Forskningsagenda för det nationella forskningsprogrammet inom migration och integration. Att stärka forskningen för att möta samhällsutmaningar

Transkript

1 Forskningsagenda för det nationella forskningsprogrammet inom migration och integration Att stärka forskningen för att möta samhällsutmaningar 2018

2 Forskningsagenda för det nationella forskningsprogrammet inom migration och integration Att stärka forskningen för att möta samhällsutmaningar VR1814 Dnr ISBN Swedish Research Council Vetenskapsrådet Box 1035 SE Stockholm, Sweden

3 Innehållsförteckning Förord... 4 Sammanfattning... 5 Summary Introduktion Bakgrund Vetenskapsrådets uppdrag Bakgrund till uppdraget Definitioner av centrala termer Forskningens roll och betydelse Mål med det nationella programmet Det nationella programmets väg till måluppfyllelse Exempel på bidragsformer och aktiviteter Utmaningar och kunskapsbehov som rör Den aktuella situationen rörande i Sverige och internationellt Uttryckta nationella och internationella forskningsbehov Framförda forskningsbehov rörande globala frågor Framförda forskningsbehov rörande europeiska frågor Framförda forskningsbehov rörande nordiska frågor Framförda forskningsbehov rörande svenska frågor Inspel från forskningsprogrammets dialogmöte Vilka är de viktigaste utmaningarna inom, idag och i framtiden, och inom vilka områden bör forskning bedrivas? Hur kan forskning förmedlas till praktiker och hur kan forskare bättre ta tillvara kunskap från praktiker? Dagens Sverigebaserade forskning inom Angreppssätt Kännetecken för dagens Sverigebaserade forskning Inspel från ämnesråd och kommitté Slutsatser Befintliga satsningar och aktörer Forskningsfinansiering Forskningsfinansiering i Sverige Forskningsfinansiering i Europa Att tillgängliggöra och sprida forskningsresultat Insatser för att främja tillgänggörande och spridning av forskningsresultat Aktörer som arbetar med att tillgängliggöra och sprida forskning om Slutsatser Slutsatser och utformning av forskningsprogrammet... 48

4 3 5.1 Sammanfattande slutsatser Utmaningar och kunskapsbehov Andra satsningar på området Forskningsprogrammets utformning och inriktning Uppföljning och utvärdering Inledning Inriktning och angreppssätt för uppföljning Inriktning och angreppssätt för utvärdering Referenser Bilaga 1: Beaktande av remissvar Process för remissförfarande Inkomna remissvar Bilaga 2: Vetenskapsrådets bidragsformer Bilaga 3: Migration och integration en forskningsöversikt Inledning Pragmatiskt vägval Tillvägagångssätt Forskningsfältet IMER Forskningsmiljöer i Sverige Centrumbildningar Forskargrupper Forskningsteman och kunskapsproduktion inom dessa Forskning om internationell migration Forskning om politik och reglering Forskning om arbets- och bostadsmarknad Forskning om offentliga institutioner och demokratisk delaktighet Forskning om media, kultur och identitet En internationell vetenskaplig tidskrift som referenspunkt Slutsatser och diskussion Referenser... 93

5 4 Förord Vetenskapsrådet har fått regeringens uppdrag att inrätta ett tioårigt nationellt forskningsprogram inom. Det nationella forskningsprogrammet syftar till att skapa goda förutsättningar för forskningens medverkan till att möta samhällsutmaningar inom migrations- och integrationsområdet. (För mer information om forskningsprogrammet se Det nationella forskningsprogrammet ska drivas utifrån en koordinerande och strategisk forskningsagenda. Syftet med den strategiska forskningsagendan är att utreda och analysera hur det nationella forskningsprogrammet inom migration och integration bör utformas. Den strategiska forskningsagendan ska regelbundet uppdateras. Det här dokumentet utgör den första forskningsagendan och Vetenskapsrådet avser att återkomma med mer information om hur forskningsagendan kommer att uppdateras. Den strategiska forskningsagendan har författats av fil.dr Gustav Hansson och fil.dr Monica Svantesson. Fil.dr Gustav Peterson och Caroline Olsson har bistått i framställningen. (Samtliga är verksamma vid Vetenskapsrådet). Som underlag till Forskningsagendan finns även en forskningsöversikt författad av docent Per Strömblad och fil.dr Amanda Nielsen vid Linnéuniversitetet. Forskningsöversikten återfinns som en bilaga. Synpunkter på den strategiska forskningsagendan har inhämtats från forskare samt praktiker och beslutsfattare inom t.ex. statlig förvaltning och det civila samhället, som arbetar med frågor om migration och integration. Inspel till forskningsagendans utformning och innehåll har också erhållits vid ett dialogmöte den 23 november 2017 och via ett remissförfarande månadsskiftet maj juni Forskningsagendans utformning och innehåll har även löpande diskuterats med det nationella programmets programkommitté och referensgrupp. Ämnesrådet för Humaniora och Samhällsvetenskap har ställt sig bakom forskningsagendan och Vetenskapsrådets generaldirektör har beslutat och godkänt den. Forskningsagendan ger underlag för hur forskningsprogrammet inom migration och integration ska utformas. Med utgångspunkt i denna forskningsagenda kommer ett implementeringsdokument att tas fram som fastställer vad som ska göras inom ramen för forskningsprogrammet och vid vilka tidpunkter. Forskningsagendan avses även att kunna användas som ett underlag för mer generella diskussioner och initiativ kopplade till forskning och spridning av forskning rörande migration och integration nationellt och internationellt. Vetenskapsrådet riktar ett stort tack till alla som har bidragit till forskningsagendans framställning. Stockholm, 31 oktober 2018 Kerstin Sahlin Huvudsekreterare för Humaniora och Samhällsvetenskap, Vetenskapsrådet

6 5 Sammanfattning Vetenskapsrådet har fått regeringens uppdrag att inrätta ett tioårigt nationellt forskningsprogram inom. Syftet med forskningsprogrammet är att stärka forskningen inom området och främja tillgängliggörande och spridning av forskning, för att därmed skapa goda förutsättningar för forskningens medverkan till att möta samhällsutmaningar avseende migration och integration. Forskningsprogrammets inriktning ska baseras på en koordinerande och strategisk forskningsagenda. Syftet med forskningsagendan är att utreda och analysera hur det nationella forskningsprogrammet inom bör utformas. Det här dokumentet utgör den första forskningsagendan och forskningsagendan kommer att uppdateras löpande. De frågeställningar som forskningsagendan besvarar är: Vilka samhällsutmaningar och kunskapsbehov inom finns idag och i framtiden? Vilka andra satsningar och aktörer på området finns? Hur bör stöd och aktiviteter utformas för att bäst uppfylla programmets syfte? Forskningsagendan innefattar en orientering av nuvarande och framtida samhällsutmaningar och kunskapsbehov inom området. Beskrivningen tar sin utgångspunkt i befolkningsprognoser och statistik, för att därefter återge utmaningar och möjligheter som har framförts av forskare och praktiker inom området. Rapporten beskriver även vad som kännetecknar den Sverigebaserade forskningen om. Beskrivningen baseras bl.a. på en forskningsöversikt, vilken återfinns i en bilaga. Utifrån de olika underlag som redovisas i agendan framkommer att det finns ett behov av kunskap och forskning inom en mängd olika områden och vetenskapliga discipliner. Flera forskningsområden är återkommande, bl.a. behov av forskning om orsaker till migration, migration till följd av klimatförändringarar och miljöpåverkan, migranters etablering på arbetsmarknaden, migranters hälsa, orsaker till främlingsfientlighet, samt effekter av policy och regelverk. Flera aktörer har också uttryckt ett behov av fler jämförande studier (t.ex. länderjämförelser), behov av att kombinera kvantitativa och kvalitativa metoder, behov av att utveckla data för bl.a. longitudinella studier, samt ett behov av att i ökad utsträckning studera migranternas perspektiv. Den Sverigebaserade forskningen om kännetecknas av en stor mångfald och variation. Denna mångfald tar sig uttryck som: (i) en mångfald av frågor som studeras, (ii) en mångfald av olika vetenskapliga discipliner, (iii) att i hög utsträckning vara tvärvetenskaplig, (iv) en mångfald av olika vetenskapliga metoder, samt (v) att det är en mångfald av olika länder som studeras. Forskningen ter sig även vara samhällsrelevant i bred bemärkelse. Detta indikerar att den Sverigebaserade forskningen har goda förutsättningar att möta de behov av forskning som finns. Givet att forskningsbehoven är många är det svårt att peka ut vilka områden som det är särskilt angeläget att forska inom. Det finns också en risk med en alltför

7 6 detaljerad top-down styrning av forskningens inriktning, då en sådan styrning kan bli missriktad och stänga dörren för viktiga upptäckter. Detta innebär att det i dagsläget finns stöd för att, åtminstone i programmets inledande skede, stärka förutsättningarna för forskningsfältet och använda sig av en bottom-up strategi där forskarna är vägledande i att peka på vilka frågeställningar som behöver studeras. Det är samtidigt viktigt att dialogen stärks mellan forskning och praktik, där personer från olika delar av det breda fält av organisationer som verkar inom området pekar ut vilka utmaningar och möjligheter som de ser. Forskare och praktiker behöver därmed föra en dialog med varandra och utbyta kunskaper och erfarenheter, inte minst mot bakgrund av den kunskap och forskning som redan existerar. Forskning om finansieras av forskningsfinansiärer i både Sverige och övriga Europa. Det finns även ett stort antal nationella och internationella aktörer som på ett eller annat sätt arbetar med att tillgängliggöra och sprida forskningsresultat om. Det är viktigt att undvika oönskade överlappningar. En central uppgift för forskningsprogrammet är därför att komplettera andra aktörers satsningar och initiativ, samt att undersöka möjligheter till samverkan. Det nationella forskningsprogrammet avser forskning inom alla vetenskapliga discipliner och avseende alla aspekter av migration, migranter och integration. Forskningsprogrammet består av två huvudsakliga insatser: (i) Att stärka forskningen inom området och (ii) att främja tillgängliggörande och spridning av forskningsresultat. Det nationella programmet bör därför ha följande inriktningar: Att stärka forskningsfältet i bred bemärkelse (t.ex. genom att stödja forskningsprojekt, miljöer och forskningsinfrastruktur), Att främja internationell samverkan och att synliggöra svensk forskning (t.ex. genom bidrag till internationell postdok, internationella forskningsprojekt och gästforskare), samt Att stödja samordning, spridning och tillgängliggörande av forskning (t.ex. genom konferens- och seminarieverksamhet som riktas till både forskare och praktiker). Dessa tre inriktningar bör utgöra forskningsprogrammets inriktning för åtminstone det inledande skedet av programmet. Det är dock inte omöjligt att programmet framöver kommer att inriktas på mer preciserade och avgränsade teman eller aktiviteter, för att t.ex. möta specifika samhällsutmaningar. Genom en löpande uppdatering av forskningsagendan, en löpande uppföljning och utvärdering, samt en kontinuerlig diskussion inom de kommittéer och grupper som organiserats i och kring programmet, kommer det nationella forskningsprogrammets insatser att löpande uppdateras och utvecklas. Forskningsagendan ger underlag för hur forskningsprogrammet inom migration och integration ska utformas. Med utgångspunkt i denna forskningsagenda kommer ett implementeringsdokument att tas fram som fastställer vad som ska göras inom ramen för forskningsprogrammet och vid vilka tidpunkter. Forskningsagendan avses även att kunna användas som underlag för mer generella diskussioner och initiativ kopplade till forskning och spridning av forskning rörande nationellt och internationellt.

8 7 Summary The Swedish Research Council has been tasked by the Government to establish a ten-year national research programme within migration and integration. The purpose of the research programme is to strengthen research within the field and to support coordination, dissemination and accessibility of research thereby creating good prerequisites for research to contribute to meeting societal challenges related to migration and integration. The research programme shall be conducted based on a coordinating and strategic research agenda. The purpose of the research agenda is to analyse how the research programme should be designed and what tasks it should focus on. This report is the programme s first research agenda, and will be updated regularly. The research agenda asks the following questions: What are the current and future societal challenges as well as research needs, within the field migration and integration? What other initiatives and actors are active within the area? How should research grants and other initiatives within the research programme be designed, in order to meet the programme goals? In order to give an orientation of both current and future societal challenges, the research agenda presents statistics as well as a collection of research needs expressed by researchers and practitioners within the field of migration and integration. The report presents e.g. a summary of research needs from a Global, a European, a Nordic, as well as a Swedish perspective. The research agenda also contains an overview of Sweden based research on migration and integration, which is presented in an appendix. Based on the research needs expressed by various national and international organisations, and by the participants at the research programme s dialogue meeting, it is clear that there is a great need for knowledge and research within several different areas and scientific disciplines. Several subject areas are recurrent, such as the needs for research into the causes of migration, migration caused by climat change, migrants in the labour market, the health of migrants, causes of xenophobia, as well as the effects of policies and regulations. Several actors have also expressed a need for more comparative studies (such as between countries), for combining quantitative and qualitative methods, for developing data for e.g. longitudinal studies and for research from the perspective of migrants. The Sweden based research on migration and integration is characterized by its great diversity. This diversity is expressed as (i) a multitude of issues studied, (ii) a multitude of scientific disciplines used, (iii) often being very cross-disciplinary, (iv) a multitude of methods applied, as well as (v) a multitude of countries being studied. The Sweden based research also seems to be relevant to societal challenges in a broad sense. This indicates that the Sweden based research seems to be adequately equipped to meet the research needs in the field.

9 8 Given that the research needs are manifold, it is difficult to pinpoint what research areas that are particularly urgent. There is also a risk associated with a too detailed top-down approach where the areas of research are decided beforehand without the presence of researchers or without a dialogue between research and practice, as such an approach may prevent important scientific findings. This means that there is currently support, at least at the initial stage of the programme, for strengthening the research field in a broad sense, i.e. to strengthen the conditions for research and to use a bottom-up approach, where researchers play a key role in pointing out what questions that need to be studied. At the same time, it is important that practitioners take part and point out the challenges and opportunities they see. Therefore, there needs to be a dialogue between researchers and practitioners about the research needs, not least against the background of the research that already exists. Research into migration and integration is financed by research funding bodies in both Sweden and the rest of Europe. There is also a great number of national and international actors, who, in one way or another, work to make research findings accessible to people outside of the research community. An important task for the research programme is therefore to complement other actors initiatives, and to investigate opportunities for collaboration. The national research programme is directed towards research within all scientific disciplines and all aspects of migration, migrants and integration. The research programme focuses on two main measures: (i) to reinforce research within the field, and (ii) to promote the accessibility and dissemination of research results. The national programme will therefore concentrate on the following: To reinforce the research field in a broad sense (such as by supporting research projects, research environments and research infrastructure); To promote international collaboration and make Swedish research visible (such as through grants to international postdocs, international research projects and guest researchers); and To support coordination, dissemination and accessibility of research (such as through conference and seminar activities aimed at both researchers and practitioners). These three bullet points should constitute the direction of the research programme for at least the initial stage of the programme. However, the focus of the research programme may change in the future, e.g. in order to meet a specific societal challenge within the area of migration and integration. The direction of the research programme will be further developed continuously, through updates of the research agenda, by monitoring and evaluation, and through a continuous dialogue with the committees and people organised within and in conjunction with the programme. The research agenda provides the basis for how the research programme will be designed. Based on the research agenda an implementation document, which determines the programme activities as well as its timing will be developed.

10 9 1. Introduktion Vetenskapsrådet har fått regeringens uppdrag att inrätta ett tioårigt nationellt forskningsprogram inom. Forskningsprogrammet är ett av sju nationella forskningsprogram som initierats av regeringen (Utbildningsdepartementet 2017a, 2017b, prop. 2016/17:50, bet. 2016/17:UbU12, rskr. 2016/17:208). Syftet med forskningsprogrammet är att stärka forskningen inom området och främja tillgängliggörande och spridning av forskning, för att därmed skapa goda förutsättningar för forskningens medverkan till att möta samhällsutmaningar avseende. Forskningsprogrammet ska belysa alla aspekter av migration, migranter och integration och ska bidra till högkvalitativ forskning och kunskapsuppbyggnad, evidensbaserad politik och förvaltning, och en stark anknytning mellan forskning och den högre utbildningen. Forskningsprogrammet ska utformas på så sätt att det är välkoordinerat och skapar synergier med andra nationella och internationella initiativ, att det skapas förutsättningar för tvärvetenskaplig och tvärsektoriell samverkan, att det bidrar till jämställdhet, samt att programmet bedrivs i flexibla former och anpassas till forskningens förutsättningar. Med migration avses såväl frivillig som påtvingad migration. Det kan inkludera t.ex. migration av arbetskraft, anhöriga och flyktingar. Med integration avses migranters olika former av etablering i samhället, och även frågor om t.ex. social sammanhållning och främlingsfientlighet. Forskningsprogrammet avser studier av migration, migranter och integration inom samtliga vetenskapliga discipliner. (För en mer detaljerad beskrivning, se avsnitt 2.3.) Forskningsprogrammet ska drivas utifrån en koordinerande och strategisk forskningsagenda som regelbundet uppdateras (Utbildningsdepartementet 2017a). Syftet med den strategiska forskningsagendan är att utreda och analysera hur det nationella forskningsprogrammet inom bör utformas. Forskningsagendan besvarar därför följande frågeställningar: Vilka samhällsutmaningar och kunskapsbehov inom finns idag och i framtiden? Vilka andra satsningar och aktörer på området finns? Hur bör stöd och aktiviteter utformas för att bäst uppfylla programmets syfte? Dessa frågeställningar återspeglas i hur rapporten är disponerad. I kapitel 2 beskrivs uppdragets innehåll samt riksdagens och regeringens mål med programmet. Kapitel 3 innefattar en orientering av nuvarande och framtida samhällsutmaningar och kunskapsbehov inom området. Beskrivningen tar sin utgångspunkt i befolkningsprognoser och statistik, för att därefter återge utmaningar och möjligheter som har framförts av forskare och praktiker inom området. Kapitlet avslutas med en övergripande beskrivning av vad som kännetecknar den Sverigebaserade forskningen inom. Kapitel 4 innefattar en kartläggning av aktörer inom området som arbetar med antingen forskningsfinansiering och/eller att tillgängliggöra och sprida forskningsresultat. Kapitlet syftar till att söka svar på frågan hur

11 10 forskningsprogrammet kan koordineras med andra initiativ och aktörer inom området. Kapitel 5 presenterar sammanfattande slutsatser samt en beskrivning av hur forskningsprogrammet är planerat att utformas de kommande åren. Det sjätte och sista kapitlet beskriver hur forskningsprogrammet är planerat att regelbundet följas upp och utvärderas. Forskningsagendan är framtagen av Vetenskapsrådet och det är Vetenskapsrådet som ansvarar och står bakom forskningsagendans innehåll och slutsatser. I bilaga 3 återfinns en forskningsöversikt över den Sverigebaserade forskningen om migration och integration, vilken har utgjort ett underlag till forskningsagendan. Forskningsöversikten har författats av docent Per Strömblad och fil.dr Amanda Nielsen vid Linnéuniversitetet. Den strategiska forskningsagendan har kvalitetssäkrats genom att inhämta synpunkter från det nationella programmets programkommitté och referensgrupp, Vetenskapsrådets ämnesråd för Humaniora och Samhällsvetenskap, samt forskare och praktiker inom området. Forskningsprogrammets programkommitté består av representanter från Forte, Formas, Sida, Migrationsverket och Delegationen för migrationsstudier (Delmi). I referensgruppen ingår forskare inom migration och integration tillhörande olika vetenskapliga discipliner. 1 Forskare och praktiker har haft möjlighet att ge inspel till forskningsagendan genom ett dialogmöte som hölls den 23 november På dialogmötet deltog representanter från bl.a. Regeringskansliet, myndigheter, det civila samhället och forskarsamhället. Dialogmötet syftade till att föra samman forskare och personer som arbetar praktiskt med, för att diskutera samhällsutmaningar och forskningsbehov. En sammanfattande beskrivning av diskussionen vid dialogmötet redovisas i avsnitt 3.3. Forskare och praktiker har även givits möjlighet att genom ett remissförfarande ge synpunkter på ett utkast på forskningsagendan. En sammanfattande beskrivning av remissförfarandet återges i bilaga 1. De huvudsakliga målgrupperna för forskningsagendan är programkommittén för det nationella forskningsprogrammet inom (vilka bidrar vid framtagandet av forskningsagendan) samt Vetenskapsrådets ämnesråd för Humaniora och Samhällsvetenskap (som av Vetenskapsrådets styrelse har delegerats ansvaret för forskningsprogrammets budget). Dessa båda målgrupper har ett nyckelansvar för programmets utformning och implementering. Andra viktiga målgrupper för forskningsagendan utgörs av Regeringskansliet, myndigheter, samt forskare och praktiker inom området som är berörda av forskningsprogrammets utformning. 1 De forskare som har ingått i referensgruppen är: Andrea Spehar (docent, Statsvetenskap), Lisa Åkesson (docent, Socialantropologi), Dan-Olof Rooth (professor, Nationalekonomi), Rebecca Thorburn Stern (docent, Internationell rätt), Stein Tønnesson (professor, Freds- och konfliktforskning), Benny Carlsson (professor, ekonomisk historia), Solvig Ekblad (professor, Multikulturell hälso- och sjukvårdsforskning), Eva Vingård (professor emerita, Arbets- och miljömedicin), Nihad Bunar (professor, Barn- och ungdomsvetenskap) och Stefan Jonsson (professor, Etnicitet och litteraturvetenskap).

12 11 2. Bakgrund Detta kapitel ger en bakgrund till den strategiska forskningsagendan och innefattar en beskrivning av regeringens uppdrag att inrätta ett tioårigt nationellt forskningsprogram, uppdragets bakgrund, dess olika mål, samt forskningsprogrammets väg till måluppfyllelse. 2.1 Vetenskapsrådets uppdrag Vetenskapsrådet har av regeringen fått i uppdrag att inrätta ett tioårigt nationellt forskningsprogram inom (Utbildningsdepartementet, 2017a, 2017b, prop. 2016/17:50, bet. 2016/17:UbU12, rskr. 2016/17:208). Enligt uppdragsbeskrivningen ska forskningsprogrammet om : belysa alla aspekter av, öka kunskapen om förutsättningar för att skapa inkluderande samhällen och omfatta forskning om både kortsiktiga och långsiktiga orsaker till och konsekvenser av migration, t.ex. ekonomiska, demografiska och sociala aspekter. (Utbildningsdepartementet 2017b, sid 1) Enligt forsknings- och innovationspropositionen (prop. 2016/17:50) ska forskningsprogrammet utformas och bedrivas på så sätt: att det skapas starka forskningsmiljöer att forskningsresultatens genomslag i samhället ökar att långsiktiga planeringsförutsättningar skapas att programmet bedrivs i flexibla former och anpassas till forskningsområdenas förutsättningar att det skapas kraftfulla synergier med andra aktörer och att programmet präglas av en aktiv och strategisk övergripande koordinering av forskningsfinansiering och andra aktiveter att forskningens anknytning till den högre utbildningen stärks, samt att forskningsprogrammet bidrar till jämställdhet. Forskningsprogrammet ska drivas utifrån en koordinerande och strategisk forskningsagenda. Forskningsagendan ska bl.a. redovisa befintliga satsningar för att på så sätt underlätta en bedömning av synergier och övergripande koordinering. Forskningsagendan ska tas fram av Vetenskapsrådet i samråd med de andra berörda finansiärerna Forte och Formas. Den strategiska forskningsagendan ska regelbundet uppdateras (prop. 2016/17:50, Utbildningsdepartementet 2017a). Vetenskapsrådets forskningsanslag för forskningsprogrammet inom migration och integration är 10 miljoner kronor år 2017, 20 miljoner kronor år 2018 och 30 miljoner kronor per år för åren Det sammanlagda anslaget för forskningsprogrammet är 270 miljoner kronor (prop. 2016/17:50, bet.

13 /17:UbU12, rskr. 2016/17:208). Vetenskapsrådets styrelse har delegerat ansvaret för forskningsprogrammets medel till Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap. 2.2 Bakgrund till uppdraget Det nationella forskningsprogrammet om är ett av sju tioåriga nationella forskningsprogram. Vetenskapsrådet ansvarar för forskningsprogrammen om Migration och integration och om Antibiotikaresistens. Forte ansvarar för forskningsprogrammen om Tillämpad välfärdsforskning och om Arbetslivsforskning, medan Formas ansvarar för forskningsprogrammen om Klimat, Hållbart samhällsbyggande och Livsmedel (Utbildningsdepartementet 2017b, Formas 2017 och Forte 2017a). De nationella forskningsprogrammen har inrättats för att bygga upp breda, långsiktiga och hållbara forskningsprogram, med syftet att skapa goda förutsättningar för forskningens medverkan till att möta samhällsutmaningar. Att göra strategiska prioriteringar av olika forskningsområden i syfte att möta samhällsutmaningar förekommer bl.a. i Frankrike och Nederländerna, och inte minst i EU:s ramprogram för forskning och innovation (Horisont 2020), där program för att möta specifika samhällsutmaningar utgör en av tre pelare (prop. 2016/17:50). Att forskning anses central för att möta samhällsutmaningar framgår även tydligt från regeringens mål med forskningspolitiken, som lyder: Regeringens nya mål är att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och välfärd, näringslivets konkurrenskraft och svarar mot de samhällsutmaningar vi står inför, både i Sverige och globalt. (prop. 2016/17:50, sid 20) Bakgrunden till skapandet av det nationella forskningsprogrammet om migration och integration är bl.a. den flyktingsituation som har uppstått på senare år. I forsknings- och innovationspropositionen går att läsa: Just nu pågår den svåraste flyktingsituationen i modern tid. Fler människor än någonsin tidigare har sökt asyl i Sverige, med påföljande frågor om nyanländas etablering och integration. Det innebär stora utmaningar för vårt samhälle och behov av ökade kunskaper, dels för att möta utmaningarna, dels för att bidra till att främja migrationens potential för utveckling, både i ursprungs- och destinationsländer. Det understryker även behovet av forskning om migrationens och integrationens alla aspekter samt behovet av ökad kunskap om förutsättningarna för att skapa inkluderande och demokratiska samhällen. (prop. 2016/17:50, sid 89) Det nationella forskningsprogrammet om motiverades således av den stora flyktinginvandring som inträffade år 2015, men regeringen hade även innan dess uppmärksammat behovet av kunskapsuppbyggnad inom migration och integration, t.ex. genom inrättandet av Delegationen för migrationsstudier (Dir. 2013:102). Också mot bakgrund av ett ökat internationellt fokus på frågor om migration inte minst inom FN har det ansetts angeläget att öka kunskapen om frågan från ett flertal olika perspektiv (FN 2018b).

14 13 Att inrätta nationella forskningsprogram har även föreslagits av de statliga forskningsfinansiärerna i deras gemensamma inspel till den forskningspolitiska propositionen (Energimyndigheten m.fl. 2015). Forskningsfinansiärernas inspel betonar bl.a. att forskningsprogrammen bör utnyttja möjligheter till synergier i finansiering nationellt och internationellt, att programmen bör komplettera andra forskningssatsningar, samt att tvärvetenskaplig och tvärsektoriell samverkan såväl som samverkan mellan forskning och utbildning bör inkluderas. Forskningsfinansiärerna betonar i detta avseende vikten av samverkan sinsemellan. En annan viktig aspekt som lyfts är att forskningsprogrammen bör bidra till att synliggöra svensk forskning internationellt och att på så sätt öka möjligheterna till samordning med europeiska och internationella programsatsningar, t.ex. genom att fungera som plattformar för internationellt samarbete. 2.3 Definitioner av centrala termer Forskningsprogrammet avser forskning av alla aspekter av migration, migranter och integration. Det finns egentligen inte någon allmänt vedertagen internationell definition av vem som utgör en migrant. En någorlunda vedertagen definition, som används av bl.a. FN, är dock att en migrant är en person som byter land för sitt mer eller mindre varaktiga boende (eng. country of residence). Migration är således personers förflyttning till ett annat land. Vanligen görs en skillnad mellan temporär migration t.ex. för säsongsarbete då landbytet varar mellan 3 till 12 månader, och varaktig migration då landbytet varar minst ett år (FN 2018a, Koser 2007 sid 16). Termen migration täcker både emigration (utvandring) och immigration (invandring). Den inkluderar dessutom frivillig såväl som påtvingad migration, exempelvis migration av arbetskraft, anhöriga, asylsökande, ensamkommande barn, flyktingar, kvotflyktingar, papperslösa och traffickingoffer (observera att vissa av dessa grupper kan överlappa). Eftersom definitionen stipulerar ett landbyte för att flytten ska klassas som migration, inkluderar den enkom internationell migration. Flera forskare och andra framhåller dock att intern migration inte sällan har ett samband med internationell migration (se t.ex. Koser, 2007 sid 112), exempelvis då båda kan vara del av samma flyktingströmmar (inte minst gäller detta internflyktingar) eller då nyanlända personer flyttar vidare inom mottagarlandet. Det nationella forskningsprogrammet inom inkluderar därför både internationell migration och intern migration i de fall då intern migration resulterar i eller föregås av internationell migration. I forskningsagendan används främst termen migrant och migranter. I de fall andra termer och begrepp används, är det för att direkt återspegla de termer och begrepp som används i de rapporter som åsyftas och beskrivs. För termen integration finns inte heller någon allmänt vedertagen definition, men generellt handlar det om vad som händer när migranterna anlänt till mottagarlandet, och mer specifikt om hur migranter och mottagarlandet anpassar sig till varandra (IOM 2011, sid 51). Det kan exempelvis handla om vilka rättigheter och skyldigheter migranter och mottagarland har mot varandra, om migranters olika former av etablering i samhället, men också om olika aspekter av social sammanhållning, effekter för nyföretagande, kulturella uttryck, utvecklandet av internationella kontakter osv. I forskningsagendan används främst termen integration eftersom det är det begrepp som använts i regeringens uppdragsbeskrivning. Termen ska ses som bred och utesluter inte att olika forskare använder den på olika sätt och utifrån olika perspektiv. 2.4 Forskningens roll och betydelse Forskning och utveckling (FoU) definieras enligt Frascati-manualen som ett kreativt och systematiskt arbete för att öka mängden vetande inklusive kunskap

15 14 om mänskligheten, kulturen och samhället och att utveckla nya tillämpningar av den tillgängliga kunskapen (OECD 2015a, sid 44). Gemensamt för all forskning är att den ska vara värdeskapande på något sätt. Forskare drivs för det mesta av en vilja att lösa viktiga problem och definierar ofta betydelsen av sin forskning utifrån dess potentiella nytta och en förväntning på att problemet kan lösas. Forskning bidrar därmed till att öka den allmänna kunskapsnivån, den ger en bakgrund och en historik, samt perspektiv och referenspunkter. Forskning ger en gedigen kunskapsbas för utvecklingen av ett starkt samhälle. Ibland särskiljs grundforskning och tillämpad forskning. Grundforskning innefattar då empiriskt eller teoretiskt arbete för att erhålla ny kunskap om de underliggande förklaringarna till fenomen och observerade fakta, men inte nödvändigtvis med någon särskild tillämpning eller användning i sikte. Tillämpad forskning innebär också att erhålla ny kunskap, forskningen är vanligtvis inriktad mot att möta ett specifikt mål (OECD 2015a). Både grundforskning och tillämpad forskning behövs, men det är svårt att uttala sig om vilken den optimala balansen dem emellan i praktiken är. Det påpekas också att grundforskning och tillämpad forskning ofta går in i varandra, då tillämpningar kan leda till ny grundläggande kunskap och grundläggande forskning kan leda till nya tillämpningar. I forskningsprogrammet behövs såväl grundforskning som tillämpad forskning, och någon strikt åtskillnad dem emellan bör inte göras. En annan aspekt att ta hänsyn till är i vilken grad forskningens inriktning bör styras. Kungliga vetenskapsakademin (2012) påpekar att den mer nyfikenhetsbaserade grundforskningen kan leda till banbrytande nytta, men att denna nytta ofta är oförutsebar och därmed inte kan fångas i strategiska planer. En alltför detaljerad styrning av forskningen kan därmed stänga dörren för oväntade upptäckter. UNESCO (2015) lyfter problematiken med att det finns en tendens att i och med ett ökat fokus på att lösa samhällsutmaningar, har det skett ett ökat fokus på tillämpad forskning på bekostnad av grundforskning. UNESCO menar dock att grundforskning är en förutsättning för alla vetenskapliga framsteg och att grundforskning och tillämpad forskning kompletterar varandra. 2.5 Mål med det nationella programmet Baserat på uppdragets utformning och bakgrund, samt regeringens övergripande mål med forskningspolitiken, har Vetenskapsrådet formulerat följande övergripande mål för det tioåriga nationella programmet om : Syftet med forskningsprogrammet är att stärka forskningen inom området och främja tillgängliggörande och spridning av forskning, för att därmed skapa goda förutsättningar för forskningens medverkan till att möta samhällsutmaningar avseende. En beskrivning av samhällsutmaningar i breda drag presenteras i kapitel 3. Att tydligt definiera samhällsutmaningar bör dock göras med försiktighet, eftersom utmaningarna hela tiden utvecklas och förändras. Forskarna och det omgivande samhället, samt interaktion mellan dessa två grupper, kommer således att spela en viktig roll i att löpande identifiera och förutspå de viktigaste samhällsutmaningarna på området. Baserat på uppdragets utformning (Utbildningsdepartementet 2017a, prop. 2016/17:50, sid 86) har Vetenskapsrådet identifierat följande programspecifika mål med det nationella programmet (utan inbördes rangordning): 1) att bidra till högkvalitativ forskning och kunskapsuppbyggnad 2) att bidra till evidensbaserad politik och förvaltning 3) att bidra till en stark anknytning mellan forskning och den högre utbildningen 4) att bidra till en utvecklad dialog mellan forskare, praktiker och beslutsfattare 5) att bidra till jämställdhet

16 15 6) att forskningsprogrammet är väl koordinerat med andra satsningar nationellt och internationellt, och att det skapas synergier 7) att forskningsprogrammet anpassas och utformas till de olika forskningsområdenas förutsättningar och bedrivs i flexibla former 8) att forskningsprogrammet skapar förutsättningar för tvärvetenskaplig och tvärsektoriell samverkan. Det nationella programmets samtliga mål kommer att följas upp löpande och utvärderas efter att programmet har avslutats. Utvärderingen har till uppgift att utreda och värdera programmets grad av måluppfyllelse (se kapitel 6). 2.6 Det nationella programmets väg till måluppfyllelse Det övergripande målet med det nationella forskningsprogrammet är att forskning medverkar till att möta samhällsutmaningar avseende. Forskningsprogrammet har även åtta programspecifika mål, vilka har listats i avsnittet ovan. Det nationella programmets väg till att uppfylla dess olika mål kan beskrivas med hjälp av en s.k. programteori. Programteori är en beskrivning av hur programmet är tänkt att fungera för att nå sina mål. Programteori är därmed ett hjälpmedel både i utformandet av programmet, och i utformandet av hur det följs upp och utvärderas (se t.ex. Vetenskapsrådet 2012, Sandberg och Faugert 2012, Sandahl och Petersson 2016, eller ESV 2016). Det finns ett antal vedertagna synonymer till programteori, såsom verksamhetslogik och förändringsteori. Programteorin för det nationella programmet inom illustreras i Figur 1 och består av två huvudsakliga insatser: att initiera och stödja framtagandet av ny forskning, samt att tillgängliggöra, sprida och främja användandet av ny och befintlig forskning. Detta arbete ska ske koordinerat och samordnat med andra aktiviteter och insatser i Sverige och internationellt, och bygga på en pågående dialog mellan forskare, forskningsfinansiärer, praktiker och beslutsfattare. (Med praktiker avses personer och organisationer, andra än forskare, som arbetar mer praktiskt med frågor som rör. Trots att deras verksamhet är mer praktiskt orienterad har dessa aktörer i varierande utsträckning behov av forskning och kunskap om.) De orsakssamband som forskningsprogrammet avser att påverka tar sin början i forskningens användning och behovet av kunskap och forskning. Användningen kan stimuleras inte minst genom en dialog mellan forskare och praktiker. En sådan dialog kan också ge upphov till ny forskning, vilket utgör ett bidrag till den befintliga forskningen. För att forskningen (både ny och befintlig) ska komma till användning måste forskningsresultaten tillgängliggöras och spridas. Det är här viktigt att göra en åtskillnad mellan tillgängliggörande och spridning av forskning. Med tillgängliggörande avses att forskningen görs tillgänglig för en större publik, t.ex. genom publicering i en vetenskaplig tidskrift. Med spridning avses att sprida forskningen till vissa målgrupper, t.ex. via seminarier, konferenser, eller via nyhetsbrev och direktutskick. Att tillgängliggöra kan således ses som ett första nödvändigt steg för att forskningen ska läsas och användas, medan spridning är en mer aktiv verksamhet som riktas mot särskilda målgrupper (för en utökad diskussion om att tillgängliggöra och sprida forskningsresultat, se avsnitt 4.2).

17 16 Figur 1: Schematisk beskrivning av forskningsprogrammets roll i forskningsprocessen Forskning används Ny forskning VR Forskning tillgängliggörs och sprids Befintlig forskning Figur 1 beskriver således en verksamhetslogik där ny och befintlig forskning antas medverka till att möta samhällsutmaningar avseende, samt vilka delar av detta orsakssamband som forskningsprogrammet bör påverka med olika insatser. Forskningsprogrammet kommer därför att bestå av två huvudsakliga insatser: att stödja framtagandet av ny forskning, samt att tillgängliggöra, sprida, och främja användandet av ny och befintlig forskning. Detta arbete ska koordineras och samordnas med andra insatser i Sverige och internationellt, för att få största möjliga effekt av insatserna. 2.7 Exempel på bidragsformer och aktiviteter Det föregående avsnittet har visat att forskningsprogrammets två huvudsakliga inriktningar är att initiera och stödja framtagandet av ny forskning, samt att främja att forskningsresultat tillgängliggörs och sprids. Detta avsnitt beskriver de olika aktiviteter och bidragsformer som Vetenskapsrådet har till sitt förfogande. Vetenskapsrådet kan använda anslaget för forskningsprogrammet på tre övergripande sätt: (i) att utföra aktiviteter i egen regi eller tillsammans med andra aktörer, (ii) att medfinansiera forskningsbidrag inom ramen för annan organisations utlysning, eller (iii) att utlysa forskningsbidrag. Att utföra aktiviteter i egen regi kan t.ex. innebära att arrangera konferenser, arbetsseminarier och dylikt. Vetenskapsrådet har erfarenhet av sådan verksamhet sedan tidigare, till exempel anordnar ämnesrådet för Humaniora och Samhällsvetenskap sedan 2016 en seminarieserie tillsammans med Institutet för framtidsstudier, med namnet Offentliga samtal, där forskare och praktiker samtalar om aktuella forskningsfrågor (Vetenskapsrådet 2018b). En sådan aktivitet inom programmet, som redan genomförts, är det dialogmöte med såväl forskare som praktiker som hölls den 23 november Vetenskapsrådet kan även medfinansiera befintliga satsningar hos andra forskningsfinansiärer i Sverige och internationellt. Ett exempel är att Vetenskapsrådet tillsammans med Riksbankens Jubileumsfond, Formas och Forte har tagit initiativ till forskningsprogrammet Samhällets långsiktiga kunskaps-försörjning. Svensk forskning och högre utbildning i ett internationellt sammanhang (Riksbankens Jubileumsfond 2018). En sådan medfinansiering som inletts inom ramen för programmet utgörs av det gemensamma brittisk-nordiska initiativet för

18 17 forskning inom. Satsningen, som administreras av NordForsk, samlar forskningsfinansiärer i Sverige (Vetenskapsrådet och Forte), Norge, Finland, Island och Storbritannien, som tillsammans utlyser forskningsmedel för nordiska och nordisk-brittiska forskningsprojekt om (se tabell 7 i kapitel 5). Vetenskapsrådet stöder dock främst forskning genom egna utlysningar där bidrag ges till forskningsprojekt, konferenser osv. Vetenskapsrådets olika bidragsformer redovisas i Bilaga 2 uppdelade på Stöd till en eller flera forskare, Miljö- och samverkansstöd, och Stöd till forskningens förutsättningar. Dessa bidragsformer är alla möjliga att tillämpa för forskningsprogrammet inom migration och integration. Den första gruppen av bidragsformer Stöd till en eller flera forskare avser projektbidrag, dvs. fria projektbidrag och stöd till proof of concept, samt olika karriärstöd, dvs. internationell postdok, etableringsbidrag, konsolideringsbidrag, bidrag till forskningstid, samt bidrag till anställning som forskare på halvtid i klinisk miljö (se Tabell 9). Den andra gruppen Miljö- och samverkansstöd avser: bidrag till forskningsmiljö, forskarskolor, rådsprofessor, gästforskare, nätverksbidrag, konferensbidrag, samt exploratory workshops (se Tabell 10). Den tredje gruppen innefattar Stöd till forskningens förutsättningar. Här återfinns bidrag till att stödja forskningsinfrastruktur, samt verksamhetsstöd i form av driftsbidrag till forskningssamordning och institut, samt tidskriftsbidrag (se Tabell 11). Valet av vilken eller vilka bidragsformer som är mest lämpliga för forskningsprogrammet beror på vad som ska uppnås och inom vilka områden det finns störst behov av stöd, exempelvis: Om programmet ska inriktas mot att främja högsta vetenskapliga kvalitet, kan t.ex. bidragsformen projektbidrag vara lämplig. Om programmet ska inriktas mot att stödja forskningsfältet, kan t.ex. bidragsformerna bidrag till forskningsmiljöer, nätverksbidrag, konferensbidrag, exploratory workshops, och driftsbidrag vara lämpliga. Om programmet ska inriktas mot att främja förutsättningar för forskning, kan t.ex. bidragsformerna bidrag till forskningsinfrastruktur och driftsbidrag vara lämpliga. Detta skulle t.ex. kunna avse framtagandet av ny statistik och databaser. Om programmet ska inriktas mot att stödja yngre forskare, kan t.ex. bidragsformerna forskarskolor, internationell postdok, etableringsbidrag och konsolideringsbidrag vara lämpliga. Om programmet ska inriktas mot att främja internationell samverkan, kan t.ex. bidragsformerna gästforskare, nätverksbidrag, konferensbidrag och internationell postdok vara lämpliga. Det finns således en mängd olika befintliga stödformer och aktiviteter att ta inspiration ifrån för forskningsprogrammets utformning. Hittills har programmets stöd getts till forskningsprojekt och forskningsmiljöer. År 2018 beslutade Vetenskapsrådet att införas en ny bidragsform: Bidrag till forskningstid, vilket syftar till att ge yrkesverksamma personer möjlighet att bedriva forskning. Denna bidragsform utformades utefter ett identifierat behov inom ramen för det nationella forskningsprogrammet inom antibiotikaresistens. Om särskilda behov identifieras, är det således möjligt för det nationella forskningsprogrammet inom migration och integration att också utveckla och föreslå nya bidragsformer. På Vetenskapsrådets hemsida finns information om hur beredningsprocessen går till och efter vilka aspekter en ansökan bedöms (Vetenskapsrådet 2018f). Ansökningarna bedöms av forskare inom samma eller närliggande områden (s.k.

19 18 peer review). Alla som deltar i bedömningsprocessen måste följa Vetenskapsrådets regler och riktlinjer, inklusive Vetenskapsrådets jämställdhetsstrategi och jävspolicy (Vetenskapsrådet 2018g). För mer information om hur bedömning av ansökningar, se Vetenskapsrådet (2018f).

20 19 3. Utmaningar och kunskapsbehov som rör Migration är ingen ny företeelse, utan har alltid funnits och migranter finns idag i alla världens länder. Samtidigt som migration är en naturlig del av samhället påverkar den enskilda individer och samhällen på flera olika sätt och det är nästan omöjligt att med ett så stort område ge en ingående beskrivning av alla olika frågeställningar som migration kan ge upphov till. Detta kapitel syftar därför till att ge en övergripande orientering av aktuella utmaningar och kunskapsbehov inom. Kapitlet koncentrerar sig på de frågor som tycks dominera dagens offentliga debatt, såsom migrationsflöden, antal asylsökande, arbetsmarknadsdeltagande och befolkningsprognoser. Att just dessa frågor är aktuella idag betyder dock inte att de nödvändigtvis är viktigare än andra. Genomgången ska endast ge en bakgrund till varför det nationella forskningsprogrammet kommit till och vilka utmaningar som ofta nämns. Forskning om både behövs och bedrivs i fler områden än de som tycks mest synliga i dagens offentliga debatt, varför senare delarna av kapitlet också tar upp kunskapsbehov framförda av överstatliga, mellanstatliga och statliga organisationer samt av forskare och praktiker i fältet. Kapitlet består av sex avsnitt: Det första avsnittet innefattar en redovisning av statistik och prognoser av nationellt och internationellt, för att beskriva omfattning, tillstånd och utveckling i stora drag. Beskrivningen utgör en bakgrund för diskussionen av samhällsutmaningar. Den är inriktad mot statistik och prognoser och beskriver därför inte t.ex. orsakssamband eller konsekvenser. Beskrivningen har en tyngdpunkt på utveckling i Sverige. Detta ska dock inte tolkas som att forskningsprogrammet enkom är inriktat på utmaningar och möjligheter i Sverige, utan frågor om är globala och forskningsprogrammet ska spegla det. Det andra avsnittet presenterar olika inspel på forskningsbehov inom migration och integration framförda av nationella och internationella aktörer. Beskrivningen är strukturerad utifrån globala, europeiska, nordiska och nationella perspektiv. Det tredje avsnittet presenterar de inspel på forskningsbehov som framkom vid forskningsprogrammets dialogmöte Det fjärde avsnittet beskriver vad som kännetecknar den Sverigebaserade forskningen inom. Beskrivningen baseras på den forskningsöversikt som återfinns i bilaga 3. Det femte avsnittet redovisar inspel från ämnesrådet för Humaniora och Samhällsvetenskap samt Kommittén för Utvecklingsforskning vid Vetenskapsrådet. Det sjätte och sista avsnittet består av slutsatser. 3.1 Den aktuella situationen rörande i Sverige och internationellt År 2015 fanns det 244 miljoner internationella migranter i världen, vilket utgjorde cirka 3,3 procent av den totala befolkningen i världen (en migrant definieras här som en person som bor i ett annat land än där den är född eller land där den är medborgare, FN 2016). Mellan åren 1990 och 2015 ökade antalet internationella

21 20 migranter med 91 miljoner, en ökning med 60 procent. Störst antal migranter fanns 2015 i Europa (76 miljoner) och Asien (75 miljoner), följt av Nordamerika (55 miljoner) och Afrika (21 miljoner), se Tabell 1. Den största migrationen utgörs av så kallad syd-syd migration. Av de migranter som kom från ett land i syd bodde 90 miljoner i ett annat land i syd och 85 miljoner i ett land i norr år Antalet migranter som kommer från ett land i norr och som bodde i ett annat land i norr var 55 miljoner. Migranter bosatta i Europa har främst kommit från ett annat europeiskt land (40 miljoner), från Asien (20 miljoner) och från Afrika (9 miljoner, FN 2016). I gruppen migranter inräknas, som tidigare framhållits, folk som migrerar av allehanda anledningar. Om analysen istället avgränsas till att handla om asylsökande, vilka varit dem som senaste årens offentliga debatt främst handlat om, visar statistiken följande. År 2015 och 2016 mottog OECD-länderna 1,7 respektive 1,6 miljoner asylsökande, vilket var det största antalet asylsökande sedan andra världskriget. Att antalet asylsökande var relativt stabilt under åren 2015 och 2016 kan i stora delar bero på en försenad registrering, och att statistiken därför är missvisande. Ungefär hälften av de asylsökande (förstagångssökande) i OECD-länderna 2016 var från antingen Syrien, Afghanistan eller Irak. Andelen asylsökande från Syrien var 22 respektive 21 procent under åren 2015 och 2016 (OECD 2017). Tabell 1: Antal internationella migranter efter ursprungs- och destinationsområden, 2015 (miljoner) Destination Ursprung Afrika Asien Europa Latinamerika och Karibien Nordamerika Oceanien Världen Afrika 16,4 1,2 1,0 0,0 0,1 0,0 20,6 Asien 4,1 59,4 6,9 0,4 0,5 0,1 75,1 Europa 9,2 20,2 39,9 4,6 1,0 0,4 76,1 Latinamerika och Karibien 0,1 0,3 1,3 5,9 1,3 0,0 9,2 Nordamerika 2,3 15,5 7,5 24,6 1,2 0,3 54,5 Oceanien 0,5 3,0 3,0 0,2 0,2 1,1 8,1 Världen 32,6 99,8 59,6 35,8 4,3 1,8 243,7 Källa: FN (2016) Notering: Med internationell migrant avses en person som är född eller medborgare i ett annat land än där den är bosatt. Antalet asylsökande till Sverige under perioden redovisas i Figur 2. År 2015 var antalet asylsökande till Sverige cirka personer. Detta kan jämföras med att antalet asylsökande året innan var cirka personer, och att antalet asylsökande under perioden i medeltal var cirka personer. Den

22 21 största gruppen asylsökande år 2015 var från Syrien och bestod av personer, vilket var 32 procent av det totala antalet asylsökande. Andra stora asylsökande grupper det året var sökanden från Afghanistan (26 procent), Irak (13 procent), Eritrea (4 procent) och Somalia (3 procent). Det stora antalet asylsökande år 2015 kan även jämföras med antalet asylsökande år 1992 som var personer, vilket främst bestod av asylsökande från före detta Jugoslavien (cirka 83 procent). Figur 2: Antal asylsökande till Sverige år , , , , ,000 80,000 60,000 40,000 20,000 0 Källa: Migrationsverket (2017a) Enligt Migrationsverket (2017c) antas antalet asylsökande år 2019 ligga mellan och personer. Det är således nivåer som är paritet med antalet asylsökande under perioden Det är dock många faktorer som påverkar utvecklingen, bl.a. händelser i omvärlden, men även regelverk för t.ex. uppehållstillstånd, visum, gränskontroller och mottagande i Sverige och övriga EU. En utveckling mot det övre intervallet i Migrationsverkets prognos motiveras av ökade rörelser främst på den s.k. östra Medelhavsrutten och genom sekundärflyttningar inom Europa, där det finns många migranter och där flera länder uppges ha ett ansträngt mottagningssystem. Antalet beviljade uppehållstillstånd i Sverige för perioden redovisas i Figur 3. Antalet beviljade uppehållstillstånd för flykting eller motsvarande följer ungefär samma trend som antalet asylsökande i Figur 2, om än med någon fördröjning. Det mest frekventa skälet för uppehållstillstånd under perioden har varit anhörig till en person som bor i Sverige (dvs. make, maka, registrerad partner, sambo eller barn under 18 år). Antalet uppehållstillstånd p.g.a. anhörig låg under 1990-talet runt tillstånd per år, medan det sedan år 2008 har legat mellan och per år. Från och med 2009 ingår i statistiken även anhörig till arbetstagare och från och med 2012 anhörig till gäststudent.

23 22 Figur 3: Antalet beviljade uppehållstillstånd i Sverige , uppdelat på grund för tillståndet. 80,000 70,000 60,000 50,000 40,000 30,000 20,000 10,000 0 Flykting eller motsvarande Arbetsmarknadstillstånd Adoptivbarn Anhöriga Gäststuderande EES-avtalet Källa: Migrationsverket (2017b) Notering: I gruppen anhöriga ingår fr.o.m anhöriga till arbetstagare, och fr.o.m anhöriga till gäststuderande. Arbetsmarknadstillstånd avser tillstånd till personer från länder som inte tillhör EU/ESS-området måste ha för att få arbeta i Sverige. Fr.o.m. 1/ behöver inte EU-medborgare registrera sin uppehållsrätt hos Migrationsverket. Kategorin EU/ESS innehåller därför fr.o.m. 1/ endast uppehållsrätter och uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare. En EU-medborgare kan bo och arbeta i Sverige utan att behöva söka något tillstånd. Sedan 2014 behöver EU-medborgare inte registrera sig hos Migrationsverket. Detta innebär att Figur 3 inte ger en tydlig bild över arbetskraftsinvandringen. Statistiken över arbetsmarknadstillstånd avser enbart personer från länder som inte tillhör EU/ESS-området och statistiken av tillstånd p.g.a. EES-avtalet avser från och med 1/ enbart uppehållsrätt och uppehållstillstånd till icke EU/ESS-medborgare som är bosatta i annat EU-land (Migrationsverket 2017b, 2017d). En mer heltäckande beskrivning av in- och utvandringen till Sverige fås genom att studera befolkningsutvecklingen. Migrationen till och från Sverige under perioden , samt en prognos för åren , redovisas i Figur 4. In- och utvandringen har varierat kraftigt över tid. I takt med att invandringen har ökat har även utvandringen ökat, även om invandringen oftast har legat på en högre nivå. Enligt SCB (2017c) är det svårt att prognostisera framtida förändringar i inoch utvandringen, eftersom förändrade förutsättningar kan ske snabbt och utan förvarning. Den lite mer långsiktiga prognosen bör därmed tolkas som en genomsnittlig framtida nivå och inte som ett antagande om den mest sannolika nivån för enskilda år. Enligt SCB:s prognos antas invandringen minska samtidigt som utvandringen antas öka, om än avtagande (se Figur 4). In- och utvandring påverkar självfallet utvecklingen av folkmängden, och osäkerheter i att prognostisera in- och utvandring innebär även en osäkerhet för prognosen av folkmängden. År 2016 var folkmängden 9,9 miljoner människor, varav 8,2 miljoner var födda i Sverige och 1,8 miljoner var födda utomlands (17,8 procent). År 2030 prognostiseras folkmängden att vara 11,3 miljoner varav 2,5 miljoner är födda utomlands (22,3 procent), och år 2050 prognostiseras folkmängden att vara 12,4 miljoner varav 2,9 miljoner är födda utomlands (23,0 procent). Detta innebär att antalet utrikes födda personer i Sverige förväntas öka, både i absoluta tal och som andel av befolkningen (SCB 2017c).

24 23 Figur 4: In- och utvandring till och från Sverige och prognos Källa: SCB (2017b) Det är i detta sammanhang även intressant att studera den demografiska utvecklingen med avseende på ålder. Försörjningskvoten år 2015 (dvs. antalet i befolkningen som är 0 19 år och 65 år och äldre, i relation till antalet i åldern 20 64) var 0,74. År 2030 och 2050 förväntas försörjningskvoten att öka till 0,83 respektive 0,85. Detta innebär att allt färre personer i arbetsför ålder kommer att försörja allt fler. Detta kommer troligen att innebära en belastning på välfärdssystemet. År 2015 var försörjningskvoten 0,84 för inrikes födda och 0,37 för utrikes födda. De utrikes födda är således främst i arbetsför ålder (20 64 år). År 2030 och 2050 förväntas försörjningskvoten att vara 1,02 respektive 1,00 för inrikes födda och 0,37 respektive 0,50 för utrikes födda. De utrikes födda förväntas därmed även framöver att främst vara i arbetsför ålder. Att de utrikes födda främst är i arbetsför ålder, bidrar till en föryngring av den svenska befolkningen och att försörjningskvoten för riket som helhet förväntas bli betydligt lägre i jämförelse med försörjningskvoten för inrikes födda (SCB 2017c). I jämförelse med länderna i EU inkl. Island, Norge och Schweiz, har Sverige, Luxemburg, Italien och Norge haft en högre nettoinvandring än de andra länderna. Detta innebär även att Sverige, Luxemburg, Italien och Norge har haft en mer positiv utveckling angående åldersstrukturen och en större ökning av sin arbetsföra befolkning än de andra länderna i jämförelsen (Malmberg m.fl. 2016). Det stora antalet utrikes födda personer ställer krav på en fungerande integration. Integration och etablering i samhället kan beskrivas och studeras på flera olika sätt, t.ex. genom att studera skolresultat, sysselsättning, inkomstnivåer och hälsa (se t.ex. SCB 2016 och Arbetsmiljöverket 2012). Sysselsättningsgraden (dvs. andelen sysselsatta av befolkningen), har sedan 1970-talet varit lägre för utrikes födda än för inrikes födda (SCB 2016, sid 52). År 2016 var sysselsättningsgraden 81 procent för inrikes födda och 65 procent för utrikes födda (för åldersintervallet år). Arbetslösheten (dvs. antalet arbetslösa i relation till arbetskraften) var 4,8 procent för inrikes födda och 15,8 procent för utrikes födda, vilket är en skillnad på 11,1 procentenheter. Arbetskraftsdeltagandet (dvs. den andel av befolkningen som är del av arbetskraften) var 84,7 respektive 77,8 procent för inrikes och utrikes födda (för åldersintervallet år, SCB 2017a). Detta innebär sammantaget att invandringen har bidragit till en föryngring och därmed en förbättring av Sveriges försörjnings-