Nr 2 dec 2004 Argång 8

Transkript

1 Informationsblad från FÖRENINGEN "SLUPEN" Nr 2 dec 2004 Argång 8

2 ~ Ordförande har ordet... När detta skrivs så faller snön ymnigt och termometern håller sig envist på ett antal minusgrader. Det är då bra mycket trevligare att drömma sig tillbaka till den gångna sommaren. Sommaren, ja den var väl inte någon sommar som gick till historien som lång, varm och skön men den passerade och vi tick finna oss i att den var som den var. För OSKAR II :s del var sommaren betydligt trevligare! Efter en intensiv vår ror "gubbdagisgänget" så kunde vi i juli månad gå på teknisk provtur och efter kompletterande arbeten så kunde vi gå till sjöss och börja intrimningen av skuta och basbesättning. Allt gick bra och vi kunde lägga OSKAR II i vinteride med gott samvete. Tack alla ni som ställde upp och nästan jobbade häcken av er, utan er insatts hade inte OSKAR II seglat i är. På tal om att "jobba". Vi har under flera år efterlyst fiivillig arbetskraft för diverse arbete ombord på OSKAR II. - essa efterlysningar har inte gett något större gensvar. Varfbr det blivit så vet jag inte men jag hoppas att det blir fler medlemmar som ställer upp våren 2005 och hjälper till med vårutrustningen. ALLA är välkomna och ALLA kan hjälpa till med något arbete ombord. Hör av er till någon av oss! Telefonnummer finns på sista sidan. Vår ekonomi är enligt Kjell god. Visserligen lever vi f6r närvarade på lånade pengar, men 'vi i styrelsen är övertygade om att vi kommande säsong skall rätta till detta faktum. Vi har några stora utgifter ftamför oss under våren 2005 så har du några förslag på hur vi skall hitta mera pengar så hör av er till någon av oss i styrelsen. Alla bidrag stora som små är välkomna. Jag vill också passa på att tacka alla medlemmar och sponsorer för det gångna året och tillönskar på föreningens vägnar er alla en GOD JUL och ett GOTT NYTT AR! Lev väl och var rädda om varandra. Owe 2

3 VAD HAR HÄNT SEN SIST? Det har gått ett antalmånadersedanni höll föregåendeinfobladi er hand.och myckethar hänt i föreningen och ombord i OSKAR II. Det som syns mest i föreningen är att OWe Gullbergh gått in som ordförande och Gunnar Andreason som på egen begäran avgått som ordförande i stället trätt in som föreningens sekreterare. I övrigt inga större. förändringar i styrelsen. Under vår och försommar arbetades det intensivt ombord på OSKAR II för att få hemte segelklar och för att komma uttill sjöss med henne. Att här räkna upp allt det arbete som utfördes under denna tid är omöjligt redogöra för. Då skulle vi behöva utöka sidoantalet i denna infoskrift till det dubbla och ändå inte få plats med allt. Så vi avstår och tar upp de större händelserna. I samband med Sjötorpsdagarna första helgen i juni så visades OSKAR II upp i all sin prakt och antalet besökare ombord var större än någon gång tidigare. För att få in lite pengar till OSKAR II så hade styrelsen ordnat med försäljning av souvenirer, tavlor och maritim litteratur. Försäljningen gick bra och gav ett bra överskott. Dessutom serverades ombord på OSKAR II kaffe med dopp och denna servering i all sin enkelhet, uppskattades verkligen av besökarna och det ekonomiska resultat var gott. Första veckan i juli var vi så färdiga att vi kunde meddela fartygsinspektionen att vi var klara för teknisk provtur. Den 11 juli kl släppte vi förtöjningarna i varvsbassängen och slussade ner till Vänern. Nästa dag kl lämnade kajen vid Sjöslussen och satte under överinseende av Fartygsinspektör Sven Forsen kurs mot Vänerns blå böljor. Nu vidtog besiktning av OSKAR II samt manöverprov ute på Vänern. På eftermiddagen slussade vi åter upp till varvsbassängen och efter förtöjning vid varvet kunde Sven Forsen konstatera att allt var OK och att vi kunde bö~a vår interna utbildning av OSKAR li:s blivande basbesättning. Den 23 juli var vi åter ute på Vänern och tränade intensivt olika manövrar för maskin. Nästa dag stack vi åter till sjöss och sattes segel för första gången! ÄNTLIGEN! Vinden varierademellan2-7 m/s och OSKAR II visade upp sin bästa sida, hon seglade mycket bra och loggade som bäst 6,7 knop. Efter en härlig men jobbig dag till sjöss,. det var mångasnörensomen skulledra i.konstaterade en i besättningen när vi kom iland. Den 27 juli, avgick i helt stilla väder, OSKAR II för motor mot Mariestad, med ombord var en fotograf från TSl och hans foton kunde dagen efter skådas i tidningen. Det var lite spännande när vi passerade under Torsöbron, Skulle det gå? Ja, det gick bra och vi kom lyckligt till kaj i Mariestad kl Efter ett kortare besök i Mariestad stack vi åter till sjöss och vände stäven hemåt. Och se på f - n kom det inte lite vind så att vi kunde sätta segel och under intensivt arbete vid skot och brassar sakta men säkert passera Östersundet upp mot Sjötorpssjön. På kvällen förtöjdes OSKAR II åter vid kaj i Sjötorp. Den 7 augusti var det dags för träningssegling igen. Denna gång sattes kursen mot Bromösund och efter viss möda kunde vi förtöja vid bryggan i laxhall. Efter ett kort besök så tog vi oss efter diverse manövrar åter ut i sundet och kunde sätta kurs mot Sjötorp. Denna resan gick både för motor och segel och vi kunde efter hemkomst konstatera att för va~e resa vi gjort så fungerade dett bättre och bättre med arbetet ombord. Den 14 augusti blåser det lite mera. Vinden ligger på ca m/s och vi bestämmer oss för att sticka ut till sjöss och se hur OSKAR II uppför sig i denna vindstyrka. För fulla segel förutom toppsegel sätter vi kurs ned i Östersundet och efter en fin segling tar vi fast en stund vi det nedlagda fä~eläget på Torsö. Efter intagande av lite mat så sticker vi till sjöss igen och kursen sätts nu mot Marpilen och Värmlandssjön. Vi lägger oss på kryss ut mot Värmlandsjön och konstaterar att OSKAR II både ligger högt i vind, vänder genom vind och gör god fart, 6-7 knop på kryssen. Efter en timmas segling i öppen sjö så vänder vi tillbaka mot Sjötorp och på den fina slören in mot hamn så loggar vi goda _7,6 knop! Alla ombordjublar men det knakaroch brakari riggensom sätter sig och

4 -några ombordvarande ser lite fundersamma ut. Efter seglatsen förtöjer vi åter vid kaj i Sjötorp. Den augusti gör vi åter en resa till laxhall i samband med Torsödagama. OSKAR II har öppet hus och ett stort antal besökare passar på att göra sig bekanta med skutan och vi får mycket beröm för vårt bygge av gamla "skeppare" och besättningsmän som var med under skutepoken. Den 23 augusti går vi tillbaka till Sjötorp och vår kajplats. Den 4 september gör vi årets sista övningssegling. I mycket lätt väder, 1-2 m/s tar vi oss Torsö runt. 95 % av resan går för motor och vi tar tillfället i akt att träna besättningen i skärgårdsnavigering. Allt gick väl och på kvällen är vi åter i Sjötorp och härmed avslutas årets tränings och utbildningsseglingar över. Vi kan konstatera att sommarens seglingar har varit till stor nytta och att ett antal av deltagama nästa år kan fungera som befälhavare och besättningsmän ombord på OSKAR II om hon seglas som "Fritidsskepp". För att seglas som passagerarfartyg efter att vi fått passagerarcertifikat våren 2005 krävs att vi som befälhavare har besättningsmän med minst utbildningen " klass 7". Föreningen har bland sina medlemmar ett antal sjöbefäl med minst denna utbildning och som har lovat att ställa upp. I övrigt så har det kontinuerligt utförts kompletterande arbeten ~~bo~ på OSKAR II och vi närmar oss nu ett färdigställande av fartyget och hoppas att VII maj månad skall kunna utföra slutbesiktningen och där efter erhålla passagerarcertifikat för OSKAR II. Under hösten har föreningen deltagit i "Fartygsforum 2004" vid sjöbefälskolan i Kalmar. D~ viktigaste punktema som avhandlades gällde "behörighet~r gäll~nde traditionsfartyg"..vi återkommer i detta ämne i kommande nummer av denna.nfoskntt. ÄNTLIGEN KAN VI PLANERA för "medlemssealinaar" sommaren 2005 Styrelsen håller tbr närvarde på att planera kommande års seglingar och arbetar med att ta ftam. reklammaterialochprislistorbådetbr medlemsseglingarochcharterseglingär. Vi planerar tbr kortare seglingar på Vänern och Göta kanal, ca 3-5 timmar. För längre seglingar med övernattningar ombord på Vänern och Göta kanal, ca 3-5 dagar. Vi planerar dessutom tbr medlemmar en längre segling till Västkusten sista veckan i juli och tbrsta veckan i augusti. Höjdpunkten på resan ar tänkt att vara deltagandet i skuttraffen NORDISK SEGLATS som har etappmål i Lysekilsområdet vid månadsskiftet. Vi raknar med att vi på denna resa kan ta med deltagare på olika etapper, under resa till Lysekil alternativt Lysekil Sjötorp eller tbr hela resan. Vi har ännu inte bestarnt kostnaderna tbr dessa resor men vi återkommer med mera uppgifter i nästa nummer av infobladet. (Utkommer i februari 2005.) Vi vill dock redan nu få reda på ev. intresse från våra medlemmar om deltagande vid seglingar och vilka typer av segling som Du är intresserad åv. \ FÖR MERA INFORMATION OCH INTRESSEANMÄLAN (gärna skriftlig) KONT AKT A STYRELSEN. Adress och telefonnummer på sista sidan av detta infoblad. Styrelsen för FÖRENINGEN SLUPEN 4

5 Kring kajutla-mpan En episod i Södra Östersjön. Påtågtarjan "SVEALAND" jobbade två besättningar som löste,av varandra vecka ilir vecka. Av praktiska skäl hade däcksgängen delat upp underhållet så att man ansvaraae för var sin sida av fartyget, räknat fån fartygets långskeppslinje, ett styrbordsgäng och ett babordsgäng. Skarven mellan styrbord och babord kunde ge orsak till vissa kontroverser. Men hur som helst så hade kapten som varje dygn gick tio gånger mellan ilirliga och akterliga bryggan ("SVEALAND" backade in i lägena) gått och retat sig på att han ofta blev blöt om fötterna vid förflyttningen mellan bryggorna. Orsaken var att i en svacka på däcket, (moderna fartyg har ofta sådana fel) bildades en stor vattenpöl vid regnväder. En dag så fick kapten nog av detta problem och anmodade "båsen" att borra ett hål i däcket så att vattnet kunde rinna ner till det lägre liggande livbåtsdäcket. Tiden går och så en vacker dag blev kapten åter blöt om fötterna och något irriterad kallar han på "båsen" och ftågade varför in i all glödheta det inte hade borrats något hål??? Ja men sa "båsen" jag har ju borrat upp ett hål på vår sida! Naturligtvis var det inte den sida som kapten använde vid sin förflyttning mellan bryggorna! Puh När vi är igång med historier så måste jag få berätta om skeppar Spackelfärg, bördig ftån en ö i Vänern,intesagtvilken. Det var så här att skeppar Spackelfärg hade gått åstad och gift sig på gamla dar och då lovat sin hulda, att brassa back i allt vad sprit hette. Han hade också troget hållit sitt löfte hela ilirsta resan, men då några besvärliga dagar följde efter varandra, och sjögången låg på, började det klia alldeles besatt i brännvinstarmen på honom. Han funderade, han kämpade emot, och han led alla helvetes kval. En dag så stod bästeman och delade ut brännvin i en plåtmugg till besättningen. Skepparn stod bakom kajutan och såg på. Och led. Ett, tu tre kan han inte längre hålla sig längre utan springer ftam på däck, rycker flaska och mugg trån bästeman, tar först en jamare, smackar ett tag, tar sig en redig jamare till och utbrister: Klagar ni en gång till på det här brännvinet så blir ni utan alldeles! Ingen ombord hade sagt ett ord om brännvinet. kölsvinet Ur loggboken på SIS JOLANTA.. Styrman ombord var inte den som spottade i glaset. En dag får han till sin ilirskräckelse se att skepparn tre dar i rad noterat följande i loggboken: Styrman full, Styrman full, Styrman full! Styrman svär på att hämnas. Tillfållet kommer då skepparn blir sjuk och måste tillbringa en vecka till kojs. För alla dessa dagar antecknar styrman ililjande, i loggboken: Skepparn nykter, Skepparn nykter, Skepparn nykter, Skepparn nykter, Skepparn nykter, Skepparn nykter, Skepparn nykter Kölsvinet 5

6 Äntligen seglar OSKAR II! Här följer en bildkavalkad från tekniska prm,1uren och första resan för segel Det skruvas in i det sista! Kompassen. Alf monterar Dags att slussa ner till Vänern. j".' Alf, Ingo och Lennart ser skärpta ut.! Undras va<fsom är så intressant? Manöverprov pågår., På hemväg efter lyckad provtur. 6

7 ,./.. Nu sticker vi ut och seglar... A ta i dål Bättre kan ni f Klartfor segelsättning... Visst är OSKAR n grann föt segel! Se pa f - n! Hon uppför sig perfekt! c~ Kursen satt mot fria horisonter

8 Vänern, "de oräkneliga" vrakens sjö. Del 5. Vi fortsätter vår berättelse om förlisningar på Vänern och förflyttar oss till oktober månad oktober månad fbrliser i hårt väder två okända skutor utanfbr Hällekis. En av skutorna är lastad med täljsten och traditionen gör gällande att vrakspillrorna ftån denna skuta drev ända in till Lidköping. Den andra skutan var på resa till Karlstad med last av bi.a. 250 tunnor havre fbrlöper utan att några större haverier inträffar i Vänern. Men säg det lugn som varar för evigt. I slutet av oktober månad 1855 är det dags igen fbr en svår nordostlig storm. I Vänersborg liggande blockskutan "NEPTUNUS", skonertskeppet "SOFIA", Sluparna "BILEAM", "MARIA CAROLINA", och "NEPTUNUS", samt galeasen "KONSTANTIN" och skutan "CLARA" drabbas av större och mindre haverier. Min-dre lyckosam är blockskutan "JANETTE" som förliser vid Stenskär i Lurö skärgård. Sista haveriet för året drabbar järnlastade slupen "PAULUS" som den 1 december forliser i Ameviken vid Naven. Sjöförklaring över hennes haveri avges i Lidköping. Den lyder som fbljer: Ödmjuk sjöförklaring (Skalltroligen vara ) Undertecknad, skeppare i slupen "PAULUS" tillhörig herr A.M.Thorsell, har efter intagen last vid Karlstad våg, Kanikenäset, av 326 skepps pund stångjärn att fraktas till Gropbron vid Vänersborg. Avgången från Karlstad den 24 okt. (Skall troligen vara 24 nov.) kl. 6 em. bogserad av ångfartyget IIJON ERIKSSON"så långt isläggningen hindrade seglingen, varefter resan fortsattes under frisk nordlig vind. Söndag morgon Ja. 5 Inkommo vi till Aspholmarna där ankaret kastades för motvind, som fortfor hela dagen. Måndag morgon, storm från NNV som också fortfor hela dagen och påföljande natt. Tisdag morgon motvind men onsdag lyfte vi ankar kl. 5 fm. och fortsatte resan under svag NO-lIgvind till kl. omkring 12 då vinden gick rakt emot och som fartyget var ungefär mitt emellan Aspholmarne och Hjorten och det sisstnämnda landet omöjligen kunde uppnås för motvindens skull, måste vi vända åter till samma almänna hamn Aspholma. Torsdag morgon under nordlig vind lyftes ankaret och resan fortsattes, men utkommna tre mil i sjön gick vinden till SV och jag måste åter vända. Tillika med tvenne andra seglare höllo vi av till Eken där hamn togs kl. 3 em. Fredagen uppstod storm från VNVmed stark sjöhävning. Lördagen den 1 dec. kl. 7 fm. lyfte vi ankar under NO IIg vind och fortsatte resan, men innan fartyget hunnit fullt Y. mil från ankarplatsen törnade vi mot ett 8

9 9 blindskär som ej var ubnärkt med prick men genom hastig drejning åt babord gick fartyget flott, men en läcka förmärktes genast i styrbords bog varför jag fann nödigt att hålla på land åt babords sida där fartyg och last inom 30 minuter sjönk med fören först. men aktern endast liggande en fot under vattenytan. Med anledning härav, och då denna olycka tillkommit utan mitt eller mitt folks förvållande, anhåller jag att få tillika med båtsmännen Joh:s Jonsson och Olaus Jansson edeligen fästa denna sjöförklaring för att för all misstanke vara befriad, förbehållande mig rätten till 2/3 av frakten samt ersättning av vederbörande godsägare för uppehållet på platsen för mig och mitt folk under den tid godset måste av oss vårdas. Bärgarlön för mig och besättn. yrkas jämväl. Lidköping den 2 dec J. Olsson - Skeppare. (sg). Snöstorm på Vänern... Seglationsåret 1856 förlöper normalt med åtta dokumenterade förlisningar och 3 allvarligare haverier. I mitten av november månad bryter en svår snöstorm ut på Vänern. Flera fartyg råkar i svårigheter men svårast drabbas "CONCORDIA" från Vänersborg och "PAULINA" trån Uddevalla.. "JUSTINA AMALIA" klarar sig enligt sjöprotesten lindrigare undan, men hennes slutliga öde är oklart. "CONCORDlA":s förlisning är väl dokumenterad j den sjöforklaring som skepparen Carl Emanuelsson avger i Vänersborg. Sjöförklaringen som tydligen helt är grundad på de anteckningar som skepparen fört ombord, skulle stå sig väl i en sjörättsförhandling än i dag. Sjöförklaring gällande "CONCORDIA":s förlisning vid Hökö den 15 november "Efter intagen last av trävaror i Tostereds hamn vid Borgvik avseglade vi den 9:e nov ostlig vind till frisk kultje kryssande till TruIIsen och ankrade där omkring kl. 9 em. Måndagen den 10:e sydost vind med snöfall och vinter, kvarlåg på ankarplatsen - tisdag den 11:e sydost vind till storm, kvarlåg vid Trullön - onsd. Den 12:e nordost vind till styv kultje, kryssade från Trullön till Slottsbron och ankrade där. Torsdagen den 13:e nordost vind till styv kultje med klar luft, gick till segels kl. 6 fin vinden gående till nordväst och avtagande, fortfarande god sikt. Då vi kommit i höjd med Näshuvud sprang vinden mot syd och ökade till storm med sämre sikt. I den dåliga sikten gick det inte längre att kryssa varför vi tvingades ankra under Hökön och låg där gott fast. Lördag den 15:e kl. 4 på morgonen gick vinden över till ostsydost med snötjocka och mycket dålig sikt. Vi hyvade under stora ankaret och lät det andra gå med 60 famnars kätting på 8 famnars djup. Jag låg gott fast men då det dagades kunde jag inte upptäcka land för snöyra, men ett grund fick vi se på en kabellängds avstånd akter ut, kl. omkring 10 fin gick vinden över till ostnordost och ökade till full storm. Hela Värmlandssjön bar nu på oss., Vi låg fast till kl.6 em då kättingen på storankaret brast. Jag såg nu ~pgen

10 annan utväg än att kapa båda masterna överbord i förhoppning att därmed rädda våra liv samt lasten och fartygets skrov. En-haIv1imma efter. det masternas gått överbord började "CONCORDIA"driva och kl. 9 em törnade vi mot förut omtalade grundet Livbåten blev därvid sönderslagen och förfylld. Vi såg nu inte längre någon räddning möjlig. Som fartyget låg på ena och ankaret på andra sidan grundrevet, stack jag ankaret och kättingen ifrån henne i den förhoppningen att skutan skulle driva emot land och att vi därigenom skulle kunna rädda våra liv. Sedan ankaret blivit frånstucket drev det förfyllda fartyget, utan att vi kunde se varthän för snötjockans skull. Vi törnade ofta. Kl vid pass 10 stannade skutan mot ett grund där vi kunde se ett torrt skär, utan att vi likväl kunde rädda oss dit Där lågo vi till påföljande morgon då vi gav nödrop mot land, vilket land nu av oss igenkändes vara Vitthall. En skeppare som var på stället fick se oss på vra-ket, kom ut med båt och bärgade oss. I samma stund sprang vinden på nord med påföljd att "CONCORDIA"drev av grundet och på ett annat, benämnt Jätten. Den dagen kunde vi inte bärga något av de förlorades godset, ty vädret var för svårt. Dagen efter lade sig vinden och vi kunde ge oss ut och söka efter den förlorade riggen men fann inget förrän kl. 2 då vi bärgade en varplina, brefocken, stafocken, klyvaren samt något tåggods. Den 18:e nov var gott väder och jag har utsänt min besättning, jämte en i skärgården känd person att söka efter riggen. Utgången av detta sökande är fortfarande obekant Ovanstående sjöförklaring är helt i enlighet med den av mig under resan förda journalen. Då jag och min besättning under egen livsfara gjort allt vad i vår förmåga stått till räddning av fartyg och last, protesterar jag på det kraftigaste mot den regress och ersättningstalan, det vara må. av vad beskaffenhet Under förbehåll av sjöförklaringsrätt yrkar jag, inte allenas full frakt för lasten, utan även ersättning för mitt folk under den tid de vid olycksstället kvarbliva och vidare efter inhämtade ordres från min redare. Likaledes yrkar jag ersättning för resa och protestkostnader efter av mig förda anteckningar. Carl Emanuelsson - skeppare i "CONCORDIA". (89) "CONCORDIAS" besättning hade turen att oskadda kunna rädda sig iland, men betydligt sämre går det for besättningen på "PAULINA". Läser man mellan raderna i den ganska kortfattade notisen om hennes forlisning så är det inte svårt att toreställa sig vilken ftuktansvärd situation hennes besättning hamnade i.

11 Skonaren" LINNEA". Registreringsnummer beställer Oskar B. Bemtsson i Stockevik av Gustaf Groth vid Sjötorps varv en skonare. Fartyget döps vid leveransen 1915 till LINNEA och hemorten'blir Stockevik. Redan 1916 lär LINNEA sin R!rsta maskin, en 40 hkr AVANCE installerad vid Marstrands Mekaniska Verkstad. S_a år lär LINNEA ny hemort då Johan Agren i Karlstad köper henne. Redan 1917 säljs LINNEA vidare. Ny ägare blir Kalkbruksägare Johan Karlson i Degerhamn. Den 8 september 1917 är LINNEA på resa iill Kemi i Finland. Under hårt väder och svårt slingrande söker LINNEA sig in mot Luleå. R!r att skifta lots.vid Bådarevet norr om Gråskälsgrundet nekar LINNEA att. vända, man R!rsökeratt stupankra men misslyckas med detta och LINNEA går hårt på grund och vattentylls inom några minuter. Bcsättningen lyckas rädda sig ombord i livbåten och tar sig med nöd och näppe i~d ~ Försök,av bogserbåtarna VIKTORIA, INGRID och FRAM att bärga LINNEA misslyckas och den 11 september R!rklaras LINNEA R!r totalt vrak. Vid vrakauktion säljs vraket till guldsmeden Fritz Olsson i Luleå. Med naturens hjälp lyckas han på våren 1918 att få LINNEA flott. Vid islossningen fastnar Linnea i drivisen och R!rs av denna av grundet ut på mtt vatten. Med stor möda lyckas man R!ra LINNEA till Risö varv utan Kalix och med hjälp av folk fi'ån Sjötorps varv!!?? repareras LINNEA kan LINNEA återinr!rasi skeppsregistret. Hon är nu rent segelfartyg och ägs av J.F. Ekholm i Nederkalix är det åter dags R!r R!rsäljning. Den nya ägaren är bosatt i Sigtuna och han låter 1922 sätta in en 50 hkr SKANDIAi skutan har man ledsnat på LINNEA och hon säljs till Unna i Roslagen. Försäljningarna duggar tätt, redan 1927 är det dags igen, nu säljs hon R!r 18000:- till ett partrederi på Björkö-Arholma lämnar LINNEA ÖStersjön och sätter kurs mot Västerhavet och Rönnäng. Det är Ernst A. Nilsson som gjort slag i saken och köpt skutan. Nilsson tycker att den gamla SKANDlAN gjort sitt och 1937 installerar han en ny SKANDIA på 130 hkr i skutan. Tydligen ett gott val då denna maskin gör god tjänst än i dag ombord i LINNEA. Under åren fick LINNEA känna på lite större vatten då hon användes som fiskefartyg vid sillfisket på Island säljs LINNEA till Ragnar Karlsson i Grundsund. Hon sysselsätts de närmaste åren i diverse ftaktfart och 1964 blir Agnar Harald Johansson i Göteborg ny ägare till LINNEA. Nya uppgifter väntade sl&1tanbl.a. användes hon vid byggandet av lyrentrubaduren utanr!rgöteborg och som utstäijningsskutar!rosby KOK blir LINNA lustfartyg. Det är Staffim Henning i Mölnlycke som blir ny ägare. Han ångrar sig emellertid efter en kort tid och annonserar ut skutan till R!rsäIjning.Hon finner snart en ny ägare då Per Egil Bergström i Saltsjöbaden tar över ägandet och LINNEA kommer nu att under ett antal år fungera som bostad åt fiuniljen Bergström. Under åren R!rbyggsLINNEA i Klevbrinkens torrdocka i Söderköping och riggas upp till sitt ursprunglil,'autseende. LINNEA har i dag sin hemmahamn i Gamleby och används som charter och skolskuta i Östersjöns farvatten. ''kölsvinet'' 11

12