Diö Stationsäng - En bi- och fjärilsbiotop vid järnvägsstationen, Älmhults kommun, Kronobergs län

Transkript

1 Diö Stationsäng - En bi- och fjärilsbiotop vid järnvägsstationen, Älmhults kommun, Kronobergs län Torräng under restaurering, foto Trafikverket (augusti 2013). Artrika gäsmarker i full blom vid Diös järnvägsstation, foto Sven G. Nilsson (2009)

2 2 (29) Skötselplan för Diö Stationsäng bi- och fjärilsbiotop järnvägsstationen, Älmhults kommun, Kronobergs län. Kontaktpersoner: Trafikverket Drift- och underhållsområde Syd Mats Lindqvist, Miljöspecialist/ekolog, Trafikverket UHaum Länsstyrelsen i Kronobergs län N Erik Sjödin, Koordinator åtgärdsprogram för hotade arter Älmhults kommun Sven Mohlin Gatu- och Trafikansvarig och Ingela Thulander Parkförman Projektgrupp: Monika Malcus Nordvall, miljökoordinator, Trafikverket Pågatåg Nordost och Krösatåg; N Erik Sjödin, koordinator åtgärdsprogram för hotade arter, Länsstyrelsen i Kronobergs län och Bengt Pettersson Teknisk chef, Sven Mohlin Gatu- och Trafikansvarig, Ingela Thulander parkförman, Älmhults kommun. Ett stort tack Stort tack riktas till följande personer som bidragit med sin kunskap, stöd och råd till denna utgåva av Diö Stationsäng; Sven G. Nilsson, professor i zooekologi vid Lunds Universitet och projektledare Pernilla Merkenius, Trafikverket projekt Pågatåg Nordost och Krösatåg.

3 3 (29) Innehållsförteckning Skötselplan för Diö Stationsäng bi- och fjärilsbiotop järnvägsstationen, Älmhults kommun, Kronobergs län BESKRIVNING Syftet med åtgärderna Åtgärdsförslag Administrativa data Geovetenskapliga förutsättningar Biologiska värden och skyddsvärda arter Landskapsperspektiv Friluftsliv Tillgänglighet Bebyggelse och banvall PLANDEL Skötselområden Bevarandemål för området Generella riktlinjer & åtgärder för hela området Skötselområden Skötselområde 1 (a-e): Avbanad sandbank mellan järnväg och dagvattensdike Skötselområde 2 (a-e): Kommunalt dike sydost om Diö station och sydväst om Växjövägen Skötselområde 3 (a-e): Plan sandmark mellan banvallens säkerhetszon och skötselområde Skötselområde 4: Säkerhetszon inom spårområdet utanför staketet Skötselområde 5: Sandvall (s.k. bibädd) vid parkeringsplatsen Skötselområde 6: Upplagsområde för avbanat material från området Utmärkning Dokumentation och uppföljning Uppföljning av skötselåtgärder Uppföljning av bevarandemål Dokumentation och inventeringar Dokumentation efter avbaning och sådd Sammanfattning och prioritering av skötselåtgärder Finansiering och förvaltning Länsstyrelsen ansvarar för och bekostar Trafikverket ansvarar för och bekostar Älmhults kommun (väghållare) ansvarar för och bekostar Revidering av skötselplan Referenser BILAGOR... 28

4 4 (29) BESKRIVNING Diö Stationsäng ligger vid Diö järnvägsstation i Stenbrohults socken i Älmhults kommun i Småland. Trakten har ovanligt många välhävdade, örtrika ängsmarker kvar, bland annat de som ligger runt Linnés hembygd, Råshult och Stenbrohult. Kontinuiteten i hävd och tätheten av örtrika ängar och andra gräsmarker i landskapet har gjort att många hotade fjärilar, vildbin och andra steklar finns kvar i området. Den torra, blomrika banvallen i Diö med sina torrängsväxter utgör livsmiljö för flera av områdets hotade fjärilar och solitära vildbin bland annat väddsandbi och storfibblebi, två vildbin som är klassade som nära hotad (NT) respektive sårbar (VU) i den nationella rödlistan för hotade arter (ArtDatabanken). Väddsandbi och storfibblebi lever på torra gräsmarker där de bygger bo i blottad mineraljord på ängsmarker, skjutfält, banvallar, vägslänter, idrottsplatser, flygplatser, täkter etc. Av de knappt 300 svenska vildbiarterna har nära en tredjedel blivit så sällsynta eller gått tillbaka så kraftigt tillbaks att de hamnat på rödlistan. Naturvårdsverket har därför tagit fram flera åtgärdsprogram för hotade arter bland annat åtgärdsprogram för att bevara vildbin och fjärilar i naturliga gräsmarker i Sverige. Åtgärdsprogrammet för vildbin på ängsmark omfattar totalt 11 vildbiarter (Naturvårdsverket 2011a) medan åtgärdsprogrammet för vildbin och småfjärilar på torräng omfattar 13 arter (Naturvårdsverket 2011b). Trafikverket och Länsstyrelsen arbetar med att bevara hotade arter genom att t ex ta fram åtgärdsförslag för hotade arter. Söder om godsmagasinet i Diö har delar av torrängen under tagits i anspråk för utbyggnaden av den nya pågatågsstationen i Diö. För att kompensera för förlusten av naturvärdena närmast godsmagasinet har Trafikverket, Länsstyrelsen och Älmhults kommun påbörjat en restaurering av den igenväxta marken under hösten Syftet är att återskapa en miljö med typisk torrängsflora, med värdväxter för områdets hotade fjärilar, vildbin och andra steklar. Projektet att restaurera och sköta den artrika banvallen vid Diö järnvägsstation är ett led i Trafikverkets, Länsstyrelsens och Älmhults kommuns arbete med åtgärdsprogram för hotade arter.

5 5 (29) 1 Syftet med åtgärderna Syftet med åtgärderna söder om Diö station är att förbättra och återskapa en solexponerad, torr, mager, sandig och blomrik gräs- och ruderatmark med grus- och sandblottor för rödlistade vildbin och småfjärilar på ängsmark och torräng. Området närmast dagvattensdiket längs Växjövägen har använts som upplag för rensningsmassor och miljön hade växt igen med slyvegetation. Vägbankar, järnvägsbankar och dikesrenar tjänar ofta som substitut för traditionella slåtterängar och andra gräsmarker som idag övergått i intensivt brukade åkrar eller som planterats med skog som idag sköts för rationellt skogsbruk. Delar av områdets värdefulla biologiska värden med blottad sand och torrängsflora förstördes vid anläggandet av pågatågstationen vid Diö. Det finns flera anledningar till att göra naturvårdsinsatser just vid Diö station: 1. Läget är unikt i landskapet såsom en brygga mellan sandiga miljöer på åsen och de blomrika ängsmarker och andra gräsmarkerna kring Råshult/Stenbrohult. 2. Området är särskilt rikt på sand eftersom två parallella åsar ligger just här. 3. Torra gräsmarker är särskilt väl representerade i Diö vid järnvägar, vägar, dikeskanter och kraftledningsgator. Dessa är några av torrängarnas viktigaste ersättningsmiljöer. 4. Tätheten av människoskapade linjeelement och grönstråk skapar goda förutsättningar för kort och långdistans spridning av arter, till och från området. 5. I Diö förekommer flera ängs- och torrängsväxter som utnyttjas som föda och värdväxter för områdets rödlistade vildbin och fjärilar. 6. Flera av de öppna sand- och gräsmarker som funnit i området kring Diö station har förstörts, antingen genom exploatering eller genom naturlig igenväxning från buskvegetation. 7. Banvallens läge och lokalisering vid stationsområdet med alla pendlande resenärer skapar särskilt goda förutsättningar för informationsinsatser.

6 6 (29) Diö Stationsområde ligger cirka 7 km längs järnvägsspåret nordnordost om Älmhult på väg mot Växjö. Diö station är ett särskilt värdefullt naturområde eftersom de geologiska förutsättningarna, läget i landskapet, infrastruktur och brukningstradition samverkar på ett unikt sätt just här. Precis här skär nämligen järnvägsbanken och Växjövägen genom en grusås. Grusåsar är områden med naturlig erosion som gör att sandjord blottas. Detta är en förutsättning för många konkurrenssvaga växters överlevnad och gynnsamt för att vildbin ska kunna bygga sina bon i marken. 2 Åtgärdsförslag Restaureringsåtgärderna har inneburit att hela området mellan banvall och dike har röjts från slyvegetation Dikeskanten och en 200 meter lång och fyra meter bred remsa (mellan 2 och 5 meter från dikeskanten) har hyvlats av (800 kvadratmeter). Den blottlagda sandjorden, skapar förutsättningar för att den naturliga torrängsfloran ska kunna återetablera sig och för att vildbin ska kunna anlägga sina bon. Efter det att ytlagret störts genom denna ytliga schaktning, såddes markbädden in med växter som naturligt förekommer i trakten och som lämpar sig för sådana fattiga jordar. De insådda växterna bidrar till mångfalden som födoresurs och värdväxter för områdets rödlistade bin och fjärilar. I områdets nordligaste del invid Diö stations parkering anläggs en liten sandvall (bibädd) med stort inslag av finkornig sand som möjlig boplats för vildbin. För området föreslås en lågintensiv skötsel med slyröjning och strategiska skrapningsinsatser av marksiktet. För att säkerställa att vildbin ska kunna leva i området behöver de blottad mineraljord för att kunna gräva ut sina bon. Detta åstadkoms genom att grässvålen dvs ett tunt lager av det övre markskiktet (ca 5 cm) inom en yta motsvarande 4 * 40 meter (en femtedel av totalarealen) skrapas vart femte år (se karta bilaga 1). Skrapningen av ytskiktet gör att den underliggande sanden i kommer dagen, medan vildbinas bon blir kvar på ett större djup. Eventuella överskottsmassor transporteras bort och läggs på den befintliga höjden sydöst om dagvattendiket, mittemot Odlingsvägen i den sydvästra delen av banvallen, som potentiell boplats för vildbin.

7 7 (29) Busk och trädvegetation röjs kontinuerligt bort från området. Uppslag av buskar och träd kapas så nära markytan som möjligt. Alla avverkningsrester tas bort från området. Enstaka buskar av nyponros, sälg och videarter sparas, så att nektar och pollen finns som föda för vårens tidigaste flygande humlor och fjärilar. För diket som ligger direkt norr om skötselområdet är naturvårdsbränning av vegetationen en gynnsam åtgärd för mångfalden i området. Bränningsinsatser rekommenderas årligen före 15 april. Alla grävningsarbeten, slyröjnings- rekommenderas mellan september och november, det vill säga före eller efter områdets huvudsakliga blomning. Inga åtgärder får utföras mellan 1 maj och 31 augusti. För alla insatser gäller även att inga massor får läggas upp eller avverkningsrester inom området. Genom att kontinuerligt röja och skrapa av delar av området med insatser vart femte år kan de återskapade naturvärdena behållas på lång sikt. Eftersom området angränsar till järnvägsstationens parkering med många resenärer och pendlare, är optimalt för att sätta upp en informationsskylt som beskriver områdets hotade fjärilar och vildbin, samt den skötsel som Trafikverket, Älmhults kommun och Länsstyrelsen utför för att bevara dem. Inventeringsinsatser görs efter två och sex år för att följa upp att åtgärderna får önskade effekter. Resultaten från uppföljningen ska presenteras i en liten rapport och fynd av arter rapporteras till ArtPortalen (ArtDatabanken). Insatserna är en del av arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter, och syftar till att uppnå gynnsam bevarandestatus för de rödlistade bina och fjärilarna knutna till ängsmarker och torrängar i området. Projektet är ett samarbete mellan Trafikverket, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Älmhults kommun samt forskare vid Lunds universitet.

8 8 (29) 3 Administrativa data Tabell 1. Data för åtgärdsområdet Namn: Län: Kommun: Församling: Läge: Gränser: Areal: Fastigheter och markägarkategori: Servitut och nyttjanderätter: Förvaltare: Koordinater rikets nät: / Diö Stationsäng, bi- och fjärilsbiotop vid järnvägsstation, Älmhults kommun, Kronobergs län Kronobergs län Älmhult Stenbrohult socken Ca 100 m sydväst om stationshuset i Diö Se bifogad karta Totalt: 800 kvadratmeter Fastigheter Markägarkategori Stenbrohult 5:1 Trafikverket 3 kap Lag om byggande av Växjövägen (TV NVDB järnväg (1995:1649) väg 600) Väghållare: Järnväg Södra Stambanan Trafikverket. Diö Södra (Dis) Förvaltare: Dagvattendiket mottar Trafikverket. vatten från området. Definieras som avloppsvatten enligt 9 kap 2 miljöbalken (MB). Ansvarig: Älmhults kommun. Trafikverket och Älmhults kommun Tabell 2. Prioriterade bevarandevärden för torräng vid Diö stationsäng vid Diö järnvägsstation. Typ Markslag Naturtyp Strukturer Arter Åtgärdsprogram Friluftsliv Värde Grusås invid järnvägsbank och dike invid väg Torräng Öppen, torr, sandmark med sandblottor, fibblor och åkervädd Väddsandbi (Andrena hattorfiana, NT), väddgökbi (Nomada armata, EN), slåttersandbi (Andrena humilis, EN), storfibblebi (Panurgus banksianus, VU), småfibblebi (Panurgus calcaratus, NT), Sexfläckig bastadsvärmare (Zygaena filipendulae, NT) -Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng -Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark Stig, informationsskylt för besökande. Besökare ombeds beträda området, slitaget är gynnsamt för mångfalden.

9 9 (29) 3.1 Geovetenskapliga förutsättningar Området består av sandig till stenig morän på en grusås. Öppna sandmarker är en kraftigt minskande företeelse i svensk natur. Några traditionella orsaker har varit att landskapet beskogats, att de bränder som lätt uppstår på de upphöjda torra åsarna bekämpats, att grusåsar har varit lämpliga att exploatera för täktverksamhet och bebyggelse samt att naturlig erosion i form av betesdjurs tramp i sandiga betesmarker har minskat i areal i takt med att antalet djurhållande bönder minskat. Länge har brytning av sand i grustäkter fungerat som ersättningsmiljö och substitut för de försvunna naturliga miljöerna för arter som behöver öppen sand. Täkterna har utgjort en tillflyktsort för många torrängsarter, trots att täkterna efterbehandlats genom igenplantering med träd. Räddningen har då varit att öppna sandytor kontinuerligt har skapats på andra platser i närheten, när nya täkter har tagits i bruk. De senaste åren har förbud mot nystartad täktverksamhet längs grusåsar skapat ett långsiktigt hot, när torrmarksarternas sista räddningsplanka verkar försvinna i och med efterbehandling i de kvarvarande täkterna i Kronobergs län. Hoten mot arter som är beroende av blottad öppen sand kan sammanfattas: minskningen av sandmiljöer i landskapet på grund av naturlig beskogning (igenväxning) och utökad areal produktivt skogsbruk öppna sandområden nyskapas i allt mindre omfattning minskad markstörning från djurtramp och brand i sandiga områden förändrade skötselsystem för blomrika gräsmarker, där slåtterängar överges, naturbetesmarker antingen betas för intensivt eller gödslas (Nilsson, Franzen och Pettersson 2013). Sammantaget innebär dessa processer att arter som är beroende av öppen sand ofta är på kraftig tillbakagång och de påträffas därför ofta på den nationella rödlistan. Åsar är ofta även vattenskyddsområden på grund av sin förmåga att transportera och rena grundvatten.

10 10 (29) Tabell 3. Rödlistade (ArtDatabanken 2010) arter som påträffats vid Diö station. Fynduppgifter från av Sven G Nilsson, N Erik Sjödin, Markus Franzén och Magnus Stenmark, från ArtPortalen. Åtgärdsprogram anges för vildbin på ängsmark A och för vildbin och småfjärilar på torräng B. Rödlistans kategorier framgår av färgskalan under tabellen. Art VILDBIN Väddsandbi A (Andrena hattorfiana) Storfibblebi B (Panurgus banksianus) Småfibblebi B (Panurgus calcaratus) FJÄRILAR Allmän metallvingesvärmare (Adscita statices) Smygstekellik glasvinge (Bembecia ichneumoniformis) Sexfläckig bastardsvärmare (Zygaena filipendulae) Mindre bastardsvärare (Zygaena viciae) BLOMFLUGOR tallmulmblomfluga (Chalcosyrphus piger) Rödlistekategori NT VU NT NT NT NT NT NT Specifika krav Boet anläggs i sandjord, larven äter pollen från åkervädd Boet anläggs i lättgrävd sandjord, larven äter pollen från fibblor Boet anläggs i lättgrävd sandjord, larven äter pollen från fibblor Larven äter bergssyra Larven äter ärtväxter t.ex. kärringtand och getväppling Larven äter ärtväxter t.ex. kärringtand Larven äter ärtväxter t.ex. kärringtand och skogsklöver Blöt multnande tallbark Områdets bevarandevärden 3.2 Biologiska värden och skyddsvärda arter Markerna vid Diö station har inventerats och insektsfaunans artsammansättning har följts under det senaste decenniet (Nilson, S G. pers. kom.). Av inventeringarna framgår att området har en rik flora som är typisk för näringsfattiga, sandiga och blomrika torrängar, med rik förekomst av ärtväxter, fibblor, blåmunkar, gulvial, getväppling, kärringtand, ängssyra och åkervädd. Området nyttjas av många blombesökare och pollinerande insekter och fjärilar, och har en artsammansättning som indikerar en hög biologisk mångfald med flera rödlistade fjärilar och vildbin.

11 11 (29) Två rödlistade arter av vildbin som är beroende av torr och sandig miljö, småfibblebi (Panurgus calcaratus) (se Fig. 1) och storfibblebi (Panurgus banksianus), förekommer i området. Torrängsarterna flyger från mitten av juni till mitten av augusti. Då båda fibblebina liksom flertalet vildbin bygger sina bon i sandig, lucker jord. Bon konstrueras som schakt, med vertikala gångar vars ände (från ca 2 dm ner i marken) avgränsas som ett rum där ägget läggs, och proviant lagras. Äggen kläcks efter någon vecka och larven växter under sommaren till på den proviant av pollen som honan samlat och lagrat i en stor pollenklump. Olika vildbiarter använder olika växters pollen. Vissa arter är helt beroende av pollen från en viss växtart, andra är generalister. De båda fibblebina serveras proviant i form av pollen från fibblor, gärna rotfibbla (Hypochoeris radicata), sommarfibbla (Leontodon hispidus), eller höstfibbla (Leontodon autumnalis), eller ännu hellre en kombination av dessa. Kombinationen av olika fibblearter gör systemet mindre känsligt för variation mellan år, dvs. om blomningen för en fibbleart upphör, kan biet byta till den fibbla som fortfarande blommar. Dessa båda vildbiarter ingår i Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för hotade vildbin och småfjärilar på torräng 1 (Naturvårdsverket 2011). På sensommaren eller hösten dör honan som lagt äggen. Varje nytt bi övervintrar i det egna boet och börjar flyga igen nästa sommar, lagom tills när rotfibblorna åter blommar. Figur 1. Två rödlistade sandboande vildbin som är beroende av fibblor i sandmiljö. T.v. småfibblebi (Panurgus calcaratus) som vilar i en höstfibbla. T. h. slåttersandbi (Andrena humilis) vid bohålet i Diötrakten (Foto: N Erik Sjödin). Det starkt hotade slåttersandbiet (Andrena humilis) som påträffats i närområdet kring Diö station är beroende av fibblor 2 på samma sätt (se 1 Naturvårdsverket, Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng Rapport: 6441.

12 12 (29) Fig. 1). I Skåne och Blekinge har arten främst påträffats i ruderatmarker och på militära övningsområden med rik tillgång på rotfibbla (Hypochoeris radicata). I Småland är arten mer tydligt knuten till slåtterängar, där Norra Europas största population påträffas i trakten kring Diö 2 (Franzen och Nilsson 2013). Det rödlistade väddsandbiet (Andrena hattorfiana) har i Diö påträffats i mycket höga tätheter (se Fig. 2). Väddsandbi lever framförallt i halvöppna, gärna sandiga torrängsbiotoper. Den uppträder med en generation per år med flygtid från mitten av juni till mitten av augusti. Artens larv är beroende av pollen från vädd 4 (Franzen och Larsson 2007), i Diö av åkervädd (Knautia arvensis). I hela Diö förekommer denna värdväxt i mer eller mindre täta bestånd längs vägkanter och banvallar. Inte långt från banvallen har även väddsandbiets boparasit väddgökbi (Nomada armata) påträffats, och det är inte omöjligt att strategiska åtgärder längs banvallen kan öka populationen för denna starkt hotade vildbiart (EN). Slåttersandbi och väddgökbi är två arter som ingår i åtgärdsprogrammet för vildbin på ängsmark 3 (Naturvårdsverket 2011). Figur 2. Två rödlistade arter som påträffas på åkervädd (Knautia arvensis). T. v. väddsandbi (Andrena hattofiana) som samlar pollen till larven från åkervädden. t.h. allmän metallvingesvärmare (Adscita statices), vars larv dock lever på bergssyra (Foto: N Erik Sjödin). 2 Franzen, M. Nilsson, S G High population variability and sorce-sink dynamics in a solitary bee species. Ecology: 94(6): Naturvårdsverket, Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark Rapport: Franzen, M. Larsson, M Pollen harvesting and reproductive rates in specialized solitary bees. Ann. Zool. Fennici 44:

13 13 (29) I stationsområdet har flera rödlistade fjärilar påträffats. En art som särskilt kan kopplas till torräng är allmän metallvingesvärmare (Adscita statices), vars larv lever av bergssyra (se Fig. 2). Den vuxna fjärilen påträffas ofta i åkervädd. En annan sällsynt fjäril i området är smygstekellik glasvinge som livnär sig på ärtväxter, särskilt getväppling eller kärringtand. Utöver dessa har även ett par bastardsvärmare påträffats i området. Samtliga sex bastardsvärmararter som förekommer i södra Sverige är rödlistade. De båda arter som påträffats på Diö station är sexfläckig bastardsvärmare (Zygaena filipendulae) och mindre bastardsvärmare (Zygaena viciae). Bastardsvärmare flyger relativt sent (från slutet av juni - slutet av juli). Larven till dessa båda arter, samt till den i området ännu inte påträffade bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae), lever på ärtväxter som t.ex. kärringtand (Lotus corniculatus) och skogsklöver (Trifolium medium). De fullvuxna fjärilarna ses ofta sitta och suga nektar i åkervädd (se Fig. 3). Figur 3. Två rödlistade fjärilar som ofta påträffas i åkervädd (Knautia arvensis), men vars larver lever på ärtväxter t.ex. kärringtand (Lotus corniculatus). T.v. sexfläckig bastardsvärmare (Zygaena filipendulae). T. h. bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae). (Foto: N Erik Sjödin). 3.3 Landskapsperspektiv Diö station ligger mycket strategiskt som en länk mellan flera av Sveriges kanske förnämsta lokaler för insektsarter på ängsmark och på torräng. Förutom att avstånden till dessa lokaler inte är alltför stort samverkar landskap och infrastruktur till att leda flyttande individer till dessa platser. Cirka 1,5 km söderut längs Älmhultsåsen ligger Råshult och Stenbrohult och järnvägen och Växjövägen (väg 600) fungerar här som spridningskorridorer (grönstråk) som leder flyttande

14 14 (29) individer mellan gräsmarkslokalerna. För torrängsarterna har åspartier särskilt stor potential att utvecklas till värdefulla områden eftersom sandblottor är första stadiet i bildandet av en torräng. Eftersom åsen löper som en livsnerv genom Diö är det särskilt värdefullt att avståndet till andra sandmiljöer längs åsen söderut är litet. Dessutom ligger en parallell ås cirka 3 km väster om Älmhultsåsen. I det här fallet hjälper vägars och kraftledningsgators grönstråk till att leda flyttande individer. Längs denna ås ligger ett par öppna grusmiljöer kring Bergön och Steningeboda där flera torrängsarter finns kvar. Tillsammans bildar sandmiljöerna kring Diö och de vid Bergön grustäkt ett av länets förnämsta komplex för torrängsarter. Eftersom bin är bofasta är de beroende av sin närmiljö för att hitta pollen och pollenväxter som proviant till sina larver. De flesta arter som bygger bo i sandig miljö flyger ca 400 meter för att hitta pollen, men flygturer upp till 800 meter är inte ovanligt. Humlor är systematiskt sett bin, och de flesta humlearterna bygger bo i markskiktet, gärna i vägkanter och diken med lite högre vegetation (som dagvattensdiket vid Diö station). Även humlor är bofasta, men den ensamma humledrottningen tar hjälp arbetare under sommarsäsongen. Humlorna gör ofta lite längre utflykter än solitärbin, ända upp till ett par kilometer från boet. Kombinationen av humlans samhällsstorlek och de längre flygsträckorna innebär att humlan på ett helt annat sätt än andra vildbin utnyttjar hela landskapet runt boet. En annan del av hur biarter utnyttjar landskapet är spridningen och koloniseringen av nya boplatser. Detta är något man vet mycket mindre om än proviantflygrutter, delvis för att spridning verkar variera så mycket mellan olika år. För vildbin är landskapets täthet av lämpliga boplatsmiljöer viktigt, särskilt områden med lättgrävda vegetationsfattiga mineraljordar, såsom de vid Diö järnvägsstation. Några andra viktiga spridningsfaktorer är varje områdes storlek, avstånden mellan områdena, och hur lätt det går att flyga över marken mellan boplatsområdena, dvs. hur vegetationen i grönstråken är beskaffad mellan boplatsmiljöerna. I de fall marken är svårforcerad kan linjeelement i landskapet hjälpa till att länka samman områden. Vid Diö kan järnvägen och vägen fylla en viktig funktion som länk mellan populationen i Stenbrohult/Råshult och den vid Diö station.

15 15 (29) 3.4 Friluftsliv De som väntar på tåg eller parkerar vid Diö station har alla möjligheter att lära sig mer om områdets säregna bi- och fjärilsarter och möta en fantastisk blomsterprakt Tillgänglighet Området ligger direkt söder om Diö stationsområde i anslutning till stationens parkering med många pendlare och besökare. Läget är optimalt för att presentera lokala naturvårdsåtgärder. En informationsskylt uppförs invid parkeringsplatsen för at öka allmänhetens kunskap och skapa förståelse för åtgärderna. Den som vill se någon av de ovanliga steklarna kan lätt därmed lätt skaffa sig en egen uppfattning om hur de lever. 3.5 Bebyggelse och banvall Området ligger i anslutning till parkeringen vid Diö station och angränsar till banvallen söder och mot vägdiket som avvattnar vägen i norr. Norr om diket löper Växjövägen som bildar en naturlig avgränsning mot en företagsparkering norr om denna väg.

16 16 (29) PLANDEL 4 Skötselområden Hela projektområdet består av ett öppet avsnitt som begränsas av järnvägen och i söder av ett dagvattendike i norr. I sydväst smalnar området av alltmer och nordöst begränsas området av Diö pågastation och parkering. Diö järnvägsområde ingår i Trafikverkets drift- och underhållsområde Syd. 4.1 Bevarandemål för området Bevarandemålen i åtgärdsprogram för hotade arter är långsiktiga och syftar till att uppnå gynnsam bevarandestatus för arterna. Inom området syftar åtgärderna till att förbättra förutsättningarna för de i området påträffade rödlistade arterna (se ovan), så att gynnsam bevarandestatus kan konstateras för områdets arter. Första delmålet sätts till inventeringen år arealen blottad sandjord ska vidmakthållas på en hög nivå (så att minst 10 % ligger i dagen), maximalt får 20 % beskuggas av uppväxande buskar och ungträd, för att undvika att torrmarksflorans utbredning påverkas negativt. mängden värdväxter för vildbiarter som påträffats i området ska öka. Antalet huvuden ska vara över 500 för respektive åkervädd (Knautia arvensis) och sommarfibbla (Leontodon hispidus). populationerna av särskilt bevarandevärda vildbin (se tabell 2) ska i området vara så hög att arterna påträffas i inventeringen. populationen av väddsandbi ska vara så stor att det ska finnas förutsättningar för väddgökbi (bedöms av expert). De rödlistade bastardsvärmarterna (Zygaenidae) ska vara så talrika att de reproducerar sig i området. 4.2 Generella riktlinjer & åtgärder för hela området Sandmarken sköts genom återkommande avverkning av träd- och buskvegetation och genom avskrapning och blottläggning av sandjorden i smala stråk, i samband med eller tidigare än Trafikverkets skötsel av området längs järnvägen eller kommunens skötsel av dagvattendiket.

17 17 (29) Figur 4. Området innan restaureringsåtgärder påbörjats med röjning av igenväxningsvegetation och avbaning av ytjordlagret hösten Foto Trafikverket. 4.3 Skötselområden Tabell 4. Skötselområdena beskrivna i skötselplanen (se bilaga B). Typ av skötselområde Antal delområde n Areal (m 2 ) 1. Torrängen - Avbanad sandbank med sådda värdväxter 2. Diket med sydlig dikeskant Banvallens ytterområde Säkerhetszon för järnvägen (4 meter från strömförande kontaktledning) 5. Sandvall vid stationsparkeringen Banvallsområdet Skötselområde 1 (a-e): Avbanad sandbank mellan järnväg och dagvattensdike Beskrivning: Skötselområdet ligger mellan Pågatågsstationens banvall i söder och ett kommunalt dagvattendike i norr som avvattnar industriområdet och Växjövägen i sydvästra Diö. Området är naturligt grusigt och

18 18 (29) sandigt eftersom en nord-sydvänd ås som skärs av den sydvästnordost riktade banvallen och Växjövägen. Innan några åtgärder utfördes hade delar av området närmast diket täckts av rensmassor från diket och slyuppslag täckte stora delar av området med främst tall, gran och björk. Längs med banvallen förekommer naturligt åkervädd, sommarfibbla och kärringtand och flera rödlistade vilda bin har påträffats som kan kopplas till dessa växtarter. Bevarandemål: arealen blottad sandjord ska vidmakthållas på en hög nivå (så att minst 10 % ligger i dagen), maximalt får 20 % beskuggas av uppväxande buskar och ungträd, för att undvika att torrmarksflorans utbredning påverkas negativt. mängden värdväxter för vildbiarter som påträffats i området ska öka. Antalet huvuden ska vara över 500 för respektive åkervädd (Knautia arvensis) och sommarfibbla (Leontodon hispidus). populationrna av särskilt bevarandevärda vildbin ska i området vara så hög att arterna påträffas i inventeringen. populationen av väddsandbi ska vara så stor att det ska finnas förutsättningar för väddgökbi. De rödlistade bastardsvärarterna (Zygaenidae) ska vara så talrika att de reproducerar sig i området. Skötselåtgärder: Restaurering: Busk- och trädvegetation avverkas och massor från diket banas av för blottläggande av den naturliga sandmarken. Det avbanade området sträcker sig från Odlingsvägens förlängning (från där denna möter Växjövägen i rät vinkel), till stationsområdets parkering (RT90 2,4 gon V: / ). Hela området sås in med en fröblandning av lokalt ursprung av fleråriga perenna arter bestående av åkervädd, kärringtand och sommarfibbla. Dessutom blandas blomsteråkerfrön bestående av ettåriga blommande växter som åkerkulla, klätt, åkerkulla, blåklint, rågvallmo och kornvallmo in i perennfröblandningen för att åstadkomma en förhöjd blomning första året och för att hjälpa de sådda perennerna. Frön har beställts från det lokala företaget Pratensis AB.

19 19 (29) Uppkommande busk- och trädvegetation (sly) röjs vartannat år (av främst björk, gran och tall). Enstaka bärande buskar av nyponros, gråvide och brakved sparas. Röjningsavfall transporteras bort röjning och får inte ske under den främsta blomningstiden när bina samlar pollen (maj-augusti). Om man vill bekämpa björk på sikt är den bästa tiden för röjning av björksly på vårvintern då björken blöder. Rotsystemet blöder då så kraftigt att rotskotten kan utebli och uppslag av sly begränsas därigenom maximalt. Röjning av återväxten av sly (träd och buskar) kan med fördel genomföras under torrperioden under högsommaren då växten är som sårbarast. Röjning av sly sker dock lämpligen i samband med att röjning sker längs järnvägen eller längs dagvattendiket (dialog om ansvarsfördelning sker mellan kommun och trafikverket). Skrapning av 1/5 av sträckan dvs. 40 meter sker vart femte år. Avbaningsmassorna läggs söder om området (område 6). Detta utförs av Älmhults kommun Skötselområde 2 (a-e): Kommunalt dike sydost om Diö station och sydväst om Växjövägen Beskrivning: Diket är cirka 1 m brett och cirka 4 m djupt. Norr om diket ligger en liten gräsmarksbård innan Växjövägen tar vid. Söder om diket hade rensmassor från diket lagts upp, till delar även i det grusåsavsnitt som denna plan huvudsakligen behandlar (skötselområde 1a-e). När rensmassor täcker den värdefulla blottade sanden, bidrar de till eutrofiering och snabbare busketablering. Täckning av rensmassor och beskuggning från buskvegetation bidrar till en fullständig utarmning av floran. Det är därför viktigt att diket sköts utan att det belastar den närmaste sandrika omgivningen med rensmassor. Ur ett naturvärdesperspektiv är det även viktigt att dikeskanten hålls så solexponerad som möjligt. Detta åstadkoms i naturliga vattendrag genom varierade årsvattenstånd och vattenerosion. För att efterlikna vegetationen runt naturliga vattendrag kan erosionsprocesser möjliggöras genom avverkning av busk- och trädvegetation eller genom bränning av dikesbården. Naturvårdsbränning kan skötas av

20 20 (29) Länsstyrelsen. Bränning får endast ske i överenskommelse med Trafikverket, och den kommunala räddningstjänsten. Bevarandemål: Diket är öppet med ringa igenväxningsvegetation. I dikesslänten förekommer sandblottor. I dikesslänten växer kärringtand, åkervädd, rot- och sommarfibbla. Skötselåtgärder: Dikeskanten röjs kontinuerligt från uppkommande busk- och trädvegetation i enlighet med dikets skötselanvisningar. Avverkningsrester får inte läggas inom område 1-4. Dikesrensning sker vid behov, eller tidigare, i enlighet med kommunal praxis för underhåll av diket. Massor från diket transporteras bort (rensningsmassor får inte läggas inom område 1-4). Dikeskanten bränns årligen (genom s.k. kontrollerad naturvårdsbränning) för att minska kostnader för träd- och buskröjning samt för att förhindra en förtätad grässvål. Bränningsinsatserna bör ske före 15 april, och utförs när kvarstående gräsvegetation är tillräckligt torr och vid lämpliga vindförhållanden. Bränningen bidrar till naturlig erosion i dikeskanten och skapandet av vegetationsblottor. Detta skapar på sikt goda förutsättningar för en ökad biologisk mångfald Skötselområde 3 (a-e): Plan sandmark mellan banvallens säkerhetszon och skötselområde 1 Beskrivning: Denna plana sandmark mellan spårområdets säkerhetszon och skötselområde 1 har en liknande vegetation som den inom skötselområde 1. Området består till stor del av packad sand efter underhållsarbete längs järnvägen. I delar av området kommer successivt ny buskvegetation upp, men är i stort sett en öppen mark.

21 21 (29) Bevarandemål: Området är öppet med fri sikt mellan område 1 och järnvägsbanken med fri sand i dagen. Inom området ska förekomma kärringtand, åkervädd, slåtter- och rotfibbla. Skötselåtgärder: Området sköts genom avverkning av uppkommande träd- och buskvegetation i samarbete mellan kommunen och trafikverket. Avverkningsrester får inte läggas inom område 1-5. Skrapning av markens ytskikt (5 cm) är en värdefull åtgärd inom området Skötselområde 4: Säkerhetszon inom spårområdet utanför staketet Beskrivning: Området närmast järnvägens säkerhetszon, Säkerhetszonen närmast spårområdet avgränsas på banvallen av ett staket. Säkerhetszonen sträcker sig minst 2,5 meter ut från närmaste räl (räls/spår). För arbetsfordon gäller att ett minsta säkerhetsavstånd av 4 meter från närmaste spänningssatta anläggningsdel ska hållas (t ex från kontaktledningsstolpe). Arbete med arbetsfordon inom säkerhetsavstånd från närmaste spänningssatta anläggningsdel får endast ske i enlighet med trafikverkets föreskrifter (TDOK 2011/29265). Avverkningsrester får inte läggas inom område 1-5. Bevarandemål: Området är öppet med fri sikt mellan område 1 och järnvägsbanken med fri sand i dagen. Skötselåtgärder: Avverkning av uppkommande träd- och buskvegetation Området sköts genom avverkning av uppkommande buskvegetation i enlighet med trafikverkets riktlinjer. Avverkningsrester får inte läggas inom område Skötselområde 5: Sandvall (s.k. bibädd) vid parkeringsplatsen Beskrivning: Norr om skötselområde 1 läggs 4 kubikmeter grus upp som en sandvall (s.k. bibädd) mot parkeringen vid Diö station. Sanden hämtas lämpligen från någon täkt i närheten, t.ex. från Slätthult.

22 22 (29) Bevarandemål: Vallen används som boplats av något av de i projektet prioriterade vildbina. Skötselåtgärder: Vändning av halva högen efter 5 år. Högen vänds med skopa och högen vänds på östsidan eller väst sidan Skötselområde 6: Upplagsområde för avbanat material från området Beskrivning: Upplagsområde för avbanat material, (söder om område 1), dvs sydväst om dagvattendiket (i jämnhöjd med där Odlingsvägen korsar Växjövägen) mitt för Odlingsvägen. Bevarandemål: Inga Skötselåtgärder: Högen används som upplag av avbaningsrester från området. Det är förbjudet att lägga material som inte kommer från skötselområde 1-5 inom området. 5 Utmärkning Området märks ut med kantstolpar. Direkt i anslutning till parkeringen placeras en skylt som beskriver området och dess kvaliteter och areella omfattning. 6 Dokumentation och uppföljning 6.1 Uppföljning av skötselåtgärder Länsstyrelsen dokumenterar efter två år (år 2016) hur vegetationen ser ut med avseende på skuggande buskar och blottad sand. Samtidigt räknas värdväxter med avseende på antal blomhuvuden. Dessutom uppskattas populationsstorlek och täthet av prioriterade vilda bin och fjärilar. Detta ska ske mellan den 1 och 15 juli. 6.2 Uppföljning av bevarandemål Länsstyrelsen ansvarar för uppföljning av bevarandemålen. Uppföljningen ska ligga till grund för en utvärdering av:

23 23 (29) om syftet med projektet har uppnåtts, om gynnsamt tillstånd har uppnåtts om skötselmetoder behöver förändras, om en revidering av skötselplanen behövs. 6.3 Dokumentation och inventeringar För att dokumentera utgångsläget och möjliggöra uppföljning av bevarandemålen bör en inventering av blomning av vädd och fibblor utföras samt av vildbin och bastardsvärmare efter två år. Utvärderingen utförs som ett samarbete mellan forskare på Lunds Universitet och Länsstyrelsen Dokumentation efter avbaning och sådd Arter som påträffades efter avbaning i samband med sådd ( ): gråbo, gråfibbla, gulsporre, gullris, flockfibbla, hallon, harklöver, hundäxing, hästhovar, höstfibbla, johannesört, kärringtand, liten blåklocka, ljung, nysört, prästkrage, rallarros, revlummer, rotfibbla, rölleka, renfana, rödven, rölleka, skogsfräken, skogsklöver, sommarfibbla, strimsporre, stormåra, svartkämpar, ängssyra, åkervädd, ängsgröe, ängskavle. Bland de vedartade växterna märks: björk, daggros, gran, gråvide, tall och björk. Bland örterna kan hallon, flockfibbla, rödven och skogsfräken komma att dominera. Särskilt skogsfräken är inte önskvärt. Bland de vedartade växterna kommer björk, tall och gran för eller senare att skugga bort alla övriga arter. Det är viktigt att trädvegetationen successivt avverkas, så ofta att utskuggning inte sker.

24 24 (29) 7 Sammanfattning och prioritering av skötselåtgärder Tabell 7. Sammanfattande skötselåtgärder Skötselområde Åtgärd 1 Initial avverkning av träd- och buskvegetation bestående av björk, gran och tall. Avverkningsrester transporteras bort. Tidpunkt Utförare (A: Länsstyrelsen, B: Trafikverket, C: Kommunen) Senast B Avbaning med schaktblad av det översta markskiktet inklusive dikesmassor 2-5 meter från dikeskanten. Avbaning sker längs med hela diket (dvs 200 meter). Massorna placeras på den befintliga höjden sydväst om diket (dvs. inom område 6, i jämnhöjd med där Odlingsvägen korsar Växjövägen) 1 Sådd av perennfröblandning med åkervädd, sommarfibbla och kärringtand med lokalt ursprung (beställs av fröföretaget Pratensis AB) värdefulla värdväxter till flera arter från området som påträffas på ängsmark och torräng. 1 Sådd av en fröblandning med ettåriga växter med Pratensis Blomsteråkerfröblandning (artnr 111) som innehåller klätt, åkerkulla, blåklint, rågvallmo och kornvallmo. 2 Avbaning med schaktblad av det översta markskiktet längs dagvattendiket. Avbaning sker längs med hela diket (dvs 200 meter). Massorna placeras på den befintliga höjden sydväst om diket (dvs. inom område 6, i jämnhöjd med den plats där Odlingsvägen korsar Växjövägen) 5 Skapande av en avgränsad grusvall med fina fraktioner av sand, invid parkeringen, direkt norr om område 1, som boplats för bin. Sanden hämtas lämpligen från Slätthult. 1 Upprättande av skötselplan för området i samråd. Våren 2013 Augusti 2013 Augusti 2013 Våren 2013 november 2013 Oktober 2013 B A,B B C C A, B, C 1 Röjning av uppkommande träd och 2013, B,C

25 25 (29) Skötselområde Åtgärd buskvegetation vartannat år (främst björk, gran och tall). Spara enstaka uppslag av nyponros, sälg och gråvide. Röjningsavfall transporteras bort. Avverkning bör ske vartannat år och senast i samband med att röjning sker längs järnvägen eller längs diket. Kostnader fördelas lika mellan förvaltarna. Kommunen står som huvudman och sköter entreprenadverksamheten, Trafikverket debiteras för sin andel. Tidpunkt Utförare (A: Länsstyrelsen, B: Trafikverket, C: Kommunen) 2015, 2017, 2019 osv. 1 Grässvålen (markens ytskikt om cirka 5 cm) skrapas på 1/5 av sträckan (dvs meter) vart femte år. Avbaning får endast ske under hösten (september-november) Under majaugusti är insekterna aktiva och bin och fjärilar flyger. Då den ytliga avbaningen berör endast det översta markskiktet förhindras att binas larver tas bort. 2019, 2025, 2031 osv C 2 Dikeskanten röjs kontinuerligt från buskvegetation. Avverkningsrester får inte läggas inom område 1,2 eller 3. Körning inom område 1 får inte ske i området mellan maj och augusti C 2 Dagvattendiket rensas i enlighet med Kommunens praxis för underhåll av diken. Massor från diket transporteras bort (rensningsmassor får inte läggas inom område 1-5). 2 Dikeskanten bör brännas årligen (när det är möjligt), efter årliga förutsättningar, dock senast 15 april, dels för att minska kostnader för röja buskar och slå gräs till förmån för naturlig erosion som bidrar till biologisk mångfald. Bränningen sker i samråd med Trafikverket och följer en enklare kommunikationsplan där bland annat den lokala räddningstjänsten och Kommunen informeras. Vid behov Årligen C A, C 3 Avverkning av uppkommande träd- och buskvegetation utanför järnvägsområde och järnvägens säkerhetszon, utanför område 1 sker Vid behov B, C

26 26 (29) Åtgärd i samråd med kommunen, lämpligen samtidigt som röjning av buskar sker i område 1 (se avsnitt). Avverkningsrester får inte läggas inom område 1,2 eller 3. Tidpunkt Utförare (A: Länsstyrelsen, B: Trafikverket, C: Kommunen) 4 Avverkning av uppkommande träd- och buskvegetation inom två meter närmast staketet (är beläget inom järnvägsområdets säkerhetsavstånd till strömförande anläggning t ex kontaktledning) sker i enlighet med trafikverkets föreskrifter och enligt de säkerhetsrutiner som krävs av Trafikverket. Avverkningsrester får inte läggas inom område 1,2 eller 3. Vid behov 1 Inom området får inte läggas upp avverkat material eller schaktmassor (gäller egentligen skötselområde 1-5). C, B A, B och C 1 Inom området får inte körning med motordrivet fordon ske (inklusive avverkningsmaskiner) under tiden maj-augusti. Vid Trafikverkets underhåll av järnvägen bör hänsyn tas till skötselplanens riktlinjer, om så är möjligt. 6 Upplagsområde för avbanat material, (söder om område 1), dvs sydväst om dagvattendiket (i jämnhöjd med där Odlingsvägen korsar Växjövägen) mitt för Odlingsvägen. 1 Uppsättning av och underhåll av informationsskylt vid i anslutning till parkeringen. Skötselområde Majaugusti 2013 och vid avbaning av mark Novembe r 2013 A, B och C B, C A 1 Uppföljning av målindikatorer görs två och sex år efter åtgärderna. Inventeringsresultat ska resultera i en mindre rapport och fynduppgifter ska rapporteras på ArtPortalen. 2015, 2018 A 1 Invigning av artrik torräng vid Diö stationsäng. 26 november 2013 A,B,C

27 27 (29) 8 Finansiering och förvaltning 8.1 Länsstyrelsen ansvarar för och bekostar Upprättande och revidering av skötselplan och informationsskyltar samråd med Trafikverket och Älmhults kommun Tillverkning och underhåll av informationsskyltar Utförande av naturvårdsbränning i det fall det blir aktuellt inom området Uppföljning av bevarandemålen, kartläggning och inventering av rödlistade arter. Resultatet av uppföljningen ska skyndsamt förmedlas till Trafikverket och Kommunen. Alla artuppgifter rapporteras på Artportalen Utvärdering av skötselåtgärder enligt skötselplanen i samråd med Älmhults kommun och Trafikverket 8.2 Trafikverket ansvarar för och bekostar Röjning av buskar och träd (slyuppslag) inom skötselområde 1-4, ihopsamling och borttransport av sly från området (delar kostnaderna med kommunen) Att ingen herbicidbesprutning sker på området Uppföljning av skötselåtgärder enligt skötselplanen Utvärdering och uppföljning av skötselåtgärder enligt skötselplanen i samråd med Älmhults kommun och Länsstyrelsen. 8.3 Älmhults kommun (väghållare) ansvarar för och bekostar Röjning av buskar och träd (slyuppslag) inom skötselområde 1-4 ihopsamling och borttransport av sly från området (ansvarar för entreprenaden och delar kostnaden med Trafikverket) Det kommunala dagvattendiket inklusive dikesslänten sköts av kommunen. Utvärdering och uppföljning av skötselåtgärder enligt skötselplanen i samråd med Trafikverket och Länsstyrelsen.

28 28 (29) 9 Revidering av skötselplan Skötselplanen gäller tills vidare vad gäller i planen angivna bevarandemål och riktlinjer för skötseln. En översyn av skötselplanen bör göras inom 10 år för att bedöma behovet av en revidering av planen. Revideringen berör i första hand riktlinjer och åtgärder. 10 Referenser Franzen, Markus och Larsson, Magnus, Pollen harvesting and reproductive rates in specialized solitary bees. Annales Zoologici Fennici 44: Franzen, Markus och Nilsson, Sven G., High population variability and sorce-sink dynamics in a solitary bee species. Ecology: 94(6): Linkowski Weronika I, Cerderberg, Björn och Nilsson L. Anders Vildbin och fragmentering kunskapssammanställning om situationen för de viktigaste pollinatörerna i det svenska jordbrukslandskapet, Svenska Vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU & Avdelningen för Växtekologi, SLU & Uppsala Universitet, Uppsala. Nilsson, Sven G., Franzen, Markus och Norén, Lars Biologisk mångfald i Linnés hembygd i Småland 6. Humlor och solitära bin (Hymenoptera: Apoidea). Entomologisk tidsskrift 130: Nilsson, Sven G., Franzen, Markus och Pettersson, Lars B Land-use changes, farm management and the decline of butterflies associated with semi-natural grasslands in southern Sweden. Nature Conservation 6: Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng Naturvårdsverket, 2011a. Rapport: Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark Naturvårdsverket, 2011b. Rapport: BILAGOR A. Översiktskarta över landskapet B. Karta över Diö Stationsäng med skötselområden

29 Tångarne Taxås naturreservat Diö järnvägsstation Stenbrohults naturreservat Råshults kulturreservat Bilaga A. Översiktskarta landskapet runt Diö järnvägsstation. Området ligger strategiskt, omgivet av ett landskap med värdefulla gräsmarker både i och utanför naturreservat. Det finns även goda spridningsvägar mellan gräsmarkerna i landskapet, både naturliga såsom åssystem och sjöstränder och människoskapade såsom väg, järnväg och kraftledningsgator.