Ny äktenskapslag rapport till SKR-styrelsen

Transkript

1 Ny äktenskapslag rapport till SKR-styrelsen bakgrundsmaterial inför utredningens hearing med kyrkorna 14 december Per-Magnus Selinder Inledande presentation En fördel med arbetet i äktenskapsutredningen är att vi som kyrkor utmanas till egen positionsbestämning just i relation till samhället, en utvidgning av det arbete SKR gjorde i probleminventeringen av äktenskapsfrågorna. Utredningen följer den grundmodell som idag tycks på modet: Regeringen tillsätter en utredare som till sitt förfogande har (i detta fall två) referensgrupper. I arbetet möts alla till gemensamma sammanträden så att det i praktiken fungerar som en enda stor utredningsgrupp. Skillnaden består i att det är utredaren själv, Hans Regner, skall svara för sluttexten. Därför finns ingen reservationsrätt, å andra sidan är vi som deltar inte lojalitetsbundna av resultatet. Utredaren markerar tydligt i olika avsnitt att han ställer sig neutral, utan förutbestämd åsikt. Vidare finns en stark markering av hans vilja att hålla isär frågorna om gemensam lagstiftning respektive hur det lagliga kontraktet skall ingås ( vigselbehörighet ). Det är tydligt, att de parlamentariska företrädarna sneglar bakåt till resp. partier och ibland tydligt upplevs färdiga i sina positioner. Där kan vi som företräder trossamfunden ha en viktig roll att öppna för en framtida lösning om vi bevarar oss från fixerade partsintressen i en ambition att skapa en lagstiftning som skall gälla för alla i Sverige, oberoende av tro eller politisk ståndpunkt. Jag väljer att belysa problemställningarna i sex punkter. 1. Samma lag för tvåkönade respektive samkönade relationer? Arbetet berör det som idag utgör tre rättsfigurer: Äktenskapsbalken, lagen om registrerat partnerskap samt sambolagen. De två första kan minimalistiskt beskrivas som ett av samhället tillhandahållet juridiskt standardkontrakt som erbjuds medborgarna för att lagligt reglera relationer. Dessa standardkontrakt garanteras giltighet genom hindersprövning, vigsel resp. registrering som sedan antecknas av skattemyndigheten. Partnerskapslagen är så gott som kopierad på äktenskapsbalken när det gäller juridiska konsekvenser undantagen gäller vissa frågor om barn. I sak är det alltså samma minimalistiska rättsfigur, men av kända skäl bär de skilda rubriker. Det senare kontraktet kan dessutom enbart ingås genom civila förrättare, inte genom trossamfunden. Den tredje rättsfiguren, samboskap, utmärker sig av att parterna inte funnit motiv för att ingå det erbjudna kontraktet. Här finns emellertid visst skydd för tredje person, dvs. barn. Utredarens raka fråga om hur man ställer sig till äktenskap mellan samkönade par är enligt min uppfattning missledande, eftersom svaret kan komma att präglas av en sammanblandning av sak- och begreppsfrågan. Jag har bl.a. genom ett inlägg om metoder och benämningar till utredningen problematiserat frågan om terminologin, se även p. 2 nedan.

2 Ställer man frågan om samkönade äktenskap kan reaktionen främst handla om termen, särskilt ur kristen synpunkt. Men är det ur jämställdhetssynpunkt nödvändigt att ha samma term? Ställs däremot frågan om man kan tänka sig en gemensam lag är det möjligt att svaret från kyrkorna blir annorlunda. På denna punkt bör kyrkorna vara tydliga under hearingen. Alla kanske ändå inte ställer upp på en juridisk rättsfigur, men några av kyrkorna kan tänkas göra det om man finner en neutral benämning, åtminstone de kyrkor som hävdar att man bör göra en åtskillnad mellan samhällets lagar som skall gälla för alla, oberoende av trosuppfattning, och den undervisning kyrkor eller andra trosriktningar själva står för. 2. Begreppen äktenskap och vigsel Utifrån äldre tradition kan hävdas, att begreppet äktenskap redan är upptaget som definition på den relation som består av man och kvinna. Om man omdefinierar ett vedertaget begrepp ställer det till bekymmer med hänsyn både till kultur (hela litteraturskatten) och tradition. Det är också tveksamt om det hör till lagstiftarens roll att införa nya definitioner av vedertagna begrepp. Till detta kommer, att ordet ur flera kyrkors synpunkt har en kristen dimension för katolska och ortodoxa kyrkor är äktenskapet ett av sakramenten, många andra kyrkor talar om äktenskapets sakramentala karaktär. En omdefiniering av ett brukat begrepp innebär oklarhet. Mycket skulle vara vunnet ur opinionssynpunkt om man (i det fall man accepterar en gemensam rättsfigur) lagtekniskt kunde använda sig av en neutralare term: Giftasbalk eller samlevnadsbalk, t.ex. Frågan om jämlika förhållanden behöver inte nödvändigtvis innebära att man utvidgar innehållet i ett tidigare begrepp till att omfatta mera. Ännu mer störande är det civilrättsliga bruket av ordet vigsel som tveklöst är en kyrklig term. Att den infördes 1915 ( borgerlig vigsel resp. vigselförrättare ) får tillskrivas den tiden som dominerades av enhetskyrkligt tänkande, där både termer och ceremoni blev en icke-religiös spegelbild av den enda modell man kände till den kyrkliga vigseln. Begreppet borgerlig vigsel och liknande är i sig en självmotsägelse: För kristna innebär det begreppsprofanering, för den som inte önskar en kristen akt borde det vara förödmjukande att använda en kyrklig term. Att gifta sig utanför kyrkan är något som bör ske på egna villkor, inte vara en spegling av kristen terminologi eller utformning. När frågorna alltså ställs om samkönade äktenskap respektive borgerlig vigsel leder det fel. Talar man i stället om en gemensam rättsfigur kan man föra en sakdiskussion. Samma sak gäller formen för att ingå detta samhällskontrakt. Detta bör markeras tydligt i frågesvaren som man frågar får man svar, men kanske fel svar! 3. Vad är lagstiftningens respektive kyrkornas roll? Minimalistiskt kan man alltså tala om ett standardkontrakt som skall kunna erbjudas alla medborgare, oavsett koppling till religion. Under 1900-talet har det skett en successiv förskjutning från ett traditionellt gemenskapsperspektiv (familjen i relation till samhället) till ett individualistiskt synsätt. Redan vid kyrkomötena i slutet av 1930-talet angav man att äktenskapets ingående var en fråga enbart mellan lagstiftaren och individerna. Äktenskapet konstitueras inte av vigselförrättaren, utan av kontrahenternas fria löften inför lagen.

3 Samhället har dock valt att föra in viss värdegrund, framför allt som skydd för svagare part. Ett exempel är vikten av att relationen ingås av fri vilja, offentligt (för att förhindra t.ex. bigami) eller en lägsta ålder för att förhindra barnäktenskap. I tidigare förarbeten utgick man t.ex. från ett samhällsintresse av trohet och varaktighet: Troheten anses vara socialpsykologiskt viktig, varaktigheten motiveras med barns rätt att växa upp i trygga förhållanden - därav en inbromsning av skilsmässa om det finns barn med i bilden. Med den massiva erfarenhet kyrkorna har av både förberedelser och uppföljning av äktenskap samt rådgivning i kriser är det angeläget att ta tillvara erfarenheterna. På andra områden i samhället talar vi gärna om en värdegrund. Ur kristen synpunkt är det viktigt att för allas bästa, oavsett religion, hävda skydd av svagare parter, jämställdhet i lagstiftningen, rättvisa förhållanden, motverka underordning. I kyrkorna kan det finnas olika uppfattningar om rättvisekraven när det gäller vad t.ex. samkönade relationer får för konsekvenser på samhällsplanet. Men civilrätten skall omfatta alla. Utanför detta står frågan om vad kyrkorna lär inom kristen tro, något som är kyrkornas egna beslut. Denna uppdelning som utredaren vill göra bör bejakas. Kyrkornas primära roll är att fira gudstjänst, förmedla välsignelsen över den relation som ingås på olika sätt, även om detta genom historien alltid relaterats till gällande samhällskoncept att kyrkan har formulerat detta koncept utgör en historisk parentes, i Sverige från slutet av talet (genomslaget av 1734 års lag kom egentligen först i början av 1800-talet). 4. Former för ingående av detta samhällskontrakt a) Fritt val mellan kyrklig vigsel och civilrättslig ceremoni dvs. nuvarande ordning. Här finns skilda uppfattningar mellan kyrkorna om önskvärdheten av att förena lagreglering med en gudstjänst för dem som önskar. Ett av flera motiv för nuvarande ordning är att tillmötesgå människors önskningar av en ceremoni som förenar de båda funktionerna. Från den aspekten har kyrkorna hittills velat tillmötesgå dessa önskningar och utan kostnad fullgjort en samhällstjänst. I gengäld har man t.ex. talat om värdet av en kontaktmöjlighet med människor som sällan annars söker sig till kyrkan. Om framtida lagstiftning väljer denna väg bör självfallet trossamfunden erbjudas rätt att registrera partnerskap om de själva så önskar. Den liturgiska benämningen överlämnas i så fall till kyrkorna att avgöra (vigsel eller välsignelseakt). b) Obligatorisk civilrättslig registrering Här anser några kyrkor att detta vore principiellt riktigast. Denna registrering skulle kunna ske mycket enkelt för att tillgodose de juridiska kraven. Sedan kan var och en välja om man önskar en kristen vigsel eller annan ceremoni. Ordningen att samhället skall ansvara för och stå till tjänst med ceremonier vid en av livets fyra passageriter (när det inte ens sker vid döden) är egendomlig och återspeglar det faktiska behovet vid 1900-talets början av ett alternativ till den obligatoriska kyrkliga vigseln. c) Funktionen förrättare bör ifrågasättas, eller i vart fall motiveras. En förenklad registrering kunde gå till så, att man efter hindersprövningen helt enkelt undertecknar giftaskontraktet, där två vittnen skriver under och intygar (som vid testamentsskrivning) att vederbörande har skrivit under av fri vilja och är vid sina sinnens fulla bruk. Detta kunde ske direkt hos skattemyndigheten eller vid annat tillfälle för att sedan insändas, varpå myndigheten registrerar

4 äktenskapet på samma sätt som när idag en vigselattest skickas in. Därmed skulle man undgå effekten av två vigslar. Här finns en möjlighet till kombination för den som så önskar: Kyrkorna kan införa själva undertecknandet i liturgin för vigselgudstjänsten för dem som vill förena de två funktionerna. Den som önskar en icke-religiös ceremoni kan förfara på samma sätt, göra en högtid där man skriver under och vittnen bevittnar, varpå dokumentet skickas till skattemyndigheten för registrering. Och den som inte vill ha någon fest alls kan avstå, skriva på hos skattemyndigheten eller hemma med två vittnen och posta ett brev. Legalt sett konstitueras inte giftermålet av förrättaren, utan är i grunden en fråga mellan lagstiftningen och kontrahenterna (se ovan p. 3), ett kontrakt som går i funktion först vid registreringen hos skattemyndigheten. 5. Rätt och plikt Vigselbehörigheten idag skall från kyrkornas perspektiv ses som en fri tjänst till samhället för människornas skull, inte en förmån som skall återbetalas med plikt. Sammanblandningen av med plikten att viga hör samman med statskyrkosystem, där staten ytterst är arbetsgivare för prästerna. För alla andra kyrkor har det varit självklart att rätt aldrig får blandas ihop med plikt, en skillnad som också hävdades tydligt i debatten kring religionsfrihetslagen Om ett sådant resonemang skulle komma upp är vi, enligt flera kyrkors uppfattning, fast beslutna att avstå från vigselrätten. Eftersom vigseln sker inom ramen för en gudstjänst måste det vara kyrkornas sak att själva besluta om när, var och med vem man firar gudstjänst. Frågan har förts på tal genom diskussionen om samkönade relationer, vilket i så fall skulle lagregleras som en plikt. Det finns dock en rad andra frågor, där kyrkornas olika trosuppfattningar gör att det kristna äktenskapet definieras olika: Några avböjer att viga frånskilda. Andra kan avråda från äktenskap av helt andra skäl som behandlas i enskild själavård (t.ex. snabbt ingående av ny relation innan tidigare förhållande klarats upp). Viktiga skäl för att inte förbinda rätt med plikt: Religionsfriheten. Vigseln är ur kyrkornas synpunkt i första hand en gudstjänst som inte staten kan reglera. Självklart måste samhället ha garantier för att den juridiska delen fullgörs oklanderligt, något som de olika kyrkohandböckerna understryker. Omöjlig lagreglering hur skulle den lag skrivas som definierar under vilka situationer plikten skall gälla? Vem gäller rätten (formellt medlemskap, dop, praktiserande i gudstjänstliv )? Hur skall en vägran kunna överklagas (rör det skäl som framkommit i enskild själavård kan de aldrig redovisas t.ex.)? Man bör inte heller underskatta människors reaktioner om politikerna skulle ställa sådana pliktkrav att kyrkorna ser sig förhindrade att ansöka om vigselbehörighet. Men i grunden innebär vigselbehörigheten att kyrkorna frivilligt tar på sig detta uppdrag för att de flesta människor önskar detta, inte som en förmån från samhället att återbetalas med plikt. 6. Särlagstiftningen

5 Om vigselrätten skulle behållas förutsätter vi, att alla trossamfund behandlas lika och att nuvarande särlagstiftning för Svenska kyrkan upphör. Reglerna tillkom 1993 då Svk fortfarande var en slags myndighet. Särlagstiftningen strider mot tesen om trossamfundens principiella likställighet inför samhället. Regeln att vigd präst i Svk automatiskt har vigselrätt innebär, att man vid fel hantering av vigselbehörigheten inte kan berövas denna utan att samtidigt mista prästbehörigheten. Konsekvenserna av detta förhållande har inte belysts Fördjupning: Den som vill ha en god översikt över utvecklingen under 1900-talet första hälft och bakomliggande resonemang hänvisas till sista delen (s. 213ff) av Olof Sundbys utmärkta doktorsavhandling (Luthersk äktenskapsuppfattning). En slutsats kring stat och kyrka samt frågan om det kyrkorättsliga äktenskapet (s. 291ff) som är väl värd att fundera över, lite fritt citerad: Vid allt tal om kyrkorättsliga äktenskap är vi på civilrättens område. Begreppet kyrkorättsliga äktenskap är en självmotsägelse, då äktenskapet är en världslig sak [enligt luthersk äktenskapsuppfattning, min anm.] Rom kan tala om detta begrepp, där kyrkan som andlig storhet helt har gått upp i rättskyrkan. Kyrkans uppgift är att dels predika evangelium, hålla fast vid syftet, men samtidigt träda in i det ofullkomliga livet. Svenska kyrkan har genom sin teologiska kommitté påbörjat ett förtjänstfullt arbete kring kärlek, samlevnad och äktenskap genom kyrkomötets beslut. Det kan vara viktigt att påpeka, att det är den isolerade frågan om välsignelseakt över partnerskap som medialt kommit i förgrunden, när utgångspunkten mer handlar om en övergripande teologisk reflektion kring människors olika relationer ett område som SKR-utredningen visar är efterfrågat av alla kyrkor. Detta arbete bör hälsas med glädje av oss andra i förhoppning om att det skall berika och fördjupa oss alla. C:\PMS\Äktenskapsutr\SKRrapport051201