Rapport om förnyad besiktning och utredning av ett medeltida vrak beläget i Ryamadviken, Sturkö, Karlskrona kommun, Blekinge län.

Transkript

1 Rapport om förnyad besiktning och utredning av ett medeltida vrak beläget i Ryamadviken, Sturkö, Karlskrona kommun, Blekinge län. Lars Einarsson Kalmar läns museum Rapport mars 2012

2 Datum Dnr Ert Dnr Länsstyrelsen i Blekinge län Kulturmiljöenheten KARLSKRONA Rapport om förnyad besiktning och utredning av ett medeltida vrak beläget i Ryamadviken, Sturkö, Karlskrona kommun, Blekinge län. Bakgrund I september 2006 utförde Kalmar läns museum på uppdrag av Länsstyrelsen i Bleking län en besiktning och provtagning för dendrokronologisk datering av vrak beläget i Ryamadviken, Sturkö, Karlskrona kommun, Blekinge län. Den efterkommande dendrokronologiska dateringen av vraket visade att skeppsvirket sannolikt avverkades under perioden Virkets ståndort har legat inom området Blekinge, Kalmar län inklusive Öland (Linderson, 2006:44). Vraket är beläget på c a 2 meters djup c a 300 meter rakt öster vikens strand. Sedimentet på platsen är en meterdjup gyttjig lera, huvudsakligen bestående av döda växtpartiklar med inblandning av jordarter. Fartyget förefaller i sin helhet att vara byggd på klink och av ek. De överlappande borden är sammanfogade med järnnaglar. Tätningen mellan borden (nåten) är gjorda med mossa, vilket i sig är en indikation på hög ålder (medeltid och äldre). Borden är i sin tur fogade till spanten med trädymlingar. Detta sätt att bygga fartyg är känt sedan järnåldern, men förekommer ända in i modern tid. Uppdraget I oktober 2011 genomförde Kalmar läns museum en förnyad besiktning av vrakplatsen på uppdrag av Länsstyrelsen i Bleking län. Syftet var också att positionera och om möjligt utförligare dokumentera och identifiera vrakets konstruktion. Möjligheter skulle därmed finnas att sprida ljus över för vilket ändamål fartyget använts och orsakerna till att förlist och varför detta skett på den specifika platsen. Det faktum att vraket var helt täckt med sediment och att obefintliga siktförhållanden rådde i vattnet vid besiktningstillfället, medgav dessvärre varken möjligheter till okulär besiktning eller fotodokumentation av vraket. Konstruktion Som konstaterades vid det första besiktningstillfället 2006, är farkostens längd uppskattad till c a 14 meter. Den förefaller att till övervägande del vara byggd av ek och spetsgattat byggd, d v s både för och akter på fartyget är avsmalnande. Med utgångspunkt från en uppskattad längd av c a 14 meter, bör den ursprungliga bredden ha varit 2-4 meter. De empiriskt vedertagna närmevärden som används för att uppskatta förhållandet längd/bredd för ett krigsskepp (roddskepp eller kombinerat rodd-/segelskepp) är 1:4,5-7,2 och för ett handelsskepp (segelskepp) 1:2,3-4,9 (Westerdahl, 1999, s. 19). Med reservation för att ingen dokumentation av fartyget på plats ännu skett, förefaller det troligt att skeppet är relativt smalt i förhållande till längden. Detta indikerar att det huvudsakligen rotts, eventuellt i kombination med en enkel rigg för framdrift med segel. Enligt denna hypotes skulle skeppet mot bakgrund av sin förmodade konstruktion mest uppvisa likheter med en farkost avsedd för strid, konstruerad för att kunna fungera väl inomskärs och på grunda vatten.

3 Resultat Vrakets position kunde med handburen GPS fastställas till N 56 o 06,060 ; E 15 o 41,722. Dess kondition är efter omständigheterna god. Vraket var vid besiktningstillfället i princip helt täckt med ett mjukt, leraktigt sediment med goda fysiska bevarandeegenskaper. Sannolikt exponeras dock vraket från tid till tid beroende på det ringa djupet, i samband med kraftig vind-, våg- och möjligen också iserosion. Vraket i landskapet Vraket är i ett kulturhistoriskt perspektiv bevisligen beläget i ett av östra Blekinges mest intressanta områden. Den omedelbara närheten till Skällenäs väcker frågor om ett möjligt samband med ett lokalt maktcentrum, tydligt etablerat under senare delen av järnåldern. Förekomsten av en vikingatida bosättning, skattfynd, pålspärrar, en fornborg och en manifesterande runsten inom ett begränsat område ger klara indikationer på att platsens har ett strategiskt läge av stor ekonomisk och social betydelse, företrätt av personer med stor lokal makt. Tidigare forskning har velat tolka Blekinges roll som en del av den danska riksbildningsprocessen (Stenholm, 1986, sid 184). Senare forskning har emellertid understrukit platsen och landskapets egna inneboende centralitet, fristående från linjära riksbildande processer. Det skulle innebära att landskapet i östra Blekinge innehåller flera lokala maktcentrum, där ett är norra Sturkö med Skällenäs som epicentrum. Vid tidpunkten för vrakets datering, 1200-talets senare hälft, råder det dock inget tvivel om att östra Blekinge står under danska kungamaktens inflytande. I kung Valdemars jordebok från 1230-talet omnämns flera s k kongelev (ung. kungsgårdar). Kongeleven är strategiskt belägna längs den gamla öst-västliga huvudvägen genom Blekinge. Vid sidan om dessa omnämns även flera hus som skall ha varit kungliga. Fyra av dem var belägna i Blekinge östra skärgård: Hasslö, Gyö, Senoren och Sturkö (Stenholm, 1986, sid 112). Husen har av allt att döma inte haft samma portala betydelse som de egentliga kongeleven, men markerar tydligt betydelsen kungens närvaro på platserna. Den danska etableringen i området kan ses i skenet av begreppen makt, medmakt, motmakt och likgiltighet (Lihammer 2007, s. 265). En ambition att etablera makt innebär aktion. Detta medför en reaktion. Den kan ta sig uttryck i med- eller motmakt. I östra Blekinge tycks dock i begynnelsen av de danska maktambitionerna en lokal reaktion ha uteblivit. Man kan istället spåra en likgiltighet, eftersom inga spår av maktinfluenser märks i det arkeologiska materialet. Detta kan tolkas som om platsen har en egen inneboende centralitet, som inte låter sig, eller behöver, provoceras eller påverkas åt varken det ena eller det andra hållet av externa maktambitioner. Måhända har denna landskapets karaktär levt vidare under medeltid. Kungamakten har till slut lyckats etablera sig i området genom samarbete med personer i bygden. Behovet av kunskap om det lokala landskapet med dess svårgenomträngliga segelleder, där kommunikation via vattenvägarna var en förutsättning för välstånd och makt, har tvingat den nya överhögheten att anpassa sig till den lokala eliten. Av pragmatiska skäl har den utifrån kommande makten därför låtit det lokala maktcentret bibehålla sin karaktär och betydelse. Mot bakgrund av proveniens och datering, är det i detta sammanhang som vi hypotetiskt bör betrakta vraket i Ryamadviken: en exponent för ett vidmakthållet lokalt maktintresse med anknytning till centret Skällenäs.

4 Diskussion Generellt sett har jämförelsevis få arkeologiska undersökningar genomförts i Blekinge, och fornminnesinventeringen är bristfällig (Lihammer 2007). Detta gäller i ännu större utsträckning det marinarkeologiska forskningsfältet. Vraket i Ryamadviken är onekligen ett anmärkningsvärt fynd, med avseende på fyndets datering och dess möjliga samband med det lokala maktcentret Skällenäs. Ytterligare mer utmanande hypoteser av intresse om platsens betydelse har presenterats (Andrén 2007). Det återstår dock att pröva dessa hypotesers riktighet. En fortsatt, mer ingående undersökning av vraket, kan vara ett sätt att utveckla synen på det lokala landskapet. Vid sidan av detta värde, ligger värdet i vraket i sig. Kunskapen om 1200-talets skeppsbyggeri är begränsad, i synnerhet i ett lokalt sammanhang. Förslag till fortsatta åtgärder Mot bakgrund av fastställd ålder utgör vraket i Ryamad-viken utan tvekan ett betydelsefullt skeppsarkeologiskt fynd. Kunskapen om det medeltida skeppsbyggeriet är fragmentariskt, särskilt med avseende på det lokala perspektivet. Området där virket avverkats är i princip detsamma som det vraket påträffats. Skeppet bör därför vara lokalt producerat och således hypotetiskt utgöra en exponent för området där det påträffats. Det innebär i sin tur att information från vraket potentiellt har möjlighet att kopplas till den lokala kulturmiljön. Kalmar läns museums bedömning är att en utökad undersökning av vraket är vetenskapligt motiverad. Möjligheterna att erhålla ett tillfredsställande dokumentationsunderlag från den miljö i vilken vraket befinner sig på botten, utan att göra ingrepp i fornlämningsmiljön, bedöms som obefintliga. Ett principiellt ställningstagande rörande mer omfattande marinarkeologiska insatser bör därför göras. Dessa skulle omfatta en friläggning och utgrävning av skeppsvraket, med en eventuell efterföljande bärgning alt. övertäckning av vraket. Lars Einarsson 1.antikvarie Referenser Andren, J-Å Tecken på handel mellan Blecinga eg och andra sidan Östersjön under vikingatid. B-uppsats i arkeologi. Inst. för arkeologi och antikens historia. Lunds universitet. Lihammer, A Bortom riksbildningen. Människor, landskap och makt i sydöstra Skandinavien. Lund. Linderson, H Dendrokronologisk analys av klinkbyggt fartyg. Rapport nr 2006:44. Kvartärgeologiska avdelningen. Lunds universitet. Stenholm, L Ränderna går aldrig ur en bebyggelsehistorisk studie av Blekinges dansktid. Lund. Westerdahl, C Innovationer i sjöfart och skeppsbyggeri. Marinarkeologisk tidskrift. Nr. 1/1999.

5