 FB.) När värdet av barnets tillgångar överstiger åtta gånger gällande prisbasbelopp på grund arv, gåva, värdestegring eller annat sätt. När barnet har fått tillgångar genom arv, testamente, gåva eller livförsäkring, om det skett med villkor om särskild överförmyndarkontroll. När barnet blir ägare till egendom som omfattas av bestämmelserna om samtycke i 13 kap. 10 FB (fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom). Om överförmyndaren enligt 13 kap. 18 FB har beslutat att förelägga en förälder att redogöra för sin förvaltning utöver vad som följer av 13 kap. 14 och 15 FB. Tänk på! Om barnet fått egendom med villkor om särskild överförmyndarkontroll blir föräldern automatiskt redovisningsskyldig, oavsett vilket värde tillgångarna har. Överförmyndaren kan inte heller besluta om lättnader i skyldigheten avseende sådan egendom. Redovisningsskyldigheten upphör När redovisningsskyldigheten upphör I följande situationer upphör redovisningsskyldigheten. Barnet har fyllt 18 år och förmynderskapet har upphört per automatik. Barnet har avlidit och förmynderskapet har upphört per automatik. Föräldern har avlidit. (Se mer i avsnitt 6.) Tingsrätten har beslutat att föräldern ska ersättas med en förordnad förmyndare. Överförmyndaren har beslutat att befria föräldern från skyldigheten att ge in redovisning. Överförmyndaren har beslutat att bara en av två föräldrar fortsättningsvis ska redovisa förvaltningen av barnets ekonomi. 7

10 Överförmyndaren har beslutat att redovisningsskyldighet ska upphöra på grund av att storleken på barnets tillgångar har minskat till under fyra prisbasbelopp. Om ett villkor om särskild överförmyndarkontroll har återkallats (och barnet i övrigt saknar tillgångar som medför redovisningsskyldighet). Beslut om befrielse Överförmyndaren kan besluta att befria en förälder från att ge in årsräkning och sluträkning, om det med hänsyn till föräldrarnas och barnets förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl. Beslutet kan antingen gälla enbart ett visst år eller gälla tills vidare. (Se 13 kap. 16 FB.) När överförmyndaren överväger att besluta om befrielse från redovisning är det viktigt att komma ihåg att överförmyndarkontrollen är begränsad till de föräldraförvaltningar som är av större omfattning eller till de fall där kontroll har satts upp som villkor för gåva eller dylikt. Därför bör kravet på redovisning inte efterges slentrianmässigt, utan överförmyndaren ska alltid göra en reell prövning av förhållandena i det enskilda fallet. 1 När det gäller fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom (egendom som omfattas av 13 kap. 10 FB) kan det finnas skäl att befria från redovisning, t.ex. när barnet eller dennes familj bor i den aktuella fastigheten och den inte lämnar någon avkastning. 2 Tänk på! Det är inte möjligt att befria en förälder från skyldigheten att ge in en förteckning. Länsstyrelsens rekommendation Ett beslut om befrielse från redovisningsskyldigheten som gäller tills vidare bör regelbundet omprövas av överförmyndaren. Överförmyndaren bör upplysa föräldrar som befriats från redovisningsskyldighet att om förutsättningarna förändras måste överförmyndaren informeras. 1 Prop. 1993/94:251 s Ibid. 8

11 Beslut att fördela ansvaret för förvaltningen Den förälder som är redovisningsskyldig är också den som ska ge in redovisningen och skriva under handlingen på heder och samvete. Om barnet har två föräldrar som är förmyndare måste båda lämna redovisning. Överförmyndaren kan dock besluta att bara en av föräldrarna ska ha uppdraget att förvalta barnets egendom. Ett sådant beslut innebär att det bara är den ena föräldern som fortsättningsvis lämnar årsräkning och sluträkning. 3 (Se 12 kap. 12 FB.) Minskning av tillgångarnas storlek Om värdet på barnets tillgångar sjunker och blir lägre än fyra prisbasbelopp så ska överförmyndaren besluta att tillgångarna inte längre ska omfattas av bestämmelserna i 13 kap. 4 7 FB. Förälderns redovisningsskyldighet upphör samtidigt och föräldern blir skyldig att ge in sluträkning enligt 13 kap. 15 FB. (Se 13 kap. 9 1 st. FB.) Överförmyndaren kan också bestämma att kontrollen enligt 13 kap. 3 8 ska upphöra, om det finns särskilda skäl. I så fall upphör inte redovisningsskyldigheten automatiskt. Det kan dock vara lämpligt att överförmyndaren samtidigt beslutar att befria föräldern från att ge in årsräkning eller att den kan lämnas i förenklad form. 4 (Se 13 kap. 9 3 st. FB.) Medel som en förälder inte förvaltar Egen lön m.m. En förälder förvaltar som huvudregel all egendom som tillhör barnet, med vissa undantag. (Se 12 kap. 1 1 st. och 9 kap. 3 och 4 FB.) Egendom som barnet själv råder över, t.ex. egen lön. Egendom som barnet fått med villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen. Denna egendom ingår som huvudregel inte i det som en förälder ska redovisa i årsräkningen. Det kan dock vara lämpligt att egendomen redovisas i förteckningen. 5 Om ett barn som fyllt sexton år har tjänat egna pengar, så förfogar barnet själv över dem och kan själv bestämma hur de ska användas. En förälder kan dock ansöka hos överförmyndaren om samtycke till att pengarna istället ska förvaltas av föräldern, om det behövs för barnets uppfostran eller välfärd. Barnet ska då få möjlighet att yttra sig innan beslutet. (Se 9 kap. 3 2 st. FB.) 3 Se Svea hovrätts dom den 17 december 2010 i mål nr ÖÄ angående att en medförmyndare kan få i uppdrag att ensam förvalta barnets tillgångar. 4 Walin, Vängby, Singer, Jänterä-Jareborg Föräldrabalken (1 jan. 2018, Zeteo), kommentaren till 13 kap Prop. 1993/94:251 s

12 Överförmyndaren kan också fatta ett sådant beslut när det gäller egendom som barnet fått under villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen, om barnet fyllt sexton år. Innan barnet fyllt sexton år är det föräldern som ensam bestämmer om det finns skäl att ta hand om egendomen. (Se 9 kap. 4 FB.) Särskild förvaltning En förälder förvaltar inte tillgångar som barnet har fått genom gåva eller testamente med villkor att egendomen ska stå under förvaltning av någon annan än föräldern, så kallad särskild förvaltning. Det innebär att det är någon annan än föräldern som förvaltar barnets tillgångar. Denna förvaltning står utanför föräldrabalkens kontrollsystem och överförmyndaren har inte tillsyn över den särskilde förvaltarens verksamhet. 6 (Se 12 kap. 1 FB.) Länsstyrelsens rekommendation När en överförmyndare noterat att det finns villkor om särskild förvaltning i testamente eller gåvobrev, och konstaterat att särskild förvaltning ska gälla för egendomen, ska överförmyndaren därefter enbart pröva förälderns begäran om samtycke till själva överlåtelsehandlingen, exempelvis arvskiftet. Överförmyndaren bör på lämpligt vis dokumentera sitt ställningstagande avseende särskild förvaltning i akten, t.ex. i en tjänsteanteckning. 6 SOU 1970:67 s. 167 och prop. 1993/94:251 s. 139 f. Läs mer om villkoren för att det ska kunna anses vara särskild förvaltning i Svea hovrätts dom den 15 januari 1990 i mål nr RH 1990:4. 10

13 2. Krav på legala förmyndares löpande räkenskaper Allmänt om löpande räkenskaper En förälder är skyldig att föra räkenskaper och göra anteckningar endast om barnets egendom är av en större omfattning och en faktisk förmögenhetsförvaltning utförs. Det ställs således lägre krav på vilka löpande räkenskaper en förälder ska föra, än på en förordnad ställföreträdare. Men om föräldern är redovisningsskyldig gentemot överförmyndaren så krävs som huvudregel att de för löpande räkenskaper, för att kunna fullgöra sin skyldighet. Att föra löpande räkenskaper underlättar också för föräldern. 7 Tänk på! En förälder är skyldig att ge in det som överförmyndaren begär. Det innebär att de verifikationer och annat underlag som en förälder har, på begäran ska lämnas till överförmyndaren. (Se avsnitt 4.3.) Hantering av verifikat Det finns ingen uttrycklig bestämmelse om hur verifikat och andra handlingar som föräldrar har ska hanteras och var de ska förvaras efter att årsräkning lämnats. De bestämmelser som finns avser ställföreträdares skyldighet att hålla handlingar tillgängliga t.ex. vid granskning av en ny ställföreträdare. 8 (Se 13 kap 21 och 16 kap. 8 FB.) Av detta följer att det är föräldern som ska förvara originalverifikat. Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör återsända originalverifikat till föräldern efter genomförd granskning av förteckning, årsräkning och sluträkning. 7 Prop. 1993/94: 251 s. 213 f. 8 NJA II 1924 s

14 3. Krav på legala förmyndares redovisning av sin förvaltning Förteckning En förälder ska ge in en förteckning över barnets tillgångar, senast en månad efter att redovisningsskyldigheten inträdde. Förteckningen ska lämnas på heder och samvete. (Se 13 kap. 3 FB och 2 förmynderskapsförordningen [1995:379].) Innehållskrav förteckning (i den mån det förekommer): Tillgångar och dess värde Skulder Pantbrev i fastighet Tomträtt Egendom som står under särskild förvaltning Bestyrkt kopia av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvobrev Kopia av bouppteckning Tillgångarnas värde och skulder ska som huvudregel anges i förteckningen till det värde de hade när de översteg åtta prisbasbelopp eller när gåvan/arvet fullbordades. Aktier och andra värdepapper ska tas upp till marknadsvärdet per samma datum. Fastighet och nyttjanderätt till fast egendom (t.ex. bostadsrätt) ska tas upp till egendomens försäljningsvärde, det vill säga det värde den kan tänkas få vid en försäljning och inte till taxeringsvärdet. 9 Tänk på! Om barnet fått eller köpt fastighet eller nyttjanderätt till fastighet, i enlighet med 13 kap. 10 FB blir en förälder redovisningsskyldig men är inte skyldig att ge in förteckning. En förteckning behöver enbart lämnas om barnet har tillgångar (inklusive fastigheten) som överstiger åtta prisbasbelopp. Om det är möjligt ska en förälder i förteckningen redovisa uppgifter om egendom som står under särskild förvaltning. Den egendomen ska dock inte redovisas i årsräkning och sluträkning. redovisas i årsräkning och sluträkning. 9 Prop. 1993/94:251 s

15 Länsstyrelsens rekommendation Lösöre av större värde, t.ex. fordon och konst, bör redovisas i förteckning, årsräkning och sluträkning. Årsräkning En förälder ska lämna årsräkning före den 1 mars varje år. Föräldern ska då redovisa för den period som denne varit redovisningsskyldig. Årsräkningen ska lämnas på heder och samvete. (Se 13 kap. 14 FB.) Innehållskrav årsräkning Egendomen och dess värde vid början och slutet av redovisningsperioden. Skulder som hänför sig till egendomen vid början och slutet av redovisningsperioden. Inkomster av egendomen. Utgifter som har betalats med egendomen eller dess avkastning. Det är inte tillräckligt att en förälder endast anger värdet på egendomen utan även vilken typ av egendom det är och t.ex. hur många aktier barnet äger ska anges. En förälder bör särskilt ange om barnet fått egendomen genom gåva, arv eller dylikt. Överförmyndaren ska också av årsräkningen kunna förstå på vilket sätt barnets egendom har förändrats under perioden. En förälder ska även uppge eventuella skulder som hänför sig till egendomen, t.ex. inteckningsskulder avseende en fastighet. 10 En förälder behöver inte specificera inkomster och utgifter på samma vis som en förordnad ställföreträdare. Föräldern behöver normalt sett bara ange hur stor del av utbetalningarna som har gått åt till barnets uppehälle, utbildning eller nytta i övrigt. En närmare specifikation anses onödig, såvida det inte rör sig om stora belopp. 11 Angående vad som inte ingår i det som ska redovisas, se avsnitt 1.3. Tänk på! En förälder behöver endast redovisa den egendom som omfattas av bestämmelserna i 13 kap. 2 och 10 FB. Om redovisningsskyldigheten t.ex. har uppkommit enbart på grund av köp av en fastighet eller en gåva med villkor om särskild överförmyndarkontroll, så är det endast detta som ska redovisas. 10 Prop. 1993/94:251 s Ibid. 13

16 Sluträkning En förälder ska i sluträkningen redovisa för den period som denne varit redovisningsskyldig. Sluträkningen ska lämnas på heder och samvete. (Se 13 kap. 15 FB.) Innehållskravet för sluträkningar är detsamma som för årsräkningar (se avsnitt 3.2). Sluträkning ska lämnas När barnet blivit myndigt och förmynderskapet per automatik har upphört. Om barnet avlidit och förmynderskapet per automatik har upphört. Om föräldern har entledigats som förmyndare. Om endast en av två föräldrar upphört att vara förmyndare, ska sluträkning inte lämnas. Den andra föräldern kvarstår då som ensam förmyndare. 12 Om ett villkor enligt 13 kap. 2 2 st. FB om särskild överförmyndarkontroll har återkallats. Om överförmyndaren enligt 13 kap. 9 1 st. FB har beslutat att överförmyndarkontrollen ska upphöra, på grund av att värdet på tillgångarna sjunkit till under fyra prisbasbelopp (se 13 kap. 16 FB). Om en förälder som var ensam förmyndare har avlidit ska dödsboet efter föräldern lämna redovisning. Om det finns en andra förälder som är förmyndare behöver dödsboet inte lämna redovisning. (Se mer i avsnitt 6.) Förenklad redovisning Överförmyndaren kan under vissa omständigheter fatta beslut om förenklad redovisning. (Se 13 kap. 16 FB.) Överförmyndaren ska här göra samma överväganden som vid beslut om befrielse från redovisningsskyldigheten. (Se avsnitt ) Utöver detta kan överförmyndaren fatta ett sådant beslut, oberoende av tillgångarnas omfattning, om tillgångarna på förälderns uppdrag förvaltas av exempelvis en banks notariatavdelning eller ett annat värdepappersinstitut som omfattas av lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Föräldern bör då i sin årsräkning eller sluträkning kunna göra en enkel hänvisning till bankens eller motsvarande förvaltares redovisning Prop. 1993/94:251 s Prop. 1993/94:251 s

17 Länsstyrelsens rekommendation Ett beslut om förenklad redovisning som gäller tills vidare bör regelbundet omprövas av överförmyndaren. 15

18 4. Krav på överförmyndarens granskning av redovisning från förmyndare Generella krav på granskningen Överförmyndaren har tillsyn över alla föräldrar med barn som är folkbokförda i kommunen, särskilt de som är underkastade föräldrabalkens regler om kontroll och redovisning. Redovisningen som föräldrar ger in till överförmyndaren är ett av de viktigaste tillsynsverktyg som överförmyndaren har. Det är därför av stor vikt att överförmyndaren noggrant granskar redovisningen och ser till att barnets intressen tillvaratas. Överförmyndaren ska se till att barnets tillgångar i skälig omfattning används för dennes nytta och i övrigt är placerade så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd. (Se 16 kap. 1 och 3 1 st. FB.) Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör genomföra granskningen av redovisningarna på ett systematiskt sätt och ha en utarbetad rutin för granskningen. Överförmyndaren ska bedöma i vilka ärenden och vilka poster i redovisningen där det finns störst risker för allvarliga ekonomiska skador för barnet om förälderns förvaltning brister. Genom en sådan riskvärdering kan överförmyndaren bedöma behovet av en djupare granskning. Överförmyndaren får på så sätt möjlighet att i ett tidigt skede granska de redovisningar som bedöms ha störst risk och därmed kunna vidta snabba åtgärder om brister upptäcks. Några riskfaktorer för överförmyndaren att beakta kan vara: - Föräldern har inte redovisat tidigare. - Förälderns tidigare redovisning har varit bristfällig. - Barnet har en omfattande eller komplicerad ekonomi. - Händelser under året som kan föranleda en högre riskbedömning. Överförmyndaren kan utöver detta välja att slumpvis granska vissa redovisningar mer ingående ett visst år. 16

19 Kontroll av formell behörighet för myndigheten och granskaren Innan granskningen av redovisningen påbörjas bör överförmyndaren kontrollera att de är behörig myndighet för det aktuella ärendet. (Se 11 kap. 25 och 16 kap. 2 FB.) Överförmyndaren ska omgående överlämna ärendet till behörig myndighet om barnet är folkbokfört i en annan kommun. (Se 6 förmynderskapsförordningen.) Överförmyndaren får delegera uppdraget att besluta om en redovisningshandling ska granskas med eller utan anmärkning till en ledamot, en ersättare eller en tjänsteman på kansliet. (Se 19 kap. 14 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör regelbundet kontrollera barnets folkbokföringsadress för att säkerställa att överförmyndaren är behörig myndighet. Det är lämpligt att överförmyndaren informerar föräldern om skyldigheten att lämna uppgifter till överförmyndaren om barnets folkbokföringsadress ändras. Överförmyndaren kan begära in information Överförmyndaren ska granska föräldrars verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar, sluträkningar samt andra handlingar och uppgifter angående förvaltningen som har lämnats. Överförmyndaren har rätt att gå igenom de räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap. 5 FB samt de värdehandlingar som föräldern förvarar med anledning av sitt uppdrag. (Se 16 kap. 3 FB.) En förälder är skyldig att ge in det som överförmyndaren begär. Det innebär att de verifikationer och annat underlag som en förälder har, på begäran ska lämnas till överförmyndaren. (Se 12 kap. 9 FB.) Även banker och andra institutioner är skyldiga att ge överförmyndaren den information som behövs för att granskningen ska kunna genomföras. Det är överförmyndaren som avgör vilka uppgifter som de önskar att banken ska lämna. Banken ska inte göra någon självständig prövning av vilka uppgifter som ska lämnas ut. Uppgiftsskyldigheten omfattar endast överförmyndarens tillsynsverksamhet. 14 (Se 16 kap. 10 a FB.) 14 Prop. 2007/2008:150 s. 70 f. 17

20 Tänk på! Överförmyndaren kan förelägga vid vite att föräldern ska visa upp dessa handlingar, om innehållet i årsräkningen är bristfälligt. 15 (Se 16 kap. 13 FB.) Kontroll av redovisningshandlingarnas underskrifter och form Kontroll av att handlingarna är undertecknade på heder och samvete I föräldrabalken ställs krav på att årsräkningar, sluträkningar och förteckningar ska avges på heder och samvete. Detta innebär att handlingarna antingen måste undertecknas egenhändigt, i original eller signeras med godkänd e-legitimation, t.ex. mobilt BankID. 16 Felaktiga uppgifter i redovisningen kan medföra straffansvar för osann försäkran enligt 15 kap. 10 brottsbalken. Ur JO:s ämbetsberättelse 1998/99 s. 452: Kravet på avgivande på heder och samvete är ovillkorligt och årsräkningar, sluträkningar och förteckningar som saknar sådan påskrift får inte godkännas. Utan underskriften är handlingen inte en årsräkning, sluträkning eller förteckning i föräldrabalkens mening. JO anser att det vore lämpligt om straffansvaret enligt 15:10 BrB borde framgå av årsräkningsblanketten. Kontroll av att rätt ställföreträdare skrivit under Den förälder som förvaltar sitt barns egendom är också den som ska ge in redovisning och skriva under handlingen på heder och samvete. Om barnets båda föräldrar förvaltar barnets tillgångar måste båda föräldrarna också redovisa förvaltningen. Det sker företrädesvis genom att föräldrarna gemensamt ger in redovisning som båda skriver under på heder och samvete. Kontroll av att årsräkningen är ifylld med beständig skrift Årsräkningar, sluträkningar och förteckningar måste i sin helhet vara ifyllda med beständig skrift (inte blyerts eller liknande) av föräldern. Detta är viktigt bland annat för att innehållet och namnteckningen inte ska gå att förvanska Prop. 1993/94:251 s Protokoll från JO:s inspektion med dnr JO:s beslut med dnr

21 Kontroll av att föräldern räknat rätt m.m. En förälder ska skriva in siffror i redovisningen som stämmer överens med underlaget. I en årsräkning måste de utgifter och inkomster som barnet haft under året stämma med det som finns kvar på barnets konto i början och slutet av året. Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör kontrollera att en förälder skrivit rätt siffror utifrån det underlag som lämnats in, och att sammanräkningen av siffrorna stämmer. Om föräldern skrivit fel siffror kan det tyda på att något är fel i redovisningen i stort. Överförmyndaren bör ha som utgångspunkt att en differens kan vara ett tecken på fel i redovisningen i stort och bör därför alltid utreda den. Överförmyndaren får bedöma i varje enskilt fall hur omfattande en sådan utredning ska vara och vilka åtgärder som behöver vidtas. Kontroll av en förälders användning och placering av pengarna Kontroll av hur barnets pengar använts Barns tillgångar ska användas till barnets uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Barnets ålder, föräldrarnas villkor och andra individuella förhållanden måste beaktas vid bedömningen. Det är inte uteslutet att pengar får användas till inköp av något som kommer även familjen i övrigt till godo. Här kan undantagsvis inköp av t.ex. en bil eller ett fritidshus komma i fråga. Men barnets intresse måste vara huvudsaken, övriga familjens nytta får endast vara en bieffekt. 18 (Se 12 kap. 4 och 16 kap. 1 FB.) Utgångspunkten för överförmyndarens bedömning är att föräldrar är underhållsskyldiga gentemot barnet. Att tillgångarna ska användas till barnets uppehälle och nytta innebär därför att en förälder inte fritt kan använda barnets medel för att betala barnets del av hushållsutgifterna. Det måste alltid stå klart att det är barnets intresse som står i förgrunden. 19 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndarens bör i sin slutliga helhetsbedömning av redovisningen, bedöma om ställföreträdaren lever upp till kraven på förvaltningen, i enlighet med 12 kap. 4 och 16 kap. 1 FB. Det bör således tas med vid bedömningen om redovisningen ska granskas med eller utan anmärkning. 18 Prop. 1993/94:251 s. 212 f. 19 Hovrätten för Övre Norrlands dom den 11 september 2013 i mål nr B

22 Kontroll av tillgångarnas placering En förälder ska i första hand använda barnets tillgångar till barnets uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Det är enbart de tillgångar som inte behövs för de ändamålen som ska placeras tryggt och med skälig avkastning. 20 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör vid granskningen av förteckningen kontrollera att barnets tillgångar är placerade på ett tryggt vis. Det är dock i huvudsak förälderns uppgift att bedöma vad som är mest lämpligt. Kontroll av överförmyndarspärrar Ett barn kan ha pengar som har satts in på konto eller annan placering med uppgift om att de inte får tas ut utan överförmyndarens samtycke, så kallad överförmyndarspärr. Det innebär att det krävs samtycke från överförmyndaren om föräldern vill göra ett uttag. Vid granskningen av förteckningen bör det framgå av underlaget från banken att alla konton och motsvarande, som ska ha det, har överförmyndarspärr. 21 (Se 13 kap. 8 och 16 kap. 11 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Vid granskningen av förteckningen bör överförmyndaren kontrollera att det framgår av underlaget från banken att de konton som ska ha överförmyndarspärr också har det. Om detta även ska kontrolleras vid granskningen av varje årsräkning och sluträkning, får bedömas i varje enskilt fall. Kontroll av att ställföreträdaren inte brutit mot föräldrabalkens regler om samtycke, gåvoförbud m.m. Kontroll av att det finns samtycke till vissa rättshandlingar En förälder får inte utföra vissa rättshandlingar utan att överförmyndaren också samtycker. Det gäller bl.a. Ta ut pengar från ett överförmyndarspärrat konto utan samtycke. (Se 13 kap. 8 FB.) Godkänna ett arvskifte där barnet har del. (Se 15 kap. 3 FB.) 20 Prop. 1993/94: 251 s. 21. Se även Hovrätten Västra Sveriges dom 6 november 2008 i mål nr JO:s beslut med dnr

23 Godkänna ett köpekontrakt avseende köp eller försäljning av fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom (t.ex. bostadsrätt). (Se 13 kap. 10 FB.) Köp av visst sorts värdepapper (endast vid kontrollerad förvaltning). (Se 13 kap. 5 och 6 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör alltid kontrollera om föräldern redovisat inkomster eller utgifter som tyder på att en rättshandling som kräver överförmyndarens samtycke har vidtagits utan att överförmyndaren har samtyckt. Överförmyndaren kan samtycka till en sådan rättshandling i efterhand, om överförmyndaren bedömer att det är lämpligt. Gåvoförbudet Personliga presenter Som huvudregel är det förbjudet att ge bort barnets egendom. Undantaget är om det rör sig om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till huvudmannens ekonomiska förhållanden. Om en förälder har gett en otillåten gåva är den inte gällande mot barnet och den bortgivna egendomen kan krävas åter. 22 (Se 13 kap st. FB.) Understöd En förälder kan, om överförmyndaren samtycker till det, bedöma att det finns anhöriga eller andra närstående till barnet som behöver understöd åt anhöriga. Sådant understöd får dock bara tas av barnets inkomster. (Se 13 kap st. FB.) Överförmyndaren bör se till att samtycket återkallas om barnets förhållanden ändras. Om understöd betalats ut utan överförmyndarens samtycke, får pengarna krävas åter. 23 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör alltid kontrollera att inga otillåtna gåvor skett under redovisningsperioden. Överförmyndaren bör vara mycket restriktiv vid bedömningen av om en gåva är acceptabel. 22 NJA II 1924 s. 434 och Walin, Vängby, Singer, Jänterä-Jareborg Föräldrabalken (1 jan. 2018, Zeteo), kommentaren till 13 kap NJA II 1924 s

24 Kontroll av sammanblandning av medel och skuldsättning En förälder ska se till att barnets egendom inte sammanblandas med sin egendom. Det innebär t.ex. att alla bankkonton ska vara i barnets namn. En förälder bör inte heller betala utgifter med sina egna pengar och sedan ta ut pengar från barnets konto och sätta in på sitt eget konto eftersom det kan innebära en otillåten skuldsättning av barnet. 24 (Se 13 kap. 12 FB.) Överförmyndarens rättelse av siffror m.m. En förälder skriver under på heder och samvete att dennes redovisning är korrekt. Kravet på underskrift är kopplat till förälderns straff- och skadeståndsansvar och det är därför viktigt att det står klart vad föräldern har redovisat. Det måste också vara tydligt vad överförmyndaren har ändrat och att ändringarna inte är för omfattande. 25 Länsstyrelsens rekommendation En förälder upprättar redovisningshandlingen på heder och samvete. Vid granskningen bör överförmyndaren därför inte göra alltför omfattande korrigeringar av redovisningen. I första hand bör överförmyndaren begära att föräldern ger in korrigeringar. Om redovisningen ändå brister bör överförmyndaren överväga att granska den med anmärkning. Om en förälder inte klarar av att upprätta årsräkningen kan det även finnas anledning för överförmyndaren att överväga andra åtgärder, t.ex. pröva frågan om det behövs en medförmyndare som sköter förvaltningen ensam eller tillsammans med föräldern. Om överförmyndaren gör korrigeringar i redovisningen bör det framgå tydligt av noteringen vad det är överförmyndaren har ändrat. 24 Ibid s Ur JO:s beslut med dnr : Rättelser av förteckningar och årsräkningar görs i sådan utsträckning att det kan vara svårt att se vilken som är överförmyndarens respektive ställföreträdarens uppfattning. Detta kan medföra att det inte alltid står helt klart vilket belopp ställföreträdaren tar ansvar för. Även om det av handlingarna framgår att ett visst belopp ska föras in i årsräkningen måste överförmyndaren se till att ställföreträdarens underskrift omfattar "rätt" belopp. Om för stora ändringar görs utan medverkan av ställföreträdaren är det risk att straff- och skadeståndsansvaret urholkas. Det är i dessa fall bättre att ställföreträdaren ombeds att ge in en skriftlig komplettering. 22

25 Anteckning om resultatet av granskning på handlingen Överförmyndaren ska anteckna resultatet av sin granskning på redovisningshandlingen. Av anteckningen ska det framgå om den föranlett någon anmärkning. 26 Det ska även framgå vem som fattat beslutet och när granskningen ägt rum. (Se 16 kap. 4 och 13 FB.) Om överförmyndaren finner anledning att rikta anmärkning mot förvaltningen ska föräldern ges tillfälle att yttra sig. En anteckning om anmärkningen ska göras på den granskade handlingen. Överförmyndaren ska även genast pröva om beslut enligt någon bestämmelse i 13 kap. FB behöver meddelas, om föräldern bör entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. (Se 16 kap. 5 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Av anteckningen på redovisningshandlingen bör det framgå om redovisningen är granskad med anmärkning eller om den är granskad utan anmärkning. Handläggningstid för granskning Överförmyndaren ska se till att granskningen av redovisningshandlingarna sker så snabbt och enkelt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (se 9 förvaltningslagen [2017:900]). En snabb handläggning hos överförmyndaren är av rättssäkerhetsskäl viktig för den enskilde som annars kan riskera att dennes personliga eller ekonomiska förhållanden försämras. Handläggningstiden för granskningen bör inte överstiga sju månader. 27 Överlämning av redovisningshandlingar När överförmyndaren har granskat en sluträkning ska samtliga förteckningar, årsräkningar och handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 FB som förvaras hos överförmyndaren lämnas över till behörig mottagare (en ny förmyndare, ett myndigt barn eller dödsboet), oavsett antal och ålder. 28 (Se 16 kap. 8 FB.) Överlämningen ska dokumenteras i akten, eftersom en eventuell talan om ersättning för skada ska väckas inom tre år från det att handlingarna har lämnats. (Se 12 kap. 15 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör på lämpligt vis dokumentera i akten att behörig mottagare tagit emot redovisningshandlingarna. Det bör även framgå när mottagandet skedde. 26 Prop. 1993/94:251 s JO:s beslut med dnr NJA II 1924, s

26 5. Redovisning av dödsbo En förälder företräder sitt barn i dödsbo Om ett barn är delägare i ett dödsbo så är det förälderns uppgift att företräda barnet i boet. Så länge dödsboet inte är skiftat så är det bestämmelserna i 15 kap. FB som ska tillämpas. I dessa fall är således 13 kap. FB inte omedelbart tillämplig på dödsboets tillgångar. (Se 15 kap. 1 1 st. FB.) Om barnet är ensam delägare i dödsboet eller om samtliga delägare har samma ställföreträdare (t.ex. syskon) och dödsboet förvaltas av föräldern så gäller istället bestämmelserna i 13 kap. FB. Om dödsboet ska förvaltas av föräldern så är normalt sett barnet (och eventuella syskon) de enda delägarna i boet. (Se 15 kap. 1 3 st. FB.) Tänk på! Om en förälder skriver under ett arvskifte för sitt barns räkning ska överförmyndaren besluta om samtycke till fördelningen. Om en förälder har del i samma dödsbo som barnet måste överförmyndaren utse en god man enligt 11 kap. 2 FB för att företräda barnet i dödsboet. Redogörelse för skifteshinder Om ett dödsbo inte har skiftats inom sex månader från det datum som bouppteckningen förrättades och har avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo inte heller ingåtts, ska föräldern lämna en redogörelse till överförmyndaren om anledningen till att dödsboet inte har skiftats, så kallat skifteshinder. (Se 15 kap. 3 FB.) En sådan redogörelse ska därefter och till dess att dödsboet har skiftats eller ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo ingåtts lämnas var sjätte månad, om inte överförmyndaren bestämmer någon annan tid. I bestämmelsen ställs inte något krav på att handlingen ska vara lämnad på heder och samvete. Tänk på! Om redogörelse för skifteshinder inte lämnas i tid har överförmyndaren möjlighet att kräva in den genom att förelägga vid vite (se 16 kap. 13 FB). 24

27 Årsuppgift Om ett avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo (vilket kräver överförmyndarens samtycke enligt 15 kap. 7 FB) ingås ska en förälder före den 1 mars varje år inge en årsuppgift till överförmyndaren, om inte överförmyndaren bestämt en ny tid. Årsuppgiften ska innehålla en redogörelse för förvaltningen av boet under föregående år och ska innehålla uppgifter om boets behållna inkomst och dess tillgångar och skulder vid årets slut. I bestämmelsen ställs inte något krav på att ingående tillgångar och skulder ska redovisas i årsuppgiften. I bestämmelsen ställs inte något krav på att handlingen ska vara lämnad på heder och samvete. (Se 15 kap. 8 FB.) Tänk på! Om årsuppgift inte lämnas i tid har överförmyndaren möjlighet att kräva in den genom att förelägga vid vite (se 16 kap. 13 FB). 25

28 6. Redovisning av företrädare för dödsboet efter en ställföreträdare Om en förälder avlider blir dennes dödsbo skyldiga att ge in eventuell kvarvarande årsräkning. De blir även skyldiga att ge in sluträkning inom en månad från dagen då föräldern avled. Det är samma regler som gäller för att lämna årsräkning och sluträkning som för föräldern. Se avsnitt 3.2 och 3.3. Tänk på! Om det finns en förälder till som är barnets förmyndare behöver inte dödsboet ge in års- eller sluträkning. Då fortsätter istället kvarvarande förälder att ge in redovisning. Det finns ingen möjlighet att befria dödsboet efter en förälder från skyldigheten att ge in årsräkning och sluträkning. 26

29

30

31 Dalarna, Norrbotten, Skåne, Stockholm, Västernorrland, Västra Götaland och Östergötland. Nationella riktlinjer för överförmyndare förordnade ställföreträdares redovisning

32 Beslutsdatum Diarienummer ISBN

33 Inledning En av överförmyndarnas viktigaste tillsynsverktyg är granskningen av den redovisning som ställföreträdare ska lämna till överförmyndaren. Det är av stor vikt att granskningen är rättsligt korrekt och så effektiv som möjligt, för att förhindra rättsliga och ekonomiska förluster för huvudmannen eller barnet. Förordnade ställföreträdare är alla gode män, förvaltare och förmyndare som företräder en person genom ett beslut från domstol eller överförmyndaren. Syfte Syftet med dessa vägledande riktlinjer är att uppnå en mer enhetlig tillämpning av överförmyndarnas granskning av ställföreträdares redovisning. Riktlinjerna bör tillämpas som utgångspunkt vid överförmyndarnas granskning av redovisningen. Riktlinjerna är inte bindande och heller inte uttömmande. Definitioner I riktlinjerna används följande begrepp utifrån nedanstående definitioner. Överförmyndare Överförmyndarnämnd Överförmyndare Förordnad ställföreträdare: En god man med förordnande enligt 11 kap. 4 FB. En förvaltare med förordnande enligt 11 kap. 7 FB. En förordnad förmyndare, det vill säga en särskilt förordnad förmyndare eller en medförmyndare. Förälder Legal förmyndare. En förälder som är förmyndare till sitt omyndiga barn. Huvudman Vuxen person som har god man enligt 11 kap. 4 FB eller förvaltare enligt 11 kap 7 FB. Barn som har en förordnad förmyndare.

34 Barn Omyndig - barn under 18 år. Synonymt begrepp är underårig. Prisbasbelopp Gällande prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 socialförsäkringsbalken. Förkortningar FB föräldrabalken JO Riksdagens ombudsmän (Justitieombudsmannen)

35 Innehållsförteckning 1. Redovisningsskyldighet 7 Redovisningsskyldigheten inträder Gode män och förvaltare Förordnade förmyndare... 7 Redovisningsskyldigheten upphör När redovisningsskyldigheten upphör Beslut om befrielse Beslut att fördela ansvaret för förvaltningen... 8 Medel som ställföreträdaren inte förvaltar Rättens beslut Förvaltarskap - egendom som inte ingår i förvaltningen Förordnade förmyndare barnets egen lön m.m Godmanskap - huvudmannen sköter egendomen själv Särskild förvaltning Beslut om utökad redovisning Krav på förordnade ställföreträdares löpande räkenskaper 12 Allmänt om löpande räkenskaper Hantering av verifikat Krav på förordnade ställföreträdares redovisning av sin förvaltning 14 Förteckning Årsräkning Sluträkning Förenklad redovisning Krav på överförmyndarens granskning av redovisningen 17 Generella krav på granskningen Kontroll av formell behörighet för myndigheten och granskaren Överförmyndaren kan begära in information Kontroll av redovisningshandlingarnas underskrifter och form Kontroll av att handlingarna är undertecknade på heder och samvete Kontroll av att rätt ställföreträdare skrivit under Kontroll av att årsräkningen är ifylld med beständig skrift Kontroll av ställföreträdarens uppgifter Kontroll av att ställföreträdaren räknat rätt m.m Kontroll av om ställföreträdaren redovisat ospecificerade utgifter klumpsummor Bilagor till redovisningsblanketten Kontroll av ställföreträdarens användning och placering av huvudmannens pengar Kontroll av att konton har överförmyndarspärr Kontroll av att huvudmannens pengar gått till dennes uppehälle, utbildning och nytta Kontroll av tillgångarnas placering... 25

36 Kontroll av att ställföreträdaren inte brutit mot föräldrabalkens regler om samtycke, gåvoförbud m.m Kontroll av att det finns samtycke till vissa rättshandlingar Kontroll av gåvoförbudet Kontroll av sammanblandning av medel och skuldsättning Arbetsgivaravgift (när huvudmannen betalar arvodet) Överförmyndarens rättelse av siffror m.m Anteckning om resultatet av granskning på handlingen Handläggningstid för granskning Överlämning av redovisningshandlingar Övriga gode mäns redovisningsskyldighet 32 God man för ensamkommande barn Samma regler gäller som för andra förordnade ställföreträdare Behörig överförmyndare Befrielse från redovisning God man enligt 11 kap. 1 FB Redovisningsskyldighet God man enligt 11 kap. 2 FB Redovisningsskyldighet God man enligt 11 kap. 3 FB Redovisningsskyldighet Behörig överförmyndare Dödsbon 36 Ställföreträdarens förvaltning av ett dödsbo Redogörelse för skifteshinder Årsuppgift Redovisning av företrädare för dödsboet efter en ställföreträdare 38

37 1. Redovisningsskyldighet Redovisningsskyldigheten inträder Gode män och förvaltare Om en ställföreträdare är redovisningsskyldig beror på vilket uppdrag denne fått vid anordnandet av ställföreträdarskapet. Om rätten beslutat att det ingår i ställföreträdarens uppdrag att förvalta en persons tillgångar så innebär det att ställföreträdaren är skyldig att ge in redovisning av sin förvaltning av egendomen, i förteckning, årsräkning och sluträkning. (Se 12 kap. 2 1 st. FB.) Förordnade förmyndare Om rätten har beslutat att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn så är huvudregeln att det ingår i uppdraget att även vara barnets förordnade förmyndare. En förordnad förmyndare är därför som huvudregel redovisningsskyldig och underkastad samma bestämmelser som andra förordnade ställföreträdare. Det gäller således strängare bestämmelser för dem än för barnets föräldrar. 1 (Se 12 kap. 1 1 st. och 10 kap. 3 FB.) Redovisningsskyldigheten upphör När redovisningsskyldigheten upphör I följande situationer upphör redovisningsskyldigheten. Huvudmannen har avlidit och ställföreträdarskapet har upphört per automatik. Ställföreträdaren har avlidit. (Se mer i avsnitt 7.) Barnet har blivit myndigt och förmynderskapet har upphört per automatik. Rätten har beslutat att ställföreträdarskapet ska upphöra. Rätten har beslutat att delar av huvudmannens egendom inte längre ska omfattas av ställföreträdarens uppdrag att förvalta egendom. Överförmyndaren har beslutat att befria en ställföreträdare från skyldigheten att ge in redovisning. Överförmyndaren har beslutat att entlediga gode mannen eller förvaltaren från uppdraget. Överförmyndaren har beslutat att bara en av flera ställföreträdare fortsättningsvis ska sköta förvaltningen av huvudmannens ekonomi. 1 Prop. 1993/94: 251 s

38 Beslut om befrielse Överförmyndaren kan besluta att befria en ställföreträdare från att ge in årsräkning och sluträkning, om det med hänsyn till ställföreträdarens och huvudmannens förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl. (Se 14 kap. 19 FB.) Ett beslut om befrielse bör i första hand vara aktuellt när tillgångarna inte är av större omfattning. Överförmyndaren ska även sakna anledning att misstänka att ställföreträdaren kommer att förvalta tillgångarna på ett otillfredsställande sätt. 2 Om förvaltningen enbart avser fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom (egendom som omfattas av 14 kap. 11 FB) kan det finnas skäl att befria från redovisning, t.ex. när huvudmannen eller dennes anhöriga bor i den aktuella fastigheten och den inte lämnar någon avkastning. 3 Tänk på! Det är inte möjligt att befria en ställföreträdare från skyldigheten att ge in en förteckning över huvudmannens tillgångar. Om en ställföreträdare befrias från skyldigheten att ge in sluträkning så innebär det, som huvudregel, att ingen överlämning av redovisningshandlingar enligt 16 kap. 8 FB ska ske. Länsstyrelsens rekommendation Ett beslut om befrielse från redovisningsskyldigheten som gäller tills vidare bör regelbundet omprövas av överförmyndaren. Överförmyndaren bör upplysa ställföreträdare som befriats från redovisningsskyldighet att om förutsättningarna förändras måste överförmyndaren informeras. En ställföreträdare som inte är skyldig att lämna redovisning bör årligen ge in en redogörelse för sitt uppdrag i övrigt till överförmyndaren Beslut att fördela ansvaret för förvaltningen Den som har uppdraget att förvalta en huvudmans egendom är också den som ska ge in redovisning och skriva under handlingen på heder och samvete. Om en huvudman har flera ställföreträdare och samtliga har uppdrag att förvalta 2 Prop. 1993/94:251 s Ibid. 8

39 huvudmannens tillgångar så måste alla redovisa förvaltningen och alla måste skriva under handlingen på heder och samvete. Överförmyndaren kan dock besluta att bara en av ställföreträdarna ska ha uppdraget att förvalta huvudmannens egendom. Ett sådant beslut innebär att det bara är en ställföreträdare som fortsättningsvis lämnar årsräkning och sluträkning. Ställföreträdaren skriver då ensam under handlingarna. (Se 12 kap. 12 FB.) Medel som ställföreträdaren inte förvaltar Rättens beslut När rätten beslutar att anordna ett ställföreträdarskap kan rätten samtidigt besluta att en viss del av huvudmannens egendom inte ska ingå i det som ställföreträdaren ska förvalta. Denna egendom faller då utanför redovisningsskyldigheten och ska inte tas med i förteckning, årsräkning och sluträkning. Rätten kan även besluta att enbart en viss utpekad egendom ska omfattas av ställföreträdarens förvaltning, exempelvis ett arv eller en fastighet. (Se 11 kap. 7 2 st. FB.) Förvaltarskap - egendom som inte ingår i förvaltningen En förvaltare ska som huvudregel förvalta all egendom som tillhör huvudmannen. Viss egendom ingår dock inte förvaltningen. Utanför redovisningsskyldigheten faller därför följande (se 11 kap. 8 FB): Huvudmannens egen lön, om inget annat beslutats av rätten. Egendom som huvudmannen fått genom gåva, testamente m.m. med villkor om att egendomen inte ska omfattas av förvaltarens uppdrag. Rätten kan dock besluta att sådan egendom ska ingå i förvaltningen Förordnade förmyndare barnets egen lön m.m. En förordnad förmyndare förvaltar som huvudregel all egendom som tillhör barnet ifråga. Det finns dock vissa undantag (se 12 kap. 1 och 9 kap. 3 och 4 FB): Egendom som barnet själv råder över, t.ex. egen lön. Egendom som barnet fått med villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen. Denna egendom ingår som huvudregel inte i det som förmyndaren ska redovisa i årsräkningen men det kan vara lämpligt att egendomen redovisas i förteckningen. 4 Om ett barn som fyllt sexton år har tjänat egna pengar, så förfogar barnet själv över dessa pengar och kan själv bestämma hur de ska användas. Förmyndaren kan dock ansöka hos överförmyndaren om samtycke till att dessa pengar istället 4 Prop. 1993/94:251 s

40 ska förvaltas av förmyndaren, om det behövs för barnets uppfostran eller välfärd. Barnet ska då få möjlighet att yttra sig innan beslutet. (Se 9 kap. 3 2 st. FB.) Överförmyndaren kan även fatta ett sådant beslut när det gäller egendom som barnet fått under villkor att den underårige själv ska få råda över egendomen, om barnet fyllt sexton år. Innan barnet fyllt sexton år är det förmyndaren som ensam bestämmer om det finns skäl att ta hand om egendomen. (Se 9 kap. 4 FB.) Godmanskap - huvudmannen sköter egendomen själv Om det visar sig att en god man inte får tillgång till huvudmannens alla tillgångar, t.ex. på grund av att huvudmannen vill sköta ekonomin själv, bör gode mannen ange detta i förteckningen. 5 I dessa fall bör gode mannen fortsättningsvis i årsräkningen enbart redogöra för det som gode mannen faktiskt har förvaltat. Överförmyndaren kan även besluta att befria gode mannen från redovisningsskyldighet eller besluta att redovisningen ska ges in i förenklad form (se avsnitt 3.4). Överförmyndaren har även möjlighet (enligt 14 kap. 16 FB) att begära redovisning för den del av huvudmannens ekonomi som huvudmannen sköter själv. 6 Länsstyrelsens rekommendation Om det framkommer att en god man inte får ta hand om en huvudmans ekonomi, bör överförmyndaren se till att gode mannen i en årsräkning på heder och samvete intygar att inga tillgångar förvaltats. Överförmyndaren bör i sådana situationer även överväga om gode mannens uppdrag behöver förändras och i så fall ansöka hos tingsrätten om att den del av uppdraget som rör förvalta egendom ska upphöra, jämkas, eller om huvudmannens ekonomi tar skada - att förvaltarskap ska anordnas i den delen. 5 Prop. 1993/94:251 s. 255 f. 6 Ibid s

41 Särskild förvaltning En ställföreträdare förvaltar inte tillgångar som en huvudman har fått genom gåva eller testamente med villkor att egendomen ska stå under förvaltning av någon annan än huvudmannen själv, så kallad särskild förvaltning. Det innebär att någon annan än ställföreträdaren förvaltar huvudmannens tillgångar. Denna förvaltning står utanför föräldrabalkens kontrollsystem och överförmyndaren har inte tillsyn över den särskilde förvaltarens verksamhet. 7 (Se 12 kap. 1 och 2 FB.) Länsstyrelsens rekommendation När en överförmyndare noterat att det finns villkor om särskild förvaltning i testamente eller gåvobrev, och konstaterat att särskild förvaltning ska gälla för egendomen, så ska överförmyndaren därefter enbart pröva ställföreträdarens begäran om samtycke till själva överlåtelsehandlingen, exempelvis ett arvskifte. Överförmyndaren bör på lämpligt vis dokumentera sitt ställningstagande avseende särskild förvaltning i akten, t.ex. i en tjänsteanteckning Beslut om utökad redovisning Överförmyndaren har möjlighet att besluta att en förordnad ställföreträdare även ska redogöra för den del av huvudmannens tillgångar och skulder som inte omfattas av ställföreträdarens förvaltning, i den mån de är kända för ställföreträdaren. (Se 14 kap. 16 FB.) Avseende en förordnad förmyndare kan ett sådant beslut avse tillgångar som barnet själv får hantera, t.ex. egen lön (se 1.3.3), eller egendom som står under särskild förvaltning (se avsnitt 1.3.5). Avseende en god man eller förvaltare kan beslutet avse det som inte ingår i förvaltarskapsförordnandet enligt lag (se avsnitt 1.3.2) eller det som inte ingår i förvaltningen på grund av beslutet från rätten (se avsnitt 1.3.1). 8 Det krävs speciella skäl för att överförmyndaren ska besluta om utökad redovisning. I första hand bör överförmyndaren inhämta information med stöd av 12 kap. 9 FB. Kunskap om huvudmannens samlade tillgångar och skulder kan vara av stort värde för att överförmyndaren ska kunna bedöma om ställföreträdarens uppdrag kan behövas jämkas, enligt 11 kap. 23 FB. 9 7 SOU 1970:67 s. 167 och prop. 1993/94:251 s. 139 f. Läs mer om villkoren för att det ska kunna anses vara särskild förvaltning i Svea hovrätts dom den 15 januari 1990 i mål nr RH 1990:4. 8 Prop. 1993/94:251 s Ibid. 11

42 2. Krav på förordnade ställföreträdares löpande räkenskaper Allmänt om löpande räkenskaper En ställföreträdare är skyldig att löpande dokumentera sin förvaltning av huvudmannens ekonomi. Det är en förutsättning för att ställföreträdaren ska kunna ge in korrekta årsräkningar och sluträkningar till överförmyndaren. Det kan också vara av betydelse för att få fram underlag för en senare granskning av hur ställföreträdaren har skött sin uppgift. 10 (Se 12 kap. 5 och 16 kap. 3 FB.) Att föra löpande räkenskaper anses innebära att ställföreträdaren har en kassabok som visar inkomster och utgifter för varje år. Ställföreträdaren bör även för varje år göra en sammanställning av huvudmannens tillgångar och skulder. 11 Ställföreträdarna är skyldiga att ge in det som överförmyndaren begär. Det innebär att de verifikationer och annat underlag som en ställföreträdare har på grund av sitt uppdrag, på begäran ska lämnas till överförmyndaren. (Se 12 kap. 9 FB och avsnitt 4.3.) I förarbetena uttalas att det ställs krav på ställföreträdaren att spara verifikat från mer betydande inkomst- och utgiftsposter. Ett sådant uttalande måste emellertid vägas mot omvärldens utveckling och en tendens att ekonomisk brottslighet mot huvudmännen ökar samt att överförmyndaren har rätt att granska ställföreträdarens räkenskaper (t.ex. verifikat). Innebörden av betydande inkomst- och utgiftsposter är inte helt klar och måste också ställas i relation till huvudmannens (ofta låga) inkomst- och förmögenhetsnivå samt att summan av flera mindre belopp kan bli hög. Tänk på! Ställföreträdarna kan behöva spara fler verifikationer än vad som nämns i förarbetena för att kunna visa att medel används på ett korrekt sätt. 10 Prop. 1993/94: 251 s Ibid s. 213 f. 12

43 Hantering av verifikat Det finns ingen uttrycklig bestämmelse om hur verifikat och andra handlingar som ställföreträdare har ska hanteras och var de ska förvaras efter att årsräkning lämnats. De bestämmelser som finns avser en ställföreträdares skyldighet att hålla handlingar tillgängliga t.ex. vid granskning av en ny ställföreträdare. 12 (Se 14 kap. 23 och 16 kap. 8 FB.) Av detta följer att det är ställföreträdaren som ska förvara originalverifikat. Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör återsända originalverifikat till ställföreträdaren efter genomförd granskning av förteckning, årsräkning och sluträkning. 12 NJA II 1924 s

44 3. Krav på förordnade ställföreträdares redovisning av sin förvaltning Förteckning En ställföreträdare är skyldig att ge in en förteckning över den egendom som denne förvaltar, senast två månader efter datumet för beslutet om anordnandet av ställföreträdarskapet från rätten. Förteckningen ska lämnas på heder och samvete. (Se 14 kap. 1 1 och 3 st. FB och 2 förmynderskapsförordningen [1995:379].) Vad som anses ingå i det som ställföreträdaren förvaltar finns redovisat i avsnitt 1.1. Innehållskrav förteckning (i den mån de förekommer): Tillgångar och dess värde Skulder Pantbrev i fastighet Tomträtt Egendom som står under särskild förvaltning Bestyrkt kopia av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvobrev Kopia av bouppteckning Tillgångar och skulder ska anges i förteckningen till det värde som de hade det datum som ställföreträdaren blev förordnad, det vill säga datumet för rättens beslut. Aktier och andra värdepapper ska tas upp till marknadsvärdet, per samma datum. Tänk på! När överförmyndaren har beslutat om byte av ställföreträdare ska den nya ställföreträdaren inte ge in en ny förteckning. Det är den före detta ställföreträdarens sluträkning som utgör startpunkten för den nya ställföreträdarens första årsräkning. När rätten har beslutat att utse en förordnad förmyndare så ska den personen ge in förteckning i enlighet med 14 kap. 1 FB. Det gäller även i de fall föräldern lämnat sluträkning. Om det är möjligt ska en ställföreträdare i förteckningen redovisa uppgifter om egendom som står under särskild förvaltning. Egendomen ska dock inte redovisas i årsräkningen eller sluträkningen. 14

45 Länsstyrelsens rekommendation Lösöre av större värde, t.ex. fordon och konst, bör redovisas i förteckning, årsräkning och sluträkning. Årsräkning En ställföreträdare ska ge in årsräkning till överförmyndaren före den 1 mars varje år. Ställföreträdaren ska då redovisa för den period som denne har förvaltat egendomen. Årsräkningen ska undertecknas på heder och samvete. (Se 14 kap. 15 FB.) Vad som ingår i det som ställföreträdaren förvaltar finns redovisat i avsnitt 1.1. Innehållskrav årsräkning: Tillgångar vid början och slutet av redovisningsperioden. Skulder vid början och slutet av redovisningsperioden. En sammanställning av inkomster under redovisningsperioden. En sammanställning av utgifter under redovisningsperioden. Hur mycket som använts för den enskildes uppehälle eller nytta i övrigt (se avsnitt 4.6). Sluträkning En ställföreträdare vars uppdrag upphört (se avsnitt 1.2) ska ge in en sluträkning inom en månad efter att uppdraget upphörde. Ställföreträdaren ska då redovisa förvaltningen av egendomen för det senaste året eller från datum för förordnandet fram till dess att uppdraget upphörde. Sluträkningen ska lämnas på heder och samvete. (Se 14 kap. 18 FB.) Vad som ingår i det som ställföreträdaren förvaltar finns redovisat i avsnitt 1.1. Vem som ska lämna sluträkning och när: Ställföreträdaren när huvudmannen avlidit och ställföreträdarskapet per automatik har upphört. Dödsboet efter en ställföreträdare som har avlidit. (Se mer i avsnitt 7.) Förordnad förmyndare när barnet har blivit myndigt och förmynderskapet per automatik har upphört. 15

46 Ställföreträdaren när rätten har beslutat att ställföreträdarskapet ska upphöra. Ställföreträdaren när rätten enligt 14 kap. 23 FB har beslutat att en eller flera delar av huvudmannens egendom inte längre ska omfattas av ställföreträdarens uppdrag att förvalta egendom. Ställföreträdaren när överförmyndaren har beslutat att byta ut ställföreträdaren. Innehållskravet för sluträkningar är detsamma som för årsräkningar. (Se avsnitt 3.2.) Förenklad redovisning Överförmyndaren kan under vissa omständigheter fatta beslut om en förenklad redovisning. (Se 14 kap. 19 FB.) Det är samma överväganden som ska göras här som när överförmyndaren överväger att besluta om befrielse från redovisningsskyldigheten. (Se avsnitt ) Utöver detta, kan överförmyndaren fatta beslut om förenklad redovisning, oberoende av tillgångarnas omfattning, om tillgångarna på ställföreträdarens uppdrag förvaltas av exempelvis en banks notariatavdelning eller ett annat värdepappersinstitut som omfattas av lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Ställföreträdaren bör då i sin årsräkning eller sluträkning kunna göra en enkel hänvisning till bankens eller motsvarande förvaltares redovisning. 13 En förenklad redovisning ska lämnas på heder och samvete. Länsstyrelsens rekommendation Ett beslut om förenklad redovisning som gäller tills vidare bör regelbundet omprövas av överförmyndaren. 13 Prop. 1993/94:251 s

47 4. Krav på överförmyndarens granskning av redovisningen Generella krav på granskningen Överförmyndaren har tillsyn över alla ställföreträdare för huvudmän som är folkbokförda i kommunen. Den redovisning som ställföreträdarna ger in till överförmyndaren är ett av de viktigaste tillsynsverktyg som överförmyndaren har. Lagstiftningen ställer dock inget krav på att överförmyndaren ska granska ställföreträdarens räkenskaper (t.ex. verifikat), men överförmyndaren har rätt att granska dem. Det är av stor vikt att överförmyndaren noggrant granskar redovisningen och ser till att huvudmannens intressen tillvaratas. Överförmyndaren ska se till att huvudmannens tillgångar i skälig omfattning används för dennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt och därutöver är placerade så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd. (Se 16 kap. 1 och 3 FB.) Ur JO:s beslut den 8 november 2006 med dnr : Vid granskningen skall en bedömning göras av om redovisade poster är rimliga och om upptagna utgifter verkligen avser den enskilde. För att möjliggöra en sådan bedömning måste utredas vad ospecificerade poster innehåller. Redovisade utgifter skall granskas mot de verifikationer som bifogats och mot de eventuella uttagstillstånd som lämnats. Saknas underlag beträffande en post av större omfattning eller som av annan anledning är tveksam, måste övervägas om underlag eller förklaring skall begäras in. Vidare skall överförmyndaren förvissa sig om att de bankmedel som skall vara spärrade också är det. 17

48 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör genomföra granskningen av ställföreträdarnas redovisning på ett systematiskt sätt och ha en utarbetad rutin för granskningen. Överförmyndaren bör i rutinen kunna fastställa att samtliga verifikat avseende de utgifter som överstiger en angiven beloppsgräns, generellt eller i förhållande till inkomst- och förmögenhetsnivå, begärs in. Överförmyndaren bör i varje enskilt fall överväga att granska verifikat för inkomst- och utgiftsposter samt tillgångar och skulder. Överförmyndaren ska begära in de verifikat som behövs för att kunna genomföra granskningen på ett ändamålsenligt sätt. Vid behov kan samtliga verifikat behöva begäras in. Överförmyndaren ska bedöma i vilka ärenden och i vilken typ av poster i redovisningen det finns störst risker för allvarliga ekonomiska skador för huvudmannen om ställföreträdarens förvaltning brister. Genom en sådan riskvärdering kan överförmyndaren bedöma behovet av en djupare granskning. Överförmyndaren får på så sätt möjlighet att i ett tidigt skede granska de redovisningar som bedöms ha störst risk och därmed kunna vidta snabba åtgärder om brister upptäcks. Några riskfaktorer som överförmyndaren kan beakta är t.ex.: - Ställföreträdaren har inte redovisat tidigare. - Ställföreträdaren har många uppdrag. - Ställföreträdarens tidigare redovisning har varit bristfällig. - Ställföreträdaren har redovisat en avvikande utgift, ett större inköp eller att ställföreträdaren har gett kontanter till huvudmannen. 18

49 Kontroll av formell behörighet för myndigheten och granskaren Innan granskningen av redovisningen påbörjas bör överförmyndaren kontrollera att de är behörig myndighet för det aktuella ärendet. (Se 11 kap. 25 och 16 kap. 2 FB.) Överförmyndaren ska omgående överlämna ärendet till behörig myndighet om huvudmannen är folkbokförd i en annan kommun. (Se 6 förmynderskapsförordningen.) Överförmyndaren får delegera uppdraget att besluta om en redovisningshandling ska granskas med eller utan anmärkning till en ledamot, en ersättare eller en tjänsteman på kansliet. (Se 19 kap. 14 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör regelbundet kontrollera huvudmannens folkbokföringsadress för att säkerställa att överförmyndaren är behörig myndighet. Det är lämpligt att överförmyndaren informerar ställföreträdaren om skyldigheten lämna uppgift om huvudmannens folkbokföringsadress ändras. Överförmyndaren kan begära in information Överförmyndaren ska granska ställföreträdares verksamhet med ledning av de förteckningar, årsräkningar, sluträkningar samt andra handlingar och uppgifter angående förvaltningen som har lämnats. Överförmyndaren har rätt att gå igenom de räkenskaper och anteckningar som avses i 12 kap. 5 FB samt de värdehandlingar som ställföreträdaren förvarar med anledning av sitt uppdrag. (Se 16 kap. 3 FB.) Ställföreträdarna är skyldiga att ge in det som överförmyndaren begär. Det innebär att de verifikationer och annat underlag som en ställföreträdare har på grund av sitt uppdrag, på begäran ska lämnas till överförmyndaren. (Se 12 kap. 9 FB.) Även banker och andra institutioner är skyldiga att ge överförmyndaren den information som behövs för att granskningen ska kunna genomföras. Det är överförmyndaren som avgör vilka uppgifter som de önskar att banken ska lämna. Banken ska inte göra någon självständig prövning av vilka uppgifter som ska lämnas ut. Uppgiftsskyldigheten omfattar endast överförmyndarens tillsynsverksamhet, vilket innebär att den endast kan åberopas i redan anordnade ställföreträdarskap. Överförmyndaren får alltså inte använda sig av bestämmelsen 19

50 för att undersöka om någon är i behov av god man eller förvaltare. 14 (Se 16 kap. 10 a FB.) Tänk på! Överförmyndaren kan förelägga vid vite att ställföreträdaren ska visa upp dessa handlingar, om innehållet i årsräkningen är bristfälligt. (Se 16 kap. 13 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör i första hand vända sig till ställföreträdaren för att få in de handlingar och andra upplysningar som behövs för att kunna granska redovisningen. Om ställföreträdaren inte förmår att göra det som överförmyndaren ber om, kan det finnas skäl att överväga om ställföreträdaren är lämplig för sitt uppdrag. Kontroll av redovisningshandlingarnas underskrifter och form Kontroll av att handlingarna är undertecknade på heder och samvete I föräldrabalken ställs krav på att årsräkningar, sluträkningar och förteckningar ska avges på heder och samvete. Detta innebär att handlingarna antingen måste undertecknas egenhändigt; i original eller signerad med godkänd e-legitimation, t.ex. mobilt BankID. 15 Felaktiga uppgifter i redovisningen kan medföra straffansvar för osann försäkran enligt 15 kap. 10 brottsbalken. Ur JO:s ämbetsberättelse 1998/99 s. 452: Kravet på avgivande på heder och samvete är ovillkorligt och årsräkningar, sluträkningar och förteckningar som saknar sådan påskrift får inte godkännas. Utan underskriften är handlingen inte en årsräkning, sluträkning eller förteckning i föräldrabalkens mening. JO anser att det vore lämpligt om straffansvaret enligt 15:10 BrB borde framgå av årsräkningsblanketten. 14 Prop. 2007/08:150 s. 70 f. 15 Protokoll från JO:s inspektion med dnr

51 Kontroll av att rätt ställföreträdare skrivit under Den som har uppdraget att förvalta en huvudmans egendom är också den som ska ge in redovisning och skriva under handlingen på heder och samvete. Om en huvudman har flera ställföreträdare förordnade och samtliga har uppdrag att förvalta huvudmannens tillgångar så måste alla ställföreträdare också redovisa förvaltningen. Det sker företrädesvis genom att ställföreträdarna gemensamt ger in redovisning som alla skriver under på heder och samvete Kontroll av att årsräkningen är ifylld med beständig skrift Årsräkningar, sluträkningar och förteckningar måste i sin helhet vara ifyllda med beständig skrift (inte blyerts eller liknande) av ställföreträdaren. Detta är viktigt bland annat för att innehållet och namnteckningen inte ska gå att förvanska. 16 Kontroll av ställföreträdarens uppgifter Kontroll av att ställföreträdaren räknat rätt m.m. En ställföreträdare ska skriva in siffror i redovisningen som stämmer överens med underlaget. I en årsräkning ska de utgifter och inkomster som huvudmannen haft under året stämma med det som fanns kvar på huvudmannens konto i början och slutet av året. Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör kontrollera att ställföreträdaren skrivit rätt siffror utifrån det underlag som lämnats in, och att sammanräkningen av siffrorna stämmer. Om ställföreträdaren skrivit fel siffror kan det tyda på att något är fel i redovisningen i stort. Överförmyndaren bör ha som utgångspunkt att en differens kan vara ett tecken på fel i redovisningen i stort och bör därför alltid utreda den. Överförmyndaren får bedöma i varje enskilt fall hur omfattande en sådan utredning ska vara och vilka åtgärder som behöver vidtas. 16 JO:s beslut med dnr

52 Kontroll av om ställföreträdaren redovisat ospecificerade utgifter klumpsummor Som huvudregel ska en ställföreträdare uppge samtliga utgifter i sin redovisning. För att överförmyndaren ska kunna bedöma om utgifterna gått till huvudmannens uppehälle eller nytta i övrigt måste det även framgå vad utgifterna har gått till. Överförmyndaren bör därför inte acceptera att ställföreträdaren i årsräkning och sluträkning redovisar klumpsummor av karaktären bankomatuttag, girobetalningar och liknande. Sådana utgifter bör specificeras direkt i årsräkningen, alternativt i en bilaga. 17 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör informera ställföreträdarna om kravet på specificering innan redovisningen ska lämnas in. För att motverka att ställföreträdare redovisar ospecificerade klumpsummor bör det inte finnas förtryckt i årsräkningsblanketten begrepp som t.ex. levnadsomkostnader. Om det inte finns plats på blanketten, så bör utgifterna specificeras på en separat handling Bilagor till redovisningsblanketten Om utgifterna i en årsräkning eller sluträkning anges som en klumpsumma med hänvisning till en bilaga där utgifterna sedan specificeras måste bilagan alltid hanteras som en del av årsräkningen eller sluträkningen. Den bör därför fästas på lämpligt vis till handlingen (t.ex. genom häftning) för att den ska omfattas av den underskrift på heder och samvete som ställföreträdaren tecknar på redovisningens framsida JO:s beslut med dnr Ibid. 22

53 Kontroll av ställföreträdarens användning och placering av huvudmannens pengar Kontroll av att konton har överförmyndarspärr Ett uppdrag att förvalta en huvudmans egendom innebär att ställföreträdaren får befogenhet att hantera huvudmannens ekonomi. Det betyder dock inte att denne fritt kan förfoga över huvudmannens samtliga konton i en bank. Utgångspunkten är att alla konton som tillhör huvudmannen är spärrade för ställföreträdaren, så kallad överförmyndarspärr. Det innebär att det krävs att överförmyndaren ger sitt samtycke till att ställföreträdaren gör ett uttag. Det är först när ställföreträdaren går till banken och visar upp ett registerutdrag som visar att denne är ställföreträdare för personen ifråga som ett konto kan registreras som omedelbart tillgängligt för ställföreträdaren. På det kontot ska enbart finnas de pengar som ställföreträdaren behöver för att kunna betala löpande räkningar. Övriga tillgångar ska fortsatt vara spärrade för ställföreträdaren. 19 (Se 14 kap. 8 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Vid granskningen av förteckningen bör överförmyndaren kontrollera att det framgår av underlaget från banken att alla konton utom ett har överförmyndarspärr. Om detta även ska kontrolleras vid granskningen av varje årsräkning och sluträkning, får bedömas i varje enskilt fall. När nya konton har öppnats bör dock alltid en kontroll göras. Vid granskningen av redovisningen bör överförmyndaren kontrollera att det inte är för mycket pengar på det kontot som inte är spärrat. Utgångspunkten är att det ska vara så mycket som behövs för huvudmannens uppehälle (exempelvis för att betala löpande räkningar) och för att vårda egendomen (exempelvis för att kunna betala bankavgifter). Bedömningen av hur mycket detta är bör bedömas i varje enskilt fall, med utgångspunkt i vilken sorts ekonomi huvudmannen har och storleken på de löpande utgifterna Kontroll av att huvudmannens pengar gått till dennes uppehälle, utbildning och nytta Kontroll avseende godmanskap och förvaltarskap Huvudmannens tillgångar ska i skälig omfattning användas till dennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Med nytta i övrigt avses vård och rekreation m.m. och det kan i många fall vara befogat att använda tillgångarna för att bekosta en 19 Prop. 1993/94:251 s. 259 f. 23

54 bättre bostad eller en annan form av vård. Det kan också ligga i huvudmannens intresse att t.ex. få göra en rekreationsresa. 20 (Se 12 kap. 4 och 16 kap. 1 FB.) I första hand ska huvudmannens tillgångar användas till dennes nytta. Om det behövs, finns inga hinder att använda huvudmannens tillgångar utöver det som utgör avkastning av huvudmannens kapital och andra löpande inkomster. Det är först när huvudmannens tillgångar inte behövs för huvudmannens levnadsomkostnader som det blir aktuellt att tillämpa regeln om placering med skälig avkastning. 21 Det är alltså inte ställföreträdarens uppgift att enbart bevara huvudmannens egendom, särskilt om det främst är till fördel för huvudmannens arvingar. Ställföreträdarens huvudsakliga uppgift är att se till att tillgångarna används till huvudmannens nytta. 22 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndarens bör i sin slutliga helhetsbedömning av redovisningen, bedöma om ställföreträdaren lever upp till kraven förvaltningen, i enlighet med 12 kap. 4 och 16 kap. 1 FB. Det bör således tas med vid bedömningen om redovisningen ska granskas med eller utan anmärkning. Överförmyndaren bör se till att ställföreträdaren inte är onödigt sparsam, så länge huvudmannen har tillräckligt med tillgångar till dennes dagliga utgifter. Kontroll avseende förordnade förmyndare Barns tillgångar ska användas till dennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Barnets ålder, föräldrarnas villkor och andra individuella förhållanden måste beaktas vid bedömningen. Det är inte uteslutet att pengar får användas till inköp av något som kommer även familjen i övrigt till godo. Här kan undantagsvis inköp av t.ex. en bil eller ett fritidshus komma i fråga. Men barnets intresse måste vara huvudsaken, övriga familjens nytta får endast vara en bieffekt. 23 Utgångspunkten för överförmyndarens bedömning ska vara att barnets föräldrar/vårdnadshavare är underhållsskyldig gentemot barnet. Att tillgångarna ska användas till barnets uppehälle och nytta innebär därför att en förälder/vårdnadshavare inte fritt kan använda barnets medel för att betala barnets del av 20 Prop. 1993/94:251 s Ibid. 22 Prop. 1974:142 s Prop. 1993/94:251 s. 212 f. 24

55 hushållsutgifterna. Det måste alltid stå klart att det är barnets intresse som står i förgrunden. 24 Kontroll av tillgångarnas placering En ställföreträdare ska i första hand använda huvudmannens tillgångar till dennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Det är enbart de tillgångar som inte behövs för de ändamålen som ska placeras tryggt och med skälig avkastning. 25 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör vid granskningen av ställföreträdarens förvaltning kontrollera att en huvudmans tillgångar är placerade på ett tryggt vis. Det är dock i huvudsak ställföreträdarens uppgift att bedöma vad som är mest lämpligt. Kontroll av att ställföreträdaren inte brutit mot föräldrabalkens regler om samtycke, gåvoförbud m.m Kontroll av att det finns samtycke till vissa rättshandlingar En ställföreträdare får inte utföra vissa rättshandlingar utan att överförmyndaren ger sitt samtycke. Det gäller bl.a.: Ta ut pengar från konto med överförmyndarspärr. (Se 14 kap. 8 FB.) Godkänna ett arvskifte där huvudmannen har del. (Se 15 kap. 3 FB.) Godkänna ett köpekontrakt avseende köp eller försäljning av fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom (bostadsrätt t.ex.). (Se 14 kap. 11 FB.) Vid placering av tillgångar i viss sorts värdepapper. (Se 14 kap. 5 7 FB.) 24 Hovrätten för Övre Norrlands dom den 11 september 2013i mål nr Prop. 1993/94: 251 s Se även Hovrätten för Västra Sveriges dom den 6 november 2008 i mål nr

56 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör kontrollera att fast egendom och nyttjanderätt till fast egendom som tidigare redovisats finns med i varje redovisning, såvida inte försäljning skett. Överförmyndaren bör alltid kontrollera om ställföreträdaren redovisat inkomster eller utgifter som tyder på att en rättshandling som kräver överförmyndarens samtycke har vidtagits utan att överförmyndaren har samtyckt. Överförmyndaren kan samtycka till en rättshandling i efterhand, om överförmyndaren bedömer att det är lämpligt. Överförmyndaren bör även kontrollera att lösöre som t.ex. fordon eller konst, finns redovisat om det finns kännedom om att huvudmannen äger sådan egendom Kontroll av gåvoförbudet Personliga presenter Som huvudregel är det förbjudet för en ställföreträdare att ge bort en huvudmans egendom. Undantaget är om det rör sig om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till huvudmannens ekonomiska förhållanden. Om en ställföreträdare har gett en otillåten gåva är den inte gällande mot huvudmannen och den bortgivna egendomen kan krävas åter. 26 (Se 14 kap st. FB.) Understöd Ställföreträdaren kan bedöma att det finns anhöriga eller andra närstående till huvudmannen som behöver understöd. Sådant understöd kräver överförmyndarens samtycke och får enbart tas av huvudmannens inkomster. (Se 14 kap st. FB.) Innan överförmyndaren samtycker till att understöd ges måste den först säkerställa att huvudmannens egna behov är tillgodosedda. Understöd ska som huvudregel ske genom regelbundna utbetalningar till angivna personer. Överförmyndaren bör se till att samtycket återkallas om huvudmannens förhållanden ändras. Om understöd betalats ut utan överförmyndarens samtycke, får pengarna krävas åter NJA II 1924 s. 434 och Walin, Vängby, Singer, Jänterä-Jareborg Föräldrabalken (1 jan. 2018, Zeteo), kommentaren till 13 kap. 12 FB. 27 Ibid. 26

57 Underhållsskyldighet och gåva En gåva är en rättshandling som innebär att någon frivilligt ger egendom till någon annan utan att någon motprestation krävs. Underhållsskyldighet enligt lag är en rättslig förpliktelse som inte är frivillig och som därmed faller utanför gåvoförbudet. Exempelvis kan en huvudman som har omyndiga barn och som bor tillsammans med huvudmannen vara skyldig att bidra till barnets uppehälle (enligt 7 kap. 1 FB) och en huvudman som är gift och bor tillsammans med maken eller makan kan likaså vara skyldig att bidra till hushållet (enligt 6 kap. 1 äktenskapsbalken). Sådana utbetalningar är således inte gåvor. Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör alltid kontrollera att inga otillåtna gåvor skett under redovisningsperioden. Överförmyndaren bör vara mycket restriktiv vid bedömningen av om en gåva ska accepteras. Om en gåva ändå ska accepteras som en personlig present måste överförmyndaren i första hand kontrollera att huvudmannens ekonomi klarar det. Om en huvudman tidigare t.ex. har gett presenter till barn eller barnbarn varje år, så kan det även fortsättningsvis vara lämpligt att låta detta fortgå, om det är möjligt utifrån huvudmannens nuvarande ekonomiska situation Kontroll av sammanblandning av medel och skuldsättning En ställföreträdare ska se till att huvudmannens egendom inte sammanblandas med sin egendom. Det innebär t.ex. att alla bankkonton ska vara i huvudmannens namn och att räkningar ska betalas från dessa konton. (Se 12 kap. 6 FB.) En ställföreträdare bör inte heller betala räkningar med sina egna pengar och sedan ta ut pengar från huvudmannens konto och sätta in på sitt eget konto eftersom det kan innebära en otillåten skuldsättning av huvudmannen. 28 (Se 14 kap. 13 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör inte acceptera att en ställföreträdare gör egna utlägg för huvudmannens räkning. 28 NJA II 1924 s

58 Arbetsgivaravgift (när huvudmannen betalar arvodet) Om överförmyndaren har beslutat att huvudmannen är den som ska betala ställföreträdarens arvode så ska ställföreträdaren redovisa uttaget i årsräkningen. Ställföreträdaren ska också redovisa att arbetsgivaravgift har betalats in för huvudmannens räkning. Citat från Skatteverkets webbplats: När du har ett uppdrag som god man, förordnad förmyndare eller förvaltare, är huvudregeln att huvudmannen (den du är ställföreträdare för) ska betala arvodet. Det innebär att det är huvudmannen som skatterättsligt är din arbetsgivare. Om huvudmannen betalar ut arvodet ska du redovisa och betala arbetsgivaravgifter för huvudmannens räkning på den ersättning som huvudmannen betalar ut till dig. Detsamma gäller ersättning som huvudmannen eventuellt betalar ut till andra. 28

59 Överförmyndarens rättelse av siffror m.m. En ställföreträdare skriver under på heder och samvete att dennes redovisning är korrekt. Kravet på underskrift är kopplat till ställföreträdarens straff- och skadeståndsansvar och det är därför viktigt att det står klart vad ställföreträdaren har redovisat. Det måste också vara tydligt vad överförmyndaren har ändrat och att ändringarna inte är för omfattande. 29 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör vid granskningen inte göra alltför omfattande korrigeringar av redovisningen då det är ställföreträdaren som har upprättat den på heder och samvete. Vid brister bör överförmyndaren i första hand begära in korrigeringar från ställföreträdaren. Om redovisningen efter komplettering ändå brister bör överförmyndaren överväga att granska den med anmärkning. Om en ställföreträdare inte klarar av att upprätta årsräkningen kan det finnas anledning för överförmyndaren att överväga andra åtgärder, t.ex. pröva frågan om personen är lämplig att inneha uppdraget. Om överförmyndaren gör korrigeringar i redovisningen bör det framgå tydligt av noteringen vad det är överförmyndaren har ändrat. Anteckning om resultatet av granskning på handlingen Överförmyndaren ska anteckna resultatet av sin granskning på redovisningshandlingen. Av anteckningen ska det framgå om den föranlett någon anmärkning. 30 Det ska även framgå vem som fattat beslutet och när granskningen ägt rum. (Se 16 kap. 4 och 13 FB.) 29 Ur JO:s beslut med dnr Rättelser av förteckningar och årsräkningar görs i sådan utsträckning att det kan vara svårt att se vilken som är överförmyndarens respektive ställföreträdarens uppfattning. Detta kan medföra att det inte alltid står helt klart vilket belopp ställföreträdaren tar ansvar för. Även om det av handlingarna framgår att ett visst belopp ska föras in i årsräkningen måste överförmyndaren se till att ställföreträdarens underskrift omfattar "rätt" belopp. Om för stora ändringar görs utan medverkan av ställföreträdaren är det risk att straff- och skadeståndsansvaret urholkas. Det är i dessa fall bättre att ställföreträdaren ombeds att ge in en skriftlig komplettering. 30 Prop. 1993/94:251 s

60 Om överförmyndaren finner anledning att rikta anmärkning mot förvaltningen ska ställföreträdaren ges tillfälle att yttra sig. En anteckning om anmärkningen ska göras på den granskade handlingen. Överförmyndaren ska även genast pröva om beslut enligt någon bestämmelse i 14 kap. behöver meddelas eller om ställföreträdaren bör entledigas eller någon annan åtgärd vidtas. (Se 16 kap. 5 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Av anteckningen på redovisningshandlingen bör det framgå om redovisningen är granskad med anmärkning eller om den är granskad utan anmärkning. Handläggningstid för granskning Överförmyndaren ska se till att granskningen av redovisningshandlingarna sker så snabbt och enkelt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (se 9 förvaltningslagen [2017:900]). En snabb handläggning hos överförmyndaren är av rättssäkerhetsskäl viktig för huvudmannen som annars kan riskera att dennes personliga eller ekonomiska förhållanden försämras. Handläggningstiden för granskningen bör inte överstiga sju månader. 31 Tänk på! Om överförmyndarens beslut om arvode till ställföreträdaren inte fattas inom sex månader kan det omfattas av 11 och 12 förvaltningslagen. 31 JO:s beslut med dnr

61 Överlämning av redovisningshandlingar När överförmyndaren har granskat en sluträkning ska samtliga förteckningar, årsräkningar eller handlingar enligt 15 kap. 3 och 8 som förvaras hos överförmyndaren lämnas över till behörig mottagare (en ny ställföreträdare, huvudmannen eller dödsboet), oavsett antal och ålder. 32 (Se 16 kap. 8 FB.) Överlämningen ska dokumenteras i akten, för att det ska vara möjligt att avgöra hur länge som en eventuell talan om ersättning för skada får väckas. En sådan talan får väckas inom tre år från det att handlingarna har lämnats. (Se 12 kap. 15 FB.) Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör på lämpligt vis dokumentera i akten att ställföreträdaren eller annan behörig mottagare tagit emot redovisningshandlingarna. Det bör även framgå när mottagandet skedde. 32 NJA II 1924, s

62 5. Övriga gode mäns redovisningsskyldighet God man för ensamkommande barn Samma regler gäller som för andra förordnade ställföreträdare En god man som är förordnad för ett ensamkommande barn omfattas av samma bestämmelser vad gäller redovisning som gode män som förordnas enligt 11 kap. 4 FB. Därför gäller samma regler för redovisningsskyldighet och granskning som redovisas i avsnitt 1 4. (Se 12 lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn.) Behörig överförmyndare Angående vilken överförmyndare som är behörig myndighet avseende godmanskap för ensamkommande barn gäller samma regler som för övriga förordnade ställföreträdare, enligt 11 kap. 25 FB. Omständigheterna i dessa ärenden kan dock skilja sig en del från vuxna personer med uppehållstillstånd i Sverige, då barnet i dessa fall normalt sett inte är folkbokfört i Sverige. Om både folkbokförings- och vistelseorten är okänd så är det Stockholms överförmyndarnämnd som är behörig myndighet. Det blir t.ex. aktuellt för ensamkommande barn som har avvikit från sin vistelseort och det inte finns information om var barnet befinner sig. Överförmyndaren ska omgående överlämna ärendet till behörig myndighet om barnet är folkbokfört i en annan kommun. (Se 6 förmynderskapsförordningen.) Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör regelbundet kontrollera barnets folkbokföringseller vistelseort för att säkerställa att den är behörig myndighet. Det är lämpligt att överförmyndaren informerar ställföreträdaren om deras skyldighet att lämna uppgift om barnets folkbokföringsadress eller vistelseort ändras. Om barnet är folkbokfört eller vistas i en annan kommun ska ärendet omgående överlämnas till behörig myndighet Befrielse från redovisning Angående befrielse från redovisningsskyldighet gäller samma regler som för andra förordnade ställföreträdare. (Se mer i avsnitt ) 32

63 Tänk på! Det är inte är möjligt att besluta om befrielse från att ge in förteckning. Ett beslut om befrielse från redovisningsskyldighet avseende en viss god man kräver att överförmyndaren, vid byte av god man, fattar ett nytt beslut om befrielse avseende den nya gode mannen. God man enligt 11 kap. 1 FB Redovisningsskyldighet En god man enligt 11 kap. 1 FB kan utses när en förmyndare på grund av faktiska förhållanden som sjukdom, utlandsresa eller liknande hinder inte kan utöva förmynderskapet. Det kan även röra sig om ett rättsligt hinder som att föräldern blivit tills vidare skild från utövningen av sin befattning tills dess slutligt beslut meddelas. En annan förutsättning för godmanskapet är att det kommer uppstå behov av en åtgärd som ankommer på förmyndaren samt att hindret inte kan antas bli så långvarigt att en ny förmyndare bör utses. 33 (Se 11 kap. 1 FB.) Den gode mannen ska som huvudregel ge in en förteckning över barnets tillgångar till överförmyndaren. I förteckningen behöver gode mannen dock endast ta upp barnets lösa egendom, det vill säga eventuell fast egendom behöver inte redovisas. (Se 14 kap. 1 2 st. och 18 4 st. FB.) Den gode mannen är inte automatiskt redovisningsskyldig i övrigt när uppdraget börjar, utan gode mannen måste själv avgöra vilka åtgärder som ärendet kräver. Gode mannen är inte skyldig att ta hand om barnets samtliga tillgångar och om uppdraget är kortvarigt och omständigheterna i övrigt är sådana, kan det vara onödigt att gode mannen tar hand om alla tillgångar. Gode mannen ska ta hänsyn till uppdragets tillfälliga, interimistiska, natur och bör inte lägga om förvaltningen av barnets tillgångar, om inte särskilda omständigheter gör att det krävs. 34 Tänk på! Om barnets förälder avlidit, och det inte finns någon annan vårdnadshavare eller förmyndare, så kan inte en god man utses enligt denna bestämmelse. I sådana fall behövs en ny förmyndare utses. 33 NJA II 1924 s. 485 f och Walin, Vängby, Singer och Jänterä-Jareborg, Föräldrabalken [1 jan. 2018, Zeteo], kommentaren till 11 kap. 1 FB. 34 Ibid. 33

64 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör informera den gode mannen om vad uppdraget som god man enligt denna bestämmelse innebär och vilka begränsningar som finns. Överförmyndaren bör vid granskningen se till att årsräkningar och sluträkning enbart tar upp tillgångar som den gode mannen faktiskt har förvaltat. Överförmyndaren bör se till att ett godmanskap av detta slag inte varar längre än nödvändigt, då uppdraget är av interimistisk karaktär. God man enligt 11 kap. 2 FB Redovisningsskyldighet En god man som fått i uppdrag att bevaka en huvudmans eller ett barns rätt i en särskild rättshandling (t.ex. i ett dödsbo, vid en fastighetsförsäljning) blir inte redovisningsskyldig som andra förordnade gode män och ska således inte ge in förteckning, årsräkning eller sluträkning. (Se 11 kap. 2 och 12 kap. 8 FB.) Om gode mannens uppdrag är att bevaka en enskilds rätt i ett dödsbo och arvskifte inte kan komma till stånd inom sex månader från det att bouppteckningen upprättades ska denne dock, i enlighet med 15 kap. 3 FB, ge in redogörelse om skifteshinder. (Se mer i avsnitt 6.2.) Gode mannen kan även bli skyldig att ge in årsuppgift på grund av ett avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo. (Se mer i avsnitt 6.3.) God man enligt 11 kap. 3 FB Redovisningsskyldighet En god man som fått i uppdrag att bevaka en bortavarande persons, en okänd arvinges eller en framtida arvinges m.fl. rätt i ett dödsbo ska i första hand bevaka personens intresse i dödsboet och vid arvskiftet. (Se 11 kap. 3 FB.) Om gode mannen efter arvskiftet ska förvalta tillgångarna som en person tilldelats i ett arvskifte så ska förvaltningen redovisas i en förteckning, årsräkning och sluträkning. Om dödsboet inte skiftas ska gode mannen var sjätte månad ge in årsuppgift med redogörelse för skifteshinder till överförmyndaren. (Se mer i avsnitt 6.3.) 34

65 Behörig överförmyndare Tillsyn över gode mannen ska utövas av överförmyndaren i den kommun där den avlidne hade sitt hemvist. I andra fall, där det inte är tillämpbart, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den gode mannen är folkbokförd. (Se 16 kap. 2 st. FB.) 35

66 6. Dödsbon Ställföreträdarens förvaltning av ett dödsbo Om en huvudman är delägare i ett dödsbo så är det ställföreträdarens uppgift att företräda huvudmannen i boet. Så länge dödsboet inte är skiftat så är det bestämmelserna i 15 kap. FB som ska tillämpas. I dessa fall är bestämmelserna i 14 kap. FB inte omedelbart tillämpliga på dödsboets tillgångar. (Se 15 kap. 1 1 st. FB.) Om huvudmannen däremot är ensam delägare i dödsboet eller om samtliga delägare har samma ställföreträdare (t.ex. två makar eller omyndiga syskon) och dödsboet förvaltas av ställföreträdaren så gäller istället bestämmelserna i 14 kap. FB. (Se 15 kap. 1 3 st. FB.) Tänk på! Om en ställföreträdare skriver under ett arvskifte för sin huvudmans räkning ska överförmyndaren besluta om samtycke till fördelningen. Om en ställföreträdare eller dennes make/maka/sambo har del i samma dödsbo som huvudmannen så måste överförmyndaren utse en god man enligt 11 kap. 2 FB att företräda huvudmannen i dödsboet. Redogörelse för skifteshinder Om ett dödsbo inte har blivit skiftat inom sex månader från det datum som bouppteckningen förrättades och det inte heller finns ett avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo, ska ställföreträdaren inom denna tid lämna en redogörelse till överförmyndaren om anledningen till att dödsboet inte har skiftats, så kallat skifteshinder. (Se 15 kap. 3 FB.) En sådan redogörelse ska därefter lämnas var sjätte månad, till dess att dödsboet har skiftats eller ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo har ingåtts. Överförmyndaren kan dock bestämma att det kan ske i ett annat tidsintervall. I bestämmelsen ställs inte något krav på att handlingen ska vara lämnad på heder och samvete. Tänk på! Om redogörelse för skifteshinder inte lämnas i tid har överförmyndaren möjlighet att kräva in den genom att förelägga vid vite (se 16 kap. 13 FB). 36

67 Årsuppgift Om det finns ett avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo (vilket kräver överförmyndarens samtycke enligt 15 kap. 7 FB) ska ställföreträdaren före den 1 mars varje år ge in en årsuppgift till överförmyndaren, om inte överförmyndaren bestämt en ny tid. (Se 15 kap. 8 FB.) Årsuppgiften ska bestå av en redogörelse för förvaltningen av boet under föregående år och ska innehålla uppgifter om boets behållna inkomst och dess tillgångar och skulder vid årets slut. I bestämmelsen ställs inte något krav på att ingående tillgångar och skulder redovisas i årsuppgiften. I bestämmelsen ställs inte något krav på att handlingen ska vara lämnad på heder och samvete. Tänk på! Om årsuppgift inte lämnas i tid har överförmyndaren möjlighet att kräva in den genom att förelägga vid vite (se 16 kap. 13 FB). 37

68 7. Redovisning av företrädare för dödsboet efter en ställföreträdare Om en ställföreträdare avlidit blir dennes dödsbo skyldig att ge in eventuell kvarvarande årsräkning. De blir även skyldiga att ge in sluträkning inom en månad från datumet då ställföreträdaren avled. (Se 14 kap st. FB.) Det är samma regler som gäller för att lämna årsräkning och sluträkning som för förordnade ställföreträdare. (Se avsnitt 3.2 och 3.3.) Överförmyndaren kan befria dödsboet från redovisningsskyldighet eller besluta om förenklad redovisning, om det med hänsyn till dödsboets och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl. (Se 14 kap st. FB.) Tänk på! Det är inte möjligt att enligt 16 kap. 13 FB vitesförelägga dödsboet att ge in redovisningen. 38

69

70

71 Dalarna, Norrbotten, Skåne, Stockholm, Västernorrland, Västra Götaland och Östergötland. Nationella riktlinjer för överförmyndare kontroll av en persons lämplighet som ställföreträdare

72 Beslutsdatum Diarienummer ISBN

73 Inledning För den som behöver god man eller förvaltare är det avgörande att den som utses är lämplig för uppdraget. Den som utses ska vara rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig. Av betydelse för vem som ska utses till god man eller förvaltare är huvudmannens behov av hjälp, men också hans eller hennes grundläggande rättigheter och krav på att få leva ett så värdigt och gott liv som möjligt. Av Riksrevisionens rapport Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare, RiR 2017:33, framgår att överförmyndare kontrollerar en persons lämplighet på skilda sätt runt om i landet. Det kan exempelvis handla om att överförmyndarna har olika syn på vilken betydelse det har att en ställföreträdare redan har många andra pågående uppdrag eller mer generellt på vad som ingår när lämplighetsbedömningar av ställföreträdare genomförs. Regeringen har därför uppdragit åt länsstyrelserna att gemensamt ta fram riktlinjer för hur överförmyndare bör kontrollera en persons lämplighet som ställföreträdare. Syfte Syftet med dessa vägledande riktlinjer är att uppnå en mer enhetlig tillämpning i överförmyndarnas kontroll av en ställföreträdares lämplighet. Riktlinjerna bör tillämpas som utgångspunkt vid överförmyndarens kontroll av en persons lämplighet som ställföreträdare. Riktlinjerna är inte bindande och heller inte uttömmande. Definitioner I riktlinjerna används följande begrepp utifrån nedanstående definitioner. Överförmyndare Överförmyndarnämnd Överförmyndare Ställföreträdare En god man med förordnande enligt 11 kap. 1 4 FB. En förvaltare med förordnande enligt 11 kap. 7 FB. En förordnad förmyndare, det vill säga en särskilt förordnad förmyndare eller en medförmyndare. En god man med förordnande enligt 2 lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

74 Huvudman Vuxen person som har god man enligt 11 kap. 1 4 FB eller förvaltare enligt 11 kap. 7 FB. Barn som har en förordnad förmyndare. Barn som har god man enligt 2 lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Förkortningar FB föräldrabalken JO Riksdagens ombudsmän (Justitieombudsmannen)

75 Innehållsförteckning 1. Kontroll av ställföreträdarens lämplighet 7 Lämplighetsprövningen... 7 Bedömning i varje enskilt fall... 8 Förnyade kontroller av ställföreträdare Entledigande Ställföreträdares kvalifikationer 9 Kraven enligt 11 kap. 12 FB... 9 Formella förutsättningar... 9 Rättrådig... 9 Erfaren I övrigt lämplig Antal uppdrag Jävsförhållanden God man för ensamkommande barn... 13

76

77 1. Kontroll av ställföreträdarens lämplighet Lämplighetsprövningen Enligt 11 kap. 12 FB ska god man eller förvaltare vara rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig. Innan någon förordnas till god man eller förvaltare ska hans eller hennes lämplighet kontrolleras i den utsträckning som behövs. Överförmyndaren måste göra en aktiv efterforskning av ställföreträdarens lämplighet, det vill säga inhämta underlag samt vid behov ställa frågor till ställföreträdare och huvudman. På så sätt säkerställs att den som utses är kompetent att klara av uppdraget. Risken för att huvudmannen utnyttjas av ställföreträdaren minskas om överförmyndaren gör den utredning som behövs. 1 Överförmyndaren ska göra en lämplighetsprövning: När överförmyndaren inhämtar utredning till rätten enligt 10 kap. 14 och 11 kap. 17 a FB. I ärenden gällande byte av ställföreträdare enligt 11 kap. 4 och 7 FB. Innan beslut om förordnande om tillfälligt godmanskap enligt 11 kap. 1 3 FB. Innan beslut om förordnande av god man för ensamkommande barn. Samma utredningskrav gäller oavsett den tilltänkta ställföreträdarens relation till huvudmannen. Att huvudmannen själv har föreslagit någon till ställföreträdare innebär inte att överförmyndarens kontroll bör vara mindre noggrann. Utgångspunkten måste alltid vara att överförmyndaren kontrollerar att den som utses har förmåga att se till huvudmannens bästa. 2 Ur JO:s beslut den 14 december 2009 med dnr : Till god man ska enligt 11 kap. 12 FB utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. För att kunna avgöra om en person uppfyller dessa krav måste överförmyndaren vidta vissa utredningsåtgärder. Hur omfattande dessa ska vara får avgöras från fall till fall. Hänsyn måste naturligtvis tas till uppdragets omfattning. Om det rör sig om en person som inte tidigare haft uppdrag som ställföreträdare krävs en mer omfattande utredning än om den tilltänkte ställföreträdaren sedan tidigare är känd för att sköta sina uppdrag väl. Om den blivande ställföreträdaren inte är känd bör överförmyndaren t.ex. alltid kontrollera om han eller hon förekommer i belastningsregistret eller Kronofogdens register. Även beträffande ställföreträdare som tidigare haft välfungerande uppdrag bör överförmyndaren enligt min mening återkommande genomföra en sådan registerkontroll. Hur ofta en sådan kontroll bör ske får bedömas från fall till fall. 1 Prop. 2013/14:225, s Ibid s. 35 f. 7

78 Bedömning i varje enskilt fall Uppdraget som ställföreträdare kan variera i mycket stor utsträckning. De egenskaper och kunskaper som ställföreträdaren behöver för att kunna utföra uppdraget behöver stämma överens med huvudmannens behov. Överförmyndarens prövning av ställföreträdarens lämplighet bör därför ske med utgångspunkt i det enskilda uppdraget. Förnyade kontroller av ställföreträdare Löpande lämplighetskontroller i fråga om den som är förmyndare, god man eller förvaltare kan göras vid behov. Uppgifter från belastningsregistret gällande ärenden om lämplighetsprövning ska lämnas ut till överförmyndaren om det är fråga om brott som lett till någon annan påföljd än penningböter, se 11 p. 14 b förordningen (1999:1134) om belastningsregister. Även kontroll hos Kronofogden och socialnämnden kan göras löpande, se 16 kap. 10 FB. Om överförmyndaren nyligen förordnat ställföreträdare i ett annat ärende och även prövat dennes lämplighet kan lämplighetsprövningen i det nya ärendet förenklas. 3 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör regelbundet, förslagsvis en gång per år, kontrollera ställföreträdarens lämplighet genom att inhämta utdrag ur belastningsregistret. Överförmyndaren bör även pröva ställföreträdarens lämplighet vid indikationer att något inte står rätt till Entledigande En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget, ska entledigas i enlighet med 11 kap. 20 FB. Det kan bli aktuellt med ett entledigande trots att det inte föreligger någon kvalificerad olämplighet till grund, exempelvis om ställföreträdarens redovisning av förvaltningen är bristfällig eller om ställföreträdaren haft flera uppdrag men blivit entledigad från dessa på grund av inkomna klagomål t.ex. från både huvudmän och personal för huvudmän. 4 3 Prop. 2013/14:225 s Hovrätten för Övre Norrland, mål nr ÖÄ , den 11 oktober 2013, och Svea Hovrätt mål nr ÖÄ den 8 mars

79 2. Ställföreträdares kvalifikationer Kraven enligt 11 kap. 12 FB En ställföreträdare ska vara: Rättrådig Erfaren I övrigt lämplig Myndig Fri från förvaltare Kraven gäller vid beslutet att förordna ställföreträdare och gäller även fortlöpande så länge uppdraget pågår. Formella förutsättningar För att kunna bli ställföreträdare måste denne vara myndig och inte själv ha förvaltare. Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör kontrollera ställföreträdarens identitet genom att inhämta personbevis eller motsvarande. Överförmyndaren bör inte förordna en person som har god man till ställföreträdare. Överförmyndaren bör kontrollera sina egna register för att säkerställa att tilltänkt ställföreträdare inte själv har förvaltare eller god man. Överförmyndaren bör inhämta förvaltarfrihetsbevis om den tilltänkte ställföreträdaren är folkbokförd i en annan kommun. Rättrådig För att kontrollera rättrådigheten hos en tilltänkt ställföreträdare ska överförmyndaren begära ett utdrag ur belastningsregistret, se 11 förordningen om belastningsregister. Överförmyndaren får begära utdrag ur belastningsregistret gällande den person som överförmyndaren avser att förordna eller avser att föreslå för rätten att förordna till ställföreträdare. Överförmyndaren har samma möjlighet avseende ställföreträdare som redan har uppdrag (se avsnitt 1.3. om löpande kontroller). 9

80 Överförmyndaren ska bedöma om en ställföreträdare är rättrådig i varje enskilt fall. Brottslighet bör dock i regel diskvalificera en person från att förordnas som ställföreträdare. Undantag skulle kunna göras om det rör sig om mindre allvarlig brottslighet som inte inverkar på lämpligheten. I praxis har dock även mindre allvarlig brottslighet, som rör förmögenhetsbrott med fängelse i straffskalan, bedömts göra en person olämplig. Ur Hovrätten för Skåne och Blekinges mål den 12 mars 2018, nr ÖÄ : En god man hade under tiden för sitt förordnande gjort sig skyldig till snatteri i en affär och godkände ett strafföreläggande rörande brottet. Då det var fråga om ett förmögenhetsbrott med fängelse i straffskalan - även om det inte hade skett inom ramen för hennes uppdrag och det hade varit fråga om ett enstaka tillfälle med endast böter som följd - ansågs intresset av att allmänhetens förtroende för gode män upprätthålls medföra att den gode mannen inte längre var lämplig för uppdraget, varför hon entledigades. Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren ska alltid inhämta utdrag ur belastningsregistret och kontrollera att ställföreträdaren inte dömts för något brott som kan inverka på uppdraget. Överförmyndaren ska alltid göra kontrollen vid ett förordnande och bör även göras löpande, som en del av överförmyndarens tillsyn av att ställföreträdaren sköter sitt uppdrag. Erfaren En ställföreträdare ska vara erfaren, det innebär att han eller hon ska vara lämplig för det aktuella uppdraget. Om uppdraget t.ex. innefattar förvaltning av fastigheter, bör kunskaper på detta område finnas. Uppdragets karaktär får således avgöra vilka mer speciella kunskaper som behövs. 5 Vid lämplighetsprövning ska överförmyndaren se till att den som förordnas har förutsättningar att klara av uppdraget. I detta ligger också ett ansvar för att erbjuda utbildning till de som har behov av det och se till att nödvändig information når ställföreträdarna (se 19 kap. 18 FB). 6 Kunskapsnivån hos en ställföreträdare kan ha betydelse vid lämplighetsprövningen. Denna bestämmelse är även tillämplig i förhållande till gode män som förordnats för ensamkommande barn, se 12 lag om god man för ensamkommande barn. 5 Prop. 2013/14:225 s. 44 och NJA 1991 s Prop. 2013/14:225 s

81 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör informera en ställföreträdare om uppdragets karaktär och om det kan komma att krävas specialkunskaper. Vid behov kan överförmyndaren kalla en ställföreträdare till intervju eller personligt möte, för att överförmyndaren ska kunna bedöma ställföreträdarens erfarenhet och kunskaper i relation till det som krävs för uppdraget. I övrigt lämplig Överförmyndaren ska bedöma om en person är i övrigt lämplig för uppdraget. För att bedöma om en tilltänkt ställföreträdare i övrigt är lämplig för sitt uppdrag kan överförmyndaren inhämta referenser 7 samt genomföra intervjuer. Överförmyndaren bör även väga in om det finns några intressekonflikter. 8 Ställföreträdaren ska inte heller vara på ekonomiskt obestånd eller vara aktuell hos Kronofogden. 9 Även det faktum att ställföreträdaren innehar försörjningsstöd har bedömts vara olämpligt. 10 Överförmyndaren måste i sin bedömning se till det enskilda ärendet och utreda vad huvudmannen har för behov av hjälp. Vid pågående uppdrag kan lämpligheten ifrågasättas t.ex. när det föreligger samarbetssvårigheter eller djupgående meningsskiljaktigheter. Det kan också vara fråga om att ställföreträdaren hamnat i en jävssituation gentemot huvudmannen, som inte kan avhjälpas med en tillfällig god man enligt 11 kap. 2 FB. 11 Se mer om jäv under avsnitt I dessa fall kan det bli fråga om entledigande av ställföreträdaren. Överförmyndaren ska dock göra en bedömning i det enskilda fallet. Tänk på! Överförmyndaren kan även inhämta annan utredning för att utreda ställföreträdares lämplighet. Socialnämnder och andra myndigheter är skyldiga att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överförmyndarens tillsynsverksamhet, se 16 kap. 10 FB. 7 Prop. 2013/14:225 s Ibid s Prop. 2013/14:225 s. 34, jfr även 11 kap. 20 FB 10 Hovrätten för Övre Norrland, mål nr ÖÄ , den 27 februari Hovrätten för Nedre Norrland, mål nr ÖÄ , den 27 april 2018 och 5 juni

82 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör kontrollera om ställföreträdaren förekommer hos socialnämnden, och bedöma om det finns någon uppgift som gör att lämpligheten kan ifrågasättas. Antal uppdrag Det finns ingen fastställd gräns för hur många uppdrag en ställföreträdare får ha. En ställföreträdares förmåga att klara av flera uppdrag är beroende av dennes skicklighet och erfarenhet samt uppdragens komplexitet. 12 Det finns en risk för att en ställföreträdare som tar på sig alltför många uppdrag inte klarar av att tillgodose samtliga huvudmäns intressen. Vid den lämplighetsprövning som överförmyndaren ska göra ingår att bedöma om den som förordnas har förutsättningar att klara av uppdraget. Det är viktigt att den som utses har tillräckligt med tid för att tillgodose huvudmannens behov. 13 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör kontrollera antalet uppdrag exempelvis genom överförmyndarens register samt genom att begära upplysning från den tilltänkta ställföreträdaren. Överförmyndaren kan i åtagandeblanketten ha en kolumn där ställföreträdare kan ange om denne har uppdrag i annan kommun och i så fall hur många uppdrag samt i vilken kommun, för att överförmyndaren därefter ska kunna bedöma lämpligheten utifrån det totala antalet uppdrag Jävsförhållanden I bedömningen av om ställföreträdaren är i övrigt lämplig bör olika former av intressekonflikter vägas in. 14 Överförmyndaren ska göra en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. En ställföreträdare får inte företräda huvudmannen vid en rättshandling eller rättegång mellan huvudmannen och ställföreträdaren, ställföreträdarens make eller sambo eller annan som ställföreträdare företräder, se 12 kap. 8 FB. 12 Prop. 2013/14:225 s Ibid s Prop. 2013/14:225, s. 35 och 44 12

83 Det finns situationer där det inte finns några legala hinder för att ställföreträdaren ska kunna företräda sin huvudman, men där det ändå kan anses som olämpligt. Exempelvis: Om en huvudman har en ställföreträdare som också är personlig assistent. 15 Om huvudmannens ställföreträdare samtidigt är vårdpersonal vid den enhet där huvudmannen är vårdtagare. 16 Om en ställföreträdare arbetar inom socialtjänsten och samtidigt har hand om huvudmannens ärende. 17 Om en ställföreträdare samtidigt har uppdrag som ledamot i ett utskott inom den kommunala socialförvaltningen i den kommun där huvudmannen bor. 18 Länsstyrelsens rekommendation Överförmyndaren bör beakta risk för intressekonflikt dels vid den löpande kontrollen av redan förordnade ställföreträdare, dels vid nya uppdrag. Om det inom huvudmannens släkt finns motsättningar som påverka förmågan hos en släkting att utföra uppdraget som ställföreträdare på bästa sätt, kan det vara lämpligt att överförmyndaren överväger om en utomstående ställföreträdare bör förordnas (jfr Hovrätten för Nedre Norrland, mål nr ÖÄ , den 28 februari 2018). God man för ensamkommande barn Gällande lämplighet hos god man för ensamkommande barn finns bestämmelser i lagen om god man för ensamkommande barn. Där anges att frågan om lämplighet ska prövas enligt reglerna i 11 kap. 12 FB men att det utöver den vanliga lämplighetsbedömningen, vid val av god man för ensamkommande barn, ska läggas särskild vikt vid den utsatta situation som barnet befinner sig i, se 4 lag om god man för ensamkommande barn. Det ensamkommande barnets speciella levnadsomständigheter gör att ytterligare krav måste ställas på den som ska förordnas till god man för barnet. Den gode 15 Läs mer om detta i Hovrätten för Västra Sverige, mål nr ÖÄ , den 7 maj 2013, och SOU 2004:112 s Socialstyrelsen, Personlig assistent och god man. Är rollerna förenliga? 2014, , Holmgård Wallgren, God man, förvaltare och förmyndare, 2015, s. 182 f, Sveriges kommuner och landsting framställan till justitiedepartementet, , dnr 09/ SOU 2004:112, s Ibid. 18 Svea Hovrätt, mål nr ÖÄ , den 7 november

84 mannen måste ha förmåga att ta tillvara barnets intressen, exempelvis i förhållande till de myndigheter och organisationer som barnet kan komma i kontakt med. Den gode mannen ska kunna agera utan risk för intressekonflikter, vilket förutsätter att den gode mannen är oberoende av sådana myndigheter och organisationer som barnet kan komma i kontakt med. Den gode mannen ska även ha god kännedom om det svenska samhället. Denne ska även ha kunskap om barns och ungdomars behov i olika åldrar. Det är en fördel om den gode mannen kan tala barnets språk, detta är dock inget krav. En släkting till barnet, bosatt i Sverige, kan förordnas som god man förutsatt att denne vistas i landet varaktigt och i övrigt uppfyller de krav som ställs Prop. 2004/05:136 s

85

86

87 2019:8 En förbättrad samordning av tillsynen och tillsynsvägledningen inom överförmyndarområdet

88

89 MISSIV DATUM ERT DATUM DIARIENR 2018/101-5 ER BETECKNING Ju2018/02628/L2 Regeringen Justitiedepartementet Stockholm Uppdrag till Statskontoret om samordningen av tillsynen och tillsynsvägledningen på området för gode män och förvaltare Regeringen gav den 9 maj 2018 Statskontoret i uppdrag att utvärdera hur länsstyrelsernas samordning av tillsyn och tillsynsvägledning på området för gode män och förvaltare fungerar. I uppdraget har också ingått att överväga hur samordningen kan förbättras för att tillsynen och tillsynsvägledningen ska bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. Statskontoret överlämnar härmed rapporten En förbättrad samordning av tillsynen och tillsynsvägledningen inom överförmyndarområdet (2019:8). Generaldirektör Annelie Roswall Ljunggren har beslutat i detta ärende. Utredningschef Erik Nyberg, utredarna Madeleine Håkansson, föredragande, och Sebastian Stålfors var närvarande vid den slutliga handläggningen. Annelie Roswall Ljunggren Madeleine Håkansson POSTADRESS: Box 396, Stockholm. BESÖKSADRESS: Torsgatan 11. TELEFON VXL registrator@statskontoret.se

90

91 Innehåll Sammanfattning 7 1 Statskontorets övergripande slutsatser Regeringens uppdrag till Statskontoret Samordningen har skapat bättre förutsättningar för en enhetlig tillsyn Det är en utmaning att uppnå både en ändamålsenlig och tydlig tillsyn Behov av att utveckla erfarenhetsutbytet och uppföljningen Länsstyrelserna tar inte en aktiv roll i frågor om tillsynsvägledning Tillsynsvägledningen behöver vara mer kommunikativ, tillgänglig och följas upp Nuvarande lagstiftning försvårar en effektiv tillsynsvägledning Rapportens disposition 17 2 Statskontorets förslag för att förbättra samordningen Regeringen bör utse en länsstyrelse att vara samordningsmyndighet Inrätta en bred samverkansgrupp med inblandade aktörer 33 3 Länsstyrelsernas samverkansgrupp för överförmyndarfrågor Samverkan mellan länsstyrelserna är etablerad och bygger på konsensus Länsledningarna har börjat prioritera samverkan högre Samverkan ligger i linje med länsstyrelsernas ordinarie arbete Det är tydligt vad samverkan ska åstadkomma Länsstyrelserna har identifierat flera gemensamma utmaningar 38 4 Länsstyrelsernas samordning av tillsyn av överförmyndare Länsstyrelserna tolkar lagstiftningens krav på ett likartat sätt Länsstyrelserna utför tillsyn på något olika sätt, trots gemensamma dokument Länsstyrelsernas samordning i övrigt Överförmyndarnas syn på länsstyrelsernas tillsyn 50 5

92 5 Länsstyrelsernas samordning av tillsynsvägledning till överförmyndare Länsstyrelserna har en gemensam syn på vägledningsansvaret Tillsynsvägledningen saknar gemensam inriktning och gemensamma prioriteringar Överförmyndarnas syn på länsstyrelsernas tillsynsvägledning 60 Referenser 63 Bilagor 1 Regeringsuppdraget 65 2 Genomförande av uppdraget 71 3 Utgångspunkter för analys av samordning 75 4 Enkät till överförmyndare 81 6

93 Sammanfattning Statskontoret har på uppdrag av regeringen utvärderat hur länsstyrelsernas samordning av tillsyn och tillsynsvägledning inom området för gode män och förvaltare fungerar. I uppdraget ingår att överväga om en central aktör bör få ett särskilt ansvar för samordningen. Sju av länsstyrelserna utövar tillsyn över Sveriges cirka 230 kommunala överförmyndarmyndigheter. 1 Dessa länsstyrelser ska även vägleda överförmyndarna i deras tillsyn av gode män och förvaltare. Tillsynsvägledningen ska framför allt bidra till att överförmyndarna tillämpar lagstiftningen på ett enhetligt sätt. Länsstyrelsernas samordning behöver förbättras Statskontoret anser att länsstyrelsernas samordningsarbete under senare år har skapat förutsättningar för att tillsynen av överförmyndarna kan bli mer enhetlig i hela landet. Arbetet har lett till att de sju länsstyrelserna tolkar tillsynsreglerna på ett likartat sätt och att de har gemensamma riktlinjer och metoder för sin tillsyn. Inom samordningen identifierar också länsstyrelserna varje år vissa områden som de bedömer att tillsynen av överförmyndare särskilt bör fokusera på. Men vår utvärdering visar också att det finns områden i länsstyrelsernas samordning som de kan förbättra för att deras tillsyn och tillsynsvägledning ska bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. Länsstyrelserna har till exempel svårt att enas om konkreta åtgärder som kan bidra till en mer enhetlig och effektiv tillsyn. Länsstyrelserna har också delvis olika syn på vilken inriktning tillsynen ska ha. Vår utvärdering visar även att länsstyrelserna inte i tillräcklig utsträckning kommunicerar till överförmyndarna varför de ibland väljer att bedriva tillsynen på olika sätt. Det får 1 Länsstyrelserna i Dalarnas, Norrbottens, Skåne, Stockholms, Västernorrlands, Västra Götalands och Östergötlands län. 7

94 till följd att överförmyndarna upplever att länsstyrelsernas tillsyn är otydlig och oförutsägbar. Länsstyrelserna ger inte särskilt aktiv tillsynsvägledning till överförmyndarna. Till exempel har länsstyrelserna inte någon gemensam inriktning för vägledningsarbetet. De vägleder inte heller regelbundet och systematiskt utifrån en kartläggning av överförmyndarnas behov. Överförmyndarna vänder sig därför främst till andra aktörer än till länsstyrelsen när de behöver råd och stöd för sitt uppdrag. Regeringen bör utse en länsstyrelse att vara samordningsmyndighet Statskontoret föreslår att regeringen ger en av de sju länsstyrelserna i uppdrag att samordna länsstyrelsernas arbete inom området. Vi kallar denna roll för samordningsmyndighet. Vi bedömer att en länsstyrelse har bättre förutsättningar än någon annan typ av förvaltningsmyndighet att samordna länsstyrelsernas arbete. Vår bedömning utgår bland annat från att fem av de sju länsstyrelserna föredrar att en länsstyrelse får ett centralt samordningsuppdrag. Vi konstaterar också att det inte finns någon annan central förvaltningsmyndighet som har en nära koppling till området. Det innebär att en sådan förvaltningsmyndighet skulle behöva bygga upp en kompetens som redan finns hos de sju länsstyrelserna om denna förvaltningsmyndighet skulle få samordningsuppdraget. Dessutom bedömer vi att en centralt ansvarig länsstyrelse skulle kunna förtydliga tillsynen och tillsynsvägledningen och samtidigt kunna ta tillvara fördelarna med en relativt decentraliserad tillsynsorganisation. En sådan fördel är att lokalkännedomen blir större om samordningsansvaret ligger kvar hos någon inom länsstyrelsegruppen. Statskontoret bedömer att vårt förslag om en samordningsmyndighet innebär att den utsedda länsstyrelsens kostnader kommer att öka med ungefär kronor per år. Övriga länsstyrelsers kostnader kommer inte att påverkas av vårt förslag. Vi bedömer också att vårt förslag inte riskerar att inskränka den kommunala självstyrelsen. 8

95 Samordningsmyndighetens uppdrag Statskontoret förslår att den länsstyrelse som regeringen utser till samordningsmyndighet får i uppdrag att inrätta en ny och bred samverkansgrupp som omfattar representanter för kommunerna och länsstyrelserna. Statskontoret bedömer att ett sådant forum kan öka överförmyndarnas förståelse för hur länsstyrelserna arbetar. Forumet ger också länsstyrelserna större möjligheter att förankra de aktiviteter som de planerar och att få synpunkter från överförmyndarna. Det bör i sin tur öka tydligheten av hur länsstyrelserna genomför både tillsynen och tillsynsvägledningen. Vidare föreslår Statskontoret att samordningsmyndigheten bör vara sammankallande i länsstyrelsernas nuvarande samverkansgrupp för överförmyndarfrågor. I den konstellationen bör samordningsmyndigheten vara huvudansvarig för att: följa upp, utvärdera och utveckla länsstyrelsernas tillsyn utveckla länsstyrelsernas tillsynsvägledning till överförmyndarna kartlägga överförmyndarnas behov av råd och stöd utveckla metodstöd för överförmyndarnas tillsyn följa upp att utbildningen av överförmyndarna är tillfredsställande verka för ett mer systematiskt erfarenhetsutbyte mellan länsstyrelserna utfärda förskrifter för överförmyndarnas tillsyn. 9

96 10

97 1 Statskontorets övergripande slutsatser Omkring två procent av Sveriges befolkning har en ställföreträdare det vill säga en god man, förvaltare eller annan förordnad förmyndare. Ställföreträdarskap är oftast ett ideellt uppdrag som innebär att företräda en person som av olika anledningar inte kan företräda sig själv. Kommunerna utser förtroendevalda överförmyndare som tillsynar att ställföreträdarna genomför sina uppdrag på ett ändamålsenligt sätt. Sju länsstyrelser utövar i sin tur tillsyn över överförmyndarna. 2 Dessa länsstyrelser ska även vägleda överförmyndarna i deras tillsyn av ställföreträdare för att se till att överförmyndarna tillämpar lagstiftningen enhetligt i hela landet. Inom ställföreträdar- och överförmyndarområdet finns ingen förvaltningsmyndighet som har ett centralt ansvar för att ge tillsynsvägledning eller utfärda föreskrifter. En sådan aktör finns inom de flesta andra områden där länsstyrelserna bedriver tillsyn. Den centrala aktören inom dessa områden bedriver vanligtvis också en viss operativ tillsyn. Regeringen och riksdagen har under perioden vidtagit flera åtgärder för att förbättra tillsynen inom området. Bland annat har länsstyrelserna fått i uppdrag att förbättra sin samordning och att vidta åtgärder för att uppnå en nationell enhetlighet i tillsynen av överförmyndare. Regeringen har också beslutat om förordningsändringar för att få länsstyrelserna att aktivt verka för samordning och samverkan i frågor om tillsyn och tillsynsvägledning. Men regeringen har konstaterat att de vidtagna åtgärderna inte är tillräckliga för att säkerställa att tillsynen inom området fullt ut kan garantera de enskildas rättssäkerhet och likabehandling. Regeringen har därför gett 2 Länsstyrelserna i Dalarnas, Norrbottens, Skåne, Stockholms, Västernorrlands, Västra Götalands och Östergötlands län. 11

98 Statskontoret i uppdrag att utvärdera länsstyrelsernas samordning av tillsynen och tillsynsvägledningen inom området gode män och förvaltare. Statskontoret bedömer att de senaste årens regeringsuppdrag till länsstyrelserna om deras tillsyn av överförmyndare har resulterat i bättre förutsättningar för länsstyrelserna att samordna sin tillsyn och tillsynsvägledning. Men vår utvärdering visar också att det finns områden i länsstyrelsernas samordning som kan förbättras för att deras tillsyn och tillsynsvägledning ska bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. Sammanfattningsvis bedömer Statskontoret att: de åtgärder som har vidtagits för att öka länsstyrelsernas samordning har skapat bättre förutsättningar för en enhetlig tillsyn det är en utmaning för länsstyrelserna att anpassa tillsynen till olika förutsättningar i landet samtidigt som den ska uppfattas som tydlig för överförmyndarna länsstyrelserna behöver utveckla erfarenhetsutbytet med varandra samt förbättra uppföljningen av tillsynen länsstyrelserna är inte tillräckligt aktiva i sin tillsynsvägledning tillsynsvägledningen behöver bli mer kommunikativ och tillgänglig samt följas upp på ett bättre sätt än idag nuvarande lagstiftning försvårar länsstyrelsernas möjligheter att ge en effektiv tillsynsvägledning. Statskontoret rekommenderar därför att framför allt regeringen, men även länsstyrelserna, vidtar ett antal åtgärder. Vi redovisar våra förslag till åtgärder i kapitel Regeringens uppdrag till Statskontoret Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att utvärdera hur länsstyrelsernas samordning av tillsyn och tillsynsvägledning inom området för gode män och förvaltare fungerar. Vi ska även överväga hur samordningen kan förbättras för att tillsynen och tillsynsvägledningen ska bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. I uppdraget ingår att överväga om en central aktör bör ansvara för att samordna den tillsyn och tillsynsvägledning som i dag utförs av länsstyrelserna. Vi ska också redovisa de ekonomiska kon- 12

99 sekvenserna av våra förslag samt hur de kan påverka den kommunala självstyrelsen. Regeringens uppdrag till Statskontoret finns i bilaga 1. Statskontorets uppdrag är att utvärdera länsstyrelsernas samordning. Vi tolkar att en fungerande samordning är ett medel för att åstadkomma en effektiv och ändamålsenlig tillsyn. Vi har inte utrett hur länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning fungerar. Men våra förslag om en förbättrad samordning syftar till att länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning ska bli så effektiv och ändamålsenlig som möjligt. Bilaga 3 beskriver närmare våra utgångspunkter för att analysera länsstyrelsernas samordning. Rapportens slutsatser bygger framför allt på intervjuer med berörda länsstyrelser, skriftlig dokumentation och en enkätundersökning riktad till kommunernas överförmyndare. Vi har också träffat representanter för överförmyndarna och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i samband med Föreningen Sveriges Överförmyndares länsombudsträff i december Vi har dessutom besökt två överförmyndare. Vid våra studiebesök intervjuade vi handläggare som arbetar med tillsyn av ställföreträdare. Bilaga 2 beskriver närmare hur vi har genomfört uppdraget. 1.2 Samordningen har skapat bättre förutsättningar för en enhetlig tillsyn De sju länsstyrelserna samverkar sedan 2012 med varandra inom ramen för den så kallade samverkansgruppen för överförmyndarfrågor. Statskontoret anser att detta samordningsarbete har skapat förutsättningar för att tillsynen av överförmyndarna ska kunna bli mer enhetlig i hela landet. Vår utvärdering visar bland annat att arbetet har lett till att länsstyrelserna tolkar tillsynsreglerna på ett likartat sätt, att de har gemensamma riktlinjer och metoder för sin tillsyn och att de årligen identifierar vissa områden som de bedömer att tillsynen av överförmyndare särskilt bör fokusera på (se vidare i kapitel 3). Men vi konstaterar samtidigt att samverkansgruppen i första hand är ett samverkansorgan vars överenskommelser beslutas och godkänns av varje länsstyrelses ledning. Det innebär att det är upp till var och en av länsstyrelserna att ta ställning till om och i vilken utsträckning de vill göra avsteg från de gemensamma riktlinjerna. Länsstyrelserna själva anser att det är svårt att enas om konkreta åtgärder som ska bidra till en mer enhetlig och 13

100 effektiv tillsyn. De olika länsstyrelserna har också delvis olika syn på vilken inriktning tillsynen ska ha, till exempel om den ska vara kontrollerande eller lärande. Det kan bidra till att göra tillsynen otydlig från överförmyndarnas perspektiv. 1.3 Det är en utmaning att uppnå både en ändamålsenlig och tydlig tillsyn Länsstyrelsernas samordning har hittills fokuserat på att göra tillsynen av överförmyndare mer enhetlig i landet. Enhetlighet innebär att bedömningen från länsstyrelserna ska vara likvärdig och förutsebar. Det är viktigt eftersom det ökar rättssäkerheten för tillsynsobjekten. Samtidigt visar vår utvärdering att länsstyrelserna i praktiken har delvis olika rutiner när de genomför sina inspektioner av överförmyndarna. Enligt länsstyrelserna beror det på att förutsättningarna ser olika ut i landet. Det gäller exempelvis vilka resurser som både länsstyrelserna och de kommunala överförmyndarna har tillgång till och hur de är organiserade. Statskontoret anser att det måste finnas utrymme för enskilda länsstyrelser att anpassa tillsynen utifrån deras kunskaper om de särskilda förhållandena inom länet för att tillsynen ska vara ändamålsenlig. Vi bedömer därför att länsstyrelserna bör fortsätta att fokusera på de aspekter som de bedömer har störst betydelse för att de enskilda överförmyndarna ska följa de regler som gäller för verksamheten. Målet bör vara att utfallet av tillsynsverksamheten blir likvärdigt, snarare än utförandet av densamma. Samtidigt bedömer vi att länsstyrelsernas olika rutiner för inspektioner medför särskilda utmaningar. Vår utvärdering visar att länsstyrelserna inte i tillräcklig utsträckning kommunicerar till överförmyndarna varför de ibland väljer att bedriva tillsynen på olika sätt. Därför är deras tillsyn otydlig och oförutsägbar ur överförmyndarnas perspektiv. Statskontoret anser att situationen riskerar att leda till att överförmyndarna inte upplever att länsstyrelsernas tillsyn är rättssäker, vilket då kan försvaga länsstyrelsernas legitimitet. 14

101 1.4 Behov av att utveckla erfarenhetsutbytet och uppföljningen Statskontoret anser att länsstyrelserna inte fullt ut drar nytta av sin samlade kunskap om tillsynsobjekten, eftersom deras informations- och erfarenhetsutbyte i den löpande tillsynen av överförmyndare är begränsat. Länsstyrelserna riskerar därmed att gå miste om relevant information som kan användas till att utveckla tillsynen. Det kan till exempel handla om riskbilder och bedömningar av vilken tillsyn som kan bli nödvändig i framtiden. Statskontoret anser därför att länsstyrelserna bör bedriva ett mer aktivt kunskaps- och erfarenhetsutbyte för att åstadkomma en ändamålsenlig och kostnadseffektiv tillsyn. Det skulle till exempel kunna underlätta arbetet med att komma överens om vilken inriktning som tillsynen ska ha och bidra till att den blir mer relevant för länsstyrelserna. Vi konstaterar också att det inte finns någon ändamålsenlig uppföljning av länsstyrelsernas tillsyn (se vidare avsnitt 1.6). Det gör det svårare för länsstyrelserna att analysera tillsynens genomslag och hur de kan utveckla tillsynen. Det innebär även att det inte är möjligt att på ett systematiskt sätt analysera om länsstyrelsernas samordning leder till en enhetlig, tydlig, effektiv och ändamålsenlig tillsyn av överförmyndare. 1.5 Länsstyrelserna tar inte en aktiv roll i frågor om tillsynsvägledning Länsstyrelserna har hittills inte prioriterat att samordna tillsynsvägledningen (kapitel 5). Vi bedömer att det ger länsstyrelserna sämre förutsättningar att uppnå en effektiv och ändamålsenlig tillsynsvägledning till överförmyndarna. Statskontoret konstaterar att länsstyrelsernas tillsynsvägledning varken är tydlig eller strategisk. Länsstyrelserna har inte någon gemensam inriktning som tillsynsvägledningen kan utgå ifrån. De har inte heller en gemensam planering av prioriterade områden och insatser för tillsynsvägledningen, utöver det informationsbrev som de skickar ut tre till fyra gånger per år. Vidare bedriver länsstyrelserna inte sin tillsynsvägledning regelbundet och systematiskt utifrån en kartläggning av överförmyndarnas behov av råd, stöd och utbildning. Dessutom följer de inte systematiskt upp om de ut- 15

102 bildningar som finns ger överförmyndarna den kunskap som de behöver för att utföra uppdraget. I stället väljer var och en av länsstyrelserna att främst ge råd och stöd vid det årliga inspektionsbesöket utifrån vad de sett i tillsynen. Statskontoret anser att det sammantaget leder till att överförmyndarna inte vet vilken tillsynsvägledning de kan förvänta sig av länsstyrelserna. Överförmyndarna vänder sig därför främst till andra aktörer än till länsstyrelsen när de behöver råd och stöd för sitt uppdrag. Det behöver inte vara ett problem att andra aktörer än länsstyrelsen ger råd, stöd och utbildning till överförmyndarna. Men det ger sämre förutsättningar för länsstyrelserna att överblicka den samlade tillsynsvägledningen till överförmyndarna och leda arbetet med att samordna tillsynsvägledningen på nationell nivå. 1.6 Tillsynsvägledningen behöver vara mer kommunikativ, tillgänglig och följas upp Statskontoret anser att länsstyrelserna behöver utveckla fler former för att förmedla råd, stöd och information till överförmyndarna. Det kan till exempel handla om att ta fram och samla frågor och svar, skriftlig vägledning och annat metodstöd på en webbplats som görs tillgänglig för samtliga överförmyndare. Vi konstaterar även att länsstyrelserna inte aktivt har informerat om eller tillgängliggjort de vägledande riktlinjer som de fick i uppdrag av regeringen att ta fram för att överförmyndare ska kunna ge gode män och förvaltare den utbildning de behöver för sina uppdrag. En effektiv och ändamålsenlig tillsynsvägledning förutsätter även att länsstyrelserna följer upp utvecklingen och behoven inom överförmyndarområdet. Men Statskontoret konstaterar att bristerna i den nationella statistik som länsstyrelserna för över överförmyndarnas verksamhet gör det svårt att följa upp överförmyndarnas tillsyn på ett ändamålsenligt sätt. Det innebär att länsstyrelserna inte kan använda statistiken för att utveckla sin tillsyn och tillsynsvägledning så att den på ett effektivt sätt kan bidra till att överförmyndarnas tillsyn blir likvärdig i landet. 16

103 1.7 Nuvarande lagstiftning försvårar en effektiv tillsynsvägledning Statskontoret anser att det finns fler nycklar än högre prioritering och bättre samordning mellan länsstyrelserna till en effektiv och ändamålsenlig tillsynsvägledning. Överförmyndarna kan behöva råd och stöd i hur de ska tolka regelverket för att kunna göra likvärdiga bedömningar i tillsynsärenden. Men enligt länsstyrelserna är reglerna i föräldrabalken föråldrade, vilket försvårar deras arbete med att ge konkreta råd till överförmyndarna. Reglerna lämnar ett alltför stort tolkningsutrymme och det finns inte heller någon utvecklad rättspraxis att stödja sig på. Vi konstaterar att det är en utmaning för länsstyrelserna att ge stöd i hur reglerna bör tolkas och på så sätt bidra till nationell likvärdighet i överförmyndarnas tillsyn. 1.8 Rapportens disposition I kapitel 2 redovisar vi våra förslag på åtgärder för att förbättra samordningen mellan länsstyrelserna. I kapitel 3 5 redovisar vi hur länsstyrelsernas samordning av tillsyn och tillsynsvägledning fungerar i dag. I kapitel 3 redogör vi för arbetet inom ramen för länsstyrelsernas samverkansgrupp för överförmyndarfrågor. I kapitel 4 redovisar vi i vilken utsträckning länsstyrelserna samordnar sin tillsyn av överförmyndare och analyserar hur samordningen fungerar. I kapitel 5 fokuserar vi på länsstyrelsernas tillsynsvägledande roll. Där analyserar vi hur samordningen av tillsynsvägledningen till överförmyndarna fungerar. 17

104 18

105 2 Statskontorets förslag för att förbättra samordningen I kapitel 1 redovisar vi vår samlade bedömning av hur länsstyrelsernas samordning av tillsyn och tillsynsvägledning inom området gode män och förvaltare fungerar. I detta kapitel presenterar vi våra förslag för att förbättra samordningen. Statskontoret föreslår att: Regeringen utser en länsstyrelse att vara samordningsmyndighet, Regeringen beslutar om att ge samordningsmyndigheten i uppdrag att ansvara för uppföljning, utvärdering och utveckling av länsstyrelsernas tillsyn utveckla länsstyrelsernas tillsynsvägledning till överförmyndarna ansvara för länsstyrelsernas arbete med att kartlägga överförmyndarnas behov av råd och stöd utveckla metodstöd för överförmyndarnas tillsyn följa upp att utbildningen av överförmyndarna är tillfredsställande vara sammankallande i länsstyrelsernas nuvarande samverkansgrupp för överförmyndarfrågor verka för ett mer systematiskt erfarenhetsutbyte mellan länsstyrelserna utfärda förskrifter för överförmyndarnas tillsyn inrätta en ny och bred samverkansgrupp med inblandade aktörer 19

106 2.1 Regeringen bör utse en länsstyrelse att vara samordningsmyndighet Inom ställföreträdar- och överförmyndarområdet saknas det idag en central tillsynsmyndighet som samordnar tillsynen och tillsynsvägledningen. Vår egen studie och Riksrevisionens granskning av tillsynen på området visar att samordningen behöver förbättras. 3 Statskontoret föreslår därför att regeringen ger en av de sju länsstyrelser som i dag bedriver tillsyn och tillsynsvägledning på överförmyndarområdet i uppdrag att centralt samordna länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning. Vi kallar denna roll samordningsmyndighet. Samordningsmyndighetens främsta arena för att samordna länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning bör vara deras befintliga samverkansgrupp för överförmyndarfrågor (se även kapitel 3). Inom de flesta av länsstyrelsernas tillsynsområden ligger det nationella ansvaret för tillsynen på en central myndighet som ger tillsynsvägledning, utfärdar föreskrifter och i vissa fall även bedriver egen tillsynsverksamhet. Exempel på sådana områden är miljö- och naturvård, livsmedelskontroll, kulturminnesvård, räddningstjänst, djurskydd och plan- och byggverksamhet. Hur rollfördelningen mellan förvaltningsmyndigheten och länsstyrelsen ser ut i detalj varierar dock mellan de olika tillsynsområdena. 4 Men det finns även områden där en länsstyrelse har i uppdrag att samordna andra länsstyrelses insatser. Exempelvis samordnar Länsstyrelsen i Norrbottens län vissa delar av länsstyrelsernas hantering av djurärenden. Länsstyrelsen i Västra Götalands län har i uppdrag att samordna länsstyrelsernas verksamhet som gäller samordning av alkohol-, narkotika-, dopning- och tobakspolitiken. Länsstyrelsen i Örebro län har i uppdrag att samordna länsstyrelsernas arbete med att stödja kommuner och landsting i att utveckla olika stöd till föräldrar. 5 3 Riksrevisionen (2017). Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare Statens bristande ansvar för samhällets mest utsatta, s Statskontoret (2012). Tänk till om tillsynen. Om utformning av statlig tillsyn, s Regleringsbrev för budgetåret 2019 avseende länsstyrelserna. 20

107 Statskontoret bedömer att det är mer ändamålsenligt att utse en länsstyrelse att centralt samordna de övriga länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning än att ge samordningsuppdraget till en annan förvaltningsmyndighet. Vi baserar vår bedömning framför allt på att: länsstyrelserna själva föredrar att en länsstyrelse får ett centralt samordningsuppdrag det finns ingen central förvaltningsmyndighet som har en nära koppling till området det finns fler fördelar än nackdelar med att behålla en relativt decentraliserad tillsynsorganisation. I det följande utvecklar vi våra överväganden Länsstyrelserna föredrar att en länsstyrelse får ett centralt samordningsuppdrag Våra intervjuer visar att fem av sju länsstyrelser föredrar att någon av de sju får ansvar för att samordna de övriga länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning inom området. En av länsstyrelserna är osäker på om det skulle vara mest effektivt med en länsstyrelse eller en annan förvaltningsmyndighet. En länsstyrelse föredrar att en utomstående förvaltningsmyndighet får ett centralt samordningsuppdrag. De som föredrar att en länsstyrelse får samordningsuppdraget anger ungefär samma skäl till det i våra intervjuer. Ett skäl är länsstyrelsernas sedan flera år etablerade samverkan på överförmyndarområdet som ytterligare fördjupats i samband med 2016 och 2018 års regeringsuppdrag. Enligt länsstyrelserna vore det därför mest effektivt att bygga vidare på den samverkan. Dessutom anser länsstyrelserna att den mesta av kunskapen på området är samlad hos länsstyrelserna och överförmyndarna. Om en annan förvaltningsmyndighet får uppdraget skulle den behöva både etablera nya kontakter med sju länsstyrelser samt bygga upp ny kompetens på området. Under vårt möte med överförmyndarnas länsombud framförde flera deltagare att de föredrar att ett samordningsuppdrag går till en annan förvaltningsmyndighet än till en länsstyrelse. Enligt ombuden skulle en annan central myndighet kunna se utmaningarna inom området med nya ögon och bidra med delvis annan kompetens än vad som finns på länsstyrelser- 21

108 na. En myndighet som några länsombud föreslår är Socialstyrelsen, eftersom myndigheten redan har föreskriftsrätt gentemot kommunerna Det finns ingen central förvaltningsmyndighet som har en nära koppling till området Att en central myndighet bedriver egen operativ tillsyn brukar framhållas som viktigt för förmågan att ge god tillsynsvägledning. Enligt Riksrevisionen kan denna fördel graderas beroende på vilken typ av tillsynserfarenhet det handlar om: (1) generell erfarenhet av tillsyn oavsett område, (2) erfarenhet av tillsyn inom ett liknande eller ett närliggande område och (3) erfarenhet av tillsyn inom samma område som det område där myndigheten ger tillsynsvägledning. Om samma personer dessutom både utför operativ tillsyn och ger tillsynsvägledning förväntar sig Riksrevisionen att förutsättningarna för tillsynsvägledning av hög kvalitet kan bli ännu bättre. 6 I dag finns inte någon förvaltningsmyndighet som har en naturlig koppling till frågor som rör gode män och förvaltare. Det innebär att om någon annan myndighet än någon av de sju länsstyrelserna får samordningsuppdraget, så kommer denna myndighet inte att bedriva egen tillsynsverksamhet samt sakna erfarenhet inom området. Det går visserligen att överväga om någon del av ansvaret för den operativa tillsynen eller tillsynsvägledningen bör flyttas från länsstyrelserna till en annan förvaltningsmyndighet. Men vi bedömer att en sådan lösning skulle vara ganska ineffektiv. Förutom att detta inte är kostnadseffektivt så visar också tidigare erfarenheter att en sådan överföring av uppdrag ibland inte kan genomföras på ett avsett och smidigt sätt samt att tillsynen riskerar att vara nedprioriterad i den nya myndigheten. 7 Sammantaget innebär detta, vilket vi även noterade ovan, att om någon annan myndighet än någon av länsstyrelserna får uppdraget så kommer det få till följd att myndigheten skulle behöva bygga upp en kompetens som redan finns hos länsstyrelserna. 6 Riksrevisionen (2018). Bädda för bättre tillsyn statens vägledning av kommunal tillsyn, s Statskontoret (2012). Tänk till om tillsynen. Om utformning av statlig tillsyn, s

109 2.1.3 Det finns fler fördelar än nackdelar med att behålla en relativt decentraliserad tillsynsorganisation Vårt förslag att utse en länsstyrelse till att centralt samordna de övriga länsstyrelserna gör det också möjligt att behålla en decentraliserad tillsynsorganisation. Vi bedömer att alternativet att tilldela samordningsuppdraget till en central förvaltningsmyndighet skulle innebära att flytta ansvaret för samordning och samverkan från den regionala nivån till den centrala nivån. Vi anser att en sådan förändring skulle försämra länsstyrelsernas möjligheter att självständigt anpassa tillsynen och tillsynsvägledningen efter de regionala förutsättningarna, trots att länsstyrelsernas befintliga ansvarsområden inte skulle påverkas. En annan förvaltningsmyndighet, som inte bedriver egen tillsyn, kan inte förväntas vara lika insatt som länsstyrelserna i det löpande arbetet med tillsynsfrågor. Det är därför effektivare och mer ändamålsenligt att samordningsansvaret ligger kvar hos någon inom länsstyrelsegruppen. Statskontoret har i en tidigare rapport redovisat både för- och nackdelar med en decentraliserad respektive centraliserad tillsyn. Dessa resonemang är relevanta i detta sammanhang, trots att tillsynen av överförmyndarna inte skulle centraliseras genom att flytta samordningsansvaret. De viktigaste nackdelarna med en decentraliserad tillsyn är att den kan försvåra regeringens styrning och att det finns en risk för att tillsynen inte genomförs enhetligt i hela landet. 8 Den iakttagelsen ligger i linje med Riksrevisionens bedömning av ställföreträdar- och överförmyndartillsynen. Riksrevisionen anser att tillsynsområdet bör organiseras på samma sätt som andra områden där länsstyrelserna bedriver tillsyn. De anser således att en central aktör bör ansvara för tillsynen. 9 Men Statskontoret anser att de nackdelar som finns med dagens decentraliserade tillsyn kan överkommas om en länsstyrelse får ett tydligt samordningsuppdrag. En sådan organisation skulle förtydliga tillsynen och tillsynsvägledningen, samtidigt som fördelarna med en decentraliserad organisation förblir intakta. 8 Ibid, s Riksrevisionen (2017). Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare, s

110 Länsstyrelserna bör kunna anpassa hur de genomför sin tillsyn av överförmyndarna eftersom de resursmässiga och organisatoriska förutsättningarna ser olika ut, både för länsstyrelser och överförmyndare. Lokalkännedomen blir rimligtvis större om samordningsansvaret ligger kvar hos länsstyrelserna, vilket vi anser kan effektivisera tillsynen Samordningsmyndighetens uppgifter I följande avsnitt redovisar vi de uppgifter som vi anser att samordningsmyndigheten bör ansvara för. Samordningsmyndigheten bör ansvara för uppföljning, utvärdering och utveckling av länsstyrelsernas tillsyn Statskontoret anser att samordningsmyndigheten bör ansvara för att följa upp den samlade tillsynen på överförmyndarområdet och att utveckla länsstyrelsernas tillsyn. I dag följer länsstyrelserna årligen upp utfallet av den egna tillsynen i förhållande till den gemensamma tillsynsinriktningen och sammanställer resultaten i en gemensam rapport. Men länsstyrelserna följer inte upp hur den samlade tillsynen inom området bedrivs och hur länsstyrelsernas tillsyn bidrar till regelefterlevnad. Dessutom gör länsstyrelserna inte någon utvärdering av sin egen tillsynsverksamhet. Statskontoret anser att en mer ändamålsenlig uppföljning på överförmyndarområdet är nödvändigt för att länsstyrelserna ska kunna utveckla både sin tillsyn och tillsynsvägledning till överförmyndarna och utvärdera sin egen tillsyn. Statskontoret konstaterar att bristerna i den statistik över överförmyndarnas verksamhet som länsstyrelserna sammanställer gör det svårt att utveckla en ändamålsenlig uppföljning. I samordningsmyndighetens ansvar att utveckla uppföljningen bör det därför även ingå att utveckla statistiken så att den kan ge underlag för uppföljning och analys på området. Vi anser vidare att uppföljningen bör kompletteras med en utvärdering. Vi bedömer att samordningsmyndighetens samlade ansvar för utvärdering kommer att ge bättre förutsättningar att få en helhetsbild av tillsynens resultat och hur den kan utvecklas. Utvärdering innebär i detta sammanhang att granska och bedöma länsstyrelsernas tillsyn. Kriterierna vid utvärdering bör väljas utifrån vad den som 24

111 utvärderar bedömer är relevant. Samordningsmyndigheten bör avgöra hur ofta tillsynen ska utvärderas, på vilket sätt och vilka kriterier som ska användas. I likhet med tillsyn innebär utvärdering att verksamheter granskas och bedöms. Men en viktig skillnad mellan utvärdering och tillsyn är att bedömningskriterierna vid tillsyn är kopplade till den relevanta lagstiftningen, medan kriterierna vid utvärdering fritt kan väljas utifrån vad utvärderaren eller uppdragsgivaren är intresserad av. 10 Samordningsmyndigheten bör utveckla tillsynsvägledningen Samordningsmyndigheten bör arbeta för att länsstyrelserna blir mer aktiva i sin tillsynsvägledande roll. Målet bör vara att länsstyrelserna gemensamt ska ta fram en grundläggande beskrivning av hur de arbetar med tillsynsvägledning. Denna beskrivning ska sedan kommuniceras till överförmyndarna. Vi anser att bättre kommunikation kan bidra till att öka överförmyndarnas förståelse för varför länsstyrelserna ibland väljer att bedriva tillsyn och tillsynsvägledning på delvis olika sätt i landet. Tillsynen blir därmed tydligare och mer förutsägbar för överförmyndarna. I dag har länsstyrelserna inga gemensamma prioriteringar eller någon gemensam planering av insatser för sin tillsynsvägledning. Det är inte heller tydligt för överförmyndarna vad de kan förvänta sig av länsstyrelserna i frågor om tillsynsvägledning. Som ett led i att utveckla tillsynsvägledningen bör myndigheten samordna arbetet med att kartlägga och sammanställa överförmyndarnas behov av råd och stöd inom respektive län. Behovsanalysen bör sedan ligga till grund för länsstyrelsernas planering av tillsynsvägledningen. Vi anser vidare att överförmyndarna kan behöva tillgång till skriftligt metodstöd för sin tillsyn över ställföreträdarna, eftersom hela tillsynskedjan behöver fungera effektivt och ändamålsenligt. Metodstödet bör i första hand vara ett praktiskt hjälpmedel som underlättar tillsynsarbetet. Stödet 10 Jfr Statskontoret (2011). Fristående utvärderingsmyndigheter En förvaltningspolitisktrend, s. 13 ff. 25

112 ska bidra till att överförmyndarna bedriver sin tillsyn på ett likartat sätt. Men det kan också bidra till att tillsynen blir mer effektiv genom att enskilda överförmyndare inte behöver ta fram metodstöd på egen hand. Hur metodstödet ska utvecklas och tillhandahållas bör vara en fråga för samordningsmyndigheten och den breda samverkansgruppen som vi föreslår (se vidare avsnitt 2.2). Samordningsmyndigheten bör även utveckla sätt att följa upp att utbildningen av överförmyndarna är tillfredsställande. I dag följer inte länsstyrelserna systematiskt upp om de utbildningar som finns ger överförmyndarna den kunskap som de behöver för att utföra uppdraget. Samordningsmyndigheten bör vara sammankallande för samverkansgruppen Statskontoret anser att samordningsuppdraget även bör inkludera att vara sammankallande i länsstyrelsernas befintliga samverkansgrupp för överförmyndarfrågor (kapitel 3). Det innebär att samordningsmyndigheten bör ansvara för att samverkansgruppens arbete bedrivs på ett ändamålsenligt sätt för att utveckla samordningen av tillsynen och tillsynsvägledningen. Gruppen har upprättats av och drivs på länsstyrelsernas eget initiativ och deras samverkan bygger på konsensusbeslut. Statskontoret bedömer att samverkansgruppen är en viktig komponent i länsstyrelsernas arbete för att samordna tillsynen och tillsynsvägledningen inom överförmyndarområdet. Gruppen bör bistå samordningsmyndigheten i att kartlägga överförmyndarnas särskilda behov av råd och stöd, och i att utveckla kommunikationen och dialogen med överförmyndarna. Det bör ske genom att bland annat se till att länsstyrelserna mer regelbundet och samordnat deltar på överförmyndarnas nationella länsombudsträffar. Inom ramen för ansvaret att utveckla tillsynsarbetet bör samordningsmyndigheten också stärka det systematiska kunskaps- och erfarenhetsutbytet mellan länsstyrelserna i deras löpande tillsyn av överförmyndare. Exempelvis bör länsstyrelsernas samverkansgrupp för överförmyndarfrågor ägna tid åt att utbyta erfarenheter med varandra. Även den befintliga digitala samarbetsytan bör kunna användas mer aktivt för att dela frågor från och svar till överförmyndarna med varandra. Möjligheten att höja tillsyns- 26

113 kompetensen genom just erfarenhetsutbyten är också något som Statskontoret påtalar i rapporten Tänk till om tillsynen. 11 Utarbeta föreskrifter för tillsynsområdet Statskontoret anser att samordningsmyndigheten också bör få rätt att utfärda mer detaljerade regler än de som finns i lagstiftningen för ställföreträdar- och överförmyndarområdet. Vi bedömer att föreskrifter för området gode män och förvaltare skulle ge bättre förutsättningar för att nå en ändamålsenlig och effektiv tillsyn. Våra intervjuer med länsstyrelserna visar att de flesta är överens om att ett samordningsuppdrag bör inkludera att få rätt att utfärda föreskrifter för området. Detta gäller oavsett om uppdraget går till en länsstyrelse eller en annan förvaltningsmyndighet. Regeringen har dessutom påpekat att den bör få utse en statlig myndighet som ska ansvara för att samordna tillsynen för varje tillsynsområde där tillsynen utförs av mer än ett organ. En sådan samordnande aktör bör även få utfärda föreskrifter som gäller tillsynen. 12 Föreskrifter för området kan förtydliga hur lagen bör tolkas eftersom de berörda aktörerna anser att regelverket är föråldrat, och eftersom det finns få andra rättsliga riktlinjer. Vi anser att förtydligandena i sin tur kommer bidra till att förbättra överförmyndarnas förutsättningar att göra likvärdiga bedömningar i sin tillsyn av gode män och förvaltare. Dessutom skulle de förbättra länsstyrelsernas förutsättningar att ge en effektiv och ändamålsenlig vägledning till överförmyndarna. Föreskrifternas omfattning Statskontoret anser att samordningsmyndigheten i dialog med övriga sex länsstyrelser bör avgöra föreskrifternas omfattning och exakta innehåll. Vi konstaterar också att länsstyrelserna redan har uppmärksammat flera områden där det finns behov av tillämpningsföreskrifter eller av att komplet- 11 Statskontoret (2012). Tänk till om tillsynen. Om utformningen av statlig tillsyn, s Skr. 2009/10:79, s

114 tera gällande regler för att överförmyndarnas och länsstyrelsernas tillsyn ska bli så kvalitativ, effektiv och enhetlig som möjligt. 13 Samtidigt behöver samordningsmyndigheten utgå från vad regeringen anser är syftet med föreskrifter för olika typer av tillsyn. Regeringen anser att föreskrifter bör beröra frågor om krav på inventeringar och tillsynsplaner, rapportering, tillsynsfrekvenser, förebyggande åtgärder, urvalskriterier för och utförande av inspektioner, provtagning, samråd och dokumentation. Däremot bör föreskriftsrätten som huvudregel inte omfatta tillsynsorganens organisation. Enligt regeringen kan det också för vissa tillsynsområden finnas behov av att närmare ange vilka krav som ska ställas på dem som ska utöva tillsyn. Det kan gälla sådant som grundutbildning, fortbildning, praktiktjänstgöring och liknande. 14 Föreskrifter kräver ändringar i gällande lagstiftning Enligt regeringsformen meddelar riksdagen föreskrifter genom lag och regeringen genom förordning. Men föreskrifter kan också meddelas av andra myndigheter efter ett bemyndigande från riksdagen eller regeringen. 15 Ställföreträdarens, överförmyndarens och länsstyrelsens uppgifter och ansvar regleras framför allt i föräldrabalken och förmynderskapsförordningen (1995:379). Eftersom förmynderskapsförordningen har beslutats av regeringen kan regeringen ändra förordningen för att ge en länsstyrelse i uppdrag att meddela närmare föreskrifter inom ramen för förordningen. Om en länsstyrelse ska utfärda föreskrifter inom ramen för föräldrabalken krävs det däremot att riksdagen genom delegation bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter. Riksdagen behöver då också medge att regeringen genom subdelegation överlåter till en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter Se till exempel Länsstyrelsen i Västra Götaland (2017). Redovisning av uppdraget till länsstyrelserna att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna, s. 7 ff. 14 Skr. 2009/10:79, s RF 8 kap RF 8 kap

115 Statskontoret kan inte avgöra vilket alternativ som är mest ändamålsenligt eftersom vi inte har utrett vilka bestämmelser i gällande regelverk som är svåra för överförmyndarna att tillämpa Några aspekter att ta hänsyn till vid valet av samordningsmyndighet Statskontoret väljer att inte ta ställning till vilken av de sju länsstyrelserna som regeringen bör utse till samordningsmyndighet. Men vi anser att det finns några viktiga aspekter för regeringen att ta hänsyn till när den ska välja vilken länsstyrelse som ska få uppdraget. En fråga är om samordningsmyndigheten bör vara en stor länsstyrelse eller om uppgiften kan utföras av någon av de mindre länsstyrelserna. Våra intervjuer visar att en majoritet av länsstyrelserna föredrar att någon av länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands eller Skåne län får samordningsansvaret. Den viktigaste fördelen med detta är enligt de intervjuade att de större länsstyrelserna har mer resurser och större organisationer än övriga länsstyrelser. De har därför bättre förutsättningar att ta sig an ett samordningsuppdrag av den omfattning som vi föreslår. Två länsstyrelser anser inte att ett storstadslän bör få samordningsuppdraget. De anser att de frågor som länsstyrelsernas medarbetare måste ta ställning till vid sina inspektioner skiljer sig betydligt åt mellan exempelvis det glest befolkade Norrbotten, med små kommuner, och det tättbefolkade Stockholm, med stora kommuner. Exempelvis nämner en länsstyrelse att överförmyndare i norra Sverige i större utsträckning bedömer ärenden om avyttring av skogsfastigheter för en huvudmans räkning, medan överförmyndare i Stockholmsområdet oftare bedömer ärenden om försäljningar av en huvudmans bostad eller konstföremål. En länsstyrelse föreslår att Länsstyrelsen i Skåne län bör få uppdraget, för att överbrygga utmaningen med olika erfarenheter av tillsyn i landet. Länsstyrelsen i Skåne har tillsyn över överförmyndarna i Skåne, Blekinge och Kronobergs län och har därmed erfarenhet av både storstad och glesbygd. En annan aspekt som vi anser att regeringen bör ta hänsyn till är om länsstyrelserna har erfarenhet av att samordna övriga länsstyrelsers verksamhet inom överförmyndarområdet. Exempelvis har länsstyrelserna i Stock- 29

116 holms respektive Västra Götalands län erfarenhet av sådant arbete. Länsstyrelsen i Stockholm fick 2018 i uppdrag att samordna de övriga länsstyrelsernas arbete med att ta fram riktlinjer för överförmyndare och ställföreträdare. År 2016 fick Länsstyrelsen i Västra Götaland i uppdrag att samordna de övriga länsstyrelserna i arbetet med att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna. 17 En ytterligare länsstyrelse som har liknande erfarenhet är Länsstyrelsen i Dalarnas län. Sedan 2015 har den i uppdrag att samordna statistik över överförmyndarnas verksamhet på nationell nivå. Länsstyrelsen fick 2015 även i uppdrag att utarbeta riktlinjer för överförmyndarnas utbildning av gode män och förvaltare. 18 Statskontoret anser att erfarenhet av att samordna särskilda regeringsuppdrag är en viktig, men inte avgörande, aspekt för regeringen att ta hänsyn till när den ska utse vilken länsstyrelse som ska få samordningsuppdraget. Samtidigt har övriga länsstyrelser bidragit med sina respektive kompetenser i arbetet med uppdragen vilket också är av betydelse i sammanhanget. Statskontoret konstaterar att samtliga länsstyrelser i våra intervjuer ställer sig positiva till att få samordningsuppdraget. De har visserligen inte tagit del av hela vårt förslag på vilka uppgifter ett centralt samordningsuppdrag bör omfatta. Men vi anser att samtliga länsstyrelser har både vilja och förmåga att ta sig an ett sådant uppdrag Konsekvenser av att utse en samordningsmyndighet Vi bedömer att vårt förslag om en samordningsmyndighet innebär att den utsedda länsstyrelsens kostnader kommer att öka med ungefär kronor per år. Förslaget bör inte medföra några större negativa konsekvenser för den övriga verksamheten vid de berörda länsstyrelserna. Vi bedö- 17 Regeringsbeslut Uppdrag till länsstyrelserna att ta fram riktlinjer för överförmyndare och ställföreträdare m.m. och Regeringsbeslut Uppdrag till länsstyrelserna att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna förmynderskapsförordningen; Regleringsbrev för budgetåret 2015 avseende länsstyrelserna. 30

117 mer också att vårt förslag inte riskerar att inskränka den kommunala självstyrelsen. Kostnaden för årsarbetskrafter är ungefär kronor Vår uppskattning bygger på att samordningsuppdraget kräver ungefär 1,5 årsarbetskrafter. I våra intervjuer bedömer länsstyrelserna att uppdraget kräver ungefär 0,5 till något över 1 årsarbetskraft. Men eftersom länsstyrelserna inte har tagit del av hela Statskontorets föreslag anser vi att 1,5 årsarbetskrafter är en rimligare uppskattning (se även avsnitt 2.1.4). Statskontoret uppskattar att kostnaden per årsarbetskraft är ungefär kronor. Kostnaden för 1,5 årsarbetskraft blir därför ungefär kronor. Uppskattningen bygger på länsstyrelsernas uppgifter om sina respektive kostnader per årsarbetskraft för 2018 med tillägg för en löneuppräkning för Kostnaden för indirekta och övriga utgifter är ungefär kronor Vidare uppskattar vi att de indirekta kostnaderna (overheadkostnader) för 1,5 årsarbetskraft är ungefär kronor (36 procent av kronor 19 ). Övriga kostnader bedömer vi till ungefär kronor, exempelvis resor. Länsstyrelsernas kostnader för samordningen 2018 En referenspunkt för vår bedömning av de ekonomiska konsekvenserna för samordningsuppdraget är länsstyrelsernas nuvarande kostnader för att samordna tillsynen och tillsynsvägledningen. Dessa kostnader gäller främst den arbetstid som länsstyrelserna använder för att samordna sig (tabell 2.1). Uppskattningen omfattar alltså inte kostnader för själva tillsynen och tillsynsvägledningen. 19 Vi använder samma procentandel (36 procent) för de indirekta kostnaderna som de flesta länsstyrelser har använt när de redovisat sina nuvarande kostnader till oss. 31

118 Tabell 2.1 Länsstyrelse Länsstyrelsernas uppskattning av kostnader för samordning av tillsyn och tillsynsvägledning på överförmyndarområdet Årsarbetskraft, antal Årsarbetskraft, kr OH, kr Övrigt, kr Totalt, kr Dalarna 0, Norrbotten 0, Skåne 0, Stockholm 0, Västernorrland 0, Västra Götaland 0, Östergötland 0, Källa: Statskontorets sammanställning utifrån uppgifter från de sju länsstyrelserna. Skillnaden i kostnader mellan Länsstyrelsen i Stockholms län och övriga länsstyrelser beror till stor del på att Stockholm för tillfället samordnar 2018 års regeringsuppdrag. När Länsstyrelsen i Stockholms län har redovisat uppdraget kommer kostnaderna att reduceras. De kommer då att bli mer jämförbara med kostnaderna för övriga länsstyrelser. Statskontoret bedömer att de övriga länsstyrelsernas respektive kostnader för att samordna tillsynen och tillsynsvägledningen generellt inte kommer att påverkas av att en av dem blir samordningsmyndighet. Länsstyrelserna kommer precis som nu att ha kostnader för att träffa övriga länsstyrelser. Vi anser att den enda länsstyrelse som kommer att påverkas ekonomiskt av ett samordningsuppdrag är den länsstyrelse som får uppdraget. Det innebär att om exempelvis Länsstyrelsen i Skåne län blir samordningsmyndighet kommer de ökade kostnaderna bli ungefär kronor per år ( kronor med avdrag för deras nuvarande kostnader på kronor). Det går att göra samma typ av uträkning för respektive länsstyrelser genom att minska kronor med de nuvarande kostnaderna som redovisas i tabell 2.1. Konsekvenser för övrig länsstyrelseverksamhet Samtliga sju länsstyrelser anser att det inte skulle få någon påverkan på någon annan verksamhet som de ansvarar för om någon länsstyrelse skulle 32

119 bli utsedd till samordningsmyndighet för överförmyndarområdet. Samtliga länsstyrelserna uppger dessutom att detta även gäller om de själva får uppdraget att bli samordningsmyndighet. Statskontoret gör samma bedömning som länsstyrelserna på denna punkt. Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen Statskontoret bedömer att vårt förslag om att utse en länsstyrelse att vara samordningsmyndighet inte skulle inverka på den kommunala självstyrelsen. Förslaget utgår från att de sju länsstyrelserna även i fortsättningen bedriver tillsyn och ger tillsynsvägledning till överförmyndarna. Vidare innebär vårt förslag om föreskrifter för området i sig inte några ytterligare krav på kommunerna. Det skulle snarare förtydliga för överförmyndarna hur de bör tolka lagen. Vi har samrått med SKL i frågan, och de delar vår bedömning. 2.2 Inrätta en bred samverkansgrupp med inblandade aktörer Vi anser att en ny bred samverkansgrupp bör inrättas som omfattar representanter för kommunerna och länsstyrelserna. Kommunerna kan representeras av SKL Gruppens uppgift är att vara en plattform för dialog och förankring Ett viktigt skäl till att skapa en bred samverkansgrupp är att de sju länsstyrelserna saknar gemensamma strukturer för att samverka med överförmyndarna. Det gäller både i frågor som rör råd och stöd till överförmyndarna och att inhämta överförmyndarnas syn på länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning. Det finns också behov av att skapa en bättre överblick över den tillsynsvägledning som olika aktörer idag ger på området och om att ta tillvara den kunskap och erfarenhet som finns hos dessa aktörer. Vi anser att en bred samverkansgrupp inte bör ha en operativ roll vad gäller samordning av tillsyn och tillsynsvägledning på överförmyndarområdet. En viktig uppgift för gruppen är istället att vara en plattform för dialog och förankring mellan länsstyrelserna och representanter för överförmyndarna. 33

120 Statskontoret anser ett sådant forum har förutsättningar att öka överförmyndarnas förståelse för hur länsstyrelserna arbetar, vilket i sin tur bör öka tydligheten i länsstyrelsernas genomförande av både tillsynen och tillsynsvägledningen. Länsstyrelserna kan också använda gruppen för att informera om och förankra hur de planerar att följa upp och utvärdera sin egen och överförmyndarnas verksamheter på området gode män och förvaltare Olika alternativ för att organisera den breda samverkansgruppen Regeringen kan ge uppdraget att organisera den föreslagna samverkansgruppen till en av länsstyrelserna eller till en representant för kommunerna, exempelvis till SKL. Vi anser dock att det vore mest ändamålsenligt att den föreslagna samordningsmyndigheten får i uppdrag av regeringen att inrätta och ansvara för den breda samverkansgruppen. En fördel är att samordningsuppdraget blir tydligare genom att en och samma länsstyrelse blir ansvarig för arbetet i både den breda samverkansgruppen och i samverkansgruppen för överförmyndarfrågor som består av endast länsstyrelser. En fördel med att ge SKL i uppdrag att stärka samverkan mellan de berörda aktörerna är att de redan ger råd och stöd till överförmyndarna. Eftersom SKL inte bedriver någon tillsyn har organisationen en något friare roll än länsstyrelserna och kan hjälpa överförmyndarna att tolka lagstiftningen. Överförmyndarna uppfattar att länsstyrelserna oftast väljer att inte göra detta. Dessutom har SKL naturliga kontakter med kommunerna och kan därmed ta tillvara deras kunskaper och erfarenheter på ett effektivt sätt. Däremot bedömer vi att SKL har sämre förutsättningar än en länsstyrelse att ta tillvara den tillsynskompetens som finns på länsstyrelserna Ekonomiska konsekvenser av att inrätta en bred samverkansgrupp Statskontoret bedömer att inrättandet av en bred samverkansgrupp inte innebär någon betydande kostnadsökning för berörda aktörer. Vi anser att det är en förbättringsåtgärd som kan vidtas inom aktörernas befintliga ekonomiska ramar. 34

121 3 Länsstyrelsernas samverkansgrupp för överförmyndarfrågor Länsstyrelsernas arbete för att samordna tillsynen och tillsynsvägledningen till överförmyndare sker inom ramen för en samverkansgrupp. I detta kapitel beskriver och analyserar vi därför hur arbetet i denna grupp fungerar. Analysen bygger på Statskontorets samlade erfarenheter av att analysera samverkan, forskning om samverkan i förvaltningen och de intervjuer som vi har genomfört. 20 Vi konstaterar att länsstyrelserna har intensifierat sin samverkan under senare tid. Men det är ändå svårt för dem att nå samsyn i frågor om tillsyn och tillsynsvägledning inom överförmyndarområdet. Vi bygger våra slutsatser på följande övergripande resultat: Samverkan bygger på konsensusbeslut eftersom ingen länsstyrelse har ett starkare mandat än någon annan. Länsstyrelsernas ledningar prioriterar under senare år samverkan högre och möten hålls tätare än tidigare. Det beror framför allt på två regeringsuppdrag om överförmyndartillsynen. Samverkansgruppens arbete ligger i linje med länsstyrelsernas ordinarie arbete. Arbetet är också en integrerad del av länsstyrelsernas övriga tillsynsområden eftersom flera representanter i gruppen också arbetar med andra tillsynsområden. Länsstyrelserna är överens om flera gemensamma utmaningar som berör tillsynsområdet, exempelvis att lagstiftningen är föråldrad och 20 Se bland annat Samverkan som arbets- och verksamhetsform i Statsförvaltningen i förändring möjligheter och utmaningar (Statskontorets småskrift 2/2007); Axelsson, R. & Bihari Axelsson, S. (2003). Samverkan som samhällsfenomen några centrala frågeställningar i Om samverkan för utveckling av hälsa och välfärd. 35

122 inte anpassad till dagens förhållanden. Trots att de är överens i flera viktiga frågor är det svårt för länsstyrelserna att komma överens om hur de ska utforma en effektiv och ändamålsenlig tillsynsvägledning. 3.1 Samverkan mellan länsstyrelserna är etablerad och bygger på konsensus Vi konstaterar att samverkan mellan länsstyrelserna har etablerats för att samordna tillsynen av och tillsynsvägledningen till överförmyndarna. Samverkansgruppen för överförmyndarfrågor har samverkat sedan 2012, men arbetet intensifierades först i samband med 2016 års regeringsuppdrag. Detta uppdrag innebar att länsstyrelserna gemensamt skulle genomföra åtgärder för att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna. 21 Samverkan har därefter fortsatt i samma takt i och med 2018 års regeringsuppdrag. Det uppdraget innebär bland annat att gruppen ska ta fram riktlinjer för överförmyndare och ställföreträdare. 22 Den särskilda samverkansgruppen för överförmyndarfrågor som samordnar länsstyrelsernas tillsyn och tillsynsvägledning träffas ungefär varannan månad. Våra intervjuer med länsstyrelserna visar att samtliga anser att den stegrade mötesfrekvensen från 2016 uteslutande beror på de båda regeringsuppdragen. Flera länsstyrelser anser att de gemensamma uppdragen har bidragit till att förverkliga det som tidigare varit diskussioner om hur de ska göra. Samverkansgruppen lyder under chefsjuristnätverket och det finns en uppdragsbeskrivning för både chefsjuristnätverket och samverkansgruppen för överförmyndarfrågor. För tillfället är det Länsstyrelsen i Stockholms län som kallar till möten eftersom myndigheten har ansvar för att samordna 2018 års regeringsuppdrag. Arbetet bygger på konsensus eftersom ingen länsstyrelse har ett starkare mandat än någon av de andra. Alla formella beslut fattas av varje enskild länsstyrelse men besluten förankras först i chefsjuristnätverket genom 21 Regeringsbeslut Uppdrag till länsstyrelserna att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna. 22 Regeringsbeslut Uppdrag till länsstyrelserna att ta fram riktlinjer för överförmyndare och ställföreträdare m.m. 36

123 samverkansarbetet. Både nätverket och samverkansgruppen är i första hand samverkansorgan vars överenskommelser beslutas och godkänns av varje länsstyrelses ledning. 3.2 Länsledningarna har börjat prioritera samverkan högre Våra intervjuer visar att länsstyrelsernas ledningar prioriterar samverkan högre i dag än före regeringsuppdragen. Även medias rapportering om oegentligheter inom området gode män och förvaltare har enligt länsstyrelserna bidragit till att ansvariga chefer och länsledningar fokuserar mer på överförmyndartillsynen än tidigare. Den ökade prioriteringen har bland annat lett till att samtliga länsstyrelser har avsatt mer tid åt att delta i samverkansgruppen för att därigenom öka samordningen av tillsynen och tillsynsvägledningen. Varje länsstyrelse bidrar även till samverkan inom området genom sina representanter i chefsjuristnätverket. 3.3 Samverkan ligger i linje med länsstyrelsernas ordinarie arbete Länsstyrelsernas samverkan inom tillsynsområdet är relativt välintegrerad i länsstyrelsernas ordinarie arbete. Medarbetarna som har utsetts av respektive länsstyrelse att delta i samverkansgruppen arbetar i huvudsak med operativ tillsyn på sina respektive länsstyrelser. Dessutom är de flesta medarbetare på länsstyrelserna som arbetar med tillsyn på överförmyndarområdet engagerade i två eller flera olika tillsynsområden, inte endast ett. Detta underlättar för lärande och erfarenhetsutbyte mellan olika tillsynsområden och integrerar samverkan kring överförmyndartillsynen i andra verksamheter på myndigheterna. Men denna delning av tjänster mellan olika tillsynsområden gäller inte i länsstyrelserna i Stockholms och Dalarnas län där medarbetarna i huvudsak arbetar endast med tillsyn inom överförmyndarområdet. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att deras arbetssätt gör att de kan fokusera mer på samverkansgruppen än de som har överförmyndarfrågor som en del av en större tjänsteportfölj. 37

124 3.4 Det är tydligt vad samverkan ska åstadkomma Nästan samtliga representanter för länsstyrelserna som vi har intervjuat anser att det är tydligt vad deras samverkan inom överförmyndarområdet ska åstadkomma. De anger att målet framför allt är att göra tillsynen och tillsynsvägledningen mer enhetlig i landet. Men de anser också att tillsynen ska bli mer effektiv genom att alla länsstyrelser exempelvis använder samma mallar, riktlinjer och digitaliserar verksamheten i högre grad. Några av länsstyrelserna anser att strävan efter en effektivare tillsyn är den starkaste drivkraften för samverkan. Några intervjupersoner hänvisar även till att 2016 och 2018 års regeringsuppdrag har varit viktiga drivkrafter till att göra samverkan inom överförmyndarområdet konkret och tydlig. Trots att samverkan har blivit mer tydlig är det svårt för länsstyrelserna att komma överens om hur de ska utforma tillsynen och tillsynsvägledningen så att den blir effektiv och ändamålsenlig. De flesta länsstyrelser anser att deras olika förutsättningar när det gäller omfattningen på överförmyndarnas verksamhet, överförmyndarnas olika sätt att organisera verksamheten och resurser i form av årsarbetskrafter, gör det särskilt svårt att utveckla en likartad syn på hur tillsynen ska genomföras. 3.5 Länsstyrelserna har identifierat flera gemensamma utmaningar Länsstyrelserna har en relativt samstämmig problembild. I sin redovisning av 2016 års regeringsuppdrag presenterar länsstyrelserna en lista över justeringar eller kompletteringar av gällande regler inom överförmyndarområdet som de anser är nödvändiga för att förbättra såväl överförmyndarnas som länsstyrelsernas tillsyn. 23 Våra intervjuer med länsstyrelserna under hösten 2018 bekräftar denna problembild. Länsstyrelserna anser bland annat att deras möjligheter att agera om de upptäcker något missförhållande hos överförmyndarna är begränsade och 23 Länsstyrelsen i Västra Götaland (2017). Redovisning av uppdraget till länsstyrelserna att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna, s. 7 ff. 38

125 att det kan finnas skäl att utreda vilken effekt ytterligare verktyg kan få. Länsstyrelserna är också överens om att de varierande organisationsformerna och skillnaderna i kompetens hos överförmyndarna är en utmaning som berörda aktörer behöver åtgärda. Länsstyrelserna anser även att både överförmyndarnas och länsstyrelsernas tillsyn skulle kunna bli effektivare genom en mer automatiserad granskning av ställföreträdares årsräkningar och med hjälp av ett nationellt ställföreträdarregister. I sin redovisning lyfter länsstyrelserna fram att lagstiftningen är föråldrad och inte anpassad till ett förändrat samhälle. 24 Enligt 2018 års regeringsuppdrag till länsstyrelserna planerar regeringen att se över regelverket för att säkerställa att reglerna är moderna och rättssäkra. Men regeringen bedömer samtidigt att de kan lösa vissa av de utmaningar som länsstyrelserna uppmärksammar genom uppdrag till de ansvariga länsstyrelserna, åtminstone på kort sikt Ibid, Bilaga Regeringsbeslut Uppdrag till länsstyrelserna att ta fram riktlinjer för överförmyndare och ställföreträdare m.m. 39

126 40

127 4 Länsstyrelsernas samordning av tillsyn av överförmyndare I detta kapitel beskriver och analyserar vi hur de sju länsstyrelsernas samordning av tillsyn fungerar. Vi utgår från om länsstyrelserna tolkar tillsynsreglerna på ett likartat sätt eller inte, om de har gemensamma riktlinjer för granskning av överförmyndare och om de i övrigt samordnar tillsynsarbetet. Vi konstaterar att länsstyrelserna överlag har en likartad syn på hur regelverket ska tolkas och efter vilka riktlinjer som de ska bedriva tillsynen. Men enskilda länsstyrelsers fokus och rutiner skiljer sig ändå i viss mån åt. Vi bygger våra slutsatser på följande övergripande resultat: Samtliga länsstyrelser följer regelverket genom att exempelvis genomföra årliga inspektioner hos överförmyndarna och kontrollera stickprov från akterna. Länsstyrelserna har tagit fram gemensamma dokument i form av bland annat en inriktning för den nationella tillsynen och riktlinjer för inspektion. Syftet är att få till stånd en mer enhetlig och effektiv tillsyn. Länsstyrelserna har delvis olika rutiner för inspektionerna, trots de gemensamma dokumenten. Dessutom anser överförmyndarna att länsstyrelsernas tillsyn delvis är otydlig, till exempel när det gäller hur de kommer fram till en viss bedömning eller viss kritik i sin tillsyn. Överförmyndarna ger en relativ samstämmig bild av vad länsstyrelserna övergripande fokuserar på vid inspektionerna. Men vår nedbrytning av enkätresultatet visar att överförmyndarnas uppfattning om vad länsstyrelsen fokuserar på skiljer sig något åt mellan olika län. 41

128 4.1 Länsstyrelserna tolkar lagstiftningens krav på ett likartat sätt Länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare sker genom årliga inspektioner. År 2012 koncentrerades tillsynen av överförmyndare från 21 länsstyrelser till 7 för att effektivisera och stärka rättssäkerheten i tillsynen. Det innebär att var och en av länsstyrelserna har tillsynsansvar för mer än ett län. Det finns cirka 230 kommunala överförmyndamyndigheter. Det är färre än antalet kommuner eftersom flera kommuner samverkar om uppgiften. 26 I rutan nedan beskriver vi vad länsstyrelsernas tillsynsansvar innebär. Länsstyrelsernas tillsynsansvar enligt lagftiftningen 27 De sju länsstyrelserna ska årligen inspektera överförmyndarna inom det egna ansvarsområdet. Länsstyrelsen ska också inspektera överförmyndaren om det framkommer att det finns särskilt behov av det. Vid inspektionen ska länsstyrelsen granska om överförmyndarens handlägging följer reglerna i föräldrabalken och förmynderskapsförordningen. De ska också granska om den i övrigt sker på ett rättssäkert och lämpligt sätt. Länsstyrelsen ska alltid kontrollera överförmyndarens egna register över ställföreträdarskap och granska stickprov från akterna. Länsstyrelsen ska upprätta ett protokoll över inspektionen där det framgår vilka akter som har granskats. Om länsstyrelsen i samband med inspektionen hittar avvikelser kan länsstyrelsen rikta anmärkning mot överförmyndaren. Då ska protokollet visa anmärkningen och skälen till den. 26 Överförmyndarmyndighet kan vara en ensam överförmyndare, överförmyndarnämnd eller gemensam nämnd förmynderskapsförordningen. 42

129 Länsstyrelsens sanktionsmöjligheter är få. Länsstyrelsen kan begära att överförmyndaren återrapporterar vilka åtgärder som har genomförts med anledning av en anmärkning. Länsstyrelsen kan också anmäla att tingsrätten behöver entlediga en olämplig överförmyndare. 28 Enligt uppgifter från länsstyrelserna omfattar den årliga tillsynen numera samtliga eller en övervägande majoritet av överförmyndarna inom det egna ansvarsområdet. Före 2016 gjorde vissa länsstyrelser större undantag. Till exempel har Justitiekanslern tidigare pekat på att några av länsstyrelserna under flera år har genomfört tillsyn alltför sällan och att tillsynen därmed inte har uppfyllt lagstiftningens krav i alla delar av landet. 29 Enligt länsstyrelserna själva ger var och en av dem numera tillräckligt med resurser till tillsynen så att de kan bedriva så mycket tillsyn som lagstiftningen kräver. 30 Antalet årsarbetskrafter som de olika länsstyrelserna lägger på tillsynen av överförmyndare varierar (tabell 4.1). Årsarbetskrafterna varierar mellan 2,87 (Länsstyrelsen i Stockholms län) och 0,34 (Länsstyrelsen i Västernorrlands län). Antal överförmyndarmyndigheter som enskilda länsstyrelser tillsynar varier mellan 46 (Länsstyrelsen i Västra Götalands län) och 12 (Länsstyrelsen i Västernorrlands län). Vidare skiljer sig antalet ställföreträdarskap betydligt mellan länsstyrelserna från ungefär (Länsstyrelsen i Stockholms län) till knappt (Länsstyrelsen i Västernorrlands län) kap. 9 föräldrabalken. 29 Justitiekanslern (2016). Justitiekanslerns granskning av länsstyrelsernas ärendeförteckningar för år Länsstyrelserna (2017). Nationell inriktning inom överförmyndartillsynen för

130 Tabell 4.1 Omfattningen av länsstyrelsernas tillsynsverksamhet avseende överförmyndare Länsstyrelse Årsarbetskrafter för tillsynen Överförmyndarmyndigheter Antal Ställföreträdarskap* Dalarna 0, Norrbotten 0, Skåne 1, Stockholm 2, Västernorrland 0, Västra Götaland 1, Östergötland 1, Totalt 8, Källa: Statskontorets sammanställning utifrån uppgifter från de sju länsstyrelserna. *Uppskattningen av antalet ställföreträdarskap bygger på de uppgifter som kommunerna har rapporterat till länsstyrelsen för Vi har valt att redovisa 2017-års uppgifter eftersom de ger en mer rättvisande bild av antalet ställföreträdarskap än uppgifterna för Drygt 60 kommuner har ännu inte rapporterat in uppgifter för 2018, jämfört med 6 kommuner Vid inspektionen kontrollerar länsstyrelserna att överförmyndarnas handläggning följer lagstiftningen genom att granska stickprov av överförmyndarnas akter. Samtliga länsstyrelser bedriver såväl planerad som händelsestyrd tillsyn till följd av till exempel klagomål från allmänheten. I de protokoll som samtliga länsstyrelser upprättar över en inspektion framgår bland annat vilka akter de har granskat, vad som har framkommit i granskningen och den eventuella kritik som länsstyrelsen framför mot överförmyndarens handläggning Länsstyrelserna har gemensam syn på när inspektion inte är nödvändig Länsstyrelsen får enligt lag avstå från en inspektion om det är uppenbart att den inte behövs, men då ska länsstyrelsen genomföra inspektionen nästa år i stället. 31 Av lagtexten framgår inte närmare vad det innebär att det uppenbart inte behövs ( uppenbart obehövligt ). I den nationella tillsynsinriktningen anger länsstyrelserna att de ska vara mycket restriktiva med att göra avsteg. 32 De har också enats om ett antal punkter med förmynderskapsförordningen. 32 Länsstyrelserna (2017). Nationell inriktning inom överförmyndartillsynen för

131 exempel på omständigheter som kan medge att de inte genomför en årlig inspektion av en överförmyndare. 4.2 Länsstyrelserna utför tillsyn på något olika sätt, trots gemensamma dokument Utöver de allmänna kraven i förmynderskapsförordningen och föräldrabalken finns inga föreskrifter eller förordningar som närmare föreskriver vad länsstyrelserna ska granska eller vilka aspekter de ska fokusera på i tillsynen. I enlighet med 2016 års regeringsuppdrag har länsstyrelserna de senaste åren arbetat för att tillsynen av överförmyndarna ska bli mer enhetlig och effektiv. De har bland annat tagit fram gemensamma inriktningsdokument, metoder och bedömningsgrunder för tillsynsarbetet En nationell tillsynsinriktning Länsstyrelsernas samverkansgrupp tar årligen fram en tillsynsinriktning för den nationella tillsynen utifrån en risk- och konsekvensanalys. Denna inriktning stämmer de först av på respektive länsstyrelse innan den antas av chefsjuristnätverket. 33 Tillsynsinriktningen anger gemensamma utgångspunkter för tillsynen och identifierar vissa frågor eller teman som länsstyrelserna bedömer är särskilt angelägna att fokusera på i kommande års tillsyn. För 2017 fokuserade de på handläggningstider för överförmyndares granskning av årsräkningar, och för 2018 på om överförmyndare har fattat beslut som inte överensstämmer med deras förordnande. Vid sidan av den nationella tillsynsinriktningen tar respektive länsstyrelse årligen fram en egen tillsynsplan. Denna plan fastställer bland annat antalet inspektioner, aktiviteter och ibland interna mål och prioriteringar för tillsynen. Våra intervjuer med länsstyrelserna visar att den nationella tillsynsinriktningen har lagt en grund för en mer enhetlig tillsyn. På liknande sätt har riktlinjerna, checklistan och kritiktrappan gett en tydligare gemensam struktur för länsstyrelsernas tillsyn (se vidare avsnitt 4.2.2). Före 2016 utgick respektive länsstyrelses tillsyn främst från den egna tillsynsplanen. 33 Länsstyrelsen i Västra Götalands län (2017). Redovisning av uppdraget till länsstyrelserna att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna, s

132 Men enligt Länsstyrelsen i Stockholms län ska den egna tillsynsplanen styra länsstyrelsens egen tillsyn medan den årliga tillsynsinriktningen ska vägleda länsstyrelsernas tillsyn. Flera av länsstyrelserna anser också att tillsynsinriktningen inte är tillräckligt konkret. De upplever att den är vag eftersom den fastställer en grundläggande nivå för länsstyrelsernas samordning som dessa länsstyrelser inte anser är tillräckligt hög Riktlinjer för inspektion av överförmyndare Länsstyrelserna har också tagit fram ett dokument med gemensamma riktlinjer för hur de ska genomföra inspektioner av överförmyndare. Riktlinjerna omfattar följande moment: förberedelser, genomförande och arbete efter en inspektion. 34 De har även upprättat en gemensam checklista för granskning av överförmyndares akter och tagit fram en så kallad kritiktrappa med exempel på olika situationer som kan föranleda en viss nivå av kritik. 35 Checklistan innehåller kontrollfrågor som länsstyrelserna vanligtvis bör ta hänsyn till i sin granskning, medan kritiktrappan är ett stöd för länsstyrelserna att enas om hur och på vilken nivå de ska rikta kritik mot överförmyndarens handläggning. Riktlinjerna ska bidra till en enhetlig och effektiv tillsyn Enligt länsstyrelserna ska de gemensamma dokumenten både stödja de handläggare vid länsstyrelserna som genomför inspektioner och bidra till en mer enhetlig och effektiv tillsyn hos länsstyrelserna. Stödet ska göra det enklare att upprätta protokoll från inspektioner, eftersom riskerna är utpekade i förväg. 36 Detta ska i sin tur leda till att länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare får bättre genomslag och till att överförmyndarna får ett bättre stöd i sin tillsyn. Däremot är det upp till var och en av länsstyrelserna att ta ställning till om och i vilken utsträckning de vill göra avsteg 34 Länsstyrelsen Stockholm (2017). Riktlinjer för inspektion av överförmyndare. 35 Länsstyrelserna (2017). Checklista för granskning av akter vid tillsyn av överförmyndare; Länsstyrelserna (2017). Kritiktrappa överförmyndartillsyn. 36 Länsstyrelsen i Västra Götalands län (2017). Redovisning av uppdraget till länsstyrelserna att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna, s

133 från de gemensamma riktlinjerna. Länsstyrelserna har emellertid kommit överens om att vara restriktiva med att göra sådana avsteg. Länsstyrelsernas inställning till de gemensamma riktlinjerna skiljer sig åt Länsstyrelsernas inställning till de gemensamma riktlinjerna för inspektioner och checklistan varierar. Exempelvis uppger länsstyrelserna i Stockholms och Dalarnas län att dokumenten inte är ett aktivt stöd i tillsynen eftersom de innehåller sådant som länsstyrelserna redan gör. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att dokumenten är ett ändamålsenligt stöd, särskilt för nya handläggare. Länsstyrelsen i Östergötlands län uppger att de i huvudsak följer de gemensamma riktlinjerna i tillsynen, men att det samtidigt måste finnas utrymme för att kunna anpassa tillsynen efter särskilda omständigheter i enskilda ärenden. Länsstyrelserna har delvis olika rutiner för inspektionerna Vi har bett länsstyrelserna ange vilka underlag de granskar vid inspektionerna. Alla länsstyrelser utom en skickar ett frågeformulär till överförmyndaren som de ska besvara inför inspektionen. Formuläret innehåller frågor om bland annat överförmyndarens organisation, verksamhet och utbildningar. Samtliga länsstyrelser väljer också stickprov ur överförmyndarens samtliga akter och granskar de valda akterna i sin helhet. Fyra av länsstyrelserna begär också alltid ut överförmyndarens rutinbeskrivningar och delegationsordning. Övriga länsstyrelser begär ut och granskar dessa underlag vid behov, till exempel om granskningen visar att en handläggare har fattat ett beslut som den enligt lagstiftningen inte är behörig att fatta. Efter avslutad inspektion säger riktlinjerna att länsstyrelserna vid behov ska skicka protokollet för påseende till överförmyndaren innan det skickas till kommunstyrelsen, kommunfullmäktige och kommunens revisorer. 37 Fyra länsstyrelser uppger att de använder detta remissförfarande. De övriga tre länsstyrelserna anser att det samtal som de har med överförmyndaren i samband med inspektion om vad som framkommit i tillsynen fyller samma behov av återkoppling. 37 Länsstyrelsen Stockholm (2017). Riktlinjer för inspektion av överförmyndare. 47

134 4.3 Länsstyrelsernas samordning i övrigt Enligt våra intervjuer med länsstyrelserna följer de årligen upp hur utfallet av de egna tillsynsinsatserna förhåller sig till den nationella tillsynsinriktningen. Samverkansgruppen för överförmyndarfrågor sammanställer rapporteringen för respektive länsstyrelse i en gemensam rapport som gruppen redovisar för chefsjuristnätverket. Rapporten ligger sedan till grund för att bedöma vilka områden som kommande års tillsyn ska fokusera på. Men länsstyrelserna följer varken upp hur den samlade tillsynen på överförmyndarområdet bedrivs eller i vilken utsträckning länsstyrelsernas tillsyn bidrar till att reglerna efterlevs av landets överförmyndare. Länsstyrelserna genomför inte heller någon utvärdering av sin tillsynsverksamhet. I lagstiftningen på överförmyndarområdet finns inte något krav på att länsstyrelserna ska följa upp och utvärdera överförmyndarnas tillsyn. Det framgår inte heller att länsstyrelserna ska följa upp och utvärdera den egna tillsynsverksamheten. 38 Däremot har länsstyrelserna vid ett par tillfällen fått regeringsuppdrag om att redovisa hur deras samordning av tillsyn och tillsynsvägledning kan utvecklas. I dessa har ingått att ta ställning till hur en effektiv uppföljning av deras granskning av överförmyndare kan ske för att åstadkomma ytterligare förbättringar inom områden där överförmyndare brister i sitt tillsynsuppdrag (se vidare i avsnitt 5.2.5) Begränsat kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan länsstyrelserna Länsstyrelserna arbetar inte systematiskt med att utbyta kunskaper och erfarenheter med varandra inom ramen för det löpande arbetet, till exempel om vad de upptäcker i tillsynen av överförmyndarna. Enligt uppdragsbeskrivningen för samverkansgruppen för överförmyndarfrågor ska gruppen bland annat driva arbetet med att utbyta erfarenheter 38 Överförmyndarområdet skiljer sig från exempelvis miljöområdet på denna punkt. På miljöområdet, där bland annat länsstyrelserna bedriver tillsyn och ger tillsynsvägledning, framgår tydligt av regelverket att uppföljning av operativ tillsyn ingår som en del i tillsynsvägledningen. Det framgår även att varje operativ tillsynsmyndighet årligen ska följa upp och utvärdera sin tillsynsverksamhet. 1 kap. 3 och 1 kap. 12 miljötillsynsförordningen (2011:13). 48

135 och förmedla kunskap mellan de olika länen framåt. Samverkansgruppen har till exempel en gemensam digital samarbetsyta för tillsynen. Där kan medarbetare vid länsstyrelserna dela exempelvis beslut, dagordningar och minnesanteckningar från samverkansmöten och diskutera aktuella överförmyndarfrågor. Enligt uppdragsbeskrivningen ska samverkansgruppen se till att detta forum används aktivt. Men enligt våra intervjuer med länsstyrelserna använder de sällan den gemensamma samarbetsytan för informationsutbyte Länsstyrelserna har delvis olika syn på tillsynens inriktning Länsstyrelserna har tagit fram en inriktning för den nationella tillsynen och gemensamma riktlinjer för inspektioner. Men våra intervjuer visar att länsstyrelserna delvis har olika syn på tillsynens inriktning. Exempelvis uppger Länsstyrelsen i Stockholms län att deras tillsyn är inriktad på kontroll och granskning av akter för att hitta brister, medan Länsstyrelsen i Dalarnas län också betonar vikten av att tillsynen ska vara lärande vid sidan av kontrollerande. Riksrevisionen gör också samma iakttagelse att länsstyrelserna delvis har olika syn på tillsynens inriktning. 39 Det finns även olika uppfattningar hos länsstyrelserna när det gäller om skrivningarna i tillsynsprotokollen ska vara hårda eller mjuka. Länsstyrelserna betraktar alltså tillsynen på delvis olika sätt, men det behöver inte betyda att deras tillsyn inte är enhetlig. Men enligt länsstyrelserna själva är det ibland svårt att nå en gemensam syn kring hur tillsynen ska genomföras utöver lagstiftningens krav Utrymme för att anpassa tillsynen Enligt länsstyrelserna själva är den främsta utmaningen i deras arbete med att samordna tillsynen att de är sju självständiga myndigheter som under lång tid har arbetat på olika sätt och med sina egna fokusområden. När de ska enas om åtgärder för att uppnå en mer enhetlig och effektiv tillsyn får de därför ofta kompromissa utifrån vad flera länsstyrelser uppfattar som 39 Riksrevisionen (2017:33). Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare Statens bristande ansvar för samhällets mest utsatta, s

136 minsta gemensamma nämnare. Det skapar i sin tur utrymme för länsstyrelserna att genomföra tillsynen på olika sätt och med olika ambitionsnivå. Samtidigt uppger nästan alla länsstyrelser att det finns en gräns för hur enhetlig tillsynen kan vara. Både länsstyrelserna och de kommunala överförmyndarna har olika tillgång till resurser och är organiserade på olika sätt i olika delar av landet. Även belastningen på länens kommuner i form av behovet av ställföreträdare och karaktären på ärenden varierar. Både Riksrevisionen och Statskontoret har tidigare funnit att kommunernas förutsättningar att bedriva en effektiv och rättssäker tillsyn varierar betydligt Överförmyndarnas syn på länsstyrelsernas tillsyn I vår enkät har vi bett överförmyndarna ange vilken eller vilka aspekter som de uppfattar att länsstyrelsen fokuserar särskilt på i sin tillsyn. På en övergripande nivå uppfattar drygt 90 procent av överförmyndarna att länsstyrelsen fokuserar på om handläggningen följer reglerna i föräldrabalken och förmynderskapsförordningen eller inte. En lika stor andel anser att länsstyrelsens tillsyn även är inriktad på överförmyndarens diarieföring och dokumentation av händelser. Knappt 80 procent av överförmyndarna uppfattar att länsstyrelsen fokuserar på om handläggningen generellt sker på ett rättssäkert sätt eller inte och omkring 60 procent att de fokuserar specifikt på handläggningstider för olika typer av ärenden Exempel där enskilda länsstyrelser fokuserar på olika aspekter vid inspektioner När vi bryter ned enkätsvaren till hur överförmyndare inom respektive län uppfattar länsstyrelsens tillsyn ser vi en del skillnader. Exempelvis uppger 85 procent av de överförmyndare som tillhör Stockholms län att länsstyrelsen där fokuserar särskilt på handläggningstider för olika typer av ärenden (figur 4.1). Motsvarande andel för Norrbottens län är knappt 40 procent. I Norrbotten uppfattar 95 procent av överförmyndarna att länsstyrelsen snarare fokuserar på om handläggningen generellt sker på ett rätts- 40 Statskontoret (2014:17). Vägledning till en bättre tillsyn. En utvärdering av tillsynsvägledningen på miljöområdet, s. 67; Riksrevisionen (2017:33). Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare Statens bristande ansvar för samhällets mest utsatta, s

137 säkert sätt eller inte. Av de överförmyndare som tillhör Länsstyrelsen i Östergötlands län uppger drygt hälften att tillsynen generellt fokuserar på rättssäkerhet i handläggningen. Figur 4.1 Andel överförmyndare inom respektive län som uppfattar att länsstyrelsen fokuserar på rättssäkerhet respektive handläggningstider. Länsstyrelsen i Östergötlands län Länsstyrelsen i Västra Götalands län Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Norrbottens län Länsstyrelsen i Dalarnas län 0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % Rättssäkerhet Handläggningstider Källa: Statskontoret enkät till kommunernas överförmyndare. Frågan besvarades av 143 av 172 mottagare av enkäten. Skillnaderna i överförmyndarnas uppfattningar om vad länsstyrelsen fokuserar på kan tyda på att överförmyndare i vissa län tidigare har haft större problem med exempelvis långa handläggningstider eller frågor som har att göra med rättssäkerhet. Men det kan också tyda på att de årliga fokusområdena i länsstyrelsernas nationella tillsynsinriktning har fått varierande genomslag i olika länsstyrelsers tillsyn (se avsnitt 4.2.1) Överförmyndarna uppfattar delvis att länsstyrelsernas tillsyn är otydlig I fritextsvaren i vår enkät skriver överförmyndare i olika län att det är otydligt på vilka grunder länsstyrelsen riktar kritik mot överförmyndarens verksamhet. Exempelvis uppger några överförmyndare att bedömningen av om en viss brist leder till kritik kan skilja sig åt mellan olika kommuner 51

138 och mellan olika länsstyrelser. Några överförmyndare påpekar även att länsstyrelsen ibland inte motiverar kritiken med stöd i den lag som överförmyndaren ska ha brutit mot. De upplever då att kritiken är ogrundad. I samband med den nationella länsombudsträff som Statskontoret deltog i framförde även flera ombud att de upplever att detta är ett problem. Statskontoret kan inte bedöma om länsstyrelserna tillämpar kritiktrappan på ett enhetligt sätt eller i tillräcklig utsträckning förklarar grunderna för sin kritik för överförmyndarna. Men vi konstaterar att överförmyndarna önskar att länsstyrelserna tydligare förklarar hur de kommit fram till en viss bedömning eller viss kritik i sin tillsyn. 52

139 5 Länsstyrelsernas samordning av tillsynsvägledning till överförmyndare I detta kapitel beskriver och analyserar vi hur de sju länsstyrelsernas samordning av tillsynsvägledningen fungerar. Vi utgår från om länsstyrelserna har en gemensam syn på vägledningsansvaret och om de har en gemensam inriktning och gemensamma prioriteringar för tillsynsvägledningen. Vi konstaterar att länsstyrelserna inte har prioriterat att samordna tillsynsvägledningen till överförmyndarna. Överförmyndarna vänder sig också främst till andra aktörer än till länsstyrelsen när de behöver råd och stöd för sitt uppdrag. Vi bygger våra slutsatser på följande övergripande resultat: Länsstyrelserna har en gemensam syn på vägledningsansvaret, men de är restriktiva när det gäller att ge råd och stöd till överförmyndarna. Länsstyrelserna anser att det är svårt för dem att samordna tillsynsvägledningen eftersom regelverket för tillsynsområdet är föråldrat och lämnar ett stort tolkningsutrymme. Det finns inte heller någon utvecklad rättspraxis inom området som stöd för länsstyrelsernas tillsynsvägledning. Länsstyrelsernas samverkan har inte fokuserat på frågor om deras tillsynsvägledande roll. Exempelvis har länsstyrelserna inte tagit fram någon gemensam inriktning för tillsynsvägledningen. Länsstyrelserna genomför få gemensamma tillsynsvägledande insatser och de följer inte systematiskt upp vad överförmyndarna behöver för råd och stöd och om de får tillräckligt god utbildning eller inte. Samtidigt är det tydligt att överförmyndarnas behov av råd och stöd varierar. Överförmyndarna har sällan kontakt med länsstyrelsen utan vänder sig i första hand till SKL för att få råd, stöd och information. 53

140 5.1 Länsstyrelserna har en gemensam syn på vägledningsansvaret Enligt föräldrabalken har länsstyrelserna ansvar för att vägleda överförmyndarna genom att ge dem råd och att se till att utbildningen av överförmyndarna är tillräckligt bra. Våra intervjuer med länsstyrelserna visar att de flesta tolkar rådgivningsansvaret relativt restriktivt. Enligt länsstyrelserna är de restriktiva eftersom de inte har något tydligt lagstöd att utgå ifrån. De anser att reglerna i föräldrabalken är föråldrade och därför lämnar ett stort tolkningsutrymme och att det inte finns någon utvecklad rättspraxis inom området som stöd för länsstyrelsernas tillsynsvägledning. Flera länsstyrelser uppfattar att det är oklart vad tillsynsvägledningsansvaret innebär i praktiken och därmed hur långt deras samordningsansvar sträcker sig. Det finns inte heller någon annan förordning eller föreskrift på området som tydligt beskriver hur länsstyrelserna ska arbeta med tillsynsvägledning. I rutan nedan beskriver vi vad som enligt lagstiftningen ingår i länsstyrelsernas tillsynsvägledningsansvar. Länsstyrelsernas tillsynsvägledningsansvar enligt lagstiftningen Sedan 2009 ska länsstyrelserna ge tillsynsvägledning till överförmyndarna. Länsstyrelserna ska med råd stödja överförmyndarna och överförmyndarnämnderna i deras verksamhet för att främja en enhetlig rättstillämpning. 41 Rådgivningen kan gälla både enskilda frågor och mer generella råd men inte hur ett enskilt ärende ska avgöras. 42 Länsstyrelserna bör löpande sprida information bland överförmyndarna om utvecklingen inom överförmyndarområdet kap. 17 föräldrabalken. 42 Prop. 2007/08:150, Förmynderskapsrättsliga frågor, s Ibid. 54

141 Länsstyrelserna ska även se till att utbildningen av överförmyndarna, ledamöterna i överförmyndarnämnderna och ersättare är tillfredsställande. 44 Det finns inte något krav på att länsstyrelserna ska anordna utbildning för överförmyndare, men länsstyrelserna bör informera sig om vilka utbildningsinsatser som finns och följa upp att utbildningen blir av. 45 Sedan 2015 ska de sju länsstyrelserna även föra statistik över överförmyndarnas verksamhet inom sitt respektive tillsynsområde. Länsstyrelsen i Dalarnas län ska föra sådan statistik på riksnivå. 46 Överförmyndarna ska lämna in de uppgifter som är nödvändiga för att länsstyrelserna ska kunna föra denna statistik Tillsynsvägledningen saknar gemensam inriktning och gemensamma prioriteringar Länsstyrelsernas samverkan har fokuserat på att samordna tillsynen, men de har inte prioriterat frågor om tillsynsvägledning. Exempelvis har länsstyrelserna inte tagit fram någon gemensam inriktning eller gemensamma prioriteringar för tillsynsvägledningen till överförmyndarna, vilket de har gjort när det gäller tillsynen. Tillsynsinriktningen för 2018 säger att länsstyrelserna ska fokusera på frågor som har att göra med deras roll att lämna råd och stöd. Enligt länsstyrelserna ska det ske genom en kontinuerlig bevakning och analys av omvärlden och genom att rapportera om aktuella rättsfrågor i nyhetsbrev. 48 Sedan 2016 har länsstyrelserna haft målet att skicka ut ett nyhetsbrev fyra gånger per år för att informera överförmyndarna om aktuella frågor, till exempel ny lagstiftning, viktiga rättsfall och uttalanden av Justitie kap. 17 föräldrabalken. 45 Prop. 2007/08:150, Förmynderskapsrättsliga frågor, s förmynderskapsförordningen kap. 19 föräldrabalken. 48 Länsstyrelserna (2017). Nationell inriktning inom överförmyndartillsynen för

142 ombudsmannen. Men utöver nyhetsbrevet har länsstyrelserna ingen gemensam planering med prioriterade områden och insatser för tillsynsvägledningen. 49 I våra intervjuer uppger var och en av länsstyrelserna att de oberoende av varandra har valt att ge muntligt stöd och råd i samband med det årliga inspektionsbesöket Länsstyrelserna kartlägger inte vilket stöd och vilka råd som överförmyndarnas behöver Länsstyrelserna arbetar varken regelbundet eller systematiskt med att hämta in information om överförmyndarnas särskilda behov av råd och stöd som underlag för att utforma sin tillsynsvägledning. Vår enkät till överförmyndarna visar att länsstyrelserna skulle ha nytta av en sådan kartläggning eftersom de enskilda överförmyndarnas behov varierar betydligt. Några överförmyndare uppger att de i första hand behöver mer konkreta och praktiskt användbara råd som stöd för sina bedömningar än vad de uppfattar att länsstyrelserna kan och ibland får ge. Länsstyrelserna ska till exempel inte ge råd om hur enskilda ärenden ska avgöras. 50 Andra överförmyndare efterfrågar även centralt framtagna riktlinjer för den granskning som de utför. De behöver också gemensamma checklistor och blanketter för ställföreträdarnas redovisning så att tillsynen av ställföreträdare blir mer lika i landet. Överförmyndarna anser att detta skulle effektivisera verksamheten eftersom varje överförmyndare inte skulle behöva ta fram sådant underlag på egen hand. Det finns också överförmyndare som bedömer att de inte behöver råd och stöd. Riksrevisionen konstaterar att överförmyndarna skiljer sig åt när det gäller hur de är organiserade, hur mycket resurser de avsätter för verksamheten och vilka rutiner de har för sin granskning. Det innebär att överförmyndarnas förutsättningar att bedriva en rättssäker och effektiv tillsyn varierar I den nationella tillsynsinriktningen för 2018 anger länsstyrelserna däremot ett fokusområde för deras arbete med att lämna råd och stöd: T.ex. angående nya förvaltningslagen. 50 Skr. 2009/10:79, s Riksrevisionen (2017:33). Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare Statens bristande ansvar för samhällets mest utsatta, s

143 Det betyder i sin tur att deras behov av vägledning också varierar. Till exempel visar vår enkät att det fortfarande finns många kommuner i Norrbottens län som har en ensam överförmyndare, medan det i Östergötlands län är betydligt mer vanligt att kommuner samverkar i gemensamma kanslier som har tillgång till anställda tjänstemän Länsstyrelserna följer upp om överförmyndarna deltar i utbildningar men inte om de är tillfredsställande Enligt Riksrevisionen får överförmyndarna utbildning främst från ideella aktörer, från SKL och inom ramen för annan statlig verksamhet. Det gäller till exempel utbildning från Migrationsverket, Kronofogdemyndigheten och Finansinspektionen. 52 Samtliga länsstyrelser uppger i våra intervjuer att de informerar sig om vilka utbildningar som överförmyndarna, nämndledamöter och tjänstemän har gått. De ställer frågan om utbildning antingen i samband med det årliga inspektionsbesöket eller i det frågeformulär som de flesta länsstyrelser skickar till överförmyndarna så att de kan besvara det inför en inspektion. Enligt regelverket ska länsstyrelserna även se till att utbildningen av överförmyndarna är tillräckligt bra. I våra intervjuer är det endast Länsstyrelsen i Västra Götalands län som uppger att de regelbundet deltar i samma utbildningar som överförmyndarna inom sitt tillsynsområde. Det är därför osäkert om de övriga sex länsstyrelserna kan bedöma innehållet i utbildningarna och bedöma om de är tillfredställande i förhållande till överförmyndarnas uppdrag. Enligt Riksrevisionen har länsstyrelserna ofta endast en begränsad överblick av vilket utbud och vilka behov av utbildning som finns bland överförmyndarna. 53 Både våra intervjuer med länsstyrelserna och vår enkät till överförmyndarna bekräftar denna bild. Exempelvis instämmer endast hälften av överförmyndarna i att länsstyrelsen har god kännedom om vilka 52 Ibid, s Ibid. 57

144 utbildningsinsatser som överförmyndarna behöver. Det är bara 12 procent som instämmer helt i påståendet Några länsstyrelser anordnar utbildningsinsatser Det förekommer att länsstyrelser anordnar utbildning för överförmyndare. I våra intervjuer uppger länsstyrelserna i Västra Götalands och Stockholms län att de har som mål att årligen anordna en endagskonferens eller informationsträff där länsstyrelsens tjänstemän informerar om aktuella frågor. Ibland har även externa aktörer medverkat vid dessa tillfällen, exempelvis Kronofogdemyndigheten, Försäkringskassan, Migrationsverket och Skatteverket. Men i övrigt visar våra intervjuer att länsstyrelserna främst informerar vid utbildningstillfällen och informationsträffar som andra aktörer anordnar för bland annat målgruppen överförmyndare. I vår enkät uppger knappt 60 procent av överförmyndarna att länsstyrelsen erbjuder dem möjlighet att delta i någon form av utbildning, till exempel konferenser, utbildningsdagar och föreläsningar. Andelen överförmyndare som anger att länsstyrelsen ger sådana möjligheter varierar kraftigt beroende på länsstyrelse: från 90 procent till drygt 10 procent. Av de omkring 40 procent som inte erbjuds utbildningsinsatser önskar nästan alla att länsstyrelsen tillhandahåller utbildning för överförmyndare Länsstyrelsernas riktlinjer för utbildning av ställföreträdare används i begränsad omfattning Inom ramen för länsstyrelsernas rådgivningsansvar fick Länsstyrelsen i Dalarnas län 2015 i uppdrag av regeringen att utarbeta riktlinjer för överförmyndarnas utbildning av gode män och förvaltare. 55 Länsstyrelsen i Dalarnas län redovisade uppdraget i november Genomslaget för länsstyrelsens riktlinjer är svagt Vi konstaterar att utbildningsmaterialet inte har fått särskilt stort genomslag. I vår enkät uppger bara en tredjedel av överförmyndarna att de 54 Statskontorets enkät till kommunernas överförmyndare. Frågan besvarades av 137 av 172 mottagare av enkäten. 55 Regleringsbrev för budgetåret 2015 avseende länsstyrelserna. 58

145 använder länsstyrelsens riktlinjer för utbildning av ställföreträdare. 56 Andelen överförmyndare som använder riktlinjerna varierar beroende på länsstyrelse. Länsstyrelserna har inte aktivt informerat om materialet Ett tydligt resultat från vår enkät är att länsstyrelserna inte aktivt har informerat om eller tillgängliggjort materialet. Nästan 70 procent av de överförmyndare som inte använder länsstyrelsens riktlinjer uppger att de inte känner till dem eller att inte har fått ta del av dem. Bland övriga överförmyndare anser omkring 20 procent att länsstyrelsens riktlinjer inte är tillräckligt omfattande eller anpassade efter vad ställföreträdarna behöver för utbildning för uppdraget Ännu ingen samordnad statistik på överförmyndarområdet Länsstyrelserna har sedan 2015 i uppgift att föra statistik över överförmyndarnas verksamhet inom det egna tillsynsområdet. 57 Länsstyrelserna ska sedan kunna använda den som ett underlag för att följa upp och utveckla sin tillsyn över överförmyndarna. Statistiken ska också ge överförmyndarna bättre möjligheter att följa upp och analysera sin verksamhet. 58 Det är länsstyrelsen i Dalarnas län som ansvarar för att sammanställa denna statistik på nationell nivå. Vid två tillfällen sedan 2015 har länsstyrelserna fått i uppdrag av regeringen att överväga hur statistiken ska bli mer tillförlitlig och användbar i deras tillsynsverksamhet. 59 Men våra intervjuer med länsstyrelserna visar 56 Statskontorets enkät till kommunernas överförmyndare. Frågan besvarades av 139 av 172 mottagare av enkäten förmynderskapsförordningen. Överförmyndaren ska till exempel lämna uppgifter om antalet årsarbetskrafter hos överförmyndaren, antalet ställföreträdarskap, totalkostnad per ställföreträdarskap och antalet redovisningshandlingar som överförmyndaren har granskat. 58 SOU 2013:27. Vissa frågor om gode män och förvaltare, s Regeringsbeslut Uppdrag till länsstyrelserna att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna; Regeringsbeslut Uppdrag till länsstyrelserna att ta fram riktlinjer för överförmyndare och ställföreträdare m.m. 59

146 att statistiken ännu inte fungerar som verktyg för att följa upp genomslaget av länsstyrelsernas tillsyn. Länsstyrelserna kan därför inte heller använda den när de planerar sin tillsynsvägledning. Även Riksrevisionen konstaterar att statistiken varken är tillförlitlig eller särskilt användarvänlig. Det beror på att inte alla överförmyndare rapporterar in de grundläggande uppgifterna och att de som rapporterar in gör det på olika sätt Överförmyndarnas syn på länsstyrelsernas tillsynsvägledning Vår enkät visar att överförmyndarna anser att länsstyrelsernas tillsynsvägledande roll är otydlig. Många framför i fritextsvaren att det saknas en gemensam bild av vad de kan förvänta sig av länsstyrelsen i frågor om tillsynsvägledning. Denna synpunkt framkom även på den nationella länsombudsträffen för överförmyndare som vi deltog i. Samtidigt uppger flera överförmyndare i vår enkät att de inte har någon uppfattning om länsstyrelsens tillsynsvägledning eftersom de inte har någon regelbunden kontakt med länsstyrelsen mellan de årliga inspektionerna Överförmyndarna vänder sig till främst till SKL för råd och stöd Vår enkät visar att det är få överförmyndare som i första hand vänder sig till länsstyrelsen för att få råd och stöd (figur 5.1). En majoritet av överförmyndarna anger i stället att de vänder sig till SKL för råd och stöd (61 procent) och information (68 procent). Omkring 25 procent uppger att de i första hand kontaktar överförmyndare i andra kommuner för råd och stöd. 60 Riksrevisionen (2017:33). Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare Statens bristande ansvar för samhällets mest utsatta, s. 50 f. 60

147 Figur 5.1 Aktörer som överförmyndarna i första hand vänder sig till för råd och stöd samt information om aktuella frågor på överförmyndarområdet, andelar. Sveriges Kommuner och Landsting Kontakter med annan överförmyndare Formella nätverk Länsstyrelsen Annat sätt Föreningen Sveriges Överförmyndare 0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % Råd och stöd Information Källa: Statskontorets enkät till kommunernas överförmyndare. Frågorna besvarades av 141 respektive 142 av totalt 172 mottagare av enkäten. De överförmyndare som svarat alternativet Annat sätt har gett olika svar. De alternativ som fler än en överförmyndare uppger är rättsdatabaserna Infosoc och Zeteo, Jan Wallgrens årliga kurs och egen omvärldsbevakning av relevanta rättskällor. Vissa överförmyndare vänder sig även till Föreningen Sveriges Överförmyndare eller kontaktar andra överförmyndare för att få information om aktuella frågor. Fritextsvaren i vår enkätundersökning visar att överförmyndarna anser att det är oklart om länsstyrelsen kan vara både tillsynsmyndighet och även ge vägledning. Många nämner också att de i första hand får ett ändamålsenligt stöd från SKL. De anser att SKL har god erfarenhet av det löpande arbetet och snabbt kan ge tydliga svar när de vänder sig dit med frågor. 61

148 62

149 Referenser Axelsson, R. & Bihari Axelsson, S. (2003). Samverkan som samhällsfenomen några centrala frågeställningar i Om samverkan för utveckling av hälsa och välfärd. Studentlitteratur. Justitiekanslern (2016). Justitiekanslerns granskning av länsstyrelsernas ärendeförteckningar för år 2015, dnr: Kemikalieinspektionen (2016). Plan för tillsynsvägledning för åren Länsstyrelsen Stockholm (2017). Riktlinjer för inspektion av överförmyndare, ( ). Länsstyrelsen i Västra Götaland (2017). Redovisning av uppdraget till länsstyrelserna att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna, Länsstyrelserna (2017). Checklista för granskning av akter vid tillsyn av överförmyndare, Länsstyrelserna (2017). Kritiktrappa överförmyndartillsyn, Länsstyrelserna (2017). Nationell inriktning inom överförmyndartillsynen för 2018, Utkast Miljösamverkan Sverige (2008). Regional tillsynsvägledning. Planering och utveckling. Regeringsbeslut Uppdrag till länsstyrelserna att förbättra tillsynen över och stödet till överförmyndarna. Regeringsbeslut Uppdrag till länsstyrelserna att ta fram riktlinjer för överförmyndare och ställföreträdare m.m. 63

150 Regeringsbeslut Regleringsbrev för budgetåret 2019 avseende länsstyrelserna. Regleringsbrev för budgetåret 2015 avseende länsstyrelserna. S2014/8870/SAM (delvis). Riksrevisionen (2017:33). Tillsyn av ställföreträdare och överförmyndare Statens bristande ansvar för samhällets mest utsatta. Riksrevisionen (2018:31). Bädda för bättre tillsyn statens vägledning av kommunal tillsyn. Statskontoret (2007). Samverkan som arbets- och verksamhetsform i Statsförvaltningen i förändring möjligheter och utmaningar. (Statskontorets småskrift 2/2007). Statskontoret (2011). Fristående utvärderingsmyndigheter En förvaltningspolitisktrend. (Om offentlig sektor). Statskontoret (2012). Tänk till om tillsynen. Om utformning av statlig tillsyn. (Om offentlig sektor). Statskontoret (2014:17). Vägledning till en bättre tillsyn. En utvärdering av tillsynsvägledningen på miljöområdet. Statskontoret (2018). Delat tillsynsansvar enligt konsumentkreditlagen för- och nackdelar. PM. (Dnr. 2017/281-5). Skrivelse 2009/10:79. En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn. SOU 2013:27. Vissa frågor om gode män och förvaltare. Tillsyns- och föreskriftsrådet (2014). Olika former av vägledning till miljöbalken,

151 Bilaga 1 Regeringsuppdraget 65

152 66

153 67

154 68