Flyghaverier i Hårsfjärden

Transkript

1 Flyghaverier i Hårsfjärden Erland Österberg i unga år. Han var född 1922 i Lossa, Uppland och avled 2011 i Östersund. Västerhaningebo under många år bl.a. som verkmästare på Håga Verkstad men avslutade sin karriär som yrkeslärare i Östersund. Erland Österberg, Västerhaningebo under många år, och en bidragande person för dokumentation av av vår byggd inte minst på denna sida hade dessutom ett stort flygintresse. Under sina sista år i Östersund inledde han en serie småartiklar under rubriken Flyghaverier på Södertörn. Som den gedigna person som Erland var började han med tidigt 1900-tal, en olycka på Hårsfjärden 1922 inledde och han hann med ytterligare två inlägg innan hälsan sviktade. Du kan läsa dessa via länkarna i slutet på inlägget. Erland Österberg var också en mycket avancerad modellbyggare, vid ett besök på Sparreholms Bilmuseum i somras fann jag ett antal vackra, välbyggda

2 flygplansmodeller signerade Erland. En av modellerna på Helge Karinens museum på Sparreholms slott. Erlands verk delar hall med ett antal Rolls-Royce och Hitler-mercor. Här kan du läsa artiklarna: Supermarine 1922 S-5, Heinkel He 5, haveri på Hårsfjärden T-2 Heinkel He-115, haveri på Mysingen 8 aug 1944

3 Trädgårdsmästarna i Tungelsta i slutet på 30-talet Vy över Tungelsta När tomtbolaget Hem på Landet i början på förra seklet köpte stora marker i Tungelsta, bl.a. från Skogs Ekeby och Ålsta inleddes en ny era i det lilla stationssamhället, Tungelsta Trädgårdsstad kom till. En liknande utveckling sker norr om huvudstaden i Hässelby. Marken styckades upp och såldes och blev trädgårdsmästerier, jordmånen tycktes mycket lämplig i sammanhanget, och den genomflytande Rocklösaån gav god tillgång på vatten. Naturligtvis var järnvägen mellan Nynäshamn och Stockholm en påverkande faktor, den invigdes 1901, och gav närhet till avsättning av produkterna. Lokala historiker anser att eran startade Första etableringen var Gustaf Ros-Anders Andersson som också blev den största, här fanns hela 20 växthus. Numera återstår bara bostadshuset efter Kvarnvägen, på markerna finns nu flerfamiljshus och äldreboende.

4 Odlarna i Tungelsta specialiserade sig på blomsterodling. Verksamheten var som störst i början på 1940-talet då dryga 100 anläggningar fanns. Idag återstår ett knappt tiotal! Lars Olof Persson, son till sista brukaren på Ribby, skrev en artikel om trädgårdsnäringen på 30-talet och presenterar några pionjärer. Läs den här! Föreningen Folk&Trädgård har en utmärkt hemsida, kolla gärna! Flickan och vändkorsen. låter nästan som titeln på en HC Andersen-saga!

5 Hon heter Gertrud, vid tiden för bilden Åkerberg, numera Ström och bodde då som nu på föräldrahemmet Kvarntäppan i Håga. ( läs här ) Här har hon kanske har varit ner till Posten eller Apoteket i nåt ärende eller är hon kanske på hemväg från skolan? Vändkorsen fanns där förlängningen av Klockargatan och Stationsvägen korsade järnvägen innan den gick upp på Tungelstavägen mittemot nuvarande Parkvägen. Den gick parallellt med järnvägen i sydlig riktning. Korsen var ju till för att höja säkerheten vid övergången kanske framförallt för cyklister, meningen var att man skulle kliva av cykeln och leda den över men samhällets unga tvåhjulsekvilibrister gjorde det naturligtvis det till en sport att åka över direkt. Mej veterligt hände dock ingen olycka här i modern tid. Däremot blev en banvakt ihjälkörd av tåget i början på 1900-talet då vägen var farbar med fordon. I bakgrunden ser vi Hedlunds handelshus, kom till i mitten på 40-talet så förmodligen är bilden tagen mellan Mellan Gertrud och affärshuset låg på den tiden ortens fotbollsplan och till vänster om henne Granebo.

6 Stugan vid Vargberget John Widell fick i slutet av 40-talet ärva en mindre skogslott på Nödestamarker efter sin far. Marken var belägen mitt inne skogen norr om Rosenhill och öster om Lugnet. Platsen kallades på kartan för Vargberget, troligen för att det förr i tiden fanns en fångstplats för den hatade vargen här. Enligt uppgifter sköts den sista vargen vid Skeppnan väster om Vargberget i mitten på 1800-talet.

7 Vid kärret på kartan sköts en varg på 1850-talet. Den sista i trakten? Vargvägen i Åbyområdet har fått sitt namn från Vargberget, de övriga djurvägarna kom med på köpet Han berättar här om hur han med stora besvär flyttar ett härbre från Oviksfjällen till Nödestaskogen och med hjälp av Lugnetbönderna får det på plats i mitten på 50-talet. Många häpna vandrare, bl.a. redaktören i unga år, överraskades av att mitt i den täta barrskogen stöta på denna miljö. Vi som läst lite om Gustaf Wasas skidande i Dalarna på 1500-talet kallade stugan för Ornässtugan. Verkar numera som en

8 märklig koppling. Läs John Widells artikel här: En banmästares minnen..

9 Banmästaren August Andersson, August Andersson var född 1886 på Nedersta Gård och son till mjölkarrendatorn Karl Fredrik Andersson. Nedersta 1 och 2 ägdes på den tiden av apotekaren Fabian Kindstrand som också arrenderade Nedersta 3. Han fick anställning på Stockholm- Nynäs järnväg år 1903 som banarbetare, avancerade snabbt till banvakt och blev 1936 banmästare, ansvarig för hela sträckan på Nynäsbanan. När han skriver sin artikel på ålderns höst 1987 inleder han den med att berätta om den dag, den sista december 1949, då han avslutar sin tjänst efter dryga 46 år. Men berättelsens huvudvikt ligger på barndomen på Nedersta då han får hjälpa till på gården från tidig ålder. Han berättar om sin skoltid i Norra Skolan, dvs nuvarande Klockargården, om sina lärare Ida Ahlstrand och Gustaf Westerin och om sina skolkamrater. Han får redan 1897 uppleva en skolresa till Stockholmsutställningen, ett initiativ av Westerin, på tre dagar med båtfärd från Berga Brygga! Han beskriver umbäranden och nöd men också många glädjeämnen från den

10 tiden, han får göra sin första ensamma stadsresa med häst och vagn vid elva års ålder då fadern blir sjuk. Han får gå till Fors gamla krog och lyssna på tal och musik ur en handdriven fonograf. När han vid tolv års ålder får uppleva Nynäsbanans tillkomst tänds hans intresse för järnvägen och när han vid nitton års ålder blir banarbetare inleds en livslång karriär på järnvägen, faktiskt en klassresa! Han gifter sig år 1910 med Maria Olsson, dotter på Välsta, flyttar från rummet på stationen till Ljungby på Håga, där sonen Olle föds Banvakten som barnvakt! August med sonen Olle omkring August Andersson flyttar i mitten på 30-talet till Banmästarbostaden söder om stationen där han blir kvar under sina sista aktiva år.

11 Banmästarbostaden i Västerhaninge, Maria och August vid gaveln. Läs hans intressanta artikel här: Berga Skola

12 Berga Skola 1949, klass 3-6 (fotot taget på Stav) Övre raden: Maj Karlsson, Birgitta Olsson, Margareta Hjalmarsson, Åke Bohlin, Leif Eriksson, Lasse Olsson Mellanraden: Ingemar Holmberg, Hasse Lundström, Inge Wickström, Göran Nilsson, Bosse Gottfriedz Nedre raden: Olle Brodin, Berit Nilsson, Astrid Kullberg, Margareta Karlsson, KG Wickström Foto tillhör: Margareta Hjalmarsson-Mattson.

13 Berga Skola, här på en teckning av Haningegillets Olle Numan. HIAB eller Bussgaraget

14 Verkstadsanläggningen efter gamla Nynäsvägen i Fors år I bakgrunden ser vi en modern villabebyggelse runt Bergenstorp eller i folkmun, Tittut. Foto:Stefan Jansson Lite beroende på hur gamla vi Västerhaningebor är kallar vi den här byggnaden antingen HIAB eller Bussgaraget! Eller om vi är väldigt gamla, kanske Traktorverkstan i Fors? Så här ligger det till. Några år efter andra världskrigets slut och en optimistisk utveckling av jordbruket med allt mera mekanisering beslöt några framsynta bönder i trakten att starta en verkstad för traktorer, tröskor och andra lantbruksmaskiner. Dessa blev lite för avancerade för att kunna underhållas och repareras av bysmederna. Man köpte området mellan Kyrkvreten och Hyddan av Edvin och Ester Nilsson på Fors år 1950 och byggde en för tiden mycket modern verkstad. Man var så framsynt att man när man startade verksamheten kallade den för Haningebygdens Verkstadsförening u.p.a., 30 år innan de båda kommunerna går samman. Initiativtagare var förvaltaren på Årsta, Herbert Fröstad som också blev ansvarig för verksamheten. Verkmästare var Nils Erik Berndtsson som köpte det gamla torpet Bergenstorp eller Tittut i backen bakom verkstaden och fick på så sätt nära till jobbet. Det visade sig dock svårt att driva rörelsen i denna kooperativa form och man

15 beslöt att upplösa den ekonomiska föreningen och att sälja rörelsen. År 1954 köptes fastigheten av Hydrauliska Industri Aktiebolaget i Hudiksvall, i dagligt tal HIAB. Detta företag, som hade startats tio år tidigare av skidfabrikanten (!!) Erik Sundin i Arbrå, hade en stark utveckling under efterkrigstiden med sina hydrauliska lastkranar. I Västerhaninge monterade och servade man dessa kranar åt åkarna i trakten. Verkstadschef var Adolf Berglund. Vartefter byggdes fastighet och rörelse ut och blev en fristående filial för hela Stockholmsområdet. Hit kom i början på 60-talet som VD, Ove Olofsson, som senare blev VAG-handlare bl.a. i Handen, Nynäshamn och Nacka. En minst sagt framgångsrik man som tyvärr gick bort ganska nyligen. Den hydrauliska kranen styckegodshanteringen. revolutionerade Efter en omorganisation i slutet på 60-talet sålde HIAB den stora lokalen till Storstockholms Lokaltrafik och den kallades märkligt nog för Ribbygaraget trots att det låg på Forsmarker. Det var ju inte bara depå och garage utan även verkstad.

16 Fastigheten är nu sedan många år i privat ägo. Minnen, Nils Petersson Skarplöt berättar på

17 Nils och Anna-Britta Petterson, fortfarande boende på Skarplöt (2015) Nils Petersson kom till Berga Lantbruksskola år 1944 gifte sig med Anna-Brita Lindström från släktgården Skarplöt och blev efter några år ute i landet ägarbrukare till denna gård. Skarplöt här från söder, är den nordligaste Forsgården och den sista som

18 ägarbrukades. I bildens överkant skymtar den skogsdunge där tidigare torpet Asphagen låg. Bortom denna plats ligger Ribbyholm. Flygfoto: Thorsten Nilsson Läs om åren på Berga Här kan du läsa en livfull berättelse om några minnen från hans liv. Anton Sörlin och Sörgården Sörgården och Folkhögskolan från Nynäsvägen. Villan till vänster byggdes av Anton Sörlin i mitten på 30-talet. Huset med gaveln mot fotografen är rektorsbostaden, den delvis skymda är en byggnad med lektionssalar och bostäder. Byggnaden till höger är den ursprungliga byggnaden från 1904 som uppfördes som bostad och mottagning för provinsialläkaren innan det blev skolbyggnad. De två mittre byggnaderna nyttjas i dag av ortens pensionärsföreningar.

19 Anton Sörlin, f i Östersund, fil.lic. och folkhögskolelärare kommer 1925 till Västerhaninge som hyresgäst på Apoteket med sina föräldrar. År1934 köpte han Ribby 2:91 av Herman Olsson i Ribbylund. Här byggde han och hustrun Elsa en villa som de länge drömt om. Detta är väl och humoristiskt skildrat i hans bok Villa på landet från Makarna hade adoptivdottern Vanja, född Anton Sörlin Sörlin var botaniker och älskade Gullringskärret där det fanns unika växter, kring vilka han kunde utveckla långa föredrag. Han var välkänd och aktad på bygden och bl.a. i många år ordförande i föreläsningsföreningen och kunde med sin stora kontaktyta engagera intressanta gästföreläsare till folkhögskolans gymnastiksal. Sten Bergman berättade med knarrande röst om sina resor till Nya Guinea och Rolf Blomberg om sitt upptäckarliv i Sydamerika, för att nämna några. Även andra kända och populära profiler, som Lennart Hyland och Nils Erik Bæhrendtz, lockades till Västerhaninge. Anton Sörlin bodde i sin Villa på landet i Västerhaninge tills han avled Denna villa köps på 60-talet av Johan Nordén som tvingas se sin egenhändigt byggda villa på Kyrkvägen rivas inför byggandet av Västerhaninge Centrum.

20 Sörgården 2015, tillhör numera kommunen liksom övriga f.d. Folkhögskolan. Läs gärna här Lars Olof Perssons artikel om Anton Sörlin. Anonym djurvän för 100 år sedan Gillets idoge arkivforskare Anders Numan finner ofta små pärlor i det dammiga Stadsarkivet, se här!

21 Plågad häst vid Fors För nästan exakt 100 år sedan registrerade kronolänsman Wahlroth i Mulsta denna inkommande skrivelse i sitt diarium. En sann men anonym djurvän har sedan länge noterat att en stackars häst i Fors tvingas slita ont trots en svår skada. Man kan nog ana att anmälaren länge slitit med frågan och kommit fram till att en direktkontakt med hästägaren inte skulle vara lämpligt. Kanske är det en granne i byn? Eller en släkting?

22 Knappast den aktuella hästen! När han/hon väl fattade pennan var det följaktligen självklart att anmälan var anonym och underskriven en Hästvän. Walroth ser till att fjärsman Kruth (härligt namn på en fjärsman) i Tungelsta får anmälan på sitt bord för utredning, tyvärr kan vi inte redovisa resultatet. Den utpekade bonden är troligtvis arrendatorn på Fors 3, ungkarlen Karl Magnus Andersson, som i november 1909 kommer från Alvsta och brukar den gård som i folkmun kallades Petter Magnus. Petter Magnus, eller Per Magnusson, hade avlidit året innan och änkan har skött gården med drängar men arrenderar nu ut. Han blir kvar på Fors till sin död 1919 vid 61 års ålder. Denna Forsgård köps 1919 av hovjägmästaren Helge Ax:son-Jonson på Berga kommer senare att användas som scoutgård. Läs gärna om det s.k. mjölkkriget på Fors mellan hovjägmästaren och scoutledaren Ragnar Numan.