Har meddelandeflagga. Hej! Bifogar remiss av PM Genomförande av EU-direktivet 2016/1629 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart.

Transkript

1 Från: Agneta M Karlsson <agneta.m.karlsson@regeringskansliet.se> Skickat: den 16 oktober :42 Till: Regelrådet; 'sjofart@transportstyrelsen.se'; info@sweship.se; 'info@skargardsredarna.se'; sbf@sjobefal.se; sjofolk@seko.se; info@maritimeforum.se Kopia: Per Håvik Ämne: Remiss PM tekniska krav för fartyg, Svar s. 12 januari 2018 Bifogade filer: Missiv PM inlandssjöfart.pdf; Samling tekniska krav inlandsfartyg.pdf Uppföljningsflagga: Flagga: Följ upp Har meddelandeflagga Hej! Bifogar remiss av PM Genomförande av EU-direktivet 2016/1629 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart. Med vänlig hälsning Agneta M Karlsson Kanslisekreterare Rättssekretariatet Näringsdepartementet Regeringskansliet Stockholm agneta.m.karlsson@regeringskansliet.se

2 Regeringskansliet Remiss N201 7/06258/ RS Näringsdepartementet Rättssekretariatet Åmnesråd Per Håvik Remiss av Promemorian Genomförande av EU-direktivet 2016/1629 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart Remissinstanser 1 Regelrådet 2 Transportstyrelsen 3 Svensk sjöfart 4 Skärgårdsredarna 5 Sjöbefälsföreningen 6 SEKO 7 Maritimt forum Myndigheter under regeringen är skyldiga att svara på remissen. En myndighet avgör dock på eget ansvar om den har några synpunkter att redovisa i ett svar. Om myndigheten inte har några synpunkter, räcker det att svaret ger besked om detta. För andra remissinstanser innebär remissen en inbjudan att lämna synpunkter. Remissvaren ska ha kommit in till Näringsdepartementet i både word och pdf format senast den 12 januari Svaren bör lämnas både på papper och per e post. Vi ser gärna att remissvaren i elektronisk form skickas till n.registramrgci)regeringskanslim och till crhavik (Öre 'erin skanskäse. Ange diarienummer N2017 /06258/ RS och remissinstansens namn i ämnesraden på e postmeddelandet. Telefonväxel: Postadress: Stockholm Fax: Besöksadress: Mäster Samuelsgatan 70 Webb: E-post: n.registrator@regeringskansliet.se

3 Frågor kan besvaras av Per Håvik (e postadress ovan, eller tfn ). 1. f) av? - Dc rrcmc städ 2 (2)

4 Promemoria Genomförande av EU-direktivet 2016/1629 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart Promemorians huvudsakliga innehåll I promemorian lämnas förslag till de lag- och förordningsändringar som bedöms vara nödvändiga för att genomföra direktivet 2016/1629 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart. Direktivet är i huvudsak en redaktionell omarbetning av direktivet 2006/87/EG, och de författningsförslag som lämnas i denna promemoria utgörs i de flesta fall enbart av redaktionella justeringar i form av ändrade hänvisningar till direktivet och förändrad terminologi. Vissa sakliga förändringar föreslås dock. Det föreslås att det s.k. unionscertifikatet för inlandssjöfart ska medföras ombord på fartyget i original. Det föreslås att Transportstyrelsen ska få förnya unionscertifikat för inlandssjöfart även om Transportstyrelsen inte har utfärdat certifikatet. Det lämnas vidare förslag till vilken sammansättning som Transportstyrelsen ska ha när myndigheten utövar tillsyn och vilka särskilda uppgifter som vissa av personerna som faktiskt utövar tillsyn ska uppfylla. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 7 oktober

5 Innehållsförteckning 1 Författningsförslag Förslag till ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364) Förslag till ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) Ett uppdaterat direktiv om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart Förslag Begreppet gemenskapscertifikat byts ut mot unionscertifikat Förenklat förfarande för klassificering av inre vattenvägar Certifikatet ska medföras ombord i original Förnyelse av certifikat Återbördande av det ursprungliga certifikatet vid utfärdande av nytt certifikat En särskild tillsynsförrättning Underrättelseskyldighet för Transportstyrelsen Förtydligande av undantag från krav på certifikat Ikraftträdande Kostnader och andra konsekvenser Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364) Förslaget till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)

6 1 Författningsförslag 1.1 Förslag till ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364) Härigenom föreskrivs 1 i fråga om fartygssäkerhetslagen (2003:364) dels att 1 kap. 5, 3 kap. 1, 1 a, 1 b och 7, 5 kap. 7 och 7 kap. 11 och 11 a och rubriken närmast före 3 kap. 1 a ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 5 kap. 21 a, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 2 Med erkänd organisation avses i denna lag en organisation som har erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/ 2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg. Med erkänt klassificeringssällskap avses i denna lag ett sällskap som har erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG, senast ändrat genom rådets direktiv 2013/22/EU av den 13 maj 2013 om anpassning av vissa direktiv när det gäller transportpolitik med anledning av Republiken Kroatiens anslutning. Med erkänt klassificeringssällskap avses i denna lag ett sällskap som har erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG. 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG. 2 Senaste lydelse 2013:986. 3

7 3 kap. 1 3 Ett svenskt fartyg som har ett skrov med en största längd av minst 15 meter eller är ett passagerarfartyg ska ha ett fartcertifikat. Fritidsfartyg behöver dock ha fartcertifikat endast om den största längden hos skrovet överstiger 24 meter. Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fartcertifikat. Transportstyrelsen får befria ett fartyg från skyldigheten att ha fartcertifikat, om ett passagerarfartygscertifikat har utfärdats för fartyget enligt 2. Fartyg och flytande utrustning som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt 1 a behöver inte ha något fartcertifikat vid trafik på inre vattenvägar. Fartyg och flytande utrustning som har något av de certifikat som anges i 1 a första stycket behöver inte ha något fartcertifikat vid trafik på inre vattenvägar. Gemenskapscertifikat inlandssjöfart för Unionscertifikat inlandssjöfart för 1 a 4 Följande fartyg ska när de trafikerar inre vattenvägar ha ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt direktiv 2006/87/EG eller ett certifikat utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen: Följande fartyg ska när de trafikerar inre vattenvägar ha ett unionscertifikat för inlandssjöfart eller ett certifikat utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen: 1. passagerarfartyg, 2. bogserfartyg och skjutbogserare som är avsedda att bogsera, sidobogsera eller skjuta på antingen sådana fartyg som avses i 3 eller flytande utrustning, och 3. andra fartyg som har en längd av minst 20 meter, eller för vilka produkten av längd, bredd och djupgående ger en volym på minst 100 m3. Flytande utrustning ska också ha något av de certifikat som anges i första stycket vid trafik på inre vattenvägar. Certifikatet ska medföras ombord i original. 1 b 5 Fartyg eller flytande utrustning Svenska fartyg eller svensk 4 3 Senaste lydelse 2017: Senaste lydelse 2013: Senaste lydelse 2013:986.

8 som endast trafikerar svenska vattenvägar utan förbindelse med en vattenväg i någon annan medlemsstat i EU via en inre vattenväg behöver inte ha något gemenskapscertifikat enligt 1 a. flytande utrustning som endast trafikerar svenska vattenvägar utan förbindelse med en vattenväg i någon annan medlemsstat i EU via en inre vattenväg behöver inte ha något sådant certifikat som anges i 1 a första stycket. Ett fartyg som ska ha fribordsmärken enligt 5 ska också ha ett fribordscertifikat. Fartyg som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt 1 a behöver inte ha något fribordscertifikat. Ett fartyg som har besiktigats enligt 6 ska besiktigas om det har genomgått någon större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller har skadats på ett sätt som kan inverka menligt på sjövärdigheten. En sådan besiktning ska göras inom tre månader från det att ombyggnaden, reparationen eller förnyelsen har avslutats. För fartyg som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart ska en besiktning, i stället för inom den tid som anges i andra meningen, göras innan fartyget gör någon ny resa kap. 7 7 Ett fartyg som ska ha fribordsmärken enligt 5 ska också ha ett fribordscertifikat. Fartyg som har något av de certifikat som anges i 1 a första stycket behöver inte ha något fribordscertifikat. Ett fartyg som har besiktigats enligt 6 ska besiktigas om det har genomgått någon större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller har skadats på ett sätt som kan inverka menligt på sjövärdigheten. En sådan besiktning ska göras inom tre månader från det att ombyggnaden, reparationen eller förnyelsen har avslutats. För fartyg som har ett unionscertifikat för inlandssjöfart ska en besiktning, i stället för inom den tid som anges i andra meningen, göras innan fartyget gör någon ny resa. 21 a Om ett unionscertifikat för inlandssjöfart har ersatts av ett nytt ska fartygets ägare eller redare på tillsynsmyndighetens anmodan komma in med det ersatta certifikatet till myndigheten. 6 Senaste lydelse 2013: Senaste lydelse 2013:986. 5

9 Transportstyrelsen får överlåta åt en erkänd organisation att utfärda och förnya andra certifikat än gemenskapscertifikat för inlandssjöfart och att i sådant syfte 7 kap Transportstyrelsen får överlåta åt en erkänd organisation att utfärda och förnya andra certifikat än unionscertifikat för inlandssjöfart och att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord. fastställa minsta tillåtna fribord. Innehållet i överlåtelsen ska regleras genom ett avtal. Avtalet får innehålla en begränsning av statens rätt att kräva ersättning från organisationen för skadestånd som staten ålagts att betala på grund av organisationens vållande. En sådan begränsning ska vara förenlig med vad som anges i detta avseende i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed, i lydelsen enligt kommissionens genomförandedirektiv 2014/111/EU. Transportstyrelsen får överlåta åt ett erkänt klassificeringssällskap att utfärda och förnya gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Om fartyget uteslutande trafikerar inre vattenvägar i Sverige får Transportstyrelsen i stället överlåta uppgifterna åt en erkänd organisation. 11 a 9 Transportstyrelsen får överlåta åt ett erkänt klassificeringssällskap att utfärda och förnya unionscertifikat för inlandssjöfart. Om fartyget uteslutande trafikerar inre vattenvägar i Sverige får Transportstyrelsen i stället överlåta uppgifterna åt en erkänd organisation. 1. Denna lag träder i kraft den 7 oktober Certifikat som har utfärdats med stöd av äldre bestämmelser gäller till och med de datum som följer av de bestämmelserna eller av beslutet. 6 8 Senaste lydelse 2017: Senaste lydelse 2013:986.

10 1.2 Förslag till ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) Härmed föreskrivs 10 i fråga om fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) dels att 3 kap. 5 och 9 kap. 1 b ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 7, 3 kap. 7, 9 kap. 1 och 10 kap. 2 ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 3 kap. 4 a och b, 6 kap. 8 c, 14, 15 och 16, och två nya rubriker närmast före 6 kap. 14 respektive 15, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka zoner som ska finnas och vilka inre vattenvägar som ska ingå i varje zon enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364). Zonindelningen ska vara den som anges i FN:s ekonomiska kommission för Europas resolution nr 61 med rekommendationer om harmoniserade europeiska tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart. Innan Transportstyrelsen meddelar sådana föreskrifter ska myndigheten samråda med Europeiska kommissionen. Transportstyrelsen ska anmäla föreskrifterna eller ändringar i dessa till kommissionen senast sex månader innan föreskrifterna ska träda i kraft. 3 kap. Transportstyrelsen får hos Europeiska kommissionen begära att ändringar görs av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG beträffande klassificeringen av de svenska inre vattenvägarna. 4 a Ägaren till en farkost eller dess ombud får begära en frivillig besiktning av farkosten i syfte att få ett unionscertifikat för inlandssjöfart. En sådan begäran 10 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG. 11 Senaste lydelse 2014:

11 ska beviljas. Om farkosten uppfyller kraven för att få ett sådant certifikat ska detta utfärdas, även om farkosten inte omfattas av 3 kap. 1 a fartygssäkerhetslagen (2003:364). 4 b Transportstyrelsen får förnya ett unionscertifikat för inlandssjöfart även om Transportstyrelsen inte har utfärdat certifikatet Transportstyrelsen ska föra ett Transportstyrelsen ska föra ett register över utfärdade register över utfärdade gemenskapscertifikat för unionscertifikat för inlandssjöfart. inlandssjöfart. 6 kap. 8 c Tillsyn av farkoster som trafikerar eller är avsedda att trafikera inre vattenvägar ska ske i enlighet med artikel 2.01 i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG. identifierings- Europeiskt nummer för fartyg 14 Transportstyrelsen ska tilldela farkoster ett unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg, om inte farkosten redan har ett sådant nummer. Numret ska vara oförändrat under hela farkostens livstid och ska anges på unionscertifikatet för 8 12 Senaste lydelse 2014:1093.

12 9 kap Transportstyrelsen får till Europeiska kommissionen överlämna en begäran om att en organisation ska erkännas för att utfärda och förnya certifikat för svenska fartyg samt att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord. Bestämmelser om förfarandet finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 inlandssjöfart. Den europeiska databasen för fartygsskrov 15 Transportstyrelsen ska registrera, radera och hantera uppgifter om farkoster i den europeiska databasen för fartygsskrov enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG, i den ursprungliga lydelsen, och enligt delegerade akter som har antagits av europeiska kommissionen med stöd av den artikeln. 16 Om Transportstyrelsen efter tillsyn har ersatt ett unionscertifikat för inlandssjöfart med ett nytt, ska Transportstyrelsen skicka det ersatta certifikatet till den myndighet som har utfärdat det. Transportstyrelsen får till Europeiska kommissionen överlämna en begäran om att en organisation eller ett klassificeringssällskap ska erkännas för att utfärda och förnya certifikat för svenska fartyg samt att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord. Bestämmelser om förfarandet såvitt avser organisationer finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av 13 Senaste lydelse 2011:552. 9

13 omgemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg. den 23 april 2009 omgemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg. 10 kap Transportstyrelsen ska underrätta Europeiska kommissionen enligt artiklarna 23.5 och 24.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG, i den ursprungliga lydelsen, och enligt artikel 2.20 b g) i bilaga V till samma direktiv, 10. den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har utfärdat eller förnyat en farkosts unionscertifikat för inlandssjöfart enligt artiklarna 14 andra stycket, 22.1 tredje stycket och 22.4 i direktiv (EU) 2016/1629, i den ursprungliga lydelsen, och enligt artiklarna , och 2.20 b g) i bilaga V till samma direktiv, 11. Europeiska kommissionen enligt artikel 3.6 och 4.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/100/EG av den 16 september 2009 om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart direktiv, i den ursprungliga lydelsen. Denna förordning träder i kraft den 7 oktober Senaste lydelse 2012:356.

14 2 Ett uppdaterat direktiv om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG ersätter det nuvarande direktivet från 2006 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart. Sverige har genomfört 2006 års direktiv huvudsakligen i fartygssäkerhetslagen (2003:364), förkortad FSL, fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), förkortad FSF, och Transportstyrelsens föreskrifter (se bl.a. TSFS 2014:96), jfr prop. 2012/13:177. Det nya direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 7 oktober Nästan endast redaktionella uppdateringar Det nya direktivet innebär i princip endast att tekniska och redaktionella ändringar har gjorts i förhållande till 2006 års direktiv. Till exempel anpassas terminologin i direktivet till Lissabonfördraget så att begreppet gemenskapscertifikat byts ut mot begreppet unionscertifikat. Till följd av Lissabonfördraget införs också befogenheter för kommissionen att anta delegerade akter och genomförandeakter. I det nya direktivet har vidare vissa bestämmelser flyttats från bilagorna till artiklarna, men innehållet har i de allra flesta fall flyttats över med oförändrat innehåll i sak. Det har dock gjorts vissa mer substantiella ändringar i direktivet. Substantiella ändringar Den största förändringen av direktivet består i att de konkreta tekniska specifikationerna som i 2006 års direktiv fanns i en mycket omfattande bilaga II, nu har tagits bort, och ersatts av en hänvisning till de standarder som tas fram inom den nya kommitté (CESNI) som har konstituerats inom ramen för Rhenkommissionen (CCNR). CESNI består av samtliga medlemsstater inom EU samt de medlemsstater som är parter till CCNR, dvs. de stater genom vilka floden Rhen rinner. Kommissionen kommer således i fortsättningen inte att ta fram ändringar av det rent tekniska regelverket i bilagorna, utan endast genom delegerade akter uppdatera hänvisningen till CESNI:s standarder. Detta innebär att vissa justeringar kan behöva göras i t.ex. Transportstyrelsens föreskrifter, där de tekniska specifikationerna har genomförts hittills i svensk rätt. En ändring har också gjorts beträffande processen för att ändra klassificeringen av de nationella inre vattenvägarna. Enligt 2006 års direktiv kan en medlemsstat, efter samråd med kommissionen, företa ändringar i klassificeringen av sina vattenvägar i de zoner som är upptagna i bilaga I. Ändringarna ska därefter anmälas till kommissionen. Det finns däremot inte någon möjlighet för kommissionen att därefter ändra bilaga I, utan bilagan måste ändras genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet, dvs. av rådet och Europaparlamentet. Detta förfarande har förenklats i det nya direktivet så att kommissionen genom delegerade akter kan ändra klassificeringen av en vattenväg, inbegripet 11

15 lägga till och stryka vattenvägar, dock endast på begäran av den berörda medlemsstaten. Det nya direktivet innehåller även ett fåtal andra justeringar av mer substantiell karaktär, bl.a. följande: - enligt artikel 7 ska certifikat medföras ombord i original, - i artikel 12 har förtydligats att unionscertifikatet får förnyas av alla myndigheter som har anmälts som behöriga, inte bara av den myndighet som har utfärdat certifikatet. Utöver de förslag som redovisas i denna promemoria bedöms det nya direktivet inte kräva några förändringar av lag eller förordning. Någon särskild motivering för detta finns inte i promemorian. Det kan dock inte uteslutas att direktivet kan kräva att det görs vissa ändringar av Transportstyrelsens föreskrifter. Detta är dock inte en fråga för denna promemoria. 3 Förslag 3.1 Begreppet gemenskapscertifikat byts ut mot unionscertifikat Förslag: Begreppet gemenskapscertifikat i fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen byts ut mot begreppet unionscertifikat. Skälen för bedömningen: Det nya direktivet använder sig av begreppet unionscertifikat i stället för gemenskapscertifikat, i enlighet med terminologin i Lissabonfördraget. Ändringarna är rent terminologiska. De svenska bestämmelser som använder begreppet gemenskapscertifikat bör således justeras så att begreppet unionscertifikat i stället används. 3.2 Förenklat förfarande för klassificering av inre vattenvägar Förslag: Skyldigheten för Transportstyrelsen att samråda med kommissionen inför ändringar av klassificeringen av de nationella inre vattenvägarna tas bort. Transportstyrelsen ska i stället hos kommissionen få begära att ändringar i direktivet görs beträffande klassificeringen av de svenska inre vattenvägarna. 12 Skälen för förslaget: Artikel 4 innehåller bestämmelser om hur unionens inre vattenvägar klassificeras, och motsvarar i stort artikel 2 i det nuvarande direktivet. Enligt 1 kap. 7 FSL ska för sjöfarten Sveriges sjöterritorium delas in i fartområden och zoner. Enligt 1 kap. 7 FSF får Transportstyrelsen meddela föreskrifter om vilka zoner som ska finnas

16 och vilka inre vattenvägar som ska ingå i varje zon. Med stöd av dessa bemyndiganden kan således Transportstyrelsen meddela de föreskrifter som även det nya direktivet kräver. Några förändringar i lag eller förordning krävs inte. När det gäller ändringar i direktivet till följd av nationella ändringar av klassificeringen etc. av de inre vattenvägarna ger det nuvarande direktivet ingen möjlighet för kommissionen att göra ändringar i direktivet efter att en medlemsstat anmält till kommissionen att den gjort ändringar i sina klassificerade inre vattenvägar. För det fall en medlemsstat gjort ändringar eller tillägg i sina klassificeringar krävs enligt nuvarande direktiv att direktivet ändras genom rådet och Europaparlamentet. Det anmälnings- och samrådsförfarande som gäller enligt artikel 1.2 i det nuvarande direktivet är i det nya direktivet ersatt av en befogenhet för kommissionen att ändra bilaga I i syfte att ändra klassificeringen av en vattenväg, lägga till eller stryka sådana på begäran av den berörda medlemsstaten (jfr artiklarna 4.2 och 32). Detta bör föranleda att bestämmelserna i 1 kap. 7 FSF om anmälnings- och samrådsskyldighet för Transportstyrelsen tas bort. I stället bör det anges att Transportstyrelsen hos Europeiska kommissionen får begära att ändringar görs i bilaga I till direktivet beträffande klassificeringen av de svenska inre vattenvägarna. I övrigt kan noteras följande skillnad. I nuvarande direktiv är principen att samtliga inre vattenvägar som omfattas ska anges i en bilaga till direktivet. Detta gäller för samtliga zoner. Enligt artikel 4.1 i det nya direktivet är principen något annorlunda. Där gäller att inre vattenvägar i zon 1-3 anges i bilaga I. För inre vattenvägar i zon 4 gäller i stället att dessa utgörs av alla övriga inre vattenvägar som enligt nationell rätt kan trafikeras av farkoster som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv. Zon 4 utgörs av de vattenvägar som har lägst våghöjd. Eftersom det enligt direktivet krävs att vattenvägarna ska kunna trafikeras enligt nationell rätt torde detta i praktiken innebära att även vattenvägar i zon 4 i praktiken måste pekas ut för att tydliggöra vilka vattenvägar som kan trafikeras av de farkoster som omfattas. 3.3 Certifikatet ska medföras ombord i original Förslag: Unionscertifikatet för inlandssjöfart och Rhencertifikatet ska medföras ombord i original. Skälen för förslaget: Enligt artikel 7 ska farkoster som trafikerar de inre vattenvägarna medföra vissa certifikat i original. De certifikat som avses är oförändrade jämfört med 2006 års direktiv. Däremot är i det nya direktivet infört ett krav att medföra certifikatet i original. Något sådant krav finns inte i den svenska lagstiftningen. En ändring bör därför göras för att genomföra direktivets krav, lämpligen i ett nytt stycke i 3 kap. 1 a FSL. 13

17 3.4 Förnyelse av certifikat Förslag: Transportstyrelsen ska få förnya ett unionscertifikat för inlandssjöfart även om Transportstyrelsen inte har utfärdat certifikatet. Skälen för förslaget: I artikel 12 finns bestämmelser om förnyelse av unionscertifikat. I artikeln anges att unionscertifikatet får förnyas av varje myndighet som har anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 6.3. I nuvarande direktiv finns inte någon motsvarande skrivning, men tillägget torde endast utgöra ett förtydligande av vad som redan får anses gälla enligt det gamla direktivet. Den nya lydelsen bör dock av tydlighetsskäl få genomslag i svensk rätt. Ett tillägg kan därför lämpligen göras i FSF. 3.5 Återbördande av det ursprungliga certifikatet vid utfärdande av nytt certifikat Förslag: Om ett unionscertifikat för inlandssjöfart efter tillsyn har ersatts av ett nytt ska fartygets ägare eller redare på tillsynsmyndighetens anmodan komma in med det ersatta certifikatet till myndigheten. Transportstyrelsen ska skicka det ersatta certifikatet till den myndighet som har utfärdat det. Skälen för förslaget: I avsnitt 3.4 framgår att certifikat kan förnyas. Detta sker i vanliga fall genom att en anteckning görs på det befintliga certifikatet efter avslutat tillsynsförrättning. I vissa fall kan myndigheten välja att i stället utfärda ett nytt certifikat, jfr t.ex. artikel 14 andra stycket. Enligt artikel i bilaga V till direktivet ska, om ett unionscertifikat ersätts av en ny version i stället för att dess giltighetstid förlängs, det gamla certifikatet skickas tillbaka till den behöriga myndigheten som utfärdade det. Det ursprungliga certifikatet i original medförs enligt kraven i artikel 7 på fartyget. Det måste därför tillförsäkras att redaren eller ägaren kommer in med originalcertifikatet till tillsynsmyndigheten, som därefter i sin tur kan skicka certifikatet till den myndighet som har utfärdat certifikatet. Skyldigheten för redaren kräver lagstöd. Lämpligen kan en bestämmelse om denna skyldighet föras in i en ny bestämmelse i FSL. Skyldigheten för tillsynsmyndigheten att därefter skicka in certifikatet till den utfärdande myndigheten kan regleras i FSF. 3.6 En särskild tillsynsförrättning Förslag: Tillsyn av farkoster som trafikerar eller är avsedda att trafikera inre vattenvägar ska ske i enlighet med artikel 2.01 i bilaga V till direktivet. 14 Skälen för förslaget: I artikel 2.01 i bilaga V till direktivet anges vilken sammansättning som besiktningsorganet ska ha.

18 Transportstyrelsen har i dag en generell uppgift att utöva tillsyn över fartyg, se t.ex. 5 kap. 1 FSL och 2 förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen. På vilket sätt och vilka personer som Transportstyrelsen använder vid utövandet av tillsynen är däremot i princip oreglerat. Det får förutsättas att direktivets krav är en förutsättning för att en tillsyn ska anses ha utförts på korrekt sätt, dvs. att ett certifikat eller annat intyg inte kan anses vara giltigt om sammansättningen av besiktningsorganet inte följer direktivets krav. Bestämmelserna i direktivet bör därför föras in i svensk rätt, lämpligen i FSF. Det bör dock noteras att direktivets krav att besiktningsorganet bl.a. ska bestå av en sjöfartsexpert med båtförarexamen för inre vattenvägar för närvarande svårligen kan uppfyllas, eftersom några sådana personer såvitt är känt inte finns tillgängliga i Sverige. Direktivet bör dock kunna tolkas så att en sådan expert kan tillförordnas för det fall en tillsynsförrättning ska ske, och inte behöver vara anställd permanent. Direktivet anger också att när ordföranden och experterna inleder sitt uppdrag ska de skriftligen intyga att de kommer att utföra arbetet på ett fullständigt oberoende sätt. Regeringsformens bestämmelser om att vid fullgörande av offentliga förvaltningsuppgifter iaktta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet (RF 1 kap. 9 ) tillgodoser förvisso direktivets krav, dock inte att detta ska intygas skriftligen. Förslaget i detta avsnitt tillgodoser även att detta krav genomförs. 3.7 Underrättelseskyldighet för Transportstyrelsen Förslag: I fartygssäkerhetsförordningen ska införas skyldighet för Transportstyrelsen att underrätta Europeiska kommissionen samt behöriga myndigheter i andra medlemsstater om en rad olika förhållanden och åtgärder. Skälen för förslaget: Direktivet innehåller en rad bestämmelser som innebär att den nationella behöriga myndigheten ska underrätta kommissionen eller andra behöriga myndigheter om olika förhållanden och åtgärder. Skyldighet att underrätta kommissionen finns i artiklarna 23.5 och 24 i direktivet och i artikel 2.20 i bilaga V till direktivet. Skyldighet att underrätta andra behöriga myndigheter finns i artikel 14 andra stycket, 22.1 tredje stycket och 22.4 i direktivet och i artikel , och 2.20 i bilaga V till direktivet. Skyldigheterna bör föras in som nya punkter i den underrättelsekatalog som finns i 10 kap. 2 FSF. Skyldigheten enligt artikel 2.20 a) i bilaga V till direktivet bör dock åligga regeringen. 15

19 3.8 Förtydligande av undantag från krav på certifikat Förslag: Fartyg som har s.k. Rhencertifikat ska undantas från krav på fartcertifikat och fribordscertifikat. Undantag från skyldigheten att ha unionscertifikat eller Rhencertifikat vid fart på inre vattenvägar i Sverige ska gälla svenska fartyg och svensk flytande utrustning. Skälen för förslaget Undantag från krav på fartcertifikat och fribordscertifikat Vid genomförandet av det nuvarande direktivet 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart föreslog regeringen att fartyg som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart inte ska behöva ha fartcertifikat, passagerarfartygscertifikat eller fribordscertifikat, jfr prop. 2012/13:177 s. 31. I lagtexten fick detta förslag något olika utformning, jfr 3 kap. 1, 2 och 7 FSL. De olika utformningarna innebär att innehav att ett s.k. Rhencertifikat, som enligt 3 kap. 1 a FSL är likställt med ett gemenskapscertifikat, endast ger undantag från krav på passagerarfartygscertifikat. Däremot krävs enligt 3 kap. 1 och 7 FSL för fartyg med Rhencertifikat såväl fartcertifikat som fribordscertifikat. Någon anledning till denna åtskillnad mellan gemenskapscertifikatet och Rhencertifikatet redovisas inte i propositionen. Något skäl att en sådan skillnad bör finnas har inte heller framkommit. Bestämmelserna i 3 kap. 1 och 7 FSL bör därför justeras så att krav på fartcertifikat och fribordscertifikat inte heller gäller för de fartyg som har Rhencertifikat. 16 Undantag från krav på certifikat för inlandssjöfart Enligt 3 kap. 1 a FSL gäller krav att inneha antingen ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart eller ett s.k. Rhencertifikat för att få trafikera inre vattenvägar. Enligt 3 kap. 1 b gäller dock att fartyg eller flytande utrustning som endast trafikerar svenska vattenvägar utan förbindelse med en vattenväg i någon annan medlemsstat i EU via en inre vattenväg behöver inte ha något gemenskapscertifikat enligt 1 a. De svenska inre vattenvägarna som är utpekade i Transportstyrelsens föreskrifter saknar samtliga förbindelse med en vattenväg i någon annan medlemsstat i EU. Avsikten vid genomförandet av det nuvarande direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart var att fartyg skulle ha en möjlighet att välja att i stället trafikera svenska farvatten med stöd av den nuvarande svenska regleringen i FSL, jfr prop. 2012/13:177 s. 30. I sådant fall gäller för svenska fartyg krav på t.ex. fartcertifikat eller passagerarfartygscertifikat, jfr 3 kap. 1 och 2 FSL. Utländska fartyg kan dock inte erhålla sådana certifikat. Någon avsikt att utländska inlandssjöfartsfartyg skulle få rätt att trafikera svenska inre vattenvägar utan något certifikat eller annat bevis på nödvändig sjövärdighet torde knappast ha funnits, och bör inte finnas. Det bör därför förtydligas i paragrafen att undantagsmöjligheten endast bör gälla för svenska fartyg och svensk flytande utrustning. Eftersom de svenska fartygen då i stället omfattas av krav på t.ex. fart- och

20 passagerarfartygscertifikat uppfylls kravet i artikel 24.1 i direktivet, dvs. att undantag från krav på t.ex. certifikat för inlandsfartyg endast får medges under förutsättning att en tillräcklig säkerhetsnivå upprätthålls. 4 Ikraftträdande Förslag: Författningsändringarna ska träda i kraft den 7 oktober Skälen för förslaget: Enligt artikel 37 ska de författningar som genomför direktivet genomföras senast den 7 oktober Ikraftträdandet bör således sättas till det datumet. 5 Kostnader och andra konsekvenser Förslagen i denna promemoria har inte någon påverkan på statens budget, jämställdheten, kommunernas självbestämmanderätt eller miljön. I den mån bestämmelserna utgör materiella ändringar påverkar dessa i princip enbart Transportstyrelsen som dels kan behöva justera sina föreskrifter, dels kan behöva ändra vissa arbetsrutiner etc. Ändringarna är dock av sådan marginell karaktär att det knappast torde uppkomma några ökade arbetsuppgifter. Hur som helst kan dessa täckas av befintliga anslag inom utgiftsområdet. Ett fåtal av ändringarna innebär förtydliganden av de krav som redan gäller för t.ex. en redare som vill certifiera ett fartyg för inlandssjöfart. Ändringarna är dock mycket marginella och bör inte föranleda några ökade kostnader för redarna. 6 Författningskommentar 6.1 Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364) 1 kap. 5 I andra stycket har hänvisningen till 2006 års direktiv ändrats till en hänvisning till det nya direktivet. Erkännandet av organisationer görs av kommissionen. Hänvisningen till direktivet har vidare ändrats från statisk till dynamisk eftersom en ändring i processen för erkännande av klassificeringssällskap bör få genomslag i svensk rätt omedelbart. 17

21 3 kap. 1 Fjärde stycket innehåller bestämmelser om undantag från krav på fartcertifikat. Bestämmelsen har ändrats så att inte enbart gemenskapscertifikat för inlandssjöfart, numera benämnt unionscertifikat för inlandssjöfart (jfr t.ex. 3 kap. 1 a ), utan även ett certifikat utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen ger rätt till undantag från kravet på fartcertifikat. 1 a I första stycket har begreppet gemenskapscertifikat bytts ut mot unionscertifikat. Ändringen är av enbart redaktionell betydelse. Även i rubriken till paragrafen har terminologin ändrats. I första stycket har också hänvisningen till 2006 års direktiv tagits bort. Någon hänvisning till det nya direktivet har dock inte införts. Begreppet unionscertifikat för inlandssjöfart är tydlig även utan en sådan hänvisning. Innehållet i det tidigare tredje stycket har tagits bort. Föreskrifter om undantag för havsgående fartyg kan meddelas av regeringen med stöd av 7 kap. 9 1, och av Transportstyrelsen med stöd av 8 kap. 2 1 FSF. I det tredje stycket har i stället införts en bestämmelse om att certifikatet ska medföras ombord i original. Bestämmelsen genomför artikel 7. 1 b Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från krav på gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Paragrafen har ändrats dels på så sätt att undantagsmöjligheten endast gäller för svenska fartyg eller svensk flytande utrustning, dels på så sätt att undantagsmöjligheten gäller även för fartyg eller flytande utrustning som har ett certifikat utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen. 7 Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från krav på fribordscertifikat. Bestämmelsen har ändrats med innebörden att inte enbart gemenskapscertifikat för inlandssjöfart, numera benämnt unionscertifikat för inlandssjöfart, utan även ett certifikat utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen ger rätt till undantag från kravet på fribordscertifikat. 5 kap. 21 a Paragrafen är ny och bidrar till genomförandet artikel i bilaga V till direktivet. Redaren och ägaren kan komma in med certifikatet på valfritt sätt till myndigheten. I övrigt genomförs bestämmelsen i direktivet genom förordning kap. 7, 7 kap. 11 och 11 a I paragraferna har enbart den ändringen gjorts att begreppet gemenskapscertifikat bytts ut mot unionscertifikat till följd i enlighet med Lissabonfördraget. Ändringen är av enbart redaktionell betydelse.

22 6.2 Förslaget till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) 1 kap. 7 Kravet på samråd med kommissionen för att ändra zoner och indelning av de inre vattenvägarna enligt artikel 1.2 i det tidigare direktivet är borttaget. Enligt artikel 4.2 i det nya direktivet gäller i stället att ändringar i klassificeringen i direktivet av en inre vattenväg görs genom delegerade akter av kommissionen efter begäran av den berörda medlemsstaten. Paragrafen har ändrats för att motsvara detta. 3 kap. 4 a Paragrafen är ny och genomför dels artikel 2.10 i bilaga V till direktivet, dels artikel 6.7 i direktivet. 4 b Paragrafen är ny och genomför artikel 12 i direktivet. 5 Paragrafen har strukits eftersom det materiella innehållet numera återfinns i 9 kap. 5 samma förordning. Strykningen skulle ha gjorts i samband med utfärdandet av ändringar i fartygssäkerhetslagen (2003:364), jfr SFS 2017:307 och prop. 2016/17:135, men kom av misstag inte att ske. 7 I paragrafen har begreppet gemenskapscertifikat bytts ut mot unionscertifikat till följd i enlighet med Lissabonfördraget. Ändringen är av enbart redaktionell betydelse. 6 kap. 8 c Paragrafen är ny och genomför artikel 2.01 i bilaga V till direktivet. 14 Paragrafen är ny och genomför artikel i direktivet och artikel i bilaga V till direktivet. Delar av innehållet fanns tidigare i den nu upphävda 9 kap. 1 b, men vissa delar av direktivet var tidigare inte genomfört. 15 Paragrafen är ny och genomför delar av artikel 19. Innehållet fanns tidigare i den nu upphävda 9 kap. 1 b. 19

23 16 Paragrafen är ny och bidrar till genomförandet av artikel i bilaga V till direktivet. 9 kap. 1 Första stycket har kompletterats med att begäran även kan avse erkännande av klassificeringssällskap, då detta är det begrepp som används inom inlandssjöfarten. Ändringen genomför artikel 21.2 i direktivet. I andra stycket har införts ett förtydligande eftersom den EUförordning som det hänvisas till endast reglerar erkännande av organisationer, inte klassificeringssällskap. 10 kap. 2 I paragrafen har införts tre nya punkter. Punkt 9 innehåller bestämmelser om skyldighet att underrätta kommissionen och genomför artiklarna 23.5 och 24.3 i direktivet och artikel 2.20 b g) i bilaga V till direktivet. Punkt 10 innehåller bestämmelser om skyldighet att underrätta den behöriga myndighet i den medlemsstat som utfärdat eller förnyat farkostens certifikat och genomför artiklarna 14 andra stycket, 22.1 tredje stycket och 22.4 i direktivet, och artiklarna , och 2.20 b g) i bilaga V till direktivet. Punkt 11 har flyttats till paragrafen från den nu upphävda 9 kap. 1 b med oförändrat innehåll i sak. 20