GUSTAF ADOLF. Prop. 1973:15. Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år Nr15. r propositionen läggs fram förslag att riksdagen skall godkänna den i

Transkript

1 Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1973 Prop. 1973:15 Nr15 Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ''issa internationella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område, m. m.; given Stockholms slott den 2 februari Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt. GUSTAF ADOLF CARL LI DBOivl Propositionens huvudsakliga innehåll r propositionen läggs fram förslag att riksdagen skall godkänna den i Paris år 1971 reviderade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och den vid samma tillfälle reviderade Världskonventionen om upphovsrätt. Vidare läggs fram förslag till lag om ändring i lagen ( 1960: 7'29) om upphovsrätt till litterlfra och konstnärliga verk och i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild. Den nya lagstiftningen föranleds dels av tillträdet till Paristexten av Bernkonventionen, dels av att nya regler ansetts erforderliga beträffande upphovsriitt till allmiii111a handlingar. I frf1ga om Bernkonventionens materiellträttsliga delar gäller att Sverige sedan år I 961 ~ir bundet av den text som konventionen erhöll vid en revisionskonfcrens i Bryssel år I förhållande till Brysseltexten innehtiller den nya texten - som i denna del är identisk med den som antogs vid en revisionskonfen:ns i Stockholm år ändrade regler bl. a. i fråga om konventionens tillämpningsområde, upphovsmannens riitt att mångfaldiga sitt verk och filmavtal. För Sveriges anslutning till konventionen i dessa delar krävs vissa mindre ändringar i den gällande upphovsrä t tsiiga I agsti ftningen. J 971 års revision av Bernkonventionen och Världskonventioncn avsåg framför allt att i konventionerna införa särskilda regler om utveck Jingsländernas riittigheter för att ge dessa länder möjlighet att tilllimpa ett mindre omfattande upphovsrättsligt skydd än som föreskrivs i kon- 1 Riksdage l sam!. Nr 15

2 Prop. 1973: 15 2 ventionernas huvudtexter. Sålunda ger reglerna utvecklingsländerna möjlighet att under vissa förutsättningar meddela tvångslicens avseende översättning eller mångfaldigande av verk. I propositionen föreslås vidare nya regler i fråga om upphovsditten till handlingar som upprättats av myndighet. Sådana handlingar är i dag, med undantag för vissa officiella kartor, inte föremål för upphovsrätt. Det föreslås nu som huvudregel att bara författningar, beslut och yttranden av myndighet skall helt undantas från upphovsrätt. övriga av myndighet upprättade handlingar föreslås skola få ett visst skydd. Detta innebär att handlingarna i fråga skall få återges fritt men att upphovsmannens s. k. ideella rätt skall iakttas. För vissa grupper av verk inom denna kategori föreslås emellertid ett fullständigt upphovsrättsligt skydd, vilket innebär att handlingarna inte får återges utan samtycke av rättsinnehavaren. Vidare föreslås bl. a. regler i den upphovsrättsliga lagstiftningen om att allmän handling alltid utan hinder av upphovsr[itt skall tillhandahållas på sätt tryckfrihetsförordningen föreskriver.

3 Prop.1973: Förslag till Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga wrk Härigenom förordnas i fråga om lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels att 8, 9, 19, 21, 24, 25, 39, 45-49, 58, 60 och 61 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a, av nedan angivna lydelse. Nm <ll"ande lydelse Föreslagen lydelse 8. Ett verk anses offentliggjort, då det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Verket anses utgivet, då exemplar därav lov/igel! förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Handlingar, uppriittade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 1ryckfrihetsförord11inge11, äro icke föremål för upphovsrätt. Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gällande till officiell karta, uppriittad inom rikets allmiimza kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen. 9. Verket anses utgivet, då exemplar diirav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Författningar, beslut av myndighet, av svensk myndighet avgivna yttranden samt officiella översiittningar av sådana texter äro icke föremål för upphovsrätt. Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gällande till officiell karta, alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk i den må11 sådant verk ingår i ha11dling som avses i första stycket. Alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk må dock återgivas uta/l upphovsma1111ens samtycke. För sådant återgivande iiger upphovsmannen rätt till ersiitt11i11g, såvida icke verket återgives i samband med myndighets verksamhet. Ersiittning utgår ej heller om verket återgives i samband med redogörelse för mål eller iirende i vilket verket förekommit och det sker endast i den om fattning som betingas av ändamålet

4 Prop.1973:15 N11Varmule lydelse Föreslagen lydelse med redogörelsen. Vid återgivande enligt andra stycket äga bestämmelserna i 26 motsvarande tilliimpning Har utgiven mindre dikt eller del av dikt blivit tonsatt, må den som text till det musikaliska verket återgivas i samband med notskrift och fram föras offentligt, såframt ej förbud däremot utsatts vid 11tgivandet. För återgivande eller framförande som nu sagts äger diktens upphovsman rätt till ersättning. Då ett musikaliskt verk framföres med text, må till bruk för åhörarna texten återgivas i konsertprogram eller dylikt. Vid återgivande genom ljudradio, television eller film av dagshändelse må korta avsnitt av verk som framföres eller visas säsom ett led i dagshändelsen medtagas. Vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter må återgivas utan upphovsmans samtycke; dock att utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och 21. Vid information om dagshändelse genom ljudradio, television, direkt över/ öring eller film må verk som synes eller höres 11nder dagshändelsen återgivas i den om! attning som betingas m informatio11s.1yftet. 24. A n11an hos Sl'ensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 första stycket må återgivas utan upphovsmannens samtycke. Vad nu sagts gäller dock icke officiell karta, teknisk förebild, verk som framstiillts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliskt verk, diktverk eller verk, varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålles allmänheten. Vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmans samtycke; dock att ullåt~mden, såsom bevis åberopade

5 Prop. 1973: 15 Nuvarande lydelse dylikt må återgivas allenast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföranden. Föreslagell lydelse skrifter och dylikt må återgivas allenast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföranden. 5 Sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller verket utgivits, må exemplar, som överlåtits eller omfattas av utgivningen, spridas vidare samt verket visas offentligt. Verket må ock medtagas vid inspelning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. 24 a. A llmiin handling skall utan hinder m 11pphovsrii11 tillhandahållas i den ordning 2 kap. tryck/ rihetsf örordningen stadgar. 25. Sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller verket utgivits, må exemplar, som överlåtits eller omfattas av utgivningen, spridas vidare samt verket visas offentligt på annat siitt iin genom /ilm eller i television. Konstverk som avses i första stycket må medtagas vid inspelning och visning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Konstverk, som ingår i en samling eller som utställes eller utbjudes till salu, må avbildas i katalog eller meddelande om utställningen eller förs~iljningen. Konstverk må även eljest avbildas, om det är stadigvarande anbragt på eller vid allmän plats utomhus. Byggnad må fritt avbildas. överlåtelse av rätt till inspelning av litterärt eller konstnärligt verk pa film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i television eller annorledes göra verket tillgängligt för allmänheten. Vad sålunda stadgats gäller icke musikaliskt verk. 39. Byggnad må fritt avbildas. överlåtelse av rätt till inspelning av litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i television eller annorledes göra verket tillgängligt för allmänheten samt att i filmm ätergil'a talade inslag i text eller iiversiitta dem till annat språk. Vad sålunda stadgats gäller icke musikaliskt verk. 45. En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film el-

6 Prop. 1973: 15 6 Nurarande lydelse Fiireslagen lydelse ler annan anordning, genom vilken det kan återgivas och ej heller utsändas i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten. Ej må framförande, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan, förrän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde rum. Beträffande upptagning, utsändning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i 3, 11 första stycket, 14 första stycket, 17, 20 och 21, 22 första stycket, samt 41 och 42 sägs äga motsvarande tilllämpning. Beträffande upptagning, utsändning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i 3 oclz 9, 11 första stycket, l 4 första stycket, 17, 20 och 21, n första stycket, 24, 24 a, samt 41 och 42 sligs äga motsvarande tillämpning. 46. Grammofonskiva eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, må ej utan framställarens samtycke eftergöras fönän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde rum. Såsom eftergörande anses även att upptagningen överföres fdm en sådan anordning till en annan. Beträffande förfarande, som en- Beträffande förfarande, som enligt denna paragraf är beroende av ligt denna paragraf är beroende av framställares samtycke, skall vad i framsfällares samtycke, skall vad i 11 första stycket, 14 första 9, 11 första stycket, 14 försstyckct, 17 och 21 samt 22 ta stycket, 17 och 21, 22 första stycket sägs äga motsvaran- första stycket samt 24 och 24 a de tilliimpning. sägs äga motsvarande tillämpning. 47. Anv~indes anordning som i 46 sägs vid ljudradio- eller televisionsutsändning, skall, om utsändningen äger rum inom tid som i nämnda paragraf stadgas, erslittning utgå till framställaren ävensom till utövande konstnär, vars framförande upptagits på anordningen. Hava två eller flera konstnärer samverkat vid framförandet, kan dem tillkommande rlitt endast göras gällande av dem gemensamt. Gentemot radio- eller televisionsföretaget göres utövande konstnärs rätt gällande genom framställaren. Bcsfarnmclserna i 14 första stycket samt 20 och 21 skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärs rätt skola jämväl föreskrifterna i 27-29, 41 och 42 i motsvarande m~111 gälla. Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm. BesLimmelserna i 9, 14 första stycket samt 20, 21 och 24 skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärs rlitt skola jämväl föreskrifterna i 27-29, 41 och 42 i motsvarande mån gälla.

7 Prop. 1973: 15 7 Nurarande lydelse Föres/agen lydelse 48. ljudradio- eller televisionsutsändning må icke utan radio- eller televisionsföretagets samtycke återutsändas eller upptagas på anordning, genom vilken den kan återgivas. Utan sådant samtycke må ej heller telcvisionsutsändning återgivas för allmänheten i biograf eller därmed jämförlig lokal. Ej må utsändning, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan radio- eller televisionsföretagets samtycke överföras från en sådan anordning till en annan förrän tjugufcm år förflutit efter det år, då utsändningen ägde rum. Vad i 11 första stycket, 14 första stycket, 17, 20 och 21 samt 22 första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Vad i 9, 11 första stycket, 14 första stycket, 17, 20 och 21, 22 första stycket samt 24 och 24 a sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. 49. Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs. Vad i 11 första stycket och Vad i 9, 11 första stycket 14 sägs skall äga motsvarande samt 14, 24 och 24 a sägs skall tillämpning beträffande arbete som äga motsvarande tillämpning beavses i denna paragraf. Är sådant träffande arbete som avses i denna arbete cilcr del därav föremf1l för paragraf. Är sådant arbete eller del upphovsrätt, må den ock göras gäl- därav föremål för upphovsr~itt, må!ande. den ock göras gällande. 58. Rätt domstol i mål om ljudradio- R~itt domstol i mål om ljudra eller telcvisionsutsändning i dio- eller televisionsuts~indning i strid mot denna lag är Stockholms rådhusrätt. Samma Jag vare i mål om ersättning som avses i 14 andra stycket, 16, 19 första styckl'f, 22 andra stycket eller strid mot denna lag är Stockholms tingsrätt. Samma lag vare i mål om erslittning som avses i 9 andra styckl!f, 14 andra stycket, 16, 22 andra stycket eller Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på verk av den som är svensk medborgare eller har sitt hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eller fly k ting, som hiir i riket lzar sin ranliga ristefseort, iivensom eljest på verk, som först utgivits i Sverige, på här utfört byggnadsverk och på konstverk, som infogats i här belägen byggnad. Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på 1. verk av den som iir svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, 2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom riket, 3. f ihm'erk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige,

8 Prop. 1973: 15 8 Nurarande lydelse Föreslagen lydelse 4. här upp/ ört byggnadsverk, 5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt iir fast förenat med marken. Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning lza iigt rum, om verket utgivits i Sverige i11om trettio dagar efter utgivning utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, diir ej annat visas, den vars namn på sedvanligt siitt utsatts på exemplar av film verket som verkets producellt. Vad i 50 och 51 stadgas äger tillämpning på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung. 61. Föreskrifterna i äro tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning, som äger rum i Sverige. Vad i 49 stadgas är tillämp- ligt på arbete, framställt av svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som här har sin vanliga vistelseort, så ock el jest på arbete som först utgivits i Sverige. Vad i 49 stadgas är tillämpligt på arbete, framställt av svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting, som lzär i riket har sin vanliga vistelseort, så ock eljest på arbete som först utgivits i Sverige. Denna lag träder i kraft den l juli Den nya lagen skall tillämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet, dock med följande undantag: l) Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag får fritt spridas och visas. 2) Har någon före ikraftträdandet tillverkat trycksats, kliche, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk, får han använda det för detta ändamål till utgången av år 1975 och fritt sprida och visa exemplar som framställts. Vad sålunda stadgas om verk skall äga motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och tclcvisionsutsändning som avses i ävensom på arbete som avses i 49.

9 Prop.1973: Förslag till Lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild Härigenom förordnas, att 8, 12, 20 och 22 lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Vid återgii ande genom television eller film av dagshändelse må fotografisk bild som visas såsom ett led i dagshändelsen medtagas. 8. Föreslagen lydelse Vid information om dagshändelse genom television, direkt över! öring eller film må fotografisk bild som synes under dagshändelsen återgivas i de11 omfattning som betingas av inf ormationssyftet. 12. rättsvårdcns och den allmänna säkerhetens intresse må fotografisk bild fritt utnyttjas. Rätt domstol i mål om televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms rådhusrätt. Samma lag vare i mål om ersättning som avses i 7 eller Denna lag äger tillämpning på fotografisk bild, framställd av den som är svensk medborgare eller I fråga om rätten till fotografisk bild skall vad i 9 och 24 lagen (1960: 729) om 11pplzo1 srätt till litteriira och konstnärliga verk iir stadgat iiga motsvarande tillliimp11ing, varvid dock vad som diir sägs om alster av bildkonst i stället skall gälla fotografisk bild som iiger konstnärligt eller 1 ete11- skap!igt värde. Allmiin handling skall 11ta11 hinder av rätt till fotografisk bild tillhandalu11/as i den ordning 2 kap. t ryckf rilzetsfiirordningen stadgar. Rlitt domstol i mål om tclevisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms tingsrätt. Samma lag vare i mål om ersättning som avses i 7 eller 9 eller 12 andra stycket. Denna lag äger tillämpning på 1. fotografisk bild, framställd av den som är svensk medborgare

10 Prop. 1973: 15 Nuvarande lydelse har hemvist i Sverige eller av si/ dan starslös eller flykting, som lziir i riket har sin vanliga vistelseort, ifre11so111 eljest på fotografisk bild, som först utgivits i Sverige. 10 F iireslagen lydelse eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, 2. fotografisk bild, som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Srerige och utom riket, 3. fotografisk bild som infogats i lziir belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenad med marken. Vid tillämpning av första stycket 2. ames samtidig utgivning ha ägt rum, om den fotografiska bilden utgivits i Sverige inom trettio dagar ef ler utgivning utomlands. Denna lag träder i kraft den 1 juli Den nya Jagen skall tillämpas även på fotografisk bild som framsfällts före ikraftträdandet, dock med följande undantag: 1) Exemplar av fotografisk bild, som framställts med stöd av äldre lag, får fritt spridas och visas. 2) Har någon före ikraftträdandet tillverkat klichc eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga viss fotografisk bild, får han använda det för detta ändamål till utgången av år 1975 och fritt sprida och visa exemplar som framshillts.

11 Prop. 1973: Utdrag av protokollet över justiticärendcn hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 februari Niirrarmule: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODH NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOl\1, CARLSSON, FELDT. Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av vissa imematione/la överenskommelser på den intellekt11ella iiganderättens område m. m. och anför. 1 Inledning Bestämmelser om den rätt som tillkommer författare, kompositörer och andra konstnärer m. fl. finns i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen, URL). Till denna ansluter sig lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild (fotografilagen, FotoL). I fråga om hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, dvs. allmänna handlingar, finns hos oss dessutom vissa bestämmelser av betydelse i upphovsrättsligt hänseende i tryckfrihetsförordningen (TF) års upphovsrättslagstiftning tillkom i nordiskt samarbete. Lagar som i det väsentliga överensstämmer med URL och FotoL genomfördes år 1961 i Danmark, Finland och Norge. Upphovsrätten är ett område med stark internationell prägel. Av grundläggande betydelse för rättsområdets gestaltning i internationellt hänseende är den år 1886 tillkomna Bemkonventionen för skydd av litteriira och konstniirliga verk. En redogörelse för huvuddragen av denna konvention i dess lydelse efter 1948 års revision har lämnats i prop. 1960: 134. De till konventionen anslutna staterna bildar en union för ömsesidigt skydd av litterära och konstnärliga verk. Till Bernunionen är f. n. ett sextiotal stater anslutna, däribland de nordiska staterna. Bland dem står utanför märks Förenta staterna och Sovjetunionen.

12 Prop.1973:15 12 Bernkonventionen har reviderats och kompletterats vid olika diplomatiska konferenser. Sådana har tidigare ägt rum i Paris år 1896, Berlin år 1908, Bcm år 1914, Rom år 1928 och Bryssel år Sverige inträdde i Bernunionen år 1904 genom anslutning till den ursprungliga konventionen jämte Paristexten. Den nuvarande svenska upphovsrättslagstiftningen bygger på Brysseltexten, av vilken Sverige är bundet sedan den 1 juli Av betydelse i internationellt sammanhang är förutom Bernkonventionen också den år 1952 ingångna Viirldskonventionen om upphovsrätt. Till denna konvention, som trätt i kraft år 1955, är f. n. ett sextiotal stater anslutna. Sverige anslöt sig till konventionen år Konventionen kan sägas ha ett dubbelt syfte. Det ena är att göra det möjligt för länder, vilkas interna lagstiftning inte uppfyller Bernkonventionens krav på upphovsrättsligt skydd, att vinna anslutning till en internationell reglering i ämnet. Det andra och kanske mera väsentliga syftet är att överbrygga vissa motsättningar som finns på området mellan Bernunionens medlemsstater och de amerikanska staterna. De sistnämnda kräver i regel som förutsättning för skydd att officiell registrering skett av verket eller att andra liknande formaliteter fullgjorts, något som är främmande för Bernkonventionens system. En närmare redogörelse för Världskonvcntionen har lämnats i prop. 1960: 134. Vid en konferens i Stockholm år 1967 reviderades Bernkonventionen på nytt. Revisionen avsåg ändringar dels i konventionens materiella regler (art. 1-20), dels i konventionens administrativa bestämmelser och slutbestämmelser (art ). De sistnämnda ändringarna hade samband med ändringar som samtidigt företogs i flera andra konventioner på den intellektuella äganderättens område och innebar bl. a. bildandet av världsorganisationen för den intellektuella ägandcrättten (WIPO eller OMPI). En närmare redogörelse för de nya administrativa bestämmelserna har lämnats i prop. 1969: 34. I anslutning till ändringarna i Bernkonventionen antogs vid Stockholmskonferensen även ett tilläggsprotokoll till konventionen rörande utvecklingsländerna (u-landsprotokollet). Även för detta har redogjorts i prop. 1969: 34. Här skall endast nämnas att enligt protokollet utvecklingsländcrna ges rätt att i vissa avseenden göra förbehåll om att tillämpa mindre långtgående skyddsbestämmelser än vad Bernkonventionens huvudtext föreskriver. Protokollet utgör en integrerande del av konventionen och medlemsländerna kan, utan att vara bundna av protokollet, avge särskild förklaring om att ändå tillämpa protokollet eller medge att det tilhimpas. I den nämnda propositionen 1969: 34 föreslogs att riksdagen skulle dels godkänna Stock...l1olmstexten av Bernkonventionen med undantag av de materiella bestämmelserna, dels godkänna att Sverige avgav sådan särskild förklaring om tillämpning av u-landsprotokollct som nyss

13 Prop. 1973: nämnts. Frågan om tillträde till de materiella bestämmelserna och tiil u-jandsprotokollet borde enligt propositionen tas upp i ett senare sammanhang. Riksdagen biföll propositionen. Sverige har sedermera ratificerat Stockholmstexten med undantag av art samt avgett förklaring enligt u-landsprotokollct. Ratifikationsinstrumcntct jämte en sådan förklaring deponerades den 12 augusti Sedan erforderligt antal stater ratificerat eller anslutit sig till de administrativa bestämmelserna i Stockholmstexten, har dessa tr~itt i kraft i början av år Däremot har de materiella bestämmelserna ännu inte trätt i kraft. Det visade sig tämligen snart efter Stockholmskonferensen att bara ett fåtal stater var beredda att ratificera eller ansluta sig till u-landsprotokollet. De flesta högt utvecklade länderna, vilkas verk används i stor omfattning i utvecklingsländerna, ställde sig utanför tillämpningen av protokollet. Detta gällde t. ex. i fråga om Storbritannien och Frankrike. Samtidigt framkom önskemål om en revision av den dittills inte reviderade Världskonventionen om upphovsrätt för att även inom ramen för denna konvention finna en allmänt godtagbar lösning med a\ seende på utvecklingsländernas behov. Dessa båda omständigheter gjorde det nödvändigt att företa en allmän omprövning av utvecklingsländernas ställning i de internationella upphovsrättsliga relationerna. Efter ett omfattande förberedelsearbete hölls därför en diplomatisk konferens i Paris sommaren 1971 som resulterade i en revision av både Bernkonventionen och Världskonventionen om upphovsrätt. De nya texterna är dagtecknade den 24 juli 1971 och undertecknades av Sverige samma dag. Vid Pariskonferensen lämnades de materiella bestämmelserna i art i Stockholmstexten av Bernkonventionen utan ändring medan "\"issa nya regler infördes i de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna. Till Paristexten fogades vidare ett bihang med bestämmelser om utvecklingsländernas rättigheter (u-landsbihanget). Dessa bestämmelser medger mindre omfattande undantag från det upphovsrättsliga skyddet än vad u-landsprotokollet till Stockholmstexten gör. Sedan Paristexten trätt i kraft - vilket ännu ej skett - är det i princip inte tillåtet att ratificera eller ansluta sig till tidigare texter av konventionen. Vad gäller Viirldskonventionen om upphovsrätt resulterade Pariskonferensen i vissa ändringar i syfte att också inom ramen för tillämpningsomrädet för denna konvention lösa utvecklingsländernas problem. Lösningen överensstämmer i princip med den som antogs för Bernkonventionens del. Paristexten av Bernkonventionen jämte bihanget rörande utvccklingsländerna samt den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt

14 Prop.1973:15 14 jämte tiiliiggsprotokoll 1 och 2 torde i fransk och engelsk version jlimte övers~ittning till svenska få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2. Mot bakgrunden av den utveckling som sålunda skett på det internationella planet uppkommer frågan om ratificering för svensk del av Paristcxten av Bernkonventionen jämte u-landsbihanget och av den i Paris reviderade Världskonventioncn om upphovsrätt. Såvitt avser tillträde till den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt och till de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna i Bernkonventionen samt u-landsbihangct till denna krävs inte några ändringar i den svenska lagstiftningen. Sådana blir däremot nödvändiga vid ett tillträde till de materiella bestämmelserna av Bernkonventionens Paristext. Som tidigare n1imnts har de nya materiella bestämmelserna i Bernkonventionen vilka antogs vid Stockholmskonferensen oförändrade tagits in i Paristexten av denna konvention. Frågan om vilka ändringar i den svenska lagstiftningen som erfordras för att Sverige skall kunna tillträda de nya materiella bestämmelserna har utretts av en arbetsgrupp inom justitiedepartementet, i det följande kallad utredningen.i Utredningen lade i februari 1970 fram en promemoria (Stencil Ju 1970: 1) med förslag till vissa ändringar i URL och FotoL samt i tillämpningskungörelsen (1964: 107) till dessa lagar (TK). Förslaget i vad avser lag ~ind; ingc:r torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3. Utredningen har under arbetets gång samrått med delegerade från Danmark, Finland och Norge. Inget av dessa länder har iinnu tillträtt de nya materiella konventionsbcstämmelserna. Efter remiss har yttranden över 1970 års departementspromemoria avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Kungl. biblioteket, Nationalmuseum, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, forskningsbibliotcksrådet, statens konstråd, kommitten för television och radio i utbildningen (TRU-kommittcn), Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Pressens samarbctsnlimnd som företrädare för Publicistklubben, Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening, Sveriges författareförening, Fria litterära yrkesutövares centralorganisation (FL YCO) för egen del och som företrädare för delorganisationerna Mincrva, Förening för Sveriges vetenskapliga och populärvetenskapliga författare, Sveriges ungdomsförfattareförening och Sveriges översättarcförening, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Konstnärernas riksorganisation (KRO), Svenska musikförläggarcförcningen, Föreningen svenska tecknare, Föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå (Stim) u. p. a. - som 1 Justitieradct Tonvald Hesser, professorn Svante Bergström och professorn Stig Strömholm.

15 J>rop. 1973: även företrätt de till Stim anslutna organisationerna, Föreningen Svenska tonsihtarc, Föreningen Svenska populärauktorer (Skap) och Svenska musikföruiggareföreningen u p. a. - Svenska artisters och musikers intresseorganisation (Sami), Svenska musikerförbundet, Svenska teaterförbundet, vilka tre sistnämnda organisationer har avgett gemensamt yttrande, Teatrarnas riksförbund, Svenska bokförläggareföreningen, AB Allmänna förlaget, Föreningen Sveriges filmproducenter, Sveriges Radio, Svenska gruppen av the International Federation of the Phonographie Industry, Tidningarnas Telegrambyrå AB och Svenska fotografernas förbund. Universitetskanslcrsämbetet har vid sitt remissutlåtande fogat yttranden från rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska institutet, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola samt handelshögskolan i Göteborg iivensom av rektorsämbetena infordrade yttranden, vid universiteten i Uppsala och Stockholm från vederbörande juridiska fakulteter, vid universitetet i Lund från juridiska fakulteten samt från utbildningsnämndcrna inom samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet samt inom sektionerna för maskinteknik och kemi vid tekniska högskolan i Lund, vid universitetet i Göteborg från samhällsvetenskapliga fakulteten samt vid tekniska högskolan i Stockholm från sektionen för lantmäteri och från överbibliotekarien. Svenska reklambyråförbundet har inkommit med vissa synpunkter. Nordiska departementsöverläggningar har ägt rum i Oslo den 26 januari 1972 för behandling av bl. a. frågan om vilka ändringar som bör göras i den upphovsrättsliga lagstiftningen för tillträde till de nya materiella bestämmelserna i Bernkonventionen. Offentlighetskommitten har i sitt slutbetänkande (SOU 1967: 28) Tryckfrihet och upphovsrätt behandlat ett annat problem som rör upphovsrätten, nämligen frågan om upphovsrätt till allmänna handlingar. Betänkandet innefattar förslag till ändrad lydelse dels av vissa bestämmelser i URL och FotoL, dels av 1 kap. 8 TF. Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4. Remissyttranden över betänkandet har avgetts av justitiekanslern, Göta hovrätt, socialstyrelsen, postverket, televerket, statens järnvägar sjöfartsstyrelsen, statskontoret, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, rikets allmänna kartverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), statens provningsanstalt, statens institut för konsumentfrågor, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk, läromcdelsutredningen, TRU-kommittcn, lantmäteristyrelsen, Landsorganisationen (LOl, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemfömens riksförbund (SR), Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundct, Svenska stadsförbundet, Pressens samarbetsnämnd som företrädare för Publicistklub-

16 Prop. 1973: ben, Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivarcföreningen, Sveriges författarcförcning, FLYCO för egen del och som företrädare för Sveriges författareförening och Minerva, Förening för Sveriges vetenskapliga och populärvetenskapliga författare, Stim u. p. a., Svenska musikförläggareföreningen u. p. a., Svenska bokförläggareföreningen, Tidningarnas Telegrambyrå AB - som helt anslutit sig till yttrandet av Pressens samarbetsnämnd - och Svenska fotografernas förbund. liniversitetskanslersämbetet har vid sitt remissutlåtande fogat yttranden från konsistorierna vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska institutet, handelshögskolan i Göteborg. tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola ävensom av konsistorierna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm infordrade yttranden från vederbörande juridiska fakulteter samt av konsistoriet vid universitetet i Göteborg infordrade yttranden från överbibliotekarien vid universitetet samt från medicinska, humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Den tidigare nämnda utredningen har mot bakgrunden av de inkomna remissyttrandena gjort en översyn av offentlighetskommittcns förslag. En av luftfartsverket i januari 1968 ingiven framställning om upphovsrättsligt skydd för flygkartor m. m. har också beaktats under utredningsarbctet. Utredningens överväganden har redovisats i en i oktober 1969 framlagd promemoria (Stencil Ju 1969: 28) med förslag till vissa iindringar i URL och FotoL avseende upphovsrätten till allmänna handlingar. Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollct i detta iirende som bilaga 5. Jag anhåller nu att få ta upp dels frågan om Sveriges tillträde till Paristexten av Bernkonventionen och till den reviderade Världskonventioncn om upphovsrätt, dels frt1gan om upphovsrätt till allmänna handlingar. 2 Hu\'uddragen i gällande rätt I 1 kap. URL finns bestämmelser om upphovsrättens föremål och innehåll. Den som har skapat ett litterärt eller konstniirligt verk har upphovsrätt tiil verket (1 s). Olika exempel ges ptt verk som är föremål för rätten. I de tio följande paragraferna regleras rättens innehåll. I fråga om upphovsrättens praktisk-ekonomiska sida anges att upphovsmannen i princip ~iger uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av detta och genom att göra verket tillgängligt för allmänheten (2 ). Beträffande upphovsmannens ideella och personliga intressen föreskrivs att upphovsmannen skall anges i överensstämmelse med vad god sed kräver, när exemplar av verket framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. Vidare stadgas att ett

17 Prop. 1973: verk inte får ändras eller göras tillglingligt för allmänheten i sådan form eller i sadant sammanhang som är kränkande för upphovsmannen (3 ). Den som översätter eller bearbetar ett verk eller överför det till annan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i denna gestalt. Han får dock inte förfoga däröver i strid mot upphovsrätten till originalverket (4 s). I olika hänseenden knyter lagen s~irskilda rättsverkningar till att ett verk offentliggörs eller utges. I lagen har därför tagits in en definition av dessa begrepp. Ett verk anses offentliggjort, när det lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten och det anses utgivet niir exemplar diirav lovligen har förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten (8 ). I frftga om allmänna handlingar gäller som huvudregel att handlingar som har upprättats hos myndighet inte är föremål för upphovsrätt (9 ). Upphovsmannens principiella ensamriitt att förfoga över verket har emellertid inte kunnat upprätthållas undantagslöst. 1 2 kap. URL finns regler som i olika avseenden inskränker upphovsrätten till förmån för huvudsakligen religiösa, kulturella eller i övrigt samh;i!icliga ändamål. Flertalet av dessa inskränkande regler kan bara tillämpas på verk som har offentliggjorts eller, i andra fall, utgetts. I de flesta av de situationer som nämns i 2 kap. kan verk nyttjas fritt utan upphovsmannens samtycke. Så är fallet exempelvis beträffande den s. k. citaträtten (14 första stycket), pressens lånerätt (15 första stycket) och rätten att ta med verk i radio-, televisions- eller filmreportage (21 ). Samma är förhållandet beträffande den under vissa förutsättningar medgivna rätten till ljudupptagning inom undervisningsverksamhet (17 ), rätten att - frånsett uthyrning till allmänheten av noter - sprida och offentligt visa exemplar av utgivet verk (23 ) och den härmed i huvudsak likartade regeln beträffande konstverk (25 ). I n~gra fall har upphovsmannen r~itt till ersättning för det nyttjande som kan ske utan hans samtycke. Som exempel kan nämnas den ersättningsriitt som til.lkommer upphovsman vid ett sådant nyttjande av hans verk, som under vissa förutsättningar medges i samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning (16 ) och då dikter används som sångtexter (l 9 ~ första stycket). För vissa fall har bestämmelserna utformats så, att ett fritt nyttjande av verket kan omintetgöras genom att upphovsmannen meddelar förhandsförbud. Sålunda gäller pressens lånerätt inte om förbud mot efkrtryck är utsatt och rätten att använda dikter som sångtexter bortfaller om förbud däremot meddelas vid utgivandet. De nu angivna bestfönmelserna är i stort sett betingade av samhälleliga intressen. Lagen innehåller emellertid också en bestämmelse som inskränker upphovsmannens rätt till förmån för enskilt bruk som gäller 2 Riksdagen sam!. l\!r 15

18 Prop. 1973: framställning av enstaka exemplar av ett offentliggjort verk (11 ). I 3 och 4 kap. URL ges regler om upphovsrättens övergång och om dess giltighetstid. I sistnämnda hänseende gäller i princip en skyddstid intill utgången av femtionde året efter upphovsmannens dödsår (43 ). I 5 kap. URL finns regler om vissa rättigheter som är besläktade med upphovsrätten. Bestämmelser finns sålunda om skydd för utövande konstnärer (45 ), för framställare av grammofonskivor och andra ljudupptagningar (46 ) och för radio- och televisionsföretag (48 ). Vidare finns en specialregel om skydd för den som har framställt katalog eller dylikt arbete (49 ). I 6 kap. URL finns bl. a. regler om förbud mot att återge verk på sätt som kränker den andliga odlingens intressen (51 ). I 7 kap. finns regler om bl. a. ansvar och ersättningsskyldighet. 8 kap. URL innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Huvudprincipen beträffande upphovsrätten är att lagen är tillämplig på verk av den som iir svensk medborgare eller som annars har viss i Jagen närmare angiven anknytning till Sverige samt på verk som först har utgetts i Sverige (60 ). Beträffande de niirstående rättigheterna i 5 kap. URL gliller som huvudprincip att lagen tillämpas på framförande, ljudupptagning och radio- och televisionsutsändning som äger rum i Sverige. För andra fall än dem som omfattas av de nu nämnda principerna gäller att skyddet kan, under förutsättning av ömsesidighet, utsträckas genom föreskrifter av Kungl. Maj :t (62 ). Så har skett i viss omfattning genom tillämpningskungörelsen till URL och FotoL (TK). I anslutning till Bernkonventionen gäller sålunda principiellt URL:s skyddsreglcr i fråga om exempelvis verk av utländsk upphovsman som först har getts ut i annat unionsland och beträffande outgivet verk av medborgare i sådant land (1 1 mom. TK). Skydd enligt URL gäller i princip också för verk som omfattas av Världskonventionen om upphovsrätt (2 1 mom. TK). Fotografisk bild är inte föremål för upphovsrätt enligt URL. I stället gäller besfömmelserna i FotoL. Rätten till fotografisk bild förutsätter, till skillnad från upphovsrätten till andra slag av bilder, inte att bilden kan betecknas som ett verk. Den som har framställt fotografisk bild har som regel uteslutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden och att visa den offentligt (1 ). Rätten till fotografisk bild innefattar också vissa ideella moment (2 ). Skyddstiden är i regel 25 år från det år då bilden framställdes. Har bilden konstnärligt eller vetenskapligt värde, s. k. kvalificerat fotografi, gäller dock samma skyddstid som om bilden hade varit skyddad enligt URL (15 FotoL). Vad gäller upphovsrätt till allmiinna lzandlinrar är att märka att det enligt TF står varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som i förordningen är meddelade till skydd för en-

19 Prop.1973:15 19 skild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underr~ittelser i vad ämne som helst (1 kap. 1 ). Varje svensk medborgare skall äga fri tillgång till allmänna handlingar med de inskränkningar som är angivna i den s. k. sekretesslagen (2 kap. 1 ). Allmänna handlingar är alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de har inkommit till myndigheten eller blivit upprättade där. Vad i 2 kap. sägs om handling skall även avse karta, ritning eller bild (2 kap. 2 ). Särskilda definitioner ges på begreppen statsoch kommunalmyndighet (2 kap. 3 ). I TF finns ett förbehåll om den rätt som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild. Förbud gäller mot att återge litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen. Om detta gäller vad i lag föreskrivs (1 kap. 8 ). Med hänvisningen åsyftas URL och FotoL. Beträffande handlingar som är upprättade hos myndighet gäller som tidigare nämnts, att de som regel inte är föremål för upphovsrätt. Sådan kan dock göras gällande till officiell karta som är upprättad inom vissa särskilt angivna myndigheter (9 URL). övriga allm~inna handlingar omfattas däremot som regel av upphovsrätt. Denna är dock inskränkt genom en föreskrift att vad som muntligen ellei skriftligen anförs inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning i allmänna angelägenheter får återges utan upphovsmannens samtycke (24 URL). Från denna föreskrift finns emellertid i sin tur vissa undantag. Bestämmelsen i 24 URL syftar i första hand på handlingar som har getts in till myndighet av enskilda. FotoL innehåller inte någon särskild regel om allmänna handlingar. Härav torde följa att rätt enligt denna lag kan göras gällande till fotografisk bild som utgör allmän handling, vare sig den har upprättats hos eller kommit in till en myndighet. 3 Ratificering av Bernkonventionens Paristcxt och den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt 3.1 översikt över konventionsbestämmelscma Paristexten av Bernko11re11tionen 3.l.1.1 De materiella bestämmelserna (art. 1-20) Vid Stockholmskonferensen gjordes åtskilliga ändringar i Bernkonventionens materiella bestämmelser, upptagna i art I det följande Jämnas en redogörelse för de nya bestämmelserna och deras förhållande till Brysseltexten av vilken Sverige f. n. är bundet. Som

20 Prop. 1973: förut nlimnts har bestämmelserna i oförändrat skick tagits in i Paristextcn. För enkelhetens skull hänvisas i fortsättningen bara till Paristexten. I art. 1, som är likalydande i Brysseltexten och Paristexten, föreskrivs att de länder för vilka konventionen gäller bildar en union för skydd av upphovsmännens rättigheter. Art innehåller i båda texterna en definition av uttrycket litterära och konstnärliga verk. Uttrycket innefattar enligt artikeln alla alster på det litterära, vetenskapliga och konstnärliga området, oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommit till uttryck. I artikeln ges exempel på olika verk som omfattas av definitionen. I Paristexten har den ändringen gjorts i förhållande till Brysseltexten att med filmverk har likställts verk som "kommit till uttryck'' (i stället för Brysseltextens snävare "tillkommit") genom ett med kinematografi likartat förfarande. På samma sätt har med fotografiska verk likställts verk som kommit till uttryck genom ett med fotografi likartat förfarande. Vidare har skyddet utvidgats till att omfatta även ofixerade koreografiska verk och pantomimer. Art är ny och innehåller att unionsländerna kan föreskriva att litterära och konstnärliga verk eller en eller flera grupper av verk inte skall åtnjuta skydd om de inte tagits upp på ett materiellt underlag. Art i Paristexten (art i Brysseltexten) innehi'dler att översättningar, bearbetningar, musikaliska arrangemang och andra omarbetningar skyddas som originalverk. I art i Paristexten ges unionshinderna rlitt att i sin lagstiftning bestämma vilket skydd som skall tillkomma officiella texter på lagstiftningens, förvaltningens och rättskipningens omrade samt officiella översättningar av sådana texter. Motsvarande bestämmelse i art i Brysseltexten omfattar bara översättningar av officiella texter av dhtslig eller administrativ art. Art i Paristexten som föreskriver skydd för samlingar av verk och art i samma text, där det sägs att de i art. 2. nämnda verken åtnjuter skydd i alla unionsfänder, är likalydande med Brysseltexten (art och 2.4.). I art i Paristexten (art i Brysseltexten) ges unionsfänderna rätt att i den interna lagstiftningen fastställa tillämpningsomrf1det för lagar om verk av brukskonst samt om industriella mönster och modeller. I art undantas från skydd enligt konwntionen nyhelsmeddelanden och vanliga tidningsmeddelanden. Artikeln motsvaras i Brysseltexten av art Art. 2bis i konventionen innehåller regler om skydd för tal, föredrag och liknande verk. I art. 2bis. 1.. som ~ir likalydande i Brysseltexten och Paristexten, ges unionsländerna r~itt att frlin skydd enligt art. 2 hell

21 Prop. 1973: eller delvis undanta politiska tal samt anföranden inför rätta. Art. 2bis. 2. innehåller i Brysseltexten en bestämmelse enligt vilken det förbehålls unionsländernas lagstiftning att bestämma de villkor under vilka föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art får återges i pressen. I Paristexten har predikningar uteslutits och det villkoret har tillfogats att anförandet måste ha framförts offentligt. Inte bara återgivande i pressen utan också radiosändning, trfidöverföring till allmänheten och offentligt framförande omfattas vidare av bestämmelsen enligt Paristexten. Slutligen har tillagts att nyttjandet skall vara rättfärdigat av det informationssyfte som avses. Art. 2bis. 3. är likalydande i Brysseltexten och Paristcxten och ger upphovsmannen ensamditt att föranstalta om samlingar av verk som avses i artikeln. Art. 3 i Paristexten innehåller regler om anknytningsmoment som skall föreligga för att skydd skall åtnjutas enligt konventionen. Enligt Brysseltexten (art. 4) gäller i detta hänseende att upphovsman som tillhör unionsland åtnjuter skydd för icke publicerade verk och verk som först har publicerats i unionsland. Skydd åtnjuts alltså inte för verk som först har publicerats utanför unionen och detta även om upphovsmannen tillhör unionsland. Vid Stockholmskonferensen preciserades de angivna reglerna på en del punkter. Anknytningsmomenten utvidgades i vissa hänseenden och bestämmelserna omgrupperades. Den viktigaste nyheten består i att upphovsman som är medborgare i unionsland alltid åtnjuter skydd för sitt verk, och detta iiven om verket först ges ut utanför unionen. Art i Paristcxten innehåller som huvudregel att upphovsmän som tillhör ett unionsland f1tnjuter skydd enligt konventionen för verk vare sig verket har publicerats eller ej. Upphovsmän som inte tillhör unionsland åtnjuter skydd för verk som de först publicerar antingen i unionsl:rnd eller samtidigt i unionsland och land utanför unionen. I art jämställs vid tillämpningen av konventionen upphovsman som inte tillhör unionsland men som har sin vanliga vistelseort i sådant land med upphovsman som tillhör detta land. Art i Paristexten innehåller en definition av publicerade verk ("U!uvres publiecs"). Enligt Brysseltexten (art. 4.4.) avses i princip med "o.!uvrcs publiccs'' verk som är utgivna ("editccs'") oberoende av det sätt på vilket de särskilda exemplaren har framställts. En förutsättning är dock att exemplaren i tillräckligt antal gjorts tillgängliga för allmänheten. Definitionen har ändrats i vissa hänseenden i den nya texten. För att ett verk skall anses publicerat räcker det inte med att det är utgivet utan dessutom krävs att utgivningen har skett med upphovsmannens samtycke. Vidare har uttrycket "i tillräckligt antal" exemplar ändrats så att exemplaren skall ha "gjorts tillgängliga på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsställt". Enligt art i Paris-

22 Prop. 1973: texten, som motsvaras av art sista meningen i Brysseltexten, anses ett verk publicerat samtidigt i flera länder om det har utkommit i två eller flera länder inom 30 dagar efter dess första publicering. Art. 4 i Paristexten innehåller speciella regler om anknytningsmomenten när det gäller filmverk, byggnadsverk och verk av grafisk eller plastisk konst som utgör del av byggnad. Även om inte villkoren i art. 3 är uppfyllda åtnjuts skydd enligt konventionen för filmverk under förutsättning att verkets producent har sitt säte eller sin sedvanliga vistelseort i ett unionsland, för byggnadsverk om det är uppfört j unionsland och för de nyssnämnda konstverken om de utgör del av byggnad som är belägen i unionsland. Regeln om filmverk saknar motsvarighet i Brysseltexten, medan reglerna för de övriga verken utgör en utvidgning av en föreskrift i Brysseltexten (art. 4.5.) som dock bara har till syfte att fastställa hemland i fall då skydd åtnjuts enligt nationalitctskriteriet. Bestämmelser om skyddets omfattning finns i art. 5 i Paristexten. I Brysseltexten är motsvarande regler fördelade på art. 4, 5 och 6. I art. 4 regleras skyddet för upphovsman tillhörande unionsland när det gäller opublicerade verk eller verk som han först publicerar i unions Jand. Principen är enligt art att upphovsman i annat unionsland än verkets hemland, varmed avses det land där verket först publicerades, resp. om verket inte publicerats, det land som upphovsmannen tillhör, {itnjutcr s. k. nationell behandling, dvs. samma rättigheter som landets egna upphovsmän, samt de rättigheter som är särskilt föreskrivna i konventionen (minimirättigheter). Art innehåller principerna om det automatiska skyddet, dvs. att rättigheterna är oberoende av formaliteter, och om det oberoende skyddet, dvs. att rättigheterna åtnjuts oberoende av om skydd finns i verkets hemland. I art. 5 bestäms omfattningen av det skydd som upphovsman tillhörande unionsland åtnjuter i annat unionsland, där verket först publicerades, dvs. verkets hemland. Upphovsmannen skall där åtnjuta nationell behandling. Art. 6 behandlar skyddet för upphovsman som inte tillhör unionsland men som först publicerar verk i sådant land. Upphovsman skall i det land där den första publiceringen sker åtnjuta nationell behandling och i andra unionsländer de minimirättigheter som konventionen föreskriver. I den nya konvcntionstcxten har bestämmelserna disponerats om bl. a. med hänsyn till att som nämnts tillämpningsomd1det för konventionen utvidgats så att medborgarskap i unionsland alltid medför skydd oavsett var verket först publicerats. I art i Paristcxten finns en generell regel om skyddet i annat unionsland än verkets hemland. Upphovsmännen tillförsäkras i sådant land dels nationell behandling, dels d~irutöver de rättigheter som särskilt tillkommer dem i kraft av konventionen, dvs. vissa minimirättigheter. Art i Paristexten innehåller principerna om det automatiska

23 Prop. 1973: skyddet och om det oberoende skyddet (art i Brysseltexten). Art behandlar skyddet i verkets hemland. Detta skydd bestäms av den inhemska lagstiftningen. Om upphovsmannen inte tillhör detta land, skall han dock där ha samma rättigheter som inhemska upphovsmän, dvs. nationell behandling. Art i Paristexten innehåller definitioner av verks hemland. Bestämmelserna härom i Brysseltexten (art och 4.5.) har ändrats i vissa hänseenden väsentligen beroende på att konventionens tillämpningsområde utvidgats. Enligt Paristexten gäller i huvudsak följande reglering. För verk som först publicerats i unionsland är detta land hemland. Har verk publicerats samtidigt i flera unionsländer med olika skyddstid anses dock som hemland det bland dessa länder som har den kortaste skyddstiden. Har verk publicerats samtidigt i ett land utanför unionen och i ett unionsland, anses sistnlimnda land som hemland. Om verk är opublicerat eller först har publicerats utanför unionen utan samtidigt publicering i unionsland, anses som verkets hemland det unionsland som upphovsmannen tillhör. I fraga om filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland gliller dock att detta land anses som verkets hemland. Betriiffande byggnadsverk som uppförts i unionsland eller vissa konstverk som utgör del av byggnad, som är belägen i unionsland, är detta land att anse som hemland. Art. 6 i Paristexten innehåller vissa bestämmelser om möjlighet för unionsland att i vissa fall inskränka skyddet för verk av upphovsman som inte tillhör unionsland. I art. 6bis. 1. finns i både Brysseltexten och Paristexten en bestiimmelse om skydd för upphovsmannens ideella rätt till sitt verk ("droit moral"). Upphovsmannen behåller oberoende av sina ekonomiska rättigheter till ett verk och oberoende av om dessa rättigheter överlåts rätten att anges som upphovsman till verket. Han har också rätt att motsätta sig varje förvanskning, lindring eller annat förfarande med verket som tir till men för hans ära eller anseende. Av art. 6bis. 2. i Brysseltexten följer att denna rätt skall åtnjutas minst under upphovsmannens livstid. Enligt samma artikel i Paristexten skall rätten i princip gälla under hela skyddstiden. I art. 6bis. 3. i båda texterna sägs att de rättsliga åtgärder som krävs för att skydda rättigheterna i artikeln regleras av lagstiftningen i det land där skydd påkallas. Konventionens bestämmelser om skyddstid finns i art. 7. Art. 7.Z. innehåller i båda texterna den grundläggande bestämmelsen att skyddet skall bestå under upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död. I art i Paristexten finns en nyinförd regel om alternativ skyddstid för filmverk. Enligt denna regel får unionsländerna bestämma att skyddstiden för sådana verk i princip skall gå ut 50 år efter det att verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för allmänheten. Art i Paristexten innehåller vidare bestämmelser om anony-

24 Prcp. 1973: ma och pseudonyma verk som i huvudsak motsvarar art i Brysseltexten. Skyddstiden för sådana verk skall dock enligt Paristcxten i princip upphöra 50 år efter den tidpunkt då verket lovligen gjordes tillgängligt för allmänheten. Vidare har tillagts en regel om att unions Hinderna inte är skyldiga att skydda anonyma eller pseudonyma verk beträffande vilka man har skälig anledning anta att deras upphovsman är död sedan 50 år. Art i Paristcxten innehåller en ny bestämmelse om skyddstiden för fotografiska verk och verk av brukskonst. Enligt Brysseltexten (art. 7.3.) bestäms skyddstiden för sådana verk - liksom för filmverk - i princip av lagen i det land där skydd påkallas. Enligt Paristexten är det förbehållet unionsländerna alt bestämma skyddstiden för fotografiska verk och verk av brukskonst i den mån dessa skyddas som konstverk. Minimitiden lir dock 25 år från verkets tillkomst. I art i Paristexten finns regler om utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden. Bestämmelsen motsvarar art i Brysseltexten men har undergått vissa i huvudsak redaktionella ändringar. Enligt Paristextcn börjar skyddstiden löpa omedelbart efter den h1indelse som utgör utgångspunkten för beräkningen. Skyddstidens längd räknas dock från och med den 1 januari året efter det denna händelse inträffade. Enligt art i Paristexten kan unionsländerna bestämma längre skyddstid än den som anges i art. 7. I art ges vissa möjligheter för unionsländer som är bundna av Romtexten och har kortare skyddstider ~in de som nu anges i art. 7 att behålla dessa tider vid ratificering av eller anslutning till Stockholms- eller Paristcxterna. Art i Paristextcn innehåller en bestämmelse om s. k. skyddstidsjämförclse och innebär att skyddstiden alltid bestäms av lagen i det land där skydd påkallas men att den, om inte detta lands lagstiftning innehåller annat, inte skall överskrida den skyddstid som gäller i verkets hemland. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak art i Brysseltexten. I art. 7 bis, som gavs en något annorlunda lydelse vid Stockholmskonferensen, finns bcsfämmelser om skyddstidcn i fall dft upphovsr1itten gemensamt tillhör flera som samarbetat vid tillkomsten av ett verk. Enligt Paristexten gäller alt bestämmelserna i art. 7 tillämpas även vid gemensam upphovsrätt varvid dock skyddstid som följer efter dödsfall räknas från den sist avlidne medarbetarens död. En specialregel om skydd för postuma verk, intagen i art i Brysseltexten, slopades vid Stockholmskonferensen. Art. 8 i Paristcxten behandlar översättningsrätten och har samrn<i lydelse som i Brysseltexten. Art. 9, som reglerar rätten till m[rngfaldigandc av verk, har 1indrat,. Enligt Brysseltexten gäller i huvudsak att verk som publicerats i tidningar eller tidskrifter i något av unionens länder inte får återges i öv.. riga länder utan upphovsmannens samtycke (art. 9.1.). Aktuella artiklar

25 Prop. 1973: i ekonomiska, politiska eller religiösa frågor får dock återges i pressen, om inte förbehåll har gjorts (art. 9.2.). Konvcntionsskydd tillkommer inte dagsnyheter eller notiser som bara har karaktären av vanliga tidningsmcddelanden (art. 9.3.). I Paristcxten har upphovsmannen generellt getts uteslutande rätt att låta mångfaldiga sina verk på vad sätt eller i vilken form det vara mri. Bestämmelsen om detta finns i art I art ges möjligheter till vissa undantag från denna regel. Unionsländerna får sålunda i sin lagstiftning tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall under förutsättning att sådant mångfaldigande inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. I art sägs att varje ljud- eller bildupptagning anses som mångfaldigande i konventionens mening. Art. JO.I. innehåller regler om citatr1ittcn. Enligt Brysseltexten g1iller i detta hänseende att korta citat ur tidnings- och tidskriftsartiklar är tillåtna, även i form av prcssöversikter, i alla unionsländer. I Paristextcn har citaträtten getts en mera allmän innebörd. Citat ur ett verk som lovligen gjorts tillg1ingligt för allmänheten är enligt denna text tillåtna på villkor att de står i överensstämmelse med god sed och sker i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet. Vidare anges att citat även innefattar lån ur tidnings- och tidskriftsartiklar i form av prcssöversikter. I art regleras rätten att använda verk för undervisningsändamål. Bestämmelserna om detta i Brysseltexten ger möjlighet att reglera rätten att, i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet, göra lån ur verk dels för publikationer som är avsedda för undervisning eller är av vetenskaplig karaktär, dels för samlingar av Hlsestyckcn. I Paristcxten omfattar motsvarande möjlighet rätten att fritt nyttja verk för att genom skrifter eller radiouts[indningar eller ljud- eller bildupptagningar illustrera undervisning. Som förutsättning gäller att nyttjandet stär i överensstämmelse med god sed. Art har i huvudsak samma lydelse i Brysseltexten och Paristcxtcn och föreskriver att citat och nyttjande som avses i artikel J 0 skall åtföljas av uppgift om kfölan samt om upphovsmannens namn, om detta förekommer däri. Pressens lånerätt regleras i art. 1 Obis. 1. i Paris texten. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak art i Brysseltexten men har i Paristcxten utvidgats till att gälla inte bara mellan prcssorgan inbördes utan också i relationerna press-rundradio och rundradio-rundradio. Enligt Paristextcn kan unionsländernas lagstiftning tillåta mångfaldigande genom pressen och radioutsändning eller trådöverföring till allm1inheten <IV tidnings- och tidskriftsartiklar i aktuella ekonomiska, politiska eller religiösa frågor samt radioprogram av samma karaktär. En förutslittning är dock att uttryckligt förbehåll mot mångfaldigandet, framföran-

26 Prop. 1973: det eller överföringen inte har gjorts. Vid återgivande skall alltid källan tydligt anges. I art. 10 bis. 2. i Paristexten finns bcstämmelscr om rätten att ta med verk i vissa reportage. I Brysseltexten (art. lobis) gäller i detta hänseende att det är förbehållet unionsländcrnas lagstiftning att bestämma de villkor under vilka det skall vara tillåtet att inspela, återge och offrntligt framföra "korta avsnitt" ur verk i samband med redogörelser för dagshändelser på fotografi eller film eller i radio. Motsvarande best~immelse i Paristcxten har delvis ett annat innehåll. Ändringarna innebär i huvudsak att nyttjandet bara får avse verk som syns eller hörs under dagshändelsens gång. Vidare får användningen ske bara i den omfattning som rättfärdigas av det informationssyfte som avses, varvid Brysseltextens begriinsning till "korta avsnitt" har utgått. Slut- 1 igen har bestämmelsen utsträckts till att gälla också trådöverföring. Art. Z 1 innehåller i båda texterna bestämmelser om upphovsmäns rätt att i fråga om dramatiska, musikaliskt-dramatiska och musikaliska verk låta offentligt framföra verken och att överföra sådant framförande till allmänheten. I j:imförclse med Brysseltexten har i Paristexten tillagts att rätten till offentligt framförande gäller oavsett vilka medel eilcr metoder som används. Art. 11 bis har samma lydelse som i Brysseltexten och handlar om upphovsmans uteslutande rätt att i fråga om litterära och konstnärliga verk låta utsända verken i radio eller att offentligt framföra verken i television samt att låta offentligt återge radioutsändning av verken. Art. llter innehåller en bestämmelse som ger upphovsman till litterärt verk uteslutande rätt att låta offentligt uppläsa verket. I Paristcxten har i jämförelse med Brysseltexten tillagts att rätten gäller oavsett vilka medel eller metoder som används och även omfattar överföring av sådan uppläsning till allmänheten med vilket hj[ilpmedel det vara mf1. Vidare har i art. llter i Paristexten tillagts en punkt 2. enligt vilken upphovsman i fråga om översättningar av verk har samma rätt som nyss sagts. T art. 12, som har samma lydelse som i Brysseltexten, ges upphovsman uteslutande rätt att låta bearbeta, arrangera eller på annat sätt omforma sitt verk. I art. 13 i Paristexten finns vissa bestämmelser bl. a. om tvångslicens beträffande inspelning av musikaliska verk. Enligt Brysseltexten gäller som huvudregel att upphovsman till musikaliska verk har uteslutande rätt att låta överföra sina verk på anordningar, med vilka de kan återges mekaniskt, och att med hjälp av sådana anordningar låta offentligt utföra sålunda överförda verk (art ). Varje unionsland har dock rätt att uppställa förbehåll och villkor för utövningen av dessa rättigheter. Verkan av sådana villkor och förbehåll är dock bl. a. begränsad till det land som har uppställt dem (art ). I Paristexten har

27 Prop. 1973: Brysseltextens art utgått eftersom dess innehåll täcks, savitt angår mångfaldigande av art och 9.3. och såvitt angår offentligt framförande av art. 11. Brysseltextens art har ändrats något samt tagits upp som art i Paristexten. Ändringarna innebär bl. a. att regeln om unionsländernas rätt att uppställa förbehåll och villkor utvidgats till att gälla även den rätt till inspelning som tillkommer sådan upphovsman till beledsagande text som redan tidigare lämnat tillstånd till upptagning av texten tillsammans med musiken. I art i Paristexten finns vissa övergångsbestämmelser rörande upptagningar som gjorts i enlighet med Rom- och Brysseltexterna. I art i Paristexten sägs att upptagningar som utan vederbörandes samtycke införts till ett land där de inte är tillåtna kan tas i beslag där. I sak motsvaras artikeln av art i Brysseltexen. Upphovsmans rätt att utnyttja sina verk för film regleras i art. 14. Enligt art i Brysseltexten gäller att upphovsman äger uteslutande rätt att låta bearbeta och återge sina verk genom film, att låta sprida de bearbetade eller återgivna verken och att låta offentligt visa och framföra dessa verk. I Paristextcn har tillagts att upphovsmannen äger rätt att genom tråd överföra det filmatiserade verket till allmänheten. I art i Paristexten, som motsvarar art i Brysseltexten, föreskrivs att tillstånd från originalverkets upphovsman krävs för bearbetning i varje annan konstnärlig form av filmalster som bygger på litterära eller konstnärliga verk. Enligt art i Paristexten är bcstiimmelsema i art om musikaliska verk inte tillämpliga i fall som avses i art. 14. Regeln motsvaras i princip av art i Brysseltexten. Art. 14bis i Paristexten innehåller bestämmelser dels om vilka rättigheter som innefattas i upphovsrätt till filmverk, dels om vissa avtalsförhållanden. Art. 14bis. I. föreskriver att filmvcrk skyddas som originalverk utan att därigenom inskränkning görs i de rättigheter som tillkommer upphovsmän till verk som mtl ha blivit bearbetade eller återgivna. I princip åtnjuter den som innehar upphovsrlitten till filmverk samma rättigheter som upphovsmännen till ett originalverk, d~iribland även de rättigheter som anges i art. 14. Dessa bestämmelser motsvaras i huvudsak av art i Brysseltexten men innebär vissa förtydliganden. Art. 14bis. 2.a. i Paristextcn har inte någon motsvarighet i Brysseltexten. Den ger lagstiftningen i det land där skydd påkallas rätt att bestämma vilka personer som är innehavare av upphovsr;itt till filmverk. Paristextens huvudbestämmelser om filmavtal finns i art. 14bis. 2.h., som tillkom vid Stockholmskonferensen. I artikeln föreskrivs att i de unionsländer, vilkas lagstiftning bland rättsinnehavare till film r1iknar upphovsmän som lämnat bidrag till filmverkets framställning, skall dessa upphovsmän inte kunna motsätta sig vissa närmare angivna åtgärder

28 Prop.1973:15 28 beträffande verket. De kan sålunda inte motsätta sig filmverkcts mångfaldigande, spridning, offentliga framförande, överföring till allmänheten med tråd, utsändning genom radio eller återgivande till allmänheten. Inte heller kan de motsätta sig återgivande av talade inslag i text ("sous-titrage") eller översättning av dem till annat språk ("doublagc"). Som förutsättning gäller i samtliga fall att upphovsmännen har åtagit sig att lämna bidrag till filmverkets framställning och att ingen överenskommelse av motsatt eller siirskilt innehåll har träffats. Till dessa bestämmelser anknyter vissa regler i art. 14bis. 2.c. enligt vilka det ankommer på lagstiftningen i det land där filmvcrkets producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort att bestämma om åtagande att famna bidrag till filmverkets framställning skall vara skriftligt avtal eller innefattas i en därmed likviirdig skriftlig handling. I lagstiftningen i det land där skydd påkallas kan emellertid bestämmas att sådant åtagande måste ha viss form. Land som gör bruk av denna rätt skall avge förklaring härom till generaldirektören för WIPO. Denne skall genast underrätta alla andra unionsländer därom. l art I 4bis. 2.d. definieras "överenskommelse av motsatt eller siirskilt innehåll" som varje inskränkande villkor som kan vara fogat till ett åtagande att famna bidrag till filmverk. Som niimnts innebär art. l4bis. 2.b. betydande inskränkningar i fråga om upphovsmännens riitt att bestämma över filmens exploatering. l art. l 4bis. 3. finns ett undantag från denna regel. Där föreskrivs att bestämmelserna i 14 bis. 2.b inte äger tillämpning på upphovsmän till scenariotextcr, dialoger och musikaliska verk som skapats särskilt för framshillningen av filmverkct. Inte heller gäller de för filmverkets huvudregissör. En förutsättning lir i samliga fall att den inhemska lagstiftningen inte föreskriver annat. Unionsland, som i sin lagstiftning inte har regler om tilfämpning av art. 14bis. 2.b. på huvudregissören, skall avge en förklaring diirom till generaldirektören för WIPO. Denne skall underditta alla andra unionsländer om förklaringen. Art. 141er i Paristexten, som motsvarar art. 14bis. i Brysseltexten, innehåller regler om rätt för upphovsman till del i köpesumma vid vidareförsäljningar av vissa originalverk, s. k. "droit de suite". J art. 15 finns vissa presumtionsreglcr om vem som skall anses som upphovsman till verk. I Parislcxten har bl. a. införts en ny presumtionsrcgel beträffande filmverk, intagen i art Enligt denna skall till dess motsatsen bevisats den fysiska eller juridiska person, vars namn på brukligt sätt har angetts på filmverket, anses som verkets producent. I Paristcxtcn har vidare införts en regel i art om möjlighet att utse viss myndighet att företräda upphovsmannen beträffande icke publicerat verk, vars upphovsman är okänd men beträffande vilken det finns sklilig anledning att anta att han tillhör ett unionsland. Bestämmelsen avser att skapa möjligheter till skydd för bl. a. folklore.

29 Proµ. 1973: Art. 16 innehåller bestämmelser om beslag av olovligen eftergjorda verk m. m. Vid Stockholmskonferensen gjordes vissa jämkningar av huvudsakligen redaktionell karaktär i artikeln. Art är likalydande i Brysseltexten och Paristextcn. I art. 17 föreskrivs att konventionsbcstämmelserna inte inskränker regeringarnas riitt '1tt i vissa speciella fall bl. a. förbjuda att verk eller alster sprids, framförs eller utställs. Art. 18 innehåller bl. a. bestämmelser om att konventionen är tillämplig på alla verk som vid konventionens ikraftträdande ännu inte blivit allmän egendom i sitt hemland på grund av att skyddstiden löpt ut. Art. 19 och art. 20 ger bl. a. föreskrifter om möjlighet att åberopa mer vittgående bestämmelser som kan finnas i visst unionslands lagstiftning och att ingå särskilda mellanstatliga överenskommelser som ger upphovsmännen mer vittgående rättigheter än konventionen De administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna (art ) Art. 21 i Brysseltexten innehåller vissa föreskrifter om "Byrån för den internationella unionen för skydd av litterära och konstnärliga verk". I Stockholmstexten innehåller artikeln en hänvisning till att särskilda bestämmelser om utvecklingsländerna har tagits in i u-landsprotokolkt och en föreskrift om att protokollet i princip utgör en integrerande del av konventionstexten. I Paristexten har hänvisningen till protokollet ersatts av en hänvisning till det bihang som innehåller bestämmelser om utvecklingsländerna. Bihanget utgör en integrerande del av Paristexten. l art , 34 och 37 har gjorts ändringar framför allt i fråga om den nya konventionstextens ikraftträdande och möjligheterna att ansluta sig till den. För dessa ändringar redogörs i det följande. I vissa andra artiklar, nämligen 27.3., 31, 32.2., 32.3., och 38 har gjorts vissa ändringar av väsentligen redaktionell karaktär delvis föranledda av de bestämmelser om utvecklingsländerna som tagits upp i bihanget. Art , 27.1., 27.2., 32.1., 33, 35 och har inte ändrats i förhtillande till Stockholmstexten. Beträffande innehållet i de artiklar som inte ändrats eller som ändrats väsentligen redaktionellt hlinvisas till redogörelsen i prop. 1969: 34. I art a. sägs att varje unionsland som har undertecknat Paristcxtcn kan ratificera den och att varje unionsland som inte har undertecknat den kan ansluta sig till den. Unionsland kan enligt art b. i sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument förklara att ratificeringen eller anslutningen inte avser art och bihanget. Har landet avgett förklaring enligt art. VI.l. i bihanget om att det, till dess det blir bundet av nyssnämnda bestämmelser, avser att tillämpa reglerna i bihanget eller godtar att de tillämpas kan dock bara art uteslutas

30 Prop.1973: från ratificeringen eller anslutningen. Unionsland som sålunda har gjort förbehåll mot tillämpningen av vissa bestämmelser kan senare förklara att landet utsträcker verkan av sin ratificering eller anslutning även till dessa. Sådan förklaring skall deponeras hos generaldirektören för WIPO. I art a. finns bestämmelser om Paristextens ikraftträdande. Art och bihanget träder i kraft tre månader efter det att minst fem unionsländer har ratificerat eller anslutit sig till Paristexten jämte bihanget utan att avge förklaring enligt art b. och dessutom Amerikas förenta stater, Frankrike, Spanien och Storbritannien har blivit bundna av den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt. Ikraftträdandet enligt art. 28.2;a. får enligt art b. verkan beträffande de unionsländcr som senast tre månader före ikraftträdandet har deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument. För andra unionsländer som ratificerar eller ansluter sig till Paristexten utan att avge förklaring enligt art b. gäller enligt art c. att art och bihanget träder i kraft tre månader efter den dag då underdittelse på visst sätt lämnats om att landet deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument eller på den senare dag som kan ha angetts i instrumentet. Bestämmelserna i art a.-c. påverkar enligt art d. inte möjligheten att avge förklaringar enligt art. VI i bihanget. Vad som nu sagts om bundenhet av artiklarna 1-21 och bihanget gäller enligt art i princip även beträffande artiklarna I fråga om unionsland, som ratificerar eller ansluter sig till Paristexten med eller utan förklaring enligt art b., träder dessa artiklar i kraft tre månader efter den dag då underrättelse på visst sätt lämnats om att landet har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument eller på den senare dag som kan ha angetts i instrumentet. Land utanför unionen kan enligt art ansluta sig till Paristexten och bli medlem av unionen. För sådant land träder enligt art a. texten i kraft tre månader efter det att underrättelse på visst sätt lämnats om att anslutningsinstrumentet har deponerats eller på den senare dag som kan ha angetts i instrumentet. Om ikraftträdandet med tillämpning av art a. sker innan art och bihanget har trätt i kraft enligt art a. blir landet enligt art b. under mellantiden bundet av art i Brysseltexten. I art. 29bis föreskrivs för land som inte är bundet av art i Stockholmstexten att ratificering av eller anslutning till Paristexten i princip är likvärdig med ratificering av eller anslutning till Stockholmstexten i det hänseendet att landet härigenom ges möjlighet att tillträda konventionen om upprättande av WIPO. Ratificering av eller anslutning till Paristexten medför enligt art i princip automatiskt godkännande av alla klausuler samt tillträde till alla förmåner enligt konventionen. Unionsland som ratificerar eller ansluter sig till Paristexten är dock enligt art a. i princip berättigat

31 Prop. 1973: att behålla de förmåner som följer av förbehåll som landet har gjort tidigare, om förklaring därom ges när ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponeras. I ar~ b. ges land utanför unionen, som ansluter sig till Paristcxten, viss möjlighet att förbehålla sig att, åtminstone tillfälligt, ersätta art. 8 i Paristexten om rätt till översättning med bestämmelserna i art. 5 i 1896 års Paristext av konventionen. Sedan art och bihanget har trätt i kraft är det enligt art med det undantag som kan följa av art. 29bis - inte tillåtet att ratificera eller ansluta sig till tidigare akter av konventionen eller att avge förklaring om tillämpning av det vid Stockholmstexten fogade u-landsprotokollet. Paristexten är enligt art deponerad hos generaldirektören för WIPO Bihanget rörande utvecklingsländerna Den utbyggnad av Bernkonventionen som har skett särskilt genom revisionskonferenserna i Bryssel och Stockholm har medfört en väsentlig förstärkning av det upphovsrättsliga skyddet samtidigt som skyddssystemet blivit mera omfattande och komplicerat. Utvecklingsländer som vill delta i det internationella samarbetet på upphovsrättens område kan därför tveka att inträda i unionen eller, om de redan är medlemmar, att tillträda de senaste texterna. För att underlätta för sådana länder att inträda eller kvarstå i unionen utarbetades vid Stockholmskonferensen det särskilda u-landsprotokollet. Detta öppnar som förut nämnts möjlighet för utvecklingsländerna att göra förbehåll om ett mindre omfattande skydd än som föreskrivs i Bernkonventionens huvudtext. Som nämnts inledningsvis visade det sig tämligen snart efter Stockholmskonferensen nödvändigt att ompröva utvecklingsländernas ställning i de internationella upphovsrättsliga relationerna. Bestämmelser om dessa länders rättigheter har vid Pariskonferensen tagits upp som ett bihang till konventionstexten. De väsentliga skillnaderna mellan u-jandsprotokollet och u-landsbihangct framgår av följande redogörelse. Bihangets tillämpningsområde. Bestämmelser om tillämpningsområdet finns i art. I. De stämmer i stora drag överens med motsvarande regler i u-landsprotokollet (art. 1). Skillnaderna är väsentligen av redaktionell art men omfattar även en del materiella ändringar. Enligt art i bihanget kan varje land, som enligt Förenta nationernas (FN :s) generalförsamlings praxis är att betrakta som utvecklingsl:md och som med hänsyn till sin ekonomiska situation och sina sociala eller kulturella behov inte anser sig kunna ge skydd åt alla de rättigheter som anges i Paristextcn, förklara att det kommer att begagna sig av de förmåner som anges i art. Il (översättningsrätten) eller JU (rätten till mångfaldigande) eller båda dessa bestämmelser. Förklaringen avges genom särskilt meddelande antingen i samband med att landet ratificerar eller

32 Prop. 1973: ansluter sig till Parislcxten eller också vid något senare tillfälle. Förklaringen deponeras hos generaldirektören för WIPO. Enligt art gäller varje sådan förklaring i princip tiu utgången av den på visst sätt beräknade tioårsperiod under vilken den avgetts. Tiofirsperioderna räknas med början från det art. l-21 i Paristextcn samt bihanget har trätt i kraft. Motsvarande tioårsperioder enligt u-landsprotokollet (art. 1) riiknas från det landet blivit bundet av art. 21 i Stockholmstexten. B[1de bihanget till Paristextcn och u-landsprotokollet ger möjligheter ti.ll förhingning av den tid för vilken förmånerna skall få åtnjutas. Upphör landet att vara ulvecklingsland enligt FN :s praxis upphör enligt art också rätten att påkalla tillämpning av bihanget antingen vid utgången av löpande tioårsperiod eller också tre år efter det att landet har slutat att betraktas som utvecklingsland. Den frist som löper ut senast skall tillämpas. En motsvarande bestämmelse finns i u-landsprotokollet (art. 4) men förmånerna upphör där när sex år gått från det att generaldirektören för WIPO lämnat underrättelse om ändringen i FN:s praxis. Lager av exemplar som har framställts med stöd av licens meddelad på grund av bihanget får enligt art i bihanget fortfarande spridas till dess lagret är slut. Enligt art får den omständigheten att ett bnd utnyttjar n{1gon av förmånerna enligt bihanget inte medföra att ett annat land ger verk för vilka utvecklingslandet är hemland ett lägre skydd än det som det andra lundct Lir förpliktat att ge enligt art i konventionen. Undantagsrcglcrna enligt u-landsprotokollet berör frågor om skyddstidens längd, översättning, mångfaldigande, återgivande genom radio samt allt slags utnyttjande inom undcrvisningsviisendct. I u-landsbihangct till Paristcxten saknas direkt motsvarighet till de två sistnämnda slagen av undantagsregler. Inte heller finns några bestämmelser om undantag betr~"iffandc skyddstidcns längd. De materiella bestämmelserna i bihanget avser i princip bara övcrsättningsrätten och rätten till mångfaldigande. De stämmer i dessa hänseenden delvis överens med reglerna i u-landsprotokollet men innefattar också vlisentliga skillnader. Öl'crsätt11i11gsriittcn. Enligt art. 8 i konventionen iiger upphovsman under hela den tid hans rättigheter till originalverket består ensam rätt att översätta eller låta övers~itta verket. U-landsprotokollet innehåller en besfämmdse om att ensamrätten till övers~!ttning upphör om upphovsmannen inte har gjort bruk av den inom viss tid (art. l.b.i.). Denna bestämmelse saknar motsvarighet i bihanget till Paristexten. Både detta och u-landsprotokollet innehåller chircmot regler om ett tvångsliccnssystem avseende övcrsättningsrätten. Land som har förklarat att det kommer att begagna sig av förmånerna enligt art. II i bihanget får enligt art. Il.I. ersätta ensamrätten till övers:lttning med ett system med icke tidsbegränsade licenser som inte kan överlåtas och som inte ger ensamrätt. En förutsättning för att sådan

33 Prop.1973:15 33 licens skall få beviljas är enligt art. ll.2. att den som innehar översättningsrätten ännu vid utgången av tredje året - eller den senare tidpunkt som anges i utvccklingslandets lagstiftning - från verkets första publicering inte har publicerat någon översättning av detta i tryckt eller liknande form på ett språk i allmänt bruk inom utvecklingslandct i fråga. Licensen utfärdas av behörig myndighet i utvecklingslandet och kan beviljas varje medborgare i landet. Den avser översättning till det nämnda språket och publicering av översättningen i tryckt eller liknande form. Licens kan också beviljas om alla upplagorna i den översättning som publicerats på språket i fråga är utgångna. Bestämmelser liknande de nu nämnda finns även i u-landsprotokollet (art. l.b.ii.). Skall översättningen ske till ett språk som inte är i allmänt bruk i ett eller flera utvecklade unionsländer, ersätts enligt art. II.3. i bihanget treårsperioden av en period om ett år. Med samtycke av alla de utvecklade unionsländer inom vilka samma språk är i allmänt bruk kan varje utvecklingsland, i fråga om översättningar till detta språk, ersätta treårsperioden med en kortare period om lägst ett år. Detta gäller dock inte översättningar till engelska, franska eller spanska. Sådan överenskommelse skall meddelas till generaldirektören för WIPO. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser om förkortning av treårsfristen finns inte i u-landsprotokollet. Enligt art. ll.4. gäller att om innehavaren av översättningsrätten under en viss tilläggsperiod (6 resp. 9 månader) publicerar en översättning på det språk som licensansökan avser, får licens inte meddelas. Inte heller denna bestämmelse har någon direkt motsvarighet i u-landsprotokollet. Licens får enligt art. ll.5. i bihanget bara meddelas för undervisnings- eller forskningsändamål. Denna begränsning i licensbestämmelserna saknar motsvarighet i u-landsprotokollet. Utfärdad licens upphör enligt art. ll.6. om innehavaren av översättningsrätten publicerar en översättning av verket på samma språk och med väsentligen samma innehåll som den som publicerats med stöd av licensen. En föruts(ittning är att priset för den nya översättningen är jämförligt med det som är normalt i landet i fråga för motsvarande verk. Exemplar som framställts med stöd av licensen före dess upphörande får dock fortfarande spridas. Även u-landsprotokollet innehåller vissa sådana regler (art. 1.b.vii. och viii.). Reglerna täcker i huvudsak samma situation men är något annorlunda konstruerade. Består verk huvudsakligen av illustrationer, får enligt art. ll.7. licens för översättning av texten och mångfaldigande av bilderna meddelas bara om också villkoren i art. 111 är uppfyllda. Licens får enligt art. //.8. inte meddelas, om upphovsmannen har dragit tillbaka samtliga exemplar av verket från den allmänna handeln. Motsvarande gäller enligt u-landsprotokollet (art. l.b.vi.). 3 Riksdagen sam/. Nr 15

34 Prop.1973:15 34 Art. ll.9. innehåller bestämmelser om licens för radioföretag med säte i utvecklingsland att översätta bl. a. verk som publicerats i tryckt eller liknande form. För att sådan licens skall få meddelas krävs att vissa villkor är uppfyllda. Bl. a. gäller att översättningen skall vara avsedd enbart för utsändningar för undervisning eller spridning av vetenskaplig eller teknisk information för experter inom ett bestämt yrke samt att översättningen faktiskt bara används för sådant ändamål och utan vinstsyfte. Dessa regler om radioföretags rätt saknar motsvarighet i u Iandsprotokollet. Rätten till mångfaldigande. Som förut nämnts ger art.9. i konventionen upphovsmannen i princip uteslutande rätt att mångfaldiga eller låta mångfaldiga sina verk. U-landsprotokollct innehåller i princip samma tvångslicenssystem i fråga om mfmgfaldiganderätten som gäller beträffande översättningsrätten (art. l.c.). Den begränsningen föreskrivs dock att licens för mångfaldigande bara kan meddelas för undervisningsändamål och kulturella ändamål. Art. Ill i bihanget till Paristexten innehåller föreskrifter om ett liknande tvångslicenssystcm avseende mångfaldiganderättcn. Det skiljer sig dock på några punkter både från motsvarande system enligt u landsprotokollet och från systemet i art. Il. Sålunda skall syftet med licensen enligt art. lll.2. vara att tillgodose undervisningens behov. I princip får licens enligt art. lll.3. inte meddelas förrän minst fem år förflutit från den första publiceringen av det verk som licensansökan avser. Beträffande verk i bl. a. naturvetenskapliga eller teknologiska ämnen är tiden dock tre år och för verk av typen romaner, diktsamlingar eller dramatiska eller musikaliska verk samt för konstböcker är tiden sju år. Art. 1//.4. innehåller vissa bestämmelser om tilläggsfrist för meddelande av licens av samma principiella innehåll som bestämmelserna i art Förfarandet vid meddelande av lice11s m Art. IV. 1. oclz 2. i bihanget anger bl. a. vissa formella förutsättningar för att licens skall få meddelas. I huvudsak motsvarande regler finns i u-landsprotokollet (art. 1.b.ii. och iii. resp. 1.c.i. och ii.). Den som begär licens enligt bestämmelserna i bihanget skall bl. a. visa antingen att han har begärt men inte fått tillstånd av rättsinnehavaren att göra och publicera en översättning resp. mångfaldiga och publicera en upplaga eller att han efter rimliga efterforskningar inte har kunnat anträffa honom. I sistnämnda fall skall sökanden i rekommenderad försändelse skicka kopior av ansökan till den förläggare vars namn finns angivet på verket och till vissa nationella eller internationella informationsccntraler. Enligt art. JV.3. skall upphovsmannens namn anges på alla översatta eller mångfaldigade exemplar som publiceras med stöd av licens enligt art. Il eller 111. Vidare skall verkets namn anges. Motsvarande gäller enligt u-landsprotokollet (art. l.b.v. och l.c.iv.).

35 Prop.1973:15 35 Enligt art. IV.4. omfattar licens enligt art. Il eller 111 inte utförsel av exemplar. Licensen gäller bara publicering av översättningen resp. det mångfaldigade verket inom det lands område där licensen har begärts. Som utförsel anses under vissa förutsättningar dock inte det fall att ett regeringsorgan eller annat allmänt organ i ett land där licens har beviljats sänder exemplar till ett annat land. Enligt u-landsprotokollet (art. 1.b.v. resp. 1.c.iv.) är bestämmelserna om distribution av exemplar mellan olika länder konstruerade på ett något annorlunda sätt. Sålunda gäller att införsel får ske bara om importlandets lag innehåller bestämmelser om motsvarande tvånglicenser och inte förbjuder importen. Enligt art. IV.6. skall på det nationella planet åtgärder vidtas så att rättsinnehavaren erhåller en ersättning som är skälig och motsvarar vad som normalt brukar utgå enligt på frivillig väg ingångna licensavtal mellan personer i de två berörda länderna. Vidare skall betalningen och överföringen av ersättningen säkerställas. På det nationella planet skall också vidtas lämpliga åtgärder för att garantera en korrekt översättning av verket resp. ett korrekt mångfaldigande av upplagan. I huvudsak motsvarande bestämmelser finns i u-landsprotokollet (art. l.b.iv. resp. 1.c.iii.). Särskilda bestämmelser om bihangets tillämpning. Enligt art. V.I. kan land som är behörigt att förklara att det påkallar tillämpning av förmånerna enligt art. Il beträffande översättningsrätten i stället avge förklaring enligt art a. eller 30.2.b. i konventionen, dvs. ange att det önskar behålla de förmåner som följer av förbehåll som landet tidigare gjort eller att det vill begagna sig av vissa bestämmelser beträffande översättningsrätten i 1896 års Paristext av konventionen. Dessa regler avser att göra det möjligt för utvecklingsland att i stället för tvångslicenssystemet tillämpa det s. k. tioårssystemet, som innebär att ensamrätten till översättning upphör om inte upphovsmannen har använt sig av den inom tio år från verkets första publicering. Valet är i princip oåterkalleligt. Land som har begagnat sig av förmånerna enligt art. Il kan därför inte sedermera avge förklaring som nyss sagts och har landet avgett förklaring enligt art , får det inte sedermera begagna sig av förmånerna enligt art. Il. I art. VI finns bestämmelser som gör det möjligt för unionsland att under tiden till dess landet blir bundet av art och bihanget avge vissa förklaringar om tillämpningen av bihanget. Är landet ett utvecklingsland, som skulle vara behörigt att få utnyttja de förmåner som art. Il och III ger, kan det förklara att det avser att tillämpa dessa artiklar eller en av dem på verk, vars hemland medger sådan tillämpning eller som är bundet av art och bihanget. Annat unionsland kan förklara, att det medger att de länder, som har avgett förklaring enligt vad som nyss har sagts eller som har lämnat meddelande enligt art. I, tillämpar bihanget på verk beträffande vilka landet är hemland. Varje

36 Prop.1973:15 36 förklaring enligt art. Vl.1. skall enligt art. VI.2. ske skriftligen och deponeras hos generaldirektören för WIPO. Förklaringen får verkan från den dag den deponeras. 3.I.2 Den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt Världskonventionen bar som tidigare nämnts inte förut reviderats. Vid Pariskonferensen 1971 gjordes ingen ändring i art. I, som innehåller en allmän bestämmelse varigenom fördragsslutande stat förbinder sig att ge ett tillräckligt och verksamt skydd för upphovsrätt, eller i art. Il/ som ger föreskrifter om vissa formaliteter. Art. Il handlar om konventionens tillämpningsområde med hänsyn till verkens ursprung. Huvudregeln är att fördragsslutande stat är pliktig att skydda dels verk av medborgare i annan fördragsslutande stat vare sig de publicerats eller ej, dels verk som först publicerats i fördragsslutande stat. Verken skall ges samma skydd som verk av statens egna medborgare, dvs. nationell behandling. Vid Pariskonferensen tilllades att sådant verk också skall åtnjuta det skydd som tillkommer det i kraft av själva konventionen. Om skyddets materiella innehåll meddelas i den ursprungliga konventionen endast knapphändiga föreskrifter. Förutom den allmänna bestämmelsen i art. I finns bestämmelser om minsta skyddstid i art. IV. Om upphovsmans uteslutande rätt att översätta och publicera översättninggar av skyddat verk samt att låta andra översätta och publicera översättningar av sådant verk ges vidare bestämmelser i art. V. Vid Pariskonfcrensen fogades till konventionen en art. IVbis. Enligt denna skall rättigheterna enligt art. I innefatta de grundläggande rättigheter som säkerställer upphovsmännens ekonomiska intresse, däribland ensamrätten att låta mångfaldiga ett verk, att låta offentligt framföra det och att låta utsända det i radio. Fördragsslutande stat får dock genom sin lagstiftning medge vissa undantag, vilka emellertid inte får inkräkta på andan och föreskrifterna i konventionen. En rimlig grad av skydd skall alltid beredas för de rättigheter för vilka undantag har medgetts. I art. V som handlar om ensamrätten till översättning m. m. finns regler som ger fördragsslutande stat möjlighet att inskränka denna rätt genom tvångslicens. Vissa begränsningar föreskrivs dock. Sålunda får tvångslicens inte meddelas förrän sju år har gått från verkets första publicering utan att någon översättning har publicerats på ett språk i allmänt bruk i staten (art. V. 2.a.). Den som söker licens skall styrka antingen att han har begärt men vägrats tillstånd av rättsinnehavaren att göra och publicera översättningen eller att han, trots att han har gjort vad som skäligen kunnat krävas av honom, inte har kunnat anträffa rättsinnehavaren (art. V. 2.b.). På motsvarande villkor kan licens meddelas, om alla tidigare upplagor av en redan publicerad översättning är

37 Prop. 1973: utgångna. Rättsinnehavaren skall tillförsäkras skälig ersättning motsvarande vad som är internationellt brukligt (art. V. 2.d.). I princip är licensens verkan begränsad till den stat som har meddelat den (art. V. 2.e.) och licens får inte meddelas, när upphovsmannen har dragit tillbaka samtliga exemplar av verket från handeln (art. V. 2.f.). Vid Pariskonfcrensen infördes i konventionen tre nya artiklar, Vbis, Vter och Vquater som ger utvecklingsländer möjlighet att inskränka ensamrätten till mångfaldigande genom ett tvångslicenssystem och att i fråga om översättningar meddela tvångslicens under mindre restriktiva förutsättningar än enligt art. V. I art. Vbis anges vissa allmänna förutsättningar för att tvångsliccns skall få meddelas i utvecklingsland. Dessa är likartade med dem som gäller enligt art. IV i bihanget till Paristexten av Bernkonventionen för tvångslicenser som avses där. Art. Vter innehåller bestämmelser om vissa särskilda förutsättningar under vilka utvecklingsland kan meddela tvångslicens avseende översättningar. I princip är dessa regler mindre restriktiva än de allmänna bestämmelserna om sådan licens i art. V och de är i huvudsak likartade med dem i art. Il i bihanget till Bernkonventionens Paristext. I art. V quater finns föreskrifter om möjlighet för utvecklingsland att meddela tvångslicens avseende mångfaldigande av verk. Dessa föreskrifter liknar motsvarande regler i art. 111 och art. IV i bihanget till Paristexten av Bernkonventionen. Sålunda är de materiella förutsättningarna för att licens skall få meddelas och de tidsfrister som skall tillämpas desamma som enligt bihanget. Liksom enligt detta upphör i princip licensen, om rättsinnehavaren saluför en upplaga av verket i staten i fråga. Art. VI-XXI har, bortsett från vissa jämkningar av väsentligen redaktionell karaktär, i huvudsak samma innehåll som tidigare. Mellan stat som har tillträtt den reviderade konventionen och stat som är bunden av den ursprungliga texten skall enligt art. IX. 4. den senare gälla. Stat, som bara har tillträtt den ursprungliga texten, kan dock förklara att den medger tillämpning av den reviderade konventionen på verk av medborgare i den staten eller verk som först publicerats där. En i art. XI föreskriven kommitte av regeringsrepresentanter skall enligt den reviderade konventionen bestå av 18 i stället för som förut 12 medlemmar. En i samband med revisionen antagen resolution beträffande denna artikel innehåller vissa närmare föreskrifter om kommittens sammansättning. Om förhållandet till Bernkonventionen finns vissa bestämmelser i art. XVJJ, som inte har ändrats, och i en till denna artikel fogad tilläggsdeklaration. Bestämmelserna innebär i huvudsak att Världskonventionen inte är tillämplig mellan länder som är bundna av Bernkonventionen, såvitt angår verk vilka enligt Bernkonventionen har något av dessa

38 Prop.1973:15 38 länder som hemland. Utträder ett unionsland ur Bernunionen, skall i princip verk med hemland i detta land inte åtnjuta skydd enligt Världskonventionen i övriga unionsländer. Enligt den reviderade tilläggsdeklarationen är dock denna bestämmelse under vissa förutsättningar inte tillämplig på utvecklingsland som träder ut ur Bernunionen. Till den reviderade Världskonvcntionen är knutna två tilläggsprotokoll avseende skydd för verk av statslösa och flyktingar resp. verk publicerade av vissa internationella organisationer. Protokollen har huvudsak samma innehåll som motsvarande äldre tilläggsprotokoll års departementspromemoria Promemorians räckvidd m. m. Den i promemorian redovisade utredningen avser i första hand vilka ändringar som krävs i den svenska lagstiftningen om upphovsrätt för en ratificering av de vid Stockholmskonferensen år 1967 vidtagna ändringarna i art i Bernkonventionen. Utredningen har därjämte haft att beakta vissa framställningar till Kungl. Maj :t om ändringar i nämnda lagstiftning, bl. a. rörande avgifter på bandspelare och tonband samt visning av konstverk i television. På ett par punkter har utredningen ansett sig ha haft anledning lägga fram förslag som inte omedelbart betingas av de vid Stockholmskonferensen gjorda ändringarna i Bernkonventionen men som dock står i sådant samband med dessa att det förefallit utredningen lämpligt att behandla dem i detta sammanhang. Som tidigare påpekats är Stockholms- och Paristexterna identiska såvitt avser art i Bernkonventionen. Trots att promemorian formellt bygger på Stockholmstexten, är den således relevant också i vad avser bedömningen av vilka lagstiftningsåtgärder som behöver vidtas vid en svensk ratificering av Paristcxten. I fråga om redovisningen av materialet har utredningen efter övervägande funnit att den enklaste metoden varit att gå igenom konventionen artikel för artikel i de delar som avses även om detta på ett par ställen medfört att det sakliga sambandet kommit att brytas. Utredningen har dock inte funnit anledning att närmare beröra art. 1, 8 och 12, som lämnats orubbade i förhållande till Brysseltexten, och art , som är av konventionsteknisk natur eller i övrigt av sådant innehåll att de inte behöver beaktas i intern svensk lagstiftning Skyddade verk (art. 2) I art finns en katalog över skyddade verk. I promemorian erinras om att skyddet i den nya texten har utvidgats till att omfatta även ofixerade koreografiska verk och pantomincr och att det vidare har klarlagts, att med filmverk och fotografiska verk jämställs verk som kommit

39 Pro1>. 1973: till uttryck genom ett likartat förfarande. Enligt 1 URL åtnjuts skydd för verk oavsett på vilket sätt detta kommit till uttryck. Vad angår fotografiska verk gäller enligt 1 FotoL att som fotografisk bild skall anses även vad som framställs genom ett med fotografi likartat förfarande. Detta uttryck får enligt promemorian anses lika omfattande som den nya konventionsbesfämmclsen. De företagna konventionsändringarna påkallar enligt promemorian inte någon ändring i den svenska lagstiftningen. I art har intagits en bestämmelse om att unionsländerna kan föreskriva att litterära och konstnärliga verk eller en eller flera grupper av sådana verk inte skall åtnjuta skydd om de inte har upptagits på ett materiellt underlag. Utredningen anmärker att i svensk och övrig nordisk lagstiftning undantagslöst gäller att ett verk skyddas även om det inte upptagits på sådant underlag. Emellertid kan läget vara sådant att vissa verk över huvud taget inte kan existera annat än i materiell form och att skydd för verket i "ofixerad" form av denna anledning inte kan förekomma. Den mest praktiska och på sina håll omtvistade frågan är huruvida filmverk skall anses tillhöra denna kategori. Utredningen anser att det med tclcvisionsteknikens tillkomst är möjligt att låta ett filmverk framträda även i ofixerad form. Den sekvens av bilder som vid direktsänd television framträder på mottagarapparaternas bildrutor kan vara av sådan kvalitet att den är att anse som ett verk i upphovsrättslig mening. Enligt utredningen ligger det härvid närmast till hands att anse produkten utgöra ett filmverk och det är även naturligt att en bildsekvens av denna art skall åtnjuta skydd. Det saknas därför enligt utredningen anledning att utnyttja den nyinförda möjligheten att utesluta ofixcrade filmverk från skydd. I detta sammanhang tar utredningen också upp frågan om uttrycket filmverk i olika bestämmelser i URL kan anses omfatta också ofi.xerade filmverk. Utredningen konstaterar att frågan inte torde ha uppmärksammats vid URL:s tillkomst men att den sannolikaste tolkningen är att uttrycket i princip får anses täcka även ofixerade filmverk. Utredningen anför att man kan överväga att klargöra förhållandet genom ett tillägg i lagtexten men stannar dock för att inte föreslå ändringar i denna del. övriga jämkningar i art. 2 är enligt utredningen utan betydelse för svensk rätt Anknytningsmoment för skydd, regler om hemland m. m. (art. 3-6) I art. 3-6 ges bestämmelser om konventionens tillämpningsområde med hänsyn till verkens ursprung. Utredningen redogör först för motsvarande reglering i Brysseltexten. Art. 4-6 i denna text, på vilka nuvarande svenska bestämmelser i 60 URL går tillbaka, innebär i stort sett att konventionen skyddar verk som äger viss närmare angiven an-

40 Prop. 1973: knytning till medlemsland i Bernunionen. För skyddade verk gäller skilda materiella skyddsbestämmelser för land som enligt speciella regler anses som verkets hemland och för övriga unionsländer. I fråga om anknytningsmomentcn är av betydelse dels om upphovsmannen är medborgare i unionsland, dels om verket för första gången har getts ut i unionsland. Utgivningen är så till vida avgörande att skydd alltid åtnjuts för verk som först utgivits i unionsland och oberoende av upphovsmannens nationalitet. Omvänt gäller att skydd aldrig åtnjuts för verk som först getts ut utanför unionen. Nationaliteten har betydelse bara i fråga om outgivna verk. För sådana verk åtnjuts skydd, om upphovsmannen tillhör unionsland. Utredningen erinrar därefter om att flera sakliga ändringar gjordes i dessa bestämmelser vid Stockholmskonferensen. I fråga om anknytningsmomenten är den viktigaste nyheten att verk, vars upphovsman ~ir medborgare i unionsland, alltid skall åtnjuta skydd. Den praktiskt viktigaste effekten härav är att upphovsman som är medborgare i unionsland inte längre förlorar skydd för ett verk, som först ges ut utanför unionen. Vid sidan av nationalitetskriteriet behålls utgivningen såsom anknytningsmoment för fall där upphovsmannen inte tillhör unionsland (art. 3.1.b.). Med medborgare i unionsland jämställs den som har sin vanliga vistelseort i sådant land (art. 3.2.). I fråga om utgivningskriteriet har en tidigare specialregel om s. k. samtidig utgivning närmare preciserats (art. 3.4.). Skydd skall med tillämpning av detta kriterium ges inte bara för verk som först getts ut i unionsland utan även för verk som getts ut samtidigt i unionsland och i land utanför unionen, varvid samtidig utgivning anses ha ägt rum om verket utkommit i två eller flera länder inom 30 dagar efter dess första publicering. Speciella anknytningsmoment har införts för filmverk, byggnadsverk och konstverk (art. 4). Även om inte nationalitets- eller utgivningskriterierna är uppfyllda, skall skydd enligt konventionen inträda dels för upphovsmän till filmverk, vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland, dels för upphovsmän till byggnadsverk, som uppförts i ett unionsland, eller till verk av grafisk eller plastisk konst, vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland. Vid genomgången av de ändringar som i detta avseende gjorts i konventionstexten uttalar utredningen till en början att nationalitetskritcriet redan finns intaget i 60 URL och att detta förhållande därför inte påkallar någon ändring i paragrafen. Enligt den nya texten jämställs med medborgare i unionsland den som har sin vanliga vistelseort där. I 60 gäller en motsvarande regel endast för statslösa och flyktingar. Utredningen föreslår därför att en mot konventionstexten svarande utvidgning görs i 60. Den nuvarande regeln om skydd för verk vars upphovsman har hemvist i Sverige, föreslås utgå i samband härmed.

41 Prop. 1973: Såvitt gäller regeln om s. k. samtidig utgivning uttalar utredningen att bestämmelsen i Brysseltexten ansetts gälla bara till förmån för upphovsman som är medborgare i unionsland. På grund av denna begränsning har någon däremot svarande bestämmelse inte upptagits i 60. Eftersom regeln i den nya konventionstexten gäller generellt föreslår utredningen att i 60 skall tas upp en motsvarande bestämmelse. Konventionens tillämpningsområde har som nämnts utvidgats bl. a. genom att speciella anknytningsmoment införts för vissa verkskategorier. Utredningen berör först regleringen av filmverk. Även om nationalitets- eller utgivningskriteriet inte är uppfyllt, gäller enligt den nya konventionstexten som huvudprincip att unionsland skall ge skydd åt filmverk, vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i unionsland. I promemorian föreslås att en motsvarande regel tas in i 60. I samband härmed bör enligt utredningen i paragrafen även tas in den presumtionsregel som finns i art och som innebär att, om inte annat visas, som producent skall anses den vars namn på sedvanligt sätt har utsatts på exemplar av filmverket. Även beträffande vissa konstverk gäller enligt konventionen speciella anknytningsmoment. Regeln härom har i den nya konventionstexten underkastats en jämkning som enligt utredningen närmast är redaktionell. Enligt den nya texten är regeln tillämplig inte bara på konstverk som infogats i byggnad utan också på konstverk som infogats i annan med marken fast förenad anordning. I promemorian föreslås att denna jämkning beaktas vid utformningen av 60. I promemorian tas i detta sammanhang också upp till behandling vissa andra frågor som enligt utredningen påkallar uppmärksamhet. Till en början erinrar utredningen om att 60 URL anger tillämpningsområdet för lagens regler om upphovsrätt. Frågan vilka rättsregler som skall tillämpas beträffande upphovsrättsliga avtal besvaras inte av lagtexten. Enligt utredningen torde principiellt härvid den svenska internationella privaträttens regler vara tillämpliga. Härav skulle följa att frågan om tolkningen och verkan av t. ex. ett i främmande stat ingånget förlagsavtal blir att bedöma enligt reglerna i det främmande landet och detta även om det verk som avtalet omfattar åtnjuter sb.-ydd enligt 60. Trots att svåra gränsdragningsfrågor här kan uppstå, är det enligt utredningens mening inte erforderligt eller ens lämpligt att i lagen söka reglera svensk rätts tillämpning i sådana fall. Utredningen tar i samband med behandlingen av föreskrifterna i art. 3-6 också upp bl. a. frågan om förhållandet mellan skyddsbestämmelserna i konventionen och i URL särskilt i fall då ett verk, utan att ha hemland i Sverige enligt definitionen i art. 5.4., likväl faller under URL på grund av bestämmelserna i 8 kap. (60-62 ) om tillämpningsområdet för denna lag. Det är härvidlag att märka att enligt art upphovsmän obligatoriskt åtnjuter inte bara s. k. nationell behandling i

42 Prop. 1973: andra unionsländer än hemlandet utan också de rättigheter som särskilt tillkommer dem på grund av bestämmelserna i själva konventionen. Utredningen uttalar i denna fråga att det med hänsyn till URL:s innehåll i allmänhet inte uppstår några svårigheter, eftersom URL på praktiskt taget alla punkter ger samma skydd som Bernkonventionen eller ett mera omfattande skydd. På en punkt måste dock enligt utredningen en reservation göras i detta avseende, nämligen beträffande den reglering av avtal om medverkan vid filminspelning som upptagits i art. 14bis i den nya texten, bl. a. frågan om krav på skriftlighet vid sådana avtal. Utredningen har funnit dessa frågor böra lösas inom ramen för TK och föreslår i detta hiinsecnde vissa ändringar och kompletteringar av 1 denna kungörelse. I 61 andra stycket URL regleras tillämpningsområdet för bl. a. bestämmelserna i 49 om skydd för vissa katalogarbeten m. m. I 61 andra stycket sägs bl. a. att 49 är tillämplig på arbete som har framställts av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort här i riket. För att åstadkomma likformighet med 60 föreslår utredningen att bestämmelsen ersätts med en regel om att 49 är tillämplig på arbete, framställt av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige. 22 FotoL innehåller bestämmelser om FotoL:s tillämpningsområde. De motsvarar bestämmelserna i 60 URL. Utredningen uttalar att de nya regler som föreslås införda i 60 URL i och för sig bör ha motsvarande tillämpning i fråga om fotografisk bild. Enligt utredningen förefaller det dock knappast nödvändigt att återge dessa bestämmelser i FotoL. Utredningen föreslår i stället att man i 22 FotoL gör en hänvisning till 60 URL i dess helhet. I 23 FotoL ges möjlighet för Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om FotoL:s tillämpning med avseende på annat land m. m. Bestämmelsen motsvarar 62 URL. Utredningen uttalar att man i 23 FotoL bör använda samma teknik som föreslagits beträffande 22 FotoL. Båda hänvisningarna bör då enligt utredningen samordnas och upptas i 22.FotoL, vilket medför att 23 kan utgå. När det gäller sättet att ange tillämpningsområdet för URL föreslår en av utredningsmännen, professorn Bergström, i ett särskilt yttrande att konventionens regler härom skall föras över till URL i principiellt oförändrad form. En sådan lösning medför enligt Bergström väsentliga lagtekniska fördelar, bl. a. därigenom att vissa regler inte behöver återges två gånger, dvs. dels i 60 URL, dels i TK. Vidare skulle man med en sådan konstruktion lättare kunna undvika tolkningstvister rörande konventionens bestämmelser om tillämpningsområdet. Bergström är vidare kritisk i fråga om den s. k. skyddstidsjämförelsen. Den nuvarande regeln härom i 1 3 mom. TK, vilken enligt utredningens förslag lämnas orubbad, innebär att skydd enligt svensk lag inte skall åtnjutas i fall då den

43 Prop.1973:15 43 i verkets hemland stadgade skyddstiden redan har gått ut. Bergström erinrar om att regeln bara träffar verk av utländska medborgare och att den innebär att en svensk upphovsman, vars verk har hemland i ett land med kortare skyddstid, ändå i Sverige får åtnjuta den i Sverige gällande längre skyddstiden. En utländsk medborgare i samma situation ~ir utesluten från skydd i vårt land. Bergström ifrågasätter bl. a. om en sådan regel är förenlig med konventionens grundprincip om nationell behandling. Han föreslår att man i 60 URL föreskriver att, om den i verkets hemland föreskrivna skyddstiden har gått ut, skydd skall åtnjutas i Sverige om upphovsmannen är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller i annat unionsland med samma eller längre skyddstid. Professorn Strömholm har i ett särskilt yttrande i sak anslutit sig till Bergströms uppfattning i fråga om skyddstidsjämförelsen. I art.3.3. finns en definition av begreppet publicerade verk ("reuvres publices"). Enligt Brysseltexten avses härmed verk som är utgivna, oberoende av de.t sätt på vilket de särskilda exemplaren framställts, under förutsättning att exemplaren i tillräckligt antal gjorts tillgängliga för allmänheten. Vid Stockholmskonferensen ändrades definitionen. Som villkor för att verket skall anses publicerat har uppställts att utgivningen skall ha skett med upphovsmannens samtycke. Vidare har "i tillräckligt antal exemplar" utgått och ersatts med att exemplaren skall ha gjorts tillgängliga "på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsställt". I 8 URL finns definitioner av offentliggjort verk och utgivet verk. Ett verk är offentliggjort när det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Verket anses utgivet när exemplar därav lovligen förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Utredningen erinrar om att definitionen av offentliggjort verk inte har någon direkt motsvarighet i Brysseltexten men att definitionen av begreppet publicering ("publication") nära motsvarar vad som innefattas i det svenska begreppet utgivning. Utredningen uttalar att definitionen av begreppet publicerade verk i den nya konvcntionstexten synes påkalla att ordet "lovligen" i definitionen av utgivet verk i 8 URL byts ut mot "med upphovsmannens samtycke". Enligt utredningen är visserligen de båda uttrycken synonyma såvitt angår svensk rätt, eftersom ett verk inte lovligen kan ges ut utan upphovsmannens samtycke. Med hänsyn till förhållandena i utlandet föreslår utredningen dock att det nuvarande uttrycket förtydligas. Den nya definitionen i konventionen påkallar enligt utredningen i övrigt ingen ändring i lagrummet Upphovsmannens ideella rätt (art. 6bis) I art. 6bis ges föreskrifter om upphovsmannens ideella rätt dvs. hans rätt att bli angiven som upphovsman till verket och att motsätta sig att detta utsätts för kränkande behandling. Dessa bestämmelser är

44 Prop. 1973: enligt Brysseltexten obligatoriska endast för upphovsmannens livstid men skall enligt den nya texten gälla hela skyddstiden. Utredningen konstaterar att motsvarande regel redan gäller enligt 3 URL och att någon ändring av lagen inte behövs Skyddstiden (art. 7 och?bis) I art. 7, som behandlar skyddstiden, har införts nya bestämmelser för filmverk, fotografiska verk och verk av brukskonst. Enligt Brysseltexten är dessa verk undantagna från den skyddstid om 50 år från upphovsmannens död som annars gäller. Enligt den nya texten skall emellertid huvudregeln i princip gälla även för filmverk, dock att unionsländerna kan bestämma skyddstiden till 50 år från det verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för allmänheten. För fotografiska verk och verk av brukskonst har införts en minimitid om 25 år från verkets tillkomst. Utredningen konstaterar att den i 43 URL angivna vanliga skyddstiden om 50 år från upphovsmannens död gäller även för filmverk och verk av brukskonst samt att skyddstiden för fotografier i allmänhet är 25 år från det bilden framställdes. Detta innebär enligt utredningen att den nya textens krav på sl-yddstid för filmverk, fotografiska verk och verk av brukskonst är uppfyllda och inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd. övriga jämkningar i art. 7 påkallar enligt utredningen inte någon lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller bestämmelserna i art.?bis om skyddstid när upphovsrätt tillkommer flera gemensamt Riilten till mångfaldigande, allmänna bestämmelser (art. 9) I art. 9 har gjorts den ändringen att upphovsman, i motsats till vad som gällt tidigare, fått generell ensamrätt att mångfaldiga sitt verk (art. 9.1.). Härtill ansluter en undantagsregel enligt vilken unionsländerna får tillåta mångfaldigande i vissa fall, om detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen (art. 9.2.). Vidare anges att varje ljud- eller bildupptagning anses som mångfaldigande enligt konventionen (art. 9.3.). I utredningens promemoria påpekas att både huvudregeln i art och bestämmelsen i art redan har motsvarigheter i URL (2 ) och att någon ändring i den svenska lagstiftningen därför inte påkallas av konventionens nya lydelse i dessa delar. Beträffande undantagsbestämmelsen i art anför utredningen att regeln uppställer relativt snäva gränser för unionsländernas möjligheter att inskränka upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. Det är därför nödvändigt att undersöka, om den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen är förenlig med den nya konventionstcxten och alltså

45 Prop.1973:15 45 pröva om lagens undantag från upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk fyller villkoren i art Bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten ges i 2 kap. URL och de bestämmelser som kan vara aktuella i detta sammanhang finns i 9, 11 och 12, 14 andra stycket, 15 andra stycket, samt 24 och och 24 URL reglerar frågan om upphovsrätt till allmänna hand~ lingar. Dessa bestämmelser har av utredningen behandlats i samband med översynen av offentlighetskommittens tidigare nämnda betänkande (SOU 1967: 28). 11 URL handlar om rätt att framställa exemplar av skyddat verk för enskilt bruk. Utredningen erinrar om att under förarbetena till art som ett huvudexempel på konventionsregelns tillämpning nämnts framställning för enskilt bruk. Vidare framhåller utredningen att det i praktiken, särskilt inom undervisningsväsendet, har framträtt vissa tendenser till missbruk av den frihet att mångfaldiga skyddade verk som 11 medger. Bestämmelsens syfte bör enligt utredningen komma till klarare uttryck för att utesluta missförstånd och missbruk i framtiden. Utredningen föreslår som den enklaste och principiellt mest tilltalande utvägen att utforma lagtexten i nära anslutning till art Härigenom kan inga tvivel resas om att 11 är förenlig med konventionen och på grundval av den nya texten kan utvecklas en praxis som anknyter till internationellt erkända normer. I 5 FotoL föreskrivs att enstaka exemplar av fotografisk bild får framställas för enskilt bruk. Utredningen erinrar om att fotografisk bild skyddas enligt Bernkonventionen men att ett unionsland bara är förpliktat att skydda sådan bild som uppfyller kraven på ett verk i upphovsrättslig mening. Bild av sistnämnda slag omfattas av 15 andra stycket FotoL där en särskild längre skyddstid föreskrivs för sådan bild, "som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde". 5 FotoL motsvarar 11 URL och enligt utredningen bör de ändringar som föreslagits beträffande 11 URL under alla förhållanden gälla även för fotografisk bild som åtnjuter skydd enligt Bernkonventionen. Av praktiska skäl bör dock samma regler om mångfaldigande för enskilt bruk gälla för alla typer av fotografisk bild. Utredningen förordar därför att 5 FotoL i-indras i enlighet med vad som föreslagits beträffande 11 URL. I ett särskilt yttrande förordar justitierådet Hesser att 11 URL t. v. får kvarstå i oförändrat skick. Han påpekar att man i Danmark, Finland och Norge torde vara inställd på att bestämmelsen bör ses över i samband med en kommande revision av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Vad Hesser uttalat i anslutning till 11 URL äger motsvarande tillämpning beträffande 5 FotoL. URL:s regler i 12 (fotokopiering i arkiv och bibliotek), 14 andra stycket (användning av konstverk i kritisk eller vetenskaplig framställ-

46 Prop. 1973: ning), 15 andra stycket (återgivning av konstverk i pressen i vissa fall), 18 (framställning av blindböcker etc.), 19 andra stycket (användande av tonsatt text i konsertprogram) och 25 (visning och avbildning av konstverk i vissa fall m. m.) är enligt utredningen förenliga med art Vissa ändringar föreslås emellertid i 25 på grund av art. llbis och förslagen berörs i samband med denna artikel. 17 URL innehåller bestämmelser om ljudupptagning för undervisningsbruk. Utredningen erinrar om att de bestämmelser om ensamrätt för upphovsman att bestämma om ljudupptagning av sitt verk som finns i konventionens Brysseltext avser endast musikaliska verk. För litterära verk - och skolornas inspelningsverksamhet avser i huvudsak sådana verk - finns inga bestämmelser i Brysseltexten. Vid Stockholmskonferensen infördes i art en generell rätt för upphovsman att bestämma om mångfaldigande av sitt verk och i art en regel om möjligheter att föreskriva undantag härifrån. Utredningen påpekar att stadgandct i art är generellt och alltså avser också ljudupptagning av litterära verk. Enligt utredningens mening är det en förutsättning för att 17 skall kunna kvarstå efter ett svenskt tillträde till den nya texten, i varje fall med verkan även mot utländska upphovsmän, att stadgandct bedöms vara förenligt med undantagsregeln i art Utredningen konstaterar i denna fråga att 17 fått en vidsträckt tillämpning. Sålunda mångfaldigas skolradioprogrammen i stor upplaga av de s. k. AV-centralerna för distribution av bandkopior till skolorna. Utredningen pekar i detta sammanhang även på den verksamhet, som bedrivs av TRU-kommittcn. De av denna framställda programmen är till en del avsedda för Sveriges Radios skolradioverksamhet men också bl. a. för vuxenutbildning. En vanlig form för att tillgodogöra programmen för vuxenutbildningen är att dessa sänds i radio och inspelas inom folkbiblioteken, varefter bandkopiorna ställs till intresserades förfogande för självstudium på platsen eller i andra lokaler. Utredningen uttalar att i upphovsrättsligt hänseende 17 över huvud taget inte är tillämplig i fråga om inspelning av televisionsprogram. Den anmärker vidare att TRU-kommitten angett att 17 inte heller är tillämplig i fråga om inspelning av ljudradioprogram, när den sker för vuxenutbildning i nyss angiven form. Skälet skulle enligt TRU-kommitten vara att det här inte är fråga om "undervisningsverksamhet". Denna bedömning torde enligt utredningen vara riktig. Med hänsyn till dessa begränsningar i möjligheterna att tillämpa 17 har TRU-kommitten fått lösa hithörande problem avtalsvägen. TRU-kommitten utverkar i sina avtal att de medverkande överlåter sin upphovsrätt till kommitten i erforderlig utsträckning så att denna i sin tur ka.n medge mottagarna av sändningarna att inspela dessa. Avtalet täcker all inspelning för utbildningsbehov, alltså även sådana inspelningar som i och för sig skulle vara fria enligt

47 Prop.1973: Vid bestämmande av ersättningarna till de medverkande tar man hänsyn till den överlåtelse av upphovsrätt som avtalen innehåller. Utredningen anser med hänsyn till nu angivna omständigheter att mångfaldigande av den typ som avses i 17 numera har ett inte obetydligt ekonomiskt värde för upphovsmännen. Detta värde kan förväntas öka ytterligare. Enligt utredningen torde det därför kunna slås fast, att sådant mångfaldigande inte kan föras in under art i sin nuvarande utformning står enligt utredningen följaktligen i strid med denna bestämmelse. Paragrafen kan därför i varje fall inte tillämpas mot utländska upphovsmän. Utredningen finner att dessa förhållanden starkt talar för att paragrafen bör upphävas. Utredningen anför ytterligare ett skäl för denna ståndpunkt. Den framhåller att de program som framställts av TRU-kommitten fritt kan inspelas för vuxenutbildning, eftersom avtal föreligger. Program som framställs av Sveriges Radios skolprogramavdclning får däremot inte inspelas för sådant ändamål, eftersom avtal inte föreligger och 17 inte är tillämplig. Frågan om inspelning är tillåten eller inte beror således på denna distinktion, som för allmänheten kan vara svår att förstå. Det är därför av intresse för allm~inheten att enhetlighet uppnås. Detta kan bara ske, om man beträffande Sveriges Radios program följer TRU-kommittcns exempel och avtalsvägen tillförsäkrar mottagarna frihet att mångfaldiga inspelningarna för de ändamål som här avses. Om frågan sålunda löses avtalsvägen blir enligt utredningen 17 obehövlig även för radions del. Såvitt gäller enskilda inspelningar som görs av lärare torde enligt utredningen mångfaldiganderättcn enligt 11 URL vara tillräcklig, detta så mycket mera som man vid bandinspelning regelmässigt bara framställer ett enda exemplar och man sålunda slipper att ta ställning till den svårbedömda frågan om vilken kvantitativ begränsning som ] 1 innebär. Uppspelning av band i en skolklass torde inte kunna anses vara ett sådant "annat ändamål" som förbjuds i 11. Utredningen föreslår av nu anförda skäl att 17 skall upphävas. Om paragrafen ändock anses böra behållas torde det enligt utredningen i varje fall vara uteslutet att utvidga den till att avse även inspelning av televisionssändningar eftersom detta skulle innebära en direkt försämring av de rättsliga positioner som upphovsmännen redan uppnått. Utredningen anmärker avslutningsvis att de delegerade från övriga nordiska länder inte har ansett att förhållandena i dessa länder är sådana att där gällande bestämmelser i ämnet bör ändras. I 19 URL finns bl. a. regler om tvångslicens för tonsättning. Bestämmelserna härom finns i första stycket. I andra stycket ges rätt att återge text till musikaliskt verk i konsertprogram eller dylikt. Utredningen framhåller att frågan om bestämmelserna i 19 första stycket är helt förenliga med Bernkonventionen torde ha varit tveksam redan

48 Prop.1973:15 48 vid URL:s tillkomst. De tvivel som således kunnat råda har enligt utredningen i varje fall inte förringats sedan i art i den nya konventionstexten införts den generella regeln om upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. Enligt utredningen får emellertid bestämmelsen oberoende av denna omständighet betecknas som dubiös i sakligt avseende och dessutom föråldrad. Den tillämpas praktiskt taget aldrig och i varje fall inte i sådan omfattning att en tvångslicens är motiverad. Utredningen föreslår därför att bestämmelsen utgår. Motsvarande ståndpunkt har intagits av de delegerade från Danmark och Finland. I den norska upphovsrättslagen saknas bestämmelse av detta slag. Enligt utredningen torde bestämmelsen i paragrafens andra stycke om återgivande av text i konsertprogram m. m. kunna stödjas på art i den nya konventionstexten. Bestämmelsen bör enligt utredningens mening kvarstå. Under förutsättning att bestämmelsen om pressens lånerätt i 15 första stycket utgår och detsamma sker med 19 första stycket uppnår man, framhåller utredningen, den principiellt tilltalande situationen att lagen blir befriad från alla bestämmelser där upphovsmannen kan hävda sin upphovsrätt bara genom att nedlägga ett förhandsförbud mot utnyttjande av hans verk Citatriitten (art ) I art regleras citaträtten. Som tidigare nämnts avser bestämmelsen enligt Brysseltexten bara dtat ur pressartiklar men har vid Stockholmskonferensen fått en mer generell syftning. Utredningen anför att den nya avfattningen närmast återgår på ett av Sverige i programmet till konferensen framlagt förslag som utformats i anslutning till motsvarande bestämmelser i svensk och övrig nordisk lagstiftning. Genom att förslaget godtogs av konferensen kan de nämnda bestämmelserna - i Sverige 14 första stycket URL - behållas oförändrade Ltlneriitten för undervisningsändamål (art ) I art ges föreskrifter om lånerätt för vissa publikationer avsedda för undervisning. Enligt Brysseltexten ges som tidigare nämnts helt allmänt unionsländerna rätt att i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet göra lån för publikationer S Jm är avsedda för bl. a. undervisningen. Utredningen konstaterar att lånerätten är mindre omfattande enligt den nya texten genom att i denna föreskrivits att rätten endast får avse nyttjande av verk för belysning av undervisning genom skrifter. Dessutom har tillagts det villkoret att nyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed. Å andra sidan har en viss utvidgning skett genom att rätten nu skall gälla även. undervisning genom radioutsändning eller ljud- eller bildupptagning.

49 Prop. 1973: URL återgår delvis på art i Brysseltexten. Paragrafen skiljer sig dock från denna konvcntionstext bl. a. genom att den avser endast utgivning av samlingsverk "sammanställt ur verk från ett större antal upphovsmän". A andra sidan avser den samlingsverk inte bara för undervisning utan också för gudstjänst. Utredningen pekar även på att upphovsmannen enligt 16 i motsats till Brysseltexten har tillerkänts rätt till ersättning när hans verk återges med stöd av detta lagrum. För att kunna bedöma om 16, såvitt avser verk för bruk vid undervisning, är förenlig med den nya konventionstexten undersöker utredningen till en början innebörden av det nyinförda villkoret att lånet skall avse verk som nyttjas för "belysning" av undervisning genom skrifter m. m. Termen "belysning" ("illustration") är enligt utredningen oklar. En snäv tolkning är, menar utredningen, att verken endast får användas i form av ett slags utvidgade citat eller som belägg t. ex. för en tes som framförs i en huvudtext. Utredningen förfäktar dock att det finns fog för en vidare tolkning så att verket får användas så snart man vill illustrera något som kanske bara behöver anges i rubriken eller i ett förord, t. ex. att man utger en antologi med rubriken "Svensk 1900-talslittcratur". I varje fall finns fog för denna tolkning när utgivningsrätten, såsom i svensk lag, är förenad med ersättning. Visst stöd kan 16 enligt utredningen också anses ha i art i den nya texten ("ej intrång i verkets normala nyttjande och ej heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen"). Utredningen anför att denna konvcntionsbestämmclse får anses ha ett något vidare tillämpningsområde än eljest när fråga är om lån mot ersättning. Utredningen berör härefter frågan om begreppet "undervisning" i 16 överensstämmer med innebörden av motsvarande uttryck i art Utredningen hänvisar härvid dels till den rapport, som upprättats i anledning av Stockholmskonferensen, dels till vissa uttalanden i motiven till URL (SOU 1956: 25 s. 215 och 232). Med ledning av motiven konstaterar utredningen att begreppet omfattar förutom undervisning i skolor, universitet och andra undervisningsanstalter framför allt två kategorier. Den ena är sådan undervisning i radio som är direkt riktad till skolor och universitet och den andra är den del av folkbildningsverksamheten som bedrivs i studiecirklar eller liknande organiserade grupper. Enligt utredningen faller utanför begreppet undervisning dels bildande eller i övrigt instruktiva program för radiopubliken, dels folkbildningsverksamhet utanför studiecirklar och andra dylika grupper. Med denna tolkning torde enligt utredningen begreppet "undervisning"' överensstämma med motsvarande uttryck i art Villkoret att utnyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed torde enligt utredningen tillgodoses genom de särskilda villkor som uppställts i den svenska lagtexten. Vad beträffar undantaget i 16 för samlingsverk till bruk vid guds- 4 Riksdagen sam!. Nr 15

50 tjänst påpekar utredningen att stöd :;aknas härför i art Utredningen menar dock att man i viss mån kan hänvisa till den tidigare omnämnda art Enligt utredningen kan användning av dylika samlingsverk oftast sägas falla vid sidan av "normal" exploatering och inte heller i övrigt oskäligt inkräkta på upphovsmannens ensamrätt till sitt verk. Av anförda skäl finner utredningen sig inte föranlåten att föreslå någon ändring i Pressens lånerätt (art. lobis.1.) Art. lobis.1. innehåller bestämmelser om pressens lånerätt. I URL finns motsvarande bestämmelser i 15. I dess första stycke föreskrivs att i tidning eller tidskrift får ur annan tidning eller tidskrift tas in artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dag~.fråga, om inte förbud mot eftertryck är utsatt. I andra stycket finns särskilda bestämmelser om rätten att under vissa förutsättningar återge konstverk i pressen. I utredningens promemoria påpekas att Sverige redan i programmet till Stockholmskonferensen, på gnmdval av en gemensam uppfattning hos tidningsutgivare och joumalist er, föreslog att den artikel i konventionen som handlade om pressens lånerätt skulle slopas. Utredningen förordar nu att 15 första stycket upphävs i likhet med vad som redan skett i Danmark i samband med 1960 års upphovsrättsliga lagstiftning. Något hinder med hänsyn till art. lobis. 1. i den nya texten kan inte anses föreligga, eftersom denna bestämmelse inte är tvingande. 15 andra stycket om rätt att avbilda konstverk i pressen bör däremot enligt utredningen kvarstå Reportagerätten (art. lobis. 2.) I art. lobis. 2. finns bestämmelser om rätt att ta med verk i vissa reportage. Utredningen anmärker att den nya texten innebär tre ändringar i jämförelse med vad som gäller enligt Brysseltexten. Den första är att inskränkningen till "korta avsnitt" har utgått och närmast ersatts med en föreskrift om att bara sådant utnyttjande får ske "som rättfärdigas av det informationssyfte som avse:>''. Den andra ändringen är att stadgandet har utsträckts till att gälla även trådsändning. Slutligen får utnyttjande med stöd av bestämmelsen bara gälla verk som ses eller hörs under dagshändelsens gång. I 21 URL sägs att vid återgivande genom ljudradio, television eller film av dagshändelse får korta avsnitt av verk som framförs eller visas som ett led i dagshändelsen tas med. Utredningen uttalar som sin uppfattning att den sist nämnda ändringen i konventionstexten redan torde vara tillgodosedd i lagtexten genom orden "såsom ett led i dagshändelsen". De båda övriga ändringarna bör emellertid enligt utredningen införas i 21 URL. Vad beträffar den första av dessa ändringar föreslår utredningen att man dels inför den nya 50

51 Prop.1973:15 51 begränsningen att lagrummet bara är tillämpligt vid nyhetsförmedling, dels anger att verk får tas med i den omfattning som betingas av ändamålet. Begränsningen till trådsändning bör enligt utredningen ske genom att man använder termen "direkt överföring" (jfr 45 URL). Samtidigt föreslår utredningen att orden "korta avsnitt" utgår. Enligt 8 FotoL är det tillåtet att vid återgivande genom television eller film av dagshändelse ta med fotografisk bild som visas som ett led i dagshändelsen. Utredningen erinrar om att denna bestämmelse motsvarar 21 URL och därför bör ändras i överensstämmelse med denna Rätten till offentligt framförande m. m. (art.11 och llter). Art. Il och llter innehåller bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att bl. a. offentligt framföra och uppläsa sina verk. Bestämmelserna har förtydligats i vissa hänseenden i den nya konventionstexten. Motsvarande bestämmelser i 2 URL är enligt utredningen så utformade att konventionsändringarna inte påkallar någon ändring i den svenska lagstiftningen Rätten till radio- och televisionsutsiindning m. m. (art 11 bis). I art. 11 bis finns bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att låta utsända sitt verk i radio eller offentligt framföra verket i television samt att återge radioutsändning av verket. Bestämmelserna har inte ändrats vid Stockholmskonferensen. Utredningen har emellertid med hänvisning till den tekniska utveckling som skett på området ändå velat ta upp frågan huruvida motsvarande svenska lagbestämmelser, nämligen 23 och 25 URL, på ett par punkter är helt förenliga med konventionen. Såvitt avser 23, enligt vilken visning av litterära och musikaliska verk i viss omfattning fritt kan ske i television, konstaterar utredningen dock att spörsmålet ännu inte synes ha nämnvärd praktisk betydelse. Utredningen anser att en närmare undersökning av denna fråga bör anstå till en framtida revision av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Beträffande 25 anmärker utredningen att bestämmelser om visning av konstverk på utställning saknas i såväl Brysseltexten som den nya texten. Beträffande visning i television gäller att konventionen ger upphovsmannen ensamrätt att utsända sitt verk i radio, vilket uttryck avser alla slags verk och även omfattar television. Denna rätt kan dock inskränkas genom tvångslicens. Det anses att också andra undantag kan få förekomma om deras praktiska betydelse är liten eller ingen. Enligt utredningen torde det vara med tillämpning härav som man i URL ansåg sig kunna frige visning av konstverk i television. Utredningen erinrar vidare om att Föreningen svenska tecknare m. fl. i framställning till Kungl. Maj:t anfört att det strider mot Bernkonventionen att konstverk kan visas i television utan att upphovsmannen lämnat medgivande eller får ersättning och att därför viss ändring bör gö-

52 Prop. 1973: ras i 25. Enligt föreningen kan inget annat stadgande i konventionen åberopas än art. llbis. 2. och denna bestämmelse föreskriver ersättning. Utredningen ansluter sig till uppfattningen att bestämmelsen i 25 inte är förenlig med art. llbis i B1~rnkonvcntionen såvitt den friger visning av konstverk i television. Även om det tidigare kunde hävdas att detta undantag var av mindre vikt, har utvecklingen på televisionsområdet enligt utredningen medfört att en sådan uppfattning inte längre är realistisk. Utredningen anser därför att bestämmelsen i vad avser visning av konstverk i television bör ändras. Härvid skiljer utredningen på två fall av visning, nämligen det då exemplar av verket visas i direktsändning och det då visning sker av en film på vilken verket har upptagits. För det första fallet bör man enligt utredningen anknyta till motsvarande reglering i 9 FotoL. Enligt denna bestämmelse får svenskt televisionsföretag som Kungl. Maj:t bestämmer mot ersättning visa offentliggjord fotografisk bild, om fotografen inte meddelat förbud mot visningen eller det i övrigt föreligger särskild anledning att anta att han motsätter sig visningen. Visning g1~nom film undantas dock. Detta un dantag, som således hänför sig till det andra här avsedda fallet, bör enligt utredningen införas i 25 och bör omfatta all film och således inte bara televisionsfilm. Härigenom vinner man även överensstiimmelse med art i Bernkonventionen. När det gäller att bedöma den praktiska effekten av en sådan undantagsbcstämmelse erinrar utredningen om att konstverket kan upptas på film bara efter upphovsmannens medgivande. Har emellertid sådant medgivande lämnats omfattar detta enligt 39 att filmen får visas offentligt på biograf, i television eller annorledes, allt dock under förutsättning att annat inte har avtalats eller får anses vara avtalat. Utredningen erinrar även om att den föreslagna regleringen inte förändrar televisionsföretagets rätt till s. k. efemära inspelningar enligt 22 första stycket URL. Såvitt gäller annan visning än genom film eller i television föreslår utredningen ingen ändring. Inte heller finns det enligt utredningen anledning att ändra den nuvarande bestämmelsen att konstverk får tas med vid inspelning av film eller televisionprogram om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Om bestämmelsen om visning av konstverk genom film eller i television ändras i enlighet med förslaget krävs dock en redaktionell omformulering av nuvarande andra punkten. Slutligen föreslår utredningen att en bestämmelse, som enligt vad tidigare nämnts svarar mot 9 FotoL, införs i 25 URL Tvångslicens för inspelning av musikaliska verk (art.13). Art innehåller i Brysseltexten bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt att inspela musikaliskt verk och framföra sådant verk offentligt med hjälp av inspelning. Som förut nämnts har denna artikel utgått. Till

53 Prop. 1973: art har vid Stockholmskonferensen i stället med vissa jämkningar överförts en i Brysseltextens art intagen bestämmelse om bl. a. tvångslicens beträffande inspelning av musikaliska verk. Ändringen påverkar enligt utredningen inte den svenska lagstiftningen Riitten till filminspelning m. m. (art.14och14bis). Art. 14 i Brysseltexten innehåller bestämmelser om upphovsmans rätt att utnyttja sitt verk för film m. m. Vid Stockholmskonferensen har frågekomplexet blivit föremål för en genomgripande överarbetning. Utredningen uttalar att reglerna har förtydligats på vissa punkter och i samband därmed disponerats på ett mera tillfredsställande sätt än tidigare. Bestämmelserna har delats upp på två artiklar, art. 14 och art. 14bis. Systemet har även kompletterats genom att man reglerat rättsverkningarna av vissa avtal i syfte att i rättsligt hänseende förenkla det internationella filmutbytet. Till art. 14 har förts bestämmelser om de rättigheter som tillkommer upphovsman till verk som läggs till grund för filminspelning. Till art. 14bis har förts dels regler om vilka rättigheter som innefattas i upphovsrätt till filmverk, dels den nyss nämnda regleringen av vissa avtalsförhållanden. Utredningen uttalar att ändringarna i de bestämmelser som tagits upp i art. 14 väsentligen är av redaktionell art. Man har dock gjort det materiella tillägget att i filmatiseringsrättigheterna även tagits in rätt att genom tråd överföra filmverket till allmänheten. Enligt utredningens mening påkallar ändringarna inte någon ändring i den svenska lagen. I anslutning till genomgången av de nya reglerna om filmavtal erinrar utredningen om bestämmelsen i 39 URL som är av samma typ som art. l4bis. 2.b. Den svenska bestämmelsen innebär att överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i television eller annorledes göra verket tillgängligt för allmänheten. Musikaliskt verk är dock undantaget. Bestämmelsen kan, menar utredningen, förefalla mera begränsad än konventionsregeln eftersom den inte uttryckligen omnämner insättande av texter på annat språk eller översättning av talade inslag till annat språk. Utredningen uttalar emellertid i denna fråga att det torde vara klart att överlåtelse även omfattar rätt att framställa det antal exemplar som behövs för att verket skall kunna göras tillgängligt för allmänheten. Det ligger enligt utredningen också i sakens natur att de översättningar, som är nödvändiga för detta ändamål måste få företas. Det torde därvid vara likgiltigt om översättning sker genom insättande av texter på annat språk ("sous-titrage", "subtitling") eller översättning av talade inslag till annat språk ("doublage'', "dubbing"). Utredningen påpekar vidare att den väsentliga skillnaden mellan konventionsregeln och 39 URL är att den förstnämnda bara avser avtal om medverkan vid inspelning av filmverk medan den svenska bestämmel-

54 Prop.1973:15 54 sen även avser avtal mellan filmproducent och upphovsman till verk som skapats före filminspelningen och i efterhand utnyttjas som underlag för denna (preexistenta verk). Utredningen konstaterar att konventionen i fråga om preexistenta verk ger staterna frihet att uppställa de regler som kan anses lämpliga med hänsyn till nationella förhållanden. Beträffande den andra gruppen av avtal, dvs. sådana som avser medverkan vid inspelning av filmverk, anför utredningen att överensstämmelse i stort sett råder mellan konventionsregcln och 39 URL. Konventionen beaktar visserligen det förhållandet att sådana avtal i vissa länder skall ingås skriftligen men uppställer inte något krav på skriftlighet. Utredningen anser att det inte finns anledning att här göra någon ändring i den svenska lagen. Av vad tidigare anförts i fråga om tillämpningsområdet för art. 3-6 i konventionen framgår emellertid att reglerna om filmavtal kräver vissa kompletteringar av TK. I 30 URL finns regler om avtal rörande offentligt framförande av verk. Dessa regler gäller dock inte filmverk. För dessa gäller i stället regeln i 39 och de särskilda bestämmelserna i 40 om s. k. inspelningsplikt. Utredningen förordar som tidigare nämnts att bildsekvenser vid direktsänd television skall kunna anses som ofixerat filmverk. Detta medför att 30 URL inte kan tillämpas på verket. A andra sidan gäller bestämmelserna i 39 och 40 bara verk som inspelats eller skall inspelas. Detta innebär att avtal om utnyttjande av ofixcrade filmvcrk inte regleras i lagen. Utredningen anser emellertid inte förhållandena vara sådana att någon särskild reglering behövs. Utredningen finner sammanfattningsvis att varken reglerna i art. ] 4 eller i art. 14bis påkallar ändringar i URL Vissa presumtionsregler m. m. (art. 14ter och 15). I art.14ter ges unionsland möjlighet att införa bestämmelser om att vid försäljning av vissa originalverk en del av försäljningssumman skall tillkomma upphovsmannen. Bestämmelsen som oförändrad har tagits upp i den nya texten är utan betydelse för svensk lagstiftning. Art. 15 innehåller vissa prcsumtionsregler om vem som skall anses som upphovsman till visst verk m. m. Vid Stockholmskonferensen kompletterades artikeln med bestämmelser om vem som skall anses som producent av ett filmverk och om behörig representant för anonym upphovsman i vissa fall. Som tidigare nämnts medför enligt utredningen den förstnämnda kompletteringen att man i 60 URL tar in en motsvarande presumtionsregel. Den andra ändringen föranleddes främst av önskemål från utvecklingsländernas sida och avser närn1ast folkloristiska verk. Enligt utredningens mening är någon motsvarande regel i svensk lagstiftning inte påkallad för svenska förhållanden.

55 Prop.1973: Sammanfattning avföres/agna lagändringar m. m. Sammanfattningsvis krävs alltså enligt utredningens mening ändringar i 8, 11, 21, 25 och 60 URL för att Sverige skall kunna tillträda art i den reviderade Bernkonventionen. I anslutning till ändringen av 60 bör också 61 URL jämkas. Enligt utredningens mening bör därjämte 17 och 19 första stycket URL upphävas. Detsamma gäller 15 första stycket URL, ehuru detta inte direkt påkallas av ändringarna i Bernkonventionen. Mot de föreslagna ändringarna i 11, 21 och 60 URL svarande jämkningar bör enligt utredningen samtidigt företas i 5, 8 och 22 FotoL. Den ändring som föreslås beträffande 22 FotoL medför enligt utredningen att 23 samma lag bör upphävas. Slutligen krävs vissa ändringar och kompletteringar av TK. Utredningen erinrar om att i URL, som behandlar de s. k. närstående rättigheterna, förekommer hänvisningar till vissa paragrafer i 2 kap. som nu föreslås ändrade. Detta medför enligt utredningen att bestämmelserna i i motsvarande mån blir modifierade. Detta bringar dem dock inte i strid med 1961 års Romkonvention om skydd för utövande konstnärer m. fl., på vilken bestämmelserna delvis återgår. Modifikationerna möter enligt utredningen inte heller av andra skäl några betänkligheter. Också i 49 URL, som innehåller bestämmelser om skydd för vissa katalogarbeten m. m., förekommer hänvisningar till bestämmelser i 2 kap. som föreslås ändrade. De ändringar som förslaget sålunda medför också för denna paragrafs del, vållar enligt utredningen inte heller några betänkligheter Övergångsbel tämmelser Betdiffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till ändringarna i URL anför utredningen att de bör utformas efter samma principer som ligger till grund för motsvarande bestämmelser i URL. Den nya lagen bör alltså förklaras tillämplig även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Utredningen erinrar om att förslaget i vissa avseenden ger ett mera omfattande skydd än gällande lag. Enligt utredningen bör förklaras att exemplar av verk som har framställts med stöd av äldre lag fritt får spridas och visas. Vidare bör enligt utredningen gälla att om någon före ikraftträdandet har tillverkat trycksats, kliche, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga vissa verk, han får använda det för detta ändamål under viss övergångstid och fritt sprida och visa exemplar som framställts. Utredningen framhåller vidare att vad som i övergångshänseende föreslås om verk också bör äga motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionssändning som avses i liksom också på arbete som avses i 49 URL.

56 Prop. 1973: Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till ändringarna i FotoL bör enligt utredningen utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i förslaget till ändring av URL. 3.3 Remissyttrandena över 1970 års dcpnrtcmcntspromcmoria Al!miimza synpunkter Flertalet remissinstanser ansluter sig till de förslag som lagts fram i promemorian eller lämnar dem utan erinran. Ett par remissinstanser ställer sig dock tveksamma till om en ratificering bör ske nu av den reviderade Bernkonventionen. Stim ifrågasätter bl. a. om inte detta bör anstå till dess det gemensamma nordiska arbetet på ändringar i upphovsrfötslagstiftningen är avslutat. Föreningen Sveriges filmproducc11- ter uttalar sig kritiskt mot den utformning som art. 14bis fått i den reviderade konventionen "med inkonsekventa gränsdragningar, med undantag och undantag från undantagen" och framhåller att artikeln måste föranleda komplikationer och svårigheter i det internationeila filmutbytet. Starka skäl talar därför enligt föreningen för att Sverige inte bör ratificera art i den nya konventionstexten. I fråga om de i promemorian framlagda förslagen till lagändringar m. m. uttalar Teatrarnas riksförbund allmänt att förslagen i huvudsak går ut på att förbättra upphovsmännens ställning. Riksförbundet har inte någon erinran mot den rent tekniska genomgången av lagbestämmelserna men anför att det hade varit önskvärt att hänsynen till upphovsmlin nen i promemorian mera hade balanserats genom ett klarare framhävande av det kulturella och kommersiella livets krav på effektivitet och smidighet. Redan den nuvarande lagstiftningen innehåller exempel på besfämmclscr som genom detaljrikedom eller omshindlighet förhindrar eller hotar att förhindra ett ur allmän synpunkt önskvärt användande av upphovsrättsliga verk. Enligt riksförbundet finns det därför anledning till stor varsamhet vid utvidgandet av det upphovsrättsliga skyddet. Balanserande värderingar av detta slag saknas enligt riksförbundet i promemorian. Liknande synpunkter anförs av Svenska arbetsgivarejöre11inge Vissa si:irskilda frugor Såvitt gäller den i art införda möjligheten att u t e s I u t a verk i ofixerad form från upphovsrättsligt skydd förklarar sig X.LYS dela utredningens uppfattning att "den sekvens av bilder som vid direktsänd television framträder på mottagarapparaternas bildrutor" kan vara att anse som verk, vilket bör kunna åtnjuta upphovsrättsligt skydd. Även om skydd kan ges för sådana verk - av KLYS benämnda TV-verk - är därmed dock inte sagt vilket skydd

57 Prop.1973:15 57 som skall ges. Skydd för TV-verk ger sålunda inte i och för sig enligt KLYS fog för att tillämpa URL:s regler för filmverk på TV-verk. KL YS anser att utredningen inte har angett några skäl för sin uppfattning att TV-verk skall falla under "filmverk" i URL och menar att den nya konventionstexten inte motiverar ett ställningstagande i frågan. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte en enligt art angiven alternativ s k y d d s t i d f ö r f i 1 m v e r k - 50 år från det verket gjordes tillgängligt för allmänheten - borde införas i den svenska lagstiftningen. Som skäl härför anför hovrätten att ett filmverk mer och mer framstår som ett grupparbete av flera upphovsmän. Enligt hovrätten förefaller det lämpligare att sk)'ddstiden knyts till verkets offentliggörande än till viss person och detta även om skyddstiden på grund härav regelmässigt kommer att förkortas. Beträffande redogörelsen i anslutning till art om 1 ån e r ätten till förmån för vissa samlingsverk enligt 1 6 UR L anför TRU-kommitten att den nya konventionstexten avser en längre gående lånemöjlighet för publikationer för undervisningsändamål än som inryms i 14 första stycket (citaträtten) och 16 första stycket URL. Kommitten ifrågasätter därför en lämplig utvidgning av de svenska bestämmelserna inom ramen för konventionstexten utan att för den skull upphovsmännens intressen behöver trädas för nära. Härvid betonar kommitten särskilt att återgivningsrätten enligt 16 redan nu är förenad med riitt till ersättning. KLYS finner sig däremot inte kunna godta utredningens tolkning av Bernkonventionen för bedömning av om 16 URL är förenlig med konventionen. Den franska texten i art har översatts med "för belysning av undervisning genom skrifter" etc. KLYS menar att utredningen i sin tolkning sammanfört "undervisning" med "genom skrifter" till ett uttryck. Detta är inkorrekt enligt KLYS, som gör gällande att den rätta innebörden i stället måste vara att rätt till fritt nyttjande föreligger för "belysning av undervisning'', vare sig undervisning sker genom skrifter eller på annat angivet sätt. Nyttjandet skall vidare stå i överensstämmelse med god sed. Utgivning av en antologi med rubriken "Svensk 1900-talslitteratur" kan enligt KL YS med en rättvisande tolkning av art inte rymmas under bestämmelsen. En sådan utgivning måste anses ha ett vidare syfte än att ske för belysning av undervisning. Sveriges författareförening uttalar sig i detta avsnitt kritiskt beträffande utredningens uttalanden om s a m I i n g s v e r k t i 11 b r u k vi d g u d s t j än s t. Ett nyttjande av sådana verk saknar stöd i art Föreningen kan inte heller dela utredningens uppfattning att det här gäller verk som oftast faller vid sidan av "normal" exploatering och där nyttjandet inte heller i övrigt oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen utan skulle kunna ske med visst stöd av art Tvärtom anser föreningen att verk som är lämpliga att ta in i här

58 Prop. 1973: aktuella samlingsverk oftast inte finner någon användning ut:mför detta mångfaldigande. Sålunda kan t. ex. skapare av sakral musik som regel inte räkna med ett mångfaldigande annat än just i dylika samlingsverk. Föreningen anför vidare att skälen till att gudstjänstlivet ägde behov av en tvångslicensiering motsvarande den för undervisningsväsendet var minst sagt bräckliga i förarbetena till URL. Anledning saknas enligt föreningen att i lagen tillgodose så speciella behov och man finner med hänsyn till dessa synpunkter att 16 URL bör omredigeras i detta sammanhang. KLYS framför liknande synpunkter. I fråga om visnings rätten enligt art. 11 bis av litt er ära och musik a 1 is k a verk gör KLYS gällande att sådan visning i television för att uppfylla kraven i Bernkonventionen måste förenas med rätt till ersättning för upphovsmännen. 23 URL bör därför - i enlighet med vad som nu gäller för bildkonstnärer enligt 25 URL - ändras för att bringas i överenssfämmelse med konventionen. Sveriges f örfattareförening intar liknande ståndpunkt i frågan. Såvitt gäller redogörelsen för f i 1 m r ät t i g h e te r n a enligt art. 1 4 b i s. 2. b. har vissa av utredningens uttalanden mötts av kritik från Sl'eriges för/ altare/ örening. Som anmärkningsvärt betecknar föreningen uttalandet att det beträffande 39 URL ligger "i sakens natur" att de översättningar som är nödvändiga för att ett verk skall göras tillgängligt för allmänheten måste få företas. Enligt föreningens mening gör sig utredningen här skyldig till en glidning i betydelsen av uttrycket "tillgänglig för allmänheten". Lagens mening måste uppenbarligen vara att verket bringas ut till allmänheten. Om verket därvid förstås är en helt annan fråga som i vidare mening har samband med t. ex. språkgränser. Att en oöversatt svensk film som visas i Paris i den meningen är "otillgänglig" för allmänheten betyder givetvis inte att den ej gjorts tillgänglig för samma publik i URL:s mening. Såvitt gäller översättning av talade inslag till annat språk, s. k. dubbing, anför föreningen att sådan kräver en anpassning av den utländska texten inte bara till originaltexten utan också till den talande skådespelarens munrörelser och övriga mimik. Detta kan medföra att man betydligt avlägsnar sig från originaltexten och en sådan bearbetning inryms enligt föreningen uppenbarligen inte under 39 URL. KLYS framför liknande synpunkter. Frågan om f i 1 m r ä t t i g h e t e r n a e n 1 i g t 3 9 U R L tas i detta sammanhang upp av juridiska fakulteten vid Lunds universitet, som anför att upphovsmän till musikaliska verk enligt 39 URL har erhållit en privilegierad ställning i förhållande till andra upphovsmän. Fakulteten anför vidare att de försök som gjordes under förarbetena till Stockholmskonferensen att införa en motsvarande privilegierad ställning också i konventionstexten stötte på motstånd. Upphovsmännen till de musikaliska verken tillerkändes i detta avseende inte bättre ställning än huvudregissörer och upphovsmännen till scenariotextcr och

59 Prop.1973:15 59 dialoger, allt såvitt gäller verk som skapats för framställning av filmverk och där den nationella lagstiftningen inte stadgar annat. Fakulteten hemställer med anledning härav att 39 URL ändras så, att kompositörens särskilda privilegium tas bort och att i stället bestämmelser införs som svarar mot konventionstexten. Regeln bör alltså enligt fakulteten få den generella innebörden att upphovsmän, som lämnat bidrag till ett filmverks framställning, inte skall kunna motsätta sig filmverkets mångfaldigande, spridning, offentliga framförande, överföring till allmänheten genom tråd, utsändning genom radio samt återgivande av texter på annat språk eller översättning av talade texter till annat språk. Detta skall gälla under förutsättning att upphovsmännen i fråga åtagit sig att lämna bidrag som nu sagts och att ingen överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll träffats. Dessa bestämmelser skall dock inte tillämpas på upphovsmän till scenariotexter, dialoger och musikaliska verk, som skapats särskilt för framställningen av filmverk, och inte heller på dettas huvudregissör. Fakulteten uttalar vidare att, om 39 URL också i fortsättningen skall anses gälla inte bara sådana upphovsmän som gjort prestationer avsedda direkt för filmverket utan också med avseende på förut existerande verk (preexistenta verk), musikaliska verk inte bland dessa bör ha en bättre ställning än andra upphovsrättsligt skyddade verk. Fakulteten tar också upp till behandling en punkt i FotoL:s bestämmelser som inte har föranlett förslag till ändring från utredningens sida, nämligen den som reglerar s k y d d s t i d e n f ö r f o t o g r a f i s k a a I s t e r m e d k o n s t n ä r I i g t e I I e r v e t e n s k a p I i g t v ä r d e (15 andra stycket FotoL). Fakulteten uttalar härvid att det för "verkshöjd" normalt inte krävs något konstnärligt eller vetenskapligt värde och att det brukar sägas att även dålig konst kan åtnjuta upphovsrättsligt skydd blott den är tillräckligt individuellt präglad. Fakulteten finner det därför lämpligt att i detta sammanhang ändra bestämmelserna i FotoL på denna punkt så att de överensstämmer med nämnda allmänna princip Föreslagna lagändringar m. m. När det gäller bestämmelserna i 6 0 o c h 6 1 U R L o m 1 a g e n s t i 11 ä m p n i n g s o m r å d e har de föreslagna lösningarna på vissa punkter föranlett yttranden av några remissinstanser. Sålunda är KLYS kritisk till utredningens uppfattning att det av 60 första stycket skulle framgå att det endast är tillämpningsområdet för lagens regler om upphovsrätt som regleras i paragrafen och att den svenska internationella privaträttens regler skall tillämpas beträffande de regler i URL som rör upphovsrättsliga avtal (t. ex. 39 ). En sådan uppfattning förefaller enligt KL YS sakna stöd i förarbetena och framgår långt ifrån entydigt av lagtexten. Utredningens syn på innebörden av 60 bör enligt KLYS ges ett tydligare uttryck än enbart

60 Prop. 1973: motivuttalanden rörande uttrycket "Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt... " KLYS framhåller vidare att utredningen inte närmare har belyst skillnaderna i rättslig effekt mellan den tolkning som utredningen valt och någon annan tolkning. Inte minst med hänsyn till regleringen av filmrätten hade det enligt KLYS varit av intresse, om utredningen närmare hade redovisat de olikheter i praktisk effekt som kan aktualiseras av vart och ett av tolkningsalternativen. Utredningens val av uppfattning är enligt KLYS av principiell betydelse och inte enbart en rättsteknisk fråga. Ett utförligt klargörande ter sig därför befogat. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet efterlyser i lagtexten eller åtminstone i motiven närmare riktlinjer för tolkningen av uttrycket "vanliga vistelseort" och det sätt på vilket det skiljer sig från begreppet "hemvist", eftersom detta knappast torde vara klart enligt i Sverige förhärskande rättsligt språkbruk. Fakulteten frågar sig sålunda, om med uttrycket "vanliga vistelseort" avses endast en rent faktisk vistelse under längre tid och att syftet att kvarstanna resp. återvända till tidigare vistelseland eller flytta till ett annat land inte skall tillmätas någon betydelse. Fakulteten berör även den föreslagna presumtionsregeln om vem som skall anses som producent av filmverk och uttalar att den avsedde filmproducenten vanligen torde vara en juridisk person. Fakulteten efterlyser även för sådant fall åtminstone i motiven vissa riktlinjer för bestämningen av vad som i detta sammanhang menas med en filmproducents "säte" och i varje fall vad som till skillnad därifrån menas med hans "vanliga vistelseort". Även Nationalmuseum berör frågan om uttrycket "vanliga vistelseort" och ifrågasätter lämpligheten av att införa uttrycket i lagtexten, eftersom detta kan medföra risk för osäkerhet vid tillämpningen. Det är nämligen enligt museet bland komtnärer relativt ofta förekommande med dubbel bosättning i skilda länder mellan vilka man växlar på ett sådant sätt att båda länderna kan betecknas som "vanlig vistelseort" i den mening som normalt språkbruk infögger i orden. Några rcmissinstanscr tar även upp frågan om skydds tids j ä m f ö r e 1 se n. Svea hovrätt ifrågasätter om den nuvarande regleringen i detta avseende är förenlig med grundprincipen om nationell behandling och anför, i likhet med den skiljaktiga meningen inom utredningen, att art i den nya konventionstexten inte synes ge stöd för inskriinkning av denna princip. Även hovrätten för Västra Sverige och Sveriges författare/ örening intar en likartad ståndpunkt i frågan. Hovrii:ten för Västra Sverige anmärker att transformeringen av uttrycket "un immcublc" i konventionens art. 4.b. och 5.4.c.2. bör erhålla samma lydelse i 60 första stycket punkt 5. URL och i 1 3 mom. sista stycket TK. I den mån de i den svenska texten använda uttrycken redan nu innefattar en ändring av tillämpningsområdet i förhållande

61 Prop.1973:15 61 till konventionstexten förordar hovrätten att bestämmelserna utsträcks att omfatta också sådana konstverk som exempelvis skulpturer inhuggna i urberget. Den föreslagna ändringen av d e f i n i t i o n e n a v u t g i v e t verk i 8 UR L föranleder erinringar från några remissinstanser. Ho1Tiitten för Västra Sverige uttalar att en ändring inte förefaller att ha någon funktion att fylla. Hovrätten framhåller vidare att kongruens behålls med ifrågavarande uttryck i paragrafens första stycke och 4 FotoL om ändringen inte genomförs. Inte heller TRU-kommitten finner ~indringen vara erforderlig särskilt som "lovligen" enligt motiven till 8 URL angetts vara liktydigt med samtycke av upphovsmannen. Sveriges advokatsamfund anser att uttrycket "lovligen" bör behållas. Samfundet åberopar att ordet "lovligen" införts på hemställan av lagrådet i stället för det av auktorrättskommitten föreslagna "lagligen'' och bättre svarar mot gällande upphovsrättslig lagstiftning än utredningens förslag. Ett verk torde nämligen enligt URL kunna anses utgivet även om utgivningen skett utan upphovsmannens samtycke. Således kan enligt samfundet konstverk intas i kritisk eller vetenskaplig framställning eller i skolböcker och därigenom utges utan upphovsmannens tillstånd (14 och 16 URL). Som förutsättning för att detta skall kunna ske gäller bara att verket visats offentligt. Härtill kommer enligt samfundet att det från tolkningssynpunkt framstår som mindre lämpligt att beträffande begreppet offentliggörande behålla rekvisitet "lovligen" medan man för utgivning inför en annan formulering samtidigt som utredningen, fastän knappast riktigt, framhåller att uttrycken är synonyma. När det gäller b e s t ä m m e 1 s e n i 1 1 U R L o m r ä t t e n t i 11 m å n g f a I d i g a n d e f ö r e n s k i 1 t b r u k ansluter sig så gott som samtliga remissinstanser till utredningens uppfattning att denna rätt har missbrukats, särskilt inom undervisningsväsendet. Däremot r:jder det delade meningar om en lagändring är påkallad. För en sådan lagändring uttalar sig i huvudsak de remissinstanser som företräder upphovsmännens intressen. Sveriges för/ attareförcning uttalar sålunda att föreningen i och för sig delar uppfattningen att särskilda regler behövs för att tillgodose bl. a. undervisningsväsendets behov. Föreningen finner emellertid att det inte kan betraktas soni självklart att en sådan reglering skall ske genom URL. Härvid hänvisar föreningen till ett förslag som KLYS avgett i annat sammanhang och där man förutsatt att regleringen skall ske genom privaträttsliga avtal av kollektiv art. Enligt föreningen är det missbruk som nu förekommer klart i strid med de begränsningar som den nya konventionstexten föreskriver. Föreningen förordar därför att 11 URL ändras i enlighet med utredningens förslag. Samma ståndpunkt intas av KLYS, FLYCO, KRO, Föreningen svenska tecknare, Smni, Svenska teaterförbundet,

62 Prop. 1973: Svenska musikerförbundet och Sve11ska fotografernas förbund samt i princip även av Stim. U11iversitetska11slersiimbetet tillstyrker ändringsförslaget men understryker samtidigt - i enlighet med ett av juridiska fakulteten vid Stockholms universitet avgivet yttrande - nödvändigheten av att ett avtal snarast träffas mellan upphovsmannaorganisationerna och huvudmännen inom undervisningsområdet rörande kopiering av skyddat material. Samma åsikt uttalar rektorsämbetet vid Stockholms universitet och även utbildningsnämnden inom sektionen för kemi vid tekniska högskola11 i Lund framför, såvitt gäller frågan om avtalsreglering, liknande synpunkter. Ändringsförslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran också av rektorsämbetena vid handelshögskolan i Göteborg och Chalmers tek11iska högskola, sektionen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm samt av en ledamot av utbildningsnämnden inom sektionen för maski11teknik vid tekniska högskolan i Lund. Utom av nu angivna företrädare för undervisningsväsendet tillstyrks eller lämnas ändringsförslaget utan erinran av statens ko11stråd, Svenska bokförläggareföreninge11, AB Allmänna förlaget och Föreningen Sveriges filmproduceriter. Ändringsförslaget avstyrks av Svea hovrätt, lzovrätten för Västra Sverige, skolöverstyrelsen, TRU-kommitten, Teatrarnas riksförbund, Sveriges radio, Sveriges industriförb1md och Sve11ska arbetsgivareföreni11gen. Dessa remissinstanser anser i likhet med vad Hesser anfört i särskilt yttrande, att ändring av stadgandet inte nu påkallas av hänsyn till den nya konventionstexten och inte heller i övrigt bör företas i detta sammanhang. Svenska reklambyrå/ örbundet uttalar sig i samma riktning. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, i vars yttrande rektorsämbetet vid universitetet instämmer, vill inte motsätta sig den föreslagna ändringen men delar Hessers i nyssnämnda yttrande uttalade mening att en utredning av problemkomplexet i dess helhet bör komma till stånd innan någon ändring vidtas. Rektorsämbetet vid Umeå universitet, Kungl. biblioteket och forskningsbiblioteksrådet framför liknande synpunkter. Utbildningsnämnden vid samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet avstyrker ändringsförslaget med angivande att de intressen nämnden har att bevaka bäst tillgodoses med nuvarande ordning. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker ändringsförslaget men uttalar att 11 snarast möjligt och lämpligen i detta sammanhang bör ses över. Rektorsämbetet vid Lunds universitet delar fakultetens synpunkter och tillägger att man vid preciseringen av området för mångfaldigande för enskilt bruk särskilt bör beakta den högre undervisningens behov av aktuellt undervisningsmaterial. De remissinstanser som i sina yttranden har berört förslaget till

63 Prop.1973:15 63 ändring av 5 F o t o L hänvisar i denna fråga till den inställning som de intagit i fråga om förslaget till ändring i 11 URL. Utredningens förslag att bestämmelsen om p r e s s en s I ån e rätt i 1 5 U R L skall upphävas tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Pressens samarbetsnämnd, i vars yttrande Tidningarnas arbetsgivareförening och Tidningarnas telegrambyrå instämmer, ansluter sig till utredningens förslag. Tidningarnas telegrambyrå redogör i sitt yttrande i korthet för den bevakning och förmedling av nyheter som företaget ombesörjer. Sålunda anförs att nyhetstjänsten ibland kan innefatta direkta citat ur artiklar som berör speciella områden. Det framstår enligt Tidningarnas telegrambyrå som angeläget att ändringsförslaget inte i något avseende kan ge stöd för en mera restriktiv hållning till den form av nyhetsförmedling som företaget bedriver. Ett stort antal remissinstanser tillstyrker förslaget om upphävande av bestämmelsen om l j u d u p p t a g n i n g f ö r u n d e r v i s ni n g s ä n d a m å I i 1 7 U R L eller lämnar förslaget utan erinran. I huvudsak återges i dessa yttranden samma skäl som har anförts av utredningen. Universitetskanslersämbetet förklarar sig principiellt tillstyrka att 17 upphävs men motsätter sig att detta sker, innan avtal föreligger mellan berörda parter. Ett upphävande av paragrafen innan garantier lämnats för att undervisningsväsendet får motsvarande möjligheter till mångfaldigande inom ramen för en allmän avtalsreglering skulle enligt ämbetet innebära starkt försämrade villkor för undervisningsväsendet till förmån för upphovsmännen. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet uttalar att frågan om 17 skall bibehållas eller avskaffas bör tas upp i samband med den översyn av 11 URL som fakulteten föreslagit. Urbildningsnämnden vid samhällsvetenskapliga fakulteten i Lund, skolöverstyrelsen, TRU-kommittht och Sveriges Radio avstyrker utredningens förslag. Skolöverstyrelsen erinrar i detta sammanhang inledningsvis om att tillkomsten av 17 visserligen innebar en nyhet i URL men att denna reglering i sak inte var ny utan bara innebar att man lagfäste en praxis som dessförinnan sedan länge funnits på skolområdet. Att bestämmelsen togs in i lagen motiverades främst med att det ansågs vara ett starkt allmänt intresse att främja verksamheten vid bl. a. AVcentraler. En sådan verksamhet ansågs från såväl teknisk som ekonomisk synpunkt överlägsen de_ inspelningar som annars bara skulle kunnat göras med stöd av 11 URL. Styrelsen konstaterar att en synnerligen snabb utveckling av landets AV-centraler kunnat ske under 1960-talct med stöd av de möjligheter som 17 öppnat. Enligt styrelsens mening år det orimligt att nu plötsligt helt rycka undan grunden för en redan etablerad verksamhet av den omfattning som det här gäller.

64 Prop. 1973: Med hänsyn till den expanderande undervisningen skulle skäl snarare kunna åberopas för att utvidga 17. Styrelsen erinrar vidare om att upphovsrättsliga frågor i anslutning till 17 utreds inom AUU-sakkunniga (sakkunniga för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet). I avvaktan på dessas förslag avstyrker styrelsen att 17 upphävs. Styrelsen finner vidare utredningens ställningstagande till frågan om att utvidga paragrafen till att avse även inspelningar av telcvisionssändningar beklagligt. Styrelsen uttalar i denna fråga att inslaget av television i undervisningen har undergått en explosionsartad utveckling. Många kommuner börjar nu utrusta skolorna med videobandspelare och internt distributionsnät för televisionssändningar varjämte stora investeringar görs i televisionsmottagare. Med den begränsning i rätten att banda televisionsprogram som f. n. föreligger kan denna utrustning emellertid inte utnyttjas i en omfattning som motsvarar skolornas behov. Styrelsen finner därför att starka skäl talar för att inspelningsrätten enligt 17 skall utvidgas att avse även televisionsprogram. Liknande synpunkter framförs även av Sveriges Radio som i anledning av den avtalsreglering som utredningen rekommenderar också framhåller vikten av att förhandlingarna förs mellan representanter för skolväsendet å ena sidan och berörda upphovsmän å den andra sidan, eftersom företaget inte anser sig vara part i sammanhanget och därför inte heller skall svara för de ökade kostnaderna. Sveriges Radio betonar dock vikten av att dessa kostnader stannar på en rimlig nivå. För att försäkra sig om detta och för att ge skolorna tillgång till önskat material kan man enligt Sveriges Radio eventuellt överväga om inte ett system med tvångslicenser kan vara förenligt med Bernkonventionen. Sveriges Radio berör i sitt yttrande också utredningens uttalanden om vuxenutbildningen. Företaget ifrågasätter om inte den hittillsvarande tolkningen av begreppet "un<lervisningsverksamhet", som tvingat TRU-kommitten att gå fram avtalsvägen, numera är otidsenlig och alltför snäv. Sveriges Radio pekar på den rätt till särskild prövning vid offentliga skolor som den enskilde studeranden vid vuxenutbildningen har. Om eterburen undervisning har gett underlag för kunskaperna och möjlighet till särskild prövning finns, borde denna undervisning, om en organisatorisk kontroll kan skapas, enligt Sveriges Radio också anses ligga inom begreppet undervisningsverksamhet. Med anledning av utredningens uttalande att mångfaldigande enligt 17 s URL inte är förenligt med art i den nya konventionstexten anför TRU-kommitten att dess avtalspraxis i fråga om bestämmande av honorar till medverkande mindre väl motsvarar den bild som utredningen gett åt den. I själva verket innesluter ingångna avtal endast i begränsad omfattning ersättning för avstådd förfoganderätt. Kommitten anför i denna del vidare:

65 Prop.1973: Från år 1968 har TRU ingått ca 140 avtal med manusförfattare (ämnesexperter) m. fl. Avtalen har gällt l) Manus till kurspaket (tvoch/eller radioprogram samt stödmaterial), 2) Manus till tv- och/eller radioprogram, 3) Manus till stödmaterial, 4) Annan uppgift (t. ex. arbete utfört i egenskap av programproducent, regissör). Ungefär hälften av avtalen kan hänföras till kategori 1. Dessa 70-tal avtal är antingen anställningsavtal (hel- eller deltid tillsvidare viss tid) eller uppdragsavtal med någon övervikt för de sistnämnda. Vid anställningsavtalen har honorar regelmässigt bestämts till visst belopp per månad motsvarande ersättning för mistade löneförmåner jämte visst tillägg i överensstämmelse med vad som följer av kommittekungörelsen vid tjänstledighet för offentligt uppdrag. Inget av dessa avtal innefattar uttryckligen eller på annat sätt ersättning för "överlåtelse av upphovsrätt" (strängt taget kan TRU i sin egenskap av myndighet själv inte vara bärare av upphovsrätt). Vid de ca 40 uppdragsavtalen under kategori l har honorar bestämts mestadels genom engångsersättning, i några fall ersättning per program eller per arbetsdag samt undantagsvis ersättning per arbetstimme. Vid beloppens fastställande har beaktats den paragraf i avtalet ( 3) som innehåller att TRU erhåller förfoganderätt till rrestationerna. I åtta avtal - samtliga avseende engagemang av univcrsitetslärare för manus till kurspaket för tv-program, visst antal dubbeltimmar, i ämnet hållfasthetslära - har avtalats om särskild ersättning för nyttjanderätt enligt 3 (uppgiften hämtad från sammanställningar över engagemangsavtal tiden 1968-februari 1970). I dessa fall har honoraret utgått med 500 kr/arbetsdag och särskilda ersättningen med 300 kr/producerad dubbeltimme. Vad gäller de övriga av ovan angivna fyra kategorier förekommer som regel endast uppdragsavtal, varvid honorar oftast beshims genom engångsersättning. Åtminstone beträffande kategori 2 har härvid hänt att visst beaktande av förfoganderättsparagrafen skett. Beträffande kategori 4 har i ett fall en regissör erhållit visst belopp som "ersättning för att TRU erhåller fri distributionsrätt förutom etervisning". Avslutningsvis får nämnas att TRU i en del av nu berörda avtal överenskommit med vederbörande om vissa begränsningar tidsmässigt eller sakmässigt av sin förfoganderätt till prestationerna. Sedan en tid har aktualiserats upptagande av förhandlingar mellan SACO resp. FLYCO och TRU rörande engagemang av manusförfattare m. fl. (limnesexperter). SACO har härvid under hand framfört ett bud innefattande på visst sätt fixerad ersättning även för upphovsrätt." Kommitten ställer sig med hänsyn tilj vad som anförts tveksam till om mfmgfaldigande av den typ som avses i 17 f. n. verkligen kan anses ha sådant ekonomiskt värde för upphovsmännen att paragrafen strider mot art Kornmitten uttalar dock att utvecklingen kan sägas gå i den riktningen. I fråga om det ytterligare skäl, som utredningen anfört för att slopa paragrafen, nämligen att få en enhetlig rätt att spela in program från TRU-kornrnitten och från Sveriges Radio, uttal.ar kommitten att utredningens resonemang förefaller konstruerat. Fråga om 17 bör upphävas bör enligt kommitten uteslutande bedömas från den avvägning som gjordes när regeln kom till, dvs. avvägningen mellan den fria inspelningen 5 Riksdagen sam/. Nr 15

66 Prop : som värdefullt hjälpmedel för undervisningen å ena sidan och upphovsmlinnens intresse å andra sidan. Kommitten tar även upp frågan om vuxenutbildningen och konstaterar att utredningen tillskrivit kommitten uppfattningen att sådan undervisning inte lir "undervisning" i URL:s mening när den sker i viss av utredningen närmare angiven form. Kommitten förklarar sig lämna därhän varifrån utredningen hämtat sitt uttalande och framför beträffande vuxenutbildningen synpunkter som i stort sett överensstämmer med vad Sveriges Radio uttalat i frågan. Kommitten anför anslutningsvis att 17 torde kunna behållas. Däremot ställer sig kommitten mera tveksam till om tillämpningsområdet för 17 bör utvidgas till att även omfatta televisionssändningar men anser dock att frågan är förtjänt att prövas närmare. Utredningens förslag om upphävande av 19 första st y c k e t URL angående tonsättares rätt att utnyttja d i k t för kompositionsändamål har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Sveriges advokatsamfund pf1pekar dock att utredningen inte berört vissa praktiska konsekvenser som torde uppstå vid slopandet av bestämmelsen. Samfundet framhåller sålunda att vissångare och andra artister, i vilkas repertoar ingår tonsatta dikter, ställs inför problemet att inhämta tillstånd från författarna eller deras rättsinnehavare för att också i fortsättningen kunna framföra sina sånger vid risk att de annars gör sig skyldiga till intrång i författarnas upphovsrätt. Samfundet tillägger dock att problemet inte torde ha någon större praktisk omfattning, eftersom flertalet författare till tonsatta dikter enligt uppgift redan lir registrerade hos Stim. KLYS förklarar sig inte dela utredningens uppfattning att paragrafens andra stycke kan stödjas på art i den nya konventionstexten. N iir det gliller utredningens förslag till ändring av 2 1 U R L o m r ii t t a t t t a m e d v e r k i v i s s a r e p o r t a g e har det stora flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Ett par rcmissinstanser kritiserar dock den föreslagna formuleringen på vissa punkter. Sålunda framhåller Sveriges Radio att begreppet "nyhetsförmcdjing" synes vara snävare än vad som menas med information och att ett användande av det förra uttrycket i lagtexten därför innebär större inskränkning än vad som avses i konventionen. Nyhetsförmedling leder tankarna till de speciella nyhetsprogram som dagligen sänds i radio och television. Sveriges Radio erinrar om att det förekommer ett stort antal andra program med informationsvärde och att sådana program ibland kan ligga betydligt senare i tiden än den händelse som avses med programmet. Sålunda kan man behöva tid för att analysera och kommentera ett händelseförlopp mera utförligt. Enligt Sveriges Radios uppfattning skulle det framstå som stridande mot konventionens

67 Pro : mening om man i sådana fall skulle behöva inhämta upphovsmannens tillstånd bara därför att programmet tekniskt sett inte kan rubriceras som '"nyhetsförmedling". Sveriges Radio föreslår att detta uttryck tas bort och att lagtexten i stället utformas på följande sätt: "Vid redogörelse i ljudradio, television, direkt överföring eller film av dagshändelse må verk som framföres eller visas såsom led i dagshändelsen medtagas i den omfattning som betingas av det informationssyfte som avses." Föreningen Sveriges filmprod11ce111er ifrågasätter om det är lämpligt att utesluta orden "korta avsnitt av". Uttrycket "i den omfattning som betingas av ändamålet" är enligt föreningen alltför menlöst för att kunna tjäna som ersättning och ett slopande av det förra uttrycket kan få till följd att ändringen anses innebära att ett återgivande får ha betydande längd. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet uttalar att införandet av uttrycket "i den omfattning som betingas av tindamålct" innebär en ytterligare inskränkning i upphovsm~innens rätt till förmån för massmedias verksamhet. Fakulteten understryker behovet av närmare riktlinjer i lagtext och/eller motiv för hur bestämmelsen skall tillämpas. Rektorsiimbetet vid Umeå universitet tar i sammanhanget upp en fråga av mera allmän räckvidd. Ämbetet uttalar att lagstiftningen om ljudradio- och televisionsföretags handskande med visst material avser företag av typen Sveriges Radio och eventuella kommersiella företag som kan komma på området. En liknande produktion börjar emellertid också att bli aktuell inom lärosätena om än i mindre skala. Problemen om rätt att utnyttja externt producerad text och bild återkommer även inom detta område. En begränsning enbart till radio- och televisionsforetag kan alltså enligt ämbetet i framtiden vålla svårigheter, när lärosätena vid produktion skall använda de tekniska resurser som ställs till deras förfogande. Ämbetet anför att lagtexten därför bör kompletteras eller också bör frågan tas upp i tillämpningskungörelsen. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om det i lagtexten använda uttrycket "framföres eller visas" överensstämmer med "ses eller höres", vilket uttryck används i art. 10 bis.2. i den nya konventionstexten. Förslaget till ändring av 8 F o t o L har berörts särskilt bara av Sveriges Radio som därvid hänvisar till sitt yttrande över förslaget till ändring i 21 URL. Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget till ändring av bestämmelsen om visning av konstverk i 25 URL har så gott som samtliga antingen tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan erinran. Förslaget att införa en bestämmelse som svarar mot regleringen i 9 FotoL möts dock av kritik av ett par remissinstanser. Sveriges advokatsamfund påpekar till en början att utredningen härigenom i URL inför en bestämmelse enligt vilken upphovsmannen för att hävda

68 Prop.1973:15 68 sin rätt måste meddela ett förhandsförbud. Utredningen gör således avsteg från en i samband med 19 URL uttalad princip om att Jagen bör befrias från sådana bestämmelser. Även med bortseende från detta kan enligt samfundet ifrågasättas om den föreslagna ändringen bör genomföras. Det torde nämligen kunna diskuteras om det finns anledning att låta visning av konstverk i television följa samma regel som gäller för visning av fotografier. Inte heller av andra ~kli! torde det enligt samfundet finnas anledning att begränsa upphovsmannens rätt att förfoga över verket vid televisionsutslindningar. Samfundet förordar därför att den föreslagna bestämmelsen utgår. Telcvisionsföretaget bör i förväg inhämta tillstånd att göra upp om ersättningsfrågorna. Möjlighet att träffa avtal härom med upphovsmannaorganisationerna torde föreligga. Fören ingen Sveriges filmproducenter redovisar liknande synpunkter i frågan. För att tillgodose konstnärens rådighet över sina verk kan man enligt föreningen införa en regel av innebörd att visning:srätt mot ersättning föreligger, om televisionsföretaget tillskrivit upphovsmannen under hans senast kända adress med begäran om rätt till visning och upphovsmannen inte inom viss tid därefter har avböjt framställningen. Utredningens förslag till utformning av ikraft trädan de - och ö ve r g å n g s b e s t ä mm e I s er n a har inte föranlett någon erinran. 3.4 Föredraganden Frågan om ratificering av Bernkonventionens Paristcxt och den reviderade Viirldskonventionen om upphovsrätt Det ligger i sakens natur att frågor rörande rätten till litterära och konstnärliga verk ofta spänner öv~:r de nationella gdinscrna och att det hlir föreligger ett framträdande behov att finna ändamålsenliga lösningar på det internationella planet. Det internationella samarbetet på detta område är också av gammalt datum. Av grundläggande betydelse för utformningen av upphovsrätten på det internationella planet är den år 1886 tillkomna Bernkonventionen för s1.)'dd av litterära och konstnärliga verk som har vunnit bred anslutning, särskilt bland de europeiska staterna men också bland många utomeuropeiska. Den år 1952 tillkomna Världskonventionen om upphovsrätt har också spelat en viktig roll genom att dels överbrygga vissa skiljaktigheter i rättssystemen mellan å ena sidan de till Bernkonventionen anslutna staterna och å andra sidan stater som står utanför denna konvention, bl. a. Förenta staterna, dels ge Hinder med ett ännu outvecklat upphovsrättsligt skydd möjlighet att bli delaktiga av en internationell gemenskap på området. Även på det nordiska planet förekommer sedan länge ett omfattande upphovsrättsligt samarbete. Den nuvarande lagstiftningen på detta om-

69 Prop.1973:15 69 råde i Danmark, Finland, Norge och Sverige, tillkommen i början av 1960-talet, är som ett resultat härav utformad på ett väsentligen likartat sätt. Sverige, som anslöt sig till Bernkonventionen redan år 1904 och som är anslutet till Världskonventionen om upphovsrätt sedan år 1961, har sedan länge tagit aktiv del i strävandena att genom successiva revisioner av dessa konventioner anpassa den upphovsrättsliga regleringen till utvecklingen på de tekniska, sociala och kulturella områdena. Inte minst utvecklingsländernas särskilda problem har därvid kommit allt mer i blickpunkten under senare år. Den kanske mest betydelsefulla svenska insatsen i detta hänseende gjordes i samband med den revision av Bernkonventionen som skedde vid en diplomatisk konferens i Stockholm år Den svenska regeringen var ansvarig för det program som låg till grund för denna revision. Revisionen innebar, förutom vissa ändringar av Bernkonventionens administrativa bestämmelser och slutbestämmelser, betydelsefulla ändringar av och tillägg till konventionens materiella bestämmelser, upptagna i art Ändringarna syftade väsentligen till att bygga ut och förstärka det upphovsrättsliga skyddet. rnirjämte antogs ett särskilt protokoll rörande utvccklingsländerna, det s. k. u-iandsprotokollet, avsett att göra det möjligt för dessa länder att i vissa hänseenden tillämpa mindre vittgående skyddsbestämmelser än som innefattas i själva konventionen. Sverige ratificerade år 1969 Stockholmstexten av Bernkonventionen med undantag för de materiella bestämmelserna i art En ratifikation av dessa bestämmelser kunde inte ske samtidigt, eftersom det visade sig nödvändigt att först utreda frågan vilka ändringar i vår upphovsrättsliga lagstiftning som krävdes för att bringa denna i överensstämmelse med nämnda bestämmelser. I avbidan på att en sådan utredning kom till stånd avgav Sverige med stöd av vissa särskilda bestämmelser i konventionen och u-jandsprotokollet en förklaring rörande provisorisk tillämpning av protokollet. Beträffande de närmare överväganden som gjordes i detta sammanhang ber jag att få hänvisa till prop. 1969: 34 s Under och närmast efter l 967 års Stockholmskonferens visade utvecklingen att bara ett fåtal länder var beredda att tillträda u-landsprotokollet. Det stod så småningom klart, att de flesta högt utvecklade länderna inte skulle komma att tillträda detta. Denna utveckling kom inte helt överraskande för oss. Även om protokollet överensstämmer i sina huvuddrag med det av svenska regeringen framlagda förslaget, går det på vissa viktiga punkter längre i utvecklingsfändernas favör än vad som fri'm början föreslogs från svensk sida. Detta gäller särskilt i fråga om skyddstiden och rätten till utnyttjande av vissa verk inom undervisningsväsendet. I det uppkomna läget beslöts att en ytterligare revision av Bernkonven-

70 Prop.1973:15 70 tionen skulle företas i syfte huvudsakligen att beträffande det upphovsrättsliga skyddet i utvccklingsländerna få till stånd nya regler som kunde vinna bredare anslutning ~-in vad som blivit fallet med dem som tillkom vid Stockholmskonferensen. En sfldan revision gjordes på sommaren 1971 vid en diplomatisk konferens i Paris, i vilken Sverige deltog. Vid Pariskonferensen antogs en ny text av Bernkonventionen, den s. k. Paristcxten. De materiella bestämmelserna i art lämnades därvid orubbade i förhållande till Stockholmstexten, medan vissa nya regler infördes i de administrativa bestämmelserna och slutbestämmclserna. Till Paristexten är vidare fogat ett bihang med regler om u-ländernas rättigheter som ersätter u-landsprotokollct i Stockholmstexten. Bihanget utgör en integrerande del av Paristexten av Bernkonventionen. Art och bihanget till Paristexten träder enligt art a. i kraft tre månader efter det att minst fem unionsländer har ratificerat eller anslutit sig till texten och dessutom Frankrike. Förenta staterna, Spanien och Storbritannien har blivit bundna av den reviderade Världskonventioncn om upphovsrätt. Art träder enligt art för varje unionsland i kraft tre månader efter den dag då generaldirektören har lämnat meddelande om att landet har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument. Paristexten av Bernkonventionen har undertecknats av 35 stater, däribland de nordiska länderna utom Island. Den har hittills ratificerats endast av Frankrike och Ungern. Vid Pariskonferensen reviderades också Världskonventionen om upphovsrätt. Ändringarna avser att tillgodose u-ländernas behov av tillgång till verk framför allt inom utbildningsväsendet. De nya bestämmelserna överensstämmer i princip med bestämmelserna i bihanget till Paristexten av Bernkonventionen. Till Världskonventioncn har fogats två protokoll angående skydd för verk av statslösa och flyktingar resp. skydd för verk som har puhlicerats av Förenta nationerna (FN) eller vissa andra internationella organisationer. Protokollen är i huvudsak av samma innehåll som två tilläggsprotokoll till den ursprungliga konventionen. Den reviderade Världskonvcntionen träder enligt art. IX i kraft tre månader efter det att tolv ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrumcnt har deponerats. Den har undertecknats av ett trettiotal stater och har hittills ratificerats av Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien och Ungern. De nya konventionstexterna och u-landsbihanget till Bernkonventionen innebär i huvudsak följande. I Bernkonventionen har bestämmelserna om konventionen~; tillämpningsområde i vissa hänseenden utvidgats och förtydligats. Sålunda har i frågan om vilka slag av verk som åtnjuter skydd enligt konventionen införts delvis nya regler beträffande officiella texter samt tal, föredrag och liknande verk. Vidare har betydelsefulla ändringar gjorts i reglerna

71 Prop. 1973: om de anknytningsmoment som skall föreligga för skydd enligt konventionen. Den viktigaste nyheten är att upphovsman som är medborgare i unionsland alltid skall åtnjuta skydd för sitt verk. I motsats till vad som föreskrivs i Brysseltexten av Bernkonventionen gäller detta också om verket först har getts ut utanför unionen. Konventionen föreskriver skydd för upphovsmannens s. k. ideella rätt, dvs. bl. a. rätten att motsätta sig kränkande förfaranden beträffande verket. Reglerna härom har i den nya konventionstexten utvidgats till att gälla hela skyddstiden. Denna omfattar liksom enligt Brysseltexten i princip upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död. Den nya texten innehåller också vissa bestämmelser som gör det möjligt för unionsltinderna att föreskriva en alternativ skyddstid för filmverk. De viktigaste ändringarna gäller reglerna om upphovsmans rätt att mångfaldiga skyddat verk. Den nya texten ger i motsats till Brysseltexten upphovsmannen generell ensamrätt till mångfaldigande i vilken form det vara må. Som allmänt undantag föreskrivs dock att unionsländerna i sin lagstiftning får tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall, om sådant mångfaldigande inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. I konventionen finns en rad speciella undantag från rätten till mångfaldigande, t. ex. beshimmelser om rätt att göra citat, rätt att använda verk för undervisningsändamål, s. k. lånerätt för pressen och rätt att ta med verk i vissa reportage. Dessa regler har underkastats vissa j~imkningar. I den nya texten har vidare tagits in bestämmelser om avtal om filmning, vilka tidigare inte fanns i konventionen. Reglerna avser att underlätta det internationella filmutbytet. Bestämmelserna innehåller bl. a. en allmän prcsumtionsregel om att upphovsmän som lämnat bidrag till framställningen av ett filmverk inte kan motsätta sig t. ex. mångfaldigande, spridning och offentligt framförande av verket. Vissa kategorier av upphovsmän, t. ex. seenarioförfattare och huvudregissör, är dock undantagna från prcsumtionsregcln. Bihanget rörande 11tveckli11gsliinderna utgör en integrerande del av Paristexten av Bernkonventionen. Det avser i princip att ge dessa länder möjlighet att inträda eller kvarstanna i unionen och tillträda Paristcxten men samtidigt göra förbehåll om att de skall få tillämpa ett mindre omfattande upphovsrättsligt skydd än vad konventionens huvudtext föreskriver. Stilunda ger bihanget utvecklingsländcrna möjlighet att meddela tvångsliccns avseende öwrsättning eller mångfaldigande av verk, vars hemland är land som ~ir bundet av bihanget eller som i särskild ordning har medgett att detta får tillämpas. Särskilda förutsättningar gäller för att sådan licens skall få meddelas. En viss tid, i princip tre resp. fem år, skal! ha förflutit från verkets första publicering utan att någon översättning

72 Prop.1973:15 72 resp. någon upplaga av verket har publicerats i landet i fråga. Licens får bara meddelas för undervisningsändamål eller, såvitt gäller översättningslicenser, undervisnings- och forskningsändamål. Bestämmelserna om tvångslicens stämmer i huvudsak överens med motsvarande bestämmelser i 1967 års u-landsprotokoll men är mindre långtgående. Protokollet innehåller nämligen också regler om möjlighet att föreskriva kortare skyddstid och att inskränka rätten till radioutsändning samt att allmänt utnyttja verk inom utbildningsväsendet. Dessa bestämmelser saknar motsvarighet i u-landsbihanget. De ändringar som vid Pariskonferensen infördes i Världskonventionen innebär som nämnts i huvudsak att bestämmelser svarande mot Bernkonventionens u-landsbihang har tagits in i konventionen. Beträffande det närmare innehållet i Paristcxten av Bernkonventionen och den reviderade Världskonventionen hänvisas till den redogörelse som har lämnats i det föregående (avsnitt 3.1). Dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet underströk i den förut nämnda prop. 1969: 34 (s. 30) att det fick ses som ett svenskt önskemål att de vid Stockholmskonferensen reviderade materiella bestämmelserna i art i Bernkonventionen liksom u-landsprotokollet trädde i kraft så snart som möjligt. I fråga om c;rt i Paristexten, vilka som tidigare nämnts är identiska med motsvarande artiklar i Stockholmstexten, äger denna synpunkt alltjlimt giltighet. I det förändrade läge som numera föreligger med avseende på utvecklingsländerna torde Sverige gagna deras intressen mest effektivt genom att medverka till att bihanget till Paristexten av Bernkonventionen liksom den reviderade Världskonventionen träder i kraft så snart som möjligt och vinner bredast möjliga anslutning. Sverige bör därför ratificera Paristexten av Bernkonventionen samt den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt jämte dess protokoll. Ratificering av de administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna i Paristextcn av Bernkonventionen och av den reviderade Viirldskonvcntionen om upphovsrätt jämte protokoll föranleder inte några Iagstiftningsåtg~irder. Ett svenskt tillträde till de materiella bestämmelserna i Paristexten av Bernkonventionen kräver emellertid att vissa av bestfönmelserna i den upphovsrättsliga lagstiftningen, som f. n. bygger på 1948 års Brysseltext av Bernkonventionen, anpassas till de nya konventionsbcstämmelserna. Frågan om vilka lagstiftningsåtgiirder som fordras för att Sverige skall kunna tillträda de nya materiella bestfönmelscrna i Bernkonventionen har utretts av en slirskilt tillkallad arbetsgrupp inom justitiedepartementet. Arbetsgruppen - som här benämns utredningen - har redovisat sina överväganden i en år 1970 avgiven departementspromemoria. I promemorian föreslås vissa ändringar i upphovsriittslagcn (1960: 729, URL) och fotografilagen (1960: 730, FotoL) sam.t tillämp-

73 Prop.1973:15 73 ningskungörelsen (1964: 107, TK) till dessa Jagar. Promemorian har remissbehandlats. Praktiskt taget alla remissinstanser har tillstyrkt att Sverige ratificerar de nya materiella bestämmelserna i Bernkonventionen. De framlagda förslagen till ändringar i den svenska lagstiftningen har också på de flesta punkter mottagits gynnsamt av remissinstansema. Ett par remissinstanser har dock avstyrkt eller ifrågasatt om ratificering av de nya materiella bestämmelserna i art och därav påkallade lagstiftningsåtgärder bör ske, åtminstone f. n. Stim har ifrågasatt, om man inte före ett ställningstagande bör avvakta resultatet av den översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen som pågår inom ramen för den år 1970 tillsatta samnordiska kommitten. Vidare har Föreningen Sveriges filmproducenter riktat kritik mot utformningen av art. 14bis, som rör bl. a. filmavtal. Föreningen anför att besfämmelserna i artikeln "med inkonsekventa gränsdragningar, med undantag och undantag från undantagen" måste föranleda komplikationer och svårigheter i det internationella filmutbytet. Vad angår synpunkten att man bör avvakta resultatet av den översyn som f. n. sker på det nordiska planet av lagstiftningen om upphovsrätt, vill jag framhålla att det inte finns någon anledning anta att denna översyn kan komma att påverka bedömningen av frågan om ratificering av den reviderade Bernkonventionen. Jag vill i detta sammanhang framhålla att frågan om ratificering diskuterades vid nordiska departementsöverläggningar i Oslo i januari Det förelåg då enighet om att Danmark, Finland, Norge och Sverige bör tillträda Paristexten av Bernkonventionen så snart som möjligt och utan att resultatet av det pågående revisionsarbetet avvaktas. Det rådde ocks?t i allt väsentligt enighet om vilka ~indringar i den upphovsrättsliga lagstiftningen som hör vidtas i samband härmed. Jag anser därför inte att man behöver avvakta resultatet av översynen inom den samnordiska kommitten för att ta ställning till frågan 0111 ratifikation av konventionen. Ratificering har som tidigare nämnts länge bedömts som ani_:c Higen från svensk synpunkt och ytterligare dröjsmål bör helst undvikas. t-.1cd h~insyn till kommittens arbete bör emellertid revisionen av den upphovsriittsliga lagstiftningen nu begränsas till vad som lir nödv~indigt för ett tillträde till Paristexten av Bernkonventionen. Bedömningen av frågor av mera allmän karaktär, såsom exempelvis det av någon rcmissinstans berörda problemet om balansen mellan upphovsmlinnens intressen och det kulturella och kommersiella livets krav, bör sålunda anstå till dess att resultatet av kommittens arbete föreligger. Samma ståndpunkt intogs från de övriga nordiska ländernas sida vid de nordiska överläggningarna. Ett undantag från denna principiella begränsning ~ir dock för svensk del påkall::i.t i fråga 0111 upphovsrätten till allmänna handlingar. Till denna särskilda fråga ber jag att få återkomma senare.

74 Prop.1973:15 74 Vad sedan angår utformningen av art. 14bis i den reviderade Bernkonventionen är kritiken enligt min mening överdriven. Filmproducentfi_ireningen har inte heller preciserat sin kritik mot artikeln. Det ~ir dock självklart att man inte kan ställa lika höga krav på precision av en konvcntionstext som på intern lagstiftning, eftersom en konvention utgör en kompromiss inte bara mellan skilda sakliga intressen utan ockslt mellan olika länders rättssystem. Under alla förhållanden ;ir de svagheter som eventuellt kan vidlåda denna bestämmcls? inte av den betylklse att de ptt ett avgörande slitt bör påverka frågan om ratifikation av hela komplexet av materiella regler i konventionen. Lnder åberopande av vad nu anförts förordar jag att Sverige ratificerar Paristexten av Bernkonventionen, däri inbegripet bihanget rörande u-hin<lcrna. och den i Paris år 1971 reviderade Världskonventioncn om upphovsrlht jföntc tilläggsprotokoll. Jag tar i det följande upp frågan om de lagstiftningsåtglirc!cr som påkallas och vissa andra särskilda spörsmål som aktualiseras av n~imnda ratifikationer. Såvitt avser Paristexten av Bernkonventionen följer ja:; därvid för överskådlighetens skull den i departementspromemorian valda metoden att gå igenom texten artikel för artikel T.agstiftning som fiiranleds al' art i Paristexten l Bestämmelser som lämnats oreviderade m. m. Art innehåller som nämnts konventionens materiella bcst~imml'lscr. Av dessa har art. 1, 8 och 12 inte ändrats och förankder <l~irför ej lagstiftningsåtgärder. Art har rent konventionste~nisk karnk- 1:ir l'ch behöver inte återges i den interna svenska lagstiftningen Skyddade verk (art. 2) f art finns en katalog över skyddade verk. Skyddet har i Paristext;:n utvidgats till att omfatta även ofixerade koreografiska verk och pantomimer. Vidare har <lct klarlagts att med filmverk och fotogra[iska verk likställs verk som kommit till uttryck genom ett likartat förfarande. Enligt l ~ URL åtnjuts skydd för verk oavsett på vilket s~itt detta kommit till utlryck. Vad angftr fotografiska verk gäller enligt l FotoL att som fotografisk bild skall anses även vad som framställs genom ett med. fotografi likartat förfarande. Detta uttryck får anses lika omfattande som den nya konventionsbestämmelsen. I överensstämmelse med vad som har anförts i promemorian anser jag därför att de företagna konventionslindringarna inte påkallar någon ändring i den svenska 1 agstiftningen. I (!/'f har tagits in en bestämmelse om att unionsländerna i sin lagstiftning kan föreskriva att litterära och konstnärliga verk eller en

75 Prop.1973:15 75 eller flera grupper av sådana verk inte skall åtnjuta skydd, om de inte har upptagits på ett materiellt underlag. Enligt gällande svensk rätt åtnjuter ett verk skydd även om det inte har tagits upp på ett materiellt underlag. Som jag nyss nämnde föreskrivs i J första stycket URL att den som skapat ett litter;in eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, "oavsett på vilket sätt wrkct har kommit till uttryck''. Som praktiska exempel på s. k. ofixcrade verk kan nämnas vissa koreografiska verk liksom den sekvens av bilder som vid direktsändning i television framträder på mottagarapparalernas bildrutor. Utredningen finner att det för svensk del saknas anledning att utnyttja möjligheten att utesluta ofixerade verk frftn skydd. Förslaget har inte rnölts med någon erinran under rcmissbehandlingcn och jag finner också för egen del att det bör godtas. Utredningen har i detta sammanhang diskuterat frågan om termen filmverk. niir den förekommer på olika ställen i URL, skall anses omfatta ocks[t ofixcradc filmverk. Eftersom de olika kategorierna av verk avgränsas från varandra med hänsyn till sina inre egenskaper och inte med hänsyn till den yttre form i vilken de framträder. anser utrecningen det vara mest sannolikt att termen i princip får anses täcka också ofixcrade film verk. Utredningen har övervägt om ett förty dl i gande av lagtexten bör göras men har stannat för att så inte bör ske. Jag delar denna uppfattning. Det har under rcmissbehandlingen framgftlt att det kan vara något tveksamt om dessa typer av verk skall anses som filmverk. För egen del anser jag att det inte är lämpligt att binda rlittsutvccklingen på denna punkt, bl. a. med h1insyn till att man i rättstillämpningen bör kunna beakta den rättspraxis som eventuellt kan utbildas utomlands. I art. 2 har vidare införts ändrade bestämmelser om det skydd som skall tillkomma officiella texter. De nya reglerna lir av betydelse för utformningen av 9 URL. Jag kommer att beröra denna fråga i samband med förslaget till ändrade regler om upphovsditt till allm;inna handlingar (avsnitt ). Enligt art skall verk, som i sitt hemland skyddas bara som mönster och modeller, i annat unionsland endast ges det slirskilda skydd som i detta land tillkommer mönster och modeller. I den nya konventionstexten har tillagts att om något sådant särskilt skydd inte förekommer i landet i fråga, verket skall skyddas som konstverk. Eftersom svensk rätt i mönsterskyddslagen (l 970: 485) innehåller särskilda bestämmelser på detta omr~ide saknar bestiimmelsen betydelse för vår del. Art. 2bis innehåller regler om skyddet för politiska tal och andra offentliga anföranden och ger i princip unionsländerna rlilt att från skydd helt eller delvis undanta sådana verk. Även innehållet i denna artikel har betydelse för upphovsrätten till vissa allm1inna handlingar och kommer att behandlas i det följande (avsnitt ).

76 Prop.1973: Anknytningsmoment för skydd, regler om hemland m. m. (art. 3-6) Konventionen innehåller vissa nya bestämmelser om konventionens tillämpningsområde med hänsyn till verkets anknytning till ett unionsland. Medan enligt Brysseltexten en upphovsman som tillhör unionsland åtnjuter skydd för opublicerade verk och verk som först publiceras i unionsland men däremot inte för verk som först publiceras utanför unionen, har nu den viktiga ändringen vidtagits, att upphovsman som är m c d b o r g ar e i c t t u ni o n s 1 a n d alltid åtnjuter skydd för sitt verk (art. 3.1.a.). Med medborgare i unionsland jämställs den som har sin v a n 1 i g a v i s t e 1 s c o r t ("residence habituclle") i sådant 1 and (art. 3.2.). Upphovsman som inte tillhör ett unions ] and åtnjuter skydd enligt konventionen om verket p u b 1 i c eras f ö r s t i e t t u n i o n s 1 an d eller samtidigt i ett land utanför unionen och i ett unionsland (art. 3.l.b.). Ett verk anses ha publicerats "samtidigt" i flera länder om det utkommer i ett land inom 30 dagar från den första publiceringen i annat land (art. 3.4.). De nya bestämmelserna kdivcr vissa lindringar, främst i 60 URL, 22 FotoL och l TK, vilka innehåller regler om tillämpningsområdet för URL och FotoL. l 60 URL och 22 FotoL regleras lagarnas tilllämpning i fråga om verk eller fotografisk bild med viss närmare angiven anknytning till Sverige. I 60 första stycket URL föreskrivs att vad som i lagen är stadgat om upphovsrätt lir tillämpligt på verk av elen som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort i Sverige samt på verk som först har utgiyits här. Motsvarande bestämmelser finns i 22 FotoL. Med stöd av e 01 fullmaktsbcstämmelse i 62 URL har Kungl. Maj:t i 1 TK föreskrivit att URL vidare skall vara till Himplig dels på verk av utföndsk upphovsman, om verket först har utgivits i främmande unionsland eller i land utanför unionen men samtidigt eller inom trettio dagar därefter i unionslaml, dels på outgivet verk av medborgare i friimmande -.Jnionsland. Vidare har med stöd av fullmaktsbesfämmelsc i 23 FotoL föreskrivits i 6 ~ TK och l TK iiger motsvarande tillämpning i fråga om fotografisk bild. J promemorian konstateras att principen om att medborgarskap skall grunda skydd redan är uttalad i 60 s URL och att någon ändring i denna del därför inte är påkallad. Den nya konventionsregcln om att den som har vanlig vistelseort i unions!and lir jlimstlilld med medborgare i sådant land bör däremot föranleda vissa ändringar. Utredningen föreslår att de nuvarande bestämmelserna om skydd för verk av den som har hemvist i Sverige och av statslösa och politiska flyktingar med vanlig vistelseort här ersätts av en generell regel om skydd åt verk av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige. Vidare

77 Prop.1973:15 77 föreslås att specialregeln om vad som skall anses som "samtidig utgivning" tas in i 60 URL. Motsvarande bestämmelser bör gälla för fotografisk bild enligt 22 FotoL. Enligt promemorian är det dock inte nödvändigt att återge dessa i FotoL. Utredningen föreslår att i stället i 22 FotoL en hänvisning tas in till 60 URL. Motsvarande ändringar bör också göras i 1 TK beträffande verk från andra unionsländer. I promemorian framhålls att det inte är nödvändigt att som f. n. i 1 TK upprepa bestämmelserna i 60 URL. Det är enligt utredningen tillräckligt att i stadgandet förklara att URL:s bestämmelser om upphovsrätt skall gälla även för verk som inte har den anknytning till Sverige som avses i 60, om verket äger motsvarande anknytning till annat unionsland. Som tidigare nämnts föreskrivs i 6 TK att 1 skall ha motsvarande tillämpning på fotografisk bild. Utöver vad som nu har anförts har i konventionstexten förts in vissa andra bestämmelser som torde föranleda ändringar i de ntimnda svenska bestämmelserna. Konventionens tillämpningsområde har vidgats genom att det har införts speciella anknytningsmoment i fråga om f i 1 m v er k, byggnadsverk och konstverk. Även om de tidigare nämnda nationalitets- och publiceringskritcrierna inte är uppfyllda, skall skydd enligt konventionen inträda dels för upphovsmän till filmverk, vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland (art. 4.a.), och dels för upphovsmän till byggnadsverk uppfört i unionsland och verk av grafisk eller plastisk konst vilka utgör del av byggnad som ~ir bel~igen i ett unionsland (art. 4.h.). Den sistniimnda bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i den tidigare konvcntionstexten men har utvidgats i förhållande till denna. Vad först gäller filmvcrk föreslås i promemorian att en bestämmelse motsvarande konventionens art. 4.a. tas in i 60 URL. I samband härmed hör också tas in en i art införd presumtionsregel att, om annat ej visas, som producent skall anses den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filnwerket. I fråga om byggnadsverk m.m. föreskrivs redan i 60 URL att Jagens regler om upphovsrätt är till Eimpliga på i Sverige utfört byggnadsverk och på konstverk som har infogats i här belägen byggnad. På motsvarande sätt föreskrivs i 1 TK att bestämmelserna i URL skall gälla liven byggnadsverk av utländsk upphovsman, vilket har utförts i främmande unionsland, och verk av grafisk eller plastisk konst av utländsk upphovsman, vilket har infogats i byggnad belägen i frrimmande unionsland. På grundval av en redaktionell jämkning som skett i konventionstexten bör enligt utredningen regeln om konstverk i 60 URL göras tillämplig inte bara på konstverk som har infogats i här belägen byggnad utan även på konstverk som har infogats i annan med marken fast förenad anordning. Utredningens tidigare nämnda förslag att i 22 FotoL och 1 TK föra in hänvisningar till de kriterier för tillämpningsområdet som

78 Prop. 1973: anges i 60 URL gäller också de nu nämnda bestämmelserna om filmvcrk, byggnadsverk och konstverk. Utredningens förslag till de ändringar i den svenska lagstiftningen som föranleds av de nya reglerna om konventionens tillämpningsområde har tillstyrkts under rcmissbehandlingen och jag finner också för egen del att de till övervägande del bör godtas. Jag anser det emellertid inte vara lämpligt att i 22 FoloL ta in en bestämmelse om att 60 URL skall äga motsvarande tilfampning i fråga om rätten till fotografisk bild. I varje lag bör självständigt ajges dess tillämpningsomr~lde. I sak samma regler som i 60 första stycket URL bör därför tas in i 22 FotoL. Av samma skäl godtar jag inte heller utredningens förslag att fullmaktsbestämmelsen i 23 FotoL skall ersättas av en hänvisning i 22 till 62 U RL. I detta sammanhang vill jag beriira en annan fråga som har aktualiserats under utredningsarbctct, nämligen om man för framliden bör behålla den lagtekniska lösningen att i URL och FotoL bara reglera lagarnas tillämpning på verk med svensk anknytning medan deras tilllämpning på verk med utländsk ~ml:nytning regleras i TK. En ledamot av utredningen, professorn Bergström, föreslår att URL:s konstruktion ändras så, att man i 60 tar in Bernkonventionens regler om tillämpningsområdet, inbegripet dess regler om vilket land som skall anses vara ett verks hemland. För såväl enskilda som domstolar bör enligt Bergström ett sådant system bli lättare att tillämpa. Man vinner också den lagtekniska fördelen att de materiella reglerna inte behöver återges två gånger, dels i URL och dels i TK. Vidare undviks på detta sätt lättare risken för tolkningar av Bernkonventionens bestämmelser om tillämpningsområdet som strider mot andra unionsländers tolkningar, vilka till övervägande del är grundade på en direkt tillämpning av konventionen. Bergström framhåller vidare att man med det system han förordar i framtiden kan införa särskilda regler beträffande verk med Sverige som hemland, t. ex. hestämmelser om att generdla avtal med upphovsmannaorganisationer utsträcks till att giilla liven icke medlemmar. Enligt min mening skulle den av Bergström förordade lagtekniska lösningen innebära åtskilliga fördelar om man i detta sammanhang bara behövde ta hänsyn till Bernkonventionen. Det är emellertid att märka att U RL:s regler också skall gälla beträffande verk med anknytning till land som är anslutet till Världskonvcntionen. Vissa av lagens bestämmelser skall vidare tillämpas på televisionsutsändningar från länder, som är anslutna till 1960 års europeiska konvention om skydd för televisionsutsändningar, och på framföranden, ljudupptagningar samt radio- och televisionsutsändningar som ~iger rum i länder anslutna till 1961 års konvention om skydd tör utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioförctag (den s. k. Romkonventionen). Dessa

79 Prop.1973:15 79 frågor regleras nu i 2-5 TK, vilka inte berörs av Bergströms förslag. Det är emellertid enligt min mening inte giirna möjligt att i URL reglera lagens tillämplighet på främmande verk med ursprung i Bernunionsland och i TK behandla lagens tillämplighet på verk m. m. med anknytning till land som har anslutit sig till andra konventioner. En sådan lösning är inkonsekvent och kan skapa förvirring. Skulle man, å andra sidan, konsekvent följa den av Bergström förordade systematiken och i URL reglera lagens tillämplighet inom ramen för tillämpningsområdet för alla de n~imnda konventionerna, blir lagens bestämmelser på denna punkt synnerligen omfattande och otympliga. Jag förordar därför att den nuvarande systematiken behålls oförändrad. Skulle det i framtiden bli aktuellt att införa särskilda bestämmelser i URL för verk med Sverige som hemland får frågan givetvis prövas på nytt. Det synes dock troligt att frågan då kan lösas utan att den nuvarande systematiken frångås. Utöver de tidigare nämnda förslagen till lagändringar, som är konvcntionsbetingade, föreslås i promemorian en ändring av 61 andra stycket URL. Nämnda besfämmelse reglerar tillämpningsområdet för 49 om skydd för k a t a 1 o g e r m. m. För att få likformighet med 60 föreslås alt bestämmelsen om att 49 skall tillämpas på arbete framställt av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som bar sin vanliga vistelseort här ersätts med en regel om att 49 är tillämplig på arbete framställt av den som har sin vanliga vistelseort hiir. Jag biträder detta förslag. I 60 URL regleras tillämpningsområdet för lagens bestämmelser om upphovsrätt. Frågan om svensk eller utländsk rätt skall tillämpas i fråga om u p p h o v s r ät t s 1 i g a av t a 1 med internationell anknytning besvaras inte av lagtexten. I promemorian uttalas att denna fråga torde vara att lösa enligt den svenska internationella privaträttens regler. En rcmissinstans har kritiserat detta uttalande och framhållit att denna tolkning saknar stöd i förarbetena och inte framgår tydligt av lagtexten samt att ett klargörande på denna punkt är önskvärt. För egen del vill jag framhålla att 60 URL jämte de med stöd av 62 URL utfärdade bestämmelserna i TK reglerar vilka verk som åtnjuter skydd enligt svensk lag. Bestämmelserna får emellertid inte tolkas så, att de sätter eljest tillämpliga internationellt privaträttsliga regler ur spel såvitt avser avtalsrättsliga frågor. Såsom utredningen påpekat kan det därför förekomma att utfändsk lag skall tillämpas i stället för vissa av URL:s bestämmelser som reglerar avtalsrättsliga frågor, allt dock under förutsättning att frågan gäller ett verk som lir skyddat enligt svensk lag. Liksom i annan privaträttslig lagstiftning gäller därför den allmänna principen att tillämpningen av svensk lag är beroende av att de internationellt privatrlittsliga reglerna leder till att svensk lag skall tillämpas på avtalsförhållandet. Det finns emellertid lika litet här

80 Prop. 1973: som eljest i vår lagstiftning skäl att i lagen ge uttryck för denna allmänna princip. T art finns en definition av begrepp c t "pub l i c era d c verk". Ett verk anses publicerat, när det är utgivet, oberoende av det sätt på vilket de särskilda exemplaren har framställts. Enligt den nya konventionstexten krävs för att publicering skall anses ha skett att utgivningen har skett "med upphovsmannens samtycke" och a.tt exemplaren har "gjorts tillgängliga på sådant sätt att, med beaktande av verkets ::irt, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsställt". Begreppet publicering motsvaras i URL närmast av utgivning. Enligt 8 andra stycket URL anses ett verk vara utgivet när exemplar av verket lovligen har förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. l promemorian uttalas att den nya definitionen med hänsyn till förhållandena i utlandet synes påkalla att ordet "lovligen" i lagtexten byts ut mot "med upphovsmannens samtycke". I övrigt föranleder enligt promemorian ändringarna i artikeln inte någon ändring i den svenska Jagen. Ett par remissinstanser anser att den föreslagna ändringen inte behövs. Sveriges advokatsamfund menar att uttrycket "lovligen" bör behålla~. eftersom det enligt URL kan förekomma att ett verk kan anses utgivet utan upphovsmannens samtycke. Samfundet framhåller vidare att det från tolkningssynpunkt är mindre lämpligt att behålla rekvisitet "lovligen" beträffande offentliggörande vilket regleras i 8 första stycket URL, medan man för utgivande inför en annan formulering. I denna fråga vill jag först framhålla att begreppet publicering enligt Bernkonventionen har betydelse framför allt när det gäller att bestämma hemland för verk. Vid diskussionerna under Stockholmskonferensen framgick att problemet väsentligen gällde huruvida publkering med stöd av tvångslicens skulle kunna utgöra publicering i konventionens mening. Syftet med konventionsändringcn torde framför allt ha varit att hindra att ett verk skall kunna ges anknytning till visst land utan att upphovsmannens samtycke föreligger. Framför allt i länder utanför Bernunionen torde publicering - särskilt genom fonogram -- ske med stöd av tvångslicens. Sådan publicering får enligt min uppfattning anses utgöra utgivning enligt 8 andra stycket URL i dess nuvarande lydelse. Verk som på detta sätt fått sin första publicering utanför Sverige kan alltså enligt 60 URL komma utanför tillämpningsområdet för URL. Detta är enligt min mening inte tillfredsställande. Man bör därför utforma definitionen av begreppet utgivning i URL så, att den så nära som möjligt stfönmcr överens med begreppet publicering i Bernkonventionen. Som föreslagits i promemorian bör därför ordet "lovligen" i 8 andra stycket URL bytas ut mot "med upphovsmannens samtycke". Däremot påkallar konventionsändringen inte någon ändring i definitionen av begreppet offentliggörande i 8 första stycket URL eller

81 Prop. 1973: FotoL, eftersom offentliggörande i princip inte har någon betydelse för uppkomsten av skydd. Som uttalats i promemorian torde den nya definitionen av begreppet "publicerat verk" i art i övrigt inte påkalla någon ändring i svensk lag Upphovsmannens ideella rätt (art. 6bis) I art. 6bis finns bestämmelser om upphovsmannens ideella rätt, dvs. hans rätt att nämnas som upphovsman till verket och att motsätta sig varje förvanskning av verket eller liknande förfarande beträffande detta som är till men för hans ära eller anseende. Enligt Brysseltexten skall dessa rättigheter bestå minst under upphovsmannens livstid. Enligt den nya konventionstexten gäller som huvudregel att den ideella rätten skall bestå under hela skyddstidcn. Motsvarande bestämmelse i 3 URL och 2 FotoL gäller redan nu för hela skyddstiden och någon ändring i den svenska Jagen behövs därför inte Skyddstiden (art. 7 och 7bis) I art. 7 har införts nya bestämmelser om den tid under vilken filmverk, fotografiska verk och verk av brukskonst skall åtnjuta upphovsrättsligt skydd. Enligt Brysseltexten är dessa verk undantagna från den vanliga skyddstiden om 50 år från upphovsmannens död. Enligt den nya konventionstexten gäller emellertid huvudregeln i princip även för filmverk, dock att unionsländerna kan bestämma tiden till 50 år från det verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för allmänheten. För fotografiska verk och verk av brukskonst har införts en minimitid om 25 år från verkets tillkomst. Beträffande filmvcrk och verk av brukskonst gäller enligt URL den i 43 angivna vanliga skyddstiden om 50 år från upphovsmannens död. Enligt 15 FotoL är skyddstiden för fotografier i allmänhet 25 år från det bilden framshilldes. Har fotografiet konstnärligt eller vetenskapligt värde, s. k. kvalificerat fotografi, är skyddstiden densamma som enligt URL. Den nya konventionstextens krav på skyddstid för filmverk, fotografiska verk och verk av brukskonst är alltså uppfyllda och kräver därför inte någon lagstiftningsåtgärd. Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt, om man inte för filmverk bör införa den enligt den nya konventionstexten alternativt medgivna skyddstiden om 50 år från det verket gjordes tillgängligt för allmänheten. Som skäl härför anförs att filmverk mer och mer framstår som ett grupparbete av flera upphovsmän och att det då förefaller lämpligare att knyta skyddstiden till verkets offentliggörande än till tidpunkten för en viss persons död. En sådan regel skulle emellertid, som hovrätten själv framhåller, medföra att skyddstiden regelmässigt kom- 6 Riksdagen saml. Nr 15

82 Prop. 1973: mer att förkortas. Enligt min mening är detta ett skäl mot en ändring i den nuvarande ordningen. En sådan är heller inte nödvändig för tillträde till den nya konventionstextcn. Jag är därför inte beredd att nu förorda någon ändring i enlighet med hovrättens förslag. Jag utgår emellertid från att denna fråga övervägs under det pågående arbetet på en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Som jag nyss nämnde åtnjuter s. k. kvalificerat fotografi, dvs. fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde, samma skyddstid som verk enligt URL, dvs. 50 år från upphovsmannens död. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet har i sitt remissyttrande föreslagit att kvalificerat fotografi skall kunna anses föreligga även om inte något särskilt värde i angivet hänseende är förknippat med bilden. En sådan ändring skulle emellertid medföra ett ingrepp i lagstiftningen som inte påkallas av ett tillträde till den nya konvcntionstexten och bör därför inte ske i detta sammanhang. Jag vill i detta sammanhang även beröra frågan om s. k. skyddstidsjämförelse. Enligt art skall skyddstiden alltid bestämmas av lagen i det land där skydd påkallas men skyddstiden skall, om inte detta lands lagstiftning föreskriver annat, inte överskrida den skyddstid som gäller i verkets hemland. Häremot svarande bestämmelser finns i 1 3 mom. TK som föreskriver att skydd enligt svensk lag inte skall åtnjutas för utländsk medborgare i fall då den i verkets hemland stadgade skyddstidcn redan har gått ut. Svensk medborgare åtnjuter emellertid alltid skydd enligt svensk lag. l promemorian föreslås att nuvarande bestämmelser i TK skall behållas oförändrade. Två av utredningens ledamöter, professorerna Bergström och Strömholm, har emellertid föreslagit att regeln utformas så, att skyddstidsjämförclse skall göras bara när verkets upphovsman är medborgare i eller har sin vanliga vistelseort i land med längre skyddstid än den 50-åriga. Som skäl anförs att den nuvarande regeln medför att en svensk upphovsman, vars verk har sitt hemland i ett land med kortare skyddstid, ändå får åtnjuta 50-årig skyddstid i Sverige på grund av nationalitetsregeln i 60 URL, medan en utländsk medborgare i samma siuation är underkastad den kortare skyddstiden i verkets hemland. De två ledamöterna ifrågasätter, om denna regel är förenlig med den i konventionen stadgade grundprincipen om nationell behandling. De föreslår i stället en bestämmelse av innehåll att, om skyddstiden har gått ut i verkets hemland, skydd enligt svensk lag skall åtnjutas, om upphovsmannen är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller i annat unionsland med samma eller längre skydds tid. Som framgår av vad jag nyss sagt iir enligt art skycldstidsjämförelse huvudregel och nationell behandling i detta hänseende är garanterad endast om lagstiftningen i det land där skydd påkallas föreskri-

83 Prop.1973:15 83 ver sådan. Bestämmelsen i art måste alltså anses utgöra ett uttryckligt undantag från den princip om nationell behandling som föreskrivs i art. 5. Enligt min mening finns inte någon anledning att frångå den regel om skyddstidsjämförelse som gäller i dag. Jag förordar därför att Sverige utnyttjar rätten att begränsa skyddstiden i hithörande fall i samma omfattning som i gällande rätt. Bestämmelsen härom bör liksom nu Himpligen ingå i TK. Bestämmelserna i art. 7 har i övrigt jämkats i vissa hänseenden, bl. a. genom att vissa förtydliganden har gjorts beträffande skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk. Motsvarande lösningar finns redan i URL. Varken denna ändring eller övriga jämkningar i art. 7 föranleder någon ändring i den svenska lagstiftningen. J art. 7bis finns bestämmelser om skyddstid när upphovsrätt tillkommer flera personer gemensamt. Vissa omformuleringar i artikeln gjordes vid Stockholmskonferensen. Inte heller dessa ändringar påkallar någon ändring i den svenska lagstiftningen Rätten till mångfaldigande, allmänna bestämmelser (art. 9) I art. 9 har den betydelsefulla ändringen vidtagits att upphovsman, i motsats till vad som gäller enligt Brysseltexten, tillerkänts generell ensamrätt att mtmgfaldiga sitt verk (art. 9.1.). Härtill ansluter en undantagsregd enligt vilken unionsländema får tillåta mångfaldigande i vissa fall, om detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskiiligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen (art. 9.2.). Vidare anges att varje ljud- eller bildupptagning anses som mångfaldigande enligt konventionen (art. 9.3.). Både huvudregeln i art och bestämmelsen i art har som uttalas i promemorian redan motsvarigheter i 2 URL och någon ändring i den svenska lagstiftningen är därför inte påkallad av konventionens nya lydelse i denna del. Undantagsbestämmelsen i art uppställer relativt snäva gränser för unionsländernas möjligheter att inskränka upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. I frågan huruvida den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen är förenlig med den nya konvcntionstexten vill jag anföra följande. Reglerna om inskränkningar i upphovsrätten är intagna i 2 kap: URL och de bestämmelser som kan vara aktuella i detta sammanhang finns i 9, 11 och 12, 14 andra stycket, 15 andra stycket, samt 24 och 25. Vad gäller 9 och 24 kommer jag att behandla dem senare i samband med frågan om upphovsrätt för allmänna handlingar. Jag vill här bara nämna att jag vid utformningen av dessa bestämmelser har beaktat de krav som art uppställer och jag får i denna del hänvisa till avsnitt och I det följande skall jag i tur och ordning behandla de övriga bestämmelserna i 2 kap. URL och deras förenlighet med art i den nya lydelsen.

84 Prop.1973:15 84 Enligt 11 första stycket URL får enstaka ex e m p 1 ar av offentliggjort verk framställas för enskilt bruk. Vad som sålunda framställs får inte utnyttjas för annat ändamål. I paragrafens andra stycke föreskrivs särskilda villkor för vissa specialfall. En motsvarighet till bestämmelsen i första stycket finns i 5 FotoL. I promemorian uttalas att det i praktiken har framträtt vissa tendenser till missbruk av den rätt att mångfaldiga skyddade verk som 11 första stycket URL medger. Särskilt inom undervisningsväsendct har stadgandet utnyttjats för mångfaldigande av sk)'ddade verk genom stencilering eller andra tekniska metoder i en utsträckning som går vida utöver vad som var avsett vid stadgandets tillkomst. Internt mångfaldigat material hämtat från böcker, tidningar och uppslagsverk m. m. i upplagor som kan ha uppgått till ett par hundra exemplar har enligt promemorian i viss utsträckning fått ersätta tryckta läroböcker. Enligc utredningen kan missbruket till en del förklaras av att bestämmelsen på grund av sin utformning kan inbjuda till missförstånd. För att utesluta missförstånd och missbruk i framtiden bör bestämmelsen därför enligt promemorian omformuleras på ett sätt som i allt väsentligt stämmer överens med konvcntionstexten. Motsvarande ändring föreslås i 5 ~ FotoL. En ledamot av utredningen, justitierådet Hcsser, anser emellertid att en revision av bestämmelserna inte har något närmare samband med ändringarna i Bernkonventionen utan bör göras i samband med den allmänna översynen av den svenska och nordiska lagstiftningen om upphovsrätt. Enligt Hessers mening uppfyller 11 redan de krav som den nya konventionstcxten ställer. Nästan samtliga rcmissinstanser är ense om att rätten till mångfaldigande enligt 11 första stycket URL missbrukats, särskilt inom undcrvisningsväsendct. Däremot råder det delade meningar om huruvida en lagändring i enlighet med majoritetens förslag är påkallad i detta sammanhang. Med den omfattning som t. ex. fotokopieringen har fått inom flera sektorer av samhällslivet är det tydligt att bestämmelserna i 11 första stycket URL måste ses över. I överensstämmelse med vad som uttalas i direktiven till den nordiska kommitten för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen (1971 års riksdagsberättelsc s. 77) anser jag att bestämmelsen i och för sig uppfyller de krav som den nya konventionstexten uppställer och att den dtirför inte behöver ändras för att Sverige skall kunna tillträda denna text. I avbidan på resultatet av denna utredning förordar jag därför att 11 första stycket URL liksom 5 FotoL tills vidare behålls i sin nuvarande lydelse. I fråga om 12 (fotokopiering i arkiv och bibliotek), 14 andra stycket (användning av konstverk i kritisk eller vetenskaplig framställning), 15 andra stycket (återgivning av konstverk i pressen i vissa fall), 18 (framställning av blindböcker etc.), 19 andra stycket (an-

85 Prop. 1973: vändande av tonsatt text i konsertprogram) och 25 (visning och avbildning av konstverk i vissa fall m. m.), allt i URL, uttalas i promemorian att bestämmelserna är förenliga med art Detta har inte mött någon erinran från remissinstansernas sida. Jag ansluter mig också för egen del till utredningens mening. Till 25 återkommer jag emellertid i samband med redogörelsen för art. Jlbis. 17 URL innehåller bestämmelser om I ju du p p tagning för u n d e r vi s n in g s b r u k. Exemplar av offentliggjort verk får framställas genom ljudupptagning för tillfälligt bruk inom undervisningsverksamhet. Vissa begränsningar stadgas dock i denna rätt. I promemorian anförs att de bestämmelser om ensamrätt för upphovsman att bestämma om ljudupptagning av sitt verk som finns i konventionens Brysseltext avser endast musikaliska verk; för litterära verk finns ej några bestämmelser härom. Då skolornas inspelningsverksamhet i huvudsak avser litterära verk, torde man därför vid URL:s tillkomst ansett sig ha haft rätt fria händer vid utformandet av den svenska bestämmelsen. Inspelningsverksamhet av detta slag torde för övrigt vid den tiden ha ansetts vara av så jämförelsevis ringa omfattning att bestämmelsen, med den begränsning av rätten att använda inspelat material som föreskrivits, ansetts utgöra en endast obetydlig inskränkning i upphovsmannens principiella rlitt. En förutsättning för att 17 skall kunna kvarstå efter svenskt tillträde till Stockholmstexten - i varje (all med verkan mot utländsk upphovsman - är att bestämmelsen bedöms vara förenlig med art Utredningen framhåller att bestämmelsen i 17 numera har en vidstrlickt tillämpning. Särskilt skolradioprogram mångfaldigas i stor upplaga av de inom skolväsendet upprättade s. k. AV-centralerna för distribution till skolorna. Programmen mångfaldigas också i stor utsträckning av Hirarna i skolorna. J\'1ed hänsyn till vissa uttalanden under förarbetena anses framswllda ljudband kunna bevaras upp till tre år. Utredningen pekar vidare på att den s. k. TRU-kommitten, som har till uppgift att bedriva försöksverksamhet med television och radio i undcrvisningsverksamhet, framställer program som är avsedda dels för Sveriges Radios skolradioverksamhet och dels för. vuxenutbildningen. Med hänsyn till att en del av dessa inspelningar faller utanför tillämpningsområdet för 17 har TRU-kommitten i sina avtal med de medverkande i programmen utverkat att upphovsrätten överlåts på kommitten, så att den i sin tur kan medge mottagarna av sändningarna att inspela dessa. Dessa avtal täcker också sådana inspelningar som är fria enligt J 7. Mot bakgrunden härav konstaterar utredningen att ett mångfaldigande av den typ som avses i 17 numera har ett inte obetydligt ekonomiskt värde för upphovsmännen som kan förväntas öka. Med hänsyn härtill anser utredningen att 17 i sin nuvarande form står i strid mot art. 9.2 i konventionen och att den därför bör upp-

86 Prop. 1973: hävas. För en sådan lösning talar också enligt utredningen svårigheten för mottagare av program avsedda för vuxenutbildning - vilka program torde falla utanför paragrafens tillämpningsområde - att skilja mellan TRU-kommittens program, som kan utnyttjas fritt på grund av att avtal med upphovsmännen föreligger, å ena sidan, och program framställda av Sveriges Radios skolprogramavdclning, beträffande vilka sådana avtal inte föreligger, å andra sidan. Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget har de flesta, företrädesvis de som företräder upphovsmännen, antingen tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. En del instanser, särskilt de som företräder utbildningsväsendets intressen, har avstyrkt att förslaget genomförs, i varje fall f. n. För egen del finner jag att de skäl som har anförts i promemorian för att slopa 17 inte kan frånkännas betydelse. Uppenbart är att bestämmelsen numera fått en vidsträckt tillämpning och att mångfaldigande som sker med stöd av den har ett visst ekonomiskt värde för upphovsmännen. I sammanhanget skall emellertid beaktas att lagrummet innehåller besfamda begränsningar i rätten att mångfaldiga verk genom ljudupptagning. Sålunda får exemplar som framställts med stöd av paragrafen inte utnyttjas på ann~1t sätt än för tillfälligt bruk inom undervisningwerksamhet. Enligt departementschcfens uttalande i propositionen med förslag till URL (prop. 1960: 17 s. 131) avses med "tillfälligt bruk'' att inspelningen bara får användas vid något eller några tillfällen och att detta inte får ske inom alltför lång tid från det inspelningen företogs. Första lagutskottet, som inte yrkade på någon ändring i paragrafens föreslagna lydelse, tillade i sitt utlåtande (llu 1960: 41 s. 58) att bestämmelsen bör tolkas så, att inspelningen inte får ske för permanent bruk men bör få bevaras åtminstone "något år" samt att någon egentlig begränsning i antalet användningar inte bör anses gälla. Vid riksdagsbehandlingen gjorde departemcntschefen vissa.uttalanden av innebörd att uttrycket "något år" väl fick anses innebära att skolorna kan bevara inspelningarna ett par tre år utan risk att anses ha överträtt stadgandet. Han framhöll vidare att permanenta inspelningar av a ktualitetsprogram, såsom parlamentsdebatter etc., i stor utsträckning får göras enligt speciella regler i lagen. Även om alltså vissa av de begränsningar i rätten att framställa ljudupptagningar för undervisningsändamål som lagrummet anger kan vara något vaga är det dock självfallet betydelsefullt att de inte tappas bort vid den praktiska tillämpningen av bestämmelsen. Denna får inte anvlindas som stöd för ren förlagsverksamhet. I sådan verksamhet får den upphovsrättsliga frågan lösas avtalsvägen. Under förutsättning att begränsningarna iakttas lir emellertid enligt min mening bestämmelsen i och för sig inte oförenlig med art och den behöver då inte ändras för att Sverige skall kunna tillträda den nya konventionstexten. Emel-

87 Prop. 1973: lertid bör, som uttalats i direktiven till kommitten för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen, hela frågan om paragrafens framtida bestånd och utformning övervägas under kommittens fortsatta utredningsarbete (1971 års riksdagsberättelse s. 77). 19 URL innehåller bestämmelser om tvångs I i c ens f ö r t o n s ä t t n i n g m. m. Enligt första stycket gäller att utgiven mindre dikt eller del av dikt som blivit tonsatt får återges som text till det musikaliska verket i samband med notskrift och framföras offentligt, om inte förbud däremot utsatts vid utgivandet. Diktens upphovsman har rätt till ersättning för s[1dant nyttjande. När ett musikaliskt verk framförs med text, får denna enligt andra stycket till bruk för åhörarna återges i konsertprogram el. dyl. I promemorian uttalas bl. a. att föreskriften i första stycket är föråldrad och praktiskt taget aldrig tillämpas eller tillämpas i så ringa omfattning att en tvångslicens inte är motiverad. Det föreslås därför att bestämmelsen utgår. Föreskriften i andra stycket kan enligt promemorian stödjas på art i den nya konventionstexten och bör kvarstå. De rcmissinstanser som yttrat sig över förslaget att upphäva första stycket i paragrafen har i princip tillstyrkt det eller lämnat det utan erinran. Jag delar de synpunkter beträffande paragrafens första stycke som har framförts i promemorian. Enligt min mening är bestämmelsen dessutom knappast förenlig med konventionens art om upphovsmannens ditt att bestämma över mångfaldigandet av sitt verk. För en del dikter kan nämligen användning som åsyftas här anses vara den normala. Jag förordar därför att 19 första stycket upphävs. I enlighet med vad som förordas i promemorian bör däremot andra stycket kvarstå. Upphävandet av första stycket föranleder att 58 justeras i enlighet härmed Citaträtten (art. I 0.1.) Art. JO.I. reglerar citaträtten. Enligt Brysseltexten avser bestämmelsen bara citat ur pressartiklar. I den nya konventionstextcn har den emellertid fått en mer generell innebörd och innehåller nu att citat ur ett verk som lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten är tillåtna om de står i överensstämmelse med god sed och sker i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet. Det sägs vidare att citat också kan innefatta lån ur tidnings- och tidskriftsartiklar i form av pressöversikter. Föreskriften har avfattats i anslutning till ett svenskt förslag som utformats efter mönster av den svenska bestämmelsen i ämnet, nämligen 14 första stycket URL. Denna bestämmelse kan därför behållas oförändrad. Jag vill emellertid erinra om att citaträtten skall göras till föremål för översyn enligt direktiven för den nordiska utredningen på upphovsrättens område.

88 Prop. 1973: Lånerätten för undervisningsändamål (art ) Art reglerar lånerätten för vissa publikationer för undervisningsändamål. Bestämmelsen är i Brysseltexten tämligen vidsträckt och ger helt allmänt möjlighet att genom lagstiftning eller bilaterala avtal reglera rätten att, i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet, göra lån dels för publikationer som är avsedda för undervisning eller har en vetenskaplig karaktär, dels för samlingar av läsestycken. I den nya konventionstexten har lånerätten gjorts mindre omfattande genom att det har föreskrivits att den enbart får avse nyttjande av verk i syfte att "illustrera" undervisningen ("by way of illustration", "a titre d'illustration"; i promemorian översatt med "belysa"). Dessutom har tillfogats villkoret att nyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed. A andra sidan har det skett en utvidgning genom att rätten nu skall gälla illustration inte bara genom skrifter utan också genom radioutsändning eller ljud- och bildupptagning. Vidare har uttrycket "göra lån" utbytts mot "fritt nyttja". De bestämmelser som närmast motsvarar art finns i 16 URL. Där sägs att mindre delar av litterärt eller musikaliskt verk eller sådant verk av ringa omfång får återges i samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning. En förutsättning är att fem år förflutit efter det år då verket utgavs. Vidare sligs att konstverk får återges i anslutning till texten, om fem år förflutit efter det år då verket offentliggjordes. Har ett verk tillkommit för att brnkas vid undervisning, får det dock inte tas med i samling för sådant ändamål. Upphovsmannen har rätt till ersättning för återgivande som avses här. Bestämmelsen i 16 avser som nämnts samlingsverk. För en bedömning av om bestämmelsen är förenlig med den nya konventionstexten är det nödvändigt att, såvitt avser publikationer för bruk i undervisningen, undersöka innebörden av det nya villkoret att nyttjandet får ske enbart som "illustration" i undervisningen. Tolkar man uttrycket snävt, såsom förordas av en remissinstans. avses härmed bara ett slags utvidgade citat eller befagg för en tes el. dyl. som framförs i en huvudtext. Enligt vissa uttalanden i förarbetena till konventionstexten bör begreppet tolkas som innebärande en "subsidiary reproduction". Ett förslag att man i rapporten skulle uttala att begreppet bör tolkas restriktivt återspeglas inte i denna och rapporten ger inte heller i övrigt någon ledning för tolkningen på denna punkt. Enligt min mening bör man därför kunna ansluta sig till den vidare tolkning som förordas av utredningen och som innebär att verk får användas för bruk vid undervisning så snart man vill illustrera något som bara behöver anges i rubriken eller i ett förord. Denna tolkning synes berättigad bl. a. med hänsyn till alt tillämpningsområdet för art vid sidan av art om citaträtten eljest skulle bli mycket begränsad. Bakgrunden för bestäm-

89 Prop. 1973: melsen om lånerätt i art måste dock uppenbarligen ha varit att regeln om citaträtt i art inte ansetts tillräcklig för att tillgodose undervisningsväsendets speciella behov av åskådningsmaterial och att man därför funnit det nödvändigt att på detta område medge ett längre gående utnyttjande av verk. Jag anser därför att det inte kan anses stå i ~trid mot konventionen att som det sägs i 16 URL "mindre delar a\ litterärt eller musikaliskt verk eller sådant verk av ringa omfång" fär återges i samlingsverk. Så mycket mindre finns det fog att hysa betänkligheter på denna punkt som ett sådant utnyttjande enligt den svenska Jagen är förenat med rätt till ersättning för upphovsmännen. Begreppet undervisning i art i den nya konventionstexten omfattar enligt rapporten från Stockholmskonferensen undervisning på alla nivåer i utbildningsanstalter och universitet, kommunala, statliga och privata skolor. Utbildning utanför sådana institutioner, t. ex. allmän undervisning som är tillgänglig för allmänheten men inte innefattas 1 de nämnda kategorierna, är enligt rapporten däremot utesluten från artikelns tillämpning. I förarbetena till URL har innebörden av begreppet undervisning berörts i ett par sammanhang (SOU 1956: 25 s. 215 och 232). Som utredningen anfört torde man av de uttalanden som därvid gjordes av auktorrättskommitten och som inte mötte någon gensaga vid den vidare behandlingen av förslaget, kunna dra den slutsatsen att begreppet undervisning enligt URL omfattar, förutom undervisning i skolor, universitet och andra undervisningsanstaltcr, dels undervisning i radio som direkt är angiven som riktad till skolor och universitet, dels sådan folkbildningsverksamhet som bedrivs i studiecirklar eller liknande organiserade grupper. Med denna tolkning stämmer begreppet enligt min mening överens med motsvarande uttryck i art Det kan hlir nämnas att begreppet också torde stämma överens med motsvarande uttryck i andra sammanhang, t. ex. i art. Vtcr i den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt. I art uppställs vidare som villkor att utnyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed. Detta krav tillgodoses av de särskilda villkor som uppshills för utnyttjandet i :I 6 URL. Sammanfattningsvis finner jag i likhet med utredningen att bestämmelserna i 16 URL om sumlingsverk för undervisningen är förenliga med den nya konventions!cxtcn. Jag vill emellertid även här erinra '-1111 att dessa best~immelscr skall ses över enligt direktiven för den nordiska kommitten på lipphovsrättens omrt1de. T 16 URL görs som nämnts också undantag för samlingsverk för bruk vid gudstjänst. Detta undantag saknar enligt promemorian direkt stöd i art men kan i stället anses täckt av art. 9.2., eftersom användningen oftast faller vid sidan av "normal" exploatering och inte heller i övrigt oskliligt inkräktar på upphovsmannens ensamrätt till sitt verk. Av nu anförda skäl föreslås i promemorian inte någon änd-

90 Prop. 1973: ring i 16 URL. Ett par remissinstanscr har ställt sig kritiska till promemorians uttalanden i denna del och har framhållit att verk som är lämpliga att ta in i samlingsverk för gudstjänstbruk oftast inte finner någon användning utanför detta mångfaldigande. Som exempel nämns att skapare av sakral musik som regel inte kan räkna med att deras verk mångfaldigas annat än just i sådana samlingsverk. Det förordas därför att samlingsverk för gudstjänstbruk inte längre skall omfattas av 16. Frågan om besfämmelsen i 16, såvitt avser samlingsverk för gudstjänstbruk, lir förenlig med Bernkonventionen diskuterades redan vid tillkomsten av URL (prop. 1960: 17 s. 127). Det framhölls av dåvarande departcmentschefen bl. a. att det är ett viktigt samhällsintresse att lånerätt medges även i detta fall och att något hinder för tillträde til\ Bernkonventionens Brysseltext inte kunde anses föreligga på grund av bestämmelsen. För egen del anser jag denna vara förenlig även med Bernkonventionens Paristext. Jag vill också i denna del erinra om att lånerätten är förenad med ersättning för upphovsmännen. Huruvida det kan finnas sakliga skäl för en begränsning av lånerätten för gudstjänständamål bör emellertid övervägas under det fortsatta utredningsarhetet på det upphovsrättsliga området. j\fod hänsyn til\ vad jag nu har sagt anser jag i likhet med utredningen att art inte nu kräver någon ändring i den svenska lagstiftningen. Med anledning av cti remissuttalande vill jag emellertid framhålla att en eventuell utvidgning av lånerätten såvitt avser undervisnings~indamål bör övervägas under det fortsatta utredningsarbetct. varvid givetvis de i konventionen uppställda kraven skall beaktas Pressens lånerätt (art. lobis. 1.) Art.!Obis. I. innehåller regler om pressens lånerätt. Bestämmelsen ger i princip unionsliindcrnas lagstiftning möjlighet att tillåta mångfaldigande genom pn:ssen och radioutsändning eller trådöverföring till allmlinheten av tidnings- och tidskriftsartiklar i aktuella ekonomiska, pl)litiska eller religiösa frågor samt radioprogram av samma karaktär. Motsvarande bestämmelser i svensk lag finns i 15 URL. I dess första stycke föreskrivs att i tidning eller tidskrift får ur annan tidning eller tidskrift tas in artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, om inte förbud mot eftertryck är utsatt. I promemorian påpekas att Sverige i programmet till Stockholmskonferensen, på grundval av en gemensam uppfattning hos tidningsutgivarc och journalister, förordade att art i Brysseltexten om pre~scns lånerätt skulle slopas. Vid Stockholmskonferensen beslöt man emellertid att bestämmelsen med vissa ändringar skulle behållas i den nya konventionstexten. Den är dock inte längre tvingande. I promemo-

91 Prop. 1973: rian förordas att man på det nationella planet vidhåller ståndpunkten i programmet och sålunda upphäver 15 första stycket URL. Detta stämmer också med vad som redan skett i Danmark i samband med 1960 års upphovsrättsliga lagstiftning. D<: rcmissinstanser som uttalat sig i frågan har tillstyrkt förslaget i promemorian eller lämnat det utan erinran. I propositionen med förslag till URL anförde departementschcfen (prop. 1960: 17 s. 123) att svenska journalistförbundet i sitt remissyttrande uttalat stark kritik mot att en regel om pressens lånerätt sln1lle tas in i den nya upphovsrättsliga lagstiftningen. Han framhöll emellertid att rätten var fastslagen i Bernkonventionens Brysseltext och att han bl. a. på grund därav inte fann anledning att föreslå upphävande av denna rätt som funnits sedan lång tid tillbaka. Det tillades att om Bernkonventionens bestämmelser skulle komma att ändras, frågan självfallet fick omprövas. I och för sig delar jag den i promemorian uttalade uppfattningen att 15 första stycket URL kan upphävas. Något hinder häremot med hänsyn till Bernkonventionen föreligger numera inte. Man måste emellertid enligt min mening tillse att det samhälls- och informationsintrcsse som bestämmelsen avser att gynna kommer att tillgodoses. Olika möjligheter finns i detta hiinseendc. t. ex. att frågan blir föremål för förhandlingar mellan berörda parter. Frågan om upphävande av bestämmelsen bör enligt min uppfattning tas upp först sedan dessa möjligheter undersökts närmare. Detta kan lämpligen ske inom ramen för det fortsatta utredningsarbetet på det upphovsrättsliga området. I avvaktan på resultatet härav bör l 5 fi._ip;ta stycket URL lämnas orubbad. '.'\.4.:2.10 Reportagerätten (art. lobis 2.) I art. /Obis. 2. finns bestämmelser om rätt att ta med verk i vissa reportage. Enligt Brysseltexten får unionsländema bestämma på vilka villkor det skall vara tillåtet att för sådana redogörelser för dagsmindejser, som lämnas med hjälp av fotografi, film eller radio, inspeb, återge och offentligt framföra korta avsnitt av litterära eller konstnärliga verk. Vid Stockholmskonferensen gjordes vissa ändringar i artikeln. Enligt den nya lydelsen får bara verk som ses eller hörs under dagshändelsens gång användas i reportage. Vidare får användningen bara ske i den omfattning som rättfärdigas av det informationssyfte som avses, varvid Brysseltextens begränsning till "korta avsnitt" har utgått. Slutligen har bestämmelsen sträckts ut till att gälla också trådöverföring.!\fotsvarande bestämmelser i svensk Jag finns i 21 URL och 8 FotoL. Vid återgivande genom ljudradio, television eller film av dagshändelse får enligt 21 URL tas med korta avsnitt av verk som fram-

92 Prop. 1973: förs eller visas som ett led i dagshändelsen. Bestämmelsen i 8 FotoL har likartat innehåll. Enligt promemorian är den nya bestämmelsen om att bara verk som ses eller hörs under dagshändelsens gång får användas i reportage redan tillgodosedd i den svenska lagstiftningen genom orden "såsom ett led i dagshändelsen". De båda andra ändringarna bör däremot enligt promemorian medföra vissa jämkningar i 21 URL och 8 FotoL. Begränsningen till utnyttjande som "rättfärdigas av det informationssyfte som avses" synes med hänsyn till svensk lagstiftningsteknik bäst ske genom att lagrummen görs tillämpliga på nyhelsförmcdling och att det anges att verk resp. fotografi får tas med i den omfattning som betingas av ändamålet, dvs. nyhetsförmedlingen. Begränsningen till "korta avsnitt" i 21 URL bör utgå. Utsträckningen till trådsändning bör enligt promemorian ske genom att man i bestämmelserna använder termen "direkt överföring". Vid remissbehandlingcn har förslaget i denna del tillstyrkts eller fämnats utan erinran av flertalet instanser. Sveriges Radio framhåller emellertid att begreppet "nyhetsförmedling" synes vara snävare än vad som menas med information och att program med informationsvärde ibland kan ligga betydligt senare i tiden än då den händelse inträffar som avses med programmet. Man framhåller att det måste vara i strid med konventionens mening, om man i sådana fall skulle behöva inhämta upphovsmannens tillstånd bara därför att programmet tekniskt sett inte kan rubriceras som nyhetsförmedling. Vidare har ett par instanser anfört att innebörden av orden "i den omfattning som betingas av ändamålet" är oklar. Ytterligare ett remissorgan ifrågasätter om uttrycket ''framföres eller visas" i den föreslagna lagtexten stämmer överens med uttrycket "ses eller höres" i konventionstextcn. De synpunkter som Swriges Radio har anfört förtjfö1ar enligt min mening beaktande. Begreppet nyhctsförmedling synes vara snävare än vad som avses med redogörelser för dagshändelser enligt art. lobis. '.!. I programmet för Stockholmskonferensen nämndes det att motsvarande regel i Brysseltexten i första hand avser aktualitetspwgram som bara förmedlar några episoder av en händelse. Under förutsättning att begränsningarna iakttas bl. a. med avseende på avsnittets omfattning, an:sågs det å andra sidan inte förbjudet att tillämpa bestämmelsen även pa "mer omfattande program". Med hänsyn till vad som nu har anförts bör enligt min mening uttrycket nyhetsförmedling inte användas i lagtexten. Bestämmelsen bör vara tillämplig inte bara på rena nyhetsi)rograrn utan också t. ex. på kommenterande program av aktuella htindelser. Detta medför bl. a. att utnyttjandet i och för sig inte behöver äga rum i omedelbar anslutning till den tidpunkt då ifrågavarande hfodclse inträffar. För att lagtexten så nära som möjligt skall stiimma överens med konventionstcxten bör den utformas så, att utnyttjandet

93 Prop. 1973: får ske vid information om dagshändelse. I den svenska lagtexten används uttrycket "verk som framföres eller visas". För att få full överensstämmelse med konventionstexten och undanröja varje tvekan om tolkningen bör emellertid konventionens uttryck användas i lagtexten. Utnyttjandet får alltså avse verk som ses eller hörs under dagshändelsens gfmg. I likhet med vad som föreskrivs i konventionen bör omfattningen av nyttjandet vidare begränsas till vad som betingas av informationssyftet. Uttrycket korta avsnitt i 21 URL bör utgå. Som anfördes i programmet för Stockholmskonferensen kan detta uttryck inte tillämpas på t. ex. konstverk. Det får emellertid anses ligga i sakens natur att det informationssyfte som avses bara i undantagsfall motiverar annat än korta avsnitt. Redogörelse för dagshändelse kan lämnas också genom t. ex. överföring med tråd från en central anläggning till högtalare i andra lokal er. Med hänsyn bl. a. till sådana fall bör som angetts i promemorian bestämmelserna i 21 URL och 8 FotoL ändras så, att de även omfattar trådöverföring. Rektorsämbetet vid Umeå universitet har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om rätten för lärosätena att i sin produktion av radio- och televisionsprogram utnyttja externt producerad text och bild. Denna fråga berör emellertid inte bara 21 URL utan också andra bestämmelser i lagen, t. ex. rätten att göra s. k. efemära inspelningar och att utsända verk enligt 22, och den har inte något samband med tillträdet till den nya konvcntionstexten. Frågan bör därför övervägas vid det fortsatta utredningsarbetet på det upphovsrättsliga området Rätten till offentligt framförande m. m. (art. 11 och llter) Art. 11 innehåller bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att offentligt framföra sina verk och överföra framförandet till allmänheten. Art 11 ter reglerar upphovsmans rätt att offentligt läsa upp sina verk. Dessa bestämmelser har i den nya konventionstexten fö1tydligats i vissa hänseenden. Bestämmelserna om upphovsmannens förfoganderätt i 2 URL är så utformade att de omfattar samtliga de befogenheter som avses i artiklarna. Den nya lydelsen påkallar inte några ändringar i den svenska lagstiftningen Rätten till radio- och televisionsutsändning m. m. (art llbis) I art. 11 bis finns bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att låta utsända sitt verk i radio eller offentligt framföra verket i television samt att återge radioutsändning av verket. Denna ensamrätt kan enligt artikeln inskränkas genom bestämmelser om tvångslicens i nationell lagstiftning. Härigenom får intrång inte göras i upphovsmannens rätt till skälig ersättning. I promemorian framhålls att också andra undantag från huvudregeln om upphovsmannens ensamrätt får förekomma om

94 Prop. 1973: deras praktiska betydelse är liten eller ingen. Bestämmelserna har inte ~indrats i den nya texten och medför därför i princip inte något krav på ändring av den svenska lagstiftningen. Utredningen har emellertid funnit att det med hänsyn till den tekniska utvecklingen ändå kan ifrågasättas om vår lagstiftning på alla punkter är förenlig med konventionen. Detta gäller framför allt i fråga om 25 första stycket URL. Enligt första stycket första punkten gäller att, sedan upphovsman överlåtit exemplar av konstverk eller verket getts ut, exemplar som överlåtits eller omfattas av utgivningen får spridas vidare samt verket visas offentligt. Verket får enligt andra punkten också tas med vid inspelning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. I skrivelser till Kungl. Maj:t har Föreningen svenska tecknare m. 11. gjort framställning om ändring av första punkten i första stycket. Föreningen anför att det strider mot Bernkonventionen att konstverk kan visas i television utan att upphovsmannen lämnat medgivande eller får ersättning. För visning i television utan upphovsmannens samtycke kan intet annat stadgande i konventionen åberopas än art. llbis. 2., och detta stadgande föreskriver ersättning. Föreningen hemställer om utredning av de berörda frågorna med syfte att ändra lagen så att bildkonstnärerna erhåller ersättning för utnyttjandet av deras verk. Utredningen delar för sin del uppfattningen att bestämmelsen i 25 första stycket första punkten om frihet att visa konstverk i television med nutida utveckling på televisionsområdet inte är förenlig med art. llbis i konvcntionstexten. Möjligen kunde det enligt utredningen tidigare hävdas att undantaget var av mindre vikt men en sådan uppfattning är numera med hänsyn till utvecklingen på televisionsområdet orealistisk. Det föreslås därför att bestämmelsen ändras. Beträffande visning av exemplar i direktsändning föreslås i anslutning till 9 FotoL att televisionsföretag mot ersättning skall få visa konstverk om detta inte sker genom film och upphovsmannen inte meddelat förbud mot visningen eller det i övrigt föreligger särskild anledning att anta att han motsätter sig denna. Visning av exemplar av överlåtet eller utgivet konstverk genom film bör enligt promemorian följa samma regler vare sig den sker genom television eller på annat sätt. Bestämmelsen föreslås utformad så, att konstverk får tas med vid inspelning och visning av film eller televisionsprogram om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Vid rcmissbehandlingen har nästan samtliga remissinstanser som yttrat sig över förslaget tillstyrkt det eller lämnat det utan erinran. Sveriges advokatsamfund anser emellertid att man i stället bör välja den lösningen att televisionsföretaget i förväg inhämtar tillstånd och gör upp om ersättningsfrågoma. Möjlighet bör finnas att ingå avtal härom

95 Prop. 1973: med upphovsmannaorganisationerna. Liknande synpunkter anförs av Föreningen Sveriges filmproducenter. Jag anser också för egen del att bestämmelsen bör ändras så att konstverk inte längre fritt får visas i television. Beträffande visning av konstverk bör som huvudregel liksom nu gälla att verk som avses i 25 första stycket - dvs. överlåtet exemplar av konstverk eller exemplar som omfattas av utgivning - fritt får visas offentligt. Som framhållits av dcpartcmentschefen i prop. 1960: l 7 s. 167 innebär den nuvarande bestämmelsen att rätten gäller även visning som sker genom film och television men i praktiken är inskränkt genom att själva inspelningen av filmen eller - i fall då utsändning av telcvisionsprogram sker med hjälp av inspelning - av telcvisionsprogrammct är beroende av upphovsmannens samtycke. Sådan inspelning innebär nämligen framställning av ''exemplar" av verket och sådant förfarande faller i princip under upphovsmannens ensamrätt. Som föreslagits i promemorian bör från huvudregeln om den fria visningen undantas visning genom film eller i television och det torde vara lämpligt att låta visning genom film följa samma regler vare sig den avser vanlig film eller tclevisionsfilm. Detta medför bl. a. att lagen kommer i bättre överensstämmelse med art enligt vilken upphovsman till verk generellt har rätt att låta bearbeta och återge verket genom film och att låta sprida sålunda bearbetade och återgivna verk. Enligt den föreslagna regeln blir visning genom film eller i television alltså i princip alltid beroende av upphovsmannens samtycke. Detta kommer att gälla all visning genom film samt för televisionens del även direktsändning. Kravet på samtycke till visning genom film kommer i princip att gälla både om verket redan finns upptaget på eller utgör film eller förutsätter framställning av ett särskilt "exemplar" av verket genom att det tas upp på filmen. För sistnämnda fall bör emellertid framhållas att upptagningen på film kräver samtycke och att överlåtelse av rätt till inspelning enligt tolkningsregcln i 39 URL även omfattar rätt att visa filmen. Vissa undantag från kravet på upphovsmannens samtycke till visning av konstverk genom film eller i television är emellertid nödvändiga. Det torde då vara lämpligt att knyta an till den reglering som enligt ~5 första stycket andra punkten gäller för inspelning av film eller telcvisionsprogram. Detta skulle innebära att man friger visning genom dessa media, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Några undantag därutöver bör enligt min mi;:ning inte göras. Vill ett televisionsföretag visa konstverk i andra fall bör företaget lösa frågan om visning avtalsvägen. Jag vill här påpeka att om upphovsmannen inte går med på att verket visas mot ersättning, visning inte kan ske ens med den av utredningen fö-

96 Prop. 1973: reslagna bestämmelsen. Jag är därför inte beredd att godta utredningens förslag om införande av en regel som motsvarar innehållet i 9 FotoL. I anslutning till art. llbis har utredningen också tagit upp frågan om en ändring i den svenska lagstiftningen behövs såvitt gäller visning av litterära eller musikaliska verk i television. Enligt 23 URL kan sådan visning i viss omfattning ske fritt. Utredningen finner emellertid att en undersökning av denna fråga, som linnu inte synes ha nämnvärd praktisk betydelse, bör anstå till en framtida revision av den upphovsrättsliga lagstiftningen. I några remissyttranden kritiseras utredningens ställningstagande i denna del på den grund att en sådan visning för att uppfylla konventionens krav måste förenas med ersättning för upphovsmännen. Som jag tidigare nämnde anses d~t att undantag från den i art. llbis stadgade huvudregeln om upphovsmannens ensamrätt att offentligt framföra ett verk i televisionen kan ske om deras praktiska betydelse är ringa. Visning av litterära eller musikaliska verk i television, t. ex. visning av manuskript, får anses vara en ren undantagsföreteelse. I likhet med utredningen anser jag därför att någon ändring av 23 URL inte är påkallad f.n. Frågan bör dock övervägas inom ramen för det pågående utredningsarbetet på upphovsrättsområdet Tvångslicens för inspelning av musikaliska verk (art ) Art i dess lydelse enligt Brysseltexten innehåller bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt att inspela musikaliskt verk och framföra sådant verk offentligt med hjälp av inspelning. Sedan vid Stockholmskonferensen antagits generella bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk, har art blivit överflödig i vad den avser inspelning; som förut nämnts stadgar art i Stockholmstexten uttryckligen att varje ljud- eller bildupptagning anses som mångfaldigande enligt konventionen. I vad art. 13. l. avser offentligt framförande Hicks den redan av art. 11. Art har därför fått utgå. Såsom anförs i promemorian påverkar ändringen inte den svenska lagstiftningen. Till art. 13. l. har vid Stockholmskonferensen överförts en förut i art upptagen bestämmelse om tvångsliccns beträffande inspelning av musikaliska verk. Vid konferensen modifierades bestämmelsen i vissa hänseenden. URL upptar emellertid inte någon motsvarighet till denna tvångslicens och ändringarna i konventionsartikeln är därför utan betydelse för den svenska lagstiftningen. Detsamma gäller en bestämmelse i närmast följande moment i artikeln vilket reglerar vissa övergångsfrågor som uppstod i samband med att tvångsliccnsen på sin tid infördes i Bernkonventionen.

97 Prop.1973: Rätten till filminspelning m. m. (art. 14 och 14bis) Konventionen innehåller skilda regler om de rättigheter som tillkommer upphovsman till sådant litterärt eller konstnärligt verk som läggs till grund för inspelning av en film och de rättigheter som tillkommer upphovsmannen till ett filmverk. Dessa bestämmelser, vilka tidigare fanns samlade i art. 14, har nu delats upp på två artiklar, art. 14 och art. 14bis. Vissa ändringar har vidtagits i samband härmed, huvudsakligen av redaktionell art. Systemet har vidare kompletterats med en reglering av rättsverkningarna av vissa filmavtal vilken syftar till att i rättsligt hänseende förenkla det internationella filmutbytet, särskilt på televisionens område. Dessa regler har tagits in i art. 14bis. Den viktigaste ändringen i de.bestämmelser som nu återfinns i art. 14 innebär att i filmatiseringsrättigheterna även har tagits in rätt att genom tråd till allmänheten överföra det inspelade filmverket. Som anförs i promemorian är emellertid bestämmelsen i 2 URL om upphovsmans ekonomiska rättigheter så generellt avfattad att den omfattar även sådan överföring. Jag biträder därför uppfattningen att den nya konventionstexten i denna del inte påkallar någon ändring i svensk lag. I art. 14bis återfinns som nämnts de nya bestämmelserna om vissa filmavtal. Bl. a. föreskrivs att i de unionsländer, vilkas lagstiftning bland rättsinnehavare till filmverk räknar upphovsmän som lämnat bidrag till filmverkets framställning, dessa upphovsmän inte kan motsätta sig filmverkets mångfaldigande, spridning, offentliga framförande, överföring till allmänheten med trådutsändning, utsändning genom radio samt återgivande till allmänheten och inte heller återgivande av talade inslag i text eller översättning av dem till annat språk. En förutsättning är dock att upphovsmännen har åtagit sig att lämna bidrag som nu sagts och att ingen överenskommelse av motsatt eller siirskilt innehåll har träffats (art. 14bis 2.b.). I 39 URL sägs att överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i television eller på annat sätt göra verket tillgängligt för allmänheten. Vad nu sagts skall inte gälla musikaliska verk. Enligt 27 tredje stycket URL skall bestämmelsen tillämpas bara i den mi'm annat inte har avtalats. Presumtionsregcln i konventionen avser i motsats till 39 URL inte avtal mellan t. ex. filmproducent och upphovsman om utnyttjande av s. k. preexistenta verk, dvs. verk som skapats före filminspelningen och som skall användas som underlag för denna. I fråga om prccxistenta verk torde varje stat ha rätt att ställa upp de regler som kan befinnas Himpliga med hänsyn till nationella förhållanden. I fråga om den snävare grupp av avtal, som regleras i konventionen, dvs. avtal om medverkan vid inspelning av filmverk, krävs emellertid att 7 Riksdagen sam/. Nr 15

98 Prop. 1973: URL överensstämmer med den nya konventionstexten. Bestämmelsen i 39 är mera generellt avfattad och nämner inte uttryckligen insättandet av texter på annat språk eller översättning av talade inslag till annat språk bland de rättigheter som presumeras omfattade av avtalet. I promemorian uttalas att det torde ligga i sakens natur att överlåtelse också omfattar rätt att företa de översättningar som är nödvändiga för att verket skall kunna göras tillgängligt för allmänheten. Det framhålls att det bör vara likgiltigt, om översättningen sker genom insättande av texter på annat språk, "sous-titrage" eller "subtitling'', eller genom införande av talade inslag på annat språk, "doublage" eller "dubbing". Den uppfattning som uttalas i promemorian angående räckvidden av 39 URL har kritiserats av Sveriges författareförening och KLYS, som menar att i uttrycket "göra verket tillgängligt för allmänheten" inte kan rymmas sådana förfaranden som "subtitling" och "dubbing". Bestämmelsen i 39 URL uppbärs av tanken att filmföretagct hos sig skall kunna samla olika rättigheter med avseende på filmvcrket så att företaget skall kunna exploatera detta utan att i varje särskilt fall behöva inhämta tillstånd från riittsinnehavarna. Detta har i 39 URL uttryckts så att företaget genom avtalet om rätt till filminspelning även får ditt att genom filmen göra verket tillgängligt för allmänheten. Förarbetena till lagrummet klarlägger inte närmare hur långt filmföretagcts rätt enligt 39 sträcker sig. Auktorrättskommitten uttalade (SOU 1956: 25 s. 147) att upphovsmännens rätt omfattar, förutom visning i biografer och television, principiellt också andra förfoganden över filmen, såsom mångfaldigande av filmen samt bearbetning och översättning ("dubbing") av denna. Kommitten tog i sitt förslag upp en tolkningsregcl av innehåll att överlåtelse av rätt att spela in ett verk på film ~ivcn omfattar ditt att göra filmvcrket tillgängligt för allmänheten. I motiven anförde kommitten att sådan överlåtelse får anses omfatta, förutom rätt till visning på biograf och annan visning, även "andra - i praktiken mindre betydelsefulla - moment i upphovsmannens rätt, främst befogenheten att sprida kopior av filmen". Beträffande motsvarande bestämmelse i förslaget till URL uttalas i propositionen (prop. 1960: 17 s. 210) bara att det ligger i sakens natur att ett filmförctag, som är berättigat att visa en av företaget framställd film, också har rätt att framställa fö; visningen erforderliga kopior. Enligt min uppfattning ger vad som nu anförts rum för viss tvekan om uttrycket "göra verket tillgängligt för allmänheten" iivcn kan anses omfatta rätt till "subtitling" och "dubbing". Det torde emellertid vara rimligt att en tolkningsrcgel avseende filmavtal ges den innebörden att avtalet också omfattar sådana förfaranden. Detta torde f. ö. stämma överens med giingsc praxis i branschen. Beträffande den snävare gruppen av filmavtal, dvs. sådana som avser medverkan vid inspelning av

99 Prop.1973:15 99 filmverk, är det som nämnts enligt den nya konvcntionstcxtcn obligatoriskt att tolkningsregeln skall ha detta innehåll. För att undanröja varje tvekan om omfattningen av bestämmelsen i 39 förordar jag därför att i paragrafen direkt uttalas att avtal om filmning även omfattar rätt att i filmen återge talade inslag i text eller översätta dem till annat språk. Jag skall här också något beröra frågan om filmavtal avseende musikaliska verk. Om inte annat sägs i den nationella lagstiftningen, skall enligt art. 14bis. 3. presumtionsregeln i art. 14bis.2.b. inte tillämpas på upphovsmän till scenariotexter, dialoger och musikaliska verk som skapats särskilt för framställningen av filmverket samt på dettas huvudregissör. I 39 URL görs undantag för musikaliska verk. Någon legal tolkningsregel finns alltså inte i svensk rätt för filmavtal avseende sådana verk. I sitt remissyttrande har juridiska fakulteten vid Lunds universitet hemställt att den priviligicrade shillning som upphovsmännen till musikaliska verk har i 39 genom att de inte omfattas av tolkningsrcgcln skall tas bort och att man i stället skall införa regler som svarar mot konventionstcxtcn. Bakgrunden till att 39 gör undantag för musikaliska verk är de särskilda förhållandena på filmmusikens område (se prop. 1960: 17 s. 210 och SOU 1956: 25 s. 152 och 336). I regel har kompositörerna överlåtit sina inspelnings- och utföranderättigheter på särskilda organisationer och det har visat sig att dessa inte överlåter uppföranderätt på filmföretagen. Denna faktiska begränsning fann första lagutskottet vara så viktig att den borde komma till uttryck i lagtexten (llu 1960: 41 s. 72). På utskottets förslag infördes undantaget för musikaliska verk i 39. Som nämnts kan enligt konventionen nationell lagstiftning göra prcsumtionsregeln i art. 14bis.2.b. tillämplig även på kompositörer. Huvudregeln är emellertid att presumtionen inte gäller och i fråga om prccxisterande musikaliska verk finns över huvud taget inga tolkningsföreskrifter i konventionen. Den nya konventionstexten påkallar alltså inte i och för sig någon ändring i 39 niir det gäller musikaliska verk. Inte heller synes några sakliga skäl f. n. tala för en sådan. Jag är diirför inte beredd att lägga fram något förslag om ändring av 39 i detta avseende. Enligt art. 14bis.2.c. kan unionsland för giltighet av avtal om medverkan vid inspelning av film föreskriva att avtalet skall upprättas skriftligen för att överlåtelsen av upphovsrätten skall medföra de tidigare nämnda rättsverkningarna. Jag delar utredningens uppfattning att det inte finns anledning att uppställa krav på skriftlighct i svensk rätt. I 30 första stycket URL finns vissa regler om avtal om offentligt framförande. Dessa gäller dock enligt andra stycket inte för filmvcrk. För dessa gäller i stället s~irskilda regler i 39, som jag nyss berört,

100 Prop.1973: och i 40 om s. k. inspelningsplikt. Utredningen menar som jag tidigare nämnt att termen filmverk får anses täcka också ofixerade filmverk. Reglerna i 39 och 40 är å andra sidan bara tillämpliga på verk som inspelats eller skall inspelas. Avtal om utnyttjande av ofixerade filmverk saknar alltså reglering. Utredningen anser emeljertid nt1gon sådan inte påkallad. Jag har i det föregående nämnt att det kan vara något tveksamt om termen filmverk också kan anses täcka ofixerade verk men jag anser i vart fall i likhet med utredningen att någon särskild reglering inte är erforderlig beträffande ofixerade verk av den typ som det här gäller Vissa presumtionsregler m. m. (art. 15) Vissa presumtionsregler om vem som skall anses som upphovsman till visst verk m. m. är intagna i art. 15. Vid Stockholmskonferensen kompletterades artikeln med regler dels om vem som skall anses som producent av filmverk, och dels om behörig representant för okänd upphovsman i vissa fall. Den första konventionsändringen bör, som jag tidigare föreslagit, medföra att en motsvarande regel tas in i 60 URL (avsnitt ). Den andra konvcntionsändringen avser främst att skapa möjligheter till skydd av folkloristiska verk och innebär att unionsland för upphovsman som är okänd men som kan antas tillhöra ett unionsland kan utse behörig myndighet att företräda upphovsmannen. I likhet med utredningen anser jag att någon motsvarande regel inte är påkallad för svenska förhållanden Vissa frågor rörande art i Bernkonventionens Paristext Art. 21 föreskriver bl. a. att bihanget rörande utveeklingsländerna i princip utgör en integrerande del av Paristexten och art innehåller administrativa bestämmelser och slutbesfämmelser. I fråga om det närmare innehållet i dessa artiklar hänvisar jag till den redogörelse för Paristexten som jag lämnat i det föregående. Jag vill hiir bara s~irskilt beröra en punkt som angår förhållandet mellan Paristexten av Bernkonventionen och tidigare texter av denna konvention. Enligt art. 34 kan ingen stat tilltdida äldre texter av konventionen efter det att Paristexten har trätt i kraft. I art. 32 föreskrivs att Paristexten i princip ersätter tidigare texter i förhållandet mellan unionsländer som tillträder den, medan tidigare texter i princip fortfarande skall tillämpas mellan unionsländer som inte tillträtt Paristexten. I fråga om land utom unionen som ansluter sig till Paristexten giiller att det i princip är bundet bara av denna text och att det får tillämpa den även i förhållande till unionsland som inte är bundet av Paristexten. Bestämmelsen är baserad på en i rapporten från Stockholmskonferensen i detta sammanhang uttalad allmän princip att, eftersom det inte är fråga om olika konventioner utan om olika texter av samma konvention,

101 Prop. 1973: vissa relationer måste finnas mellan unionsländerna även om de inte är bundna av samma text. Unionsland som är bundet av en tidigare text än Paristexten tillämpar i princip bara denna i förhållandet till länder som endast är bundna av Paristcxten och detta skall enligt uttrycklig föreskrift i art respekteras av land som bara tillträder Paristexten. Dessutom har tillagts en bestämmelse enligt vilken det land som är bundet av en tidigare text får anpassa sin skyddsnivå till den som gäller enligt Paristexten. Denna bestämmelse har tillkommit av det skälet att i vissa hänseenden skyddsnivån i Paristexten är lägre än enligt tidigare texter. I anslutning till dessa bestämmelser gäller också en regel om att utvecklingsland som har valt att begagna sig av rättigheterna enligt bihanget får tillämpa detta också i förhållande till unionsland som inte är bundet av Paristexten, om detta land har medgett tillämpningen. Såsom anfördes i prop. 1969: 34 (s. 15) beträffande motsvarande bestämmelser i Stockholmstexten fämnar bestämmelserna inte något entydigt besked om huruvida unionsländer som inte har någon text gemensam likväl skall, såsom medlemmar av unionen, anses stå i konventionsförhållande till varandra. Frågan var föremål för mycken debatt under Stockholmskonferensen, varvid bl. a. från svensk sida hävdades att själva medlemsskapet i unionen bringar vart och ett av unionsländema i konventionsförhållande till vart och ett av de övriga, varvid varje land i princip tillämpar den text av konventionen som landet senast har tillträtt, även om berörda stater inte har tillträtt någon text gemensamt. Oavsett hur den nu berörda frågan är att lösa från rättsteoretisk synpunkt torde den enligt min uppfattning sakna större praktisk betydelse för Sveriges del. I princip kommer nämligen skyddsnivån i URL även efter de ändringar som föranleds av tillträdet till Paristexten att motsvara den som gäller enligt tidigare texter av konventionen och alltså uppfylla de krav som länder, vilka är bundna av en tidigare text, kan ställa på skyddet i Sverige. 4 Upphovsrätt till aljmänna handlingar 4.1 Offcntlighetskommittcn Bakgrunden till kommittens uppdrag m. m. Före tillkomsten av URL reglerades upphovsrätten till allmänna handlingar i 9 1) lagen (1919: 381) om rätt till litterära och musikaliska verk. I bestämmelsen uteslöts från skydd lagar, förordningar och kungörelser samt offentliga myndigheters, riksdagens, beredningars och kommitteers liksom kyrkliga, kommunala och andra offentliga representationers handlingar, protokoll, beslut och skrivelser "så ock andra allmänna handlingar". Enligt härskande uppfattning hindrade dock inte

102 Prop. 1973: denna bestämmelse att upphovsrätt gjordes gällande till vissa allmänna handlingar. Detta gällde främst handlingar som hade getts in till myndighet, t. ex. vetenskapliga skrifter som åberopades vid sökande av befattning (1944 års tryckfrihetssakkunnigas betänkande, SOU 1947: 60 s. 218, och auktorrätlskommittens betänkande, SOU 1956: 25 s. 166). Ett speciellt undantag från bestämmelsen i 9 1) i 1919 års lag om rätt till litterära och musikaliska verk infördes vidare genom lagen (1956: 590) om skydd för vissa kartor. Genom denna lag gavs skydd åt officiella kartor, upprättade inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen. I propositionen till lagen yttrade departementschefcn (prop. 1956: 184 s. 16) bl. a. att statsverket från affärsmässiga synpunkter var i behov av upphovsrättsligt skydd för sin verksamhet för framställning av sådana kartor. I auktorrättskommittens förslag till lag om upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk (SOU 1956: 25) reglerades rätten till verk som innefattas i allmän handling i 9 och 24. Enligt 9 skulle författningar samt beslut och yttranden av myndighet eller annat offentligt organ inte vara föremål för upphovsrätt. Sådan skulle däremot i princip gälla för andra allmänna handlingar. Vissa inskränkningar i sistnämnda princip gjordes dock genom bestämmelsen i 24 i förslaget. Där angavs att förhandlingar i offentliga representationer, inför myndigheter samt vid offentliga sammankomster för överiäggning om allmänna angelägenheter fick återges utan upphovsmannens samtycke. Kommitten uttalade i motiven (s. 166) att man med den omfattning som statsverksamheten hade tagit i dåtida samhällsliv inte utan vidare borde ta undan samtliga allmänna handlingar från upphovsrätt och alltså generellt ge dem fria för eftertryck. Statliga organ ombesörjde enligt kommitten redan då i en omfattning som tidigare var okänd affärsmässiga och kulturella uppgifter som organisatoriskt och praktiskt bedrevs i former motsvarande den enskilda företagsamhetens. Beträffande 9 i förslaget uttalade kommitten att man, förutom att man genom densamma tillgodosåg TF:s publicitetsintressc, ocksf1 från rent upphovsrättsliga synpunkter kunde motivera att författningar samt beslut och yttranden av myndigheter och andra offentliga organ undantogs från upphovrättsligt skydd. I fråga om 24 anförde kommitten (s. 257) att det i vissa fall skulle leda till orimliga resultat att generellt från upphovsrättsligt skydd ta undan allt vad som i TF:s mening utgjorde allmänna handlingar. Som exempel nämnde kommitten att om ett vetenskapligt arbete åberopades vid sökande av professur eller annan befattning och gavs in till den myndighet som handlade ~irendet, arbetet därigenom blev att anse som allmän handling. Det skulle då med tillämpning av grundprincipen stå fritt för envar att trycka av arbetet. Auktorrättskommittens förslag till lösning av frågan om upphovsrätt till allmänna handlingar godtogs av det stora flertalet remissinstanser.

103 Prop.1973: Några menade emellertid under åberopande av tryckfrihetsrättsliga synpunkter att sådana handlingar borde tas undan från upphovsrätt i större omfattning än kommitten förordat (prop. 1960: 17 s. 90 och 163). I det förslag till Jag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk som förelades 1960 års riksdag (prop. 1960: 17) anslöt sig bestämmelserna om upphovsrätt till allmänna handlingar nära till vad auktorrättskommitten hade förordat. Enligt 9 i propositionen skulle författningar samt beslut och yttranden av myndighet som avses i 2 kap. 3 TF inte omfattas av upphovsrätt. Andra handlingar som upprättats hos myndighet skulle däremot vara föremål för sådan rätt enligt vanliga regler. Departemcntschefcn påpekade i sammanhanget att begreppet allmänna handlingar omfattade samtliga hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, alltså även olika tryckalstcr som publicerades i statens affärsmässiga eller kulturella verksamhet, såsom handböcker, kartor, kataloger, författningskommcntarcr o. d. I det förslag som remitterades till lagrådet hade 24 en avfattning som i sak överensstämde med vad kommitten hade föreslagit. Lagrådet ansåg emellertid bl. a. att den i lagrådsremissen valda formuleringen inte gav tillräckligt stöd för en tillämpning som innebar att t. ex. som bevis åberopade böcker eller konstverk eller sakkunnigutlåtanden skulle åtnjuta skydd. Lagrådet föreslog därför en annan avfattning av bestämmelsen och propositionen utformades i enlighet härmed. Enligt detta förslag skulle återgivande utan upphovsmannens samtycke få ske av vad som muntligen eller skriftligen anförs inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig sammankomst för överläggning om allmänna angelägenheter. Utlåtanden, som bevis åberopade skrifter o. d. skulle dock få återges endast i samband med redogörelse för mål eller ~irende vari de förekommit och i den omfattning som betingades av ändamålet med redogörelsen. Upphovsmannen skulle vidare ensam liga rätt att ge ut samling av sina anföranden. Första lagutskottet underströk (llu 1960: 41 s. 44) vid riksdagsbehandlingen av 9 i propositionen av det var av omistligt värde att rätten att fritt återge offentliga handlingar inte inskränktes mer än vad som var oundgängligen erforderligt. Utskottet menade att den metod som hade föreslagits i propositionen för att införa skydd för vissa grupper av sådana handlingar innebar risk för att skyddet skulle komma att giilla även för handlingar för vilka skyddsbehov inte förelåg. Som huvudregel borde enligt utskottet i stället gälla att hos myndighet upprättade handlingar inte skulle vara föremål för upphovsrätt. Genom särskilda regler borde sedan skydd ges åt de grupper av handlingar, som kunde anses i behov därav. Vilka kategorier som därvid borde komma i fråga kunde emellertid enligt utskottet inte fastställas förrän efter ytterligare utredning. I lagen borde dock omedelbart tas upp en bestämmelse om att så-

104 Prop. 1973: dana kartor som avsågs med 1956 års lag om skydd för vissa kartor skulle vara föremål för upphovsrätt. Propositionens reglering av handlingar som getts in till myndighet godtogs i princip av utskottet. En viss omformulering förordades dock av 24 så att denna skulle komma att omfatta även diskussion i radio och television. Utskottet lade i sitt utlåtande fram förslag till ny lydelse av 9 och 24 och föreslog vidare att riksdagen skulle hemställa om utredning, huruvida allmänna handlingar borde beredas upphovsrättsligt skydd i andra fall än som följde av utskottets förslag till avfattning av 9. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan och 9 och 24 URL avfattades i enlighet med riksdagens beslut. Den 30 juni 1961 uppdrog Kungl. Maj:t åt offentlighetskommitten att verkställa utredning rörande upphovsrätt till handlingar, upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 TF. I direktiven uttalades bl. a. att utredningen borde syfta till att, efter en noggrann kartläggning av den omfattning i vilken de olika statliga myndigheterna gav ut publikationer avsedda för avsättning hos allmänheten, pröva vilka publikationer som hade sådan karaktär att det kunde anses angeläget för statsvcrket att upphovsrättsligt skydd infördes. Samtidigt borde för varje särskilt fall övervägas om skydd kunde godtas med hänsyn till tryckfrihetsrättsliga principer. Motsvarande undersökning borde ske även på det kommunala området. Vidare borde kommitten överväga i vilken form eventuellt erforderliga bestämmelser borde meddelas samt om bestämmelserna skulle upptas i URL eller ges i särskild lagstiftning. Under utredningens gång överlämnades till kommitten för att beaktas vid fullgörandet av dess uppdrag en framsfallning av Sveriges geologiska undersökning (SGU) om sådan lagändring att upphovsrätt skulle kunna göras gällande beträffande officiell karta upprättad inom SGU. Kommitten redovisade sina överväganden i dessa frågor genom överlämnandet av det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1967: 28) Tryckfrihet och upphovsrätt Underlaget för kommittens överväganden På uppdrag av kommitten har en systematisk bearbetning gjorts av offentligt tryck som redovisas i betänkandet. Bearbetningen avser i huvudsak år 1963 och är begränsad till statligt tryck men omfattar också skrifter som har getts ut av akademierna. Till gnmd för systematiken har lagts en uppräkning av ämnesområdena som finns i auktorrättskommittcns förut nämnda betänkande. I bearbetningen tas upp 21 grupper av statligt tryck. I fråga om det närmare innehållet i bearbetningen hänvisas till betänkandet (SOU 1967: 28 s ). I fråga om den statliga utgivningen av läroböcker erinrar kommitten om att man inom skolöverstyrelsen har inrättat en arbetsenhet som under namnet Sö-förlaget* bl. a. ger ut läroböcker för det nya gymnasiet * SÖ-förlaget har den) juli) 969 gått upp i UtbildningsföJlaget Liber Aktiebolag.

105 Prop.1973: i konkurrens med enskilda förlag. Planer finns också på att i någon form genom statliga insatser främja och ombesörja utgivning av akademisk kurslitteratur. Frågan om produktion av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel för undervisningsväsendet över huvud taget utreds av läromcdelsutredningen (1972 års riksdagsberättelsc s. 259). En av dess uppgifter är att utreda frågan om inrättande av ett samhällsägt förlag för produktion av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel. Kommitten erinrar vidare om att skolöverstyrelsen och univcrsitetskanslersämbctet under år 1966 låtit verkställa en utredning angående vissa upphovsrättsliga frågor i samband med undervisningen. I denna påpekas att enligt 9 URL allt studiematerial som utges av t. ex. skolöverstyrelsen, skolmyndigheter på läns- eller kommunplanet, universitetskanslersämbetet, universitet och högskolor eller dessas institutioner utgör allmänna handlingar och därför kan utnyttjas fritt av envar. Detta medför enligt utredningen två allvarliga olägenheter. Den ena är att författarna inte får upphovsrättsligt skydd för sina prestationer vilket kan medföra att det kan bli svårt för myndighet som ger ut studiematerial i egen regi att få medverkan av lämpliga författare. Den andra olägenheten är att det kan bli svårt för en sådan myndighet att få tillgång till redan tryckt material för sina utgåvor, eftersom materialet genom att införas t. ex. i en lärobok som utges av myndigheten blir så att säga ajlmän egendom. I den till utredningen fogade skrivelsen anför skolöverstyrelsen och univcrsitetskanslersämbetet vissa kompletterande synpnnkter på frågan om upphovsrätt till allmän handling. Man uttalar bl. a. att det, från de synpunkter som dessa myndigheter har att beakta i sitt arbete, förefaller stötande att den gällande lagstiftningen skall anses innebära att verk som annars skulle ha varit skyddat av URL, i vissa fall kan inordnas under begreppet allmän handling och därigenom helt bli undandraget upphovsrättsligt skydd. Man framhåller att upphovsrätten avser "verk" och denna rätt tillkommer "den som skapat" det. Verk i URL:s mening bör rimligen inte kunna förlora hela sin begreppsmässiga innebörd genom att förvandlas till något helt annat, nämligen en handling, med hänvisning till att verket "upprättats" inom eller inkommit till offentlig myndighet. Denna inadvertens bör enligt skrivelsen undanröjas genom att det slås fast, åtminstone som en huvudregel, att verk som avses i 1 URL inte kan ordnas in under begreppet handling i TF:s mening. I offentlighctskommittens betänkande erinras vidare om statskontorets betänkande (SOU 1967: 5) Statlig publicering vari redovisats vissa utredningar rörande den statliga publikations- och tryckeriverksamheten. Som ett led i arbetet har statskontoret anordnat en rundfråga till samtliga Kungl. Maj:t underställda myndigheter med undantag av de affärsdrivande verken och de militära myndigheterna. Statskontorct nämner att av enkäten inte har framkommit något som tyder på att upphovsrättens utformning skulle göra det svårt för myndigheterna att erhålla ma-

106 Prop.1973: nuskriptbidrag. Att upphovsrätt saknas för de handlingar som upprättats hos myndighet lär emellertid enligt statskontoret i några enstaka fall ha lett till att myndighet inte har kunnat välja den förläggare som har bedömts som förmånligast. Andra intressenter har nämligen kunnat ställa krav på tillgång till samma underlag för egen publicering. Detta har medfört att den önskvärde förläggaren inte längre har haft samma intresse av utgivningen. Kommitten uttalar beträffande kommunalt tryck att en systematisk bearbetning liknande den som gjorts rörande det statliga trycket, inte verkställts med hänsyn bl. a. till de stora kostnaderna. Enligt kommitten finns det emellertid goda möjligheter att, på grundval av vad som kommit fram genom bearbetningen avseende det statliga trycket, ange de alster som skall skyddas med hjälp av mera allmänna kriterier. Enligt kommitten saknas sålunda anledning att räkna med att det skulle ligga till på annat sätt i fråga om kommunernas tryck Kommittens överviiganden Kommitten uttalar inledningsvis att TF:s och URL:s regelkomplex kan sägas fullfölja det gemensamma syftet att skapa förutsättningar för ett fritt samhällsskick och en andlig odling. En kollision kan dock uppkomma mellan principerna om allmänna handlingars offentlighet och upphovsmannens ensamrätt i fall då en allmän handling utgör litterärt eller konstnärligt verk. I fråga om riitten att ta del av ett verk som blivit m allmän ha11dling, uttalar kommitten att det är självklart att upphovsmannen i sådant fall inte kan bestämma över verket på det sättet att han inskränker denna grundlagsenliga rätt. Kommitten erinrar om att frågan i vad mån principen om allmänna handlingars offentlighet skall vika för privata intressen bestäms genom den s. k. sekretesslagen i vilken begränsningarna av offentlighetsprincipen noga anges. Enligt kommitten bör inga ytterligare begränsningar få förekomma. Kommitten konstaterar att bestämmelsen i 1 kap. 8 TF om förbehåll för den rätt som tillkommer upphovsman blev omarbetad i samband med tillkomsten av URL. Bestämmelsen är enligt kommittens uppfattning emellertid inte otvetydig. Kommitten förordar att förbehållet på ungefär samma sätt som före URL:s tillkomst skall gälla bara rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling. En sådan justering innebär enligt kommitten att en myndighet inte under hänvisning till URL kan vägra att på begäran tillhandahålla avskrift av allmän handling. Någon erinran om detta i URL är enligt kommitten inte nödvändigt. Detta skulle få betydelse inte bara i fråga om handlingar i hävdvunnen mening utan också i fråga om grammofonskivor och andra inspelningar i den mån dessa betraktas som handlingar. Rätten att ta del av allmän handling och att erhålla avskrift eller kopia därav kan således enligt kommitten få betydelse även vid tillämpningen av 45 och 46 URL.

107 Prop.1973: Kommitten framhåller vidare att 1 kap. 8 TF i sin nuvarande lydel~ se också innehåller ett förbehåll i fråga om förbud att återge verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen. Här är det enligt kommitten fråga om ett ingripande från andra utgångspunkter än dem som har med yttrandefriheten att göra och det är också utan något förbehåll i TF klart att ett sådant ingripande kan göras i enlighet med lag. Detta förbehåll föreslås därför utgå. Enligt kommittens mening är stadgandet i 1 kap. 8 TF även i övrigt alltför vidsträckt i sin nuvarande avfattning. I fråga om andra verk än sådana som är allmänna handlingar uppkommer enligt kommitten inte någon konflikt mellan TF:s principer och URL:s bestämmelser. Det är utan något uttryckligt stadgande självklart att de senare kan vara tilllämpliga. Beträffande härefter rätten till offentliggörande finner kommitten att den ståndpunkt som första lagutskottet intog i sitt utlåtande över förslaget till URL i denna fråga är den riktiga. Kommitten menar att det inte kan vara riktigt att genom en generell regel i URL förvandla TF:s princip om fri rätt att ge ut allmänna handlingar i tryck till ett undantag endast för vissa speciella fall. Den i grundlagen fastslagna r~i.tten att fritt ge ut offentliga handlingar måste vara den viktigare. Kommitten förordar därför som huvudregel att upphovsmannen inte skall ha rätt att förfoga över sitt verk, om det är en allmän handling. Huvudregeln bör enligt kommitten få tillämpning på den stora mängden av handlingar, som upprättas hos eller inkommer till myndigheterna som ett led i deras verksamhet för förvaltning eller rättskipning. Inte bara de av auktorrättskommitt6n nämnda handlingstyperna - författningar, beslut och yttranden - utan också promemorior, andra utredningar och vidare partsinlagor, bevisutsagor och sakkunnigutlåtanden fyller en sådan funktion och tillkommer under sådana omständigheter att frågan om upphovsrätten vanligen inte kan få någon praktisk betydelse. Kommitten konstaterar i detta sammanhang att det emellertid kan förekomma att en allmän handling är ett verk i URL:s mening. När det gäller sådana handlingar kan enligt kommitten skäl anföras för att göra undantag från huvudregeln och att alltså i viss omfattning bereda upphovsmannen skydd mot eftertryck. I all synnerhet gäller detta verk som har getts in till myndighet, t. ex. ett vetenskapligt arbete som åberopas i en profcssorskonkurrens. Det skulle, framhåller kommitten, i sf1dana och liknande fall vara ett kännbart och av tryckfrihetsrättsliga skäl knappast motiverat intrång i. upphovsmannens ställning, om han skulle gå miste om alla rättigheter till verket genom att detta gavs in till en myndighet. Enligt URL är handlingar som ges in till myndighet föremål för upphovsrätt enligt allmlinna regler. Vissa begränsningar föreskrivs dock i 24. Kommitten uttalar att avfattningen av denna paragraf på några

108 Prop.1973: punkter kan inge tvekan men stannar dock för att inte föreslå någon ändring av URL:s regler om upphovsrätt till handlingar som har inkommit till myndighet från enskild. Vad angår handlingar som upprättats fzos myndighet uttalar kommitten allmänt att det för större delen av de publikationer och skrifter som framställs hos myndigheterna saknas skäl att göra inskränkning i den princip om offentliggörande av allmän handling som TF innehåller. Sålunda kan en vidsträckt spridning av ett verk, som av myndighet har framställts för publicering, motverkas genom upphovsrätt. Vidare kan enligt kommitten sägas att upphovsrätten här inte är så viktig som medel att tillförsäkra upphovsmannen skälig avkastning. Om den som skapar ett verk inom: en myndighet är tjänsteman hos myndigheten, får han ju lön för skaparmödan. Kommitten riktar emellertid uppmärksamheten på fall då myndighet låter framställa och utge handböcker, läroböcker, lagkommentarer o. d. Detta sker f. n. utan upphovsrättsligt skydd. Kommitten uttalar att man på detta område inte kan bortse från att frånvaron av sådant sk}'dd kan medföra vissa olägenheter. En enskild utgivare skulle t. ex. kunna ge ut en ny upplaga av ett verk som är slutsålt och upphovsmannen skulle då inte vara skyddad. Detta har särskild tyngd då myndigheter driver förlagsverksamhet. Det är enligt kommittens uppfattning rimligt att myndigheterna i sådana fall för att skydda sina ekonomiska intressen kan förhindra eftertryck. En avvägning mellan principen om fritt offentliggörande av allmänna handlingar och URL:s regler om sk}'dd för upphovsmannen kan enligt kommitten tänkas ske genom ett system med tvchzgslicenser. Detta skulle innebära att det skulle stå envar fritt att återge en handling som har upprättats hos myndighet men att upphovsmannen skulle få rätt till ersättning. Kommitten tar upp denna fråga till närmare behandling och konstaterar att vissa omständigheter i och för sig talar till förmån för ett tvångslicenssystem. Främst skulle man härigenom uppnå säkerhet mot att upphovsrätten skulle komma att medföra något absolut hinder att publicera en allmän handling i fall där publicering är motiverad av hänsyn till meningsutbyte eller upplysning. Ett annat motiv är att man med tvångslicens smidigare än med en förfoganderätt kan anpassa villkoren för publiceringen efter det ekonomiska intresse som föreligger hos upphovsmannen eller myndigheten. Kommitten finner emellertid vissa skäl som talar mot ett tvångsliccnssystem. Främst gäller det hänsynen till upphovsmannen. En handling kan ha blivit tillgänglig enligt TF:s regler vid en tidpunkt då upphovsmannen ännu inte betraktar den som färdig för publicering. Upphovsmannen bör enligt kommitten själv få bestämma tid och plats för publicering. Det kan enligt kommitten vidare ifrågasättas, om ett tvångsliccnssystem skulle ge tillräckligt skydd åt en av myndighet bedriven förlagsrörelse. Kommitten menar att det är tveksamt om en sådan förlagsrörelse i längden kan be-

109 Prop.1973: hålla en stab av skickliga författare bland sina uppdragstagare, om förlaget inte kan erbjuda starkare garantier mot att ett privat förlag publicerar deras verk än en rätt till ersättning som kanske är osäker. Kommitten konstaterar i anledning härav att ett system med tvångslicenser synes innebära ett större ingrepp i skyddet för upphovsmannen än vad som kan anses nödvändigt för att tillgodose tryckfrihetens krav. Kommitten vill därför inte förorda ett sådant system. De intressen som står på spel bör enligt kommitten tillgodoses genom att man låter vissa grupper av handlingar vara föremål för upphovsrätt enligt allmänna regler. Enligt kommittens uppfattning bör upphovsrätten härvid i huvudsak begränsas till sådana fall då ett verk har framställts för försäljning till allmänheten. Vare sig detta sker i större omfattning, såsom då myndighet driver förlagsrörelse för utgivning av skolböcker, eller myndigheten ger ut någon trycksak bara i mera enstaka fall, kan det enligt kommitten vara rimligt att detta sker på samma villkor som annan likartad utgivning av tryckta skrifter. En regel om att upphovsrätt kan göras gällande i fall då ett verk har framställts för försäljning till allmänheten blir tillämplig i första hand när kostnaderna för verket avses bli täckta av intäkterna vid försäljningen. Inom en förlagsrörelse måste detta krav enligt kommitten tolkas så, att rörelsen i stort skall finansieras med dessa intäkter. Regeln kan emellertid bli tillämplig också i fall då kostnaderna bara delvis avses bli täckta. Kommitten framhåller dock att det är uppenbart att ett verk inte kan anses framställt för försäljning bara på grund av att en avgift skall tas ut som motsvarar högst kostnaderna för distribution. Kommitten föreslår på grund av det anförda att en hos myndighet upprättad handling skall vara föremål för upphovsrätt om den utgör ett verk som har framstiillts för försäljning till allmänheten. Kommitten uttalar att upphovsrätt bör kunna hävdas också till andra verk i vissa noga angivna fall. Ett sådant fall föreligger enligt kommitten när en konstnär har gjort en illustration till en skrift som ges ut av myndighet. Denne har då inte haft skäl att räkna med annat än att illustrationen skulle komma till just denna begränsade användning. Upphovsrätten bör enligt kommitten i ett sådant fall inte bero på om skriften ges ut gratis eller mot ersättning. De skäl som i allmänhet talar för att myndigheternas handlingar skall få offentliggöras har vidare enligt kommittens mening i mindre män tillämpning på illustrationer. Kommitten finner d~irför rimligt att upphovsrätt skall kunna göras gällande i nu angivna fall. Regeln bör enligt kommitten utformas så, att den avser alster av bildkonst. Kommitten tar också upp SGU:s tidigare nämnda framställning om att upphovsrätt skall kunna göras gällande beträffande officiell karta som upprättats inom SGU. Kommitten uttalar viss tvekan om sådan karta kan anses vara verk i URL:s mening men finner det dock rim-

110 Prop.1973:15 lio ligt att man anlägger samma bctraktelsesiitt på sådana kartor som på dem som enligt gällande lag kan erhålla upphovsrättsligt skydd. Kommitten föreslår därför att upphovsrätt skall kunna göras gällande även till SGU:s officiella kartor. Kommitten erinrar om att vissa typer av arbeten enligt URL anses förtjänta av ett visst skydd fastän de inte är verk i lagens mening. Sålunda får enligt 49 URL katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari ställts samman ett stort antal uppgifter, inte utan framställarens samtycke eftergöras förrän tio år förflutit efter det år när arbetet gavs ut. Undantag görs inte för handlingar som har upprättats hos myndighet. Kommitten förordar att om sådant arbete har upprättats hos en myndighet, denna som regel inte skall få göra gällande cnsamr~itt till arbetet. Om emellertid arbetet har framställts för försäljning till allmänheten, talar enligt kommitten samma skäl för en ensamrätt som dem som anförts för förslaget om upphovsrätt till verk som har skapats hos myndighet. Kommitten föreslår därför att ensamrätt som äsyftas i 49 URL skall kunna göras gällande till arbete som har upprättats hos myndighet för försiiljning till allmiinlzeten men inte i andra fall. Kommitten berör också frågan om vem upphovsrätten skall tillkomma när det gäller handlingar upprättade hos myndighet. Det torde enligt kommitten inte vara lämpligt a.tt i lag ange några bindande regler hiirom. Är det fråga om en av myndighet bedriven förlagsverksamhet med författare som är knutna till myndigheten genom avtal, torde det i allmänhet te sig naturligt att förhållandet mellan myndighet och författare regleras på samma slitt som är vanligt i branschen. Skapas verket av en tjänsteman hos myndigheten, beror det på gällande föreskrifter om arbetet med verket skall anses ha tillhört hans tjänsteåligganden. Är så inte fallet, kan avtal ingås om förfoganderätten till verket pä samma sätt som då detta har skapats av en utomstående. I enlighet med de redovisade övervägandena föreslår kommitten ny lydelse av dels 1 kap. 8 TF, dels 9 och 49 URL samt 12 FotoL. Enligt den föreslagna lydelsen av 1 kap. 8 TF får rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling genom lag begränsas av hänsyn till upphovsmannens eller framställarens rätt. I 9 andra stycket URL har tagits upp de fall där enligt förslaget upphovsrätt får göras gällande till handling som är upprättad hos myndighet, dvs. när det gäller viss officiell karta, verk som framställts för försäljning till allmlinheten samt alster av bildkonst. Kommitten anför i anslutning till ett uttalande i prop. 1956: 184 s. 18 att med officiell karta menas sådan karta som det enligt instruktion eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger ämbetsverk att upprätta och ge ut oberoende av beställning. Utryckct '"alster av bildkonst" innefattar enligt kommitten måleri och skulptur men inte arkitektur och inte heller konstindustri eller konsthantverk. Kommitten hänför sig i detta avseende

111 Prop. 1973: till vissa uttalanden av auktorrättskommitten i dess betänkande (SOU 1956: 25 s. 76). I 49 första stycket URL, som innehåller vissa regler om kataloger, tabeller och andra sådana arbeten vari sammanställts ett stort antal uppgifter, föreslås införande av en bestämmelse enligt vilken skydd för sådant arbete som upprättats hos myndighet ges bara om arbetet framställts för försäljning till allmänheten. I 12 FotoL görs enligt förslaget en hänvisning till 9 och 49 URL. I fråga om övergångsbestämmelserna uttalar kommitten att förslaget innebär en vidgad möjlighet att göra gällande upphovsrätt. Detta stämmer enligt kommitten överens med vad som redan nu ter sig naturligt och de nya bestämmelserna bör därför gälla också i fråga om alster som har tillkommit före ikraftträdandet. Om någon har utnyttjat de nuvarande reglerna till att framställa exemplar av verk som den nya lagen inbegriper under upphovsrätten, bör han enligt kommitten ha rätt att sprida och visa dem. Likaså bör den som har gjort en trycksats eller liknande hjälpmedel få använda detta under en skälig övergångstid. Kommitten föreslår därför att samma principer skall tillämpas som vid URL:s ikraftträdande. Beträffande förslaget till ändring i FotoL uttalas att de nya reglerna bör gälla också fotografisk bild som har framställts före ikraftträdandet. 4.2 Remissyttrandena över kommittens förslag Hu V u d p r i Il c i p e r Il a i k 0 m m i t t e n s för s l a g godtas av flertalet remissinstanser. Förslaget har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan erinran av Göta hovrätt, socialstyre/sen, Sveriges geologiska undersökning, statens avtalsverk, LO, TCO, Svenska komm1111förbundet, Svenska stadsförbundet och konsistoriema vid Umeå universitet samt vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. Flera remissinstanser, såsom televerket, statens järnvägar, sjöf artsstyrelsen, skolöverstyrelsen och konsistoriet vid Göteborgs universitet samt samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universitetet förklarar sig inte ha något att erinra mot kommittens huvudprinciper men önskar att skydd i vissa fall skall beredas utöver vad kommitten har föreslagit. Endast en remissinstans, nämligen Svenska bokförliiggareföreningen, har helt avstyrkt förslaget. Föreningen anför bl. a. att det i praktiken är ogörligt att organisera en statlig utgivning så att den verkligen konkurrerar på lika villkor med andra bokförlags verksamhet. Risken är stor att statliga myndigheter eller bolags bokförlagsrörelse utvecklas till monopolföretag inom sina verksamhetsområden. Sådana monopol skulle verka förkvävande på den rikt facetterade bokförlagsverksamhet Sve-

112 Prop.1973: rige nu har bl. a. tack vare vår hittills synnerligen tryckfrihetsvänliga lagstiftning. Föreningen anför vidare att de av kommitten föreslagna ändringarna knappast kan vara i upphovsmännens intresse bl. a. därför att prissättningen på alstren blir mer eller mindre politiskt betingad och att royalty från myndighet därför inte är underkastad marknadens automatiska kontroll. FLYCO tar upp frågan om inte problemet angående upphovsrätt till allmänna handlingar bör bli föremål för en mera genomgripande reform. Man anför att det bara är undantagsvis som föreliggande upphovsrätt hindrar förmedling till allmänheten av innehållet i allmänna handlingar så att offentlighetsprincipen kränks. Förmedlingen sker i allmänhet i form av citat eller referat. Om man skulle välja att återvända till den i 1960 års proposition föreslagna lydelsen av 9 URL skulle man, för att undanröja varje risk för en icke önskvärd begränsning av tryckfriheten, kunna kompensera begränsningen genom en särskild bestämmelse i 2 kap. TF. Denna skulle medge en mera vittgående rätt till återgivande ur allmänna handlingar, när ett sådant återgivande sker i uppenbart syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. FLYCO tillägger att detta uttalande inte innebär någon slutgiltig ståndpunkt utan bara är avsett som ett inlägg i den ifrågavarande diskussionen. Kommittens uttalanden om rät ten att ta d e I av '~ t t v er k s o m b I i vi t e n a I I m än h an d I i n g berörs av justitiekanslern. Denne uttalar bl. a. att i den principiella frågan om förhåll::mdet mellan den i 1 kap. 1 TF stadgade rätten för envar att offentliggöra allmänna handlingar, å ena, och upphovsmannens rätt att disponera över sitt verk, å andra sidan, bygger den gällande upphovsrättsliga lagstiftningen på att upphovsrätten med hänsyn till sin privaträttsliga karaktär inte omedelbart inskränks av TF:s besfämmelser. Det erfordras därför att det publicitctsintrcsse som ligger till grund för TF:s stadgande om rätt att offentliggöra allmänna handlingar tillgodoses genom särskilda regler i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Sådana regler finns f. n. i 9 och 24 URL. Kommittens förslag stämmer till sin konstruktion överens med gällande lag i det att publicitetsintresset i fråga om de allmänna handlingar som är verk i URL:s mening alltjämt tillgodoses genom bestämmelser i URL. A andra sidan kan förslaget till ändrad lydelse av 1 kap. 8 andra stycket TF uppfattas som ett uttryck för en ändrad inställning i principfrågan i förhållande till giillande rätt men förslaget har inte av kommitten motiverats i enlighet därmed. Förslaget innebär att lagrummet, såvitt gäller rätten att offentliggöra allmänna handlingar, får karaktär av undantagsstadgande i förhållande till 1 kap. 1 TF. Sådan karaktär synes lagrummet inte ha enligt gällande rätt. Vidare har kommitten, såvitt gäller rätten att ta del av allmän handling, ansett sig kunna begränsa upphovsmannens rätt genom att låta undantagsstad-

113 Prop.1973: gandet i 1 kap. 8 andra stycket TF avse bara rätten att offentliggöra allmän handling. För nämnda begränsning har således inte ansetts erforderligt med något stadgandc i URL. Med hänsyn till det sagda kan enligt justitiekanslern gentemot förslaget anmärkas att det inte är helt konsekvent i den berörda principfrågan och att det lämnar rum för tvekan vilken uppfattning som förslaget bygger på. Någon större olägenhet härav torde väl inte uppkomma i den praktiska tillämpningen men det kan ändå vara skäl att söka undanröja oklarheten i detta hänseende. F ö r s 1 a g e t t i 11 ä n d r a d 1 y d e 1 s e a v 1 k a p. 8 T F tillstyrks eller lämnas utan erinran av statskontoret och Pressens samarbetsnäm11d medan SACO och Sve11ska fotografernas förbund förordar en viss omformulering av bestämmelsen. SACO föreslår att stadgandct i stället formuleras så, att publiccringsrätten får begränsas genom lag till förmån för upphovsman eller framställare, eftersom dessas rätt enligt 86 regeringsformen inte kan göras gällande utan just detta stöd i TF. Svenska fotografernas förbund hemställer att bestämmelsen omarbetas så, att fotografs uteslutande rätt enligt 1 FotoL att framställa exemplar av bild inte inskränks av TF. Svenska landstingsförbundet ställer sig tveksamt till om någon ändring behöver göras i 1 kap. 8 TF och anför att stadgandet genom sin placering i det kapitel som behandlar rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling svårligen kan utsträckas till att gälla även rätten att ta del av handling, vilken rätt avhandlas i 2 kap. TF. Vad gäller avvägningen i materiellt hänseende mellan upphovsrätten och rätten att fritt offentliggöra allmänna handlingar har kommitten inte föreslagit någon ändring i förhållande till gällande rätt såvitt angår t i 11 m y n d i g het in k o m n a ha n d 1 i n g a r. De rcmissinstanser som yttrat sig särskilt i denna fråga, nämligen justitiekamlem och Pressens samarbetsniimnd bar förklarat sig inte ha någon erinran mot kommittens ställningstagande. Vad härefter angår den närmare avvägningen mellan upphovsrätt och tryckfrihetsrätt i fråga om handlingar som upprättats hos myndighet har flera remissinstanser uttalat sig om vilka grupper av handlingar som bör få upphovsrättsligt skydd. Särskilt intresse har knutits till kommittens förslag att verk s o m fram st ä 11 t s f ö r f ö r s ä 1 j ni n g t i 11 a 11 m ä n h e t e n skall få sådant skydd. Förslaget har i detta hänseende tillstyrkts eller lämnats utan erinran av justitiekanslern, lantbruksstyrelsen (såvitt gmler 9 ~), se u, statens institut för konsumentfrågor, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk och, när det gäller det sakliga innehållet, även av SACO. Pressens samarbetsnämnd uttalar att om undantaget i tillämpningen framgent begrlinsas till statliga förlagsartiklar eller andra närstående typer av publikationer, det inte finns någon anledning att motsätta sig den föreslagna 8 Riksdagen sam/. Nr 15

114 Prop.1973: bestämmelsen från pressens sida. Skulle emellertid stadgandet kunna brukas till att åsätta olika allmänna handlingar som inte rätteligen är tänkta som försäljningsobjekt ett pris för att på så sätt hindra envar från att återge handlingen, finns anlednir.g till erinran. Enligt nämnden föreligger dock såvitt kan bedömas knappast någon större risk för en utveckling i sådan riktning. Lantmiiterfa"tyrelsen förklarar sig inte yrka på någon ändring i kommittens förslag om det genom ett motivuttalande görs klart att upphovsrätt kan föreligga även om försäljningssyftet inte är det primära men verket faktiskt är till salu och sålunda tillgängligt för alla. Konsistoriet vid handelshögskolan i Göteborg förklarar sig utgå från att lagtextens krav på framställning för försäljning till allmänheten är uppfyllt redan i och med att bara ett fåtal exemplar tillhandahålls som bokhandclsupplaga och huvuddelen av exemplaren går åt i utbytesverksamhet med andra institutioner. Med denna tolkning synes man enligt konsistoriet få en lämplig gränsdragning mellan upphovsrättssj...-yddade produkter och andra produkter av arbetet inom akademiska institutioner. Flera rcmissinstanser anser att kriteriet täcker flera angelägna behov men att det inte är tillräckligt omfattande. Universitctskamlersiimbetet och skolöverstyrelsen uttalar sålunda att önskemålen om upphovsrättsligt skydd inom undervisningsområdet till en del blir tillgodosedda genom förslaget men att det inte är tillräckligt, eftersom det inte täcker fall då av myndighet framställd undcrvisningsmateriel tillhandahålls de studerande gratis. Dessa myndigheter hemställer om ett tillägg till 9 så att skyddet iiven kommer att omfatta verk som framställts för att användas huvudsakligen i undervisning. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att en del av de nuvarande bristerna avhjälps genom förslaget men att gränsdrag ningen inte är fullt rationell. Flera remissinstanser ställer sig kritiska till förslaget på denna punkt. Statskontoret ifrågasätter om inte kommittens förslag till lagbestämmelse kommer att låta undantagsregcln göra ett alltför stort intrång på huvudregeln och därigenom åsidosätta det på TF grundade rättskravet. Härtill kommer att begreppet "framställt för försäljning till allmänheten" inte är lätt att definiera på ett sätt som utesluter tveksamhet i de enskilda fallen. Risk finns att tillämpningen av bestämmelsen kommer att ytterligare förstärka den mot TF riktade tendensen. Statskontoret menar att någon utväg borde finnas att på ett mera restriktivt sätt avgränsa de allmänna handlingar som verkligen av affärsmässiga skäl är i oundgängligt behov av skydd genom URL. Enligt statskontorets mening bör kommittens förslag till lydelse av 9 och 49 URL kompletteras så, att skydd tillkommer bara alster som är framshillt för vinstgivande försäljning till allmänheten. Härigenom skulle man nå full paritet med motsvarande förhållanden inom den enskilda företagsverksamheten. En sådan bestämmelse skulle också vara väsentligt lättare att tillämpa än den av kommitten föreslagna. Även kmzsistoriet vid Lunds universitet och juridiska

115 Prop. 1973: fakulteten vid u11iversitetet antyder att införande av begreppet vinstsyfte i definitionen skulle underlätta tillämpningen av bestämmelsen. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, som vid sin granskning av betänkandet framför allt uppmärksammat den högre utbildningens och forskningens behov, uttalar att kommittens förslag till gränsdragning mellan skyddade och inte skyddade verk inte kan anses stämma överens med målsättningarna inom vare sig tryckfrihetsrätten eller upphovsrätten. Fakulteten fortsätter. Om hänsyn fortfarande tages endast till utbildningsområdet kan givetvis ett offentligt debattintresse vara knutet även till exempelvis en lärobok, som upprättats hos myndighet och tillhandahålles mot betalning. Särskilt markerat kan detta intresse bli, om läroboken av en eller annan anledning dragits ur marknaden, t. ex. en lärobok i sexualkunskap, som förmenas bygga på föråldrade idcer. Vill en tidning icke blott citera utan i sin helhet publicera texten i debattsyfte, bör upphovsrätten rimligen icke utgöra hinder härför. A andra sidan påkallar intresset av fritt meningsutbyte och allsidig upplysning icke att en lärobok, som upprättats hos myndighet och tillhandahålles gratis, under alla omständigheter får mångfaldigas av vem som helst. Finns en upplaga fortfarande tillgänglig hos myndigheten, går det ju bra att rekvirera exemplar därifrån. Är exemplar icke längre tillgängliga, kan detta bero på att myndigheten anser en omarbetning nödvändig. Att en enskild då skall kunna i förvärvssyfte tillhandahålla exemplar av den föråldrade upplagan, kan i varje fall icke grundas på något publicitetsintresse. Dessutom måste det över huvud medföra avsevärda tillämpningssvårigheter att draga gränsen vid att verket framställts för försäljning till allmänheten. Kommitten har själv understrukit dessa svårigheter, då man förmenar, att Statens Offentliga Utredningar, ehuru genomgående försålda till allmiinheten, stundom för ett påfallande högt pris, dock icke skulle anses framställda för försiiljning till allmänheten. Tydligen är det icke heller en viss upplaga, utan verket såsom sådant, som skall vara framställt för försäljning. Om myndigheten senare, t. ex. vid utgivande av ett nytryck, bestämmer att det skall tillhandahållas utan avgift, skulle upphovsrätten dock bestå. Slutligen förefaller det ur tryckfrihetssynpunkt mindre tilltalande, att myndigheten - som ju här utgör den kontrollerande - skall genom egna beslut om avgift kunna utestänga verket från att tryckas av i det fria meningsutbytets intresse. Fakulteten anför fortsättningsvis att någon meningsskiljaktighet inte råder om att författningar samt beslut och yttranden av myndighet över huvud inte bör vara föremål för upphovsrätt. Bestämmelser härom kan lämpligen finnas i 9 URL. Vad i övrigt angår handlingar som är upprättade hos myndighet förefaller det klart att en generös tillämpning av citat- och referaträtten är fullt tillräcklig från tryckfrihctssynpunkt när det gäller verk som redan finns tillgängliga i tryck. Det är först när ett hos myndighet upprättat verk inte har offentliggjorts i tryck som befogenheten att trycka av innehållet får så stor vikt ur informations- och debattsynpunkt att en "citaträtt" som omfattar hela verket blir av betydelse. Sker publiceringen inte i informations- eller debattavsikt utan i

116 Prop.1973: förvärvssyfte bör däremot rätt till eftertryck inte föreligga. Dessa synpunkter bör kunna tillgodoses bl. a. genom att man i 24 URL tar in en bestämmelse av innehåll att handlingar som är upprättade hos myndighet får återges utan upphovsmans samtycke, dock inte där återgivandet uppenbarligen sker i annat syfte än att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, som begränsat sig till frågan om konsekvenserna av förslaget för framställningen av undervisningsmateriel inom universitet och högskolor, bestrider att försäljningsavsikten är ett lämpligt kriterium när det gäller verk inom undervisningsområdet. Fakulteten vill inte yrka på att kommittens tillägg till 9 URL skall slopas men förordar ett tillägg enligt vilket upphovsrätt skall kunna göras gällande till "verk som framställts för att användas huvudsakligen i undervisning". Konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid wziversitetet menar att den bästa lösningen skulle vara att använda sig av en enumerationsmetod för att ange vilka verk som skall ha skydd. Förslagsvis skulle sålunda upphovsrätt kunna göras gällande till läroböcker, handböcker (inklusive lagkommentarer), vetenskapliga arbeten och kartor, eventuellt till ytterligare en eller flera kategorier av verk som är att hänföra under 9 URL. Lantbruksstyrelsen ställer sig tveksam till förslaget att skydd enligt 49 URL för verk som framställts hos myndighet skall beredas bara om verket framställts för försäljning till allmänheten. Enligt styrelsens mening kan i särskilda fall skäl tala för att en myndighet bör kunna hindra en reproduktion i annan ordning än genom myndighetens egen försorg. Lantmäteristyre/sen anser sig av liknande skäl inte kunna tillstyrka kommittens förslag på denna punkt. Postverket påpekar att verket i sin kommersiella verksamhet ger ut kataloger, tabeller m. rn. som med verket konkurrerande företag självfallet inte bör få trycka av och distribuera i sin egen verksamhet. Verket framhåller att sådana tryckalster i flertalet fall inte är åsatta något pris utan att ersättning för framstälinings- och distributionskostnader i stället tas ut indirekt genom att viss hänsyn tas till dessa kostnader vid prissättningen av de tjänster som tryckalstret säljer. TRU-kommitten framhåller att stora delar av dess produktion troligen inte kom.mer att kunna anses framställda för försäljning till allmänheten och att för dessa produkter upphovsrätt inte kan göras gällande enligt förslaget. TRU-kommittcn finner det därför synnerligen angeläget att de tillägg som kan komma att göras till 9 URL utformas så, att också de produkter som TRU-kommittfo enligt utredningsdirektiven skall producera ges upphovsrättsligt skydd. FLYCO anför exempel på tillämpning av kommittens förslag i olika tänkta fall och uttalar att den föreslagna gränsdragningen är otillfredsställande och troligen omöjlig att upprätthålla i praktiken. Genom kra-

117 Prop. 1973: vet på försäljningsavsikt utestänger man en stor sektor av författarverksamheten från upphovsrättsligt skydd. Organisationen hemställer att upphovsrätt i stället skall få göras gällande så snart den hos myndighet upprättade handling som upptar verket framställts för att ges ut, dvs. enligt 8 URL för att föras i handeln eller på annat sätt spridas till allmänheten. Därigenom skulle även verk som utdelas gratis eller säljs till allmänheten till ett symboliskt pris få skydd. Motsvarande ändring bör göras i förslaget till 49 URL. Stim, till vars yttrande Svenska musik/ örläggareföreningen u. p. a. ansluter sig, finner det vara oförenligt med upphovsmännens rättmätiga intressen att upphovsrätt skall kunna göras gällande bara till verk som framställts för försäljning till allmänheten. Denna gränsdragning kan inte accepteras. Man framhåller att situationen blir än allvarligare, om i en framtid kostnadsfritt studiematerial blir en realitet. Man hemställer därför att kommittens förslag till ny lydelse av 9 URL kompletteras så, att upphovsrätt skall kunna göras gällande även till verk som i form av handböcker, läroböcker, inspelningar eller annan form av studiematerial framställs av myndighet och av denna kostnadsflitt delas ut för användning vid undervisning och utbildning. Även Svenska bokförläggareföreningen ställer sig kritisk till förslaget på denna punkt och menar att bestämningen "som framställes för försäljning till allmänheten" torde vara helt oanvändbar som rekvisit i sammanhanget. Utredningens förslag att skydd skall tillkomma vissa o f f i c i c 11 a kartor har föranlett uttalanden av en del remissinstanser. Sålunda har statskontoret, SGU och Pressens samarbetsniimnd tillstyrkt förslaget eller förklarat sig lämna detta utan erinran. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att med dess förslag till mera generell avfattning av 24 URL det särskilda skyddet för officiella kartor kan utgå. Konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid universitetet uttalar att den föreslagna särregeln beträffande kartor inte synes ha motiverats på ett övertygande sätt. Vidare uttalas att kartor väl i allmänhet inte äger tillräckligt individuell prägel för att erhålla upphovsrättsligt skydd men att skydd enligt 49 URL ej sällan kan bli aktuellt. Rikets allmänna kartverk och lantmäteristyrelsen finner det inte rimligt att lagstiftaren överlämnar åt domstolarna att avgöra, om ifrågavarande kartor är att betrakta som verk. Lantmäteristyrelsen framhåller att ett definitivt ställningstagande i denna del behövs, särskilt som gällande reglering av utgivningsrätten synes ha utgått från att upphovsrätt verkligen föreligger. Kartvcrket påpekar att kommitten i 49 släppt kravet på verk och att motsvarande i klarhetens och rättstillämpningcns intresse med än större skäl bör kunna göras i 9 då man ju där direkt anger vilka produkter det gäller. Verket framhåller vidare att enligt dess

118 Prop.1973: uppfattning kriterierna på vad som avses med verk framstår som alltmer föråldrade i en tid då många verk som av tungt vägande skäl bör åtnjuta upphovsskydd framställs av grupper av individer med olika tekniska hjälpmedel, ofta i synnerligen invecklade kombinationer. Verket förklarar sig dock inte kunna hävda annat än att de officiella kartorna är verk i URL:s mening. SG U uttalar att enligt dess mening geologiska kartor utan tvekan är att anse som verk eftersom de grundar sig på en vetenskaplig analys och tolkning av själva fältobservationerna och därmed fyller kraven på originalitet och självständighet. Kommittens uttalande att begreppet "arbete vari sammanställts ett stort antal uppgifter" anses kunna innefatta karta har föranlett en del kommentarer. Lantmäteristyre/sen framhåller att stadgandet med denna tolkning kan få avsevärd betydelse för vissa inom lantmäteriet sammanställda kartor och att det med hänsyn till det ekonomiska intresset av att kunna skydda dessa produkter är viktigt att frågan blir fullt klarlagd. Styrelsen anser sig emellertid inte :kunna tillstyrka förslaget att ensamrätten enligt 49 för myndigheternas del skall begränsas till arbeten som framställts för försäljning till allmänheten. Rikets allmänna kartverk framhåller att skydd enligt 49 URL är otillräckligt dels därför att skyddet löper ut efter tio år, dels därför att kartorna efter utgivningen revideras en eller flera gånger utan att huvudinnehållet ändras varför skyddet kan vara svårt att upprätthålla. I en del yttranden begärs att skyddet skall utvidgas även till en del andra kartor än dem som kommitten angett. Sålunda hemställer lantmäteristyre/sen att skydd skall beredas den s. k. fastighetskartan, dvs. den av kartverket upprättade ekonomiska kartan som av lantmäteriet hålls a jour beträffande fastighetsindelningen. Rikets allmänna kartvcrk framhåller att verket enligt sin instruktion mot full kostnadstäckning framställer s. k. fotogrammetriska produkter på beställning av myndigheter och enskilda och att skyddet för dessa produkter inte är klart enligt kommittens förslag. Kartverket hemställer att den begränsning som ligger i att försäljningen skall vara riktad till allmänheten skall utgå för dessa produkter. En del remissorgan har uttalat sig om kommittens förslag att skydd skall tillkomma a I s te r av b i Id kon st. Justitiekanslern anser det tveksamt om sådana verk kan vara att hänföra till handlingar som upprättats hos myndighet och SAGO ifrågasätter om sådana alster bör erhålla skydd. Enligt SACO borde på de av kommitten anförda skälen med lika fog också alster av litterärt skapande, t. ex. en dikt, skyddas. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att med det förslag till mera generell avfattning av 24 URL som fakultctrn för fram det särskilda undantaget för alster av bildkonst kan slopas. Pressens samarbetsnämnd finner däremot det föreslagna skyddet rimligt. Svenska

119 Prop.1973: fotograf emas förbund gör en del påpekanden som redovisas i det följande i anslutning till yttrandena över de föreslagna ändringarna i FotoL. Några remissorgan har berört frågan om skydd för u p p h o v s m ann ens ideella rätt. Justitiekanslern framhåller att det med hänsyn till i Bernkonventionen uppställda krav på minimirättigheter bör övervägas, om det inte är möjligt att på ett bättre sätt än enligt förslaget tillgodose upphovs- mannens ideella rätt såvitt gäller upprättade handlingar. För dessa lär publicitctsintrcsset liksom i fråga om inkomna handlingar i och för sig inte kräva mera än en rätt att få återge handlingarna. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anför liknande synpunkter och understryker att art i Bernkonventionens Stockholmstext minst av allt ger stöd för att låta upphovsrätten helt falla bort beträffande vissa verk. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller att frånvaron av skydd innebär att en k1ind universitetslärare som utarbetat en skrift eller ett telcvisionsprogram måste finna sig i att skriften eller programmet återges av någon utomstående under hans namn med ändringar som kanske är högst skadliga för hans vetenskapliga anseende. Konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid 1miversitetet anför att den roll som den ideella rätten spelar i sammanhanget borde göras till föremål för särskild utredning. FLYCO framhåller att ett särskilt problem föreligger i nuvarande läge. Varje allmän handling som enligt 9 URL faller utanför upphovsrätten, står också utan skydd för den ideella rätten. Förvanskningar, felcitat och liknande kan sålunda inte påtalas. Detta måste vara ett synnerligen otillfredsställande resultat av omsorgen om tryckfriheten och om säkerställandet av korrekt information till allmänheten. I det föregående har nämnts önskemålen från en del remissorgan om skydd även för andra kategorier av verk än dem s o m u t r c d n i n g c n f ö r c s 1 a g i t. Även en del andra önskemål i denna riktning har framförts. Televerket hemställer om skydd för sådana hos myndighet upprättade handlingar beträffande vilka från konkurrenssynpunkt behov föreligger för staten av skydd mot publicering i tryckt skrift utan framställarens samtycke. Verket nämner liksom statens jämviigar särskilt att konstruktionsritningar och arbetsbeskrivningar o. d. bör få skydd. Också i en del andra yttranden, t. ex. av postverket och sjöfartsstyrelsen, påpekas önskvärdheten av att upphovsrättsligt skydd bereds i något vidare omfattning än kommitten föreslagit, bl. a. för att man i annat fall får svårt att konkurrera med enskilda företag som gör eftertryck och som inte belastas av t. ex. manuskriptkostnader. Postverket nämner, utan att framställa något direkt yrkande, att det skulle vara önskvärt med skydd enligt URL i vissa sammanhang även för verk som inte framställts för försäljning till allmänheten, t. ex. när det gäller bidrag till personaltidning.

120 Prop.1973: De av kommitten föreslagna än dr in g a r n a i F o t o L tillstyrks eller lämnas utan erinran av statskontoret, postverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor och Pressens samarbetsnämnd. Televerket framställer önskemål om att ensamrätt skall kunna göras gällande även till fotografisk bild av vetenskapligt värde. Lantmäteristyre/sen och rikets allmänna kartverk hemställer att den föreslagna ändringen i 12 FotoL inte kommer till stånd eller ges en annan utformning. Styrelsen framhåller att fotografier knappast har samma betydelse från tryckfrihetssynpunkt som det skrivna ordet och att eftertryck av bilder i tryckta publikationer torde medföra risk för olämpliga förvanskningar. Styrelsen ifrågasätter om tillräckliga skäl anförts för de föreslagna generella begränsningarna. Vidare framhålls att en konsekvens av förslaget synes kunna bli att viktiga grnpper av bilder förlorar nuvarande grundläggande skydd, särskilt flygbilder som framställts vid kartverket. Skyddsbchovet är uppenbart bl. a. av ekonomiska skäl och det synes tveksamt om bilderna är hänförliga till arbeten som avses i 49 URL. Kartverkct framhåller att den föreslagna ändringen av 12 FotoL kan skapa tveksamhet om kartverkets rätt genom att skyddet görs beroende av 9 och 49 URL. Om man bortser från rena undantagsfall då en flygbild kan anses som alster av bildkonst, torde nämligen karaktären av verk vara tveksam. Härigenom skulle enligt verket möjligheten till skydd enligt 9 bortfalla och rätten i princip få grundas på 49 URL, eftersom flygbilder får anses utgöra arbeten vari ett stort antal uppgifter sammanställts. Svenska fotografernas förbund uttalar att de föreslagna hänvisningarna i 12 FotoL till vad som enligt URL skall gälla för offaiell karta och verk som framställts för försäljning till allmänheten samt för verk som avses i 49 URL inte skapar några tolkningssvårighctcr eller problem vid tillämpningen. Sådana svårigheter kan diiremot enligt förbundet uppstå när det gäller hänvisningen till bestämmelserna om alster av bildkonst. Förbundet påpekar att kommitten uttalat att en tillämpning av den föreslagna bestämmelsen på fotografiska bilder torde leda till att ensamrätt, oberoende av vad som gäller på grund av övriga bestämmelser, kan göras gällande till fotografisk bild, vilken som sägs i Vi andra stycket FotoL äger konstnärligt värde. Förbundet påpekar att en viss individuell prägel krävs för att ett verk skall få sk]'dd enligt URL men att något enhetligt konstnärligt värde inte behöver finnas. Enligt 15 andra stycket FotoL åtnjuter fotografi som har konstnärligt eller vetenskapligt värde längre skyddstid än andra fotografier. Förbundet påpekar att det vid tillkomsten av.bestämmelsen framhölls att definitionen innefattade ett kvalitetskrav som var avsett att nära stämmn överens med det som ligger till grund för det upphovsrättsliga begreppet verk. Eftersom detta begrepp inte innefattar något k-valitetskrav, kan det ifrågasättas om inte det riksdagsutskott på vars initiativ dm längre

121 Prop.1973: skyddstidcn tillkom utgick från en snävare tolkning av begreppet verk än som egentligen varit avsikten. Förbundet hävdar att åtminstone varje fotografisk bild som tagits av yrkcsfotograf eller i övrigt för försäljningsändamål måste falla under 15 andra stycket FotoL. Gränsdragningen mellan 15 första och andra styckena FotoL torde enligt förbundet medföra besvärande tolkningssvårigheter och stora praktiska svårigheter vid tillämpningen. Förbundet ansluter sig till kommittens uttalande att undantagen i FotoL så nära som möjligt bör ansluta sig till dem i URL och menar att de skäl som enligt kommitten talar för undantagande av alster av bildkonst också talar för att fotografisk bild skall undantas oavsett om den hänför sig till 15 första eller andra stycket FotoL. En uppdelning på det sätt som kommitten föreslagit medför enligt förbundet besvärliga gränsdragningsproblem. En del rernissorgan tar upp till behandling vissa särskilda frågor. Rörande spörsmålet v e m u p p h o v s r ä t t e n s k a 11 t i I l k o m m a uttalar socialstyre/sen att frågan om upphovsrätten skall tillkomma upphovsmannen själv eller anses överlåten på myndigheten bör vara en avtalsfråga. Televerket uttalar i denna fråga att rätten utan särskilt avtal får anses ha övergått till arbetsgivaren, om arbetet varit ett tjänsteåliggande. TCO framhåller att det beror på gällande tjänsteföreskrifter om arbetet med verket skall anses ha tillhört tjänstemans åliggande och att i annat fall avtal måste ingås om förfoganderätten på samma sätt som om verket skapats av utomstående. Statens avtalsverk anser i likhet med offentlighetskommitten att det inte torde vara lämpligt att i lag ange några bindande regler i ämnet medan konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska f ak11ltete11 vid universitetet anser att lagstiftning behövs för att reglera upphovsrättens övergång till arbetsgivaren. Pressens samarbetsnämnd framhåller att frågan om vem som har upphovsrätten till allmän handling får lösas inom tjänstemannarätten. Nämnden påpekar emellertid att i en hos myndighet upprättad handling som inte är avsedd för försäljning till allmänheten kan ha intagits ett verk eller en del av ett verk till vilket någon utomstående tredje man har upphovsrätt och att med den lösning, som kommitten har valt, denne tredje man synes gå förlustig sin upphovsrätt om det inte är fråga om alster av bildkonst. Stim påpekar att 9 URL bara torde avse den egentliga upphovsrätten men däremot inte de i 5 kap. URL nämnda n är s t å en d e r ät t i g heter n a, eftersom detta inte uttryckligen nämnts i 45 och 49 URL. Eftersom begreppet handling även kan avse upptagningar etc., blir konsekvensen av kommittens förslag beträffande en inspelning som "upprättats" av en myndighet och som inte försäljs till allmänhecen att nf1gon rätt inte kan göras gällande av upphovsmannen men väl

122 Prop.1973: av den utövande konstnären. Detta innebär en klar diskriminering av den som ursprungligen skapat verket års departementspromemoria 4.3.l Principiella frågor om skyddets utformning m. m. I promemorian Jämnas inledningsvis en kort redogörelse för reglerna om skyddet för officiella texter m. m. i den nya texten av Bernkonventionen. Därefter behandlas frågan om ändringar i URL och FotoL och i ett följande avsnitt frågan om ändring i TF. Promemorian innehåller förslag till ändrad lydelse av 9, 24, 45, 46, 48 och 49 URL samt 12 FotoL. Vad först angår behovet av ändringar i URL uttalar utredningen att en utvidgning av skyddet för allmänna handlingar får anses vara en av statsmakterna redan godtagen riktlinje. Frågan gäller därför närmast i vilken utsträckning och enligt vilken lagteknisk metod detta bör ske. I sistnämnda hänseende bör man enligt utredningen helt allmänt acceptera. metoden att hos myndighet upprättade handlingar som huvudregel förklaras vara fria för återgivning och att behovet av skydd för vissa grupper av handlingar tillgodoses genom särskilda undantagsbestämmelser. I fråga om den närmare utformningen av huvudregeln och undantagen bör man enligt utredningen emellertid också beakta de nya bestämmelser som infördes i Bernkonventionen vid Stockholmskonferensen år 1967 och vissa förslag som har förts fram vid remissbehandlingen. Beträffande den nämnda huvudregeln om rätt till fri återgivning uttalas i promemorian att offentlighctskommittens förslag till reglering är adekvat i fråga om allmänna handlingar som har en speciell stats- och förvaltningsrättslig karaktär, nämligen sädana som i förarbetena till URL benämns författningar samt beslut och yttranden av myndighet eller annat offentligt organ. Regeln är emellertid enligt utredningen inte adekvat för andra allmänna handlingar. Den medför att upphovsmannen blir helt avskuren från att göra gällande några som helst upphovsrättsliga befogenheter med avseende på handlingen. Det tryckfrihetsrättsliga intresset kräver emellertid enligt promemorian inte mera än en bestämmelse som gör det möjligt att återge handlingen utan upphovsmannens samtycke, dvs. en bestämmelse som upphäver upphovsmannens ensamrätt att förfoga över verket. Någon anledning att därutöver begränsa hans i 3 URL reglerade ideella rätt, dvs. rätten att bli angiven i förbindelse med verket och skyddet mot att verket utsätts för kränkande behandling, finns inte. Utredningen finner att dessa synpunkter leder till att man, i enlighet med vad juridiska fakulteten vid Stockholms universitet föreslagit vid remissbehandlingcn, bör dela

123 Prop.1973: upp reglerna om upphovsrätt till handlingar, som har upprättats hos myndighet, på två huvudbestämmelser. Den ena huvudbestämmelsen bör enligt utredningen avse författningar samt beslut och yttranden av myndighet och bör innehålla att sådana handlingar inte är föremål för upphovsrätt. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i 9 URL. Den andra huvudbestämmelsen bör enligt utredningen innehålla att andra hos myndighet upprättade handlingar än sådana som hänförts under 9 URL inte skall vara föremål för förfoganderätt enligt 2 URL. Av denna formulering framgår att upphovsmannen har kvar sin ideella rätt enligt 3 URL. Från regeln kan man sedan göra undantag som ger upphovsmannen en principiell förfoganderätt till vissa kategorier av handlingar inom denna grupp. I promemorian uttalas att denna lösning i systematiskt hänseende inneb1ir att skyddet för den senare gruppen av handlingar som är upprättade hos myndighet - "upprättade allmänna handlingar" - blir av samma karaktär som det i 24 reglerade skyddet för handlingar som inkommer till myndighet - "inkomna allmänna handlingar". Enligt promemorian är det därför naturligt att placera bestämmelsen i 24 och att i största möjliga utsträckning ge likartade regler för alla allmänna handlingar som faller under Författningar samt beslut och yttranden av myndighet (9 VRL) I fråga om den föreslagna 9 uttalar utredningen att den kan stödjas betr1iffande författningar på art i Bernkonventionen och i övrigt dels på denna artikel, dels på art Enligt art är det som tidigare nlimnts förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma vilket skydd som skall tillkomma officiella textcrpå lagstiftningens, förvaltningens och rättskipningens område samt officiella översättningar av sådana texter. Art innehåller bestämmelser om att unionsländerna får tilllåta mångfaldigande av annars skyddade verk under förutsättning att sådant mångfaldigande inte gör intrfmg i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. Föreskriften i 9 är enligt utredningen avsedd att omfatta handlingar som har en speciell stats- och förvaltningsrättslig karaktär. Utmärkande för sådana handlingar är att de återger myndigheternas överläggningar och beslut. Utredningen anför olika exempel på sådana handlingar. Verk som avses med 9 skall enligt den föreslagna lagtexten inte vara föremm för upphovsrätt. Detta innebär att var och en kan förfoga över verken med uteslutande av upphovsmannens alla rättigheter enligt URL, dvs. både förfoganderätten enligt 2 och tlcn ideella rätten enligt 3. övriga upprättade allmänna handlingar faller enligt utredningens förslag utanför 9 men regleras då i stället i den föreslagna

124 Prop. 1973: Dit räknas enligt utredningen främst resultaten av en offentlig verksamhet som bedrivs på ett med privat verksamhet jämförligt sätt. Enligt förslaget omfattar 9 i första hand svenska författningar och beslut och yttranden av svenska myndigheter. Därjämte kan den vid utsträckning av URL:s tillämpning med stöd av 62 i princip också bli tillämplig på offentliga aktstycken från annat land. Enligt utredningen är det naturligt att utländska författningar och beslut av utländska myndigheter skall få återges fritt i Sverige. I fråga om yttranden av utländska myndigheter anför utredningen att det i många länder förekommer att en myndighet, som publicerar t. ex. rapporter, utredningar och uppsatser, åtnjuter upphovsrättsligt skydd för dessa och att det inte är uteslutet att man i vissa fall kan vilja påkalla skydd i Sverige. Något större behov av att i Sverige medge fritt eftertryck i dessa fall torde enligt utredningen inte heller föreligga. Utredningen finner det därför riktigast att låta 9 inte omfatta yttranden av utländsk myndighet. I fråga om översättningar uttalar utredningen att huvudregeln i 9 skall gälla också översättningar av författningar och beslut i fall då översättningen ingår i en författning eller ett beslut eller i ett yttrande av svensk myndighet. I andra fall är emellertid en sådan övcrsfötning skyddad trots att originalverket saknar skydd. I fråga om officiella översättningar finner utredningen emellertid att ett behov ibland kan föreligga av att kunna återge dem fritt. I enlighet med vad som är tilllåtet enligt art i Bernkonventionen föreslf1s därför att 9 skall gälla iiven officiella översättningar av sftdana aktstycken Övriga allmänna lzandli11gar 111. m. (24 VRL) I fråga om 24 erinras i prom;:morian om att paragrafen nu reglerar två från tryckfrihetsrättslig synpunkt olikartade kategorier av verk. Den ena består av inkomna allmänna handlingar och den andra av verk som visserligen inte har innefattats i allmän handling men som dock har med dessa så likartad karaktär att samma inskränkningar i det upphovsrättsliga skyddet iir påkal1ade, t. ex. muntliga anföranden inför myndighet. Enligt promemorian bör i 24 regleras ytterligare en kategori av verk, nämligen sådana som innefattas i annan uppriittad allmän handling än sådan som innehåller författning eller myndighets beslut eller yttrande. Skyddet för dessa verk och för de verk som nu omfattas av 24 bör enligt promemorian vara likartat. Enligt promemorian bör i 24 första stycket tas upp som huvudregel att annat verk än som avses i 9 och som innefattats i allmän handling inte skall vara föremål för förfoganderiitt enligt 2 URL. Härigenom görs klart att var och en kan utöva denna förfoganderätt men att upphovsmannens ideella rätt enligt 3 är bevarad. Om från denna huvudregel görs vissa undantag till förmån för upphovsmannen, kan enligt utredningens mening regleringen anses förenlig med Bernkonventionen.

125 Prop.1973: Dessa undantag bör enligt promemorian tas upp i 24 andra stycket URL och avse vissa särskilda kategorier av verk. Sådana verk bör tillförsäkras inte bara skyddet för ideell rätt enligt 3 utan i princip också skydd för förfoganderätten enligt 2.Med beaktande av vägande tryckfrihetsrättsliga intressen anser emellertid utredningen att den i den nu gällande lydelsen av 24 URL föreskrivna rätten att återge vissa verk i samband med redogörelse för mål och ärende vari de förekommer bör omfatta också de kategorier av verk som enligt nyssnämnda undantagsbestämmelsc i 24 andra stycket principiellt tillförsäkras fullt upphovsrättsligt skydd. I denna fråga anför Hesscr i ett särskilt yttrande att det inte föreligger något praktiskt behov av en sådan utvidgning. Vidare föreslår utredningen att man i 24 URL tar upp en bestämmelse om att allmän handling vari upphovsrättsligt skyddat verk innefattas får utlämnas i den ordning 2 kap. TF föreskriver. I likhet med offentlighctskommitten anser utredningen det vara lämpligt att man genom en uppräkning anger alla grupper av verk som skall vara föremål för ett vidsträcktare upphovsrättsligt skydd än enligt den föreslagna huvudregeln i 24 första stycket URL. När det gäller frågan vilka verk som skall falla under denna undantagsbestämmelse - enligt utredningens förslag placerad i 24 andra stycket URL - tar utredningen upp till behandling de olika grupper som offentlighetskommitten behandlat. Utredningen finner i fråga om officiella kartor att skyddet bör utsträckas till samtliga officiella kartor. Utredningen anmärker att vissa affärsverk under remissbchandlingen hemställt att också ritningar och andra tekniska förebilder som har framställts hos myndighet bör göras till föremål för skydd. Denna hemställan finner utredningen välgrundad. Enligt offentlighetskommittens förslag skall skydd till komma verk som framstiillts av myndighet för f örsiiljning till allmänheten. Utredningen anmärker att förslaget har kritiserats av flera rcmissinslanser. Kritiken innebär väsentligen att försäljningskritcriet verkar på ett sätt som är godtyckligt från både tryckfrihetsrättsliga och upphovsrättsliga synpunkter. Det har framhållits dels att det inte är tilltalande att en myndighet genom egna beslut om avgift skall kunna utestänga verk från att tryckas av, dels att vissa kategorier av verk, som ofta tillhandahålls mot betalning och därför kan behöva skydd, ibland delas ut gratis men trots detta bör vara skyddade. Utredningen menar att vad som sålunda anförts inte kan frånk1innas beaktande och att det av offentlighetskommitten föreslagna stadgandct inte erbjuder en tillfredsställande lösning. Däremot bör enligt utredningen skydd ges åt ett par mer specificerade grupper inom området och skyddet bör här göras oberoende av försäljningsavsiktcn. Den första gruppen som utredningen föreslår skola skyddas är verk

126 Prop.1973: som framställts hos myndighet och är avsett för undervisning. Utredningen framhåller att flera remissinstanser har föreslagit att denna grupp skall åtnjuta skydd. Det kan, menar utredningen, inte för den allmänna debattens skull föreligga något nämnvärt behov av att kunna trycka av läroböcker o. d. i deras helhet. A andra sidan är skydd påkallat inte bara av ekonomiska skäl utan också för att skydda upphovsmännen mot att framställningar, som de anser felaktiga eller föråldrade, mot deras vilja sprids bland allmänheten. Med verk som avses här bör enligt utredningen jämställas verk som utgör resultatet av vetenskaplig forskning. Skälet härtill är bl. a. att det ofta är svårt att dra en klar gräns mellan sådana verk och verk som ~ir avsedda för undervisning. Ofta torde också intresset av att skydda forskningsresultat mot vilseledande bearbetningar vara stort. Den andra gruppen av handlingar som utredningen nämner är verk som genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten i samband med affiirsverksamhet. Utredningen anför att det affärsdrivande verket här befinner sig i samma situation som motsvarande privata företag och bör ha samma möjligheter att ekonomiskt utnyttja utgivningen av sina produkter. Det föreslås därför att skydd bereds denna grupp av verk. Utredningen diskuterar vidare om skydd i enlighet med vad som föreslagits av vissa remissinstanser bör beredas åt 11pp!y.mi11gsskrifter av olika slag. I promemorian sägs att någon anledning att av etonomiska hänsyn införa skydd för statens hithörande produkter knappast finns. När det gfölcr den omständigheten att privata upplagor kan bli behäftade med fel eller på annat slitt få en otillfredsställande utformning är enligt utredningen den sanering som utövas genom allmänhetens kritik tillräcklig. Utredningen vill därför inte förorda att någon inskrfokning görs i rätten att återge allmänna handlingar som tjänar upplysningssyfte. Utredningen behandlar vidare offentlighetskommittens förslag att skydd skall beredas alster av bildkonst som innefattas i allmän handling. Utredningen framhåller att många hithörande alster i själva verket iir att bedöma som sådana beskrivande teckningar som i upphovsrättslig mening inte är att anse som konstverk utan som litterära verk. Även om fråga undantagsvis är om konstnärligt alster bör emellertid detta enligt utredningens mening knappast medföra att andra regler skall gälla för dessa verk än för övriga bidrag till <len publikation som det gäller. Beträffande offentlighetskommittcns påpekande att konstnären i dessa fall bara räknar mecl att illustrationen skal! komma till den begränsade användning som myndighetens eget nyttjande innefattar anför utredningen att detsamma i många fall gäller även upphovsmän till andra bidrag. Enligt utredningen bör vidare i sammanhanget beaktas att av offentligt organ ombesörjda fotograferingar och filmupptagningar i vissa.

127 Prop.1973: fall kan väntas ha så stort allmänt intresse att det bör vara fritt exempelvis för pressen att publicera sådana fotografier och bilder ur sådana filmer i den mån en i ord skriven redogörelse i motsvarande fall skulle varit fri för återgivning. Frågan är enligt utredningen av större praktisk betydelse när det gäller FotoL men samma principiella lösning bör gälla i båda lagarna. På grund av det anförda anser utredningen att skäl inte föreligger att föreslå särbestämmelscr för alster av bildkonst. Utredningen anmärker emellertid att de i övrigt föreslagna undantagen självfallet är tillämpliga även på alster av bildkonst och till största delen torde tlicka det praktiska behov som föreligger. I promemorian anförs att utredningen har övervägt att bereda skydd åt musikaliska verk men avstått härifrån eftersom det, bortsett från koralböcker som är föremål för officiellt fastställande, är sfölsynt att sådana verk återges i allmän handling. I promemorian framhålls att vissa remissinstanser påpekat att ett verk som myndighet tar in i allmän handling med stöd av tvångslicens, t. ex. enligt 16 URL, genom ett sådant förfarande blir så att säga allmän egendom och kan återges fritt. Denna lucka kommer enligt promemorian i praktiken till stor del att täppas till genom att verk som framställs för undervisning underkastas det vidsträcktare upphovsrättsliga skyddet. Det finns dock enligt promemorian andra fall som, även om de inte är särskilt vanliga, dock från principiell synpunkt bör regleras på ett för upphovsmannen rimligt sätt. En del exempel anförs, t. ex. det fallet att ett konstverk avbildas i en av myndighet utgiven tidning i samband med redogörelse för dagshändelse, att musikaliskt verk återges i ett av statlig myndighet utgivet samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller att en bok eller tidskriftsartikel, utan att verket mångfaldigas, ges in i en rättegfmg som förts av statlig myndighet samt att verk av misstag införs i allmän handling. Enligt promemorian bör denna fråga regleras på ett för upphovsmannen rimligt sätt och det föreslås därför skydd för verk som innefattas i allmiin handling utan upphovsmannens samtycke. Hesscr anför i denna del att det enligt hans mening inte är påkallat att bereda skydd åt verk som nu nämnts. Som skäl anger han bl. a. att skydd för sådana verk i vanliga fall kommer att åtnjutas enligt andra regler (att verket är avsett för undervisning eller tillhandahålls i samband med affärsverksamhet) och att övriga fall är så sällsynta att någon reglering inte behövs. Vidare anförs att den av majoriteten föreslagna bestämmelsen skapar rättsosäkcrhet vid publicering av allmänna handlingar eftersom allmänheten många gånger inte kan veta om upphovsmannen Jämnat samtycke eller ej. Enligt nuvarande lydelse av 24 får "vad som skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation" återges utan upphovsmannens samtycke. Från denna regel undantas vissa verk,

128 Prop.1973: nämligen "såsom bevis åberopade skrifter och dylikt". Utredningen förordar att sistnämnda besfömmelse med en mindre redaktionell jämkning tas in i andra stycket. När det härefter gäller handlingar som inkommit till myndighet kan enligt promemorian tvekan uppstå om vad som gäller för verk som är föremål för yrkande i mål eller ärende, t. ex. en lärobok som ges in till den statliga läroboksnämnden för granskriing. Det anförs att en vanlig uppfattning är att sådana verk är skyddade redan enligt gällande rätt, vilket enligt en mening skulle framgå av att 24 friger endast vad som "anföres" inför myndighet eller i statlig eller kommunal \representation. Enligt promemorian är det emellertid påkallat att Jagens mening blir klargjord på ett bättre sätt. Med hänsyn härtill föreslås ~tt skydd skall beredas för verk som enskild har gett in för godkämzandj eller antagande av myndighet. Hesser anser att detta förslag inte niotsvarar något I praktiskt behov och även synes ägnat att i onödan komplicera lagtexten. I Enligt hans mening bör de nuvarande bestämmelserna i 24 om handlingar som kommer in till myndighet behållas oförändraae och de nya bestämmelser som förs in i paragrafen bara avse handlihgar som upprättats hos myndighet. \ I nuvarande 24 upptas slutligen vissa verk som inte ihtagits i någon allmän handling, nämligen verk som innefattas antingen I i muntligt anförande inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller i muntligt eller skri! tligt anförande vid a11nan offentlig överliiggning om all111ä11na angeliigenheter. I promemorian föreslås att dessa verk skall regleras i 24 som ett tredje stycke. Upphovsman har enligt nuvarande lydelse av 24 sista punkten rätt att ensam ge ut samling av sina anföranden. I förslaget i promemorian upptas en motsvarande bestämmelse som ett fjärde stycke i 24. Enligt promemorian är det enklast att låta bestämmelsen omfatta alla verk som regleras av 24. Hesser har avvikande mening på denna punkt. I promemorian anförs vidare att den föreslagna huvudregeln och de därtill knutna undantagsbestämmelserna helt är avpassade för svenska förhållanden och inte bör J.arnna utsträckas till verk som innefattas i handling som är upprättad hos eller inkommen till utländsk myndighet. Sådana verk bör i stället åtnjuta skydd enligt allmänna regler. Denna begränsning framgår av att huvudregeln till vilken undantagsbestämmelserna ansluter, förklarats gälla verk som innefattas i "allmän handling som avses i 2 kap. TF" Skiljaktig mening betriif /ande 24 URL Som framgår av den lämnade redogörelsen har Hesser avvikande uppfattning i vissa sakfrågor. Aven beträffande själva uppbyggnaden av 24 och vissa andra delar av innehållet i förslaget har han en annan

129 Prop. 1973: mening än majoriteten. Enligt hans uppfattning motsvarar majoritetens förslag till omredigering inte något praktiskt behov och är dessutom ägnat att onödigtvis komplicera lagtexten. Vidare anförs att det finns risk för att de av majoriteten föreslagna reglerna kommer att medföra att upphovsrätt till handlingar som inkommer till myndighet går förlorad i större utsträckning än nu är fallet vilket är särskilt betänkligt, eftersom det här gäller rättigheter som tillkommer enskilda. Som nämnts är ett väsentligt skäl för majoritetens omredigering att man därigenom skulle söka uppnå en ensartad reglering för handlingar som upprättats hos myndighet och handlingar som inkommer till myndighet. På denna punkt anför Hesscr att någon enhetlighet inte går att genomföra, eftersom i alla viktigare hänseenden olika regler måste ges för de olika grupperna. Att då ändå föra samman reglerna medför att lagtexten blir mer svåröverskådlig än om vardera huvudkategorin av allmänna handlingar behandlas för sig. Hesscr föreslår i stället att 24 disponeras så att första stycket innehåller regler om upprättade handlingar, andra stycket i princip nuvarande bestämmelser om inkomna allmänna handlingar och tredje stycket den tidigare nämnda bestämmelsen om att allmän handling vari verket innefattas får utlämnas i den ordning 2 kap. TF föreskriver. Huvudregeln i första stycket föreslår han formulerad så att handlingarna i fräga får återges utan upphovsmans samtycke Närstående rättigheter m. m. Vad som föreslagits i fråga om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk bör enligt promemorian äga motsvarande tillämpning på vissa upphovsrätten närstående rättigheter i 5 kap. URL och på rätt till fotografisk bild. Utredningen åberopar att ett utslag av regeringsrätten från år 1965 (RA 1965 nr 25) torde få uppfattas så, att mekanisk eller elektrisk upptagning kan vara att anse som allmän handling redan enligt TF:s nuvarande lydelse. Med hänsyn härtill bör enligt promemorian i URL hänvisning göras till 9 och 24 i 45 tredje stycket beträffande utövande konstnärers rätt, i 46 andra stycket beträffande fonogramframställares rätt och i 48 tredje stycket beträffande radio- eller televisionsföretags rätt. I anslutning till offentlighetskommittens förslag bör vidare motsvarande hänvisning införas även i 49 URL beträffande rätt till katalogarbete etc. och i 12 FotoL beträffande rätten till fotografisk bild övergångsbestämmelser När det gäller övergångsbestämmelserna uttalar utredningen att de förslag som offentlighctskommitten lagt fram bör godtas. De nya bestämmelserna i URL bör alltså enligt utredningen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet men att i fråga om rätten 9 Riksdagen saml. Nr 15

130 Prop. 1973: att sprida och visa dessförinnan framställda verk och använda dessförinnan tillverkade klicheer o. d. samma regler bör tillämpas som vid URL:s ikraftträdande. Samma principer bör enligt utredningen tillämpas i fråga om rättigheter enligt 5 kap. URL och FotoL Fråga om ändring av 1 kap. 8 TF I fråga om den ändring som offentlighetskommitten föreslagit av 1 kap. 8 TF uttalar utredningen att förslaget innebär att grundlagsstadgandet ändras på tre punkter. Den första punkten gäller att förbehållet för upphovsmans eller fotografs rätt endast skall avse sådana verk som innefattas i allmän handling, den andra att förbehållet endast skall avse rätten att offentliggöra verk i tryckt skrift och den tredje att hänvisningen till bestämmelsen i 51 URL om kränkning av den andliga odlingens intressen skall utgå. Utredningen hänvisar till att författningsrummet före 1960 års ändring innehöll en hänvisning till att vad i lag var stadgat skulle gälla om den uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk eller verk av bildande konst, som tillkom upphovsmannen till sådant verk och att den mera allmänna avfattning av stadgandet som infördes 1960 närmast avsåg att klargöra att vid sådant mångfaldigande även upphovsmannens ideella rätt skulle iakttas. Enligt utredningens mening hade man emellertid även i övrigt goda skäl för att ge bestämmelsen en mera generell lydelse. De grundläggande reglerna i 1 kap. 1 TF om friheten att i tryckt skrift yttra tankar och åsikter och meddela uppgifter och underrättelser gör inte något undantag för fall när det material som skall tryckas är föremål för annans upphovsrätt. Efter orden ger dessa regler därför även rätt att trycka annans skyddade verk eller vidta sådana förberedande åtgärder för tryckning som t. ex. att överliimna annans manuskript till ett tryckeri. Eftersom 1 kap. 1 TF dessutom uttryckligen föreskriver att tryckfriheten endast kan inskränkas genom bestämmelser som är "i denna förordning" meddelade till skydd för bl. a. enskild rätt, bör enligt utredningens mening själva TF, såsom f. n. är fallet, innehålla en hänvisning till URL och FotoL även beträffande rätten till andra verk än sådana som innefattas i allmän handling. Denna ståndpunkt innebär att den närmare avvägningen av förhållandet mellan upphovsrätt och tryckfrihetsrätt får göras i URL. Att upphovsrätten härvid inte får utformas så att den kommer att inskränka den grundlagsenliga rätten att ta del av allmän handling är självklart. I utredningens förslag till ny lydelse av 24 URL har också tagits upp en bestämmelse som skyddar sistnämnda rätt. Att såsom offentlighetskommitten föreslagit utforma även förbehållet i 1 kap. 8 TF särskilt med tanke på detta spörsmål synes däremot enligt utredningen inte påkallat.

131 Prop. 1973: Vad slutligen angår offentlighetskommittens förslag att slopa hänvisningen till 51 URL har denna som motivering anfört att det här är fråga om ett ingripande från andra utgångspunkter än dem som har med yttrandefriheten att göra och att det även utan något förbehåll i TF är klart att ett sådant ingripande kan göras i enlighet med lag. Invändningen är delvis av samma art som den som kommitten riktat mot det nuvarande allmänna förbehållet i 1 kap. 8 TF för upphovsmans och fotografs rätt. I promemorian anförs att med den uppfattning som utredningen har redovisat i fråga om förbehållet i 1 kap. 8 TF även hänvisningen till 51 URL bör behållas och att i varje fall något skäl inte finns att låta hänvisningen utgå separat. Även en ljud- och bildupptagning kan enligt utredningen i vissa fall anses utgöra allmän handling och därmed bii underkastad regleringen i TF. Denna kommer därvid ibland att få betydelse inte bara för upphovsmän och fotografer utan även för utövande konstnärer och vissa andra i 5 kap. URL nämnda rättighetshavare. I promemorian anförs att detta förhållande emellertid för närvarande inte synes påkalla någon ändring av 1 kap. 8 TF. Om en revision av detta lagrum skulle bli aktuell längre fram i samband med ny lagstiftning angående allmänna handlingar bör dock i tydlighetens intresse det förbehåll för upphovsmans rätt som lagrummet nu innehåller utvidgas till en generell hänvisning till URL varigenom hänvisningen även kommer att avse rättigheter enligt 5 kap. URL. Utredningen anser alltså att stadgandet i 1 kap. 8 TF tills vidare kan stå kvar oförändrat, även om 9 och 24 URL ändras i enlighet med utredningens förslag. 4.4 Föredraganden Bakgrunden till den föreslagna lagstiftningen En grundläggande princip i svensk rätt är att var och en skall ha fri tillgång till allmänna handlingar och rätt att offentliggöra dem i tryckt skrift. Denna tryckfrihetsrättsliga princip har ansetts vara så betydelsefull att den har slagits fast i grundlag. Allmänna handlingar är i vissa fall av sådan beskaffenhet att de i och för sig uppfyller förutsättningarna för att betraktas som verk i upphovsrättsligt hänseende. Den upphovsrättsliga lagstiftningen ger som huvudregel upphovsmannen till ett verk ensamrätt att bestämma över dess publicering. Tidigare hade den principiella motsättningen mellan dessa tryckfrihetsrättsliga och upphovsrättsliga principer inte så stor praktisk betydelse. De tryckfrihetsrättsliga principerna gavs emellertid företräde. Med några få undantag var allmänna handlingar uteslutna från upp-

132 Prop. 1973: hovsrättsligt skydd och kunde fritt återges. Frågan kom emellertid så småningom i ett annat läge. Redan vid tiden för tillkomsten av URL framstod det inte längre som rimligt att allmänna handlingar generellt skulle vara fria för eftertryck. Statliga organ hade i en omfattning som tidigare var okänd börjat ombesörja affärsmässiga och kulturella uppgifter i former som organisatoriskt: och praktiskt motsvarade den enskilda företagsamhetens. Också i fråga om handlingar som enskilda personer gav in till myndigheter och som därigenom fick karaktären av allmänna handlingar i TF:s mening framträdde ett ökat behov av skydd. Mot bakgrunden av de förhttllanden som jag här i korthet har berört föreslog auktorrättskommitten i sitt betänkande (SOU 1956: 25) att man skulle bereda skydd för de här angivna allmänna och enskilda intressena. I betänkandet, och senare också i propositionen med förslag till URL (prop. 1960: 17), utformades reglerna härom på olika sätt för handlingar som upprättats hos myndighet, i fortsättningen kallade upprättade allmänna handlingar, och för handlingar som från enskilda inkommit till myndighet, i fortsättningen kallade inkomna allmänna handlingar. För den förstnämnda kategorin föreslogs som huvudregel att handlingarna skulle omfattas av upphovsrätt men att undantag skulle gälla för författningar samt beslut och yttranden av myndighet. Beträffande den andra kategorin föreslogs en reglering som väsentligen innebar att upphovsrätt i regel skulle gälla men att anföranden inför myndigheter m. m. skulle få återges utan upphovsmannens samtycke. Vid riksdagsbehandlingen godtogs i allt väsentligt de föreslagna bestämmelserna om upphovsrätt till inkomna allmänna handlingar. Dessa finns nu i 24 URL. Däremot riktades det kritik mot propositionens förslag till reglering av frågan om upphovsrätt till upprättade allmänna handlingar. I första lagutskottets utlåtande framhölls att, i motsats till vad som föreslogs i propositionen, som huvudregel borde gälla att sådana handlingar inte skulle vara föremål för upphovsrätt. Från denna huvudregel fick sedan föreskrivas de undantag som behövdes. Utskottet ansåg dock att det inte utan ytterligare utredning kunde bedömas vilka slag av hos myndighet upprättade handlingar som borde beredas upphovsrättsligt skydd. I enlighet härmed föreslog utskottet att det i 9 URL skulle föreskrivas att handlingar som upprättats hos myndighet som avses i 2 kap. 3 TF inte skulle vara föremål för upphovsrätt. I överensstämmelse med vad som redan gällde gjordes i förslaget dock undantag för vissa kartor. Utskottsförslaget bifölls av riksdagen. Samtidigt beslöt riksdagen att bos Kungl. Maj:t hemställa om utredning huruvida allmänna handlingar borde erhålla upphovsrättsligt skydd i andra fall än som följde av 9 URL i den av riksdagen beslutade lydelsen. Med anledning härav fick offentlighetskommitten år 1961 i uppdrag att verkställa en utredning rörande upphovsrätten till upprättade all-

133 Prop. 19i3: männa handlingar. Kommitten avlämnade år 1967 sitt betänkande i ämnet. Dess förslag innebär i huvudsak att man som huvudregel behåller den nuvarande bestämmelsen i 9 om att sådana handlingar i princip inte är föremål för upphovsrätt. Undantag från huvudregeln föreslås emellertid för tre grupper av handlingar, nämligen vissa officiella kartor, verk som framställts för försäljning till allmänheten samt alster av bildkonst. Dessa kategorier av verk bör enligt förslaget omfattas av upphovsrätt. Någon ändring av nuvarande regler i 24 URL om inkomna allmänna handlingar föreslås inte. Kommitten förordar slutligen en viss jämkning av 1 kap. 8 TF. Vid remissbehandlingen av betänkandet har förslaget att det upphovsrättsliga skyddet skall utsträckas till att avse vissa handlingar som nu är oskyddade i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Bara en remissinstans, Svenska bokförläggareföreningen, har ställt sig principiellt ogillande till hela förslaget. Föreningen har uttalat att det föreligger risk för att statliga myndigheter och bolag som driver förlagsverksamhet utvecklas till monopolföretag inom sina verksamhetsområden. När det gäller den närmare avgränsningen av de slag av handlingar, som skall skyddas, har emellertid åtskilliga kritiska synpunkter framförts. Detta gäller i synnerhet utformningen av den föreslagna bestämmelsen om upphovsrätt för verk som har framställts för försäljning till allmänheten. En del instanser menar att skyddet bör vidgas utöver vad som följer av förslaget och vidare har från vissa håll förordats en annan teknisk lösning än den som har tagits upp i betänkandet. Mot bakgrunden av betänkandet och de däröver avgivna remissyttrandena har den inom justitiedepartementet tillkallade utredningsgruppen för upphovsrättfrågor i oktober 1969 lagt fram en promemoria med förslag till vissa ändringar i URL och FotoL. Enligt promemorian bör bestämmelserna om upphovsrätt till allmänna handlingar delas upp på t\rå huvudstadganden. Det första bör avse sådana hos myndighet upprättade handlingar som över huvud ej bör vara föremål för upphovsrätt, nämligen handlingar som har en särskild stats- eller förvaltningsrättslig karaktär, såsom författningar samt beslut och yttranden av myndigheter. Denna bestämmelse bör tas in i 9 URL. Beträffande övriga allmänna handlingar framhåller utredningen att det tryckfrihetsrättsliga intresset inte kräver mer än att handlingen skall kunna få återges utan upphovsmannens samtycke. Däremot finns i fråga om dessa handlingar enligt utredningen inte någon anledning att begränsa upphovsmannens ideella rätt, dvs. hans rätt att bli angiven i förbindelse med verket eller att ingripa när verket utsatts för kränkande behandling. Huvudregeln om att upphovsman inte har ensamrätt att förfoga över nu ifrågavarande allmänna handlingar bör enligt promemorian tas upp i 24. I denna bör också tas in undantagsbestämmelscr som ger upphovsman-

134 Prop.1973: ncn principiell förfoganderätt till vissa kategorier av handlingar. Utredningen föreslår att till denna grupp hänförs 1) officiella kartor, 2) tekniska förebilder, 3) verk som är avsett för undervisning, 4) verk som utgör resultat av vetenskaplig forskning, 5) verk som genom myndighets försorg tillhandahålls allmänh,~ten i samband med affärsverksamhet, 6) verk som utan upphovsmannens samtycke har tagits in i allmän handling, 7) verk som har ingivits för godkännande eller antagande av myndighet, samt 8) verk som har åberopats som bevis m. m. Vidare föreslås vissa regler om utlämning enligt 2 kap. TF av denna grupp av handlingar samt om rätten att utan upphovsmannens samtycke återge verk som innefattats i sådan allmän handling. Enligt utredningen bör de i 24 föreslagna reglerna också gälla i fråga om verk som innefattats i muntliga anföranden inför myndighet m. m. Någon ändring av 1 kap. 8 TF är enligt promemorian inte nödvändig. En ledamot av utredningsgruppen har i fråga om 24 URL redovisat en avvikande uppfattning, som skall beröras närmare i det följande Allmänna synpunkter Sedan lång tid tillbaka bygger vår lagstiftning på detta område på principen att allmänna handlingar som upprättats hos myndighet inte är föremål för upphovsrätt. Denna princip slogs på nytt fast vid genomförandet av URL år Någon anledning att nu ompröva detta principiella ställningstagande föreligger inte. Det utredningsarbete som har bedrivits på senare år har enbart syftat till att undersöka vilka slag av allmänna handlingar som bör undantas från den nyss angivna huvudregeln. Redan nu gäller undantag för vissa kartor. Som påpekades under tillkomsten av URL har emellertid den offentliga verksamhetens expansion medfört ett ökat behov av upphovsrättsligt skydd för vissa slag av upprättade allmänna handlingar. Hit hör t. ex. läroböcker, författningskommentarer, kataloger och liknande produkter, som framställts i den offentliga verksamheten i former och på villkor som liknar privat företagsamhet. Oavsett om dessa produkter framställs inom den allmänna eller den enskilda sektorn föreligger här ett behov av skydd mot obehörigt utnyttjande, framför allt i form av förbud mot eftertryck. Behovet av upphovsrättsligt skydd för offentliga förlagsprodukter har gjort sig särskilt starkt gällande på läroboksområdet. Det är uppenbart att det kan medföra svårigheter att anskaffa l.."valificerade Järoboksförfattare för den statliga förlagsverksamheten, om dessa går miste om det upphovsrättliga sl-ydd som de åtnjuter vid utgivning av läroböcker från privatägda förlag. Men också i fråga om andra handlingar som tillkommer i framför allt den affärsmässigt bedrivna offentliga verksamheten finns ett behov av upphovsrättsligt skydd. Som exempel kan nämnas konstruktionsritningar som utarbetats i de affärsdrivande verken.

135 Prop. 1973: Svenska bokförläggareföreningens farhågor för att en utvidgning av det upphovsrättsliga skyddet skall leda till en monopolisering av förlagsverksamheten på vissa områden anser jag obefogade. Vad det här gäller är bara att ge den statliga utgivningen möjligheter att såvitt gäller det upphovsrättsliga skyddet arbeta under samma villkor som den enskilda verksamheten genom att förhindra ett obehörigt utnyttjande av dess alster. I enlighet med vad som uttalades vid URL:s tillkomst bör emellertid det upphovsrättsliga skyddet av offentliga handlingar inte utsträckas utöver vad som är absolut nödvändigt. När det gäller de handlingar som är i behov av ett upphovsrättsligt skydd måste vidare lagstiftningen utformas på ett sådant sätt att den inte inkräktar på de genom TF skyddade intressena av en fri samhällsdebatt och en allsidig samhällsinformation. Rätten att ta del av allmänna handlingar får därför inte påverkas av att en handling är föremål för upphovsrättsligt skydd. Det är främst ett obehörigt kommersiellt utnyttjande av handlingarna som skall förhindras. En utgångspunkt vid utformningen av nya regler om upphovsrätt till allmänna handlingar bör vara att det görs en åtskillnad mellan handlingar som i princip skall vara helt uteslutna från upphovsrättsligt skydd och sådana handlingar, till vilka upphovsrätt i större eller mindre omfattning skall kunna göras gällande. Innan jag närmare behandlar frågan till vilka av dessa huvudgrupper olika slag av allmänna handlingar bör hänföras vill jag emellertid beröra en fråga av principiell betydelse. Offcntlighetskommittens förslag innebär som nämnts att hos myndighet upprättade handlingar som huvudregel helt utesluts från upphovsrätt men att undantag görs för vissa av de tidigare berörda statliga eller kommunala förlagsprodukterna. En konsekvens av den föreslagna regleringen är att upphovsmannen i fråga om sådana hos myndighet upprättade handlingar som omfattas av huvudregeln går miste inte bara om rätten att förfoga över verket utan också om den ideella rätten, dvs. rätten att bli angiven som upphovsman till verket och åtnjuta skydd mot att verket ändras eller återges på ett s[itt som är kränkande för upphovsmannen. Detta förhållande har kritiserats av flera remissinstanser, bl. a. justitiekanslern och de juridiska fakulteterna. Även jag anser att upphovsmannens ideella rätt bör skyddas så långt det är möjligt. För upphovsmannen till ett verk, som i och för sig är av det slaget att det bör kunna återges fritt, t. ex. en utredning eller en upplysningsskrift, kan det många gånger vara ett betydelsefullt intresse att hans namn anges i samband med att verket återges. Detta gäller i synnerhet när sådana upphovsmän som är ekonomiskt beroende av sin skapande verksamhet, t. ex. free-lance journalister, anlitas i offentlig verksamhet. Även om upphovsmannen inte kan motsätta sig att verket åter-

136 Prop. 1973: ges, har han ett berättigat intresse av att detta inte sker på ett felaktigt eller förvanskat sätt. Som har påpekats under remissbchandlingen torde Bernkonventionen inte medge att upphovsrätten helt utesluts beträffande alla de verk som bär är i fråga. De handlingar som enligt Bernkonventionen kan helt uteslutas från upphovsrättsligt skydd är "officiella texter på lagstiftningem, förvaltningens och rättsskipningens område". Det är nämligen överlämnat åt unionsländerna att själva bestämma vilket skydd som skall tillkomma sådana handlingar (art. 2.4.) vilket får anses innebära att de kan bestämma att något skydd över huvud inte skall tillkomma sådana handlingar. Möjligheterna att inskränka upphovsrätten till andra hos myndighet upprättade handlingar regleras i art Enligt denna bestämmelse kan unionsländerna tillåta att litterära eller konstnärliga verk mångfaldigas i vissa särskilda fall, om mångfaldigandet inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. Enligt min mening medger konventionen att författningar samt beslut och yttranden av myndighet helt utesluts från upphovsrättsligt skydd. När det gäller myndighets yttranden kan det visserligen vara något tveksamt, om dessa faller in under art. 2.4., men utformningen av bestämmelsen ger dock enligt min mening utrymme för en sådan tolkning. I fråga om andra hos myndighet upprättade handlingar torde bestämmelsen i art innebära att i varje fall upphovsmannens ideella rätt skall bevaras. Från tryckfrihetsrättsliga synpunkter är det inte nödvändigt att intrång kan ske i denna rätt. Vad som är påkallat för alt en fri samhällsdebatt och en allsidig samhällsinformation skall säkerställas är att allmänna handlingar i så stor utsträckning som möjligt kan återges utan upphovsmannens samtycke. Jag delar sålunda den i promemorian uttalade uppfattningen att bara vissa handlingar av stats- eller förvaltningsrättslig karaktär, nämligen författningar samt beslut och yttranden av myndighet, bör vara helt uteslutna från upphovsrätt. För dessa slag av handlingar torde frågan om den ideella rätten i regel sakna betydelse. För övriga hos myndighet upprättade handlingar bör gälla att upphovsmannen är bevarad vid sin ideella rätt. Vissa sådana handlingar bör emellertid ha ett mera långtgående upphovsrättsligt skydd. Till denna fråga återkommer jag i det följande (avsnitt 4.4.4) Författningar, beslut m. m. I enlighet med vad jag nyss har anfört bör vissa handlingar av speciell stats- eller förvaltningsrättslig karaktär helt uteslutas från upphovsrätt och bestämmelser om detta tas in i 9 URL. Beträffande dessa verk talar främst starka tryckfrihetsrättsliga skäl för att de tas undan från upphovsrättsligt skydd. Härför talar emellertid också vissa rent upphovs-

137 Prop. 1973: rättsliga skäl. Som uttalas i auktorrättskommittens betänkande (SOU 1956: 25 s. 166) utgör en lag, en dom, ett beslut eller annat yttrande av offentligt organ visserligen resultatet av en författande verksamhet, vilken i och för sig kan grunda upphovsrätt. I och med den stats- eller förvaltningsrättsliga akt varigenom texten blivit en lag, en dom osv. måste emellertid ett aktstycke av annan rättslig valör anses ha tillkommit än de litterära arbetsprodukter som är föremål för upphovsrätt. Som jag nyss förordat bör därför författningar samt beslut och yttranden av myndighet inte vara föremål för upphovsrätt. Jag delar också utredningens uppfattning att bestämmelsen bör vara tillämplig också på utländska författningar och beslut som fattats av utländska myndigheter. I fråga om utländska myndigheters yttranden talar som utredningen anfört vissa skäl för att de ges upphovsrättsligt skydd i Sverige. I många länder är sådana yttranden s1.)'ddade och enligt utredningen torde något större behov av att här medge fritt eftertryck inte föreligga. Jag är beredd att godta denna ståndpunkt och förordar således att dessa yttranden ges skydd i Sverige. I fråga om översättningar gäller som allmän upphovsrättslig princip att den som har översatt ett verk har upphovsrätt till verket i denna gestalt (4 URL). Av den föreslagna huvudregeln i 9 följer emellertid att översättningar, som ingår i en författning eller i beslut eller yttrande av myndighet, inte är föremål för upphovsrätt. Exempelvis får översättning av en internationell konvention återges fritt om den har tagits in i en proposition. I andra fall skulle, om inte annat sägs, den som översatt en författning, en dom etc. ha upphovsrätt till det översatta verket trots att originalet inte är skyddat. I likhet med vad som förordas i promemorian bör emellertid officiella översiittningar av både svenska oclz utländska texter till för/ attningar oclz myndigheters beslut liksom offi~ ciella översiittningar av svenska myndigheters yttranden vara uteslutna från skydd. Med officiella civersättningar avses sådana översättningar som har upprättats inom en myndighet. Sammanfattningsvis innebär den av mig föreslagna huvudregeln i 9 att från upphovsrätt helt undantas författningar samt beslut av in- och utländska myndigheter samt yttranden av svenska myndigheter. Från skydd undantas vidare officiella övcrs[ittningar av sådana handlingar. Emellertid kan det i vissa mycket speciella fall förekomma att i författningar eller beslut eller yttranden av myndigheter ingår verk, som framstår som en självständig litterär eller konstnärlig arbetsprodukt och ger uttryck för sin upphovsmans individualitet. Som exempel kan nämnas att i ett betänkande läggs fram förslag till tonsatta eller inte tonsatta psalmer. Hit hör också det av offentlighetskommitten nämnda fallet att alster av bildkonst ingår i en upprättad allmän handling, t. ex. ett betänkande. Enligt min mening kan man inte helt bortse från de upphovsrättsliga

138 Prop. 1973: intressen som kan föreligga i fråga om de verk som jag nu har berört. Det förtjänar därför att övervägas att ge ett visst upphovsrättsligt skydd i dessa fall. Självfallet måste därvid beaktas att särskilt tryckfrihetens och den allmänna debattens intressen tillgodoses. De kategorier av verk där skydd kan komma i fråga är enligt min uppfattning alster av bildkonst, musikaliska verk och diktverk. Därutöver kan av andra skäl övervägas att i detta sammanhang ge skydd också åt officiella kartor. Vad angår alster av bildkonst kan i detta sammanhang som ett praktiskt fall nämnas omslagen till Statens offentliga utredningar vilka nu för tiden ofta utformas så att de utgör konstnärliga verk i URL:s mening. Det kan ifrågasättas om inte sådana omslag får anses ingå i de betänkanden till vilka de hör. Offentlighetskommitten har föreslagit att alster av bildkonst som innefattats i upprättad allmän handling - däri inbegripet författningar, beslut och yttranden av myndigheter - skall skyddas. Som skäl anförs främst att en konstnär som t. ex. gjort en illustration till en av myndighet utgiven skrift inte haft skäl att räkna med annat än att illustrationen skall komma till just denna begränsade användning. I departementspromemorian uttalas i samband med den föreslagna 24 att offentlighetskommittens förslag inte har väckt någon erinran vid remissbehandlingen men utredningen har ändå inte funnit skäl att föreslå sådant skydd. I promemorian anförs att de fall som det närmast gäller är sådana där tecknare och andra konstnärer anlitas för att göra instruktiva teckningar för upplysningsskrifter etc. Det uttalas att många alster av detta slag snarare är att bedöma som litterära verk än som konstverk men att det även om det undantagsvis skulle vara fråga om konstverk, knappast finns någon anledning att andra regler skall gälla för dem än för övriga bidrag till den publikation som det är fråga om. Vad angår offentlighctskommittens uttalande att konstnären i dessa fall bara räknar med att illustrationen skall komma till den begränsade användning som myndighetens eget nyttjande innefattar uttalas i promemorian att detsamma i många fall gäller också upphovsmän till andra bidrag. I sammanhanget anförs vidare att av offentligt organ ombesörjda fotograferingar och filmupptagningar i vissa fall kan väntas ha så stort allmänt intresse att det bör vara fritt exempelvis för pressen att publicera sådana bilder. Enligt promemorian har denna fråga visserligen större praktisk betydelse för FotoL än för URL men samma principiella lösning bör gälla i båda lagarna. För egen del vill jag framhålla att alster av bildkonst numera förekommer i inte oväsentlig omfattning i handlingar upprättade hos myndigheter. Det är tänkbart att dessa alster i framtiden kommer att få ett vidare användningsområde. Enligt min uppfattning är det rimligt att frågan om upphovsrätten till dessa alster, som ju i hög grad är uttryck för sin skapares indiyidualit~t. löses på ett sätt som är mera tillfreds-

139 Prop. 1973: ställande för uppshovsmännen än f. n. Det är bl. a. angeläget att bestämmelserna utformas så att upphovsmännen inte avskräcks från att erbjuda det allmänna sina tjänster. Något tryckfrihetsrättsligt motiverat intresse föreligger inte att helt utesluta dessa alster från upphovsrätt. Jag vill därför förorda att alster av bildkonst ges ett visst upphovsrättsligt skydd också när de ingår i författning eller beslut eller yttrande av myndighet. Jag återkommer senare till frågan vilka s1irskilda inskränkningar i skyddet som är påkallade av hänsyn till allmänna intressen. Vad angår förhållandet till FotoL vill jag erinra om att denna inte innehåller någon inskränkning i fotografens rätt i fråga om fotografier som är allmänna handlingar. För ett återgivande av dessa krävs alltså i princip fotografens samtycke. I det följande avser jag att föreslå att inskränkningarna bl. a. i de föreslagna 9 och 24 URL görs tillämpliga också på fotografisk bild. Jag kommer i sammanhanget också att beröra förhållandet mellan fotografier och alster av bildkonst. Vad sedan angår musikaliska verk anges i departementspromemorian i samband med den föreslagna 24 URL att utredningen övervägt att föreslå skydd också för sådana verk. Man har emellertid funnit att, bortsett från koralböcker som fastställs officiellt, det är sällsynt att sådana verk återges i allmän handling och utredningen har inte ansett det påkallat att föreslå några regler i ämnet. Frågan om skydd för musikaliska verk som innefattas i allmän handling berördes något i samband med 1960 års lagstiftning på upphovsrättens område. Vissa remissinstanser ansåg att bl. a. musikaliska verk, som är föremål för offentlig myndighets beslut och fogas som bilagor till kungörelser, inte därigenom borde förlora upphovsrättsligt skydd. Det ansågs enligt dessa remissinstanscr som en allvarlig konsekvens av auktorrättskommittens förslag att exempelvis en koralbok, vilken genom kungörelse anbefallts för användning i svenska kyrkan och som bilaga fogats till kungörelsen, inte skulle bli föremål för upphovsrätt (prop. 1960: 17 s. 92). Departementschefen fann dock inte anledning att göra något särskilt uttalande i frågan. Enligt min uppfattning 1ir det av huvudsakligen samma skäl som jag har anfört beträffande alster av bildkonst rimligt att frågan om upphovsrätten till de musikaliska verken löses på ett för upphovsmännen mera tillfredsställande sätt iin f. n. Som ett aktuellt exempel på ett fall där frågan är av praktisk betydelse vill jag nämna att 1969 års psalmkommittc har att utarbeta tillägg till den svenska psalmboken avseende såväl psalmtexter som psalmmelodier. Som framgått av det föregående blir utredningens betänkande att bedöma som yttrande av myndighet. Enligt min mening skulle det inte vara tillfredsställande om de i betänkandet intagna psalmmelodierna skulle kunna återges fritt utan att upphovsm~innen blir berättigade till ersättning för utnyttjandet av ver-

140 Prni : kcn. Jag vill därför förorda att musikaliska verk ges ett visst upphovsrättsligt skydd liven om de omfattas av författning eller beslut eller yttrande av myndighet. Vad jag nu har sagt har i princip tillämpning också på diktverk. Även sådana kan i undantagsfall ingå i en författning eller ett beslut eller yttrande av myndighet, t. ex. i det nyss niimnda fallet när ett bctiinkande innehåller psalmförslag eller när psalmbok fastställs av Kungl. Maj :t. Också på detta område föreligger ett behov av upphovsrättsligt skydd och jag förordar att erforderliga bestämmelser härom införs. Vad angår officiella kartor föreskrivs nu i 9 andra stycket URL som ett undantag från regeln om att upprättade allmänna handlingar inte är upphovsrättsligt skyddade att upphovsrätt utan hinder därav får göras glillande till officiell karta upprättad inom rikets allmänna kartvcrk, sjökartcverket eller sjöfartsstyrclsen. Offentlighetskommitten har föreslagit att skydd enligt 9 därutöver skall ges åt kartor upprättade inom SGU. Vid rcmissbchandlingen har föreslagits att också vissa andra officiella kartor skall åtnjuta upphovsrätt, t. ex. den s. k. fastighetskartan som framställs av fastighetsregistermyndighetcrna. Vidare har luftfartsverket i skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 januari 1968 hemställt att officiella kartor upprättade inom luftfartsverket får upphovsrättsligt skydd. I promemorian anförs att sklil saknas att ta undan några officiella kartor från skydd och det föreslås därför att samtliga sådana kartor skall omfattas av upphovsrlitt i de fall där de ingår i annan av svensk myndighet upprättad handling än författning eller myndighets beslut eller yttrande. Jag biträder för egen del förslaget att skydd skall ges åt alla kategorier av officiella kartor. Enligt vad jag inhämtat tillkommer de enskilda kartbladcn av de officiella kartorna vanligen efter beslut av den uppriittande myndigheten varigenom bladet i fråga godkänns. Det kommer då att omfattas av ett beslut av myndigheten och blir alltsft utan skydd enligt den av mig föreslagna 9 om inte slirskilda regler härom ges. Bl. a. med hänsyn härtill vill jag förorda att skydd ges för officiella kartor som ingår i författning eller beslut eller yttrande av myndighet. Upphovsr~itten till ett verk innebär bl. a. att upphovsmannen har uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar därav och genom att göra det tillgängligt för allmänheten. Ett införande av en oinskränkt ensamrätt när det gäller de nyss nämnda slagen av verk som ingår i författning eller myndighets beslut eller yttrande skulle innebära väsentliga inskränkningar i andras möjligheter att utnyttja verket. Detta gäller sfiviil allmänhetens som - i fall myndigheten inte själv innehar upphovsrätten - myndighets hantering av det skyddade materialet. Upphovsrätten är visserligen inskränkt genom vissa generella bcstiimmelser i 2 kap. URL som tillkommit främst av hänsyn till allmänna in-

141 Prop. 1973: tressen. Sålunda för i viss omfattning citat göras ur offentliggjort verk, konstverk återges i kritisk eller vetenskaplig framställning eller avbildas i tidning i samband med redogörelse för dagshändelser och mindre verk eller mindre delar av verk tas in i samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning. Ensamriitten till offentligt framförande är också inskränkt bl. a. så att sådant framförande alltid får ske vid gudstjänst eller undervisning. Vidare föreligger generell rätt att referera innehållet i skyddat verk. Vad angår de officiella kartorna omfattas stora grupper av upphovsr~itt redan nu och skall skyddas också enligt mitt förslag till 9. Några särskilda inskränkningar i det upphovsrättsliga skyddet utöver vad som följer av de nämnda reglerna i 2 kap. har hittills inte ansetts erforderliga och kan inte heller anses påkallade i fortsättningen för officiella kartor. När det gäller andra typer av verk som enligt mitt förslag skall ges skydd i 9 är emellertid enligt min mening de nyss angivna inskränkningarna inte tillräckliga för att tillgodose behovet av att kunna återge verken. Som exempel kan nämnas att en myndighet som avgett ett yttrande i vilket ett alster av bildkonst ingår, måste ha möjlighet att förfoga över materialet för fortsatt bearbetning av ämnesområdet eller för att ge ut en ny upplaga av yttrandet. Ett annat exempel föreligger när psalmförslag eller musikaliskt verk, som omfattas av en författning, skall tas in i ett samlingsverk till bruk vid gudstjiinst. I detta fall finns visserligen möjlighet att använda regeln i 16 URL enligt vilken mindre delar av verk eller sådant verk av ringa omfång mot ersättning får tas in i sådant samlingsverk. En karenstid om fem år från utgivningen gäller emellertid och härigenom föreligger i realiteten ett hinder för det allmänna intresset av att kunna utnyttja ifrågavarande verk. Ett sätt att lösa nämnda och närliggande problem är att införa en tvångslicens, dvs. ge envar rätt att mot ersättning utnyttja verken. Frågan om sådan licens avseende utnyttjande av verk som skapats av myndighet diskuterades från delvis andra utgångspunkter av offentlighetskommitten. Denna ville emellertid inte förorda något sådant system främst därför att det skulle innebära ett större ingrepp i skyddet för upphovsmännen än vad som kunde anses nödvändigt för att tillgodose tryckfrihetens krav. Bl. a. anfördes att en handling kunde ha blivit tillgänglig enligt TF:s regler vid en tidpunkt då upphovsmannen ännu inte betraktade den som färdig för publicering. Det ansågs inte rimligt att den då skulle få bringas till offentligheten genom en tidigare publicering på grund av tvångslicens. Enligt min uppfattning är det synnerligen viktigt att tillräckliga möjligheter verkligen finns att för olika ändamål nyttja de alster av bildkonst, musikaliska verk och diktverk som föreslås få skydd enligt undantagsbestämmelserna i 9. Vad upphovsmännens intressen kräver är

142 Prop. 1973: främst att ersättning utgår vid sådant nyttjande. Denna avvägning mellan allmänna och enskilda intressen kan enligt min mening tillgodoses genom en tvångslicensregel så att envar utan upphovsmannens samtycke men mot ersättning får återge de verk av ifrågavarande slag som är skyddade enligt 9. Någon särskild karenstid av det slag som gäller enligt 16 URL är enligt min mening inte nödvändig eller lämplig. De skäl mot en tvångslicens som offentlighetskommitten anfört saknar i stort sett relevans i detta sammanhang, eftersom det här väsentligen gäller verk som upphovsmannen redan har ansett färdiga för publicering. Jag vill därför förorda en regel om att alster av bildkonst, musikaliska verk och diktverk som är skyddade i 9 i princip får återges utan upphovsmannens samtycke och att upphovsmannen ges rätt till ersättning för sådant återgivande. Tvist om ersättningen bör liksom t. ex. tvist om ersättning enligt 14 andra stycket avgöras av domstol. Forumbestämmelsen i 58 URL bör gälla även sådana mål. Vid återgivande bör upphovsmannen vara tillförsäkrad samma ideella rättigheter som vid fria återgivanden enligt 2 kap. URL. I vissa fall är det emellertid inte rimligt att ersättning skall utgå för det fria återgivandet. En sådan situation föreligger när myndighet återger verket som ett led i sin verksamhet. I den mån fråga inte är om ett kommersiellt utnyttjande av verket utan om användning av detta i samband med myndighetsutövning bör ersättning inte utgå. Eftersom det kan vara olika myndigheter som har att ta del i bearbetningen av samma material bör regeln gälla sådan användning hos myndigheter över huvud taget och inte bara nyttjande hos t. ex. den som ursprungligen avgett det yttrande vari verket innefattas. Rätten till återgivning som avses här bör däremot begränsas till myndigheter och inte tillkomma t. ex. enskilda organisationer. Med hänsyn till det anförda vill jag föreslå att återgivande utan ersättning skall få ske i samband med myndighets verksamhet. Det förutsätts att denna användning begränsas till myndighetens offentligrättsliga verksamhet och inte sker i affärssyfte. För verk som får skydd i 9 kan i vissa situationer både möjligheten att fritt nyttja verket enligt 2 kap. URL och rätten att mot ersättning fritt återge det framstå som otillräckliga med hänsyn till den allmänna debattens intressen. Det kan ifrågasättas om inte särskilda möjligheter bör finnas att utan ersättning återge verken i debatt- och informationssyfte. Jag vill i sammanhanget framhålla att man i nuvarande 24 för en viss kategori av inkomna allmänna handlingar har en särreglering som avser att tillgodose dessa intressen. Enligt bestämmelsen får utlåtanden, som bevis åberopade handlingar och dylikt i viss omfattning återges i redogörelse för mål eller ärende. I vad angår författningar samt beslut och yttranden av myndighet föreligger självfallet ett betydande allmänt debattintresse. För att tillgodose detta intresse vill jag förorda att från skyddsbestämmelsen i 9 URL, såvitt angår alster av

143 Prop.1973: bildkonst, musikaliska verk och diktverk, efter mönster av den nämnda regeln i 24 görs det undantaget att skyddat verk får återges utan ersättning i samband med redogörelse för m[1l eller ärende vari det förekommit. Liksom enligt den nuvarande regeln i 24 bör den begränsningen gälla att återgivandet får ske endast i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen Allmiinna handlingar som inte är av stats- eller förraltningsriittslig karaktär Frågan om upphovsrätt till allmän handling som inte utgör författning, beslut och yttrande av myndighet bör, som tidigare anförts, regleras inom ramen för 24 URL. Som framgått av redogörelsen för offcntlighetskommittcns betänkande och departementspromemorian har olika meningar yppats om bur denna reglering bäst bör ordnas från lagteknisk synpunkt. För egen del vill jag i denna fråga anföra följande. Inkomna allmänna handlingar är som huvudregel föremål för upphovsrätt. Vissa undantag härifrån föreskrivs emellertid i 24 URL. Enligt denna får vad som muntligen eller skriftligen anförs inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter återges utan upphovsmannens samtycke. I fråga om utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter o. d. föreskrivs emellertid att de får återges bara i samband med redogörelse för mål eller ärende i vilka de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsmannen ~iger vidare ensam rätt att ge ut samling av sina anföranden. Någon kritik mot dessa regler har såvitt känt inte framförts. Offentlighetskommittcns förslag att reglerna skall behållas i oförändrat skick har inte. mött erinringar vid remissbehandlingen. Vad angår det i departementspromemorian särskilt berörda fallet angående verk som har getts in för godkännande eller antagande av myndighet får sådant verk anses skyddat redan enligt gällande rätt. Jag anser därför för egen del att någon ändring av bestämmelserna inte är påkallad. Till de nu nämnda reglerna i 24 bör lämpligen fogas de bestämmelser som krävs i fråga om andra hos myndighet upprättade handlingar än dem som avses i den föreslagna 9. I enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 4.4.2) bör i fråga om dessa handlingar som huvudprincip gälla att de skall anses vara föremål för upphovsrätt men att de utan hinder därav får återges utan upphovsmannens samtycke. Vid sådant återgivande skall som förut nämnts upphovsmannens ideella rätt enligt 3 iakttas, dvs. hans namn skall anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och verket får inte ändras eller göras tillgängligt för allmänheten på ett sätt som är kränkande för upphovsmannen. Det säger sig självt att god sed i fråga om sådana handlingar som det här gäller inte alltid kräver att namnet på upphovs-

144 Prop. 1973: mannen anges. Framhållas bör att den ideella rätten inte kan överlåtas. Den kan däremot enligt 3 tredje stycket cftcrges såvitt gäller en till art och omfattning begränsad användning av verket, t. ex. en viss upplaga (jämför prop. 1960: 17 s. 7'2). Vidare bör märkas att reglerna i 26 om vissa särskilda ideella rättigheter vid återgivande enligt 2 kap. URL blir tillämpliga. Enligt dessa regler gäller att källan skall nämnas i den omfattning och på det sätt som god sed kdiver och aa verket inte utan upphovsmannens samtycke får ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna användningen. Dessa rättigheter kan fritt överliitas och efterges. Som framgått av vad jag tidigare anfört föreligger det i fråga om vissa upprättade allmänna handlingar ett behov av ett mera omfattande upphovsrättsligt skydd än som sklille följa av den nyss förordade huvudregeln. Från huvudregeln bör därför undantag göras för de kategorier av verk beträffande vilka ett fullständigare upphovsrättsligt skydd är påkallat. I departementspromemorian förordas i överensstämmelse med vad offentlighetskommitten föreslagit att man genom en uppräkning i lagtexten anger vilka grupper av verk som inte skall få återges fritt. Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över offcntlighetskommittens förslag ansluter sig också till dcmrn principiella uppfattning. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet förordar emellertid att man skall ange de skyddade kategorierna genom en allmän formel av innehåll att upprättade allmänna handlingar inte får återges utan upphovsmannens samtycke, där återgivandet uppenbarligen sker i annat syfte än att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Eftersom huvudregeln för upprättade allmänna handlingar är att de får återges fritt, är det enligt min mening inte minst av t1yckfrihctsrättsliga skäl viktigt att undantagen från huvudregeln anges klart och otvetydigt. Detta låter sig knappast göra genom en allmän formel. Jag anser därför att i lagtexten direkt bör anges vilka slag av verk som är föremål för skydd. Detta ligger även i linje med riksdagens uttalanden om skyddet för upprättade allmänna handlingar und.::r förarbetena till 1960 års lagstiftning. När det härefter gäller frågan om vilka kategorier av verk som skall åtnjuta fullt skydd föreslås i promemorian att officiella kartor skall vara föremål för upphovsrätt. Jag biträder förslaget och vill i övrigt beträffande de officiella kartorna hänvisa till vad jag har uttalat härom i avsnittet om författningar, beslut m. m. (avsnitt 4.4.3). I promemorian föreslås vidare att sk'}'dd skall tillkomma ritningar och andra tekniska förebilder. Förslaget grundar sig på önskemål från vissa affärsverk. Jag anser förslaget välgrundat och biträder det därför. Offentlighctskommitten har föreslagit att skydd skall beredas verk

145 Prop.1973: som framställts av myndighet för försäljning till allmänheten. Förslaget i denna del bar emellertid kritiserats från flera håll vid remissbehandlingen. Den väsentligaste invändningen är att en sådan regel verkar på ett sätt som är godtyckligt från både tryckfrihetsrättsliga och upphovsrättsliga synpunkter. Det kan, å ena sidan, inte vara rimligt att en myndighet genom att försälja en skrift till allmänheten förhindrar ett fritt återgivande av den, om skriftens innehåll är sådant att den bör kunna återges fritt. A andra sidan bör upphovsmannen inte gå miste om sin rätt att förfoga över verket enbart av det sk~ilet att handlingen tillhandahålls gratis. Jag delar därför uppfattningen att den av offentlighctskommitten föreslagna lösningen inte är tillfredsställande. Vissa mera specificerade grupper av verk av det slag som åsyftas med offentlighetskommittens förslag bör emellertid, såsom har förordats i promemorian, beredas skydd. Som en första grupp i detta sammanhang nämns i promemorian verk som iir avsett för undcn isning. Flera rcmissinstanser har i sina yttranden över offentlighetskommittens betänkande förordat att skydd skall ges åt sådana verk. Också för min del anser jag att verk av denna karaktär bör ges fullt upphovsrättsligt sl..-ydd. På undervisningsområdet driver det allmänna en omfattande förlagsverksamhet, och det saknas skäl att i upphovsrättsligt avseende behandla offentliga förlagsproduktcr på detta område annorlunda än verk från den enskilda läromedelsproduktionen. Härtill kommer behovet av att kunna bevaka sådana intressen som inte direkt täcks av den ideella rätten, t. ex. att kunna motverka att föråldrade eller felaktiga framställningar sprids. Något legitimt behov att kunna trycka av eller på annat sätt mångfaldiga exempelvis läroböcker i deras helhet kan inte anses föreligga vare sig av hänsyn till den allmänna debatten eller i övrigt. De möjligheter 2 kap. URL ger att citera och referera verk torde vara tillräckliga. Med hänsyn till vad jag nu anfört förordar jag att upphovsrätt skall åtnjutas för verk som framställts hos myndighet och som är avsett för undervisning. I enlighet med vad som föreslås i promemorian bör inte heller verk som utgör resultatet av vetenskaplig forskning kunna återges fritt. Detta motiveras bl. a. av svårigheterna att dra en klar gräns mellan denna kategori av verk, å ena, och verk avsedda för undervisning, å andra sidan. Skyddsintresset är dessutom likvärdigt i båda fallen. Härtill kommer intresset av att förhindra vilseledande bearbetningar av vetenskapliga verk. Som en tredje grupp av skyddsvärda verk inom det område som offentlighetskommitten avsett att täcka med begreppet "verk som framställts för försäljning till allmänheten" anges i promemorian verk som tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. I promemorian anförs att myndighet, när det gäller affärsmässiga produkter, 10 Riksdngen Z sam!. Nr 15

146 Prop. 1973: har ett legitimt behov av att kunna kontrollera deras förekomst och utnyttjande på marknaden. Enligt min mening talar starka skäl för att bereda skydd för sådana verk som avses här. Framför allt är det av betydelse att ett affärsdrivande organ får samma möjligheter som ett enskilt företag att genom upphovsrättsligt skydd skaffa sig kontroll över spridningen av sina produkter och därigenom också täckning för sina kostnader. Myndigheterna är givetvis oförhindrade att, om så skulle anses lämpligt, efterge sin upphovsrätt och tillåta eftertryck. Stor generositet kan i detta hänseende förväntas i sådana fall då information är påkallad för att belysa viktiga samhällsfrågor. Jag förordar i enlighet med det sagda att skyddet sträcks ut till att omfatta också verk varav exemplar tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Under remissbehandlingen av offentlighetskommittens betänkande har från vissa håll framförts förslag om att skydd skall ges åt upplysningsskrifter. Enligt promemorian saknas emellertid skäl att sådana skrifter inte skall få mångfaldigas också av andra än den myndighet som publicerat skriften. Varken ekonomiska hänsyn eller intresset av att hindra spridning av felaktiga upplysningar talar enligt promemorian för att sådana verk bör skyddas. Utredningen avstyrker därför förslagen. För min del biträder jag detta ställningstagande och vill alltså inte föreslå att skydd införs för upplysningsskrifter. Som jag nämnt i samband med behandlingen av författningar, beslut m. m. (avsnitt 4.4.3) har offentlighetskommitten föreslagit att alster av bildkonst som innefattas i upprättad allmän handling skall skyddas. I departementspromemorian uttalas att förslaget inte rönt någon erinran vid remissbehandlingen men utredningen har ändå inte funnit skäl att föreslå något sådant sk)'dd. I fråga om de närmare motiven för utredningens ställningstagande hänvisar jag till den redogörelse som jag har lämnat i nyssnämnda sammanhang. De skäl som jag har åberopat för skydd av sådana alster av bildkonst som innefattas i författningar eller beslut eller yttrande av myndighet har tillämpning också på sådana alster som tagits in i andra upprättade allmänna handlingar. En del av de fall då konstverk ingår i myndigheters handlingar kommer visserligen att täckas av andra av mig föreslagna skyddsbestämmelser, t. ex. när det gäller läroböcker eller verk som tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet..även för övriga fall föreligger emellertid ett behov av skydd för bildkonst. Det skulle dessutom framstå som inkonsekvent att ge skydd när konstverk ingår i t. ex. en myndighets yttrande men inte när det ingår i en av samma myndighet upprättad kommentar i samma ämne. Offentlighetskommittens förslag om skydd för alster av bildkonst har i huvudsak godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Vad jag nu har anfört utgör enligt min mening vägande skäl för att sådana

147 Prop. 1973: alster ges skydd också när de ingår i annan upprättad allmän handling än sådan som omfattas av den föreslagna 9, och jag biträder därför kommittens förslag i denna del. Beträffande förhållandet till FotoL hänvisar jag till vad jag har anfört härom vid 9. l promemorian anges att utredningen övervägt att föreslå skydd också för musikaliska verk som ingår i upprättad allmän handling. Som jag har nämnt i samband med behandlingen av författningar, beslut m. m. (avsnitt 4.4.3) har utredningen emellertid funnit att, bortsett från koralböckcr som fastsfälls officiellt, det är sällsynt att sådana verk återges i allmän handling och utredningen har inte ansett det påkallat att föreslå några regler i ämnet. De synpunkter som jag har anfört i fråga om skyddet för musikaliska verk vilka omfattas av författning etc. har i princip giltighet också när sådana verk tas in i annan av myndighet upprättad handling. Liksom när det gäller alster av bildkonst sln1jle det framstå som inkonsekvent att ge skydd i det förra fallet men inte när verket mångfaldigas i t. ex. en av myndighet utgiven handbok. Jag förordar därför att musikaliska verk ges skydd också när de ingår i annan upprättad allmän handling än sådan som omfattas av den föreslagna 9. Vad som nu har anförts är tillämpligt också på diktverk. Skydd bör därför ges åt sådana verk i samma omfattning som skydd tillkommer alster av bildkonst och musikaliska verk. Bland undantag från huvudregeln har i promemorian också tagits upp verk som innefattats i allmiin handling utan upphovsmannens samtycke. I promemorian anförs en del situationer då detta kan inträffa och upphovsmannen alltså sätts ur stånd att skydda sin rätt. Främst åsyftas fall där en myndighet med stöd av tvångslicens enligt någon av bestämmelserna i 2 kap. URL har tagit in ett verk i en allmän handling. Som förut nämnts är utredningen inte enig på denna punkt. En ledamot anser inte att någon sådan regel behövs. För egen del är jag tveksam om behov föreligger av den bestämmelse som utredningsmajoriteten föreslagit. I de flesta fall torde nämligen verken i praktiken få skydd genom någon annan av de föreslagna bestämmelserna, exempelvis skyddet för verk som framställts för undervisningsändamål eller tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Fall där den av utredningens majoritet åsyftade situationen kan inträffa torde därför vara sällsynta. Från allmänhetens synpunkt skulle en bestämmelse som den föreslagna vidare skapa en viss osäkerhet, eftersom det kan vara svårt att utan vidare veta om upphovsmannens samtycke inhämtats eller ej. Med hänsyn till vad nu sagts bör enligt min mening den av utredningsmajoriteten föreslagna bestämmelsen inte införas. I olika situationer kan det föreligga ett berättigat behov av att kunna återge skyddat verk. För att tillgodose detta behov gäller som tidigare

148 Prop.1973: nämnts vissa bestämmelser i 2 kap. URL om inskränkningar i upphovsrätten. Det kan ifrågasättas om man beträffande verk som innefattas i allmän handling men som skall beredas upphovsrättsligt skydd behöver mera vittgående undantagsbcstämmelscr. I promemorian föreslås att den nuvarande särskilda rätten att ta med utlåtanden, som bevis åberopade skrifter o. d. i redogörelse för mål eller ärende skall gälla också för de hos myndighet upprättade handlingar som skall åtnjuta skydd enligt den föreslagna 24 URL. Som skäl åberopas främst att tryckfrihetsrättsliga intressen kan ha sådan vikt att den rätt att referera och citera som finns för alla verk kan vara otillräcklig i särskilda och viktiga fall. En ledamot av utredningen menar att utvidgningen är onödig, därför att något legitimt behov inte kan anses föreligga att i vidare omfattning än som följer av nu gällande bestämmelser i 2 kap. URL återge statliga förlagsproduktcr. Undantagsbestämmclscn i 24 URL om rätt att ta med utlåtanden etc. i redogörelser för mål eller ärende vari de förekommit avser främst att göra det möjligt att återge handlingar i ett mål eller ärende in extenso i t. ex. en facktidskrift (jfr SOU 1956: 25 s. 258). De nya kategorier av verk som enligt mitt förslag skall beredas skydd i 24 URL har emellertid till stor del karaktären av statliga förlagsprodukter. Något större behov av att kunna återge dessa i sin helhet torde inte föreligga. För den allmänna samhällsdebatten torde den allmänna rätten att referera och citera som finns beträffande alla verk vara fullt tillräcklig. Jag är därför inte beredd att förorda något sådant undantag från det upphovsrättsliga skyddet som utredningens majoritet föreslår. I promemorian förordar utredningens majoritet att den nuvarande regeln i 24 om rätt för upphovsman att ensam ge ut samling av sina anföranden skall utvidgas till att gälla alla verk som omfattas av den föreslagna 24. Något behov härav föreligger emellertid inte enligt min mening och jag är därför inte beredd att godta förslaget. De nu föreslagna reglerna om verk som innefattas i allmän handling avser främst svenska förhållanden och bör i princip bara avse svenska myndigheters handlingar. Detta bör emellertid inte utesluta att vissa av de föreslagna bestämmelserna kan bli tillämpliga också på handlingar som härrör från myndighet i land med vilket Sverige har ingått överenskommelse om ömsesidigt upphovsrättsligt skydd enligt 62 URL (jfr sou 1956: 25 s. 259). Sammanfattningsvis innebär förslaget i fråga om andra hos svensk myndighet upprättade handlingar än författningar, beslut eller yttranden av myndighet, att upphovsmannens ideella rätt till verket bevaras men att handling, vari verket ingår, får återges fritt, dock med följande undantag. Officiella kartor, tekniska förebilder, verk som är avsedda för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliska verk, diktverk och verk, varav exemplar tillhan-

149 Prop.1973: dahålls i samband med affärsverksamhet, skall vara föremål för upphovsrätt även när de utgör eller ingår i allmän handling som upprfötats hos myndighet. Sådana verk får således inte återges eller mång. faldigas utan upphovsmannens samtycke i vidare mån än som följer av de nu gällande bestämmelserna i 2 kap. URL. De nu förordade reglerna i fråga om upprättade allmänna handlingar bör tas upp i 24 URL. De nuvarande reglerna i denna paragraf om inkomna allmänna handlingar bör behållas oförändrade Närstående rättigheter m. m. och rätt till fotografisk bild I promemorian förordas att vad som har föreslagits i fråga om upphovsrättsliga verk skall äga motsvarande tillämpning på vissa upphovsrätten närstående rättigheter m. m. enligt 5 kap. URL och på fotografisk bild. Med hänsyn till att mekanisk eller elektrisk upptagning kan vara att anse som allmän handling bör enligt promemorian en hänvisning till 9 och 24 URL införas i bestämmelserna i 5 kap. URL om utövande konstnärers, fonogramframställares och radio- eller televisionsföretags rättigheter. Vidare föreslås i promemorian att en motsvarande hänvisning skall göras i 49 URL beträffande rätt till katalog, tabell eller annat dylikt arbete samt i 12 FotoL beträffande fotografisk bild. En genomgående princip i fråga om de s. k. närstående rättigheterna är att sådana förfaranden är tillåtna som är medgivna när det gäller upphovsrättsligt skyddade verk. Det är sålunda tillåtet att t. ex. kopiera en grammofonskiva, en radiouts(indning eller en inspelning av en utövande konstnärs framförande av ett verk om motsvarande förfarande beträffande ett upphovsrättsligt skyddat verk skulle vara fritt (jfr SOU 1956: 25 s. 381 och 389). Enligt min mening bör denna princip göras tillämplig även när det gäller förfoganden över inspelning som är att anse som allmän handling. Jag biträder därför i princip promemorians förslag att hänvisning till de för allmänna handlingar föreslagna reglerna i URL görs i bestämmelserna om utövande konstnärers, fonogramframställares och radio- och televisionsförctags rätt, dvs. i 45, 46 och 48 URL. Hänvisning till 9 och 24 bör dessutom göras i 47. Enligt denna har den som framställt en grammofonskiva eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, och den utövande konstnär, vars framförande upptagits på anordningen, rätt till ersättning när skivan eller anordningen används i ljudradio- eller televisionsutsändning. I förarbetena till lagrummet nämns att rätt till ersättning inte bör föreligga om utsändningen sker under sådana förhållanden att det är fritt att därvid återge upphovsrättsligt skyddat verk (prop. 1960: 17 s. 150). I enlighet h~irmed har från ersättningsrätt undantagits fall när utsändningen är att anse som citat (14 första stycket), när den sker under sådana förhållanden att motsvarande offentliga framförande är fritt

150 Prop. 1973: (20 ) och när den avser återgivande av korta avsnitt i samband med redogörelse för dagshändelse (21 ). Enligt min uppfattning är det rimligt att ersättning inte heller skall utgå när utsändning avser inspelning som enligt de i URL föreslagna reglerna för allmänna handlingar inte alls är skyddad eller där skyddet är inskränkt så att den får återges fritt. I 47 bör därför tas in en bestämmelse om att vad i 9 och 24 sägs skall äga motsvarande tillämpning. I detta sammanhang bör påpekas att en förutsättning för att URL:s regler om de närstående rättigheterna skall vara tillämpliga är att rättigheten i fråga faller inom URL:s tillämpningsområde enligt bestämmelserna i 61 URL och i TK. Dessa bestämmelser bygger på den s. k. territorialitetsprincipen, dvs. skydd ges åt ljudupptagning etc. som ägt rum i Sverige resp. i land anslutet till den s. k. Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag. Detta innebär t. ex. att skydd enligt URL för närstående rättigheter är uteslutet om en svensk myndighet "upprättar" en inspelning av ett musikaliskt verk i ett främmande land som inte har tillträtt Romkonventionen. Däremot kan upphovsrätten i detta fall vara skyddad, eftersom frågan om tillämpningen av URL:s upphovsrättsliga regler avgörs enligt andra kriterier. I 49 URL ges skydd för vissa alster såsom kataloger och tabeller, vilka inte är att anse som verk i URL:s mening. Sådana alster bör i den mån de är innefattade i allmän handling följa samma regler som upphovsrättsligt skyddade verk, vilka ingår i allmän handling. Som förordats i promemorian bör därför en hänvisning till nämnda regler göras också i 49 URL. Fotografisk bild kan självfallet ingå i eller utgöra en allmän handling. I dag gäller inte någon inskränkning i fotografens rätt i fråga om sådana bilder. Om ett av myndighet utgivet verk innehåller fotografier medför därför gällande regler att verket som sådant får utnyttjas fritt men att tillstånd krävs för att få mångfaldiga bilderna. Lantmäteristyrelsen har i sitt remissyttrande över offentlighetskommittcns förslag framhållit att fotografier knappast har samma betydelse från tryckfrihetssynpunkt som det skrivna ordet och att eftertryck av bilder i offentliga publikationer i vissa fall kan medföra risk för olämpliga förvanskningar. Enligt min mening är det emellertid rimligt att samma reglering gäller för fotografisk bild som utgör eller är innefattad i allmän handling som i motsvarande fall gäller för ett litterärt eller konstn1irligt verk. Jag är medveten om att en sådan regel kan medföra att vissa grupper av fotografiska bilder förlorar sitt skydd. Det är emellertid enligt min uppfattning angeläget att skyddet för upphovsrätt och fotografirätt utformas på samma sätt i fråga om allmänna handlingar. Jag vill vidare påpeka att detta medför bl. a. att skydd kommer att beredas t. ex. för fotografier, varav exemplar tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet.

151 Prop.1973: En oinskränkt hänvisning i 12 FotoL till de för allmänna handlingar föreslagna reglerna i 9 och 24 URL skulle innebära bl. a. att fotografirätt kan göras gällande till fotografi som utgör alster av bildkonst. Offentlighetskommitten har uttalat att en tillämpning av den av kommitten föreslagna bestämmelsen i 9 andra stycket 3. om alster av bildkonst på fotografiska bilder torde leda till att ensamrätt kan göras gällande till vissa av de bilder som omfattas av 15 andra stycket FotoL, nämligen bilder som har konstnärligt värde. Svenska fotografernas förbund har i sitt remissyttrande över offentlighetskommittens förslag anfört bl. a. att en sådan regel skulle medföra tolkningssvårigheter. Alster av bildkonst behöver enligt förbundet inte ha något egentligt konstnärligt värde utan bara uppfylla det krav på individualitet, som är en förutsättning för att det skall anses som ett verk. I fråga om de fotografier som avses i 15 andra stycket FotoL gäller däremot ett värdekriterium. En hänvisning till reglerna i 9 och 24 URL om skydd för alster av bildkonst medför enligt min uppfattning dels att skydd kommer att ges för en vidare grupp av fotografier än dem som har konstnärligt värde, dels att fotografier med vetenskapligt värde ställs utan skydd enligt denna bestämmelse. En sådan ordning synes inte lämplig. Härtill kommer att det torde medföra åtskilliga svårigheter att avgränsa området för de kategorier av fotografier som skall anses motsvara alster av bildkonst. Jag vill därför förorda att de bestämmelser i 9 och 24 som avser alster av bildkonst endast görs tillämpliga på sådana fotografier som har konstnärligt eller vetenskapligt värde Upphovsrättens subjekt I flera remissyttranden har berörts frågan huruvida upphovsrätten till verk som det här gäller skall tillkomma myndigheten eller den anställde som skapat verket. Jag anser i likhet med vad som uttalats i offentlighetskommittcns betänkande och med beaktande av de skiftande förhållanden som här råder att det inte är lämpligt att reglera denna fråga genom lagstiftning. Med ledning av de bestämmelser eller avtal som reglerar anställnings- eller uppdragsförhållandct får avgöras huruvida den rätt som primlirt tillkommer upphovsmannen skall anses ha övergått på vederbörande myndighet Förhållandet till intemationella äverenskommelser Den nu föreslagna regleringen innebär i vissa avseenden intrång i upphovsmannens ensamrätt till sitt verk. Vid behandlingen av vissa speciella frågor har i det föregående nämnts att regleringen av dessa anpassats till Bernkonventionens krav. Jag hänvisar särskilt till vad som tidigare anförts beträffande art. 2.4., enligt vilken officiella texter av legislativ, administrativ eller judiciell art kan uteslutas frttn upphovs-

152 152 rättsligt skydd (avsnitt 4.4.2). Här skall något beröras frågan om konventionens krav i övrigt är uppfyllda i den nuvarande eller nu föreslagna lagstiftningen. Art. 2bis. 1. i Bernkonventionen ger unionsländerna rätt att från skydd helt eller delvis utesluta politiska tal samt anföranden inför rätta. Art. 2bis. 2. innehåller i Brysseltexten en bestämmelse enligt vilken det förbehålls unionsländemas lagstiftning att bestämma de villkor under vilka föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art skall få återges i pressen. Vid Stockholmskonferensen uteslöts predikningar från uppräkningen och det tillades att föredrag etc. skulle vara offentligen framfört samt att inte bara återgivande i pressen utan också radiosändning, trådöverföring till allmänheten och offentligt framförande skulle omfattas av bestämmelsen. Vidare tillades att nyttjandet skulle vara r~ittfärdigat av det informationssyfte som avsågs. Art. 2bis. 3. är oförändrad från Brysseltexten och ger upphovsmannen ensamrätt att föranstalta om samlingar av verk som avses i artikeln. Som tidigare nämnts ger art upphovsmannen principiell ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. Undantag härifrån får enligt art dock göras, om därigenom inte görs intrång i det normala utnyttjandet av verket och man inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. 24 URL ger varken i sin nuvarande eller i den nya lydelse som jag föreslår rätt till fritt återgivande av predikningar. Den föreslagna återgivningsrätten i övrigt enligt paragrafen är visserligen inte som i konventionen uttryckligen begränsad till att omfatta bara press, radio och television m. m. och den är inte förbunden med något villkor om att ändamålet skall vara att informera allmänheten. Detta torde dock inte vara av någon större praktisk betydelse, eftersom återgivningen i de allra flesta fall får antas ligga inom ramen för det i konventionen angivna informationssyftet. Det bör i detta sammanhang påpekas att den fria återgivningen enligt nuvarande 24 inte har ansetts oförenlig med Brysseltextens villkor om att återgivningen skall ske i pressen. Huvudregeln i den föreslagna 24 om rätt till återgivande utan upphovsmannens samtycke gör i vissa avseenden intrång i upphovsmannens ensamrätt till sitt verk. Den förordade regleringen innebär emellertid också ett omfattande skydd för upphovsmännen. Enligt min mening blir därigenom regleringen som helhet väl förenlig med Bernkonventionen. Inte heller står de föreslagna bestämmelserna i konflikt med Världskonventionen om upphovsrätt. Sverige har den 28 juni 1962 ratificerat den s. k. Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioförctag. Denna ger i art i princip fördragsslutande stat möjlighet att i sin lagsitftning föreskriva samma slag av inskränkningar i skyddet för utövande konstnärer, fonogramframställare och radio-

153 Prop. 1973: företag som den staten föreskriver i fråga om upphovsrlitt till litterära och konstnärliga verk. Som förut nämnts föreslår jag att reglerna i 9 och 24 URL görs tillämpliga också på dessa s. k. närstående rättigheter. De inskränkningar som innehavarna av dessa därigenom får vidklinnas i sin rätt täcks av den nämnda bestämmelsen i Romkonventionen Förhållandet till TF I 1 kap. 1 TF föreskrivs att det skall stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i TF till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Enligt 2 kap. 1 TF skall varje svensk medborgare äga fri tillgång till allmänna handlingar med de inskränkningar som föreskrivs i den s. k. sekretesslagen. Allmänna handlingar är enligt 2 kap. 2 första stycket TF alla hos statsellcr kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de inkommit till myndigheten eller blivit upprättade där. Detta gäller också kartor, ritningar och bilder. I 1 kap. 8 andra stycket TF finns ett förbehåll om den rätt som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild och om förbud att återge litterlirt eller konstnärligt verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen; härom "gällc vad i Jag är stadgat". Offentlighetskommitten betonar att det är sfilvklart att upphovsmannen, sedan hans verk blivit allmän handling, inte kan bestämma över verket på det sättet att han inskränker den grundlagsenliga rätten att ta del av handlingen. Kommitten uttalar att bestämmelsen i 1 kap. 8 TF i samband med tillkomsten av URL blev omarbetad så, att den i detta hänseende inte är otvetydig. Enligt kommitten bör bestämmelsen förtydligas och i väsentlig överensstämmelse med vad som gällde före URL:s tillkomst ges det innehållet att rlitten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling genom lag får begränsas av hänsyn till upphovsmannens eller framställarens rätt. En sådan justering skulle enligt kommitten också innebära att en myndighet inte under hänvisning till URL kan vägra att på begäran tillhandahålla avskrift av allmän handling. I departementspromemorian förordas däremot att den ifrågavarande bestämmelsen i 1 kap. 8 TF t.v. Jämnas orubbad, även om 9 och 24 ~ URL ändras i enlighet med vad utredningen föresh\r. För egen del vill jag först erinra om att 1 kap. 8 andra stycket TF före 1960 års ändring innehöll en hänvisning till vad i lag var föreskrivet om den uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk eller verk av bildande konst som tillkom upphovsmannen till sådant verk. I samband med 1960 års upphovsrätts-

154 Prop. 1973: lagstiftning fick bestämmelsen en mera generell lydelse. Avsikten härmed angavs i förarbetena närmast vara att klargöra att vid mångfaldigande även upphovsmannens ideella rätt skulle iakttas (prop. 196G: 17 s. 350). Med denna rätt sammanhänger enligt samma uttalande frågan om förbudet i 51 URL mot att återge verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen. Också beträffande detta förbud togs därför in ett förbehåll i l kap. 8 TF. Offentlighetskommittens förslag innebär att det nuvarande generella förbehållet i 1 kap. 8 TF för upphovsmannens och fotografens rätt uttryckligen anges gälla bara verk eller fotografi som innefattas i allmän handling och inskränks till att bara avse rätten att offentliggöra verket resp. fotografiet i tryckt skrift men däremot inte t. ex. rätten att utlämna verk som innefattas i allmän handling. I departementspromemorian uttalas att den grundläggande regeln i 1 kap. 1 TF om rätten att i tryckt skrift yttra tankar och åsikter samt meddela uppgifter och underrättelser inte gör något undantag för det fall att det material som skall tryckas omfattas av annans upphovsditt. Eftersom tryckfriheten får inskränkas bara genom regler i själva TF måste enligt promemorian TF innehålla en hänvisning till URL och FotoL också beträffande rätten till andra alster än sådana som innefattas i allmän handling. Det är en grundläggande princip att den tryckfrihetsrättsliga lagstiftningen inte griper in i gällande privaträttsliga regler eller rättsgrundsatser (se prop. 1956: 184 s. 16 och 1960: 17 s. 93). Samtidigt gäller att tryckfriheten får inskränkas bara genom regler som är meddelade i själva TF. I denna infördes därför redan vid dess tillkomst en hänvisning till allmän lag för att klargöra att upphovsr~itten kan inskränka tryckfriheten. Enligt min mening är det naturligt att förbehållet i TF generellt hänvisar till den upphovsrättsliga lagstiftningen, dvs. URL och FotoL, alltså även beträffande andra alster än sådana som innefattas i allmän handling. Den närmare avvägningen mellan tryckfrihetsrätt och upphovsrätt bör göras i den upphovsriittsliga lagstiftningen. Denna får därvid självfallet inte utformas så, att den inskränker den grundlagsenliga rätten att ta del av allmän handling. Detta kräver att det i URL görs förbehåll för denna rätt. Det bör alltså föreskrivas, att allmän handling utan hinder av upphovsrätt alltid skall tiilhandahållas i den ordning 2 kap. TF anger. Bestämmelsen bör avse alla slag av allm~inna handlingar, både sådana som omfattas av 9 och sådana som avses i :~4. De hänvisningar till reglerna om upphovsrätt till allmänna handlingar, som enligt vad jag nyss har s::igt skall göras i 45, 46, 48 och 49 URL samt 12 FotoL, bör avse också denna besfammelsc som bmpligen tas upp i en ny 24 a i URL. Genom den föreslagna 24 a tillgodoses det tryckfrihetsrättsliga intresset av att allm~in handling alltid skall fi tillhandahållas enligt Tf.

155 Prop.1973: Någon anledning finns då inte att av hänsyn till dessa intressen begränsa upphovsmannens rätt i övrigt, dvs. att inskränka räckvidden av förbehållet i 1 kap. 8 TF till att bara avse offentliggörande i tryckt skrift. Offentlighetskommitten föreslår också att hänvisningen i 1 kap. 8 andra stycket TF inskränks på så sätt att 51 URL inte omfattas av densamma. Som skäl åberopar kommitten att det här är fråga om ingripande från andra utgångspunkter än dem som har med yttrandefriheten att göra och att det även utan något förbehåll i TF är klart att sådant ingripande kan göras enligt lag. I promemorian förordas emellertid att någon ändring inte görs i detta hänseende. För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning. Offentlighctskommitten har anfört att också ljud- och bildupptagning i vissa fall kan anses utgöra en allmän handling och därmed bli underkastad TF:s reglering. Denna kan därför få betydelse även för vissa dttighetsinnehavare som nämns i 5 kap. URL. I promemorian uttalas att detta förhållande f. n. inte synes påkalla någon ändring av förbehållet i 1 kap. 8 TF. Detta förbehåll avser enligt ordalagen bara den rätt som tillkommer upphovsman till verk eller framställare av fotografisk bild men däremot inte den rätt som tillkommer innehavare av närstående rättigheter eller framställare av sådant alster som avses i 49 URL. Reglerna i TF om rätten till fri tillgång till allmänna handlingar etc. kolliderar sålunda med vad som föreskrivs i URL om de befogenheter som tillkommer de nämnda rättighetsinnehavarna. Till en del är emellertid kollisionen praktiskt sett löst genom att inspelning resp. alster som avses i 49, som framsfällts bos myndighet, enligt de av mig föreslagna hänvisningarna till de nya bestämmelserna i 9, 24 och 24 a URL i princip får återges fritt och skall utlämnas enligt reglerna i 2 kap. TF. Kollisionen blir aktuell bara i de fall då inspelningen resp. alstret inte får återges fritt. Vad beträffar alster som avses i 49 vill jag framhålla att dessa i dag i princip alltid skyddas även när de har framställts hos myndighet, eftersom 49 inte innehåller någon inskränkning i framställarens rätt av hänsyn till allmänna intressen. Något surskilt förbehåll i TF av hänsyn härtill har hittills inte ansetts nödvändigt. På grund av vad jag nu anfört och med hänsyn till frågans ringa praktiska betydelse anser jag i likhet med utredningen att de förhållanden som jag här har berört inte f. n. påkallar någon ändring i TF. 5 Övergångsbestämmelser I de båda promemoriorna föreslås att övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i URL och FotoL utformas enligt samma principer som ligger till grund för motsvarande, nu gällande bestämmel-

156 Prop. 1973: ser i URL. Förslaget inncbtir i huvudsak att de nya reglerna förklaras tillämpliga även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Enligt promemorian bör emellertid vissa undantag göras, eftersom de nya reglerna i vissa hänseenden ger ett mer omfattande skydd än gällande lag. Undantagen avser dels att exemplar av verk som har framställts med stöd av äldre lag fritt bör få spridas och visas, dels att den som före den nya lagens ikrafttriidande har tillverkat trycksats, klichc, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk bör få använda det för detta ändamål under en viss övergångstid och fritt sprida och visa exemplar som han har framställt med dessa hjföpmedel. Vidare framhålls i promemorian att vad som sålunda föreslås om verk skall äga motsvarande tilfämpning i fråga om framförande, ljudupptagning samt ljudradio- eller telcvisionssändning som avses i URL liksom på arbete som avses i 49 URL. Förslagen har inte mött någon erinran vid remissbchandfingen. Aven jag ansluter mig till de av utredningen förordade reglerna. 6 Upprättade lagförslag I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till 1. /ag om lindring i lagen (1960: 729) om upphovsriitt till litterära och konstniirliga verk, och 2. lag om ändring i lagen (1960: 730) 0111 rätt till fotografisk bild. 7 Specialmotivering 7.1 Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 8 andra stycket I förevarande lagrum regleras frågan, när ett upphovsriittsligt verk skall anses vara utgivet. Enligt gällande lydelse av 8 andra stycket anses ett verk utgivet, då exemplar därav lovligen förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten. För att bringa bestämmelsen i full överensstämmelse med den nya lydelsen av art i Bernkonventionen föreslås i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen att ordet "lovligen" byts ut mot orden "med upphovsmannens samtycke". Genom ändringen markeras att ett verk inte skall anses utgivet i lagens mening på grund av en spridningsåtgärd som vidtagits utan samtycke av upphovsmannen, t. ex. på grund av en tvångslicens. Detta är av betydelse främst med hlinsyn till den rättsverkan som är förknippad med utgivning i fråga om beshimmande av hemland. Om t. ex. ett verk först distribuerats till all-

157 Prop. 1973: mänheten i ett land utanför Sverige med stöd av i landet gällande bestämmelser om tvångslicens, blir verket sålunda inte att anse som utgivet i den mening som avses i den föreslagna lydelsen av 60 första stycket 2. Detta innebär, bortsett från den särskilda frågan om samtidig utgivning, att om verket därefter ges ut i Sverige med upphovsmannens samtycke och sådan utgivning inte tidigare skett utomlands, Sverige blir hemland för verket. Vidare klargörs genom ändringen att den omständigheten att ett utländskt konstverk utnyttjas enligt reglerna i 14, 15 eller 16 URL inte innebär att verket därigenom får hemland i Sverige. 9 Enligt gällande lydelse föreskrivs i paragrafens första stycke att handlingar som iir upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 TF inte är föremål för upphovsrätt. Undantag härifrån gäller enligt andra stycket för vissa officiella kartor. I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen bör i denna paragraf ges föreskrifter rörande sådana hos myndighet upprättade handlingar vilka i princip och med endast vissa specificerade undantag över huvud taget inte skall vara föremål för upphovsrätt, dvs. in- och utländska författningar, in- och utländska myndigheters beslut, svenska myndigheters yttranden samt officiella översättningar av sådana texter. En huvudregel av innebörd att sådana handlingar inte är föremål för upphovsrätt har tagits in i första stycket. Frågan om upphovsrättsligt skydd för andra grupper av allmänna handlingar regleras enligt förslaget i 24. Uttrycken "författningar" samt "beslut" och "yttranden" avser att täcka sådana handlingar som återger myndigheternas överläggningar och beslut. Hit hör t. ex. lagar, kungörelser, domar och andra beslut, som meddelats av domstol, och beslut som fattats av förvaltningsmyndighet. Vidare omfattas myndigheters remissyttranden, berättelser, förslag och utlåtanden. Statliga kommittcbetänkanden utgör en annan praktiskt viktig kategori av handlingar som avses med bestämmelsen. Protokoll över förhandlingar i riksdagen och i kommunala organ omfattas också. I fråga om författningar vill jag framhålla att uttrycket får anses täcka även t. ex. föreskrifter av förvaltningsmyndigheterna och kommunala eller andra föreskrifter som tas in i länskungörelserna (jfr SOU 1970: 48 s. 15 och 17). I promemorian berörs frågan hur man i upphovsrättsligt hänseende skall behandla sådant material, som ingår i ett beslut eller yttrande men som inte härrör från myndigheten själv utan har getts in av någon utomstående. Som utredningen anför faller sådant material i regel under 24 och är i princip skyddat. Som exempel kan nämnas sakkun-

158 Prop. 1973: nigutlåtande som har getts in i en rättegång. Utlåtandet som sådant omfattas enligt 24 av upphovsrätt men får i viss utsträckning återges i samband med en redogörelse för målet. Har domstolen i. domen helt eller delvis tagit in utlåtandet är det en del av domen och behandlas på samma sätt som denna. Till den del utlåtandet har återgetts kan någon upphovsrätt således inte göras gfölan<le. Detsamma torde i regel böra gälla om ett utlåtande har fogats som bilaga t. ex. till ett kommittebetänkande och beuinkandet innehåller en hänvisning till biiagan. Har en myndighet däremot i ett remissyttrande hänvisat till en ti.<ligare publicerad skrift och i upplysande syfte fogat elt exemplar av skriften vid yttrandet går upphovsrätten inte diirmed förlorad. Som framhålls i promemorian kan vissa svårbedömda gränsfall förekomma, vilka det dock måste överfamnas åt rättstillämpningen att avgöra. Beslut eller yttranden av myndighet kan ibland hänvisa till kartor eller teckningar som upprättats i ärendet, t. ex. i ett staosplanc- eller ett lantmäteriärende Också dessa handlingar utesluts från skydd. Yttrande kan även ges i tabell- eller diagramform, t. ex statistiska uppgifter. Med yttrande av myndighet avses också särskilda yttranden av personer som är knutna till myndigheten, t. ex. ett votum av en domstolslcdamot eller ett särskilt yttrande av en ledamot i en utredning. I promemorian föreslås att bestämmelsen i 9 skall vara tillämplig på beslut "av myndighet". Eftersom föreskriften rör allmänna handlingar bör begreppet myndighet i princip tolkas i enlighet med 2 kap. 3 TF där det närmare anges vad som menas med stats- och kommunalmyndighet. Som jag nämnt i den allmänna motiveringen (av~nitt 4.4.3) är bestämmelsen i 9 avsedd att tillämpas också på beslut av utländska myndigheter. Det kan självfallet i vissa fall vara tveksamt, om ett utländskt organ eller en utländsk institution är att anse som myndighet. Det kan vidare ifrågasättas om det ~ir lämpligt att anv~inda uttrycket "myndighet", som direkt anknyter till svenska förhållanden. Frågan berördes i 1960 års lagstiftningsärende (prop. 1960: 17 s. 380). I lagrådsremissen användes uttrycket "myndighet eller annat offentligt organ" och motivet för denna formulering torde ha varit att bestämmelsen på grund av internationell överenskommelse (jfr 62 URL) kunde komma att bli tillämplig också på utländska myndigheters beslut och yttranden. På lagrådets hemställan ändrades emellertid detta till "myndighet som avses i 2 kap. 3 TF". Lagrådet ansåg att den omständigheten att tillämpningsområdet angavs genom en hänvisning till TF:s uppräkning av svenska myndigheter inte torde utesluta att bestämmelsen i viss utsträckning kunde erhålla motsvarande ti!fämpning på verk av utländskt ursprung, om URL genom överenskommelse med annat land fick vidgad giltighet. För egen del anser jag dock att det inte är nödvändigt att i bestämmelsen uttryckligen hänvisa till den definition av begreppet myndighet

159 Prop. 1~73: som finns i 2 kap. 3 TF. Även utan en sådan hänvisning torde det stå klart att begreppet skall tolkas med ledning av detta stadgande och den rättspraxis som har utbildats i anslutning till detta. En hänvisning till 2 kap. 3 TF skulle dessutom vara förvillande, eftersom bcsfömmelsen är avsedd att tillämpas också beträffande beslut av utfändsk myndighet. Jag anser det inte heller lämpligt att genom tiilägg av orden "annat offentligt organ" eller liknande uttryck, som till sin innebörd är oklart, markera att bestämmelsen är tillämplig på beslut av utländska myndigheter. Det som är kännetecknande för myndighetsbcgrcppet, niimligen att det skall vara fråga om statligt eller kommunalt organ som har att fatta beslut självständigt, bör i stället vara avgörande vid bedömningen av om ett utländskt offentligt organ är att anse som myndighet (jfr offentlighetskommittfos betänkande Offentiighet och sekretess, SOV 1966: 60 s. 130). När det gäller yttranden av myndighet bör som tidigare anförts bara svenska myndigheters yttranden omfattas av bestämmelsen. I promemorian föreslås att detta anges genom en hänvisning till 2 kap. 3 TF. För min egen del anser jag det emellertid vara både enklare och tydligare att i detta sammanhang ange att det är yttranden av "svensk myndighet" som avses. Bestämmelsen ~ir tillämplig även om myndighets yttrande ges ut i utlandet, något som ibland förekommer när svenska myndigheter avger yttranden till internationella organisationer. Utländska myndigheters yttranden omfattas inte av bestiimmelsen. Beträffande dessa gäller således de allmänna reglerna, vilket innebär att de åtnjuter skydd under förutsättning att de faller inom tillämpningsområdet för URL enligt 60 URL eller enligt best1immelserna i TK. De typer av handlingar som anges i första stycket är enligt den där upptagna huvudregeln inte föremål för upphovsrätt i någon form. Detta innebär att var och en kan förfoga över dem med uteslutande av upphovsmannens alla befogenheter såväl förfoganderätten enligt 2 URL som den ideella rätten enligt 3 URL. Det är följaktligen tillåtet att exempelvis trycka av ett statligt betänkande eller att ge ut en domssamling. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör vissa typer av verk åtnjuta skydd även om de ingår i sådan handling som avses i första stycket, nämligen officiell karta, alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk. Bestämmelse härom har tagits upp i andra stycket första punkten. Där föreskrivs att utan hinder av vad som sagts i första stycket upphovsrätt får göras g1illande till verk som nyss nämnts i den mån de ingår i handling som avses i första stycket. Regeln innebär att upphovsman till sådant verk kan göra gällande såväl förfoganderätt till verket enligt 2 URL som ideell rätt enligt 3 URL. I\1ed officiella kartor bör i likhet med vad som uttalats i prop. 1956:

160 Prop. 1973: s. 18 avses kartor som det enligt föreliggande instruktioner eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger verk och myndigheter alt upprätta och ge ut oberoende av beställning. Kartor utanför denna kategori, dvs. framför allt sådana som upprättas efter beställning, omfattas inte av den här föreslagna regeln. Jag vill emellertid framhålla <'.tt skydd för sådana kartor kan komma att åtnjutas enligt vissa bcshimmelser som jag föreslår i 24, främst såsom verk som tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Begreppet officiell karta kan inte anses omfatta t. ex. vanliga förrättningskartor som upprättats inom fastighetsbildningsmyndigheterna för fastighetsbildnings- eller planändamål eller enligt expropriationslagen. Sådana kartor tillkommer på initiativ av annan lin myndigheten, eftersom de upprättas vid förrättning som påbörjas efter ansökan. Med anledning av uttalanden av en del remissinstanser vill jag slutligen framhålla att en förutsättning för att karta skall erhålla upphovsrättsligt skydd givetvis är att den är att anse som verk i URL:s mening (prop. 1960: 17 s. 50). Är kartan inte att anse som sådant verk, kan förhållandena i vissa fall vara sådana att den utgör arbete vari sammanställts ett stort antal uppgifter. På sådant arbete äger i princip 49 URL tillämpning. Alster av bildkonst omfattar måleri och skulptur men däremot inte arkitektur och inte heller konstindustri eller konsthantverk. Till bildkonst räknas även många andra slags teknik än de nämnda, såsom teckning, grafik etc. Väsentligt är emellertid att bara sådana verk omfattas av begreppet där bilden utgör framställningens egentliga syfte och där inte något nyttosyfte ingår (jfr SOU 1956: 25 s. 76). Skydd föreslås vidare för musikaliskt verk som innefattas i handling som avses. i första stycket. Härmed syftas t. ex. på sådana fall då musikaliska verk ingår i eller är fogade till ett utredningsbetänkande. Slutligen föreslås skydd för diktverk som innefattas i handling som sägs i första stycket. Termen "diktverk" har samma innebörd som uttrycket "dikt" i 19 första stycket URL. Den upphovsrätt som tillkommer vissa verk enligt andra stycket första punkten är självfallet underkastad de allmänna inskränkningarna i 2 kap. URL. Därutöver behövs emellertid i vissa fall ytterligare inskränkningar i upphovsmannens rätt. Som jag har närmare utvecklat i den allmänna motiveringen bör detta ske genom en tvångslicensregel. Bestämmelser härom har tagits in i andra stycket andra, tredje och fjärde punkterna. Huvudprincipen är enligt andra stycket andra punkten och första ledet av tredje punkten att alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk som är skyddat enligt första punkten skall mot ersättning få återges utan upphovsmannens samtycke. Rätten att återge verket innefattar både att det får mångfaldigas genom tryck, inspelning etc. och att det får göras tillgängligt för allmänheten t. ex. genom television, radio

161 Prop.1973: eller film. Mångfaldigade exemplar får spridas till allmänheten. Däremot är upphovsmannens ideella rätt enligt 3 bevarad. Ersättningen får i händelse av tvist bestämmas av domstol. Ersättningen skall dock enligt andra stycket tredje och fjiirde punkterna inte utgå när återgivandet sker i samband med myndighets verksamhet och inte heller när det sker i samband med redogörelse för mål ejler ärende i vilket verket förekommit och det sker endast i den omfattning som betingas av iindamålet med redogörelsen. Regeln har som jag nämnt i den allmänna motiveringen sin förebild i 24 URL. Regeln om myndighets rätt att återge verk avser att ge myndigheter möjlighet att utan ersättning utnyttja verken för sin verksamhet. Rätten tillkommer myndigheter över huvud taget och inte bara den myndighet vid vilken den allmänna handling upprättats i vilken verket ingår. När ett verk återges enligt bestämmelserna i andra stycket skall upphovsmannens ideella rätt iakttas. Regler härom finns i tredje stycket. Där föreskrivs att vid återgivande enligt andra stycket bestämmelserna i 26 URL skall äga motsvarande tillämpning. I 26 första stycket sägs att bestämmelserna i 2 kap. inte medför inskränkning i upphovsmannens rätt enligt 3 i vidare mån än att byggnad eller bruksföremål får ändras av ägaren utan upphovsmannens lov. Enligt 26 andra stycket föreskrivs, att när ett verk med stöd av bestämmelserna i 2 kap. återges offentligt, källan skall nämnas i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Vidare får verket inte utan upphovsmannens samtycke ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna användningen. Reglerna om skyldighet att uppge källan är väsentligen föranledda av att verket vid utnyttjanden enligt 2 kap. ofta återges i mer eller mindre omfattande delar eller utdrag och att upphovsmannen har ett intresse av att uppgift lämnas om ur vilket verk partiet har tagits. Förbudet mot opåkajlade ändringar föranleds av att upphovsmannen vid fria utnyttjanden inte har möjlighet att bestämma om det sätt på vilket återgivningen skall ske. De överväganden som ligger bakom reglerna i 26 har giltighet också på utnyttjanden av sådana verk som har skydd enligt 9 andra stycket första punkten. Eftersom 26 enligt sin lydelse har tillämpning bara på utnyttjanden enligt 2 kap. har en direkt hänvisning till bestämmelserna i 26 gjorts i 9 tredje stycket. Det bör anmärkas att rättigheterna enligt 26 andra stycket i motsats till dem i 3 fritt kan efterges och överlåtas. Slutligen bör nämnas att i den av mig föreslagna 24 a tagits upp en bestämmelse om att allmän handling utan hinder av upphovsriitt skall tijlhandahållas i den ordning 2 kap. TF stadgar. Denna bestämmelse har tillämpning också på handlingar som avses i Riksdagen sam/. Nr 15

162 Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att ta med verk i vissa reportage genom ljudradio, television eller film. Enligt gällande lydelse får vid återgivande genom nämnda medier av dagshändelser tas med korta avsnitt av verk som framförs eller visas som ett led i dagshändelserna. För att nå överensstämmelse med den nya lydelsen av art. lobis. i Bernkonventionen har vissa ändringar gjorts i paragrafen. Sålunda har tillämpningsområdet ändrats från "återgivande av dagshändelse" till "information om dagshändelse". Detta uttryck får anses något vidare än det som nu används i lagtexten och omfattar t. ex. även program av kommenterande karaktär. Vidare har uttrycket "framföres eller visas" bytts ut mot uttrycket "höres eller synes". Det nuvarande uttrycket för nämligen tanken närmast till åtgärder genom vilka verket görs tillgängligt för åskådaren, medan motsvarande uttryck i konventionen knyter an till hur denne uppfattar verket. I lagtexten har vidare begränsningen till "korta avsnitt" ersatts av uttrycket "i den omfattning som betingas av informationssyfret". Också denna ändring är föranledd av den nya konventionstexten. Jag vill emellertid här än en gång framhålla att informationssyftet bara i undantagsfall motiverar annat än korta avsnitt. Slutligen har paragrafen gjorts tillämplig också på trådöverföring. Detta har skett genom användning av samma uttryck som i 45, nämligen "direkt överföring". Härmed avses t. ex. ett sådant fall som att ett framträdande i en lokal genom tråd överförs till en annan lokal. 24 I paragrafens första stycke har tagits upp de regler som föreslås gälla för sådana hos myndighet upprättade handlingar som inte omfattas av 9 första stycket, dvs. andra allmänna handlingar än författningar, beslut eller yttranden av myndighet. Enligt gällande lydelse innehåller paragrafen bestämmelser om rätt till återgivning av vad som muntligen eller skriftligen anförs inför myndighet m. m. Som anförts i den allmänna motiveringen behålls dessa bestämmelser principiellt oförändrade. De har tagits upp i andra stycket av paragrafen med bara en redaktionell jämkning. Handling anses enligt 2 kap. 5 TF upprättad när den expedierats eller, om expedition inte äger rum, när det ärende till vilket handlingen hänför sig blivit slutbehandlat. I 24 första stycket första punkten URL föreskrivs till en början som huvudregel att annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 första stycket får återges utan upphovsmannens samtycke. Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen innebär detta att upphovsmannen har kvar sin s. k. ideella rätt till verket. Detta innebär

163 Prop.1973: enligt 3 att vid återgivande av verket upphovsmannens namn skall anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att verket inte får ändras eller göras tillgängligt för allmänheten på ett sätt som är kränkande för upphovsmannen. Vidare blir reglerna i 26 andra stycket tillämpliga. Enligt dessa skall vid återgivande enligt bl. a. 24 källan nämnas i samma omfattning som i fråga om upphovsmannens namn och vidare får verket inte ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna användningen. Från den nu angivna huvudregeln i första punkten görs i andra punkten undantag för vissa särskilda kategorier av handlingar som i princip inte är föremål för någon inskränkning i fråga om det upphovsrättsliga skyddet, dvs. som inte får återges utan samtycke. Som en första kategori bland de handlingar som på grund av undantagsbestämmelsen i första stycket andra punkten tillförsäkras fullstänligt upphovsrättsligt skydd har tagits upp officiell karta. Som jag närmare utvecklat vid 9 är det en förutsättning för skydd att kartan är att anse som ett verk i URL:s mening. Den andra kategori som föreslås skola erhålla upphovsrättsligt skydd är teknisk förebild. Uttrycket bör, som framhålls i promemorian, tolkas på i huvudsak samma sätt som motsvarande uttryck i 3 andra stycket lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Detta innebär att uttrycket omfattar, utom ritning, också t. ex. mönster, modell och schablon. Det bör emellertid även här framhållas att för upphovsrättsligt skydd krävs att fråga är om ett verk i URL:s mening. I andra punkten föreslås vidare skydd för verk som framställts för undervisning. Bestämmelsen avser i första hand verk som tillkommit i ren förlagsverksamhet men äger i och för sig tillämpning även på verk som tillkommit i andra former. Kravet att verket skall ha framställts för undervisning innebär att verk som tillkommit utan detta begränsade syfte inte omfattas av bestämmelsen, även om verket faktiskt används för undervisning. Så blir t. ex. fallet med en av myndighet utgiven upplysningsskrift om sociala förmåner eller om nytillkommen lagstiftning. A andra sidan bör inte kravet på att verket skall ha framställts för undervisning tolkas så snävt att från skydd utesluts alla verk som tillkommit under själva undervisningen. Vissa sådana verk, t. ex. elevproduktioner vid Dramatiska institutet, bör anses ingå i begreppet verk som framställts för undervisning, eftersom de i regel tillkommer under kontinuerlig medverkan av lärare och annan personal vid undervisningsanstalten på sådant sätt att produkten i sig själv får anses ha framställts för undervisningsändamål. Utanför det skyddade området bör däremot falla vanliga skoluppsatser o. d. Det är givet att vissa gränsdragningsproblem här kan uppkomma. Dessa torde emellertid få överlämnas till rättstillämpningen. Begreppet undervisning har här samma innebörd som i 16, som

164 Prop.1973: handlar bl. a. om samlingsverk till bruk vid undervisning. Jag har tidigare i samband med behandlingen av art i Bernkonventionen (avsnitt ) berört innebörden av uttrycket undervisning i 16. Som jag anfört där torde detta täcka, förutom undervisning i undervisningsanstalter, dels radioundervisning som direkt är angiven som riktad till skolor och universitet, dels sådan folkbildningsverksamhet som bedrivs i studiecirklar eller liknande organiserade grupper. Begreppet undervisning kan också bli tillämpligt på statlig och kommunal fortbildningsverksamhet. Nästa kategori som föreslås skola erhålla skydd är verk som utgör resultat av vetenskaplig forskning. Jag vill först framhålla att föremål för skyddet inte är det vetenskapliga resultatet som sådant utan bara den litterära form i vilken det framlagts (SOU 1956: 25 s. 65). Forskningsresultat läggs stundom fram i sådan form att de faller under den föreslagna 9, t. ex. när en vetenskaplig undersökning redovisas i ett utredningsbetänkande. I dessa fall åtnjuter verket således inte skydd. I begreppet "vetenskaplig forskning" får anses ligga att det behandlade ämnet har en viss svårighetsgrad och att de där uppkommande frågorna behandlas med en viss självständighet. Som framhållits i departementspromemorian faller därför utanför begreppet t. ex. en enkel presentation av ett statistiskt material som utvalts och bearbetats efter gängse principer eller en populärvetenskaplig framställning av tidigare kända fakta eller ideer. Även alster av bildkonst som tagits in i en av myndighet upprättad handling föreslås skola få skydd. Sådant förordas också för musikaliskt verk och diktverk som ingår i sådan handling. I fråga om dessa typer av verk vill jag i huvudsak hänvisa till vad jag anfört vid 9 andra stycket första punkten. Skyddet för musikaliska verk och diktverk kan få betydelse för t. ex. Svenskt visarkivs samlingar av inspelningar. Även dialekt- och ortsnamnsarkivens inspelningar torde i viss omfattnnig få skydd enligt dessa regler. Skydd ges vidare för verk varav exemplar i samband med affärsverksamlzet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten. Begreppet affärsverksamhet får anses omfatta, förutom sådana fall där verksamheten drivs i rent vinstsyfte, även de situationer där meningen bara är att verksamheten i stort sett skall bära sig. Bestämmelsen tar främst sikte på myndighet som direkt är affärsdrivande men den bör tillämpas också då bara en viss del av myndigheten driver affärsverksamhet, t. ex. i form av förlagsrörelse eller på annat sätt. Det avgörande för bestämmelsens tillämpning är att alstret tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Är detta krav uppfyllt är det å andra sidan utan betydelse huruvida ersättning för exemplaren skall betalas. Bestämmelsen skall nämligen tillämpas även om själva exemplaren såsom fallet kan vara med vissa tidskrifter, tillhandahålls gratis t. ex. samband med att man mot betalning anlitar myndighetens tjänster.

165 Prop. 1973: I andra stycket har som tidigare påpekats tagits upp innehållet i det1 nuvarande 24 med en smärre redaktionell jämkning. Att allmän handling utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF stadgar framgår av 24 a i mitt förslag. 24 a I denna paragraf föreskrivs att allmän handling utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF anger. Sättet för tillhandahållande av allmän handling regleras främst i 2 kap. 8 TF. Enligt denna bestämmelse skall allmän handling, som inte skall hållas hemlig, på begäran genast eller så snart ske kan utan avgift tillhandahållas den som för läsning eller avskrivning på stället vill ta del därav. Han äger också mot fastställd avgift få avskrift av handlingen. Skyldighet att tillhandahålla handling på stället skall dock inte föreligga om betydande hinder därför möter. Regeln i 24 a äger tillämpning både på allmänna handlingar som omfattas av 9 och på sådana som omfattas av 24. Genom en hänvisning i 49 URL har den också gjorts tillämplig på handling som innehåller katalog, tabell eller annat dylikt arbete. När det gäller tilllämpningen av 24 a på handlingar i egentlig mening torde den inte kräva några kommentarer utöver vad som anförts i den allmänna motiveringen. Som har anförts i den allmänna motiveringen är bestämmelsen tilllämplig också på inspelningar som är att anse som allmänna handlingar. Frågan uppkommer då på vilket sätt inspelningarna i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. TF skall tillhandahållas allmänheten. Problemet kan ha stor praktisk betydelse t. ex. när det gäller Svenskt visarkivs eller Dramatiska institutets inspelningar av t. ex. musikaliska eller dramatiska verk. De sätt på vilka en inspelning av sådana allmänna handlingar kan tillhandahållas enligt 2 kap. TF torde vara uppspelning på sfällct samt framställning och utlämnande av kopia. I fråga om uppspelning - som närmast torde vara att anse som offentligt framförande - innebär 24 a bara en inskränkning i verkets upphovsmans ensamrätt att förfoga över verket. Offentligt framförande av en inspelning på annat sätt än genom radio- och televisionssändning är nämligen enligt URL inte underkastat den utövande konstnärens eller framställarens bestämmande. I fråga om kopiering av inspelningar har i princip den utövande konstnären, den som framställt inspelningen och - om inspelningen skett från en radio- eller televisionsutsändning - sändarföretaget rätt att förbjuda kopiering. Sådan rätt tillkommer i princip också upphovsmannen till det inspelade verket. Genom att 24 a görs tillämplig också på utövande konstnärer m. fl. innehavare av s. k. närstående rättigheter, kommer bestämmelserna om dessa konstnärers rättigheter inte att utgöra hinder mot att inspelningar kopieras för att tillhandahållas i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. TF.

166 Prop.1973: Paragrafen innehåller föreskifter om spridning och visning av konstverk. Enligt första stycket första punkten i den nu gällande lydelsen får, sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller verket utgivits, exemplar som överlåtits eller omfattas av utgivningen spridas vidare samt verket visas offentligt. Enligt första stycket andra punkten får verket också tas med vid inspelning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. I andra stycket ges regler om rätt att avbilda utställt eller saluhållet konstverk i katalog etc. och om rätt att avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt utomhus. Enligt tredje stycket får byggnad fritt avbildas. Som anförts i den allmänna motiveringen bör från huvudregeln i första stycket första punkten om rätt till fri visning undantag göras för visning genom film eller i television. Vissa inskränkningar i upphovsmannens ensamrätt i detta hänseende är emellertid påkallade. Det förefaller därvid lämpligt att knyta an till den reglering som enligt nuvarande första stycket andra punkten gäller för inspelning av film eller televisionsprogram. I enlighet med det anförda har som ett första stycke i paragrafen tagits upp den nuvarande bestämmelsen i första stycket första punkten om fri visning med det tillägget att visning genom film eller i television undantagits. Den praktiska konsekvensen av den nya regeln är att upphovsmannen i princip får ensamrätt att bestämma över sådana former för visning. Uttrycket "genom film" omfattar visning av filmen såväl på biograf som i television. Vidare innebär den föreslagna lydelsen att all visning genom film i princip kräver tillstånd. Detta gäller vare sig verket redan finns inspelat på film eller om visningen förutsätter att ett särskilt "exemplar" av verket framställs genom att det tas upp på film. I sistnämnda fall gäller dock tolkningsregeln i 39 att medgivande av rätt till inspelning även medför rätt till visning, om inte annat överenskoms. Någon ändring i detta hänseende avses inte med den föreslagna regeln i 25 första stycket. Någon ändring i radioeller tclevisionsföretags rätt att göra s. k. efemära inspelningar enligt 22 åsyftas inte heller. Uttrycket "i television" kommer med hänsyn till vad som nu sagts huvudsakligen att omfatta direktsändning. Upphovsrättsligt sett omfattar begreppet television bara sändning som sker genom radiovågor utan förmedling av tråd. Sådana fall, t. ex. konstauktioner, där bilder av saluhållna konstverk genom kabel direkt överförs till televisionsskärmar i en annan lokal, är därför inte television i URL:s mening. Enligt min mening talar starka sakliga skäl för

167 Prop. 1973: att visning av konstverk skall vara fri, när den sker under sådana förhållanden, eftersom den ju oftast bara avser att göra verken tillgängliga för en publik som av utrymmesskäl inte kan vara närvarande i själva den lokal där verken finns. Något hinder mot att frige sådan visning föreligger inte enligt Bernkonventionen. Av skäl som jag nu har anfört bör man därför inte begränsa möjligheterna till att genom direkt överföring fritt visa konstverk som avses i 25 URL. Som ett andra stycke i paragrafen har tagits upp den nuvarande bestämmelsen i första stycket andra punkten med tillägget att även visning av film eller televisionsprogram, vari konstverket medtagits, får ske om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Ändringen får bl. a. den följden att konstverk som avses i paragrafen under den angivna förutsättningen får visas på film, däri inbegripet visning av film i television, även om samtycke inte föreligger enligt tolkningsregeln i 39 URL. Har verket tagits upp på film med tillämpning av andra stycket, får det enligt den föreslagna bestämmelsen också visas, eftersom både inspelning av filmen och visning av den förutsätter att återgivandet är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Den föreslagna bestämmelsen ger vidare under angivna förutsättningar rätt till visning av konstverk i television även annorledes än genom film. I paragrafen har slutligen gjorts vissa rent redaktionella ändringar som är föranledda av den nya uppställningen av bestämmelserna. 39 Paragrafen innehåller en tolkningsrcgcl avseende filmavtal. Enligt gällande lydelse av paragrafen omfattar överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film även rätt att genom filmen på biograf, i television eller på annat sätt göra verket tillgängligt för allmänheten. Detta gäller dock inte musikaliskt verk. Bestämmelsen är dispositiv. För att undanröja varje tvekan om bestämmelsens räckvidd bör som förordats i den allmänna motiveringen uttryckligen anges att avtal om filmning också omfattar rätt till s. k. subtitling och dubbing. I överensstämmelse härmed har i paragrafen tillagts att överlåtelsen av rätt till inspelning av verk på film även omfattar rätt att i filmen återge talade inslag i text eller översätta dem till annat språk. Bestämmelsen täcker dels sådana fall där tal återges som text på samma språk, dels sådana där tal översätts och återges som tal eller text på annat språk. Bestämmelsen bör inte anses innefatta ett krav på att översättning som sker till annat språk skall vara ordagrann. I synnerhet när det gäller insättning av dubbat tal är det ofta nödvändigt att anpassa detta till aktörernas läpprörelser och det kan därför vara befogat att göra vissa avvikelser från ursprungstexten. Det dubbade talet får dock inte i

168 Prop.1973: så hög grad skilja sig från den ursprungliga texten att dess innebörd går förlorad I dessa paragrafer finns bestämmelser om skydd för s. k. närstående rättigheter. I 45 regleras skyddet för utövande konstnärers rättigheter i samband med grammofoninspelningar m. m. och i 46 finns regler om skydd för framställare av grammofonskivor m. m. 47 innehåller bestämmelser om rätt till ersättning för utövande konstnärer och framställare av grammofonskivor m. m. när skivan används vid radioeller televisionsutsändning. I 48 finns regler om skydd för radio- eller televisionsföretags rätt och 49 innehåller bestämmelser om rätt till kataloger, tabeller och andra sådana arbeten, vari sammanställts ett stort antal uppgifter. Som förordats i den allmänna motiveringen bör vad som föreslagits beträffande upphovsrätten till verk som innefattats i allmän handling erhålla motsvarande tillämpning på de närstående rättigheter som anges i 5 kap. I enlighet härmed har en hänvisning till 9, 24 och 24 a införts i 45 tredje stycket, 46 andra stycket, 48 tredje stycket och 49 andra stycket. Vidare har en hänvisning till 9 och 24 införts i 47 andra stycket. Att hänvisning inte gjorts till 24 a i den sistnämnda bestämmelsen beror på att denna handlar om crsättningsrätt och därför inte kan beröras av regeln i 24 a om utlämnande av allmän handling. Vad först angår utövande konstnärers rätt bör det framhållas att en förutsättning för skydd enligt 45 över huvud taget är att framförandet avser ett verk i URL:s mening (prop. 1960: 17 s. 241). Den nu föreslagna hänvisningen innebär att i fall då själva inspelningen av ett sådant verk utgör en allmän handling, den utövande konstnliren inte kan göra gällande större rätt än vad en upphovsman skulle ha kunnat göra i motsvarande situation. Frågan om skydd skall ges eller inte beror på om inspelningen som sådan har karaktären av allmän handling och inte på karaktären hos det inspelade verket. Är t. ex. ett yttrande av myndighet inspelat under sådana förhållanden att inspelningen inte utgör ailmän handling, åtnjuter självfallet den utövande konstnären skydd i vanlig ordning. Om man omvänt tänker sig fallet att en inspelning utgör en upprättad allmän handling av det slag som t. ex. enligt den föreslagna 9 inte åtnjuter skydd, så skyddas i princip inte inspelningen även om det inspelade verket i och för sig är skyddat. Hänvisningen till 9 innebär att om t. ex. en myndighet har avgett ett yttrande i form av en inspelning den utövande konstnär som framfört det inspelade verket inte har skydd mot kopiering, dvs. mot att inspelningen överförs till annan inspelning. Inte heller har han ideellt skydd enligt 3. Avser framförandet ett verk som är skyddat enligt 9

169 Prop.1973: andra stycket skall däremot den utövande konstnären i princip åtnjuta vanligt skydd enligt 45. När det giiller redan upptagna framföranden är emellertid skyddet enligt 45 begränsat till att han får motsätta sig kopiering. Enligt den föreslagna 9 andra stycket får emellertid kopiering ske utan samtycke. Verkan av hänvisningen blir därför i själva verket begränsad till att den utövande konstnären får ersättning i den omfattning som anges i 9 andra stycket. Ersättning utgår t. ex. inte när kopieringen sker i samband med myndighets verksamhet. Konstnärens ideella rättigheter skall iakttas vid fri kopiering av skyddade inspelningar. Detta följer av hänvisningen i 9 till bestämmelserna i 26. Hänvisningen till 24 innebär i fråga om inspelningar som är "upprättade" inom myndighet att de som huvudregel får kopieras utan den utövande konstnärens samtycke. Om inspelningen har samma karaktär som de verk som har fullt skydd enligt 24 första stycket andra punkten, t. ex. om inspelningen har framställts för undervisning eller för att exemplar därav i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg skall tillhandahållas allmänheten, har emellertid den utövande konstnären skydd mot att inspelningen kopieras. Av hänvisningen till 24 följer vidare att den utövande konstnären har skydd i fråga om inspelningar som har getts in till myndighet. Undantag gäller om inspelningen t. ex. är att anse som ett anförande inför myndighet eller om inspelningen har getts in som bevis. I de fall som motsvaras av reglerna i 24 får inspelningen i motsvarande omfattning återges, dvs. kopieras, utan samtycke. Hänvisning har vidare gjorts till 24 a enligt vilken allmän handling utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF föreskriver. Jag har vid 24 a niirmare berört förhållandet mellan denna bestämmelse och inspelningar. Vad som nu sagts om skydd mot kopiering gäller i tillämpliga delar också i fråga om den rätt som framställare av grammofonskivor m. m. och radio- eller televisionsföretag har till inspelningar som utgör allmänna handlingar. Vad angår radio- eller televisionsföretags rätt kommer reglerna bara att gälla sådana fall där en radio- eller telcvisionsutsändning har spelats in så att inspelningen utgör en allmän handling. Hänvisningar till 9, 24 och 24 a innebär att inskränkningarna i upphovsrätten enligt dessa paragrafer ges motsvarande tillämpning på de nämnda rättigheterna. När det gäller ersättningsrätten för utövande konstnärer och framställare av grammofonskivor m. m. enligt 47 innebär hänvisningen till 9 och 24 i huvudsak att ersättningsrätt inte föreligger vid utsändning av vissa inspelningar, nämligen sådana som är att anse som handlingar vilkas återgivande är fritt enligt de nämnda paragraferna. Vad angår skyddet för katalogarbeten m. m. i 49 innebär hänvis-

170 Prop. 1973: ningen till 9, 24 och 24 a att rätten till sådant arbete får vidkännas samma inskränkningar som i motsvarande fall skulle ha gällt för rätten till ett upphovsrättsligt skyddat verk. 58 I 58 finns bestämmelser om att Stockholms rådhusrätt är exklusivt forum bl. a. för vissa mål om ersättning enligt URL. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör samma forumregel gälla i mål om ersättning enligt den av mig föreslagna bestämmelsen i 9 andra stycket. En regel härom har införts i 58. I denna har vidare ordet "rådhusrätt" utbytts mot "tingsrätt" och - med anledning av att 19 första stycket föreslås upphävt - hänvisningen till detta lagrum utgått. 60 I paragrafen ges bestämmelser om tillämpningsområdet för URL med hänsyn till verkens ursprung. Enligt nu gällande lydelse av 60 första stycket skall vad i URL föreskrivs om upphovsrätt tillämpas på verk av den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eller flykting, som här har sin vanliga vistelseort, och i övrigt på verk som först ges ut i Sverige. Detsamma gäller i fråga om här utfört byggnadsverk och konstverk som infogats i här belägen byggnad. I 60 andra stycket föreskrivs att reglerna i 50 och 51 skall äga tillämpning på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung. Dessa regler avser skydd för titel, pseudonym och signatur samt skydd mot att verk återges på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen. Som anförts i den allmänna motiveringen föranleder de ändrade anknytningsmomenten i Paristexten av Bernkonventionen vissa ändringar i 60. Ändringarna innebär att man vid sidan av nationalitetskriteriet inför en allmän regel om att skydd skall tillkomma verk av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige och att i paragrafen tas in bestämmelser om s. k. samtidig utgivning som motsvarar reglerna om samtidig publicering i art och 3.4. i konventionen. Beträffande filmverk föreslås vidare att man i enlighet med den nya bestämmelsen i art. 4. a. i konventionen inför ett speciellt anknytningsmoment, som kan användas när inte nationalitets- eller utgivningskriteriet är uppfyllt. Detta innebär att skydd skall ges för upphovsmän till filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige. I anslutning härtill föreslås också att i 60 tas in en presumtionsregel av innehåll att som producent skall anses den vars namn på sedvanligt sätt har satts ut på exemplar av filmverket. Slutligen föreslås vissa smärre jämkningar i fråga om anknytningsmomenten för byggnadsverk och konstverk i syfte att bringa bestämmelserna härom i full överensstämmelse med Paristexten av Bernkonventionen.

171 Prop.1973: De föreslagna ändringarna bör lämpligen föranleda en omredigering av paragrafen. I ett första stycke bör under särskilda punkter tas upp motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna i första stycket med de sakliga tillägg och ändringar som anknyter härtill. I ett andra stycke bör tas in vissa presumtionsregler om s. k. samtidig utgivning och om vem som är att anse som producent av filmverk. Som ett tredje stycke i paragrafen bör tas in bestämmelserna i nuvarande andra stycket. I enlighet med det anförda tas i första stycket under punkt 1 upp bestämmelse att URL:s regler om upphovsrätt är tillämpliga på verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. I anslutning härtill har den nuvarande specialregeln om skydd för den som har hemvist här liksom den särskilda bestämmelsen om statslösa och flyktingar slopats. Ett par remissinstanser berör uttrycket "vanliga vistelseort" och menar att uttrycket kan vara oklart. Enligt min uppfattning är det dock inte möjligt att dra upp några bestämda riktlinjer för tolkningen av begreppet. I sammanhanget måste betydelse tillmätas flera olika faktorer, såsom vistelsetidens längd, avsikten med vistelsen, styrkan av vederbörandes anknytning till landet i fråga genom arbete, släktrelationer m. m. Spörsmålet torde få överlämnas till rättstillämpningen. Jag vill f. ö. erinra om att hemvistsakkunniga överväger bl. a. hithörande frågor (riksdagsberättelsen 1971 s. 221). En person kan självfallet byta sin vanliga vistelseort från tid till annan. När det gäller icke utgivna verk kan då ibland fråga uppstå, om verket med tillämpning av kriteriet om upphovsmannens vanliga vistelseort kan anses ha fått sådan anknytning till Sverige att det skall skyddas enligt URL. En relevant tidpunkt i sammanhanget torde därvid vara den då verket, utan att ha blivit utgivet, har gjorts tillgängligt för allmänheten. Har exempelvis så skett i Sverige utan upphovsmannens samtycke, bör denne kunna åberopa skydd enligt URL om han vid nämnda tidpunkt hade sin vanliga vistelseort här i landet. Under punkt 2 har tagits upp de föreslagna reglerna om tillämpning av utgivningskriteriet. Enligt bestämmelsen skall skydd ges dels, liksom nu, åt verk som först getts ut i Sverige, dels åt verk som getts ut samtidigt i Sverige och utom riket. Med sistnämnda uttryck avses att markera att regeln gäller oberoende av om den andra staten erkänts av Sverige. Till föreskriften om samtidig utgivning anknyter en specialregel i andra stycket. I fråga om innebörden av begreppet utgivning hänvisar jag till vad jag har anfört vid 8 andra stycket. Under punkt 3 har tagits upp det speciella anknytningsmomentet för filmverk. Lagens bestämmelser om upphovsrätt görs där tillämpliga på filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige. Begreppet producent ("maker", "producteur") torde i anslutning till internationell praxis i princip avse den fysiska eller juridiska person som tar initiativet till och svarar för filmen. Begreppet säte hänför sig

172 Prop. 1973: till juridiska personer och begreppet vanlig vistelseort till fysiska personer. I fråga om juridiska personer bör bestämningen i princip ske med hänsyn till på vilken plats styrelsen har sitt säte. Under punkt 4 har tagits upp den nuvarande bestämmelsen om anknyiningsmoment för byggnadsverk. För att få full överensstämmelse med konventionstexten på denna punkt har den rent redaktionella ändringen gjorts att ordet "utfört" bytts ut mot "uppfört". Under punkt 5 har hänförts det speciella anknytningsmomentet beträffande konstverk. Den föreslagna bestämmelsen innebär, att sådant verk ges skydd inte bara om det utgör del av här belägen byggnad utan också när det på annat sätt är fast förenat med marken. Detta får till följd att regeln blir tillämplig också på t. ex. statyer som är fast förenade med ett i marken anbragt fundament. Den torde även omfatta skulpturer och annat som huggits in direkt i berget. I andra stycket första punkten föreslås en regel om vad som avses med samtidig utgivning. Enligt denna regel anses vid tillämpning av första stycket 2. samtidig utgivning ha ägt rum, om verket, efter utgivning utomlands, inom 30 dagar därefter getts ut i Sverige. I andra stycket andra punkten föreskrivs att vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket 3. som producent av filmverk anses, där inte annat visas, den vars namn på vanligt sätt satts ut på exemplar av verket. Tredje stycket motsvarar paragrafens nuvarande andra stycke. 61 Paragrafen anger i första stycket tillämpningsområdet för URL:s regler i fråga om sådana s. k. närstående rättigheter som behandlas i och innehåller i andra stycket motsvarande bestämmelser med avseende på kataloger, tabeller och andra dylika arbeten som behandlas i 49. Enligt första stycket tillämpas föreskrifterna i på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionssändning som äger rum i Sverige. Någon ändring föreslås inte i dessa bestämmelser. I andra stycket anges, att vad som föreskrivs i 49 är tillämpligt på arbete framställt av den som är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som här i riket har sin vanliga vistelseort samt i övrigt på arbete som först getts ut i Sverige. Som förordats i den allmänna motiveringe.n bör orden "har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting, som här i riket har sin vanliga vistelseort" ersättas med "här har sin vanliga vistelseort". Bestämmelsen har avfattats i enlighet härmed. Ändringen avser att skapa likformighet med motsvarande bestämmelse i 60 1.

173 Prop. 1973: Lagen om rätt till fotografisk bild 8 Paragrafen innehåller f. n., att vid återgivande genom television eller film av dagshändelse fotografisk bild som visas som ett led i dagshändelsen får tas med. Bestämmelsen motsvarar i princip 21 URL. I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen bör bestämmelserna utformas på ett likartat sätt. Liksom beträffande 21 URL föreslås därför att tillämpningsområdet ändras från "återgivande av" dagshändelse till "information om" sådan händelse. Som anförts vid 21 URL får uttrycket "information om" anses vara något vidare än det som nu används i lagtexten. Det bör sålunda anses täcka också program av något mer kommenterande karaktär än ren nyhetsförmedling. Vidare har ordet "visas" bytts ut mot "synes". Det nuvarande uttrycket för tanken till åtgärder genom vilka fotografiet görs tillgängligt för åskådaren, medan uttrycket "synes" - som används i konventionen - knyter bättre an till vad denne uppfattar av bilden. Fotografiska bilder kan med nutida teknik överföras också genom tråd. Med hänsyn härtill har paragrafen liksom 21 URL gjorts tilllämplig även på direkt överföring. Angående innebörden av detta uttryck hänvisas till vad som anförts vid 21 URL. 12 Paragrafen innehåller f. n. föreskrifter om vissa inskränkningar i rätten till fotografisk bild. Sådan bild får sålunda fritt utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse. I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har i ett nytt andra stycke i paragrafen tagits in en hänvisning till 9 och 24 URL samt föreskrivits, att vid tillämpning av dessa paragrafer vad där sägs om alster av bildkonst skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde. I ett tredje stycke har tagits in en regel om tillhandahållande av allmän handling enligt TF. Hänvisningen till 9 URL innebär, till en början, att fotografi, som intagits i en författning eller hör till en myndighets beslut eller yttrande, i princip inte åtnjuter skydd enligt FotoL. Varken förfoganderätt enligt 1 eller ideell rätt enligt 2 kan sålunda göras gällande till sådant fotografi. Eftersom hänvisningen omfattar också bestämmelserna i 9 andra stycket URL kommer emellertid vissa undantag att gälla från denna huvudregel. Undantagsbestämmelserna i sistnämnda lagrum avser officiell karta, alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk. En tillämpning av dessa regler beträffande fotografier torde över huvud taget kunna bli aktuell bara i fråga om officiell karta som framställts på fotografisk väg eller fotografi som utgör alster av bildkonst. Av skäl som har utvecklats i den allmänna motiveringen bör emel-

174 Prop. 1973: lertid undantagsregeln för alster av bildkonst vid lagrummets tillämpning i fråga om fotografier i stället avse fotografier med konstnärligt eller vetenskapligt värde och en uttrycklig regel därom har tagits in i andra stycket av nu förevarande paragraf i FotoL. Såvitt hänvisningen avser 9 andra stycket URL medför den således att en officiell karta, som samtidigt utgör fotografi, eller ett fotografi av konstnärligt eller vetenskapligt värde åtnjuter skydd enligt FotoL, även om det ingår i sådan allmän handling som avses i 9 första stycket URL, dock med den inskränkningen att fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde får återges utan framställarens samtycke. För sådant återgivande skall emellertid utgå ersättning, utom när återgivandet sker i samband med myndighets verksamhet eller i samband med redogörelse för mål eller ärende i vilket den aktuella handlingen förekommit. För återgivande i samband med redogörelse för mål eller ärende skall dock ersättning utgå i den mån återgivandet går utöver vad som betingas av ändamålet med redogörelsen. Uttrycket "fotografisk bild, som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde" har samma innebörd här som i 15 FotoL. Hänvisningen till 9 URL omfattar också tredje stycket av nämnda paragraf, vari hänvisas till 26 URL. Sistnämnda paragraf innehåller vissa bestämmelser om att upphovsmannens ideella rättigheter skall respekteras, bl. a. när verk återges med stöd av 9 andra stycket URL. En motsvarande tillämpning av 9 tredje stycket URL beträffande fotografier innebär, att när fotografi återges med stöd av andra stycket av nu förevarande paragraf i FotoL, jämfört med 9 andra stycket URL, framställarens ideella rättigheter enligt 2 FotoL skall respekteras, att vid återgivandet källan skall anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att fotografiet inte får ändras i vidare mån än som krävs för det medgivna återgivandet. Det bör anmärkas, att dessa ideella rättigheter sträcker sig längre än vad som enligt 13 FotoL gäller vid återgivande enligt 6-11 FotoL där det bara talas om att k1illan skall anges. I det nya andra stycket av förevarande paragraf i FotoL hänvisas också till 24 URL. Hänvisningen innebär, att som huvudregel skall gälla, att fotografisk bild som innefattas i annan hos svensk myndighet upprättad handling än sådan som avses i 9 första stycket URL i princip får återges utan framställarens samtycke. Exemplar av bilden får sålunda framställas fritt och bilden får fritt visas offentligt. Framställaren behåller dock sin ideella rätt enligt 2 FotoL. Vid förfogande över bilden skall sålunda fotografen anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver, och bilden får inte ändras eller visas offentligt på et.t sätt som är kränkande för framställarens anseende som fotograf. Att märka är att fotografens ideella rätt enligt 2 FotoL, i motsats till motsvarande rättigheter enligt 3 URL, kan fritt efterges och överlåtas. Hänvisningen till 24 URL omfattar också första stycket andra punk-

175 Prop.1973: ten av nämnda paragraf, dock med iakttagande av att vad där sägs om alster av bildkonst vid lagrummets tillämpning i fråga om fotografi i stället skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde. Detta innebär att fullt skydd enligt FotoL tillkommer vissa kategorier av fotografiska bilder, även när de utgör eller ingår i sådan allmän handling som avses i 24 URL. Det gäller fotografi som utgör officiell karta eller teknisk förebild, vidare fotografi som framställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde samt fotografisk bild varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten. Vad som här har sagts om tillämpning av 9 URL och 24 första stycket URL i fråga om fotografier har endast avseende på sådana fotografiska bilder som utgör eller ingår i handlingar vilka upprättats hos myndighet. Fotografier som inkommit till myndighet berörs lika litet som litterära och konstnärliga verk av dessa bestämmelser i URL. Sådana fotografier behåller alltså sitt skydd enligt FotoL även sedan de inkommit till myndighet. Denna regel lider dock viss inskränkning till följd av att hänvisningen i nu förevarande lagrum till 24 URL omfattar även andra stycket av nämnda paragraf. Vad där sägs om rätt att utan upphovsmannens samtycke återge verk, som utgör allmän handling, blir genom hänvisningen tillämpligt på fotografiska bilder som inkommit till myndighet. I ett tredje stycke har tagits in en bestämmelse om att allmän handling utan hinder av rätt till fotografisk bild skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF föreskriver. Bestämmelsen motsvarar den föreslagna nya bestämmelsen i 24 a URL och innebär bl. a. att fotografi som utgör eller ingår i allmän handling - vare sig denna upprättats hos eller inkommit till svensk myndighet - fritt får kopieras och utlämnas. I fråga om bestämmelsens tillämpning hänvisar jag i övrigt till vad jag har anfört vid 24 a. 20 I 20 FotoL föreskrivs att Stockholms rådhusrätt är exklusivt forum bl. a. i vissa mål om ersättning enligt denna Jag. Enligt den av mig föreslagna lydelsen av 12 andra stycket FotoL föreskrivs, att bl. a. 9 URL skall ha motsvarande tillämpning i fråga om rätten till fotografisk bild, dock att vad som sägs i 9 URL om alster av bildkonst härvid i stället skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde. Hänvisningen innebär bl. a. att sådant fotografi, om det ingår i t. ex. ett yttrande av myndighet, är föremål för rätt enligt FotoL men att det får återges utan fotografens samtycke. Ersättning skall dock i princip utgå för sådant nyttjande. Ersättningsfrågor enligt 9 URL skall enligt den av mig föreslagna lydelsen av 58 URL handläggas av Stockholms tingsrätt. Samma forumregel

176 Prop.1973: bör gälla för motsvarande ersättningsfrågor enligt FotoL. En regel härom har tagits upp i nu förevarande paragraf. 22 Paragrafen innehåller bestämmelser om FotoL:s tillämpningsområde med hänsyn till fotografiernas ursprung. FotoL äger enligt paragrafens gällande lydelse tillämpning på fotografisk bild som framställts av den som är svensk medborgar.;:! eller har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som här har sin vanliga vistelseort samt i övrigt på fotografisk bild som först getts ut i Sverige. I den allmänna motiveringen har jag beträffande FotoL:s tillämpningsområde förordat att i princip samma regler skall gälla som enligt 60 URL. Skydd bör således ges för fotografi framställt av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverig1~, för fotografi som först getts ut i Sverige eller samtidigt i Sverige och i annat land samt för fotografi som fogats in i här belägen byggnad eller annan med marken fast förenad anordning. Beträffande samtidig utgivning bör samma trettiodagarsregel gälla som enligt URL. Liksom när det gäller 60 URL föranleder de föreslagna lindringarna en omredigering av paragrafen. I ett första stycke bör under särskilda punkter tas upp motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna i paragrafen med de sakliga tillägg och ändringar som anknyter härtill. I ett andra stycke bör tas upp en prcsumtionsregcl rörande samtidig utgivning. I fifrsta stycket punkt 1 görs FotoL:s bcsfämmclser tillämpliga på fotografisk bild framställd av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. I anslutning härtill har den särskilda regeln om skydd för den som har hemvist här och för statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort i Sverige slopats. I fråga om den närmare innebörden av de föreslagna l.indringarna hänvisar jag till vad jag har anfört vid 60 första stycket 1. URL. Under punkt 2 föreskrivs att skydd skall tillkomma inte bara som nu fotografisk bild som först getts ut i Sverige utan också sådan bild som först getts ut samtidigt i Sverige och i annat land. Begreppet utgivning torde böra tolkas på samma sätt som motsvarande uttryck i URL. Vad som avses med samtidig utgivning framgår av andra stycket. Under p1111kt 3 har tagits upp regler om FotoL:s tillämplighet på fotografisk bild som fogats in i här belägen byggnad eller annan med marken fast förenad anordning. Bestämmelsen utgör en parallell till 60 första stycket 5. URL och jag hänvisar därför i huvudsak till vad jag har anfört vid sistnämnda lagrum. Eftersom fotografi i motsats till konstverk knappast kan utgöra del av byggnad etc. annat än genom att fogas in i denna,

177 Prop.1973: används dock i nu förevarande bestämmelse uttrycket "infogats" i stället för som i URL "utgör del av". I andra J'tycket föreskrivs att vid tillämpning av första stycket 2. samtidig utgivning anses ha ägt rum, om den fotografiska bilden ges ut i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utomlands. 7.3 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juli Både när det gäller de ändringar som är påkallade av den nya lydelsen av Bernkonventionen och de ändringar som avser rätten till verk innefattade i allmän handling bör som jag tidigare anfört gälla att de nya bestämmelserna bör tillämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag bör emellertid få fritt spridas och visas. Under en viss övergångstid bör det också vara tillåtet att använda trycksatser, klicheer och andra hjälpmedel som framställts före ikraftträdandet och att fritt sprida och visa sådant exemplar av verk som framställts genom sådana hjälpmedel. övergångstiden bör i enlighet med vad som tillämpades vid URL:s ikrafttdidande bestämmas till två och ett halvt år, dvs t. o. m. utgången av Vad som nu sagts bör också äga tillämpning på ändringarna i reglerna om s. k. närstående rättigheter och i reglerna om arbeten som avses i 49 URL samt på ändringarna i FotoL. 8 Hemställan Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att dels antaga förslagen till 1. Jag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 2. Jag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild, dels godkänna 1. den i Paris den 24 juli 1971 reviderade Bernkonventionen den 9 september 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk, 2. den i Paris den 24 juli 1971 reviderade Världskonventioncn om upphovsriitt den 6 september 1952 jämte tilläggsprotokoll 1 och 2. :Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. 12 Riksdagen sam/. Nr 15 Ur protokollet: Britta Gyllensten

178 Prop. 1973: Bilaga 1 Berne Convention for thc Protection of Litcrary and Artistic Works of September 9, 1886, completed at Paris on May 4, 1896, revised at Berlin on November 13, 1908, completed at Berne on March 20, 1914, and revised at Rome on June 2, 1928, at Brussels on June 26, 1948, at Stockholm on July 14, 1967, and at Paris on July 24, 1971 The countries of the Union, being equally animated by the desire to protect, in as effective and uni torm a manner as possible, the rights of authors in their literary and artistic works, Reeognizing the importance of the work of the Revision Conferenee held at Stockholm in 1967, Have resolved to revise the Act adopted by the Stockholm Conference, while maintaining without change Artic1es 1 to 20 and 22 to 26 of that Act. Consequently, the undersigned Plenipotentiaries, having presented their full powers, recognized as in good and due form, have agreed as follows: Article 1 The countries to which this Convention applies constitute a Union for the protection of the rights of authors in their literary and artistic works. Convention de Bernc pour la protection des reuues litterairm et artistiqucs du 9 septembre 1886, complctec a Paris le 4 mai 1896, revisee a Berlin le 13 novembre 1908, complf:.. tec a Bcrne le 20 mars 1914 et revisee a Romc le 2 juin 1928, a Ilruxelles le 26 juin 1948, a Stockholm le 14 juillet 1967 et a Paris le 24 juillet 1971 Les pays de l'union, ega lement animes du dcsir de protcger d'une maniere aussi efficace et aussi uniformc que possible les droits de:i; auteurs sur Jeurs reuvres litteraires et artistiques, Reconnaissant l'impor tanee des travaux de la Con- färence de revision tenue a Stockholm en Ont resolu de reviser l'acte par la Conference de Stockholm, tout en laissan:t sans changement les article s 1 a 20 et 22 a 26 de ce:t Acte. En conscquence, les Pleni potentiaires soussignes, aprcs presentation de leurs pleins pouvoirs, reconnus en bonne et due formc, sont convenus de ce qui suit : Article premier Les pays auxquels s'appli que la presente Convention sont constitues a l' eta.t d'union pour la protection des droits des auteurs sur leurs reuvres litteraires et artistiqucs. (Översättning) Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk av den 9 september 1886, kompletterad i Paris den 4 maj 1896, reviderad i Berlin den 13 november 1908, kompletterad i Bem den 20 mars 1914 och reviderad i Rom den 2 juni 1928, i Bryssel den 26 juni 1948, i Stockholm den 14 juli 1967 och i Paris den 24 juli Unionsländerna, i lika mån besjälade av önskan att så effektivt och enhetligt som möjligt skydda upphovsmännens rättigheter till deras litterära och konstnärliga verk, har med erkännande av betydelsen av arbetet vid revisionskonferenscn i Stockholm 1967, beslutat att revidera den akt som antogs av konferensen i Stockholm, varvid dock artiklarna 1-20 och i nämnda akt lämnats utan ändring. Därför har undertecknade ombud, efter att ha företett sina fullmakter, som befunnits vara i god och behörig form, avtalat följande: Artikel 1 De länder, för vilka denna konvention gäller, bildar en union för skydd av upphovsmäns rättigheter till deras litterära och konstnärliga verk.

179 Prop.1973:15 Artic/e 2 (1) The expression "literary, and artistic works" shall include every production in the literary, scientific and artistic domain, whatever may be the mode or form of its expression, such as books, pamphlets and othcr writings; lectures, addresses, sermons and other works of the same nature; dramatic or dramatico-musical works; choreographic works and entcrtainmcnts in dumb show; musical compositions with or without words; cinematographic works to which are assimilated works expressed by a process analogous to cinematography; works of drawing, painting, architccture, sculpture, engraving and lithography; photographic works to which are assimilatcd works expressed by a process analogous to photography; works of applied art; illustrations, maps, plans, sketches and three-dimensional works relative to geography, topography, architecture or science. (2) It shall, however, be a matter for legislation in the countries of the Union to prescribe that works in general or any specified categories of works shall not be protected unless they have been fixed in some material form. (3) Translations, adaptations, arrangements of music and other alterations of a Iiterary or artistic work Article 2 1) Les termes «reuvres littcraires et artistiques» comprennent toutes les productions du domaine Iitteraire, scientifique et artistique, quel qu'en soit Je mode ou la forme d'expression, tellcs que : les livres, brochures et autres ecrits; les conferences, allocutions, sermonts et autres reuvres de meme nature; les reuvres dramatiques ou dramaticomusicales; les reuvres choregraphiques ct les pantomimcs; les compositions musicales avec ou sans paroles; les ceuvres cinematographiques, auxquelles sont assimilees les reuvres exprimees par un procede analogue a la cinematographie; les ccuvres de dcssin, de peinturc, d'architecture, de sculpture, de gravure, de lithographie; les ceuvres photographiques, auxquelles sont assimilccs les ccuvres exprimees par un procede analoguc a la photographie; les G!uvrcs des arts appliques; les illustrations, les cartes gfographiques; les plans, croquis et ouvrages plastiques relatifs a la gfographie, il Ja topographie, a l'architecture ou aux scienccs. 2) Est toutefois rcservce aux legislations des pays de l'union la facultc de prescrire que les reuvres littcraires et artistiques ou bien l'une ou plusicurs catcgories d'entre elles ne sont pas protegees tant qu'elles n'ont pas ete fixees sur un support materiel. 3) Sont protegcs comme des ceuvres originales, sans prejudice des droits de!'auteur de l'reuvre originale, les 179 Artikel 2 1. Uttrycket "litterära och konstnärliga verk" innefattar alla alster på det litterära, vetenskapliga och konstnärliga området, oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommit till uttryck, såsom: böcker, småskrifter och andra skrifter; föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art; dramatiska eller musikaliskt-dramatiska verk; koreografiska verk och pantomimer; musikaliska kompositioner med eller utan ord; filmverk, med vilka jämställes verk som kommit till uttryck genom ett med kinematografi likartat förfarande; teckningar, verk av målarkonst, byggnadskonst, bildhuggarkonst, grafikkonst; fotografiska verk, med vilka jämställes verk som kommit till uttryck genom ett med fotografi likartat förfarande; verk av brukskonst; illustrationer, geografiska kartor; planritningar, skisser och plastiska verk som hänför sig till geografien, topografien, byggnadskonsten eller vetenskapen. 2. Det är likväl förbehållet unionsländernas lagstiftning att föreskriva, att litterära och konstnärliga verk eller en eller flera grupper av sådana verk icke skall åtnjuta skydd om de icke upptagits på ett materiellt underlag. 3. Lika med originalverk skyddas översättningar, bearbetningar, musikaliska arrangemang och andra om-

180 Prop. 1973: 15 shall be protected as original works without prejudice to the copyright in the original work. (4) It shall be a matter for Iegislation in the countries of the Union to determine the.proteetion to be granted to official texts of a Jegislative, administrative and legal nature, and to official translations of such texts. (5) Collections of literary or artistic works such as encyclopacdias and anthologies which, by reason of the selcction and arrangemen t of their contents, constitute intellectual creations shall be protected as such, without prejudice to the copyright in each of the works forming part of such collections. (6) The works mentioned in this Article shall enjoy proteetion in all countries of the Union. This protection shall operate for the benefit of the author and his successors in title. (7) Subject to the provisions of Article 7(4) of this Convention, it shall be a matter for legislation in the countries of the Union to determine the extent of the application of their laws to works of applied art and industrial designs and models, as wcll as the conc.iitions under which such works, designs and modcls shall be protected. W orks protected in the country of origin solely as designs and models shall be entitlcd in anothcr country of the Union only to such special proteetion as is granted in that country to designs and modtraductions, adaptations, arrangements de musique et autres transformations d'une ceuvre Iitteraire ou artistique. 4) Il est rcserve aux legislations des pays de!'union de dcterminer la protection a accorder aux textes officiels d'ordre legislatif, administratif ou judiciaire, ainsi qu'aux traductions officielles de ces textes. 5) Les recueils d'a:uvres Iittcraires ou artistiques tels que les encyclopedics et anthologies qui, par le choix ou la disposition des maticres, constituent c.ies creations intcllectuelles sont protcges comme telles, sans prejudice dcs droits des auteurs sur chacune des a:uvres qui font partie de ces recueils. 6) Les ceuvrcs mentionnees ci-dcssus jouissent de Ja protection dans tous les pays de l'union. Cette protection s'cxcrce au profit de l'autcur et de ses ayants droit. 7) Il est rcscrvc aux legis [ations des pays de!'union de regler le champ d'application des lois concernant les reuvres des arts appliques et les dessins et modc!es industriels, ainsi que les conditions de protection de ces reuvres, dessins et modeles, compte tenu des dispositions de l'article 7.4) de la prcsente Convention. Pour les ceuvres protegees uniquement comme dessins et modeles dans le pays d'origine, il ne peut etre reclame dans un autre pays de!'union que la protection spcciale accordce dans ce pays aux dessins et mo- 180 arbetningar av litterära eller konstnärliga verk, dock utan att detta inskränker den rätt som tillkommer originalverkets upphovsman. 4. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma vilket skydd som skall tillkomma officiella texter på lagstiftningens, förvaltningens och rättskipningens område ävensom officiella översättningar av sådana texter. 5. Samlingar av litterära eller konstnärliga verk, såsom uppslagsböcker och antologier, vilka med hänsyn till urvalet och dispositionen av innehållet utgör intellektuella skapelser skyddas såsom sådana, utan att detta inskränker den rätt som tillkommer upphovsmännen till de i samlingarna ingående verken. 6. Här ovan nämnda verk åtnjuter skydd i alla unionsländer. Skyddet gäller till förmån för verkets upphovsman och hans rättsinnehavare. 7. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att fastställa tillämpningsområdet för lagar om verk av brukskonst samt om industriella mönster och modeller ävensom att med iakttagande av vad som föreskrives i artikel 7: 4. i denna konvention bestämma under vilka villkor sådana verk, mönster och modeller skall skyddas. För verk, vilka i hemlandet skyddas endast såsom mönster och modeller, kan i annat unionsland krävas endast det särskilda skydd som i detta land tillkommer mönster och modeller, dock att om något så-

181 Prop.1973:15 els; however, if no such special protection is granted in that country, such works shall be protected as artistic works. (8) The protection of this Convention shall not apply to news of the day or to miscellaneous facts having the character of mere items of press information. Article 2bis (1) It shall be a matter for legislation in the countries of the Union to exclude, wholly or in part, from the protection provided by the preceding Articlc political speeches and speeches delivered in the course of legal procecdings. (2) It shall also be a matter for legislation in the countries of the Union to determine thc conditions under which lcctures, addrcsses and other works of the same nature which are delivered in public may be reproduced by the press, broadcast, communicated to thc public by wire and made the subject of public communication as envisaged in Article llbis(l) of this Convention, when such use is justificd by the informatory purpose. (3) Ncvcrtheless, the author shall enjoy the exclusive right of making a collection of his works mentioned in the preceding paragraphs. Article 3 (1) The protection of this Convention shall apply to: (a) authors who arc nationals of one of the coundeles; toutefois, si une telle protection speciale n'est pas accordce dans ce pays, ces reuvres seront protegees comme reuvres artistiques. 8) La protection de la presentc Convention ne s'applique pas aux nouvclles du jour ou aux faits divers qui ont le caractcre de simples informations de presse. Article 2bis 1) Est rcservce aux legislations des pays de!'union la faculte d'cxclurc partiellement ou totalement de la protection prcvue a l'article prccedent les discours politiques et les discours prononccs dans les debats judiciaires. 2) Est reservee egalement aux legislations des pays de!'union la faculte de statuer sur les conditions dans lesquelles les confärences, allocutions et autres reuvres de memc nature, prononcees en public, pourront ctre reproduites par la presse, radiodiffusees, transmises par fil au public et faire l'objet des communications publiques visces a l'article llbis. 1) de la presente Convention, lorsqu'une telle utilisation est justifice par le but d'information a atteindre. 3) Toutefois,!'auteur jouit du droit exclusif de reunir en recueil ses reuvres mentionnees aux alineas prccedents. 181 dant särskilt skydd icke förekommer i nämnda land, dessa verk skall skyddas som konstverk. 8. Skydd enligt denna konvention äger icke rum i fråga om nyhetsmeddelanden eller i fråga om notiser vilka endast har karaktären av vanliga tidningsmeddelanden. Artikel 2bis 1. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att från det skydd som avses i föregående artikel helt eller delvis utesluta politiska tal samt anföranden inför rätta. 2. Det är likaledes förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma de villkor under vilka offentligen framförda föredrag, tal och andra verk av samma art får återges i pressen samt göras till föremål för radiosändning, trådöverföring till allmänheten eller sådant offentligt framförande som avses i artikel 11 bis: 1. i denna konvention, när sådant nyttjande är rättfärdigat av det informationssyfte som avses. 3. Upphovsmannen har likväl ensamrätt att föran stalta om samlingar av sådana verk som avses i föregående stycken. Article 3 1) Sont proteges en vertu de la presente Convention : a) les auteurs ressortissant a l'un des pays de!'union, Artikel 3 1. Skydd enligt denna konvention åtnjutes av: a) upphovsmän, som till hör ett unionsland, med av

182 Prop.1973:15 tries of the Union, for their works, whcther published or not; (b) authors who are not nationals of one of the countries of the Union, for their works first published in one of those countries, or simultaneously in a country outside the Union and in a country of the Union. (2) Authors who are not nationals of one of the countries of the Union but who have their habitual residence in one of them shall, for the purposes of this Convention, be assimilated to nationals of that country. (3) The expression "published works" means works published with the consent of their authors, whatever may be the means of manufacture of the copies, provided that the availability of such copies has been such as to satisfy the reasonable rcquircments of the public, having regard to the nature of the work. The performance of a dramatic, dramatico-musical, cinematographic or musical work, the public recitation of a literary work, the communication by wire or the broadcasting of literary or artistic works, the exhibition of a work of art and the construction of a work of architecture shall not constitute publication. (4) A work shall be considered as having been published simultaneously in several countries if it has been published in two or more countries within thirty days of its first publication. pour leurs reuvres, publiees ou non; b) les auteurs ne ressortissant pas a l'un des pays de!'union, pour les reuvres qu'ils publient pour la premiere fois dans l'un de ces pays ou simultanement dans un pays ctranger a!'union et dans un pays del!'union. 2) Les auteurs ne ressortissant pas a l'un des pays de!'union mais ayant leur residence habituelle dans l'un de ceux-ci sont, pour l'application de la presente Convention, assimiles aux auteurs ressortissant audit pays. 3) Par «reuvres publices», il faut entendre les reuvres editces avec le consentement de leurs auteurs, quel que soit le mode de fabrication des exemplaires, pourvu que la mise a disposition de ces derniers ait etc telle qu'elle satisfasse les besoins raisonnables du public, compte tenu de la nature de l'ccuvre. Ne constituent pas une publication la representation d'une ccuvre dramatique, dramatico-musicale ou cinematographique, l'execution d'une ccuvre musicale, le recitation publique d'une reuvre Iitteraire, Ja transmission ou la radiodiffusion des c:euvres litteraires ou artistiques,!'exposition d'une ceuvre d'art et la construction d'une ceuvre d'architecture. 4) Est consideree comme publiec simultancment dans plusieurs pays toute reuvre qui a paru dans deux ou plusieurs pays dans les trente jours de sa premiere publication. 182 seende på deras verk, vare sig dessa publicerats eller ej, b) upphovsmän, som icke tillhör något unionsland med avseende på de verk som de först publicerar antingen i ett av unionens länder eller samtidigt i ett land utanför unionen och i ett unionsland. 2. Upphovsmän, som icke tillhör något unionsland men har sin vanliga vistelseort i ett av unionens länder, är vid tillämpningen av denna konvention jämställda med upphovsmän tillhörande detta land. 3. Med "publicerade verk" avses verk, som är utgivna med upphovsmannens samtycke, oberoende av det sätt på vilket exemplaren framställts under förutsättning att exemplaren gjorts tillgängliga på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsställt. Som publicering anses icke framförande av ett dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt verk eller filmverk, utförande av ett musikaliskt verk, offentlig uppläsning av ett litterärt verk, överföring eller radiosändning av ett litterärt eller konstnärligt verk, utställande av ett konstverk och uppförande av ett byggnadsverk. 4. Ett verk anses samtidigt publicerat i flera länder, då det utkommit i två eller flera länder inom trettio dagar efter dess första publicering.

183 Prop.1973:15 Article 4 The protection of this Convention shall apply, even if the conditions of Article 3 are not fulfilled, to: ( a) authors of cinematographic works the maker of which has bis headquarters or habitual residence in one of the. countries of the Union; (b) authors of works of architecture erected in a country of the Union or of other artistic works incorporated in a building or other structure located in a country of the Union. Article 4 Sont proteges en vertu de la presente Convcntion, mcme si les conditions prevucs a l'article 3 ne sont pas remplies, a) les auteurs des reuvres cinematographiques dont le producteur a son siege ou sa residcnce habituelle dans l'un des pays de l'union; b) les auteurs des reuvrcs d'architecture edifiees dans un pays de!'union ou des reuvres des arts graphiqucs et plastiques faisant corps avec un immeuble situe dans un pays de!'union. 183 Artikel 4 Skydd enligt denna konvention åtnjutes, även om de i artikel 3 angivna villkoren icke är uppfyllda, av a) upphovsmän till filmverk; vilkas producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland; b) upphovsmän till byggnadsverk, som uppförts i ett unionsland, eller till verk av grafisk och plastisk konst vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland. Article 5 (1) Authors shall enjoy, in respect of works for which they are protccted under this Convention, in countries of the Union other than the country of origin, the rights whieh their respective laws do now or may hereafter grant to their nationals, as well as thc rights specially granted by this Convention. (2) The enjoyment and the cxercise of thesc rights shall not be subjcct to any formality; such enjoyment and such exercise shall be independent of the existence of protection in the country of origin of the work. Consequently, apart from the provisions of this Convention, the extent of protection, as well as the mcans of redress afforded to the author to protect his rights, shall be governed exclusively by the laws of the coun- Article 5 1) Les auteurs jouissent, en ce qui concerne les reuvres pour lesquellcs ils sont proteges en vertu de la presente Convcntion, dans les pays de!'union autres que le pays d'originc de l'reuvre, des droits que les lois respectives accordent actuellement ou accorderont par la suite aux nationaux, ainsi que des droits spgcialcment accordes par la presente Convention. 2) La jouissance et l'cxercice de ces droits ne sont subordonncs a aucune formalite; cette jouissance et cet exercice sont independants de l'existence de la protection dans le pays d'origine de l'reuvre. Par suite, en dehors des stipulations de Ja presente Convention, l'ctendue de la protection ainsi que les moyens de recours garantis a!'auteur pour sauvegarder ses droits se reglent exclusivement d'aprcs la lcgislation Artikel I fråga om de verk med avseende på vilka upphovsmännen är skyddade enligt denna konvention åtnjuter de i alla andra unionsuinder än verkets hemland såväl de rättigheter som varje lands lagar för närvarande tillerkiinner eller framdeles kan komma att tillerkänna landets egna medborgare som de rättigheter vilka särskilt tillkommer dem i kraft av denna konvention. 2. R~ittighcterna åtnjutes och utövas utan att någon formalitet behöver iakttagas och oberoende av om skydd finnes i verkets hemland. Där annat ej föreskrives i denna konvention, bestämmes följaktligen såväl skyddets omfång som de rättsliga åtgärder, vilka står ett verks upphovsman till buds för skydd av hans rättigheter, uteslutande efter lagstiftningen i det land där skyddet påkallas.

184 Prop.1973:15 try where protection is claimed. (3) Protection in the country of origin is governed by domestic law. However, when the author is not a national of the country of origin of the work for which he is protected under this Convention, he shall enjoy in that country the same rights as national authors. (4) The country of origin shall be considered to be: ( a) in the case of works first published in a country of the Union, that country; in the case of works pnblished simultaneously in several countries of the Union which grant different terms of protection, the country whose legislation grants the shortcst term of protection; (b) in the casc of works publishcd simultancously in a country outside the Union and in a country of the Union, thc latter country; (c) in the casc of unpublished works or of works first published in a country outside the Union, without simultancous publication in a country of the Union, thc country of the Union of which the author is a natitlnal, provided that: (i) when these are cinematographic works the makcr of which has his headquarters or his habitual residence in a country of the Union, the country of origin shall be that country, and (ii) when these are works of architecture crected in a country of du pays ou la protection est reclamee. 3) La protection dans le pays d'origine est reglee par la lcgislation nationale. Toutefois, lorsque!'auteur ne ressortit pas au pays d'origine de l'reuvrc pour laquclle il est protcge par la prcsente Convention, il aura, dans ce pays, les m&.. mes droits que les auteurs nationaux. 4) Est considere commc: pays d'originc : a) pour les reuvres pu- bliecs pour la premiere fois dans l'un des pays de!'union, ce dernier pays;. toutefois, s'il s'agit d'reuvres publiees simultancment dans plusicurs pays de!'union admettant des durces de protection differentes, celui d'entre cux dont la lcgislation accorde Ja duree de protection la moins longue; b) pour les reuvres publiccs simultancment dans un pays etranger a!'union et dans un pays de!'union, ce dcrnier pays; c) pour. les reuvres non publiccs ou pour les reuvres publices pour la premicrc fois dans un pays ctranger a!'union, sans publication simultance dans un pays de!'union, le pays de l'union dont l'autcur est ressortissant; toutefois, i) s'il s'agit d'reuvres cincmatographiques dont le producteur a son sicge ou sa residence habituelle dans un pays de J'Union, le pays d'origine sera ce dernier pays, et ii) s'il s'agit d'reuvres d'architecture edifiees dans un pays de!'union Skyddet i verkets hemland bestämmes av den inhemska lagstiftningen. När en upphovsman icke tillhör det land som är hemland för verk med avseende på vilket han åtnjuter skydd enligt denna konvention skall han dock i nämnda land ha samma rättigheter som inhemska upphovsmän. 4. Som hemland anses: a) för verk som först publicerats i ett unionsland, detta land; i fråga om verk som publicerats samtidigt i flera unionslämler med olika skyddstid anses dock som hemland det bland dessa länder som har den kortaste skyddstiden, b) för verk som samtidigt publicerats i ett land utanför unionen och i ett unionsland, sistnämnda land, c) för verk som icke publicerats eller som först publicerats i ett land utanför unionen utan samtidig publicering i ett nnionsland det unionsland upphovsmannen tillhör, dock att i) i fråga om filmverk, vilkas producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland, sistnämnda land anses som hemland, och ii) i fråga om byggnadsverk, som uppförts i ett unionsland, eller verk av

185 Prop.1973:15 the Union or other artistic works incorporated in a building or other structure located in a country of the Union, the country of origin shall be that country. Article 6 (1) Whcre any country outside thc Union fails to protcct in an adequatc manner the works of authors who arc nationals of one of the countries of the Union, the latter country may restrict the protection given to the works of authors who are, at the date of the first publication thereof, nationals of the other country and are not habitually resident in one of the countries of the Union. If the country of first publication avails itself of this right, thc other countries of the Union shall not be requircd to grant to works thus subjected to special treatment a wider protcction than that grantcd to them in the country of first publication. (2) No restrictions introduccd by virtue of the preceding paragraph shall affect the rights which an author may have acquired in respect of a work published in a country of the Union before such restrictions were put into force. (3) The countries of the Union which restrict the grant of copyright in accordance with this Article shall give notice thercof to the Director General of thc World Intellectual Property Organization (hereinafter designated as "the Director ou d'ceuvrcs des arts graphiques et plastiques faisant corps avec un immeuble situc dans un pays de l'union, le pays d"origine sera ce dernier pays. Article 6 1) Lorqu'un pays etranger a l'union ne protege pas d'une maniere suffisante les ccuvres des auteurs qui sont ressortissants de l'un des pays de l'union, ce dernier pays pourra restreindre la protection des reuvres dont les auteurs sont, au moment de la premiere publication de ces ccuvres, ressortissants de l'autre pays et n'ont pas Jcur rcsidence habituclle dans l'un des pays de!'union. Si le pays de la prem1ere publication fait usage de cette facultc, les autres pays de!'union ne seront pas tenus d'accorder aux reuvres ainsi soumises a un traitement special une protection plus large que celle qui leur est accordee dans le pays de la premiere publication. 2) Aucune restriction, etablie en vertu de l'alinea precedent, ne <levra porter prejudice aux droits qu'un auteur aura acquis sur une ceuvre publiee dans un pays de!'union avant la misc a cxecution de cette restriction. 3) Les pays de!'union qui, en vertu du present article, restreindront la protection des droits des auteurs, le notifieront au Directeur general de!'organisation Mondiale de Ja Propricte Intellectuelle (ciaprcs designc «le Directeur 185 grafisk och plastisk konst, vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland sistnämnda land anses som hemland. Artikel 6 1. Om ett land utanför unionen icke på ett tillfredsställande sätt skyddar verk av upphovsmän tillhörande ett unionsland, äger sistnämnda land inskränka skyddet för sådana verk, vilkas upphovsmän vid tiden för verkens första publicering tillhör det förstnämnda landet och icke har sin vanliga vistelseort i något unionsland. Om det land, där den första publiceringen ägt rum, gör bruk av denna rätt, är övriga unionsländcr icke pliktiga att åt verk, som sålunda behandlas pil särskilt sätt, bereda ett längre gående skydd än det som verken erhåller i det land, där den första publiceringen ägde rum. 2. Inskränkning i skyddet, som företages med stöd av vad som föreskrives under 1. skall icke lända till minskning i de r~ittigheter, vilka en upphovsman förvärvat till ett verk som publicerats i ett unionsland innan inskränkningen trädde i kraft. 3. De unionsfänder som med stöd av denna artikel inskränker det upphovsrättsliga skyddet skall därom skriftligen underrätta generaldirektören för världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (i det följande betecknad "ge-

186 Prop. 1973: 15 General") by a written dcclaration specifying the countries in regard to which protection is restricted, and the restrictions to which rights of authors who are nationals of those countries are subjected. The Director General shall immediately communicate this declaration to all the countries of the Union. general») par une dgclaration ecrite, ou seront indiques les pays vis-a-vis desquels la protection est restreinte, de mcmc que les restrictions auxquelles les droits des auteurs ressortissant a ces pays sont soumis. Le Directcur general communiquera aussitot le fait a tous les pays de!'union. 186 neraldirektören "), varvid skall anges de länder gentemot vilka skyddet inskränkes samt de inskränkningar som göres i de till dessa länder hörande upphovsmännens rättigheter. Generaldirektören skall genast underrätta övriga unionsländer om förhållandet. Article 6bis (1) Independently of the author s eeonomic rights, and even after the transfer of the said rights, the author shall have thc right to claim authorship of the work and to object to any distortion, mutilation or other modification of, or other derogatory action in relation to, the said work, which would be prejudicial to his honor or reputation. (2) The rights granted to the author in accordance with the preceding paragraph shall, after his death, be rnaintained, at least until the expiry of the economic rights, and shall be exercisable by the persons or institutions authorized by the legislation of the country where protection is claimed. Howcver, those countries whose legislation, at the moment of thcir ratification of or accession to this Act, does not provide for the protection aftcr the death of the author of all the rights set out in the preceding paragraph may provide that some of thcse rights may, after his death, ccase to be maintained. Article 6 bis 1) Indcpendamment des droits patrimoniaux d'auteur, et mcme aprcs la cession dcsdits droits,!'auteur conserve le droit de revendiquer la paternite de l'ceuvrc et de s'opposer a toute deformation, mutilation ou autre modification de cette ceuvre ou a toute autre atteinte a la meme reuvre, prejudiciables a son honneur ou a sa rcputation. 2) Les droits reconnus a!'auteur en vcrtu de l'alinca 1) ci-dessus sont, apres sa mort, maintenus au moins jusqu'a l'extinction des droits patrimoniaux et exerces par les personnes ou institutions auxquelles Ja legislation nationale du pays ou la protection est rcclamee donne qualite. Toutefois, les pays dont la legislation, en vigueur au moment de la ratification du present Acte ou de!'adhesion a cclui-ci, ne contient pas des dispositions assurant la protection aprcs la mort de!'auteur de tous les droits reconnus en vertu de J'alinea 1) ci-dessus ont Ja faculte de prevoir que certains de ces droits ne sont pas maintenus apres Ja mort de!'auteur. Artikel 6bis 1. Oberoende av sina ekonomiska rättigheter och även efter överlåtelse av dessa behåller upphovsmannen rätten att anges som upphovsman till verket samt rätten att motsätta sig varje förvanskning, stympning eller annan ändring i verket eller varje annat förfarande med avseende på detta, som är till men för hans ära eller anseende. 2. De rättigheter som tillkommer upphovsmannen enligt 1. skall efter hans död alltjämt bestå minst intill utgången av skyddstiden för de ekonomiska rättigheterna och utövas av de personer eller inrättningar som äger behörighet härtill enligt den nationella lagstiftningen i det land där skyddet påkallas. De länder, i vilka den lagstiftning som är i kraft vid tiden för ratificering av denna akt eller anslutning till denna icke omfattar bestämmelser som tillförsäkrar samtliga de under 1. erkända rättigheterna skydd, äger likväl bestämma, att vissa bland dessa rättigheter icke skall fortsätta att bestå efter upphovsmannens död.

187 Prop.1973:15 (3) The means of redress for safcguarding the rights granted by this Article shall be govcrned by the legislation of the country where protection is claimed. Article 7 (1) The term of protection grantcd by this Convention shall be the life of the author and fifty years after his death. (2) However, in the case of cinematographic works, the countrics of the Union may provide that the term of protection shall expire fifty years after the work has been made available to the public with the consent of the author, or, failing such an evcnt within fifty years from the making of such a work, fifty years af ter the making. (3) In the case of a nonymous or pseudonymous works, the term of protection granted by this Convention shall expire fifty years after the work has been Iawfully roade available to the public. However, when the pseudonym adopted by the author leaves no doubt as to his identity, the term of protection shall be that provided in paragraph (1). lf the author of an anonymous or pseudonymous work discloses his identity during the above-mentioned period, the term of protection applicable shall be that provided in paragraph (1). The countries of the Union shall not be required to protect anonymous or pseudonymous 3) Les moyens de recours pour sauvegarder les droits reconnus dans le present article sont regles par la legislation du pays ou la protection est reclamee. Article 7 1) La duree de la protection accordee par la presente Convention comprend la vie de!'auteur et cinquante ans apres sa mort. 2) Toutefois, pour les reuvres cinematographiques, les pays de l'union ont la faculte de prevoir que la duree de la protection expire cinquante ans apres que l'reuvrc aura ete rendue accessible au public avec le consentement de l'auteur, ou qu'a defaut d'un tel evenement intcrvenu dans les cinquante ans a compter de la realisation d'une telle CX:U\Te, la durce de la protection expire cinquante ans apres cette realisation. 3) Pour les reuvres anonymes ou pseudonymes, la duree de la protection accordee par la presente Convention cxpire cinquante ans apres que l'reuvrc a ete licitement rcndue accessible au public, Toutefois, quand le pseudonyme adopte par!'auteur ne laisse aucun doute sur son identite, la duree de la protection est celle prevue a l'alinea 1). Si!'auteur d'unc reuvre anonyme ou pseudonyme rcvele son identite pendant la periode ci-dessus indiquee, le delai de protection applicable est celui prevu a l'alinea 1). Les pays de!'union ne sont pas tenus de protcger les reuvres anonymes ou pseudonymes pour lesquelles il y a tout lieu de pre De rättsliga åtgärder, som fordras till skydd för de i denna artikel avsedda rättigheterna, regleras av lagstiftningen i det land där skydd påkallas. Artikel 7 1. Det i denna konvention bestämda skyddet omfattar upphovsmannens livstid och består femtio år efter hans död. 2. I fråga om filmvcrk får unionsländerna likväl bestämma, att skyddstiden skall utgå femtio år efter den tidpunkt då verket gjordes tillgängligt för allmänheten med upphovsmannens samtycke eller att, om denna händelse icke ägt rum inom femtio år från verkets tillkomst, skyddstiden skall utgå femtio år efter tillkomsten. 3. I fråga om anonyma eller pseudonyma verk skall det i denna konvention bestämda skyddet upphöra femtio år efter den tidpunkt då verket lovligen gjordes tillgängligt för allmänheten. Om den av upphovsmannen valda pseudonymen icke lämnar rum för tvivel angående hans identitet, är skyddstidcn dock den som sägs under 1. Om upphovsmannen till ett anonymt eller pseudonymt verk röjer sin identitet under den ovan angivna perioden skall tilllämpas den skyddstid som sägs under 1. Unionsländerna är icke skyldiga att skydda anonyma eller pseudonyma verk beträffande vilka det är skälig anledning förmoda att deras upphovs-

188 Prop. 1973: 15 works in respect of which it is reasonable to presume that thcir author has bcen dead for fifty years. (4) It shall be a matter for legislation in the countries of the Union to determine the term of protection of photographic works and that of works of applied art in so far as they are protected as artistic works; however, this term shall last at least until the end of a period of twenty-five ycars from the making of such a work. (5) The term of proteetion subsequent to thc death of the author and the terms provided by paragraphs (2), (3) and (4) shall run from the date of dcath or of the event referred to in those paragraphs, but such terms shall always be deemcd to begin on the first of January of the year following the death or such event. (6) The countries of the Union may grant a term of protection in excess of those provided by the preccding paragraphs. (7) Those countrics of the Union bound by the Rome Act of this Convention which grant, in their national legislation in forcc at the time of signaturc of the present Act, shorter terms of protection than those provided for in the preceding paragraphs shallhave the right to maintain such terms when ratifying or acceding to the present Act. (8) In any case, the term shall be governed by the legislation of the country where protection is claimed, however, unless the legislation of that country sumcr que leur auteur est mort depuis cinquante am:. 4) Est rescrvee aux legislations des pays de!'union Ja faculte de regler la dun~~ de la proteetion des ceuvres photographiqucs et eelle des reuvrcs des arts appliques protegecs en tant qu'reuvres artistiqucs; toutefois, eett ~ duree ne pourra etre inferieure a une periode d ~ vingt-cinq ans a compter d ~ Ja realisation d'une telk ceuvre. 5) Le delai de protection postericur a la mort de rauteur et les dclais prevu> aux alincas 2), 3) ct 4) cidessus commencent a couri:r a compter de la mort ou de l'cvencment vise par ces alincas, mais la duree de ces dclais n'est calculee qu'a partir du premier janvicr de l'annee qui suit la mort ou lcdit evencment. 6) Les pays de \'Union ont la faculte d'accorder une duree de protection superieure a celles prcvues aux alineas preecdents. 7) Les pays de l'union lies par l' Acte de Rome de la prcsente Convcntion et qui accordent, dans lcur le gislation nationaje en vi- gueur au moment de b signature du present Acte, des durees införieure-s a cel- les prevues aux alincas prc- cedents ont la facu!t6 de les maintenir en adherant an present Acte ou en le rati- fiant. 8) Dans tous les cas, la. duree sera reglce par la loi du pays ou la protection sera reclamee; toutefois, ii. moins que la legislation de ce dernier pays n'en decide: 188 man är död sedan femtio år. 4. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma skyddstiden för fotografiska verk samt för verk av brukskonst i den mån dessa skyddas som konstverk; skyddstiden får likväl ej understiga en tid av tjugofem år från sådant verks tillkomst. 5. Skyddstid, som följer efter upphovsmannens död samt skyddstid som avses under 2., 3. eller 4. börjar löpa från dödsdagcn eller dagen för den händelse som avses i nämnda bestämmelser, men skyddstidens längd räknas från och med den 1 januari året efter det, då dödsfallet eller nämnda händelse inträffade. 6. Unionsländerna ~iger bestämma en längre skyddstid än den som anges i denna artikel. 7. De unionsländer som är bundna av denna konventions Romakt och som i sin nationella lagstiftning vid tiden för undertecknandet av nu ifrågavarande akt har kortare skyddstider än dem som anges i denna artikel äger behålla dessa skyddstider vid ratificering av eller anslutning till nu ifrågavarande akt. 8. Skyddstiden bestämmes alltid av lagen i det land där skydd påkallas men skall, såvida detta lands lagstiftning ej föreskriver annat, ej överskrida

189 Prop. 1973: 15 otherwise provides, the term shall not exceed the term fixed in the country of origin of tbe work. Article 7bis The provisions of the proceding Article shall also apply in the case of a work of joint authorship, provided that the terms measured from the death of the author shall be calculated from the death of the last surviving author. Article 8 Authors of literary and artistic works protccted by this Convention shall enjoy the exclusive right of making and of authorizing the translation of their works throughout the term of protcction of their rights in the original works. (2) It shall be a matter for Jegislation in the countries of the Union to permit the reproduction of such works in certain special cascs, provided that such reproduction does not conflict with a normal exploitation of the work and does not unreasonably prejudice the lcgitimate intcrests of thc author. (3) Any sound or visual recording shall be considerautrement, elle n'exccdera pas Ja durce fixce dans Je pays d'origine de l'ccuvre. Article 7bis Les dispositions de l'article prccedent sont egalement applicables lorsque le droit d'auteur appartient en commun aux collaborateurs d'une reuvre, sous rcserve que les dclais consecutifs a la mort de!'auteur soient ealcules a partir de la mort du dernier survivant des eollabornteurs. Article 8 Les auteurs d'reuvres littcraires et artistiques proteges par la presente Convention jouissent, pendant toute la duree de leurs droits sur l'ceuvre originale, du droit exclusif de faire ou d'autoriser Ja traduction de Jeurs ccuvres. 189 den skyddstid som gäller i verkets hemland. Artikel 7 bis Vad som föreskrives i föregående artikel äger även tillämpning när upphovsrätten gemensamt tillhör flera som samarbetat vid tillkomsten av ett verk, varvid dock skyddstid, som löper från upphovsmannens död, räknas från den sist avlidne medarbetarens död. Artikel 8 Upphovsmän till litterära och konstnärliga verk, som skyddas av denna konvention, äger under hela den tid deras rättigheter till originalverken består uteslutande rätt att översätta eller låta övers~itta sina verk. Article 9 (1) Authors of literary and artistic works protected by this Convention shall have thc exc!usivc right of authorizing thc reproduction of thesc works, in any manner or form. Article 9 1) Les auteurs d'revres litteraires et artistiques protcges par Ja prescnte Convention jouissent du droit exclusif d'autoriser Ja reproduction de ces reuvres, de quclque maniere et sous quelque forme que ce soit. 2) Est rcscrvce aux Jcgislations des pays de!'union la faculte de permettre la reproduction desditcs ccuvrcs dans certains cas speciaux, pourvu qu'une telle reproduction ne porte pas atteinte a l'exploitation normale de l'reuvre ni ne cause un prejudice injustific aux interets legitimes de!'auteur. 3) Tout enregistrement sonore ou visuel est consi- Artikel 9 1. Upphovsmän till litterära och konstnärliga verk, som skyddas av denna konvention, äger uteslutande rätt att låta mångfaldiga dessa verk på vad sätt eller i vilken form det vara må. 2. Det är förbehållet un ionsllindernas lagstiftning att tillåta mångfaldigande av verk som sägs under 1. i vissa särskilda fall_, förutsatt att sådant mångfaldigande icke gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och ej heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. 3. Varje ljud- eller bildupptagning anses som mång-

190 Prop.1973: ed as a reproduction for the purposes of this Convention. dere comme une reproduction au sens de la present ~ Convention. denna konven faldigande tion. Article 10 ( l) It shall be pcrmissible to make quotations from a work which has already becn Jawfully made available to the public, provided that their making is compatible with fair practice, and thcir extent does not exceed that justified by the purpose, including quotations from newspaper articles and pcriodicals in the form of press summaries. (2) It shall be a matter for Iegislation in the countrics of the Union, and for special agreements existing or to be concluded between them, to permit the utilization, to the extent justified by the purpose, of literary or artistic works by way of illustration in publications, broadcasts or sound or visual recordings for teaching, providcd such utilization is compatible witb fair practice. (3) Whesc use is made of works in accordance with the preceding paragraphs of this Article, mention shall be roade of the sourcc, and of the name of the author if it appears thcreon, Article JObis (1) It shall be a matter for lcgislation in the countrics of the Union to permit the reproduction by the press, the broadcasting or the communication to the public by wire of articles published in newspapers or Article 10 1) Sont Jicites les citation:; tirecs d'une reuvre, <leja rendue licitement accessible au public, a condition qu'elle:; soient conformes aux bons usages ct dans la mesurn justifiee par le but a at teindre, y compris les cita tions d'articles de journaux et recucils periodiques sous forme de revues de presse. 2) Est rcscrve l'cffet de la lcgislation des pays de!'union et des arrangements particuliers existants ou a. conclure entre eux, en ce qui conccrne la facultc d'utiliser licitement, dans la me- sure justifice par le but a atteindre, des reuvres Iitteraires ou artistiques a titre d'illustration de l'enseignement par le moyen de publications, d'emissions de radiodiffusion ou d'enregistrements sonores ou visucls, sous reserve qu'une telle utilisation soit conforme aux bons usages. 3) Les citations et utilisations visees aux alineas prccedents dcvront faire mention de la source et du nom de ['auteur, si ce nom figure dans la source. Article lobis 1) Est rcservee aux legislations des pays de l'union la faculte de permettre la reproduction par la presse, ou la radiodiffusion ou la transmission par fil au public, des articles d'aetualite de diseussion economique, Artikel Citat ur ett verk, som lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten, är tillåtna på villkor att de står i överensstämmelse med god sed och sker i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet; citat innefattar även lån ur tidnings- och tidskriftsartiklar i form av pressövcrsikter. 2. Unionsländerna får, genom sin lagstiftning eller genom sådana särskilda avtal dem emellan som för närvarande gäller eller kan slutas i framtiden, bestämma om rätten att i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet fritt nyttja litterära eller konstnärliga verk lån ur tidnings- och tidför att genom skrifter eller radioutsändningar eller ljudeller bildupptagningar illustrera undervisning, förutsatt att sådant nyttjande står i överensstämmelse med god sed. 3. Citat och nyttjande som avses i denna artikel skall åtföljas av uppgift om källan samt om upphovsmannens namn, om det förekommer där. Artikel lobis 1. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att tillåta mångfaldigande genom pressen samt radiosändning eller trådöverföring till allmänheten av tidnings- eller tidskriftsartik Iar i aktuella ekonomiska,

191 Prop.1973:15 periodicals on current economic, political or religious topics, and of broadcast works of the same character, in cases in which the reproduction, broadcasting or such communication thereof is not expressly rcserved. Nevcrtheless, the source must always be clearly indicated; the legal consequences of a breach of this obligation shall be determined by the lcgislation of the country where protection is claimed. (2) It shall also be a matter for legislation in the countries of the Union to dctermine thc conditions under which, for the purpose of rcporting current events by means of photography, cinematography, broadcasting or communication to the public by wire, Iiterary or artistic works scen or heard in the course of the cvent may, to the cxtent justificd by the informatory purpose, be reproduced and made available to the public. Article 11 (1) Authors of dramatic, dramatico-musical and musical works shall enjoy the exclusive right of authorizing: (i) the public performance of their works, including such public performance by any means or process; (ii) any communication to thc public of the performance of their works. (2) Authors of dramatic or dramatico-musical works shall enjoy, during thc full politique ou religieuse, publies dans des journaux ou recueils periodiques, ou des ceuvres radiodiffusees ayant le meme caractcre, dans les cas 011 la reproduction, la radiodiffusion ou ladite transmission n'en est pas expressemcnt reservee. Toutefois, la source doit toujours etre clairement indiqucc; la sanction de cette obligation est determinee par la legislation du pays ou la protection est rcclamee. 2) Il est egalemcnt reserve aux lcgislations des pays de!'union de regler les conditions dans lesquellcs, a l'occasion de comptes rendus des evenements d'actualite par le moyen de la photographic ou de la cincmatographic, ou par voie de radiodiffusion ou de transmission par fil au public, les ceuvrcs litteraires ou artistiques vucs ou entendues au cours de l'evcnement peuvent, dans Ja mesure justifiee par le but d'information a atteindre, etre reproduites et rendues accessibles au public. Article 11 1) Les auteurs d'ceuvres dramatiques, dramatico-musicales et musicales jouissent du droit exclusif d'autoriser: 1 la representation et l'execution publiques de leurs reuvres, y compris la representation et l'execution publiqucs par tous moyens ou procedes; 2 la transmission publique par tous moyens de la representation et de l'execution de leurs reuvres. 2) Les mcmes droits sont accordcs aux auteurs d'reuvres dramatiques ou drama- 191 politiska eller religiösa frågor samt radioprogram av samma karaktär, om icke uttryckligt förbehåll gjorts mot att de mångfaldigas eller framföres genom radiosändning eller överföring med tråd. Källan skall dock alltid tydligt anges; den rättsliga påföljden för det fall att denna skyldighet eftersättes bestämmes enligt lagen i det land där skydd påkallas. 2. Det är även förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma de villkor på vilka det skall vara tillåtet att i redogörelser för dagshändelser, som lämnas med hjälp av fotografi, film, radiosändning eller trådöverföring till allmänheten, mångfaldiga och för allmänheten göra tillgängliga litterära eller konstnärliga verk, som synes eller höres under dagshändelsen, i den omfattning som rättfärdigas av det informationssyfte som avses. Artikel Upphovsmän till dramatiska, musikaliskt-dramatiska och musikaliska verk äger uteslutande rätt: 1) att låta offentligt framföra sina verk, oavsett vilka medel eller metoder som kommer till användning vid sådant framförande; 2) att med vilket medel det vara må låta överföra sådant framförande till allmänheten. 2. Samma rättigheter tillkommer upphovsmän till dramatiska och musikaliskt-

192 Prop. 1973: 15 term of their rights in the original works, the same rights with respect to trans- 1 ations thcreof. Article 11 bis (1) Authors of literary and artistie works shall enjoy the exclusive right of authorizing: (i) the broadeasting of their works or the eomnrnnieation thereof to the public by any other means of wireless diffusion of signs, sounds or images; (ii) any communicat10n to the public by wire or by rcbroadcasting of the broadcast of the work, when this communication is made by an organization othcr than the original one; (iii) the public communication by loudspeaker or any other analogous instrument transmitting, by signs, sounds or images, the broadcast of thc work. (2) It shall be a matter for lcgislation in the countries of the Union to determine the conditions under which the rights mentioned in the preceding paragraph may be exercised, but these conditions shall apply only in the countrics where they have been prescribed. Thcy sha!l not in any circumstances be prejudicial to the moral rights of the author, nor to his right to obtain equitable remuneration which, in the absence of agreement, shall be fixed by competent authority. (3) In the absence of any contrary stipulation, permistico-musicales pendant toute Ja duree de leurs droits sur l'n~uvre orginalc, en ce qui concerne la traduction de leurs ceuvres. Article llbis 1) Les auteurs d'reuvre~; lirt eraires et artistiques jouissent du droit exclusif d'autoriser: 1 la radiodiffu.. sion de leurs amvres ou fa communication publiquc de: ces reuvres par tout autre: moyen servant a diffuser sans fil les signes, les som. ou les images; 2 toute communication publique, soit par fil, soit sans fil, de l'ceuvre radiodiffusee, lorsquc cettc communication est faite par un autre organisme que celui d'origine; 3 la communication publique, par haut-parleur ou par tout autre instrument analogue transmetteur de signes, de sons ou d'images, de l'ceuvre radiodiffusee. :'.) Il appartient aux legislations dcs pays de l'union de regler les conditions d'cxercicc dcs droits vises par l'alinfa 1) ci-dessus, mais ces conditions n'auront qu'un effct strictement limite au pays qui les aurait ctablies. Elles ne pourront en aucun cas porter atteinte au droit moral de l'autcur, ni au droit qui appartient a!'auteur d'obtenir une remuncration cquitable fixee, a dcfaut d'accord amiable, par l'autorite competente. 3) Sauf stipulation contrairc, unc autorisation ac- 192 dramatiska verk med avseende på översättningar av verken under hela den tid deras rättigheter till originalverken består, Artikel 11 bis L Upphovsmän till litterära och konstnärliga verk äger uteslutande rätt: 1) att låta utsända sina verk i radio eller att offentligt framföra verken genom varje annan anordning för trådlös utsändning av tecken, ljud eller bilder; 2) att låta med eller utan tråd offentligt återge radioutsändning av verket, när återgivandet anordnas av annat företag än det ursprungliga; 3) att låta genom högtalare eller annan liknande anordning för överföring av tecken, ljud eller bilder offentligt återge radioutsändning av verket. 2. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att fastställa villkoren för tillämpningen av de under 1. avsedda rättigheterna. Verkan av sådana villkor skall dock vara strängt begränsad till det land som uppställt dem. Dessa villkor får icke i något fall göra intrång i upphovsmannens ideella rätt och ej heller i hans rätt att erhålla skälig ersättning, vilken i avsaknad av överenskommelse bestämmes av behörig myndighet. 3. Där annat icke avtalats, innefattar tillstånd som

193 Prop.1973:15 sion grantcd in accordance with paragraph (1) of this Article shall not imply permission to rccord, by mcans of instruments rccording sounds or images, the work broadcast. It shall, however, be a mattcr for legislation in the countries of the Union to dctcrmine thc rcgulations for ephcmeral recordings made by a broadcasting organization by means of its own facilities and uscd for its own broadcasts. The prcservation of thesc recordings in official archives may, on the ground of their exccptional documentary character, be authorized by such legislation. cordee conformcment a l'alinea 1) du present article n'implique pas l'autorisation d'enregistrer, au moyen d'instruments portant fixation dcs sons ou des images, l'ceuvre radiodiffusec. Est toutefois rescrvc aux legislations des pays de l'union le regime des enregistrements cphcmcres effectucs par un organisme de radiodiffusion par ses propres moyens et pour ses emissions. Ces legislations pourront autoriser la conservation de ces enregistrements dans des archives officielles en raison de leur caractcre exceptionnel de documentation. 193 givits enligt bestämmelserna under 1. icke tillstånd att överföra radioutsändning av verket på anordning för upptagning av ljud eller bilder. Det är dock förbehållet unionsländernas lagstiftning att ge regler om efemära upptagningar, som göres av radioförctag med dess egna hjälpmedel och för dess egna utsändningar. Genom sådan lagstiftning får även medges att upptagningar, som äger ovanlig dokumentarisk karaktär, bevaras i officiella arkiv. Article 11 ter (1) Authors of literary works shall enjoy the exclusive right of authorizing: (i) the public recitation of thcir works, including such public recitation by any means or process; (ii) any communication to the public of the recitation of their works. (2) Authors of literary works shall enjoy, <luring the full term of their rights in the original works, thc same rights with respect to translations thereof. Article 12 Authors of literary or artistic works enjoy the exclusivc right of authorizing adaptations, arrangements and other alterations of their works. Article 13 (1) Each country of the Union may impose for itself reservations and conditions on the exclusive right 13 Riksdagen I saml. Nr 15 Article 11 ter 1) Les auteurs d'ceuvrcs litteraires jouissent du droit cxclusif d'autoriser: 1 la recitation publique de leurs ceuvrcs, y compris la recitation publique par tous moyens ou procedes; 2 la transmission publique par tous moyens de la recitation de lcurs ceuvres. 2) Les mcmcs droits sont accordes aux auteurs d'ceuvres litteraircs pendant toute la duree de leurs droits sur l'ceuvrc originalc, en ce qui conccrne la traduction de Jeurs ceuvres. Article 12 Les auteurs d'ceuvres litteraircs ou artistiques jouissent du droit exclusif d'autoriser les adaptations, arrangements et autres transformations de leurs ceuvrcs. Article 13 1) Chaque pays de l'union peut, pour ce qui le concerne, ctablir des reserves et conditions relatives Artikel llter 1. Upphovsmän till litterära verk äger uteslutande rätt: 1) att låta offentligt uppläsa sina verk, oavsett vilka medel eller metoder som därvid kommer till användning; 2) att med vilket hjälpmedel det vara må låta överföra sådan uppläsning till allmänheten. 2. Samma rättigheter tillkommer upphovsmän till litterära verk med avseende på översättningar av verken under hela den tid deras rättigheter till originalverken består. Artikel 12 Upphovsmän till litterära eller konstnärliga verk äger uteslutande rätt att låta bearbeta, arrangera eller på annat sätt omforma sina verk. Artikel Varje unionsland kan för sitt vidkommande uppställa förbehåll och villkor beträffande den utcslutan-

194 Prop. 1973: 15 granted to the author of a musical work and to the author of any words, the recording together with the musical work has alrcady bcen authorized by the latter, to authorize the sound recording of that musical work, togcthcr with such words, if any; but all such reservations and conditions shall apply only in the countries which have imposed them and shall not, in any circumstanccs, be prcjudical to the right of thcsc authors to obtain equitable remuncration which, in thc abscnce of agreemcnt, shall be fixed by competent authority. (2) Recordings of musical works roade in a country of the Union in accordance with Article 13(3) of the Conventions signed at Rome on June 2, 1928, and at Brussels on June 26, 1948, may be reproduced in that country without thc permission of thc author of thc musical work until a date two ycars aftcr that country becomcs bound by this Act. (3) Recordings roade in accordance with paragraphs (1) and (2) of this Article and imported without permission from the parties concerned into a country wherc they are treated as infringing recordings shall be liable to seizure. Article 14 (1) Authors of literary or artistic works shall havc thc exclusive right of authorizing: au droit exclusif de l'au tcur d'une ceuvre musicak et de!'auteur dcs paroles, dont l'cnregistremcnt avec: l'reuvre musicale a deja cte: autorisc par ce dernier, d'autoriser l'enregistrcmcnt sonorc de ladite ceuvre mu.. sicalc, avec, le cas echeant les parolcs; mais toutes rc.. serves et conditions de cettf: nature n'auront qu'un effct strictemcnt limitc au pays qui les aurait etablics et Il(: pourront en aucun cas por.. ter atteinte au droit qui ap.. partient a!'auteur d'obtenir une remuncration equitablc: fixec: a defaut d'accord. amiable, par l'autorite com- petentc. 2) Les enrcgistrements d'reuvres musicales qui au-' ront etc rfalises dans Ull pays de l'union conforme- ment a l'article 13.3) de~. Conventions signees a Rome: le 2 juin 1928 et a Bruxelle~. le 26 juin 1948 pourront,. dans ce pays, faire l'objet de rcproductions sans le: conscntemcnt de!'auteur df: l'reuvre musicalc jusqu'å l'cxpiration d'une periodc de: dcux annees a partir de la. date a laquclle Iedit pay~. devient lie par le present Actc. 3) Les enregistremcnt~; faits en vertu des alinfas 1) et 2) du present article et importes, sans autorisation dcs parties intercssees, dam. un pays ou ils ne scraicnt pas licites, pourront y etre saisis. Article 14 1) Les auteurs d'reuvres litteraires ou artistiques ont le droit cxclusif d'autoriscr : 1!'adaptation et la rcpro- 194 de rätten för upphovsman till musikaliskt verk och för upphovsman till beledsagande text vilken redan tidigare lämnat tillstånd till upptagning av texten tillsammans med musiken att låta utföra ljudupptagningar av nämnda musikaliska verk, i förekommande fall jämte texten. Verkan av sådana förbehåll och villkor skall dock vara strängt begränsad till det land som uppställt dem och får icke i något fall göra intrång i upphovsmannens rätt att erhålla skälig ersättning, vilken i avsaknad av överenskommelse bestämmes av behörig myndighet. 2. Upptagningar av musikaliska verk som utförts i ett unionsland i enlighet med artikel 13: 3. i de konventioner som undertecknats i Rom den 2 juni 1928 och i Bryssel den 26 juni 1948 får inom vederbörande land bli föremål för mångfaldigande utan samtycke av upphovsmannen till det musikaliska verket under en tid av två år från den dag då vederbörande land blir bundet av denna akt. 3. Upptagningar, som utförts med stöd av bestämmelserna under 1. och 2. och som utan vederbörandes medgivande införts i ett land, där de icke är tilllåtna, kan där tagas i beslag. Artikel Upphovsmän till litterära eller konstnärliga verk äger uteslutande rätt: 1) att låta bearbeta och återge

195 Prop.1973:15 (i) the cinematographic adaption and reproduction of these works, and the distribution of the works thus adapted or reproduced; (ii) the public performance and communication to the public by wire of the works thus adapted or reproduced. (2) The adaption into any other artistic form of a cincmatographic production dcrived from literary or artistic works shall, without prejudice to the authorization of the author of the cinemtographic production, remain subject to the authorization of the authors of the original works. (3) The provisions of Articlc 13 (1) shall not apply. Article I 4bis (1) Without prejudice to the copyright in any work which may have becn adaptcd or reproduced, a cinematographic work shall be protectcd as an original work. The owner of copyright in a cincmatographic work shall enjoy the same rights as the author of an original work, including the rights referred to in thc preccding Article. (2) ( a) Ownership of coryright in a cinematographic work shall be a matter for Icgislation in the country where protection is claimed. (b) Howevcr, in the countries of the Union which, by legislation, indude among the owners of copyright in a cincmatographic work authors who duction cinematographiques de ces reuvres et la mise en circulation dcs reuvres ainsi adaptees ou reproduites; 2 la representation et l'exccution publiques et la transmission par fil au public des reuvres ainsi adaptees ou reproduites. 2) L'adaptation sous toute autre forme artistique des realisations cincmatographiques tirces d'reuvres litteraires ou artistiques reste soumise, sans prejudice de l'autorisation de leurs auteurs, a l'autorisation des auteurs des reuvres originales. 3) Les dispositions de l'artide 13.1) ne sont pas applicables. Article 14bis 1) Sans prejudice des droits de!'auteur de toute reuvre qui pourrait avoir etc adaptee ou reproduite, l'reuvre cinematographique est protegee comme une reuvre originale. Le titulaire du droit d'auteur sur l'ceuvre cinematographique jouit des memes droits que l'auteur d'une reuvre orginale, y compris les droits vises a l'artide precedent. 2) a) La determination des titulaires du droit d'auteur sur l'reuvre cinematographique est reservee a Ja Jegislation du pays ou la protection est reclamce. b) Toutefois, dans les pays de l'union ou la legislation reconnait parmi ces titulaires les auteurs des contributions apportees a la realisation de l'ceuvre cinema- 195 verken genom film samt at'. låta sprida sålunda bearbetade eller återgivna verk; 2) att låta offentligt framföra samt genom tråd till allmänheten överföra sålunda bearbetade eller återgivna verk. 2. För bearbetning i varje annan konstnärlig form av filmalster som bygger på litterära eller konstnärliga verk fordras tillstånd av originalverkets upphovsman utan att detta inskränker den rätt som tillkommer upphovsmannen till filmalstret. 3. Bestämmelserna i artikel äger icke tillämpning i fall som avses i denna artikel. Artikel 14bis 1. Utan inskränkning i de rättigheter som tillkommer upphovsman till verk som kan ha blivit bearbetat eller återgivet skyddas filmverk som originalverk. Innehavaren av upphovsrätten till filmverket åtnjuter samma rättigheter som upphovsmannen till ett originalverk, däri inbegripet de rättigheter som avses i föregående artikel. 2. a) Det är förbehållet lagstiftningen i det land där skydd påkallas att bestämma vilka personer som är innehavare av upphovsrätt till filmverk. b) I de unionsländer, vilkas lagstiftning bland rättsinnehavare till filmverk räknar upphovsmän som lämnat bidrag till filmverkets framställning, kan dessa

196 Prop.1973:15 have brought contributions to the making of the work, such authors, if they have undertaken to bring such contributions, may not, in the absence of any contrary or special stipulation, object to thc reproduction, distribution, public performance, communication to the public by wire, broadcasting or any other communication to the public, or to thc subtitling or dubbing of texts, of thc work. (c) The question whether or not the form of the undcrtaking referred to above should, for the application of thc prcceding subparagraph (b), be in a written agrcement or a written act of the same effect shall be a matter for the legislation of the country where the makcr of the cinematographic work has his headquarters or habitual residence. Howcver, it shall be a mattcr for the legislation of the country of the Union whcrc protection is claimed to provide that the said undertaking shall be in a writtcn agreement or a written act of the same effect. The countries whose legislation so providcs shall notify the Director General by means of a written declaration, which will be immediately communicated by him to all the other countries of the Union. ( d) By "contrary or special stipulation" is meant any restrictive condition which is relevant to the aforcsaid undcrtaking. tographique, ceux-ci, s'ils se sont engages a apporter de telles contributions, ne pourro:nt, sauf stipulation contraire ou particuliere, s'opposer a la reproduetion, la misc en circulation, la representation et l'execution publiques, la transmission par fil au public, la radiodiffusion, la communication au public, le sous-titrage et le doublage des textes, de l'reuvre: cinematographique. c) La question de savoir si la forme de l'engagement vise ci-dessus doit, pour l'applieation du sousalinea b) precedent, etre ou non un contrat ecrit ou un aete eerit equivalent est reglee par la legislation du pays de l'union ou Je producteur de l'reuvre cinematographique a son siege ou sa residenee habituelle. Est toutefois reservee a la legislation du pays de l'union ou la protection est reclamee la faculte de prevoir que cet engagement doit ctre un contrat ecrit ou un acte ecrit equivalent. Les pays qui font usage de cette faculte devront le notifier au Directeur general par une declaration ecrite qui sera aussitöt communiquee par ce dernier a tous les autres pays de l'union. d) Par «stipulation contraire ou particuliere», il faut cntendre toute condition restrictive dont peut etrc assorti ledit engagement. 196 upphovsmän dock icke motsätta sig filmverkets mångfaldigande, spridning, offentliga framförande, överföring till allmänheten med tråd, utsändning genom radio samt återgivande till allmänheten och ej heller återgivande av talade inslag i text eller översättning av dem till annat språk, allt dock under förutsättning att nämnda upphovsmän åtagit sig att lämna bidrag som nu sagts och ingen överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll träffats. c) Det ankommer på lagstiftningen i det unionsland där filmverkets producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort att bestämma om åtagande som avses under b) skall vara skriftligt avtal eller innefattas i en därmed likvärdig skriftlig handling. Emellertid kan i lagstiftningen i det unionsland där skydd påkallas bestämmas, att sådant åtagande skall vara skriftligt avtal eller innefattas i en därmed likvärdig skriftlig handling. De länder som gör bruk av denna rätt skall skriftligen meddela generaldirektören, varom denne genast underrättar alla andra unionsländer. d) Med "överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll" avses varje inskränkande villkor som kan vara fogat till åtagande som nyss sagts.

197 Prop. 1973: 15 (3) Unlcss the national legislation provides to the contrary, the provisions of paragraph (2) (b) above shall not be applicable to authors of scenarios, dialogues and musical works created for the makring of the cinematographic work, or to the principal director thercof. However, those countrics of the Union whose legislation does not contain rules providing for the application of the said paragraph (2) (b) to such director shall notify the Director General by means of a written declaration, which will be immediately communicated by him to all the other countries of the Union. 3) A moins que la Jegislation nationale n'en decide autrement, les dispositions de l'alinea 2) b) ci-dessus ne sont applicables ni aux auteurs des scenarios, des dialogues et des reuvres musicales, crees pour Ja realisation de l'reuvre cinematographique, ni au realisateur principal de celle-ci. Toutefois, les pays de l'union dont la legislation ne contient pas des dispositions prevoyant J'application de l'alinea 2) b) precite audit realisateur devront le notifier au Directeur general par une declaration ecrite qui sera aussitöt communiquee par ce dernier a tous les autrcs pays de l'union Om icke annat föreskrives i den inhemska lagstiftningen äger bestämmelserna under 2. b) icke tilllämpning på upphovsmän till scenariotexter, dialoger och musikaliska verk, som skapats särskilt för framställningen av filmverket, och ej heller på dettas huvudregissör. Emellertid skall de unionsländer, vilkas lagstiftning ej innehåller bestämmelser om tillämpning av stadgandena under 2. b) på huvudregissören, skriftligen meddela generaldirektören, varom denne genast underrättar alla andra unionsländer. Article 14ter (1) The author, or after his death the persons or institutions authorized by national legislation, shall, with respect to original works of art and original manuscripts of writers and composcrs, enjoy the inalicnable right to an interest in any sale of the work subsequent to the first transfer by the author of thc work. (2) The protection provided by the preceding paragraph may be claimed in a country of thc Union only if legislation in the country to which the author belongs so permits, and to the extent permitted by the country whcre this protection is claimed. (3) The procedure for collection and the amounts Article 14ter 1) En ce qui concerne les reuvres d'art originales et les manuscrits originaux des ecrivains et compositeurs,!'auteur - ou, aprcs sa mo1t, les personnes ou institutions auxquelles la lcgislation nationale donne qualite - jouit d'un droit inalienable a etre interesse aux operations de vente dont l'reuvre est l'objet apres la premicre cession operee par l'auteur. 2) La protection prcvue a l'alinea ci-dessus n'est exigible dans chaque pays de l'union que si la legislation nationale de!'auteur admet cette protection et dans la mesure ou le permet la legislation du pays ou cette protection est reclamec. 3) Les modalites et les taux de la perception sont Artikel 14ter 1. I fråga om originalkonstverk samt författares och kompositörers originalmanuskript äger upphovsmannen - eller, efter hans död, de personer eller institutioner som den nationella lagstiftningen bestämmer - en icke överlåtbar rätt till del i de försäljningar av verket, som företages sedan upphovsmannen själv avhänt sig detta. 2. Skydd som sägs under 1. kan påkallas endast om lagstiftningen i det land upphovsmannen tillhör medger sådant skydd och endast i den utsträckning, som medges av lagstiftningen i det land där anspråk framställes. 3. Närmare regler om beloppens erläggande och om

198 Prop.1973: shall be matters for determination by national legislation. determincs par chaque legislation nationale. deras storlek ges lands lagstiftning. varje Article 15 (1) In order that the author of a literary or artistic work protected by this Convention shall, in the absence of proof to the contrary, be regarded as such, and consequently be entitled to institute infringement proceedings in the countries of the Union, it shall be sufficient for his name to appear on the work in the usual manner. This paragraph shall be applicable even if this name is a pseudonym, where the pseudonym adopted by the author leaves no doubt as to his identity. (2) The person or body corporate whose name appears on a cinematographic work in the usual manner shall, in the absencc of proof to the contrary, be presumed to be the maker of the said work. (3) In the case of anonymous and pseudonymous works, other than those referred to in paragraph (1) above, the publisher whose name appears on the work shall, in the absence of proof to the contrary, be deemed to represent the author, and in this capacity he shall be entitled to protect and enforce the author's rights. The provisions of this paragraph shall ceasc to apply when the author revcals his identity and establishes bis claim to authorship of the work. (4) ( a) In the case of unpublished works where the Ari'icle 15 l) Pour que les auteurs des ceuvres litteraires ct artistiques proteges par la presente Convention soient, sauf preuve contraire, consid1~r6s comme tels et admis en consequence devant les tribunaux des pays de l'union a ex:ercer des poursui1es contre les contrefacteurs, il suffit que Je nom soit indique sur l'ceuvre en la maniere usitee. Le present alinfa est applicable, meme si ce nom est un pseudonyme, des lors que le pseudonyme adopte par!'auteur ne laisse aucun doute sur son identite. 2) Est presum6 producteur de l'ceuvre cinematographique, sauf preuve contraire, la personnc physique ou morale dont le nom est indique sur ladite ceuvre en la maniere usitee. 3) Pour les ceuvres anonymes et pour les reuvres pscudonymcs autres que celles dont il est fait mention a l'alinea 1) ci-dessus, l'editeur dont le nom est indique sur l'c:cuvre est, sans autre preuve, repute rcpresenter!'auteur; en cette qualite, il est fonde a sauvegarder et a fair:.! valoir les droits de cefoi-ci. La disposition du prb:ent alinea cesse d'etre applicable quant l'auteur a rcvfle son identite et justifie de sa qualite. 41 a) Pour les reuvres non publiees dont l'identite de Artikel För att upphovsmän till litterära och konstnärliga verk, som skyddas genom denna konvention, skall, till dess motsatsen bevisats, anses som upphovsmän och följaktligen äga att vid unionsländernas domstolar föra talan mot dem som olovligen eftergjort verken, är det tillräckligt att namnet på sedvanligt sätt angivits på verket. Denna bestämmelse är tillämplig även om namnet är en pseudonym, om den av upphovsmannen antagna pseudonymen icke lämnar rum för tvivel angående hans identitet. 2. Till dess motsatsen bevisats skall den fysiska eller juridiska person, vars namn på brukligt sätt angivits på filmverk, anses vara verkets producent. 3. I fråga om anonyma verk och andra pseudonyma verk än sådana som avses under 1. anses den förläggare, vars namn angivits på verket, utan annat bevis företräda upphovsmannen och i denna egenskap vara behörig att tillvarataga och göra gällande dennes rättigheter. Vad som sägs i detta stycke upphör att vara tillämpligt, när upphovsmannen röjer sin identitet och styrker sin egenskap av upphovsman till verket. 4. a) För icke publicerade verk, vilkas upphovsman är

199 Prop.1973:15 identity of the author is unknown, but wherc there is every ground to presume that hc is a national of a country of the Union, it shall be a mattcr for Jegislation in thc country to designate the competent authority which shall represent thc author and shall be entitled to protect and enforce his rights in the countrics of thc Union. (b) Countries of the Union which make such designation under the terms of this provision shall notify the Dircctor General by means of a writtcn declaration giving full information concerning the authority thus designated. The Director General shall at oncc communicate this declaration to all other countries of the Union. Article 16 (1) lnfringing copics of a work shall be liable to seizurc in any country of the Union whcre the work enjoys legal protection. (2) The provisions of the preceding paragraph shall also apply to reproductions coming from a country where thc work is not protectcd, or has ceased to be protected. (3) The scizure shall take place in accordance with the legislation of each country. Article 17 The provisions of this Convention cannot in any way affect thc right of the Government of each country of the Union to permit, to control, or to prohibit, by Jegislation or regulation, the circulation, presentation, or!'auteur est inconnue, mais pour lesqucllcs il y a tout lieu de prcsumcr que cet auteur est ressortissant d'un pays de!'union, il est reserve a la lcgislation de ce pays la faculte de designer l'autorite competente representant cet auteur et fondec a sauvegarder et a faire valoir les droits de cclui-ci dans les pays de!'union. b) Les pays de!'union qui, en vertu de cctte disposition, procederont a une tcllc designation, le notificront au Directeur general par une dcclaration 6crite ott seront indiques tous renseigncmcnts relatifs a l'autorite ainsi designcc. Le Dirccteur general communiqucra aussitöt cette dcclaration a tous les autres pays de!'union. Article 16 1) Toute reuvre contrefaite pcut ctre saisic dans les pays de!'union ou l'reuvre originalc a droit a la protcction legalc. 2) Les dispositions de l'alin6a prcccdcnt sont egalemcnt applicablcs aux reproductions provenant d'un pays ou l'reuvre n'cst pas prot6gee ou a cesse de l'etre. 3) La saisie a lieu conformcment a Ja legislation de chaquc pays. Article 17 Les dispositions de la presente Convention nc peuvcnt porter prejudice, en quoi que cc soit, au droit qui apparticnt au Gouvcrnement de chacun dcs pays de l'union de pcrmettrc, de surveiller ou d'intcrdirc, par 199 okänd men beträffande vilka det är skälig anledning antaga att upphovsmannen tillhör ett unionsland, är det förbehållet lagstiftningen i detta land att utse behörig myndighet som skall företräda upphovsmannen och ha rätt att bevaka och utöva dennes rättigheter i unionsländerna. b) De unionsländer som i kraft av detta stadgande utser myndighet att fullgöra uppgifter som nyss sagts skall lämna generaldirektören skriftligt meddelande härom, i vilket alla uppgifter om den sålunda utsedda myndigheten skall finnas intagna. Generaldirektören skall genast underrätta alla andra unionsländer härom. Artikel Varje olovligen eftergjort verk kan tagas i beslag i de unionsländer, där originalverket har rätt till lagligt skydd. 2. Vad som sägs under 1. äger tillämpning även i fråga om exemplar, som härrör från ett land, där verket saknar skydd eller detta har upphört. 3. Beslag äger rum i överensstämmelse med varje lands lagstiftning. Artikel 17 Bestämmelserna i denna konvention inskränker icke i något avseende rätten för varje unionslands regering att genom lagstiftnings- eller polisåtgärder tillåta, övervaka eller förbjuda att sådana verk eller alster spri-

200 Prop. 1973: 15 exhibition of any work or production in rcgard to which the competent authority may find it necessary to exercise that right. Article 18 (1) This Convention shall apply to all works which, at the moment of its coming into forcc, have not yet fallen into the public domain in the country of origin through the expiry of the term of protection. (2) If, howcver, through the expiry of thc term of protection which \vas previously granted, a work has fallen into the public domain of the country where protcction is claimcd, that work shall not be protected anew. (3) The application of this principle shall be subject to any provisions contained in special conventions to that effcct existing or to be concludcd between countries of the Union. In thc absencc of such provisions, the respcctive countrics shall dctcrminc. each in so far as it is conccrncd, the conditions of application of this principic. (4) The preceding provisions shall also apply in the case of new accessions to thc Union and to cascs in which protection is cxtcndcd by the application of Article 7 or by the abandonment of reservations. Article 19 The provisions of this Convcntion shall not prede:; mesures de Jegislation ou de police interieure, la circulation, la rcpresenta tion,!'exposition de tout ouvrage ou production [L l'egard desquels l'autoriti: compctcnte aurait il exer cer ce droit. Article 18 1) La prcscnte Conven tion s'applique a toutes les reuvrcs qui, au moment de son entrce en vigueur, ne sont pas encorc tombce~; dans le domaine public de leur pays d'origine par l'ex piration de la durcc de la protection. 2) Cepcndant, si une reuvre.. par l'expiration de la duree de Ja protcction qu i lui etait anterieurcment re connue, est tombce dans le domaine public du pays oi:i la protection est reclamee, cette reuvre n'y sera pas pro tegce a nouveau. 3) L'application de ct: principc aura licu confor.. memcnt aux stipulations contenues dans les convcn.. tions speciales existantes ou il conclure a cct effet entrt: pays de l'union. A dcfaut: de scmblablcs stipulations., les pays respectifs rcglcront. chacun pour ce qui le con cerne, les modalitcs relatives il cctte application. 4) Les dispositions qui preccdent s'appliqucnt egalement en cas de nouvclles accessions a l'union et dans le cas ou la protection serait etcndue par application de l'article 7 ou par abandon de reserves. Article 19 Les dispositions de Ja prcsentc Convention n'em- 200 des, framföres eller utställes i fråga om vilka behörig myndighet har att utöva sådan rätt. Artikel Denna konvention är tillämplig på alla verk som vid tiden för dess ikraftträdamle ännu icke blivit allmän egendom i sitt hemland genom att skyddstiden utlöpt. 2. Om emellertid ett verk, genom att den verket förut tillkommande skyddstiden utlöpt, blivit allmän egendom i det land där skydd påkallas, blir verket icke ånyo föremål för skydd i nämnda land. 3. Tillämpningen av denna grundsats skall äga rum enligt bestämmelser i de särskilda konventioner, som för detta ändamål är eller framdeles kan komma att slutas mellan unionshinder. Saknas sådana bestämmelser, skall vederbörande Hinder, vart och ett för sitt vidkommande, fast~tälla sättet för grundsatsens tillämpning. 4. Föregående hcstämmelser skall även tillämpas då nytillträdande länder ansluter sig till unionen samt i det fall då skyddet utsträckes enligt artikel 7 eller genom avstående från förbehåll. Artikel 19 Bestämmelserna i denna konvention utgör icke hin-

201 Prop. 1973: 15 clude the making of a claim to the benefit of any greater protection which may be granted by legislation in a country of the Union. Article 20 The Governments of the count1ies of the Union reserve the right to enter into special agreements among themselves, in so far as such agrecments grant to authors more extensive rights than those granted by the Convention, or contain other provisions not contrary to this Convention. The provisions of existing agreements which satisfy these conditions shall remain applicablc. Article 21 (1) Special prov1s10ns regarding developing countries are included in the Appe;1dix. {~) Subject to the provisions cf Article 28 (1) (b), the Appendix forms an integral part of this Act. Article 22 (1) ( a) The Union shall have an Assembly consisting of those countries of the Union which are bound by Articles 22 to 26. (b) The Government of cach country shall be represented by one delegate, who may be assisted by alternate delcgates, advisors, and experts. ( c) The expenses of each delegation shall be borne by the Governmcnt which has appointed it. (2) (a) The Assembly shall: (i) deal with alj matpechent pas de revendiquer l'application de dispositions plus larges qui seraient edictees par la legislation d'un pays de!'union. Article 20 Les Gouvernements des pays de l'union se rcservent le droit de prendre entre eux des arrangemcnts particuliers, en tant que ces arrangements confäreraient aux auteurs des droits plus etendus que ceux accordes par la Convention, ou qu'ils renfermeraient d'autres stipulations non contraires a la presente Convention. Les dispositions des arrangements existants qui repondent aux conditions precitees restent applicables. Article 21 1) Des dispositions particulicres concernant les pays en voie de developpement figurent dans l'anncxe. 2) Sous rcserve des dispositions de l'article 28.1) b), l'annexe forme partie integrante du present Acte. Article 22 1) a) L'Union a une Assemblee composee des pays de!'union lies par les articlcs 22 a 26. b) Le Gouvernement de ehaque pays est rcprcsente par un delegue, qui peut etre assiste de suppleants, de conseillers et d'cxperts. c) Les depenses de chaque delegation sont supportces par le Gouverncment qui l'a designee. 2) a) L'Assemblee: i) traite de toutes les 201 der mot att påkalla tillämpning av sådana mera vittgående bestämmelser som kan vara föreskrivna i visst unionslands lagstiftning. Artikel 20 Unionsländernas regeringar förbehåller sig rätt att sinsemellan träffa särskilda överenskommelser, i den mån dessa tillerkänner upphovsmännen mera vid.sträckta rättigheter än dem som är bestämda i konventionen eller i övrigt innehåller best~immelser vilka icke strider mot denna konvention. De föreskrifter i gällande överenskommelser, som uppfyller nämnda betingelser, skall fortfarande äga tillämpning. Artikel Särskilda bestämmelser om utvccklingsländcrna har intagits i bihanget. 2. Med förbehåll för besfämmelserna i artikel 28: 1. b) utgör bihanget en integrerande del av denna akt. Artikel a) Unionen skall ha en församling bestående av de unionsländer som är bundna av artiklarna b) Varje lands regering skall företrädas av ett ombud, som kan bistås av biträdande ombud, rådgivare och sakkunniga. c) Kostnaderna för varje delegation skall bäras av den regering som utsett delegationen. 2. a) Församlingen skall i) behandla alla frågor

202 Prop. 1973: 15 ters concerning the maintcnance and developmcnt of the Union and the implementation of this Convention; (ii) give dircctions concerning the preparation for confcrences of revision to the Intcrnational Burcau of Jntellectual Property (thercinafter designatcd as "the International Burcau") refcrred to in thc Convention Establishing thc World Intellcctual Property Organization (hereinafter designated as "the Organization"), due account being taken of any comments madc by those countries of the Union which are not bound by Articlcs 22 to 26; (iii) review and approvc thc reports and activities of the Dircctor General of the Organization concerning the Union, and give him all neccssary instructions concerning mattcrs within the competence of the Union; (iv) elect the mcmbers of thc Exccutive Committce of the Assembly; (v) revicw and approve thc reports and activities of its Executive Committcc, and give instructions to such Committee; (vi) dctcrmine the program and adopt the triennial budget of the Union, and approve its final accounts; (vii) adopt the financial regulations of the Union; (viii) cstablish such committees of experts and working groups as may questions concernant le maintien ct le dcveloppc ment de!'union et l'ap plication de la presentc Convention; ii) donne au Bureau international de Ja pro- pricte intellectuelle (ci apres denomme «Je Bu reau international») vist: dans la Convention insti tuant!'organisation Mon.. diale de la Propriete In.. tellectuelle (ci-aprcs de.. nommee «l'organisa.. tion») dcs dircctives eon cernant la preparatioe des conferences de revi- sion, compte etant du- ment tcnu dcs observations des pays de!'union qui ne sont pas lies par les articles 22 a 26; iii) examine et approuvc les rapports et le5 activites du Dirccteur general de!'organisation rclatifs a!'union et lui donne toutes directives utiles concernant les questions de Ja competencc de l'union; iv) elit les membres du Comite executif de l'assemblee; v) cxamine et approuve les rapports ct les activites de son Comite executif et lui donne des directives; vi) arrcte le programme, adopte Je budget triennal de!'union ct approuve ses comptes de clöture; vii) adopte le reglement financier de!'union; viii) cn~e les comites d'experts et groupes de travail qu'elle juge utiles 202 rörande vidmakthållandet och utvecklingen av unionen samt angående till Jämpningcn av denna konvention, ii) ge anv1snmgar åt den internationella byrån för intellektuell iiganderätt (hädanefter kallad "internationella byrån"), som avses i konventionen om upprättande av världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (hädanefter kallad "organisationen"), rörande förberedandet av revisionskonferenscr, varvid vederbörlig hänsyn skall tagas till de synpunkter som framlägges av de unionsländer vilka ej är bundna av artiklarna 22-26, iii) granska och godkänna de verksamhetsberättelser som avges av organisationens generaldirektör ävensom dennes f1tgärder i avseende på unionen samt ge honom alla erforderliga instruktioner i frågor som faller inom unionens verksamhetsområde, iv) välja medlemmar till församlingens exekutivkommittc, v) granska och godkänna exckutivkommittens verksamhetsberättelscr och åtgärder samt ge kommitten instruktioner, vi) fastställa unionens program och antaga dess treårsbudget samt godkänna dess räkenskaper, (vii) antaga unionens räkenskapsrcglcmcnte, viii) upprätta sådana expertkommittccr och arbetsgrupper som kan an-

203 Prop.1973:15 be necessary for the work of the Union; (ix) determine which countries not members of thc Union and which intergovernmental and international non-govemmental organizations shall be admitted to its meetings as observers; (x) adopt amcndments to Articles 22 to 26; (xi) take any other appropriate action designed to further the objectives of the Union; (xii) exercise such other functions as are appropriate under this Convention; (xiii) subject to its aeceptance, exercise sueh rights as are given to it in the Convention estab!ishing the Organization. (b) With respect to matters which are of interest also to other Unions administered by the Organization, the Assembly shall make its decisions after having heard the advice of the Coordination Committee of the Organization. (3) (a) Each country rnember of the Assembly shall have one vote. (h) One-half of thc countries members of the Assembly shall constitute a quorum. ( c) N otwithstanding the provisions of subparagraph (b), if, in any session, the number of countries represented is less than onehalf but equal to or more than one-third of the countries members of the Asa la realisation des objectifs de!'union; ix) dccide quels sont les pays non membres de l'union et quelles sont les organisations intergouvernementales et internationalcs non gouvernementales qui peuvent etre admis a ses reunions en qualitc d'observateurs; x) adopte les modifications des articles 22 a 26; xi) entreprend toute autre action appropriee en vue d'atteindre les objectifs de!'union; xii) s'aequitte de toutes autres tiiches qu'implique Ja presente Convention; xiii) exeree, sous reserve qu'elle les accepte, les droits qui lui sont confän~s par Ja Convention instituant!'organisation. b) Sur les questions qui interessent cgalement d'autres Unions administrees par!'organisation, l'assemblee statue connaissance prise de l'avis du Comite de coordination de!'organisation. 3) a) Chaque pays membre de I' Assemblee dispose d'une voix. b) La moitie des pays membres de I' Assemblee constitue le quorum. c) Nono!Jstant les dispositions du sous-alinea b), si, lors d'une session, le nombre des pays representes est infcrieur a la moitie mais egal ou superieur au tiers des pays membres de!'assemblee, cclle-ci peut pren- 203 ses påkallade för unionens arbete, ix) bestämma vilka Jändet utanför unionen och vilka mellanstatliga oer internationella icke statliga organisationer, som skall få vara närvarande som observatörer vid församlingens möten, x) antagna ändringar av artiklarna 22-26, xi) vidtaga varje annan lämplig åtgärd som avser att främja unionens syften, xii) utföra sådana andra uppgifter och åligganden som följer av denna konventions bestämmelser, xiii) utöva sådana rättigheter som med dess godkännande tilldelas församlingen genom konventionen om upprättandet av organisationen. b) I frågor av intresse även för andra av organisationen administrerade unioner skall församlingen fatta sina beslut efter att ha rådfört sig med organisationens samordningskommittc. 3. a) Varje land som är medlem av församlingen skall ha en röst. b) Församlingen är beslutmässig, när hälften av antalet länder som är medlemmar av denna är närvarande. c) Utan hinder av vad som sägs i b) får församlingen fatta beslut, om vid något möte antalet företrädda länder är mindre än hälften men utgör en tredjedel eller mer av församlingens medlemsstater; med

204 Prop.1973:15 scmbly, thc Asscmbly may make decisions but, with the cxception of decisions concerning its own procedurc, all such decisions shall take effect only if the following conditions are fulfilled. The International Bureau shall communicate the said decisions to the countries mcmbers of thc Asscmbly which were not represented and shall invite them to express in writing their vote or abstention within a period of threc months from the date of the communication. If, at the expiration of this period, the number of countries having thus expressed their vote or abstention attains the number of countries which was lacking for attaining the quorum in the session itself, such decisions shall take cffect provided that at the same time the rcquircd majority still obtains. ( d) Subject to the provisions of Articlc 26 (2), the decisions of the Assembly sha\i requirc two-thirds of the votes cast. ( e) Abstentions shall not be considcred as votes. (/) A delegatc may represent, and vote in thc name of, one country only. ( g) Countries of thc Union not members of the Asscmbly shall be admitted to its mcetings as observcrs. (4) (a) The Assembly shall meet once in every third caknder ycar in ordinary session upon convocation by the Director General and, in the abdre des decisions; toutefois, les decisions de l'assemblee, a l'exception de cellcs qui concernent sa proc( dure, ne dcviennent executoires quc lorsque les conditions enoncees ci-apre:s sont remplies. Le Burea 1 international communique lesdites dccisions aux pays membres de l'assemblee qui n'etaient pas rcprescntes, en les invitant a cxprimer par ccrit, dans un delai de trois mois a comptcr d;:! la date de laditc communication, leur vote ou leur abstention. Si, a J'cxpiratio11 de ce delai, le nombre des pays ayant ainsi exprim~ leur vote ou leur abstention est au moins egal au nombre de pays qui faisait defaut pour que le quorum ffit atteint lors de la session, lesdites dccisions devicnnent executoires, pourvu qu'en meme temps la majorit ~ necessaire reste acquise. d) Sous reservc des dispositions de l'article 26.2), les decisions de l'assemblee sont priscs a la majorite de> deux tiers des votes cxprimcs. e) L'abstention n'cst pa:> considercc comme un vote. f) Un delegue ne peut reprcsenter qu'un scul pay:; et nc peut voter qu'au nom de celui-ci. g) Les pays de!'union qui ne sont pas membrcs de l'asscmblee sont admis i1 ses reunions en qualite d'ob servatcurs. 4) a) L'Assemblec se reunit une fois tous Jes troib ans en session ordinaire, sur convocation du Directeur general et, sauf cas cxccp.. tionnels, pendant la memc 204 undantag för beslut i dess egna procedurfrågor skall dylika beslut bli gällande endast om följande villkor uppfyllts. Den internationella byrån skall meddela de av församlingens mcdlemsstater som ej var företrädda vid mötet sådana beslut och skall inbjuda dem att skriftligen inom tre månader från meddelandets datum avge sin röst eller meddela, att de avstår från att rösta. Om vid utgången av nämnda tidsfrist antalet länder som sålunda avgivit sin röst eller avstått från att rösta uppgår till minst det antal länder, som fattades vid sammanträdet i fråga för att beslutmässighet skulle ha uppnåtts, skall dylika beslut bli gällande om samtidigt det erforderliga röstetalet fortfarande erhålles. d) Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 26: 2. fordras för beslut av församlingen två tredjedels majoritet av avgivna röster. e) Avstående vid röstning skall ej räknas som röst. f) Ett ombud äger företräda och rösta för endast ett land. g) Unionsländer som ej är medlemmar av församlingen äger deltaga i dess möten som observatörer. 4. a) Församlint,ten skall sammanträda till ordinarie möte en gång vart tredje kalenderår på kallelse av generaldirektören och vid samma tidpunkt och på

205 Prop.1973:15 sence of exceptional circumstances, during the same period and at the same place as the General Assembly of the Organization. (b) The Assembly shall meet in extraordinary session upon convocation by the Director General, at the request of the Exccutive Committee or at the request of one-fourth of the countries members of the Assembly. (5) The Assembly shall adopt its own rulcs of procedure. Article 23 (1) The Assembly shall have an Executive Committee. (2) (a) The Exeeutive Committee shall consist of countries elected by the Assembly from among countries members of the Assembly. Furthermore, the country on whose territory the Organization has its headquarters shall, subject to the provisions of Article 25 (7) (b), have an ex off icio seat on the Committee. ( b) The Government of '!ach country member of the Executive Committee sball be represented by one delegate, who may be assisted by alternate delegates, advisors, and experts. ( c) The expenses of eaeh delegation shall be borne by the Government which bas appointed it. (3) The number of counties members of the Executive Committee sball correspond to one-fourth of tbe number of countries members of tbe Assembly. In establishing the number of periode et au mcme lieu que l'assemblee generale de!'organisation. b) L'Assemblce se reunit en session extraordinaire surconvocation adressee par le Directeur general, a la demande du Comite executif ou a la demande d'un quart des pays membres de l'assemblce. 5) L' Assemblee adopte son reglement interieur. Article 23 1) L' Assemblee a un Comite executif. 2) a) Le Comite exccutif est compose des pays elus par l'assemblce parmi les pays membres de celle-ci. En outre, le pays sur le territoire duquel l'organisation a son siege dispose, ex officio, d'un siege au Comite, sous rcserve des dispositions de l'article 25. 7)b). b) Le Gouvernement de cbaque pays membre du Comite executif est represente par un deleguc, qui peut ctre assiste de suppleants, de conseillers et d'experts. c) Les depenses de chaque delegation sont supportces par le Gouvernement qui l'a designee. 3) Le nombre des pays membres du Comite executif correspond au quart du nombre des pays membres de l'assemblee. Dans le calcul des sieges a pourvoir, le reste subsistant 205 samma plats som organisationens generalförsamling, om ej särskilda skäl föranleder till annat. b) Församlingen skall på kallelse av generaldirektören sammanträda till extra ordinarie möte på begäran antingen av exekutivkommitten eller av en fjärdedel av de länder som är medlemmar i församlingen. 5. Församlingen antager själv sin arbetsordning. Artikel Församlingen skall ha en exekutivkommitte. 2. a) Exekutivkommitten skall bestå av länder valda av församlingen bland dess medlemsstater. Det land, där organisationen har sitt säte, skall vidare ex officio vara medlem av kommitten under iakttagande av bestämmelserna i artikel 25: 7. b). b) Varje land som är medlem av exekutivkommitten skall företrädas av ett ombud, som kan bistås av biträdande ombud, rådgivare eller sakkunniga. c) Kostnaderna för varje delegation skall bäras av den regering som utsett delegationen. 3. Antalet länder som är medlemmar av exekutivkommitten skall svara mot en fjärdedel av antalet länder som är medlemmar av församlingen. Vid beräkningen av antalet platser

206 Prop.1973:15 seats to be filled, remainders after division by four shall be disregarded. (4) In electing the members of the Exccutive Committee, the Assembly shall have due regard to an equitablc geographical distribution and to the need for countries party to the Special Agrccments which might be established in relation with the Union to be among the countries constituting thc Executivc Committec. (5) ( a) Each member of the Executive. Committee shall serve from the close of the session of the Assembl y which elected it to thc closc of the next ordinary session of the Assembly. (b) Mcmbers of the Executive Committee may be re-elected, but not more than two-thirds of them. (c) The Assembly shall establish the details of the rules governing the election and possible re-election of thc mcmbers of the Exccutive Committee. (6) (a) The Committee shall: (i) prepare the draft agenda of the Assembly; (ii) submit proposals to the Assembly respeeting the draft program and triennal budget of the Union prepared by the Director General; (iii) approve, within the limits of thc program and the triennial budget, the specific yearly budgets and programs prepared by the Direetor General; (iv) submit, with apapres la division par quatrn n ~st pas pris en considera tion. 4) Lors de reiection de:; membres du Comitc cxe cutif, l' Assemblec tien'. comptc d'une repartition gcographique cquitable e : de la necessite pour les pays parties aux Arrangcments particulicrs qui pourraiem etre etablis en relation avec: l'union d'etre parmi les pays constituant le Comitf: executif. 5) a) Les mcmbres du Comite executif restent en fonctions a partir de la clöture de la session de l'assemblee au cours de laquelle ils ont etc elus jusqu'au terme de la session ordinairc suivante de l'assemblee. b) Les membres du Comite executif sont reeligibles dans la limite maximale des deux tiers d'entre eux. c) L'Assemblee reglemente les modalitcs de l'election et de la reelection eventuelle des membres du Comitc executif. 6) a) Le Comitc exeeutif : i) prepare le projet d'ordre du jour de l'assemblee; ii) soumet a l'assemblee des propositions relatives aux projets de programme et de budget triennal de l'union preparcs par le Direeteur general; iii) se prononce, dans les limites du programme et du budget triennal, sur les programmes et: budgets annuels prcpares par le Directeur general; iv) soumet a l'assem- 206 skall vad som blir över efter delning med fyra ej medräknas. 4. Vid val av medlemmar av exekutivkommitten skall församlingen taga vederbörlig hänsyn till en rättvis geografisk fördelning och nödvändigheten av att länder, vilka tillträtt de särskilda avtal som kan komma att upprättas inom unionens ram, kommer att ingå bland de medlemmar som bildar kommitten. 5. a) Medlemmarna av exckutivkommitten skall tjänstgöra från slutet av det församlingsmöte varunder de valdes till och med slutet av följande ordinarie församlingsmöte. b) Högst två tredjedelar av medlemmarna av exekutivkommitten kan omväljas. c) Församlingen skall fastställa närmare regler för val och eventuella omval av exekutivkommittens medlemmar. 6. a) Exekutivkommittcn skall i) göra upp förslag till dagordning för församlingen, ii) för församlingen framlägga förslag till unionens program och treårsbudget, vilka förberetts av generaldirektören, iii) inom ramen för programmet och treårsbudgeten godkänna de av generaldirektören förberedda programmen, iv) med erforderliga

207 Prop. 1973: 15 propriate comments to the Assembly the periodical rcports of the Dircctor General and the yearly audit reports on the accounts; (v) in accordance with the decisions of the Assembly and having regard to circumstances arising between two ordinary sessions of the Assembly, take all neccssary measures to cnsure the execution of the program of the U nian by the Direetor General; (vi) perform such other functions as are alloeated to it under this Convention. (b) With respect to matters which are of interest also to other Unions administered by the Organization, the Executive Committee shall make its decisions after having hcard the advice of the Coordination Committee of the Organization. (7) (a) The Executive Committee shall mcet once a year in ordinary session upon convocation by the Director General prefcrably during the same period and at the same place as the Coordination Committee of the Organization. (b) The Executive Committee shall meet in extraordinary session upon convocation by the Director General, either on his own initiative, or at the request of its Chairman or onefourth of its members. (8) (a) Each country member of the Executive Committee shall have one vote. blec, avec les commentaires appropries, les rapports periodiques du Directcur general et les rapports annuels de verification des comptes; v) prend toutes mesures utiles en vue de J'execution du programme de l'union par le Directeur general, conformement aux decisions de l'assemblce et en tenant compte des circonstances survcnant entre deux sessions ordinaires de ladite Assemblce; vi) s'acquitte de toutes autres taches qui lui sont attribuees dans le cadre de la presente Convention. b) Sur les questions qui interessent egalement d'autres Unions administrees par l'organisation, le Comite exccutif statue connaissance prise de l'avis du Comite de coordination de l'organisation. 7) a) Le Comitc executif se reunit une fois par an en session ordinaire, sur convocation du Dirccteur general, autant que possible pendant la mcme periode et au meme lieu quc le Comite de coordination de!'organisation. b) Le Comite executif se reunit en session extraordinaire sur convocation adressee par le Directeur general, soit a l'initiative de celui-ci, soit a la demande de son president ou d'un quart de ses membres. 8) a) Chaque pays mcmbre du Comite cxecutif dispose d'une voix. 207 kommentarer framlägga för församlingen generaldirektörens periodiska verksamhetsberättelser och de årliga revisionsberättelserna, v) i enlighet med församlingens beslut och med beaktande av mellan två ordinarie församlingsmöten uppkommande omständigheter vidtaga alla erforderliga åtgärder för att unionens program behörigen fullgöres av genera I direktören, vi) utföra sådana andra uppgifter och åligganden som tilldelas den enligt denna konventions bestämmelser. b) I frågor, som är av intresse även för andra av organisationen administrerade unioner, skall exckulivkommitten fatta sina beslut efter att ha rådfört sig med organisationens samordningskommitte. 7. a) Exekutivkommittcn skall sammanträda en gång om året till ordinarie möte på kallelse av generaldirektören och företrädesvis vid samma tidpunkt och på samma plats som organisationens samordningskommitte. b) Exckutivkommitten skall sammanträda till extraordinarie möte på kallelse av generaldirektören antingen efter beslut av denne eller på begäran av dess ordförande eller av en fjärdedel av dess medlemmar. 8. a) Varje land som är medlem av exekutivkommitten skall ha en röst.

208 Prop.1973:15 (b) One-half of the members of the Executive Committee shall constitute a quorum. ( c) Decisions shall be madc by a simple majority of the votes cast. ( d) Abstentions shall not be considered as votes. (e) A delegate may represent, and vote in the name of, one country only. (9) Countrics of the Union not members of the Executive Committee shall be admitted to its meetings as observers. (10) The Executive Committee shall adopt its own rules of procedure. Article 24 (1) (a) The administrative tasks with respect to the Union shall be performed by the International Bureau, which is a continuation of the Bureau of the Union united with the Bureau of the Union established by the International Convention for the Protection of Industrial Property. (b) In particular, the International Bureau shall provide the secrctariat of the various organs of the Union. (c) The Director General of the Organization shall be the chief exccutive of the Union and shall represent the Union. (2) The International Bureau shall assemble and publish information concerning the protcction of copyright. Each country of the Union shall promptly communicate to the Interb) La moitie des pays membres du Comitc executif constitue le quorum. c) Les decisions sont pri ses a la majorite simple des votes exprim6s. d) L'abstention n'est pas considerce comme un vote. e) Un delegue ne peut representcr qu'un seul pays et ne peut voter qu'au nom de celui-ci. 9) Les paysde l'unionqui ne sont pas membres du Comitc executif sont admis a ses reunions en qualite d'observateurs. 10) Le Comitc executif adopte son reglement interieur. Article 24 1) a) Les täches administratives incombant ii l'union sont assurees par le Bureau intcrnational, qui succcde au Bureau de!'union rcuni avec le Bureau de!'union institue par la Convention internationale pour la protection de la propriete industrielle. b) Le Burcau international assure notamment le secretariat dcs divers organes de!'union. c) Le Directeur general de!'organisation est le plus haut fonctionnaire de!'union et la represente. 2) Le Bureau international rassemble et publie les informations concernant la protection du droit d'au.. teur. Chaque pays de!'union communique aussitot que possible au Bureau 208 b) Exekutivkommitten är beslutmässig, när hälften av antalet länder som är medlemmar av kommitten är närvarande. c) Exekutiv kommitten skall fatta sina beslut genom en enkel majoritet av avgivna röster. d) Avstående vid röstning skall ej räknas som röst. e) Ett ombud äger företräda och rösta för endast en stat. 9. Unionsländer som ej är medlemmar av exekutivkommitten får närvara vid dess möten såsom observatörer. 10. Exekutivkommitten antager själv sin arbetsordning. Artikel a) Unionens förvaltningsåligganden skall utföras av den internationella byrå som efterträder den unionsbyrå, vilken förenats med den unionsbyrå som inrättats genom den internationella konventionen för industriellt rättsskydd. b) Den internationella byrån skall speciellt utgöra sekretariat för unionens olika organ. c) Organisationens generaldirektör skall vara unionens högste verkställande tjänsteman och företräda unionen. 2. Den internationella byrån skall samla och offentliggöra upplysningar angående skydd av upphovsrätten. Varje unionsland skall skyndsamt meddela den internationella byrån alla nya

209 Prop.1973:15 national Bureau all new laws and official texts conceming the protection of copyright. (3) The International Bureau shall publish a monthly pcriodical. (4) The International Burcau shall, on request, furnish information to any country of the Union on matters conccrning the protection of copyright. (5) The International Bureau shall conduct studies, and shall providc services, designed to facilitate thc protcction of copyright. (6) The Director General and any staff member designated by him shall participate, without the right to votc, in all meetings of thc Asscmbly, the Executive Committee and any other committcc of experts or working group. The Director General, or a staff membcr designated by him, shall be ex officio secretary of these bodies. (7) (a) The International Bureau shall, in accordance with the directions of the Asscmbly and in cooperation with the Exccutive Committcc, make thc preparations for the conferences of revision of the prov1s1ons of the Convention other than Articles 22 to 26. (b) The International Burcau may consult with intcrgovernmental and international non-governmcntal organizations concerning preparations for conferences of revision. (c) The Director General and persons designated by 14 Riksdagen l sam/. Nr 15 intcrnational le texte de toute nouvellc loi ainsi que tous textes officicls concernant la protection du droit d'auteur. 3) Le Bureau intcrnational publie un pcriodique mensuel. 4) Le Burcau international fournit a tout pays de!'union sur sa demande, des renseignemcnts sur les questions relativcs a la protcction du droit d'auteur. 5) Le Bureau international procede a des etudes et fournit des services destincs a facilitcr la protection du droit d'auteur. 6) Le Directeur general et tout membre du personnel designc par lui prennent part, sans droit de vote, a toutes les reunions de l' Asscmblee, du Comite executif et de tout autrc comite d'experts ou groupe de travail. Le Directeur general ou un mcmbre du pcrsonnel designe par lui est d'office secretaire de ces organes. 7) a) Le Bureau international, selon les dircctivcs de l'assemblec ct en cooperation avec le Comitc cxccutif, prcpare les confercnces de revision des dispositions de la Convention autres quc les articles 22 a 26. b) Le Burcau international pcut consulter des organisations intcrgouvcrnemcntalcs et internationales non gouvcrnementales sur la preparation des conferenccs de revision. c) Le Directeur general ct les personnes dcsignccs 209 lagar och författningar angående skydd av upphovsrätten. 3. Den internationella byrån skall utge en månatlig tidskrift. 4. Den internationella byrån skall på begäran av unionsland meddela upplysningar i frågor, som rör skyddet av upphovsrätten. 5. Den internationella byrån skall utföra undersökningar och tillhandagå med tjänster, ägnade att underlätta skyddet av upphovsrätten. 6. Generaldirektören och varje av honom därtill utsedd tjänsteman skall utan rösträtt deltaga i alla möten, som hålles av församlingen, exekutivkommitten och varje annan expcrtkommitte eller arbetsgrupp. Generaldirektören eller en av honom utsedd tjänsteman skall ex officio vara dessa organs sekreterare. 7. a) Den internationella byrån skall i enlighet med av församlingen givna anvisningar och i samarbete med exekutivkommittcn förbereda konferenser rörande revision av andra bestäm melscr i konventionen är artiklarna b) Den internationella by rån får rådföra med mel lanstatliga organisationc1 och internationella icke statliga organisationer vid förberedandet av revisionskonferenser. c) Generaldirektören och av honom därtill utsedda

210 Prop.1973:15 him shall take part, without thc right to vote, in the discussions at these conferences. (8) The International Bureau shall carry out any other tasks assigned to it. Article 25 (1) ( a) The Union shall have a budget. ( b) The budget of the Union shall include the income and expenses proper to the Union, its contribution to the budget of expenscs common to the Unions, and, where applicable, the sum made available to the budget of the Conferencc of the Organization. ( c) Expenses not attributable exclusively to the Union but also to one or more other Unions administcrcd by the Organization shall be considered as cxpenscs common to thc Unions. The share of the Union in such common cxpenscs shall be in proportion to the intercst the Union has in them. (2) The budget of the Union shall be established with due regard to the requircmcnts of coordination with the budgets of the other Unions adrninistered by the Organization. (3) The budget of the Union shall be financed from the following sourccs: (i) contributions of the countries of the Union; (ii) fccs and chargcs due for services pcrformed by the International Bureau in relation to the Union; par lui prennent part, sans droit de vote, aux dclibcrations dans ccs confärenccs. 8) Le Bureau international execute toutes autrcs taches qui Jui sont attribuees. Article 25 1) a) L'Union a un budget. b) Le budget de l'union comprend les reccttes et les dcpenses propres a l'union, sa contribution au budget des dcpenses communcs aux Unions, ainsi que, les cas ccheant, Ja somme mise a la disposition du budget de Ja Confcrcnce de!'organisation. c) Sont considerees commes dcpenses communes aux Unions les dcpenses qui ne sont pas attribuees exclusivement a l'union mais egalcment a une ou plusieurs autres Unions administr6cs par!'organisation. La part de!'union dans ces dcpcnses communes est proportionnclle a l'intret que ces depenses presentcnt pour elle. 2) Le budget de!'union est arrete compte tcnu des exigcnccs de coordination avec les budgets des autres Unions administrees par!'organisation. 3) Le budget de l'union est finance par les ressources suivantes : i) les contributions des pays de!'union; ii) les taxes et sommes dues pour les services rendus par le Bureau m ternational au titre de I' Union; 210 personer skall utan rösträtt deltaga i överläggningarna vid dessa konferenser. 8. Den internationella byrån skall utföra alla andra uppgifter som tilldelas den. Artikel a) Unionen skall ha en budget. b) Unionens budget skall upptaga unionens egna inkomster och utgifter, dess bidrag till unionernas gemensamma utgiftsbudget liksom i förekommande fall det belopp som ställts till förfogande för budgeten för organisationens konferens. c) Utgifter, som ej uteslutande kan hänföras till unionen utan även till en eller flera andra unioner som administreras av organisationen, skall anses som gemensamma för unionerna. Unionens andel i sådana gemensamma utgifter skall vara proportionell till det intresse som dessa utgifter har för unionen. 2. Unionens budget skall fastställas under vederbörligt hänsynstagande till behovet av samordning med budgcterna för de övriga unioner som administreras av organisationen. 3. Unionens budget skall finansieras genom följande inkomster: i) unionsländcrnas bidrag, ii) avgifter och pålagor som uttages för tjänster utförda av den internationella byrån för unionens räkning,

211 Prop.1973:15 (iii) sale of, or royalties on, the publications of the International Bureau concerning the Union; (iv) gifts, bequests, and subventions; (v) rents, interests, and other miscellaneous income. (4) (a) For the purpose of cstablishing its contribution towards the budget, each country of the Union shall belong to a class, and shall pay its annual contributions on the basis of a number of units fixed as follows: Class I Class Il Class III Class IV Class V Class VI Class VII (b) Unless it has already done so, each country shall indicate, concurrently with dcpositing its instrument of ratification or accession, the class to which it wishes to bclong. Any country may change class. If it chooses a Jower class, thc country must announce it to the Assembly at one of its ordinary sessions. Any such change shall take effcct at the beginning of the calendar year following the session. (c) The annual contribution of each country shall be an amount in the same proportion to thc total sum to be contributed to thc annual budget of the Union by all countries as thc number of its units is to the total of the units of all contributing countries. iii) le produit de la vente des publications du Bureau international conce.rnant!'union et les droits afferents a ces publications; iv) les dons, legs et subventions; v) les loyers, intercts et autres revenus divers. 4) a) Pour determiner sa part contributive dans le budget chaque pays de l'union est range dans une classe et paie ses contributions annuelles sur la base d'un nombre d'unites fixe comme suit: Classe I Classe Il Classe III Classe IV Classe V Classe VI Classe VII b) A moins qu'il ne l'ait fait precectemment, chaque pays indique, au moment du depöt de son instrument de ratification ou d'adhesion, Ja classe dans laquellc il desire etrc range. Il peut changcr de classe. S'il choisit une classe inferieurc, le pays doit en fairc part a l'assemblce lors d'une de ses sessions ordinaires. Un tel changement prend cffet au debut de l'annee civile suivant ladite session. c) La contribution annuelle de chaque pays consiste en un montant dont le rapport a la somme totale des contributions annuellcs au budget de l'union de tous les pays est le mcme que Je rapport entrc Je nombre des unites de la classe dans laquelle il est range 211 iii) försäljning av eller royalties från den internationella byråns skrifter rörande unionen, iv) gåvor, legat och bidrag, v) hyror, räntor och diverse andra inkomster. 4. a) För bestämmande av varje unionslands bidrag till budgeten skall varje land tillhöra en viss klass och betala sina årliga bidrag på grundval av ett bestämt antal enheter enligt följande: Klass I Klass Il Klass III Klass IV Klass.V Klass VI Klass VII b) Om ett land ej redan gjort det, skall landet, samtidigt som det deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument, uppge den klass i vilken det önskar ingå. Varje land kan byta klass. Om ett land beslutar att ingå i en lägre klass, måste det tillkännage detta vid ett av församlingens ordinarie möten. En sådan ändring skall gälla från början av det kalenderår som följer på ett sådant möte. c) Varje lands årliga bidrag skall utgöras av ett belopp, som står i samma proportion till det sammanlagda belopp med vilket alla länder bidrar till unionens årliga budget, som antalet av dess enheter står i förhållande till det sammanlagda antalet av alla bi-

212 Prop.1973:15 ( d) Contributions shall bccome due on the first of January of each year. ( e) A country which is in arrears in the paymcnt of its contributions shall have no vote in any of thc organs of thc Union of which it is a member if the amount of its arrears equals or exceeds the amount of thc contributions due from it for the preceding two full years. However, any organ of the Union may allow such a country to continuc to cxercise its vote in that organ if, and as long as, it is satisfied that the dclay in payment is due to exceptional and unavoidable circumstances. (f) If the budget is not adopted before the beginning of a new financial period, it shall be at the same leve! as the budget of the previous year, in accordance with the financial regulations. (5) The amount of the fees and charges due for services rendered by the International Bureau in relation to the Union shall be established, and shall be reported to the Assembly and the Executive Committee, by the Director General. (6) (a) The Union shall have a working capita! fund which shall be constituted by a single payment made by each country of the Union. If the fund becomes insufficient, an increase shall be decided by the Assembly. (b) The amount of the initial payment of each et le nombre total des unites de!'ensemble des pays. d) Les contributions sont ducs au premier janvier de chaque annee. e) Un pays en retard dans le paiement de ses contributions ne peut excrcer son droit de vote, dans aucun des organes de l'union dont il est membre, si le montant de son arriere est egal ou superieur a celui des contributions dont il est rcdevable pour les deux annees comp!ctcs ecoulees. Cepcndant, un tel pays peut etre autorise a conserver l'cxercice de sont droit de vote au sein dudit organe aussi longtemps que ce dernier estime que le retard rcsulte de circonstances exceptionnclles et inevitablcs. f) Dans le cas ou le budget n'est pas adopte avant le debut d'un nouvel exercice, le budget de l'annee precedente est rcconduit se Jon les modalites prevues par le rcglcmcnt financier. 5) Le montant des taxes ct sommcs ducs pour des services rendus par Je Bureau international au titre de!'union est fixe par le Directeur general, qui en fait rapport a l' Assemblee et au Comite executif. 6) a) L'Union possede un fonds de roulement constitue par un versement unique effectue par chaque pays de!'union. Si le fonds devient insuffisant, l'assemblee decide de son augmentation. b) Le mon tant du versement initial de chaque pays 212 dragsgivande länders enheter. d) Bidragen förfaller till betalning den 1 januari varje år. e) Ett land som ej i tid betalat sina bidrag skall ej ha rösträtt i något av unionens organ vari det är medlem, om det oguldna beloppet motsvarar eller överstiger summan av de bidrag som är förfallna till betalning från landet i fråga för de föregående två hela åren. Emellertid kan varje sådant organ tillåta ett dylikt land att fortsätta att utöva sin rösträtt i organet i fråga, om och så länge som organet är övertygat om att bctalningsdröjsmålet härrör från utomordentliga och oundvikliga omständigheter. f) Om budgeten ej antages före början av en ny finansieringsperiod skall budgeten vara på samma nivå som föregående årsbudget i enlighet med räkenskapsreglementets bestämmelser. 5. Storleken av de avgifter och andra pålagor, som uttages för tjänster som lämnas av den internationella byrån för unionens räkning, fastställes av generaldirektören, som härom skall lämna redogörelse till församlingen och exekutivkommitten. 6. a) Unionen skall ha en kapitalfond som skall bildas genom en engångsbetalning av varje unionsland. Om fonden blir otillräcklig, skall församlingen besluta om en ökning av densamma. b) Storleken av varje lands första inbetalning till

213 Prop.1973:15 country to the said fund or of its participation in the increase thereof shall be a proportion of the contribution of that country for the year in which the fund is established or the increase decided. (c) The proportion and the terms of payment shall be fixed by the Assembly on the proposal of the Director General and after it has heard the advice of the Coordination Committee of the Organization. (7) (a) In the headquarters agreement concluded with the country of which the Organization has its headquarters, it shall be provided that, whenever the working capital fund is insufficient, such country shall grant advances. The amount of these advances and the conditions on which they are granted shall be the subject of separate agreements, in each case, between such country and the Organization. As long as it remains under the obligation to grant advances, such country shall have an ex officio seat on the Executive Committee. (b) The country refcrred to in subparagraph ( a) and the Organization shall each have the right to denounce the obligation to grant advances, by written notification. Denunciation shall take effect three years after the end of the year in which it has been notified. (8) The auditing of the accounts shall be effected by one or more of the countries of the Union or by externa! auditors, as provided in the financial regulations. au fonds precite ou de sa participation a l'augmentation de celui-ci est proportionnel a la contribution de ce pays pour l'annee au cours de laquelle le fonds est constitue ou l'augmentation dccide. c) La proportion et les modalites de versement sont arretees par l' Assemblee, sur proposition du Directeur general et apres avis du Comite de coordination de l'organisation. 7) a) L' Accord de siege conclu avec le pays sur le territoire duquel!'organisation a son siege prcvoit que, si Je fonds de roulement est insuffisant, ce pays accorde des avances. Le montant de ces avances et les conditions dans lesquelles elles sont accordees font l'objet, dans chaque cas, d'accords separes entre le pays en cause et!'organisation. Aussi longtemps qu'il est tenu d'accorder des avances, ce pays dispose ex officio d'un siege au Comite executif. b) Le pays vise au sousalinfa a) et!'organisation ont chacun Je droit de dcnoncer l'engagement d'accorder des avances moycnnant notification par ecrit. La denonciation prend effet trois ans apres la fin de l'annce au cours de laquelle elle a ete notifice. 8) La verification des comptes est assuree, selon les modalites prcvues par le reglement financier, par un ou plusieurs pays de l'union ou par des controleurs ex- 213 denna fond eller av dess andel i en ökning av fonden skall stå i viss proportion till landets bidrag för det år fonden bildas eller ökningen beslutas. c) Proportionen och betalningssättet skall fastställas av församlingen på förslag av generaldirektören och efter att den rådfört sig med organisationens samordningskommitte. 7. a) I det avtal (headquarters agreement), som organisationen sluter med det land inom vars område organisationen har sitt säte, skall bestämmas att, om kapitalfonden blir otillräcklig, nämnda land skall bevilja förskott. Storleken av dessa förskott och villkoren för beviljande skall vara föremål för särskilda överenskommelser i varje särskilt fall mellan vederbörande land och organisationen. Så länge som detta land har skyldighet att bevilja förskott, skall det ex officio vara medlem av exckutivkommitten. b) Det land som avses under a) och organisationen skall båda ha rätt att uppsäga skyldigheten att bevilja förskott, vilket skall ske skriftligen. Uppsägning skall bli gällande tre år efter utgången av det år under vilket uppsägningen meddelades. 8. Revision av räkenskaperna skall verkställas av en eller flera av unionsländerna eller av utifrån tillkallade revisorer på sätt som föreskrives räkenskaps-

214 Prop.1973:15 They shall be dcsignated, with their agreement, by the Assembly. Article 26 (1) Proposals for the amendment of Articles 22, 23, 24, 25, and the present Article, may be initiated by any country member of the Asscmbly, by thc Executive Committcc, or by the Director General. Such proposa!~ shall be communicatcd by the Dircctor General to the member countries of the Assembly at least six months in advance of thcir considcration by the Assembly. (2) Amendmcnts to the Articles referred to in paragraph (1) shall be adopted by the Assembly. Adoption shall require thrce-fourths of the votes cast, provided that any amendment of Articlc 22, and of the present paragraph, shall require four-fifths of the votes cast. (3) Any amendment to thc Articles referred to in paragraph (1) shall enter into forcc one month aftcr written notifications of acccptance, effcctcd in accordancc with their respcc.tive constitutional pro Gesses, have been received by the Dircctor General from three-fourths of the countries membcrs of the Assembly at the time it adopted the amendment. Any amcndment to thc said Articles thus accepted shall bind all the countries which are members of the Assembly at the timc the amendment entcrs into force, or which becomc members thereof at a subsequcnl date, provided that terieurs, qui sont, avec leur consentement, designes par l'assemblec. Article 26 1) Des propositions de modification des articles 22, 23, 24, 25 et du present ar- ticle pcuvent etre presen tees par tout pays membn: de l' Assemblcc, par le Co mite cxecutif ou par le Directcur general. Ces propo sitions sont communiquees par ce dernier aux pays membres de l' Assemblee six mois au moins avant d'etre soumises a!'examen de l'as- semblce. 2) Toute modification des articles vises a l'alinfa 1) est adoptee par l'assemblcc. L'adoption requiert les trois quarts des votes expnmcs; toutefois, toute modification de l'article 22 et du present alinea requicrt les quatre cinquiemes des votes exprimes. 3) Toute modification des articles vises a l'alinea 1) entre en vigueur un mois aprcs la reception par le Directeur general des notifications ecrites d'acceptation, cffectuee en conformite avec leurs rcgles constitutionnelles respectives, de la part des trois quarts dcs pays qui etaient membres de I' Assemblee au moment ou la modification a ete adoptce. Toutc modification dcsdits articles ainsi acceptee lie tous les pays qui sont mcmbres de l'assemblce au moment ou la modification cntre en vigueur ou qui en deviennent membres a une date ulterieure; toutefois, toute modification qui augmente les obligations finan- 214 reglementet. Revisorerna skall efter eget samtycke utses av församlingen. Artikel Förslag till ändringar av artiklarna 22, 23, 24, 25 och denna artikel kan framställas av varje land som är medlem av församlingen, av exckutivkommitten eller av generaldirektören. Förslagen skall av generaldirektören meddelas de länder som är medlemmar av församlingen minst sex månader innan de skall behandlas av församlingen. 2. Ändringar av de artiklar som nämnes under 1. skall antagas av församlingen. Antagandet kräver tre fjärdedelar av avgivna röster; dock kräver varje ändring av artikel 22 och av denna punkt 2 fyra femtedelar av de avgivna rösterna. 3. Varje ändring av de artiklar som avses under 1. skall träda i kraft en månad efter det att skriftligt meddelande om godkännande av ändringen, verkställt i enlighet med varje lands konstitutionella förfarande, har mottagits av generaldirektören från tre fjärdedelar av de länder, som var medlemmar av församlingen vid den tidpunkt då ändringen antogs av denna. Varje sålunda godkänd ~indring skall binda alla länder som är medlemmar av församlingen vid den tidpunkt då ändringen träder i kraft eller vilka blir medlemmar av den vid en senare tidpunkt. Dock skall ändring som ökar unionsländernas

215 Prop. 1973: 15 any amcndment incrcasing the financial obligations of countries of the Union shall bind only those countries which have notified thcir acceptance of such amendment. Article 27 (1) This Convention shall be submitted to revision with a view to the introduction of amendments dcsigned to improvc the system of thc Union. (2) For this purpose, confcrenccs shall be held successively in one of the countries of the Union among the delegatcs of the said countries. (3) Subject to thc provisions of Article 26 which apply to the amendment of Articlcs 22 to 26, any revision of this Act, including the Appendix, shall require the unanimity of the votcs cast. Article 28 (1) ( a) Any country of the Union which has signed this Act may ratify it, and, if it has not signed it, may accede to it. Instruments of ratification or accession shall be dcposited with the Director General. (b) Any country of the Union may dcclare in its instrument of ratification or accession that its ratification or accession shall not apply to Articles 1 to 21 and thc Appendix, provided that, if such country has previously made a declaration under Article VI (1) of the Appendix, thcn it may <ledare in the said instrument only that its ratificaciercs des pays de l'union ne lie que ceux d'cntre eux qui ont notifö kur acceptation de ladite modification. Article 27 1) La prcscnte Convcntion sera soumisc a des revisions en vue d'y introduirc les ameliorations de naturc a perfcctionncr le systeme de l'union. 2) A cct cffet, des confcrenccs auront licu, succcssivemcnt, dans l'un <les pays de l'union, entre les dclcgues desdits pays. 3) Sous rcscrvc des dispositions de l'articlc 26 applicables a la modification des articlcs 22 a 26, toutc revision du present Acte, y compris l'annexc, requiert l'unanimite <les votes exprimcs. Article 28 1) a) Chacun dcs pays de l'union qui a signe le present Acte pcut Je ratifier et, s'il nc l'a pas signe, peut y adhcrer. Les instruments de ratification ou d'adhesion sont deposes auprcs du Directeur general. b) Chacun des pays de l'union pcut dcclarer dans son instrument de ratification ou d'adhesion que sa ratification ou son adhesion n'cst pas applicablc aux articlcs 1 a 21 ct a l'annexe; toutefois, si ce pays a dcja fait unc declaration selon l'articlc VI. 1) de l'anncxe, il peut seulemcnt declarer dans ledit instrument que sa ratification ou son adhesion 215 finansiella åtaganden endast binda de länder som har lämnat meddelande om att de godkänt ändringen i fråga. Artikel Denna konvention skall underkastas revisioner i syfte att införa sådana ändringar som är ägnade att förbättra unionens system. 2.. För sådant ändamå. skall tid efter annan konfe rcnser hållas i något a\. unionsländerna mellan ombud för dessa länder. 3. Med förbehåll för bestämmelserna i artikel 26, vilka är tillämpliga på ändring av artiklarna 22-26, fordras enhällighet för ändring av denna konvention, inbegripet bihanget. Artikel a) Unionsland som undertecknat denna akt kan ratificera den, och unionsland som ej undertecknat akten kan ansluta sig till den. Ratifikations- och anslutningsinstrumcnten skall deponeras hos generaldirektören. b) Unionsland kan i sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument förklara, att ratificeringen eller anslutningen icke äger tillämpning på artiklarna 1-21 och bihanget; har landet redan avgivit förklaring enligt artikel VI: 1. i bihanget får det dock i instrumentet endast förklara att ratificeringen eller anslutningen icke omfattar artiklarna 1-20.

216 Prop.1973:15 tion or accession shall not apply to Articles 1 to 20. (c) Any country of the Union which, in accordance with subparagraph (b), has excluded provisions therein referred to from the cffects of its ratification or accession may at any later timc declare that it extends the effccts of its ratification or accession to those provisions. Such dcclaration shall be deposited with the Director General. (2) ( a) Articles 1 to 21 and thc Appendix shall enter into force thrcc months after both of the following two conditions are fulfilled: (i) at lcast five countrics of the Union have ratificd or accedcd to this Act without making a declaration under paragraph (l)(h), (ii) France, Spain, the United Kingdom of Grcat Britain and Northcrn Ircland, and thc Unitcd Statcs of America, have bccome bound by the Universal Copyright Convcntion as rcvised at Paris on July 24, (b) The entry into forcc rcferred to in subparagraph ( a) shall apply to those countries of thc Union which, at least three months bcfore the said entry into force, have deposited instruments of ratification or accession not containing a declaration under paragraph (l)(b). (c) With respcct to any country of the Union not covercd by subparagraph (b) and which ratifies or accedes to this Act without ne s'applique pas aux articles 1 a 20. c) Chacun des pays d(: l'union qui, conformement au sous-alinfa h), a exclu dcs cffets de sa ratification ou de son adhesion les dis- positions visees dans ledit SOUS-a)inea peut, a tout IDO ment ultericur, dcclarer qu'il etend les effets de sa ratification ou de son adhc- sion a ces dispositions. Uncc tellc declaration est deposee aupres du Directeur gcm~ral. 2) a) Les articles 1 a 21 et l' Annexe entrcnt en vigueur trois mois aprcs que les dcux conditions suivantes ont ete remplies : i) cinq pays de l'union au moins ont ratifie le present Actc ou y ont adhere sans faire de dcclaration selon l'alinea 1) b), ii) l'espagnc, les Etats Unis d'amerique, la France et le Royaurne Uni de Grande-Bretagne et d'irlande du Nord sont devenus lies par la Convention universelle sur le droit d'auteur, tclle qu'elle a cte rcvisee a Paris le 24 juillet b) L'entrce en vigueur visee au sous-alinea a) est effective a l'egard des pays de l'union qui, trois rnois au moins avant ladite entree en vigueur, ont depose des instruments de ratification ou d'adhcsion nc contenant pas de dcclaration sclon l'alinea 1) b). c) A l'cgard de tout pays de l'union auquel le sousalinea b) n'cst.pas applicable et qui ratifie le present Actc ou y adherc sans faire 216 c) Unionsland, som i enlighet med vad som sägs i b) i sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument gjort förbehåll mot tillämpningen av de bestämmelser som avses under b), kan när som helst senare förklara att det utsträcker ratificeringen eller anslutningen till att avse dessa bestämmelser. Sådan förklaring skall deponeras hos generaldirektören. 2. a) Artiklarna 1-21 och bihanget träder i kr:!lft tre månader efter det att följande två villkor har uppfyllts: i) minst fem unionsländer har ratificerat eller anslutit sig till denna akt utan att avge förklaring enligt l. b), ii) Amerikas förenta stater, Frankrike, Spanien och Storbritannien har blivit bundna av den i Paris den 24 juli 1971 reviderade världskonventioncn om upphovsrätt. b) Ikraftträdandet enligt :.i.) får verkan för de unionsländer som senast tre månader före ikraftträdandet har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument utan att avge förklaring enligt 1. b). c) I fråga om unionsland på vilket bestämmelserna i b) icke är tillämpliga och som ratificerar eller ansluter sig till denna akt utan

217 Prop.1973:15 making a declaration under paragraph (1) (b), Articles 1 to 21 and the Appendix shall enter into force three months after the date on which the Director General has notified the deposit of the relevant instrument of ratification or accession, unless a subsequent date has been indicated in the instrument deposited. In the latter case, Articles 1 to 21 and the Appendix shall enter into force with respect to that country on the date thus indicated. (d) The prov1s1ons of subparagraphs (a) to (c) do not affcct the application of Articlc VI of the Appendix. (3) With rcspect to any country of the Union which ratifies or accedcs to this Act with or without a dec Jaration made under paragraph (1) (b), Articles 22 to 38 shall enter into force three months aftcr the date on which the Dircctor General has notified the deposit of the relevant instrument of ratification or accession, unless a subsequent date has bcen indicated in the instrument deposited. In the latter case, Article 22 to 38 shall enter into force with rcspect to that country on the date thus indicatcd. de declaration selon l'alinea 1) b ), les articles 1 a 21 et l'annexe entrent en vigueur trois mois apres Ja date a laquelle le Directeur general a notifie le depöt de l'instrument de ratification ou d'adhesion considere, a moins qu'une date posterieure n'ait ete indiquee dans l'instrument deposc. Dans ce dernier cas, les articles 1 a 21 et l'annexe entrent en vigueur a l'egard de ce pays a la date ainsi indiquee. d) Les dispositions des sous-alincas a) a c) n'affectent pas l'application de l'article VI de l'annexc. 3) A l'egard de tout pays de l'union qui ratifie le present Acte ou y adhere avec ou sans declaration selon l'alinea l) b ), les articles 22 a 38 entrent en vigueur trois mois aprcs Ja date a laquclle Je Directeur general a notifie le dcpöt de!'instrument de ratification ou d'adhcsion considerc, a moins qu'une datc posterieure n'ait ete indiquee dans!'instrument dcpose. Dans ce dernier cas, les articles 22 a 38 entrent en vigueur a l'egard de ce pays a la date ainsi indiquee. 217 att avge förklaring enligt 1. b) träder artiklarna 1-21 och bihanget i kraft tre månader efter den dag då generaldirektören lämnat underrättelse att ratifikations eller anslutningsinstrumentet har deponerats, såvida ej ett senare datum har angivits i det deponerade instrumentet. I sistnämnda fall träder artiklarna 1-21 och bihanget i kraft för detta land på den sålunda angivna dagen. d) Bestämmelserna i a)- c) påverkar ej tillämpningen av artikel VI i bihanget. 3. I fråga om unionsland som ratificerar eller ansluter sig till denna akt med eller utan förklaring enligt 1. b) träder artiklarna i kraft tre månader efter den dag då generaldirektören Jämnat underrättelse att ratifikations- eller anslutningsinstrumentet har deponerats, såvida ej ett senare datum har angivits i det deponerade instrumentet. I sistnämnda fall träder artiklarna i kraft för detta land på den sålunda angivna dagen. Article 29 (1) Any country outside the Union may accede to this Act and thereby become party to this Convention and a membcr of thc Union. Instrument' of accession shall be deposited with the Director General. Article 29 1) Tout pays etranger a l'union peut adherer au present Acte et devenir, de ce fait, partie a la presente Convention et membre de l'union. Les instruments d'adhcsion sont deposes auprcs du Directeur general. Artikel Land som står utanför unionen kan ansluta sig till denna akt och därigenom tillträda denna konvention samt bli medlem av unionen. Anslutningsinstrumcntet skall deponeras hos generaldirektören.

218 Prop. 1973: 15 (2) ( a) Subject to subparagraph (b), this Convention shall entcr into force with respect to any country outside the Union threc months aftcr thc date on which the Director General has notified the deposit of its instrument of accession, unless a subsequent date has been indicated in the instrument deposited. In the lattcr case., this Convention shall cntcr into force with respcct to that country on the date thus indicatcd. ( b) Jf the cntry into force according to subparagraph ( a) precedcs thc entry into force of Articles 1 to 21 and the Appendix according to Artlclc 28(2)(a), the said country shall, in the meantime, be bound, instead of by Articles 1 to 21 and the Appendix, by Articles 1 to 20 of the Brusscls Act of this Convention. Article 29bis Ratification of or accession to this Act by any country not bound by Articles 22 to 38 of the Stockholm Act of this Convcntion shall, for the sole purposes of Articlc 14 (2) of the Convcntion establishing thc Organization, amount to ratification of or accession to thc said Stockholm Act with the!imitation set forth in Articlc 28(1)(b)(i) thereof. Article 30 (1) Subject to the exceptions permitted by paragraph (2) of this Article, by Article 28 (1) (b), by Article 33(2), and by the Appendix, ratification or accession shall automatically en- 2) a) Sous reserve du sousalinfa b), la presente Convention entre en vigueur å l'cgard de tout pays ctranger a l'union trois mois aprcs Ja <late a laquelle le Directeur general a notifie le dcpot de son instrument d'adhcsion, a moins qu'une date posterieure n'ait etc indiquee dans!'instrument depose. Dans ce dcrnicr cas, la presente Convcntion entre en vigucur a l'cgard de ce pays a la date ainsi indiquee.' b) Si l'cntree en vigueur en applieation du sousalinea a) prccede l'entree en vigueur des articles 1 a 21 et de l'annexe en application de l'article 28.2 a), ledit pays sera lie, dans l'intervallc, par les artielcs 1 a 20 de l'acte de Bruxclles de la presente Convcntion, qui sont substitues aux articles 1 a 21 ct a l'annexc. Article 29bis La ratification du present Acte ou l'adhcsion a cet Actc par tout pays qui n'cst pas lie par les articles 22 a 38 de l'acte de Stockholm de la prcsentc Convention vaut, a seule fin de pouvoir appliqucr l'articlc 14.2) de la Convention instituant!'organisation, ratification de l'acte de Stockholm ou adhesion a cet Acte avec la!imitation prevue par l'article 28.1) b) i) dudit Acte. Article 30 1) Sous reserve des exceptions permises par l'alinea 2) du present article, par l'article 28.1) b), par l'article 33.2), ainsi que par l' Annexe, la ratification ou!'adhesion emporte de plein a) Med förbehåll för b) träder denna konvention i kraft för land utanför unionen tre månader efter den dag då generaldirektören lämnat underrättelse att dess anslutningsinstrument har deponerats, såvida ej ett senare datum har angivits i det deponerade instrumentet. I sistnämnda fall träder konventionen i kraft för detta land på den sålunda angivna dagen. b) Om ikraftträdandet med tillämpning av a) äger rum innan artiklarna 1-21 och bihanget trätt i kraft med tillämpning av artikel 28: 2. a), är ifrågavarande land under mellantiden bundet av artiklarna 1-20 i Brysselakten av denna konvention, vilka ersätter artiklarna 1-21 och bihanget. Artikel 29bis Ratificering av eller anslutning till denna akt av ett land som ej är bundet av artiklarna i Stockholmsakten av denna konvention är vid tillämpningen av artikel 14: 2 i konventionen om upprättande av organisationen likvärdig med ratificering av eller anslutning till Stockholmsakten med den begränsning som anges i artikel 28: 1. b)i) i nämnda akt. Artikel Med förbehåll för de undantag som är tillåtna enligt 2., enligt artiklarna 28: 1. b) och 33: 2. samt enligt bihanget medför ratificering eller anslutning automatiskt godkännande

219 Prop. 1973: 15 tail acceptance of all the provisions and admission to all the advantages of this Convcntion. (2) ( a) Any country of thc Union ratifying or acccding to this Act may, subject to Article V(2) of the Appendix, retain thc benefit of thc reservations it has prcviously formulatcd on condition that it makes a declaration to that effcct at the time of the deposit of its instrument of ratification or accession. ( b) Any country outsidc the Union may declarc, in acccding to this Convcntion and subjcct to Article V(2) of the Appendix, that it intends to substitute, temporarily at least, for Article 8 of this Act concerning the right of translation, the provisions of Article 5 of the Union Convention of 1886, as completed at Paris in 1896, on the clear understanding that the said provisions are applicable only to translations into a language in general use in the said country. Subject to Article 1(6) (b) of thc Appendix, any country has the right to apply, in relation to the right of translation of works whose country of origin is a country availing itself of such a reservation, a protection which is equivalent to the protection granted by thc Jatter country. (c) Any country may withdraw such reservations at any time by notification addrcssed to thc Director General. droit accession a toutes les clauses et admission a tous les avantages stipulcs par la prescnte Convention. 2) a) Tout pays de!'union ratifiant Je present Acte ou y adhcrant peut, sous rcserve de l'article V.2) de l' Annexe, conserver Je benefice des rcserves qu'il a formulees anterieurement, a Ja condition d'en faire Ja declaration Jors du depöt de son instrument de ratification ou d'adbesion. b) Tout pays etranger a!'union peut declarer, en adhcrant a Ja presente Convention et sous reserve de l'article V.2) de l'annexe, qu'il entend substituer, provisoirement au moins, a l'article 8 du present Acte, concernant le droit de traduction, les dispositions de l'article 5 de la Convention d'union de 1886 completee a Paris en 1896, etant bien entcndu que ccs dispositions ne visent que la traduction dans une Jangue d'usage general dans cc pays. Sous rcserve de l'article 1.6) b) de l'annexe, tout pays a Ja faculte d'appliquer, en cc qui concerne le droit de traduction des reuvres ayant pour pays d'origine un pays faisant usage d'une telle rcserve, une protection equivalente a celle accordee par ce dernier pays. c) Tout pays peut, a tout moment, retirer de telles reserves, par notification adressee au Directeur general. 219 av alla klausuler samt tillträde till alla förmåner denna konvention. 2. a) Varje unionsland som ratificerar eller ansluter sig till denna akt får, med förbehåll för artikel V: 2. i bihanget, behålla de förmåner vilka följer av de förbehåll som landet tidiga,re gjort, på villkor att det avger förklaring härom när det deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsin- strument. b) Varje land utanför unionen får, när det ansluter sig till denna konvention och med förbehåll för artikel V: 2. i bihanget, förklara att det avser, åtminstone tillfälligt, att ersätta artikel 8 i denna akt rörande rätt till översättning, med besfämmelserna i artikel 5 av unionskonventionen 1886, kompletterad i Paris 1896, dock att nämnda bestämmelser är tillämpliga endast på översättningar till ett språk i allmänt bruk i detta land. Med förbehåll för artikel I: 6. b) i bihanget har varje land rätt att, såvitt avser rätten att översätta verk vars hemland tillämpar en sådan reservation, tillämpa ett skydd som är likvärdigt med det skydd som medges av sistnämnda land. c) Varje land kan när som helst återtaga sådana reservationer genom meddelande ställt till generaldirektören.

220 Prop.1973:15 Article 31 (1) Any country may declare in its instrument of ratification or accession, or may inform the Director General by written notification at any time thereafter, that this Convention shall be applicablc to all or part of those territories, designated in the declaration or notification, for the externa! relations of which it is responsible. (2) Any country which has made such a declaration or given such a notification may, at any time, notify the Director General that this Convention shall cease to be applicable to all or part of such territories. (3) (a) Any declaration made under paragraph (1) shall take effcct on the same datc as the ratification or accession in which it was included, and any notification given under that paragraph shall take effcct thrce months after its notification by the Director General. (b) Any notification given under paragraph (2) shall takc e!iect twelve months after its receipt by the Director General. (4) This Artidc shall in no way be understood as implying the recognition or tacit acccptance by a country of the Union of the factual situation conccrning a territory to which this Convention is made applicable by anothcr country of thc Union by virtuc of a declaration under paragraph (1). Article 31 1) Tout pays peut declarer dans son instrument de ratification ou d'adhesion, ou peut informer le Directeur general par notification ecrite a tout moment ulterieur, que la presente Convcntion est applicable a tout ou partic des territoires, designes dans la dcclaration ou la notification, pour lesquels il assume la responsabilitc des relations exterieures. 2) Tout pays qui a fait unc tellc declaration ou effectuc une telle notification pcut, a tout moment, notifier au Directeur general que la prescnte Convention cesse d'ctre applicable a tout ou partie de ccs territoircs. 3) a) Toute dcclaration faite en vertu de l'alinea 1) prcnd effet a la meme datc que la ratification ou l'adhcsion dans l'instrument de Jaquclle elle a etc incluse, et toute notification cffectuee en vertu de cct alinca pn::nd effet trois mois aprcs sa notification par Je Directeur general. b) Toute notification effcctuee en vertu de l'alinea 2) prend effet douzc mois apres sa reception par le Directeur general. 4) Le present articlc ne saurait etre interprcte comme impliquant la rcconnaissance ou l'acceptation tacite par l'un quelconque des pays de!'union de la situation de fait de tout territoire auquel la prescnte Convention est rendue applicable par un autre pays de!'union en vertu d'une dcclaration faite en application de l'alinea 1). 220 Artikel Varje land kan i sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument förklara eller när som helst därefter skriftligen meddela generaldirektören att denna konvention skall vara tillämplig inom alla eller delar av de i förklaringen eller meddelandet angivna områden för vars internationella förbindelser landet svarar. 2. Varje land som avgivit en sådan förklaring eller lämnat ett sådant meddelande kan när som helst meddela generaldirektören, att denna konvention skall upphöra att vara tillämplig inom alla eller delar av dessa områden. 3. a) Förklaring som avgivits enligt 1. blir gällande samma dag som den ratificering eller anslutning i vars instrument förklaringen ingick och varje meddelande som lämnats enligt 1. blir gällande tre månader efter meddelande härom genom generaldirektören. b) Meddelande som lämnats enligt 2. blir gällande tolv månader efter det att meddelandet mottagits av generaldirektören. 4. Denna artikel får ej tolkas som ett erkännande eller ett tyst godtagande från något unionslands sida av den faktiska situationen i ett område på vilket konventionen av annat unionsland göres tillämplig enligt förklaring som avges med tillämpning av 1.

221 Prop.1973:15 Article 32 (1) This Act shall, as regards relations bctween the countries of the Union, and to the cxtent that it applies, replace the Berne Convention of September 9, 1886, and the subscquent Acts of.revision. The Acts previously in force shall continue to be applicable, in their entirety or to the extent that.this Act does not replace them by virtue of the preceding sentence, in relations with countries of thc Union which do not ratify or ac -cede to this Act. (2) Countries outside the Union which become party to this Act shall, subject to paragraph (3), apply it with.respect to any country of the Union not bound by this Act or which, although bound by this Act, has made a declaration pursuant to Article 28(l)(b). Such countries recognize that the said country of the Union, in its relations with them: (i) may apply the provisions of the most recent Act by which it is bound, and (ii) subject to Article 1(6) of the Appendix, has the right to adapt the protcction to the levcl provided for by this Act. (3) Any country which has availed itself of any of the facultics provided for in thc Appendix may apply the provisions of the Appendix relating to the faculty or facultics of which it has availed itsclf in its relations with any othcr country of the Union which is not Article 32 1) Le present Acte remplace dans les rapports entre les pays de!'union, et dans la mesurc ou il s'applique, la Convcntion de Bernc du 9 septembrc 1886 et les Actcs de revision subsequents. Les Actes prccedemment en vigueur conservent leur application, dans leur totalitc ou dans la mesure ou le present Acte ne les remplace pas en vertu de la phrase prccedentc, dans les rapports avec les pays de!'union qui ne ratifieraient pas le present Acte ou n'y adhereraient pas. 2) Les pays etrangers a!'union qui deviennent parties au present Acte l'appjiquent, sous reserve des dispositions de l'alinea 3), a l'egard de tout pays de!'union qui n'est pas lie par cet Acte ou qui, bien qu'en etant lie par celui-ci, a fait Ja declaration prevue a l'article 28.1) b). Lesdits pays admettent que le pays de!'union considere, dans ses relations avec eux : i) applique les dispositions de l'acte le plus rccent par Jequel il est lie, et ii) sous rcserve de l'article J.6) de l'annexe, a la facultc d'adapter la protection au niveau prevu par Je present Acte. 3) Tout pays qui a invoque le bencfice de l'une quelconque des facultes prevues par l'annexe peut appliquer les dispositions de l'annexe qui conccrnent la ou les facultes dont il a invoque le benefice dans ses relations avec tout autre pays de!'union qui n'est 221 Artikel Denna akt träder, i förhållandet mellan unionsländerna och i den utsträckning som den är tillämplig, i stället för Bernkonventionen den 9 september 1886 och de efterföljande revisionsakterna. De tidigare gällande akterna skall fortfarande vara tillämpliga, i sin helhet eller i den utsträckning som denna akt ej ersätter dem i kraft av föregående mening, i förhållande till de unionsländer som icke ratificerar eller ansluter sig till denna akt. 2. Länder som står utanför unionen men som tillträder denna akt skall, med förbehåll för bestämmelserna under 3., tillämpa den i förhållande till varje unionsland som ej är bundet av denna akt eller som, fastän det är bundet av den, har avgivit förklaring enligt artikel 28: 1. b). Sådana länder medger att nämnda unionsland i förhållande till dem i) får tillämpa bestämmelserna i den senaste akt av vilken landet är bundet, ii) med förbehåll för artikel I: 6. i bihanget har rätt att anpassa skyddet till den nivå som föreskrives i denna akt. 3. Land som begagnat sig av någon av de förmåner som anges i bihanget får tillämpa de bestämmelser i bihanget som rör den eller de förmåner, av vilka landet har begagnat sig, i förhållande till varje annat unionsland som ej är bundet av denna akt, under för-

222 Prop.1973:15 bound by tbis Act, provided tbat the Jatter country has accepted the application of the said provisions. Article 33 (1) Any dispute between two or more countries of the Union concerning the interpretation or application of this Convention, not settled by negotiation, may, by any one of tbe countries concerned, be brought before the International Court of Justice by application in conformity with the Statute of the Court, unless the countries conccrned agree on some otber method of settlement. The country bringing the dispute before the Court shall inform the International Bureau; the International Bureau sball bring the matter to tbe attention of the other countries of the Union. (2) Each country may, at tbe time it ~igns this Act or deposits its instrument of ratification or accession, declare that it does not consider itself bound by the provisions of paragraph (1). With regard to any dispute between such country and any otber country of the Union, the provisions of paragraph (1) shall not apply. (3) Any country having made a declaration in accordance with the provisions of paragraph (2) may, at any timc, withdraw its declaration by notification addressed to the Director General. Article 34 (1) Subject to Article 29 bis, no country may ratpas lie par le present Acte, a condition que ce dernier pays ait acceptc l'applieation desdites dispositions. Article 33 1) Tout differend entre deux ou plusieurs pays de l'union concernant!'interpretation ou l'application de la presente Convention, qui ne sera pas regle par voie de negociation, peut etre portc par l'un quelconque des pays en cause devant Ja Cour internationale de Justice par voie de requcte conforme au Statut de la Cour, a moins que les pays en cause ne conviennent d'un autre mode de reglement. Le Bureau international sera informe par Je pays requcrant du diffärend soumis a la Cour; il en donnera connaissance aux autres pays de!'union. 2) Tout pays peut, au moment ou il signe le present Acte ou depose son instrument de ratification ou d'adhesion, declarer qu'il ne se considere pas lie par les dispositions de l'alinea 1). En ce qui concerne tout differend entre un tel pays et tout autre pays de!'union, des dispositions de l'alinea 1) ne sont pas applicables. 3) Tout pays qui a fait une declaration conformcment aux dispositions de l'alinfa 2) peut, a tout moment, la retirer par une notification adressee au Directeur general. Article 34 1) Sous reserve de l'article 29bis, aucun pays ne 222 utsättning att sistnämnda land har godkänt att nämnda bestämmelser tillämpas. Artikel Varje tvist mellan två eller flera unionsländer angående tolkningen eller tilllämpningen av denna konvention, som ej kunnat biläggas genom förhandling, kan hänskjutas till Internationella domstolen genom ansökan i överensstämmelse med domstolens stadga från något av de berörda länderna, om parterna icke överenskommer om annat sätt för tvistens biläggande. Det land som hänskjutit tvisten till domstolen skall härom underrätta den internationella byrån; den internationella byrån skall underrätta övriga unionsländer om förhållandet. 2. Varje land kan då det undertecknar denna akt eller då det deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument förklara att det icke anser sig bundet av bestämmelserna under 1. I fråga om varje tvist mellan ett sådant land och ett annat unionsland är bestämmelserna i 1. icke tillämpliga. 3. Varje land som avgivit en förklaring med tillämpning av bestämmelserna i 2. kan när som helst återtaga sin förklaring genom underrättelse ställd till generaldirektören. Artikel Med förbehåll för artikel 29 bis får ett land icke,

223 Prop. 1973: 15 ify or accede to earlier Acts of this Convention once Articles 1 to 21 and the Appendix have entered into force. (2) Onee Articles 1 to 21 and the Appendix have entercd into force, no country may make a declaration under Articlc 5 of the Protocol Regarding Developing Countries attached to the Stockholm Act. Article 35 (1) This Convention shall remain in force without!imitation as to time. (2) Any _country may denounce this Act by notification addressed to the Director General. Such denunciation shall constitute also denunciation of all earlier Acts and shall affect only the country making it, thc Convention remaining in full force and effcct as regards the other countries of the Union. (3) Dcnunciation shall take effcct one year after the day on which the Director General has received the notification. (4) The right of denunciation providcd by this Articlc shall not be excrcised by any country before the cxpiration of five years from the date upon which it bccomes a membcr of the Union. Article 36 (1) Any country party to this Convention undertakcs to adopt, in accordance with its constitution, the measures ncccssary to cnsure the application of this Convention. pcut adhercr, apres l'entree en vigueur des articles 1 a 21 et de l'annexe a dcs Actes anterieurs de la prescnte Convcntion ni les ratifier. 2) Aprcs l'entree en vigucur des articles 1 a 21 et de l'annexe, aucun pays ne pcut faire de declaration en vertu de l'article 5 du Protoeole relatif aux pays en voie de dcveloppement annexe a l'acte de Stockholm. Article 35 1) La presente Convention demeure en vigueur sans!imitation de durce. 2) Tout pays peut denoncer le present Acte par notification adressce au Directeur general. Cette dcnonciation emporte aussi denonciation de tous les Actes anterieurs et ne produit son effet qu'a l'cgard du pays qui l'a faite, Ja Convention rcstant en vigueur et executoire a l'egard des autres pays de l'union. 3) La denoneiation prcnd cffet un an apres le jour ou le Directeur general a w:;u la notification. 4) La faculte de dcnonciation prevue par le present article ne peut ctre exercee par un pays avant l'expiration d'un delai de cinq ans a compter de Ja date a laquelle il est devenu membre de!'union. Article 36 1) Tout pays partie a la prcsente Convention s'cngage a adopter, conformement a sa constitution, les mesures necessaires pour assurer l'application de la prcsente Convention. 223 sedan artiklarna 1-21 och bihanget trätt i kraft, ansluta sig till eller ratificera tidigare akter av denna konvention. 2. Sedan artiklarna 1-21 och bihanget har trätt i kraft får ett land icke avge förklaring enligt artikel 5 i protokollet rörande utvecklingsländerna, vilket är fogat till Stockholmsakten. Artikel Denna konvention skall förbli i kraft utan begränsning i tiden. 2. Varje land kan uppsäga denna akt genom meddelande ställt till generaldirektören. Sådan uppsägning innebär även uppsägning av alla tidigare akter och får verkan endast med avseende på det land från vars sida den skett. För övriga unionsländer förblir konventionen i kraft. 3. Uppsägningen blir gällande ett år efter den dag generaldirektören mottagit meddelandet. 4. Rätten till uppsägning enligt denna artikel får icke utövas av något land förrän efter fem år från den dag landet blivit medlem av unionen. Artikel 36 l. Varje land som tillträtt denna konvention förpliktar sig att, i överensstämmelse med sin författning, genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att slikerställa konventionens tillämpning.

224 Prop.1973:15 (2) It is understood that, at the time a country becomes bound by this Convention, it will be in a position under its domestic law to give effect to the provisions of this Convention. Article 37 (1) (a) This Act shall be signed in a single copy in the French and English languages and, subject to paragraph (2), shall be deposited with the Director General. ( b) Official texts shall be established by the Director General, after consultation with the interested Governments, in the Arabic, German, Italian, Portuguese and Spanish languages, and such other Janguages as the Assembly may designate. ( c) In case of differences of opinion on the interpretation of the various texts, the Frcnch text shall prevail. (2) This Act shall remain open for signature until January 31, Until that date, the copy refcrred to in paragraph (1)( a) shall be deposited with the Governmcnt of the Frcnch Republic. (3) The Dircctor General shall certify and transmit two copies of the signed text of this Act to the Governments of all countries of the Union and, on request, to the Government of any other country. (4) The Dircctor General shall register this Act with the Secretariat of the United Nations. (5) The Dircctor General 2) Il est entendu qu'au moment ou un pays devient lie par la presente Convention, il doit etre en mesure, conformement a sa legislation interne, de donner effet aux dispositions de la presente Convention. Article 37 1) a) Le present Actc est signe en un seul exemplaire dans les langues anglaise et fran<;aise et, sous reservc de I'alinea 2), est depose auprcs du Directeur general. b) Des tex tes officiels sont etablis par le Directeur general, apres consultation des Gouvernements interesses, dans les Iangues allemande, arabc, espagnol, italienne et portugaise, et dans les autres Iangues que l'assemblee pourra indiquer. c) En cas de contestation sur!'interpretation des divers textes, Je texte franc;ais fera foi. 2) Le present Actc reste ouvert a la signaturc jusqu'au 31 janvier Jusqu'a cette date, l'exemplaire vise a l'alinea 1) a) scra depose aupres du Governemcnt de la Republique franc;aise. 3) Le Dirccteur general transmet deux copies certifiecs conformes du texte signe du present Aete aux Gouvernemcnts de tous les pays de!'union et, sur demande, au Gouvernement de tout autre pays. 4) Le Directcur general fait enregistrer le present Acte aupres du Secretariat de!'organisation des Nations Unies. 5) Le Directeur general Det förutsättes att ett land, när det blir bundet av denna konvention, enligt sina egna lagar skall vara i stånd att göra konventionens bestämmelser verksamma. Artikel a) Denna akt skall undertecknas i ett exemplar på engelska och franska språken och, med förbehåll för 2., deponeras hos generaldirektören. b) Officiella texter skall, efter samråd med vederbörande regeringar, uppr1ittas av generaldirektören på arabiska, italienska, portugisiska, spanska och tyska språken samt på sådana andra språk som församlingen kan bestämma. c) Vid meningsskiljaktigheter beträffande tolkningen av de olika texterna skall den franska texten äga vitsord. 2. Denna akt skall stå öppen för undertecknande till och med den 31 januari Till och med denna dag skall det exemplar som avses i 1. a) deponeras hos franska republikens regering. 3. Generaldirektören skall till regeringarna i samtliga unionsländer och till regeringen i varje annat land som så begär överlämna två bestyrkta avskrifter av den undertecknade texten till denna akt. 4. Generaldirektören skall låta registrera denna akt hos Förenta Nationernas sekretariat. 5. Generaldirektören skall

225 Prop.1973: 15 shall notify the Governments of all countries of the Union of signatures, deposits of instruments of ratification or accession and any declarations includcd in such instruments or madc pursuant to Articles 28(1)( c), 30(2) ( a) and ( b ), and 33(2), entry into force of any provisions of this Act, notifications of denunciation, and notifications pursuant to Articles 30(2)( c), 31(1) and (2), 33 (3) and 38(1), as well as the Appendix. notifie aux Gouvernements de tous les pays de!'union les signatures, les depöts d'instruments de ratification ou d'adbesion et de dcclarations compriscs dans ces instruments ou faites en application des articles 28.1) c), 30.2 a) et b) et 33.2, l'entree en vigueur de toutes dispositions du present Acte, les notifications de denonciation et les notifications faites en application des articles 30.2) c), 31.1 et 2, 33.3) et 38.1), ainsi quc les notifications visees dans l'annexe. 225 underrätta regeringarna i al la unionsländer om undertecknanden, om deponering av ratifikations- och anslutningsinstrument och om förklaringar som intagits i dessa instrument eller gjorts med tillämpning av artiklarna 28: 1. c), 30: 2. a) och b) samt 33: 2., om ikraftträdande av varje bestämmelse i denna akt, om meddelanden angående uppsägningar, om meddelanden som lämnats med tillämpning a" artiklarna 30: 2. c), 31: 1 och 2, 33: 3 och 38:1 samt om meddelanden som avses i bihanget. Article 38 (l) Countries of the Union which have not ratified or acccded to this Act and which are not bound by Articles 22 to 26 of the Stockholm Act of this Convention may, until April 26, 1975, exercise, if they so desire, the rights provided under the said Articles as if they were bound by them. Any country dcsiring to exercise such rights shall give written notification to this effcct to the Director General; this notification shall be effective on the date of its receipt. Such countries shall be deemed to be members of the Assembly until the said date. (2) As long as all the countries of the Union have not bccome Members of the Organization, the International Bureau of the Organization shall also function as the Burcau of the Union, and the Director General as the Director of the said Bureau. (3) Once all the countries 15 Riksdagen sam/. Nr 15 Article 38 1) Les pays de l'union qui n'ont pas ratifie le present Acte ou qui n'y ont pas adherc et qui ne sont pas lies par les articles 22 a 26 de l'actc de Stockholm peuvent, jusqu'au 26 avril 1975, exercer, s'ils le dcsirent, les droits prevus par lesdits articles comme s'ils etaient lies par eux. Tout pays qui desire exercer Jesdits droits dcpose a cctte fin aupres du Directeur general une notification ecrite qui prend effet a la date de sa reception. De tels pays sont rcputes etre membres de l'assemblee jusqu'a Iadite date. 2) Aussi longtemps que tous les pays de runion nc sont pas devenus mcmbres de!'organisation, le Burcau intcrnational de!'organisation agit egalement en tant que Burcau de!'union, et le Directeur general en tant que Directeur de ce Burcau. 3) Lorsque tous les pays Artikel Unionsländer som ej har ratificerat eller anslutit sig till denna akt och som ej är bundna av artiklarna i Stockholmsakten kan, om de så önskar, till den 26 april 1975 utöva de rättigheter som anges i nämnda artiklar som om de varit bundna av dem. Varje land som önskar utöva dessa rättigheter skall göra skriftlig anmälan härom till generaldirektören. Anmälan skall bli gällande från och med den dag den mottagits. Sådana länder skall anses vara medlemmar av församlingen till nämnda dag. 2. Så länge som icke alla unionslän<ler blivit medlemmar av organisationen, skall organisationens internationella byrå även fungera som unionsbyrå och generaldirektören som denna byrås direktör. 3. När alla unionsländer

226 Prop.1973:15 of the Union have become Members of the Organization, the rights, obligations, and property, of the Bureau of the Union shall dcvolve on the International Bureau of the Organization. de!'union sont devcnus membres de!'organisation, les droits, obligations et biens du Burcau de!"union sont devolus au Bureau intcrnational de!'organisation. 226 har blivit medlemmar av organisationen, skall de rättigheter och skyldigheter samt den egendom som unionshyrån äger övergå till organisationens internationella byrå. Appendix Article I (1) Any country regarded as a dcveloping country in conformity with the established practice of the General Assembly of the Unitcd Nations which ratifies or acccdes to this Act, of whieh this Appendix forms an integral part, and which, having regard to its economic situation and its social or cultural needs, does not consider itsclf immediately in a position to make provision for the protection of all the rights as provided for in this Act, may, by a notification deposited with the Director General at the time of depositing its instrument of ratification or accession or, subject to Article V(l)( c), at any time thereafter, declare that it will avail itsclf of the faculty provided for in Article Il, or of the faculty provided for in Article 111, or of both of those faculties. It may, instead of availing itself of the faculty provided for in Article U, make a declaration according to Article V(l)(a). (2) ( a) Any declaration under paragraph (1) notified before the expiration of the period of ten years from the entry into force of Articles Annexe Article I l) Tout pays considerc, conformement a Ja pratique etablie de l' Assemblee generale des Nations Unies, comme un pays en voie de dcveloppement, qui ratifie Je present Acte, dont la prcsente Annexe forme partie intcgrantc, ou qui y adhcre et qui, Cl! cgard U Sa situation economique et a ses besoins sociaux ou culturels, ne s'estime pas en mesure dans l'immcdiat de prendre les dispositions propres a assurer la protection de tous les droits tcls que prcvus dans le present Acte, peut, par une notification deposce aupres du Directeur general, au moment du dcpöt de son instrument de ratification ou cl'adhcsion ou, sous rcserve de l'article V. 1) c), ii toute datc ulterieure, dcclarer qu'il invoqucra le bentfice de la faculte prevue par l'articlc Il ou de cellc prcvue par l'article JU ou de l'unc et l'autre de ces faeultes. Il peut, au lieu d'invoquer le bfocfice de Ja faculte prevue par l'article II, foire une dcclaration conformcment a l'article V. 1) a). 2) a) Toute declaration faite aux termes de l'alinea 1) et notifiee avant rexpiration d'une periode de dix ans, a compter Bihang Artikel I 1. Varje land, som enligt Förenta nationernas generalförsamlings praxis betraktas som utvecklingsland och som ratificerar eller ansluter sig till denna akt, av vilken detta bihang utgör en integrerande del, och som med hänsyn till sin ekonomiska situation och sina sociala eller kulturella behov ej anser sig omedelbart i stånd att bereda skydd åt alla de I"littighcter som anges i akten, kan genom meddelande, som skall deponeras hos generaldirektören, vid deponeringen av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument eller, med förbehåll för artikel V: l. c), vid senare tillfälle förklara, att landet kommer att begagna sig av de förmåner som anges i artikel IT eller i artikel 111 eller båda dessa förmåner. Det kan i st~illet för att begagna sig av den förmfm som anges i artikel Il avge förklaring enligt artikel V: 1. a). 2. a) Varje förklaring enligt 1. som avgivits före utgången av en period om tio :lr, rliknat från ikraftträdandet av artiklarna 1-21 och

227 Prop.1973:15 l to 21 and this Appendix according to Articlc 28(2) shall be effcctive until the expiration of thc said period. Any such dcclaration may be renewcd in whole or in part for periods of ten years each by a notification dcpositcd with the Dircctor General not more than fifteen months and not less than three months before the expiration of the tenycar period thcn running. ( b) Any declaration under paragraph (1) notified after the expiration of the period of ten years from the entry into force of Articles 1 to 21 and this Appendix according to A1ticle 28 (2) shall be effective until the expiration af the ten-year period then running. Any such declaration may be renewed as provided for in the second sentence of subparagraph ( a). (3) Any country of the Union which has ceased to be rcgarded as a developing country as refcrred to in paragraph (1) shall no longer be entitled to renew its declaration as provided in paragraph (2), and, whether or not it formally withdraws its declaration, such country shall be precludcd from availing itself of thc. faculties rcfcrred to in paragraph (1) from the expiration of che ten-year period then running or from the expiration of a period of three years after it has ceased to be regarded as a developing country, whichever period expires later. (4) Where, at the time when the declaration made under paragraph (1) or (2) de l'entre en vigueur des articles 1 a 21 et de la presente Annexe conformcment a l'articlc 28.2), reste valable jusqu'a l'expiration de ladite pfaiode. Elle peut etre renouvelee en tout ou en partie pour d'autres periodes successives de dix ans par notification dcposee aupres du Directeur general pas plus de quinze mois mais pas moins de trois mois avant l'cxpiration de la periodc decennale en cours. b) Toute declaration faite aux termcs de l'alinea 1) et notifiee apres l'cxpiration d'une periode de dix ans, a compter de l'entree en vigueur des articles 1 a 21 et de la presente Annexe conformement a l'article 28.2), reste valable jusqu'a l'expiration de la periode dccennale en cours. Elle peut etre renouvclee comme prevu dans la seconde phrase du sous-alinea a). 3) Tout pays de!'union qui a cesse d'etre considcrc comme un pays en voie de developpement tel que vise a I'alinea 1) n'est plus habilite il renouvcler sa d6- claration telle que prcvue a l'alinea 2) et, qu'ii retire ou non officiellemcnt sa dcclaration, cc pays perdra la possibiiite d'invoquer le bcncfice des facultes visees a l'alinea 1), soit a l'expiration de la periode dccennale en cours, soit trois ans aprcs qu'il aura cessc d'etre considen:i comme un pays en voie de dcveloppement, le delai qui expire le plus tard devant ctre applique. 4) Lorsqu'au moment ou la dcclaration faite aux termes de l'alinea 1) ou de l'ali- 227 detta bihang i enlighet med artikel 28: 2., gäller till utgången av nämnda period. Den kan förnyas helt eller delvis för ytterligare perioder om tio år genom meddelande som deponeras hos generaldirektören högst femton och minst tre månader före utgången av den löpande tioårsperioden. b) Varje förklaring enligt 1. som avgivits efter utgången av en period om tio år, räknat från ikraftträdandet av artiklarna 1-21 och detta bihang i enlighet med artikel 28: 2., gäller till utgången av den löpande tioårsperioden. Den kan förnyas på det sätt som anges under a) andra meningen. 3. Varje unionsland, som har upphört att betraktas som utvccklingsland enligt 1., är ej Hingre behörigt att förnya sådan förklaring som anges under 2. Landet förlorar, vare sig det officiellt återkallar sin förklaring eller icke, möjligheten att få utnyttja de förmåner som anges under 1. antingen vid utgången av den löpande tioårsperioden eller tre år efter det att landet har upphört att betraktas som utvecklingsland, varvid den frist som utlöper senast skall tilllämpas. 4. Om det, när förklaring som avgivits enligt 1. eller 2. upphör att gälla, i lager

228 Prop.1973:15 ceases to be effective, there are copies in stock which were roade under a license granted by virtue of this Appendix, such copies may continue to be distributed until their stock is exhausted. (5) Any country which is bound by the provisions of this Act and which has deposited a declaration or a notification in accordance with Article 31 (1) with respect to the application of this Act to a particular territory, the situation of which can be regarded as analogous to that of the countries referred to in paragraph (1), may, in respect of such territory, make the declaration referred to in paragraph (1) and the notification of renewal referred to in paragraph (2). As long as such declaration or notification rcmains in effect, the provisions of this Appendix shall be applicable to the territory in respect of which it was made. (6) (a) The fact that a country avails itself of any of the faculties referred to in paragraph (1) does not permit another country to give less protection to works of which the country of origin is the former country than it is obliged to grant under Articles 1 to 20. (b) The right to apply reciprocal trcatment providcd for in Article 30 (2) (b), second sentence, shall not, until the date on which the period appecable under Article I (3) expires, be excrcised in respcct of works the country of origin of nea 2) cesse d'etre valable il y a en stock <les exemplaires produits sous l'empire d'une licence accordee en vertu des dispositions de la presente Annexe, de tels exemplaires pourront continuer d'ctre mis en circulation jusqu'a leur epuisement, 5) Tout pays qui est lie par les dispositions du present Acte et qui a depose une dcclaration ou une notification conformcment a l'article 31.1) au sujet de l'application dudit Acte a un territoire particulier dont la situation peut etre considere comme analogue a celle <les pays vises a l'alinea 1) peut, a l'egard de ce territoire, faire la dcclaration visee a l'alinea 1) et la notification de renouvellement visee a l'alinea 2). Tant que cette declaration ou cette notification sera valable, les dispositions de la presente Annexe s'appliqueront au territoire a l'egard duquel elle a ete faite. 6) a) Le fait qu'un pays invoque le benefice de l'une des facultes visees a l'alinea 1) ne permet pas a Ull autre pays de donner, aux reuvres dont le pays d'origine est Je premier pays en question, une protection inferieure a celle qu'il est obligc d'accorder sclon ies articles 1 a 20. b) La facultc de reciprocite prevue par l'article 30.2) b) deuxieme phrase, ne peut, jusqu'a la date a laquelle expire le delai applicablc conformement a l'article 1.3), etre exercee pour les reuvres dont le pays d'origine est un pays qui a fait 228 finns exemplar, som framställts med stöd av licens, beviljad enligt bestämmelserna i detta bihang, får sådana exemplar alltjämt spridas till dess lagret är uttömt. 5. Varje land som är bundet av bestämmelserna i denna akt och som har deponerat en förklaring eller ett meddelande i enlighet med artikel 31: 1. angående aktens tillämpning inom ett särskilt område, vars situation kan betraktas som likartad med situationen i de länder som avses under 1., kan med avseende på detta område avge sådan förklaring som avses under 1. och sådant meddelande om förnyelse som avses under 2. Så länge denna förklaring eller detta meddelande är gällande, skall bestämmelserna i detta bihang til\ Jämpas på det område med avseende på vilket förklaringen eller meddelandet har avgivits. 6. a) Den omstlindigheten att ett land utnyttjar någon av de förmåner som anges under 1., berättigar ej annat land att ge verk, vars hemland är förstnämnda land, ett lägre skydd än det som landet är förpliktat att medge enligt artiklarna b) Intill utgången av den frist som är tillämplig enligt 3. får rätten till ömsesidighet enligt artikel 30: 2. b) andra meningen ej utövas beträffande verk, vars hemland är ett land som har avgivit en förklaring i enlighet med artikel V: 1. a).

229 Prop.1973: wbich is a country which has roade a declaration according to Article V (1) (a). Article Il (1) Any country which has declared that it will avail itself of the faculty provided for in this Article shall be entitled, so far as works publisbed in printed or analogous forms of reproduction are concerned, to substitute for the exclusive right of translation provided for in Article 8 a system of non-exclusive and non-transferable licenses, granted by the competent authority under the following conditions and subject to Article IV. (2) (a) Subject to paragraph (3) if, after the expiration of a period of tbree years, or of any longer period determined by tbe national legislation of the said country, commencing on thc date of the first publication of the work, a translation of such work has not bccn publishcd in a language in general use in that country by tbe owner of the right of translation, or with his authorization, any national of such country may obtain a Iicense to make a translation of the work in the said Janguage and publish the translation in printed or analogous forms of reproduction. (b) A Iicense under the conditions provided for in this Article may also be granted if all the editions of the translation published in the language concerned are out of print.. (3) (a) In the case of une declaration conformement a l'article V. 1) a). Article Il 1) Tout pays qui a declare qu'il invoquera le benefice de la faculte prevue par le present article sera habilite pour ce qui concerne les reuvres publiees sous forme imprimee ou sous toute autre forme analogue de reproduction, a substituer au droit exclusif de traduction prevu par l'article 8 un regime de Iicences non exclusives et incessibles, accordees par l'autorite competente dans les conditions ci-apres et conformement a l'article IV. 2) a) Sous reserve de l'alinea 3), lorsque, a l'expiration d'une periode de trois annees ou d'une periode plus longue determinee par la legislation nationale dudit pays, a compter de la premiere publication d'une reuvre, la traduction n'en a pas etc publiee dans une Jangue d'usage general dans cc pays, par le titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation, tout ressortissant dudit pays pourra obtenir une licence pour faire une traduction de l'reuvre dans ladite langue et publier cette traduction sous forme imprimee ou sous toute autre forme analogue de reproduction. b) Une licence peut aussi ctre accordee en vertu du present article si toutes les editions de la traduction publiee dans la langue concernce sont epuisecs. 3) a) Dans le cas de tra- Artikel Il 1. Varje land, som har förklarat att det kommer att begagna sig av de förmåner som anges i denna artikel, får beträffande verk som publicerats i tryckt form eller i annan likartad form av mångfaldigande, i stället för den ensamrätt till översättning som avses i artikel 8 tillämpa ett system med licenser utan ensamrätt, vilka icke kan överlåtas och vilka meddelas av behörig myndighet på nedan angivna villkor och i enlighet med artikel IV. 2. a) Har vid utgången av en period om tre år eller den längre period som bestämmes av den natione1ia lagstiftningen i ifrågavarande land, räknat från den första publiceringen av ett verk, någon översättning av verket icke publicerats av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tillstånd på ett språk i allmänt bruk i landet, kan, med förbehåll för vad som sägs under 3., varje medborgare i landet erhålla en licens att översätta verket till ifrågavarande språk och publicera översättningen i tryckt form eller i annan likartad form av mångfaldigande. b) Licens kan även meddelas enligt denna artikel, om alla upplagor av den översättning, som publicerats på ifrågavarande språk, är utgångna. 3. a) Beträffande över-

230 Prop. 1973: 15 translations into a language which is not in general use in one or more developed countries which are members of the Union, a period of onc ycar shall be substituted for the period of three ycars referred to in paragraph (2) (a). (b) Any country referred to in paragraph (1) may, with the unanimous agrccment of the devcloped countries which are members of the Union and in which thc same language is in general use, substitute, in the case of translations into that language, for the period of three years referred to in paragraph (2) ( a) a shortcr period as determined by such agrccment but not less than one year. Howcvcr, the provisions of thc foregoing sentence shall not apply where the language in question is English, French or Spanish. The Director General shall be notified of any such agrecmcnt by the Goverments which have concluded it. (4) (a) No license obtainable aftcr three years shall be granted under this Articlc until a furthcr period of six months has elapscd, and no license obtainable aftcr one ycar shall be granted under this Articlc until a further period of nine months has elapsed (i) from the date on which the applicant complies with the rcquirements mentioned in Article IV (1), or (ii) where the identity or thc address of the owncr of thc right of ductions dans une langue qui n'est pas d'usage general dans un ou plusieurs pays dveloppes, mcmbres de l'union, une periodc d'une anncc sera substituec a la periode de trois annecs viscc a l'alinea 2) a). b) Tout pays vise a l'alinea 1) peut, avec l'accord unanimc des pays developpes, membrcs de l'union, dans lesquels la mcmc languc est d'usagc general, remplacer, dans le cas de traductions vers cettc languc, la periode de trois ans visee a l'alinea 2) a) par une periode plus courte fixcc conformement audit accord, cctte periodc nc pouvant toutefois ctre infärieure a unc annee. Neanmoins, les dispositions de la phrase prcccdente ne sont pas applicables lorsquc la langue dont is s'agit est l'anglais l'espagnol ou le frarn;ais Tout accord en ce sens sera notifie au Directeur general par les Gouvernements qui l'auront conclu. 4) a) Toute licence visce au present article ne pourra Ctrc accordee avant l'expiration d'un delai supplementaire de six mois, dans le cas ou elle peut etre obtcnue a l'cxpiration d'une periode de trois annees, et de neuf mois, dans le cas ou elle peut etre obtenue a l'expiration d'une periode d'une annee, i) a compter de la date a laquelle le requerant accomplit les formalites prevues par l'articlc IV. 1); ii) ou bien, si l'identite ou l'adresse du titulaire du droit de traduction 230 sättningar till ett språk, som icke är i allmänt bruk i ett eller flera utvecklade länder, som är medlemmar av unionen, skall en period om ett år tillämpas i stället för den period om tre år som anges under 2. a). b) Varje land som avses under 1. kan, efter medgivande av alla de utvecklade länder som är medlemmar av unionen och i vilka samma språk är i allmänt bruk, i fråga om översättningar till detta språk ersätta den period om tre år som anges under 2. a) med en kortare.period, som fastställes i enlighet med nämnda medgivande men som icke får vara kortare än ett år. Bestämmelserna i föregående mening är likväl ej tillämpliga när ifrågavarande språk är engelska, franska eller spanska. Varje överenskommelse av dettå slag skall meddelas generaldirektören av de regeringar som har ingått den. 4. a) Licens som avses i denna artikel får ej meddelas före utgången av en ytterligare frist om sex månader i fall då licensen kan erhållas vid utgången av en period om tre år och om nio månader i fall då den kan erhållas vid utgången av en period om ett år. Tilfäggsfristen räknas i) från den dag då sökanden fullgjort de formaliteter som anges i artikel IV: 1., eller, ii) om identiteten av eller adressen till innehavaren av översättningsrätten

231 Prop.1973:15 translation is unknown, from thc date on which thc applicant scnds, as provided for in Article IV (2), copics of his application submitted to thc authority eompetent to grant the license.. (b) If, <luring thc said period of six or nine months, a translation in the language in respect of which the application was madc is published by the owner of the right of translation or with bis authorization, no license under this Articlc shall be granted. (5) Any lieensc under this Article shall be granted only for thc purpose of teaching, scholarship or research. (6) lf a translation of a work is published by the owner of the right of translation or with his authorization at a price reasonably relatcd to that normally eharged in thc country for comparable works, any license granted under this Articlc shall tcrminate if such translation is in the same language and with substantially thc same content as the translation published under the license. Any copics already made before the license terminates may cintinue to be distributed until thcir stock is cxhausted. (7) For works which are composed mainly of illustrations, a liccnse to make and publish a translation of the text and to reproduce and publish the illustrations may be granted only if thc conditions of Article III are n "est pas connue, a compt cr de la date a Iaquclle le requcrant procedc, comme prcvu a l'articlc IV. 2), a l'cnvoi dcs copics de Ja requete soumise par lui a J'autorite qui a compctence pour accorder la licence. b) Si, durant le dclai de six ou de ncuf mois, une traduction dans la languc pour laqucllc la requetc a etc soumise est publicc par le titulairc du droit de traduction ou avec son autorisation, aucunc licencc ne sera accordec en vertu du present articlc. 5) Toutc licence visee au present article ne pourra etre accordec qu ~t l'usage scolairc, universitaire ou de la recherchc. 6) Si la traduction d'une a!uvre est publice par le titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation a un prix comparablc a celui qui est en usage dans le pays en cause pour des a!uvres analogues, toute lieenee accordce en vertu du present article prendra fin si cette traduction est dans la mcme langue et son contenu essentiellement le rncme que cclle et celui de la traduction publice en vertu de la licence. La mise en circulation de tous les exemplaires deja produits avant l'e.xpiration de Ja licence pourra se poursuivre jusqu'a leur epuisement. 7) Pour les a!uvres qui sont composees prineipalcment d'illustrations, une Jicence pour faire et publier une traduction du texte et pour reproduire et publier les illustrations ne peut ctre accordce que si les condi- 231 icke är känd, från den dag då sökanden enligt artikel IV: 2 avsänt kopior av den ansökan, som han har ingivit till myndighet med behörighet att meddela licensen. b) Har under fristen om sex eller nio månader en översättning till det språk, för vilket licens sökts, publicerats av innehavaren av överstittningsrätten eller med hans tillstånd, skall licens ej meddelas enligt denna artikel. 5. Licens som avses i denna artikel får meddelas endast för bruk vid skolor eller universitet eller i forskning. 6. Om en överslittning av ett verk publiceras av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tillstånd till ett pris som är jämförligt med det som är normalt i ifrågavarande land för motsvarande verk, upphör varje licens som meddelats enligt denna artikel, om översättningen lir till samma språk och dess innehåll är väsentligen detsamma som i den översättning som publicerats enligt licensen. Alla de exemplar som redan har framställts före licensens upphörande får alltjlimt spridas till dess de är utgångna. 7. För verk som består huvudsakligen av illustrationer får licens att göra och publicera en översättning av texten och att mångfaldiga och publicera illustrationerna meddelas endast om även villkoren i ar-

232 Prop.1973:15 also fulfilled. (8) No Iicense shall be granted under this Article when the author has withdrawn from circulation all copies of bis work. (9) (a) A license to make a translation of a work which has been published in printed or analogous forms of reproduction may also be granted to any broadcasting organization having its headquarters in a country referred to in paragraph (1), upon an application made to the competent authority of that country by the organization, provided that all of the following conditions are met: (i) the translation is made from a copy made and acquired in accordance with the laws of the said country; (ii) the translation is only for use in broadcasts intended cxclusively for teaching or for the dissemination of the resu lts of specializcd tcchnical or scientific research to experts in a particular profession; (iii) the translation is uscd exclusively for the purposes referred to in condition (ii) through broadcasts made lawfully and intcnded for recipients on thc tcrritory of the said country, including broadcasts made through the medium of sound or visual recordings lawfully and exclusivcly made for the purpose of such broadcasts; (iv) all uses roade of tians de l'article 111 sont cgalement remplies. 8) Aucune licence ne peut ctre accordee en vertu du present article lorsque!'auteur a retire de la circulation tous les exemplaires de son reuvre. 9) a) Une licence pour faire unc traduction d'une reuvre qui a etc publiee sous formc imprimee ou sous toutc autre forme analogue de reproduction peut aussi etre accordce a tout organisme de radiodiffusion ayant son sicge dans un pays vise a ralinea 1), a la suite d'une demande faite aupres de l'autorite compctente de ce pays par Jedit organisme, pourvu que toutes les conditions suivantes soient remplies : i) la traduction est faite a partir d'un exemplaire produit et acquis en conformite avec la legislation dudit pays; ii) la traduction est utilisablc seulement dans les emissions destinees a l'enseigncmcnt ou la diffusion d'informations a caractcre scicntifique ou technique dcstinces aux experts d'une profession detcrminec; iii) la traduction est uti Jiscc exclusivemcnt aux fins enumcn!cs au point ii) dans dcs emissions faites licitcment et destinees aux bcneficiaires sur Je territoire dudit pays, y compris les emissions faites au moyen d'enregistremcnts sonores ou visucls realiscs licitemcnt et exclusivcment pour de telles emissions; iv) toutes les utilisa- tikel IIJ är uppfyllda Licens får ej meddelas enligt denna artikel, när upphovsmannen har dragit tillbaka samtliga exemplar av sitt verk från den allmänna handeln. 9. a) Licens att översätta ett verk, som har publice. rats i tryckt form eller i annan likartad form av mångfaldigande, får även meddelas radioföretag med säte i land, som avses under 1., efter ansökan som gjorts av företaget hos behörig myndighet i detta land, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda: i) översättningen göres från ett exemplar som framställts och förvärvats i enlighet med ifrågavarande lands lagstiftning, ii) översättningen får användas endast i utsändningar avsedda för undervisning eller för spridning av vetenskaplig eller teknisk information, som är avsedd för experter inom ett bestämt yrke, (ii) övcrsiittningcn användes endast för ändamål som anges under ii) i utsändningar som sker lovligen och som i"ir avsedda för mottagare på ifrågavarande lands område, inbegripet utsändningar med hjälp av ljudeller bildupptagningar som gjorts lovligen och uteslutande för sådana utsändningar, iv) ingen användning

233 Prop.1973:15 the translation are without any commercial purposc. (b) Sound or visual recordings of a translation which was made by a broadcasting organization under a license granted by virtue of this paragraph may, for the purposes and subject to the conditions referrcd to in subparagraph (a) and with the agreement of that organization, also be used by any other broadcasting organization having its headquarters in the country whose compctent authority grantcd the license in qucstion. ( c) Provided that all of the criteria and conditions set out in subparagraph (a) are mct, a license may also be granted to a broadcasting organization to translatc any text incorporated in an audio-visual fixation where such fixation was itself prepared and published for the sole purpose of being used in connection with systematic instructional aetivitics. (d) Subject to subparagraphs (a) to (c), the provisions of the preceding paragraphs shall apply to the grant and excrdse of any Iicense granted under this paragraph. Article Il! (1) Any country which has declared that it will avail itself of the faculty provided for in this Article shall be entitled to substitute for the exclusive right of reproduction provided for in Article 9 a system of non-exclusive and nontransfcrable licenses, grantcd by the compctent authority tions faites de la traduction n'ont aucun caractere lucratif. b) Des enregistrements sonores ou visuels d'une traduction qui a ete faite par un organisme de radiodiffusion sous l'empire d'une licence accordec en vcrtu du present alinfa peuvent, aux fins et sous rcserve des conditions enumerecs dans le sous-alinea a) et avec l'accord de cet organisme, Ctre aussi utilises par tout autre organismc de radiodiffusion ayant son siege dans le pays dont l'autorite compctente a accorde la liccnce en question. c) Pourvu quc tous les critcrcs ct conditions enumeres au sous-alinfa a) soicnt respectes, unc liccncc pcut egalemcnt ctre accordee a Ull organisme de radiodiffusion pour traduire tout tcxte incorporc dans une fixation audio-visuclle faitc et publice aux seulcs fins de l'usagc scolaire ct universitaire. d) Sous rcserve des sousalineas a) a c), les dispositions des alineas prcccdents sont applicables a l'octroi et a l'cxercise de toute licence accordce en vertu du present alinea. Article Il/ l) Tout pays qui a declarc qu'il invoquera le bcnefice de la faculte prevue par Je present article sera habilite a substituer au droit exclusif de reproduction prcvu a l'article 9 un rcgime de licences non exclusives et incessibles, accordecs par l'autorite compctente dans les conditions 233 av översättningen sker i vinstsyfte. b) Ljud- och bildupptagningar av en översättning, vilken har gjorts av ett radioföretag med stöd av licens som meddelats enligt detta moment, får för de ändamål och på de villkor som anges under a) samt med samtycke av detta företag, även användas av annat radioförctag med säte i det land där behörig myndighet har meddelat licensen. c) Är alla de förutsättningar och villkor som anges under a) uppfyllda, kan ett radioföretag även erhålla licens att översätta text, vilken ingår i en audiovisuell upptagning som gjorts och publicerats endast för att brukas vid skolor och universitet. d) Såvitt annat icke följer av a)-c) är bestämmelserna i tillämpliga på meddelande och utövande av licens som meddelas enligt detta moment. Artikel Il/ 1. Varje land, som har förklarat att det kommer att begagna sig av de förmåner som anges i denna artikel, får i stället för den ensamrätt till mångfaldigande som avses i artikel 9 tillämpa ett system med licenser utan ensamrätt vilka icke kan överlåtas och vilka meddelas av behörig myndighet

234 Prop.1973:15 under the following conditions and subject to Article IV. (2) (a) If, in relation to a work to which this Article applics by virtue of paragraph (7), after the expiration of (i) the relevant period spccified in paragraph (3), commcncing on the date of first publication of a particular edition of the work, or (ii) any longer period determined by national lcgislation of the country rcferred to in paragraph (1 ), commencing on the same date, copies of such edition have not becn distributed in that country to the general public or in connection with systematic instructional activities, by the owner of the right of rcproduetion or with his authorization, at a price reasonably related to that normally charged in the country for comparable works, any national of such country may obtain a liccnse to rcproduce and publish such edition at that or a lower price for use in connection with systematic instructional activities. (b) A license to reproduee and publish an edition which has been distributed as described in subparagraph (a) may also be granted under the eonditions provided for in this Article if, after the expiration of the applicable period, no authorized eopies of that edition have been on sale for a period of six months in thc country concerned ci-aprcs et conformcmcnt a l'article IV. 2l a) A l'egard d'une ccuvre a laquelle le present artielc et applicable en vertu de l'alinfa 7) et lorsque, a l'expiration i) de la penode fixec a ralinea 3) ct calculce a partir de la prcmiere publication d'une edition determince d'une telle reuvre, ou ii) d'une periodc plus longue fixee par la legislation nationalc du pays vise a l'alinea 1) et calculcc a partir de la mgmc date, dcs cxemplaires de cette edition Il 'ont pas ete mis en vcntc, dans ce pays, pour repondre aux besoins, soit du grand public, soit de l'enscignement scolaire et universitairc, par le titulairc du droit de rcproduction ou avec son autorisation, a un prix comparable a cclui qui est en usagc dans lcdit pays pour des reuvrcs analogucs, tout ressortissant dudit pays pourra obtcnir unc licence pour reproduire ct publier cette edition, a ce prix ou un prix infärieur, en vue de rcpondre aux besoins de l'enscignement scolairc ct universitaire. b) Une licence pour reproduirc et publier une edition qui a Cte mise en cireulation comme le decrit le sous-alinea a) pcut aussi etre accordee en vertu des conditions prevucs par le present artide si, aprcs l'expiration de la pfriode applicablc, des exemplaires autorises de cctte edition ne sont plus en ventc, pcndant une durec de six mois, dans 234 på nedan angivna villkor och i enlighet med artikel IV. 2. a) Har beträffande verk, på vilket denna artikel är tillämplig enligt 7., vid utgången i) av den period som anges i 3., och som beräknas från den första publiceringen av en bestämd upplaga av ett sådant verk, eller ii) av en längre period, som bestämmes av den nationella lagstiftningen i det land som avses under 1. och som beräknas från samma dag, exemplar av denna upplaga icke saluförts i landet för att tillgodose allmänhetens behov eller behovet i undervisningen vid skolor och universitet, av innehavaren av mångfaldiganderätten eller med hans tillstånd till ett pris jämförligt med det som är normalt i landet för motsvarande verk, kan varje medborgare i landet erhålla en licens att mångfaldiga och publicera upplagan till detta pris eller till ett lägre pris för att tillgodose behovet i undervisningen vid skolor och universitet. b) Licens att mångfaldiga och publicera en upplaga, vilken lämnats till spridning enligt a), får även meddelas på de villkor som anges i denna artikel, om efter utgången av elen tillämpliga tidsperioden lovligen framställda exemplar av denna upplaga under en tid av sex månader icke längre har funnits till försäljning i vederbörande land för att

235 Prop.1973: 15 to the general public or in connection with systematic instructional activities at a pricc rcasonably relatcd to that normally charged in the country for comparable works. (3) The period referred to in paragraph (2) (a) (i) shall be fivc years, cxcept that (i) for works of the natural and physical sciences, including mathematics, and of technology, the period shall be three years; (ii) for works of fiction, poetry, drama and music, and for art books, the period shall be seven ycars. (4) (a) No license obtainable after three years shall be granted under this Article until a period of six months has elapsed (i) from the date on which the applicant complies with the rcquirements mentioned in Article IV (1), or (ii) where the idcntity or thc address of the owncr of the right of reproduction is unknown, from the date on which the applicant sends, as provided for in Article IV (2), copies of his application submitted to the authority compctcnt to grant the liccnse. (b) Where licenses are obtainable after other pele pays concernc pour rcpondrc aux bcsoins, soit du grnnd public, soit de l'enseignement scolairc ct universitaire, a un prix comparable a celui qui est demande, dans lcdit pays pour des reuvres analogucs. 3) La periode a laquelle se refäre l'alinea 2) a) i) est de cinq annees. Toutcfois, i) pour les ccuvrcs qui traitcnt dcs sciences exact:es et naturellcs et de la technologie, elle sera de trois annecs; ii) pour les reuvres qui appartiennent au domaine de l'imagination, tclles que les romans, les ccuvrcs poetiques, dramatiqucs ct musicales, et pour les livres d'art, elle sera de scpt annees. 4) a) Dans le cas oi:1 elle peut etrc obtenue a l'expiration d'unc periode de trois annces, la licence ne pourra etre accordec en vcrtu du present article avant l'expiration d'un delai de six mo is i) a compter de Ja date a laqucllc le requfaant accomplit les formalitcs prcvues par l'article IV. 1); ii) ou bien, si l'identite ou l'adresse du titulaire du droit de reproduction n'est pas connuc, a comptcr de la date a laquelle le requcrant proccdc, comme prevu a l'article IV. 2), a l'envoi des copies de la requete soumisc par lui a l'autorite qui a competence pour accorder la licence. b) Dans les autrcs cas et si l'articlc IV. 2) est appli- 235 tillgodose allmänhetens behov eller behovet i undervisningen vid skolor och universitet till ett pris som är jämförligt med det som begäres i nämnda land för motsvarande verk. 3. Den period, som avses i 2. a) i), är fem år. Dock är den i) för verk, som behandlar de exakta vetenskaperna, naturvetenskaperna eller teknologin, tre år, och ii) för verk som tillhör fantasins område, såsom romaner, diktverk, dramatiska och musikaliska verk, och för konstböcker, sju år. 4. a) I fall då licens kan erhållas vid utgången av en period om tre år, får den dock ej meddelas enligt denna artikel innan sex månader förflutit i) från den dag då sökanden fullgjort de formaliteter som anges i artikel IV: l., eller, ii) om identiteten av eller adressen till innehavaren av mångfaldiganderätten icke är känd, från den dag då sökanden enligt artikel IV: 2. avsänt kopior av den ansökan som han ingivit till myndighet med behörighet att meddela licensen. b) I andra fall får, om artikel IV: 2. är tillämplig,

236 Prop.1973:15 riods and Article IV (2) is applicable, no license shall be granted until a period of three months has elapsed from the date of the dispatch of the copies of the application. (c) If, during the period of six or three months referred to in subparagraphs (a) and (b), a distribution as described in paragraph (2) (a) has taken place, no license shall be granted under this Article. (d) No license shall be granted if the author has withdrawn from circulation all copies of the edition for the reproduction and publication of which the license has been applied for. (5) A license to reproduce and publish a translation of a work shall not be granted under this Article in the following cases: (i) whcre the translation was not published by thc owner of the right of translation or with his authorization, or (ii) where the translation is not in a language in general use in the country in which the license is applied for. (6) If copies of an edition of a work are distributcd in the country referred to in paragraph (1) to the general public or in connection with systematic instructional activitics, by the owner of the right of reproduction or with his authorization, at a price reasonably relatcd to that normally chargcd in the country for comparablc works, any license granted cable, la licence ne pourra etre accordee avant l'expiration d'un delai de trois mois a compter de l'envoi des copies de la requete. c) Si durant le delai de six ou de trois mois vise aux sous-alineas a) et b) la mise en vente comme le dccrit l'alinea 2) a) a eu lieu, aucunc licence ne sera accordee en vertu du present article. d) Aucune licence ne peut etre accordee lorsque!'auteur a retire de Ja circulation tous les exemplaires de!'edition pour la reproduction et la publication de laquelle la licence a ete demandee. 5) Une liccnce en vue de reproduire ct de publier une traduction d'une reuvre ne sera pas accordee, en vertu du present article, dans les cas ci-apres : i) lorsquc la traduction dont il s'agit n'a pas cte publicc par Je titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation ; ii) lorsque la traduction n'est pas faite dans unc langue d'usage general dans le pays ou la licence est dcmandee. 6) Si des exemplaires d'une edition d'une reuvre sont mis en vente dans le pays vise a l'alinea 1) pour repondre aux besoins, soit du grand public, soit de l'enscignement scolaire et univcrsitaire, par le titulaire du droit de reproduction ou avec son autorisation, a un prix comparable a celui qui est en usagc dans lcdit pays pour des ccuvres analogues, toute licence accordee en 236 licensen icke meddelas förrän tre månader förflutit från det att kopior av ansökningen avsänts. c) Har under den frist om sex eller tre månader som avses under a) och b) saluförande skett enligt 2. a), skall licens ej meddelas enligt denna artikel. d) Licens får ej meddelas när upphovsmannen från den allmänna handeln har dragit tillbaka samtliga exemplar av den upplaga för vars mångfaldigande och publicering licens har begärts. 5. Licens att mångfaldiga och publicera en översättning av ett verk skall ej meddelas enligt denna artikel i följande fall: i) när ifrågavarande översättning icke har publicerats av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tillstånd; ii) när översättningen icke har skett till ett språk i allmänt bruk i det land där licens begäres. 6. Om exemplar av en upplaga av ett verk saluföres i det land som avses under 1. för att tillgodose allmänhetens behov eller behovet i undervisningen vid skolor och universitet av innehavaren av mångfaldiganderättsn eller med hans tillstånd till ett pris jämförligt med det som är normalt i landet för motsvarande verk, upphör varje licens som meddelats enligt den-

237 Prop. 1973: 15 under this Article shall terminate if such edition is in the same language and with substantially the same content as the edition which was published under the said Iicense. Any copies already made before the license terminates may continue to be distributed until their stock is exhausted. (7) (a) Subject to subparagraph (b), the works to which this Article applies shall be limited to works published in printed or analogous forms of reproduction. (b) This Article shall also apply to the reproduction in audio-visual form of lawfully made audio-visual fixations including any protected works incorporated therein and to the translation of any incorporated text into a language in general use in the country in which the license is applied for, always provided that the audio-visual fixations in question were prepared and published for the sole purpose of being used in connection with systematic instructional activities. Article IV (1) A license under Article III may be granted only if the applicant, in accordance with the procedure of the country concerned, establishes either that he has requested, and has been denied, authorization by the owner of the right to make and publish the translation or to reproduce and publish the edition, as the case may be, or that, after due diligencc on vcrtu du present article prendra fin si cette edition est dans la meme langue que cclle et celui de!'edition publiee en vertu de la licence. La mise en circulation de tous les exemplaires deja produits avant l'expiration de la licence pourra se poursuivre jusqu'a leur epuisement. 7) a) Sous reserve du sous-alinea b), les reuvres auxquelles le present article est applicable ne sont que les reuvres publiees sous forme imprimee ou sous toute autre forme analogue de reproduction. b) Le present article est egalement applicable a la reproduction audio-visuelle de fixations licites audiovisuelles en tant qu'elles constituent ou incorporent des reuvres protegees ams1 qu'a la traduction du texte qui les accompagne dans une langue d'usage general dans le pays ou la licence est demandee, etant bien entendu que les fixations audio-visuelles dont il s'agit ont ete conc;ues et publiees aux seules fins de l'usage scolaire et universitaire. Article IV 1) Toute licence v1see a l'article Il ou a l'articlc 111 ne pourra etre accordec que si le requcrant, conformement aux dispositions en vigueur dans le pays en cause, justifie avoir demande au titulaire du droit l'autorisation de faire une traduction et de la publier ou de reproduire ct publier!'edition, selon le cas, et n'a pu obtenir son autorisation, ou apres dues diligen- 237 na artikel, om upplagan är på samma språk och dess innehåll är väsentligen detsamma som i den upplaga som publicerats. enligt licensen. Alla de exemplar som redan har framställts före licensens upphörande får alltjämt spridas till dess de är utgångna. 7. a) Såvitt annat icke följer av b), är denna artikel tillämplig endast på verk som publicerats i tryckt form eller i annan likartad form av mångfaldigande. b) Denna artikel är även tillämplig på audiovisuellt mångfaldigande av lovligen gjorda audiovisuella upptagningar i den mån de utgör eller innefattar skyddade verk liksom på översättning av den text som åtföljer dem till ett språk som är i allmänt bruk i det land där licens begäres, dock under förutsättning att ifrågavarande audiovisuella upptagningar har gjorts och publicerats endast för bruk vid skolor och universitet. Artikel IV 1. Licens som avses i artikel Il eller artikel III kan meddelas endast om sökanden i enlighet med gällande bestämmelser i ifrågavarande land visar att han har begärt tillstånd av rättsinnehavaren att göra och publicera en översättning eller att mångfaldiga och publicera upplagan men ej har kunnat erhålla hans tillstånd eller ej har kunnat anträffa honom trots att han

238 Prop. 1973: 15 his part, he was unable to find the owncr of the right. At the same time as making the request, the applicant shall inform any national or intcrnational information center referred to in paragraph (2). (2) If the owner of the right cannot be found, the applicant for a license shall scnd, by rcgistered airmail, copies of his application, submittcd to the authority competent to grant the licensc, to the publisher whose name appears on the work and to any national or international information center which may have been dcsignated, in a notification to that cffcct deposited with the Director General, by the Govcrnment of the country in which the publisher is be Jievccl to have his principal place of business. (3) The name of the author shall be indicated on all copies of the translation or rcproduction published under a Iicensc grantcd under Article Il or Articlc 111. The titlc of the work shall appear on all such copics. In thc casc of a translation, the original title of the work shall appcar in any case on all the said copies. (4) (a) No license granted under Article Il or Articlc III shall extend to the export of copics, and any such license shall be valid only for publication of the translation or of the reproduction, as the case may be, in the territory of the ces de sa part, n'a pu l'atteindre. En meme temps qu'il fait cctte demande au titulaire du droit, le requerant doit en informer tout centre national ou international d'information vise a l'alinea 2). 2) Si le titularie du droit n'a pu ctre atteint par le requerant, celui-ci doit adresser, par la poste aerienne, sous pli recommandc, des copies de la rcquete soumise par lui a l'autoritc qui a competence pour accorder la licence, a l'cditeur dont Je nom figure sur rccuvrc et a tout ccntre national ou international d'information qui peut avoir etc designe, dans une notification deposee a cet effet aupres du Directcur general, par Je Gouvernement du pays ou l'cditeur est presum6 avoir le siege principal de ses operations. 3) Le nom de l'auteur doit etre indique sur tous les excmplaires de la traduction ou de la rcproduction publice sous l'empire d'une licence accordee en vertu de l'article Il ou de l'article III. Le titre de l'reuvrc doit figurer sur tous ces exemplaires. S'il s'agit d'unc traduction, Je titre original de l'reuvre doit en tout cas figurer sur tous ccux-ci. 4) a) Toute licence accordee en vertu de l'article Il ou de l'articlc III ne s'ctendra pas a l'cxportation d'exemplaircs et elle ne sera valable que pour la publication de Ja traduction ou de la reproduction, selon Je cas, a l'intericur du terri- 23S gjort vad som skäligen kunnat fordras av honom i detta hänseende. Samtidigt med att sökanden framställer begäran till rättsinnehavaren skall han lämna meddelande därom till varje nationell eller internationell informationscentral som avses under Om sökanden ej har kunnat anträffa rättsinnehavaren skall han, i rekommenderad försändelse, med flygpost sända kopior av den ansökan, som han ingivit till myndighet med behörighet att meddela licensen, till den förläggare vars namn angivits på verket och till varje nationell eller internationell informationseentral som kan ha angivits av regeringen i det land, där förläggaren kan antas ha det huvudsakliga sätet för sin verksamhet, i ett meddelande som för detta ändamål deponerats hos generaldirektören. 3. Upphovsmannens namn skall anges. på alla exemplar av den översättning eller det mångfaldigade verk som publicerats enligt artikel Il eller artikel III. Verkets titel skall anges på alla dessa exemplar. Rör det sig om en överslittning skall verkets originaltitel alltid anges på alla exemplaren. 4. a) Licens som meddelats enligt artikel Il eller artikel 111 omfattar ej utförsel av exemplar och gäller endast för publicering av översättningen eller det mångfaldigade verket inom det lands område, där licensen har begärts.

239 Prop. 1973: 15 country in which it has becn applicd for. (b) For the purposcs of subparagraph ( a), thc nolion of export shall include the sending of copics from any territory to thc country which, in respect of that territory, has madc a dcclaration under Article I (5). (c) Whcrc a govcrnmental or other public entity of a country which has granted a liccnsc to mak.: a translation under Article Il into a languagc other than English. Frcnch or Spanish sends copics of a translation publishcd under such licensc to another country, such sending of copies shall not, for the purposes of subparagraph ( a), be considered to constitute export if all of the following conditions are mct: (i) the recipients are individuals who are nationals of the country whose eompetcnt authority has granted the licensc, or organizations grouping such individuals; (ii) thc copics are to be used only for the purpose of teaching, scholarship or research; (iii) the sending of thc copies and thcir subsequent distribution to recipienls is without any commercial purpose; and (iv) the country to which the copies havc been sent has agrced with thc country whosc competcnt authority has granted the license to allow the reccipt, or distoire du pays ou cette licence a ete dcmandcc. b) Aux fins de l'application du sous-alinea a), doit etre regarde comme exportation l'envoi d'exemplaires a partir d'un territorie vers le pays qui, pour ee territoire, a fait une dcclaration conformement a l'article I. 5). c) Lorsqu'un organisme gouvcrncmcntal ou tout autre organismc public d'un pays qui a accorde, conformement a l'article Il, unc licence de faire une traduction dans une languc autre que l'anglais, l'espagnol ou le frarn;ais cnvoie des exemplaires de la traduction publiee en vcrtu d'une telle licence a un autre pays, une tellc expedition ne scra pas consideree, aux fins du sous-alinea a), comme etant une exportation si toutes les conditions suivantes sont remplies : i) les destinataircs sont des particuliers ressortissants du pays dont l'autorite competcnte a accordc la licence, ou des organisations groupant de tels ressortissants; ii) les exemplaires nc sont utiliscs que pour l'usage scolaire, universitaire ou de la recherche; iii) l'envoi des exemplaires et leur distribution ulterieurc aux destinataires n'ont aucun caractcre lucratif; ct iv) le pays auqucl les exemplaires ont ete envoycs a conclu un accord avec le pays dont l'autorite competentc a delivre la licencc pour en autoriser la reception, ou 239 b) Vid tillämpningen av a) skall som utförsel anses sändande av exemplar från ett område till det land som för detta område har avgivit förklaring enligt artikel I: 5. c) Om ett regeringsorgan eller annat offentligt organ i ett land, som enligt artikel Il har meddelat licens att göra en översättning till annat språk än engelska, franska eller spanska, sänder exemplar av den översättning, som har publicerats med stöd av en sådan licens, till ett annat land, skall sådan åtgärd icke anses som utförsel enligt a) om samtliga följande villkor är uppfyllda: i) mottagarna är enskilda personer som är medborgare i det land, där behörig myndighet har meddelat licensen, eller organisationer omfattande sådana medborgare, ii) exemplaren användes endast för bruk vid skolor eller universitet eller i forskning, iii) sändningen av exemplaren och den följande spridningen av dem till mottagarna ej sker i vinstsyfte, iv) det land, dit exemplaren har sänts, har ingått en överenskommelse med det land, där behörig myndighet har utfärdat licensen, om att medge mottagande eller sprid-

240 Prop.1973:15 tribution, or both, and the Director General has been notified of the agreement by the Government of the country in which the Jicense has been granted. (5) All copies published under a license granted by virtue of Article Il or Artice lll shall bear a notice in the appropriate Janguage stating that the copies are availablc for distribution only in the country or territory to which the said license applies. (6) (a) Due provision shall be made at the national lev el to ensu re (i) that the license provides, in favour of the owner of the right of translation or of reproduction, as the case may be, for just compensation that is consistent with standards of royalties normally operating on licenses freely negotiated between persons in the two countries concerned, and (ii) payment and transmittal of the compcnsation: should national currency regulations intervene, the competent authority shall make all efforts, by the use of international machinery, to ensure transmittal in internationally convertible currency or its equivalent. ( b) Due provision shall be made by national legislation to ensure a correct translation of the work, or an accurate reproduction of la distribution, ou ces deux operations, et le Gouvernement de ce dernier pays a notifie au Directeur general un tel accord. 5) Tout exemplaire publie sous l'empire d'une licence accordee en vertu de l'article Il ou de l'article III doit contenir une mention dans Ja langue appropriee prccisant que l'exemplaire n'est mis en circulation que dans le pays ou le territoire auquel Jadite licence s'applique. 6 a) Des mesures appropriees seront prises sur le plan national pour que i) Ja licence comporte en faveur du titulaire du droit de traduction ou de reproduction, selon le cas, une remuncration equitable et conforme a l'echelle des redevances normalement versees dans le cas de licenees librement negociees entre les interesses dans les deux pays concemes; et ii) soient assures le paiement et le transfert de cette remuneration; s'il existe une rcglementation nationale en matiere de devises, l'autorite competente ne mcnagera aucun effort, en recourant aux mecanismes internationaux, pour assurer le transfert de la remuneration en monnaie internationalement convertiblc ou en son equivalent. b) Des mesures appropriees seront prises dans Je cadre de la legislation nationale pour que soit garantie une traduction cor- 240 ning eller båda dessa handlingar samt regeringen i detta senare land har underrättat generaldirektören om denna överenskommelse. 5. Vaf]e exemplar, som publiceras med stöd av en licens meddelad enligt artikel Il eller artikel lii, skall innehålla uppgift på lämpligt språk om att exemplaret sprides endast i det land eller det område för vilket licensen gäller. 6. a) Lämpliga åtgiirder skall vidtagas på det nationella planet för att i) licensen skall medge innehavaren av översättningsrätten eller mångfaldiganderätten skälig ersättning motsvarande nivån för royalties vilka normalt utgår enligt på frivillig väg ingångna licensavtal mellan personer i de två berörda länderna och ii) utbetalning och överförande av denna ersättning skall säkerställas; finnes nationell valutareglering, skall behörig myndighet göra allt för att, genom anlitande av förekommande internationella organ, säkerställa att ersättningen överföres i internationellt konvertibel valuta eller i dess motsvarighet. b) Lämpliga åtgärder skall vidtagas inom ramen för den nationella lagstiftningen för att garantera en korrekt översättning av ver-

241 Prop. 1973: 15 the partictilar edition, as the case may be. recte de l'reuvre ou une rcproduction cxacte de!'edition dont il s'agit, sclon le cas. 241 ket eller ett korrekt mångfaldigande av upplagan. Article V (1) (a) Any country entitlcd to make a declaration thjt it will avail itsclf of the faculty provided for in Article Il may, instead, at the time of ratifying or acceding to this Act: (i) if it is a country to which Article 30 (2) ( a) applies, make a <leclaration under that provision as far as the right of translation is concemed; (ii) if it is a country to which Article 30 (2) (a) does not apply, and even if it is not a country outside the Union, make a dcclaration as provided for in Article 30 (2) (b), first sentence. (b) In the case of a country which ccascs to be regarded as a developing country as referrcd to in Article I (l), a dcclaration made aeeording to this paragraph shall be effective until the date on which thc period applieable under Article I (3) expires. Article V 1) a) Tout pays habilitc a dcclarer qu'il invoquera le benefice de la facult6 prcvue par l'article Il peut, lorsqu'il ratifie Je present Actc, ou y adherc, au Iieu de faire une telle dcclaration. i) faire, s'il est un pays auqucl l'article 30.2) a) est applicable, une dcdaration aux termes de cette disposition pour ce qui concerne le droit de traduction; ii) faire, s'il est un pays auquel l'article 30.2) a) n'est pas applicable, et et mcme s'il n'est pas un pays ctranger a l'union, une dcclaration comme prcvu par l'article 30.2) b), premiere phrase. b) Dans le cas d'un pays qui a cesse d'etre considere comme un pays en voie de developpemcnt tel que vise a l'article 1.1), une declaration faite conformement au present alinea reste valable jusqu"a la <late a laquclle expire le dclai applicable con(ormcment a l'article J.3). (c) Any country which c) Tout pays qui a fait has made a declaration ac- unc dcclaration conformecording to this paragraph ment au present alinfa ne may not subsequently avail peut invoquer ulterieureitself of the faculty providcd ment le benefice de la faculfor in Article 1l even if it te prevue par l'articlc Il, withdraws the said declara- meme s"il retire ladite d6- tion. claration. (2) Subject to paragraph 2) Sous rcscrve de l'ali- (3), any country which has nfa 3), tout pays qui a inavailed itsclf of the faculty voquc le bencficc de la faprovidcd for in Articlc J[ culte pr~vue par l'article Il may not subsequently make ne peut faire ulterieurement 16 Riksdagcn sam/. Nr 15 Artikel V 1. a) Varje land, som är behörigt att förklara att det ämnar begagna sig av de förmåner som anges i artikel Il får, när det ratificerar eller ansluter sig till denna akt, i stället för att avge en sådan förklaring, i) om det är ett land på vilket artikel 30: 2. a) är tillämplig, avge förklaring enligt nämnda besfämmclse såvitt angår rätten till översättning, ii) om det 1ir ett land på vilket artikel 30: 2. a) icke är tillämplig, avge sådan förklaring som avses i artikel 30: 2. b), första punkten; detta gäller 1iven om landet ej står utanför unionen. b) Beträffande land som har upphört att betraktas som utvccklingsland enligt artikel I: l., blir en förklaring som avgivits enligt detta moment gällande till den dag då den frist utlöper som är tillämplig enligt artikel I: 3. c) Land som har avgivit förklaring enligt detta moment får ej senare begagna sig av de förmåner som anges i artikel Il även om det återtar förklaringen. 2. Utom i fall som avses under 3. får land som har begagnat sig av de förmåner som anges i artikel Il ej senare avge förklaring en-

242 Prop. 1973: 15 a declaration according to paragraph (1). (3) Any country which has ccased to be regardcd as a dcvcloping country as referred to in Articlc I (1) may, not later than two ycars prior to the expiration of that period applicablc under Article I (3), make a declaration to the effect provided for in Article 30 (2) (b), first scntence notwithstanding the fact that it is not a country outside the Union. Such declaration shall take cffect at the date on which the period applicable under Articie I (3) cxpircs. Article VI (1) Any country of the Union may declarc, as from the date of this Act, and at any time beforc becoming bound by Articles 1 to 21 and this Appendix: (i) if it is a country which, wcrc it bound by Articlcs 1 to 21 and this Appendix, would be entitled to avail itse\f of the faculties referred to in Articlc I (1), that it will apply the provisions of Articlc Il or of Article lll or of both to works whose country of origin is a country which, pursuant to (ii) below, admits the application of thosc Articles to such works, or which is bound by Articlcs 1 to 21 and this Appendix; such declaration may, instead of referring to Article Il, rcfcr to Article V; (ii) that it admits the application of this Apune declaration conformcment a l'alinfa 1). 3) Tout pays qui a cesse d'ctre consider6 comme un pays en voic de dcveloppemcnt tel quc vise a l'article 1.1) pourra, dcux ans au plus tard avant l'expiration du dclai applicable conformement a l'article I.3), fairc une declaration au sens de J'article 30.2) b ), premicre phrase, nonobstant le fait qu'il nc s agit pas d'un pays etranger a!"union. Cette declaration prcndra effet a la date a laquelle expire le dclai applicable conformement a l'articlc 1.3). Article VI 1) Tout pays de l'union peut declarer, a partir de la date du present Acte et a tout moment avant de dcvcnir lie par les articles 1 a 21 et par la presente Annexe: i) s'il s'agit d'un pays qui, s'il etait lie par les articles 1 a 21 et par la prescntc Annexe, scrait habilite a invoquer le bcnefice dcs facultcs visees a l'article 1.1), qu'il appliquera les dispositions de l'article Il ou de l'article ITT, ou bien des deux, aux reuvrcs dont le. pays d'origine est un pays qui, en application du point ii) ci-apres, accepte l'application de ccs articles a de tellcs reuvres ou qui est lie par les articles 1 a 21 ct par la prcsente Anncxe; une tellc dcclaration peut se rcferer a l'article V au lieu de l'article Il; ii) qu'il accepte l'application de la presente ligt Varje land som har upphört att betraktas som utvccklingsland enligt artikel I: l. får senast två år före utgången av den frist som är tillämplig enligt artikel I: 3. avge en förklaring enligt artikel 30: 2. b) första meningen trots att det inte rör sig om ett land utanför unionen. Denna förklaring får verkan den dag då den frist utlöpcr som är tillämplig enligt artikel I: 3. Artikel VI 1. Varje unionsland får från dagen för denna akt intill dess landet blir bundet av artiklarna 1-21 och av detta bihang förklara, i) om det rör sig om ett land, som, om det var bundet av artiklarna 1-21 och detta bihang, skulle vara behörigt att begagna sig av de förmåner som avses i artikel I: l., att landet skall tillämpa bestämmelserna i artikel Il eller artikel III eller båda dessa artiklar på verk vilkas hemland är ett land som, med tilllämpning av ii), medger tillämpning av dessa artiklar på sådana verk eller som är bundet av artiklarna 1-21 och av detta bihang; sådan förklaring kan hänföra sig till artikel V i stället för artikel Il. ii) att det medger tilllämpning av detta bihang

243 Prop.1973:15 pendix to works of which it is thc country of origin by countries which have made a declaration under (i) abovc or a notification under Article I. (2) Any dcclaration roade under paragraph (1) shall be in writing and shall be deposited with the Director General. The declaration shall become effective from the date of its deposit. In witncss whereof, the undersigned, being duly authorized thereto, have signed this Act. Done at Paris on July 24, Annexe aux amvres dont il est le pays l'origine, par les pays qui ont fait une dcclaration en vertu du point i) ci-dcssus ou une notification en vertu de l'article I. 2) Toute declaration selon l'alinea 1) doit etre faite par ecrit et deposee aupres du Directeur general. Elle prend effet a la date de son depöt. En foi de quoi, les soussignes, dfiment autorises a cet effet, ont signe le present Acte. Fait a Paris, le 24 juillet på verk, för vilka landet är hemland, av land som har avgivit förklaring enligt i) eller lämnat ett meddelande enligt arti kel I. 2. Varje förklaring enligt 1. skall avges skriftligen och deponeras hos generaldirektören. Den får verkan den dag den deponeras. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, underskrivit denna akt. Som skedde i Paris den 24 juli 1971.

244 Prop.1973: Bilaga 2 Universal copyright Convention as revised at Paris on 24 July 1971 The Contracting States. Moved by the desire to ensure in all countries copyright protection of literary, scientific and artistic works, Convinced that a system of copyright protcction appropriate to all nations of the world and expressed in a universal convention, additional to, and without impairing international systems already in force, will ensure respect for the rights of the individual and encourage the development of literature, the sciences and the arts, Persuaded that such a universal copyright system will facilitate a wider dissemination of works of the human mind and increase international understanding, Have resolved to revise the Universal Copyright Convention as signed at Gencva on 6 September 1952 (hereinafter called "the 1952 Convention"), and conscquently, Have agrced as follows: Article I Each Contracting State undertakes to provide for the adcquate and effective protcction of the right of authors and other copyright Convention universelle sur le diroit d'auteur rcvisee a Paris le 24 juillet 1971 Les Etats contractants, Animes du desir d'assurer dans tous les pays la protection du droit d'auteur sur les reuvres littcraires, scientifiques et artistiques, Convaincus qu'un regime de protection des droits des auteurs approprie a toutes les nations et exprimc dans unc convention universelle, s'ajoutant aux systemes internationaux deja en vigucur, sans Jeur porter atteinte, est de nature a assurer le respect des droits de la personne humaine et a favoriser le dcveloppement des lettres, des sciences et des arts, Persuades qu'un tel regime univcrsel de protection des droits dcs auteurs rendra plus facile la diffusion des reuvres de l'esprit et contribuera a une meillcure comprehcnsion internationale, Ont resolu de reviser la Convention universelle sur le droit d'auteur signee a Geneve le 6 september 1952 (ci-apres denornmee «la Convention de 1952») ct, en consequence, Sont convenus de ce qui suit: Article I Chaque Etat contractant s'engage a prendre toutes dispositions necessaires pour assurer une protection suffisante et efficace des droits (Översättning) Världskonvention om upphovsrätt reviderad i Paris den 24 juli 1971 De fördragsslutande staterna, besjälade av en önskan att i alla länder trygga skyddet för upphovsrätten till litterära, vetenskapliga och konstnärliga verk, förvissade om att en ordning, som bereder ett för alla länder lämpligt skydd för upphovsrätten och som uttryckes i en världskonvention vilken ansluter sig till internationella i kraft varande system utan att göra intrång i dessa, kommer att trygga den enskildes personliga rättigheter och att främja utvecklingen av litteraturen, vetenskapen och konsten, övertygade om att ett sådant världsomfattande skydd fö~ upphovsrätten kan underlätta spridandet av den mänskliga andens skapelser och bidraga till ökad internationell förståelse. har beslutat att revidera Världskonvcntionen om upphovsrätt, undertecknad i Gcncve den 6 september 1952 (härefter benämnd "1952 års konvention" och därför överenskommit som följer: Artikel I Fördragsslutandc stat förbinder sig att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att bereda ett tillräckligt och verksamt skydd för upp-

245 Prop. 1973: 15 proprietors in literary, scientific and artistic works, including writings, musical, dramatic and cinematographic works, and paintings, engravings and sculpture. Article Il 1. Published works of nationals of any Contracting State and works first published in that State shall enjoy in each other Contracting Statc the same protcction as that other State accords to works of its nationals first published in its own territory, as well as the protection specially granted by this Convention. 2. Unpublished works of nationals of each Contracting State shall cnioy in each othcr Contracting State the same protection as that other State accords to unpublished works of its own nationals, as well as the protection specially granted by this Convention. 3. For the purpose of this Convention any Contracting Statc may, by domestic legislation, ass1m1- late to its own nationals any person domiciled in that State. Article I/I 1. Any Contracting State which, under its domestic law, requires as a condition of copyright, compliance with formalities such as dedes auteurs et de tous autres titulaires de ces droits sur les reuvres litteraires, scientifiques et artistiques telles que les ecrits, les reuvres musicalcs, dramatiques et cincmatographiques, les peintures, gravures et sculptures. Article Il 1. Les reuvres publices des ressortissants de tout Etat contractant ainsi que les reuvres publiees pour la premiere fois sur le territoire d'un tel Etat jouissent, dans tout autre Etat contractant, de la protection que cet autre Etat accorde aux reuvres de ses resortissants publiccs pour la premicre fois sur sin propre territoire, ainsi que de la protection specialement accordce par la presente Convention. 2. Les revres non publiecs des ressortissants de tout Etat contractant jouisscnt, dans tout autre :Etat eontractant, de la protection quc cet autre Etat accorde aux (cuvrcs non publiees de ses rcssortissants, ainsi que de la protcction spccialement aeeordec par la prcsentc Convention. 3. Pour l'applieation de la prescnte Convcntion, tout :Etat contractant peut, par dcs dispositions de sa legislation interne, assimiler a ses ressortissants toute pcrsonne domiciliee sur le territoire de cet Etat. Article /Il 1. Tout Etat contractant qui, d'aprcs sa lcgislation interne, cxige, a titrc de condition de Ja protcction dcs droits des auteurs, l'accom- 245 hovsmännens och andra rättsinnehavares rättigheter till litterära, vetenskapliga och konstnärliga verk, såsom skrifter, musikaliska, dramatiska och kinematografiska verk samt verk av måleri, gravyr och skulptur. Artikel Il 1. Verk som publicerats av medborgare i fördragsslutande stat samt verk som först publicerats inom sådan stats område skall i varje annan fördragsslutande stat åtnjuta såväl det skydd, som denna stat tijlcrkänner verk av dess egna medborgare, publicerade för första gången inom dess eget område, som även det skydd som särskilt tillkommer dem i kraft av denna konvention. 2. Icke publicerade verk av medborgare i fördragsslutande stat skall i varje annan fördragsslutande stat åtnjuta såväl det skydd, som denna stat tillerkänner sina medborgares icke publicerade verk, som även det skydd som särskilt tillkommer dem i kraft av denna konvention. 3. Fördragsslutande stat får genom sin lagstiftning, med avseende på tillämpningen av denna konvention, med sina medborgare likställa envar som har hemvist inom staten. Artikel ll1 1. Fördragsslutande stat, vars nationella lagstiftning som villkor för skydd av upphovsrätten kräver uppfyllandet av formaliteter så-

246 Prop.1973:15 posit, registration, notice, notarial certificates, payment of fees or manufacture or publication in that Contracting State, shall regard these requirements as satisfied with respeet to all works proteeted in aeeordanee with this Convention and first published outside its ten-itory and the author of whieh is not one of its nationals, if from the time of the first publieation all the eopies of the work published with the authority of the author or other copyright proprietor bear the symbol accompainied by the name of the copyright proprietor and the year of first publication placed in such manner and location as to give reasonable notice of claim of copyright. 2. The provisions of paragraph 1 shall not preclude any Contracting State from requmng formalities or other conditions for the acquisition and cnjoyment of copyright in respeet of works first published in its territory or works of its nationals wherever published. 3. The provisions of paragraph 1 shall not preclude any Contracting State from providing that a person seeking judicial relief must, in b.ringing the action, comply with procedural reguirements, such as that the complainant must appear through domestic counsel or plissement de formalites telles que depöt, enregistrement, mention, certificats notaries, paiement de taxe~:, fabrication ou publication sur le territoire national, doit considerer ces exigences comme satisfaites pour toute reuvre protegee aux termes de la presente Convention, publice pour la premier ~ fois hors du territoire d~ cet Etat et dont!'auteur n'est pas un de ses ressortissants si, dcs la premier ~ publication de cette reuvre, tous les exemplaires d ~ l'reuvre publiee avec l'autorisation de l'auteur ou d ~ tout autre titulaire de ses droits portent le aeeompagne du nom du titulaire du droit d'auteur et de l'indication de l'annee d1! premiere publication ; I! symbole, le nom ct l'annee doivent etre apposes d'um! maniere ct a une place montrant de fagon que le droit d'auteur est rcserve. 2. Les dispositions de l'alinea 1 n'interdiscnt pas ii. un :Etat contractant de soumettre a certaines formalites ou a d'autres conditions, en vue d'assurer l'acquisition et la jouissance du droit d'auteur, les reuvre s publiees pour la premien! fois sur son tcrritoirc, ou celles de ses ressortissants, quel soit le lieu de la publi cation de ces reuvres. 3. Les dispositions de l'alinea 1 n'interdisent pas i1 un Etat contractant d'exiget d'une personne estant en justice qu'elle satisfasse, aux fins du proces, aux reglc:; de procedure telles que l'assistance du demandeu:-: par un avocat exergant dan:; cet :Etat ou le depöt par le 246 som deponering, registrering, uttryckligt förbehåll, notarialintyg, erläggande av avgift, framställning eller publicering inom statens eget område, skall anse dessa krav uppfyllda i fråga om varje av denna konvention skyddat verk, vilket först publicerats utanför statens område och vars upphovsman icke tillhör denna stat, såvida alla exemplar av verket, som publiceras med tillstånd av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare, från och med den första publiceringen är försedda med märket åtföljt av rättsinnehavarens namn och årtalet för den första publiceringen, anbragt på sådant sätt och på sådan plats att det klart utvisar att upphovsrätten är förbehållen. 2. Bestämmelserna i första stycket utgör icke hinder för fördragsslutande stat att för förvärv och utövning av upphovsrätt kräva vissa formaliteter eller andra villkor i fråga om verk, som först publicerats inom dess eget område, eller i fråga om verk av dess egna medborgare, var de än publicerats. 3. Bestämmelserna i första stycket utgör icke hinder för fördragsslutandc stat att föreskriva, att den som för talan inför domstol skall iakttaga regler om förfarandet, såsom att kliranden anlitar en inhemsk advokat eller att han deponerar ett exemplar av verket hos

247 Prop. 1973: 15 that the complainant must deposit with the court or an administrative office, or both, a copy of the work involved in the litigation; provided that failure to comply with such requirements shall not affect the validity of the copyright, nor shall any such requirement be imposed upon a national of another Contracting State if such requirement is not imposed on nationals of the State in which protection is claimed. 4. In each Contracting State there shall be legal means of protecting without formalities the unpublished works of nationals of other Contracting States. 5. If a Contracting State grants protection for more than one term of copyright and the first term is for a period longer than one of the minimum periods prescribed in Article IV, such State shall not be required to comply with the provisions of paragraph 1 of this Article in respect of the second or any subsequent term of copyright. Article IV 1. The duration of protection of a work shall be governed, in accordance with the provisions of Articlc Il and this Article, by the law of the Contracting State in which protection is claimed. 2. (a) The term of protection for works protected under this Convcntion shall not be less than the life of the author and twentyfive years after bis death. dcmandeur d'un exemplaire de l'a:uvre auprcs du tribunal ou d'un bureau administratif ou des dcux a la fois. Toutefois, le fait de ne pas satisfaire a ces exigences n'affecte pas la validite du droit d'auteur. Aucune de ces exigences ne peut etre imposce a un ressortissant d'un autre Etat contractant si elle ne l'est pas aux ressortissants de l'etat dans lequcl la protection est demandcc. 4. Dans chaque :Etat contractant doivcnt ctre assures des moyens juridiques pour proteger sans formalites les ccuvrcs non publiees dcs ressortissants des autres Etats contractants. 5. Si un Etat contractant accordc plus d'une seule periode de protection et si la premiere est d'une duree superieure a l'un des minimums de temps prevus a l'article IV de la prescnte Convcntion, cet Etat a la facultc de ne pas appliquer J'alinea 1 du present article en ce qui concerne la deuxieme periode de protection ainsi que pour les periodes suivantes. Article IV 1. La duree de la protection de l'ccuvre est rcglce par la loi de l'etat contractant ou la protection est demandec conformement aux dispositions de rarticle Il et aux dispositions ci-dessous. :2. (a) La durce de protection pour les ccuvrcs protcgecs par la prcsente Convention ne sera pas infcrieure a une periode comprenant la vie de!'auteur 247 domstolen eller hos en förvaltningsmyndighet eller hos båda. Underlåtenhet att iakttaga sådan föreskrift skall dock icke inverka på upphovsrättens giltighet. Ej heller får sådan föreskrift åläggas medborgare i annan fördragsslutande stat, om icke den stat åär skydd påkallas ålägger sina egna medborgare detsamma. 4. Fördragsslutande stat är pliktig att bereda rättsligt skydd utan formaliteter för icke publicerade verk av medborgare från andra fördragsslutandc stater. 5. Om fördragsslutande stat bereder skydd under mer än en period och den första perioden är längre än någon av de minimitider för skyddet, som föreskrives i artikel IV, är denna stat icke förpliktad att tillämpa vad som sägs under 1 såvitt angår den andra och följande perioder. Artibl IV l. Skyddstiden bestämmes av lagstiftningen i den fördragsslutande stat, där skydd påkallas, dock med iakttagande av vad som föreskrives i denna artikel och artikel IL 2. (a) Skyddstiden för verk som skyddas av denna konvention får icke bestämmas kortare än en tidrymd, omfattande upphovsmannens livstid och tjugofem år

248 Prop. 1973: 15 However, any Contracting State which, on the effectivc date of this Convention in that State, has limited this term for eertain classes of works to a period computed from the first publication of the work, shall be entitled to maintain thcse exceptions and to extend them to othcr classes of works. For all these classcs the term of protcction shall not be less than twentyfive years from the date of from its rcgistration prior to publication, as the case may be. first publieation. (b) Any Contracting State which, upon the effcctive date of this Convention in that State, does not compute thc term of protcction upon the basis of the life of the author, shall be entitlcd to eompute the term of protection from the date of the first publication of the work or from its registration prior to publication, as thc casc may be, providcd the term of protection shall not be less than twenly-five years from the <late of first publication or (c) If the legis!ation of a Contracting State grants two or morc successivc terms of protection, the duration of the first term shall not be less than one of the minimum periods specified in sub-paragraphs (a) and (b). 3. The provisions of paragraph '.2 shall not apply to photographic works or to et vingt-einq annees apres sa mort. Toutcfois, l'etat COl1tractant gui, a la date de l'entree en vigueur de la presente Convention sur son territoire, aura restreint ce delai, pour certaines categories d'revres, a une periode calculee a partir de la prcmicre publication de l'ituvre, aura la faculte de maintenir ces derogations ou de les ctendre a d'autres catcgories. Pour toutcs ces ca1cgories, la duree de protcction ne scra pas infärieure a vingt-cinq annees a compter de la date de la premiere publication. ( b) Tout Etat contractant qui, a la date de l'entree en vigueur de la presente Convention sur son territoire, ne calculc pas la dur6e de protection sur la base de Ja vie de!'auteur, nura la faculte de calculcr cette duree de protcction a comptcr de la premiere publication de l'ccuvrc ou, Je cas echeant, de l'enregistremcnt de cette reuvre prcalable a sa publication ; la duree de la protcction ne sern pas inferieure a vingt-cinq annecs a compter de la date de la prcmiere publication ou, le cas echcant, de l'enregistremcnt de l'reuvre prealablc a Ja publication. (c) Si la Jegislation de l'etat contractant prevoit deux ou plusieurs periodes consccutives de protection, Ja duree de la primcre periodc ne sera pas inffaieure a la duree de l'une des pcriodes minima detcrminee aux lcttres (a) et (b) ci-dessus. 3. Les dispositions de l'alinea 2 ne s'appliguent pa~ aux reuvres photogra- 248 efter hans död. Fördragsslutande stat som, när denna konvention träder i kraft inom dess område, för vissa kategorier av verk har bestämt skyddstiden till viss tidrymd räknat från den första publiceringen, får behålla reglerna härom samt utsträcka dem till andra kategorier av verk. För alla nu avsedda kategorier får skyddstiden likväl icke understiga tjugofem år från den första publiceringen. (b) Fördragsslutande stat som, niir denna konvention träder i kraft inom dess område, icke bestämmer skyddstiden på grundval av upphovsmannens livstid, får räkna skyddstiden från verkets första publicering eller, i förekommande fall, från dess registrering före den första publiceringen; skyddstiden får likväl icke understiga tjugofem år från den första publiceringen eller frtm registreringen. (c) Om fördragsslutande stat bereder skydd under två eller flera på varandrn följande perioder, får den första av dem icke bestämmas kortare än någon av de under (a) och (b) fastställda minimitiderna. 3. Bestämmelserna under 2. äger icke tillämpning på fotografiska verk eller verk

249 Prop. 1973: 15 works of applied art; provided, however, that the term of protection in those Contracting States which protect photographic works, or works of applicd art in so far as they are protected as artistic works, shall not be less than ten years for each of said classes of works. 4. (a) No Contracting State shall be obliged to grant protection to a work for a period longer than that fixcd for the class of works to which the work in question bclongs, in the case of unpublished works by the law of the Contracting State of which the author is a national, and in the case of published works by the Jaw of the Contracting State in which the work has been first published. (b) For thc purposcs of the application of sub-paragraph (a), if the Jaw of any Contracting State grants two or more successive terms of protection, the period of protcction of that Statc shall be considcred to be the aggregate of those terms. Howevcr, if a specified work is not protected by such Statc during the second or any subsequent term for any rcason, the othcr Contracting States shall not be obliged to protect it during the second or any subsequent term. 5. For the purposes of the application of paragraph 4, the work of a national of a Contracting State, first published in a non-contracting Statc, shall be treatcd as though first published in phiques, ni aux reuvres des arts appliques. Toutefois, dans les :Etats contractants qui protegent les c:cuvres photographiques et, en tant qu'reuvres artistiques, les reuvres dcs arts appliques, Ja duree de la protection ne sera pas, pour ccs reuvrcs, inferieure a dix ans. 4. (a) Aucun Etat contractant ne sera tenu d'assurer Ja protection d'une reuvre pcndant une duree plus longue que celle fixce, pour la catcgorie dont clle releve, s'il s'agit d'une reuvre non publice, par Ja loi de l'etat contractant dont!'auteur est ressortisant, et, s"il s'agit d'une reuvre publiee, par la loi de l'etat contratctant ou cette reuvre a ete publiee pour la premiere fois. (b) Aux fins de l'application de la Iettre (a), si la lcgislation d'un Etat contractant prevoit deux ou plusieurs periodes consecutivcs de protcction, la duree de la protection accordec par cet :Etat est consideree comme etant Ja somme de ces periodcs. Toutefois, si pour unc raison quelconque une c:cuvre dctcrmince n'est pas protegec par Icdit :Etat pendant la seconde periode ou l'une des periodcs suivantes, les autres Etats contractants ne sont pas tenus de protcger cette c:cuvre pcndant cette seconde periode ou les periodcs suivantes. 5. Aux fins de l'applieation de l'alinea 4, l'c:cuvre d'un ressortissant d'un Etat eontractant publiee pour la premiere fois dans un Etat non contractant sera consideree comme ayant etc 249 av brnkskonst. I de fördragsslutande stater, som sk -yddar fotografiska verk eller som skyddar alster av brukskonst i den mån de utgör konstverk, får likväl skyddstiden för sådana verk icke understiga tio år. 4. (a) Fördragsslutande stat är icke skyldig att skydda ett verk under längre tid 1in den som, för den kategori till vilken verket hör, blivit bestämd, i fråga om ett icke publicerat verk av lagen i den fördragsslutande stat, diir upphovsmannen iir medborgare, och i fråga om ett publicerat verk av Jagen i den fördragsslutande stat, där verket publicerats för första gången. (b) Om fördragsslutande stat bereder skydd under två eller flera på varandra följande perioder, skall vid tilllämpning av bestämmelserna under (a) skyddstiden i staten anses vara lika med summan av perioderna. Om i vissa fall ett verk av något skäl icke skyddas i staten under en andra eller 11~1- gon följande period, är dock övriga fördragsslutande stater icke pliktiga att skydda verket under den andra eller de följande perioderna. 5. Vid tillämpning av bestiimmelserna under 4. skall verk av medborgare i fördragsslutande stat, som för första gången publicerats i en icke fördragsslutande stat, behandlas som om det

250 Prop.1973:15 the Contractmg State of which the author is a national. 6. For the purposes of the application of paragraph 4, in case of simultaneous publication in two or more Contracting States, the work shall be treated as though first published in the State which affords the shortest term; any work published in two or more Contracting States within thirty days of its first publication shall be considered as having been published simultaneously in said Contracting States. Article IVbis 1. The rights refcrred to in Article I shall include the basic rights ensuring the author's economic interests, including the exclusive right to authorize reproduction by any means, public performance and broadcasting. The provisions of this Article shall extend to works protected under this Convention either in their original form or in any form recognizably derived from the original. 2. However, any Contracting State may, by its domestic Jegislation, make exceptions that do not eonflict with the spirit and provisions of this Convention, to the rights mentioned in paragraph 1 of this Article. Any State whose legislation so provides, shall nevertheless aecord a reasonable depubliee pour la premiere fois dans l'etat eontractant dont!'auteur est ressorti:; sant. 6. Aux fins de l'application de l'alinea 4 susmentionnc, en cas de publication simultanee dans deux ou plusieurs Etats contractants, l'reuvre sera considiir,~e comme ayant cte publiee pour la premiere fois dans l'etat qui accorde la protection la moins longue. Est consideree comme publiee simultanement dans plusieurs pays toute reuvre qui a paru dans deux ou plusieurs pays dans les trente jours de sa premiere publication. Article IVbis l. Les droits vises a l'article premier comprennent les droits fondamentaux qui assurent la protection des interets patrimoniaux de l'auteur, notamment le droit exclusif d'autoriser la reproduction par n'importe quel moyen, la representation et l'exeeution publiques, et la radiodiffusion. Les dispositions du present article s'appliquent aux ceuvres protegees par la presente Convention, soit sous leur forme originale, soit, de fa- 9on reconnaissable, sous une forme derivce de l'reuvre orginale. 2. Toutefois, chaque Etat contractant peut, par sa legislation nationale, apporter des exceptions, non contraires a l'esprit et aux dispositions de la present ~ Convention, aux droits men tionnes a l'alinea 1 du present article. Les Etats faisant eventuellement usage de ladite faculte devront nean 250 först publicerats i den fördragsslutande stat diir upphovsmannen är medborgare. 6. Vid tillämpning av bestämmelserna under 4. skall verket, om det publicerats samtidigt i två eller flera fördragsslutande stater, behandlas som om det först publicerats i den stat där skyddstiden är kortast. Verk, som publicerats i två eller flera länder inom trettio dagar från den första publiceringen, anses som om det publicerats samtidigt i dessa länder. Artikel IV bis 1. De rättigheter som avses i artikel I, innefattar de grundläggande rättigheter som säkerställer upphovsmannens ekonomiska intressen, inbegripet den uteslutande rätten att låta mångfaldiga verket med vilket medel det vara må, att låta offentligt framföra verket och att låta utsända det i radio. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas på verk som skyddas av denna konvention antingen i deras ursprungliga form eller i en form som på ett igenkänneligt sätt härrör från det ursprungliga verket. 2. Från de rättigheter som nämnts under 1 får likväl varje fördragsslutande stat genom sin nationella lagstiftning medgiva undantag som icke inkräktar på andan och föreskrifterna i denna konvention. Varje stat vars lagstiftning gör bruk av denna rättighet skall likväl föranstalta om

251 Prop. 1973: 15 grec of effcctive protection to each of the rights to which exception has been made. Article V 1. The rights refcrred to in Article I shall include the exclusive right of the author to make, publish and authorize the making and publication of translations of works protected under this Convention. 2. However, any Contracting State may, by its domestic legislation, restrict the right of translation of writings, hut only subject to the following provisions: (a) lf, after the expiration of a period of seven years from the <late of the first publication of a writing, a translation of such writing has not been published in a language in general use in the Contracting State, by the owner of the right of translation or with his authorization, any national of such Contracting State may obtain a nonexclusivc liccnce from the competent authority thereof to translate the work into that languagc and publish the work so translated. (b) Such national shall in accordance with the procedure of the State conccrned, establish either that he has requested, and bcen denied, authorization by the proprietor of the right to make and publish the translation, or that, after duc diligence on his part, he was unable to find the owner of the right. A licence moins accorder a chacun <les droits auxquels il serait fait exception un niveau raisonnable de protcction effective. Article V 1. Les droits vises a l'article premier comprennent le droit exclusif de faire, de publier et d'autoriscr a faire et a publier la traduction des reuvres protcgees aux termes de la prcsente Convention. 2. Toutcfois, chaque f:tat contractant peut, par sa lcgislation nationalc, restrein <lre, pour les ccrits, Je droit de traduction, mais en se conformant aux dispositions suivantes: (a) Lorsque, a l'expiration d'un delai de sept annees a dater de Ja premiere publication d'un ecrit, la traduction de cet ecrit n'a pas cte publiee dans une langue d'usage general dans l'etat contractant, par le titulairc du droit de traduction ou avec son autorisation, tout ressortissant de cet Etat contractant pourra obtenir de J'autoritc compctente de cet Etat unc licence non exclusive pour traduirc l'reuvre dans cette langue et publier l'reuvre ainsi traduite. (b) Cette licence ne pourra ctre accordce quc si le requerant, conformement aux dispositions en vigueur dans l'f:tat ou est introduite la demande, justifie avoir demande au titulaire du droit de traduction l'autorisation de traduire et de publier la traduction et, apres dues diligcnces de sa part, n'a pu atteindrc le 251 en rimlig grad av skydd för var och en av de rättigheter från vilka undantag har medgivits. Artikel V 1. De rättigheter som avses i artikel I innefattar uteslutande rätt att översätta och publicera översättningar av de verk, som skyddas genom denna konvention, ävensom att låta andra översätta och publicera översättningar av sådana verk. 2. Likväl får fördragsslutande stat genom sin nationella lagstiftning inskränka övcrsättningsrätten till skrifter, dock under iakttagande av följande bestämmelser: (a) Om en skrift ännu vid utgången av sjunde året efter dess första publicering icke av den som innehar översättningsrätten eller med hans tillstånd publicerats i översättning på ett språk i allmänt bruk i viss fördragsslutandc stat, kan varje medborgare i staten av behörig myndighet därstädes erhålla en licens, utan ensamrätt, att översätta verket till detta språk och att publicera översättningen. (b) Licens kan meddelas endast om sökanden i enlighet med gällande bestämmelser i den stat där licens begäres visar att han begärt men vägrats tillstånd av innehavaren av översättningsrätten att göra och publicera översättningen eller ej har kunnat anträffa honom trots att han gjort vad som skäligen kunnat fordras av

252 Prop.1973:15 may also be grante<l on the same conditions if all previous editions of a translation in a language in general usc in the Contraeting Statc are out of print. (c) lf the owner of the right of translation cannot be found, then the applicant for a licence shall send copies of his application to the publishcr whose name appears on the work and, if the nationality of the owner of the right of translation is known, to the diplomatic or consular representative of the State of which such owner is a national, or to the organization which may have been designatcd by the government of that State. The liccnce shall not be granted bcfore the expiration of a period of two months from the datc of the dispatch of the copics of the application. (d) Due provision shall be madc by domcstic legislation to cnsure to thc owner of thc right of translation a compensation which is just and confonns to international standards, to ensure paymcnt and transmittal of such compensation, and to ensurc ~ corrcct translation of the work. (e) The original title and the namc of thc author of the work shall be printcd on all copies of the puhlishcd translation. The licence shall be valid only for publication of the translation in the territory of thc Contracting State where it has bcen applied for. Copies so publishtitulaire du droit <l'auteur ou obtenir son autorisation. Aux memes conditions, la lkenee pourra egalement etre accordee si, pour une traduction dcja publiee dami une Iangue d'usage gencrai dans l'etat contractant, les editions sont cpuisecs. (c) Si le titulaire du droit de traduction n'a pu etn:: atteint par le requerant, ce lui-ci doit adresser des eo pi ~s <le sa demande a l'edi- teur dont le nom figure sur l'o~uvre et au representant diplomatique ou consulaire de l'etat dont le titulairc du droit de traduction est re:;sortissant, lorsque la nationalitc du titulaire du droit de traduction est connue, ou a rorganisme qui peut avoir etc! designe par le gouvernemcnt de cet Etat. La licence ne pourra ctre accordee avant l'cxpiration d'un delai de deux mois a dater de l'envoi des copies de la demande. (d) La lcgislation nationale adoptera les mesures appropriecs pour assurer au titulaire du droit de traduction une remuncration equitable et conforme aux usagcs internationaux, ainsi que le paiement et le transfcrt de cette remuneration, et pour garantir une traduction correcte de l'ceuvre. ( e) Le titre et le nom de l'auteur de l'ceuvre originale doivent etre cgalemcnt imprimes sur tous les exemplaires de la traduction publiee. La licence ne sera valablc que pour l'edition a l'intfrieur du territorie de l'f:tat contractant ou cette liccnce est demandee. L'im- 252 honom i detta hänseende. På samma villkor kan licens meddelas om alla tidigare upplagor, som redan publicerats på ett språk i allmänt bruk i den fördragsslutande staten, är utgångna. (c) Om sökanden ej har kunnat anträffa innehavaren av översättningsrätten, skall han sända kopior av sin ansökan till den förläggare, vars namn angivits på verket, och, dlir nationaliteten hos innehavaren av övcrsättningsrättcn är känd, till diplomatisk eller konsulär representant för den stat där denne är medborgare eller till särskilt organ som denna stats regering kan ha utsett. Licens får ej meddelas. före utgången av en frist om två månader från det att kopior av ansökan avsänts. (d) Den nationella lagstiftningen skall vidtaga lämpliga åtgärder för att tillförsäkra innehavaren av översättningsdttten en skälig ersättning motsvarande vad som är internationellt brukligt och att säkerställa utbetalningen och överförandet av denna ersättning samt att garantera en korrekt översättning av verket. (e) Originalverkets titel och namnet på dess upphovsman skall tryckas på alla exemplar av den publicerade översättningen. Licensen gäller endast för utgivning inom området för den fördragsslutande stat, där licensen begärts. Sålunda utgivna exemplar får in-

253 Prop. 1973: 15 cd may be imported and sold in another Contracting State if a language in general use in such other State is the same language as that foto which the work has been so translated, and if the domestic law in such other Statc makes provision for such licences and does not prohibit such importation and sale. Where the foregoing conditions do not exist, the importation and sale of such copies in a Contracting State shall be governed by its domestic Jaw and its agreements. The licence shall not de transferred by the licensee. (f) The Jicence shall not be granted when the author has withdrawn from circulation all copies of thc work. Article Vbis 1. Any Contracting State rcgarded as a devcloping country in conformity with the established practice of the General Assembly of the United Nations may, by a notification depositcd with the Director-General of the Unitcd Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (hereinafter called "the Director-General") at the time of its ratification, acceptance or accession or thereafter, avail itself of any or all of the exccptions provided for in Articles V ler and V q11ater. 2. Any such notification shall be effective for ten years from the date of coming into force of this Convention, or for such part of that ten-year period as rcportation et la vente des exemplaires dans un autre Etat contractant sont possiblcs si cet :Etat a une langue d'usage general identique a celle dans Jaquelle l'reuvre a etc traduite, si sa loi nationale admet Ja licence et si aucune des dispositions en vigueur dans cet :Etat ne s'oppose a l'importation et a la vente; l'importation et Ja vente sur le territoire de tout Etat contractant, dans lcquel les conditions precedentes ne peuvent joucr, sont rescrvees a Ja lcgislation de cet :Etat et aux accords conclus par lui. La liccnce ne pourra ctre cedee par son bencficiaire. (f) La licence ne peut etre accordee lorsque l'auteur a retirc de Ja circulation les exemplaires de l'reuvre. Article Vbis l. Tout Etat contractant considere comme un pays en voie de developpement, conformement a la pratique ctablie de l'assemblee gcneralc des Nations Unies, peut, par une notification dcposee auprcs du Directeur general de!'organisation des Nations Unics pour l'education, la science et la culture (ciaprcs denomme "le Directeu r general") au moment de sa ratification, de son acceptation ou de son adhesion, ou ulterieurement, se prevaloir de tout ou partie des cxceptions prevues aux articles V ter et V quater. 2. Toute notification deposce conformemcnt aux dispositions de l'alinea 1 restera en vigueur pendant une periode de dix ans a compter de la date de l'en- 253 föras och säljas i annan fördragsslutande stat, om denna stat i allmänt bruk har samma språk som det, på vilket verket översatts samt att dess lagstiftning innehåller bestämmelser om sådana licenser och icke förbjuder införseln och försäljningen. I fördragsslutande stat, där dessa förutsättningar icke är uppfyllda, får införsel och försäljning ske endast i enlighet med statens lagstiftning och av staten ingångna internationella överenskommelser. Licens får icke överlåtas av den för vilken den meddelats. (f) Licens får ej meddelas när upphovsmannen har dragit tillbaka exemplaren av verket från den allmänna handeln. Artikel Vbis 1. Varje fördragssjutande stat, som enligt Förenta nationernas generalförsamlings praxis betraktas som utvecklingsland, kan genom meddelande, som skall deponeras hos generaldirektören för Förenta nationernas Organisation för uppfostran, vetenskap och kultur (UNESCO) (härefter benämnd "generaldirektören") vid ratificeringen, tillträdet eller anslutningen eller senare, helt eller delvis begagna sig av de undantag som anges i artikl::rna Vter och Vquater. 2. Varje meddelande som deponerats enligt 1. gäller under en period av tio år räknat från den dag då denna konvention träder i kraft eller för hela återstoden av

254 Prop.1973:15 mains at the datc of deposit of the notification, and may be renewed in whole or in part for furthcr periods of ten years each if, not morc than fifteen or less than threc months before the expiration of the relevant tenycar period, the Contracting Statc deposits a further notification with the Director General. Initial notifications may also be made during these further periods of ten ycars in accordance with the provisions of this Article. 3. Notwithstanding the provisions of paragraph 2, a Contracting State that has ceased to be regarded as a dcveloping country as referred to in paragraph 1 shall no longer be entitled to rcnew its notification madc under the provisions of paragraph 1 or 2, and whct.her or not it formally withdraws thc notification such State shall be preclud-. ed from availing itself of the cxceptions provided for in Articles Vter and Vquater at the end of the current ten-year period, or at the end of three years aftcr it has ceased to be regarded as a devcloping country, whichever period expires later. 4. Any copies of a work already made under the exceptions provided for in Articles Vter and Vquater may eontinue to be distributed after the expiration of the trce en vigueur de la pre- sente Convention, ou pour toute partie de cette periode decennale restant a courir å la date du depöt de la noti fication, et pourra etre re nouvelee en totalite ou en partie pour d'autres pe riodes des dix ans si, dans un delai se situant entre le quinzieme et Je troisieme mois avant l'expiration de: la periode decennale en cours, l'etat contractant ae.. pose une nouvelle notifica- tion aupres du Directeur general. Des notifications peuvent egalement etre deposees pour la premiere fois au cours de ces nouvelles periodes decennales confor- mcment aux dispositions du present article. 3. Nonobstant les dispositions de l'alinea 2, un Etat contractant qui a cesse d'etre considerc comme un pays en voie de developpement repondant a la definition de l'alinea 1 n'est plus habilitc a renouveler la notifieation qu'il a deposee aux termes des alineas 1 ou 2 et, qu'il annule officiellement ou non cette notifieation, cet Etat perdra la possibilite de se prevaloir des exceptions prevues dans les articles Vter et Vquater soit a l'expiration de la periode dccennalc en cours, soit trois ans apres qu'il aura cesse d'etre considerc comme un pays en voie de developpement, Je delai qui expire Je plus tard devant etre applique. 4. Les exemplaircs d'une reuvre, dcja produits en vertu des exceptions prevues aux articles Vter et Vquater, pourront continuer d'etre mis en circulation aprcs 254 den tioårsperiod som återstår vid den dag då meddelandet deponeras. Förnyelse kan ske helt eller delvis för ytterligare tioårsperioder om den fördragsslutande staten deponerar ett nytt meddelande hos generaldirektören högst femton och lägst tre månader före utgången av den löpande tioårsperioden. Meddelanden kan likaledes första gången deponeras under loppet av dessa nya tioårsperioder i enlighet med föreskrifterna i denna artikel. 3. Utan hinder av bestämmelserna under 2. är en fördragsslutande stat, som har upphört att betraktas som utvecklingsland enligt 1., ej behörig att förnya meddelande som deponerats enligt 1. eller 2., och staten förlorar, vare sig den officiellt återkallar detta meddelande eller icke, möjligheten att begagna sig av de undantag som anges i artiklarna Vter och Vquater antingen vid utgången av den löpande tioårsperioden eller tre år efter det att staten har upphört att betraktas som utvecklingsland, varvid den frist som utlöper senast skall tillämpas. 4. Exemplar av ett verk, vilka framställts med stöd av de undantag som anges i artiklarna Vter och Vquater, får alltjämt spridas efter utgången av den period, för

255 Prop.1973:15 period for which notifications under this Article were effective until thcir stock is exhausted. 5. Any Contracting State that has deposited a notification in accordance with Article XIII with respect to the application of this Convention to a particular country or territory, the situation of which can be regardcd as analogous to that of the States refcrred to in paragraph 1 of this Articlc, may also deposit notifications and renew them in accordancc with the provisions of this Article with respcct to any such country or territory. During the effective period of such notifications, the provisions of Articles Vter and Vquater may be applied with respect to such country or territory. The sending of copies from the country or territory to the Contracting Statc shall be considered as export within the mcaning of Articlcs Vter and V quater. l'expiration de Ja periode pour laquelle des notifications aux termes du present articlc ont pris cffet, et ce jusqu'a leur epuisement. 5. Tout Etat contractant, qui a depose une notification conformcmcnt a l'article XIII concernant l'application de la prcsente Convcntion a un pays ou territoire particulier dont la situation peut etre considcrc commc analogue a celle des E.tats vises a l'alinea 1 du present article, peut aussi, en ce qui concerne ce pays ou territoire, deposer des notifications d'cxccptions et de renouvellements au titre du present article. Pendant la periode ou ces notifications sont en vigucur, les dispositions des articles Vter et Vquater peuvent s'appliquer audit pays ou territoire. Tout envoi d'excmplaires en provcnancc dudit pays ou territoire a l'etat contractant sera considere comme une exportation au scns des articles Vter et Vquater. 255 vilken meddelanden enligt denna artikel gäller, till dess de är utgångna. 5. Varje fördragsslutande stat, som har deponerat ett meddelande enligt artikel XIII rörande tillämpningen av denna konvention på ett land eller särskilt område vars situation kan betraktas som likartad med situationen i de stater som anges under 1. kan även med avseende på detta land eller område deponera meddelanden om undantag och förnyelser enligt denna artikel. Under den period då dessa meddelanden är i kraft får bestämmelserna i artiklarna Vter och Vquater tilllämpas på detta land eller område. Varje försändelse av exemplar med ursprung från nämnda land eller område till den fördragsslutandc staten skall anses som utförsel i den mening uttrycket har enligt artiklarna Vtcr och Vquater. Article Vter 1. (a) Any Contracting State to which Article Vbis (1) applies may substitute for the period of seven years provided for in Article V (2) a period of three years or any longer period prescribed by its legislation. Howcvcr, in the case of a translation into a language not in general use in one or more developed countries that are party to this Convention or only thc 1952 Convention. the period shall be one year instcad of three. Article Vter 1. (a) Tout :Etat contractant auquel s'applique l'alinea 1 de l'article Vbis peut remplacer la periode de sept ans prevue a l'alinea 2 de l'articlc V par une periode de trois ans ou toute periode plus longue fixee par sa legislation nationalc. Cependant, dans le cas d'une traduction dans une langue qui n'est pas d'usage general dans un ou plusieurs pays developpes, parties soit a la presente Convcntion, soit seulement a la Convention de 1952, Artikel Vter 1. (a) Varje fördragsslutande stat, på vilken artikel Vbis. 1 är tillämplig, får ersätta den period om sju år som anges under artikel V. 2. med en period om tre år eller en längre period som bestämmes av den nationella lagstiftningen. Beträffande översättning till ett språk, som ej är i allmänt bruk i ett eller flera utvecklade länder anslutna antingen till denna konvention eller enbart till 1952 års konvention, skall en period om ett år tillämpas i stället för

256 Prop. 1973: 15 (b) A Contracting State to which Articlc Vbis (1) applics may, with the unanimous agreemcnt of the devoleped countries party to this Convention or only the 1952 Convention and in which the same language is in general use, substitute, in the case of translation into that language, for the period of three years provided for in sub-paragraph (a) another period as determined by such agreemcnt but not shorter than one year. Howcver, this sub-paragraph shall not apply where the language in question is English, French or Spanish. Notification of any such agreement shall be made to the Director-General. (c) The liccnce may only be granted if the applieant, in accor<lance with the procedure of the State concerned, establishes either that he has requested, and been denied, authorization by the owner of the right of translation, or that, after due diligenc.:e on his part, he was unable to find thc owner of the right. At the same time as he makes bis request he shall inform either the International Copyright Information Centre established by the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization or any national or regional information centre which may have been designated in a notifieation to that effect deposited with the Directorune periode d'un an sc:ra substituee a ladite periode de trois ans. (b) Tout Etat contractant auquel s'applique l'alinea l de l'article Vbis peut, avec l'accord unanime des pays developpes qui sont d1~s :Etats parties soit a la pr-6- sente Convention, soit seulemcnt a la Convention de 1952, et ou la mcme langue est d'usage general, remp1aeer, en cas de traduction dans cette langue, la periode de trois ans prcvue it la lettre (a) ei-dessus par une autre periode fixee conformement audit aeeord, eettc periode ne pouvant toutdois etrc infcrieure 1\ un an. Neanmoins, la presente disposition n'est pas applieable lorsque la langue dont il s'agit est l'anglais, l'espagnol ou le franc;ais. Notification d'un tel accord sera faite au Directeur general. (cl La licence ne pourra etre accordee que si le rcqucrant, conformement aux dispositions en vigueur dans l'etat ou est introduite la dcmande, justifie soit qu'il a dcmande l'autorisation du titulaire du droit de traduction, soit qu'apres ducs diligenees de sa part il n'a pas pu atteindre le titulaire du droit ou obtenir son autorisation. En mcme temps qu'il fait eettc demande le rcquerant doit en informer soit le Centre international d'information sur le droit d'autcur crec par!'organisation des Nations Unies pour l'cducation, la science et la culture, soit tout centrc: national ou regional d'in- formation indique comme tel dans une notification de- 256 den nämnda perioden om tre år. (b) Varje fördragsslutande stat på vilken artikel Vbis. 1. är tillämplig får, efter medgivande av alla de utvecklade länder som är anslutna antingen till denna konvention eller enbart till 1952 års konvention och diir samma språk är i allmänt bruk, i fråga om översättning till detta språk ersätta den period om tre år som anges under (a) med en annan period, som fastställes i enlighet med nämnda medgivande men som icke får vara kortare än ett år. Denna bcsfammelse är likviil ej tillämplig när ifrågavarande språk är engelska, franska eller spanska. Meddelande om sådan över-. enskommclse skall lämnas till generaldirektören. (c) Licens kan meddelas endast om sökanden i enlighet med g~illande bestämmelser i den stat där ansökan göres visar antingen att han har begärt men vägrats tillstånd av innehavaren av översättningsrätten eller att han ej har kunnat anträffa rättsinnehavaren trots att han gjort vad som skäligen har kunnat fordras av honom i detta hänseende. Samtidigt med att sökanden framställer denna beg~iran skall han lämna meddelande därom antingen till den internationella informationscentral för upphovsrätt som upprättats av UNESCO eller till varje nationell eller regional informationscentral som angivits som sådan i ett meddelande som för detta

257 Prop. 1973: 15 General by the government of thc State in which the publishcr is believed to have bis principal place of business. (d) If the owner of the right of translation cannot be found, thc applicant for a licencc shall send, by registcrcd airmail, copics of bis application to the publishcr whose namc appears on the work and to any national or regional information ccntre as mcntioned in sub-paragraph (c). If no such ccntre is notified he shall also scnd a copy to the international copyright information centre establishcd by the Unitcd Nations Educational, Scientific and Cultul al Organization. 2. (a) Liccnccs obtainable after three years shall not be grantcd under this Articlc until a furthcr period of six months has elapscd and licences obtainable after onc year until a further period of nine months has elapsed. The furthcr period shall begin either from thc datc of the requcst for permission to translate mentioned in paragraph 1 (c) or, if the identity or addrcss of thc owner of the right of translation is not known, from the datc of dispatch of thc copies of the application for a licencc mentioncd in paragraph 1 (d). (b) Licences shall not be granted if a translation has 17 Riksdagen sam/. Nr 15 posce a cet effet aupres du Directeur general par le gouvcrnement de l'etat oil l'editeur est presum6 cxercer la majcure partie de ses activites professionnelles. (d) Si lc titulaire du droit de traduction n'a pu etre attcint par le rcquerant celui-ci doit adresser, par la poste aerienne, sous pli recommandc, des copies de sa dcmande a l'editcur dont le nom figure sur l'reuvre et a tout ccntre national ou regional d'information mcntionne a Ja lettre (c). Si l'cxistence d'un tel centre n'a pas ete notificc, le requcrant adressera cgalement une copie au Centre intcrnational d'information sur Je droit d'auteur cree par!'organisation des Nations Unies pour l'education, la science et Ja culturc. 2. (a) La liccncc ne pourra etre accordee au titrc du present article avant l'expiration d'un delai supplemcntairc de six mois, dans Je cas oil ellc peut ctrc obtenuc a l'cxpiration d'un periode de trois ans ; et de ncuf mois, dans le cas ou elle peut ctre obtcnuc a l'expiration d'un p6riode d'un an. Le delai suppl6- mentairc commencera a courir soit a dater de Ja demande d'autorisation de traduirc mcntionnee a la lcttre (c) de l'alinea 1, soit, dans le cas oil l'identite ou l'adrcsse du titulairc du droit de traduction n'est pas connuc, a dater de l'envoi dcs copies de Ja demande mentionnces a la lettrc (d) de l'alinfa 1 en vue d'obtcnir la licence. (b) La liccnce ne sera pas accordee si unc traduction 257 ändamål deponerats hos generaldirektören av regeringen i den stat, där förläggaren kan antagas utöva större delen av sin yrkesmässiga verksamhet. (d) Om sökanden ej har kunnat anträffa innehavaren av övcrsättningsrättcn, skall han, med flygpost i rekommenderad försändelse, sända kopior av sin ansökan till den förläggare vars namn angivits på verket och till varje nationell eller regional informationscentral som nämnes under (c). Har meddelande ej lämnats om sådan central, skall sökanden även sända en kopia till den internationella informationscentral för upphovsrätt som upprättats av UNESCO. 2. (a) Licens får ej meddelas enligt denna artikel före utgången av en ytterligare frist om sex månader i fall då licensen kan erhållas vid utgången av en period om tre år och om nio månader i fall då licensen kan erhållas vid utgången av en period om ett år. Tilllliggsfristen börjar löpa antingen från dagen för den begäran om tillstånd till översättning som nämnes under 1. (c) eller, om identiteten av eller adressen till innehavaren av översättningsrätten icke är känd, från dagen för avsändandet av de kopior av licensansökan som nämnes under 1. (d). (b) Licens skall ej med delas om en översättning

258 Pro : 15 been published by the owner of the right of translation or with his authorization during the said period of six or nine months. 3. Any licence under this Article shall be granted only for the purpose of teaching, scholarship or research. 4. (a) Any licence granted under this Article shall not extcnd to the export of copies and shall be valid only for publication in the territory of the Contracting State whcre it has becn applied for. (b) Any copy publishcd in accordance with a licence granted under this Article shall bear a notiec in the appropriate languagc stating that the eopy is available for distribution only in the Contraeting State granting thc licenee. If the writing bears the notiee speeified in Article III (1) the copies shall bear the same notice. (c) The prohibition of export provided for in sub-paragraph (a) shall not apply where a governmental or other public entity of a State which has granted a licence under this Article to translate a work into a language other than English, French or Spanish sends copies of a translation prepared under such licence to another country if: (i) the recipients are individuals who arc nationals of the Contracting State granting thc liccnce, a ete publiee par le titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation pcn.. dant ledit delai de six ou de neuf mois. 3. Toute liccnce a accol' der en vertu du present ar ticle ne pourra l'ctre qu'a l'usage scolaire, universitaire ou de la reeherche. 4. (a) La licence :ne s'etendra pas a l'exportation d'exemplaires et ellc nc sera valable que pour!'edition a l'intcrieur du territoire de l'etat contractant ou cette licence a ete <lemandee. (b) Tout exemplaire pu.. blie eonformement a une telle licence devra contenir une mention dans la langue approprice precisant que l'exemplaire n'est mis ~n distribution que dans l'elat contractant qui a accorde la licence ; si l'a:uvre porte la mention indiquee a l'alinea 1 de l'artielc 111, les excmplaires ainsi publies devront porter la meme mention. (c) L'interdiction d'exporter prcvue a la lettre (a) eidcssus ne s'applique pas lorsqu'un organisme gouvernemental ou tout autre organisme public d'un Etat qui a accorde, conformcment au present article, une licence en vue de traduire une reuvrc dans une langue autre que l'anglais, l'espagnol ou le fram;ais, envoie des ex.emplaires d'une traduction faite en vertu de cette Jicence a Ull autre pays, sous rcserve que : (i) Les destinataires soient des rcssortissants de l'etat contractant qui a delivrc la licence, ou des 258 har publicerats av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tillstånd under den nämnda fristen om sex eller nio månader. 3. Licens får meddelas enligt denna artikel endast för bruk vid skolor eller universitet eller i forskning. 4. (a) Licensen omfattar ej utförsel av exemplar och gäller endast för utgivning inom den fördragsslutande stats område där licensen har begärts. (b) Varje exemplar som publiceras enligt sådan licens skall innehålla uppgift på lämpligt språk om att exemplaret får spridas endast i den fördragsslutande stat som h<::r meddelat licensen. Om verket är försett med uppgift som anges i artikel IIl.l. skall de exemplar som sålunda publiceras innehålla samma uppgift. (c) Förbudet mot utförsel enligt (a) skall ej tillämpas om ett regeringsorgan eller annat allmänt organ i en stat, som enligt denna artikel har meddelat en licens att översätta ett verk till annat språk än engelska, franska eller spanska, sänder exemplar av en översättning, som har verkställts med stöd av licensen, till ett annat land under förutsättning att (i) mottagarna iir enskilda personer, som är medborgare i den fördragsslutande stat som

259 Prop.1973:15 or organizations grouping sueh individuals; (ii) the eopies are to be uscd only for the purpose of tcaching, scholarship or research; (iii) the sending of the copics and their subsequ ~nt distribution to reeipients is without the objeet of comrnercial purpose; and (iv) the country to which the copies have been sent has agreed with the Contracting State to allow the receipt, distribution or both and the Director-General has been notified of such agreement by any one of the governments which have concluded it. 5. Due provision shall be made at the national leve! to ensure: (a) that the lieenee provides for just eompensation that is consistent with standards of royalties normally operating in the case of licences freely negotiated between persons in the two countries concerned; and (b) payment and transmittal of the compensation; however, should national currency regulations intervenc, thc competent authority shall make all efforts, by the use of international machinery, to ensure transmittal in internationally convertible currency or its equivalcnt. 6. Any Iicenee granted by a Contracting State under this Article shau terminate organisations groupant de tcls ressortissants ; (ii) Les exemplaires ne soient utiliscs que pour l'usage scolaire, universitaire ou de la reeherche; (iii) L'envoi des exemplaires et leur distribution ultfrieure aux destinataires soient depourvus de tout caractere lucratif ; (iv) Qu'un accord, qui sera notific au Directeur general par l'un quelconque dcs gouvernemcnts qui l'ont eonclu, intervicnne entre le pays auquel les exemplaires sont envoyes et l'etat eontraetant en vue de permettre Ja reception et la distribution ou l'une de ces deux operations. 5. Les dispositions appropriees seront priscs sur le plan national pour que : (a) La Iieence comporte une remuneration equitable et conforme a l'echellc des redevanees normalement negoeices entrc les interesses dans les deux pays concerncs ; (b) La remuneration soit payec ct transmisc. S'il existc unc rcglcmentation nationale en maticre de deviscs, l'autoritc compctente nc mcnagera aucun effort en rccourant aux mecanismes internationaux, pour assurer la transmission de la remuncration en monnaie internationalcment convertible ou en son cquivalcnt. 6. Toutc licence accordee par un f:tat contractant en vertu du present article 259 har utfärdat licensen_, eller organisationer omfattande sådana medborgare, (ii) exemplaren användes endast för bruk vid skolor eller universitet eller i forskning, (iii) sändningen av exemplaren och den följande spridningen av de!il till mottagarna ej sker i vinstsyfte, (iv) en överenskom:nelse, varom underrättelse Himnats till generaldirektören av någon av de regeringar som har ingått den, föreligger mellan det land, till vilket exemplaren sändes, och den fördragsslutan<lc staten om att medge mottagande eller spridning eller endera av dessa handlingar. 5. Lämpliga åtgärder skall vidtagas på det nationella planet för att (a) licensen skall medge skälig ersättning motsvarande nivån för de royalties som normalt utgår enligt på frivillig väg ingångna licensavtal mellan personer i de två berörda länderna; (b) ersättningen ska.il utbetalas och överföras. Finnes en nationell valutareglering, skall behörig myndighet göra allt för att genom anlitande av internationella organ säkerställa att ersättningen överföres i internationellt konvertibel valuta eller i dess motsvarighet. 6. Licens som meddelats av fördragsslutande stat med stöd av denmi artikel

260 Prop.1973:15 if a translation of the work in the same languagc with substantially the same contcnt as thc edition in respcct of which the licence was granted is published in the said State by the owncr of the right of translation or with his authorization, at a price reasonably related to that normally charged in the same State for comparable works. Any copies already madc before thc Iicence is terminated may continue to be distributed until their stock is exhausted. 7. For works which are composed mainly of illustrations a liccnce to translate thc text and to reproduce the illustrations may be grantcd only if the conditions of Article V quater are also fulfilled. 8. (a) A licence to translate a work protected under this Convention, published in printed or analogous forms of reproduction, may also be granted to a broadcasting organization having its headquarters in a Contracting Statc to which Article Vbis (1) applics, upon an application made in that State by the said organization under the following conditions: (i) the translation is madc from a copy acquired in accordance with the laws of the Contracting Statc; (ii) the translation is for use only in broadcasts intended cxclusively prendra fin si une traduction de l'reuvre dans la mcme Jangue et ayant cssentiellement le meme contenu que l'edition pour laqucllc la Iicence a etc accordee est publiee dans ledit :E.tat par le titulaire du droit de traduction ou avec son autorisation, a un prix comparable a cclui qui est d'usage dans ce meme :Etat pour des reuvres analogucs. Les exemplaires <leja produits avant l'expiration de la liccnce pourront continucr d'etre mis en circulation jusqu'a lcur epuisement. 7. Pour les ccuvres qui sont composces principalemcnt d'illustrations, unc Iicence pour la traduction du texte et pour la reproduction dcs illustrations ne pcut etre octroyec quc si les conditions de l'article V quater sont egalement remplies. 8. (a) Une licence en vue de traduire une ccuvre protegee par la presente Convention, publiee sous forme imprimce ou sous des formcs analogues de reproduction, peut aussi etre accordee a un organismc de radiodiffusion ayant son sicge sur le territoire cl'un Etat contractant auqucl s'appliquc l"alinca 1. de l'article V bis, a la suite d'une demande faite dans cct :E.tat par lcdit organisme, et aux conditions suivantes : (i) La traduction doit etre faitc a partir d'un exemplaire produit et acquis conformcmcnt aux lois de l':e.tat contractant ; (ii) La traduction doit ctre utilisce sculcmcnt Glans des emissions desti- 260 upphör om en översättning av verket till samma språk och med väsentligen samma innehåll som den upplaga, för vilken licensen meddelats, publiceras i staten i fråga av innehavaren av översättningsrätten eller med hans tillstånd till ett pris som är jämförligt med det som är normalt i samma stat för motsvarande verk. De exemplar som redan framställts före licensens upphörande får alltjämt spridas till dess de är utgångna. 7. För verk som består huvudsakligen av illustrationer får licens att göra en översättning av texten och att mångfaldiga illustrationerna meddelas endast om även villkoren i artikel Vquatcr är uppfyllda. 8. (a) Licens att översätta ett verk som skyddas av denna konvention, vilket publicerats i tryckt form eller i andra likartade former av mångfaldigande, får även meddelas radioföretag med slitc i en fördragsslutande stat, på vilken bestämmelserna under 1. tillämpas, efter ansökan som gjorts av företaget i nämnda stat och på följande villkor: (i) översättningen göres fr[m ett exemplar som framställts och förvärvats i enlighet med d::n fördragsslutandc statens lagar, (ii) översättningen skall användas endast i utsl-indningar avsedda utcslutan-

261 Prop.1973:15 for teaching or for the disscmination of thc results of specialized technical or scicntific research to experts in a particular profession; (iii) thc translation is used exclusively for the purposc set out in condition (ii), through broadcasts lawfully made which arc intended for recipients on the territory of the Contracting State, including broadcasts made through the medium of sound or visual recordings lawfully and exclusively made for the purpose of such broadcasts; (iv) sound or visual recordings of the translation may be exhanged only between broadcasting organizations having their headquarters in the Contracting State granting the licence; and (v) all uscs made of thc translation are without any commercial purpose. (b) Provided all of thc criteria and conditions set out in sub-paragraph (a) are mct, a licence may also be granted to a broadcasting organization to translate any text incorporatcd in an audio-visual fixation which was itself prcpared and published for the sole purposc of bcing used in connexion with systematic instructional activities. (c) Subject to sub-paragraphs (a) and (b), the othcr provisions of this Article nces exclusivemcnt a l'enseignement ou a la diffusion d'informations a caractere scientifiquc destinccs aux experts d'une profession determince ; (iii) La traduction doit etrc utilisce, exclusivement aux fins enumerees au chiffre (ii) ci-dessus, par radiodiffusion Jcgalement faite a!'intention des beneficiaires sur le territoire de l'etat contractant, y compris par le moycn d'enregistrements sonorcs ou visuels rcalises licitemcnt et cxclusivemcnt pour cettc radiodiffusion; (iv) Les enregistrements sonores ou visuels de la traduction ne peuvent fairc l'objet d'cchanges qu'entrc <les organismes de radiodiffusion ayant lcur siege social sur le territoire de l'etat contractant ayant accordc une telle licence ; (v) Toutes les utilisations faites de Ja traduction doivent etre depourvues de tout caractere lucratif. (b) Sous rescrve que tous les criteres et toutes les conditions enumercs a Ja Jcttre (a) soient respectes, une Iicence peut egalement ctre accordee a un organisme de radiodiffusion pour traduire tout texte incorporc ou integrc a des fixations audiovisuelles faitcs et publiees a Ja seule fin d'etre utilisees pour l'usage scolaire et universitaire. (c) Sous rescrve des lettres (a) et (b), les autres dispositions du present article sont 261 de för undervisning eller för spridning av teknisk eller vetenskaplig information, som är avsedd för experter inom ett bestämt yrke, (iii) översättningen skall användas endast för ändamål som anges under (ii) i radioutsändning, som sker lagenligt och är avsedd för mottagare på den fördragsslutande statens område, inbegripet utsändningar med hjälp av ljud- eller bildupptagningar som gjorts lovligen och uteslutande för denna radioutsändning, (iv) ljud- eller bildupptagningar av översättningen får användas för byte endast mellan radioföretag med huvudkontor på den fördragsslutande stats område som har meddelat sådan licens, (v) ingen användning av översättningen får ske i vinstsyfte. (b) Är alla de förutsättningar och villkor som anges under (a) uppfyllda, kan ett radioföretag även erhålla licens att översätta text, vilken är innefattad eller ingår i audiovisuella upptagningar som gjorts och publicerats endast för att brukas vid skolor och universitet. (c) Såvitt annat icke följer av (a) och (b) är övriga bestämmelser i denna artikel

262 Prop. 1973: 15 shall apply to the grant and exercise of the lieence. 9. Subjeet to the provisions of this Article, any licence granted under this Article shall be governed by thc provisions of Article V, and shall continue to be governed by the provisions of Articlc V and of this Articlc, even after the sevenycar period provided for in Article V (2) has expired. However, after the said period has expired, the licensee shall be free to request that the said lieence be replaced by a new liccnce governed exclusivcly by thc provisions of Articlc V. Article V quater 1. Any Contracting State to which Article Vbis (1) applies may adopt the following provisions: (a) If after the cxpiration of (i) the relevant period spccified in sub-paragraph (cl commencing from the <late of first publieation of a particular edition of a literary, scientific or artistic work referrcd to in paragraph 3, or (ii) any longcr period determined by national lcgislation of the State, copies of such edition havc not been distributcd in that State to the general public or in connexion with systcmatic instructional aetivities at a priee reasonably related to that normally eharged in the State for comparable works, by the owner of thc right of reproduction or with his authorization, any national of such State may obtain a non-exclusive licence from applicabks a l'octroi ct a rcxercicc d'une tclle licence. 9. Sous rcserve des dispositions du pr6sent article, toute licence accordce en vcrtu de eelui-ci sera regie par les dispositions de l'articlc V, et continuera d'ctrc regie par les dispositions de l'article V et par celles du present articlc, mcme aprcs la periodc de scpt ans visee a l'alinea 2 de l'article V. Toutefois, apres l'expiration de cctte periode, le titulaire de la licence pourra demander qu'a celle-ci soit substituee une licenee regie exclusivement par l'articlc V. Article V q11ater 1. Tout Etat contractant auquel s'applique l'alinea 1 <le l'article Vbis peut adopter les dispositions suivantes : (a) Lorsque, a l'expiration : (i) de la periode fixec a la lettre (c) calculce apartir <le la prcmicre publication d\me edition dcterminec d'une reuvre litteraire, scientifique ou artistique visec a l'alinea 3, ou (ii) de toutc pfriode plus longue fixee par la lcgislation nationale de l'etat, <les excmplaires de cette edition n'ont pas ete, dans cct :E:.tat, mis en vente pour rcpondre aux besoins soit du grand public, soit de l'enseignemcnt scolaire et universitaire, a Ull prix comparable a ce]ui qui est d'usage dans lcdit :E:.tat pour des reuvrcs analogues, par le titulaire du droit de reproduction ou avec: son autorisation, tout ressortissant de cet Etat pourra obtenir, de l'autorite 262 tilfö.mpliga på meddelande och utövande av sådan licens. 9. Såvitt annat icke följer av denna artikel skall för varje licens som meddelats med stöd av artikeln gälla bestämmelserna i artikel V. llesfämmclserna i artikel V och i denna artikel skall gälla för licensen även efter utgången av den period om sju år som anges i artikel V.2. Efter utgången av denna period får dock licensinnehavaren begära att denna licens skall ersättas av en ny licens för vilken enbart bestämmelserna i artikel V skall gälla. Artikel V quater 1. Varje fördragsslutande stat på vilken artikel Vbis. 1. är tillämplig får antaga följande bestämmelser: (a) Har vid utgången (i) av den period som bestämmes under (c) och som beräknas från den första publiceringen av en bestämd upplaga av ett sådant litterärt, vetenskapligt eller konstnärligt verk som anges under 3, eller (ii) av en längre period som bestämmes av den nationella lagstiftningen i staten, exemplar av denna upplaga icke saluförts i staten för att tillgodose allmänhetens behov eller behovet i undervisningen vid skolor och universitet till ett pris, jämförligt med det som är normalt i staten för motsvarande verk, av innehavaren av mångfaldiganderätten eller med hans tillstånd, kan varje medborgare i staten av behörig myndighet erhålla

263 P.rop. 1973: 15 thc compctent authority to publish such edition at that or a lower price for usc in connexion with systematic instructional activities. The licence may only be granted if such national, in aceordancc with the procedure of the State concerned, establishes either that he has requested, and been denied, authorization by the proprietor of the right to pub Jish such work, or that, aftcr due diligence on his part, he was unable to find the owner of the right. At the same time as he makes his request he shall inform eithcr the international copyright information centre established by the United Nations Educational, Scientific and Culturnl Organization or any national or regional information centre referred to in sub-paragraph (d). (b) A licenee may also be grantcd on the same conditions if, for a period of six months, no authorized copies of the edition in qucstion have been on sale in the State concerned to the general public or in connexion with systematic instruetional activities at a priee reasonably related to that normally charged in the State for comparable works. (c) The period refcrred to in subparagraph (a) shall be fivc years except that: (i) for works of the natura! and physical scicnces, including mathecompetcnte, unc licencc non exclusivc pour publier cette edition, a ce prix OU a Ull prix inferieur, pour repondre aux bcsoins de l'enseignement scolaire et universitairc. La Jicence ne pourra ctre accordec que si le requ6rant, conformcment aux dispositions en vigueur dans l'etat, justifie avoir demande au titulaire du droit l'autorisation de publier cette a:uvre et, apres dues diligences de sa part, n'a pu atteindre le titulaire du droit d'auteur ou obtenir son autorisation. En mcme temps qu'il fait cette demande Je rcqucrant doit en informer soit le Centre international d'information sur Je droit d'autcur erec par!'organisation des Nations Unies pour l'education, la science et la culture, soit tout centre national ou regional d'information mentionn6 a la Iettrc (d). (b) La licenee pourra aussi ctre aceordfo aux mcmes conditions si, pendant une periode de six mois, des exemplaircs autoriscs de!'edition dont il s'agit ne sont plus mis en vente dans l':etat concerne pour rcpondre aux besoins soit du grand publie, soit de l'enseignement seolaire et universitaire, a un prix comparable a celui qui est d'usage dans l'etat pour des ccuvres analogues. (c) La periode a laquelle se rcferc la lcttre (a) s'entend d'un dclai de cinq ans. Cependant: (i) Pour ks a:uvres des sciences exactes ctnaturel Ies et de la technologie, 263 en licens, utan ensamrätt, att publicera upplagan till detta pris eller till ett lägre pris för att tillgodose behovet i undervisningen vid skolor och universitet. Licens kan meddelas endast om sökanden i enlighet med gällande bestämmelser i staten visar att han av rättsinnehavaren har begärt men vägrats tillstånd att publicera verket eller ej har kunnat ansträffa innehavaren av upphovsrätten trots att han gjort vad som skäligen har kunnat fordras av honom i det hänsendet. Samtidigt med att sökanden framställer denna begäran skall han lämna meddelande därom antingen till den internationella informationscentral för upphovsrätt som upprättats av UNESCO eller till varje nationell eller regional informationscentral som anges under (d). (b) Licens får även meddelas på samma villkor om under en period om sex månader lovligen framställda exemplar av ifrågavarande upplaga icke fängre har funnits till salu i vederbörande stat för att tillgodose allmänhetens behov eller behovet i undervisningen vid skolor eller universitet till ett pris som är jämförligt med det som är normalt i staten för motsvarande verk. (c) Den period som avses under (a) utgör fem år. Dock är den (i) för verk inom de exakta vetenskaperna och naturvetenskaperna eller

264 Prop.1973:15 matics, and of technology, the period shall be three years; (ii) for works of fiction, poetry, drama and music, and for art books, the period shall be sevcn years. (d) If the owner of the right of reproduction cannot be found, the applicant for a licence shall send, by registered air mail, copies of his application to the publisher whose name appears on the work and to any national or regional information ccntre identified as such in a notification deposited with the Director General by thc State in which the publisher is bclieved to have his principal place of business. In the absence of any such notification, he shall also send a copy to thc international copyright information centre established by the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. The liccnce shall not be granted beforc the expiration of a period of thrce months from the date of dispatch of the copies of the application. (e) Liccnces obtainable aftcr three years shall not be granted under this Articlc: (i) until a period of six months has elapsed from the date of the request for permission referred to in sub-paragraph (a) or, if the identity or address of the owner of the right cette periodc sera de trois ans; (ii) Pcur les reuvrcs qui appartiennent au domaine de l'imagination telles que les romans, les reuvres poetiques, dramatiques et musicales et pour les livrcs d'art, cctte periode sera de sept ans. ( d) Si le titulaire du droit de reproduction n'a pu ctre atteint par le requerant, celui-ci doit adresser, par la poste aericnne, sous pli recommande, des copies de sa demande a l'cditcur dont le nom figurc sur l'reuvre et a tout ccntrc national ou regional d'information indique comme tel dans unc notification d6posee aupres du Dirccteur general, par l'etat oi1 l'editcur est presum6 excrcer la majeure partie de ses activitcs profcssionnelles. En l'absence d'une parcilie notification, il adressera egalement une copie au Ccntrc international d'information sur le droit d'autcur crce par!'organisation d1~s Nations Unies pour l'1~ducation, la science et la culture. La liccnce nc pourra etre accord6c avant l'expiration d'un dclai de trois mois a compter de l'envoi des copies de la dcmande. (e) Dans le cas ou elle pcut etrc obtcnue a l'expiration de la periode de trois ans, la licence ne pourra etre accordee au titre du present articlc : (i) Qu"a l'expiration d'un dclai de six mois a comptcr de la demande d'autorisatioil mcntionnec a la lettrc (a), au, dans le cas ou l'idcntit6 ou l'adresse du titulairc de teknologin tre år; och 264 (ii) för verk som tillhör fantasins område, såsom romaner, diktverk, dramatiska och musikaliska verk och konstböcker, sju år. (d) Om sökanden ej har kunnat anträffa innehavaren av mångfaldiganderätten, skall han, med flygpost i rekommenderad försändelse, sända kopior av sin ansökan till den förläggare vars namn angivits på verket och till varje nationell eller regional informationscentral som angivits som si!dan av regeringen i den stat, där förläggaren kan antagas utöva större delen av sin yrkesmässiga verksamhet, i ett meddelande som deponerats hos generaldirektören. Har sådant meddelande ej lämnats skall han även s~inda en kopia till den internationella informationscentral för upphovsrätt som upprättats av UNESCO. Licens får ej meddelats före utgången av en period om tre månader från det att kopiorna av ansökan har avsänts. (c) Licens, som kan erhållas vid utgången av en period om tre år, får meddelas enligt denna artikel endast 0!11 (i) en period om sex månader har förflutit från det att begäran gjorts om tillstånd som nämnes under (a) eller, om innehavarens av mångfaldiganderätten identitet eller

265 Prop. 1973: 15 of reproduction is unknown, from the date of thc dispatch of thc copies of the application for a licence referred to in subparagraph (d); (ii) if any such distribution of copies of the edition as is mentioned in sub-paragraph (a) has taken place during that period. (f) The name of the author and the title of the particular edition of the work shall be printed on all copies of the published reproduction. The licence shall not extend to the export of copies and shall be valid only for publication in the territory of the Contracting State where it has been applied for. The licence shall not be transfcrable by the licensee. (g) Due provision shall be made by domestic legislation to ensure an accurate reproduction of the particular edition in question. (h) A licence to reproduce and publish a translation of a work shall not be granted under this Article in the following cases: (i) whcre the translation was not published by the owner of the right of translation or with bis authorization; (ii) where the translation is not in a language in general use in the State with power to grant the licence. 2. The exceptions provided for in paragraph 1 are subject to the following additional provisions: (a) Any copy published droit de reproduction n'est pas connue, a dater de l'envoi des copies de la demande mcntionnces a la lcttre (d) en vue d'obtenir la licence ; (ii) Que s'il n'y a pas eu pendant ce delai de mise en circulation d'exemplaires de!'edition dans les conditions prevues a la lettre (a). (f) Le nom de!'auteur et le titre de!'edition determinee de l'ceuvre doivent etre imprimes sur tous les exemplaires de la reproduction publice. La licence ne s'etendra pas a l'exportation d'exemplaires et elle ne scra valable que pour l'etat contractant ou cette licence a etc demandee par son bcneficiaire. (g) La lcgislation nationa!e adoptera des mcsures approprices pour assurer une reproduction exacte de!'edition dont il s'agit. (h) Une licence en vue de reproduire et de publier unc traduction d\me ceuvre ne sera pas accordce, au titre du present article, dans les cas ci-apres : (i) Lorsque la traduetion dont il s'agit n'a pas etc publice par le titulaire du droit d'auteur ou avec son autorisation ; (ii) Lorsque la traduction n'cst pas dans une langue d'usage general dans l'etat qui est habilite a delivrer la licence. 2. Les dispositions qui suivent s'appliquent aux exceptions prcvues a l'alinea 1 du present article : (a) Tout exemplaire pu- 265 adress icke är känd, från det att de kopior av licensansökan avsänts som nämnes under (d) och (ii) ingen sådan spridning av exemplar av upplagan har ägt rum som sägs under (a). (f) Upphovsmannens namn och titeln på den särskilda upplagan av verket skall tryckas på alla exemplar som publiceras av det mångfaldigade verket. Licensen omfattar ej utförsel av exemplar och gäller endast för utgivning inom den fördragsslutande stats område där licensen begärts. Licensen får icke överlåtas av licensinnehavaren. (g) Den nationella lagstiftningen skall vidtaga lämpliga åtgärder för att säkershilla ett korrekt mångfaldigande av ifrågavarande upplaga. (h) Licens att mångfaldiga och publicera en översättning av ett verk skall ej meddelas enligt denna arti kel i följande fall: (i) när ifrågavarande överslittning icke har publicerats av innehavaren av upphovsrätten eller med hans tillstånd; (ii) när översättningen icke har skett till ett språk i allmänt bruk i den stat som är behörig att meddela licensen. 2. Följande bestämmelser skall tillämpas på de undantag som anges under 1: (a) Varie exemplar som

266 Prop.1973:15 in accordancc with a liccnce granted under this Article shall bear a notice in the appropriatc language stating that thc copy is available for distribution only in the Contracting State to which the said licence applics. If the edition bears the notice specificd in Articlc III (1), the copics shall bear thc same notice. (b) Due provision shall be made at the national level to ensurc: (i) that the licencc provides for just compensation that is consistcnt with standards of royalties normaljy operating in the case of licences freely negotiated between persons in the two countries concerned; and (ii) payment and transmittal of the compensation; however, should national currency rcgulations intervene, the compctent authority shall make all efforts, by the use of international machinery, to ensure transmittal in internationally convertiblc currency or its equivalent. (c) Whenever copies of an edition of a work arc distributed in thc Contracting State to the general public or in connexion with systematic instructional activitics, by thc owncr of thc right of reproduction or with his authorization, at a price reasonably related to that normally charged in the State for comparable works, any licence granted under blie conformement a une licencc accordee au titre du pr sent article dcvra contenir unc mention dans la languc appropriee prccisant que l'cxemplaire n'est mis en distribution quc dam; l':e:tat contractant auquel laclile licence s'applique ; si l'o:uvre porte la mcntion indiquec a l'alinea 1 de l'article 111, les exemplaires ainsi publies devront porter la mi!me mcntion. (b) Les dispositions appropriees seront prises sur le plan national pour quc : (i) La liccnce comportc une remuncration equitablc ct con(orme a l'e :hellc des redcvances normak:mcnt versees dans Je :as de liccnces librement negoeiees entrc les interesses dans les deux pays concerncs; (ii) La rcmuneration :;oit paycc et tr:rnsmise. S'il existc une reglementation nationale en maticrc de devises, l'autorite compi:tente ne menagera aucun effort en recourant aux mcc:anismes internationaux, pour assurer la transmission de la rcmuncration en monnaie internationalcment convertible ou en son equivalent. (e) Chaquc fois que des exemplaires d'une edition d'une reuvrc sont mis en vente dans l'etat contractant pour repondre aux besoins soit du grand public, soit de l'enseignement scolaire et universitaire, par le titulaire du droit de reproduction ou avec son autorisation, a Ull prix comparable a celui qui est d'usage dans l'etat pour des reuvres ana- 266 publiceras enligt licens som meddelats enligt denna artikel skall innehålla uppgift på lämpligt språk om att exemplaret får spridas endast i den fördragsslutande stat för vilken licensen gäller; om verket är försett med uppgift som anges i artikel III.1. skall de exemplar som sålunda publiceras innehålla samma uppgifter. (b) Lämpliga åtgärder skall vidtagas på det nationella planet för att (i) licensen skall medge skälig ersättning motsvarande nivån för de royalties som normalt utgår enligt på frivillig väg ingångna licensavtal mellan personer i de två berörda länderna; (ii) ersättningen skall utbetalas och överföras. Finnes en nationell valutareglering, skall behörig myndighet göra allt för att genom anlitande av internationella organ säkerställa att ers~ittningen överföres i internationellt konvertibel valuta eller i dess motsvarighet. (c) När exemplar av en upplaga av ett verk saluföres i den fördragsslutande staten för att tillgodose allmänhetens behov eller behovet i undervisningen vid skolor och universitet av innehavaren av mångfaldiganderiittcv eller med hans tillstfmd till ett pris, som är jämförligt med det som är nmmalt i staten för motsvarande wrk, upphör varje licens som meddelats enligt

267 Prop.1973:15 this Article shall terminate if such edition is in the same ianguage and is substantially the same in content as the edition published under the licence. Any copies already made before the licence is terminated may continue to be disfributed until their stock is exhausted. (d) No licence shall be granted when the author has withdrawn from circulation all copies of the edition in question. 3. (a) Subject to sub-paragraph (b), the literary, scientific or artistic works to which this Article applies shall be limited to works published in printed or analogous forms of reproduction. (b) The provisions of this Article shall also apply to reproduction in audio-visual form of Jawfully made audio-visual fixations including any protected works incorporatccl therein and to the translation of any incorporated text into a language in general use in the State with power to grant the licence: always provided that the audio-visual fixations in question were prepared and published for the sole purpose of being used in connexion with systematic instructional activities. Article VI "Publication", as used in this Convention, means the reproduction in tangiblc form and the general distrilogues, toute licence accordee en vertu du present article prendra fin si cctte edition est dans la meme langue que!'edition publiee en vertu de la licencc et si son contenu est essenticllement le mcme. Les exemplaires deja produits avant J'expiration de la licence pourront continuer d'ctre mis en circul:ition jusqu'a lcur epuisement. (cl) La licence ne peut etre accordee quand l'auteur a retire de la circulation tous les exempaires d'une edition. 3. (a) Sous rcserve des dispositions de la lettre (b), les ceuvres littcraires, scientifiques ou artistiques auxquclles s applique le present article sont limitees aux ceuvres publiees sous forme d'edition imprimec ou sous toutc autre forme analogue de reproduction. (b) Le present article est cgalcment applicable a la reproduction audiovisuelle de fixations licites audio-visuelles en tant qu'el!es constituent ou incorporent des reuvres protcgfrs ainsi qu'a la traduction du texte qui les accompagne dans une Jangue d'usage general dans r:etat qui est habilitc a dclivrer la licence, etant bien entendu que les fixations audio-visuelles dont il s'agit ont ete con<;ucs et publices aux seules fins de l'usage scolaire et universitaire. Article VI Par "publication" au sens de la presentc Convention, il faut entendre la reproduction sous une forme matc- 267 tknna artikel, om upplagan är på samma språk som den som publicerats med stöd av licensen och om dess innehåll är väsentligen detsamma. De exemplar, som redan har framställts före licensens upphörande, får alltjämt spridas till dess de är utgångna. (d) Licens får ej meddelas när upphovsmannen från den allmänna handeln har dragit tillbaka samtliga exemplar av ifrågavarande upplaga. 3. (a) Såvitt annat icke följer av (b) är denna artikel!i!fämplig endast på litterära, vetenskapliga eller konstnärliga verk som publicerats i form av en tryckt upplaga eller i annan likartad form av mångfaldigande. (b) Denna artikel är likaledes tillämplig på audiovisuellt mångfaldigande av lovligen gjorda audiovisuella upptagningar i den mån de utgör eller innefattar skyddade verk liksom på översättning av den text som åtföljer dem till ett språk, som är i allmänt bruk i den stat som är behörig att utfärda licensen, dock under förutsättning att ifrågavarande audiovisuella upptagningar gjorts och publicerats endast för bruk vid skolor och universitet. Artikel VI Med "publicering" avses i denna konvention, att exemplar framställes i materiell form och göres till-

268 Prop.1973:15 bution to the public of copics of a work from which it can be read or otherwise visually perceived. Article VII This Convention shall not apply to works or rights in works whieh, at the effective date of this Convention in a Contracting State where protection is claimed, are permanently in the publie domain in the said Contracting State. Article Vlll 1. This Convention, whieh shall bear the date of 24 July 1971, shall be deposited with the Direetor-General and shall remain open for signature by all States party to the 1952 Convention for a period of 120 days after the date of this Convention. It shall be subject to ratification or acceptance by thc signatory States. 2. Any State which has not signed this Convention may accede thereto. 3. Ratification, acccptance or accession shall be effected by the deposit of an instmment to that effect with the Director-General. Article IX 1. This Convcntion shall come into force three months after the dcposit of twclve instruments of ratification, acceptance or accession. 2. Subsequently, this Convetion shall come inte force rielle et Ja mise a Ja disposition du public d'exemplaires de l'ceuvre perlllt~ttant de la lire ou d'en prendre connaissance visuell:: ment. Article VII La presente Convention ne applique pas aux cenvres ou aux droits sur ccs ceuvrcs qui, lors de l'entri!e en vigueur de Ja presente Convention dans l'etat contractant ou la protection est demandee, auraient ces:;e definitivement d'ctre prot Sgces dans cet :Etat ou ne l'auraient jamais etc. Article Vill 1. La presente Convention, qui portera la date 0u 24 juillet 1971, sera dcposfo auprcs du Directeur general et restera ouverte a la signature de tous les Etals parties a Ja Convention de 1952, pendant une periode de cent vingt jours a compter de la date de la presente Convention. Elle sera soumise a Ja rntification ou a l'acc~ptation des Etats signataires. 2. Tout Etat qui n'aura pas signe Ja prcsente Convention pourra y adherer. 3. La ratification, l'ac: ceptation ou!'adhesion sera operee par le ctepöt d'un instrument a cet effet, aupres du Directeur general. Article IX 1. La prcsente Convention entrera en vigueur trois mois apres Je dcpöt de douze instruments de ratificaticn, d'acceptation ou d'adhcsion. 2. Par la suite, la prcsen.te Convention entrera en vi- 268 gängliga för allmänheten så att man kan ta del av verket genom att läsa det eller eljest betrakta det. Artikel Vll Denna konvention är icke tillämplig på verk eller rättigheter till verk, vilka då denna konvention träder i kraft i den fördragsslutande stat, där skydd påkallas, slutligt upphört att vara skyddade i denna stat eller aldrig varit skyddade där. Artikel VIJI 1. Denna konvention skall dagtecknas den 24 juli Den skall deponeras hos gencraldi rektören och stå öppen för undertecknande av alla stater, som har tillträtt 1952 års konvention, under en tid av 120 dagar från dagen för denna konvention. Den skall ratificeras eller godkännas av de stater som undertecknat den. 2. Stat som icke undertecknat konventionen kan ansluta sig till den. 3. Ratificering, godkännande eller anslutning sker genom att instrument i ämnet deponeras hos generaldirektörl;;!n. Artikel IX 1. Denna konvention träder i kraft tre månader efter det att tolv instrument avseende ratificering, godkännande eller anslutning har deponerats. 2. Därefter skall denna konvention för varje särskild

269 Prop.1973:15 in respect of each State three months after that State has deposited its instrument of ratification, acccptance or accession. 3. Accession to the Convention by a State not party to thc 1952 Convcntion shall also constitutc accession to that Convention; however, if its instrument of accession is dcposited before this Convention comes into force, such State may make its accession to the 1952 Convention conditional upon the coming inta force of this Convcntion. After the coming into force of this Convention, no State may accedc solely to the 1952 Convention. 4. Relations between States party to this Convention and States that are partly only to the 1952 Convention, shall be governed by the 1952 Convention. However, any State party only to the 1952 Convention may, by a notification deposited with the Director General, declare that it will admit the application of the 1971 Convention to works of its nationals or works first publishcd in its territory by all States party to this Convention. Articlc X 1. Each Contracting State undertakes to adopt, in accordance with its Constitution, such measures as are neccssary to ensure the application of this Convention. 2. It is understood that at gueur, pour chaque Etat, trois mois apres le depöt de!'instrument de ratification, d'acceptation ou d'adhesion special a cet :Etat. 3. L'adhesion a la prescnte Convention d'un :Etat non partie a la Convention de 1952 constitue aussi une adhesion a ladite Convention ; toutefois, si son instrument d'adhcsion est dcpose avant l'entrec en vigueur de la presentc Convention, cet Etat pourra subordonncr son adhesion a la Convention de 1952 a I'entrce en vigueur de la presente Convention. Apres l'entree en vigueur de la presentc Convention, aucun Etat ne pourra adherer ex c1usivement a la Convention de Les relations entre les Etats parties a la prcsente Convention et les Etats qui sont parties seulement a la Convention de 1952 sont regies par Ja Convention de Toutefois, tout Etat partie sculement a la Convention de 1952 pourra declarer par une notification dcposee auprcs du Directeu r general qu'il admet l'applieation de la Convention de 1971 aux ccuvres de ses ressortissants ou publices pour Ja premii!re fois sur son territoire par tout Etat partic a Ja prcscnte Convention. Article X 1. Tout Etat contractant s'engage a adopter, conformcment aux dispositions de sa Constitution, les mesures neccssaires pour assurer l'application de Ja presente Convention. 2. Il est entendu qu'a la 269 stat träda i kraft tre månader efter det att staten har deponerat sitt instrument avseende ratificering, godkännande eller anslutning. 3. Anslutning till denna konvention av en stat som ej har tillträtt 1952 års konvention utgör även anslutning till ~:istnämnda konvention; om ans.lutningsinstrumentet deponeras innan denna konvention trätt i kraft, kan staten göra sin anslutning till 1952 års konvention beroende av att denna konvention träder i kraft. Sedan denna konvention har trätt i kraft kan stat icke ansluta sig enbart till 1952 års konvention. 4. I fråga om förbindelserna mellan stater, som har tillträtt denna konvention, och stater, som har tillträtt enbart 1952 års konvention, skall 1952 års konvention gälla. Stat, som tillträtt 1952 års konvention, kan liky:i.1 genom meddelande som <li.::poneras hos generaldirektören, förklara att den medger tillämpning av 1971 fas konvention på verk av medborgare i staten eller verk, som första gången publicerats inom dess område, av stat som tillträtt denna konvention. Artikel X 1. Varje fördragsslutande stat förbinder sig att i enlighet med sin författning genomföra sådana åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa tillämpningen av denna konvention. 2. Det förutsättes att stat

270 Pro1>. 1973: 15 the date this Convention comes into foree in respeet of any State, that State must be in a position under its domestie law to give effeet to the terms of this Convention. Article XI 1. An Intergovernmental Committee is hereby established with the following duties: (a) to study the problems concerning the applieation and operation of the Universal Copyright Convention; (b) to make preparation for periodic revisions of this Convention; (e) to study any other problems concerning the international protection of copyright, in ca-operation with the various interested international organizations, such as the United Nations Educational, Scicntific and Cultural Organization, the Internati.onal Union for the Protection of Literary and Artistie Works and the Organization of American Statcs; (d) to inform States party to the Universal Copyright Convention as to its activities. 2. The Committee shall consist of the representatives of cighteen States party to this Convcntion or only to the 1952 Convention. 3. The Committee shall be selceted with due consideration to a fair balance of national interests on the basis of geographieal loeation, population, languages and stage of development. 4. The Direetor-Gcneral date ou la presente Convention entre en viguem pour un Etat, cet Etat doit etre en mcsure, d'apres :a legislation nationale, d'app!iquer les dispositions de la presente Convention. Article XI 1. Il est crec Ull Comite intcrgouvernemental ayant les attributions suivantes : (a) Etudier les probt,:: rnes relatifs a l'application et au fonctionnement de Ja Convcntion universelle ; (b) Prcparer les revisions pcriodiqucs de cctte Convention; (c) Etudicr tout autre probleme rclatif a la proteetion internationalc du droit d'auteur, en collaboration avec les divers organismes intcrnationaux interesscs, notamment avec!'organisation des Nations Unies pour l'cdueation, Ja science et la culture,!'union internationalc pour la protection dcs a:uvres littcraires et artistiques et!'organisation dcs :Etats amerieains ; (d) Renseigner les Etats parties a la Convention universelle sur ses travaux. 2. Le Comitc est eompose de representants de dix-huit :ttats parties a la prcsente Convention ou seulcment a la Convention de Le Comitc est designc en tenant compte d'un juste equilibre entre les intercts nationaux sur la base de la situation geographique de la population, des langucs et du dcgre de dcvcloppemcnt. 4. Le Dirccteur general 270 vid den tidpunkt, då denna konvention träder i kraft för staten, enligt sin lagstiftning är i stånd att tillämpa bestämmelserna i konventionen. Artikel XI 1. En kommitte av regeringsrepresentanter bildas, som skall ha följande uppgifter: (a) att undersöka frågor om tillämpningen och genomförandet av Världskonventionen om upphovsrätt; (b) att förbereda periodiska revisioner av denna konvention; (c) att undersöka alla andra frågor rörande det internationella skyddet av upphovsrätten, i samarbete med olika berörda internationella organisationer, såsom UNESCO, Internationella unionen för skydd av litterlira och konstnärliga verk samt Organisationen av amerikanska stater; (d) att underrätta de stater, som har tillträtt Världskonventionen om upphovsrätt, om sin verksamhet. 2. Kommitten skall bestå av representanter från aderton stater som har tillträtt denna konvention eller enbart 1952 års konvention. 3. Kommitten ~kall utses med hänsyn tagen till en rättvis balans mellan nationella intressen på grundval av geografiskt läge, befolkning, språk och utvecklingsgrad. 4. Generaldirektören för

271 Prop.1973:15 of thc United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, the Director-Gcneral of the \Vorld Jntcllectual Property Organization and the Secrctary Gcneral of the Organization of American States, or thcir representatives, rnay attend meetings of the Committee in an advisory capacity. Article XII The Intergovemmental Committee sball convene a conference for revision whenever its deems necessary, or at the request of at kast ten States party to this Convention. de!'organisation des Nations Unies pour l'education, Ja science et la culture, Je Directcur general de!'organisation mondiale de la propricte intellectuellc ct le Secretaire general de l'organisation dcs Etats americains, ou lcurs representants, peuvent assister aux seances du Comite avec voix consul tativc. Article XII Le Comite intergouvernemental convoquera des confcrences de revision chaque fois que cela lui semblera necessaire ou si Ja convocation est demandee par au moins dix :Etats parties a la prcsente Convention. 271 UNESCO, generaldirektören för Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten och generalsekreteraren i Organisationen av amerikanska stater eller deras ställföreträdare får deltaga i kommittens sammantriiden med rådgivares ställning. Artikel XII Kommitten av regeringsrcpresentanter skall sammankalla revisionskonferenser när den så finner nödvändigt eller när så begäres av minst tio stater som tillträtt denna konvention. Article XIII 1. Any Contracting State may, at the time of deposit of its instrument of ratification, aceeptance or accession, or at any time thereafter, declare by notification addressed to the Director General that this Convention shall apply to all or any of the countries or tcrritories for thc international relations of which it is responsible and this Convcntion sball thereupon apply to the countries or territories named in such notification aftcr thc cxpiration of the term of thrce months provided for in Article IX. In the absence of sueh notifieation, this Convention shall not apply to any such country or territory. 2. However, nothing in this Article shall be understood as implying the reeognition or tacit acceptance by a Contracting State of the Article XIII 1. Tout Etat contractant peut, au moment du depöt de!'instrument de ratification, d'acceptation ou d'adhcsion, ou par la suite, declarer, par une notification adressee au Directeur general, que la presente Convention est applicable a tout ou partie des pays ou territoires dont il assurc les relations extfrieures ; la Convention s'appliquera alors aux pays ou territoires dcsignes dans la notification a partir de l'cxpiration du dclai de trois mois prevu a l'article IX. A dcfaut de cette notification, la prcsente Convention ne s'appliquera pas a ces pays ou territoires. 2. Toutefois, le present articlc ne saurait en aucun cas etre interprete comme impliquant la reconnaissance ou l'acceptation tacitc par Artikel XlII Fördragsslutande stat kan, då den deponerar instrument avseende ratificering, godkännande eller anslutning senare, genom meddelande till generaldirektören förklara att denna konvention skall vara tillämplig inom land eller område, för vars internationella förbindelser staten svarar; konventionen skall i detta fall träda i tillämpning inom de länder eller områden, som upptagits i meddelandet, efter den tidrymd om tre månader som anges i artikel IX. Har sådant meddelande ej lämnats, 1ir konventionen icke tillämplig inom dessa länder eller områden. 2. Denna artikel får likväl ej i något fall tolkas som ett erkännande eller ett tyst godtagandc från någon fördragsslutande stats sida av

272 Prop.1973:15 factual situation concerning a country or territory to whieh this Convention is made applicablc by another Contracting State in accordance with the provisions of this Article. Article XIV 1. Any Contracting State may denounce this Convention in its own name or on behalf of all or any of the countries or territories with respect to which a notification has been given under Article XIII. This denunciation shall be made by notification addressed to the Dircctor-General. Sueh denunciation shall also constitute denunciation of the 1952 Convention. 2. Such denunciation shall operate only in respect of the State or of the country or territory on whose behalf it was roade and shall not take effect until twclve months after the date of receipt of the notification. l'un quelconque des Etats contractants de la situation de fait de tout territoire auqucl la prcsente Convention est rendue applicable par un autre Etat contractant en vertu du present article. Article XIV 1. Tout Etat contractant aura la faculte de dcnoncer la prcsente Convention en son nom propre au au nom de tout ou paiiie des pays ou territoires qui auraient fait l'objet de la notification prcvue a l'article XIII. La denonciation s'effectuera par notification adresscc au Directcur general. Cctte denonciation s'appliquera aussi a la Convention de Cette dcnoneiation ne produira effet qu'a l'cgard de l'etat ou du pays ou tcrritoire au nom duquel elle aura etc faite et seulement douze mois apres la date a laquclle la notification a ete re9ue. 272 den faktiska situationen i ett land eller område på vilket konventionen av annan fördragsslutande stat göres tilllämplig enligt derina artikel. Artikel XIV 1. Fördragsslutande stat får uppsäga konventionen för egen del eller med avseende på sådant land eller område, för vilket meddelande Jämnats enligt artikel XIII. Uppsägning sker genom meddelande till generaldirektören. Sådan uppsägning gäller även 1952 års konvention. 2. Uppsägning gäller endast med avseende på den stat eller det land eller område, för vars räkning den skett, och icke förrän tolv månader förflutit från den dag då meddelandet mottagits. Article XV A dispute between two or more Contracting States conceming the interpretation or application of this Convcntion, not settlcd by negotiation, shall, unlcss the States concerned agree on some other method of settlemcnt, be brought before the International Court of Justice for determination by it. Article XVI 1. This Convention shall be establishcd in English, French and Spanish. The Article XV Tout differend entre deux ou plusieurs :Etats contractants concernant!'interpretation ou l'application de la presente Convention qui ne sera pas rcgle par voie de negociation sera porte devant la Cour internationale de justice pour qu'il soit statue par elle, a moins que l ~s :Etats en cause ne conviennent d'un autre mode de rcglcment. Article XVI 1. La prcsente Convention sera etablie en fran9ais, en anglais et en espagnol. Artikel XV Varje tvist, som uppkommer mellan två eller flera fördragsslutande stater angående tolkningen eller tillläm pningen av denna konvention och som icke kan biläggas genom förhandling, skall hänskjutas till Internationella domstolen för avgörande, om icke de berörda staterna överenskommer om annat sätt för reglering av tvisten. Artikel XVI 1. Denna konvention skall upprättas på franska, engelska och spanska. De tre

273 Prop.:1973:15 threc lexls shall be signcd and shall be equally authoritative. 2. Official texts of this Convention shall be established by the Direetor-General, after consultation with the governments concemed, in Arabic, German, Italian and Portuguese. 3. Any Contracting State or group of Contracting States shall be entitled to have established by the Director-General other texts in the language of its choice by arrangement with the Direclor-General. 4. All such texts shall be annexed to the signed texts of this Convention. Article XVII 1. This Convention shall not in any way affect the provisions of the Beme Convention for the Protection of Literary and Artistic Works or membership in the Union created by that Convention. 2. In application of the foregoing paragraph, a declaration has been annexed to the present Article. This declaration is an integral part of this Convention for the States bound by the Beme Convention on 1 January 1951, or which have or may become bound to it at a later date. The signature of this Convention by such States shall also constitute signature of the said declaration, and ratification, acceptance or accession by such States shall in- Les trois tcxtes seront signes ct feront egalement foi. 2. Il sera ctabli par le Directeur general, apres consultation des gouvemements interesscs, des textes officiels de la prcsente Convention en allemand, en arabe, en italien et en portugais. 3. Tout Etat contractant ou groupe d'etats contractanls pourra faire etablir par le Directeur general, en accord avec cclui-ci, d'autres lcxtes dans la langue de son choix. 4. Tous ces textes seront annexes au texte signc de la presente Convcntion. Anicle XVII 1. La presente Convention n'affecte en rien les dispositions de la Convention de Berne pour la protection des reuvres litteraires et artistiques ni l'appartenancc a!'union creee par cette derniere Convention. 2. En vue de l'application de l'alinea preccdent, une declaration est annexee au present article. Cette dcclaration fait partie integrante de la prcsente Convention pour les ~tats lies par la Convention de Berne au 1 er janvier 1951 ou qui y auront adhere ulterieurement. La signature de la presente Convention par les ~tats mentionnes ci-dessus vaut egalement signature de la declaration; toute ratification ou acceptation de la prcsente Convention, toute 273 texterna skall undertecknas och äger samma vitsord. 2. Officiella texter av denna konvention skall, efter samråd med vederbörande regeringar, upprättas av generaldirektören på arabiska, italienska, portugisiska och tyska. 3. Varje fördragsslutande stat eller grupp av fördragsslutande stater är berättigad att genom generaldirektörens försorg och efter överenskommelse med denne låta upprätta. texter på annat språk efter sitt val. 4. Samtliga sådana texter skall fogas till de undertecknade texterna av denna konvention. Artikel XVII 1. Denna konvention inkräktar icke i något avseende på bestämmelserna i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk eller på medlemskap i den union som bildats genom nämnda konvention. 2. Till genomförande av vad som sägs under 1. har en deklaration fogats till denna artikel. Deklarationen utgör en integrerande del av denna konvention för de stater, som den 1 ja-. nuari 1951 var bundna av Bernkonventionen eller som därefter anslutit sig till den. Undertecknande av denna konvention från dessa staters sida innebär jämväl undertecknande av deklarationen; ratificering, godkännande eller anslutning från dessa staters sida med av- 18 Riksdagen mm/. Nr 15

274 Prop.1973:15 cludc the declaration, as well as this Convention. A rticle XVIII This Convention shall not abrogate multilateral or bilateral copyright conventions or arrangements that are or may be in effect cxclusivcly between two or more American Republics. In the event of any difference either between the provisions of such existing convcntions or arrangcments and the provisions of this Convention, or between the provisions of this Convention and those of any new convention or arrangement which may be formulated between two or more American Republics after this Convention comes into force, the convention or arrangement most recently formulated shall prevail between the parties thereto. Rights in works acquired in any Contracting State under existing conventions or arrangements before the date this Convention comes into foree in such State shall not be affected. Article XIX This Convention shall not abrogate multilateral or bilateral conventions or arrangements in cffect between two or more Contracting States. In the event of any difference between the provisions of such exadhesion a celle-ci par ces Etats emportera egalement ratification, acceptation ou adhesion a la declaration. Article XVIII La prcsente Convention n'infirme pas les conventions ou accords multilateraux ou bilateraux sur le droit d'auteur qui sont ou peuvent etre mis en vigueur entre deux ou plusieurs republiques americaines, mais exclusivement entre elles. En cas de divergences soit entrc les dispositions d'une part de l'une de ces convcntions ou de l'un de ces aecords en vigueur et d'autre part les dispositions de la presente Convention, soit entre les dispositions de Ja prcscnte Convention et celles de toute nouvellc convcntion ou de tout nouvel accord qui serait etabli entre deux ou plusieurs republiques americaines apres l'entree en vigueur de la prcsentc Convention, la convention ou l'accord le plus rccemment ctabli prevaudra entre les parties. Il n'est pas porte atteinte aux droits acquis sur une reuvre, en vertu de conventions ou aecords en vigueur dans l'un quelconque des :f:.tats contractants anterieurement a la date de l'entree en vigueur de la presente Convention dans cet Etat. Article XIX La prcsentc Convention n'infirme pas les conventions ou accords multilatcraux ou bilateraux sur Je droit d'auteur en vigueur entre deux ou plusieurs E.tats contraetants. En cas de divergences entre les dis- 274 seende på denna konvention innebär motsvarande åtgärd med avseende på deklarationen. Artikel XVIII Denna konvention inkräktar icke på de multilaterala eller bilaterala konventioner eller överenskommelser om upphovsrätt, som är eller kan träda i kraft uteslutande mellan två eller flera amerikanska republiker. Där bestämmelserna i sådana bestående konventioner eller överenskommelser avviker från bestämmelserna i denna konvention, eller där bestämmelserna i denna konvention avviker från bestämmelserna i nya konventioner eller överenskommelser, som kan komma till stånd mellan två eller flera amerikanska republiker efter det att denna konvention har trätt i kraft, skall vad som sist avtalats vara avgörande. Ej heller göres intrång i st1dana rättigheter till ett verk, som inom fördragsslutande stat förvärvats enligt bestående konventioner eller överenskommelser innan denna konvention träder i kraft för staten. Artikel XIX Denna konvention inkräktar icke på multilaterala eller bilaterala konventioner eller överenskommelser om upphovsrätt, som är i kraft mellan två eller flera fördragsslutande stater. Där bestämmelserna sådana

275 Prop.1973:15 isting conventions or arrangements and the provisions if this Convention, the provisions of this Convention shall prevail. Rights in works acquired in any Contracting State under existing conventions or arrangements before the date on with this Convention eomes into forec in sueh State shall not be affeeted. Nothing in this Article shall affect the provisions of Articles XVII and XVIII. Article XX Reservations to this Convention shall not be permitted. Article XXI 1. The Direetor-General shall send duly certified eopies of this Convention to the States interested and to the Seeretary-General of the United Nations for registration by him. 2. He shall also inform all interested States of the ratifieations, aeeeptanees and accessions whieh have been deposited, the date on whieh this Convention comes into foree, the notifications under this Convention and dcnunciations under Article XIV. Appendix declaration relating to Article XVJJ The States whieh are members of the Intemation :!.l Union for the Protection of Literary and Artistic Works (hereinafter calpositions de l'une de ces convcntions ou l'un de ces aeeords et les dispositions de la pn5sente Convention, les dispositions de la presente Convention prevaudront. Ne seront pas affectes les droits acquis sur une reuvre en vertu de conventions ou accords en vigueur dans I'un des Etats conlractants anterieurement a la date de l'entree en vigueur de Ja presente Convention dans lcdit Etat. Le present article ne deroge en rien aux dispositions des artielcs XVII et XVHJI. Article XX Il n'est admis aucune reserve a la presente Convention. Article XXI 1. Le Directeur general envcrra des copies dument certi fiees de la presente Convention aux Etats interesses ainsi qu'au Secretairc general des Nations Unies pour enregistrement par les soins de celui-ci. 2. En outrc, il informera tous les J::tats interesses du depöt des intruments de ratification, d'acceptation ou d'adhesion, de la date d'entree en vigueur de la presente Convention, des notifications prevues a la presentc Convention et des denonciations prevues a l'articlc XIV. Dcclaration anncxe relative a l'articlc XVII Les :Etats membres de l'union internationale pour la protection dcs a:uvres litteraires et artistiques (ciapres denommce «l'union 275 konventioner eller överenskommelser avviker från bestämmelserna i denna konvention, skall sistnämnda bestämmelser vara avgörande. Ej heller göres intrång i sådana rättigheter till ett verk, som inom fördragsslutande stat förvärvats enligt bestående konventioner eller överenskommelser innan denna konvention träder i kraft för staten. Denna artikel inverkar icke på bestämmelserna i artiklarna XVII och XVIII. Artikel XX Förbehåll mot denna konvention är icke tillåtna. Artikel XXI 1. Generaldirektören skall sända vederbörligen bestyrkta avskrifter av denna konvention till berörda stater och, för registrering, till Förenta nationernas generalsekreterare. 2. Han skall vidare underrätta alla berörda stater om deposition av instrument avseende ratificering, godkännande eller anslutning, om dagen för denna konventions ikraftträdande, om meddelanden enligt denna konvention och om uppsägningar enligt artikel XIV. Tilläggsdeklaration beträffande artikel XVJJ De stater, som är medlemmar av Internationella unionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (härefter kallad "Bernunio-

276 rrop. 1973: 15 led "the Berne Union") and which are signatories to this Convention, Desiring to reinforee their mulual relations on the basis of the said Union and to avoid any conflict whieh might result from the coexistence of the Berne Convention and the Universal Copyright Convention, Recognizing the temporary need of some States to adjust their leve! of copyright protection in accordance with their stage of cultural, social and eeonomic development, Have, by common agreement, accepted the terms of the following declaration: (a) Except as provided by paragraph (b), works which, aceording to the Berne Convention, have as their country of ongm a country which has withdrawn from the Berne Union after l January 1951, shall not be proteeted by the Universal Copyright Convention in thc countries of the Berne Union; (b) Where a Contracting State is rcgarded as a developing country in conformity with the established practice of the General Assembly of the United Nations, and has deposited with the Direetor-General of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, at the time of its withdrawal from the Berne Union, a notification to the effcct that it regards itself as a developing country, the provisions of paragraph (a) shall not be applicable as long as such State may avail itself de llcrne» ), parties a la prc ~cntc Convcntion, Dcsirant resserrer leurs relations mutuclles sur la base de ladite Union et evitcr tout conflit pouvant rcsulter de la coexistence de la Convention de Berne et de Ja Convention universelle sur Je droit d'auteur, Reconnaissant la nccessile temporaire pour certains Etats d'adapter Jeur degre de protcetion du droit d'auteur a lcur niveau de dcvcloppement culturel, social et economique, Ont, d'un commun accord, acceptc les termes de la dcclaration suivante : (a) Sous rescrve des dispositions de la lettre (b), les c:cuvres qui, aux termes de la Convention de Berne, ont comme pays d'origine un pays ayant quittc, posterieurement au 1 er janvier 1951, l'union de Berne ne seront pas protegees par la Convention universelle sur le droit d'auteur dans les pays de l'union de Berne; (b) Au cas ou un :f:tat contractant est considere comme un pays en voie de developpement, eonformement a la pratique etablie de l'assemblce generale des Nations Unies, et a depose aupres du Directeur general de l'organisation des Nations Unies pour l'education, la science et la culture, au moment de son retrait de l'union de Berne, une notification aux termes de laquelle il declare se considerer. comme en voie de developpement, les dispositions de Ja lettre (a) ne s'appliquent pas aussi long- 276 nen") och som har tillträtt denna konvention, har, i avsikt att stärka sina inbördes förbindelser på grundval av nämnda union och att undvika konflikter, som kan föranledas av att Bernkonventionen och Världs konventionen om upphovsrätt gäller samtidigt, med erkännande av det tillfälliga behov som vissa stater kan ha av att anpassa sin grad av skydd för upphovsrätten till det stadium av kulturell, social och ekonomisk utveckling på vilket de befinner sig, träffat överenskommelse om bestämmelserna i följande deklaration: (a) Såvitt ej annat följer av (b) skall verk, som enligt Bernkonventionen som hemland har ett land, vilket utträtt ur Bernunionen efter den 1 januari 1951, ej åtnjuta skydd inom unionens länder enligt Världskonventionen om upphovsrätt. (b) Om en fördragsslutande stat är att betrakta som utvecklingsland enligt Förenta nationernas generalförsamlings praxis och vid utträdet ur Bernunionen hos generaldirektören för UNESCO har deponerat ett meddelande om att staten betraktar sig som utvecklingsland, skall bestämmelserna under (a) icke tillämpas så länge staten enligt artikel Vbis kan utnyttja de undantag som anges i denna konvention.

277 Prop. 1973: 15 of thc exceptions provided for by this Convcntion in accordance with Article V bis; (c) The Universal Copyright Convention shall not be applicable to the relationships among countries of the Berne Union in so far as it relates to the proteetion of works having as their country of origin, within the meaning of the Berne Convention, a country of the Berne Union. Resolution concerning Article XI The Confcrence for Rev1s10n of the Universal Copyright Convention, Having considered the problems relating to the Intergovernmental Committee provided for in Article XI of this Convention, to which this resolution is annexed, Resolves that: 1. At its inception, the Committee shall include representatives of the twelve States members of the Intergovernmental Committee established under Article XI of the 1952 Convention and the resolution annexed to it, and, in addition, representatives of the following Statcs: Algeria, Australia, Japan, Mexico, Senegal and Yugoslavia. 2. Any States that are not party to the 1952 Convention and have not acceded to this Convention before the first ordinary session of the Committee following the entry into force of this Convention shall be rctemps que cct Etat pourra, conformcmcnt aux dispositions de l'articlc Vbis, se prcvaloir des exceptions prcvues par la prcsente Convention; c) La Convention universelle sur le droit d'auteur ne sera pas applicable, dans les rapports entre les pays lies par la Convention de Berne, en ce qui eoncerne la protection des c:euvres qui, aux termes de cette Convention de Berne, ont comme pays d'origine l'un des pays de!'union de Berne. Resolution conccmant l'article XI La Confärence de revision de la Convention universelle sur le droit d'auteur, Ayant considere les questions relatives au Comite intergouvernemental prevu a l'article XI de Ja presente Convention, a laquelle la presente resolution est annexee, Decide ce qui suit : 1. Le Comite comprendra initialement des representants de douze Etats membres du Comite intergouvernemental cree aux termes de l'article XI de la Convention de 1952 et de la resolution qui lui est annexee et, en outre, des representants des :Etats suivants : Algerie, Australie, Japon, Mexique, Senegal, Yougoslavie. 2. Les Etats qui ne sont pas parties a la Convention de 1952 et qui n'auront pas adhere a la presente Convention avant la premiere session ordinaire du Comite qui suivra l'entree en vigueur de la presente Con- 277 (c) Världskonventionen om upphovsrätt skall icke vara tillämplig i förhållandet mellan länder som är bundna av Bernkonventionen såvitt angår sl..-ydd för verk, vilka enligt Bernkonventionen har något av unionens länder som hemland. Resolution beträtt ande artikel XI Konferensen för revision av Världskonventionen om upphovsrätt har, efter övervägande av frågor rörande den kommitte av regeringsrepresentanter, som avses i artikel XI i denna konvention, till vilken denna resolution utgör ett bihang, beslutat följande: 1. Kommitten skall från början bestå av representanter för de tolv stater som är medlemmar i den kommitte av regeringsrepresentanter, som upprättats enligt artikel XI i 1952 års konvention och den resolution som utgör ett bihang därtill, och dessutom representanter för följande stater: Algeriet, Australien, Japan, Jugoslavien, Mexico och Senegal. 2. Stater som ej har tillträtt 1952 års konvention och ej heller har anslutit sig till denna konvention före det första ordinarie sammanträdet med kommitten efter ikraftträdandet a\: denna konvention skall er

278 Prop.1973:15 placed by other States to be selected by the Committee at its first ordinary session in conformity with the provisions of Article XI (2) and (3). 3. As soon as this Convention comes into force the Committee as provided for in paragraph 1 shall be deemed to be constituted in accordance with Article VI of this Convention. 4. A session of the Committee shall take place within one year after the coming into force of this Convention; thereafter the Committee shall meet in ordinary session at intervals of not more than two years. 5. The Committee shall elect its Chairman and two Vice-Chairmen. It shall establish its Rules of Procedure having regard to the following principles: (a) The normal duration of the term of office of the members represented on the Committee shall be six years with one-third retiring every two years, it being however understood that, of the original terms of office, onethird shall expire at the end of the Committee's second ordinary session which will follow the entry into force of this Convention, a further third at the end of its third ordinary session, and the remain ing third at the end of its fourth ordinary session. (b) The rules governing the procedure whereby the Committee shall fill vacancies, the order in which terms of membership expire, eligibility for re-election, vention scront remplaces par d'autres Etats qui seront designes par le Comite, lors de sa premicre session ordinaire, conformement aux dispositions des alineas 2 et 3 de l'article XL 3. Des l'entree en vigueur de la presente Convention, le Comite prevu a l'alinea 1 sera considere comme constitue conformement a l'article XI de la presente Convention. 4. Le Comite tiendra une premiere session dans le delai d'un an a partir de l'entree en vigueur de la presente Convention; par la suite, le Comite se rcunira en session ordinaire au moins unc fois tous les deux ans. 5. Le Comite clira un president et dcux vice-presidents. Il etablira son reglement interieur en s'inspirant des principes suivants : (a) La duree normale du mandat des representants scra de six ans avec renouvellement par tiers tous les deux ans, etant toutefois entendu que les premiers mandats viendront a cxpiration a raison d'un tiers a la fin de la secondc session ordinaire du Comite qui suivra l'cntrce en vigueur de la presentc Convention, un autre tiers a la fin de sa troisieme session ordinaire et le tiers restant a la fin de sa quatrieme session ordinaire. (b) Les dispositions regissant la proccdure selon laquelle le Comite pourvoira aux postes vacants, l'ordre d'expiration des mandats, le droit a la reelection et les 278 sättas av andra stater som utses av kommitten vid dess första ordinarie sammanträde enligt bestämmelserna artikel XI.2. och Så snart denna konvention har trätt i kraft skall den kommitte som anges under 1. anses konstituerad enligt artikel XI i denna konvention. 4. Kommitten skall hålla ett första sammanträde inom ett år från ikraftträdandet av denna konvention; därefter skall kommitten hålla ordinarie sammanträde minst en gång vartannat år. 5. Kommitten skall välja en ordförande och två vice ordförande. Den skall själv fastställa sin förhandlingsordning, varvid följande principer skall iakttagas. (a) Representanternas normala mandattid skall vara sex år; kommitten skall vartannat år förnyas med en tredjedel. Likväl förutsättes att av de första mandattiderna utlöper en tredjedel vid slutet av kommittens andra ordinarie sammanträde efter ikraftträdandet av denna konvention, en annan tredjedel vid slutet av det tredje ordinarie sammanträdet och den återstående tredjedelen vid slutet av det fjärde ordinarie sammanträdet. (b) Föreskrifterna om det förfarande enligt vilket kommitten skall fylla vakanser, den ordning i vilken mandaten utlöper, rätten till återval och valordningen

279 Prop.1973:15 and election procedures, shall be based upon a balancing of the needs for continuity of membership and rotation of representation, as well as the considerations set out in Article XI (3). Expresses the wish that the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization provide its Secretariat. In faith whereof the undersigned, having deposited their respective full powers, have signed this Convention. Done at Paris, this twentyfourth day of July 1971, in a single copy. Have accepted the following provisions: 1. Stateless persons and refugees who have their habitual residence in a State party to this Protocol shall, for the purposes of the 1971 Convention, be assimilated to the nationals of that State. 2. (a) This Protocol shall be signed and shall be subprocedures d'election devront respecter Ull equilibre entre la necessite d'une continuite dans la composition et celle d'une rotation dans la representation, ainsi que les considerations mentionnees a l'alinea 3 de l'article XL Emet le vreu que!'organisation des Nations Unies pour l'education, la science et la culture assure le secretariat du Comite. En foi de quoi les soussignes, ayant depose leurs pleins pouvoirs respectifs, ont signe la presente Convention. Fait a Paris, le vingtquatre juillet 1971, en un exemplaire unique. 279 skall grundas på en avvägning mellan nödvändigheten av å ena sidan kontinuitet i kommittens sammansättning och å andra sidan växling i representationen, liksom på de överväganden som anges i artikel XI.3. Konferensen uttrycker önskemålet att UNESCO tillhandahåller kommittens sekretariat. Till bekräftelse härav har undertecknade, sedan de deponerat sina respektive fullmakter, undertecknat denna konvention. Som skedde i Paris den 24 juli 1971, i ett enda exemplar. Protocol 1 A1111exed to the Universal Copyright Convention as revised at Paris July 1971 concerning the application of tlzat Convention to works of Stateless persons and refugees The States party hereto, being also party to the Universal Copyright Convention as revised at Paris on 24 July 1971 (hereinafter called "the 1971 Convention"), Protocole annexe 1 a la Convention 1miverselle sur le droit d' auteur rcvisee a Paris le 24 juillet 1971 concernant la protection des a:uvres des personnes apatrides et des refugies Les Etats parties a la Convcntion universelle sur le droit d'auteur revisee a Paris le 24 juillet 1971 (ciaprcs denommee «la Convention de 1971») et devenant parties au present Protocole Sont convenus des dispositions suivantes : 1. Les personnes apatrides et les refugies ayant leur residence habituelle dans un Etat contractant sont, pour l'application de la Convention de 1971, assimiles aux ressortissants de cet Etat. 2. (a) Le present Protocole sera signe et soumis a Tilläggsprotokoll 1 till Världskonventionen om upphovsrätt, reviderad i Paris den 24 juli 1971, avseende skydd för verk av statslösa och flyktingar. De stater, som tillträtt Världskonventionen om upphovsrätt, reviderad i Paris den 24 juli 1971, (härefter kallad "1971 års konvention") och även tillträder detta protokoll, har överenskommit om följande bestämmelser. 1. Statslösa och flyktingar, som har sin sedvanliga vistelseort i fördragsslutande stat, är med avseende på tillämpningen av 1971 års konvention likställda med statens egna medborgare. 2. (a) Detta protokoll skall undertecknas samt ra-

280 PrOJJ. 1973: 15 ject lo ratification or acccptancc, or may be acccded to, as if thc provisions of Article VIII of the 1971 Convention applied hereto. (b) This Protocol sball enter into force in respect of each Statc, on the date of deposit of the instrument of ratification, acceptance or accession of the State concerncd or on the date of entry into force of the 1971 Convcntion with respect to such State, whichever is the later. (c) On the cntry into force of this Protocol in respect of a State not party to Protocol 1 annexed to the 1952 Convention, the latter Protocol shall be deemed to enter into force in respect of such State. In faith whereof the undersigned, being duly authorized thereto, have signed this Protocol. Done at Paris this twentyfourth day of July 1971, in the English, French and Spanish languages, the three texts being equally authoritative, in a single copy which shall be deposited with the Director-Gencral of the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. The Dircctor-General shall send certificd copies to the signatory States, and to the Sccretary-General of the United Nations for registration. la ratil'ication l.lll a l"acccptation par les Etats signataires, et il pourra y ctrc adberc, conformement aux dispositions de l'articlc VIII de la Convention de (b) Le present Protocole entrera en vigueur pour chaque :Etat a la date du depöt de!'instrument de ratification, d'acceptation ou d'adhesion y relatif, a conditio11 que cet :Etat soit dcja partie a la Convcntion de (c) A la <late d'entrce en vigueur du present Protocolc pour un Etat partie au Protocole annexe 1 a la Conve11tion de 1952, ce dernier sera considere comme entre en vigueur pour cet :Etat. En foi de quoi les soussigncs dfiment autorises, ont signc le present Protocole. Fait a Paris, le vingtquatre juillet 1971, en fra11- \:ais, en anglais ct en espagnol, les trois textes faisant foi, en un exemplaire u11ique qui sera depose aupres du Directeur general de!'organisation des Nations Unies pour l'education, la science et la culture, qui en adressera une copie certifiee conforme aux :Etats signataires, ainsi qu'au Secretaire general des Nations Unies pour enregistrement par les soins de celuici. 280 tificeras eller godkännas av de stater som undertecknat det, varjiimte anslutning kan ske till protokollet, allt enligt bestämmelserna i artikel VIII i 1971 års konvention. (b) Detta protokoll träder i kraft för varje stat den dag staten deponerar instrument avseende ratificering, godkännande eller anslutning, allt hänförande sig till protokollet, under förutsättning att staten redan har tillträtt 1971 års konvention. (c) När detta protokoll träder i kraft för en stat som ej har tillträtt tilläggsprotokoll 1 till 1952 års konvention skall detta anses ha trätt i kraft för den staten. Till bekräftelse härav har undertecknade, som är vederbörligen befullmäktigade härtill, undertecknat detta protokoll. Som skedde i Paris den 24 juli 1971 på engelska, franska och spanska språken, alla texterna med lika vitsord, i ett enda exemplar som skall deponeras hos generaldirektören för UNESCO. Denne skall sända bestyrkta avskrifter härav till de stater som undertecknat protokollet och, för registrering, till Förenta nationernas generalsekreterare.

281 Prop.1973: Protocol 2 Annexed to the Universal Copyright Convention as revised at Paris on 24 July 1971 concerning the application of that Convemion to the works of certain intemational organizations The States party hereto, being ajso party to the Universal Copyright Convention as revised at Paris on 24 July 1971 (hereinafter called "the 1971 Convention"), Have accepted the fol Jowing provisions: 1. (a) The protection provided for in Article Il (1) of the 1971 Convention shall apply to works published for the first time by the United Nations, by the Speeialized Ageneies in relationship therewith, or by the Organization of American States. (b) SimiJarly, Article Il (2) of the 1971 Convention shall apply to the said organization or agencies. 2. (a) This Protocol shall be signed and.shall be subject to ratification or acceptance, or may be acceded to, as if the provisions of Article VIII of the 1971 Convention applied hereto. (b) This Protocol shall enter into force for each State on the date of deposit of the instrument of ratification, acceptanee or accession of the State coneerned or on the date of entry into Protocole annexe 2 å la Convention universelle sur le droit d' auteur revisee å Paris le 24 juillet 1971 concemant l' application de la Convention aux a!uvres de certaines organisations internationales Les :Etats parties a la Convention universelle sur le droit d'auteur rcvisee a Paris le 24 juillet 1971 (ciapres dcnommee «Ja Convention de 1971») et devenant parties au present ProtocoJe Sont convenus des dispositions suivantes : 1. (a) La protection prevue a l'alinea 1 de l'article Il de Ja Convention de 1971 s'applique aux reuvres publices pour Ja premiere fois par!'organisation des Nations Unies, par les institutions speeialisees reliees aux Nations Unies ou par l'organisation <les :Etats americains. (b) De mcme, la protection prevue a l'alinea 2 de l'article Il de la Convention de 1971 s'appliquc aux susdites organisations ou institutions. 2. (a) Le present Protocole sera signe et soumis a Ja ratification ou a l'acceptation par les Etats signataires, et il pourra y etre adhere, conformement aux dispositions de l'article VIII de la Convention de (b) Le present Protocole entrera en vigueur pour chaque Etat a la date du depöt de!'instrument de ratification, d'acceptation ou d'adhesion y rejatif, a condition quc cet Etat soit <leja Tilläggsprotokoll 2 till Världskonventionen om upphovsrätt, reviderad i Paris den 24 juli 1971, avsende tillämpning av konventionen på verk av vissa mellanfolkliga organisationer. De stater, som tillträtt Världskonvcntionen om upphovsrätt, reviderad i Paris den 24 juli 1971, (härefter kallad "1971 års konvention") och även tillträder detta protokoll, har överenskommit om följande bestämmelser. 1. (a) Skydd enligt artikel II.1. i 1971 års konvention skall åtnjutas för verk, som första gången publicerats av Förenta nationerna, av de fackorgan som är anknutna till Förenta nationerna eller av Organisationen av amerikanska stater. (b) Likaledes skall skydd enligt artikel I 1.2. i 1971 års konvention tillkomma nämnda organisationer och institutioner. 2. (a) Detta protokoll skall undertecknas samt ratificeras eller godkännas av de stater som undertecknat det, varjämte anslutning kan ske till protokollet, allt enligt bestämmelserna i artikel VIII i 1971 års konvention. (b) Detta protokoll träder i kraft för varje stat den dag staten deponerar instrumentet avseende ratificering, godkännande eller anslutning, allt hänförande sig till protokollet, under förut- 19 Riksdagen sam!. Nr 15