1994 rd- ShUB 17-RP 104

Transkript

1 1994 rd- ShUB 17-RP 104 Social- och hälsovårdsutskottets betänkande nr 17 om regeringens proposition med förslag tilllag om undantagstillämpning 1995 av 9 lagen om pension för arbetstagare och tilllag om beaktande av arbetstagares pensionsavgift och arbetslöshetsförsäkringsavgift i fråga om vissa dagpenningar Riksdagen remitterade den l juni 1994 regeringens proposition nr l 04 med förslag tilllag om undantagstillämpning 1995 av 9 lagen om pension för arbetstagare och tilllag om beaktande av arbetstagares pensionsavgift och arbetslöshetsförsäkringsavgift i fråga om vissa dagpenningar till social- och hälsovårdsutskottet för beredning. I enlighet med ett beslut av riksdagen har grundlagsutskottet avgett ett utlåtande om ärendet. Utlåtande nr lo ingår som bilaga till betänkandet. Utskottet har i detta sammanhang också behandlat rdm. Aittoniemis hemställningsmotion nr 163 om indexjustering av pensioner och rdm. Kohijokis m.fl. hemställningsmotion nr 172 om indexförhöjning av ersättningar för skador i militärtjänst, som båda remitterades till social- och hälsovårdsutskottet den 18mars Med anledning av ärendet har utskottet hört regeringsrådet Tuulikki Haikarainen vid socialoch hälsovårdsministeriet, förmånschefen Seppo Virtanen och chefsmatematikern Jussi Haapaaho vid folkpensionsanstalten, planeringsdirektören Markku Hänninen vid Pensionsskyctdscentralen, juristen Marja-Liisa Pelander vid Arbetspensionsanstalternas Förbund, ombudsmannen J o han Åström vid Industrins och Arbetsgivamas Centralförbund, direktören Pekka Merenheimo vid Affårsarbetsgivamas Centralförbund, utredningssekreteraren Kaija Kallinen vid Finlands Fackförbunds Centralorganisation, socialsekreteraren Veikko Simpaneo vid Tjänstemannacentralorganisationen FTFC, avdelningsdirektören Keijo Hyvönen vid Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter MTK, juristen Anna Lunden vid Företagamas Centralförbund i Finland, ombudsmannen Teuvo Ikonen vid Pensionstagamas Centralförbund, generalsekreteraren Matti Skyttä vid Kansallinen Eläkeläisliitto, ombudsmannen Pentti Laakkonen vid Pensionärerna r.f., ombudsmannen Jerker Nyberg vid Svenska Pensionärsförbundet, ombudsmannen Pentti Punkari vid Kristillinen Eläkeliitto, ordföranden Pentti Skön vid Oikeutta Eläkeläisille ry, vice ordföranden Helvi Hyrynkangas vid Suomen Ruskaliitto, juristen Seppo Savolainen vid Krigsinvalidernas Brödraförbund och generalsekreteraren Jouko Vasarna vid Social- och Hälsovårdsorganisationernas Samarbetsförening SAFr.f.. I propositionen föreslår regeringen en exceptionell indexjustering för 1995 i arbetspensioner och andra förmåner som är bundna vid APLindex. Undantaget skall bara gälla Justeringen svarar mot ökningen i löneindextalet enligt 9 lagen om pension för arbetstagare mellan 1994 och 1995, minskad med hälften av det belopp som arbetstagamas pensionsavgift stiger med i början av Pensioner och andra APLindexbundna förmåner stiger enligt propositionen med uppskattningsvis 1,5 procent, vilket medför utgifter på cirka 850 miljoner mark. Vad gäller förmåner som bygger på dagpenning och en persons lön beaktas att inkomstnivån under 1995 sjunker med 4,5 procent på grund av arbetstagamas pensionsavgift och arbetslöshetsförsäkringsavgift. Indexändringen medför besparingar på sammanlagt cirka l,8 miljarder mark i pensionsutgifter, en besparing på cirka 150 miljoner mark i andraapl-indexbundnaförmåner och en besparing på totalt 500 miljoner mark i dagpenningsförmåner på grund av att inkomstnivån sjunker. Propositionen hänger samman med budgetpropositionen för 1995 och ingår vad gäller poängtalet för arbetspensionsindex för arbetspensioner som ett led i avtalet mellan regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna. Lagarna avses träda i kraft vid ingången av I hemställningsmotion nr 163 föreslås att riksdagen skall hemställa att regeringen vidtar åtgärder för att återställa indexjusteringen av pensioner till fullt belopp. I hemställningsmotion nr 172 föreslås att riksdagen skall hemställa att regeringen vidtar åtgärder för att indexhöja ersättningar i enlighet med lagen om skada, ådragen i militärtjänst räknat från den l juli M

2 rd- ShUB 17-RP 104 A v de orsaker som framgår av motiveringen till propositionen finner social- och hälsovårdsutskottet propositionen behövlig och ändamålsenlig. Utskottet föreslår därför vördsamt Vidare föreslår utskottet vördsamt att hemställningsmotionerna nr 163 och 172 skall avböjas. att lagförslagen skall godkännas utan ändringar. Helsingfors den 20 juni 1994 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Skinnari, vice ordföranden Taina, medlemmarna Ala-Harja, U. Anttila, Antvuori, Hiltunen, Kauppinen (delvis), Kemppainen (delvis), Kuittinen (delvis), Muttilainen, Nordman (delvis), O. Ojala (delvis), Perho-Santala (delvis), Puisto (delvis), Stenius-Kaukonen (delvis) och Vehkaoja samt suppleanterna Koistinen (delvis), P. Leppänen (delvis), Luhtanen (delvis), Mäkipää (delvis), M. Pietikäinen (delvis) och Saari (delvis). Reservationer I Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna avstod med stöd av ett ömsesidigt avtal helt från en justering på 2,8 procent av APLindex i arbetspensionerna och andra APL-indexbundna förmåner under Nu föreslår regeringen bara en partiell APL-indexjustering för Pensionerna höjs med 1,5 i stället för med 4,9 procent. Avsikten med arbetspensionerna och APLindexbundna dagpenningar är att garantera att den försäkrade bibehåller en skälig inkomstnivå vid pensionering, sjukdom, arbetslöshet o.dyl. Inkomstnivån sänktes genom besluten för 1994 somjag redan då opponerade mig mot. De ändringar regeringen nu föreslår ställer utkomsten på spel för dem som lever på arbetspension eller dagpenningar till den grad att jag inte kan godkänna den föreslagna ändringen. Med stöd av det ovan sagda föreslår jag att lagförslagen skall förkastas. Helsingfors den 20 juni 1994 Ulla Anttila II Pensionstagamas inkomster har försämrats avsevärt under de senaste tre åren. Vi kan inte acceptera att den generation som vi har att tacka vår välfärd för gång på gång får sina ekonomiska förmåner nedskurna. Pensionstagamas utkomst påverkas inte bara av pensionsinkomsterna, indexjusteringarna och beskattningen utan också av vad det över huvud taget kostar att leva och för vilka tjänster de måste betala. Alltsedan 1992 har pensionstagar-

3 APL-indexlagarna 3 na beskattats strängare än andra inkomsttagare med motsvarande inkomst. Mervärdesskatten som trädde i kraft i början av juni kniper relativt sett fler slantar ur pensionstagarnas plånböcker än ur de förvärvsarbetandes. Många pensionstagare dras med en hel rad långvariga sjukdomar. Kommunerna har skurit i social- och hälsovårdstjänsterna, en del tjänster har gått upp i pris och andra har belagts med avgift. Dessa ingrepp skadar mest dem som har det svårast ställt ekonomiskt och inte minst pensionärerna. Under de senaste åren har det skurits i den sociala tryggheten och tjänsterna har försämrats. Genom följande beslut har regeringen Aho medverkat till en försämring av pensionstagarnas inkomster: - Beskattningen har skärpts på många sätt. sjukdomskostnadsavdraget har slopats vid beskattningen, mervärdesskatten har införts, den kommunala uttaxeringen per skatteöre har stigit när statsandelarna har skurits ner, skattetabellerna har inte inflationsjusterats osv. -Pensionstagarna påfördes en folkpensionsförsäkringsavgift i början av 1992 stick i stäv med försäkringsprincipen. Hos pensionstagarna tas i år ut 4 penni mer i socialförsäkringsavgifter än hos andra inkomsttagare. - Arbetspensionsindex skars ner med l,5 procentenheter i början av I början av 1994 skedde ingen indexjustering i pensionerna. - Social- och hälsovårdstjänster har belagts med avgift samtidigt som avgifterna har höjts och det har skurits i tjänsterna. Nästan alla kommuner i vårt land har till exempel infört en hälsovårdscentralavgift, och betalningssystemet inom långtidsvården reviderades helt i början av Det ser ut som om många kommuner försökte skapa ordning och reda i sin ekonomi på pensionärernas bekostnad. -De för pensionärerna viktiga läkemedelsersättningarna genom sjukförsäkringen har skurits så att de ligger under europeisk medelnivå. Det har inte blivit utrett tillräckligt väl vilken sammantagen effekt nedskärningarna har på enskilda pensionärers ekonomi. Veterligen har de nedskurna förmånerna och den skärpta beskattningen sammantaget haft den effekten för många pensionärer att de måste pruta oskäligt mycket på sina dagliga livsvillkor. Många tvingas avstå från absolut nödvändiga läkemedel. Pensionärerna är i allmänhet låginkomsttagare. Den genomsnittliga totalpensionen är bara mark brutto i månaden. Pensionärerna betalar höga skatter och socialförsäkringsavgifter redan på en pension av denna storlek. Nedskärningarna i indexjusteringarna har motiverats med att om justeringarna görs till fullt belopp ökar underskottet i arbetspensionsfonderna i alltför hög grad. Underskottet kan dock täckas med ett betalningsprogram som sträcker sig ända fram till slutet av decenniet. Många lever ofta i decennier på sin pension. Därför har indexjusteringarna en stor betydelse för pensionärernas inkomst. Om indexjusteringarna i pensionerna skärs på det sätt som regeringen föreslår försämras pensionärernas inkomster ännu mer. Med stöd av det ovan sagda föreslår vi att lagförslagen skall förkastas. Helsingfors den 20 juni 1994 Jouko Skinnari Kyllikki Muttilainen Virpa Puisto Marjatta Vehkaoja lll Om APL-index justerades så som lagen bjuder borde arbetspensioner och andra APL-indexbundna förmåner enligt en aktuell bedömning indexjusteras med 4,9 procent i början av Om regeringens proposition går igenom blir höjningen bara 1,5 procent. Den indexjustering som helt uteblev 1994 skall utebli också i förmånerna för 1995 och dessutom föreslås den nya indexjusteringen för tiden mellan 1994 och 1995 partiellt utebli. Enligt lagen är indexförhöjningen till exempel av en arbetspension på mark 196 mark i månaden. Om regeringens förslag går igenom höjs pensionen med bara 60 mark och pensionä-

4 rd- SbUB 17-RP 104 ren förlorar därigenom 136 mark i månaden. En pensionärs make som bara får folkpensionens grunddel går miste om 7 mark i månaden och en ensamstående pensionär som får en liten tilläggsdel går miste om 8 mark i månaden. Marginalskatteprocenten för en pensionär med knappa mark i månaden i II kommungruppen är inemot 70 procent, vilket betyder att han har kvar bara en tredjedel av höjningen. Vidare föreslår regeringen en motsvarande sänkning i arbetspensioner, sjuk- och föräldrapenningar, arbetslöshetsdagpenningar och andra liknande förmåner, som bygger på en persons lön, på grund av arbetstagares arbetspensionsavgift 1995 (enligt propositionen 4 procent 1995 med avdragsrätt) och arbetslöshetsförsäkringsavgiften (enligt propositionen 1,87 procent 1995 med avdragsrätt) innan förmånsbeloppet slås fast, dvs. 4,5 procent dras av från lönen innan pensionslönen och dagpenningarna för 1995 bestäms. Detta kan bli en betydande nedskärning i begynnande pensioner och dagpenningar. Genom regeringens förslag sparas sammanlagt l 800 miljoner mark in i arbetspensioner och 150 miljoner mark i andra APL-indexbundna förmåner samt 500 miljoner mark i dagpenningsförmåner på grund av att inkomstnivån sjunker. Propositionen drabbar ytterst orättvist pensionärerna för tredje året i följd och därför föreslår jag att lagarna förkastas. Jag hänvisar dessutom till motiveringen till vår reservation till social- och hälsovårdsutskottets betänkande nr 18om RP 105 med förslag till lag om nedskurna indexjusteringar i pensioner o.a. förmåner enligt folkpensionslagen. Med stöd av det ovan sagda föreslår jag att lagförslagen skall förkastas. Helsingfors den 20 juni 1994 Pekka Leppänen Helsingfors den 20 juni 1994 IV Vi fårordar att lagförslagen förkastas på de grunder som anförs i riksdagsman Pekka Leppänens reservation. Marjatta Stenius-Kaukonen Outi Ojala

5 AP L-indexlagarna 5 RIKSDAGENS GRUNDLAGSUTSKOTT Bilaga Helsingfors den 14 juni 1994 Utlåtande nr 10 Till Social- och hälsovårdsutskottet När riksdagen den l juni 1994 remitterade regeringens proposition nr 104 med förslag till lag om undantagstillämpning 1995 av 9 lagen om pension för arbetstagare och tilllag om beaktande av arbetstagares pensionsavgift och arbetslöshetsförsäkringsavgift i fråga om vissa dagpenningar och regeringens proposition nr l 05 med förslag till lag om undantagstillämpning 1995 av lagen om bindande av de i folkpensionslagen stadgade pensionerna och understöden vid levnadskostnaderna till socialoch hälsovårdsutskottet för beredning bestämde den samtidigt att grundlagsutskottet skall avge utlåtande om propositionen till social- och hälsovårdsutskottet Utskottet har hört regeringsrådet Tuulikki Haikarainen vid social- och hälsovårdsministeriet, förmånschefen Seppo Virtanen och chefsmatematikern Jus si Haapa-aho vid Folkpensionsanstalten, utvecklingschefen Riitta Korpiluoma vid Pensionsskyddscentralen, verkställande direktören Pentti Kostamo vid Arbetspensionsanstalternas Förbund, professom Mikael Riden, juris licentiaten Heikki Karapuu och biträdande professom Martin Scheinin. Grundlagsutskottet har behandlat ärendet från statsförfattningsrättslig synpunkt och anför vördsamt följande. Regeringens propositioner I proposition nr 104 förslår regeringen en exceptionell APL-indexjustering för 1995 i arbetspensionerna och andra förmåner som är bundna till APL-index. Justeringen svarar mot ökningen i löneindextalet enligt 9 lagen om pension för arbetstagare mellan 1994 och 1995 minskad med hälften av det belopp som arbetstagamas pensionsavgift stiger med i början av Propositionen betyder att de pensioner och andra förmåner som avses i sammanhanget höjs med uppskattningsvis 1,5 procent, jämfört med att höjningen utan en ändring av lagen hade varit uppskattningsvis 4,9 procent. Propositionen gäller också registrerade tilläggspensioner. Vad beträffar förmåner som bygger på dagpenning och beräknas enligt en persons lön beaktas i fråga om 1995 att inkomstnivån sjunker med 4,5 procent på grund av arbetstagamas pensionsavgift och arbetslöshetsförsäkringsavgift. I sin proposition nr 105 föreslår regeringen att de förmåner som betalas ut med stöd av folkpensionslagen skall indexjusteras 1995 i motsvarighet till stegringen i levnadskostnaderna mellan oktober 1993 och oktober Pensionerna kommer att höjas med uppskattningsvis 2 procent. Propositionerna har samband med budgetpropositionen för De föreslagna lagarna avses träda i kraft den l januari I motiveringen tilllagstiftningsordningen bedöms lagförslagen i ett statsförfattningsrättsligt perspektiv framför allt utifrån grundlagsutskottets utlåtande nr 27/1993 rd. I propositionerna framhålls att lagförslagen kan behandlas i den ordning som föreskrivs i 66 riksdagsordningen utan att de kan lämnas vilande. Utskottets ställningstaganden Utskottet har i sitt utlåtande nr 27/1993 rd (se även GrUU 28/1992 rd) bedömt förslag tilllagar om slopad indexjustering som i strukturellt hänseende kan jämställas med de föreliggande lagförslagen. I linje med det som utskottet då anförde kan det konstateras att de lagstiftningsåtgärder som regeringen föreslår är viktiga ur statsförfattningsrättslig synvinkel av två orsaker. För det första gäller det i vilket förhållande l i det första lagförslaget i proposition nr l 04 står till egendomsskyddet i anknytning till löpande pensio-

6 6 1994rd- ShUB 17 -RP 104 ner. Den andra statsförfattningsrättsliga frågan gäller om lagförslagen försvagar det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet på det sätt som avses i 66 7 mom. riksdagsordningen, vilket i så fall betyder att lagförslaget i fråga kunde lämnas vilande. Indexjustering av pensioner En exceptionell APL-indexjustering i enlighet med propositionen betyder att pensionerna 1995 höjs med omkring 1,5 procent. Meningen är att det inte skall företas en indexjustering till fullt belopp, vilket betyder att pensionshöjningen skärs med sammanlagt ca 3,4 procentenheter. Med hänsyn till att 2,8 procentenheter av detta drabbar pensionerna redan i år kommer pensionerna att skäras med ytterligare omkring en halv procentenhet. A v propositionens motivering framgår att arbetstagamas pensionsavgift 1995 avses vara en procentenhet högre än i år. Indexjusteringarna i pensionerna avser att garantera att pensionstagama kan bibehålla en skälig konsumtionsnivå. Indexen tar hänsyn till medeltalet av förändringarna i den allmänna löne- och prisnivån. Med hänsyn till dessa särdrag i APL-index anser utskottet att det med tanke på vissa synpunkter på egendomsskyddet för beviljade pensioners storlek är möjligt att stifta en vanlig lag om en exceptionell justering av APL-index, som till den del den är ägnad att minska en indexjustering till fullt belopp i fråga om storleken och i proportion till de faktorer som inverkar på löntagamas inkomstnivå är av den typ som regeringen nu föreslår. Också denna gång anser utskottet i anknytning till denna sin ståndpunkt till lagstiftningsordningen att det fmns anledning att understryka att den föreslagna lagstiftningsåtgärden i väsentlig grad beror på det exceptionella ekonomiska läget samt att den är temporär och att den inte betyder någon bestående ändring i den fastslagna pensionsnivån. Det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet Hänvisande till det som utskottet anför i sitt utlåtande nr 27/1993 rd om reglerna för samordning av arbets- och folkpensionssystemen anser det att l i det första lagförslaget i proposition nr l 04 inte leder till att lagförslaget kan lämnas vilande. APL-index används också vid indexjustering av vissa grundtrygghetsförmåner. Till förmåner av detta slag räknas ersättningar enligt militärskadelagen, minimibeloppet av sjukdagpenning samt moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen och den lägsta rehabiliteringspenningen enligt lagen om rehabiliteringspenning (GrUU 28/1992 rd). Av dessa är minimidagpenningama enligt sjukförsäkringslagen mindre än förmånerna enligt folkpensionslagen. Därför togs de speciellt upp i utskottets utlåtande nr rd, medan den då aktuella nedskämingen i indexjusteringen av andra förmåner ansågs liten och betydelselös ur statsförfattningsrättslig synvinkel. Den nu föreslagna partiella nedskämingen i indexjusteringen, som betyder att dagpenningarna i fråga höjs med 1,5 procent, bör också denna gång bedömas som i ovan nämnda utlåtande. Med tanke på 66 7 mom. riksdagsordningen spelar således de faktorer som inverkar på storleken av minimidagpenningen enligt sjukförsäkringslagen en viss roll. Regeringen föreslår (2 l m om.) att minimibeloppet för dagpenningen 1995 precis som i år höjs med 2,8 procent utöver den allmänna APL-indexförhöjningen om 1,5 procent. Härigenom skärs indexjusteringen av denna minimidagpenning med omkring en halv procentenhet. Enligt utskottets uppfattning innebär detta en sådan obetydlig justering av förmånens storlek att det inte föranleder att lagförslaget kan lämnas vilande. Vad gäller det andra lagförslaget i regeringens proposition nr 104 anser utskottet med hänvisning till vad det anfört i sitt utlåtande nr 27/1993 rd om ett förslag av motsvarande typ att det går att stadga om en åtgärd av föreslagen typ, som inverkar på vissa inkomstbundna förmåners storlek, utan att lagförslaget kan lämnas vilande, om det arbetsinkomstbortfall som skall beaktas svarar mot de särskilda avgifter som sänker löntagamas inkomstnivå. Regeringens förslag till en sänkning med 4,5 procent är en procentenhet större än i år. En nedskärning av denna storleksklass har en likadan inverkan på inkomstnivån som den i pensionsavgiften planerade totala höjningen med en procentenhet av dessa specialavgifter, dvs. arbetstagarnas pensionsavgift och arbetslöshetsförsäkringsavgift, med hänsyn till också dessa avgifters inverkan på beskattningen. På denna grund anser utskottet att lagförslaget inte kan lämnas vilande.

7 APL-indexlagarna 7 Regeringen föreslår i sin proposition nr l 05 att den indexförhöjning på l,6 procent av formånerna enligt folkpensionslagen som skars bort för 1994 inte skall genomföras under 1995 heller och att en indexförhöjning om uppskattningsvis 2 procent skall göras i dem i motsvarighet till hur mycket levnadskostnaderna stigit efter denna nedskärning. I sitt utlåtande nr 27/1993 rd ansåg utskottet att en nedskärning som den nu aktuella på omkring 40 mark i det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet försvagade det i så pass ringa grad att det då aktuella lagförslaget inte kunde lämnas vilande. På ett annat ställe i samma utlåtande ansåg utskottet det statsforfattningsrättsligt sett betydelsefullt att indexjusteringen i minimisjukdagpenningen stod inför en nedskärning för andra året i följd. situationen då skiljde sig väsentligt från den nu rådande vad gäller den verkliga utvecklingen i förmånernas storlek. Denna omständighet bör tillmätas en alldeles särskild betydelse vid en bedömning av det grundläggande utkomstskyddet med tanke på 66 7 mom. riksdagsordningen. Vad gäller sjukdagpenningen var det fråga om en nedskärning i indexjusteringen med kumulerande verkningar som då gjorde att förmånen bibehöll sin gamla nivå. Enligt propositionen förestår en sådan indexjustering i förmåner enligt folkpensionslagen som till fullo svarar mot stegringen i levnadskostnaderna under de tolv föregående månaderna. Den forestagna nedskärningen skall alltjämt vara temporär och förmånerna kommer i alla fall på angivet sätt att höjas till fullt belopp enligt regeringens förslag och därfor anser utskottet att om förmånen också under 1995 skärs ned på samma sätt som i år innebär det en åtgärd som försvagar det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet i så pass ringa grad att lagförslaget inte kan lämnas vilande på denna grund. Med stöd av det ovan sagda anför grundlagsutskottet vördsamt att lagförslagen i regeringens propositioner nr l 04 och l 05 kan behandlas i den ordning somföreskrivs i 66 riksdagsordningen och att de med beaktande av 7 mom. i sagda paragraf inte kan lämnas vilande. I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Niinistö, vice ordföranden Alho, medlemmarnajansson, Kaarilahti, Koskinen, Laine, M. Laukkanen, J. Leppänen, Moilanen, Mölsä, Nikula, Varpasuo, Vistbacka, Vuoristo, Vähänäkki och Väistö. Vi kan inte omfatta utskottsmajoritetens ståndpunkt att det första lagförslaget i proposition nr 104 och lagforslaget i proposition nr 105 inte kan lämnas vilande. Vad gäller l i det förstnämnda lagförslaget åberopar utskottet konsekvenserna av reglerna för samordning av arbets- och folkpensionssystemen till stöd för sitt ställningstagande tilllagstiftningsordningen. Oberoende av samordningsreglerna har det i praktiken gång på gång visat sig att den som får arbetspension inte omfattas av folkpensionssystemet I de fall där någons arbetspension är lika stor som full Avvikande åsikter I folkpension eller ännu mindre betyder den partiella nedskärningen (3,4 %) i indexjusteringen enligt l att det grundläggande utkomstskyddet försvagas till den grad att lagförslaget med stöd av 66 7 mom. riksdagsordningen kan lämnas vilande. Såsom utskottet påpekar innebär 2 l m om. i samma lagförslag att indexjusteringen av minimisjukdagpenningen minskar med omkring en halv procentenhet. I linje med den ståndpunkt utskottet anfori sitt utlåtande nr 27/1993 rd anser vi att också detta gör det möjligt att lämna lagförslaget vilande.

8 rd- ShUB 17-RP 104 Lagförslaget i proposition nr 105 betyder att indexjusteringen också 1995 precis som 1994 skall skäras med 1,6 procent. Under den förra riksdagen kunde denna åtgärd på grund av sina obetydliga konsekvenser i pengar och sin temporära natur anses försvaga det grundläggande utkomstskyddet i så ringa grad att lagförslaget inte kunde lämnas vilande. När samma nedskärning nu föreslås för andra året i följd betyder det en mycket större ekonomisk förlust för pensionstagarna. Vi anser att denna åtgärd försvagar det grundläggande utkomstskyddet på det sätt som avses i 66 7 mom. riksdagsordningen och att lagförslaget därför kan lämnas vilande. Med stöd av det ovan sagda anför vi att lagförslagen i regeringens propositioner nr 104 och 105 kan behandlas i den ordning som föreskrivs i 66 riksdagsordningen och att de med undantag för det andra lagförslaget i proposition nr l 04 kan lämnas vilande med beaktande av 66 7 mom. riksdagsordningen. Helsingfors den 14 juni 1994 Arja Alho Raimo Vuoristo Johannes Koskinen Matti Vähänäkki n Jag omfattar rdm. Alhos m.fl. avvikande åsikt i fråga om det första lagförslaget i proposition nr 104. Helsingfors den 14 juni 1994 Marjut Kaarilahti Ill l Allmänt Det är fråga om såpass betydande försämringar i det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet att lagförslagen enligt vår mening bör lämnas vilande, varvid 67 riksdagsmän har rätt att rösta för att lagarna lämnas vilande över följande riksdag (RO 66 7 mom. ). Vi anser att de föreliggande propositionerna 104 och 105 bör förkastas eftersom de har så orättvisa konsekvenser för inkomstnivån för pensionärer med de minsta pensionerna och för dem som lever på sjukförsäkringsförmåner och andra dagpenningar. 2 Regeringens förslag till minskad AP L-indexförhöjning 1995 ( RP 104) och lagstiftningsordningen Enligt den permanenta lagen fastställer socialoch hälsovårdsministeriet på basis av 9 lagen om pension för arbetstagare APL-indextalet för varje kalenderår med hänsyn till medeltalet av förändringarna i den allmänna 1öne- och prisnivån. Regeringen föreslår nu för tredje året i följd att staten skall spara genom att låta bli att verkställa förhöjningar i arbetspensionerna till fullt belopp i motsvarighet till stegringen i inkomstnivån och delvis enligt stegringen i levnadskostnaderna. Enligt propositionen skall arbetspensionerna och andra APL-indexbundna förmåner justeras i början av 1995, men inte till det fulla belopp som stadgas för indexjusteringar i den permanenta lagstiftningen. Genom lagen 1074/93 skars indexjusteringen för 1994 ner och samma nedskärning föreslås också i förmånerna Dessutom föreslås en del av den nya indexjustering som bestäms enligt löneindex för 1994 och 1995 bli verkställd bara till en del. Grundlagsutskottet har under de gångna åren ( ) i väsentlig utsträckning begränsat betydelsen och behovet av möjligheten att lämna ett lagförslag, som är avsett till skydd för det

9 AP L-indexlagarna 9 lagstadgade grundläggande utkomstskyddet, vilande genom att mekaniskt jämföra ändringen i berörda sparlag med gällande förmån i (den redan urvattnade) lagen. På grund av denna tolkningsdoktrin har nedskärningar, som ansetts vara obetydliga, kunnat genomföras med en enkel majoritet i riksdagen under flera år i följd utan att lagförslagen kunnat lämnats vilande, trots att den sammantagna effekten av försämringarna vore betydandejämfört med nivån 1991, då stadgandet om skydd för det lagstadgade grundläggande utkomstskyddet togs in i riksdagsordningen. Vi anser att utskottets tolkning på denna punkt är oskälig i och med att den tillåter ingrepp i en grundläggande förmån under flera år i följd genom lagar som kan godtas av en enkel majoritet i riksdagen. Tolkningen leder till att det inte är behövligt att förhandla med oppositionen i riksdagen om ingrepp i pensionsförmåner och att de sammantagna konsekvenserna av propositionema inte kan bedömas. Genom en lag (1343/92) från december 1992 skar den borgerliga regeringen indexförhöjningen för 1993 med 1,5 procentenheter, alltså med ca 725 miljoner mark från APL-pensionema och ca 340 miljoner mark från de APL-bundna dagpenningarna. Med regeringspartiemas benägna bistånd stiftades en lag (1074/93) i december 1993 genom vilken indexförhöjningen för 1994 skars med 1,3 procentenheter. Att detta lagförslag godkändes kostade arbetspensionstagarna sammanlagt 1,5 miljarder mark och betydde att dagpenningsförmånerna minskade med 430 miljoner mark. De sammantagna besparingarna i samtliga arbetspensioner uppgick till miljoner mark och dagpenningama minskade med sammanlagt 770 miljoner mark. Genom den föreliggande propositionen vill regeringen skära förhöjningen för 1995 med 3,3 procentenheter. Detta betyder att de som får arbetspension får lov att skjuta till1,8 miljarder mark för bank- och näringsstöd samt för extra jordbruksstöd och att andra APL-bundna förmåner minskar med 150 miljoner mark. På grund av att inkomstnivån sjunkit blir den totala besparingen i dagpenningsförmåner således 500 miljoner mark. Det är skäl att observera att de nedskurna arbetspensionshöjningarna under de två senaste åren och de nu föreslagna nedskärningarna sammantaget uppgår till 6, l procent. Detta procenttal överskrider klart 5 procent, där gränsen enligt tolkningen av egendomsskyddet för pensioner har ansetts gå. Grundlagsutskottet har i sin tolkningspraxis ansett att det krävs grundlagsordning för att genomföra en så stor försämring med en gång. De föreslagna nedskärningarna i arbetspensionerna och nedskärningarna under uppgår sammanlagt till över 4 miljarder mark och nedskärningarna i andra APL-indexbundna förmåner samt andra spareffekter har under denna tid haft en sammantagen effekt på över 1,4 miljarder mark. Samtidigt måste det givetvis påpekas att arbetstagamas reella inkomster under denna tid har gått ner. När det gäller att bedöma om det finns goda grunder för att lämna ett lagförslag vilande och hurdana nedskärningar i APL-index det kan bli fråga om är det skäl att beakta de sammantagna effekterna av de redan verkställda och nu föreslagna nedskärningarna i folkpensionsindex för det reella värdet av förmånerna för dem som får liten arbetspension. Regeringens förslag i proposition l 04 att skära ner arbetspensionsindex med 3,4 procentenheter är klart större än ringa och inne bär en försämring av flera andra APL-indexbundna grundtrygghetsförmåner. Därför anser vi att båda lagförslagen i proposition nr l 04 bör behandlas med beaktande av möjligheten att lämna lagförslagen vilande (RO 66 7 mom.), vilket betyder att 67 riksdagsledamöter har rätt att rösta för att lagforslagen lämnas vilande över följande riksdag. 3 Regeringens förslag till nedskärningar i pensioner och understöd enligt folkpensionslagen (RP105) Det är fråga om en sparlag genom vilken regeringen vill sänka indexforhöjningen i folkpensionerna. Förslaget går ut på att sänka de höjningar som enligt lagen skall betalas under 1995 och som beror på höjningen i levnadskostnaderna mellan oktober 1992 och oktober Höjningen skall betalas bara enligt den höjning i levnadskostnaderna som inträffar mellan oktober 1993 och oktober Förmåner enligt folkpensionslagen som skall betalas ut 1995 föreslås bli höjda med bara 2 procent. Utgifterna för denna höjning uppgår till uppskattningsvis 400 miljoner mark. Den nedskurna indexförhöjningen betyder att regeringen under 1995 sparar in 300 miljoner mark i kostnader för Folkpensionsanstalten och medel som rättmätigt tillhör pensionärerna samt 30 miljoner mark i utgifter för andra förmåner som skall M

10 rd- ShUB 17-RP 104 justeras enligt folkpensionsindex. Under 1994 har regeringen redan låtit bli att indexjustera folkpensionerna med 1,6 procent och därigenom har den sparat in 460 miljoner mark i Folkpensionsanstaltens pensionsutgifter och 50 miljoner mark i utgifter för andra förmåner som skall justeras enligt folkpensionsindex. Propositionen innebär en avgörande sänkning av det reella värdet på full folkpension och en högst väsentlig försämring av pensionerna, om effekterna av propositionen och försämringarna under 1994 räknas ihop. Meningen är att det under skall sparas sammanlagt 760 miljoner mark i folkpensionsanstaltens pensionsutgifter och 80 miljoner mark i utgifterna för andra förmåner som justeras enligt folkpensionsindex. På dessa grunder anser vi att de föreslagna pensionsförsäkringarna ingriper i den lagstadgade grundtryggheten för dem som får folkpension och att lagen enligt 66 7 m om. riksdagsordningen kan lämnas vilande. Med stöd av det ovan sagda anser vi att lagförslagen i regeringens propositioner nr 104 och l 05 kan behandlas i den ordning som föreskrivs i 66 riksdagsordningen och att de enligt 66 7 mom. kan lämnas vilande. Helsingfors den 14 juni 1994 Ensio Laine Raimo Vistbacka