Samling och kommentarer av EG-domstolens förhandsutlåtanden avseende Kör och vilotider samt Färdskrivare.

Transkript

1 EG - Domar Rådets Förordningar 3820/85 och 3821/85 Rådets Direktiv 88/599

2 Samling och kommentarer av EG-domstolens förhandsutlåtanden avseende Kör och vilotider samt Färdskrivare.

3 PM 3 (62) Sektionen för kollektivtrafik och yrkestrafik, Datum Lars Andersson, Samling och kommentarer av EG-domstolens förhandsutlåtanden avseende kör- och vilotider samt Färdskrivare. Samlingen innehåller sammanfattningar och kommentarer av för dagen kända EGdomar relaterade till EG:s kör och vilotidsbestämmelser. Såväl relevanta domar från tidigare lagstiftning som domar som avkunnats före vårt EU inträde återfinns. Dessa sammanfattningar kan användas som diskussionsunderlag vid samtal med förare, i fortbildningssyfte hos kontrollmyndigheten, som bilagor till polisutredningar eller rapporter om överträdelser, samt för åklagare och domstolspersonal för att överskådligt hitta rätt bland EG-domarna inför ett nationellt rättsfall. Sammanfattningarna med kommentarer och eventuella bilagor till kommentarer såsom PM och skrivelser är framtagna och granskade av personalen vid Vägverket i Borlänge, och efter den 1 januari 2009 av personalen på Transportstyrelsen i Borlänge. Dessa kommentarer ska ses som just kommentarer och det är alltid texten på originalspråket och i fulltext som är den juridiskt gällande texten. Det är vår avsikt att handlingarna ska kompletteras med relevanta Hovrätts och Högsta Domstols avgöranden i framtiden. Domsamlingen uppdaterad, se nedan. Borlänge Arne Classon 3

4 Förteckning över rättsfallssamling från EG-domstolen (* gammal lagstiftning som motsvaras av 3820/85 och 3821/85 ) fall nr mål mot lagrum som åberopas C-133/83 Regina and Thomas Hemförsäljning specialfordon Scott & Sons Bakers Ltd art 14a (3) förordning 543/69* jfr förordningen 3820/85 art 13 (1f) C-91/84 Hacket Ltd & Weston Lokal marknad C-92/84 Tetlow & Dowey förordningen 543/69* art 14a (2c) ändring av förordningen 2827/77* Jfr förordningen 3820/85 art 13 (1f) C-79/86 Joseph S.W. Whitelock angående specialfordon för bärgning, art 4(9) förordning nr 543/69* och art 3 (1) förord. nr 1463/70* C-326/88 Hansen & Soen I/S nationell lagstiftning och arbetsgivarens ansvar art7(2) förordning nr.543/69* C-7/90 Paul Vandevenne m fl. förklarar begreppet företaget samt det ansvaret för juridiska personer art 15(2) och 17(1) förordning nr 3820/85 C-8/90 Willy Kennes m fl. förklarar äldre nationell lagstiftnings syftning inte övergår till att syfta mot den nya förordningstexten art 18(2) förordningen (EEG) nr 3820/85 C-158/90 Mario Nijs vilka diagramblad som ska visas vid kontroll art 15(7) förordning nr 3821/85 C-116/91 British Gas plc undantag från kravet på färdskrivare för fordon som används för att leverera gas till allmänheten art 3(1)och 4 (6) förordning nr 3820/85 C-116/92 Charlton, Huyton och körtider och raster Wilson art 7 (1,2) förordning nr 3820/85 C-313/92 Van Swieten period av 24 timmar, art 2(1) och 8(1) förordning nr 3820/85 4

5 C-394/92 Marc Michielsen daglig arbetstid, dygn och arbetstidens slut art 6 och 8(1) förordning nr 3820/85 och art 15(2) förordning nr 3821/85 C-289/93 Italien och medlemstaternas underlåtenhet C-336/93 Belgien att implementera (införliva) direktiven i nationell lagstiftning art 7 av direktivet 88/599 C-235/94 Alan Jeffrey Bird att planera en avvikelse från regler om kör- och vilotider med hänsyn till personers, fordonets och lastens säkerhet art 12 och 15(1) förordning nr 3820/85 C-335/94 Hans.V. Mrozek och undantag för avfallstransporter, Bernhard Jaeger från privata hushåll och företag art 4(6) förordning nr 3820/85 C-29/95 Belgien valmöjligheter mellan två alternativa beivringssystem, art 6 av EEG-föredraget C-39/95 Pierre Goupil avfallstransport sopcontainer, art 4(6) förordning nr 3820/85 C-387/96 Anders Sjöberg undantag för fordon som används av myndigheter samt förares skyldighet att medföra ett utdrag ur tjänstgöringslista, art13(1.b)och 14 (1,5) förordning nr 3820/85 C-47/97 E.Clark & Sons och upprepad beställnings trafik kan D.J. Ferne inte betraktas som linjetrafik, art 2 förordning nr 684/92 och art 4(3) förordning 3820/85 C-193/99 Graeme Edgar Hume uppskjuten veckovila enligt art 8 (3 & 5) innebär att dubbla veckovilor ska tas nästföljande vecka. Art 8 (3 & 5) förordningen 3820/85 5

6 C-297/99 Skill Motor Coaches Annat arbete Undantagna transporter Ltd, Farmer & Burley räknas aldrig som rast, dygns- eller Veckovila, Art 1 (5), 4 (3) och 15 (2-3) förordningen nr 3820/85 C-228/01 Jacques Bourrasse Förvara diagramblad vid uthyrning C-289/01 Jean-Marie Perchicot av fordon utan förare. Artikel 14 i rå-. dets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter - såväl i dess ursprungliga lydelse som i dess lydelse enligt förordning nr 2135/98 C-439/01 Libor Cipra Flerförarsystem, specialregeln om 8 Vlastimil Kvasnicka timmars vila gäller utan att man samtidigt måste vila 11 i timmar. art i förordningen nr 3820/85. Domstolens möjlighet att svara på frågor om AETR-överenskommelsen. C-128/04 Annic Andréa Raemdonck Vad ingår i uttrycket "Material och utrustning" enligt artikel 13.1 g i förordning nr 3820/85. C-124/09 Smit Reizen BV Förtydligande av begreppet driftställe samt resa för att överta fordon. 6

7 Fallet: C-133/83 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-föredraget, från the House of Lords, att EGdomstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottsmålet mot Regina and Thomas Scott & Sons Bakers Limited och Brian Rimmer Angående tolkningen av artiklarna 14 a (3)(a) av Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter (OJ, engelsk specialutgåva 1969 (i), p. 170), ändrad genom Rådets förordning (EEG) 2827/77 av den 12 december 1977 (OJ 1977 I 334, p. 1) om Transport Vägtransport Social lagstiftning Begränsningar Specialfordon för hemförsäljning Betydelsen av Specialfordon och hemförsäljning. I. Frågor som ställdes: (1) Om, byggt på en korrekt tillämpning av undantagen i artikel 14a (3)(a) av Rådets förordning 543/69, ordet Speciellt är menat att enbart syfta på direkta särdrag på det enskilda fordonet, eller enbart till aktiviteten hemförsäljning, eller till en kombination av de båda och om den senare tillämpningen är rätt, vilken grad av inbördes förhållande som avses? (2) Om, byggt på en korrekt tillämpning av samma undantag, aktiviteten hemförsäljning endast innebär att man metodiskt besöker ett hus efter ett annat med syfte att sälja till slutkonsument; eller om det innebär att man gör ett antal besök hos potentiella partikunder, såsom butiken, serveringar, servicebostäder, eller snabbköp med avsikt för vidareförsäljning, och där föraren lägger en betydande del av sin tid på försäljning eller om det innebär den senare tillämpningen är rätt, vilken grad av inbördes förhållande som avses? (3) Hur ska en korrekt byggnation vara utförd för att uppfylla begreppet Speciellt enligt betydelsen i Artikel 14a (3)(a) i förordningen? II. Lagrum som åberopas Rådets Förordning (EEG) nr 515/72 införde en ny artikel, 14 a, till förordningen 543/69 till viken förordningen 2827/77 tillförde artikeln 14a (3) vilken föreskriver följande: medlemsstater får, efter bemyndigande från kommissionen, bevilja undantag från denna förordning för följande nationella transportverksamhet och användning: a) Användning av ett specialfordon vid lokala marknader, hemförsäljning, mobil bank, växlingskontor eller sparkassa, religiösa ändamål, utlåning av böcker, grammofonskivor eller bandkassetter, för kulturella ändamål eller mobila utställningar. 7

8 b) Transport av mjölk från gården till mejeri och omvänt.. III. Domslut 1. Begreppet specialfordon vid vissa typer transportverksamhet enligt betydelsen av artiklarna 14 a (3)(a) av Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter (OJ, engelsk specialutgåva 1969 (i), p. 170), ändrad genom Rådets förordning 515/72 av den 28 februari 1972 (OJ, engelsk specialutgåva 1972 (i), p134) och av Rådets förordning (EEG) 2827/77 av den 12 december 1977 (OJ 1977 I 334, p. 1) är avsett att omfatta endast fordon som till sin konstruktion, utrustning eller permanenta kännetecken garanterar att de i huvudsak används för en av dessa verksamheter, så som hemförsäljning. 2. Aktiviteten hemförsäljning i den mening som den tidigare nämnda artikel 14a (3)(a) avser även försäljning till potentiella partikunder, såsom butiker, serveringar, servicebostäder, eller snabbköp förutsatt att försäljningsaktiviteterna karaktäriseras av upprepade stopp av specialfordonet.. IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) Ovanstående innebär att hemförsäljning inte är begränsat till försäljning i någons hem utan att även andra typer av kunder får besökas. Kravet på att fordonet är specialbyggt är dock starkt. Jämför med undantaget för bärgningsbil (ECJ) c-79/68, Joseph S. W. Whitelock. 8

9 De förenade fallen C-91/84 och C-92/84 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-föredraget, från "the Divisional Court, Queen s Bench Division of the High Court of Justice", Storbritannien, att EG-domstolen skall meddela ett preliminärt förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen oavgjorda målet mot Sidney Hackett ltd och Roy Thomas Weston (fall 91/84) samt Raymond C. Tetlow och Perman George Dovey (fall 92/84) Angående tolkningen av artiklarna 14a (2)(c) av Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter, om Social lagstiftning Transport av djur från jordbruksföretag till lokala marknader. I Frågor som ställdes: Är lokal marknad: 1. En marknad (oavsett typ) rimligt/skäligt nära jordbruksföretaget i fråga? 2. En marknad (oavsett typ) rimligt/skäligt nära jordbruksföretaget med hänsyn till lokala geografiska förhållanden? 3. En marknad rimligt/skäligt nära jordbruksföretaget i fråga (och/eller rimligt/skäligt nära med hänsyn till lokala geografiska förhållanden) med hänsyn till arten eller rasen på djuren som köps eller säljs på marknaden och om det är så, när/var (om någon gång) upphör marknaden att vara lokal? 4. En marknad, rimligt/skäligt nära jordbruksföretaget i fråga, (och/eller rimligt/skäligt nära med hänsyn till lokala geografiska förhållanden) på vilken den arten eller rasen av djur kan köpas eller säljas på förmånliga kommersiella villkor med hänsyn till antalet inblandade djur, och om så vore: a) hur skall förmånliga tolkas i detta sammanhang? Och b) när/var (om någon gång) upphör en sådan marknad att vara lokal? 5. En marknad inom fyra timmars körnings avstånd (eller den maximalt tillåtna körtiden utan rast eller vila enligt gällande lagstiftning vid aktuell tidpunkt) från jordbruksföretaget varifrån djuren kommit. II Lagrum som åberopas Rådets förordning (EEG) 543/69, med tillförda artiklar enligt förordning 515/72 och förordning 2827/77, om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter Artikel 14 a (2) (c)...medlemsstat får, efter samråd med kommissionen, medge undantag från denna förordning för följande nationella transporter: Transport av levande djur från lantgårdar till lokala marknader och omvänt eller från marknader till lokala slakterier. 9

10 III Domslut Med lokal marknad, i enlighet med artikel 14 a (2) (c) av Rådets förordning (EEG) 543/69, menas den marknad som, med hänsyn till geografiska omständigheter, är den närmaste för en lantgård på vilken det är möjligt att köpa eller sälja i enlighet med behovet hos den typ av lantgård vars storlek anses vara normal- eller medelstor för området i fråga. IV Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) I domen påpekas att uttrycket lokal marknad inte kan tolkas fristående utan måste sättas i ett sammanhang. Utifrån de behov som förekommer på en, för aktuellt område, normalgård kan begreppet lokal därför få olika innebörd beroende på var i gemenskapen man befinner sig. EG-domstolen tar också med i beräkningen att marknaden normalt sett skall hantera den djurart som lantgården i fråga har. Domstolen säger dock att undantaget för lokal marknad inte kan utsträckas till att gälla ovanligt stora lantgårdar, gårdar som samarbetar eller kooperativ som pga. sin storlek har behov av en annan marknad än den närmaste som vanligen används av lantgårdar i området. EG-domstolen menar att en lantgårds kommersiella intressen inte kan vara avgörande när man skall bestämma vad som är lokal marknad. Söker man på kommersiella grunder en marknad längre bort än den närmast tillgängliga så måste reglerna om kör- och vilotider efterlevas och färdskrivare brukas. Det kan dock konstateras att marknader, i betydelsen djurauktioner, förekommer i mycket ringa omfattning i Sverige. Mer vanligt förekommande är djurförsäljning i anslutning till slakt, varvid även livdjursauktioner förekommer. Undantaget avser uttryckligen transporter mellan lantgård och marknad, mellan marknad och lantgård eller mellan marknad och slakteri. Något undantag för transport mellan lantgård och slakteri finns ej uttryckt i förordning eller domslut. Slakterimarknaden är starkt rationaliserad och specialiserad vilket ofta innebär mycket långa transportsträckor (sällan kortare än mil) i stora delar av landet. Att dessa transporter skulle vara undantagna från regelverken är inte Vägverkets uppfattning. Till stöd för detta har vi förtexten till regelverket där lagstiftaren beskriver syftet med lagstiftningen; att främja en sund konkurrens i näringen, ge föraren en arbetstid som ur socialt hänseende kan accepteras och att främja trafiksäkerheten. En grundläggande inställning i EG-rätten är att alla undantag skall tolkas mycket restriktivt. Uttryck för detta resonemang ges i domarna C-91/84 och C-92/84, där man kan utläsa att undantagen i artiklarna 4, 13 och 14 i Rådets förordning (EEG) 543/69, numera 3820/85, skall tolkas så. Stöd för den mycket restriktiva tolkningen av undantagen i Rådets förordning (EEG) 3820/85 återfinns i domarna Mrozek och Jäger (C-335/94), Goupil (C-39/85) och British Gas (C116/91). 10

11 Fall C-79/86 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-föredraget, från Edinburghs domstol, att EGdomstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottmålet mot Joseph Stanley Wilson Whitelock Angående tolkningen av artikel 4. 9 av Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och artikel 3.1 av Rådets förordning (EEG) nr 1463/70 av den 20 juli 1970 ( äldre förordningar) om Vägtransport Sociallagstiftning Undantag Begreppet special fordon för bärgning. I. Fråga som ställdes: (1) Är en lastbil, som är konstruerad för att användas som bärgningsbil, utrustad med en elektrisk vinsch och en demonterbar kran placerad längst fram mellan två ramper, och ett wireblock längst fram över karossen, undantagen från kravet i artikel 3.1 av Rådets förordning nr 1463/70 (som ett specialfordon för bärgning med hänvisning till artikel 4.9 av Rådets förordning nr 543/69), när denna används i anledning av ägarens företag, en motorverkstad, med syfte att transportera inköpta okörbara fordon från platsen där köpet sker till sitt eget företag, med tanke att reparera och sälja dem. II Lagrum som åberopas Rådets Förordning (EEG) nr 543/69 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter Artikel 4 Denna förordning skall inte tillämpas på transporter med 9. specialfordon för bärgning, Rådets Förordning (EEG) nr 1463/70 om färdskrivare vid vägtransporter Artikel 3 1. Färdskrivare skall vara installerade och användas i fordon, som är registrerade i en medlemsstat och som används för transporter på väg av passagerare eller gods, med undantag för sådana fordon som avses i artikel 4 i Förordningen (EEG) nr 543/69 och andra fordon som används huvudsakligen för persontransporter i linje trafik i inrikes resa. 11

12 III. Domslut Uttrycket specialfordon för bärgning i enlighet med artikel 4.9 av Rådets förordning nr 543/69 av den 25 mars 1969, betyder ett fordon som till sin konstruktion, utrustning eller andra bestående egenskaper är sådan att det i huvudsakligen kommer att användas för att flytta fordon som nyligen hade varit involverade i en olycka eller av annan anledning gått sönder. Ett sådant fordon omfattas inte av kravet i artikel 3.1 av Rådets förordning nr 1463/70 av den 20 juli 1970, oavsett vad än fordonet används för av ägaren. IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) Domen innebär att ett fordon som är byggt som bärgningsbil, utrustad med kran eller lyftanordning, (i Sverige registrerad med karosseri kod bärgningsbil ) kan användas i stort sett till vad som helst. Vi ska dock vara klara över att domen härrör sig från 1986 och från den tidigare lagstiftningen. Likaså gör domen ett frånsteg från den princip som är genomgående i dessa regelverk, nämligen att man tittar på vad fordonet används till vid ett speciellt tillfälle och inte hur fordonet är konstruerat. I domar av senare datum tar domstolen dessutom hänsyn mera till regelverkens preamblar (förtexten till själva lagtexten) och använder dessa som vi använder ett förarbete till ett regelverk. Av dessa anledningar skulle det vara intressant att få saken prövad ytterligare en gång. 12

13 Fallet: C-326/88 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-föredraget, från Vestre landsrätt, Danmark, att EG-domstolen skall meddela ett preliminärt förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen oavgjorda målet mot Hansen & Soen I/S Angående tolkningen av artiklarna 7.2 och 11 av Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter, om Vägtransport Sociallagstiftning Tillämpande av medlemstaterna Införandet av strikta rättsliga ansvar för arbetsgivaren vars anställda begår överträdelse Om det är tillåtet Villkor (omständigheter). I. Fråga som ställdes: (1) Har Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 om harmonisering av viss social lagstiftning, rätt att hindra nationella bestämmelser, enligt vilka en arbetsgivare vars förare bryter mot artiklar 7.2 och 11 av förordningen angående kör- och vilotider, kan vara föremål för rättligt ansvar trots att överträdelsen inte kan tillskrivas som avsiktlig handling eller försumlighet från arbetsgivarens sida? II. Lagrum som åberopas Rådets Förordning (EEG) nr 543/69 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter Körtider.. Artikel 7 Artikel 11 Raster och viloperioder.. III. Domslut Angående svaret på frågan ställt från Vestre Landsrätt av den 28 januari 1988, härmed bestäms: Varken Rådets förordning (EEG) nr 543/69 av den 25 mars 1969 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter eller de allmänna principer av gemenskapens lagstiftning utesluter tillämpningen av nationella bestämmelser enligt vilka arbetsgivaren, vars anställda bryter mot artiklar

14 och 11 av Förordningen, kan vara föremål för rättsligt ansvar trots att överträdelsen inte kan tillskrivas arbetsgivaren såsom en avsiktlig handling eller försumlighet, under förutsättning att straffet motsvarar de sanktioner som enligt nationell rätt gäller för överträdelser av samma art och omfattning, såvida sanktionerna står i rimligt förhållande till överträdelsen. IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) Domen förtydligar, att man nationellt kan reglera, att en arbetsgivare kan ställas till ansvar trots att överträdelsen inte varit avsiktlig eller uppkommit genom försumligt. 14

15 Fallet: C-7/90 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-fördraget, från Politierechtbank Hasselt, Belgien, att EG-domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottsmålet mot Paul Vandevenne, Marc Wilms, Jozef Mesotten, Wilms Transport NV. Angående tolkningen av artiklar 15 och 17.1 av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter, om (1) Vägtransporter Sociallagstiftning Företaget Begrepp; (2) Vägtransport Sociallagstiftning Medlemstaternas skyldighet att straffbelägga överträdelser av Gemenskapens regelverk Omsändigheter Skyldigheten att införa i den nationella lagstiftningen rättsliga ansvar för juridiska personer Inga Skyldigheten att fastställa en strikt ansvarssystem Inga. I. Frågor som ställdes: 1. Vad är betydelsen av ordet företag (undertaking) i Rådets förordning (EEG) 3820/85, artikel 15? 2. När denna artikel skapades, tänkte man sig då att man skulle kunna kräva straffrättsligt ansvar av juridiska personer, även i medlemsstater där denna princip var okänd eller mindre välkänd? Eller är det tillåtet för den nationella domstolen att fortsättningsvis tillämpa grundläggande principer enligt nationell straffrätt förutsatt att införandet av [vilotids] förordningen i straffrätten är tillgodosedd genom nationell lagstiftning? 3. Borde skyldigheten som åläggs företaget i den förutnämnda artikeln förklaras enligt följande antingen som en plikt att anstränga sig på bästa sätt eller som en skyldighet som ska utföras vilket föranleder, så att säga, ett strikt ansvar? II. Lagrum som åberopas: Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 Om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter Artikel Transportföretaget skall organisera förarnas arbete på sådant sätt att förarna kan följa tillämpliga föreskrifter i denna förordning och i förordning (EEG) nr 3821/ Företaget skall regelbundet kontrollera att föreskrifterna i dessa båda förordningar har följts. Har överträdelser förekommit, skall företaget vidta lämpliga åtgärder för att hindra att de upprepas. 15

16 Artikel Efter samråd med kommissionen skall medlemsstaterna i rätt tid anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa denna förordning. III. Domslut 1. Uttrycket företaget enligt artikel 15 av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter, syftar på en fysisk eller juridisk person, oavsett form som fortlöpande driver ett transportföretag och som har makt att organisera och kontrollera förarnas och fordonspersonalens arbete. 2. Eftersom artikel 17.1 av Rådets förordning nr 3820/85 om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter enbart föreskriver att medlemstater straffbelägger brott mot reglerna i den nämnda förordningen, kan det inte betraktas som, inte heller i artikel 5 i EEG-fördraget, ett krav på medlemstater att i sin nationella lagstiftning införa principer för straffansvar för juridiska personer. Överträdelser mot artikel 15 i förordningen lägger en speciell skyldighet på företagaren att anstränga sig på alla sätt, vilket skiljer sig från skyldigheterna för förare, för att begränsa villkoren enligt grundprinciperna i nationell lagstiftning, under förutsättning att de utmätta straffen är effektiva, proportionella och förhindrande. För övrigt, eftersom medlemstaterna behåller bestämmanderätten över val av påföljder, förutsätts att de är lämpliga, måste de inte och är heller inte förhindrade, att införa ett strikt system med företagsansvar som ska gälla om de anställda inte uppfyller sina åtaganden. IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) Domen fastställer att det är upp till medlemsstaten att bestämma hur företagaren ska ställas till ansvar för eventuellt brott mot Rådets förordning (EEG) 3820/85 art Samtidigt fastställer dock domstolen att de utmätta straffen ska vara effektiva, proportionella och förhindrande. Likaså ger rätten medlemsstaten rätt att införa ett strikt system med företagsansvar som ska gälla om de anställda inte uppfyller sina åtaganden. Enligt Vägverket ska den som kontrollerar och organiserar transporter kunna ställas till ansvar. Det behöver inte finnas ett direkt anställningsförhållande. Det skulle vara intressant att låta rätten avgöra huruvida en lastbilscentral eller en speditör kan ställas till ansvar enligt (EEG) 3820/85, Artikel

17 Fallet C-8/90 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-fördraget, från Hof Van Casattie, Belgien, att EGdomstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottsmålet mot Willy Kennes, PVBA Verkooyen Angående tolkningen av artikel 18.2 av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter, om (1) Vägtransport Social lagstiftning - Upphävning och ersättning av förordning med en ny förordning - Ersättningen av den nya förordningen mot den gamla med hänvisning till den sistnämnda Bestämda villkor inom den Gemenskapernas lagstiftningsområdet. I. Frågor som ställdes: Skall artikel i Rådets förordning (EEG) 3820/85, om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter, uppfattas så att hänvisningar till förordningen (EEG) 543/69 i nationell lagstiftning, vars syfte är att implementera denna förordning (EEG) 543/69, också anses gälla för tillämpningen av artikel II. Lagrum som åberopas: Rådets Förordning (EEG) nr 3820/85 Om harmonisering av viss sociallagstiftning om Vägtransporter Artikel Förordningen (EEG) nr 543/69 upphävs härmed. Dock skall följande gälla: - Artikel 4 i nämnda förordning skall fram till och med den 31 december 1989 alltjämt gälla för fordon som används av myndigheter för offentliga tjänster, som inte konkurrerar med andra företag som yrkesmässigt bedriver transportverksamhet, och för dragfordon som uteslutande används lokalt inom jord- och skogsbruk. En medlemsstat får likväl föreskriva att förevarande förordning skall tillämpas på sådana inrikestransporter inom det egna territoriet från och med ett tidigare datum. - Artikel 15 i sistnämnda förordningen skall fram till och med den 31 december 1989 alltjämt gälla för fordon och förare i internationell linjetrafik för persontransporter, om de i trafiken utnyttjade fordonen inte är utrustade med färdskrivare som används enligt föreskrifterna i förordning (EEG) 3821/ Hänvisningar till den enligt punkt 1. upphävda förordningen skall anses som hänvisningar till förevarande förordning. 17

18 III. Domslut (1) Svaret på den av Hof van Cassatie van België till domstolen översända frågan skall därför vara att Artikel 18.2 av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter, ska tillämpas i den betydelsen att det inte går att relatera till referenser till den ersatta förordningen (EEG) 543/69 som återfinns i nationell lagstiftning som innehåller regler för implementeringen av den lagstiftningen IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) Frågan syns mycket speciell och svaret innebär i stort att man i nationell lagstiftning som reglerar hur ett EG-regelverk ska implementeras inte får hänvisa till den typ av friskrivnings klausul som återfinns i artikel

19 Fall C-158/90 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-föredraget, från Politierechtbank Hasselt, Belgien, att EG-domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottsmålet mot Mario Nijs, Transport Vanschoonbeek-Matterne NV. Angående tolkningen av artikel 15.7 av Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter om Vägtransport - Sociallagstiftning Trafikkontroller Framställning av diagramblad med data registrerad färdskrivare. I. Frågor som ställdes: (1) Vad betyder sista dagen av föregående vecka som han körde i artikel 15.7 av Rådets förordning (EEG) nr 3821/85? Är denna dag den sista kalenderdagen, den sista arbetsdagen eller den sista kördagen i den veckan? (2) Betyder föregående vecka den vecka belägen omedelbart före kontrolltillfället eller vilken annan vecka som helst före kontrolltillfället under vilken föraren körde ett fordon som omfattas av de gällande EG reglerna? II. Lagrum som åberopas Rådets Förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter Artikel Föraren skall alltid på behörig kontrolltjänstemans begäran kunna visa upp diagramblad för den innevarande vecka och under alla omständigheter för den sista dag som han kört under föregående vecka. III. Domslut En förare som ska använda sig av färdskrivare måste kunna visa databladet för föregående veckas sista dag då han körde. Artikel 15.7 av Rådets förordning EEG 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter, syftar på sista kördagen i föregående vecka, före innevarande vecka, under vilken föraren i fråga körde ett fordon som omfattas av bestämmelserna i Rådet förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter. 19

20 IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) Frågorna har sin upprinnelse i att den Franska och Holländska versionen av regelverket (språkversionerna) avviker från var andra. Tyvärr är domslutet inte helt tydligt men den samlade kompetensen i Law Enforcers Group är överens om att veckan som avses kan ligga åtskilliga veckor tillbaka i tiden, exempelvis före en semesterperiod. Eftersom diagrambladen ska förvaras i minst ett år kan man inte gå längre tillbaka i tiden än så. Se bilaga- Skrivelse till polismyndigheten i Ängelholm 20

21 Bilaga Skrivelse till Polisen i Ängelholm Datum Beteckning Avdelningen för kollektivtrafik och yrkestrafik YT 10A 98:11543 Lars Andersson, Ert datum Er beteckning lars.andersson@vv.se Fax för kännedom: Polisen i Ängelholm Rikspolisstyrelsen, Polisbyrån Bo Jacobsson Box Ängelholm Stockholm Fax nr Diagramblad i tung trafik. Ni har ang. ett rättsfall via telefon frågat om var EG:s rättsuppfattning går att återfinna. Saken gällde vilka färdskrivardiagramblad som skall medföras under färd med färdskrivarpliktigt fordon. Frågan är belyst i ett rättsfall hos EG-domstolen (Case C-158/90). Domstolen fastställer att man vid transporter enligt ovan skall kunna uppvisa färdskrivardiagramblad för samtliga dagar under innevarande vecka då man kört samt bladet för den sista dagen man kört föregående körvecka. Detta kan innebära att den körningen ägde rum för flera veckor sedan. Denna tolkning tillämpas i merparten av EU-länderna (i 12 av 15, vi saknar uppgifter från tre länder). Detta kontrollerade undertecknad vid en sammankomst i Österrike under vecka 44. Där deltog representanter för samtliga EU-länder förutom Grekland, Italien och Spanien. Frågan har i och för sig varit uppe till diskussion tidigare då undertecknad närvarit. Detta har skett i samband med förhandlingar kring frågeställningar om kör och vilotidslagstiftningen samt färdskrivarförordningen såväl i Bryssel som vid subnordiska träffar. Överallt med samma slutsats att: blad från körperioder som inträffat under innevarande vecka samt sista bladet från föregående vecka då körning utförts ska medföras. Det är av yttersta vikt att vi i Sverige ger samma signaler som övriga EU-länder i de delar av lagstiftningen som är tolkade av EG-domstolen och inte visar en avvikande mening. Kommunikationsdepartementet har också uttalat att alla instanser måste hjälpas åt för att höja moralen inom trafiksäkerheten och då inte minst inom gruppen yrkesfordon. Av denna anledning är det viktigt att domar med avvikande mening mot EG-domstolens uppfattning och det samlade EU-kollektivet förs upp till prövning av högre instans. Om den Svenska domstolen är osäker på tolkningen av gemenskapsrätten ska den ställa frågor om dess tolkning till EG-domstolen. Dag som ovan Lars Andersson Handläggare Bilagor: EG-domstolens utslag i mål C 158/90 Mario Nijs på engelska D:o svensk översättning 21

22 Fallet: C-116/91 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-föredraget från domstolen i Petersfield, att EGdomstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottsmålet mot British Gas plc Angående tolkningen av artikel 4 (6) av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och artikel 3 (1) av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om utrustning vid vägtransporter Transport - Vägtransporten Undantag Fordon som används vid leverans av gas. I. Frågor som ställdes: 1. Undantagen som finns i artikel 3 (1) av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och artikel 4 (6) av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 för fordon som används i samband med gasförsörjning, gäller de undantagen alla godsfordon över en viss vikt oberoende av vilken slags last de har vid en viss tidpunkt, om fordonet har som uppgift att bland annat genomföra gasleverans eller åtgärder på befintligt nät för att erbjuda allmänheten service i anslutning till produktion, transport och distribution av gas och som används i samband med de servicearbetena, vilket inkluderar transport av utrustning och verktyg för konstruktion, reparation, underhåll, installation eller förbrukning av erbjuden service tillsammans med erbjudande och installering av gasdrivna apparater vilka erbjuds till försäljning? 2. Beror dessa dispenser på vilken typ av last fordonen har vid just den tidpunkten som i fråga 1 och i så fall gäller undantaget även: a. fordon som används endast för att transportera produkter till försäljning b. fordon som används både för att transportera produkter till försäljning och för att transportera utrustning och material för åtgärder, och gör det något om dessa körs omkring samtidigt eller i följd c. fordon som används endast för att transportera utrustning och material för åtgärder? II. Lagrum som åberopas Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter artikel 4 (6) fordon som används i samband med avloppsunderhåll, översvämningsskydd, vatten-, gas- och elförsörjning, underhåll och kontroll av allmänna vägar, avfallshantering, teleservice, posttransporter, radio- och televisionssändning samt pejling av sändare eller mottagare av radiooch televisionssignaler Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om utrustning vid vägtransporter 22

23 artikel 3 (1) färdskrivare skall vara installerade och användas i fordon, som är registrerade i en medlemsstat och som används för transporter på väg av passagerare eller gods, med undantag för sådana fordon som avses i artiklarna 4 och 14.1 i förordning nr 3820/85 III. Domslut Undantaget från kravet att installera och använda färdskrivare gäller enbart fordon som vid det tillfället används helt och hållet för transporter i samband med produktion, transport eller distribution av gas samt underhåll av existerande anläggningar. Undantaget gäller dock inte fordon som enbart eller delvis just då används i samband med att transportera produkter till försäljning t ex gasspisar och vattenkokare. IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) Domen är ganska speciell och smal och torde sakna betydelse i angränsande rättssaker när det gäller att tolka artikel 4 punkten 6 i Rådets förordning (EEG 3820/85). Troligtvis finns det mera att hämta i EG-domstolens domar ECJ-335/94 (Mrozek m fl.) och ECJ C-39/95 (Pierre Goupil) som behandlar ett annat av undantagen i punkten 6. Dessa domar torde i flera fall gå att omsätta till situationer i de övriga undantagen under samma artikel och punkt. 23

24 Fallet: C-116/92 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-föredraget från domstolen i Manchester, att EGdomstolen skall meddela ett förhandsavgörande i, det vid den nationella domstolen anhängiga, brottsmålet mot Kevin Albert Charlton, James Huyton, Raymond E W Wilson Angående tolkningen av artikel av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter, om Vägtransporten körtiden - raster. I. Frågor som ställdes: (1) Skapar Förordningen separata perioder av sammanlagt 4 ½ timmar, efter eller under vilka raster måste tas om samanlagt minst 45 minuter såvida inte föraren omedelbart påbörjar en dygns- eller veckovila? (2) Vid vilken tidpunkt påbörjas beräkningen av de 4 ½ timmarna i samband med daglig körtid? (3) Slutar en 4 ½ timmars period och börjar en ny 4 ½ timmars period: - när den sammanlagda rasten uppgår till 45 minuter eller - vid slutet av en samanlagd körtid om 4 ½ eller - vid vilken rullande tidpunkt som helst när föraren har kört samanlagt 4 ½ timmar och, under denna period inte haft rast om minst 45 minuter? II. Lagrum som åberopas Rådets Förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter Artikel 7 1. Efter 4 ½ timmars körning skall föraren ta en minst 45 minuter lång rast, om han inte påbörjar en viloperiod. 2. Denna rast får bytas ut mot raster om minst 15 minuter vardera, fördelade under körtiden eller omedelbart efter denna, på sådant sätt att bestämmelserna i punkt 1. iakttas. 24

25 III. Domslut 1. Artikel i Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning angående vägtransport skall tolkas så att förare på vilka reglerna tillämpas förhindras att köra sammanhängande mer än 4½ timmar. I fall då en förare har tagit 45 minuters rast, antingen vid ett enda tillfälle eller uppdelad i flera tillfällen på minst 15 minuter under eller efter 4 ½ timmars körperiod, skall enligt den beräkning som föreskrivs i artikel 7.1 av Förordningen en ny körperiod på 4 ½ timmar på nytt påbörjas, utan att ta i beräkningen den körtid och de raster som föraren tidigare fullbordat. 2. Den beräkningen som föreskrivs i artikel 7.1 i förordningen nr 3820/85 börjar vid den tidpunkt när föraren aktiverar skrivaren enligt bestämmelserna i Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 25 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter och börjar köra. IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) Del 1 innebär att en ny period om 4h 30 min alltid börjar så snart 45 minuters rast uppnåtts. En följd av detta har blivit att ett företag som helt lagenligt planerat ett uppdrag enligt schemat nedan Körning 1h 30 min, rast i 15 min körning 1h 30 min, rast i 15 min körning 1h 30 min, rast i 15 min (då har 45 min rast uppnåtts och en ny period om 4h 30 min påbörjas) och därefter körning i 4h 30 min innan han avslutar dagen. gör sig skyldig till ett brott om den 2:a rasten om 15 min utsträcks till 30 min. Då avslutas nämligen den första perioden om 4h 30 min redan efter 3 h eftersom summan av rasterna redan då är 45 min. Den 2:a perioden om 4h 30 min börjar med 1 h 30 min körning, därefter en rast om 15 min. Sedan har föraren bara 3 h på sig innan nästa rast måste påbörjas i stället för som planerat en ny period om 4h 30 min. 25

26 Fall C-313/92 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG föredraget, från Arrondissementsrechtbank, Nederländerna, att EG-domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottsmålet mot Van Swieten Angående tolkningen av artiklar 2.1 och 8.1 av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter, Vägtransport- Sociallagstiftning: Tillämplighet av transporter på vägar vars sträcka går genom land som inte är medlem i AETR Period av 24 timmar. I. Frågor som ställdes: (1) Skall artikel 2.1 i Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 tolkas så att förordningen även gäller för den i artikel 1.1, nämnda transporten inom gemenskapen, som sker till eller från ett tredjeland, som inte accepterar den europeiska överenskommelsen om arbete som utförs av förarpersonal i internationell vägtransport (AETR), eller i transit genom dessa länder med fordon, som är inregistrerade i en medlemsstat? (2) Skall begreppet varje period av 24 timmar i artikel 8.1 i Rådets förordning (EEG) nr 3820/85, tolkas så att en sådan period kan påbörja vid vilken tidpunkt som helst, beroende på vecko- och (tillräckliga) dygnsvila och tidpunkten för kontrollen, eller börjar den första av en eller flera följande perioder vid den tidpunkten när den sista vilan slutar? II. Lagrum som åberopas Rådets Förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter Artikel 2 1. Denna förordning tillämpas på sådana vägtransporter enligt artikel 1.1 som utförs inom gemenskapen. 1) Artikel 8 1. Under varje tjugofyratimmarsperiod skall föraren ha en dygnsvila om minst elva timmar i följd, vilken viloperiod högst tre gånger i veckan får minskas till minst nio timmar i följd, under förutsättning att föraren kompenseras med motsvarande vilotid före följande veckas slut ) Artikel 1.1: Vägtransport: all körning på en för allmän samfärdsel upplåten väg med ett lastat eller olastat fordon som används för transport av personer eller gods. 26

27 De dagar då dygnsvilan inte minskas i enlighet med första stycket får vilan tas ut i två eller tre separata perioder under tjugofyratimmarsperioden, varav den ena viloperioden skall omfatta minst åtta timmar i följd. Om så sker, skall dygnsvilan förlängas till minst tolv timmar. III. Domslut 1. Artikel 2.1 i Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransport, måste tolkas således att förordningen tillämpas på vägtransporter inom Gemenskapen med fordon registrerade i en medlemsstat vid färd till eller från tredje land som är inte medlemmar i AETR, eller vid transitering genom sådana länder. 2. Uttrycket varje 24 timmars period måste tolkas som varje period med denna varaktighet (24 timmar) med början när förare aktiverar färdskrivaren efter en dygns- och veckovila. När dygnsvilan tas ut i två eller tre separata perioder, måste beräkningen påbörjas i slutet av en viloperiod som inte är mindre än åtta timmar. IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) Ovanstående innebär att efter varje dygnsvila om minst 8 timmar påbörjas en ny 24- timmarperiod även om den gamla perioden inte gått ut. Exempel: En förare påbörjar sin 24-timmarsperiod kl efter en dygnsvila på 11 timmar. Redan kl tar han en ny dygnsvila på 9 timmar. När han då börjar köra igen kl påbörjas en ny 24-timmarperiod. Vid flerförarsystem innebär detta att en ny 30-timmarsperiod påbörjas då viloperioden om minst 8 timmar avslutats Vila: oavbruten tidsperiod om minst en timme, under vilken föraren fritt får förfoga över sin tid. Vecka: perioden mellan klockan på måndag och på söndag 27

28 Fallet: C-394/92 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-föredraget, från Politierechtbank Hasselt, Belgien, att EG-domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga brottsmålet mot Marc Michielsen, Geybels Transport Service NV (GTS) Angående tolkningen av artiklarna 6 och 8.1 av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter samt artikel 15.2 av Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivaren vid vägtransporter, om Vägtransport Daglig arbetstid Ett dygn Arbetstidens slut. I. Frågor som ställdes: (4) Arbetstid Är arbetstid varje period då föraren av ett fordon relaterat till reglerna i Rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och 3821/85 inte fritt kan disponera sin tid? Kan arbetstiden inkludera körtid, raster och körningen och tid som ägnas åt andra aktiviteter? Är denna definition tillräckligt korrekt eller måste den förtydligas eller ersättas med en annan definition? (2) Dygn Är det ett dygn, en period av 24 timmar och när börjar dygnet, med hänsyn till Rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och 3821/85? Kl en kalenderdag eller vid den tidpunkt när föraren i fråga tar över ett fordon som omfattas av regelverket? Får dygnet påbörjas vid en annan tidpunkt? (3) Arbetstidens slut Är slutet av arbetstiden den tidpunkt när föraren inte längre behöver redovisa sin tid för ledningen i transportföretaget och att han återfår rätten att fritt disponera sin tid? Är någon annan definition möjligt? II. Lagrum som åberopas Rådets Förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter 28

29 Artikel 6 1. Körtiden mellan två perioder av dygnsvila eller mellan en period av dygnsvila och en av veckovila, härefter kallad daglig körtid, får inte överstiga nio timmar. Körtiden får två gånger varje vecka utsträckas till tio timmar. Artikel 8 2. Under varje tjugofyratimmarsperiod skall föraren ha en dygnsvila om minst elva timmar i följd, vilken viloperiod högst tre gånger i veckan får minskas till minst nio timmar i följd, under förutsättning att föraren kompenseras med motsvarande vilotid före följande veckas slut. De dagar då dygnsvilan inte minskas i enlighet med första stycket får vilan tas ut i två eller tre separata perioder under tjugofyratimmarsperioden, varav den ena viloperioden skall omfatta minst åtta timmar i följd. Om så sker, skall dygnsvilan förlängas till minst tolv timmar. Rådets Förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter Artikel föraren skall varje dag som han kör använda diagrambladen från den tidpunkt då han övertar fordonet 1. Diagrambladet får tas ut först vid den dagliga körtidens slut, om det inte ät tillåtet att ta ut det vid någon annan tidpunkt. Inget diagramblad får användas längre tid än det är avsett för. När en förare 2 inte har kunnat använda den i fordonet installerade färdskrivaren på grund av att han lämnat fordonet, skall de tidsperioder som anges i punkt 3. Andra strecksatsen b), c) och d) föras in på diagrambladet, antigen för hand eller genom automatisk registrering eller på annat sätt, så att det blir läsligt och utan att bladet smutsas ner. III. Domslut 2. Daglig arbetstid enligt artikeln 15.2 av Rådets förordning nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter omfattar körtid, all annan arbetstid, perioder av tillgänglighet, raster och när föraren delar sin dygnsvila i två eller tre separata perioder, sådana perioder förutsatt att den inte överstiger en timma. Daglig arbetstid börjar när fö- 1 Fordon: motorfordon, dragfordon, släpvagnar och påhängsvagnar. 2 Förare: Person som kör fordonet, även under en kort tid, eller som medföljer fordonet för att vid behov kunna köra det. 29

30 raren aktiverar färdskrivaren efter en dygns- eller veckovila 3 eller, om dygnsvilan är uppdelade i separata perioder, efter den viloperiod som omfattar minst åtta timmar. Arbetstiden slutar när en dygnsvila påbörjas eller, om dygnsvila är delad i separata perioder, vid början av en dygnsviloperiod om minst åtta sammanhängande timmar. 2. Begreppet dygn enligt Rådets förordning nr 3820/85 (EEG) av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning vid vägtransporter och Rådets förordning nr 3821/85 (EEG), måste uppfattas likadant som begreppet varje 24 timmars period som syftar till vilken period som helst med denna varaktighet (24 timmar) vilken börjar då föraren aktiverar färdskrivaren efter en vecko- eller dygnsvila. IV. Vägverkets kommentar: (Lars Andersson ) I ovanstående går att utläsa: Daglig arbetstid börjar när en dygnsvila om minst 8 timmar avslutas och avslutas när en dygnsvila om minst 8 timmar påbörjas. Om man, under en pågående 24-timmars period, lägger in och avslutar en ny dygnsvila om minst 8 timmar avbryter denna den tidigare 24-timmars perioden och en ny 24-timmars period påbörjas när dygnsvilan avslutats. Detta innebär att vid delad dygnsvila så ska alltid den längre vilan förläggas sist av de uppdelade dygnsvilorna. Av detta kan utläsas att en dygnsvila som avser en 24-timmarsperiod skall avslutas innan 24- timmarsperioden överträtts. Vad som sägs om en 24 timmars period ovan är även överföringsbart för en 30-timmars period i samband med att ett flerförarsystem (s.k. multimanning) tillämpas. Jämför även domen c-297/99, Skill motors, där tiden mellan vila 4 och körning kommenteras. 3 Vecka: Period mellan klockan på måndag och på söndag. 4 Vila: Oavbruten tidsperiod om minst en timma, under vilken föraren fritt får disponera sin tid. 30

31 Fallen C-289/93 och C-336/93 Europeiska Gemenskapernas Kommission enligt artikel 169 i EEG-fördraget, mot medlemstaterna Italien och Belgien Angående Medlemstaterna Skyldigheter Införlivande av Direktivet i nationell lagstiftning Oomtvistade underlåtenhet att fullgöra plikter. I. Frågor som ställdes Kommissionen framförde till domstolen att den ansåg att Belgien och Italien inte fullföljt vad på dem ankommer att implementera och anpassa sina rättsakter och rättstillämpning utifrån Rådets direktiv 88/599/EEG. II. Lagrum som åberopas Rådets Direktiv (EEG) nr 88/599 om enhetlig förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordningen (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter och förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter Artikel 7 1. Med undantag för Portugal skall medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1989 Portugal skall sätta i kraft nämnda lagar och andra författningar senast den 1 januari Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna de lagar och andra författningar som berör genomförandet av detta direktiv. III. Domslut 1. Genom att inte sätta i verk de lagar, förordningar och administrativa föreskrifter som är nödvändiga för att uppfylla Rådets Direktiv 88/599/EEG av den 23 november 1988 om enhetlig förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och av förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter, inom den föreskrivna fristen har Italien och Belgien underlåtit uppfylla sina skyldigheter av EEG Fördraget. 2. Italien och Belgien skall betala rättegångskostnaderna. 31

32 III. Vägverkets kommentar. (Lars Andersson, ) EU:s regelverk måste ikraftsättas inom den tid som anges vid antagandet av regelverket. 32

33 Fallet: C-235/94 Angående begäran enligt artikel 177 i EEG-föredraget, från domstolen i Bolton, England, att EG-domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid nationella domstolen anhängiga brottmålet mot Alan Jeffrey Bird Angående tolkningen av artiklar 12 och 15.1 av Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter, om Sociallagstiftning om vägtransporter Avvikelse från regler om kör- och vilotider med hänsyn till personers, fordonets och lastens säkerhet Omständigheter. I. Fråga som ställdes: (1) Kan enligt artikel 12 i Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av vis sociallagstiftning om vägtransporter en förare, som anklagas för avvikelse från kör och vilotidsbestämmelsen i artiklar 6, 7 och 8 av denna förordning, som tillgodosett alla förutsättningar enligt artikel 12, att trafiksäkerheten inte äventyrats vilket domstolen är övertygad om, med hänsyn till transportföretagets skyldigheter avseende det som omnämns i artikel 15, vara berättig till den flexibilitet som återfinns i artikel 12 om behovet att avvika från bestämmelser i artiklar 6, 7 och 8 var kända innan körningen påbörjades? II. Lagrum som åberopas Rådets Förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss sociallagstiftning om vägtransporter Artikel 12 Om det är förenligt med trafiksäkerheten och om det behövs för att nå fram till en lämplig plats att stanna på får föraren avvika från denna förordnings bestämmelser i den utsträckning som krävs för att tillgodose personers, fordonets och lastens säkerhet. Föraren skall på färdskrivarbladet eller i sin tjänstgöringslista redovisa på vilket sätt och varför han har gjort avsteg från bestämmelserna. Artikel Transportföretaget skall organisera förarnas arbete på sådant sätt att förarna kan följa tillämpliga föreskrifter i denna förordning och i förordning (EEG) nr 3821/ Företaget ska regelbundet kontrollera att föreskrifterna i dessa båda förordningar har följts. Har överträdelser förekommit, skall företaget vidta lämpliga åtgärder för att hindra att det upprepas. 33