D-UPPSATS. De osannolika olyckorna

Transkript

1 D-UPPSATS 2008:089 De osannolika olyckorna En historisk studie av Norrbottenspressens nyhetsrapportering och politiska kommentarer i samband med kärnkraftsolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl Inger Hjelm Luleå tekniska universitet D-uppsats Historia Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap 2008:089 - ISSN: ISRN: LTU-DUPP--08/089--SE

2 Abstrakt Syftet med denna studie har varit att undersöka på vilket sätt Norrbottenspressen skrev om kärnkraftsolyckorna i Harrisburg 1979 och Tjernobyl Undersökningen har utgått från det faktum, att problemformuleringsprivilegiet i ett samhälles miljöfrågor har många inblandade aktörer. Eftersom dagspressen och övriga medier kan betraktas som en av de mest framträdande aktörerna vid formulerandet av aktuella miljöfrågor och problem, har tidningarna undersökts och jämförts för att kunna upptäcka eventuella skillnader beträffande gestaltningen av dessa olyckor. De frågor som studien främst inriktat sig på att besvara, har varit huruvida någon av tidningarna Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren och Norrskensflamman försökt formulera kärnkraften som ett miljöproblem och om så varit fallet, söka förklara detta. Vidare har tidningarnas sakliga framställning av olyckorna granskats, samt om de tagit tillfället till att förklara för läsarna vilka risker som är förknippade med kärnkraften och då särskilt en olyckas faktiska konsekvenser för människor och miljö. Studien har även haft som målsättning att besvara om tidningarna använt kärnkraftsolyckorna till att göra politiska utspel och om en förändring i sättet att skriva kan märkas mellan de båda olyckorna. Studien har ägt rum genom en kvalitativ analys av de tidningstexter som publicerades inom en 14-dagarsperiod efter varje olycka, där mikrofilmer vid Luleå Stadsbibliotek har funnits tillgängliga. Vid undersökningen framträdde att främst Norrländska Socialdemokraten försökte att formulera kärnkraften som ett miljöproblem vid båda olyckorna, att Norrbottens-Kuriren i detta avseende höll sig till en medelväg medan Norrskensflamman inte formulerade något miljöproblem av kärnkraften. De spekulativa inslagen vid olyckornas rapportering var också mest framträdande i Norrländska Socialdemokraten, men där även Norrbottens-Kuriren vid vissa tillfällen höll sig framme. Norrskensflamman spekulerade inte om olyckorna i sig, däremot kan man fråga sig om de höll sig till saklighet när de anklagade de andra medierna för antisovjetism efter Tjernobyl-olyckan. Någon grundlig redogörelse för en kärnkraftsolyckas konsekvenser för människor och miljö förekom inte i någon av tidningarna, endast spridda förklaringar av de följder som berörde respektive olycka. De politiska utspelen följde till stor del de politiska partiernas åsikter i kärnkraftsfrågan och den förändring som tydligast framträdde från 1979 till 1986 års tidningstexter var att Tjernobyl-olyckan med sin omfattning och sitt korta geografiska avstånd till Sverige medförde en ökad rapportering, men också spekulering, om hur Norrbotten kunde påverkas.

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställningar Metod Avgränsningar Teoretisk diskussion och val av analysnivå Teorier om nyhetsvärdering Miljöhistoriska perspektiv Material och källkritik Tidigare forskning Begrepp och definitioner Disposition Kärnkraft Kärnkraftverket Kärnkraftens historia Riskerna Strålning Medicinska effekter Kärnenergins möjligheter och problem Den idémässiga bakgrunden Den svenska miljöfrågan Kärnkraften i fokus Presentation av Norrbottenstidningarna Harrisburg Norrländska Socialdemokraten Norrskensflamman Norrbottens-Kuriren Analys Tjernobyl Norrländska Socialdemokraten Norrskensflamman Norrbottens-Kuriren Analys Sammanfattande diskussion Källor och litteratur Litteratur Källor Tidningar Internetkällor

4 1. Inledning När man talar om Norrbottens miljöproblem, är det kanske inte kärnkraftverk som i första hand dyker upp i tankarna. Det finns så mycket annat som står på dagordningen, till exempel försurningen, utsläppen av miljögifter, det uttunnade ozonskiktet och koldioxidutsläppen som bidrar till växthuseffekten samt den klimatförändring som kan bli en följd av den. I norra Sverige finns det inga kärnkraftverk; det närmsta som finns på svensk mark är de tre reaktorer som finns i Forsmark cirka fem mil sydost om Gävle 1. De mest kända olyckorna som har skett vid kärnkraftverk i världen är Three Mile Island vid Harrisburg i USA 1979 och Tjernobylkatastrofen som skedde 1986, ungefär tio mil norr om staden Kiev i Ukraina. I Harrisburg skedde reaktorhaveriet utan att någon härdsmälta inträffade. Under flera dygn försökte man kyla ner den överhettade reaktorhärden och under tiden hann radioaktiva ämnen läcka ut. Till slut lyckades dock teknikerna kyla ner reaktorn 2. I Tjernobyl överhettades bränslestavarna inne i reaktorn för att sedan smälta. En ångexplosion följd av en knallgasexplosion inträffade och orsakade omfattande bränder samt kastade upp en plym av radioaktivt material i atmosfären 3. Omfattningen av de skador på människor, djur och miljö som blev följden av Tjernobylolyckan är ännu idag, tjugo år senare, inte helt fastställt. För Sveriges del innebar Tjernobylolyckan att två radioaktiva moln blåste in över landet, det första den 26 april och det andra den 5 maj. Trakterna kring Gävle och orter strax norr om Sundsvall fick ta emot största delen av nedfallet 4. I Sverige har vi varit förskonade från större tillbud vid kärnkraftsanläggningarna, förutom den händelse som ägde rum vid Forsmark sommaren 2006, då en allvarlig störning inträffade i form av en kortslutning vid ett ställverk utanför anläggningen. Kraftiga spänningsvariationer följde och spred sig i andra elsystem inne i kraftverket. Forsmark 1 kopplades bort från kraftnätet och snabbstoppades. Inledningsvis slogs även kontrollrummets utrustning delvis ut och ledde till begränsade möjligheter för driftpersonalen att se vad som hade hänt. Även fastän reaktorhärden inte utsattes för skadliga störningar, så betraktas händelsen som allvarlig på grund av att flera säkerhetssystem som oberoende av varandra ska fungera, i stället slogs ut samtidigt av en yttre störning 5. 1 SKI (2008 1). 2 Forskningsrådsnämnden 1980 (Källa 5): Vad kan vi lära av Harrisburg?, s Socialstyrelsen 1992: Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986., s Ibid., s Analysgruppen Bakgrund 2006: Forsmarksincidenten den 25 juli

5 Den svenska riksdagen antog under 1997 lagen om kärnkraftens avveckling 6. Det innebär att det är regeringen som beslutar om och när en reaktor ska stängas, men att den takt med vilken avvecklingen ska ske, måste anpassas så att samhället och den svenska industrin inte blir lidande. Efter att denna lag antagits, har två reaktorer stängts. Den första som avvecklades var Barsebäck 1, som stängdes i november 1999 och därpå lades även Barsebäck 2 ner i maj Den svenska politiken går alltså ut på att i ett långsiktigt perspektiv avveckla kärnkraften som energikälla och ersätta den med en ekologisk och förnyelsebar form av energiförsörjning 7. Detta avspeglas också i de miljömål som länsstyrelsen har satt upp för Norrbottens del. Där talas om den övergripande målsättningen att vi ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta till nästa generation 8. En helt annan bild framträder om man lyfter blicken och tittar sig omkring utanför såväl landets som länets gränser. Det kärnkraftverk som ligger närmast Norrbotten finns på Kolahalvön i Ryssland, Polarny Zori, och det befinner sig bara drygt 50 mil från Luleå, det vill säga mindre än halva avståndet till Tjernobyl. På den finska västkusten utanför Raumo, cirka 70 mil från Luleå, ligger reaktorerna Olkiluoto 1 och 2. Där planerar det finländska kraftbolaget Industrins Kraft AB (TVO) att bygga världens största reaktor, Olkiluoto 3, som kan bli det första kärnkraftverket i världen som byggs på den fria energimarknaden 9. Nu har även det finländska kraftbolaget Fennovoima planer på att bygga en eller två reaktorer, vilka beräknas vara i drift senast år Två av de orter som kommit upp till förslag om stationering av kärnkraftverket är Pyhäjoki, cirka 20 mil sydost om Luleå, eller Simo, endast cirka 15 mil öster om Luleå 10. Diskussionerna om miljön är högst aktuella idag. I Norrbottens-Kuriren har under februari månad publicerats en artikelserie under namnet Klimatkrisen, där olika klimatfrågor har tagits upp. De områden som behandlats är bland annat jordbrukets ekologiska villkor, djurlivet, transportfrågorna, koldioxidutsläppen och industrin, havets och fiskets miljö, konsumtionens inverkan på miljön, fjällens och rennäringens miljö samt den miljö- och 6 SKI (2008 2). 7 Ibid. 8 Länsstyrelsen 2008: Regionala miljömål. 9 Miljömagasinet 2007: Världens största atomreaktor byggs i Finland: Kritiken växer mot Olkiluoto 3-reaktorn. 10 NSD 2008: Jobb och ny energi väger tyngre än miljön. 4

6 klimatforskning som bedrivs i Norrbotten. Ingen av dessa artiklar har dock handlat om kärnkraft 11. I anslutning till artikelserien har miljöhistorikern Sverker Sörlin uttalat sig i en intervju. Han menar att den miljöjournalistik som under och 80-talen radikaliserades och kulminerade i kärnkraftsdebatten 1980 och det faktum att miljöpartiet 1988 tog plats i riksdagen, gradvis efter detta har stagnerat och blivit en del av etablissemanget. Sörlin pekar på att de miljöredaktioner som funnits i Sverige lades ner och menar att det naturliga i stället borde ha varit att journalisterna fördjupade sin granskning av olika miljöproblem 12. Mot bakgrund av detta valde Sörlin och de andra medlemmarna i den jury som skulle utse Årets miljöjournalist 2006 att inte välja någon pristagare alls, med motiveringen att dagens svenska miljöjournalistik är svag, trött och en del av etablissemanget 13. När så journalisten Isabella Lövin skrev boken Tyst hav (2007), fanns inga problem för juryn att utse en värdig pristagare nästföljande år. Boken, som med sin titel anspelar på Rachel Carsons Tyst vår (1962), handlar om utfiskningen i haven och de problem som detta leder till 14. En annan uppmärksammad bok som skrivits av en journalist är Bön för Tjernobyl (1997) 15 som är författad av den vitryska journalisten Svetlana Aleksijevitj. Under tre års tid under 1990-talet reste hon runt i Vitryssland och samtalade med människor om hur deras liv hade blivit påverkade av Tjernobylkatastrofen. Det var i Vitryssland som den största delen av det radioaktiva nedfallet hamnade efter olyckan och åtskillig litteratur som handlar om själva händelseförloppet vid katastrofen har skrivits genom åren. Svetlana Aleksijevitj har gått djupare än så. Hon vill i boken förmedla de känslor och tankar som uppstått hos dem som direkt berörts av olyckan och genom detta visa att just den typ av katastrof som en kärnkraftsolycka innebär, inte kan omfattas av något begreppssystem som finns idag. Tjernobylolyckan var en ny och annan sorts katastrof än dem vi annars kan relatera till och hon menar att människorna blev känslo- och varseblivningsmässigt överrumplade av vad som skedde Norrbottens-Kuriren (2008 1). 12 Norrbottens-Kuriren (2008 2). 13 Ibid. 14 Ibid. 15 Aleksijevitj Ibid., s

7 Denna sorts journalistik är visserligen inte något som exempelvis en dagstidning publicerar direkt i samband med en olycka i ett kärnkraftverk, men mot bakgrund av den självständigt granskande och kunskapsförmedlande journalistik som Sverker Sörlin efterlyser och som enligt honom var vanligare under och 80-talen när det gäller miljöfrågor, kan det vara av historiskt intresse att studera på vilket sätt dagspressen hanterade Harrisburg- och Tjernobylolyckorna. Efter Tjernobylolyckan har läkare vittnat om de stora problem, utöver själva strålskadorna, som drabbade folket i det vitryska området. Eftersom strålningen inte gick att se, höra eller på annat sätt varsebli genom sinnena, utvecklades en nästan psykotisk rädsla för att en osynlig fara lurade överallt. Denna skräck, grundad på okunskap och motstridiga uppgifter från myndigheternas håll, fick benämningen radiofobi. Dessutom blev människor rädda för att livsmedlen skulle vara förgiftade och många föräldrar undvek att ge sina barn tillräckligt med mat, med följden att de blev sjuka av undernäring. Offentliga uttalanden i olika medier förekom också, där självutnämnda experter sade sig framföra sanningen. Politiker försökte sko sig, liksom en del forskare som såg möjligheter till ökade anslag 17. Mitt i allt detta fanns de panikslagna människorna som inte hade fått någon information alls. Lars J. Lundgren har i boken Vägar till kunskap (2003) 18, behandlat vilka tillstånd eller förändringar i naturen, som får bli ett miljöproblem. I samband med detta tar han upp det faktum att formuleringen av ett miljöproblem är ett privilegium som vissa grupper i samhället försöker få och där omständigheterna avgör vem som mest kan göra sin stämma hörd 19. Mediernas betydande roll som informationsförmedlare gör att de har både makt och möjlighet att formulera händelser av Harrisburgs och Tjernobyls kategori i enlighet med vissa intressen, till exempel kan de välja vilka aspekter av en olycka som särskilt ska lyftas fram i rapporteringen. Med detta i åtanke, frågar jag mig hur den norrbottniska dagspressen, Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren och Norrskensflamman valde att förmedla nyheterna om kärnkraftsolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl. 17 Socialstyrelsen 1992: Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986., s Lundgren (red.) Ibid., s

8 1.1. Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt från Lars J. Lundgrens diskussion om vem som har privilegiet att formulera ett miljöproblem i samhället, undersöka och jämföra de skillnader i gestaltning av kärnkraftsolyckorna i Harrisburg 1979 och Tjernobyl 1986, som gjordes av tidningarna Norrländska Socialdemokraten, Norrskensflamman och Norrbottens- Kuriren. Dessa frågor ska undersökningen i första hand besvara: Tar någon av tidningarna möjligheten att i samband med rapporteringen om olyckorna formulera kärnkraften som ett miljöproblem och om så är fallet, på vilket sätt och med vilka tänkbara motiv? Begränsar sig tidningarna till enbart faktapresentation om olyckornas förlopp i nyhetsrapporteringen, eller går det att finna spekulerande inslag i rapporteringen kring det inträffade? Hur ser dessa spekulationer i så fall ut och hur kan detta i sådana fall förklaras? Tar tidningarna i samband med rapporteringen om olyckorna tillfället i akt att presentera fakta om en kärnkraftsolyckas förlopp och konsekvenser för människor och miljö? Försöker någon av tidningarna att använda olyckorna till att göra politiska utspel och hur ser dessa i så fall ut? Kan man märka en förändring i nyhetsrapporteringen och de politiska kommentarerna med avseende på ovan ställda frågor, vid en jämförelse mellan 1979 och 1986 års tidningstexter, samt vilka rimliga förklaringar kan i så fall finnas till detta? 1.2. Metod Den metod som kommer att användas är dels en komparativ 20, det vill säga jämförande, studie av de tidningstexter som valts ut för undersökningen, dels en kvalitativ 21, det vill säga tolkande, analys av dessa texter plus litteratur och övrigt material. Den hermeneutiska 22 modellen kommer att användas vid tolkningen, vilket menas att det är helhetsperspektivet som är det centrala momentet i undersökningen. Det är den lilla delen som ska förstås i sin fulla 20 Dahlgren/Florén 1996, s Florén/Ågren 1998, s Dahlgren/Florén 1996, s

9 kontext och tolkningen sker således i form av en spegling av de tankar och stämningar som fanns vid textens tillblivelse. Vidare kommer mindre kvantitativa 23 inslag att ingå i undersökningen för att tolkas utifrån ovanstående metod. Urvalet av undersökningsmaterialet har skett enligt följande: Eftersom en avgränsning i tid är nödvändig, har en period av 14 dagar direkt efter varje kärnkraftsolycka undersökts i respektive tidning. Via mikrofilm på Luleå Stadsbibliotek har en genomgång gjorts av tidningarnas innehåll för att finna reportage och ledarsidor som har anknytning till kärnkraftsolyckorna. De texter som bedömts som relevanta för undersökningen, det vill säga de som har denna anknytning, har samlats in för att studeras. Vid sidan av detta har kompletterande litteratur och övriga källor studerats, för att kunna ge en helhetsbild av de aktuella tidsperioderna. Vid genomgången av tidningstexterna kommer fokus att ligga på de frågeställningar som syftet innehåller. Någon jämförelse av texternas utrymme i varje tidning kommer ej att göras; det är innehållets språk, ordval och utformning med utgångspunkt från de ställda frågorna, som är det centrala i undersökningen. De enda kvantitativa momenten kommer att vara en redogörelse för andelen ledarsidor med koppling till olyckorna i respektive tidning, eftersom ledarsidorna i första hand uttrycker tidningarnas politiska ståndpunkter och således ingår i frågeställningen. Andelen förstasidesrubriker som handlar om olyckorna kommer också att redovisas, eftersom en tidnings förstasida är det som först möter läsaren och fångar dennes uppmärksamhet. Således kan detta ge en fingervisning om hur stor vikt man från tidningarnas sida lade vid att läsarna snabbt skulle bli medvetna om olyckorna. Vid jämförelsen över tid, det vill säga de skillnader med avseende på frågeställningarna som kan upptäckas mellan tidningarnas texter från 1979 jämfört med dem från 1986, kommer det att tas i beaktande att det inte bara var fråga om en tidsskillnad på sju år, då i och för sig mycket hade hunnit hända på exempelvis det miljöpolitiska planet. Det var även fråga om två helt olika dimensioner av olyckor, eftersom Tjernobyl var en så mycket allvarligare händelse. Detta kommer att finnas i åtanke då den tidsmässiga skillnaden ska tolkas. 23 Florén/Ågren 1998, s

10 1.3. Avgränsningar Den tidsmässiga avgränsningen för undersökningen i denna uppsats gäller de två kärnkraftsolyckor som skedde i Harrisburg den 28 mars 1979 samt i Tjernobyl den 26 april Vid studiet av Norrbottenstidningarna Norrländska Socialdemokratens, Norrbottens- Kurirens och Norrskensflammans texter i samband med dessa händelser, kommer texter som publicerats upp till två veckor efter varje händelse att ingå. Rent konkret kommer alla utgivningsdagar inom en 14-dagarsperiod efter olycksdatumen att ingå i undersökningen. Det innebär att själva de undersökta dagarnas antal kommer att skifta något mellan Norrskensflamman och de båda andra tidningarna, eftersom Norrskensflamman gavs ut fem dagar i veckan mot de övrigas sex dagar. Vid redogörelsen för tidningarnas ledar- och förstasidor kommer andelen av dessa i respektive tidning att anges i procent. Den tidsmässiga avgränsningen är gjord för att kunna göra en djupare analys av texterna, som annars skulle kunna bli oöverskådligt många, särskilt efter Tjernobylolyckan som blev omskriven en lång tid efteråt. Visserligen blir studien begränsad, då många intressanta texter som ligger strax utanför undersökningsperioden faller bort, men på grund av såväl utrymmes- som tidsmässiga skäl är den avgränsning som gjorts nödvändig. Den geografiska avgränsningen gäller med Norrbotten som utgångspunkt. Det är de norrbottniska tidningarnas skriverier som sätts i samband med de två kärnkraftsolyckor som skedde på varierande avstånd från länet. Varför endast Norrbottenspressen har valts ut för undersökningen, motiverar jag med att det då blir en enhetligare tolkning av de resultat som syftets frågeställningar kan komma fram till. Det är på olika avstånd från Norrbotten som dessa olyckor sker och just därför att Norrbotten med sitt geografiska läge befinner sig närmare utländska kärnkraftverk än de svenska anläggningarna, kan det vara av intresse att undersöka hur detta avspeglades i tidningarna. 9

11 1.4. Teoretisk diskussion och val av analysnivå Teorier om nyhetsvärdering I Stig Hadenius och Lennart Weibulls bok Massmedier En bok om press, radio och TV (2003) 24, tar författarna upp de värderingar som görs av de nyheter som passerar igenom nyhetsprocessen. De menar att journalistens roll kan ha stor betydelse där tydliga normer om nyhetsvärdering saknas, men att i de fall sådana normer finns, journalistens utrymme för egna värderingar minskar. Vilka nyheter som lyfts fram i ett samhällssystem, har att göra med både vilken ekonomisk och ideologisk utvecklingsnivå som finns i det aktuella samhället 25. Den amerikanske journalisten Walter Lippmann gjorde ett tidigt försök från 1924, att definiera nyhetsbegreppet i förhållande till allmänhetens förmodade respons. Det viktigaste, enligt Lippmann, skulle vara nyhetens förmåga att hos mottagaren väcka känslor, samt även ge en möjlighet hos denne till identifikation. Tidsfaktorn samt det geografiska avståndet mellan en händelse och läsaren, tas också upp som viktiga faktorer för möjligheten att en nyhet ska uppfylla de kriterier som Lippmann beskrev. Med detta menas att ju närmare nyhetsmottagaren till exempel en olycka har ägt rum, desto mer kan denne mottagare identifiera sig med det som hänt och således även bli engagerad i händelsen. Samma sak gäller för det tidsmässiga avståndet. Om en olycka som har skett samma dag som nyheten sprids, får den större uppmärksamhet än om den skedde för exempelvis en vecka sedan 26. Kommunikationsforskaren Henk Prakke har tagit fasta på tre faktorer som enligt honom har betydelse för värdet hos en nyhet. Det är dels det tidsmässiga och geografiska avståndet som vi kan känna igen från Lippmanns resonemang. Därtill kommer det kulturella avståndet, vilket går ut på att man tar till sig de nyheter som berör ens egen kulturella sfär 27. Hadenius och Weibull presenterar även tre analysnivåer avseende mediernas nyhetsvärdering. Dessa nivåer har betydelse såtillvida att de förenklar definitionen av en viss nyhet, när man talar om dess allmänna värde. De tre nivåerna är: 24 Hadenius/Weibull Ibid., s Lippmann 2007, s Prakke 1968, s

12 1) På vilket sätt mediet disponerar det totala innehållet av nyheter i förhållande till varandra. 2) Vilka slags ämnen som främst uppmärksammas. 3) Vilken eller vilka aspekter hos en särskild händelse som får den mesta uppmärksamheten. Författarna menar att man inom medieforskningen till stor del tidigare har utgått från bara en av dessa nivåer och av detta dragit slutsatser om den allmänna nyhetsvärderingen. Det tidsmässiga, geografiska och kulturella avståndet mellan nyhet och mottagare som Prakke beskrivit, är således ett försök att ge en generell bild av vad det är som ger upphov till uppmärksamhet hos mottagaren 28. Eftersom denna studie inte kommer att handla om tidningarnas allmänna nyhetsvärdering, utan endast om två separata händelsers återgivning, kommer faktorerna tid, rum och kultur att vägas in, men med tyngdpunkt på den tredje av Hadenius och Weibulls analysnivåer. Detta därför att de frågeställningar som syftet innehåller främst riktar in sig på att undersöka på vilket sätt tidningarna faktiskt skrev om kärnkraftsolyckorna, det vill säga vilken vinkling eller vilken aspekt som betonades mest Miljöhistoriska perspektiv Vad gäller det miljöhistoriska perspektivet i denna uppsats, är problemformuleringsprivilegiet av en miljöfråga, såsom det beskrivits av Lars J. Lundgren i boken Vägar till kunskap (2003) 29 i fokus för undersökningen. Under uppsatsrubriken Hur blir en förändring i naturen ett miljöproblem? tar Lundgren upp vilka aktörer som är involverade när en förändring i naturen ska formuleras till ett problem. Formulerandet av ett sådant problem innebär enligt honom en värderingsprocess, där man dels konstaterar skillnaden mellan hur det var då, det vill säga innan förändringen skedde, och hur det är nu. Om bedömningen blir att förändringen är ett oönskat tillstånd eller till och med en risk för att det ska uppstå ett oönskat 28 Hadenius/Weibull 2003, s Lundgren (red.)

13 tillstånd i framtiden, och där även den uppkomna situationen kräver någon form av handling för att motverka det som skett, har kriterierna för att formulera ett miljöproblem uppfyllts 30. Vidare menar Lundgren att det inte är självklart vems problemformulering som väger tyngst. Den ideologiska aspekten och maktaspekten i ett samhälle har stor betydelse liksom de konflikter kring miljöproblematiken som kan uppstå ur dessa 31. Huruvida en förändring som sker, låt säga en kärnkraftsolycka i ett annat europeiskt land, får bli ett miljöproblem i Norrbotten, beror på omständigheterna och de inblandade aktörerna. Förändringen, som kanske idag inte är ett problem här, kan tänkas bli det i framtiden på grund av radioaktivt nedfall. När det gäller själva analysnivån ur det miljöhistoriska perspektivet, hamnar denna uppsats strax utanför de tre nivåer som Donald Worster presenterat i boken The Ends of the Earth: Perspectives on Modern Environmental History (1988) 32, det vill säga den naturvetenskapliga nivån, den socio-ekonomiska nivån samt idénivån. I boken Värna, vårda, värdera. Miljöhistoriska aspekter och aspekter på miljöhistoria, redigerad av Erland Mårald och Christer Nordlund (2003) 33, har Lars J. Lundgren i kapitlet Vad är miljöhistoria? eller Den gamla frågan om bofinken, kritiserat dessa tre nivåer och menat att de utgör en alltför snäv definition av vad miljöhistoria är för något. Eftersom Sverker Sörlin enligt Lundgren i en NEartikel dels har menat att inslag från dessa tre nivåer kombineras hos ledande miljöhistoriker, men ändå pekar på att väsentlig forskning inom miljöhistoria har handlat om till exempel hur miljöproblem har uppmärksammats och behandlats inom politik, vetenskap och massmedier 34, så anser jag att föreliggande studie hamnar just i det område som behandlar massmediernas roll vid formulerandet av miljöfrågor. Visserligen kunde denna infallsvinkel även hamna under idénivån enligt Worster, eftersom de nyheter, den information och kunskapsförmedling som sker via massmedierna, bidrar till att uppfattningar om naturen skapas hos mottagarna, likaväl som de bidrar med att skapa opinion i vissa miljöfrågor. Eftersom emellertid den idémässiga nivån enligt Worster så pass mycket tar fasta på olika samhällens värderingar av naturen; myter, ideologier och etik, anser jag att 30 Lundgren (red.) 2003, s Ibid., s Worster 1988, s Mårald/Nordlund (red.) Lundgren (red.) 2003, s

14 den nivå som genom massmediernas medverkan uppstår, hamnar strax utanför denna. Här blir det mer en fråga om massmedierna som den undersökande, informerande och kunskapsförmedlande länken mellan händelser och människors åsikter. Den process som äger rum i denna länk, via nyhetsvärdering och den bedömning som sker när det gäller från vilken aspekt en viss händelse ska beskrivas, kan snarast betecknas som miljöjournalistikens nivå Material och källkritik Det material som kommer att användas i denna uppsats, är tidningarna Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren och Norrskensflamman, vilka presenteras på annat ställe i texten, eftersom de utgör själva undersökningsmaterialet. Dessutom har övrig litteratur och andra källor som innehåller fakta om de ämnen som studien berör använts, både sådan som är skriven av kärnkraftsmotståndare som dess motsats. Som exempel på litteratur som lyfter fram kärnkraftens negativa sidor kan här nämnas boken Bön för Tjernobyl 35 som är skriven av den vitryska journalisten Svetlana Aleksijevitj och som handlar om vanliga människors berättelser om hur deras liv blev påverkade av Tjernobylolyckan. Boken om atomåldern 36 är skriven av John May och är ett bidrag från Greenpeace i argumentationen om kärnenergins faror och risker. Den tar upp kända och mindre kända olyckor i kärnkraftens historia, men också provsprängningar med kärnvapen, hemlighetsmakeriet och det pris människor fått betala sedan atomkraften togs i bruk. Litteratur som framhåller de positiva sidorna av kärnkraften, är bland annat Sigfrid Leijonhufvuds bok (parentes? En historia om svensk kärnkraft 37, tillkommen 1994 på begäran av ABB Atom till deras 25-årsjubileum och som en historik över kärnkraftens då 40-åriga historia i Sverige. Det betonas visserligen i bokens inledning att författaren haft frihet att behandla ämnet efter givna ramar, men då ramarna faktiskt också utgörs av ABB Atom, är detta av naturliga skäl ingen negativ bok om kärnkraft. Den tar upp politiska skeenden, olyckor som skett, motstånd och debatt, men framhåller i slutändan att svensk kärnkraft är mycket säker och konkurrenskraftig. Andra källor som på liknande sätt beskriver kärnkraftens historia, är de skrifter som Socialstyrelsen utgett samt SKI:s hemsida på internet. De förhåller 35 Aleksijevitj May Leijonhufvud

15 sig i sina beskrivningar neutrala till kärnenergin som sådan, men argumenterar inte heller mot kärnkraften och dess risker. Litteratur som handlar om dagspressens historia i Norrbotten har också använts och den är utgiven av respektive tidning. Då endast en kortare översikt över varje tidnings historia varit avsikten, har jag valt att inte gå djupare in på dessa källor. Däremot kommer, eftersom detta hänger samman med studiens övergripande syfte, den miljöhistoriska utvecklingen inom kärnkraftens historia att beskrivas relativt ingående längre fram, varför källor som använts till detta kommer att presenteras under nästa avsnitt Tidigare forskning När det gäller själva ämnet för denna uppsats, har inte någon tidigare undersökning om Norrbottenspressen kunnat hittas. Däremot har analyser gjorts av massmediers innehåll kring tiden för den svenska folkomröstningen om kärnkraft. Dessa återfinns i boken Kampen om kärnkraften 38 från 1984 av Sören Holmberg och Kent Asp. Den sistnämnde har i boken varit ansvarig för medieundersökningarna och det är systematiska analyser av press, radio och TV som samlats in med stöd av Riksbankens Jubileumsfond. Den har visat på den grundläggande betydelse som massmedierna hade när kärnkraftsfrågan började bli känd hos de breda folklagren och har i denna studie använts till historiken över den svenska kärnenergins möjligheter och problem. Den akademiska avhandlingen vid den statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet 1994, Miljöopinionen i Sverige 39 av Martin Bennulf, är resultatet av ett forskningsprojekt som finansierats av Statens Naturvårdsverk. I fokus för Bennulfs studie ligger det svenska folkets åsikter om miljö. Ett särskilt avsnitt behandlar miljöopinionens bakgrund, där bland annat kärnkraften och massmedierna tas upp. Sålunda har även detta varit en källa till kärnkraftsdebattens historia. 38 Holmberg/Asp Bennulf

16 1.7. Begrepp och definitioner I denna undersökning förekommer flitigt sådana ord som risker, strålning och reaktorer. Jag vill göra läsaren observant på att jag ej kommer att göra jämförelser eller åtskillnad mellan olika typer av reaktorer, såsom tryckvattenreaktorer, kokvattenreaktorer eller huruvida de är vatten- eller grafitmodererade. Vad dessa begrepp innebär kommer att beskrivas i den löpande texten då kärnkraften presenteras, men de kommer inte att behandlas vid själva undersökningen av tidningstexterna, då detta inte hör till syftet. Med risker avser jag de oönskade effekter på människor och miljö som kan bli följden av en kärnkraftsolycka, oavsett hur stor eller liten sannolikhet som bedömts aktuell för ett reaktorhaveri. Jag kommer således inte att laborera med sannolikheter, endast med de följder som kan uppstå när en olycka sker. När strålning beskrivs i texten, kommer förklaringar till de mätenheter som används att tas upp. Det kan här betonas, att det finns flera typer av beteckningar, nyare och äldre, för hur man mäter strålning. Läsaren bör vara medveten om detta, då olika beteckningar används i litteraturen. De beteckningar som beskrivs i denna uppsats kommer, i den mån de förekommer i texten, att hållas konsekvent till en sort. Slutligen används ordet kultur i undersökningen, särskilt i den teorianknytning som görs. Med kultur avses enligt Bonniers Svenska Ordbok 40 människors sätt att leva, tänka o. verka inom ett visst område o. vid en viss tid 41. Vid den undersökning som föreligger stämmer ovanstående beskrivning överens med vad som avses Disposition Uppsatsens disposition ser ut på följande sätt: Efter det inledande kapitlet kommer en bakgrundshistorik över kärnkraften att beskrivas; dels en redogörelse för kärnkraften i sig och dels en redogörelse för de risker som är förknippade med dess användning. Därefter kommer kärnenergin att beskrivas mot bakgrund av det miljömedvetande som vuxit fram genom tiderna, med tyngdpunkt på den kärnkraftsdebatt som blossade upp under 1970-talet. 40 Bonniers Svenska Ordbok Ibid., s

17 Sedan kommer Norrbottenstidningarna att presenteras innan undersökningsdelen tar vid. Den är upplagd så att kärnkraftsolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl beskrivs i separata kapitel, med tillhörande analys efter varje olycka. Avslutningsvis kommer en sammanfattande diskussion, där uppsatsens syfte besvaras. 2. Kärnkraft De energiformer som finns i världen kan delas in i förnybar och icke-förnybar energi. Till de förnybara energikällorna räknas vindkraft, solkraft, vattenkraft och biobränslen såsom ved, energiskog och biogas. Till de icke-förnybara energikällorna räknas de fossila bränslena kol, olja och naturgas, vilka bildades för många miljoner år sedan av döda växter och djur. Deras effekt på miljön vid förbränning är utsläpp av koldioxid, vilket bidrar till växthuseffekten på jorden. Kärnkraften är också en icke-förnybar energikälla eftersom den drivs med uran, en resurs som kommer från jordens inre. Till skillnad från de fossila bränslenas effekt på miljön är uranhanteringens effekter av ett annat slag här handlar det i stället om radioaktivitet; från själva uranbrytningen i gruvor till de radioaktiva utsläpp som kan ske vid kärnkraftsolyckor eller från utbränt avfall 42. Även om världens största energikällor är kol, olja och naturgas, finns det många kärnkraftverk som står för energiproduktionen. Det finns drygt 400 kärnkraftverk i världen och bland de dominerande länderna i antal reaktorer är USA, Frankrike, Japan, Storbritannien och Ryssland 43. Kärnkraften som energikälla står för cirka halva elproduktionen i Sverige. Den är alltså den största enskilda källan till energi i vårt land, större än exempelvis vattenkraften, vindkraften och bioenergin. I dagsläget har vi i Sverige tio reaktorer fördelade på tre orter i landet: Forsmark 3, Oskarshamn 3 och Ringhals 4. De två reaktorer som tidigare funnits i Barsebäck stängdes 1999 respektive De reaktorer som finns i Sverige är av två olika typer. Det är sju kokvattenreaktorer 44 och tre tryckvattenreaktorer 45. Samtliga av de sistnämnda finns i Ringhals Miljöportalen 2008: Vilka sorters energi finns? 43 SKI (2008 3). 44 En kärnreaktor där vanligt vatten som kokas upp används vid strömningen genom härden. Nationalencyklopedin (2008 4). 45 En kärnreaktor där vanligt vatten används under så högt tryck att nästan ingen kokning sker. Nationalencyklopedin (2008 5). 46 SKI (2008 1). 16

18 Det är den som har tillstånd att driva ett kärnkraftverk som har det yttersta ansvaret för säkerheten. Om det sker avvikelser från det normala, ska en rapport utfärdas till Statens Kärnkraftinspektion (SKI). Om en reaktor inte skulle uppfylla de säkerhetsföreskrifter som finns, kan SKI gå in och stoppa driften vid kraftverket. Vid andra tillfällen kan SKI utfärda krav på att större utredningar ska göras av incidenter eller avvikelser som har skett Kärnkraftverket Vid en förenklad beskrivning av en kärnkraftsreaktor, kan man jämföra den med en ångpanna. Det som kallas för härden i reaktorn utgörs av mellan 450 och 700 bränsleelement av urandioxid vilka är placerade i reaktortanken. För att atomkärnans energi ska kunna frigöras, krävs det att en neutron absorberas och gör kärnan mer instabil. Den råkar i svängningar som leder till att de sammanhållande krafterna i kärnan inte håller utan sprängs itu i två delar. De stöts bort från varandra i hög hastighet och när de tack vare den omgivande materien bromsas upp, omvandlas deras rörelseenergi till värme. Vid klyvningen sänds även 2-3 nya neutroner ut, vilka kan hålla kedjereaktionen med ständiga kärnklyvningar igång. Deras hastighet regleras till den mest lämpliga tack vare den så kallade moderatorn, det vill säga vatten, naturligt uran eller grafit 48. När kärnklyvningen inleds i atomkärnorna i uranet bildas det värme som gör att vattnet som pumpas genom härden kokar upp och förångas. Den ånga som bildats leds i sin tur till en turbindriven generator vilken omvandlar ångans tryck till elektricitet. Sedan leds ångan bort från turbinen till en kondensor, kyls ner och blir vatten igen, som än en gång används i reaktortanken 49. Man använder havsvatten som kylvatten till att kondensera ångan och detta vatten pumpas tillbaka till havet efter att det har använts. Eftersom havsvattnet inte kommer i kontakt med det övriga vattnet under processens gång, blir det inte radioaktivt. I själva kärnbränslet bildas däremot starkt radioaktiva ämnen vilka är mycket skadliga för människor och miljö. Därför är det av yttersta vikt att reaktorhärden kyls och att den hålls isolerad från omgivningen. Även efter att kärnklyvningsprocessen är avslutad måste härden kunna kylas under lång tid eftersom värme fortsätter att avges från härdens radioaktiva ämnen SKI (2008 1). 48 Ringström (red.) 1986, s SKI (2008 4). 50 Ibid. 17

19 Genom flera säkerhetsbarriärer hålls reaktorhärden isolerad. Det är tänkt att om en barriär inte råkar fungera, ska nästa kunna ta vid. En effektiv isolering består också i att uranbränslet alltid hanteras under vatten, eftersom cirka två meter vatten hindrar radioaktiv strålning att spridas 51. De säkerhetsbarriärer som oberoende av varandra ska kunna isolera de farliga ämnena är: Bränslet självt, urandioxiden, vilken har en smältpunkt på grader Celsius och som inte är vattenlöslig. Bränslets kapslingsrör, tillverkade av zirkaloy 52. Reaktortanken som är gjord av cm tjockt stål. Reaktorinneslutningen av metertjock betong och gastät plåt. Reaktorbyggnaden 53. Det bränsle som används i svenska kärnkraftverk är gjort av uran som kommer från gruvor utomlands, främst Australien, Kanada och Ryssland. Det faller utanför SKI:s område att kontrollera vilken hänsyn som tas till miljön vid den uranbrytning som sker i dessa länder. Uranmalmen kan inte användas som bränsle i kärnkraftverk direkt. Först måste den anrikas och detta innebär att man höjer den naturliga halten av isotopen 54 uran-235 i malmen. Ofta sker detta i närheten av gruvan och i de avfallsrester som bildas efteråt i det radioaktiva slammet, finns även tungmetaller som zink, mangan och bly. Genom olika kemiska processer försöker man minska riskerna med slammet och sedan pumpas det ut i kilometerstora dammar där det får sjunka till botten. När så har skett får vattnet i dammarna rinna ut i någon sjö eller flod 55. Det anrikade uranet, uranhexafluorid, tillverkas till kärnbränsleelement i bränslefabriken i Västerås. Det innebär att man omvandlar uranhexafluoriden till urandioxid, ett pulver som sedan pressas ihop till små bränslekutsar vilka värmebehandlas och därpå packas in i kapslingsrör, de så kallade bränslestavarna. Stavarna monteras sedan ihop till cirka fyra meter 51 SKI (2008 4). 52 Zirkaloy är en zirkoniumlegering som man använder till höljet runt kärnbränslet i reaktorn. Nationalencyklopedin (2008 1). 53 SKI (2008 5). 54 Isotoper är atomer av samma grundämne, men med olika atommassa. Nationalencyklopedin (2008 2). 55 SKI (2008 6). 18

20 långa bränsleelement. Dessa säljs sedan till kärnkraftverk i Sverige och till andra europeiska länder. Tilläggas kan, att svenska kärnkraftverk även köper bränsle från utländska tillverkare. Innan användningen avger inte kärnbränslet mycket strålning, men efter att ha använts i en reaktor är det mycket radioaktivt 56. Frågan om det avfall som kärnkraftsindustrin producerar har länge diskuterats. Eftersom detta avfall utgör en stor hälsorisk för människor och miljö, är det viktigt att man hanterar det på ett säkert sätt. Det är den som har tillstånd att driva ett kärnkraftverk som enligt lagen också ska se till att avfallshanteringen går rätt till samt även stå för de kostnader detta innebär. I Sverige har tillståndshavarna 57 bildat SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB), ett gemensamt företag som ska svara för avfallshanteringen från kärnkraftverken 58. Två vanligt förekommande begrepp inom kärnavfallshanteringen är lagring och slutförvaring. Med lagring menas att det radioaktiva avfallet i väntan på slutförvaring, placeras någonstans där det ska vara tills beslut har fattats om var slutförvaringen ska ske. Med slutförvaring menas således att avfallet ska placeras avskilt från kontakt med människor och miljö så länge det är farligt, det vill säga under en tidsperiod av cirka år. Det är tänkt att det högaktiva kärnavfallet, vilket består av det utbrända kärnbränslet och som är det mest långlivade och farliga, först ska lagras cirka ett år i själva kärnkraftverkets närhet. Sedan ska det transporteras till CLAB (Centralt mellanlager för använt bränsle) vid Oskarshamns kärnkraftverk, där det ska mellanlagras i omkring 40 år. Under den tiden ska kärnbränslet hinna svalna något, så att den fortsatta hanteringen underlättas. Därpå ska det utbrända kärnbränslet kapslas in och transporteras till slutförvaring 59. I Sverige planerar SKB att slutförvara kärnavfallet djupt nere i berggrunden. Där ska avfallet bland annat inneslutas i en kapsel av järn och koppar, så att det isoleras från omgivningen. För att kunna genomföra alla dessa moment i kärnbränslehanteringen, har SKB satt igång forsknings- och utvecklingsprogram för ändamålet. Dessutom har SKI (Statens Kärnkraftinspektion) tillsammans med SSI (Statens Strålskyddsinstitut) som en viktig uppgift 56 SKI (2008 6). 57 Tillståndshavarna är Barsebäck Kraft AB, Forsmark Kraftgrupp AB, OKG AB samt Ringhals AB. SKI (2008 1). 58 SKI (2008 7). 59 Ibid. 19

21 att granska de kärnavfallsanläggningar som nu finns. Det är ännu inte bestämt var och hur slutförvaringen i Sverige ska ske. Undersökningar har gjorts i vissa kommuner för att kontrollera förutsättningarna för slutförvaring och i dagsläget har Östhammars kommun och Oskarshamns kommun tackat ja till platsundersökningar, vilka påbörjades under De beräknas pågå till och med detta år, Kärnkraftens historia År 1911 upptäcktes atomkärnan av den nyzeeländske kemisten Ernest Rutherford ( ) 61. Snart kunde forskarna konstatera att de tunga atomkärnorna innehöll enorma mängder energi, miljontals gånger mer energi än vad exempelvis de kemiska processerna vid förbränning av kol kunde ge. Hur man skulle kunna frigöra denna energi förblev däremot en gåta fram till 1938, då kärnklyvningen upptäcktes 62. Det var den tyske kemisten Otto Hahn ( ) som av ett experimentellt misstag i ett laboratorium utanför Berlin hade kluvit en uranatom och därmed fört forskningen ett steg mot det som senare skulle leda till atombombens tillblivelse 63. Ganska snabbt insåg forskarna hur den nya tekniken med kärnklyvning skulle kunna användas i en reaktor för att producera energi 64. Emellertid ledde det andra världskriget, som bröt ut 1939, året efter kärnklyvningens upptäckt, till att rädslan för tyskarnas eventuella atombombstillverkning tog över. Farhågorna för att Tyskland skulle kunna utveckla en atombomb först, gjorde att många av den tidens främsta forskare utövade påtryckningar om att USA skulle forcera sina ansträngningar för att hinna före tyskarna. Forskare som tvingats fly undan nazismen i Europa, däribland Albert Einstein ( ) 65, Leo Szilard ( ) 66 och Enrico Fermi ( ) 67, bidrog till att senare det så kallade Manhattanprojektet inleddes Flera av världens ledande atomfysiker var involverade i projektet, som var så hemligstämplat att bara cirka ett dussin personer ska ha haft insikt i det hela SKI (2008 7). 61 Nobelprize 2008: The Nobel Prize in Chemistry Ringström (red.) 1986, s Leijonhufvud 1994, s Ringström (red.) 1986, s Bra Böckers Lexikon 2000, s Ibid., s Ibid., s Hansson 2002, s

22 Vad Manhattanprojektet ledde till är välbekant. De två atombomber som fälldes över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945, ledde till en omedelbar död för cirka människor och för plågor för tusentals andra, som efter varierande tid avled av de skador de fått från bomberna. Många av de forskare, bland andra Robert Oppenheimer ( ) som varit engagerade i Manhattanprojektet, tog senare avstånd från den teknologi de varit med om att utveckla och ägnade sig efter kriget åt upplysningsverksamhet om atombombens faror 69. Efter andra världskriget började den fredliga kärnkraften att utvecklas alltmer och år 1953 tog den amerikanske presidenten Dwight Eisenhower ( ) 70 initiativ till bildandet av IAEA (International Atomic Energy Agency), vilken startades Sverige var ett land som tidigt höll sig framme vid utvecklandet av kärnkraften och redan 1947 bildades AB Atomenergi, som ägdes av industrin och staten tillsammans. Från början diskuterades även militär användning av kärnenergin och 1950 började FOA (Försvarets Forskningsanstalt) samarbeta med AB Atomenergi. År 1954 startades den första reaktorn, R1, i Sverige och den var en forskningsreaktor som placerades i ett bergrum under centrala Stockholm 71. Det svenska atomenergiprogrammet fick sina första riktlinjer från 1956 och det innebar bland annat att Sverige skulle sträva efter att bli självförsörjande inom atomenergi plus att man skulle bygga ut atomkraften. Dessutom pågick hela tiden en debatt om huruvida Sverige skulle framställa en atombomb eller ej. År 1961 byggdes den andra reaktorn i Sverige, R2, i Studsvik i Södermanland. Denna reaktor var en förstorad version av R1 och skulle liksom den användas till forskning. Ett par år senare togs Ågesta-reaktorn i bruk i södra Stockholmsområdet, där den kom att förse Farsta med fjärrvärme fram till Under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet, uppfördes åtta nya reaktorer i landet, samtidigt som omvärldens kritik av kärnkraften ökade. År 1968 beslutades att det nya företaget ASEA- ATOM, till hälften statligt, skulle ta över kärnkraftens verksamhetsområden och 1970 var Sverige med om att underteckna FN:s icke-spridningsavtal om kärnvapen 72. Därmed kunde man anse Sveriges planer på militärt användande av atomkraften vara ett avslutat kapitel. 69 Hansson 2002, s USA:s president mellan Nationalencyklopedin (2008 3). 71 SKI (2008 8). 72 Ibid. 21

23 En rad mindre kända olyckor har ägt rum på kärnkraftverk i världen under och 60-talen. Exempel på sådana är Chalk River-reaktorn i Kanada 1952, där härden skadades så mycket att den inte kunde repareras och där radioaktiva ämnen läckte ut, dock utan att någon person dödades 73, Windscale-reaktorn i Storbritannien 1957, där radioaktiva ämnen läckte ut och förgiftade marken samt även spreds vidare ut i Europa 74. Vidare ska det ha skett en olycka vid en sovjetisk anläggning i Uralbergen omkring (Tjeljabinsk-40), vilket dock har varit svårt att få någon exakt bild av, eftersom så mycket material hemlighölls i Sovjetunionen. Oberoende källor har dock bekräftat att det aktuella området skulle ha blivit kraftigt radioaktivt 75. En olycka skedde också vid Idaho Falls i USA 1961, då vattnet i en reaktor exploderade och omedelbart dödade två av personalen samt den tredje inom några timmar på grund av strålskadorna 76. Under 1970-talets senare del blev kärnkraftsdebatten allt livligare, då såväl forskare som miljörörelser ifrågasatte kärnkraftsindustrins förmåga att hantera riskerna. Olyckan i Harrisburg 1979 bidrog till den folkomröstning som skedde angående kärnkraften i Sverige Det resulterade i riksdagens beslut samma år om att den svenska kärnkraften skulle byggas ut till tolv reaktorer, under förutsättning att den avvecklades till år Tjernobylolyckan från 1986 skapade ånyo en stor debatt om kärnkraftens risker, men ledde inte till några förändringar vid de svenska anläggningarna, vilka ansågs vara av mycket säkrare konstruktion än de sovjetiska 77. I dag finns således tio kärnkraftverk i drift i Sverige. Lagen om kärnkraftens avveckling från 1997, vilken ger regeringen rätten att bestämma när en reaktor ska stängas, har hittills lett till att två reaktorer lagts ned. Samtidigt finns kärnkraftverk i vår omgivning på nära håll såväl nere på kontinenten som på Kolahalvön och i Finland. Diskussionen om riskerna med kärnkraft har inte varit så synliga i miljödebatten på senare tid. Här kommer en redogörelse för dessa risker att presenteras, då de a) hela tiden har varit kända för forskarna och b) utgör själva grunden för den problemformulering som kan göras i samband mellan kärnkraften, människan och miljön. 73 May 1991, s Socialstyrelsen 1998:13: Kärntekniska olyckor och katastrofer med radioaktivt utsläpp, s May 1991, s Socialstyrelsen 1998:13: Kärntekniska olyckor och katastrofer med radioaktivt utsläpp, s SKI (2008 8). 22

24 2.3. Riskerna Socialstyrelsen har delat in de konsekvenser för omgivningen som kan bli följden av kärnkraftsolyckor i tre kategorier. Dessa är: Utsläpp av radioaktiva ädelgaser, till exempel xenon och krypton: Om ädelgaser läcker ut i omgivningen, beräknas skadorna bli begränsade eftersom ädelgaser sprids ut i ett stort luftområde och inte ger markbeläggning. Hälsoriskerna anses därmed också som små, men kan tänkas bli svårhanterliga på grund av allmänhetens oro och eventuella brist på information. Utsläpp av radioaktiva ädelgaser och mindre mängder andra ämnen, såsom radioaktiv jod och små mängder med cesium: Dessa utsläpp kan förorsaka stora problem vilka kan behöva handhas av en beredskapsorganisation. Cesium och jod kan förorena betesmarker och odlingsområden långt från själva olycksplatsen. Utsläpp av radioaktiva ädelgaser och stora mängder av reaktorhärdens innehåll, det vill säga jod och isotoper av cesium, vilka räknas till de långlivade radioaktiva ämnena: Denna typ av olycka betraktas som ytterst allvarlig och kan även få stor geografisk omfattning, beroende på de väderleksförhållanden som råder. Akuta strålskador hos personer i närområdet förväntas bli en av följderna, men bör kunna begränsas om en effektivt fungerande beredskap finns. Radioaktiv jod som markbeläggning kan innebära att mjölken från det aktuella området blir hälsovådlig för månader framåt. Markbeläggning med radioaktivt cesium innebär att marken blir obrukbar för mycket lång tid framåt samt även att genomgripande och kostsam sanering kan behövas. Om den värsta tänkbara sortens olycka skulle ske i ett utländskt kärnkraftverk kan vilken del som helst av Sverige drabbas av betydande mängder radioaktivt nedfall. Var i landet detta kan hända, beror på vilket utländskt kärnkraftverk det skulle vara fråga om, samt på de vindriktningar och övriga väderleksförhållanden som råder Socialstyrelsen 1998:13: Kärntekniska olyckor och katastrofer med radioaktivt utsläpp, s

25 Strålning Ett vanligt förekommande begrepp inom kärnfysiken är joniserande strålning. Med detta menas sådan typ av strålning som alstras i till exempel röntgenrör, men som även sänds ut i samband med att radioaktiva ämnen faller sönder. De radioaktiva nukliderna, alltså de olika atomslagen av vilka cesium-137 och strontium-90 tillhör de som är mest kända för allmänheten, är instabila till sin karaktär och avger sin överskottsenergi i form av alfa-, beta-, och gammastrålning. Alfastrålning: Denna strålningstyp består av helium. Den förmår bara tränga igenom några centimeter luft eller ett tunt papper även vid höga energier. Alfastrålning är skadlig för människor endast när den kommer in i kroppen via andningsluften, öppna sår i huden eller genom den föda man äter. Betastrålning: Den här strålningen består av elektroner och förekommer vid flertalet radioaktiva sönderfall. Dess räckvidd beror på energistyrkan, men den kan nå flera meter i luften och tränga igenom cirka en centimeter hudvävnad. Gammastrålning: Den här strålningen förekommer också vid de flesta typer av radioaktiva sönderfall. Den består av elektromagnetiska vågor med kortare våglängd och högre energi än exempelvis det synliga ljuset, som också räknas till gammastrålning. Vid yttre bestrålning är det denna typ som utgör den största risken, eftersom den når hundratals meter i luft och har hög genomträngningsförmåga i olika material. Tilläggas kan, att neutronstrålning, som består av neutroner, avges i ett kärnkraftverk i samband med kärnklyvningen. Den upphör dock några minuter efter att en reaktor har stoppats 79. Sönderfallsprocessen för ett visst radioaktivt ämne, mäts i becquerel (Bq); 1 Bq= 1 sönderfall per sekund. Sönderfallsprocessen innebär att det bildas en ny atomkärna samtidigt som strålning avges från den gamla. Själva begreppet kommer från den franske fysikern Henri Becquerel ( ), som upptäckte den naturliga radioaktiviteten. Den strålningsenergi som absorberats i till exempel en människokropp mäts i gray (Gy); 1 Gy= 1 joule/kg. Denna 79 Socialstyrelsen 1998:13: Kärntekniska olyckor och katastrofer med radioaktivt utsläpp, s

26 beteckning kommer från den engelske strålningsbiologen Louis Harold Gray ( ) vilken gjort stora insatser i forskning om tumörvävnaders känslighet för bestrålning. Olika slags joniserande strålning har också olika biologiska effekter. Detta mäts i sievert (Sv); 1 Sv= 1 joule/kg. Den svenske strålskyddspionjären och fysikern Rolf Sievert ( ) har gett namn till denna beteckning Medicinska effekter Den joniserande strålningen kan skada cellernas gener och leda till att de antingen dör eller att de leder till ärftliga skador eller cancer. De biologiska skador som strålning kan ge, har främst påvisats genom de effekter som atombomberna över Japan i augusti 1945 gav, från sjukvårdens användning av strålning och från djurförsök som utförts. Olyckor som skett inom själva kärnkraftsindustrin finns också som underlag, främst vad gäller akuta skador. Akuta strålskador kan uppträda inom timmar eller dygn efter bestrålningen, beroende på hur hög stråldosen har varit. Vid doser som överstiger 1 Sv uppträder kräkningar och illamående. Därpå förbättras tillståndet tillfälligtvis med en period av symtomfrihet, vilken efter några dagar eller veckor följs av ett stadium där risk för blödningar, infektioner och håravfall är överhängande och där personen uppvisar avsevärd orkeslöshet. Detta beror på den benmärgspåverkan som strålningen har medfört och som gjort att antalet röda och vita blodkroppar samt blodplättar minskat i blodomloppet. Denna benmärgssvikt leder vid högre stråldoser till att personen ifråga avlider. Vid exempelvis Tjernobylolyckan avled 20 av de 22 personer som utsattes för strålningsdoser över 6 Sv. Dessa personer uppvisade, förutom de grava skadorna på benmärgen, även stora skador på mag-tarmkanalens slemhinnor. Detta ledde till kräkningar och ofta blodiga diarréer vilka medförde svåra salt- och vätskerubbningar. Vid så pass höga stråldoser som över 15 Sv skadas även nervsystemet allvarligt genom grava kräkningar, blodtrycksfall och medvetandepåverkan och som mycket snabbt leder till döden 81. De kombinationsskador som dessutom kan uppstå genom att brännskador tillkommer i huden och andningsorganen, gör att förloppen vid strålskadorna kan försämras ytterligare. Huden är 80 Socialstyrelsen 1998:13: Kärntekniska olyckor och katastrofer med radioaktivt utsläpp, s Ibid., s

27 mycket känslig i den mänskliga organismen och vid engångsbestrålning med cirka 3-8 Sv uppträder rodnad, vilket vid strålning med 5-10 Sv leder till en torr hudinflammation. Vid stråldoser mellan Sv uppträder en fuktig, det vill säga vätskande hudinflammation, vilket ökar risken för komplikationer i form av till exempel blodförgiftning. Vid stråldoser på över 25 Sv inträder förutom den fuktiga hudinflammationen även vävnadssönderfall 82. Små barn och foster beräknas vara upp till tio gånger mer känsliga för strålning än andra individer. De skador som kan uppstå på det växande barnet eller det icke färdigutvecklade fostret, gör att permanenta funktionsstörningar eller andra skador kan bildas i högre grad än hos övriga personer som utsätts för samma strålningsdos 83. När en människa har utsatts för yttre bestrålning, är det av stor vikt att sanera denna person. Detta ska helst ske redan på skadeplatsen, så att man inte förorenar eventuella transportmedel med radioaktivitet. All klädsel ska avlägsnas och personen ska duschas med tvål och vatten. Håret ska tvättas och om det fortfarande efter denna procedur visar sig vara radioaktivt, ska det klippas av. Hela tiden ska strålmätningar utföras av därtill behörig personal. När inre bestrålning har skett, till exempel genom föda, dryck eller andningsvägar, behövs även särskild behandling i form av utsöndringsstimulerande medel samt medicinsk utspädning av de radioaktiva ämnen som finns i kroppen 84. Den vårdpersonal som ska utföra saneringen ska använda skyddsutrustning i form av en vattentät overall vilken är förstärkt med en operationsrock som har plastade ärmar och framstycke. Gummistövlar ska användas med ett yttre stövelskydd gjort av samma material som den vattentäta overallen. Skyddshuva ska användas över ansiktet samt dubbla handskar på händerna, av vilka de undre kan vara antingen operationshandskar eller bomullsvantar och de yttre av typen diskhandskar eller liknande. Efter saneringen ska alla lokaler saneras plus att all klädsel och utrustning som personalen använt ska inneslutas i säckar med 82 Socialstyrelsen 1998:13: Kärntekniska olyckor och katastrofer med radioaktivt utsläpp, s Ibid., s Ibid., s

28 varningssymbolen för radioaktivitet. Detsamma gäller för de kläder och övriga saker som följt med den bestrålade personen 85. Efter denna översiktliga genomgång av kärnkraftens risker för människor och miljö, kan det vara på sin plats att göra en historisk tillbakablick över den syn på miljön och kärnkraften som vuxit fram i Sverige. Den har bidragit till att grundlägga den kärnkraftsdebatt som sedermera kom att bli ett dominerande inslag i miljödiskussionen främst under 1970-talet. 3. Kärnenergins möjligheter och problem Det miljömässiga engagemanget har en betydligt äldre grund att stå på, än den som under 1900-talet uppstod i form av massmedier. Här följer en kort presentation av de influenser som bidragit till det miljömedvetande som först efter att det tryckta ordet började spridas i stor skala, kunnat ta plats i de breda samhällslagren Den idémässiga bakgrunden Ända sedan antikens dagar har filosofer och naturvetare, däribland Platon ( f.kr.) 86 framhållit att människan riskerar att skada naturen. Ett begrepp som fått stor betydelse i miljörörelsen är ekologisk balans. Det var i slutet av 1860-talet som ekologin blev till en vetenskap, mycket tack vare den tyske zoologen Ernst Haeckel ( ) 87. Ekologi kan beskrivas som läran om samspelet i naturen och termen ekologisk balans används inte enbart av miljörörelser utan även bland miljömedvetna politiker runt om i världen 88. Tanken på att jordens resurser är ändliga, är en annan viktig del i miljörörelsen. I slutet av 1960-talet bildades den så kallade Romklubben av forskare som ville arbeta för en global ekologisk balans. Deras rapport Tillväxtens gränser från 1972 varnade för att det så snart som inom en tvåhundraårsperiod kunde bli kris med jordens råvarutillgångar. Samma sak varnade även den svenske professorn i livsmedelsteknik Georg Borgström ( ) 89 för i flera 85 Socialstyrelsen 1998:13: Kärntekniska olyckor och katastrofer med radioaktivt utsläpp, s Grekisk filosof och lärjunge till Sokrates; lärare till Aristoteles. Bra Böckers Lexikon 2000, s Bra Böckers Lexikon 2000, s Bennulf 1994, s Bra Böckers Lexikon 2000, s

29 böcker och artiklar under och 60-talen. Det var dock den amerikanska biologen Rachel Carson ( ) 90 som med sin bok Tyst vår från 1962, gjorde att miljödiskussionerna fick en helt annan dimension, då hotet om förgiftning från diverse bekämpningsmedel blev en av de viktigaste frågorna för miljörörelserna Den svenska miljöfrågan Även fast den svenska miljörörelsen kan anses ha sina rötter i slutet av 1800-talet, då naturen blev en turistattraktion och rekreationskälla för de privilegierade klasserna i samhället och där Svenska Naturskyddsföreningen bildades 1909, dröjde det till 1960-talet innan debatten tog ordentlig fart. Tidigare under 1900-talet hade problematiken kretsat mycket kring föroreningen av luften och vattnet. Nu blev det även i Sverige en vidgad syn på miljöproblemen efter Rachel Carsons uppmärksammade bok och frågor som rörde kvicksilverföroreningar stod högt på dagordningen. Även i massmedierna behandlades ämnet omfattande i slutet av 1960-talet, bland annat med utlåtanden från vetenskapsmän som hade god insikt i kvicksilverproblematiken. Detta ledde till att svenska folket blev uppmärksammade på kvicksilverförgiftad fisk genom massmediernas information 92. Det var inte bara kvicksilverfrågan som fick uppmärksamhet i massmedierna under denna tid. Försurningen av regnet var en aktuell fråga under 1967 och något år senare var det förbuskningen av landskapet samt den planerade utbyggnaden av Vindelälven som stod i blickfånget. Debatten om Vindelälven var också en energifråga och politikernas beslut från 1970 om att lämna Vindelälven orörd med motiveringen att kärnkraften var billigare, kan ses som en symbolisk handling mitt i den svenska kärnkraftsuppbyggnaden i början av 1970-talet. Några år senare skulle detta bli helt annorlunda Kärnkraften i fokus När den svenska kärnkraftsindustrin började byggas upp under och 60- talen, var kritiken inte så stark 93. Det verkar som om det fanns en tilltro hos folket om att politikerna 90 Bra Böckers Lexikon 2000, s Bennulf 1994, s Ibid., s Ibid., s

30 visste vad de gjorde och att det även fanns kunniga tekniker och vetenskapsmän som hade kapacitet att hantera de problem som eventuellt kunde uppstå. Kulmen på denna period kan anses vara riksdagens beslut från åren om att bygga elva nya reaktorer i landet 94. Det var 1973 som läget blev annorlunda eftersom kärnkraftsmotståndet då tog fart. Egentligen hade det börjat redan 1970 då den centerpartistiska riksdagsledamoten Gunilla André ställt frågor som rörde kärnkraftens risker. År 1972 hade en annan centerpartistisk riksdagsledamot, Birgitta Hambraeus, gjort likaledes. Hon var inspirerad av den svenske nobelpristagaren i fysik, professor Hannes Alfvén ( ) 95, vilken hade blivit en stor motståndare till kärnkraften efter sin flyttning till USA 1968, där redan en internationell miljörörelse var engagerad. Han hade försökt göra sin stämma hörd under FN:s miljökonferens i Stockholm 1972, men inte lyckats. Det var kärnkraftens risker han ville upplysa om. Så småningom fick Hambraeus med sig alltfler partimedlemmar mot kärnkraften och i maj 1973 krävde partiledaren Thorbjörn Fälldin att en ingående prövning av kärnkraften skulle genomföras 96. Andrew Jamison har i boken Miljö som politik 97 beskrivit den miljöaktivism som från och med 1960-talet växte fram ur vänsterrörelsens kamratanda och kollektivism. Han menar att man inom miljörörelsen kunde förena både praktiska och utopiska visioner och att det var en blandning av vetenskap, spiritualitet och övrigt samhällsengagemang som gjorde att det blev lockande för aktivister inom vänsterpolitik och befrielserörelser att gå med 98. När Andrew Jamison själv kom till Sverige i början av 1970-talet, där han bland annat var chefredaktör för tidskriften Natur och Samhälle, blev han bekant med genetikern Björn Gillberg. För honom symboliserade Gillberg den svenska varianten av den internationella miljörörelsen eftersom han med sina tidningsartiklar om tillsatser i mat och om genetiska risker, bidrog till att skapa en folkligt förankrad miljöpolitik, vilken sedermera breddades till att omfatta även kärnkraftsfrågan 99. När folkkampanjen mot kärnkraft blev en politisk angelägenhet där centerpartiet och VPK var de stilbildande politiska aktörerna, fanns det alltså en lång internationell bakgrund till den svenska händelseutvecklingen Bennulf 1994, s Hannes Alfvén fick 1970 års nobelpris i fysik. Bra Böckers Lexikon 2000, s Holmberg/Asp 1984, s Jamison Ibid., s Ibid., s Ibid., s

31 Mellan åren 1973 och 1976 inträffade en viktig period i den svenska kärnkraftsfrågan, inte minst på det politiska planet. Efter att centerpartiet tagit ställning mot kärnkraften och när oljekrisen var överstånden, blev tidningarna viktiga förmedlare av energifrågorna och en intensiv process av opinionsbildning ägde rum. De politiska partiernas energipolitiska program utmejslades under den här perioden och resultatet visades 1975, då man skulle lägga fram en energipolitisk plan som sträckte sig tio år framåt. Det var här som det traditionella vänster-högermönstret bröts 101. En partipolitisk splittring uppstod, där centerpartiet med Thorbjörn Fälldin i spetsen och med VPK (vänsterpartiet kommunisterna) på sin sida, plus ett antal miljöorganisationer, kraftigt agerade mot kärnkraften. Samtidigt var såväl moderaterna som folkpartiet liksom socialdemokraterna positivt inställda till kärnkraften, men med variationer inom själva partierna 102. Massmediernas intensiva debatt i energifrågor mellan åren bidrog till att föra diskussionen och medvetandet om såväl kärnkraftens säkerhet som den framtida energiförsörjningen ut bland allmänheten. Tidigare hade detta förbehållits ett fåtal experter och professionella debattörer. Den opinionsbildning som ägde rum kom från massmedierna själva, där tidningen Dagens Nyheter fick en särskilt framträdande roll 103. En betydande position i detta sammanhang kom Dagens Nyheters ledarskribent Olle Alsén att spela. De ledare han författade var många fler än kärnkraftsanhängarnas debattinlägg i tidningen. Dessa debattörer bestod av en relativt jämn fördelning mellan kärnkraftsmotståndare och vice versa. Till förespråkarna kunde man räkna representanter för kraftindustrin medan motståndarna utgjordes av författare, miljövårdsaktivister och andra personer med fria yrken. En uppdelning fanns även mellan de naturvetenskapliga debattörerna, där till exempel Tor Ragnar Gerholm, professor i atomfysik i Stockholm, var förespråkare för kärnkraft medan Karl-Erik Eriksson, professor i fysik vid Göteborgs Universitet, var emot. Även i själva nyhetsbevakningen fick energifrågorna stort utrymme i Dagens Nyheter och det var de negativa sidorna av kärnkraften som betonades mest 104. Således kan detta visa på att massmedierna under de inledande åren av kärnkraftsdebatt var en tämligen självständig aktör vid opinionsbildningen, eftersom de flesta partipolitiska initiativen kom efter massmediernas debatt Holmberg/Asp 1984, s Bennulf 1994, s Holmberg/Asp 1984, s Ibid., s Ibid., s

32 Vid 1976 års riksdagsval fick Sverige sin första borgerliga regering på mer än 40 år. Kärnkraftsfrågan hade varit mycket framträdande under valrörelsen och centerpartiledaren Thorbjörn Fälldin hade redan innan valet fastslagit att han vägrade gå med i en regering som startade flera kärnkraftverk. Socialdemokraterna hade inte något bra utgångsläge inför valet, eftersom cirka en tredjedel av de egna väljarna var motståndare till kärnkraften 106. Under valrörelsens slutspurt vann således centerpartiet många väljare från det socialdemokratiska lägret, vilket bidrog till centerpartiets valframgång 107. Trots att de borgerliga partierna vann valet 1976, blev det inte slut på turerna kring kärnkraften och det ledde så småningom till att Fälldins regering avgick i oktober När kärnkraftsolyckan på Three Mile Island inträffade i mars 1979, ändrade sig socialdemokraterna såtillvida att de nu accepterade centerpartiets och VPK:s tidigare förslag om en folkomröstning i frågan. Moderaterna och folkpartiet fick böja sig inför detta och det beslutades att en folkomröstning i kärnkraftsfrågan skulle äga rum den 23 mars Det fanns tre linjer att välja på i folkomröstningen: Linje 1 företräddes av moderaterna och förespråkade ett ja till kärnkraften och ett fullt utnyttjande av de tolv reaktorer som så småningom beräknades kunna vara i drift. Inga ytterligare kärnkraftverk skulle byggas, men en eventuell avveckling skulle ske med hänsyn till landets energibehov, sysselsättning och välfärd. Linje 2 företräddes av socialdemokraterna och folkpartiet och deras förslag var att man skulle bygga ut kärnkraften till de tolv reaktorer som var planerade, men att man fram till år 2010 skulle ha avvecklat dem. På sätt och vis var både linje 1 och linje 2 förespråkare till kärnkraften och ett av deras argument till respektive ställningstaganden, var att Sverige skulle minska sitt oljeberoende från omvärlden, vilket inte minst oljekrisens följder hade visat. Linje 3, som företräddes av centerpartiet och VPK, ansåg att man omedelbart skulle inleda en avveckling vilken skulle vara avslutad inom tio år. Ingen utbyggnad i enlighet med tidigare planer om tolv reaktorer skulle ske 109. Tillsammans fick linje 1 och 2 58 % av rösterna, medan linje 3 fick 39,1 %. Vid folkomröstningen hade det även funnits blanka valsedlar att använda. Sammantaget betraktades valresultatet som en seger för kärnkraftsanhängarna. Det nya inslaget i den 106 Holmberg/Asp 1984, s Ibid., s Bennulf 1994, s Leijonhufvud 1994, s

33 svenska politiken när det gällde kärnkraftsfrågan var att den hade brutit det traditionella vänster-högermönstret inom blockpolitiken 110. För Norrbottens del slutade omröstningen i stort sett med liknande valresultat som för landet i stort. Endast i Älvsbyns kommun fick linje 3 majoritet med 51 %, mot de 6 % som linje 1 och 41 % som linje 2 fick 111. I kärnkraftsdebatten, som till stor del ägde rum i massmedierna, hade motståndarna tagit fasta på de rön som framkommit om tillväxtens gränser. Man hävdade att kärnkraften som energikälla var livsfarlig och att kommande generationers liv och hälsa riskerades om kärnkraften fortsatte att användas. Den ekonomiska tillväxten var inte värd ett sådant pris, menade de. Ja-sidan åberopade att Sverige genom kärnkraften kunde skaffa sig billig och nödvändig energi samtidigt som man minskade sitt beroende av utländska energikällor 112. Under 1980-talet blev frågor som rörde miljön en partipolitisk angelägenhet. Miljöpartiet bildades 1981, bland annat bestående av kärnkraftsmotståndare från tiden för den svenska folkomröstningen. Inom miljöpartiet ansåg man att det tidigare vänster-högermönstret i politiken inte längre spelade någon roll, utan att det var kärnkrafts- och övriga miljöfrågor som var det viktigaste. En av de största framgångarna för dem kom 1988, då man erövrade en plats i riksdagen 113. Det stora intresse som kärnkraftsfrågorna hade väckt i samband med Harrisburg-olyckan och den efterföljande folkomröstningen i Sverige, dalade något under 1980-talet. I samband med Tjernobyl-olyckan 1986 aktualiserades frågan om kärnkraften igen och flera politiker i ledande ställning gjorde uttalanden om en snabbare avveckling. Den svenska opinionen upprördes av det bristfälliga larmsystem som fanns i Sverige, plus det hemlighetsmakeri som de sovjetiska myndigheterna ägnade sig åt efter Tjernobyl. Dessutom bidrog de reportage som gjordes om de opålitliga östeuropeiska kärnkraftverken till att öka motståndarnas argument. En viktig sak som tycks ha betydelse för opinionsbildning vad gäller kärnkraftens risker för människor och miljö, är frågan om driftsäkerhet Bennulf 1994, s Sveriges Officiella Statistik: Allmänna valen, SCB. 112 Bennulf 1994, s Ibid., s Lundgren 1994: Att deponera kärnavfall. Hot eller lokal utvecklingsmöjlighet?, s Forskningsrapport LTU 1994:08. 32

34 Både efter Harrisburg- och Tjernobylolyckorna skrev Norrbottenspressen flitiga reportage och ledarsidor. Med tanke på att de tre tidningarna Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens- Kuriren och Norrskensflamman representerade olika politiska inriktningar, kan det engagemang och den syn på kärnkraften och miljön som de förmedlade i samband med olyckorna, ge en fingervisning om hur man från de politiska lägren valde att tackla kärnkraftsproblematiken. Först kommer emellertid en översiktlig presentation av Norrbottenspressen att göras, som en introduktion till uppsatsens empiriska del. 4. Presentation av Norrbottenstidningarna Den äldsta av de tre tidningar som ingår i denna undersökning, är Norrbottens-Kuriren. Den blev grundad 1861, som en fortsättning och omgjord variant av Luleå-tidningen Norden. I samband med starten meddelades att tidningen skulle redigeras i en liberal anda och utkomma en gång per vecka. År 1864 tillträdde den skånske faktorn 115 och boktryckaren Nils Petter Isaksson posten som ledare för Norrbottens-Kurirens utgivning och det är också han som betraktas som tidningens egentlige grundare. Det var han som gjorde om tidningsföretaget till ett bolag samt ändrade och förnyade de tekniska rutinerna 116. Från och med 1882 kunde man ge ut Norrbottens-Kuriren två gånger i veckan och från 1896 fyra gånger per vecka. Tidningen blev en dagstidning i november 1904 och gavs ut som middagstidning varje vardag 117. Under andra världskriget inskränktes postförbindelserna och Norrbottens-Kurirens ledning beslöt då att ge ut tidningen två gånger per dag en morgonupplaga och en middagsupplaga. Man räknade med att kunna återgå till den tidigare middagsutgivningen så snart förhållandena tillät, men det blev i stället så att tidningen gavs ut som morgontidning från Numer anges Norrbottens-Kurirens politiska ställning som obunden moderat 119. Tidningen Norrskensflamman grundades i Malmberget Det var Malmbergets Arbetareförening, bildad 1895 i syfte att motverka gruvbolagets allt hårdare villkor, som ansåg att Norrbottens-Kuriren var en arbetarfientlig tidning och att arbetarna behövde ett eget 115 En faktor är en arbetsledare inom grafisk industri. Bonniers Svenska Ordbok 1996, s Moberg 1961, s Ibid., s Ibid., s Bra Böckers Lexikon 2000, s

35 forum. Så småningom bildades tidningen Norrskenet 1904 av J.W. Kramer, som skrev den första ledarsidan i denna nya arbetartidning. Man kunde dock inte behålla namnet Norrskenet eftersom det redan fanns registrerat, så man bytte namn till Norrskensflamman. Tidningen gavs lämpligt nog ut lagom till den 1 maj, med undertiteln 1:a majdemonstrationsblad för Norrbotten. Från 1906 räknas tidningens egentliga födelse, eftersom den då började ges ut regelbundet 120. Norrskensflamman var alltså från början en socialdemokratisk arbetartidning, vilken även propagerade för nykterheten. När socialdemokratiska partiet splittrades 1917 blev tidningen organ för det nybildade vänstersocialistiska partiet 121. Från 1922 räknades den som renodlat kommunistisk eftersom den då hade blivit partiorgan för det nybildade SKP (Sveriges Kommunistiska Parti). En tragisk händelse inträffade 1940, då redaktionsfastigheten i Luleå blev nerbränd av nazistsympatisörer och fem personer omkom. År 1977 blev Norrskensflamman partiorgan för APK (arbetarpartiet kommunisterna), vilka hade splittrats från VPK och som till skillnad från dem var för kärnkraften som energikälla och även uttalat Moskvavänliga i sin politik. Sedan 1990 kallar sig tidningen oberoende socialistisk 122 och sedan 1998 har man även bytt namn till Flamman 123. Den ges numer ut en gång per vecka från Stockholm 124. Efter partisprängningen inom det socialdemokratiska partiet 1917, då många forna socialdemokrater gick över till det nybildade vänstersocialistiska partiet, ansåg de kvarvarande medlemmarna att en egen tidning så snart som möjligt borde startas. Norrskensflamman hade nu blivit partiorgan för vänstersocialisterna och en helt ny arbetartidning i socialdemokratisk anda var därför nödvändig. Planerna på tidningen inleddes i Boden under hösten En av förgrundsgestalterna var I.A. Jakobsson, kommunalnämndsordförande i Boden, vilken kom att bli dess förste ansvarige utgivare 125. I början hade grundarna problem med tryckningen. Man ville att Boden skulle vara utgivningsort, eftersom platsen var en central genomfartsväg för tågtrafik och eftersom det 120 Thunborg 1988, s Folket i Bild 2006: Flamman fyller Arbetarhistoria : för år sedan. 123 Folket i Bild 2006: Flamman fyller Flamman 2008: Prenumeration. 125 Andersson (red.). 1988: Norrlands Största Dagstidning: Från fattig sate till rik drake, s

36 redan gavs ut tre tidningar i Luleå. Men Boden saknade stadsrättigheter och tidningar fick enligt lag inte fick ges ut på orter som saknade sådana. Lösningen blev att trycka ett första provnummer i Stockholm i december 1918 samt det första riktiga numret den 4 januari På nyåret 1919 hade också Boden fått sina stadsrättigheter men nu uppstod i stället problem med att hitta lämpliga lokaler, så tryckningen fortsatte i Stockholm ända fram till hösten. I oktober 1919 kunde Norrländska Socialdemokraten ges ut från ett eget tryckeri i Boden 126. Från och med 1932 blev tidningen utgiven som morgontidning och 1976 flyttades dess lokaler till Luleå, där en modernare teknik för utgivning väntade 127. Efter denna genomgång av tidningarnas historia, är det dags att granska vad och hur de skrev om kärnkraftsolyckorna i Harrisburg 1979 och Tjernobyl I de följande avsnitten kommer förkortningar av tidningarnas namn att användas. Norrbottens-Kuriren kommer att benämnas NK, Norrskensflamman kommer att benämnas med NF medan Norrländska Socialdemokraten förkortas med NSD. 5. Harrisburg Vi måste lära våra barn, att alltid tala sannolikt, så att dom förstår, att det som hände i Harrisburg inte kan hända här. Eftersom det inte ens kunde hända där, vilket hade varit mycket mera sannolikt med tanke på att det var där det hände. 128 Ovanstående citat är hämtat ur avslutningen på Tage Danielssons smått legendariska monolog Om sannolikhet, tillkommen mitt i den svenska turbulensen kring Harrisburgolyckan och den svenska folkomröstningen om kärnkraftens framtid. Trots den fyndigt humoristiska tonen i monologen, finns där också ett stort underliggande allvar; en påminnelse om att vilka beräkningar om olyckors sannolikhet som experterna än gör, så vet ingen när eller var en katastrof kan inträffa. Det här är vad som ledde fram till kärnkraftsolyckan i Harrisburg den 28 mars 1979; en olycka som blev symbolisk för kärnkraftens risker under lång tid framåt. 126 Andersson (red.). 1988: Norrlands Största Dagstidning: Från fattig sate till rik drake, s Ibid., s Danielsson 1979: Om sannolikhet (ur Under Dubbelgöken 1979), s

37 Det började med en liten störning i ett vattenflöde som skulle strömma till en ånggenerator. Någon hade glömt att öppna reservsystemets ventiler, endast en säkerhetsventil öppnade planenligt, men stängdes inte korrekt. De pumpar som drev systemet för nödkylning startade, men blev avstängda av personalen som trodde att kylsystemet var överfullt. Så småningom kom vattentillförseln till ånggeneratorn igång och trycket i reaktorn sjönk. De pumpar som cirkulerade vatten i reaktorhärden blev stoppade av personalen för att de inte skulle förstöras av den ångbildning som skedde. Reaktorhärden blev överhettad och radioaktiva ämnen läckte ut. Det bildades en gasbubbla vilken under flera dygn orsakade problem att kunna kyla reaktorn. Till slut lyckades man dock göra det och en härdsmälta kunde undvikas. Barn och gravida kvinnor fick av myndigheterna rådet att flytta om de bodde inom en radie av 8 km från reaktorn. Evakuering av hela befolkningen övervägdes också Norrländska Socialdemokraten Redan dagen efter olyckan, alltså den 29 mars, finns en liten artikel i NSD som berättar om vad som hänt. Katastroflarm. Läcka i kärnkraftverk 130 kan man läsa på sidan 15. En talesman för den amerikanska kärnenergikommissionen har uttalat sig och menar att det kan vara fråga om den allvarligaste olyckan i sitt slag för USA. Artikeln berättar vidare att det föreligger motstridiga uppgifter om vad som orsakat olyckan samt att några planer på att evakuera befolkningen inte finns. Visserligen har radioaktiv strålning konstaterats utanför kärnkraftverket, men strålningshalten och den läcka som orsakat den anses vara helt under kontroll. Hela anläggningen har utrymts efter olyckan och en talesman för kraftverket kan berätta att ett par av personalen förmodligen fått lättare strålskador innan de hann ut. Artikeln avslutas med ett konstaterande om att olyckan helt säkert kommer att utnyttjas som argument för kärnkraftsmotståndarna i USA, vilka redan förut har kritiserat säkerhetsföreskrifterna. Dessutom har de amerikanska myndigheterna en kort tid innan olyckan stängt flera kraftverk, eftersom de befarades vara alltför instabila för att klara av en jordbävning Forskningsrådsnämnden 1980 (Källa 5): Vad kan vi lära av Harrisburg?, s Norrländska Socialdemokraten den 29 mars 1979, s Ibid. 36

38 Dagen därpå, den 30 mars, har NSD en liten förstasidesnotis som lyder: Hur nära var USA en katastrof? 132 och som inne i tidningen fortsätter med artikeln En hårsmån från första katastrofen 133, där en bild på en ko i förgrunden till Harrisburgreaktorerna pryder reportaget. Artikeln diskuterar bland annat att radioaktivitet beräknas finnas i mjölk som kommer från kor som betat i närområdet samt att den strålning som finns i reaktorbyggnaden är så stark att ingen kan vistas där. Kärnkraftverkets läge på en ö i Susquehannafloden cirka 16 km från staden Harrisburg beskrivs också, plus att kraftverket sedan i december året innan, då produktionen var igång för fullt, haft diverse problem med saker som gått sönder eller krånglat. Den amerikanska kärnkraftinspektionen förväntas reda ut orsakerna till olycksförloppet, men samtidigt betonar myndigheterna att strålningen utanför kärnkraftverket till och med på vissa ställen är svagare än den man får hos tandläkaren när de tar en röntgenplåt 134. I lördagens NSD den 31 mars finns förstasidesrubriken: PS. Katastroflarm i Harrisburg: Reaktorkärnan hotar smälta! 135 och inne i tidningen en artikel med rubriken Barn och kvinnor EVAKUERAS! Radioaktivt vatten ut i floden Ett nytt kraftigt utsläpp av radioaktivitet har skett under fredagen och nu är hela ön Three Mile Island förklarad som katastrofområde. De cirka en miljon människor som bor där uppmanas av myndigheterna att hålla sig inomhus med stängda fönster och ventiler. Massevakuering förbereds, där brandkårerna, civilförsvaret och nationalgardet har högsta beredskap. Barn och gravida kvinnor, vilka är extra känsliga för strålning, har uppmanats att ta sig därifrån 137. På ledarsidan berörs nu olyckan för första gången. Under rubriken Kärnkraftolyckan 138 diskuteras de olika energislagens risker och man menar att denna olycka nu kom som på 132 Norrländska Socialdemokraten den 30 mars 1979, förstasidan. 133 Ibid., s Ibid. 135 Norrländska Socialdemokraten den 31 mars 1979, förstasidan. 136 Ibid., s Ibid. 138 Norrländska Socialdemokraten den 31 mars 1979, s

39 beställning för kärnkraftsmotståndarna. En snedvriden debatt väntas bli ett resultat av det inträffade och artikeln avslutas med att regeringen i nuläget bör hålla huvudet kallt 139. Måndagen den 2 april har dramatiken ökat. USA i skräck för bubblan 140 kan man läsa på NSD:s förstasida. Inne i tidningen har ett helt uppslag ägnats åt olyckan och särskilt åt den gasbubbla som under helgen uppstått inne i kärnkraftverket. Nu hänger det på bubblan 141 står det skrivet med fet stil på sidorna 14 och 15. Reportaget beskriver det bryderi som experterna i USA har för att kunna minska gasbubblans omfång och man beskriver även de alternativ, med tänkbara följder, som står till buds. Annars, heter det, riskerar man en explosion i kraftverket inom ett par dagar. På ledarsidan under rubriken Cynisk Fälldin vill skrämma 142 menar NSD att både centerledaren Thorbjörn Fälldin och VPK-ledaren Lars Werner försöker utnyttja Harrisburgolyckan valtaktiskt och få folk att misstro de svenska kärnkraftverken. Svenska expertutlåtanden har dock klargjort att någon risk liknande vad som hänt i USA inte finns här 143. Tisdagens NSD den 3 april kan berätta om den beredskap som nu finns i USA för att kunna massevakuera befolkningen på Three Mile Island. President Jimmy Carter 144 har besökt det drabbade området för att lugna folket och nu har även gasbubblan börjat minska. Fortfarande råder dock högsta beredskap, bland annat av Röda Korsarbetare som upprättat uppsamlingsplatser i kyrkor, skolor och församlingshus 145. På onsdagen den 4 april har läget stabiliserats ytterligare. Bubblan försvann 146 berättar NSD på sidan 14 samt redogör även där för de svenska diskussioner som nu blossat upp angående de svenska reaktorernas säkerhet 147. Ledarsidan uppmanar under rubriken Försök hålla nerverna i styr 148 folk och 139 Norrländska Socialdemokraten den 31 mars 1979, s Norrländska Socialdemokraten den 2 april 1979, förstasidan. 141 Ibid., s Ibid., s Ibid. 144 USA:s president mellan Född Bra Böckers Lexikon 2000, s Norrländska Socialdemokraten den 3 april 1979, s Norrländska Socialdemokraten den 4 april 1979, s Ibid. 148 Ibid., s

40 politiker från att dra förhastade slutsatser med därpå följande drastiska åtgärder, innan det klarlagts ordentligt vad som inträffade i Harrisburg 149. Den 5 april basunerar så NSD ut på förstasidan: Färdigladdat folket får rösta om kärnkraften 150, eftersom nu socialdemokraterna med Olof Palme i främsta ledet har gått med på en omröstning. Inne i tidningen berättar man att Harrisburgolyckan har varit anledningen till socialdemokraternas ändrade inställning vilken även innefattar en grundlig övervägning om kärnkraftens risker. Här har vi i TV sett gravida kvinnor som evakueras och åldringar som blir utan vård därför att personalen ger sig av 151, menar Palme och konstaterar vidare att ingen kan vara likgiltig efter att ha bevittnat sådant 152. Ledarsidan försvarar under rubriken En konsekvens av USA-olyckan 153 socialdemokraternas omvändning i omröstningsfrågan och menar också att folket nu ska ges chansen att sätta sig in i kärnkraftens risker men även de följder som uppstår om man avvecklar denna energikälla 154. De följande dagarna handlar NSD:s texter mest om den förestående svenska folkomröstningen. Kritik delas ut mot centerpartiet på ledarsidan den 6 april. Ett streck i räkningen 155 lyder rubriken som följs av en text där man anser att socialdemokraterna har ett renare samvete än centern när det gäller kärnkraften, eftersom Fälldin faktiskt gick med på laddning av reaktorer efter att han blivit statsminister Nu kritiserar centern socialdemokraterna för att de tar kärnkraftsolyckan i USA på allvar och därför har ändrat sin inställning 156. Så småningom rapporteras det även om att livet börjar återgå till det normala i Harrisburg. Nu pumpas gasen åter i reaktorn 157 kan man läsa den 9 april, samt på samma sida en artikel som berättar om att de lokala myndigheterna i Harrisburg visat prov på galghumor. De hade under förra veckans kritiska dygn satt upp en lapp till journalisterna, där de påpekat att 149 Norrländska Socialdemokraten den 4 april 1979, s Norrländska Socialdemokraten den 5 april 1979, förstasidan. 151 Ibid., s Ibid. 153 Norrländska Socialdemokraten den 5 april 1979, s Ibid. 155 Norrländska Socialdemokraten den 6 april 1979, s Ibid. 157 Norrländska Socialdemokraten den 9 april 1979, s

41 de folktomma gatorna i staden var helt normalt och inte alls hade med olyckan att göra 158. Samma dag har NSD även gett en halv sidas utrymme åt professor Olle Lindström vid Tekniska Högskolan i Stockholm, som menar att den svenska kärnkraften så snart som möjligt bör stängas och ersättas med inhemska bränslen såsom ved och torv i kombination med ny teknik. Han ställningstagande grundar sig på att kärnkraften bidrar till spridningen av kunskapen om kärnvapentillverkning, plus att människan här rör sig på ett farligt område som hon inte behärskar. I ett vanligt kraftverk som krånglar kan man gå in och reda ut situationen. Det kan man inte i ett kärnkraftverk. Reaktorn i Harrisburg kan inte beträdas på många år, om ens någonsin. 159 säger han i intervjun Norrskensflamman Inte förrän på måndagen den 2 april kan man läsa något i NF om kärnkraftsolyckan i Harrisburg. Kärnkraftindustrin i blåsväder svårt övertyga motståndare 160 står det på sidan 14. Där berättas om att allvarliga konsekvenser för den amerikanska kärnkraftindustrin kan bli ett resultat av olyckan, men också att det trots allt gick att begränsa olyckans omfattning. I artikeln antyds även att här, liksom i andra sammanhang då det gäller USA, har vinstintressen fått gå före säkerheten. Vidare har man på sidan 8 publicerat en del av en riksdagsmotion som APK lämnat in med avseende på den framtida energipolitiken. Där förespråkar man kärnkraften som framtidens bästa energikälla; en energiform som hindrar återgången till det lågenergisamhälle som bidragit till låginkomsttagarnas slit genom tiderna 161. Den 4 april har NF en förstasidesrubrik: Reaktorhaveriet utnyttjas valtaktiskt 162 och inne i tidningen på sidan 24 har APK:s partiordförande Rolf Hagel gjort ett uttalande där han menar att ett lands energiförsörjning inte kan byggas på skräckpropaganda och illusionspolitik 163. Paralleller dras till kol- och oljeindustrin som krävt många arbetares liv och hälsa samt den 158 Norrländska Socialdemokraten den 9 april 1979, s Ibid., s Norrskensflamman den 2 april 1979, s Ibid., s Norrskensflamman den 4 april 1979, förstasidan. 163 Ibid., s

42 miljöförstöring den åstadkommit. Den massmediala hysteri som används i valtaktiska syften avleder nu folks uppmärksamhet från de riktigt stora frågorna, nämligen den kris som det kapitalistiska samhället befinner sig i, neutronbomben och kärnvapenhotet, anser Hagel. Han anser även att hela energisektorn bör överföras till samhällets ägo 164. På sidan 5 finns en liten artikel som berättar att man vid anläggningen i Ringhals följer utvecklingen i USA, eftersom det rör sig om ungefär samma reaktortyper. Någon oro för de svenska anläggningarna känner dock inte driftchefen vid Ringhals, Evert Ericsson, som menar att det som hände i USA är en situation som Sverige inte ska behöva hamna i 165. En helsidesartikel i NF den 5 april, skriven av John Takman, gör ett jämförande perspektiv på Harrisburgolyckan och den uppståndelse den orsakat kontra den tolerans han anser att media visat när det gäller exempelvis Kinas kärnvapenprov. Han menar att krigsgalningarna kan fortsätta med sina förehavanden i lugn och ro, eftersom massmedierna låter dem hållas medan de blåser upp hysteri kring en olycka vars orsaker och förlopp ingen helt säkert ännu har klarlagt 166. Dessutom har NF denna dag i sin ledare Energin och riskerna 167 berört olyckan. Där kritiserar de Dagens Nyheter samt andra tidningar och medier som enligt dem överdriver det hela och drar förhastade slutsatser. Både Thorbjörn Fälldin och Lars Werner får kritik för sina panikslagna uttalanden. Jämförelser görs med andra olyckor, bland annat inom kolgruveindustrin och oljeindustrin, vilka inte alls har fått liknande uppmärksamhet 168. Den 6 april har Alf Lövenborg 169 skrivit en riksdagskrönika under rubriken Offer för masshysteri 170, där han konstaterar att socialdemokraterna var långt ifrån eniga i sin omsvängning till att gå med på en folkomröstning. Han betonar att de som nu tjänar på det spel som enligt honom pågår, är oljekapitalet, som ser stora vinster framför sig samt centerpartiet, vilka ser en politisk vinst hägra. Socialdemokraterna däremot tappar både respekt och valtaktiska fördelar, anser han Norrskensflamman den 4 april 1979, s Ibid., s Norrskensflamman den 5 april 1979, s Ibid., s Ibid. 169 Alf Lövenborg var APK:s vice ordförande mellan , samt chefredaktör för Norrskensflamman mellan och mellan Bra Böckers Lexikon 2000, s Norrskensflamman den 6 april 1979, s Ibid. 41

43 Den 9 april kan NF rapportera Fiasko för motståndare till kärnkraft 172, där det berättas att de demonstrationer som planerats av kärnkraftsmotståndare i USA fått ett pinsamt dåligt deltagande. På sidan 2 tar Marlene Eriksson under rubriken Kärnkraft och profitbegär 173 upp arbetarpartiet kommunisternas ställningstagande avseende kärnkraften, nämligen att den dels ska vara statsägd och dels stå under demokratisk kontroll, så att de nu kända säkerhetsriskerna elimineras. Om man lyckas få kärnkraftsindustrin fri från allt vad profitbegär heter, så kommer den också att bli säker, är hennes slutsats 174. Den 10 april skriver Ingvar Lööv i artikeln Tio dagar som skakat Sverige 175 om den energidebatt som kommer att gå till historien i Sverige och som har sin upprinnelse i Harrisburgolyckan. Han berör även den skräckpropaganda som sprids i medierna och den ändring i åsikter om kärnkraften som främst socialdemokraterna visat prov på. Vidare framför han APK:s krav på att energisektorn ska stå under statlig och demokratisk kontroll, något som tidigare skribenter i NF också betonat 176. Dagen därpå, den 11 april, skriver John Takman om den fara som ligger i profithunger och hemlighetsmakeri när det rör sig om kärnkraft, samt om hur viktig för framtiden denna energikälla är. Vidare citerar han långa stycken ur Frankrikes kommunistiska partis huvudorgan l Humanité, där liknande åsikter framförs, det vill säga att kärnkraften är nödvändig för framtidens utveckling, men att kärnkraftverken ska vara statsägda Norrskensflamman den 9 april 1979, s Ibid., s Ibid. 175 Norrskensflamman den 10 april 1979, s Ibid. 177 Norrskensflamman den 11 april 1979, s

44 5.3. Norrbottens-Kuriren I NK kan man läsa om kärnkraftsolyckan dagen efter att den inträffade. Liksom NSD har man en liten artikel inne i tidningen, där det berättas om att det uppstått en läcka i ett kärnkraftverk, med därpå följande katastroflarm 178. Dagen därefter, den 30 mars, berättar ännu en artikel om att USA nu varit en hårsmån från kärnkatastrof 179. Reportaget berättar vidare om att svag radioaktiv strålning läcker ut från kärnkraftverket i närheten av staden Harrisburg i Pennsylvania, men att ingen människa rapporteras skadad. Den intensiva strålning som uppstått inne i kraftverket hann dock utsätta åtta personer ur personalen för radioaktivitet. Olycksreaktorns läge beskrivs också i reportaget samt att kraftverket, ända sedan det togs i full drift i december 1978, haft tekniska problem. Oenighet råder för närvarande om orsaken till kylsystemets kollaps i reaktorn, vilket uppges vara anledningen till att en stor mängd radioaktivt vatten kunde strömma in i byggnaden. Texten, som till innehållet mycket liknar den som finns i NSD samma dag, berättar även att radioaktivitet förväntas finnas i mjölk från kor som betat i närheten men att strålningen utanför kraftverket på en del ställen faktiskt är svagare än den man får vid en tandläkarröntgen 180. Lördagen den 31 mars finns en liten artikel inne i NK som berättar att Barn och gravida kvinnor har börjat evakueras från katastrofområdet 181. Det var ännu ett kraftigt utsläpp av radioaktivitet under fredagen som har föranlett myndigheterna att uppmana barn i förskoleåldern och gravida kvinnor som bor inom en åttakilometersradie från kraftverket att ta sig därifrån. Det berättas också att hela ön är förklarad som katastrofområde och att de cirka en miljon invånare som bor inom ett avstånd av 16 km från reaktorn ska stanna inomhus och stänga alla fönster och ventiler. Högsta beredskap hålls av civilförsvar, brandkår och nationalgardet 182. Måndagen den 2 april har NK en förstasidesrubrik som lyder Ska bubblan i kärnkraftverket spricka? 183 följd av en text som berättar om att katastrofen kan vara nära i Harrisburg, 178 Norrbottens-Kuriren den 29 mars 1979, s Norrbottens-Kuriren den 30 mars 1979, s Ibid. 181 Norrbottens-Kuriren den 31 mars 1979, s Ibid. 183 Norrbottens-Kuriren den 2 april 1979, förstasidan. 43

45 eftersom den gasbubbla som uppstått kan orsaka en explosion 184. Inne i tidningen har ett helt uppslag ägnats olyckan med rubriken Ska härden smälta? 185 och en text som beskriver att de alternativ som experterna har att välja på för att minska gasbubblans omfång, är att likna med valet mellan pest eller kolera. De olika alternativen beskrivs också, på liknande sätt som i NSD, plus att man även berättar om en demonstration som hållits i Luleå i syfte att få ett omedelbart stopp av de svenska reaktorerna tills Harrisburgolyckan utretts 186. Ledarsidan tar nu upp olyckan för första gången. En måttfull reaktion 187 handlar om att de svenska politikerna än så länge verkar reagera försiktigt på USA-olyckan, men att någonting säkert kommer att hända i säkerhetsfrågorna samt att händelsen inte kommer att passera obemärkt i Sverige 188. Nästa dag, den 3 april, finns också en förstasidesrubrik med anknytning till olyckan. Det är Zeth Larsson som apropå Harrisburgolyckan berättar om det arbete han haft vid reaktorn Ringhals 2, vilken är en kopia av den i Harrisburg: Det var en kuslig miljö 189, konstaterar han. Samtidigt berättas det även att läget i USA förbättrats något och att explosionsrisken har minskat 190. Inne i tidningen handlar en hel sida om kärnkraftsolyckan: har flytt trots Carters maningar 191. En talesman för kärnkraftverket berättar att gasbubblan har minskat och att man vågar känna optimism igen. Även strålningen uppges ha minskat kraftigt. Trots detta har tusentals människor lämnat sina hem, fastän president Jimmy Carter besökt katastrofområdet. På samma sida återfinns även intervjun med el- och värmeteknikern Zeth Larsson, som berättar om den olustkänsla han hade när han befann sig inne i reaktorn Ringhals 2: En kal, nästan kuslig miljö, bemängd med stora kvantiteter radioaktivt damm Den 4 april skriver NK på sidan 8, att SKI inte kan utesluta att en liknande olycka sker i Ringhals, eftersom det rör sig om samma typ av tryckvattenreaktorer som den i Harrisburg. Samtidigt framhåller de svenska experterna att det finns avgörande skillnader dem emellan, 184 Norrbottens-Kuriren den 2 april 1979, förstasidan. 185 Ibid., s Ibid. 187 Ibid., s Ibid. 189 Norrbottens-Kuriren den 3 april 1979, förstasidan. 190 Ibid. 191 Ibid., s Ibid. 44

46 som till exempel gör att en gasbubbla liknande den i Harrisburg inte skulle orsaka samma kritiska förlopp. På sidan berättas nu också att vätgasbubblan inne i kärnkraftverket i Harrisburg så gott som försvunnit, men att den starka strålningen inne i reaktorn förhindrar uppröjningsarbetet. Fjärrstyrda robotar kommer att tas till hjälp, såvida inte anläggningen förseglas av myndigheterna. Radioaktivitet, om än en svag sådan, läcker fortfarande ut från kraftverket 193. På ledarsidan samma dag, under rubriken Svårt för politikerna 194 varnas det för att en känslostorm är på väg att piskas upp och att man måste försöka se det stora perspektivet när det gäller energipolitiken. Det spekuleras också i vad olyckan kan innebära för de politiska partierna i den förestående svenska valrörelsen. Bäst passar nog det inträffade för centern och VPK, tror man, eftersom de nu fått starkare argument för sina kärnkraftsåsikter. Trots att alla partier har kärnkraftsmotståndare i de egna leden, tror NK att socialdemokraterna kan få det mest besvärligt, till och med risk för att partimedlemmar byter parti. Folkpartiet som sitter i regeringsställning och snart ska besluta om laddning av ett par reaktorer, men som dessutom kan hamna under press från danskt håll beträffande Barsebäcks närhet till Köpenhamn, har det heller inte lätt, konstaterar NK. Samtidigt noterar man att moderaterna visserligen har kärnkraftsmotståndare inom partiet, men att partibyte som en konsekvens av oenighet i en enda icke-ideologisk fråga, är mycket ovanligt hos dem 195. Den 5 april har nyheten om socialdemokraternas ändring i folkomröstningsfrågan blivit känd och NK har en förstasidesrubrik som lyder: Vilken s-vändning! Klart med kärnkraftsomröstning 196 och inne i tidningen handlar hela sidan 31 om detta. Ren och skär partitaktik av sossarna 197, menar moderatledaren Gösta Bohman, som i en separat artikel fått komma till tals. Thorbjörn Fälldin å sin sida, förklarar sig nöjd över beslutet, men kräver samtidigt att vidare utbyggnad av kärnkraften stoppas redan nu. Han tror inte att socialdemokraternas ändring har med partitaktik att göra, utan att det beror på ett ökat tryck från fältet. Halva sidan ägnas åt artikeln Lappkast av SAP i energifrågan 198, där man återger socialdemokraternas ja till folkomröstning Norrbottens-Kuriren den 4 april 1979, s Ibid., s Ibid. 196 Norrbottens-Kuriren den 5 april 1979, förstasidan. 197 Ibid., s Ibid. 199 Ibid. 45

47 Inte helt oväntat handlar även ledarsidan den 5 april om detta. Under rubriken Inget energibeslut 200, skriver NK att socialdemokraterna ändrat sig och gått med på en folkomröstning om kärnkraften därför att de inte vill riskera att få kärnkraften som huvudtema i den kommande valrörelsen, så som var fallet Samtidigt försvarar man moderaternas, som man skriver, konsekventa hållning i hela frågan. De har inte en lika uppseendeväckande attityd som socialdemokraterna, men en mer realistisk sådan, eftersom de först vill ha en ordentlig rapport om vad som egentligen gick fel i USA-olyckan. Sedan, om det visar sig att säkerhetsproblemet inte kan hanteras, är de beredda att göra en omvärdering av sina tidigare ståndpunkter 201. Den 6 april berättar en liten artikel på sidan 17 att det var en kombination av tekniska svagheter och den mänskliga faktorn som orsakade Harrisburgolyckan 202. På ledarsidan samma dag konstaterar NK att kärnkraften trots enigheten om folkomröstning kan bli en valfråga. Partierna kommer att bli tvungna att förklara hur de har tänkt göra med sysselsättningen och ekonomin, fastän de inte vet hur energipolitiken, som ju ligger till grund för de förstnämnda, ska utformas. För att kunna säga något om Sveriges framtida energiförsörjning, måste mer fakta kunna uppvisas från Harrisburgolyckan, skriver NK 203. De följande dagarna handlar det mest om folkomröstningen som ska komma. Några mindre artiklar i NK den 7 april berättar om ett stoppat kärnkraftsbygge i den amerikanska delstaten New York, där kärnkraftsolyckan i Harrisburg varit en av anledningarna till stoppet. En annan artikel berättar om att man i Austin i Texas ska folkomrösta om kärnkraftens framtid i staden och att detta är den första omröstning som hålls i USA efter Harrisburgolyckan 204. På måndagen den 9 april kan NK rapportera att kärnkraftsanhängarna vann i Texasvalet samtidigt som tusentals personer demonstrerat mot kärnkraft i olika amerikanska städer. I Belgien har en borgmästare i den lilla staden Huy beordrat ett närbeläget kärnkraftverk att stänga med anledning av att olyckan i USA visat att inga kärnkraftverk är säkra, rapporterar NK vidare Norrbottens-Kuriren den 5 april 1979, s Ibid. 202 Norrbottens-Kuriren den 6 april 1979, s Ibid., s Norrbottens-Kuriren den 7 april 1979, s Norrbottens-Kuriren den 9 april 1979, s

48 Ledarsidan samma dag noterar att det var ett opinionsras för socialdemokraterna strax innan Harrisburgolyckan och att det är misstänkt valtaktik som ligger bakom folkomröstningsvändningen. Förtroendeingivande är det inte, tycker NK, som snarare anser att socialdemokraternas agerande ger intryck av velighet, då de försöker skjuta upp de obehagliga frågorna till efter valet 206. Den 10 april skriver NK på sidan 17, att representanter för den danska regeringen ska få följa SKI:s analys av Harrisburgolyckan, eftersom man från danskt håll är oroade över Barsebäcks närhet till Köpenhamn 207. Ledarsidorna både den och 11 april 209 handlar om den politiska taktik som nu dominerar den svenska debatten och i synnerhet de frågor som handlar om kärnkraft och energipolitik. Fokuseringen har således flyttats från Harrisburgolyckan till den långa debatt om svensk kärnkraft som kom att följa efteråt Analys Med de teorier som tidigare presenterats i form av tidsmässigt, geografiskt och kulturellt avstånd som viktiga faktorer för identifikation hos läsaren, kan NSD:s och NK:s snabba rapportering efter olyckan, tyda på en strävan hos dem att tidigt göra läsarna medvetna om vad som skett. Eftersom NF dröjer med detta några dagar, kan det vara ett tecken på att de inte ville göra nyheten särskilt stor. Med tanke på NF:s inställning till kärnkraften och deras syn på kärnkraftsindustrins brister i kapitalistiska länder, är det inte förvånande att de undviker att skapa stora rubriker kring själva kärnkraften och dess risker, men desto mer ingående väljer att diskutera kärnkraften i förhållande till frågor som de anser vara minst lika viktiga. Andelen förstasidor som handlar om olyckan i varje tidning ser ut som följer: 33 % av NSD:s förstasidor har rubriker om Harrisburg, NK har 25 % och NF har 12,5 %. Det geografiska avståndet till USA är stort och med avseende på hur Sverige och Norrbotten skulle kunna tänkas bli berörda av olyckan, är det inte risken för radioaktivt nedfall som berörs i nyhetsrapportering eller på ledarsidor. Snarare är det risken för att något ska hända med våra egna reaktorer som är den största farhågan, eftersom en av Ringhalsreaktorerna är 206 Norrbottens-Kuriren den 9 april 1979, s Norrbottens-Kuriren den 10 april 1979, s Ibid., s Norrbottens-Kuriren den 11 april 1979, s

49 av ungefär samma modell som den olycksdrabbade. Dock finns en form av kulturell identifikation med det inträffade, eftersom Sverige i likhet med USA tidigt höll sig framme på kärnenergins område. Dessutom är USA ett land i den industrialiserade västvärlden, liksom Sverige och övriga Västeuropa. Det bör inte ha funnits några större svårigheter för en norrbottnisk läsare att identifiera sig med invånarna i Harrisburg. Det går inte att påstå att någon av tidningarna försöker formulera kärnkraften som ett miljöproblem. Närmast kommer i sådana fall NSD med artikeln där Olle Lindström har uttalat sig, och denna artikel kan även ha andra anledningar att publiceras. Eftersom han är motståndare till kärnkraft, kan NSD:s publicering av hans åsikter ses som ett balanserande inslag, då ju socialdemokraterna från ledarhåll varit positivt inställda till kärnkraften. Dessutom kommer denna artikel strax efter att socialdemokraterna ändrat sig beträffande folkomröstningen, så den kan även ses som ett försök att vetenskapliggöra debatten om riskerna, vilket Olof Palme uttryckt som ett önskemål inför folkomröstningen. Den sakliga informationen om olyckornas förlopp håller sig på en rimlig nivå, då ännu ingen utredning gjorts i USA. De rapporter som kommer in blir presenterade på ungefär likadana sätt i NSD och NK, medan NF är den tidning som är mest förtegen om olyckan. Lite spekulationer och dramatik kan man märka både i NSD och NK, som när evakueringen ska beskrivas i NSD och när Ringhalsreaktorns innandöme beskrivs i NK. En tänkbar förklaring till det kan vara att man ville krydda reportagen lite extra och fånga läsarnas uppmärksamhet. De enda konsekvenser av en kärnkraftsolycka som kan bli följden för människor och miljö som tidningarna tar upp, är när NSD och NK redogör för vad som kan hända med mjölken från korna i närområdet, plus att NSD påpekar att barn och gravida är extra känsliga för strålning. De båda tidningarna berättar även vad som kan bli följden av en explosion i en reaktor, men endast med avseende på läget i Harrisburg. Ingen av tidningarna vidareutvecklar varför folk ska stanna inomhus med stängda fönster och ventiler. Detta hade annars varit ett bra tillfälle att informera läsarna om en kärnkraftsolyckas konsekvenser, men så har inte skett. Antingen har tidningarna efter den långa perioden av kärnkraftsdebatt i Sverige förutsatt att läsarna redan vet en hel del om strålningens effekter, eller så har de i sin iver att rapportera om olyckan inte tänkt på att börja från grunden rent informationsmässigt. 48

50 De politiska utspelen är desto fler. Andelen ledarsidor som har anknytning till olyckan i respektive tidning är följande: NSD har 42 %, NK har 50 % medan NF har 12,5 % av ledarsidorna med anknytning till Harrisburg. Eftersom olyckan kommer mitt i den svenska energidebatten, är det inte konstigt att de olika partierna försöker vinna poäng på det inträffade. NSD försöker hålla sig neutrala till en början, förutom att de kritiserar centern och VPK för skrämselpropaganda i valtaktiska syften, men man tar Olof Palme i försvar när beslutet om folkomröstningen är taget. NK tar ställning när man skriver att moderaterna har varit det parti som förlorat minst på uppståndelsen och visat sig mest konsekventa, i motsats till socialdemokraterna vilka framstår som veliga, medan NF passar på att framhålla sin politik, det vill säga APK:s, som den enda hållbara i energifrågan. När nyheten om socialdemokraternas omsvängning i folkomröstningsfrågan blir känd, kan man tydligt se att fokus flyttas från Harrisburg till den inhemska debatten i Sverige. Eftersom 1979 var valår, är det helt naturligt att stämningen blev extra uppskruvad efter Harrisburgolyckan. Detta tillsammans med det faktum att den svenska kärnkraftsdebatten var långt ifrån avslutad när olyckan inträffade, får ses som den rimligaste förklaringen. 6. Tjernobyl Fortfarande ser jag det framför mig: det intensiva, hallonröda skenet, reaktorn var liksom upplyst inifrån. Det var inte en vanlig eldsvåda utan något slags luminiscens. Det var vackert. Jag har aldrig sett något liknande på bio. På kvällen var balkongerna fulla av folk, de som inte hade någon gick till vänner och bekanta. Vi bodde åtta trappor upp och hade fin utsikt. Man bar ut barnen och lyfte upp dem: Titta! Kom ihåg det här! (Nadezjda Petrovna Bygovskaja, evakuerad från Pripjat). 210 Cirka tio mil norr om staden Kiev i Ukraina ligger staden Tjernobyl. Innan kärnkraftsolyckan skedde fanns där en befolkning på ungefär invånare. I samband med att kärnkraftverket började byggas 1977, växte det fram en helt ny liten stad med namnet Pripjat. Den låg bara cirka tre kilometer från kraftverket. När olyckan skedde hade Pripjats befolkning hunnit växa till cirka invånare och beskrevs i en sovjetisk tidskrift som en mönsterstad i en naturskön omgivning 211. Några månader innan olyckan uttalade sig stadens borgmästare apropå närheten till kraftverket: Det är säkrare att jobba i ett kärnkraftverk än att köra bil Aleksijevitj 1997, s Socialstyrelsen 1992: Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986, s Ibid., s

51 Under fredagen den 25 april 1986 hade reaktorblock 4 i Tjernobyl börjat avställas för att genomgå en årlig översyn. På samma gång tänkte man göra ett test som rörde nödströmsförsörjningen. Vid detta prov gick reaktorns effekt ner betydligt mer än vad man hade tänkt sig, vilket medförde att den hamnade i ett instabilt läge. På natten mot lördagen den 26 april klockan försökte personal snabbstoppa reaktorn på manuellt vis. Men detta gick så långsamt att reaktorn i stället skenade. Den kom under någon tiondels sekund upp i en sådan våldsam effekt att en ångexplosion skedde och kastade bort reaktorns lock, som vägde cirka 1000 ton. Därpå inträffade en vätgasexplosion som kastade radioaktivt material långt upp i atmosfären. Betydande delar av tak och ytterväggar till block 4 blev bortsprängda. En kraftig eldsvåda uppstod och brinnande material som var radioaktivt kastades iväg och spred branden till fler platser på området 213. När olyckan inträffade fanns 451 personer i kraftverksområdet, däribland en heltidsbrandkår på 15 personer. När meddelandet om olyckan kommit in till brandstationen inne i Pripjat, ryckte man ut även därifrån med full styrka plus att man begärde hela Tjernobyls brandkår som förstärkning. Ett av brandbefälen har i efterhand berättat att ingen information om strålningsrisken gavs och fastän man var medveten om att det var en allvarlig olycka i ett kärnkraftverk, så var man mer medveten om värmen från elden och de besvär som uppstod från brandröken än om strålningen, som ju inte syns eller märks inledningsvis. De brandmän som arbetade med släckningsarbetet utomhus hade inga mätinstrument för strålning och inga andningsskydd. Några brandmän hade fått så svåra skador att de blev akut strålsjuka. De fördes i omgångar till en specialklinik i Moskva och under de tio första dygnen av maj avled sex stycken av dem 214. Först försökte man kyla reaktorn med vatten och kolsyra. Det misslyckades. Därför släppte man ner cirka 5000 ton sand, lera, bly och andra ämnen över reaktorn från helikoptrar. Den 5 maj hade reaktorbranden upphört och såväl strålning som hetta därifrån hade minskat efter övertäckningen. Nu återstod det omfattande saneringsarbetet samt uppgiften att gjuta in hela reaktorn i en betongsarkofag. Därtill skulle befolkningen inom ett visst område evakueras. Cirka människor hade några veckor efter olyckan blivit evakuerade från de vitryska områden som finns inom 20 mils avstånd från Pripjat. Den befolkning som fanns i Pripjat 213 Socialstyrelsen 1992: Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986, s Ibid., s

52 började evakueras 36 timmar efter olyckan, förutom de cirka 8000 personer som spontant lämnade staden med egna fordon eller liknande. Evakueringen gick snabbt och inom fyra timmar var staden tömd 215. Som en direkt följd av olyckan avled 31 personer, varav två vid branden där endast den ene återfanns 216. Först på kvällen måndagen den 28 april kom ett sex rader kort meddelande om olyckan till massmedia via den sovjetiska nyhetsbyrån Tass. Men vid den tidpunkten hade redan strålningslarm vid det svenska kärnkraftverket i Forsmark indikerat förhöjd radioaktivitet, vars källa experterna lokaliserat till Sovjetunionen Norrländska Socialdemokraten Tisdagens NSD den 29 april 1986 har en förstasidesrubrik som lyder: Giftmoln över Norden. Reaktorkatastrof i Sovjet Inne i tidningen fortsätter det med ett reportage som berättar att det var ett känsligt instrument vid kärnkraftverket i Forsmark som på måndagsmorgonen hade gett utslag om förhöjd radioaktiv strålning från en av de anställda men att man kunnat avskriva att någonting hänt i Sverige. Så småningom hade också Sovjet bekräftat olyckan. De svenska experterna misstänker att det handlar om en allvarlig olycka som inträffat i Tjernobyl och reportaget berättar vidare att man i Sverige kontinuerligt mäter radioaktiviteten för att se om den blir förhöjd 219. Nästa dag möter en stor rubrik NSD:s läsare på förstasidan: 2000 döda evakuerade Hjälp oss! 220. Uppgifter från USA ska ha angett att 2000 människor omkommit till följd av olyckan och de svenska strålskyddsexperterna tror att det kan röra sig om en härdsmälta på grund av den sammansättning som det radioaktiva nedfallet i Sverige har. Nu ber Sovjet om hjälp från andra länder att hantera olyckan och USA har erbjudit både humanitärt och tekniskt bistånd till dem. I Sverige har SKI kontaktats av de sovjetiska myndigheterna, som vill ha hjälp med att få branden i reaktorhärden släckt. Inne i tidningen beskrivs på en skiss hur en härdsmälta går till och där tar man även upp att mjölken från kor 215 Socialstyrelsen 1992: Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986, s Ibid., s Ibid., s Norrländska Socialdemokraten den 29 april 1986, förstasidan. 219 Ibid., s Norrländska Socialdemokraten den 30 april 1986, förstasidan. 51

53 på Gotland har visat sig radioaktiv, men att man från svenskt håll inte vidtagit några åtgärder än så länge 221. Inte heller i Norrbotten råder någon höjd beredskap, vilket en hel sida inne i tidningen handlar om. Norrbotten utom fara 222 har en flygbild på villaområden på Hertsön i Luleå högst upp och berättar att skyddsrum saknas i de flesta villaområden samt att övriga skyddsrum inte är i så bra skick ifall de skulle behövas. Vidare drar man i artikeln upp den enorma arsenal av kärnvapen som finns bland annat på Kolahalvön samt de kärnkraftverk som finns i vår närhet. Med otursamma vindar kan en sådan olycka ge dödliga doser ned till Övertorneå-Haparanda, doser som ger strålsjuka långt ned efter Norrlandskusten 223. Ledarsidan har en liten artikel som påminner läsarna om Det lömska hotet 224 från kärnkraftsutbyggnaden. Det beslut som Sverige fattat angående avvecklingen måste stå fast, skriver NSD 225. Den 2 maj finns ännu en förstasidesrubrik: Bilder från katastrofen. Fullträff för Spotsatelliten En svensk-fransk satellit har levererat bilder till Esrange i Kiruna, som visar hur skadornas omfattning på reaktorbyggnaden i Tjernobyl ser ut. Inne i tidningen berättas det om bilden, som även den visas, om än i något grumligt skick. Samtidigt berättar man att strålningen här hemma i Sverige håller på att minska, men att en ny dusch 227 väntas komma över landet om fyra dagar, då vinden från Ukraina vänder mot nordväst 228. På sidan 13 finns en artikel som berättar att man i Kalix hållit en anti-kärnkraftsdemonstration till följd av olyckan 229. Lördagen den 3 maj finns en liten förstasidesnotis i NSD som lyder: Radioaktiva öar i norr? 230 och på sidan 16 diskuteras det om Norrbotten verkligen har sluppit radioaktivt nedfall, vilket tidigare mätningar i både Luleå och Kiruna har fastslagit. En mineraljägare i Morjärvstrakten har på sitt mineralletningsinstrument hört ett mystiskt knaster 231 när han fört det över marken, något som aldrig tidigare inträffat, enligt honom 232. På sidan Norrländska Socialdemokraten den 30 april 1986, s Ibid., s Ibid. 224 Ibid., s Ibid. 226 Norrländska Socialdemokraten den 2 maj 1986, förstasidan. 227 Ibid., s Ibid. 229 Ibid., s Norrländska Socialdemokraten den 3 maj 1986, förstasidan. 231 Ibid., s Ibid. 52

54 redogörs i artikeln Släpp inte ut mjölkkorna 233 om det radioaktiva läget i Sverige. De högsta värdena finns kring Gävle-Sandviken samt vidare i en triangel mot Västerås och Uppsala. Strålskyddsinstitutet har öppet dygnet runt så att allmänheten ska kunna få svar på sina frågor. Lantbrukarna har blivit varnade för att låta sina mjölkkor beta ute de närmaste 14 dagarna, eftersom en ko betar av tio kvadratmeter gräs för att producera en liter mjölk och det därför kan bli höga halter av radioaktivitet i mjölken. Folk avråds även från att plocka vilda örter och att inte dricka regnvatten 234. På samma sida berättar en liten text om hur man från sovjetiskt håll anser att de västerländska medierna har startat en förtalskampanj mot Sovjet efter olyckan. I den inhemska nyhetsrapporteringen i Sovjet har Tjernobyl-olyckan haft en undanskymd plats alltsedan den blev känd, berättar artikeln 235. NSD:s chefredaktör Lars Lindberg har skrivit ett inlägg på sidan 11, där han ifrågasätter om hundexkrementer anses värre i miljödebatten, än vad en härdsmälta kan vara: Ängsliga hundägare, som plockar hundskit med en plastpåse trädd över handen är en eländig syn. För mig symboliserar den något av miljödebatten i Sverige. Så långt sträcker sig vårt vardagliga miljöintresse att hålla rent i diket. Jag blir numera glad när jag hittar en anarkistisk hundskit, som kan gödsla sommarens ogräs. 236 Lindberg menar att det är dags att se de stora miljöfrågorna; att engagera sig i dem och sluta tro att myndigheterna ska ta hand om alla problem. Det är angeläget att sätta press underifrån mot myndigheter och politikerna, anser han 237. Måndagen den 5 maj har Erik Persson skrivit på ledarsidan om Atomernas sanning 238 och menar i texten att det blir hysteri i massmedia så fort något händer med kärnkraften, men att perspektiv saknas då det gäller den miljöförstöring som sker från kol- och oljekraftverk 239. På annan plats i tidningen berättas det att radioaktiviteten är i sjunkande över hela Sverige och att mjölkkor får släppas ut på vissa orter. Samtidigt planerar bland annat danska kärnkraftsmotståndare, miljöpartiet de gröna och Folkkampanjen mot kärnkraft att belägra kärnkraftverket i Barsebäck, för att få en snabb 233 Norrländska Socialdemokraten den 3 maj 1986, s Ibid. 235 Ibid. 236 Ibid., s Ibid. 238 Norrländska Socialdemokraten den 5 maj 1986, s Ibid. 53

55 stängning där. Miljöpartiets språkrör Birger Schlaug säger: En olycka i Barsebäck med tättbefolkade Köpenhamn och Malmö i närheten, leder till en oändlig katastrof Den 6 maj finns en förstasidesrubrik som lyder: Oron stor efter olyckan. Brist på jod. 241 följt av ett reportage inne i tidningen, som handlar om den oro som småbarnsmammor i Luleå känner efter olyckan. NSD kan på samma sida även berätta att det har blivit efterfrågan på jodtabletter på apoteken, trots att man inte behöver detta i Norrbotten efter olyckan. Något stort lager finns inte hemma på apoteket Lejonet i Luleå, där personalen berättar att endast personer som ska resa till riskområden behöver dessa. Vidare har läkaren Leo Hassler intervjuats om varför det är viktigt med jod efter en kärnkraftsolycka. Eftersom jod upptas i sköldkörteln, kan den radioaktiva jod som sprids efter en kärnkraftsolycka hamna där och på sikt leda till cancer. Om man äter jodtabletter, så mättar de sköldkörtelns behov av jod och förhindrar upptag av den radioaktiva jod som kan finnas 242. På ledarsidan skriver NSD att kärnkraften bör avvecklas i enlighet med folkomröstningsbeslutet och att inget har ändrats i sakfrågan efter olyckan, men att det riktiga i Sveriges avvecklingsplan har bekräftats efter det som skett 243. Ledarsidan den 7 maj konstaterar att Thorbjörn Fälldin nu kommer att få en ny chans i politiken efter olyckan 244 och på sidan 16 redogörs i ett reportage vad den vice premiärministern i Sovjet, Boris Sjtjerbina, sagt under en presskonferens som hållits i Moskva dagen innan. Där framhöll han, förutom att berätta om olycksförloppet vid Tjernobyl, att man i Sovjet tänker fortsätta med sitt planerade kärnkraftsprogram. Längre ner på sidan finns artikeln En olycka här och det börjar brinna i knutarna 245, där en ritning över Europa visar hur många reaktorer som finns inom en radie av Tjernobyl-mått eller mindre från Sverige 246. Den 9 maj berättar förstasidesrubriken Oron sprider sig. Flykt från Kiev 247 att alltfler människor söker sig bort från staden Kiev, som ligger 13 kilometer söder om Tjernobyl, på grund av rädsla för strålningen. Inne tidningen berättar ett reportage att barnfamiljer försöker resa bort från staden och att man fortfarande har problem i Tjernobyl 240 Norrländska Socialdemokraten den 5 maj 1986, s Norrländska Socialdemokraten den 6 maj 1986, förstasidan. 242 Ibid., s Ibid., s Norrländska Socialdemokraten den 7 maj 1986, s Ibid., s Ibid. 247 Norrländska Socialdemokraten den 9 maj 1986, förstasidan. 54

56 med att få läget att stabilisera sig. Ett amerikanskt läkarteam som rest till Moskva för att bistå sina sovjetiska kollegor har uppgett att två benmärgstransplantationer per dag utförs på de värst drabbade från olycksområdet. Tio personer ska redan vara opererade medan ytterligare 23 personer väntar på sin tur. I Sverige fortgår mätningar av strålningen, vilken dock inte inger någon oro. Samtidigt har den svenske generaldirektören för IAEA, Hans Blix, besökt kärnkraftsområdet i Tjernobyl och kunnat konstatera att det fortfarande kommer rök från reaktorhärden 248. På sidan 15 berättar NSD om hur importfrågan kommer att lösas när det gäller frukt, grönt och andra livsmedel från länder som ligger närmare olycksområdet än Sverige. Regelbundna kontroller ska göras vid gränserna och därmed förhindra att livsmedel med otillåtet höga halter av radioaktivitet kommer ut i butikerna. På sidan diskuteras även hur den svenska regeringen ska hantera frågan om Barsebäck, eftersom danska myndigheter nu trycker hårt på en avveckling där 249. Lördagen den 10 maj har NSD på förstasidan en rubrik som lyder: Upprop mot kärnkraften 250 och som inne i tidningen vidareutvecklas med att berätta om Kalix-uppropet mot kärnkraft, som gått ut över hela landet med krav på ett snabbstopp av kärnkraften. Riskerna är alltför stora och två allvarliga olyckor har redan inträffat med bara några års mellanrum, menar de. Ett annat reportage på samma sida berättar att de sovjetiska myndigheterna har tidigarelagt sommarlovet för skolbarnen i Kiev, så att de ska ges chansen att komma bort från staden. Ännu en liten artikel återger vad den svenske läkaren, professor Gösta Arturson, berättar om hur benmärgen kan skadas vid kärnkraftsolyckor 251. Ledarsidans rubrik Avveckla men med förnuft! 252 citerar Linje 2:s slogan från kärnkraftsomröstningen och handlar mycket riktigt om att det svenska omröstningsbeslutet bör stå fast. Anledningen till det är att de svenska reaktorerna anses så oerhört mycket säkrare än de sovjetiska, vilka har kritiserats för slarv och svagheter i konstruktionen. Slutsatsen är således att främst de sovjetiska kärnkraftverken måste göras säkrare Norrländska Socialdemokraten den 9 maj 1986, s Ibid., s Norrländska Socialdemokraten den 10 maj 1986, förstasidan. 251 Ibid., s Ibid. s Ibid. 55

57 6.2. Norrskensflamman Den 30 april börjar NF skriva om olyckan. På förstasidan finns rubriken Trots olyckan i Tjernobyl: Kärnvapenhotet största risken 254 och inne i tidningen ägnas nästan ett helt uppslag åt vad som skett. I en artikel redogör Veikko Keteli om olycksförloppet och om hur många invånare, cirka två miljoner, som bor i Kievområdet. Han betonar att USA har haft långt större problem med sina kärnkraftsreaktorer än vad Sovjetunionen haft genom tiderna, något som kan vara nyttigt att påminnas om idag, då västmedia skapar hysteri kring olyckan 255. I en annan artikel strax intill försvarar John Takman de sovjetiska kärnkraftverkens säkerhet och menar att den inte är eftersatt. Han gör jämförelser med koloch oljeindustrin och framhåller att kärnkraften som energikälla är mycket säkrare än dem. Ett par mindre reportage på samma sida berättar att den radioaktiva strålning som kommit in över Norden inte är hälsovådlig samt att livet fortgår som vanligt i staden Kiev 256. Ledarsidan handlar också om Tjernobyl. Där kritiserar man att de sovjetiska myndigheterna hemlighöll olyckan i över ett dygn, vilket har bidragit till de spekulationer om dödsoffer och radioaktivt nedfall som förekommit. Samtidigt betonar man sin, det vill säga APK:s, ståndpunkt i kärnkraftsfrågan, nämligen att vare sig Harrisburg eller Tjernobyl har ändrat deras inställning. Kärnkraften är för dem den bästa energikällan inför framtiden, när den används för att skapa ljus och värme, för att driva maskiner och fabriker 257, men inte när den används i form av kärnvapen 258. Den 2 maj finns ännu en förstasidesrubrik: Allt görs för att begränsa skadorna 259 och som på sista sidan fortsätter med en rapport från Veikko Keteli i Moskva, som kan berätta att de radioaktiva utsläppen från olycksreaktorn är under kontroll tack vare de många experter som tillkallats till Tjernobyl. Samtidigt konstaterar han att de spekulationer kring olyckan som skett till stor del härstammar från USA:s försvarsdepartement. De använder olyckan till att sprida anti-sovjetiska stämningar, menar han Norrskensflamman den 30 april 1986, förstasidan. 255 Ibid., s Ibid., s Ibid., s Ibid. 259 Norrskensflamman den 2 maj 1986, förstasidan. 260 Ibid., sista sidan. 56

58 Måndagen den 5 maj har NF en stor förstasidesrubrik som lyder: Tjernobyl-olyckan utnyttjas i antisovjetisk kampanj 261 och på sista sidan berättar Veikko Keteli än en gång om hur turister, studenter och arbetare från andra länder har tvångsevakuerats från Sovjet trots att de befunnit sig långt från olycksplatsen. Ett engelskt flygbolag som kommit till Sovjet för att hämta hem engelska medborgare, ska ha tvingat resenärerna att lämna ifrån sig sina kläder och ta på sig speciella kläder som de haft med. Den sovjetiska TV:n har intervjuat personer, som känt sig kränkta eftersom de blivit behandlade som pestsmittade 262. I Kiev har stora cykeltävlingar hållits den senaste veckan och där är folk oförstående till den bild som målats upp i väst 263. På ledarsidan fördömer man skarpt den Joseph Goebbels 264 -metod som andra medier använder i anti-sovjetiska syften, nämligen att man ska upprepa en lögn tillräckligt många gånger, så blir den trodd. 265 Härmed vill NF slå fast att inget har ändrats vad beträffar APK:s inställning till användande av den fredliga kärnenergin 266. Den 6 maj finns ännu en ledarsida som berör olyckan. Under rubriken Kärnkraft eller inte 267 tar man upp en Sifo 268 -mätning som gjorts på beställning av TV-Aktuellt och som ska ha visat att mer än hälften av Sveriges invånare nu är emot kärnkraft. Denna undersökning är missvisande, menar NF, eftersom den gjordes precis under de mest hysteriska dagarna efter att olyckan blev känd. Samtidigt påpekar man att även detta får ses som ny arsenal i den ständiga förtalskampanjen mot det första socialistiska landet i världen Den 7 maj kan man läsa följande förstasidesrubrik i NF: Tjernobylolyckan. Rapport om det skedda. 270 och lite längre ner på sidan en fortsättningsrubrik som lyder och hur det utnyttjas 271. Ett helt uppslag inne i tidningen ägnas nu den massmediala kampanj som man menar har satts igång i anti-sovjetiskt syfte. Artikeln, skriven av Arvid Rundberg, ger exempel på de stora och vilseledande rubriker som tidningar fyllts av efter olyckan. Rundberg menar även att kärnkraftskatastrofen också är en katastrof för massmedias trovärdighet, eftersom Tjernobyl-olyckan utnyttjas för att bevisa hur stort hemlighetsmakeri det finns i öst. 261 Norrskensflamman den 5 maj 1986, förstasidan. 262 Ibid., sista sidan. 263 Ibid. 264 Joseph Goebbels ( ) var en av Adolf Hitlers närmaste män i egenskap av propagandaminister i Nazityskland. Bra Böckers Lexikon 2000, s Norrskensflamman den 5 maj 1986, s Ibid. 267 Norrskensflamman den 6 maj 1986, s Sifo är en förkortning för Svenska Institutet för opinionsundersökningar och grundades Bra Böckers Lexikon 2000, s Norrskensflamman den 6 maj 1986, s Norrskensflamman den 7 maj 1986, förstasidan. 271 Ibid. 57

59 Han drar vidare upp att den radioaktivitet som ständigt har läckt ut från den krånglande reaktorn i Windscale i England, inte alls skapar samma rubriker i media: Kapitalistisk radioaktivitet är tydligen ofarlig i jämförelse med socialistisk På sista sidan kan Veikko Keteli i sin Moskva-rapportering berätta att läget fortfarande är komplicerat i Tjernobyl, men att alltfler detaljer om olyckan nu börjar publiceras. Detta kan betraktas som ett tecken på att man börjar få ordning på saker och ting kring olycksplatsen, menar han. Vid den presskonferens som de sovjetiska myndigheterna höll på tisdagseftermiddagen den 6 maj, framkom flera uppgifter om olyckan Norrbottens-Kuriren NK har, liksom NSD, en förstasidesrubrik den 29 april. Radioaktivitet över Sverige. Olycka i sovjetiskt kärnkraftverk. 274 står att läsa. Inne i tidningen fortsätter reportaget, som berättar om hur de anställda vid kärnkraftverket i Forsmark fått evakueras under gårdagen, då förhöjd strålning hade uppmätts kring anläggningen. Senare under dagen hade det konstaterats att ingen olycka skett här hemmavid och att radioaktiviteten kom från ett kärnkraftverk i Tjernobyl i Sovjetunionen. Reportaget berättar även att experterna bedömer den strålning som finns i Sverige som ofarlig för människor och djur 275. Nästa dag trappas nyhetsläget upp. Värsta olyckan i kärnkraftens historia 276 berättar om de olika uppgifter som inkommit om antalet dödsoffer, vilket varierar från två personer till amerikanska källors 2000 personer. Den ryska radion ska ha använt ordet katastrof 277 i sin nyhetssändning och i Norrbotten tas regelbundna och täta prover för att mäta halten av radioaktivitet 278. På sidan 17 brer en stor rubrik ut sig högst upp: Allt tyder på härdsmälta. Värsta olyckan någonsin Där berättas även om de olika uppgifter som de sovjetiska respektive amerikanska nyhetsbyråerna uppgett. Man beskriver också hur en härdsmälta, 272 Norrskensflamman den 7 maj 1986, s Ibid., sista sidan. 274 Norrbottens-Kuriren den 29 april 1986, förstasidan. 275 Ibid., s Norrbottens-Kuriren den 30 april 1986, förstasidan. 277 Ibid. 278 Ibid. 279 Ibid., s

60 kärnkraftens absoluta mardröm 280, går till samt att den strålning som finns i området kring Tjernobyl kan vara så hög att den är direkt dödlig. I Norrbotten har SGAB (Sveriges Geologiska AB) gjort mätningar, men dessa visar ingen förhöjd radioaktivitet. Däremot har mjölken från gotländska kor uppvisat något förhöjda värden 281. På ledarsidan denna dag skriver NK att det stora faromomentet i globala säkerhetsförbättringar är de totalitära staterna, av vilka Sovjet nu har visat sina brister. Det är bara att konstatera att där finns inte den respekt för människoliv som allt säkerhetsarbete, vad det än gäller, måste utgå från. 282, skriver NK och menar även att omvärlden vet mer om olyckan än det sovjetiska folket. En debatt väntas komma om kärnkraftens risker och säkerhet och NK menar vidare att inget i världen är riskfritt. Det viktiga är, enligt NK, att det internationella säkerhetsutbytet utvecklas 283. Den 2 maj är det satellitbilden som fotograferats av Landsat 5 och som tagits ner vid Esrange i Kiruna som är den stora nyheten. Rubriken på NK:s förstasida lyder: Kärnkraftskatastrofen i Sovjet: Satellitbilder i centrum för världens intresse 284. I tidningsreportaget visas den ganska suddiga bilden, som är tagen på 700 kilometers höjd över Tjernobyl. De som tolkat bildmaterialet säger att de har noterat temperaturhöjningar över kraftverket, men att de inte kan säga om det rör sig om en härdsmälta 285. En mindre artikel intill berättar att alla barn i Polen som är under 16 år har fått jodtabletter för att förebygga strålskador och i en ännu mindre artikel på samma sida berättas att riksdagsman Per-Ola Eriksson från Gammelstad kräver att Sverige ser över sin beredskap i Norrbotten med tanke på närheten till Sovjets kärnkraftverk utanför Murmansk 286. På sidan 8 redogörs för strålningen över Sverige och man konstaterar att den avtar. Dock väntas den kunna öka igen om några dagar, då vindarna vänder mot norr 287. Vidare berättas det från första maj-firandet i Moskva, att man inte kunde märka något av Tjernobyl-olyckan där, men att det vanliga lovordandet av den fredliga kärnkraften var borta 288. Ledarsidan har 280 Norrbottens-Kuriren den 30 april 1986, s Ibid. 282 Ibid., s Ibid. 284 Norrbottens-Kuriren den 2 maj 1986, förstasidan. 285 Ibid., s Ibid. 287 Norrbottens-Kuriren den 2 maj 1986, s Ibid., s

61 rubriken Sovjet inför vägval 289 och kritiserar den bristfälliga information som Sovjet har kommit med efter olyckan. Även Sovjetunionen behöver det internationella samarbetet när det gäller forskning och vetenskap, anser man, och pekar även på det faktum att de experter som finns i övriga världen måste lägga pussel utan tillgång till de viktigaste originalbitarna I lördagstidningen den 3 maj finns ett reportage som återger den knapphändiga informationsförmedling som sker i Sovjet, men det berättas att alltfler Moskvabor nu känner till olyckan. Trots detta så vet inte omvärlden hur det är ställt i själva olycksområdet. Uppgifter därifrån hamnar endast hos den högsta ledningen i Sovjet. Det rapporteras emellertid att olycksreaktorn har blivit avstängd. Från USA:s håll menar man att de radioaktiva utsläppen fortsätter från kraftverket och att de nu hotar att förstöra delar av Ukrainas jordbruksområden. I Polen ska radioaktiviteten ha sjunkit, meddelas det. Däremot har inte de polska experterna uppgett några exakta rapporteringar om vad de uppmätt, varför brittiska och kanadensiska diplomater inte helt litat på dem 291. På nästa sida finns ett reportage som handlar om den amerikanske specialisten på benmärgstransplantationer, Robert Gale, som på eget initiativ flugit till Moskva för att hjälpa de sovjetiska läkarna. I detta reportage nämns också att radioaktiviteten i Västtyskland befaras nå kritiska höjder 292 och att föräldrar i Bayern rekommenderas att noga tvätta sina barn när de varit ute och lekt. Hemma i Sverige varnar SSI bönderna för att släppa ut sina kor på bete de närmaste 14 dagarna 293. Den 5 maj finns en helsida inne i NK som handlar om kärnkraftsolyckans följder. Det är den skärpta kontrollen av livsmedel från en rad öststatsländer som många västeuropeiska länder infört som är det nya, samtidigt som livsmedelsverket i Sverige får kritik från tullen i Malmö och växtinspektionen i Helsingborg därför att de inte blivit informerade om vilka grönsaker från vilka länder som är oacceptabla att importera från just nu. Radioaktiviteten anges ha sjunkit på flera håll i Europa, men på platser där det har regnat, ökar strålningen i marken. En liten notis på samma sida berättar om att Hans Blix, chefen för IAEA, ska besöka Moskva för att få mer information 294. På sidan 16 berättas om den aktion mot Barsebäck som miljöpartiet 289 Norrbottens-Kuriren den 2 maj 1986, s Ibid. 291 Norrbottens-Kuriren den 3 maj 1986, s Ibid., s Ibid. 294 Norrbottens-Kuriren den 5 maj 1986, s

62 tillsammans med Folkkampanjen mot kärnkraft och danska kärnkraftsmotståndare planerar att göra 295, och på annan plats i tidningen redogörs för den Sifo-undersökning som på beställning av TV-Aktuellt genomförts och som visat att cirka 60 procent av svenska folket är emot kärnkraften. Motståndet ska enligt dessa uppgifter vara större hos kvinnorna 296. Ledarsidan tar under rubriken Sovjetiska dimmoln 297 upp den moteld som Sovjet anlagt mot västmedia när de kritiserar alla de spekulationer som förekommit i väst. Spekulationerna beror just på den tystnad som funnits från sovjetiskt håll, menar NK, och nu börjar även omvärlden misstänka att inte ens Michail Gorbatjov 298 och de övriga i sovjetledningen visste om olyckan förrän utländska rapporter kom in i landet 299. Dagen därpå, den 6 maj, rapporterar NK om att den minskade strålningen gör att korna i nästan hela Sverige kan släppas ut på vårbete, men att de västtyska myndigheterna har funderingar på att stämma Sovjetunionen och kräva skadestånd på grund av den inverkan som Tjernobyl-olyckan medfört på det västtyska samhället. I Norrbotten uppges strålningsmätningarna trappas ner, då inga utslag har visat någon förhöjd radioaktivitet, berättar en liten notis 300. Ledarsidan har rubriken Energidebatt över nästa val 301 och behandlar bland annat den Sifo-mätning som tidigare berättats om. Eftersom Tjernobylolyckan var så mycket allvarligare och dessutom skedde mycket närmare Sverige, är det inte så konstigt om det påverkar opinionen, är den slutsats man drar. Att kärnkraften kommer att vara ett omdebatterat ämne länge än, särskilt som inga godtagbara alternativ presenterats som ersättning vid en avveckling, är något som NK här slår fast 302. Den 7 maj berättar NK om den presskonferens som hållits i Moskva dagen innan, där de sovjetiska myndigheterna berättade mer om olyckan och samtidigt framhöll att de varit helt ärliga med den information de tidigare gett. Den vice utrikesministern Anatolij Kovalev ska ha uppgett att strålningen nu är så låg i den byggnad där explosionen skedde, att 150 tekniker 295 Norrbottens-Kuriren den 5 maj 1986, s Ibid., s Ibid., s Michail Gorbatjov, född 1931, kommunistiska partiets generalsekreterare i Sovjet , Sovjets förste president Känd för att ha infört glasnost (ökad press- och informationsfrihet) och perestrojka (omfattande ekonomiska reformer) i det sovjetiska samhället. Bra Böckers Lexikon 2000, s Norrbottens-Kuriren den 5 maj 1986, s Norrbottens-Kuriren den 6 maj 1986, s Ibid., s Ibid. 61

63 utan risk kan vistas där 303. Ledarsidan konstaterar att Thorbjörn Fälldin och centerpartiet nu tar chansen att utnyttja känsloläget till att engagera folk mot kärnkraften, men att centern, liksom övriga partier, inte har några vettiga alternativ 304. En förstasidesrubrik dyker upp igen den 9 maj. Kärnkraftsreaktorn fortfarande i brand 305 och på sidan 12 berättas om läget i Tjernobyl, där reaktorhärden fortfarande pyr. Hans Blix har varit på besök i Tjernobyl och även han sett att det ännu brinner i kraftverket. En liten notis strax intill berättar att tio personer fått benmärgstransplantationer efter olyckan och att 23 personer står på tur 306. Ledarsidan handlar om hur den inhemska politiska energidebatten kommer att bli i Sverige efter olyckan och man noterar att den socialdemokratiska regeringen kan få det bekymmersamt om kärnkraften ska bli en valfråga år 1988, då nästa riksdagsval hålls 307. Lördagens NK har en förstasidesrubrik som handlar om den kampanj man dragit igång i Kalix mot kärnkraften. Stoppa kärnkraften Nu! 308 kommer att bli deras slagord och de har redan fått gensvar i bland annat Stockholm och Göteborg 309. Inne i tidningen finns ett reportage om Kalix-uppropet, vars initiativtagare menar att ingen kommer att behöva vare sig svälta eller frysa om man avvecklar all kärnkraft redan nu. Ett annat reportage kan berätta att barnen i Kiev fått tio dagar tidigare sommarlov, så att de ges möjlighet att resa bort från området. Samtidigt har Hans Blix fått en första rapport från sovjetiska experter om hur olyckan gått till, vilken presenteras i korta ordalag på samma sida 310. Dessutom har VD:n för Mejeriernas Riksförening i Sverige uttalat sig och han menar att beslutet att låta mjölkkorna stanna inne tills den radioaktiva strålningen har minskat, är klokt Analys När tidningsreportagen om Tjernobyl-olyckan börjar dyka upp, märker man genast att NSD och NK har ganska likartade rapporter. Det tidsmässiga avståndet till olyckan har hunnit bli 303 Norrbottens-Kuriren den 7 maj 1986, s Ibid., s Norrbottens-Kuriren den 9 maj 1986, förstasidan. 306 Ibid., s Ibid., s Norrbottens-Kuriren den 10 maj 1986, förstasidan. 309 Ibid. 310 Ibid., s Ibid., s

64 tre dygn innan NSD:s och NK:s första reportage publiceras, förklarligt nog eftersom ingen visste någonting förrän sent på måndagen den 28 april. Så fort man får klart för sig att det har skett en allvarlig kärnkraftsolycka i Sovjetunionen, blir man också angelägen att rapportera om ifall Sverige och Norrbotten utsatts för strålning. Här ser man alltså klart sambandet mellan den geografiska närheten till olyckan och den nyhetsrapportering som publiceras. Eftersom kärnkraftsolyckan har skett i Sovjetunionen, kan det kulturella avståndet till Sverige och Norrbotten betraktas som större, än vad som var fallet vid Harrisburg-olyckan. Detta därför att olyckan skedde i Sovjetunionen, där västländerna inte har haft någon större insyn. Det intrycket förstärks ytterligare, då olyckan rapporteras till omvärlden så sent och som sedermera leder till en rad spekulationer. NF börjar rapportera en dag senare än de båda andra tidningarna, men då skriver man å andra sidan ganska ingående både om olyckan, om strålningen över Norden men också om att man inte tycker om hemlighållandet av information från Sovjet. Kärnkraften i sig försvaras dock från första början, liksom den sovjetiska säkerheten. Redan nu börjar NF angripa USA vad gäller deras kärnkraft och deras vilja att skapa anti-sovjetism. NF skiljer sig från de övriga tidningarna en aning i den tidsmässiga rapporteringen, men i det kulturella hänseendet kan de sägas stå närmare Sovjetunionen, eftersom de identifierar sig med dem och försvarar deras politik. Andelen förstasidor i varje tidning som handlar om Tjernobyl-olyckan ser ut på följande sätt: NSD har 78 %, NK har 55,5 % och NF har 80 %. Om någon av tidningarna skulle försöka formulera kärnkraften som ett miljöproblem, kommer nog NSD närmast. Man har reportage både om närheten till Kolahalvöns kärnvapenoch kärnkraftsarsenal, den norrbottniska beredskapen och om småbarnsföräldrars oro för kommande generationer. Dessutom gör chefredaktören Lars Lindberg en tydlig markering när han skriver sitt eget inlägg om miljödebattens låga profil. En tänkbar förklaring kan vara att NSD vill göra läsarna medvetna om den geografiska närheten till andra kärnkraftverk och på så sätt starta en miljödebatt med utgångspunkt från detta. Huruvida tidningarna håller sig till fakta vid reportagen från olyckan är tveksamt. Visst rapporterar de i enlighet med de uppgifter som kommer, men det färgas och spekuleras en hel del. Minst spekulationer ägnar sig NF åt, troligen därför att de inte vill dramatisera upp de anti-sovjetiska stämningar som de i sin tur anklagar de andra nyhetsmedierna för att vilja sprida. Det är faktiskt NSD som håller sig framme även här, med den stora rubriken om 63

65 tusentals döda som man publicerar på valborgsmässoaftonen, samt den antydan om förödelse i Norrland som man tar upp när man diskuterar närheten till Kolahalvön. Dessutom spekuleras det om radioaktivitet och om mystiskt knastrande ljud i de norrbottniska skogarna, samt en stor rubrik där man berättar att folk flyr från Kiev. En förklaring till att NSD tar i så mycket kan vara att de vill få igång ett medvetande hos folket i Norrbotten om att vi faktiskt kan råka ut för betydande radioaktivt nedfall och att vi i sådana fall måste vara beredda. De konsekvenser som kan bli en kärnkraftsolyckas följder för människor och miljö, beskrivs i NSD när man berättar om mjölkkornas betesvanor och den betydelse detta har för eventuell radioaktiv mjölk, när man berättar om övriga livsmedel och den risk som finns för viss importerad mat, när man intervjuar läkaren Hassler om jodtabletters nödvändighet och när man redogör för hur benmärgen påverkas av strålning. Det förekommer dock ingen heltäckande redovisning om följderna, mest sporadiska inlägg som har anknytning till den oro allmänheten känner eller till de rapporter som kommer från Tjernobyl. NK har liknande inlägg, om än i något mindre omfattning än NSD, medan NF på detta stadium har ännu mindre redogörelser för en kärnkraftsolyckas konsekvenser. Rimligtvis kan man tänka sig att tidningarna har fullt upp att ta tillvara de nyheter som kommer in och då passar på att göra mer ingående redogörelser för de av konsekvenserna som bedöms ha störst nyhetsvärde för allmänheten med tanke på det geografiska avståndet till olycksplatsen och de följder som närmast berör Norrbotten och övriga Sverige. Vad gäller de politiska utspelen, syns de tydligt i både NF och NK. Där intas positionerna omgående, med NF som försvarare av Sovjetunionen och socialismen, inklusive den energipolitik som förs med kärnkraften som framtidens energikälla. Samtidigt går man till hårt angrepp mot de kapitalistiska ländernas energipolitik och den ringa uppmärksamhet som de menar att västländernas kärnkraftsolyckor har fått. NK passar på att kritisera inte bara det dröjsmål som skett vid rapporteringen om olyckan, utan även hela det totalitära systemet som enligt dem inte tar hänsyn till människors liv. NSD vill i sina kommentarer slå fast att folkomröstningsbeslutet från 1980 var det enda rätta eftersom en avveckling i Sverige inte är möjlig nu, medan NK förutspår kommande problem för den socialdemokratiska regeringen, eftersom ännu en kärnkraftsdebatt kan stå för dörren. De politiska utspelen utgör ingen större överraskning, eftersom de följer tidningarnas politiska profilering. Framhållas kan möjligen, att NF kritiserar Sovjet för den avsaknad av information som fanns inledningsvis, trots att de 64

66 solidariserar sig med deras politik. Andelen ledarsidor som har anknytning till Tjernobylolyckan i respektive tidning ser ut som följer: NSD 55,5 %, NK 67 % och NF 60 %. Kan man då märka en förändring i tidningarnas sätt att skriva om man jämför tidningsartiklarna från Harrisburg-olyckan 1979 med Tjernobyl-olyckan 1986? Naturligtvis skiljer sig texterna åt mellan dessa båda händelser. Det bör i sammanhanget framhållas att Tjernobyl-olyckan verkligen var en katastrof, som fick konsekvenser för mycket lång tid framåt. Den skedde också på mycket närmare håll till Sverige än vad Harrisburg gjorde, så den tankeställare den utgjorde med avseende på Sveriges och Norrbottens utsatthet vid liknande olyckor, var påtaglig. Både de täta rapporteringarna om strålningen i Norrbotten samt de spekulationer som främst NSD ägnade sig åt, visar på en oro för närheten till olycksplatsen. Vid tidpunkten för Harrisburg-olyckan pågick den svenska kärnkraftsdebatten för fullt. Många av tidningarnas texter handlade den gången om folkomröstningen som skulle ske. När Tjernobyl-olyckan inträffade verkar det som om tidningarna till en början inte riktigt kunde hitta sin linje. Yrvaket blandade de fakta och spekulationer med politiska slagord medan det dag för dag gick upp för världen hur olyckan i Tjernobyl verkligen hade gått till. Med tanke på detta, kan det än en gång understrykas, att den tidsmässiga avgränsningen i denna uppsats utgör ett hinder för en bredare analys av tidningarnas sätt att handskas med dessa olyckor, vilka var långt ifrån färdigdebatterade vid de datum då denna studie avslutats. 7. Sammanfattande diskussion Ambitionen med denna uppsats har varit att undersöka Norrländska Socialdemokratens, Norrskensflammans och Norrbottens-Kurirens nyhetsrapportering och politiska kommentarer i samband med kärnkraftsolyckorna i Harrisburg 1979 och Tjernobyl De tidningstexter som publicerades inom en 14-dagarsperiod efter varje olycka har jämförts och tolkats enligt det hermeneutiska tankemönstret, där helheten kan sägas ha en framträdande position. De teorier som Walter Lippmann och Henk Prakke presenterat i form av tidsmässigt, geografiskt och kulturellt avstånd för betydelsen av värdet hos en nyhet, har använts som förklaringsmodeller till de ställda frågorna. Undersökningen av tidningstexterna har gjorts utifrån det faktum, att Lars J. Lundgren i sin diskussion om problemformuleringsprivilegiet i miljöfrågor, har menat att olika aktörer är involverade när ett miljöproblem ska formuleras i samhället. Eftersom massmediernas roll är en viktig faktor i åsiktsbildningar, har tidningarnas reportage och ledarsidor granskats i syfte att ta reda på om de medverkat till formulerandet av 65

67 kärnkraften som ett miljöproblem och om så varit fallet söka tänkbara förklaringar till det. En annan frågeställning har varit att kontrollera om tidningarna begränsat sig till enbart faktapresentationer av olyckorna eller om det går att finna spekulerande inslag och i sådana fall söka förklara dem. Vidare har ambitionen varit att undersöka om tidningarna redogjort för en kärnkraftsolyckas konsekvenser för människor och miljö samt att kontrollera ifall de använt olyckorna till att göra politiska utspel. Slutligen har även en jämförelse mellan 1979 och 1986 års tidningstexter gjorts, för att se om en förändring i sättet att skriva om olyckorna funnits. När det gäller formulerandet av kärnkraften som ett miljöproblem, är det NSD som vid båda tillfällena hållit sig mest framme. Efter Harrisburg och socialdemokraternas omsvängning, i folkomröstningsfrågan, publicerade man en artikel där en professor som argumenterade mot kärnkraften fick komma till tals. Dessutom framhöll man Olof Palmes bekymrade reaktion inför den verklighet som invånarna nära kärnkraftverket i Harrisburg mötte. Efter Tjernobyl tog NSD upp Norrbottens närhet till utländska kärnkraftverk och ifrågasatte även den beredskap som fanns i länet om en olycka skulle ske på närmare håll. Tänkbara förklaringar kan vara att man efter Harrisburg ville försvara socialdemokraternas ändrade inställning och följa Palmes önskemål om en vetenskapligare debatt, samt efter Tjernobyl att den geografiska närheten väckte allvarliga tankar om hur snabbt stora mängder radioaktivitet kunde spridas. Den faktamässiga presentationen av olyckorna avspeglar i viss mån det geografiska avståndet, men också graden av olycka kan här spela in. Efter Harrisburg förekom det inte så många spekulationer, endast tilltagna rubriker om evakuering från NSD:s sida och när en svensk tekniker beskrev en kärnkraftsreaktors innandöme som kusligt i NK. Annorlunda blev det efter Tjernobyl, då man inte hade fått några tydliga rapporter från Sovjetunionen förrän ett par dygn efter olyckan och då man inte visste om radioaktivt nedfall i Norrbotten var att vänta. Olika bud om antalet dödsoffer varierade kraftigt och det var NSD som mest lyfte fram den hisnande siffran på 2000 personer plus ett skräckscenario om hur Norrland kan bli radioaktivt nedsmutsat vid en reaktorkatastrof på Kolahalvön. Mystiska ljud i skogen redovisades också, som en antydan till att det skulle finnas radioaktiva fläckar i Norrbotten. NK uppgav också den höga dödssiffran, men i deras text kunde man tydligare se att uppgifterna härstammade från amerikanska källor. Det verkar som om NK ville akta sig för att dra förhastade slutsatser innan fler rapporter kommit in. NF spekulerade inte alls kring olyckan, däremot gick man till snabbt försvarsangrepp mot de övriga mediernas anti-sovjetism. 66

68 Vid redogörelsen för de konsekvenser som kan bli följden av en kärnkraftsolycka för människor och miljö, handlade det vid båda tillfällena mycket om hur mjölken påverkas. Detta var gemensamt för samtliga tidningar. NSD och NK har dock redogjort för fler konsekvenser, såsom hur en härdsmälta går till, varför jodtabletter är viktiga, hur benmärgen påverkas samt att barn och gravida är extra utsatta. Flest redogörelser fanns efter Tjernobyl, vilket kan förklaras med den geografiska närheten till Sverige. Ingen av tidningarna har dock klart och tydligt, från grunden, förklarat vad som inträffar vid olika typer av radioaktiva utsläpp. Mest har man tagit fasta på nyheter som kommit in och sedan vidareutvecklat dem med en redogörelse eller intervju med någon sakkunnig person. De politiska utspelen följde tidningarnas politiska profilering och lämnade få överraskningar att notera. Visserligen var ledarsidorna många, både efter Harrisburg och Tjernobyl, men de kom till stor del att utgå från olyckorna och sedan övergå till inrikespolitik. Efter Harrisburg var det folkomröstningen som stod i fokus och efter Tjernobyl var det Sovjetunionens knapphändiga information till omvärlden som väckte diskussion. Kärnkraften som energikälla diskuterades också utifrån de politiska lägren, liksom tänkbara för- och nackdelar i kommande val. Vid jämförelsen över tid, från den olycka som skedde i Harrisburg 1979 till den katastrof som ägde rum i Tjernobyl 1986, kan de skillnader som upptäckts i sättet att rapportera förklaras med att olyckan i Tjernobyl var så mycket större och på så litet avstånd från Sverige jämfört med Harrisburg. Eftersom Tjernobyl dessutom var den andra stora kända kärnkraftsolyckan inom sju år, väckte den starka känslor inför hotet om framtida olyckor på ännu närmare håll. NSD ville gärna framhålla att avvecklingsbeslutet från 1980 var riktigt, eftersom kärnkraften, trots den stora säkerheten vid de svenska reaktorerna, inte hade visat sig så säker som man trott. NK var också inne på den linjen, om än lite försiktigare i sina farhågor om riskerna. NF höll sig konsekvent till den kärnkraftsförespråkande linje som APK stod för, trots två olyckor med sju års mellanrum. Norrbottenspressen har alltså visat sig kapabel att ta upp kärnkraften på dagordningen när omständigheterna har gjort detta nödvändigt. Efter Tjernobyl har det inte skett någon kärnkraftsolycka som väckt massmediernas potentiella problemformuleringsprivilegium till liv. Trots att miljömedvetenhet idag anses som något självklart, har debatten mest handlat om 67

69 frågor som koldioxidutsläpp och att vara en miljövänlig konsument. För att knyta an till den kritik som Sverker Sörlin riktat mot den svenska miljöjournalistikens trötthet, kan det bli intressant att se hur de norrbottniska tidningarna i framtiden kommer att handskas med det miljöproblem som en kärnkraftsreaktor cirka 15 mil från Luleå på andra sidan Bottenviken kan utgöra. Tänker man formulera ett miljöproblem i förebyggande syfte eller först när ännu en osannolik olycka har skett? 68

70 8. Källor och litteratur 8.1. Litteratur Aleksijevitj, S. (1997). Bön för Tjernobyl. Stockholm: Ordfront Förlag. ISBN x Andersson, O. (red.). (1988). Norrlands Största Dagstidning: Från fattig sate till rik drake. Luleå: TECE TRYCK. ISBN Bennulf, M. (1994). Miljöopinionen i Sverige. Bjärnum: TA-Tryck. ISBN Bonniers Svenska Ordbok (1996). Stockholm: Bonnier Fakta Bokförlag AB. ISBN Bra Böckers Lexikon (1997) Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. ISBN Dahlgren, S. & Florén, A. (1996). Fråga det förflutna. Lund: Studentlitteratur. ISBN Florén, A. & Ågren, H. (1998). Historiska undersökningar. Lund: Studentlitteratur. ISBN Hadenius, S. & Weibull, L. (2003). Massmedier En bok om press, radio och TV. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. ISBN Hansson, S. (2002). Den skapande människan. Om människan och tekniken under 5000 år. Lund: Studentlitteratur. ISBN Holmberg, S. & Asp, K. (1984). Kampen om kärnkraften. Stockholm: Liber Tryck. ISBN Jamison, A. (2003). Miljö som politik. Lund: Studentlitteratur. ISBN

71 Leijonhufvud, S. (1994). (parentes? En historia om svensk kärnkraft. Västerås: ABB Atom & författaren. ISBN Lippmann, W. (2007). Public Opinion. BN Publishing. Printed in the USA. Lundgren, L. J.(red.) (2003). Vägar till kunskap. Några aspekter på humanvetenskaplig och annan miljöforskning. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB. ISBN May, J. (1991). Boken om atomåldern. Stockholm: Ordfronts Förlag. ISBN Moberg, A. (1961). 100 år i Norrbotten. Luleå: Luleå Bokförlag, Norrbottens-Kurirens Tryckeri. Mårald, E. & Nordlund, C. (red.) (2003). Värna, vårda, värdera. Miljöhistoriska aspekter och aspekter på miljöhistoria. Landskapet som arena: Umeå. Prakke, H. (1968). Kommunikation der Gesellschaft. Verlag Regensberg Münster. Ringström, B. (red.). (1986). Kärnenergi i utveckling. Bonnier Fakta Bokförlag AB. ISBN Tage Danielsson (i urval av Hans Alfredson). (1996). Falun: ScandBook AB. ISBN Thunborg, C. (1988). Mot herremakt för folkmakt. Västan Tryckeri AB. ISBN Worster, D. (1988). The Ends of the Earth. Perspectives on Modern Environmental History. Cambridge: Cambridge University Press. 70

72 8.2. Källor Forskningsrådsnämnden, Källa 5. (1980). Vad kan vi lära av Harrisburg? Stockholm: LiberFörlag. ISSN Lundgren, N-G. (1994). Att deponera kärnavfall. Hot eller lokal utvecklingsmöjlighet?. Forskningsrapport LTU 1994:08. Socialstyrelsen 1992: Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april Stockholm: Modin- Tryck. ISBN Socialstyrelsen 1998:13. Kärntekniska olyckor och katastrofer med radioaktivt utsläpp. Stockholm: Elanders Gotab. ISBN Sveriges Officiella Statistik: Allmänna Valen, SCB Tidningar Norrbottens-Kuriren den 29 mars Norrbottens-Kuriren den 30 mars Norrbottens-Kuriren den 31 mars Norrbottens-Kuriren den 2 april Norrbottens-Kuriren den 3 april Norrbottens-Kuriren den 4 april Norrbottens-Kuriren den 5 april Norrbottens-Kuriren den 6 april Norrbottens-Kuriren den 7 april Norrbottens-Kuriren den 9 april Norrbottens-Kuriren den 10 april Norrbottens-Kuriren den 11 april Norrbottens-Kuriren den 29 april Norrbottens-Kuriren den 30 april

73 Norrbottens-Kuriren den 2 maj Norrbottens-Kuriren den 3 maj Norrbottens-Kuriren den 5 maj Norrbottens-Kuriren den 6 maj Norrbottens-Kuriren den 7 maj Norrbottens-Kuriren den 9 maj Norrbottens-Kuriren den 10 maj Norrländska Socialdemokraten den 29 mars Norrländska Socialdemokraten den 30 mars Norrländska Socialdemokraten den 31 mars Norrländska Socialdemokraten den 2 april Norrländska Socialdemokraten den 3 april Norrländska Socialdemokraten den 4 april Norrländska Socialdemokraten den 5 april Norrländska Socialdemokraten den 6 april Norrländska Socialdemokraten den 7 april Norrländska Socialdemokraten den 9 april Norrländska Socialdemokraten den 10 april Norrländska Socialdemokraten den 11 april Norrländska Socialdemokraten den 29 april Norrländska Socialdemokraten den 30 april Norrländska Socialdemokraten den 2 maj Norrländska Socialdemokraten den 3 maj Norrländska Socialdemokraten den 5 maj Norrländska Socialdemokraten den 6 maj Norrländska Socialdemokraten den 7 maj Norrländska Socialdemokraten den 9 maj Norrländska Socialdemokraten den 10 maj Norrskensflamman den 2 april Norrskensflamman den 4 april Norrskensflamman den 5 april

74 Norrskensflamman den 6 april Norrskensflamman den 9 april Norrskensflamman den 10 april Norrskensflamman den 11 april Norrskensflamman den 30 april Norrskensflamman den 2 maj Norrskensflamman den 5 maj Norrskensflamman den 6 maj Norrskensflamman den 7 maj Internetkällor Analysgruppen Bakgrund (2006). Forsmarksincidenten den 25 juli (av Carl-Erik Wikdahl). Besökt Publiceringsdatum december 2006, reviderad Arbetarhistoria (2006). för år sedan. (av Klaus Misgeld). Besökt Publiceringsdatum saknas. Flamman (2008). Prenumeration (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum saknas. Folket i Bild Kulturfront (2006). Flamman fyller 100. (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum e=e004 Länsstyrelsen i Norrbotten (2007). Regionala miljömål. (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum saknas. 73

75 Miljömagasinet: Alternativet i svensk press (2007). Världens största atomreaktor byggs i Finland: Kritiken växer mot Olkiluoto 3-reaktorn. (av Ulla Klötzer). Besökt Publiceringsdatum Miljöportalen (2006). Vilka sorters energi finns? (av Malin Wahlstedt). Besökt Publiceringsdatum Nationalencyklopedin (2008 1). Zirkaloy (författare saknas). Nationalencyklopedin (2008), besökt (Publiceringsdatum saknas). tn_search=s%f6k Nationalencyklopedin (2008 2). Isotoper (författare saknas). Nationalencyklopedin (2008), besökt (Publiceringsdatum saknas). _search=s%f6k Nationalencyklopedin (2008 3). Eisenhower, Dwight D Ike (författare saknas). Nationalencyklopedin (2008), besökt (Publiceringsdatum saknas). &btn_search=s%f6k Nationalencyklopedin (2008 4). Kokvattenreaktor (författare saknas). Nationalencyklopedin (2008), besökt (Publiceringsdatum saknas). aktor&btn_search=s%f6k Nationalencyklopedin (2008 5). Tryckvattenreaktor (författare saknas). Nationalencyklopedin (2008), besökt (Publiceringsdatum saknas). reaktor&btn_search=s%f6k Nobelprize.org (2008). The Nobel Prize in Chemistry 1908: Ernest Rutherford (författare saknas). Nobelprize.org (2008), besökt (Publiceringsdatum saknas) 74

76 Norrbottens-Kuriren (2008 1). Klimatkrisen (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum Norrbottens-Kuriren (2008 2). Brist på kunskap gör miljöjournalistiken uddlös. (av Marianne Söderberg). Besökt Publiceringsdatum NSD (2008). Jobb och ny energi väger tyngre än miljön. (av Sandor Berglund). Besökt Publiceringsdatum SKI (2008 1). Kärnkraft. (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum saknas. SKI (2008 2). Kärnkraft Avveckling. (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum saknas. SKI (2008 3). Kärnkraftstatistik. (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum pdf SKI (2008 4). Så fungerar ett kärnkraftverk. (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum saknas. SKI (2008 5). Säkerhetsbarriärer. (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum saknas. SKI (2008 6). Kärnbränsle. (författare saknas). 75

77 Besökt Publiceringsdatum saknas. SKI (2008 7). Kärnavfall. (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum saknas. SKI (2008 8). Kärnkraftens historia. (författare saknas). Besökt Publiceringsdatum saknas. 76