D r. FKEDIHC EMIL SIINDEVALL

Transkript

1 Om Masculus multifidus spinæ och Musculi rotatores dorsi. s~ A c a d e m i sit A flia nd li n g, som med vidterfarna Medicinska Facultelens i Upsala tillstånd, under inseende af D r. FKEDIHC EMIL SIINDEVALL Professor i A natom i, Physiologi oeh Medicinal-Lagfarenhet, föl* Medicinska Gradens crliúllandc kommer att offentligen försvaras af Författaren PEHR LUDVIG TRANEUS af Götheborgs Landskap. 1>S Medicinska Auditorium den 1 Mars 1851 p. v. t. e. m. U IP S A L A, LF.FFI.lER OCH SEBELL 1850.

2 Å t llulda Föräldrar i med sonlig kärlek, vördnad och tacksamhet a f LUDVIG.

3 íh åsiglerne om delta parlie hittills liafva varit vacklande, och uppgifterne hos olika Författare obestämda, så må ett försök att skaffa reda uti saken ej anses klandervärdt. Åtminstone må det indirect kunna gagna, i det att bristen i värt vetande ådagalägges, och derigenom skarpsinnigare Naturforskare (öranledas att göra noggrannare iakttagelser. Det är hufvudsakligen i detta hopp vi vaga att offentligen framställa on» detta parlie en åsigt, som ännu ej vunnit burskap i de anatomiska Läroböckerne, men om hvilken dock åtskillige Författare synas haft aning, ehuru de vid undersökningen ej tagit steget fullt ut. Alldenstund Benbyggnaden esomoftast och särskildt i detta fall bestämmer Musklernes bildning, borde vi först egna uppmärksamheten åt Kotornes byggnad, om ej denna kunde förutsättas alt vara väl bekant. Dock må vi erinra oss, alt Herr Prof. A. Retzius nyligen har gjort några iakttagelser om Kotornes tvärutskott, hvilka lofva att blifva for Myologien af allt för mycken \igt, för att ej här meddelas. Uti K. W. A. Hand!, för år ISIS, 2:dra Haft. "Om rätta tydningen a f sidoutskotten pä B yg g- och Ländkotorne hos Menniskan och D äggdjuren har Prof. Retzius framställt denna nya åsigt; den korta ressumé öfver Kotornes bildning, som han vid slutet af Afhandlingen gör, innehåller:

4 I:o alt Proc. transversi på Rygg- och Ländkotorne icke aro, såsom de al \år tids ypperste och mest snillrike Anatomer ansetts och ännu anses vara, Costa1, utan egna, sjelfva Ryggraden närmare tillhörande hildningar, af hvilka en dd står med Refbensbildningen i det närmaste sammanhang; 2:o, att dessa Proc. transversi innehålla elemenlor till trenne särskilda ulskottsbildningar, nemligen Pro. mamillares, costales och accessorii; 3:o, att dels mer eller mindre bestämda spår, dels tydliga utvecklingsformer af dessa trenne utskottsbildningar förekomma hos alla Däggdjursformer, med undantag af Monolremala ; 4:o, alt det ena eller andra af dessa trenne utskott, än småningom, än plötsligen försvinner, sin åter upptiäder, mest gradvis; än sammansmälter det en;i med det andra, så alt man i de flesta fall kan antaga, att äfven der det ena eller andra saknas, deras elementer innehållas i det eller dem, som äro tillstädes; 5:o, att Proc. inammillares äro egna, från Proc. obliqui eller articulares i giunden skiljda utskott, som först i en viss region af Ryggraden med dessa sammansmälta'. I det nu anförda hnfva vi afren uttalat den åsigt vi hylla om kotorne, och på hvilken vi grunda vår åsigt om ifrågavarande muskelparlie. Iman vi härefter företaga till betraktande de ifrågavarande Musklerne, böra vi, om också i korthet, genomgå de vigtigaste uppgifter, som derom förefinnas hos Förfaltarne. Albinus, i Histoiia Musculotum Hominis Lib. III, C»p. CXXIÍ, De Mul-

5 tifido spinæ, yttrar: se implicat primum ossi sacro, deinde omnibus vertebris, solo allante excepto. l*er spinæ autem longitudinem multis capitibus oritur, inque multa per eandem extrema desinit, ita utrimque intercisus, ut seriem quandam musculorum inter se coherenliuiti præsentet. In dorso ossis sacri quattuor tubrcula sunt, (quorum superius fit ex concretione processuum obliquorum, descendentis primre vértebrœ ejus, adscendenlis secundat; proximum ex descendentis secundæ, adscendentis tertiat; alteium ex descendentis tertiat, adscendentis quarta*; postremum ex descendentis quarlæ, adscendelis quintatj, unde quattuor procedunt capita tendinosa. Latum deinde, et subtendineum, majorem pariem procedit a superiore parte ligamenti, quod ab eminentia, quam os sacrum in dorso suo ad externum latus foraminis sui secundi habet, ad finitimam ossis ilium partem deductum; partitu ab ipsa illa eminentia, partim etiam ab osse ilium, juxta priorem partem dicti ligamenti. Latum pariter, sed et a principio, et deinde aliquandiu per exteriora insigniter lendinosnm, a margine processus obliqui adscendentis prima* vertebra; ossis sacri, juxta externum latus obliqui descendentis, cum quo adseendens ille commissus est. Similia singula a singulis vertebris lumborum et dorsi, collique inferioribus quattuor; a lumborum autem processibus oblique adseendentibus, ut ab illo primae sacri; a dorsi trium inferiorum' processus transversi extremi parte superiore; a reliquarum dorsi processuum transversorum posteriore et eadem superiore parte inter radicem eorum, radicemque tumoris, in quem desinunt; a posteriore et eaden,, superiore parte oblique descendentium colli, simulque stepe ex parte a proximis adseendenibus; aliquando nullum ab ima colli. Extrema lata sunt crassa, ab exteriore parte cito tendinosa, et inde ad linem usque magis et magis, insertaque inferiori margini vertebrarum lumborum et dorsi omnium, collique inferiorum sex, ab earum processo obliquo inferiore uspue ad sptnam

6 prope extremam. Saepe præterea ad sacri spinas pertinent exiliora qnædam et magis tendinosa. Capita, donec confluant, intumescunt, extrema detumescunt; totus musculus adscendit oblique, spinas versus. Mira autem implicatio ejus. Singula autem capita, dum se cum vicinis conjungunt, diffundunt simul, et vel ad duas vertebras pertinent, vel ad tres, vel ad quattuor, vel ad quinque. Ita vero, ut prima cujusque portio, id est, qua* maxime distat a spinis, ad vertebram proximam superiorem (quam tamen aliquando pireterit) juxta processum ejus obliquum pertineat; proxima ad alleram, proxima (in illis, quæ ad plures pertinent) ad tertiam, proxima ad quartam proxima ad quintam, eo quaeque propius extremam spinam, quo ad remotiorem vertebram. Unde prima et brevissima et rectissima, proximæ ut sequuntur et longiores et obliquiores. Iiaque et ad unamquamque vertebram vel duorum, vel trium, vel quatuor vel quinque capitum proxime iuferiorum portiones veniunt; quarum illa, quæ a capite proximo, inserta juxta processum obliquum; juxta hanc sequentes, alia* juxta alias, ita propius spinae extremum, ut quaque a capite remotiore ; omnesque antequam se inserant in unam veluti caudam confluunt. Extrinsecus autem solae portiones longae apparent, quibus breviores subjacent; longaeque omnes quidem adscendunt oblique, sed fere eo rectius, quo superiores, eo ipsae simul longiores, donec ad colli initium perventum sit, unde contra quo superiores, magis transversae, brevioresque, Till Rotatores dorsi måste vi hänföra, hvad Albinus derelter vttrar; Ad hunc pertinere putamus, quos tamquam distinctos parvos musculos saepe invenimus in cervice, ab una vertebra pertinentes ad proximam, et a posteriore parte juxta processum obliquum orientes, adscendenles inde oblique ad inferiorem radicis spinae'1. Efter Albinus företog Sömmering en critisk undersökning

7 om delta ämne; resultatet uppgifver Tbeile i sin omarbetning af Sömmerings Voni Baite des meschhchen Körpers, D ritt. Band. i:ste AIbtheifung. Det vigtigaste deraf är följande: Der Ursprung des vieltlieiligen Riickgratsinuskels ist folgender: a. am Heiligbeine kommen Sehnenstreifen von den Höckeru der Gelenkfortsätze bis zum Sleissbeinhorne des letzten Wirbels herab; dann entspringen zerstreute Sebnenfasern und Muskelfasern tnebr seit- lich am Heiligbeine, so wie vom unteren Querbande des Reckens, bis zum Hiiftbeine bin; b. an den Lendenwirbeln entspringen G ansehnliche Fascikel von den Gelenkund Nebenfortsälzen, vom Heiligbeine bis zum letzten Riickenwirbel; c. von den Ruckenwirbeln treten 12 Faseikel hinzu, die an der Spiize und am oberen Rande der Quei forlsätze entsieben; d. am Halse kommen noch 4 Fascikel von den Gelenkfortsätzen der 4 unteren Hals- virbel hinzu 1- Sie Iegen sicb scbnell aneinander, durchsetzen einander mit ibren Fasern, und es entsieht so ein gemeinschaftlicher unten stäikeier Muskelbaucb, ans wclehem die Insertionsfascikel hervorgehen. Diese heflen sicb vom letzten Lendenwii bel an, bis zum zweiten IInlswirbel binauf an den unteren Rand, und zum Tbeil an die Seitenfläcbe der Dornfortsätze, von der Basis derselben an bis nahe zur Spiize bin. I öfvgt öfverensstämmer Theile med Albinus. Härmed må vi jämföra Theiles beskrifning på Rotatores dorsi: An den BrustAvirbeln finden sicb jederseits II kleine, ziem- Jich tjiier verlaufende Muskeln, die von der Spiize und dem oberen Rande des Querfortsaizes eines Wirbels ent- spiingonj 11Hfl sich am unteren Rande vom Bogen des nächstoberen Wirbels bis zur Basis des Dornforlsaizes bin anheften. Der erste liegt zwischen dem 2:len und l:sien Brustwiibel, der letzie, zwischen dem I 2:ten und llrlen Brusiwiibel Sie werden ganz von» vielibeiligen Ruckgratsmuske] bedeckt, von dem sie dinch eine Zellgewebsschicht getrennt siud. De nyare Anato-

8 fi tnerne Hildebrandt, Miiller, YVilson, Bock, lljrll m. fl. beskrifva llolatores dorsi belt och ballet med Theiles ord, och Multifidus spinæ hufv udsakligen i öfverensstämlii el se med T*heile, Skäl finnas för oss, att anse Multifidus spinæ börja på de främsta kotorne, vare sig Halsens, eller Ryggens, och sluta på de nedersta Sacral-kolorne, ty a. de främsta portionernes knippen äro genom Bindeväf tydligast skiljde från hvarandra; b. de äro starkare utvecklade och antyda dcrmed sin större \igt för ryggradens rörelser; c. de ligga bättre till för knifven, så att man vid dissectionen på en gång kan få se alla knippena af en portion. Såsom utgångspunkter måste då auses Proc. spinosi, nemligen dessas sida och bakre rand, ifrån radix upp emot apex, samt angränsande del af arens. Fästepunkter för knippena blifva då Proc. mammillares i licln deras omfång, eller det ställe på en kola, som inan måtte förmoda representera en Proc. mammillaris. Sedan en portion ' ) afgått ifrån dess fästepunkt, - en proc. spinosus, delar den sig solfjäderformigt i flera (3 ti) muskelknippen, af hvilka hvarje afgår till och fiister sig på en proc. mammillaris af de närmast bakom varande (1 G) kotorne. Af dessa knippen är det första kortast, bredast, ligger djupast, nemligen omedelbart på ryggraden, och har sin riktning mest l\ärt inifrån utåt, i nästan rät vinkel mot ryggradens medianlinea, och motsvarar, om det väl insoleras från de följande knippena, en Musc. rotator dorsi; de bakre, följande knippena aftaga i bredd, men tilltaga i längd, ytligt läge och *) Om vi bibebnlla begreppet oin Multifidus spinae såsom 11 rauskel, sa blifver den d el, som befinner sig inliuöfver en pars cervicalis, iborac. o. s. v. at ryggraden, sjelf en pars cervicalis, ihorac. o. s. v. af denna m uskel; portion blir sammanfattningen af de fiber, som utgå från en proc. spinosus, samt beslår af och delar sig uti flera knippen Úo*cicu!i), hvilka fasta *ig på proc. mammillares.

9 sned riktning mot ryggraden, så att de bilda en alltmera spetsig vinkel mot densamma, och följaktligen blir det bakersta knippet af hvarje portion smalast, (ända till försvinnande tunnt), längst, ytligast, och bildar mot ryggraden den spetsigaste vinkeln. Häraf blir en följd, att en främre portions bakre knippen komma att täcka en bakre portions främre knippen, ( ch att denna imbrication kan genom de bakre knippenas utdragning bakåt, få sin utsträckning öfver flera bakomliggande portioner. Den främsta portionen har alltid tydligt utbildade och atskiljda knippen, de följande blifva allt mindre tydligt åtskiljde, ju mera bakåt do ligga, och de bakersta portionernes knippen (pars sacralis) ligga tätt på och intill bvarandra, samt försvinna, liksom utträngde och ersatte af ligamentösa fibrer. Den större utbildningen af Vertebralulskotten, och muskelknippenas deraf beroende lättare iserskiljande hos djuren, föranleder oss titt till speciell betraktelse först företaga delta partie hos en PliOCft ailliellata. Till en pais cervicalis synas inga spår, ulan den första förekommande portion tillhör pars thoracica, och utgår från proc. spin. af 2 Bröstkotan med 3 knippen, hvilka divergerande fästa sig på proc. mammillares af 3, 4, f> Bröstkotorne, hvarvid det knippet, som ligger främst motsvarar en INI. rotator dorsi. Den 2:dra portionen utgår med 3 knippen från proc spinosus af 3 Bröstkotan, och fiistar sig på proc. mammillares af 4, l), C Bröstkoi<oine livarvid det knippet, som ligger främst motsvarar n Al. lolator dorsi. Den 3:dje portionen utgår med 3 knippen från proc. spinosus af 4 Bröstkotan, och fästar sig på proc. mammillares af 5, fi, 7 Bröstkotorne hvarvid det knippet, som ligger främst motsvarar en Al. rotator dorsi. Förhållandet mellan muskelns knippen torde häst förtydligas genom nedanstående figurer.

10 De främsta portionerne af Multifidus spinæ hos Phoca aniicllata. 2, 3, 4, 5, 6, proc. spin. af 2 6 Bröstkotorne, den 5:te proc. spin. är blottad, de öfrige täckte af ursprungsknippen. III, IV, V, VI, VII, VIII, IX proc. mammill. af 3-9 Bröstkotorne; a arens af 2 bröstkotan, b I faseic. af 1 port. c 2 fase. af 1 port. d 3 fasc. af 1 port. e 2 fasc. af 2 port. / 3 fasc af 2 port. g 2 fasc. af 3 port. h 3 fasc. af 3 port. i 1 fasc. af 5 port. k 2 fasc. af 5 port. / 3 fasc. af 5 port. Fig. 2. Den 15 portionen af samma muskel. I. 2, 3, 4 proc. spin. af 1-4 ländkotorne. 1. spetsen af proc. obl. inf. på 1 ländkotan. II, III, IV, V, VI, VII, proc. mammill. af 2 7 ländkotorne. a 1 fasc. b 2 fasc. C 3 fasc. (I 4 fasc. e 5 fasc. af 15 portionen. Med ledning af det ofvan anförda är det lätt alt föreställa sig Muskeln enligt följande Schema:

11 Portio. Fasciculi. E iit e proc. spin. vertebrae Pars thoracica. Infigitur in proc. mammillares vertebrarum 1 3 thor. II 2 3 thor. III 3 3 thor. IV 4 3 thor. V 5 3 thor. VI. 6 3 thor. VII 7 3 thor. v n i 8 3 thor. IX 9 4 thor X 10 1 thor. XI thor. XII 12 5 thor. XIII 13 5 thor XIV 14 5 thor. XV Pa 15 5 lumb. I 10 5 lumb lumb III 18 5 lumb. IV thor. III V thor. IV VI thor. Y VII thor. V I VIII thor. YII IX thor. V III- X thor. IX XI thor. X - X I I thor. X I XIV thor. X II XY thor X lir -X V á lu m b. I, II thor. XV & lutnb. I IV lumb. I V luiub. II VI lumb alis, lumb. III VI & Sacr. I. lumb. IV VI & Sacr. I, II lumb. V, VI cfe Sacr. prox. sequ. lumb. VI & Sacr. prox, sequ. *) F.ndasl svngt anlydd, på tle följande försvinnande. Orsaken dertill syues vara d e n, att läget af ledytorne pa dessa och följande proc. obliqui ej tillåter någon rörelse mellan kotorne i den riktning, hvaii denna fascikel skulle verka, om han funues.

12 Alldenstund proc. inammillares på»acralkotorne ej kommit till utveckling, äro fästepunkterne på dessa högst svårbestämbara; blott det bor anmärkas, att de äro innanför Foramina sacralia posteriora. Utgångsiibrer kunna spåras från de bakersta lurnbal- och främsta sacral-kotorne. Iserskiljandet af Utgångs- och Fästefibrer försvåras betydligt genom deras nära läge intill Musculi iuterspinales och intertransversales. Hos M enniskan börjar M. multifidus spinte på E- pistropheus. Rotatores dorsi synas förekomma äfven på halsen; de äro der köttiga, äfvensom på ryggkolorne; på Ländkotorne saknas de och antydas endast af en fast fibrös betäckning på Lig. capsulare; på sacral- och svanskotorne är allt sökande derefter lörgäfves. Sedan ofvan blifvit framställdt förhållandet mellan portionerne och knippena sinsemellan, samt utgångsoch fästepunkter blifvit bestämde, våga vi, hänvisande till allt hvad vi förut härom nämnt, inskränka oss till att endast schematiskt åskådliggöra detta parlie hos Menniskan :

13 otlio. Fasciculi. Exit e proc. spin. vertebræ. Pars Infigitur in proc. mammillares yertebrarum cervicalis. 1 1 cerv. 11 cerv. III VI 2 4 cerv. III cerv. IV VII 3 4 cerv. 11 cerv. V \ I l A thor. I 4 4 cerv. V cerv. VI, VII A thor. I, II cerv. VI (cerv. VII) A thor. 1 III G 4 cerv. VII thor. I - I V Pars thoracica 7 5 thor. I thor. II VI 8 5 thor. II thor. III VII 9 5 thor. III thor IV VIII 10 5 ihor. IV thor. V IX 11 5 ihor. V thor. VI X 12 5 thor. VI thor. V I I - X I 13 5 thor. VII thor. VIII XII 14 5 thor. VIII thor. IX XII A lumb. I 15 5 thor. IX thor. X XII A lumb. I, II 16 5 thor. X thor. XI, XII A lumb. I III 17 5 thor. X I thor. XII A lumb. I IV 18 5 thor. X II lumb. I V Pars lumbalis lumb. I lumb. III*' V A sacr. I, II 20 5 lunib. 11 lumb. IV,* V A sacr. prox.sequ lumb. 11 lumb. V* A sacr. prox. sequ. ) Det knippe, som skulle gå till den närmaste kotan saknas, af anledning, som är iiämud i anm. på sid. g.

14 Ulgångsknippen kunna spåras ifrån de 2 3 främre sacralkotornes proc. spinosi; fästepunkterna sy nas sträcka sig till de nedersta sacralkoloi ne. Afvikande från hittills gällande åsigter, hafva vi genom föregående betraktelse funnit: Under det alla nyare A- natomer förbisett A Ibins beskrifning, understödjer denne Författare var ofvan utvecklade asigt, genom följande yttranden : l:o Att Rotatores dorsi förekomma hos menniskan på halskotorne. 2:o Att Multifidus spinæ och Rotatores dorsi äro så nära förenade till utgångs-och fästepunkler, så öfverenstnminande till läge och riktning, att de höra betraktas såsom endast skiljda knippen af samma muskelpartie, ej såsom olika muskler. 3:o Att detta partie ej bör betraktas såsom en muskel, utan att der egentligen äro lika många muskler (här kallade portioner) i rad efter hvarandra ordnade, som kotor, från hvilka de utgå. distinctos musculos parvos sæpe invenimus in cervice, ab una vertebra pertinentes ad proximan. quos ad hunc pertinere putamus prima cujusque portio ad vertebram proximam pertineat. Series musculorum inter se cohærentium. 4:o Att Multifidus Spina? ej börjar på Os sacrum (de minsl utbildade kotorne) utan på

15 någon af de öfre Ilals- eller ryggkotorne (som äro mera utvecklade). 5:o Att såsom Utgångspunkter böra antagas processus spinosi, såsom bästepunkter processus mammillares, i st. f. transversi eller obliqui). G:o Att fibrerna ej oordentligt sammanblanda sig med hvarandra, utan följa igenom hela partiets utsträckning regeln af en ordnad, solfjäderfor m i g och tegellagd utbredning. tamquam series musculorum portiones longæ apparent, quibus breves subjacent. Dessa musklers verkan är af största vigt för ryggradens rörelser. Omständigheterna tillåta oss dock ej mer, än att antyda det vigtigaste. Serskildt böra vi taga de enskilda knippenas verkan i betraktande. Hos Phoca Anneli, finna vi, att första portionens första knippe, hvilket bildar mot ryggradens medellinea en nästan rät vinkel, drager tredje ryggkotans proc. mammillaris utifrån inåt och bakåt; det andra knippet, som bildar mot ryggradens medellinea en spetsigare vinkel drager med mindre kraft fjerde halskotans processus imaiumillaris inåt och bakåt; det tredje knippet, som bildar mot ryggradens medellinea en ännu spetsigare vinkel, drager med ännu mera minskad kraft, femte halskotans proc. mammillaris inåt o«ch bakåt; enahanda blir förhållandet med de följande knippena. När nu en proc. mammillaris diages inåt och bakåt, så roteras kotan om sin axel; hvarvid proc spinosus liksom en visare angifver rörelsens riktning; alltså roterar första portionen alla de kotor, till hvilka den afger knippen. På ett härmed ana-

16 logt sätt verka alla portioncrne; och således rotera alla portionerne, eller hela muskeln, alla kotorne eller hela ryggraden (de tvenne öfversta kotorne naturligtvis undan* tagne), och denna rörelse sker åt motsatt sida till den verkande muskeln. Men, enär hos Menniskan, sotn har en upprätt ställning, de nedersta kotorne (Os sacrum) äio fix e ra d e, och muskeln roterar alla de öfre rörliga kotorne, så blir en följd häraf, att alla kotorne eller hela ryggraden roteras om sin axel på den fasta basen, Os sacrum. Ilär, på Os sacrum och successivt på de följande öfre kotorne, bör processus mammillaris betraktas såsom den fasta punkt, åt hvilken den verkande kraften (= muskeln) roterar de öfre kotorne, så, att dessas proc. spinosi närmas den fixerade proc. mammillaris. Då i detta fall kraften verkar i en riktning, motsatt den i föregående fall, så måste också rotationen ske i en motsatt riktning, nämligen åt densamma från hvilken muskeln verkar. Dereinot, om öfre hälften af kroppen blir fixerad, då roteras de nedre kotorne enligt de reglor, som ofvan i afseende på Phoca annellala blifvit fastställde. Men åter, om tvenne lika krafter verka samtidigt, i olika, dock ej i motsatt riktning, så blir den resulterande verkan en förening af de båda verkningar, som skulle åstadkommits af hvardera kraften. Således, när båda Musculi multifidi spinæ från livar sin sida verka samtidigt, så vrides ej ryggraden, utan emedan de båda draga bakåt, sträckes ryggraden, eller vid starkare verkan, böjes bakåt. Häruti äro de dock understödde af åtskillige andra muskler. För Orthopredien och Kinäsitherapeutiken blifva dessa rörelselagars practiska tillämpning af synnerlig vigt; dock bör framställningen derom ej skiljas från den oir» de öfrige musklernes verksamhet.