Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester

Transkript

1 UV VÄST RAPPORT 2006:1 ARKEOLOGISK UTREDNING, FAS 2 Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester Arkeologisk utredning, fas 2, inför utbyggnaden av Riksväg 40 till motorväg Västergötland, Södra Vings socken, Ulricehamns stad och Hössna socken, Ulricehamns kommun Gisela Ängeby, Christina Rosén och Pär Connelid

2

3 UV VÄST RAPPORT 2006:1 ARKEOLOGISK UTREDNING, FAS 2 Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester Arkeologisk utredning, fas 2, inför utbyggnaden av Riksväg 40 till motorväg Västergötland, Södra Vings socken, Ulricehamns stad och Hössna socken, Ulricehamns kommun Gisela Ängeby, Christina Rosén och Pär Connelid

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Kvarnbygatan Mölndal Växel: Fax: e-post: e-post: Bildredigering Anders Andersson Layout Lena Troedson Omslagsbilder Betande får vid Öndared, ett odlings- och beteslandskap med mycket högt bevarandevärde. Foto: Gisela Ängeby. Tryck/Utskrift Intellecta Docusys, Västra Frölunda, 2006 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/3. Kartorna i rapporten är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr / Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2006:1 ISSN

5 Innehåll INLEDNING 9 UPPDRAGETS OMFATTNING 9 Kort projekthistorik 9 SAMMANFATTNING AV UTREDNINGENS RESULTAT 9 UTREDNINGENS SYFTE 11 ARBETS- OCH METODBESKRIVNING 12 SJUHÄRADSBYGDENS NATUR- OCH KULTURLANDSKAP 13 Naturlandskapet 13 Fornlämningar i skogsbygd 13 Stenålder 16 Bronsålder och järnålder 16 Järnframställning 18 DET ÄLDRE ODLINGSLANDSKAPET 18 Kartornas landskap 18 Det fossila odlingslandskapet 20 LANDSKAPSUTNYTTJANDE OCH BEBYGGELSE UNDER HISTORISK TID 20 Ödeläggelse och återuppbyggnad 21 ANTIKVARISK PROBLEMATISERING 22 FÖRDJUPAD BESKRIVNING AV UTREDNINGSRESULTATEN 24 Objekt 1. Km 1/300 ca 1/600 ( Nyttorp ), Romsås 5:5 och 3:17, Södra Vings socken 25 Miljöbeskrivning och fornlämningar 25 Historisk bebyggelse och äldre kartor 25 Fossila odlingslämningar 25 Resultat av sökschaktsgrävning 26 Utvärdering 26 Förslag till åtgärd 26 Objekt 2. Km 2/400 ca 2/550 ( Romslund ), Getared 2:1, Södra Vings socken 27 Miljöbeskrivning och fornlämningar 27 Historisk bebyggelse och äldre kartor 27 Resultat av sökschaktsgrävning 27 Utvärdering 29 Förslag till åtgärd 29 Objekt 3. Km 2/650 2/750 ( Gamle-gården ), Ekeslunda 2:2 och Romsås 9:8, Södra Vings socken 30 Miljöbeskrivning och fornlämningar 30 Historisk bebyggelse och äldre kartor 30 Resultat av sökschaktsgrävning 30 Förslag till åtgärd 31 Objekt 4a och 4b. Km 3/000 ca 3/450 ( Ekeslunda ), Ekeslunda 2:3 och 2:2, Södra Vings socken 32 Miljöbeskrivning och fornlämningar 32 Fossila odlingslämningar 32 Resultat av sökschaktsgrävning 32 Utvärdering 35 Förslag till åtgärd 35 Objekt 5. Km 3/900 4/000 ( Bränängen ), Ekeslunda 1:2, Södra Vings socken 36 Miljöbeskrivning och fornlämningar 36 Fossila odlingslämningar 36 Förslag till åtgärd 36 Objekt 6. Km ca 5/100 ca 5/250 ( Änga ), Vings-Torp 1:3, Södra Vings socken 38 Miljöbeskrivning och fornlämningar 38 Utvärdering och förslag till åtgärd 39 Objekt 7. Km 6/000 6/200 ( Tolkabro ), Vings-Torp 1:2, Övre Nordkvarnen 1:6, Vings-Sjögården 1:8, Alebo 2:1, Boga-kvarn 1:1, Södra Vings socken 41 Miljöbeskrivning och fornlämningar 41 Fossila odlingslämningar 43 Resultat av sökschaktsgrävning 43 Sökschakt för väg Utvärdering 44 Förslag till åtgärd 44 Objekt 8. Km 7/150 7/250 ( Backabo ), Ving 5:6, Södra Vings socken 45 Miljöbeskrivning och fornlämningar 45 Resultat av sökschaktsgrävning 45 Förslag till åtgärd 45 Objekt 9. Km 8/400 8/600 ( Torpet Skogen ),

6 Manderkärr 1:1, Södra Vings socken 46 Torpläge, fossil åkermark och äldre inägogräns 46 Utvärdering 47 Förslag till åtgärd 48 Objekt 10. Km 8/500 8/600 ( Öndared ), Manderkärr 1:1, Södra Vings socken 49 Agrar miljö med höga bevarandevärden 49 Resultat av sökschaktsgrävning 50 Utvärdering 50 Förslag till åtgärd 50 Objekt 11. Km ca 9/300, Hede 2:1, Södra Vings socken 51 Miljöbeskrivning och fornlämningar 51 Förslag till åtgärd 51 Objekt 12. Km 10/150 ca 10/350 ( Hede ), Hede 2:2, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) 52 Miljöbeskrivning och fornlämningar 52 Historisk bebyggelse och äldre kartor 52 Fossila odlingslämningar och kolluvium 53 Resultat av sökschaktsgrävning 53 Utvärdering 55 Förslag till åtgärd 55 Objekt 13. Km 10/800 ca 11/150 ( Torpet ), Hede 2:1 och 2:2, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) 57 Miljöbeskrivning och fornlämningar 57 Historisk bebyggelse och äldre kartor 58 Fossila odlingslämningar 58 Resultat av sökschaktsgrävning 58 Utvärdering 59 Förslag till åtgärd 60 Objekt 14. Km 11/650 11/900 ( Gäla ),Gäla 2:6 och 2:7, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) 61 Miljöbeskrivning och fornlämningar 61 Historisk bebyggelse och äldre kartor 61 Hägnadsvall (gropavall) och husgrunder 61 Fossila odlingslämningar 63 Resultat av sökschaktsgrävning 63 Utvärdering 63 Förslag till åtgärd 63 Objekt 15. Km 12/700 12/800 ( Vist-bergen ), Vist 10:3, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) 64 Miljöbeskrivning och fornlämningar 64 Resultat av sökschaktsgrävning 64 Utvärdering 65 Förslag till åtgärd 65 Objekt 16. Km 13/500 13/900 ( Ätradalen ). Bogesund 1:53, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) 66 Miljöbeskrivning och fornlämningar 66 Resultat av sökschaktsgrävning 66 Förslag till åtgärd 66 Objekt 17. Km 14/000 ca 14/100 samt trafikplats vid väg 46 ( Vistavallen ), Nyboholm, Ulricehamns stad 67 Miljöbeskrivning och fornlämningar 67 Resultat av sökschaktsgrävning 67 Förslag till åtgärd 67 Objekt 18. Km 15/200 15/400, Övragärde 8:21, Hössna socken 68 Det äldre kartmaterialet och historisk bebyggelse 68 Fossila odlingslämningar, hålväg och sk. femstenarör 68 Utvärdering 68 Förslag till åtgärd 70 Objekt 19. Väg 1721 ( Hössnakrysset ) Lilla Karthemmet, Hössna socken 71 Det äldre kartmaterialet och historisk bebyggelse 71 Utvärdering 71 Förslag till åtgärd 71 SAMMANSTÄLLNING ÖVER FÖRESLAGNA FU-OMRÅDEN 73 REFERENSER 74 ADMINISTRATIVA UPPGIFTER 75 BILAGOR 76 Bilaga 1. Schakt- och anläggningsbeskrivningar 76 Bilaga C-dateringar utförda vid arkeologisk utredning av ny Rv 40, sträckan Dållebo-Hester 92 FIGURFÖRTECKNING 93

7 Vägverket Region Väst planlägger för en ombyggnad av riksväg 40 till motorväg utmed en 18 km lång delsträcka mellan Dållebo och Hester i Ulricehamns kommun. Riksantikvarieämbetet UV Väst i Mölndal och Kula HB har för detta utfört en arkeologisk utredning, fas 2, som har omfattat sökschaktsgrävningar med maskin, fältinventeringar samt fördjupade arkiv- och kartstudier. Syftet var att klargöra om fornlämningar som inte är kända eller registrerade berörs av vägplaneringen, och att värdera och beskriva kulturmiljöer och odlingslandskap som underlag i en kompletterande miljökonsekvensbeskrivning. Delsträckan har tidigare omfattats av en kulturhistorisk utredning fas 1, och en förstudie samt vägutredning. Utredningen har resulterat i 14 nyupptäckta platser med lämningar som kan klassificeras som fornlämning. Fossil åkermark utgör den största kategorin av nyupptäckta fornlämningar. Förhistoriska boplatsindikationer, hålvägar, stensättningsliknande konstruktioner och ödegårdar med ett sannolikt medeltida ursprung, samt historisk torpbebyggelse utgör andra typer av fornlämningar. Den historiska bebyggelsen är delvis belagd utifrån det äldsta kartmaterialet. Fyra 14 C-dateringar från lika många platser har givit dateringar mellan 3900 BC och 570 AD. Två av dateringarna ligger i förromersk järnålder, d.v.s. ca 400 BC år 0. Ett av de mer intressanta nyfynden inom vägsträckningen är ett gravfält med flacka stensättningar beläget i en låglänt beteshage. Koldateringen från bottenskiktet av ett närliggande kolluvium till 570 AD, indikerar att även gravfältet kan vara från järnålderns senare del. Gravfältet ligger i ett område som tidigare nästan helt saknade kända och registrerade fornlämningar. Samtliga nyupptäckta fornlämningsobjekt bör leda till fortsatta fördjupade antikvariska insatser inom ramen för en arkeologisk och agrarhistorisk förundersökning.

8 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad. 8 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

9 Inledning Vägverket Region Väst planerar för en utbyggnad av Rv 40 till fyrfältsväg eller motorväg utmed en 18 km lång vägsträcka mellan Dållebo och Hester i Ulricehamns kommun. Med anledning av detta har Riksantikvarieämbetet UV Väst och Kula HB under perioden september november 2005 genomfört en arkeologisk utredning, s.k. fas 2. Utredningen har utförts efter beslut av länsstyrelsen i Västra Götalands län (tillståndsnr: ) och beställare av utredningen är Vägverket Region Väst. Arkeologisk personal har varit Gisela Ängeby, Glenn Johansson och Christina Rosén vid UV Väst samt kulturgeograf Pär Connelid, Kula HB. UV Väst står som huvudansvarig för projektets antikvariska planering och genomförande. Pär Connelid, Kula HB har som underkonsult haft ansvar för de fossila odlingslämningarna och den historisk-geografiska landskapsanalysen. Rapporten är utarbetad gemensamt av Gisela Ängeby, Christina Rosén och Pär Connelid. Uppdragets omfattning Den nya riksvägen planläggs och byggs i helt ny vägsträckning som i Vägverkets förslagshandling benämns för Vägsystem 1, Alternativ Gäla Nord (objektnr 5134). Den särskilda utredningen har utförts inom en huvudsakligen ca 100 meter bred vägkorridor med en central väglinje, med möjlighet till viss anpassning efter kulturmiljöer och enskilda fornlämningsobjekt. Sträckvis är korridoren upptill 200 meter bred. Den arkeologiska utredningen har vidare omfattat planskilda trafikplatser vid väg 1829 (Tolkabro), väg 46 (Ulricehamn) samt väg 1721 (Hössna-korset vid Hester). Väg 1829 läggs om helt eller delvis mellan Tolkabro och Vings kvarn, och väg 1721 byggs i ny sträckning öster om befintlig sopdeponi (fig. 11). Kort projekthistorik Inför projektstarten år 1995 utarbetades ett Programförslag för kulturmiljövårdens åtgärder längs Riksväg 40, i vilket de antikvariska och forskningsbaserade målsättningarna formulerades (Artelius & Connelid 1995). I programförslaget tecknas två huvudsakliga målsättningar: Kulturlandskapets omistliga värden skall i största mån skyddas. De ingrepp som görs i kulturlandskapet skall föregås av erforderlig antikvarisk och vetenskaplig dokumentation. Detta underlagsmaterial utarbetades i samråd mellan Riksantikvarieämbetet UV Väst, Regionmuseum Västra Götaland (dåvarande Älvsborgs länsmuseum), Institutionen för arkeologi vid Göteborgs Universitet samt Länsstyrelsen. Delsträckan Dållebo Hester har därefter omfattats av en kulturhistorisk inventering, fas 1 (Artelius, Edvinger & Connelid 1997), samt en under år 2000 genomförd förstudie och vägutredning (Ängeby m.fl. 2000). Enligt beslut av länsstyrelsen i dåvarande Älvsborgs län skulle fas 1 omfattas av fornminnesinventering, byggnadsinventering, agrarhistorisk inventering, produktion av kartöverlägg samt arkiv- och källstudier. En huvudmålsättning var då att identifiera och avgränsa skyddsvärda kulturmiljöer, medan det kvalitativa innehållet i kända fornlämningsmiljöer lämnades därhän. I samband med inventeringarna identifierades ett stort antal fornlämnings- och kulturmiljöer av varierande innehåll och karaktär fram till länsgränsen mot Jönköpings län (Artelius, Edvinger & Connelid 1997). Vägverket och övriga berörda institutioner har haft olika vägsystem att ta ställning till, vilka löpt genom landskapet i flera olika sträckningsalternativ. Den beslutade väglinjen för ny Rv 40 mellan Dållebo Hester, och som presenteras i detta skede, är framtagen med hänsyn bl.a. till skyddsvärda kulturmiljöer som ringades in efter 1995 års inventeringar. En ur kulturmiljösynvinkel positiv effekt av detta är att vägen i sin nuvarande sträckning styrts undan från de mest skyddsvärda fornlämnings- och kulturmiljöerna, och därmed har fysiska ingrepp i dessa kunnat undvikas helt eller minimeras. Sammanfattning av utredningens resultat Under hösten 2005 har Riksantikvarieämbetet UV Väst och Kula HB utfört den andra fasen av en arkeologisk utredning inför projekteringen av ny Rv 40 till motorväg alt. fyrfältsväg, inom delsträckan Dållebo Hester i Ulricehamns kommun. Den 18 km långa vägen planläggs i helt ny sträckning norr om befintlig Rv 40. Landskapet präglas här till största delen av täta skogar i en sten- och blockrik, kuperad terräng. Två centrala vattenleder berörs av vägen, Viskan och Ätran. Passager av vägen skär också genom ett Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 9

10 10 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad 7C SO och 7D SV, med delsträckan Dållebo Hester markerad. Skala 1:

11 uppodlat och öppet kulturlandskap kring framförallt sjöarna Tolken och Åsunden. Utredningen har resulterat i 14 nyupptäckta fornlämningar som speglar ett mångfacetterat bruk av en stenig skogsbygd för odling, boende, kommunikation och begravning. Fyra 14 C-dateringar visar i detta skede att lämningarna representerar tre förhistoriska perioder; mellersta stenålder, ca 4000 f.kr., förromersk järnålder, ca f.kr. och fram till år 0, samt folkvandringstid, ca e.kr. Därutöver förekommer yngre lämningar i form av en s.k. gropavall och husgrunder, samt röjningsrösen, i lägen med anknytning till det i kartmaterialet äldsta belagda bebyggelseläget. Röjningen har i flera fall ett sannolikt förhistoriskt ursprung. De historiska lämningarna speglar en dynamisk bebyggelsehistoria i området, och har stor kunskapspotential för möjligheten av att kunna skildra en medeltida ödeläggelse i landskapet. Spåren efter förhistoriska boplatser utmed Rv 40 är främst identifierade i förekomsten av sotfläckar/ härdar och/eller kokgropar och enstaka fynd, medan stolphål som förmodas kan ha ingått i byggnader eller andra slag av konstruktioner, har varit betydligt svårare att belägga vid utredningsgrävningarna. Ett av de mer intressanta nyfynden inom vägsträckningen är ett gravfält av typen flacka stensättningar vid Hede söder om Röstesjön. I anslutning till gravfältet finns ett kraftigt kolluvium som av en 14 C-datering att döma, ursprungligen kan ha bildats under tal e.kr. Dateringen till folkvandringstid skulle indirekt även kunna avspegla gravfältets ålder. Ännu ett nyupptäckt stensättningsgravfält är funnet vid Ekeslunda norr om sjön Tolken. Gravfältet ligger utanför föreslaget vägarbetsområde, men inom den utredda vägkorridoren. Det är sålunda 14 lokaler som innehåller nyupptäckta lämningar som vi klassificerar som fornlämningar, och som bör omfattas av arkeologisk förundersökning enligt kulturminneslagen. I rapporten har även RAÄ 75 i Hössna socken, som utgörs av en registrerad torplämning och sålunda inte är nyupptäckt, medtagits i listan över Fu-objekt, jämte de som är nyupptäckta. Inom väglinjen eller i dess omedelbara närhet finns vidare sentida kulturlämningar som i någon form bör dokumenteras, exempelvis vid Tolkabro med kvarnlämningar och andra industriella lämningar utmed Viskan. Förutom nyupptäckta fornlämningar, är det förhållandevis få registrerade och kända fornminnen som direkt påverkas av en vägutbyggnad. Vid Tolkabro finns två stensättningar; RAÄ 79 och RAÄ 240, som båda ligger inom planerad väglinje. Vid Ekeslunda norr om Tolken förekommer två stensättningar, RAÄ 244, och en hålväg, RAÄ 207, som tangerar ett vägarbetsområde. Öster om Ulricehamn berörs en stensättningsliknande lämning, RAÄ 134, och för planeringen av ny lokalväg 1721 mot Hössna kommer ev. en torplämning, RAÄ 75, att beröras. En målsättning var att identifiera och karakterisera skyddsvärda miljöer. Det är två lokaler som vi i första hand bedömer som störningskänsliga vid ett framtida vägbygge, och där en justering av väglinjen rekommenderas. Vid Öndared, riskerar vägen att komma i konflikt med ett odlings- och beteslandskap med mycket högt bevarandevärde (se fig. 4 och rapportens omslagsbild). Vid Vings Torp berörs enligt arbetsplanen, en del av en karaktärsgivande stenmur av vägbygget (se fig. 22, s. 38). Hede söder om Röstesjön, Torpet Hede strax öster därom och Gäla utgör andra skyddsvärda kultur- och fornlämningsmiljöer. Nämnas bör också den känsliga miljön kring Vist medeltida kyrka inom riksintresset Ätradalen, även om vägbygget i sig inte medför fysiskt intrång i kyrkomiljön. Utredningens syfte Syftet med utredningen följer instruktioner som framlagts av länsstyrelsen i en kravspecifikation, och som formulerats i en undersökningsplan av UV Väst och Kula HB. Syftet är i grunden att klargöra om en fornlämning som inte tidigare är känd eller registrerad i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister berörs av den planerade vägdragningen. Inför utarbetandet av en arbetsplan och kompletterande MKB behöver länsstyrelsen ett fördjupat beslutsunderlag inför den kommande dragningen av vägen. Utredningen har därför även syftat till att värdera och beskriva kulturmiljöer och odlingslandskap från bevarandesynpunkt. De två viktigaste målen har således varit: att klargöra om fornlämning eller kulturlämning berörs av det planerade vägbygget. att beskriva och värdera fornlämnings- och kulturmiljöer från bevarandesynpunkt, som underlag i en kompletterande MKB. Upplägget inför utredningens andra fas följer i stort de resultat som nåddes vid den kulturhistoriska inventeringen fas 1, och som senare kompletterades med en förstudie och vägutredning (efter förändring i Miljöbalken med krav på omprövningar). Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 11

12 Arbets- och metodbeskrivning Av kravspecifikationen framgår att den arkeologiska utredningen skall genomföras med väl beprövade metoder såsom genomgång av arkiv, kartor och magasin, fältinventering, fosfatkartering samt sökschaktsgrävning. Samtliga arbetsmoment har genomförts förutom fosfatkarteringar. Om behov av ett tvärvetenskapligt arbetssätt, bredare landskapstudier och agrarhistoriska studier föreligger, skall detta särskilt beskrivas. Utredningen innehåller en landskapshistorisk analys av äldre kartmaterial och fossila odlingslämningar utförd av Pär Connelid, Kula HB och Christina Rosén, UV Väst. Ett första led i den fältbaserade delen av utredningen bestod av specialinventeringar och kompletterande inventeringar inom nytillkomna vägavsnitt, framförallt sträckan mellan Tolkabro och Gäla fram till Vistbergen, där vägen löper i en något nordligare riktning. Området hade tidigare inte omfattats av den kulturhistoriska inventeringen, fas 1. Fig. 3. Hede strax söder om Röstesjön. Här påträffades ett nyupptäckt gravfält av typen flacka stensättningar i en låglänt beteshage (inringat på bilden). Enligt vägplanerna skär en ny Rv 40 över beteshagen och gården som ligger på höjden öster därom. Foto: Pär Connelid. Mot N. Fig. 4. Vid Öndared finns ett odlings- och beteslandskap med mycket högt bevarandevärde. Vägbygget riskerar här att komma i konflikt med miljöns södra del. På bilden syns utredningsschakten i en åker som enligt arbetsplanen ligger inom vägabetsområdet. Foto: Pär Connelid. Mot N. 12 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

13 Fältinventeringen syftade till att finna förhistoriska och historiska lämningar synliga ovan mark, och att skapa en klar bild över presumtivt gynnsamma boplatslägen och produktionsplatser som skulle bli aktuella för sökschaktsgrävningar med maskin alt. provgropsgrävningar. En inledande rekognoscering av terrängen syftade även till att bedöma hur den efter Gudrun stormfällda skogen skulle kunna komma att påverka vår möjlighet att utföra arbetet, inte minst ur risksynpunkt. Stormfälld skog visade sig dock inte ställa till några större bekymmer, man hade t.o.m. på de flesta platserna hunnit röja upp. Den stormskadade skogen innebar ändå att vissa områden blev svårinventerade. Som ett arbetsunderlag i utredningen har inventeringsmaterial från projektet Skog & Historia använts, och som finns tillgängligt i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem Kotten (Skogens Pärlor) och FMIS, Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem. Inventeringar inom Skog & Historia har utförts inom områden som täcker in större delen av den planerade vägsträckningen. Efter vår utredning kan vi konstatera att det är en begränsad del av de fysiska lämningarna i skoglig mark som har upptäckts inom ramen för Skog & Historia. Framförallt har den fossila åkermarken visat sig uppta större arealer än vad som framgår av Skogskartan med Hänsynsområden i Götaland, i vilken bl. a fornlämningar och kulturlämningar redovisas. Dokumentation av sökschakt, anläggningar och provgropar, enskilda fornlämningsobjekt samt avgränsning av röjningsröseområden har utförts med GPS. Närmare beskrivning av anläggningar, schakt och områden har skett för hand. Inmätta data är lagrade i UV:s dokumentationssystem IntrasisGIS med projektidentifikation V2005:022. Ett digitalt kartunderlag med vägkorridor och fastlagd väglinje har lämnats av Flygfältsbyrån FB Engineering. Digital fotodokumentation har skett fortlöpande. Kol för datering enligt 14 C-metoden har samlats in från ett urval av anläggningarna, främst har dessa bestått av härdar. Fyra prover valdes därefter ut för vedartsbestämning och för analys vid Ångströmslaboratoriet, Uppsala Universitet (bilaga 2). Vedartsbestämningen är utförd av Ulf Strucke vid UV Mitt. Jordmånsförhållanden och liknande har kontrollerats med marksond. Inga fosfatkarteringar har utförts. Sjuhäradsbygdens natur- och kulturlandskap Naturlandskapet Riksväg 40 passerar i öst-västlig riktning Sjuhäradsbygden, på en kuperad del av Sydsvenska höglandets moss- och myrrika västsida. Lokalt förekommer sankmarksområden i form av mindre kärr och mossar samt bäckar och vattendrag som sträckvis skurit ned i små raviner. Landskapet är delvis starkt brutet och marken innehåller vanligen mycket sten och block. Jordartsförhållandena, morän ovan Högsta kustlinjen, har dock på många platser bidragit till att skapa en ganska gynnsam jordmån. En vanlig ytform i Sjuhäradsbygden är drumliner, strömlinjeformade moränbildningar, till vilka odlingen huvudsakligen är koncentrerad. Den dominerande jordarten är en relativt finkornig morän. Isälvsavlagringar förekommer vid Ätrans dalgång och materialet domineras här av sand och mo med ett visst inslag av glacial lera. Berggrunden består huvudsakligen av gnejs och i mindre grad av granit. Ätradalen vid sjön Åsunden skär igenom en utlöpare från det sydsvenska höglandet vars högsta punkt vid Vistbergen nordväst om Ulricehamn når över 300 meter över havet. Högsta kustlinjen, HK, ligger i Sjuhäradsbygdens norra del på ca 125 meter över havet. Detta innebär att den övervägande delen av området aldrig har varit översvämmat av havet efter den senaste nedisningen (Hilldén & Larson 1988). Kring sjöarna Tolken och Åsunden bryts den sammanhängande skogsbygden i allt högre grad av ett mosaikartat öppet och odlat kulturlandskap. Odlingslandskapet präglas här på flera håll av småskalighet, välbevarade inägomarker och rikligt med stengärdesgårdar. Norr om Ulricehamn leds den nya vägsträckningen via en bro över Ätradalen, alldeles norr om industribebyggd mark. Två centrala vattenleder berörs av vägbygget; Viskan vid Tolkabro samt Ätran vid Ulricehamn. Väglinjen förläggs strax söder om Röstesjön medan riksvägen, som idag passerar nära Tolkens norra strand, flyttas bort från sjön med en ny sträckning i höglänt åkermark. Fornlämningar i skogsbygd Den nya riksvägen planläggs i en typ av landskap som till stor del saknar kända fornlämningar och kulturlämningar att döma av fornminnesregistret. Detta gäller såväl fasta fornminnen och upplöjda eller ytplock- Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 13

14 ade lösfynd, som uppgifter kring borttagna lämningar. I kulturhistorisk mening kan terrängen därför vid en enkel analys liknas vid ytterområden till de centrala, kända förhistoriska och historiska huvudbygderna kring exempelvis Hökerum och i Ätradalen. Vägens sträckning tycks röra sig i periferin av vad som utifrån det samlade fornlämningsbeståndet kan beskrivas som noder i en förhistorisk kulturgeografi och sociopolitisk landskapsuppfattning. De skogsområden som berörs av vägutbyggnaden skulle i ett nutidsperspektiv alltså benämnas som marginalbygder, men detta ger en missvisande bild som utgår dels från dagens landskapsbild, framsprungen ur de senaste århundradenas sätt att strukturera markanvändningen, dels från det faktum att vi allmänt upplever den rena skogsbygden som oländig och därmed sannolikt också mindre attraktiv även under förhistorisk tid. Ett övergripande resultat av Rv 40-projektet är att en mångfald av nya fornlämnings- och kulturmiljöer samt enskilda fornlämningar har identifierats inom regionen. Den kulturhistoriska inventeringen 1995 visade att röjningsröseområden, med ett sannolikt förhistoriskt ursprung, är den vanligaste kategorin lämningar av dem som inte tidigare var registrerade, ett förhållande som stärkts efter den nu genomförda utredningen. Röjningsröseområden uppvisar förutom sitt agrara innehåll ofta en hög kvalitet och bevarandegrad med avseende på boplatser, gravplatser och skålgropsförekomster. Dessa miljöer utgör därför i sig signaler om ett mångfacetterat fornlämningsinnehåll. Röjningsrösen har också visat sig vara en anläggningskategori som inte enkelt går att klassificera som en odlingslämning utifrån enbart exteriöra kriterier. Med undantag från platser med fynd av flinta utefter de större sjöarnas stränder, och som kan förutsättas vara spår efter bosättningar, saknas fortfarande någon djupare kunskap kring de förhistoriska boplatsernas lokalisering i regionen som är baserat på ett inventeringsmaterial. Förutom en undersökning av ett järnåldershus vid Viared, väster om Borås (Johansson Fig. 5. Sjuhäradsbygdens skogslandskap innehåller rikligt med fossil åkermark i form av röjningsröseområden med sannolikt ursprung i förhistorisk tid. Här ett odlingsröse i Gäla, söder om objekt 14. Just det här skogspartiet drabbades för övrigt av Gudrun, och liknar mer idag ett hygge. I samband med uppröjningen, torde nog en del odlingsrösen ha skadats. Foto: Gisela Ängeby. 14 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

15 2002), har ingen förhistorisk boplatsundersökning alls utförts inom denna del av Sjuhäradsbygden; ett flertal förhistoriska hus har däremot påträffats längre söderut i Viskadalen (Bramstång m.fl. 1998). Förhistoriska boplatser av en typ som vi vanligtvis möter i fullåkersbygd, t.ex. tydliga stolphål i hus av lika slag, har vi ännu inte stött på i utredningsschakten för Rv 40. Men det faktum att vi finner förhistoriska gravar, t.ex. gravfältet vid Hede, betyder också att det rimligtvis bör finnas en samtida bosättning i närheten. Vid fortsatta arkeologiska förundersökningar är det därför en angelägen uppgift att söka efter lämningar som tydligare kan befästa den förhistoriska bebyggelsens existens. De arkeologiska undersökningar som gjorts i ett närbygdsperspektiv är mycket få. Vid Brunn strax väster om Ulricehamn delundersöktes år 1961 ett gravfält från yngre järnålder i samband med en breddning av riksvägen (Särlvik 1969), och från sjön Mogden finns ett omfattande mesolitiskt flintmaterial, dock är detta hämtat i en sekundär kontext i samband med en undersökning av fornborgen Vädersholm (Cullberg 1962). Framförallt har flera gravundersökningar utförts i den övre Ätradalen norr om Ulricehamn, och utifrån gravfältens förändrade lokalisering, utformning och karaktär är det möjligt att teckna en bild av bebyggelseutveckling och social organisation (Artelius 1973). Gravundersökningarna i Ätradalen har en över hundraårig tradition, och just Ätradalen, samt Hökerumsområdet, intar en särställning som uttrycks på flera nivåer; storbyars etablering under järnålder med utveckling fram i tidig medeltid, förekomst av runstenar och fornborgar samt den uråldriga Redvägen som kommunikativ huvudlänk mellan det danska riket och svearnas rike under 1000-talet, via Bogesund, Vist och vidare norrut genom Ätradalen. I det följande ges ett kort sammandrag över olika perioders lämningar som ligger inom, eller i omedelbar anslutning till vägkorridoren. En mer omfattande och fördjupad beskrivning av kulturlandskapets ka- Fig. 6. Vy över Ätradalen med Vistbergen i väster. Högt ovan dalgången påträffades härdar i ett sadelläge mellan branta bergssidor. En av härdarna är daterad till förromersk järnålder. Ätradalen är ett riksintresse för kulturmiljövården med bl.a. Vist medeltida kyrkomiljö. Foto: Pär Connelid. Mot NNV. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 15

16 raktär och innehåll finns i förstudien (Ängeby 2000 m.fl.). Stenålder Spår från stenålder del bör främst kunna finnas i anslutning till sjöar och vattendrag, och i igenväxta forna vattenmiljöer. Att regionen var befolkad så tidigt som redan för omkring år sedan visar ett par lösfunna pilspetsar av s.k. Lyngby-typ i Borås resp. från Knätte socken. Fyndet av ett ca 9000 år gammalt människoskelett vid Bredgården utefter Åsundens östra strand är ännu sensationellt (Jonsson & Gerdin 1997). De äldsta fynden i regionen utgörs av nämnda pilspetsar, vilka kan dateras till senpaleolitisk tid. Kända boplatser från detta äldsta tidsavsnitt utgörs av vad som närmast kan karaktäriseras som små jaktstationer, vars lokalisering i landskapet till skillnad från de mesolitiska i första hand inte betingades av en direkt närhet till vattendrag och sjöstränder. I stället var de strategiskt placerade på höjder från vilka man har haft utsikt över vidsträckta områden, och varifrån man kunnat följa viltets vandringar genom naturliga passager i landskapet. Ett sådant tänkbart läge är platåerna mellan Vistbergen och Fotåsen (objekt 15), varifrån man kunnat kontrollera Ätradalgången. Ett omfattande mesolitiskt flintmaterial är känt från sjön Mogden ett stycke norr om vägkoridoren. Från Stora Kartmossen öster om Ulricehamn känner man även till ett fynd av metkrokar av ben (RAÄ 74), en typ av föremål som kan förekomma i mesolitiska kontexter. Inom vägsträckningen finns mikrolokaler i form av vattendrag, mindre våtmarker, raviner och platåer som kan vara intressanta ur ett äldre stenåldersperspektiv, men vägen berör inga strandnära lägen där de mesolitiska bosättningarna i första hand bör ha legat. Avslag, spån och kärnor av flinta har tidigare framförallt påträffats utmed strandzoner och på öar i Tolken. Vid utredningen lyckades vi dessutom plocka ett flintavslag ur en rotvälta nära Viskan. Det finns enstaka lösfynd av skafthålsyxor inom eller i nära anslutning till utredningsområdet, och i något fall finns anledning att misstänka att föremålet kan härröra från en förstörd hällkista från senneolitikum eller äldre bronsålder. Hällkistor förekommer i hela södra Sverige men är starkast koncentrerade till sydsvenska höglandet, och i Sjuhäradsbygden ligger de särskilt tätt längs sjösystemen. Beträffande den aktuella vägsträckningen, finns i dess närhet två platser med uppgift om borttagna hällkistor; RAÄ 183 vid Gamlegården och RAÄ 70 vid Torpet Hede (objekt 13) som indikerar att det också har funnits samtida bebyggelser i området. I detta sammanhang kan nämnas att en härd, strax nedanför platsen för hällkistan vid Torpet Hede, gav en 14 C-datering till ca 4000 f.kr. Dateringen är mycket intressant eftersom den samstämmer med hällkistans förmodade ålder. Bronsålder och järnålder Riksvägen berör vad arkeologer kallar det inre västsvenska rösestråket och Sjuhäradsbygden utgör här ett koncentrationsområde för rösen och stensättningar från bronsålder. Stora gravrösen har allmänt uppfattats som en gravform typisk för bronsålder (bl.a. Furingsten 1995), men undersökningar från senare tid har visat att gravrösen som indirekt daterats till bronsålder i själva verket kan vara från romersk järnålder, och det är därför inte lämpligt att generalisera kring rösen och stora stensättningars ålder i södra Västergötland (Artelius 2005). Gravarna toppar monumentala krönlägen och indikerar den dåtida huvudbygdens utbredning, i anslutning till Ätran och övriga vattendrag, men gravar av typen rösen och stora flacka stensättningar påträffas även i höga terränglägen i begränsade odlingsbygder. Stensättningarna ligger utspridda i skogsmarker eller bildar täta koncentrationer på uppodlade höjdsträckningar, exempelvis är detta tydligt i S Ving. Tolkabro i Södra Vings socken (objekt 7) är ett exempel inom utredningsområdet på en komplex fornlämningsmiljö med en känd och sedan tidigare registrerad stensättningsgrav (RAÄ 79) som ligger i utkanten av ett röjningsröseområde. Inom den fossila åkermarken ligger också en misstänkt stensättning som uppmärksammades vid fas 1 (RAÄ 240). Förekomsten av härdbottnar i utredningsschakt närmast Viskan förstärker bilden av området som en sammansatt förhistorisk livsmiljö. Vid Torpet Hede (objekt 13) i anslutning till den planerade vägen ligger ett ensamt liggande stort röse på en markant avsats. Utsikten från rösets plats ut över den kuperade skogsbygden är vidsträckt (fig. 7). Röset i sig berörs inte av vägen men monumentet återfinns inom en större förhistorisk livsmiljö, innehållande röjningsrösen som delvis ligger inom vägområdet, samt den nämnda borttagna hällkistan. Röset representerar här en återkoppling till äldre perioders 16 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

17 bruk av landskapet, och signalerar att det bör finnas en samtida bebyggelse i närheten. I utredningsschakten för Rv 40 har vi funnit bergartavslag och anläggningar som delvis kan utgöra spår efter en förhistorisk bebyggelseenhet under bronsålder. Hällristningar och skålgropar anses allmänt tillhöra bronsålderns uttrycksformer. Inom Sjuhäradsbygden förekommer hällristningar på ett par platser utmed Ätrans dalgång. På gravfältet Stenliden vid Brunn finns en häll med tjugotalet ristade fotsulor och 40- talet skålgropar (RAÄ 34, Ulricehamns stad). Ett annat exempel utgörs av en hög som var uppbyggd kring ett flyttblock med 34 inhuggna skålgropar (RAÄ 56, Timmele socken). Högen har beskrivits som mycket egenartad, och har tolkats haft en rent kultisk innebörd. Under grästorven fanns en stenpackning med tydlig kantkedja som anpassats i form till flyttblocket. Konstruktionen saknar gravgömma i bemärkelsen brända ben men innehöll bl.a. några keramikskärvor och flintavslag, samt en eldsten (Särlvik 1962). De runda skålgroparna förekommer särskilt rikligt i Sjuhäradsbygden, här kan nämnas en berghäll med omkring 35 skålgropar och en fotsula vid Björnkällan (RAÄ 205, Södra Vings socken), drygt 400 meter norr om planerad väglinje. Inom själva vägsträckningen finns inga kända ristningar, men vi bör kunna räkna med att det kan finnas skålgropar på större markfasta block som ligger i röjningsröseområden, exempelvis vid Torpet Skogen, där flera sådana block förekommer (objekt 9). Kunskapen kring den yngre järnålderns lämningar i området är främst knuten till gravplatser, som i första hand består av höggravfält. Genom dessa gravfält, belägna på historisk inägomark, får vi en bild av en stabil och central bebyggelseutveckling med sannolikt mycket stora bosättningar som är koncentrerade till de kända huvudbygderna vid Hökerum, Brunn och Gäla samt Ätradalen. Arkeologiska undersökningar av gravplatser i Ätradalen visar att bygderna i sin nuvarande utsträckning formerades redan under äldre järnålder. Detta blir tydligt vid delundersökningen av det stora gravfältet vid Stenliden i Brunn, där den yngre järnålderns gravmomunent visade sig vara anlagda ovanpå gravar från förromersk järnålder (Särlvik 1969). Vägsträckningen söder om Röstesjön kan sägas passera i ett gränsläge mellan en äldre järnålderbygd, som avspeglas i en förtätning av gravar vid Lida söder om Mogden, och en yngre järnåldersbygd med anknytning till det rika och mångfacetterade fornlämningslandskapet kring Brunn och Gäla. Vid utredningen påträffades som redan nämnts, ett tidigare okänt gravfält vid Hede söder om Röstesjön, och som möjligen härrör från sen järnålder, tal (en förundersökning får visa om det verkligen förhåller sig så). Det finns ett intressant folkvandringstida fynd som möjligen kan ha en koppling till gravarna vid Hede, förutsatt att de är från perioden. På 1860-talet fann man nämligen vid grusbrytning en fingerring av guld och en silverbleckfibula (SHM 3358). Fyndplatsen är inte exakt känd, mer än att föremålen har påträffats på historisk inägomark tillhörande Brunna Öfre Torpet, vilket skulle kunna motsvara en plats någon- Fig. 7. Vid Torpet Hede ligger ett 13 meter i diameter stort röse (RAÄ 31) på en avsats med utblick över den kuperade skogbygden. Röset omges av fossil åkermark med röjningsrösen av förhistorisk karaktär. Foto: Gisela Ängeby. Mot SSO. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 17

18 Fig. 8. Det är inte ovanligt att det finns skålgropar inhuggna på toppen av de stora stenblocken. Blocket, som här granskas av Pär Connelid, ligger i en gärdesgård vid Öndared. Foto: Gisela Ängeby. stans kring läget för det nuvarande Torpet, omkring 1000 meter sydost om det nyfunna gravfältet. En ambition vid utredningen har varit att spåra en lågteknisk järnframställning i form av kolningsgropar, kolbottnar och slagghögar. Vägsträckningen ligger till stor del i kuperad och bitvis blockrik terräng och naturliga förutsättningar i form av rödjordsförekomster för framställning av järn saknas nästan helt. Inom sträckningen har endast en kolningsgrop påträffats vid Gäla (objekt 14). Enstaka kolningsgropar finns utanför vägkorridoren vid Gäla. Den närmast kända lokalen med spår efter järnhantering ligger i Hössna socken, men ett par kilometer norr om vägkorridoren. Här finns en koncentration av kolningsgropar som ligger i anslutning till vidsträckt myrmark i höglänt, flack terräng. Denna typ av terräng saknas inom sträckningen för Dållebo Hester. Järnframställning Det äldre odlingslandskapet Kartornas landskap Utredningskorridoren löper genom ett variationsrikt landskap, såväl historiskt sett som med avseende på dagens förhållanden. Generellt berörs tidigare utmark i hög grad, d.v.s. sådan mark som under århundradena närmast före 1800-talets agrara revolution var mer eller mindre skogbevuxen och användes för bete. Undantaget passagen över Ätradalen i öster och de mindre gårdsmiljöerna vid Hede och Gäla, berörs inga centrala inägoavsnitt av den föreslagna sträckningen. Vägen löper emellertid på flera ställen i mer perifera avsnitt av historisk inägomark eller i över- 18 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

19 gången mellan inägor och utmark, exempelvis vid Romsås Gamlegården. Vägen kommer inte heller i nära kontakt med några av de större bebyggelseenheter som funnits under historisk tid i den här delen av Sjuhäradsbygden. Exempelvis hamnar kärnbyn vid Romsås och Brunns kyrkby helt utanför föreslagen ny sträckning av Rv 40. Någon närmare karakteristik av det äldre odlingslandskapet ska inte göras i detta sammanhang. Kartorna kommer istället delvis att beröras i samband med beskrivningen av objekten längre fram i rapporten. En geometrisk avmätning över Torpet i Brunns socken från år 1721 (fig. 9) får illustrera landskapet som vi möter i de äldre lantmäterikartorna. Torpet består i de äldre jordeböckerna av två bebyggelseenheter, vilka i början av 1700-talet är lokaliserade till gränsområdet mot utmarken i söder. Odlingssystemet är ensäde, d.v.s. åkermarken besås årligen och ligger inom ett och samma gärde. I samma gärde återfinns även huvuddelen av slåttermarken. Texten i själva kartbilden upplyser om att ängen innehåller en hel del lövskog, främst ek, hassel och al. Längst i norr finns en änghage, d.v.s. en tidigare äng som vid karteringstillfället i första hand används som hagmark. I denna växer även en del enbuskar. Åkerjorden, som består av sand och sandmylla, sägs innehålla många hophämtade steenrössor och jordfaste stenar. Den besås med både höst- och vår- Fig. 9. Geometrisk karta över Torpet i Brunns socken från 1721, upprättad av lantmätaren Jöran Hooff. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 19

20 råg, korn och havre. Avkastningen uppges till tredje kornet; på varje utsådd tunna fick man alltså tre åter. Det sammanlagda utsädet uppgår till lite drygt åtta tunnor. Längst i norr finns några ödeåkrar. Ödeåker av det här slaget är ganska vanligt förekommande i Sjuhäradsbygdens äldsta kartor. Sannolikt avspeglas här ett tidigare överutnyttjande av marken men troligen också en medveten igenläggning av åker till förmån för produktionen av foder. När det gäller skog- och betesmarken är förhållandena vid Torpet i början av 1700-talet ganska hyggliga. Skogen är belägen på samfällta sochneskogen, till nödwändigt timmer, giärdsle och bränsle, jemte någon swedieskog. Det fossila odlingslandskapet Fossil åkermark utgör den särklassigt vanligaste fornlämningstypen längs utredningssträckan. De flesta lokalerna kan karakteriseras som röjningsröseområden, d.v.s. miljöer där forminnehållet domineras stort av röjningsrösen av ålderdomlig typ. Utifrån tidigare undersökningar i regionen kan rent allmänt ett förhistoriskt ursprung förutsättas för den här typen av områden (jfr dock nedan). Några riktigt stora röseområden, d.v.s. sådana som kan förväntas ha hängt samman med centrala förhistoriska bebyggelseenheter av det slag som förekommer på många andra platser i södra Västergötland, påträffades inte i samband med de nu genomförda inventeringarna. Sådana lokaler finns emellertid i närområdet, bl.a. kring Södra Vings kyrkby i norr och närmare Ätradalen i öster. Dateringsunderlaget som så här långt föreligger för röseområdena i Sjuhäradsbygden tyder på att åkermarken på de flesta små och medelstora lokalerna tillkommit någon gång under perioden yngre bronsålder äldre järnålder (Mascher 1993, Connelid m.fl och manus). Detta visade sig också vara fallet för huvuddelen av de lämningar som undersöktes inom ramen för den första utbyggnadsetappen av Rv 40 öster om Borås, sträckan Brämhult Dållebo, under år 2004 (Connelid, manus). Vid RAÄ 226, Charlottendal i Rångedala socken visade emellertid dateringarna att åkermarken åtminstone delvis varit i bruk även under medeltid. Vikingatida och/eller medeltida dateringar föreligger även från det stora röjningsröseområdet vid Röstorp utanför Svenljunga, liksom även från andra platser i södra Sverige (Lagerås 2000, Connelid m.fl. manus). Huruvida de yngre dateringarna sammanhänger med ett sporadiskt återutnyttjande av den förhistoriska åkermarken, eller med mer permanent brukning under kortare eller längre perioder, är inte klarlagt. Dateringar visar emellertid att röjningsröseområdenas historia i många fall är komplex och långtifrån förutsägbar. Flera av lokalerna med fossil åkermark som påträffats inom ramen för denna utredning domineras av röjningsrösen, där vi kan misstänka ett förhistoriskt ursprung. Bilden är dock inte på något sätt enhetlig. Både storleken på områdena, deras belägenhet i förhållande till övrigt fossilt odlingslandskap och forminnehållet varierar starkt. Inslaget av andra typer av formelement än rösen, såsom exempelvis tydliga terrasskanter, på flera av platserna talar för att de kan ha använts under andra perioder än förhistorien. Vid Ekeslunda (objekt 4) avgränsas den fossila åkermarken delvis av mäktiga terrasskanter, vilka kan tyda på att delar av området utnyttjats under medeltid. Intill torpet Skogen (objekt 9) finns liknande tydliga former i ytterkanterna på åkrar som enligt de äldre kartorna odlats upp under 1800-talet. Terrassernas mäktighet talar här för ett äldre ursprung. I det sistnämnda fallet, liksom på ytterligare ett par platser längs utredningssträckan, finns misstankar om medeltida ödeläggelse, vilken naturligtvis bör ha påverkat den fossila åkermarken. Kunskapsläget kring medeltida åkermark i regionen kan rent allmänt sägas vara mycket dåligt. Till de medeltida odlingsspåren brukar även bandparceller räknas, även om de av allt att döma ytterst går tillbaka till mellersta järnålder (Mascher 1993). Lokaler med detta innehåll förekommer frekvent på många ställen i södra Västergötland. Några bandparceller påträffades dock inte längs utredningssträckan; inte heller de äldre kartorna indikerar förekomsten av sådana. Detta hänger förmodligen samman med att vägsträckan inte berör några mer centrala inägoavsnitt, där den här typen av former normalt uppträder. Landskapsutnyttjande och bebyggelse under historisk tid Utredningskorridoren berör socknarna Södra Ving i Ås härad samt Brunn, Vist och Hössna i Redvägs härad. Samtliga socknar har medeltida ursprung. I Södra Vings socken ingick under medeltiden den nu nedlagda Töve socken och inom Hössna rymdes den försvunna socknen Kinnared. De många små medeltida socknarna antyder ett befolkningstätt område redan från tidig medeltid. 20 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

21 Fig. 10. Kartutsnitt från 1734 års karta över Brunns kyrkby. Den historiska och bebyggelsemässiga tyngdpunkten i området ligger kring sjöarna Mogden och Tolken samt i Ätradalen. Utredningsområdet berör därmed inte de mest centrala odlingsbygderna inom dessa socknar. Snarare har vi att göra med ett mellanområde med flera mindre byar och ensamgårdar. Det kan betraktas som ett slags resursområde till den centrala bygden, ett område som utnyttjats intensivt under perioder med ett större befolkningsmässigt och näringsmässigt tryck medan det under andra perioder använts mer extensivt. Flera företeelser i landskapet och i det historiska källmaterialet, bl.a. de äldre kartorna, ger antydningar om ett sådant växlande landskapsutnyttjande. Ödeläggelse och återuppbyggnad Redan en hastig blick på det historiska kartmaterialet och de skriftliga källorna avslöjar en mycket dynamisk bebyggelsehistoria i området. Gårdar har tillkommit, lagts ned och återupptagits under hela den tid vi kan följa området i dessa källmaterial. Vi kan nästan förutsätta en relativt omfattande befolkning under tidig medeltid, dels utifrån den allmänna kunskapen om Sjuhäradsbygdens historiska utveckling, dels genom förekomsten av flera små medeltida socknar. Arkeologiskt är den tidigmedeltida bebyggelsen föga känd. Den ger sig emellertid till känna på olika sätt, främst i det äldre kartmaterialet men också delvis i terrängen, inte minst genom förekomsten av fossil åkermark. Till den senare hör bandparcellsystemen, vilka i flera fall torde ha varit i bruk under medeltidens äldsta delar (Mascher 1993). Sannolikt har också någon eller några av de bebyggelselämningar och äldre gårdstomter som identifierats vid utredningen ett medeltida ursprung. Det historiska kartmaterialet kan ge fingervisningar om läget för ödelagda gårdar. Ibland rör det sig om direkta uppgifter om ödegårdar, t.ex. när man planerar att odla upp en gård på nytt och därför låter kartera den. I andra fall är det fråga om mer indirekta uppgifter, som anomalier i de rumsliga arrangemangen Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 21

22 på och 1700-talen (t.ex. hägnadsdragningar och liknande), ägandeförhållanden, namngivning etc. Ett par exempel på den förstnämnda situationen finns i omedelbar närhet till utredningsområdet vid Ulricehamn. I samband med en kartering av Brunns kyrkby år 1734 (fig. 10), uppger lantmätaren att en ödegård ska finnas i byn. Han lyckas visserligen inte lokalisera denna men hans uppgifter innebär att vi på ganska goda grunder kan misstänka att stora delar av den välbevarade fossila åkermarken omedelbart norr om nuvarande Rv 40 (RAÄ 82) hört till ödegården. Området kallas på 1734 års karta för Allmänningen Sohlbergia och på en några år äldre karta över gårdarna Gäla och Snipe i norr finns ett gravröse med namnet Soolberg Röhr utsatt. Sannolikt får vi här namnet på ödegården Solberga. Vid karteringen av Vists sockenskog år 1745 stötte lantmätaren på en ödegård. Den ska enligt uppgift ha hetat Horshester och legat strax norr om Ulricehamn. I samband med den kulturhistoriska inventeringen, fas 1 påträffades fossil åkermark av möjligen medeltida ursprung i det aktuella området. Platsen ligger inte heller långt ifrån ett område med fossila odlingslämningar och en missänkt husgrund som hittades vid årets inventering (objekt 18). Mera indirekta tecken på ödeläggelse finns på många platser i Sjuhäradsbygden och bl.a. inom det aktuella utredningsområdet. I landskapet kring de historiska gårdarna Hede (objekt 12), Torpet (objekt 13) och Gäla (objekt 14) i Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) finns flera företeelser som antyder att de kan ha upptagits på eller inom området för ödelagda medeltida gårdar. För det första rör det sig här om ett slags mellanområde, omgivet av mer centrala odlingsbygder, bl.a. i Ätradalen österut. Sådana kan rent allmänt misstänkas ha fungerat som ett slags expansionsområden under perioder med högt befolkningstryck och omvänt varit de som övergavs först i samband med kriser. För det andra kan namnen avspegla ödeläggelse. Torp-namnen kan dels i betydelsen nybygge indikera ett återupptagande av ödegårdar, dels i sig ha använts som term för ett markområde som hört till en sådan. Torp-namn med den sistnämnda betydelsen förekommer på flera ställen i södra Sverige, bl.a. i Västergötland. Begreppet torp är i detta sammanhang således närmast synonymt med ödegård (Connelid 1997 och där anförd litteratur). För det tredje avslöjar ägoförhållandena mellan Torpet och dess granngårdar att någon förändring ägt rum i området. Kring gårdarna Gäla och Snipe finns dessutom ganska stora arealer fossil åkermark som sannolikt varit i bruk under medeltiden. Torpet Skogen (objekt 10) i Södra Vings socken är också ett bra exempel på en yngre lämning som kan antas vara belägen på platsen för en misstänkt ödegård. Som framgår av beskrivningen av objekten finns även här i både kartmaterialet och i form av fossila odlingslämningar indikationer på en övergiven bebyggelsenhet av något slag. Möjligen gäller detta också för Lilla Karthemmet (objekt 19) i Hössna socken. På den sistnämnda platsen finns emellertid inget fossilt odlingslandskap som signalerar en äldre brukningsfas. I utredningsområdet har nyodlingen pågått under hela den tidigmoderna tiden och in på 1800-talet. Vi har åtskilliga exempel på torp och gårdar som upptagits under denna tid. Även torp och nybyggen som etablerades under talen kan i vissa fall antas ha förlagts till platser med tidigare övergiven bebyggelse. I ett område som Sjuhäradsbygden är detta en företeelse som det finns anledning att vara uppmärksam på i de flesta sammanhang där historisk bebyggelse berörs. Antikvarisk problematisering Arbetet kring identifikationen av fornlämnings- och kulturmiljöer utmed Rv 40 påbörjades för över 10 år sedan. Under denna period har fornlämningsbegreppet förändrats i relation till den kunskapsprocess som ständigt fortgår inom kulturmiljövård, forskning och på myndigheter. Detta är särskilt tydligt när det gäller röjningsröseområdenas komplexitet och kunskapstillväxten kring de historiska lämningarna, inför Rv 40 i hög grad aktuellt för torpbebyggelser och ödegårdar med flera belägg i det äldre kartmaterialet (jfr resonemangen ovan). Enligt Riksantikvarieämbetets senaste anvisningar är dessa att betraktas som fornlämning och bör därmed omfattas av kulturminneslagen. Beträffande röjningsröseområden, har en undersökning vid Bytorp inom den förra utbyggnadsetappen Brämhult-Rångedala (Connelid, manus) kunnat visa att det formmässigt inte går att särskilja mellan odlingslämning och grav, vilket naturligtvis ytterligare understryker röjningsröseområdenas komplexitet, i synnerhet vid en antikvarisk bedömning av fornlämningens art och karaktär inför fortsatta åtgärder. Hur säkra kan vi vara i vår bedömning att samtliga rösen med en likartad form och uppbyggnad inom 22 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

23 ett område verkligen enbart är odlingslämningar och inte gravar i något eller några enstaka fall? I flera undersökningar av röjningsröseområden i Syd- och Mellansverige har denna problematik uppmärksammats. Den antikvariska följden av detta bör bli att förundersökningar inom röjningsröseområden i motiverade fall utförs med en ambitionsnivå som anpassas efter att rösen kan vara gravmonument i en agrar miljö. Nyttorp (objekt 1) och Gäla (objekt 14) är exempel på lokaler som i huvudsak innehåller fossila odlingslämningar. Även vid Hede (objekt 12) kan vissa odlingsrösen av storleken att döma vara gravar. En arkeologisk förundersökning inom dessa lokaler bör utföras med en ambitionsnivå som är ställd utifrån problematiken kring röset som primärt en grav, men belägen inom en röjningsrösemiljö, eller som ett röse uppkommit i samband med röjning och odling. Platserna innehåller relativt stora och flacka röjningsrösen, och flera av dem har ett gravlikt utseende. Av intresse i detta sammanhang är ett fynd av ett bronsspänne som gjordes på 1920-talet i ett gravröse beläget cirka 300 meter nordväst om Nyttorp (objekt 1). Röset ligger omgivet av odlingsrösen som formmässigt inte kan särskiljas från rösegraven. Detta belyser problematiken kring dels en antikvarisk definition av fornlämningen, dels kan det innebära att synen på fornlämningens vetenskapliga potential och allmänhistoriska värde försvagas. Röjningsrösen och gravar omfattas av samma lagskydd men kommer, när det gäller de enskilda formelementen, i en exploateringssituation förvisso att behandlas olika ur bevarandesynpunkt. Ännu ett exempel på kunskapstillväxt och som ställer moraslandskapet i ett delvis annat ljus, är ett gravfält från folkvandringstid vid Charlottendal, även detta beläget inom delsträckan Brämhult Rångedala, och som undersöktes under 2004 (Connelid & Ängeby, manus). Gravfältet hade en annorlunda topografisk placering i utkanten av en samtida och känd järnåldersbygd, kännetecknad av främst höggravfält utefter de flacka åsryggarna i Rångdalaåns dalgång, och med rumslig anknytning till tidigmedeltida kyrkplatser. Vid Charlottendal kunde vi påvisa ett gravskick under yngre järnålder som tidigare heller inte ansetts förekomma i regionen enligt modern arkeologisk forskningstradition. Detta gravskick utgjordes av subtila enstaka brända ben deponerade under stenpackningarna. 14 C-analyser av benen har samtliga givit dateringar till folkvandringstid vendeltid, talet e.kr. (Ängeby, manus). Erfarenheterna från Charlottendal får konsekvenser för bedömningen av fornlämningsbeståndet i s.k. marginalområden i skogsbevuxen stenbunden terräng, och innebär att landskapet bör studeras utifrån förnyade perspektiv. Exemplen Bytorp och Charlottendal är självklara erfarenheter att ta med i de fortsatta arbetena längs Rv 40. Mot bakgrund av vad som ovan framförts har det varit motiverat med förnyade och fördjupade fältinventeringar samt provschaktgrävningar även inom områden som tidigare inte har uppmärksammats utifrån ett potentiellt fornlämningsinnehåll. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 23

24 Fördjupad beskrivning av utredningsresultaten Fig. 11. Utdrag ur Vägverkets beslutshandling för ny Rv 40 med objekten markerade. Efter fältinventeringen valdes 13 lokaler ut för att med maskingrävda sökschakt pröva om dessa innehöll spår efter förhistorisk eller historisk verksamhet. Söder om Röstesjön grävdes på en plats provgropar för hand i tät skogsmark. Lokalerna är utvalda av topografiska skäl med hänsyn till lämpliga boplatslägen, produktionsplatser för järnframställning t.ex. och utifrån närhet till kända fornlämningar. I det följande ges en beskrivning av varje enskild plats/objekt med uppgift om topografi, fornlämningsmiljö, resultat av utredningsgrävning och kartering eller annan dokumentation. Beskrivningen innehåller en värdering av objektet ur bevarandesynpunkt och med förslag till fortsatta åtgärder. Vi vill dock poängtera att fornlämningens exakta innehåll och dess vetenskapliga kvalité kan bedömas först efter en arkeologisk förundersökning. Varje plats redovisas på karta med utredningsschakt och i de fall de innehåller lämningar, beskrivs schakten separat i tabellform (bilaga 1). Redovisningen av objekten följer en löpande numrering från Nyttorp i väster till Hester i öster (fig. 11). Lokalerna anges i skala 1:5000, om inget annat anges. De lokaler som innehöll anläggningar redovisas i bilaga 1 med schaktplan i skala 1:800, om inget annat anges. Den yttre blå linjen på kartorna anger vägkorridoren. Inom denna ligger vägarbetsområdet med central väglinje som ett gråtonat fält. Objekten inom utredningsområdet redovisas med referens till angivna Km-tal enligt Vägverkets planeringsunderlag för ny Rv UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

25 Objekt 1. Km 1/300 ca 1/600 ( Nyttorp ), Romsås 5:5 och 3:17, Södra Vings socken Fornlämningsstatus: Röjningsröseområde av förhistorisk karaktär samt historisk torpbebyggelse. Miljöbeskrivning och fornlämningar Den planerade vägen berör torpet Nyttorp och fossil åkermark beläget på nordsluttningen av en bred moränhöjd. Terrängen består av huvudsakligen tät skog i moränbunden mark. Väster om torpet övergår området i en mer kuperad och fuktig, blockhaltig terräng. Väglinjen berör i dess nordligaste del kulturmiljö nr 30 som identifierades i samband med den kulturhistoriska inventeringen, fas 1. Miljön karakteriseras här främst av röjningsrösen och huvuddelen av kulturmiljön återfinns söder om den nuvarande riksvägen (Artelius m.fl. 1997). Utredningen kan visa att den fossila åkermarkens utbredning norrut är mer omfattande än vad som tidigare uppmärksammats. De närmaste registrerade fornlämningarna i förhållande till väglinjen är ett lösfynd av en bergartsyxa (RAÄ 98), vid Arvidsgården cirka 300 meter söder om Nyttorp på andra sidan nuvarande Rv 40. Omkring 300 meter nordväst om torpet fann man på 1920-talet i ett gravröse ett bronsspänne med spår av förgyllning (RAÄ 214). I området vid den angivna fyndplatsen finns röjningsrösen på en avsats som delvis är skadade av hyggesplöjning. Det finns inga närmare uppgifter om omständigheterna kring fyndet i röset, men högst sannolikt rör det sig om ett gravfynd. Historisk bebyggelse och äldre kartor Torpet Nyttorp, under Skattegården i Romsås, är beläget på gammal utmark. Det uppträder första gången på häradskartan från 1890-talet, där det kallas Jarles. Det var då bebyggt med en ekonomibyggnad och ett bostadshus. Torpet används idag som fritidsboende. Befintliga byggnader utgörs av ett äldre boningshus och några mindre ekonomibyggnader. Den omkringliggande odlingsmarken hävdas dock inte längre och igenväxningen har gått mycket långt. Fossila odlingslämningar I området runt omkring torpet finns en ganska stor yta med fossil åkermark som visar att marken varit uppodlad långt före 1800-talet. De fossila formerna do- Fig. 12. Sökschaktens placering inom objekt 1, samt den fossila åkermarkens utbredning inom väglinjen. Skala 1:6000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 25

26 mineras av röjningsrösen med ålderdomligt utseende, i regel 3 5 meter i diameter och mycket flacka men det finns också rösen med en diameter som överstiger fem meter. De större rösena har ett utseende som påminner om gravar men de uppträder spridda över nästan hela ytan, vilket talar emot att det rör sig om gravar. Detta är emellertid en slutsats som inte är möjlig att dra, utan att först ha undersökt ett urval rösen närmare. Rent allmänt kan förekomsten av gravar inte uteslutas i områden av den här typen. Bland de äldre formerna inom röjningsröseområdet vid Nyttorp, där ett förhistoriskt ursprung kan förutsättas, finns även yngre åkrar som kan knytas till torpet. Själva odlingsytorna utgörs här i ett par fall av tegplöjda parceller. Den fossila åkermarken omramar torpmiljön men sträcker sig även ett stycke österut. Sammanlagt finns fossilt odlingslandskap på en cirka 500 meter lång sträcka längs nuvarande Rv 40 (fig. 12). Trädvegetationen utgörs av gran- och lövskog. Inom delar av området var gräset vid inventeringstillfället mycket högt, vilket försvårade möjligheterna till iakttagelser. Avgränsningen av de fossila odlingsformerna var framför allt problematisk i området strax norr om torpet. Resultat av sökschaktsgrävning Inom utredningsområdet drogs åtta sökschakt till en längd av sammanlagda 124 löpmeter. Fem schakt placerades i igenväxande äldre åker sydost om torpet, medan övriga tre schakt öppnades inom en kraftigt igenväxande yta med hög vegetation i anslutning till den väg som leder fram till torpet, samt i en gip (fig. 12). Matjorden i schakten var i regel mellan 0,15 och 0,25 meter djup. Underlaget bestod av moig sand och stenig sand. I schakt 100 sydost om torpet påträffades en konstruktion av fyra ca 1 0,4 meter avlånga stenar som formade en halvcirkel, tegelflis samt en porslinsskärva (tabell 1, bilaga 1). Övriga sökschakt inom området saknar spår av antikvariskt intresse. I den täta barrskogen öster om torpet finns relativt stora och flacka övertorvade röjningsrösen med ett förhistoriskt utseende. För att kontrollera om det fanns konstruktionsdetaljer som exempelvis kantkedja som indikation på att det kunde röra sig om en gravkonstruktion, lades ett meterbrett schakt tvärsöver ett 6 meter i diameter stort röse varpå stenpackningen rensades fram. I schaktet framkom en vällagd packning av olikstora stenar men röset saknade en tydlig kantkedja. Centralt i röset fanns en större sten. Tidigare erfarenheter från Rv 40, men även undersökningar från andra håll i Västsverige, har visat att det morfologiskt inte alltid går att skilja ett odlingsröse från en grav, och att det också förekommer mellanformer. Utvärdering Med utgångspunkt i själva torpmiljön bedöms bevarandevärdena som låga. Området inrymmer däremot fossila odlingslämningar i form av röjningsrösen med ålderdomligt utseende och ett troligt ursprung i förhistorisk tid. Torp är generellt att betrakta som fornlämningar i enlighet med Riksantikvarieämbetets anvisningar. Därtill kommer att de initialt bör betraktas som indikationer på förekomsten av såväl förhistorisk som medeltida bebyggelse. Förekomsten av fossil åkermark intill torpet stärker denna indikation. I de sökschakt som drogs intill tomten påträffades inga tydliga spår av förhistoriska eller äldre historiska lämningar. Sannolikheten är ändå stor att det kan finnas gårdslämningar kvar i torpets omedelbara närhet, något som de i en halvcirkel placerade stenarna kan indikera. En arkeologisk förundersökning bör alltså inte enbart syfta till att undersöka den fossila åkermarken utan möjligheten att påträffa bebyggelselämningar bör också beaktas. Förslag till åtgärd Objekt 1 bör omfattas av en arkeologisk förundersökning som förutom detaljkartering av den fossila åkermarken, även bör omfatta utgrävning av ett urval rösen i syfte att klargöra om det rör sig om gravar eller ej, samt en fortsatt sökning efter historisk bebyggelse. 26 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

27 Objekt 2. Km 2/400 ca 2/550 ( Romslund ), Getared 2:1, Södra Vings socken Fornlämningsstatus: förhistoriska boplatsindikationer, torplämning. Miljöbeskrivning och fornlämningar Utredningsområdet, benämnt Romslund på kartan, ligger fågelvägen cirka 600 meter norr om sjön Tolken och utgörs huvudsakligen av ett stycke öppen betesmark som gränsar till röjd kraftledningsgata och skog. Öster om Romslund planeras en omläggning av väg 1823 mot Hökerum. Omläggningen av väg 1823 berör i den norra delen björkskog i stenig sumpmark utan antikvariska lämningar. Den södra delen utgörs av tät barrskog i tillika stenig och delvis fuktig terräng utan antikvariska lämningar. I väglinjens närområde finns ett par registrerade fornlämningar som indikerar att det har förekommit bebyggelse under senneolitikum eller äldsta bronsålder i området. Vid Gamlegården, ca 400 meter nordost om Romslund, ska det ha funnits en hällkista (RAÄ 183) som enligt en uppgift från 1865 förvandlades till en källare (Ljungström 1865). Vid den senast utförda fornminnesinventeringen 1984 fanns en övergiven jordkällare intill hällkistans förmodade plats, men i övrigt saknas spår eller annan information kring graven. Från Gamlegården finns också ett lösfynd av en skafthålsyxa av grönsten (RAÄ 210), samt en väghållningssten (RAÄ 150). Historisk bebyggelse och äldre kartor På en karta över utmarken från åren finns ett torp som ligger inom vägkorridoren. De moderna ekonomiska kartorna redovisar namnet Romslund i detta avsnitt. På 1700-talskartan ligger torpet av allt att döma i norra delen av den kvarvarande åkern. I södra delen av samma åkeryta finns en backstuga på den äldsta ekonomiska kartan från 1890-talet Resultat av sökschaktsgrävning Det utredningsgrävda området består av öppen åker/ beteshage utmed en svag förhöjning, samt av ett sly- Fig. 13. Sökschakten placering inom objekt 2. Skala 1:5000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 27

28 beväxt område söder om beteshagen. Ytorna delas av en äldre stenmurskantad bruksväg som en bit norrut övergår i en trädallé. Bruksvägen leder vidare in till en mindre åkerlycka. Området gränsar i norr och öster mot lövskog i fuktig och stenig låglänt terräng. En röjd kraftledningsgata korsar området i öst-västlig riktning, och söder om denna i riktning mot nuvarande Rv 40, övergår terrängen i mycket stenig och bitvis sumpig barrskog med stormfällda träd. Inom betesmarken grävdes 67 löpmeter fördelade på sju schakt (fig. 13). Matjordslagret var 0,15 0,2 meter djupt och underlaget i samtliga schakt bestod av grusig sand eller mo. I schakt 113, 114, 117, 118 och 119 påträffades sammanlagt 10 anläggningar som bedöms som förhistoriska. På grund av av problem med både GPS och satellitmottagning inmättes sökschakten vid ett senare tillfälle, efter att de återställts med matjord. De enskilda anläggningarnas position i resp. schakt har därför inte dokumenterats med GPS, men läggs till i beskrivningen över schakten. Endast schakten har erhållit ID-nummer. En 0,8 meter i diameter stor härd/kokgrop framkom i schakt 119. I samma schakt påträffades en bit bränd lera som möjligen kan vara fragment av en vävtyngd (F2). Härden innehöll skörbränd sten och kol som 14 C-daterats till 350 f.kr. 0, d.v.s. sen förromersk järnålder (kal. 2 sigma, Ua-27639, bilaga 2). Daterat trädslag är björk. I schakt 113 framkom ytterligare en härd som uppmättes till 0,5 meter i diameter. De övriga anläggningarna i schakten utgjordes av tre, upptill en halvmeter stora mörkfärgningar som tolkas som gropar, fem stolpfärgningar och en cirka 0,35 meter stor stensamling som möjligen kan vara ett stenskott stolphål. Anläggningen har dock inte undersökts närmare (ta- Fig. 14. Söder om den öppna betesmarken, i en röjd kraftledningsgata som gränsar till tät barrskog, påträffades en härd eller kokgrop. Foto: Glenn Johansson. 28 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

29 bell 2, bilaga 1). Boplatsspåren innehöll i regel enstaka kolfragment i ytan. Inga fynd av förhistorisk karaktär påträffades men däremot en glasbit och en fajansskärva (F3) som troligtvis härrör från torpet, eller backstugan, som är belagd utifrån en sen 1780-tals karta resp. ekonomisk karta från Inom det slybeväxta området, i gränsen mellan kraftledningsgatan och tät barrskog söder om beteshagen, öppnades fyra schakt till en längd av 41 löpmeter (fig. 13 och 14). Marken visade sig innehålla mycket sten och var bitvis svårgrävd. Underlaget i schakten bestod av moig sand och i några schakt, av närmast sjösandliknande sand. I schakt 121 påträffades en meterstor härd eller kokgrop, samt diffusa fläckar av svagt sotig moig sand med kolstänk i ytan. Härden eller kokgropen ligger ungefär i höjd med den till förromersk järnålder daterade härden som påträffades i beteshagen. Utvärdering Lokalen bedömdes av topografiska skäl vara lämpligt som boplats under förhistorisk tid. I området kan vi konstatera att det finns boplatslämningar av förhistorisk karaktär tre härdar eller kokgropar, stolpfärgningar och gropar/mörkfärgningar samt en mindre stensamling. En 14 C-datering har givit sen förromersk järnålder. En bit bränd lera är möjligen fragment av vävtyngd. Ett par fynd från nyare tid utgör spår av en torp/backstugubebyggelse i området. Förslag till åtgärd Området bör omfattas av arkeologisk förundersökning som syftar till att avgränsa och närmare karakterisera den förhistoriska boplatslämningen. Därtill bör förundersökningen syfta till att undersöka i vilken utsträckning lämningar efter det ovan nämnda torpet finns bevarade, utöver de föremålsfynd som gjorts. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 29

30 Objekt 3. Km 2/650 2/750 ( Gamlegården ), Ekeslunda 2:2 och Romsås 9:8, Södra Vings socken Fornlämningsstatus: stensättningsliknande lämning Miljöbeskrivning och fornlämningar Objekt 3 ligger i den västligaste delen av kulturmiljö nr 29 som identifierades i samband med den kulturhistoriska inventeringen, fas 1. Den sammansatta kulturmiljön innehåller två stensättningar i den östra delen (se objekt 4), goda topografiska lägen för boplatser, en borttagen hällkista (ovan nämnda RAÄ 183), röjningsrösen, torplämningar samt lösfynd. Området ligger dels i öppen betesmark, dels i fuktig björkskog i svagt västsluttande terräng. Historisk bebyggelse och äldre kartor Gamlegården upptas i de äldre jordeböckerna som hemman nummer 9 i Romsås by. Den intar emellertid redan på en jordebokskarta från 1644 ett avvikande läge i förhållande till övrig bebyggelse. Huvuddelen av byn låg då relativt väl samlad i högre terräng meter längre norrut. I yngre kartmaterial återfinns både Gamlegårdens och byns inägomark inom ett och samma gärde. Gamlegårdens läge, kanske även namnet, tyder på att gården har en annorlunda historia än byn i övrigt. Möjligen avspeglas här en tidigare storgård, vilken vid någon tidpunkt placerats utanför moderbebyggelsen i norr. Vägen förbi Gamlegården och vidare upp mot Romsås har sannolikt hög ålder. Sträckan från bebyggelsen och ned till fastighetsgränsen mot Ekeslunda i söder sammanfaller med en fägata i det äldre kartmaterialet. Själva gårdsbebyggelsen ligger ännu på den gamla tomten och i förhållande till den planerade väglinjen, utanför denna. Vägkorridoren löper således i sydligaste delen av de gamla inägorna, strax utanför åkermarkens äldsta delar. Landskapet präglas här delvis starkt av igenväxning men åkermarken hävdas ännu. Åkerytorna inom utredningsområdet öster om väg 1823 mot Hökerum är belägna på fuktig mark och används som betesmark/hästhagar. Bevarandevärdena i den här delen av området är måttliga till låga. Den äldsta ekonomiska kartan från 1890-talet, liksom laga skifteskartan över Ekeslunda från 1850-talet (fig. 15), redovisar ett torp inom detta område. På skifteskartan kallas det för Ängaslätts-undantaget. Resultat av sökschaktsgrävning Området som kontrollerades med maskingrävda schakt utgörs av en västsluttning och av topografiska skäl uppfattad som ett bra boplatsläge. Utredningsschakten Fig. 15. Ängaslätts-undantaget på laga skifteskarta från 1850-talet. 30 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

31 Fig. 16. Sökschaktens placeringt inom objekt 3, samt läge för en stensättningsliknande lämning. Skala 1:5000. placerades i två öppna beteshagar åtskiljda av ett dike och en stengärdesgård, tillika fastighetsgräns. Inom hästhagarna öppnades sju schakt till en sammanlagd längd av 64 meter (fig. 16). Matjorden var cirka 0,2 meter dj och markgrunden bestod av mjälig sand, rostfärgad hårt packad mjäla och sten. Inga förhistoriska eller historiska lämningar kunde iakttagas i schakten. Fältinventeringen resulterade inte i några fynd av fossil åkermark i området. Inte heller kunde några synliga rester efter torp- eller backstugebebyggelsen konstateras. Däremot påträffades en stensättningsliknande lämning som är fyra meter i diameter och uppemot 0,3 meter hög. Den ligger på lätt fuktig mark i en igenväxande betesmark öster om åkermarken (fig. 16). Den totala avsaknaden av röjningsrösen i omkringliggande nära områden innebär att det troligtvis rör sig om en grav. Förslag till åtgärd Platsen innehåller en stensättningsliknande anläggning som bör bli föremål för arkeologisk förundersökning. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 31

32 Objekt 4a och 4b. Km 3/000 ca 3/450 ( Ekeslunda ), Ekeslunda 2:3 och 2:2, Södra Vings socken Fornlämningsstatus: förhistoriska boplatsindikationer, gravar (RAÄ 244), röjningsröseområde samt hålväg (RAÄ 207). Miljöbeskrivning och fornlämningar Ekeslunda ligger inom en central del av kulturmiljö nr 29 som vid fas 1 uppmärksammades för goda förhistoriska boplatslägen, två nyfunna stensättningar (RAÄ 244), röjningsrösen, torplämningar och lösfynd (Artelius m.fl. 1997). Kulturmiljön inringar snävt även en hålväg (RAÄ 207), men den nu gällande utredningen visar att skogsmiljön kring hålvägen innehåller även röjningsrösen som inte uppmärksammats tidigare. Andra lämningar i närområdet är fyndet av ett medeltida järnsvärd vid Ängaslätten, ca 300 meter söder om utredningssträckan (RAÄ 216), och fynd av flinta i strandzonen kring Tolken (RAÄ 78). Den planerade vägsträckningen skär i öst-västlig riktning genom sammanhängande öppen åkermark i mycket höglänt terräng. Inom utredningssträckan är marknivån som högst ca 250 meter över havet och som lägst ca 230 meter över havet. En stengärdesgård bildar gräns mellan Ekeslunda 2:2 och 2:3. Enligt markägaren korsades åkrarna tidigare av flera stengärdesgårdar, men dessa plockades bort och användes som material vid bygget av den nuvarande Rv 40 på 1930-talet. Utredningsområdets västra del på Ekeslunda 2:2 består dels av höglänt åkermark, dels av en ganska skarp västsluttning i riktning ned mot ett stenigt skogsparti, vilket i sin tur gränsar till det utredningsgrävda objekt 3. Utredningsområdets östra del på Ekeslunda 2:3 består av höglänt åkermark som i dess östra del övergår i en stenig slåtter- och beteshage. Betesmarken gränsar här mot fossil åkermark, och en hålväg (RAÄ 207) i sydsluttande terräng nedanför Ekeslundbergen. Ett nyupptäckt gravfält Vid den nu genomförda utredningen påträffades ett tidigare okänt gravfält strax nordost om Lillegården. Gravfältet ligger i en stenig beteshage som förr nyttjades som slåtteräng (fig. 17 och 18). Den nyupptäckta fornlämningen ligger förvisso utanför ett planerat vägarbetsområde men inom vägkorridoren. I samband med framtida vägarbeten bör en skyddszon kring gravfältet beaktas. Gravfältets exakta avgränsning mot norr har inte kunnat fastställas vid utredningen p.g.a. av hög och frodig växtlighet vid tillfället, men det är mycket troligt att det kan finnas flera gravar i området än de vars position vi kunnat bestämma med GPS. Vi rekommenderar därför en närmare dokumentation av gravfältets utbredning inför vägbygget. Dokumentation bör nödvändigtvis ske under gynnsamma växtförhållanden. Gravfältet innehåller minst 16 till formen huvudsakligen runda och flacka, ca 5 6 meter i diameter stora och 0,2 meter höga stensättningar. De ligger vad som har varit möjligt att utröna i det här skedet, spridda över en ca meter stor yta (Ö V) i sydsluttningen ned mot sjön Tolken. Från gravfältets position har man en storslagen utblick över sjön. Genom gravfältet löper en äldre väg i nord-sydlig riktning (fig. 18). Vägen har formen av en hålväg och kan sannolikt vara av ett förhistoriskt ursprung. Fossila odlingslämningar Den fossila åkermarken ligger på en tidigare utmark/ beteshage till Tomta och Ekeslunda. Agrara lämningar domineras av röjningsrösen av ålderdomlig typ belägna i sydsluttningen ned från Ekeslundsbergen. Större delen av området är bevuxet med lövskog och gränsar i norr mot ett hygge. Avgränsningen mot en kraftledningsgata i söder är osäker p.g.a. att vegetationen var mycket besvärlig vid inventeringstillfället (fig. 18). Röjningsrösena är i allmänhet 2 4 meter stora och 0,20 0,40 meter höga. Stenmaterialet är i överlag ganska smått och anläggningarna ger ett satt intryck. Det råder inget tvivel om att det är fråga om mycket gammal odlingsmark. På flera ställen finns låga terrasskanter utbildade intill fuktig mark. I kanten mot kraftledningsgatan finns en mer markant terrassbildning som antyder att den nedre begränsningen för åkermarken verkligen ligger i detta avsnitt. Formspråket kan tyda på att lämningarna delvis har ett ursprung i medeltid. I västra delen av området löper en hålväg (RAÄ 207) i NNV-SSO riktning. På laga skifteskartan från 1855 över byarna finns anmärkningsvärt många vägar i det aktuella området som på kartan kallas Yttre hagen. De stora åkerytorna på Lillegårdens mark i väster tillkom efter Med största sannolikhet skedde uppodlingen här på äldre fossil åkermark. Resultat av sökschaktsgrävning På fastigheten Ekeslunda 2:3 (objekt 4a) drogs i öppen åkermark 19 schakt till en sammanlagd längd av UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

33 Fig. 17. Söder om väglinjen ligger ett nyupptäckt gravfält av typen flacka stensättningar i en beteshage. Foto: Gisela Ängeby. Mot V. Fig. 18. Gravfältet ligger med utblick över Tolken. Foto: Gisela Ängeby. Mot S. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 33

34 meter (fig. 19). Längst i väster bestod underlaget av grusig sand och mjäla med breda stråk av dyig mörk jord (podsol) som tyder på fuktiga markförhållanden. Här fanns även en del cirkelformade mörkfärgningar som tolkas som stenlyft i samband jordbruksarbeten (åkern omgärdas av stenmurar med inslag av påfallande stora stenblock). I sluttningen upp mot den högre liggande åkermarken påträffades förhistoriska lämningar i form av åtta härdar och en kokgrop i schakt 131, 137, 141, 144 och 148 (fig. 19 och tabell 3, bilaga 1). Härdarna var i regel omkring 0,5 meter stora medan kokgropen var nästan 1,5 meter i diameter stor. Vidare har en grop/mörkfärgning dokumenterats i schakt 131 men däremot saknas i området stolphål efter hus. Anläggningarna ligger i moig sand och grusig sand. Inga fynd av förhistorisk karaktär påträffades. I öppen åker på Ekeslunda 2:2 grävdes 309 löpmeter fördelade på 25 sökschakt (fig. 19). Matjordslagret var påfallande tjockt uppe på krönet, uppemot 0,3 meter vilket är ovanligt mäktigt med tanke på att man kan förvänta sig en kraftig jorderosion som effekt av intensivt åkerbruk. Enligt markägaren har matjorden p.g.a. gödseltillförsel under en period av femtio år fördubblats i tjocklek. Vi hade förhoppningar om att hitta boplatslämningar inom speciellt detta parti som bedömdes som ett intressant boplatsläge. Emellertid visade sig samtliga sökschakt sakna spår efter mänskliga aktiviteter. Inga fynd påträffades heller. Underlaget i schakten utgjordes genomgående av ställvis hårt packad mjäla och grusig moig sand. Öster om åkermarken finns en oröjd och stenig beteshage som vid utredningstillfället täcktes av högt gräs, starr och olika ängsväxter (objekt 4b). Beteshagen nytt- Fig. 19. Sökschaktens placering inom objekt 4a och 4b, samt den fossila åkermarkens utbredning. Sexton stensättningar har dokumenterats med GPS men det är högst troligt att det finns flera gravar i området. Genom gravfältet löper en hålvägsliknande fördjupning. Skala 1: UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

35 jades förr som slåtteräng, och har enligt markägaren aldrig odlats under de sex generationer som gården har tillhört släkten. Vid den kulturhistoriska inventeringen fas 1 påträffades i den övre delen av beteshagens östra del, nära skogskanten, två stensättningsliknande lämningar (RAÄ 244). De är av samma storlek som stensättningarna inom det nyupptäckta gravfältet men verkar vara byggda av ett grövre stenmaterial. Stensättningarna ligger 50 meter norr om fastighetsgränsen för Ekeslunda 2:7, och tangerar enligt underlaget det planerade vägarbetsområdets norra gräns. En flyttning av vägen norrut innebär att RAÄ 244 berörs. Vid utredningen grävdes 12 schakt i beteshagen (fig. 19). Schaktens längd varierade mellan 2 och 23 meter beroende på att vissa partier var svårgrävda med storsten i marken. Förhistoriska anläggningar av typen härdar, tre stycken, påträffades i schakt 180, 183 och schakt 189 (tabell 4, bilaga 1). Vidare finns en ca 5 6 meter i diameter stor rundad stenpackning belägen 12 meter sydväst om RAÄ 244 som möjligen kan vara en grav (fig. 19). Utvärdering Efter utredningen kan vi konstatera att det finns förhistoriska lämningar av typen härdar och en kokgrop som är belägna inom väglinjen. Dessa ligger dels i en västsluttning på fastigheten Ekeslunda 2:3, dels i en stenig beteshage på den östra delen av Ekeslunda 2:2. Här ligger också en stensamling som möjligen kan vara en grav av samma typ som de stensättningar som uppmärksammades vid den kulturhistoriska inventeringen, fas 1 och som registrerats som RAÄ 244. Området däremellan kan vi konstatera saknar fornlämningsindikationer. Den fossila åkermarken i området har ganska stor omfattning och är välbevarad. Sannolikt rör det sig i grunden om förhistoriska lämningar men ett något senare (medeltida?) utnyttjande av delar av marken kan inte uteslutas. Förslag till åtgärd Avgränsade områden inom objekt 4 bör underställas en arkeologisk förundersökning. Förundersökningen berör lämningar av boplatskaraktär, fossila odlingslämningar, en förmodad grav samt RAÄ 244, två stensättningar. Delar av den fossila åkermarken bör detaljkarteras inom ramen för förundersökningen. Eventuellt kommer också hålväg RAÄ 207 att beröras av vägbygget. Det nyupptäckta stensättningsgravfältet söder om vägsträckningen bör underställas en noggrann avgränsning inför vägbygget så att fornlämningen inte riskerar att ta skada i samband med planering av arbetsvägar, tillfälliga upplagsplatser etc. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 35

36 Objekt 5. Km 3/900 4/000 ( Bränängen ), Ekeslunda 1:2, Södra Vings socken Fornlämningsstatus: röjningsröseområde Miljöbeskrivning och fornlämningar Cirka 500 meter öster om objekt 4 finns ytterligare ett röjningsröseområde, beläget i granskog. På en karta över Vings utmark från 1804 utgör området närmast en del av utmarken, och vid laga skiftet 50 år senare ligger det i en ängslycka. En väg löper också upp genom området. Ängslyckan där den fossila åkermarken ligger kallas på 1855 års karta för Bränängen. Namnet har troligen med bränna att göra och torde hänga samman med att marken i området svedjats. Inga kända eller registrerade fornlämningar förekommer i närområdet. Fossila odlingslämningar Den fossila åkermarken inom väglinjen domineras av röjningsrösen av ålderdomligt snitt, i regel med flack kurvatur. På några ställen uppträder de i kanterna av naturligt avgränsade odlingsytor på ganska plan mark. Den fossila åkermarkens avgränsning mot öster och söder är emellertid mycket osäker p.g.a. hög gräsvegetation och markberedningsskador på hyggesmark (fig. 21). Troligen fortsätter den ytterligare ett stycke åt dessa håll. Mot bakgrund av situationen i det äldre kartmaterialet finns det anledning att misstänka, att lämningarna från början varit än mer omfattande. I likhet med förhållandena på Ekeslunda 3:1, finns skäl att misstänka att uppodlingen av marken i sydväst skett på äldre åkermark. Indikationerna på svedjande innebär att lämningarna kan tillföras ytterligare en dimension. Förslag till åtgärd Objekt 5 bör förundersökas, i första hand genom detaljkartering. Fig års karta med ängslyckan Bränängen. Infälld på kartan är fossil åkermark. 36 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

37 Fig. 21. Utbredning av fossil åkermark inom objekt 5. Skala 1:5000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 37

38 Objekt 6. Km ca 5/100 ca 5/250 ( Änga ), Vings-Torp 1:3, Södra Vings socken Fornlämningsstatus:. Miljöbeskrivning och fornlämningar Väglinjen berör inom detta avsnitt huvudsakligen stenig sumpskog i högt terrängläge, ca meter över havet. Området ligger i den sydligaste delen av kulturmiljö nr 28 som identifierades vid den kulturhistoriska inventeringen, och som beskrivs som en komplex fornlämningsmiljö med höga kulturvärden och rikligt med fornlämningar framförallt i miljöns norra del vid Björnkällan (Artelius m.fl. 1997). Huvuddelen av kulturmiljön ligger norr om vägkorridoren och berörs inte av vägutbyggnaden. Vägkorridoren löper utmed en höjdplatå i den nordligaste delen av Torps gamla inägomark. En avmätning från 1705 ger vid handen att det här rör sig om f.d. (beskogad) ängsmark. I högre terräng norrut finns ett delvis småskaligt och välhävdat äldre odlingslandskap vid Björnkällan (den ovannämnda kulturmiljö nr 28). I de lägre terrängavsnitten mot söder och närmast Rv 40 breder ett liknande landskap ut sig kring Torp-bebyggelsen. Inslaget av naturbetesmarker är i båda dessa miljöer relativt stort. En bred och iögonenfallande stenmur, som i norra kanten av storåkern bildar avgränsning mot en stenig sumpskog, kan inte knytas till någon hägnadssträckning i den äldsta kartan, men är likväl ett viktigt, karaktärsgivande inslag i miljön (se fig. 22 och 23). Väglinjen tangerar platsen för ett lösfynd av skafthålsyxa av grönsten (RAÄ 200). Nordväst om den breda stenmuren finns enligt fornminneskartan tre parallella hålvägar, upptäckta vid fas 1 (RAÄ 243). Hålvägarna har i samband med den nu genomförda utredningen emellertid inte återfunnits på den plats, där de enligt fornminneskartan skall ligga; i själva verket består marken här av stenig sumpskog, och spår Fig. 22. Betesmarken vid Vings-Torp inramas av en bred och välhållen stengärdesgård som ger området karaktär av småskaligt odlingslandskap med ålderdomliga inslag. Foto: Gisela Ängeby. Mot V. 38 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

39 efter fornlämningar förekommer överhuvudtaget ej. Hålvägarna har således fel position på kartan. Dylika lämningar förekommer inte i vägområdets närhet. På grund av markförhållanden (ursprungligen mycket stenhaltig mark, likt sumpskogen på andra sidan stenmuren) har området inte prövats med sökschaktgrävningar inom den del av åkermarken som ligger inom planerat vägarbetsområde. Detta upptar en marginell del av den öppna åkermarken. Utvärdering och förslag till åtgärd Den föreslagna vägsträckningen kommer här att ligga mellan två störningskänsliga områdena Björnkällan i norr och Vings-Torp i söder. I vägområdets omedelbara närhet finns enligt vår mening kulturhistoriska värden som bör uppmärksammas, men som enligt förslaget på ny sträckning inte direkt berörs. Väster om den moderna åkerytan finns fossil åkermark i en vacker och välbetad hage. Formerna domineras av på- Fig. 23. Den breda stenmuren som ramar in betesmarken är markerad med grövre streck. Skala 1:5000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 39

40 tagligt flacka röjningsrösen som sannolikt har ett förhistoriskt ursprung. I gränsen mellan fossil åkermark och den moderna odlingsytan löper en meterbred stenmur, vars läge sammanfaller med inägogränsen i 1705 års karta över Torp. Stenmuren norr om den moderna åkerytan berörs däremot av vägbygget enligt arbetsplanen daterad Mot bakgrund av att det kulturhistoriska värdet bedöms som relativt högt i området, bör en flyttning av vägen norrut övervägas. En flyttning norrut skulle innebära att den breda och karaktärsgivande stenmuren bibehålls intakt. I övrigt föreslås inga ytterligare antikvariska åtgärder. 40 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

41 Objekt 7. Km 6/000 6/200 ( Tolkabro ), Vings-Torp 1:2, Övre Nordkvarnen 1:6, Vings-Sjögården 1:8, Alebo 2:1, Bogakvarn 1:1, Södra Vings socken Fornlämningsstatus: förhistorisk grav (RAÄ 79 och RAÄ 240), boplatsindikationer och röjningsröseområde av förhistorisk karaktär. Miljöbeskrivning och fornlämningar Den nya riksvägen passerar väster om lokalväg 1829 genom moränbunden starkt kuperad skogsmark. Nakna berghällar förekommer, och ett par bäckar genomflyter området. Terrängen är bitvis sumpig och svår att passera p.g.a. mycket sten, stubbar och stormfälld skog. Öster om lokalväg 1829 finns en höjdsträckning med fossila odlingslämningar, se nedan. Höjden genomkorsas av en kraftledningsgata. På moränhöjdens östsluttning ned mot Viskan finns ett långsmalt stycke äldre åkermark med stödmur och nedanför denna, har man ställt i ordning en gräsplan. Gräsplanen gränsar i sin tur mot Viskans helt plana, och steniga, trädbeväxta strandzon. Terrängen öster om Viskan kännetecknas av sumpskog och skogsklädda branta bergspartier. En bro planeras över Viskan, och i anslutning till bron finns planer på att anlägga en cykel- och gångväg i en vid båge väster om Viskan. Vid Tolkabro planeras även för trafikplats och omläggning av väg 1829 mot Hökerum, som läggs väster om den nuvarande vägen. Den södra delen av lokalvägen, i riktning mot Tolkabro, berör kuperad skogsmark och breda röjda kraftledningsgator. Vid Bogakvarn och Alebo i lokalvägens norra del, övergår terrängen i öppen odlings- och betesmark utmed en östsluttning. På fastigheten Alebo fann man på talet i samband med potatisplockning en tjocknackig flintyxa (RAÄ 98). Fyndplatsen ligger inom lokalvägens nya sträckning. Den samlade fornlämningsbilden visar att Viskan och dess mynning vid Tolken har haft en viktig roll för utvecklingen i bygden i flera avseenden under olika Fig. 24. Sökschaktens placering inom objekt 7, samt den fossila åkermarkens utbredning. Skala 1:5000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 41

42 tidsperioder, med lämningar från förhistorisk och historisk tid. I närområdet och med en koncentration till höjderna invid sjön finns flera innehållsrika fornlämningsmiljöer, bland annat har det funnits ett gravfält med resta stenar inom utrymmet som idag skiljer en äldre sträckning av riksvägen från den nuvarande Rv 40, som löper närmare sjön. De resta stenarna togs bort på 1860-talet, och kvar finns idag en stensättning på ett impediment mellan vägarna (RAÄ 75). Väglinjen skär yttermera genom kulturmiljö nr 27 som i den kulturhistoriska inventeringen tillskrivs ett högt bevarandevärde med nyfynd av stensättning (RAÄ 240), torplämningar, röjningsröseområden och kvarnlämningar utmed Viskan med särskild tonvikt på miljön kring Bogakvarn. Längs hela sträckningen från Tolken till Mogden har Viskans vattenkraft utnyttjats för olika ändamål. Spåren av denna verksamhet är väl synliga i olika former, från dämmen och kvarnrännor till bevarade industribyggnader. Flera av de industriella lämningarna utmed Viskan är inventerade inom ramen för Skog & Historia projektet. Bogekvarn är känd från 1500-talet men dagens kvarnmiljö härrör från 1900-talet. Miljön omfattar inte endast de industriella lämningarna, utan också spår efter den agrara verksamhet som bedrevs här. RAÄ 80 här inom utgörs av en kallmurad stenvalvsbro. I närheten av kvarnen finns en husgrund, troligen resten efter en ekonomibyggnad från talet, och en källargrund. Källargrunden ligger inom arbetsytan för lokalvägen. I det historiska kartmaterialet ligger stora delar av sträckan mellan Tolken i söder och Bogakvarn i norr Fig. 25. Sökschaktens placering inom sträckningen för ny lokalväg Skala 1: UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

43 som utmark, men här finns små lyckor med bebyggelse och odlad mark som tagits upp i samband med kvarndrift och fiske. Kända och registrerade fornlämningar inom området som tas i anspråk för riksvägen är RAÄ 79, en stensättning belägen på en mindre men markant höjd i skogsmark, samt RAÄ 240, en misstänkt stensättningsgrav som uppmärksammades vid fas 1. Denna ligger i ett krönläge omgiven av fossil åkermark, väster om väg Fossila odlingslämningar Ett område med fossil åkermark berörs direkt av vägbygget (fig. 24). Det är beläget på en markerad höjdrygg mellan Viskan i öster och Hökerumsvägen i väster. Huvuddelen av lämningarna ligger i en igenväxande hagmark som dock fortfarande är ganska öppen. De fossila formerna domineras av röjningsrösen. Närmare Viskan utmed höjdsträckningens östsluttning finns ett par halvmeterhöga terrasskanter som avgränsar två välröjda och sent brukade odlingsytor (den ena markerad som åker ännu på 1950-talets ekonomiska karta). I norr finns stenmurar. Även i nordväst finns ett par mindre, sentida åkrar. Utseendet på röjningsrösena varierar. I anslutning till de sent brukade ytorna finns luckra rösen som troligen är relativt unga rakt igenom. Uppe på höjdens centrala delar ger röjningsrösena ett ålderdomligt intryck och de är i överlag också något större. En av de största anläggningarna är registrerad som RAÄ 240, en misstänkt grav uppmärksammad vid fas 1. De registrerade fornlämningarna antyder att delar av den fossila åkermarken kan ha ett förhistoriskt ursprung. Resultat av sökschaktsgrävning Utredningsgrävningen koncentrerades till moränhöjden öster om väg 1829, och till ett område närmast Viskans strandzon. Utmed höjdsträckningen öppnades sex schakt till en längd av 56 meter (fig. 24). Matjorden var mellan Fig. 26. Inom sträckningen för väg 1829 ligger en källargrund. Foto: Gisela Ängeby. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 43

44 0,15 och 0,2 meter tjock och alven bestod av moig sand. I schakt 193 påträffades strax under markytan en flack stenpackning av ca 0,2 0,4 meter stora rundade stenar, A194 (tabell 5, bil. 1). Det kan inte uteslutas att det rör sig om en flack stensättning. Övriga schakt utmed höjdsträckningen var tomma på fynd och anläggningar. Inom den i sen tid brukad åkerremsan, belägen nära Viskan, öppnades två schakt motsvarande 26 löpmeter (fig. 24). Syftet var dels att kontrollera om det fanns kolluvium som indikation på långvarig odling i området, dels om det förekom förhistoriska lämningar i anslutning till Viskans strandzon. Grävningen gav negativt utslag i fråga om kolluvium. Däremot påträffades i schakt 203 i gräsplanen närmast Viskans strandzon, två jämnstora härdar, ca 0,4 meter diam., men som endast var ett par centimeter djupa, A204 och A205 (tabell 5, bil. 1). Anläggningarna är ej daterade men förefaller vara av förhistorisk ålder. Inga fynd påträffades. Sökschakt för väg 1829 Den nya lokalvägen passerar i dess norra del, östsluttningen av ett höjdområde som bedömdes som ett tänkbart förhistoriskt boplatsläge. På fastigheten har tidigare påträffats en flintyxa (RAÄ 98). Vägen sträcker sig enligt arbetsplanen utefter ett mindre vattendrag, som i NNO-SSV riktning skär genom den öppna betesmarken. Området ligger ca 200 meter över havet. I betesmarken grävdes sammanlagt 12 schakt till en längd av 119 meter (fig. 25). Samtliga sökschakt saknade förhistoriska eller historiska lämningar. Underlaget utgjordes av mörk, bitvis dyig jord och sand. Matjordslagret var bitvis påfallande tjockt, uppemot 0,35 meter. I den södra delen av området finns en kulturlämning i form av en jordkällare med synlig stengrund, A218 (fig. 25 och 26). Källargrunden är 10x4 meter stor med en öppning åt öster. Norr härom, i höjd med Bogekvarn, ligger grunden till en ekonomibyggnad omedelbart väster om dagens lokalväg. Grunden är sannolikt från eller 1900-talet. Utvärdering Väglinjen berör inom utredningsområdet fossil åkermark i form av röjningsrösen av ålderdomlig karaktär och terrasseringar belägna öster om väg Odlingen kan ha ett förhistoriskt ursprung. Möjligen föreligger här ett både rumsligt och kronologiskt samband mellan RAÄ 79, som ligger väster om väg 1829, och RAÄ 240 belägen i krönläge omgiven av fossila odlingsformer. Både RAÄ 79 och RAÄ 240 ligger inom planerat vägarbetsområde. Miljön innehåller också härdbottnar från sannolikt förhistorisk tid med anknytning till Viskans vattendrag. Det vattennära läget innebär även att det kan finnas möjlighet att träffa på lämningar från stenålder. Det kan heller inte uteslutas att härdbottnarna är från en äldre del av förhistorien. Förslag till åtgärd Fossila odlingslämningar, gravar och boplatsindikationer bör undersökas vidare inom ramen för en förundersökning. En förundersökning bör bl.a. fokusera på om det förekommer flera gravar i området, t.ex. om det finns gravar dolda under mark, och om det i anslutning till Viskan finns andra typer av anläggningar än härdar som kan visa att det förekommit en mer permanent bosättning i området. För den fossila åkermarken och övriga synliga lämningar föreslås i första hand detaljkartering. De sannolikt yngre husgrunderna väster om Bogekvarn utgör kulturlämningar och bör omfattas av en översiktlig dokumentation. 44 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

45 Objekt 8. Km 7/150 7/250 ( Backabo ), Ving 5:6, Södra Vings socken Fornlämningsstatus: röjningsröseområde. Miljöbeskrivning och fornlämningar Terrängen som tas i anspråk av vägen karakteriseras av en tät barrskog i svagt västsluttande stenbunden mark. Vid gården Håkabo 200 resp. 300 meter norr om utredningsområdet har två skafthålsyxor och en tväreggad yxa av grönsten påträffats (RAÄ 133 och RAÄ 134). Cirka 250 meter SSO om Backabo finns ett röjningsröseområde beläget i en 45-årig granskog (fig. 27). Området ligger på utmark i det äldre kartmaterialet, exempelvis på 1792 års karta över Södra Vings utmark. Avståndet till Håkabos inägor är dock endast några tiotal meter. Avgränsningen mot öster är osäker p.g.a. tät barrskog. Den fossila åkermarken ligger på ganska plan mark och utgörs av glest utspridda röjningsrösen. Flera av anläggningarna är mycket flacka och kan ha hög ålder. Resultat av sökschaktsgrävning På grund av det täta trädbeståndet grävdes endast ett 10 meter långt sökschakt i syfte att kontrollera om det fanns boplatsindikationer i området. Inga fornlämningsindikationer framkom i schaktet. Under ett tunt lager förna bestod markgrunden av mo. Förslag till åtgärd Området bör omfattas av förundersökning med inriktning på de fossila odlingslämningarna, främst detaljkartering. Fig. 27. Den fossila åkermarkens avgränsning vid Backabo. Skala 1:5000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 45

46 Objekt 9. Km 8/400 8/600 ( Torpet Skogen ), Manderkärr 1:1, Södra Vings socken Fornlämningsstatus: röjningsröseområde, torplämning. Torpläge, fossil åkermark och äldre inägogräns På gränsen mellan gårdarna Öndared och Slätthult, inom en liten enklav som tillhör Säby säteri, ligger lämningarna efter torpet Skogen. Det är markerat på häradskartan från omkring Bebyggelsen bestod då av ett bostadshus och två ekonomibyggnader. Byggnaderna, och en del av åkermarken, låg på Säby-sidan av gränsen men åkermark fanns även på den intilliggande delen av Slätthults inägor. I det sistnämnda området växer idag granskog medan Säbys mark utgörs av ett uppväxande hygge. Huslämningarna består idag av en husterrass på ca 7 10 meter, belägen strax intill stengärdesgården som återfinns i fastighetsgränsen mellan Slätthult och Säby, en jordkällare något längre norrut samt, omedelbart väster om denna, ytterligare minst en ekonomibyggnad (se fig. 29). Husterrassen har sannolikt burit bostadshuset, men något spismursröse finns inte bevarat. De övriga byggnadsresterna ligger i en sluttning ned mot ett fuktigare parti. Här finns en (bitvis stensatt?) terrassering som kan indikera fossil åkermark. Stenmuren intill husterrassen sammanfaller med inägogränsen på storskifteskartan över Södra Vings sockenskog från 1792 (fig. 28). Den har än idag samma S-formade utseende som på den gamla kartan. Enklaven där torpet Skogen är beläget hundra år senare återfinns också på kartan, med numret 73, och läggs vid skiftet till Säby säteri. Som framgår av kartan, fanns vid denna tid ingen bebyggelse här. Utöver torpets övergivna åkrar och övriga ytor som är i bruk på de ekonomiska kartorna finns ytterligare fossil åkermark i anslutning till dessa. Mycket tyder alltså på att den odlade arealen ursprungligen kan ha varit ganska stor. De mest ålderdomliga lämningarna utgörs av ett antal flacka röjningsrösen i gränsområdet mellan Slätthult, Öndared och Säbys mark, belägna längst i öster. Tät granskog innebar dock att det var Fig. 28. Utsnitt ur karta över Södra Vings sockenskog från Läget för torpet Skogen inlagt från den äldsta ekonomiska kartan omkring UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

47 ganska svårt att exakt avgränsa lämningarna i detta avsnitt. Även ute på hygget på Säby-sidan var vegetationen vid inventeringstillfället besvärlig, vilket gör att avgränsningen mot nordväst är osäker. Både de flacka rösena i öster, och en bitvis kraftig (0,75 meter hög) terrasskant i norra delen av en av Slätthultsåkrarna, talar för att odling bedrivits här även före torpets etablering under 1800-talet. Förekomsten av ganska stora arealer fossil åkermark, där formerna i sig uppvisar ålderdomliga drag, och situationen i det äldre kartmaterialet tyder sammantaget på att vi här kan stå inför resterna efter en ödegård av något slag. Såväl Slätthult som Öndared är ursprungligen torp, med jordnaturen frälse. De tas upp i jordeboken först Misstankarna är naturligtvis starka att det är fråga om återupptagna, äldre enheter. Det närbelägna Manderkärr i norr upptas i jordeböckerna först i början av 1800-talet men finns uppenbarligen tidigare. Gården kallas enligt OÄL för Nybygget, och skulle också kunna vara en återupptagen ödegård. Intressant är, att inägomarkerna till dessa tre enheter är ungefär likstora på 1792 års karta. Säby-enklaven skulle, eventuellt tillsammans med Slätthults norra åkrar, kunna avspegla en fjärde enhet. Notabelt i detta sammanhang är, att den ovannämnda stenmuren buktar in mot Slätthult. Om den gränsat mot en äldre, ursprunglig utmark så hade en rundning ut mot denna varit mer logisk. Utvärdering De historiska kartornas uppgifter och de befintliga lämningarna pekar samstämmigt mot att torpområdet hyser bebyggelse och odlingsspår av betydligt äldre slag än den befintliga torplämningen. I närområdet finns ytterligare indikationer som tyder på en omfattande ödeläggelse, sannolikt under senmedeltid. Den idag synliga torplämningen är välbevarad, och skulle sannolikt utgöra ett lämpligt objekt för att diskutera Fig. 29. Objekt 9 med den fossila åkermarkens utbredning, samt två torplämningar. Skala 1:5000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 47

48 frågor kring de senaste århundradenas torpbebyggelse, dess rumsliga organisation och materiella kultur. Förslag till åtgärd De agrara lämningarna och området runt den bevarade torpbebyggelsen bör förundersökas i syfte att klarlägga horisontalstratigrafi och närmare karaktär på de enskilda formelementen. En förundersökning bör också syfta till att utröna den befintliga torplämningens vetenskapliga potential för vidare undersökning, varför även de synliga lämningarna bör omfattas av förundersökningen. 48 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

49 Objekt 10. Km 8/500 8/600 ( Öndared ), Manderkärr 1:1, Södra Vings socken Fornlämningsstatus: fossila odlingslämningar. Agrar miljö med höga bevarandevärden Odlingslandskapet vid Öndared är innehållsrikt och välhävdat. Ett intensivt bete med nöt och får bidrar idag till att hålla stora delar av den gamla inägomarken öppen (se rapportens omslagsbild). Inslaget av stenmurar och naturbetesmarker är också stort. Karaktärsgivande är också den ganska rikliga förekomsten av fossila odlingslämningar. Bland de sistnämnda kan flera kronologiska skikt tydligt urskiljas, vilket ytterligare bidrar till att höja det pedagogiska värdet på den agrara miljön. Dagens gårdsbebyggelse återfinns i samma läge som på den äldsta kartan från år 1706 (fig. 30). Både boningshuset, som är under varsam renovering, och övriga byggnader är av äldre typ. En större sammanhängande yta med fossil åkermark finns i naturbetesmarken mellan de moderna odlingsytorna (se fig. 31). Det rör sig här om lämningar från olika perioder. I den högre terrängen i väster dominerar röjningsrösen av ålderdomligt snitt Fig. 30. Karta över Öndared från Fig. 31. Sökschaktens placering inom objekt 10, samt den fossila åkermarkens utbredning. Skala 1:5000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 49

50 Fig. 32. Fossila odlingslämningar vid Öndared. Foto: Gisela Ängeby. medan mer välavgränsade odlingsytor kantade av hak och terrasskanter präglar östra delen. De sistnämnda formerna har sannolikt uppkommit i samband med brukning under 1800-talet och början av 1900-talet, men utseendet på röjningsrösena avslöjar att marken varit brukad längre än så. Ett par små ytor i detta avsnitt finns med redan på 1706 års karta. Resultat av sökschaktsgrävning I öppen åker söder om den ovan beskrivna beteshagen grävdes 16 sökschakt till en sammanlagd längd av 233 meter (fig. 31). Samtliga sökschakt saknade fornlämningsindikationer. Underlaget bestod av grusig morän och moig sand. Berghällar förekommer i åkerns västra del. Utvärdering Utredningen visar att kulturmiljön vid Öndared utgör den bäst bevarade agrara miljön längs hela den nu aktuella utredningssträckan. Bevarandevärdet är således stort och miljön mycket störningskänslig. Den föreslagna sträckningen för Rv 40 löper i sydligaste delen av den öppna odlingsmiljön. Mot bakgrund av områdets karaktär bör en flyttning så långt söderut som möjligt eftersträvas för att undvika konflikt med bevarandevärdena. Förslag till åtgärd Delar av den fossila åkermarken i söder kan komma att beröras av vägbygget, vilket innebär att de bör förundersökas i form av en detaljkartering. 50 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

51 Objekt 11. Km ca 9/300, Hede 2:1, Södra Vings socken Fornlämningsstatus:. Miljöbeskrivning och fornlämningar Området ligger i tät skogsmark på en svag förhöjning mellan bäckfåror. Den omgivande terrängen karakteriseras av sumpig och stenig skog. Platsen ligger cirka 500 sydväst om Röstesjön och bedömdes som ett ur stenåldersperspektiv lämpligt boplatsläge med tanke på en torrlagd förhöjning i anslutning till ett vattendrag. Omkring 500 norr om lokalen finns en fyndplats för en flintyxa markerad på den ekonomiska kartan, dock utan RAÄ-nr. Eftersom det inte alls var möjligt att närma sig platsen med grävmaskin grävdes provrutor för hand i syfte att se om det förekom exempelvis ett flintmaterial på platsen (fig. 33). Rutorna var svårgrävda med många trädrötter. Under förnan bestod markskiktet av stenfri mo. Inga fynd eller andra strukturer påträffades i provrutorna. Förslag till åtgärd Inga ytterliga åtgärder föreslås. Fig. 33. Objekt 11 med handgrävda provgropar. Skala 1:5000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 51

52 Objekt 12. Km 10/150 ca 10/350 ( Hede ), Hede 2:2, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) Fornlämningsstatus: förhistoriskt gravfält, kolluvium, röjningsrösen (gravar?) samt äldre gårdsläge Miljöbeskrivning och fornlämningar Hede ligger i ett höglänt mosaikartat odlings- och beteslandskap kännetecknat av insprängda stengärdesgårdar och äldre bebyggelse (se fig. 3). Närtopografin kring det utredda området är omväxlande med ganska stora höjdskillnader. I ett större kulturlandskapligt perspektiv tycks höjderna vid Hede ligga mellan förhistoriska och historiska huvudbygder kring Hökerum i norr, och Brunn samt Gäla i söder och sydost. Utredningsområdet berör vad som kan betecknas som ett förhistoriskt utmarksområde, åtminstone i relation till det kända fornlämningsbeståndet i närområdet. Inom en kilometers radie från Hede finns tre förhistoriska gravar registrerade, varav två av dem endast existerar utifrån uppgifter om att de är osakligt borttagna (RAÄ 31, RAÄ 55 och RAÄ 32). På 1860-talet fann man en folkvandringstida guldring och silverbleckfibula (SHM 3358). Fyndet gjordes av en dräng vid gården Brunna Öfre Torpet, som gränsar till Hede. Den exakta fyndplatsen och i vilket sammanhang de påträffats, mer än att de framkom vid grusbrytning, är okänt. Möjligen kan de ha påträffats på en plats omkring 1000 meter söder om utredningsområdet, där Torpet idag ligger. Omgivningarna närmast Hede saknar för övrigt kända eller registrerade fornlämningar. Historisk bebyggelse och äldre kartor Gården Hede är känd från 1500-talet och utgjorde ursprungligen ett frälsehemman på ett mantal. Namnet antas syfta på hed men någon mer framträdande sådan synes inte ha funnits kring gården under i varje fall historisk tid. Möjligen kan namnet i stället syfta på gårdens ålder, att den skulle ha funnits sedan heden tid. Det äldre kartmaterialet över Hede omfattar endast laga skiftesakten från Gården som direkt berörs av det planerade vägbygget var vid kartans tillkomst ännu ej anlagd utan den nuvarande tomten ligger som ett mindre parti med ängsmark, omgiven av åker. Däremot existerar den väg som idag går över gårdstomten. På häradskartan från 1890-talet ser vi hur man har börjat anlägga gården (fig. 34). Två ekonomibyggnader finns på plats men bostadshuset är ännu inte byggt. Idag utgör platsen en fin gårdsmiljö med bl.a. flera välbevarade äldre gårdsbyggnader, vackert belägna på ett markerat höjdkrön. Trots att gården som berörs av vägbygget anlades sent, är läget för den dock sådant att äldre gårdslämningar skulle kunna påträffas här. Den äldre vägsträckningen, som går rakt Fig. 34. Utsnitt ur den äldsta ekonomiska kartan från omkring Två ekonomibyggnader till dagens gård har uppförts, men ännu inte manhuset. Fig. 35. Småskalig karta över Redvägs härad från De två gårdarna vid Hede är markerade. 52 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

53 över gårdstomten, är även det en antydan om att bebyggelse har funnits här tidigare. Att ytterligare en gård kan ha funnits i Hede indikeras på en småskalig karta från 1642 över området runt Ulricehamn (fig. 35). På denna karta är varje hemman markerat med en punkt; vid Hede finns dock två punkter, trots att gården i senare källor endast taxeras som ett enstaka hemman. Hede är dock känt som ett hemman i jordeboksmaterialet från 1500-talet. Den omgivande åkermarken uppvisar en god rumslig överensstämmelse med situationen i 1877 års karta. Det gäller exempelvis den mindre odlingsytan omedelbart norr om gården. Både denna, och lövhagmarkerna nordväst och nordost därom, var vid inventeringstillfället välbetade. Fossila odlingslämningar och kolluvium De högre liggande avsnitten av naturbetesmarkerna norr om gården innehåller fossil åkermark, främst i form av röjningsrösen. I nordost, strax utanför vägområdet, finns ett tiotal ganska stora, 5 7 meter i diameter stora anläggningar med ålderdomligt utseende. Ett medeltida eller äldre ursprung för dessa är troligt. Men rösena inom vägområdet i nordväst kan av utseendet att döma även vara gravar. Detta kan endast klargöras vid en förundersökning, vilken bör bli aktuell om vägen flyttas norrut. Vid provgrävningen kunde konstateras att nedre delen av åkerytan omedelbart väster om bebyggelsen utgjordes av ett cm mäktigt kolluvium (schakt 237). Den kraftiga matjordspackningen har sannolikt uppkommit i samband med intensiv brukning av marken i den svagt sluttande terrängen. Mäktigheten kan tyda på relativt långvarig odling i området. De understa cm utgjordes av ett mörkbrunt skikt som innehöll enstaka bitar bränd lera och träkol som använts för 14 C-analys. En datering av kol från hassel har med 95 % sannolikhet givit e.kr. (kal. 2 sigma, Ua-27638, bilaga 2). Det mörkare skiktet kan vara en rest av ett äldre kulturlager som eroderat ned i sluttningen i samband med yngre brukningsaktiviteter. Resultat av sökschaktsgrävning Utredningsschakten placerades dels i öppen åker- och betesmark i anslutning till gårdsbebyggelsen på krönet av höjden, dels i en stenig och delvis trädbevuxen beteshage omedelbart väster om vägen som förbinder gårdarna vid Hede med Kälkared och Kättersred i norr (se fig. 38 samt tabell 6, bilaga 1). Beteshagen ligger i förhållande till det omgivande kuperade och höglänta landskapet i ett neddraget läge som gränsar till mossmark söder om Röstesjön. I beteshagen finns två smärre förhöjningar som närmast skjuter ut som uddar i mossmarken. Mellan de flacka förhöjningarna finns en sänka. Tät barrskog avgränsar beteshagen mot norr. Området ligger på en nivå av mellan ca meter över havet. Ett nyupptäckt gravfält I samband med fältinventeringen observerades på spetsen av den norra udden, som är den tydligaste av de två förhöjningarna i beteshagen, en övertorvad, 9 meter i diameter stor rund konstruktion med en stenfylld krater i mitten av anläggningen. Anläggningen ligger med en tydlig exponering mot Röstesjön, och tolkades som en möjlig grav. För att kontrollera detta, torvades grässvålen av inom ett 5 meter lång schakt, som löpte från den stenfyllda kratern och ned över anläggningen. I schaktet framkom en vällagd jordfylld stenpackning av rundade, 0,15 0,25 meter stora stenar med en tydligt avgränsande kant drygt 4 meter från kratern. Inga fynd påträffades i samband med framrensningen av packningen, men att det rör sig om en förhistorisk grav torde vara helt klart (fig. 36). Graven tycks ligga som en solitär på udden som skjuter ut i mossmarken mot Röstesjön. Detta kan dock säkerställas först vid en arkeologisk förundersökning med syfte att avgränsa fornlämningen. Enligt den arbetsplan som använts som underlag vid utredningen, förefaller graven att ligga mellan 25 och 30 meter norr om vägarbetsområdet. Vi kan också konstatera att det finns flacka stenpackningar på en mycket flack förhöjning ca meter söder om ovan nämnda grav. Dessa kommer att ligga centralt inom väglinjen (fig. 37 och 38). I schakt 732 påträffades en flack, men tydligt avgränsad ca 7,5 meter stor stenpackning som tolkas som en stensättningsgrav (A733). Den var inte synlig i ytan. Ytterligare fem stenpackningar har identifierats och dokumenterats med GPS. Det är troligt att det finns flera gravar utspridda över den lätta förhöjningen, men som är mycket svåra att upptäcka om inte jordtäcket torvas av. I schakt 243 påträffades en tunn sotfläck (A244). I en kraftigt sydostsluttande öppen åker öster om gårdsbyggnaderna grävdes sammanlagt 88 löpmeter fördelade på nio schakt (fig. 38). Matjorden skiftade i tjocklek mellan 0,2 och 0,3 meter och underlaget bestod av grusig morän. Inga fornlämningsindikationer gick att påvisa i schakten. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 53

54 Fig. 36. Glenn Johansson rensar fram stenpackningen på graven med krater. Anläggningen ligger på en mindre förhöjning som skjuter ut i mossmarken söder om Röstesjön. Foto: Gisela Ängeby. Mot N. Fig. 37. Stenpackningarna ligger väl dolda i en naturligt stenbeströdd beteshage. Täckta av gräs och tuvor av starr, är anläggningarna svåra att upptäcka för blotta ögat. Glenn står invid A733. Foto: Gisela Ängeby. Mot NV. 54 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

55 Fig. 38. Sökschaktens placering inom objekt 12, fossila odlingslämningar samt nyupptäckta gravar. Skala 1:5000. I betesmarken norr och väster om en ladugårdsbyggnad öppnades nio sökschakt till en längd av totalt 87 meter (fig. 38). Samtliga dessa schakt saknar fornlämningsindikationer. I schakt 237 påträffades ett kolluvium som av en koldatering att döma, kan ha bildats under tal e.kr. (se ovan). Utvärdering Hede ligger inom ett område som tidigare i stort sett saknar kända och registrerade fornlämningar. Utredningen visar emellertid att det ligger ett gravfält av typen flacka stensättningar i en stenig beteshage, centralt inom den planerade väglinjen. Enligt arbetsplanen kommer även en omläggning av lokalvägen mellan Hede och Kättersred att innebära ingrepp i gravfältsmiljön. Gravarna ligger i ett topografiskt neddraget läge, men är tydligt exponerade mot Röstesjön och omgivande våtmarker. En stensättning med krater tycks ligga en bit från de övriga gravarna. Det är mycket troligt att området döljer flera gravar, eller andra typer av anläggningar, i området mellan stensättningarna och den till synes solitära graven. Topografiska förhållanden och uppgifter i det äldre lantmäterimaterialet indikerar att det funnits en äldre gård på platsen för den gård som uppfördes runt sekelskiftet 1900 och som nu berörs av vägbygget. Miljön präglas av ett småskaligt odlings- och beteslandskap med relativt högt bevarandevärde. Förslag till åtgärd Området bör förundersökas med inriktning på en tydlig avgränsning av gravfältet, datering och när- Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 55

56 mare karakterisering av gravfältet. Vidare bör en förundersökning omfatta gårdstomten. Denna var inte tillgänglig för sökschaktning vid den nu genomförda utredningen men bör beaktas i den fortsatta antikvariska hanteringen. En förundersökning av området bör även fokusera på den fossila åkermarken, dels eventuella röjningsrösen som kommer att beröras i nordost, dels kolluviebildningen i åkerytan närmare bebyggelsen. Även i åkermarken öster om gården finns relativt kraftiga terrasskanter som kan ge viktig information om den äldre odlingsutvecklingen i området. Vad gäller röjningsrösena i nordost, finns risk för att det kan röra sig om gravar. Detta bör klargöras inom ramen för en förundersökning, om vägen flyttas norrut. 56 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

57 Objekt 13. Km 10/800 ca 11/150 ( Torpet ), Hede 2:1 och 2:2, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) Fornlämningsstatus: förhistoriska boplatsindikationer och historisk bebyggelse, röjningsröseområde av förhistorisk karaktär. Miljöbeskrivning och fornlämningar Området ligger i ett högt terrängläge med vid utsikt över den kuperade skogsbygden. Väglinjen berör inom detta avsnitt i öster öppen åkermark som sluttar ned mot en ravin i blockig skogsmark, och i väster tät slyig terräng med inslag av enstaka träd. I den västligaste delen finns en mindre åkerlycka. Området ligger på en nivå av ca 235 meter över havet och 245 meter över havet. I skogskanten som avgränsar åkern mot norr, cirka 50 meter från vägarbetsområdets gränslinje, fann man i samband med odling på 1920-talet stora hällar av kalksten. En av hällarna var försedd med en urgröpning liknande ett gavelhål som de som finns på hällkistor. Eftersom kalksten inte finns naturligt i området har man antagit att det rör sig om en borttagen hällkista (RAÄ 70). Hällkistan har haft en typisk place- Fig. 39. Den äldsta kartan över Torpet är den geometriska jordebokskartan från Området längst i norr berörs av vägbygget. Här ligger ett särhägnat åkergärde, i vilket både Torpet och grannfastigheten Tranegärde har del. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 57

58 ring som solitär i skogsmiljö och i ett högt terrängläge. Cirka 100 meter norr om väglinjen ligger ett röse på en markant bergsavsats (RAÄ 31). Röset ligger med storslagen utblick över landskapet (se fig. 7). Förutom gravarna hyser området även röjningsrösen av förmodat förhistoriskt ursprung samt en del yngre odlingslämningar. Gravarna berörs inte av vägen, men delar av ett röjningsröse i väster ligger inom vägområdet. Omedelbart söder om vägområdet löper en flera meter bred stenmur i den moderna odlingsmarken. Den är tillkommen under 1900-talets förra del, men läget sammanfaller med hägnaden mellan inägomarken och den särhägnade ängen i flera av de äldre kartorna. Historisk bebyggelse och äldre kartor Byn Torpet är känd första gången från 1542 års jordebok och omfattar då två gårdar. Namnet syftar på nybygge och det är mycket möjligt att gårdarna betraktades just som nybyggen då jordeboken sammanställdes. Det finns emellertid flera faktorer som talar för ett betydligt äldre ursprung för Torpet. Inte mindre än tre äldre geometriska kartor täcker området. Jordebokskartan från 1642 (fig. 39) och två avmätningar från 1721 resp. 1745, ger samstämmigt en bild av ett område med en komplicerad ägobild. Flera av de omkringliggande gårdarna, Stommen, Hede, Törestorp och Tranegärde, äger relativt stora arealer åker och äng på Torpets inägomark. Gränserna mellan de olika gårdarna är också något oklara. Exempelvis visar 1642 års karta att Torpet har del i en (särhägnad) äng i nordligaste delen av inägorna, där även Törestorp äger mark. På de senare kartorna räknas större delen av ängen till Torpet. Det är genom detta område som vägkorridoren skär (se fig. 39). Till de komplicerade ägoförhållandena hör också att en av gårdarna i Torpet tidvis har räknats till Brunns by. Som framgår av jordebokskartan, har även bebyggelsen under 1600-talet en lite märklig placering. Den ligger klart åtskild från huvuddelen av åkermarken centralt i kartbilden. Situationen kan tyda på att en flyttning av gårdarna söderut ägt rum vid någon tidpunkt, i så fall troligen för att nå en bättre lokalisering i förhållande till utmarken. De oklara ägoförhållandena, tillika med ortnamnet, innebär att det aktuella området i norr bör betraktas som ett möjligt läge för en medeltida ödegård. Ägoblandningen skulle då förklaras med att ödegårdens marker delats upp mellan omkringliggande gårdar. När sedan gården/gårdarna tas upp på nytt som torp under talet fortsätter tillhörigheten att vara oklar. Området i norr är i sig så pass stort att det skulle kunna utgöra platsen för en gård. Fossila odlingslämningar Norr och väster om den moderna åkermarken i området finns ett ganska omfattande och innehållsrikt fossilt odlingslandskap bevarat. Huvuddelen av den här avgränsade ytan innehåller röjningsrösen av äldre typ, d.v.s. med en trolig datering till förhistorisk tid och/eller medeltid. Ett förhistoriskt ursprung indikeras också av det stora gravröset RAÄ 31. På grund av kraftig vegetation vid inventeringen är emellertid lämningarnas begränsning mot norr att betrakta som mycket osäker. Det är fullt möjligt att den fossila åkermarken fortsätter ett bra stycke åt detta håll (fig. 40). Röjningsrösenas storlek varierar mellan två och fem meter. De är i överlag flacka. Längst i väster finns några svagt utbildade terrasskanter i övergången mot obrukad mark. I östligaste delen av området finns spår efter sentida odling. Rösenas utseende, markens röjningsgrad och förekomsten av låga, men tydliga terrasskanter och hak visar att marken brukats här under senare delen av 1800-talet och 1900-talets början. Detta avsnitt ligger dock i allt väsentligt strax utanför vägområdet. Resultat av sökschaktsgrävning Ett område valdes ut för sökschaktgrävning av topografiska skäl, och närhet till kända fornlämningar, som ett lämpligt boplatsläge. Schakten placerade dels inom den öppna åkermarken, dels inom en kraftigt slybeväxt yta väster om åkern. Vidare lades ett schakt över en stensamling/röjningsröse varvid stenpackningen rensades fram för att kontrollera om det fanns former som tydde på att det kunde röra sig om en grav. Inom den öppna åkermarken drogs sammanlagt 23 schakt som motsvarade 393 löpmeter (fig. 40). Markgrunden bestod av grusig morän, moig sand och mjäla. Matjorden var i regel 0,2 0,25 meter tjock. Sex mörkfärgningar/stenlyft i rad och en sten som sannolikt markerat en hörnsten i en husgrund påträffades i schakt 252 (fig. 40). Indikationer i det äldre kartmaterialet tyder på att lämningarna kan utgöra rester efter en medeltida ödegård. I schakten förekommer flertalet anläggningar som är diffusa till karaktären och som möjligen skall kopplas till en historisk bebyggelse. Anläggningar har dokumenterats i 10 sökschakt (se fig. 40, tabell 7, bilaga 1). Förutom nämnda stolprad 58 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

59 har 21 stycken okulärt bestämts som gropar och tre som stolpfärgningar. Två härdar har påträffats. Härd A285 i schakt 284 har en datering på kol från salix till mellanneolitikum, f.kr. (kal. 2 sigma, Ua-27637, bilaga 2), vilket är en mycket intressant datering eftersom den samstämmer med uppgiften om en hällkista. Dateringen av härden till senneolitikum visar att det förekommer boplatslämningar i området samtida med hällkistan. Dateringen indikerar också en äldsta odlingsfas i området som sannolikt avspeglas i ett äldsta skikt röjningsrösen i området. I schakt 306 påträffades ett bergartsavslag (F1) som ytterligare bekräftar ett brukande av området under äldre förhistorisk tid. Utvärdering Miljön är innehållsrik och kan tillskrivas ett ganska stort kulturhistorisk värde. Till de mer framträdande lämningarna hör flera breda och välhållna stenmurar som ramar in åkermarken. Särskilt framträdande är den i söder. Murarna är i sitt nuvarande skick upplagda under relativt sen tid, men är viktiga komponenter i den agrara miljön. Fornlämningsmiljön i området är komplex, och består av ganska omfattande och välbevarade synliga lämningar. Särskilt framträdande är den fossila åkermarken som i väster bl.a. grupperar sig kring graven RAÄ 31. Vid sökschaktning i åkermarken påträffades flera slags anläggningar i sökschakten, däribland en rad stenlyft (spår efter bortforslade stenar) och en sten som tycks utgöra hörnet på en byggnad. Byggnader, som är synliga först och främst i form av stenlyft, har på andra platser i Västsverige visat sig vara karaktäristiska för tidig medeltid. En 14 C-datering till mellersta stenålder, ca 4000 f.kr., visar att området även rymmer boplatsspår som förmodligen är samtida med den borttagna hällkistan. Fig. 40. Sökschaktens placering inom objekt 13 samt den fossila åkermarkens utbredning. Skala 1:5000. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 59

60 Fig. 41. Flygfoto över objekt 13 vid Torpet. I skogskanten som gränsar till den öppna åkern skall det ha funnits en hällkista. Idag finns inga spår kvar efter denna. Foto: Pär Connelid. Förslag till åtgärd Fornlämningsbilden i området är komplex med flera olika typer av lämningar. En arkeologisk förundersökning bör dels utröna de förhistoriska boplatslämningarnas omfattning och karaktär, dels fokusera på anläggningsstrukturer som kan vara spår efter en historisk bebyggelse. Det finns flera faktorer i det skriftliga källmaterialet som här talar för att området bör betraktas som ett möjligt läge för en medeltida ödegård. De fossila odlingslämningarna är relativt omfattande, och innehåller sannolikt flera kronologiska skikt. Den fossila åkermarken bör omfattas av bl.a. en detaljkartering i syfte att datera odlingens och bebyggelsens tillkomst i området. 60 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

61 Objekt 14. Km 11/650 11/900 ( Gäla ), Gäla 2:6 och 2:7, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) Fornlämningsstatus: röjningsröseområde med möjliga gravar, kolningsgrop samt gropavall. Historisk gårdstomt. Fig. 42. Karta över Gäla från år 1704, gjord av den framstående lantmätaren Wilhelm Kruse. Miljöbeskrivning och fornlämningar Detta område ligger väster om Vistbergen med projekterad tunnel, och utgörs dels av en öst-västlig skogsbeklädd höjdsträckning, dels av öppen åkermark väster om höjden, tillika tunnelpåslaget. Centralt inom väglinjen, och på platsen för Gäla gårdstomt enligt 1642 års karta, ligger idag modern villabebyggelse. RAÄ 56 omkring 100 meter norr utredningssträckan skall enligt fornminnesregistret vara platsen för ett röse. Röset är dock inte återfunnet. I samband med Skog & Historia-inventeringar uppmärksammades en skålformad anläggning utmed den södra kanten av höjdsträckningen, och som klassificerats som färdväg (se fig. 43 och 44). Anläggningen utgör i själva verket en äldre hägnad, en s.k. gropavall. Utmed samma höjdsträckning, omkring 300 meter öster om tunnelpåslaget, ligger en stensättning, och ca 250 sydost om utredningssträckan, är en kolningsgrop. Båda är inventerade av Skog & Historia, och ligger inom ett omfattande område med fossil åkermark som anknyter till ett fornlämningslandskap med högt bevarandevärde kring gårdarna Gäla och Snipe, och vidare ned mot Brunn. Utredningsområdet ligger mellan ca meter över havet. Historisk bebyggelse och äldre kartor Hemmanet Gäla är känt från 1500-talet. På de äldre kartorna, bl.a. redan på en jordebokskarta från 1642, låg gårdstomten cirka 200 meter nordväst om dagens gårdsbebyggelse. Idag ligger ett modernt hus på denna plats men sannolikheten för att äldre strukturer ska finns kvar bedöms vara mycket stor. Området var inte tillgängligt vid utredningen men bör göras till föremål för en arkeologisk förundersökning. Hägnadsvall (gropavall) och husgrunder Bland de förmodade medeltida formerna i området märks en äldre hägnadssträckning som börjar i skogen knappt 100 meter sydost om det gamla gårdsläget. Den börjar som en terrasskant men övergår efter något hundratal meter till en s.k. gropavall, vilken bitvis är mycket välbyggd (fig. 43). Med några smärre avbrott kan hägnaden följas på en sammanlagd sträcka av nästan 500 meter ned för sluttningen åt sydost (se fig. 44). Gropavallen avspeglar sannolikt en äldre inägogräns. Den har dock ingen motsvarighet i de äldre kartorna utan löper i stort sett hela tiden ungefär 100 meter utanför Gälas inägomark under och 1700-talen. Den bör därmed vara från tiden före de äldsta kartorna, d.v.s. sannolikt medeltid. Huvuddelen av hägnadssträckningen ligger utanför vägkorridoren men längst i väster kan möjligen delar av den komma att beröras, beroende på hur brett arbetsområdet vid det planerade tunnelpåslaget blir i praktiken. Dikt an hägnaden, nära den moderna åkermarken i väster, finns ett flertal lämningar i form av en källargrund, en mindre husgrund eller fålla samt en terrassering som kan utgöra ett bebyggelseläge. Dessa lämningar ligger i huvudsak på utsidan av hägnaden, åt det håll som torde ha varit utmark då hägnaden var i bruk. En mindre yta, som utgör ett möjligt bebyggelseläge är belägen på insidan av hägnaden, intill den moderna åkern. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 61

62 Fig. 43. Gropavallen vid Gäla. Foto: Pär Connelid. Fig. 44. Sökschaktens placering inom objekt 14, den fossila åkermarkens utbredning samt gropavallens sträckning. Skala 1: UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

63 Fossila odlingslämningar Som framgår av Wilhelm Kruses karta över Gäla från år 1704 (fig. 42), låg och det tidiga 1700-talets åkermark väl samlad kring det gamla bebyggelseläget i norra delen av inägorna. Redan då fanns en åkeryta på norra sidan av den intilliggande bäcken; denna yta hör än idag till Gäla. I området kring tunnelpåslaget och vidare mot öster finns emellertid en ganska stor yta med fossil åkermark (fig. 44). Det rör sig här uteslutande om röjningsrösen av ålderdomlig typ. Flera av anläggningarna är påfallande stora, sex till sju meter i diameter, och gravlika. På en plats i mellersta delen av området ligger flera sådana stora rösen mycket tätt, vilket ytterligare stärker misstanken om att gravar verkligen uppträder bland odlingslämningarna. Fossila odlingslämningar, delvis i form av röjningsrösen och några enstaka terrasskanter, finns även i nära anslutning till det äldsta bebyggelseläget. Vid den kulturhistoriska inventeringen, fas 1, uppmärksammades landskapet kring Gäla, granngården Snipe och vidare ned mot Brunns marker i söder för dess mycket rikliga inslag av äldre odlingslämningar. Den fossila åkermarken täcker stora arealer och är därtill mycket variationsrik. Merparten av lämningarna har säkerligen ett förhistoriskt ursprung men både morfologiskt och på mer allmänna grunder kan det antas att en del av formerna uppkommit eller i varje fall övergivits i samband med omstruktureringar av marken under historisk tid. Ödeläggelse under senmedeltiden torde här, i likhet med situationen på flera andra platser längs vägsträckningen, vara en bakomliggande orsak. Resultat av sökschaktsgrävning Området, som efter fältinventeringen valdes ut för utredningsgrävning, består av en svag västsluttning i öppen åkermark nedanför ett långssträckt skogsbevuxet höjdparti som berörs av ett tunnelpåslag. I åkermarken grävdes här 93 löpmeter fördelade på 7 schakt (fig. 44). Underlaget bestod av grusig morän. Samtliga sökschakt saknar spår efter fornlämning. Inga fynd påträffades. Utvärdering I det äldre kartmaterialet och i terrängen runt Gäla finns en rad tecken på en dynamisk bebyggelseutveckling i området under medeltid och nyare tid. Förekomsten av en äldre hägnad (gropavall), liksom bebyggelselämningar i anslutning till denna, antyder ett bebyggelseskikt från tiden före den äldsta kartan, d.v.s. sannolikt från medeltid. Bebyggelseläget från 1642 är idag bebyggt, men äldre lämningar finns sannolikt kvar under mark. Därtill kommer äldre lämningar i form av röjningsrösen av sannolikt förhistoriskt ursprung, bland vilka även gravar kan dölja sig. Förslag till åtgärd De lämningar som berörs av vägbygget och tunnelpåslaget bör förundersökas i syfte att datera och avgränsa dem. Ambitionsnivån bör ställas högt med tanke på att flera av rösena i den fossila åkermarken har ett gravliknande utseende. Huruvida det verkligen rör sig om gravar bör en förundersökning utvisa. Risken för att ett arbetsområde kring ett tunnelpåslag blir omfattande medför att man bör vara ytterst uppmärksam på de många lämningar som ligger intill detta, men som idag inte fysiskt berörs av vägarbetsområdets gräns enligt arbetsplanen. Om detta område utökas eller förändras kan ytterligare förundersökningar komma att behöva göras. En förundersökning bör av den anledningen inbegripa detaljkartering av huvuddelen av den fossila åkermarken kring tunnelpåslaget. Även de fossila lämningarna kring det äldsta bebyggelseläget bör karteras i detta skede. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 63

64 Objekt 15. Km 12/700 12/800 ( Vistbergen ), Vist 10:3, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) Fornlämningsstatus: förhistoriska boplatsindikationer. Miljöbeskrivning och fornlämningar Den nya vägen passerar i tunnel genom Vistbergen och mynnar ut i ett slyigt och skogsbeklätt sadelläge mellan Fotåsens branta bergssida och Vistbergen på en nivå av ca 210 meter över havet, högt ovan Ätradalen. Efter tunneln leds vägen via en dalbro över Ätradalen. I anslutning till bergssidorna finns platåer och mindre hak som bedömdes som intressanta ur ett äldsta stenåldersperspektiv. Dessa utgör tänkbara lägen för jaktstationer varifrån man kunnat följa viltets vandringar genom naturliga passager i landskapet. Närområdet saknar kända fornlämningar. Omkring 300 meter sydsydväst om utredningsområdet ligger Snipesjön som bedöms som en mycket intressant stenåldersmiljö, i en trång dalgång mellan branta bergssidor. Snipesjön har avrinning österut via en bäck nedför berget som mynnar ut i en vattensamling som ligger inom ett fågelskyddsreservat. Resultat av sökschaktsgrävning Sökschakt placerades i stråk utmed Fotåsens norra bergssida, samt i anslutning till bäcken med avrinning från Snipesjön och vidare österut nedför berget (fig. 45). Tät barrskog omöjliggjorde dock på vissa håll sökschaktsgrävning. Området är för övrigt täckt av tät sly och björkskog. Flera populära vandringsleder genomkorsar området. Marken innehåller mycket sten och block. Närmast bergskanterna finns rasbranter av sten. På grund av den besvärliga terrängen grävdes endast 11 schakt som uppgick till sammanlagt 78 löpmeter. Markgrunden i schakten bestod av moig sand med inslag av grövre sten. Fig. 45. Sökschaktens placering inom objekt 15. Skala 1: UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

65 Fyra schakt (320, 323, 325 och 327) innehöll anläggningar i form av två härdar och två diffusa sotfläckar (tabell 8, bilaga 1). Härdarna var cirka 0,5 meter stora. Möjligen kan någon av anläggningarna ha använts som kokgrop. Kol från A326 har 14 C-daterats till förromersk järnålder, f.kr. (kal. 2 sigma, Ua-27640, bilaga 2). Trädslaget alm är brukat för datering. Inga fynd påträffades. Utvärdering Vägplaneringen berör sadellägen och platåer i högt liggande terräng mellan Fotåsens branta bergssida och Vistbergen i norr. Från området är en panorama vy över Ätradalen. Utredningen visar att det förekommer spår efter härdar i en bergsbunden miljö som i liknande arkeologiska och topografiska sammanhang har tolkats ingå i ett rituellt och religiöst bruk av en specifik landskapstyp, präglat av branta berg, klippöverhäng och större stenblock. De bergsbundna platserna har inte endast utnyttjas av människan som en försörjningsmässig och ekonomisk tillgång (t.ex. i samband med jakt), utan var en integrerad del av den förhistoriska människans förställningsvärld i en mytisk geografi (Ängeby 1996). Förslag till åtgärd Området bör omfattas av en arkeologisk förundersökning i syfte att klargöra om platsen karakteriseras av eldanläggningar enbart, eller om det också förekommer boplatsrelaterade konstruktioner av mer permanent art, samt att datera och karakterisera dem närmare. En 14 C-datering visar att åtminstone en av de framkomna härdarna är från äldre järnålder. Just äldre järnålder är en tidsperiod som tycks återkomma när det gäller ett rituellt och symboliskt bruk av dessa specifika topografiska landmärken. I ett sådant sammanhang bör de spridda stenblock som ligger utefter bergssidorna särskilt uppmärksammas med tanke på ev. (keramik)offerdepositioner. Det kan även förekomma äldre lämningar inom miljön. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 65

66 Objekt 16. Km 13/500 13/900 ( Ätradalen ). Bogesund 1:53, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) Fornlämningsstatus:. Miljöbeskrivning och fornlämningar Vägverket projekterar för en bro över Ätradalen norr om Vist industriområde. Utredningsområdet berör här den södra delen av riksintresset Ätradalen med en riklig mängd fornlämning som i vägens närområde främst återfinns kring höjderna vid Ubbarp med ett stort antal gravar och fossila odlingsformer. Två gravhögar (RAÄ 51 och RAÄ 52) ligger 100 resp. 200 meter norr om vägområdet på sedimentslätten i anslutning till Ätrans meandrande lopp. Vägen passerar ca 250 söder om Vist medeltida kyrka som inte direkt berörs av vägbygget. Kyrkomiljön och gården Stommen i anslutning till kyrkan är dock i sin helhet mycket störningskänslig och skyddsvärd. Utredningsområdet ligger till övervägande delen i öppen flack till svagt böljande åkermark väster om Ätrans meanderflöde. Längst i väster nedanför Vistbergen är en djup torrlagd åravin. Området bedömdes intressant ur flera aspekter. Närheten till registrerade gravhögar tyder på att det kan finnas samtida boplatser i närområdet, liksom det kan finnas överplöjda gravar som inte är synliga ovan mark. Utmed de större vattendragen finns ett stort antal kända stenåldersboplatser som visar att strandzonerna då var attraktiva levnadsmiljöer. Vad gäller Ätrans sträckning inom utredningsområdet norr om Ulricehamn, förekommer inte direkt några registrerade stenålderslokaler. Resultat av sökschaktsgrävning I öppen åker grävdes 31 sökschakt till en sammanlagd längd av 302 meter (fig. 46). Schakten varierade i längd mellan 2 och 23 meter. På några punkter grävdes djupschakt ned till närmare två meter under markytan i syfte att kontrollera om det fanns spår efter äldre strandlinjer som uppkommit i samband med Ätrans förändrade lopp, och som miljö presumtivt kan ha utnyttjats under äldsta stenålder. Underlaget bestod genomgående av svämsedimenten grovmo och sand, på sina håll ovanligt mäktiga med upptill flera meters tjocklek. Samtliga sökschakt saknar fornlämningsindikationer, och inga fynd påträffades. Fig. 46. Sökschaktens placering inom Ätradalen, objekt 16. Skala 1:5000. Förslag till åtgärd Inga ytterligare antikvariska åtgärder föreslås. 66 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

67 Objekt 17. Km 14/000 ca 14/100 samt trafikplats vid väg 46 ( Vistavallen ), Nyboholm, Ulricehamns stad Fornlämningsstatus:. Miljöbeskrivning och fornlämningar Inom detta avsnitt planeras för bro över Ätradalen med trafikplatslösning vid Rv 46 norr om Ulricehamn. Den nya riksvägen och trafikplatsen innebär att Vistavallens idrottsanläggning försvinner. Öster om Vistavallen passerar Åsundenleden som fortsätter som Redvägsleden via ett omfattande fornlämningsområde vid Ubbarp, beläget omedelbart norr om den planerade vägen, och inom riksintresset Ätradalen. Fornlämningsområdet vid Ubbarp innehåller ett stort antal gravhögar och välbevarade fornåkrar. Cirka 30 meter väster om Rv 46 och i höjd med den planerade trafikplatsen är en gravhög, RAÄ 52, och omkring 150 norr om denna på samma sida om vägen är ytterligare en gravhög, RAÄ 51 som ligger väl synlig nära vägkanten. Trafikplatsen och den nya sträckningen för Rv 40 berör, förutom Vistavallens idrottsanläggning, igenväxande åkermark i anslutning till djupa åraviner och betesmark som arrenderas av en ridskola. Fig. 47. Sökschaktens placering inom objekt 17. Skala 1:5000. Resultat av sökschaktsgrävning Området som valdes ut för sökschaktsgrävning bedömdes kunna innehålla boplatslämningar och/eller överplöjda gravar, inte minst med tanke på närheten till registrerade gravhögar och det omfattande fornlämningsområdet vid Ubbarp. Inom området för det planerade trafikmotet söder om ny väg för Rv 40 drogs 11 sökschakt motsvarande 112 löpmeter (fig. 47). Schakten placerades i igenväxande åkermark som gränsade till djupa åraviner. Norr om ny Rv 40 öppnades i en beteshage åtta sökschakt till en längd av sammanlagt 61 meter (fig. 47). Samtliga sökschakt saknade fornlämningsindikationer. Underlaget utgjordes av moig sand. Förslag till åtgärd Inga ytterligare antikvariska åtgärder föreslås. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 67

68 Objekt 18. Km 15/200 15/400 Övragärde 8:21, Hössna socken Fornlämningsstatus: Fossil åkermark, misstänkt husgrund, hålväg Det äldre kartmaterialet och historisk bebyggelse Övragärde tas upp i jordeboken från Gården registreras först som en tomt och räknas till Ubbarps by, sedermera upptas den som hemman. Det är alltså fråga om ett nybygge och även här måste vi räkna med möjligheten att det är fråga om ett återupptaget ödehemman. På en ovanligt innehållsrik och konstnärligt utsmyckad karta från 1705 (fig. 48), framgår att gården har all sin mark separerad från Ubbarp strax väster därom. Den centrala delen av inägorna, med åkergärdet, ligger vid denna tidpunkt nordväst om bebyggelsen. Söder om åkergärdet, strax norr om dagens Rv 40, finns ett fossilt odlingslandskap bevarat, en bebyggelseliknande lämning och en hålväg (se fig. 51). Formerna uppträder i en igenväxande beteshage. I området finns en större odlingsyta som ännu var i bruk på 1960-talet. På 1705 års karta beskrivs området som magre höga Backar med Biorck. Den förmodade husgrunden ligger på en platå mitt i vägområdet (fig. 49). Två syllstensrader i ungefär nord-sydlig riktning kan iakttas, liksom antydan till en gavellinje. Det skulle möjligen kunna röra sig om resterna efter mer än en byggnad. Inga av de äldre kartorna markerar någon bebyggelse i detta avsnitt. Fossila odlingslämningar, hålväg och sk. femstenarör Den fossila åkermarken består dels av minst ett tiotal flacka röjningsrösen uppe på platån kring den misstänkta husgrunden, dels av några kraftiga terrasskanter i ytterbegränsningarna på de moderna odlingsytorna. Mäktigheten på en av de sistnämnda uppgår till över en meter, vilket rimligen bör tolkas som att odlingen i området har en äldre historia än den som antyds av lantmäterimaterialet. Även uppe bland röjningsrösena på platån finns en tydlig terrasskant. Hålvägen i väster är knappt 20 meter lång och 1 1,50 meter bred. I området finns även flera vällagda stenmurar. Cirka 300 meter längre österut påträffades en rågångsmarkering i form av ett välbevarat s.k. femstenarör (fig. 50). Anläggningen utgjordes av fyra stycken 35 cm stora stenar i en fyrkant med en (omkullfallen) cm hög sten i mitten. Femstenaröret ligger i en existerande gränslinje och torde ha uppförts under 1800-talet. Utvärdering De bevarade lämningarna i området antyder en komplex historia. I området finns indikationer på bebyggelse och odling i form av fossil åkermark och hus- Fig. 48. Utsnitt ur 1705 års karta. 68 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

69 Fig. 49. Igenväxande betesmark söder om Övragärde. På höjdpartiet i bakgrunden påträffades vid utredningen fossil åkermark samt en husgrundsliknande lämning. Foto: Pär Connelid. Mot SSO. Fig. 50. Välbevarat femstenarör i östra delen av Övragärde. Foto: Pär Connelid. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 69

70 Fig. 51. Objekt 18 med den fossila åkermarkens utbredning, läge för husgrundsliknande lämning samt hålväg. Skala 1:5000. grunder. Flera skäl talar för att det kan röra sig om en medeltida ödegård. Möjligen kan lämningarna sättas i samband med den ödegård, kallad Horshester, som kunde beläggas i det äldre kartmaterialet redan vid fas 1. Den antogs då ha varit belägen några hundra meter längre söderut (Artelius m.fl. 1997). Den fossila åkermarken kan ytterst ha ett förhistoriskt ursprung, vilket innebär att tillhörande boplatser kan påträffas. Förslag till åtgärd Den fossila åkermarken och husgrunden bör förundersökas, bl.a. genom detaljkartering, i syfte att datera odlingens och bebyggelsens tillkomst i området. Därutöver bör sökschaktning ske i syfte att undersöka förekomsten av eventuella förhistoriska boplatslämningar. 70 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

71 Objekt 19. Väg 1721 ( Hössnakrysset ) Lilla Karthemmet, Hössna socken Fornlämningsstatus: RAÄ 75 (historisk gårdstomt) Det äldre kartmaterialet och historisk bebyggelse Lilla Karthemmet är känt i äldre kartmaterial från 1875 och utgör då en gård på 1/16 mtl, d.v.s. en mycket liten gård. Den exakta tidpunkten för gårdens tillkomst är inte känd, men på laga skifteskartan över (Stora) Karthemmet från 1866, är gårdsläget upptaget som hage och är ej bebyggt. På gårdstomten finns välbevarade husgrunder till ett bostadshus med källare och ekonomibyggnader. Ytligt liggande fynd finns över området, framför allt bakom bostadshuset, och sommarrtid växer här vackra torpblommor (fig. 52). Moderenheten (Stora) Karthemmet är ett krononybygge från 1500-talet och liksom fallet är med en rad andra krononybyggen i Sjuhäradsbygden finns misstanken att det kan röra sig om en återupptagen medeltida ödegård. Huruvida Lilla Karthemmet är en helt nyupptagen enhet eller om man även här skall misstänka ett återupptagande av en äldre enhet är i detta skede en helt öppen fråga. Det går dock inte att helt utesluta ett äldre ursprung för hemmanet. Utvärdering De synliga lämningarna utgör resterna efter en liten gård från senare delen av 1800-talet. I området kan möjligen dölja sig spår efter äldre bebyggelse. Förslag till åtgärd Området bör förundersökas i syfte att undersöka förekomsten av eventuella äldre bebyggelselämningar. Därtill bör de synliga lämningarna förundersökas för att utröna deras potential för eventuellt fortsatta antikvariska åtgärder. Fig. 52. RAÄ 75 sommartid. Foto: Gisela Ängeby. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 71

72 72 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning Fig. 53. Objekt 19 vid ny väg 1721 mot Hössna. Skala 1:5000.

73 Sammanställning över föreslagna FU-områden Nedan följer en sammanställning över de objekt som enligt vår bedömning bör omfattas av fortsatta arkeologiska och agrarhistoriska förundersökningar. En justering av Fu-områden kan komma att bli aktuell om väglinjen flyttas. Objekt Arbetsnamn Fastighet Socken Typ av lämning Kommentar Objekt 1 Nyttorp Romsås 5:5, 3:17 S Ving Fossil åker, ev. gravar bland röjningsrösen, historisk torpbebyggelse Objekt 2 Romslund Getared 2:1 S Ving Förhistoriska boplatslämningar, torplämning 14 C-datering 350 f. Kr-0. Objekt 3 Gamlegården Ekeslunda 2:2, Romsås 9:8 S Ving Stensättningsliknande lämning Objekt 4a och 4b Ekeslunda Ekeslunda 2:3, 2:2 S Ving Förhistoriska boplatslämningar, fossil åker, RAÄ 244 (stensättningar), RAÄ 207 (hålväg) Objekt 5 Bränängen Ekeslunda 1:2 S Ving Fossil åker Objekt 7 Tolkabro Övre Nordkvarnen 1:6, Vings Sjögården 1:8 S Ving Förhistoriska boplatsindikationer, fossil åker, RAÄ 79 och RAÄ 240 (stensättningar) Objekt 8 Backabo Ving 5:6 S Ving Fossil åker Objekt 9 Torpet Skogen Manderkärr 1:1 S Ving Fossil åker, torplämningar Objekt 10 Öndared Manderkärr!:1 S Ving Fossil åker Berörs ej om vägen flyttas söderut i förhållande till arbetsplan Objekt 12 Hede Hede 2:2 Ulricehamns stad (f.d. Brunns sn) Objekt 13 Torpet Hede 2:1, 2:2 Ulricehamns stad (f.d. Brunns sn) Objekt 14 Gäla Gäla 2:2, 2:7 Ulricehamns stad (f.d. Brunns sn) Objekt 15 Vistbergen Vist 10:3 Ulricehamns stad (f.d. Brunns sn) Gravfält, kolluvium, äldre gårdsläge. Ev. berörs röjningsrösen (gravar?) om vägen flyttas norrut. Förhistoriska boplatslämningar, historisk bebyggelse, fossil åker Fossil åker, ev. gravar bland röjningsrösen, gropavall, historisk gårdstomt, kolningsgrop Förhistoriska boplatslämningar 14 C-datering e. Kr. 14 C-datering f. Kr. 14 C-datering f. Kr. Objekt 18 Övragärde Övragärde 8:21 Hössna Fossil åker, husgrund, hålväg Objekt 19 Hössnakrysset Lilla Karthemmet Hössna Historisk gårdstomt RAÄ 75 Berörs ev. av väg 1721 Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 73

74 Referenser Artelius, T Kölaby vikingatida kulturbygd i övre Ätradalen. Rapport UV 1993:8. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. Artelius, T. & Connelid, P Programförslag för kulturmiljövårdens åtgärder längs Riksväg 40, Älvsborgs län. Riksantikvarieämbetet, Byrån för arkeologiska undersökningar. Kungsbacka. Artelius, T.; Connelid, P.; Edvinger, K. & Ängeby, G Riksväg 40 kulturhistorisk inventering av delen Brämhult Strängsered (fas 1) och utredning av delen Brämhult Rångedala (fas 2). Arkeologiska Utredningar UV Väst 1997:5. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Artelius, T Bronsåldersbygden som sprack om rösemonumentens ålder i södra Västergötlands inland. I: (Goldhahn, J. red.) Mellan sten och järn. Rapport från det 9:e nordiska bronsålderssymposiet, Göteborg. Gotarc Serie C. Arkeologiska Skrifter No 59. Göteborg. Bramstång, C.; Johansson, N.; Rosén C,. & Ängeby G Gårdar i Viskadalen under järnålder och historisk tid. Arkeologiska Resultat UV Väst Rapport 1998:09. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Connelid, P Odling och landskap i Vänebygden, en studie av samhällets föränderlighet. Vitteneprojektet, genomförda delprojekt Connelid, P. & Rosén, C Fornlämningar vid vägen. Särskild utredning inför ombyggnad av väg 1877, Västergötland. Gullereds och Liareds socknar. UV Väst Rapport 2004:10. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Connelid, P. & Rosén, C Öde gårdar och glömda åkrar medeltida landskap i Sjuhäradsbygden. Fässingen 2006 Cullberg, C Stenåldersboplatsen Vädersholm. Från Borås och de sju häraderna. Borås. Ekre, R Spår av Bogesund. Bygden vid ridvägarna. Årtusenden kring Åsunden. Fässingen. Från Borås och de sju häraderna. Ulricehamn. Furingsten, A. Känn Sjuhäradsbygden. Del 1. Arkeologi. Stiftelsen Känn Sjuhäradsbygden. Borås. Hilldén, A. & Larson, S-Å Känn Sjuhäradsbygden. Del 3. Geologi. Stiftelsen Känn Sjuhäradsbygden. Borås. Johansson, L Arkeologisk delundersökning inom industriområdet, del av Viared 1:5, Borås socken och kommun, Västergötland. Lödöse Museum Rapport 2002:04. Jonson, L. & Gerdin, A-L. Bredgårdsmannen. Rapport över arkeologisk undersökning på Bredgården 1:1, Marbäcks socken, Västergötland, Arkeologiska resultat UV Väst Rapport 1997:11. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Lagerås, P Järnålderns odlingssystem och landskapets långsiktiga förändring. Hamnedas röjningsröseområden i ett paleoekologiskt system. I: Lagerås, P. (red.) Arkeologi och paleoekologi i sydvästra Småland. Tio artiklar från Hamnedaprojektet. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter 34. Riksantikvarieämbetet. Mascher, C Förhistoriska markindelningar och röjningsröseområden i Västsveriges skogsbygder. Kulturgeografiskt seminarium 2/93. Stockholm. Ortnamnen i Älvsborgs län. Ås härad resp. Redvägs härad Utgivna av Kungliga Ortnamnskommittén. Rosén, C. & Öbrink, M Aplared en gårdstomt från tidigmodern tid. UV Väst DAFF 2004:2. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rosén, C. m.fl Väg 1877 arkeologisk förundersökning mellan Häggarpet och Liared. UV Väst Rapport 2004:29. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Särlvik, I Egenartad fornlämning i Timmele socken. Från Borås och de sju häraderna. Borås. Särlvik, I Vikingagravar i Brunn. Från Borås och de sju häraderna. Borås. Ängeby, G Klippöverhänget vid Järnklätt. I: Jägare och fornborgsbyggare. Arkeologi längs väg E6 i Bohuslän Del 1. Red. Streiffert, J. & Ängeby G. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Ängeby, G.; Johansson, L,; Jeffrey, S,; Connelid, P. & Lundberg, K Riksväg 40 förstudie och vägutredning för delen Dållebo länsgränsen mot F-län, Västergötland, Ulricehamns kommun. UV Väst Rapport 2005:51. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Ängeby, G. Manus Arkeologisk undersökning av RAÄ 226 i Rångedala socken, Borås kommun. 74 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

75 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Exploatörens id: Objektnr Intrasisprojekt: V2005:022. Undersökningstid: september november Projektgrupp: Gisela Ängeby, Glenn Johansson, Christina Rosén, UV Väst, och Pär Connelid, Kula HB. Underkonsulter: Pär Connelid Kula HB, Ångströmslaboratoriet och Schakt & Transport i Borås Entr. AB. Exploateringsyta: ca 100 meter brett vägområde inom 18 km lång vägsträcka. Undersökt yta: löpmeter schakt. Läge: Fastighetskartan, blad 7D 2b, 7D 2c, 7D 2a samt 7C 2j Koordinatsystem: RT 90 5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x y Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm:. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd: Fnr 1 3. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 75

76 Bilagor Bilaga 1. Schakt- och anläggningsbeskrivningar Tabell 1. Utredningsshakt med anläggningar inom objekt 1, Romsås 5:5 och 3:17, S. Vings socken Schakt Beskrivning Anläggningar/Fynd Kommentar 100 Matjord ca 0,25 0,3 m tjock, därunder moig stenfri sand A105 Stengrund Fyra avlånga stenar, 1x0,4 m, placerade i halvcirkel. 76 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

77 Karta, objekt 1. Skala 1:800. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 77

78 Tabell 2. Utredningsshakt med anläggningar inom objekt 2, Getared 2:1, S. Vings socken Schakt Beskrivning Anläggningar/Fynd Kommentar 119 Matjord ca 0,2 m tjock, därunder grusig morän 118 Matjord ca 0,2 m tjock, därunder grusig morän Härd/kokgrop 1 m i diam. Grop, 0,5 m i diam. Stolphål, 0,2 och 0,16 m dj. F2 Bränd lera Grop med sten i ytan, 0,35 m i diam. Mörkfärgning, 0,4 m i diam. 14 C-datering på kol till 350 BC 0 (kal. 2 sigma, Ua-27639). Ej inmätt med GPS. Fragment av vävtyngd? Ej inmätt med GPS. 117 Matjord ca 0,2 m tjock, därunder grusig morän 113 Matjord ca 0,2 0,25 m tjock, därunder grusig stenig morän 114 Matjord ca 0,15 0,2 m tjock, därunder grusig stenig morän Stolphålsfärgning, 0,3 m i diam. F3 Fajans, 1 skärva Härd, 0,7 i diam. Stolphålsfärgning, 0,2 m i diam. Stolphålsfärgning, 0,15 m i diam. Stolphålsfärgning, 0,25 m i diam. Mörkfärgning m kolstänk, 0,45 m i diam. Ej inmätt med GPS. Ej inmätt med GPS. Ej inmätt med GPS. 78 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

79 Karta, objekt 2. Skala 1:800. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 79

80 Tabell 3. Utredningsschakt med anläggningar inom objekt 4a, Ekeslunda 2:3, S. Vings socken Schakt Beskrivning Anläggningar/Fynd Kommentar 131 Matjord 0,2 0,25 m tjock, därunder grusig stenig sand. 137 Matjord 0,2 0,3 m tjock, därunder grusig stenig sand. 141 Matjord 0,2 0,25 m tjock, därunder grusig sand 144 Matjord 0,2 0,3 m tjock, därunder grusig sand och mjäla. 148 Matjord 0,15 m tjock, därunder grusig sand och mjäla. A132 kokgrop/härd, ca 1,8 m i diam. A133 grop, ca 0,5 m i diam. A138 härd, 0,75 m i diam. A139 härd/kokgrop, 1,10 m i diam. A140 härd, 0,8 m i diam. A142 härd, 0,56 m i diam. A143 härd, 0,5 m i diam. A145 härd/sotfläck, 0,54 m i diam. A146 härd/sotfläck, 0,5 m i diam. A159 härd/sotfläck, 0,6 m i diam. Okulärt klassificerade anläggningar. Riktligt med skörbränd sten och kol i ytan. Belägna i låglänt del av nordvästsluttande åker. Okulärt klassificerade anläggningar. Enstaka skörbränd sten, sot och kol i ytan. Okulärt klassificerade anläggningar. Sotig humus, enstaka kol i ytan Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt sotig humus, enstaka kol och sten i ytan. Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt sotig humus, enstaka kol och sten i ytan. 80 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

81 Karta, objekt 4a. Skala 1:800. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 81

82 Tabell 4. Utredningsschakt med anläggningar inom objekt 4b, Ekeslunda 2:2, S Vings socken Schakt Beskrivning Anläggningar/Fynd Kommentar 180 Matjord 0,15 0,2 m tjock, därunder moig sand och mjäla. 183 Matjord 0,2 m tjock, därunder moig sand och mjäla. 189 Matjord 0,15 0,2 m tjock, därunder moig sand. A181 härd, 0,68 m i diam. A187 härd/sotfläck, 0,58 m i diam. A190 härd/sotfläck, 0,6 m i diam. Okulärt klassificerade anläggningar. Sotig humus, enstaka skörbränd sten i ytan. Belägen invid ett större markfast block i stenig beteshage. Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt sotig humus, enstaka kol i ytan. Belägen i stenig beteshage. Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt sotig humus, enstaka kol i ytan. Belägen i stenig beteshage. Trädrötter. 82 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

83 Karta, objekt 4b. Skala 1:800. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 83

84 Tabell 5. Utredningschakt med anläggningar inom objekt 7, Övre Nordkvarnen 1:6, Vings Sjögården 1:8, S. Vings socken Schakt Beskrivning Anläggningar/Fynd Kommentar 693 Förna 0,1 0,15 m tjock, därunder moig sand 703 Matjord 0,3 0,35 m tjock, därunder grusig sand och sten A694 flack jordfylld stenpackning, ca 4 m med ca 0,15 0,3 m stora rundade stenar. A704 härd, 0,7 m i diam. A705 härd/sotfläck, 0,5 m i diam. Belägen i västsluttning av moränhöjd med röjningsrösen. Stenpackningen ej synlig ovan mark. Okulärt klassificerade anläggningar. Sotig humus, enstaka kol i ytan. Belägna nära Viskans strandzon. 84 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

85 Karta, objekt 7. Skala 1:800. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 85

86 Tabell 6. Utredningsschakt med anläggningar inom objekt 12, Hede 2:2, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) Schakt Beskrivning Anläggningar/Fynd Kommentar 242 Matjord 0,1 m tjock, därunder moig sand 243 Matjord 0,2 m tjock, därunder grusig sand A740 stensättning övertorvad, ca 9 m i diam. och 0,2 0,3 m hög. Centralt i anläggningen en kistformad sänka, ca 2,5x1,2 m (Ö V) med blottlagd stenpackning i ytan. I ett ca 5 m lång schakt från centrum av anläggningen och norrut framkom en vällagd stenpackning av ca 0,2 0,3 m rundade stenar. Tydligt avgränsad, dock ingen synlig kantkedja. A244 härd/sotfläck, 0,45 m i diam. Belägen i stenig betesmark på en mindre utskjutande udde med tydlig exponering mot Röstesjön. Belägen ca 58 m norr om stensättning A733. Okulärt klassificerad anläggning. Svagt sotig humus, enstaka kol i ytan. Markytan i schaktet förefaller stenröjd. 732 Matjord 0,15 m tjock, därunder moig sand och sten A733 stensättning övertorvad, ca 7,5 m och 0,1 m hög. I schaktet framkom en stenpackning av ca 0,1 0,3 m stor sten. Centralt i anläggningen låg några större stenar. Stenpackningen är tydligt avgränsad i norr och söder, dock är ingen kantkedja påvisad. Belägen på en svag förhöjning i stenig och fuktig betesmark. Stensättningen var ej synlig ovan mark Matjord 0,2 m tjock, 0,8 0,9 m tjockt kolluvium. Därunder moig sand Kolluvium 0,8 0,9 m mäktighet, de understa 0,25 0,3 m utgjordes av ett mörkbrunt skikt med enstaka kol och bränd lera. 14 C-datering på kol från bottenskikt av kolluvium, AD, kal. 2 sigma, Ua UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

87 Karta, objekt 12. Skala 1:800. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 87

88 Tabell 7. Utredningsschakt med anläggningar inom objekt 13, Hede 2:1, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) Schakt Beskrivning Anläggningar/Fynd Kommentar 252 Matjord 0,2 m tjock, därunder grusig sand och sten 263 Matjord 0,25 m tjock, därunder grusig sand och sten 267 Matjord 0,25 m tjock, därunder grusig sand och sten 280 Matjord 0,3 m tjock, därunder grusig sand och sten 284 Matjord 0,25 m tjock, därunder grusig sand och sten 288 Matjord 0,25 m tjock, därunder grusig, mjälig sand 291 Matjord 0,3 m tjock, därunder grusig sand och mjäla 297 Matjord 0,25 m tjock, därunder grusig sand och sten 300 Matjord 0,25 m tjock, därunder grusig mjälig sand och sten. 306 Matjord 0,3 m tjock, därunder grusig mjälig sand och sten. A253 stolpfärgning, 0,3 m i diam. A254 stolpfärgning, 0,3 m i diam. A255 stolpfärgning 0,3 m i diam. A256 stolpfärgning, 0,35 m i diam. A257 stolpfärgning, 0,35 m i diam. A258 stolfärgning, 0,3 m i diam. A259 stolpfärgning, 0,2 m i diam. A260 stolpfärgning, 0,25 m i diam. A261 stolpfärgning, 0,3 m i diam. A264 grop, 0, 8 m i diam. A265 grop, 0,4 m i diam. A266 grop, 0,4 m i diam. A268 grop, 0,45 m i diam. A269 grop, 0,5 m i diam. A281 grop, 0,4 m i diam. A282 grop, 0,68 m i diam. A283 grop 0,6 m i diam. A285 härd, 0,85 m i diam. A286 grop, 0,4 m i diam. A287 grop, 0,6 m i diam. A289 härd, 1, 20 m i diam. A290 grop, 0,4 m i diam. A291 grop, 0,4 m i diam. A293 grop, 0,4 m i diam. A294 grop, 0,4 m i diam. A295 grop, 0,45 m i diam. A298 stensamling, närmare 4 m stor A301 grop, 0,4 m i diam. A302 grop, 0,4 m i diam. A303 grop, 0,5 m i diam. A304 grop, 0,45 m i diam. A305 grop, 0,35 m i diam. A308 grop, 0,8 m i diam. A309 stolpfärgning, 0,3 m i diam. A310 stolpfärgning, 0,25 m i diam. A311 stolpfärgning, 0,25 m i diam. F1 bergartsavslag Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt humusfärgade i ytan. Två stycken profilgrävda med skålade tvärsnitt, ca 0,0,5 01 m djupa. Mycket små kolfragment i fyllningen. Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt humusfärgade i ytan. Enstaka kol. Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt humusfärgade i ytan. Enstaka kol och sten. Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt humusfärgade i ytan. Enstaka kol och sten. Svagt humusfärgade i ytan. Kol, skörbränd sten. 14 C-datering på kol från härd A285 till BC (kal. 2 sigma, Ua-27637). Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt humusfärgade i ytan, enstaka kol och sten. Skörbränd sten. Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt humusfärgade i ytan. Belägen under matjordsdjup. Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt humusfärgade i ytan med enstaka kol. Sten. Okulärt klassificerade anläggningar. Svagt humusfärgade i ytan. Bergartavslag vid framrensning av grop. 88 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

89 Karta, objekt 13. Skala 1:800. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 89

90 Tabell 8. Utredningsshakt med anläggningar inom objekt 15, Vist 10:13, Ulricehamns stad (f.d. Brunns socken) Schakt Beskrivning Anläggningar/Fynd Kommentar 320 Förna ca 0,1 m tjock, därunder grovmo och sten. 323 Förna ca 0,1 m tjock, därunder grovmo och sten. 325 Förna ca 0,1 m tjock, därunder grovmo och sten. 327 Förna ca 0,1 m tjock, därunder grovmo och sten. A321 härd/sotfläck, ca 1 m i diam. A324 härd/kokgrop, ca 1 m i diam. A326 härd/sotfläck, ca 1 m i diam. A328 härd/sotfläck, ca 1 m i diam. Svårschaktad yta p.g.a. av sten och trädrötter. Skörbränd sten, sot och kol. 14 C-datering på kol till BC (kal. 2 sigma, Ua-27640). Svårschaktat p.g.a. av sten och trädrötter. Svårschaktat p.g.a. av sten och trädrötter. 90 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

91 Karta, objekt 15. Skala 1:800. Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 91

92 Bilaga C-dateringar utförda vid arkeologisk utredning av ny Rv 40, sträckan Dållebo-Hester Id Typ Daterat material Kalenderår BP Kal. 1 sigma Kal. 2 sigma Lab.nr Schakt 119, Objekt 2 Härd Al 2095± BC (1,9%) (93,5%) Ua Schakt 237, Objekt 12 Kolluvium Hassel 1580± AD AD Ua Schakt 284, Objekt 13 Härd Salix 4995± BC BC Ua Schakt 325, Objekt 15 Härd Alm 2255± BC BC Ua Atmospheric data from Stuiver etal. (1998); OxCal v3.9 Bronk Ramsey (2003); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] Ua ±45BP Ua ±45BP Ua ±40BP Ua ±40BP 6000BC 4000BC 2000BC BC/AD Calibrated date 92 UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

93 Figurförteckning Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad Fig. 2. Utsnitt ur Blå kartan, blad 7C SO och 7D SV, med delsträckan Dållebo Hester markerad. Skala 1: Fig. 3. Hede strax söder om Röstesjön. Här påträffades ett nyupptäckt gravfält av typen flacka stensättningar i en låglänt beteshage (inringat på bilden). Enligt vägplanerna skär en ny Rv 40 över beteshagen och gården som ligger på höjden öster därom. Foto: Pär Connelid Fig. 4. Vid Öndared finns ett odlings- och beteslandskap med mycket högt bevarandevärde. Vägbygget riskerar här att komma i konflikt med miljöns södra del. På bilden syns utredningsschakten i en åker som enligt arbetsplanen ligger inom vägabetsområdet. Foto: Pär Connelid Fig. 5. Sjuhäradsbygdens skogslandskap innehåller rikligt med fossil åkermark i form av röjningsröseområden med sannolikt ursprung i förhistorisk tid. Här ett odlingsröse i Gäla, söder om objekt 14. Just det här skogspartiet drabbades för övrigt av Gudrun, och liknar mer idag ett hygge. I samband med uppröjningen, torde nog en del odlingsrösen ha skadats. Foto: Gisela Ängeby Fig. 6. Vy över Ätradalen med Vistbergen i väster. Högt ovan dalgången påträffades härdar i ett sadelläge mellan branta bergssidor. En av härdarna är daterad till förromersk järnålder. Ätradalen är ett riksintresse för kulturmiljövården med bl.a. Vist medeltida kyrkomiljö. Foto: Pär Connelid. Mot NNV Fig. 7. Vid Torpet Hede ligger ett 13 meter i diameter stort röse (RAÄ 31) på en avsats med utblick över den kuperade skogbygden. Röset omges av fossil åkermark med röjningsrösen av förhistorisk karaktär. Foto: Gisela Ängeby. Mot SSO Fig. 8. Det är inte ovanligt att det finns skålgropar inhuggna på toppen av de stora stenblocken. Blocket, som här granskas av Pär Connelid, ligger i en gärdesgård vid Öndared. Foto: Gisela Ängeby Fig. 9. Geometrisk karta över Torpet i Brunns socken från 1721, upprättad av lantmätaren Jöran Hooff Fig. 10. Kartutsnitt från 1734 års karta över Brunns kyrkby Fig. 11. Utdrag ur Vägverkets beslutshandling för ny Rv 40 med objekten markerade Fig. 12. Sökschaktens placering inom objekt 1, samt den fossila åkermarkens utbredning inom väglinjen. Skala 1: Fig. 13. Sökschakten placering inom objekt 2. Skala 1: Fig. 14. Söder om den öppna betesmarken, i en röjd kraftledningsgata som gränsar till tät barrskog, påträffades en härd eller kokgrop. Foto: Glenn Johansson Fig. 15. Ängaslätts-undantaget på laga skifteskarta från 1850-talet Fig. 16. Sökschaktens placeringt inom objekt 3, samt läge för en stensättningsliknande lämning Fig. 17. Söder om väglinjen ligger ett nyupptäckt gravfält av typen flacka stensättningar i en beteshage. Foto: Gisela Ängeby. Mot S Fig. 18. Gravfältet ligger med utblick över Tolken. Foto: Gisela Ängeby. Mot S Fig. 19. Sökschaktens placering inom objekt 4a och 4b, samt den fossila åkermarkens utbredning. Sexton stensättningar har dokumenterats med GPS men det är högst troligt att det finns flera gravar i området. Genom gravfältet löper en hålvägsliknande fördjupning. Skala 1: Fig års karta med ängslyckan Bränängen. Infälld på kartan är fossil åkermark Fig. 21. Utbredning av fossil åkermark inom objekt 5. Skala 1: Fig. 22. Betesmarken vid Vings-Torp inramas av en bred och välhållen stengärdesgård som ger området karaktär av småskaligt odlingslandskap med ålderdomliga inslag. Foto: Gisela Ängeby. Mot V Fig. 23. Den breda stenmuren som ramar in betesmarken är markerad med grövre streck. Skala 1: Fig. 24. Sökschaktens placering inom objekt 7, samt den fossila åkermarkens utbredning. Skala 1: Fig. 25. Sökschaktens placering inom sträckningen för ny lokalväg Skala 1: Fig. 26. Inom sträckningen för väg 1829 ligger en källargrund. Foto: Gisela Ängeby Fig. 27. Den fossila åkermarkens avgränsning vid Backabo. Skala 1: Riksväg 40, delsträckan Dållebo Hester 93

94 Fig. 28. Utsnitt ur karta över Södra Vings sockenskog från Läget för torpet Skogen inlagt från den äldsta ekonomiska kartan omkring Fig. 29. Objekt 9 med den fossila åkermarkens utbredning, samt två torplämningar. Skala 1: Fig. 30. Karta över Öndared från Fig. 31. Sökschaktens placering inom objekt 10, samt den fossila åkermarkens utbredning. Skala 1: Fig. 32. Fossila odlingslämningar vid Öndared. Foto: Pär Connelid Fig. 33. Objekt 11 med handgrävda provgropar Fig. 34. Utsnitt ur den äldsta ekonomiska kartan från omkring Två ekonomibyggnader till dagens gård har uppförts, men ännu inte manhuset. Gårdsläget markerat med en cirkel Fig. 35. Småskalig karta över Redvägs härad från De två gårdarna vid Hede är markerade Fig. 36. Glenn Johansson rensar fram stenpackningen på graven med krater. Anläggningen ligger på en mindre förhöjning som skjuter ut i mossmarken söder om Röstesjön. Foto: Gisela Ängeby. Mot N Fig. 37. Stenpackningarna ligger väl dolda i en naturligt stenbeströdd beteshage. Täckta av gräs och tuvor av starr, är anläggningarna svåra att upptäcka för blotta ögat. Glenn står invid A733. Foto: Gisela Ängeby. Mot NV Fig. 38. Sökschaktens placering inom objekt 12, fossila odlingslämningar samt nyupptäckta gravar. Skala 1: Fig. 39. Den äldsta kartan över Torpet är den geometriska jordebokskartan från Området längst i norr berörs av vägbygget. Här ligger ett särhägnat åkergärde, i vilket både Torpet och grannfastigheten Tranegärde har del Fig. 40. Sökschaktens placering inom objekt 13 samt den fossila åkermarkens utbredning. Skala 1: Fig. 41. Flygfoto över objekt 13 vid Torpet. I skogskanten som gränsar till den öppna åkern skall det ha funnits en hällkista. Idag finns inga spår kvar efter denna. Foto: Pär Connelid Fig. 42. Karta över Gäla från år 1704, gjord av den framstående lantmätaren Wilhelm Kruse Fig. 43. Gropavallen vid Gäla. Foto: Pär Connelid Fig. 44. Sökschaktens placering inom objekt 14, den fossila åkermarkens utbredning samt gropavallens sträckning. Skala 1: Fig. 45. Sökschaktens placering inom objekt 15. Skala 1: Fig. 46. Sökschaktens placering inom Ätradalen, objekt 16. Skala 1: Fig. 47. Sökschaktens placering inom objekt Fig. 48. Utsnitt ur 1705 års karta Fig. 49. Igenväxande betesmark söder om Övragärde. På höjdpartiet i bakgrunden påträffades vid utredningen fossil åkermark samt en husgrundsliknande lämning. Foto: Pär Connelid. Mot SSO Fig. 50. Välbevarat femstenarör i östra delen av Övragärde. Foto: Pär Connelid Fig. 51. Objekt 18 med den fossila åkermarkens utbredning, läge för husgrundsliknande lämning samt hålväg. Skala 1: Fig. 52. RAÄ 75 sommartid. Foto: Gisela Ängeby Fig. 53. Objekt 19 vid ny väg 1721 mot Hössna. Skala 1: UV Väst Rapport 2006:1. Arkeologisk utredning

95

96 Vägverket Region Väst planlägger för en ombyggnad av riksväg 40 till motorväg utmed en 18 km lång delsträcka mellan Dållebo och Hester i Ulricehamns kommun. Riksantikvarieämbetet UV Väst i Mölndal och Kula HB har för detta utfört en arkeologisk utredning, fas 2. Syftet var att klargöra om tidigare okända fornlämningar berörs av vägbygget, och att värdera och beskriva kulturmiljöer och odlingslandskap som underlag i en kompletterande miljökonsekvensbeskrivning. Utredningen har resulterat i 14 nyupptäckta platser med lämningar som kan klassificeras som fornlämning. Fossil åkermark utgör den i särklass största kategorin av nyupptäckta fornlämningar. Förhistoriska boplatsindikationer, ett stensättningsgravfält, hålvägar och ödegårdar med ett sannolikt medeltida ursprung, samt historisk torpbebyggelse utgör andra typer av fornlämningar. Fyra 14 C-dateringar har givit dateringar mellan 3900 BC och 570 AD. Två av dem ligger i förromersk järnålder, 400 BC år 0. Kulturlämningar utgörs av bl.a. femstenarör och källargrunder samt kvarnlämningar utmed Viskan, och bör i någon form dokumenteras närmare. De nyupptäckta fornlämningarna bör inför den fortsatta vägplaneringen omfattas av arkeologiska och agrarhistoriska förundersökningar. ISSN