EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET

Transkript

1 Ref. Ares(2015) /11/2015 EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET Direktorat F Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor DG(SANTE) MR SLUTLIG RAPPORT OM EN REVISION UTFÖRD I SVERIGE DEN APRIL 2015 FÖR ATT UTVÄRDERA HUR DEN OFFENTLIGA KONTROLLEN AV SPÅRBARHET EFTER SLAKT FÖR KÖTT, KÖTTPRODUKTER, KÖTTBEREDNINGAR OCH SAMMANSATTA PRODUKTER FUNGERAR Efter upplysningar från den behöriga myndigheten har de sakfel som noterades i utkastet till rapport korrigerats och förtydliganden införts i en fotnot.

2 Sammanfattning Revisionen i Sverige utfördes från den 14 till den 24 april Revisionens huvudsyfte var att utvärdera hur den offentliga kontrollen fungerar gällande spårbarhet hos kött (kött från tama hovoch klövdjur, fjäderfä, hardjur och vilt), malet kött, maskinurbenat kött, köttberedningar, köttprodukter (nedan kallade kött och produkter framställda därav) och sammansatta produkter som innehåller kött och produkter framställda därav samt andra ingredienser. Särskild uppmärksamhet ägnades spårbarhet, märkning och identifieringssystem för kött och produkter framställda därav och sammansatta produkter som innehåller kött och produkter framställda därav, och spårbarhet för mängder av varje använd ingrediens. Enligt förfarandena för offentlig kontroll måste alla anläggningar kontrolleras åtminstone vart femte år med avseende på alla områden av den tillämpliga lagstiftningen. Riskbaserade kontroller är uppdelade mellan de olika inspektionerna/revisionerna som äger rum under femårsperioden. I den aktuella femåriga planen för offentlig kontroll ska spårbarhet kontrolleras två gånger. Den centrala behöriga myndigheten genomför i nuläget åtgärder som rör spårbarhet efter hästköttsskandalen och upptäckten av vissa livsmedelsbedrägerier i Sverige. Den svenska centrala behöriga myndigheten har redan dragit vissa lärdomar från den senaste tidens köttskandaler och vidtar specifika åtgärder för att öka kontrollsystemets effektivitet. Betydande arbete återstår dock att göra. I alla besökta anläggningar förklarade livsmedelsföretagarna att ett spårbarhetssystem tillämpades. Vid utvärderingen av dessa system framträdde dock en mindre positiv bild gällande spårbarhet i allmänhet och kvantitativ spårbarhet i synnerhet. I ett kyl- och fryslager tillämpades redan ett tillförlitligt spårbarhetssystem. Två anläggningar var på god väg att införa ett välfungerande system medan de andra hade åtskilligt kvar att göra. Två anläggningar hade ännu inte inlett arbetet med att införa ett spårbarhetssystem. Vid början av revisionen valde FVO-revisionsgruppen ut 14 olika (köttbaserade) matprover på detaljhandelsnivå. Den centrala behöriga myndigheten ombads att kontrollera den kvantitativa spårbarheten för dessa prover i samarbete med de berörda livsmedelsföretagarna. Resultaten var långt ifrån framgångsrika: av 14 prover kunde den behöriga myndigheten och de berörda livsmedelsföretagarna bara sammanställa 4 fullständiga spårbarhetskedjor utifrån den styrkande dokumentationen. I de andra fallen saknades viktiga dokument rörande spårbarhet. FVO-revisionsteamet tittade även närmare på spårbarheten för och användningen av tillsatser i köttberedningar och köttprodukter. I allmänhet var situationen tillfredsställande, men viss felaktig användning förekom i vissa anläggningar. Nitriter och fosfater är tillåtna i traditionella produkter som, i frånvaro av specifika nationella regler och riktlinjer, kan innefatta allt fläsk- och nötkött i vilket saltlösning sprutas in (inklusive i den inledande fasen av mognadsprocessen). I rapporten ges ett antal rekommendationer till den svenska behöriga myndigheten för att komma till rätta med de brister som identifierats under denna revision. II

3 Innehåll 1 Inledning Syfte och omfattning Rättslig grund Bakgrund Resultat och slutsatser Behöriga myndigheter Offentlig kontroll av spårbarhetssystem, identifiering och märkning Organisation av offentlig kontroll Genomförande av offentlig kontroll Offentlig kontroll av bearbetningskedjan för livsmedel Offentlig kontroll av livsmedelsföretagares förpliktelser Övrigt Allmänna och särskilda hygienkrav Användning av tillsatser Övergripande slutsats Avslutande möte Rekommendationer...9 Bilaga 1 Hänvisningar till rättsakter III

4 FÖRKORTNINGAR SOM ANVÄNDS I RAPPORTEN Förkortning EU FVO HACCP Förklaring Europeiska unionen Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (Food and Veterinary Office) Faroanalys och kritiska styrpunkter (Hazard Analysis of Critical Control Points) IV

5 1 INLEDNING Revisionen ägde rum i Sverige den april 2015 som en del av det planerade revisionsprogrammet som genomförs av kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO). I FVO-revisionsgruppen ingick två revisorer från FVO. FVO-revisionsgruppen följdes under hela revisionen av en representant från den centrala behöriga myndigheten, Livsmedelsverket. Ett inledande möte hölls i Uppsala den 14 april 2015 med de centrala behöriga myndigheterna. Vid detta möte bekräftade FVO-revisionsgruppen sitt mål och sin färdplan, och man begärde mer information för att kunna slutföra revisionen framgångsrikt. 2 SYFTE OCH OMFATTNING Syftet med revisionen var att utvärdera hur de officiella kontrollerna fungerar gällande spårbarhet hos kött (kött från tama hov- och klövdjur, fjäderfä, hardjur och vilt), malet kött, maskinurbenat kött, köttberedningar, köttprodukter (nedan kallade kött och produkter framställda därav) och sammansatta produkter som innehåller kött och produkter framställda därav samt andra ingredienser, och utvärdera genomförande och offentlig kontroll av unionslagstiftning om märkning och identifieringssystem för kött och produkter framställda därav. Särskild uppmärksamhet ägnades: spårbarhet, märkning och identifieringssystem för kött och produkter framställda därav; sammansatta produkter som innehåller kött och produkter framställda därav samt spårbarhet för mängden av varje använd ingrediens. För att uppfylla dessa mål innefattade revisionsplanen följande möten och besök: Möten och besök Kommentarer Behöriga myndigheter Central nivå 2 Inledande och avslutande möte Regional nivå Lokal nivå Vid de besökta anläggningarna Styckningsanläggningar 7 Lagringsanläggningar 2 En i kombination med en styckningsanläggning Anläggningar för bearbetning av köttprodukter 5 I kombination med styckningsanläggningar 1

6 Anläggning som producerar köttberedningar/malet kött/maskinurbenat kött Anläggning som producerar sammansatta produkter som innehåller kött och produkter framställda därav 6 I kombination med styckningsanläggning 5 I kombination med verksamheter kring köttberedningar och köttprodukter som nämns ovan 3 RÄTTSLIG GRUND Revisionen genomfördes enligt de allmänna bestämmelserna i EU-lagstiftningen, i synnerhet artikel 45 i (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Fullständiga hänvisningar till rättsakter finns i avsnitt 9. När rättsakter citeras i denna rapport avses i tillämpliga fall den senaste lydelsen av dessa. 4 BAKGRUND FVO utförde en serie revisioner i vissa medlemsstater mellan 2009 och 2011 för att utvärdera kontrollen av spårbarhet för nötkött och nötköttsprodukter. Ytterligare en serie revisioner utfördes i vissa medlemsstater mellan 2011 och 2012 för att utvärdera den offentliga kontrollen rörande slakt och bearbetning av färskt kött, i synnerhet färskt hästkött. Båda revisionsserierna resulterade i översiktsrapporter (med referensnummer DG(SANCO)/ resp ) och finns tillgängliga via webbplatsen för generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet: Händelser under senare tid, däribland hästköttsskandalen, har tydliggjort brister i kontrollen av spårbarheten för kött som säljs som en vara på EU-nivå. I flera medlemsstater upptäcktes brister i hur livsmedelsföretagarna uppfyllde sina skyldigheter och i den offentliga kontrollen, i synnerhet gällande spårbarhetssystem (kvalitativa och kvantitativa) och märkningskrav. I revisionen riktade man in sig på dessa områden i utvalda livsmedelsföretag. 2

7 5 RESULTAT OCH SLUTSATSER 5.1 BEHÖRIGA MYNDIGHETER Rättsliga krav Kapitel II i förordning (EG) nr 882/2004. Resultat 1. En översikt över hur kontrollsystem är organiserade i Sverige, baserat på information som tillhandahållits av dessa, finns i landsprofilen för Sverige som kan nås via följande länk: 2. Inga ändringar har skett avseende struktur och skyldigheter för de behöriga myndigheter som ansvarar för den offentliga kontrollen av livsmedelsverksamheter sedan revisionen DG (SANCO)/ utfördes i Sverige mellan den 25 november och den 5 december 2014 för att utvärdera systemet för offentlig kontroll av livsmedelssäkerhet för animaliska livsmedel, i synnerhet kött och köttprodukter. 5.2 OFFENTLIG KONTROLL AV SPÅRBARHETSSYSTEM, IDENTIFIERING OCH MÄRKNING Rättsliga krav Allmänna krav på spårbarhetssystem, identifiering och märkning föreskrivs i förordningarna (EG) nr 178/2002, (EU) nr 931/2011, (EG) nr 853/2004, (EG) nr 854/2004, (EU) nr 1169/2011, (EU) nr 1337/2013. Mer specifika krav på spårbarhet och märkning föreskrivs i förordningarna (EG) nr 1760/2000, (EG) nr 1825/2000, (EG) nr 1332/2008, (EG) nr 1338/2008, (EG) nr 1334/2008. Revisionens resultat Organisation av offentlig kontroll 3. I Sverige tillämpas ett riskbaserat system för offentlig kontroll som omfattar alla livsmedelsproducerande anläggningar. Alla anläggningar ska kontrolleras med avseende på samtliga områden av den tillämpliga lagstiftningen inom som mest fem år. De riskbaserade kontrollernas innehåll är uppdelat mellan olika inspektioner/revisioner som äger rum under denna femårsperiod. Lämpliga hjälpmedel (riktlinjer, checklistor) finns tillgängliga för att utföra de offentliga kontrollerna. 4. Riktlinjerna för livsmedelsföretagare rörande spårbarhet har utfärdats av Livsmedelsverket. Spårbarheten ska granskas minst två gånger på fem år. Löpande 3

8 åtgärder gällande spårbarhet utförs just nu efter hästköttsskandalen och upptäckten av livsmedelsbedrägeri i Sverige. 5. Dessa åtgärder syftar till att öka medvetenheten hos livsmedelsföretagare och kontrollanter. De rör följande områden: inrättande av en enhet för livsmedelsbedrägeri specifik utbildning av personal i nya kontrollmetoder (180 inspektörer i utbildning) identifiering av icke-registrerade livsmedelsföretagare revidering av den svenska livsmedelslagen för att öka dess effektivitet, i synnerhet när det gäller påföljder gemensamt projekt där Livsmedelsverket och Stockholms kommun samarbetar för att förbättra kontroller av spårbarhet och undvika överlappning (ska utföras mellan maj och september 2015). Slutsatser rörande organisation av offentlig kontroll 6. Livsmedelsverket har dragit lärdomar av hästköttsskandalen och vidtagit åtgärder för att öka medvetenheten hos livsmedelsföretagare och kontrollanter Genomförande av offentlig kontroll 7. Under inspektionens första dag valde FVO-revisionsgruppen ut 14 olika kött- och köttproduktsprover på detaljhandelsnivå. Den behöriga myndigheten ombads att spåra dessa 14 köttprover till ursprungsslakteriet utifrån den tillgängliga dokumentationen. Den behöriga myndigheten ombads dessutom att tillhandahålla dokumentation som bekräftar att de utvalda varornas märkning gällande ingredienser och sammansättning stämmer. Under besök på anläggningar under den första veckan kunde FVOrevisionsgruppen bekräfta spårbarheten för två av proverna. Den behöriga myndigheten ombads att utföra en dokumenterad kvantitativ spårning av de återstående 12 proverna. 8. Under den andra veckan besökte FVO-revisionsgruppen olika anläggningar som identifierades under förfarandet som beskrivs ovan för att utvärdera situationen på plats. 9. Resultaten av den offentliga kontrollen beskrivs i punkt 23 till Offentlig kontroll av bearbetningskedjan för livsmedel 10. Den centrala behöriga myndigheten och de berörda livsmedelsföretagarna kunde uppvisa fullständig dokumentation gällande kvalitativ spårbarhet för 8 av de 14 utvalda proverna. I de övriga sex fallen saknades vissa, ibland väsentliga, delar av dokumentationen. 4

9 11. Från de åtta proverna, vart och ett med en fullständig dokumentation för kvalitativ spårbarhet, kunde de behöriga myndigheterna och livsmedelsföretagarna fastställa en kvantitativ spårbarhet. I fyra fall stöddes detta av de dokumenterade bevisen. I de fyra andra fallen saknades uppgifter eller så var uppgifterna felaktiga eller ofullständiga Offentlig kontroll av livsmedelsföretagares förpliktelser 12. Sammanlagt åtta anläggningar besöktes. Fyra valdes ut i samarbete med svenska centrala behöriga myndigheten och fyra valdes ut av FVO-revisionsgruppen. Detta urval baserades på utvärderingen av resultaten från de spårbarhetskontroller som utförts. Komplexiteten och effektiviteten hos de spårbarhetssystem som tillämpades varierade från anläggning till anläggning. 13. I en anläggning arkiverade livsmedelsföretagaren inkommande och utgående dokumentation utan någon ytterligare registrering av olika ursprung, mängder av mottaget och bearbetat råmaterial eller mängder av slutprodukter. Ett partinummer skapades per produktionsdag. Mängden mottagna grishuvuden och godkännandenumret för anläggningen som levererat köttet nedtecknades inte. Det användes inte något separat partinummer vid ekologisk styckningsproduktion. Datum för produktionen av ekologiskt kött nedtecknades inte. Det fanns ingen information tillgänglig om köttmängderna i de olika partier som levererats till kunderna. Som en följd av detta kunde anläggningarna inte utföra någon mängdkontroll eller avstämning. Det tillämpades inget dokumenterat spårbarhetssystem som möjliggjorde korrekt återkallelse. 14. En annan anläggning importerade halalkött direkt från tredjeländer. Anläggningen kunde inte uppvisa de gemensamma veterinärhandlingarna vid införsel för de partier som kontrollerades av FVO-revisionsgruppen. Halalkött kom även från medlemsstaterna. Livsmedelsföretagaren hade frivilligt valt att tillämpa det svenska kravet på att djur ska bedövas före halalslakt för allt kött som importeras eller säljs. Detta krav kunde inte dokumenteras för leveranser från medlemsstater och tredjeländer. Spårbarhetssystemet var baserat på nedteckning av slaktdatum på slakterinivå, men livsmedelsföretagaren kunde inte tillhandahålla uppgifter om de köttmängder som fanns i anläggningen för de enskilda slaktdatumen. Lagring skedde efter artikelnummer. Som en följd av detta blandades olika slaktdatum på samma lastpall och ägaren hade inget dokumenterat system i bruk för att kunna plocka ut kött från olika inkommande partier. Varken kvantitativ spårning eller avstämning kunde utföras av FVO-revisionsgruppen. 15. I en tredje anläggning arkiverades följesedlar för inkommande leveranser i en pärm. De köttmängder som levererades till anläggningen dokumenterades inte på något annat sätt. Spårbarhetssystemet var baserat på förpackningsdatum, vilket användes som partinummer. Den interna spårbarheten kunde emellertid inte demonstreras. Mängderna som användes på produktionsnivå hade inte registrerats. Märkningen av nötkött i konsumentförpackningar uppfyllde inte kraven i förordning 5

10 (EG) nr 1760/2000, trots att det fanns tillräcklig information för att möjliggöra korrekt märkning. 16. En fjärde anläggning tillämpade ett system som föreskrev manuell registrering av mängderna av mottagna ingredienser och referenser/godkännandenummer för det slakteri som producerat det inkommande köttet. Detta gav dock ingen referens för den anläggning som direkt levererade köttet. Ett partinummer specifikt för den besökta anläggningen utdelades till varje inkommande parti, baserat på godkännandenumret för det slakteri som producerat köttet. Ett partinummer skapades för varje ny produktion. Ingen registrering av de slutliga produktionskvantiteterna utfördes, utom när livsmedelsföretagaren utförde interna avstämningar. De exakta mängderna av varje produktionsparti för varor levererade till kunder registrerades inte. 17. I en femte anläggning genererades ett partinummer automatiskt för varje pall eller grupp av pallar som tillhörde samma inköpsorder och ankom på samma dag. Alla partinummer registrerades i företagets affärssystem. Efter identifiering och registrering kunde varje pall allokeras till produktionsavdelningarna, där ett nytt partinummer skapades för varje utförd produktion. Detta nya partinummer skapades utifrån vecka, veckodag och ett stigande kronologiskt nummer under veckan. Omarbetningar beaktades i spårbarhetssystemet, däremot inga tidpunkter för behandling av dessa omarbetningar. För närvarande tillämpas inget system för att utföra avstämningar. Inget system var på plats för att registrera avvikelser mellan köttmängd i lager och köttmängd som används för produktion. Det fanns inte heller någon styrkande dokumentation som kopplade produktionen av partiet till förpackningsdatumet. Partinummer saknades på varorna som såldes till konsumenter och fanns bara på de pallar som såldes till matbutiken. 18. I en sjätte anläggning tillämpade livsmedelsföretagaren ett spårbarhetssystem, inklusive streckkodsmärkning av inkommande råmaterial och utgående köttprodukter. Alla ingrediensleveranser (t.ex. kött, slaktbiprodukter, kryddor) som ankom till anläggningen kontrollerades och tilldelades en streckkod. Ett partinummer skapades för produktionen av en viss produkt en viss dag. Detta parti kunde innefatta ett eller flera recept. Vid förberedelsen av varje recept skedde avläsning av streckkoden på alla använda ingredienser och man förklarade att systemet automatiskt kunde räkna ut de ingrediensmängder som plockades upp från lagret. Det skedde dock ingen fysisk validering av den faktiska använda vikten för varje ingrediens som användes. Den dag då FVO gjorde sitt besök kunde systemet inte ange mängderna för de köttprodukter som producerades för varje parti, vilket omöjliggjorde avstämning av data för ursprungsingredienserna och för slutprodukterna. Livsmedelsföretagaren förklarade att det inte fanns något avstämningssystem för slutprodukterna på plats. Det upptäcktes avvikelser mellan den procentandel kött som en viss köttprodukt faktiskt innehöll och den procentandel kött som angavs på etiketten. 19. En sjunde anläggning tillämpade ett sofistikerat spårbarhetssystem. De tilldelade partinumren var baserade på produkternas produktionsdatum, artikelnumret och anläggningens interna nummer inom den företagsgrupp den tillhörde. Partinumret 6

11 fanns på de pallar som skickades till matbutiken men inte på konsumentförpackningarna. Ett nytt partinummer skapades för alla transporter av råmaterial, ingredienser, halvfabrikat eller produkter. I ett av de två fall som utvärderades av FVO-revisionsgruppen stämde dock de data som registrerats i företagets system inte överens med vad företaget påstod vara fallet, t.ex. hade produktion från den 18/ registrerats som producerad den 19/3 2015, vilket omöjliggjorde spårning. På en fraktsedel för ekologisk lever som tagits emot på denna anläggning nämndes ett artikelnummer som, efter Livsmedelsverkets kontroll, visade sig vara detsamma för ekologisk och ej ekologisk lever. Livsmedelsföretagaren åtog sig att skapa ett specifikt artikelnummer för ekologisk lever. 20. Det enda kyl- och fryslager som besöktes tillämpade ett robust system baserat på streckkodsmärkning av varje enskild inkommande pall med kött. Denna streckkod avlästes och registrerades i systemet tillsammans med det fysiska läget för varje streckkodsförsedd pall. Direkt när en order för befintliga varor tagits emot avgjorde systemet vilka pallar som skulle tas ut från lagret enligt principen först in, först ut. De befintliga varorna avlästes, så att lagret ständigt hade statusinformation för alla varor som förvaras. Vid FVO-gruppens granskning hittades bara en mindre brist gällande en pall med kött. 21. Anläggningen tog även emot förpackat kylt kött för infrysning. Pallarna med kylt kött identifierades enligt samma regler. En ny identifiering tilldelades pallarna när köttet frysts in. 22. Man förklarade för FVO-revisionsgruppen att Livsmedelsverket i nuläget inte har utfärdat några riktlinjer för vilken metod som ska följas när kött produceras i en anläggning och fryses ner i en annan (fördröjning för frysning och förhandsmärkning av frysdatum på styckningsanläggningsnivå för kylt kött). 23. Alla anläggningarna ovan var föremål för offentlig kontroll som beskrivs i punkt 3. Den tid per år som tilldelats denna offentliga kontroll varierar från 8 till 42 timmar, beroende på verksamhetstyp, storlek och tidigare resultat. 24. Kontroller av spårbarhet för produktion hade utförts på hälften av anläggningarna som besöktes av FVO-revisionsgruppen. Spårbarhetskontroller var planerade för 2015 på två anläggningar som ännu inte granskats med avseende på denna punkt. I de flesta fall omfattade de utförda spårbarhetskontrollerna inte mängdaspekterna, och de brister och svagheter som identifierats av FVO-revisionsgruppen hade inte identifierats av den behöriga myndigheten. 25. Den behöriga myndighetens kontroller rörande livsmedelstillsatser ingår inte i den femåriga kontrollplanen. Enligt den behöriga myndigheten kan denna punkt dock omfattas vid kontroller. Inga bevis på kontroller rörande livsmedelstillsatser fanns i de rapporter från offentliga kontroller som presenterades för FVO-revisionsgruppen. 26. På sex av de åtta besökta anläggningarna granskade FVO-revisionsgruppen recept (använda ingredienser) och etikett på åtta slumpmässigt utvalda köttberedningar och köttprodukter. Listan över ingredienser inklusive livsmedelstillsatser och 7

12 sammansättningen av använda förblandningar fanns tillgänglig för samtliga dessa. Dokument för att styrka den kvalitativa spårbarheten fanns tillgängliga i alla bedömda fall (inklusive för spårbarhetsproverna). Slutsatser om genomförande av offentlig kontroll 27. På alla anläggningar som besöktes förklarade livsmedelsföretagaren att ett spårbarhetssystem tillämpades. Vid utvärderingen av dessa system framträdde dock en mindre positiv bild gällande spårbarhet i allmänhet och kvantitativ spårbarhet i synnerhet. I ett kyl- och fryslager tillämpades ett robust system. Två anläggningar var på god väg att införa ett välfungerande system medan de andra hade åtskilligt kvar att göra. Två anläggningar hade ännu inte inlett arbetet med att införa ett spårbarhetssystem. 28. Alla anläggningarna ovan var föremål för offentlig kontroll som beskrivs i punkt 3. I de flesta fall omfattade de utförda spårbarhetskontrollerna inte mängdaspekterna, och de brister och svagheter som identifierats av FVO-revisionsgruppen hade inte identifierats av den behöriga myndigheten. 29. Den behöriga myndighetens kontroller rörande livsmedelstillsatser ingår inte i den femåriga kontrollplanen. 30. För de flesta av proverna som valdes ut vid början av revisionen var spårningen inte framgångsrik. 5.3 ÖVRIGT Allmänna och särskilda hygienkrav 31. På en anläggning kunde FVO-revisionsgruppen fastställa betydande brister gällande underhåll och renlighet. Dessa brister hade tidigare identifierats av den behöriga myndigheten och livsmedelsföretagaren åtog sig att åtgärda dessa brister i en nära framtid Användning av tillsatser 32. I Guidance document describing the food categories in Part E of Annex II to Regulation (EC) No 1333/2008 on Food Additives (vägledningsdokument som innehåller en beskrivning av livsmedelskategorierna i del E i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser) omfattar kategorin köttprodukter traditionellt rimmat fläsk- och nötkött; kött i vilket saltlösning sprutats in (vanligtvis mellan 2,3 och 3 % salt), inklusive nitrit (max. 150 mg/kg i produkten) som konserveringsmedel och andra tillsatser (askorbinsyra eller askorbater och ibland fosfat), och som därefter kan vändas, lagras för att mogna eller läggas in i en saltlösning, och som är ämnat för tillagning i hushåll. Den behöriga myndigheten och livsmedelsföretagarna har inte tillgång till någon mer specifik information som 8

13 definierar eller beskriver vilka de traditionella rimmade fläsk- och nötköttsprodukterna är. Vid platsbesöken lade man märke till att E 250 (natriumnitrit) används för en av köttberedningarna som bedömts och märkts som sådan. 33. Den behöriga myndigheten har utfärdat ett vägledningsdokument för tolkning av föreskrifterna i förordning (EG) nr 1333/2008, som behandlar tolkningen rörande extrakt. Under platsbesök lades märke till att flera extrakt användes av livsmedelsföretagarna i köttberedningar och köttprodukter. 34. I en av de besökta anläggningarna var den största mängden natriumnitrit som användes för skinka 180 mg/kg, och därmed över den tillåtna gränsen enligt förordning (EG) nr 1333/2008. Detta upptäcktes inte av den behöriga myndigheten eftersom inga kontroller av tillsatser utfördes på den berörda anläggningen. 35. Nitrit användes även på färskt kött som såldes som rimmat kött (på kunders begäran) i en annan anläggning godkänd för styckningsanläggningar och köttberedningar. Slutsatser 36. Vissa brister rörande hygienkrav såväl som lagstiftning om tillsatser identifierades. 6 ÖVERGRIPANDE SLUTSATS Den svenska centrala behöriga myndigheten har redan dragit vissa lärdomar från den senaste tidens köttskandaler och vidtar specifika åtgärder för att öka kontrollsystemets effektivitet. Betydande arbete återstår dock att göra. 7 AVSLUTANDE MÖTE Ett avslutande möte med den centrala berörda myndigheten, Livsmedelsverket, hölls den 24 april Vid detta möte presenterade FVO-revisionsgruppen sina primära resultat och preliminära slutsatser från revisionen och underrättade den centrala berörda myndigheten om de gällande tidsfristerna för rapporten och för deras svar. Företrädarna för den centrala berörda myndigheten bekräftade FVO-revisionsgruppens primära resultat och slutsatser. 9

14 8 REKOMMENDATIONER Inom 25 arbetsdagar från mottagandet av rapporten ska en åtgärdsplan som beskriver den åtgärd som vidtagits eller planeras som reaktion på rekommendationerna i denna rapport samt en tidsplan för att åtgärda de brister som upptäcktes presenteras för kommissionen. Nr Rekommendationer 1. Se till att offentliga kontroller omfattar verifiering av kraven i artikel 8 i förordning (EU) nr 1169/2011 och artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002 gällande spårbarhet, inklusive kvalitativa och kvantitativa aspekter. Rekommendation baserad på slutsats nr 28 Relaterade resultat: nr 10, 11 och Vid offentliga kontroller se till att livsmedelsföretagare efterlever kraven i artikel 8 i förordning (EU) nr 1169/2011 och artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002 gällande spårbarhet, inklusive kvalitativa och kvantitativa aspekter. Rekommendation baserad på slutsats nr 27 Relaterade resultat: nr Vid offentliga kontroller se till att livsmedelsföretagare tillgängliggör all dokumentation och information som de behöriga myndigheterna anser nödvändig för att verifiera efterlevnad av de spårbarhetskrav som föreskrivs i artikel 4 i förordning (EG) nr 854/2004. Rekommendation baserad på slutsats nr 27 Relaterade resultat: nr Se till att offentliga kontroller innefattar kontroller av användningen av livsmedelstillsatser, aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för att säkerställa efterlevnad med kraven i förordningarna (EG) nr 1333/2008 och 1334/2008. Rekommendation baserad på slutsats nr 29 Relaterade resultat: nr 25 Den behöriga myndighetens svar på rekommendationerna: 10

15 BILAGA 1 HÄNVISNINGAR TILL RÄTTSAKTER Rättsakt nr 1760/2000 nr 1825/2000 nr 178/2002 nr 852/2004 nr 853/2004 nr 854/2004 Europeiska unionens officiella tidning EGT L 204, , s EGT L 216, , s EGT L 31, , s EUT L 139, , s. 1, rättad och offentliggjord på nytt i EUT L 226, , s. 3 EUT L 139, , s. 55, rättad och offentliggjord på nytt i EUT L 226, , s. 22 EUT L 139, , s. 206, rättad och offentliggjord på nytt i EUT L 226, , s. 83 Titel (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 Kommissionens förordning (EG) nr 1825/2000 av den 25 augusti 2000 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för (EG) nr 1760/2000 när det gäller märkning av nötkött och nötköttsprodukter (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel 11

16 nr 882/2004 artikel 45 (MS) nr 2073/2005 nr 2074/2005 nr 1162/2009 Förordning (EU) nr 931/2011 EUT L 165, , s. 1, rättad och offentliggjord på nytt i EUT L 191, , s. 1 EUT L 338, , s EUT L 338, , s EUT L 314, , s EUT L 242, , s. 2-3 (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd Kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 av den 15 november 2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel Kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 av den 5 december 2005 om tillämpningsåtgärder för vissa produkter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 och för genomförandet av offentliga kontroller enligt ar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, om undantag från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 Kommissionens förordning (EG) nr 1162/2009 av den 30 november 2009 om fastställande av övergångsbestämmelser för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 853/2004, (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 931/2011 av den 19 september 2011 om de spårbarhetskrav som fastställs i (EG) nr 178/2002 för livsmedel av animaliskt ursprung Direktiv 92/118/EEG EGT L 62, , s Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 om djurhälso- och hygienkrav för handel inom gemenskapen med produkter, som inte omfattas av sådana krav i de särskilda gemenskapsbestämmelser som avses i bilaga A. I till direktiv 89/662/EEG och, i fråga om patogener, i direktiv 90/425/EEG, samt för import till gemenskapen av sådana produkter 12

17 Direktiv 96/22/EG EGT L 125, , s. 3-9 Direktiv 96/23/EG EGT L 125, , s Direktiv 96/93/EG EGT L 13, , s Direktiv 97/78/EG EGT L 24, , s Direktiv 98/83/EG EGT L 330, , s Direktiv 2000/13/EG EGT L 109, , s Rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av β-agonister vid animalieproduktion och om upphävande av direktiv 81/602/EEG, 88/146/EEG och 88/299/EEG Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav och om upphävande av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG och 91/664/EEG Rådets direktiv 96/93/EG av den 17 december 1996 om certifiering av djur och animaliska produkter Rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel nr 1332/2008 nr 1333/2008 EUT L 354, , s EUT L 354, , s (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer och om ändring av rådets direktiv 83/417/EEG, rådets förordning (EG) nr 1493/1999, direktiv 2000/13/EG, rådets direktiv 2001/112/EG samt förordning (EG) nr 258/97 (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser 13

18 nr 1334/2008 EUT L 354, , s (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, förordningarna (EG) nr 2232/96 och (EG) nr 110/2008 samt direktiv 2000/13/EG 14