Åsa Berger. Arkeologisk förundersökning. Rapporter från Arkeologikonsult 2013:2669

Transkript

1 Gravar vid Nedra Runby Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av fornlämningarna Ed 47:1, och 211, inom fastigheterna Nedre Runby 1:23 och 1:58, Eds socken, Upplands Väsby kommun Arkeologisk förundersökning Rapporter från Arkeologikonsult 2013:2669 Åsa Berger

2 Arkeologikonsult Optimusvägen 14 / Box Upplands Väsby Tel: Fax: Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Dnr 2013/0043. Arkeologikonsult 2013

3 Gravar vid Nedra Runby Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av fornlämningarna Ed 47:1, och 211, inom fastigheterna Nedre Runby 1:23 och 1:58, Eds socken, Upplands Väsby kommun Åsa Berger Arkeologisk förundersökning Rapporter från Arkeologikonsult 2013:2669 Norrtälje! ( Märsta! ( Upplands! Väsby! ( ( Vallentuna! ( Nedra Runby Täby! ( Sollentuna! (! ( Åkersberga! ( Lidingö! ( Stockholm Södertälje! (! ( Tumba! ( Nynäshamn

4 Sammanfattning I samband med Upplands Väsby kommuns detaljplanearbete utfördes en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av fornlämningarna Ed 47:1, Ed samt Ed 211. Schaktningen i den tidigare åkermarken i områdets östra del uppvisade inga indikationer på fornlämningar. Vid undersökningen konstaterades Ed 209 vara en möjlig hög med kärnröse, dessutom påträffades en ny stensättning. Närheten till gravfältet Ed 211 mindre än 20 meter gör att de tidigare registrerade ensamliggande stensättningarna Ed , den möjliga högen Ed 209 och den nya stensättningen kan inkorporeras i detta.

5 Innehållsförteckning Sammanfattning...4 Inledning...7 Topografi och fornlämningsbild...7 Syfte och metod... 9 Äldre kartmaterial... 9 Genomförande... 9 Resultat...14 Referenser...17 Kartmaterial...17 Administrativa och tekniska uppgifter Bilagor Bilaga 1. Schaktbeskrivning Bilaga 2. Anläggningsbeskrivning... 20

6 ± 0 0,5 1 2 Km Figur 1. Undersökningsområdet på Terrängkartan. Skala 1:

7 Inledning Upplands Väsby kommun planerar att bebygga det aktuella området i projektet Väsby entré. I samband med detaljplanearbetet utfördes en arkeologisk utredning då en rad nya fornlämningar påträffades förutom de redan kända. Länsstyrelsen beslutade därför att en förundersökning i avgränsande syfte skulle utföras (Lst dnr: ). Denna utfördes av Arkeologikonsult under tre dagar i slutet av april Topografi och fornlämningsbild Undersökningsområdet (UO) är ca 200x30 70 meter stort och avgränsas i öster av Ladbrovägen och i väster av en brant, stenig slänt. I nordsydlig riktning genom UO löper en gångstig som används som genväg till och från stationen. I norra delen sträcker sig UO upp i slänten mot den fastighet som ligger på krönet (fig 2). UO ligger i en nordsydlig sprickdal som följer Väsbyån. Sprickdalen avgränsas i väster av en kraftig brant som består av blockrik morän. Öster om branten planar marken ut och övergår i Ed 46:1 ± Ed 205 #* Ed 210 Ed 203 Ed 148:1 Ed 47:1 Ed 209 Ed 207 Ed 206 Ed 208 Ed 204 Ed 106:1 #* ") Ed 47:1 #* Ed 172:1 Ed 201 #* Ed 106:2 Ed 202 Ed 47:2 Ed 211 ") Ed 49:1 Ed 49: Meter Ed 48:1 "S Ed 48:2 ") Gravfält Stensättning Fornlämningsliknande lämning "S Gravfält - Undersökt och borttagen Runstensfragment #* Övrig kulturhistorisk lämning Färdväg Gravfält Bytomt/gårdstomt Lägenhetsbebyggelse Planområde Figur 2. Undersökningsområdet och registrerade lämningar i FMIS på Fastighetskartan. Skala 1:

8 Figur 3. Den branta slänten i undersökningsområdets södra del. Gravfältet 211 längst till vänster. Foto från N. glaciallera. Denna del består av tidigare åker- och betesmark som idag är öppna gräsytor (fig 3). Under järnåldern utgjorde sprickdalen ett sund som ingick i den fjärd som förband Mälaren, Oxundasjön, Edssjön och Norrviken. UO är beläget mellan 5 och 18 meter över havet. Högst upp på den kraftiga branten i öster ligger Ed 204, Runby bytomt, och norr om denna gravfältet Ed 47:1, med fem högar, en rektangulär och fyra runda stensättningar. Flera stensättningsliknande objekt och gravar är registrerade sydost om gravfältet, Ed 46:1, 47:2, 201 och 202. Från bytomten löper en färdväg, Ed 203, över gravfältet mot norr. Inom UO finns ytterligare ett gravfält, 211. Detta registrerades i samband med den tidigare utredningen och består av minst två högar och fem stensättningar. I slänten norr om gravfältet Ed 211 och nordost om gravfältet Ed 47:1 finns ytterligare 3 eller möjligen 4 gravar som registrerades vid utredningen, Ed 206, 207, 208 och

9 Syfte och metod Syftet med förundersökningen var att avgränsa fornlämningen gentemot planerad bebyggelse, parkering m.m. Med utgångspunkt i de ovan mark synliga fornlämningarna grävdes undersökningsschakt inom UO för att konstatera om det fanns ytterligare gravar eller andra lämningar som t.ex. boplatslämningar. Schakten placerades utanför känd fornlämningsgräns och grävdes i de riktningar som var aktuella för att kunna avgränsa fornlämningen. Vid de ensamliggande stensättningarna schaktades även mellan dessa för att klargöra om det rörde sig om ett sammanhängande gravfält. Schakten var mellan 3 och 85 meter långa och ca 1,2-1,5 meter breda. De grävdes skiktvis ned till orörd markyta. Där anläggningar påträffades lämnades dessa orörda men rensades fram för att deras karaktär skulle kunna beskrivas. Schakten anpassades till terrängen och förlades till platser där det var möjligt att ta sig fram med maskinen utan att göra allt för stor åverkan på växtlighet och träd. Enstaka mindre träd och grenar togs ned med motorsåg. 28 schakt med en sammanlagd yta av ca 500 m 2 grävdes. Efter avslutad undersökning lades schakten igen. Schakt och anläggningar mättes in med GPS samt dokumenterades i text och bild. Inga fynd påträffades i samband med undersökningen. Inga analyser genomfördes. Äldre kartmaterial Den äldsta kartan över området är från 1688 och visar att UO har legat inom Nedra Runbys ägor. Kartan innehåller så stora skalfel att den inte kunnat rektifieras. Man kan dock konstatera att det aktuella området till största delen verkar bestå av betesmark vid denna tid. Även på kartan från 1702 redovisas området som betesmark. På 1764 års storskifteskarta benämns delar av det nu aktuella området som Gamla Svintomten. Det är till största delen den branta, steniga slänten som markerats på detta sätt. Den benämns som oduglig stenbacke vilket innebär att den inte var möjlig att odla. Den fungerade i stället som en slags allmänning där svinen gick och bökade. Sådana områden kallades ofta för svinvall och förekom i de flesta byar och städer (SAOB 1999). Ytan i Runby är inhägnad och i söder bildar gärdsgården en fägata ned till ån i söder där svinen kunde gå ned och dricka (fig 4). Först på ekonomiska kartan från 1952 redovisas marken som odlad. De äldre kartorna visar att läget för Runby bytomt har varit oförändrat sedan Den enda gården som återstår fungerar idag som Upplands Väsbys hembygdsgård. Genomförande Längst i söder inom UO låg gravfältet Ed 211 som skulle avgränsas mot norr/nordöst, öster och sydöst. I öster löper Ladbrovägen alldeles intill den östligaste graven. I söder finns en grävd grop (1006), möjligen rester av en källare. Schakt grävdes med maskin med utgångspunkt i den kända fornlämningsgränsen. En mycket tydlig gräns syntes mellan den stenbundna marken där gravarna var placerade och den stenröjda, tidigare odlade marken nedan- för. Det visade sig att den gångstig som löpte genom området var anlagd med markduk och stenkross i ett brett stråk. Inget av antikvariskt intresse påträffades vid schaktningen invid Ed 211. Uppe på höjden i väster låg gravfältet Ed 47:1, detta skulle avgränsas mot norr och nordöst. Detta parti var mycket brant och belamrat med stora block. Ingen yta var tillgänglig för schaktning. Den branta 9

10 Ed 205 ± Ed 210 Ed 148:1 Ed 203 Ed 209 Ed 207 Ed 206 Ed 208 Ed 47:1 Ed 204 Ed 106:1 Ed 172:1 Ed 106:2 Ed 47:1 Ed 201 Ed 202 Ed 47:2 Ed 211 Ed 205 Ed 210 Ed 209 Ed 148:1 Ed 203 Ed 207 Ed 206 Ed 208 Ed 47:1 Ed 204 Ed 106:1 Ed 172:1 Ed 106:2 Ed 47:1 Ed 201 Ed 202 Ed 47:2 Ed Meter Reg. fornlämning Undersökningsområde Figur 4. Nedra Runby, ägomätning från 1702 (överst) och storskifteskarta från 1764 (nederst) med undersökningsområdet inlagt. Skala 1:

11 ± Ed Ed 206 Ed 203 Ed Ed Ed 47: Ed 106:1 Ed 47:1 Ed Ed 201 Ed Ed 47:2 Schakt med indikation Schakt utan indikation Figur 5. Schaktplan. Skala 1: Meter Stensättning Registrerad fornlämning Undersökningsområde 11

12 # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # stigningen gjorde dock att det bedömdes som osannolikt att några konstruktioner skulle finnas i denna del av UO. Schakt drogs i de tillgängliga ytorna längre ned i slänten. Här var marken stenfri och föreföll bitvis stenröjd. Inget av antikvariskt intresse påträffades i dessa schakt (fig 5). Mellan och runtomkring de stensättningar som påträffades i samband med utredningen, Ed , grävdes ett antal schakt för att avgöra om ytterligare gravar fanns i anslutning till dessa. Marken mellan gravarna föreföll bitvis stenröjd. På vissa platser låg stora block i ytan och omöjliggjorde schaktning, särskilt strax söder om Ed 208. Söder om dessa block fanns en svag förhöjning i marken. Vid schaktning visade sig förhöjningen vara en flack stensättning, ca 2x3 meter stor av 0,3-0,9 meter stora stenar (500, fig 6). I nordost fanns en antydan till kantkedja. Stensättningen avgränsades inte mot nordväst (fig 7). Söder om den nyupptäckta stensättningen växte större träd i övergången mellan den tidigare odlade marken och den stenbundna slänten. Inga schakt kunde förläggas till denna del av UO eftersom maskinen hindrades av träden. Den ca 6 meter breda ytan uppvisade inga förhöjningar utan var snarare skålformad, den sluttade dessutom brant uppåt mot väster. Eftersom gränsen för gravfältet Ed 211 låg knappt 20 meter längre söder ut gjordes bedömningen att ytan kunde lämnas utan åtgärd. Figur 6. Den nyfunna stensättningen 500. Foto från SÖ Meter ± Stensättning Anläggning Schakt med indikation Schakt utan indikation Undersökningsområde Figur 7. Plan över den nyfunna stensättningen 500. Skala 1:200 12

13 # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # # Figur 8. Stenpackningen i Ed 209 som påträffades vid utredningen. Foto från NO. Vid utredningen noterades en välvd, stenröjd yta, ca 18x14 meter stor i norra delen av UO. I väster var ytan plan och i norr söder och öster sluttade den nedåt och bildade en kulle. Dess exakta utbredning var svår att avgöra. Vid utredningsschaktning inom ytan påträffades en stenpackning av 0,3-0,7 meter stora stenar med en kantkedja i norr (fig 8). Stenpackningen bedömdes utgöra en stensättning och registrerades som Ed 209 (Björklund 2011). Vid förundersökningen grävdes ytterligare schakt inom och i anslutning till den stenröjda ytan. I schakt 124 Figur 9. De två stenpackningarna i Ed 209 som antas vara en del av ett kärnröse. Foto från Ö. iakttogs två stenpackningar längst i nordväst (fig 9). Den norra (1002) liknade till stora delar den stenpackning som påträffades vid utredningen och även om stenmaterialet var lite mindre, 0,15-0,3 meter, antogs den vara en del av samma konstruktion. Den södra (1001) som låg alldeles intill var glesare och bestod av lite större stenar. Även denna kan ingå i den större stenpackningen men ett tydligt stenfritt parti avgränsade dem från varandra och den registrerades därför som en egen konstruktion (fig 10) ± Meter Figur 10. Plan över den registrerade högen Ed 209. Skala 1:200. Hög Stenpackning FU Stenpackning utredning Schakt med indikation Schakt utan indikation 13

14 Figur 11. Den möjliga högen 209. Foto från NO. Hela den välvda stenröjda ytan skiljde sig markant från resten av UO vad det gällde markslaget. Ovanpå stenpackningarna fanns ett 0,2-0,3 meter djupt sandigt siltlager som föreföll påfört. I ytterkanten av den välvda ytan var lagret upp till 0,5 meter djupt. Anläggningen har tolkats som en hög där de påträffade stenpackningarna ingår i ett kärnröse. Hela förhöjningen har därför registrerats som en enda anläggning (fig 11). Ytterligare schakt grävdes i den äldre odlingmarken öster om de registrerade gravarna. Inget av antikvariskt intresse påträffades i dessa (fig 5). De gravar som var aktuella för avgränsningen mättes in. Inom gravfältet Ed 211 mättes endast de gravar som låg närmast fornlämningsgränsen i norr och öster in för att den yttre begränsningen skulle kunna markeras. Ytterligare två gravar finns på gravfältet. Dessutom mättes tre konstruktioner i form av terrasskanter in (fig 12). Två av dessa (1004 och 1005) utgör gräns mellan odlad och icke odlad mark och överensstämmer främst med åkerytan som redovisats på ekonomiska kartan från Den y-formade stensatta terrassen 1003 har inte kunnat kopplas till någon äldre karta. Längst i söder fanns också ett parti med skarpkantad röjsten (1007). Resultat Den stenfria, tidigare uppodlade, marken i det lägre partiet i öster innehöll inga spår av fornlämningar av något slag. I södra delen påträffades enstaka tegel men i övrigt var ytan påfallande fri från avfall av den typ som ofta hittas i äldre åkermark, t.ex. glas, porslin och djurben. Detta beror på att området i det längsta använts som betesmark och odlats upp först under 1900-talet. Uppe i den steniga slänten påträffades ytterligare en stensättning (500) bara 10 meter söder om den tidigare registrerade Ed 208. Den stensättning som registrerades längst i norr vid utredningen, Ed 209, är snarare en hög med sin välvda stenfria yta. Det korta avståndet mellan den nyfunnna stensättningen 500 och gravfältet Ed 211 (19 m) talar för att alla gravarna i sluttningen ned mot åkermarken egentligen tillhör ett och samma gravfält (fig 13). Gravarna i området består främst av runda stensättningar men det finns också en rektangulär stensättning och flera högar. Gravarnas yttre konstruktion tyder på en datering till yngre järnålder ( e. Kr.). Gravfälten och de ensamliggande gravarna kan kopplas till Runby bytomt som nämns på den s.k. Ladbrostenen, en runsten som står ca 600 meter norr om utredningsområdet. Ortnamn 14

15 ± Ed Ed Ed 203 Ed 207 Ed Ed 47: Ed 106:1 Ed 211 Ed 47:1 204 Ed Ed Ed 47: Meter Anläggning Möjlig hög Stensättning Registrerad fornlämning Undersökningsområde Figur 12. Plan med gravar och kontexter. Skala 1:

16 ± Ed 209 Ed 206 Ed 203 Ed 207 Ed Ed 47:1 Ed 106:1 Ed 47:1 Ed Ed 201 Ed Ed 47: Meter Ny fornlämningsgräns Möjlig hög Stensättning Registrerad fornlämning Undersökningsområde Figur 13. Plan med ny fornlämningsbegränsning. Skala 1:

17 med ändelsen by anses dock kunna ha sitt ursprung redan i romersk järnålder ( Kr. f. 400 e. Kr). Gravarna kan ha tillkommit under en längre period och någon närmare datering kan inte göras utan omfattande undersökningar. Även gravfältet Ed 47:1 ligger så pass nära (ca 25 meter) att de skulle kunna höra samman. Här talar nivåskillnaden dock för att det ändå rör sig om två olika gravfält. Referenser Björklund, S Runby hage. Särskild arkeologisk utredning, etapp 1 och 2. Nedre Runby 1:23 och 1:58, Eds socken, Upplands-Väsby kommun, Stockholms län. Arkeologikonsult, rapport 2011:2528. Svenska akademiens ordbok, SAOB, Kartmaterial LMS akt A20-21:2. Nedre Rundby nr 1-2, Eds sn, Stockholms län. Storskifte, LMS akt A20-21:1. Nedre Rundby nr 1-2, Eds sn, Stockholms län. Ägomätning, LMS akt A14: Övre-Rundby nr 1-2, Eds sn, Stockholms län. Geometrisk avmätning, RAK J133-11i0d5. Väsby, Stockholms län. Ekonomiska kartan, LMS=Lantmäteristyrelsens arkiv RAK=Rikets allmänna kartverks arkiv 17

18 Administrativa och tekniska uppgifter Länsstyrelsens dnr: Arkeologikonsults projektnr: 2013:2669 Beställare: Upplands Väsby kommun Typ av undersökning: förundersökning i avgränsande syfte Utförande fältarbete: april 2013 Län: Landskap: Kommun: Socken: Stockholm Uppland Upplands Väsby Ed Koordinatsystem: rt 90 2,5 gon V Berörda fornlämningar: 47:1, och 211 Projektledare: Fältarkeologer: Rapportansvarig: Planer och layout: Kvalitetssäkring: åsa Berger åsa Berger, Stefan Gustafsson åsa Berger medea Nyström Huuva Erik Dardel Undersökningsområdets storlek: m 2 Schaktyta: 500 m 2 Fynd: Inga fynd har tillvaratagits 18

19 Bilaga 1. Schaktbeskrivning Schaktnr Djup Area Beskrivning Anmärkning 100 0,2-0,4 25 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lerig silt. Enstaka 0,3-0,6 m stora stenar ,4 20 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lerig silt. Enstaka 0,3-0,5 m stora stenar. Äldre åkermark Äldre åkermark 102 0,4 21 0,2 m torv med rötter av sly, därunder mörkbrun mylla, botten av lerig silt. Äldre åkermark 103 0,4-0, ,1 m torv med asfaltrester, därunder mörkbrun mylla. I SV delen botten av lerig silt, i NO del av väg i form av markduk och stenkross ,3-0,6 18 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla med enstaka kolbitar, botten av lerig silt. Längst i Ö del av väg i form av markduk och stenkross ,3 25 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla med enstaka kolbitar, botten av lerig silt ,3 18 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla med enstaka kolbitar, botten av lerig silt. I V delen fyra stenar 0,5 m stora. Äldre åkermark samt recent vägbank Äldre åkermark samt recent vägbank Äldre åkermark Äldre åkermark 107 0,3 6 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lerig silt. Äldre åkermark 108 0,3 17 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lerig silt. Enstaka markfasta stenar ,4 8 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lerig silt. Enstaka markfasta stenar ,2 12 0,1 m torv, därunder grusig morän med 0,03-0,3 m stora stenar, botten av lera ,3-0,4 28 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Enstaka markfasta stenar. Längst i Ö mot den äldra åkerkanten två 1,5x1,5 m stora block och järnskrot. Stenröjd yta Stenröjd yta I slänt mot SV Stenröjd yta 112 0,3 13 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Stenröjd yta 113 0,3 11 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Äldre åkermark 114 0,3-0,4 8 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Stenröjd yta 115 0,2 33 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla. I N delen block och moränsten, i S stenpackning. Anläggning 210, stensättning 116 0,3 21 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Grus längst i Ö. Äldre åkermark 117 0,3 8 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Stenröjd yta 118 0, ,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Odlingssten i V kanten. Äldre åkermark 119 0,3-0,4 85 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Enstaka markfasta stenar ,3-0,4 12 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Enstaka markfasta stenar. Äldre åkermark Äldre åkermark 121 0,3 7 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Äldre åkermark 122 0,3 4 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lera. Äldre åkermark 123 0,4-0,5 7 0,1 m torv, därunder sandig silt ,4 10 0,1 m torv, därunder sandig silt. Anläggning 1001 och ,4-0,5 19 0,1 m torv, därunder sandig silt. 126 Utgår 127 0,3-0,4 20 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla, botten av lerig silt. Äldre åkermark 128 0,3-0,4 14 0,1 m torv, därunder mörkbrun mylla med enstaka tegel, botten av lera. Äldre åkermark 19

20 Bilaga 2. Anläggningsbeskrivning Anläggning Typ Storlek (m) Beskrivning Ed 209 Hög 14x18 Välvd stenröjd yta. Sluttar mot N, Ö och S. Fyllning av påförd sandig silt. Delar av ett kärnröse påträffat vid schaktning (1001, 1002). 500 (210) Stensättning 2x3 Oval, något ojämn stenpackning av 0,3-0,9 m stora stenar, 0,2 m hög. Täckt av lucker matjord, enstaka tegel i ytan i Ö delen. I Ö sammanfaller den med terrasskanten Ytan i anslutning till stenpackningen förhållandevis stenfri. Antydan till kantkedja i NÖ. Ej avgränsad mot NV Stenpackning 1,0x0,9 Gles stenpackning av tydligt lagda 0,3-0,4 m stora stenar. Ej avgränsad mot S och V Stenpackning 1,0x1,0 Välvd stenpackning av 0,15-0,3 m stora stenar. Ej avgränsad mot V och N Terrasskant 10x0,5-1,0 Y-formad terrasskant av 0,5-1,0 m stora stenar. Överensstämmer med åkergräns på 1702 års karta Terrasskant 107 Terasskant, bitvis uppbyggd av 0,5-0,8 m stora stenar, delvis bara jordvall, stenmängden avtar mot S. Röjsten från åkeryta i Ö upplagd på vissa ställen Terrasskant 40 Terrasskant omväxlande av sten och jord. I N löper den kant i kant med gravarna på gravfältet Grop 6x5 Grop, möjlig källare, ca 0,8 m djup Röjsten 1,2x3,5 Yta med skarpkantad röjsten 0,5-0,8 m. 20

21 21

22 Rapporter från Arkeologikonsult 2013:2669