Landstormsgubbar vid Velandabron år Mannen med de två faten är hembygdsskalden John A. Ekström ( ). Bild från Innovatums bildarkiv.

Transkript

1 Landstormsgubbar vid Velandabron år Mannen med de två faten är hembygdsskalden John A. Ekström ( ). Bild från Innovatums bildarkiv.

2 På gården Hagen vid Sjölanda lever ett bygdeoriginal, som fått sitt namn känt långt utanför hembygdens gränser. Det är skalden och filosofen John A. Ekström, som byggt sig en egen värld bland sina böcker i nära samband med naturen. Den nu sjuttiofemårige mannen är något mer än en originell människa Han är en begåvning som med andra utgångsmöjligheter skulle kunnat få en framträdande plats inom svensk kultur. Utan överdrift kan man kalla honom ett professorsämne som vingklippts av ekonomiska svårigheter. John A. Ekström är född den tredje november 1877 och fyller alltså sjuttiofem år på måndag. Han har varit gärdhemsbo hela sitt liv. Födelsegården var Skogssäter under Kilehult. Son till en torparflicka som lämnades att ensam ta hand om barnet, sedan barnafadern lämnade platsen efter ett bråk i kamratkretsen, kom pojken att mest påverkas av den veka svärmiska modern och morföräldrarna, som för övrigt på sin tid haft namn om sig att vara bygdens ståtligaste fästefolk. Tidigt tog han intryck av den storslagna naturen runt torpet Sjösäter och då hans mor så småningom gifte sig med en slussvakt vid namn Ledin och tillsammans med sin då åttaårige pojke flyttade till Åkersdal och Åkersberg vid kanalen, blev detta en svår omsvängning för den känslige pojken som längtade tillbaka till skogen och sjön vid barndomstorpet. Snart kom småsyskon och John fick tjänstgöra som barnvakt, en sysselsättning som han emellertid ägnade tvivelaktigt intresse, eftersom han hela tiden längtade ut eller väntade på en stund då han kunde få vara ensam med sina böcker. Den begåvade pojken lärde sig tidigt läsa med moderns hjälp. Någon ABC-stavning var det emellertid inte tal om, utan med hjälp av psalmbok och bibel lärde sig den vetgirige parveln hela orden utantill. När han började i skola i Trollhättan kunde han därför redan läskonsten och började direkt i folkskolan. Han hette på den tiden Johan Ledin men mest känd under öknamnet Jägarn. Då John var tolv år dog hans mor och han fick flytta tillbaka till sina morföräldrar. Där arbetade han som vallpojke, skogshuggarhjälp och allt i allo. Han fortsatte sin skolgång i Gärdhem hos folkskollärare Sjölander, hos vilken hans mor en gång tjänat. Snart var han kommen upp i konfirmationsåldern och undervisades av pastor Sköldberg. Trots att han fick fina betyg hade han inga vidare anlag för gudlighet och ansågs redan på den tiden som socknens störste hedning. Tonåringens största intresse var böcker och han hade snabbt plöjt igenom de åttahundra band som fanns att tillgå i Gärdhems sockenbibliotek. Överallt hittade man honom med en bok i handen; på rasterna i skolan och hemma i torpet där han kröp intill kvällsbrasan för att få ljus tillräckligt.

3 Gärdhems kyrka som byggdes under åren 1876 till1878. Foto av Walter Göransson år Bild från Innovatums bildarkiv.

4 Hösten 1892 bara några månader efter Johns konfirmation dog bägge morföräldrarna i samma vecka och begrovs samtidigt. Nu började en ny tid för pojken, som på allvar måste förtjäna sitt uppehälle. Först var det meningen att han skulle i tjänst hos en bonde men eftersom han var ganska klen hjälptes han istället våren 1903 in i skräddarlära hos Brink och Nilsson på Hagen under Ryr. Han fortsatte i yrket i fyrtiotre år med, enligt vad han själv uppger, ytterst medelmåttigt resultat. Hans mästare var snäll mot honom och hade förståelse för hans brinnande läslust. Inte heller protesterade man när han använde fodret i de plagg som passerade verkstaden till att anteckna växtnamn på. Papper var nämligen en sällsynt vara och eftersom John Ekström redan från pojkåren var en ivrig botanist och gärna ville skriva upp namnen på de nya exemplar han hittade, kom det sig att nästan varje plagg som lämnade Ekström hade ett tjugofemtal namn uppskrivna på ärm-, byxeller västfoder. Så småningom började Ekström skriva vers och prosa. Från år 1907 och framåt har han producerat en del. Bland annat har han medarbetat i tidningen Trollhättan, både med dikter och prosaberättelser. En tid var han också fast anställd på redaktionen. Under ett fyrtiotal år hann han med att medarbeta i elva olika tidningar och tidskrifter, huvudsakligen sådana med ideella syftemål. Niohundra dikter har han klippt ur av sin produktion och många spalter prosa. Dessutom har han gett ut ett par diktsamlingar. Den första gjorde det möjligt för honom att lägga grundplåten till köpet av huset Hagen vid Sjölanda i hjärtat av hembygden. År 1911 kunde han förverkliga köpet. Han blev senare anställd av de olika ägarna till Sjölanda. Bland annat har han i tjugotvå år arbetat hos de nuvarande ägarna fru och herr Landberg. När John A. Ekström var en man i fyrtioårsåldern gifte han sig med en arton år yngre kvinna. Äktenskapet var ovanligt lyckligt, inte minst tack vare makarnas gemensamma intressen och beroende på den unga hustruns ekonomiska läggning som gjorde det möjligt för henne att hushålla med de medel som stod till buds. Äktenskapet varade i sjutton år till makans död. Makarna har uppfostrat två pojkar som bägge gjort sig aktade inte minst i orienterings- och godtemplarkretsar i Trollhättan. Den som känner till John A. Ekström brukar också ha en del att berätta om den stenborg han byggt åt sig uppe i skogen. Den originelle mannen har nämligen själv skapat sig en diktartillflykt, dit han drar sig tillbaka för att i lugn få utforma sina tankar. I borgen har han inrett det bekvämt åt sig och där finns också hans bibliotek som omfattar ett tusental band.

5 John A. Ekström vid sin diktarlya av sten, Borgen Aftonfrid, nära sjön Trehörningen. Den boksamling som bygdekännaren och naturforskaren Ekström har är märklig, inte minst genom de förnämliga band som finns representerade. Den tjänar också som mått på hans mångskiftande intressen och där finns böcker från snart sagt alla områden. Själv påstår Ekström att han är autodidakt i de flesta ämnen utom språk och matematik. Något som gjort sjuttiofemåringen känd är också hans egendomliga ordskapelser av vilka till och med några hittat vägen till Svenska Akademiens ordlista. En av de många dikter som signerats av gärdhemsbygdens egen skald återger vi här:

6 Natt du nalkas (för Trollhättan ) Öde skummar natten kring mig och allt jag har. Bortom land och vatten blott fjärran ter sig klar Sista solglödsskatten dör i molnhavsvatten Öde skumnar natten kring allt, som dagens var. Månens nybåt seglar vid sunnanmolnets rand. Sista skimret speglar i vågen långt från strand. Skogen kolsvart steglar bortom allt, som speglar Nyets guldbåt seglar mot hamn i skuggans land. Första stjärnan tänder sin fyr i natten sjö som ett bud från länder där soldag ej setts dö Längtans knäppta händer fåfängt sträcks mot stränder där en fyr sig tänder på lyckodrömmens ö. Jordens timmar sena mig bära mörkret mot. Stjärnan skyms, den rena, av molnets rök och sot. Jämt jag ville gena ljus de evigt rena Nätters nätter sena är än åt ljus mitt blot! Natt du nalkas livet som ur ditt våld jag bar! Dött och övergivet syns allt, då dagen far Armt och ensamblivet liv dock ljus var givet Natt, du nalkas livet men fjärran skimrar klar!

7 Utgiven i Göteborg 1910.

8