Statens jordbruksverks författningssamling

Transkript

1 Statens jordbruksverks författningssamling Statens jordbruksverk Jönköping, tel: telefax: ISSN Statens jordbruksverks allmänna råd (2004:1) i anslutning till förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder samt Statens jordbruksverks beslutade den 15 januari 2004 Regeringen har den 8 juni 2000 utfärdat förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder. Förordningen har trätt i kraft den 1 juli Statens jordbruksverk har med stöd av 1 kap 22 nämnda förordning samt 23 förordning (1999:1424) om förvaltning av EG:s strukturfonder meddelat föreskrifter (SJVFS 2000:136) om startstöd. Jordbruksverket meddelar följande allmänna råd för tillämpningen av nedan angivna bestämmelser. Allmänna råd till 7 kap. 1 och 4 förordningen (2000:577) om stöd för miljöoch landsbygdsutvecklingsåtgärder samt 2 och 8 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:136) om startstöd Etablering Fastställandet av att en etablering skett är av central betydelse, eftersom man bara kan få startstöd om samtliga kriterier i 2 föreskrifterna är uppfyllda och det är första gången man startar som egen företagare inom näringen. Man kan alltså inte få startstöd om man har bytt företag eller köpt en gård som man redan arrenderar och brukar yrkesmässigt. Undantag gäller emellertid om man tidigare drivit ett mindre företag, mindre än på halvtid. För sökande som redan är delvis etablerade, vid s.k. successiv etablering, bör etableringstidpunkten bestämmas till den tidpunkt när samtliga tre etableringskriterier uppfyllts, nämligen ägandet, sysselsättningen och inkomsten. Med ägandet av företaget avses ägande av driften, inte fastigheten. Tjänsteinkomst från jordbruksarbete, t.ex. lön för arbete på föräldragården, innebär inte att sökanden varit företagare. Vid övertagande från dödsbo, då sökanden är delägare och har arbetat aktivt för dödsboet före överlåtelsen, bör etableringstidpunkten sättas till tidpunkten för övertagandet av driften. Det bör gälla även om sökandens andel i dödsboet varit tillräckligt stor för att kunna vara stödgrundande. En make bör inte anses vara delägare i sin makes drift bara för att driften är s.k. giftorättsgods. För att stöd ska kunna beviljas bör sökanden ha en egen, formellt ägd andel i företaget. Startstöd bör inte lämnas vid övertagande från make eller sambo, såvida inte övertagandet kombineras med en påtaglig ökning av kapitalkostnaderna för företaget och familjen till följd av att driften ökar i omfattning. Vid successiv etablering och bedömningen av om verksamhetens omfattning och kapitalbehov ökar betydligt bör ökningen ses i relation till förhållandena före ändringen. Som tidsgräns för vad som kan anses vara i nära anslutning till etableringstidpunkten bör upp till ca två år kunna accepteras.

2 Den som beviljats startstöd och sedan byter företag bör kunna få flytta över stödet till det nya företaget om villkoren för stöd fortfarande är uppfyllda, eventuellt bör ny kalkyl presenteras för att ekonomisk livskraft ska kunna bedömas. Allmänna råd till 7 kap. 1 förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder Jordbruksföretag Som jordbruksföretag bör räknas företag med traditionell växtodling och husdjursskötsel samt annan närbesläktad verksamhet som vanligen brukar räknas till jordbruk. Det kan vara t.ex. produktion av ovanliga grödor för livsmedelsframställning eller annat ändamål. Nedan följer exempel på vad som bör räknas som jordbruk. Biodling, -skötsel bör räknas som jordbruksverksamhet. Odling av råvaror för industriellt ändamål bör räknas som jordbruk, t.ex. oljeväxter för drivmedelsändamål, eller salixodling (på åkermark) för energiä ndamål. Även odling av julgranar på åkermark bör räknas som jordbruk, såvida inte granplanteringen är en varaktig omställning till skogsproduktion och uttaget av julgranar enbart en röjningsåtgärd. Fiske och fiskodling bör räknas in i jordbruk. Verksamheten bör dock endast räknas in i jordbruk om företaget har goda naturliga förutsättningar för verksamheten och fiske av tradition varit vanligt som binäring i området, t.ex. fiske på jordbruk i skärgården. I övriga fall bör fiske och fiskodling räknas som kompletterande verksamhet, se nedan. Uppfödning av slakthästar bör räknas in i jordbruk. Annan verksamhet med hästar än uppfödning för slakt bör räknas som kompletterande verksamhet, se nedan. Trädgårdsföretag Med trädgårdsföretag avses företag som yrkesmässigt producerar trädgårdsprodukter, d.v.s. köksväxter, frukt, bär, svamp, blommor och plantskoleväxter. Storskalig produktion av tall- eller granplantor för skogsbruk bör inte räknas som trädgårdsföretag. I de fall trädgårdsproduktionen är kombinerad med handel, innefattande återförsäljning av inköpta produkter, kan hela företagets försäljningsdel räknas in i trädgårdsverksamheten om produktion och försäljning av egna produkter dominerar arbetsmässigt. Om så inte är fallet bör den del av försäljningen som avser inköpta produkter räknas som kompletterande verksamhet när man bedömer kraven på sysselsättning och inkomst. Renskötselföretag Till renskötsel bör räknas arbete med egna renar, arbete med egna och andras renar i kombination samt jakt och fiske. Det bör krävas att sökanden äger minst ca 100 egna vajor, även om han arbetar heltid med skötsel av egna och andras renar. Vid successivt övertagande bör etableringstidpunkten vara den tidpunkt då sökanden når upp till ca 100 vajor. Sameslöjd och turism bör räknas som kompletterande verksamhet. Kompletterande verksamhet Utgångspunkten för att räkna viss verksamhet som kompletterande verksamhet är att det finns ett jordbruksföretag (alternativt trädgårds- eller renskötselföretag) att 2

3 komplettera. Vid jordbruksföretag bör det således finnas annan mer traditionell jordbruksverksamhet i företaget om stöd ska kunna lämnas för den kompletterande verksamheten. Det kan vara t.ex. annan djurproduktion eller enbart växtodling (se exe m- pel på jordbruksverksamhet ovan). Vid enbart växtodling bör det finnas ett arealunderlag och en växtodling som är tillräckligt omfattande för att motivera klassningen som jordbruksföretag, t.ex. 10 ha åker och bete om intensiteten i växtodlingen inte är allför låg. Då kan verksamhet med exempelvis hästar räknas som kompletterande verksamhet till växtodlingsdelen. Enligt förordningen ska den kompletterande verksamheten dessutom ha nära anknytning till lantbruk, d.v.s. jordbruks-, trädgårds- eller renskötselverksamhet. Nära anknytning finns t.ex. om den kompletterande verksamheten använder produkter eller resurser från lantbruksföretag eller är inriktad mot kunder med lantbruksföretag. Nedan anges exempel på kompletterande verksamhet. Verksamhet med hästar t.ex. inkörning, inridning och motionering av hästar, ridskoleverksamhet, turridning, inhysning av andras hästar och liknande bör räknas som kompletterande verksamhet. Som kompletterande verksamhet bör även räknas uppfödning av mer ovanliga tama eller vilda djur för avel eller livsmedelsframställning. Det kan vara t.ex. hjortar, kaniner och sniglar liksom pälsdjursuppfödning. Arbete med egen skog bör räknas som kompletterande verksamhet. Skogsarbete åt andra intar en mellanställning. Stora och dyra maskiner, t.ex. skördare och skotare, kräver mycket stora arealunderlag och bör normalt inte anses ha ett nära samband med jordbruk. En företagare med ett litet jordbruk och vars huvudsakliga verksamhet är skogsentreprenad bör nämligen i stödsammanhang inte bedömas annorlunda än den som har ett motsvarande jordbruk i kombination med annan inkomst, t.ex. tjänsteinkomst som skogsmaskinsförare. Legokörning med en mindre skogsmaskin, som i stor omfattning även används i egen skog, bör däremot kunna räknas som kompletterande verksamhet, t.ex. en gallringsprocessor som är monterad på en jordbrukstraktor. Som kompletterande verksamhet bör även räknas turism och hantverk. Med turism avses s.k. gårdsturism men även mer omfattande verksamhet som t.ex. en campingplats eller stugbyverksamhet. Hantverk är ett relativt omfattande begrepp och bör inkludera både konsthantverk och annat hantverk som t.ex. snickeri, möbelrenovering och liknande. Verksamheten bör normalt bedrivas i företagets lokaler för att ett nära samband med lantbruksföretaget ska kunna hävdas. Arbete som ambulerande byggnadssnickare, elektriker och liknande, som egen företagare eller som anställd, bör inte räknas som kompletterande verksamhet. Förädling och försäljning av lantbruksprodukter, inklusive skogsprodukter är kompletterande verksamhet. Om verksamheten i huvudsak avser egna produkter bör den i många fall även kunna räknas till huvudverksamheten, särskilt om förädlingsgraden är låg och verksamheten ingår som ett vanligt led i produktionen. Ett exempel kan vara tvättning, förpackning och försäljning av potatis och morötter. Räknas verksamheten som jordbruks- eller trädgårdsverksamhet blir inkomstandelen fr ån huvudverksamheten högre och inkomstvillkoret kan uppfyllas i större utsträckning. Förädling och försäljning av annat än lantbruksprodukter t.ex. industriliknande tillverkning bör som regel inte anses ha ett nära samband med lantbruk om verksamheten lika gärna kan bedrivas utanför lantbruksföretaget. Att arbetskraften utnyttjas gemensamt - i lantbruket och i tillverkningen - är inte ett tillräckligt nära samband. Om produkterna som framställs i huvudsak är avsedda för lantbruksföretag kan eme l- 3

4 lertid ett sådant samband anses finnas. På motsvarande sätt bör konsultverksamhet kunna räknas som kompletterande verksamhet om kunderna är lantbruksföretag. Legokörning med utpräglade lantbruksmaskiner bör räknas som kompletterande verksamhet även om det mesta av körningen sker åt andra, t.ex. skördetröskning, sprutning och gödselspridning. Entreprenadverksamhet med maskiner som även används utanför lantbruket, t.ex. grävmaskin eller lastbil bör inte räknas som komple t- terande verksamhet. Beträffande skogsmaskiner - se ovan. Allmänna råd till 7 kap. 3 förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder samt 4 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:136) om startstöd Tillräckliga yrkeskunskaper Såsom framgår av föreskrifterna kan bristande teoretiska yrkeskunskaper kompletteras inom tre år räknat från etableringen. Mot slutet av programperioden då merparten av de avsatta medlen har förbrukats, bör emellertid kompletterande utbildning vara genomförd betydligt tidigare än inom tre år för att stöd ska kunna beviljas. Prioritering av ansökningar där ingen eller endast kortare utbildning krävs kan göras med hänsyn till medelsbrist. Vilken komplettering som krävs avgörs i varje enskilt fall med hänsyn främst till sökandens förkunskaper och vilka slags kunskaper som behövs för det planerade företaget. En lämplig form av komplettering kan vara att sökanden läser in utvalda delkurser vid ett naturbruksgymnasium. Även studier på distans bör kunna godtas om sökanden deltar i tentamina med godkänt resultat. Omfattningen av kompletterande, teoretiska studier bör inte understiga 10 veckor. En utbildning bör uppfylla rimliga kvalitetskrav beträffande t.ex. närvaro och uppnått studieresultat. Det bör ifrågasättas om den som inte har godkänts i flera för etableringen viktiga ämnen verkligen har tillräckliga teoretiska kunskaper. Stöd bör i normala fall inte beviljas förrän kompletteringen är klar. I vissa fall är det dock angeläget för sökanden att få ett positivt besked om stöd innan en tids- och kostnadskrävande utbildning påbörjas och då kan beslut om stöd fattas med särskilt villkor om att sökanden ska gå en viss utbildning. Som lämplig utbildning för renskötare kan nämnas renskötarutbildningen vid Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk eller motsvarande. Den praktiska erfarenheten bör omfatta alla viktiga arbetsmoment i renskötseln under alla årstider och bör intygas av representant för samebyn eller annan trovärdig person. Kravet på teoretisk yrkesutbildning får frångås, men det bör endast ske då de praktiska kunskaperna är särskilt goda. Allmänna råd till 7 kap. 4 första stycket 1 4 förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder samt 8 Statens jordbruksverks Företagsstorlek, arbetsinsats, inkomst och tillfredsställande försörjning Företagets storlek mäts i behovet av arbetsinsats och avser såväl huvudverksamheterna (jordbruk, trädgård samt renskötsel) som eventuella kompletterande verksamheter. Arbetsbehovet får bedömas med utgångspunkt från normtal, som vid behov justeras med avseende på företagets storlek, mekaniseringsgrad och andra faktorer som påverkar arbetskraftsbehovet. För jordbruksföretag finns sådana normtal i 4

5 Databok för driftsplanering, som ges ut av Sveriges Lantbruksuniversitet. En no g- grann beräkning kan behövas i de fall arbetsbehovet i företaget ligger nära gränsen för stöd. Vid delägande mellan familjemedlemmar gäller enligt föreskrifterna, att hela företaget ska motsvara minst arbetstimmar per år och att stödmottagaren får räkna med hela sin verkliga arbetsinsats och inkomst. Detta bör ske även om arbetsinsatsen och inkomsten till viss del baseras på en annan delägares andel av företaget. Kravet på företagarens egen arbetsinsats i företaget innebär att arbetstiden inom företaget alltid måste vara större än arbetstiden utanför. Regeln att arbetstiden utanför företaget får uppgå till högst 900 timmar per år har tillkommit för att underlätta bedömningen då företagaren gör en onormalt stor egen arbetsinsats. Sysselsättning i form av förtroendeuppdrag, t.ex. inom jordbrukets föreningsrörelse, bör inte räknas som arbetsinsats i företaget. Med tillfredsställande försörjning bör avses att sökanden har tillräckliga inkomster, inklusive inkomster utanför företaget, för normala levnadsomkostnader. Därvid bör hänsyn tas till att det inte är sällan som ett lantbruksföretag består och utvecklas trots att företagarens inkomst är låg, kanske avsevärt lägre än medelinkomsten för löntagare. Den andel av inkomsten som kommer från företaget respektive från huvudverksamheterna jordbruks-, trädgårds- och renskötselverksamhet får beräknas med utgångspunkt från sökandens uppgifter samt kalkylen (se avsnittet Ekonomisk livskraft och kalkyl ). Härvid beaktas bl.a. tidigare inkomster från verksamhet utanför företaget som beräknas fortsätta, samt de beräknade inkomsterna från företaget enligt kalkylen, efter de eventuella justeringar som länsstyrelsen finner motiverade. Eftersom inkomsterna kan variera kraftigt bör bedömningen avse ett normalår. Vid bedömning av inkomstfördelningen bör man ta hänsyn till att en företagsinkomst inte är lika entydig och enkel att beräkna som en inkomst av tjänst. Inkomsterna kommer i vissa fall långt efter övertagandet, t.ex. vid köttproduktion. I dessa fall bör man beakta den värdeökning som sker i företaget och inte bara se till den deklarerade inkomsten. Inkomstkriteriet får anses vara uppfyllt från den tidpunkt när sökanden inte längre har någon annan inkomst, eller en liten inkomst jämfört med den förväntade medelinkomsten från företaget. Allmänna råd till 7 kap. 4 första stycket 5 förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder samt 5 Statens jordbruksverks Behovsprövning En allmän utgångspunkt vid behovsprövningen bör vara att den görs förhållandevis liberalt med hänsyn till syftet med stödet, att stimulera yngre personer till att starta som företagare. Sökandens hela ekonomiska situation efter etableringen bör beaktas, även tillgångar utanför företaget. Det viktigaste måttet på den ekonomiska ställningen är företagets och företagarens soliditet, d.v.s. andelen eget kapital i relation till de samlade tillgångarna. Som en grov tumregel bör kunna gälla att den som har ca 80 % eget kapital eller mer får anses ha så god ekonomisk ställning att han inte har behov av stödet. Hänsyn bör emellertid tas även till det egna kapitalets absoluta storlek. Den som t.ex. har ett litet arrendejordbruk kanske har behov av stöd även om det egna kapitalet utgör mer än 80 % medan en person med mycket stora tillgångar kan ha litet behov av stöd även 5

6 om det egna kapitalets andel är lägre. Den som har mellan ca 50 och 80 % eget kapital bör komma ifråga för halvt stöd. Vid behovsprövningen bör viss hänsyn tas till vilket slag av tillgångar som dominerar. Ett företag med stora reala värden i jord och skog kan t.ex. anses ha en större ekonomisk stabilitet än ett företag där tillgångarna har ett mer osäkert värde, t.ex. specialutrustning som har en begränsad marknad eller en kort ekonomisk livslängd. Värdering av tillgångarna är en viktig del i bedömningen. Vid släktöverlåtelser kan det ibland finnas anledning att justera upp de värden som anges i köpeavtal eller gåvoavtal till marknadsvärden. Ett betydande skogsinnehav kan innebära stora dolda tillgångar, vilket bör undersökas och eventuellt beaktas. Bedömningen av sökandens kreditmöjligheter bör avse hans möjligheter att få långfristiga lån med fördelaktig ränta i bank eller annan motsvarande kreditinrättning. Den som behöver utnyttja dyra finansieringsformer bör i dessa sammanhang inte anses ha goda kreditmöjligheter. Ofta är det lättare för den som äger en jordbruksfastighet att få fördelaktiga lån, jämfört med t.ex. en arrendator eller en trädgårdsföretagare. Det kan motivera lite olika bedömningar för olika slag av företag. Släktlån samt avverkningsbar skog bör jämställas med goda kreditmöjligheter. Bedömningen av kreditmöjligheterna bör sättas i samband med gränsdragningen för andelen eget kapital. Den som t.ex. bedöms ha goda kreditmöjligheter upp till en finansiering av ca 40 % av kapitalbehovet bör tillåtas ha ca 60 % eget kapital innan en reducering av stödet är motiverad, för att förhindra att sökanden får ett reducerat stöd trots att han inte kan få fördelaktiga lån för den del som måste finansieras externt. Lämplighet från allmän synpunkt Uttrycket allmän synpunkt bör tolkas i vid bemärkelse och avse samhällsintresset i stort, t.ex. miljöintressen, samhällsekonomi och liknande. Exempel på etableringar som inte är allmänt önskvärda kan vara t.ex. företag med olämplig lokalisering, störande verksamhet eller liknande, som kan utgöra olägenhet för miljön eller samhället. Det kan gälla även etablering vid företag som bildats genom en icke önskvärd uppdelning av ett befintligt, större företag. Förutsättningar för att lämna stöd till företag som endast kommer att vara bestående under en kortare tid (mindre än fem år) bör inte föreligga, eftersom startstödet syftar till att stimulera varaktiga etableringar. Om ett jordbruksföretag är beroende av arrenderad mark för att nå tillräcklig storlek för stöd, bör arrendeavtal finnas som omfattar minst tre år (en bedömning är dock befogad i varje enskilt fall eftersom det förekommer att arrendeavtal saknas, t.ex. för att jordägaren inte vill teckna ett avtal). Allmänna råd till 6 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:136) om startstöd Ekonomisk livskraft och kalkyl Den kalkyl som bifogas ansökan bör vara tillräckligt utförlig för att medge en bedömning av företagets ekonomiska livskraft. Slarviga eller ofullständiga kalkyler bör inte godtas. En kalkyl kan bestå av t.ex. en utförlig budget med kommentarer eller en fullständig driftsplan. Vid oförändrad driftsinriktning jämfört med företrädarens, kan eventuellt dennes bokslut användas som grund för bedömningen om erforderliga justeringar gjorts beträffande ändrad skuldsättning, ökat eller minskat djurantal m.m. Kalkylen bör kompletteras med vissa andra än rent ekonomiska uppgifter, 6

7 t.ex. driftens olika grenar och omfattning, avkastningsnivåer, arbetsåtgång, planerade förändringar och investeringsbehov. Om sökanden tidigare drivit företag bör även bokslut bifogas. En förenklad ekonomisk kalkyl kan godtas om företaget erfarenhetsmässigt bedöms ha god ekonomisk livskraft, t.ex. ett mjölkproduktionsföretag av tillräcklig storlek och med måttlig skuldsättning. Kalkylen bör visa att företaget, senast tre år efter etableringen, ger ett ekonomiskt resultat som tillsammans med eventuell annan bestående förtjänstmöjlighet ger brukaren en tillfredsställande försörjning. Det ekonomiska resultatet bör inte vara så svagt att företagets bestånd blir helt beroende av startstödet. Allmänna råd till 1 kap. 5 förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder samt till 7 och 7 a Statens jordbruksverks Minimikrav för miljö m.m. Kopplingen av minimikraven för miljö, hygien och djurskydd till de författningar som bedömts vara tillämpliga på lantbruksföretag (d.v.s. de som räknas upp i föreskrifterna), medför att ett eventuellt föreläggande som motiveras av andra bestämmelser inte utgör hinder för stöd. Allmänna råd till 10 a Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:136) om startstöd Prioritering mellan ansökningar om stöd Vid medelsbrist bör en heltidsföretagare gå före en deltidsföretagare och en kvinna gå före en man, om båda är antingen heltids- eller deltidsföretagare. Med heltidsföretagare bör avses företagare som arbetar heltid enligt allmänt vedertagen omfattning, d.v.s. minst timmar, i företaget och som inte har några betydande förvärvsinkomster utanför företaget. Den som etablerar sig som deltidsföretagare men har bestämda planer på att bli heltidsföretagare inom högst två år bör kunna betraktas som heltidsföretagare. Allmänna råd till 19 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2000:136) om startstöd Undantag från bestämmelserna i föreskrifterna De särskilda skälen för undantag från bestämmelserna i föreskrifterna bör vara av det slaget att syftet med stödet gynnas av det begärda undantaget och inte enbart den sökandes intresse. Ett undantag från en regel, som annars skulle ha utgjort hinder för stöd, bör således komma i fråga endast om det bedöms särskilt angeläget att just den aktuella etableringen kommer till stånd. MATS PERSSON Thérèse Ljungquist 7