VISAN OM DEN BOTFÄRDIGA MAGDALENA.

Transkript

1 VISAN OM DEN BOTFÄRDIGA MAGDALENA. Legendens Magdalena, Maria från Magdala, identifieras med synderskan, som, enligt Lukas' sjunde kapitel, i fariseen Simons hus smorde Jesu fötter och vätte dem med sina tårar. Genom Jesu predikningar hade hon fallit i djup ånger och blivit hans trogna anhängare. Under förföljelsen mot de kristna i Jerusalem blev hon jämte några trosfränder, bland dem en bror och en syster, Lazarus och Marta, satt ombord på ett fartyg utan roder. Förföljarna hoppades att fartyget skulle förlisa och de ombordvarande finna sin grav i Medelhavet. Men det onda anslaget gick om intet, fartyget landade i Marseille. Magdalena, som sedermera upphöjts till skyddshelgon i Frankrike, predikade kristendom i det nya landet och grundade kyrkor och bi kopsdömen, varpå hon drog sig tillbaka till en öde och ofruktbar trakt, där hon tillbragte de återstående trettio åren av sin levnad i fromma betraktelser. Den sköna botgörerskan har som känt frestat mången berömd målares pensel, och grottan, i vilken hon bodde, visas ännu vid Arles. Det försakande eremitlivet var dock icke så svårt för Magdalena, ty varje dag blev hon vid vissa timmar buren av änglar till skyarna, där hon hörde de himmelska härskarornas sång, varav hon så vederkvicktes, att hon icke var i behov av någon föda. Systern, den praktiska Marta, fick däremot utstå alla ödemarkslivets vedermödor, och legendens beskrivning av dessa torde stå i nära överensstämmelse med Magdalenas botgöring sådan den framställes i balladen. (Jfr. Child.)

2 Den nordiska Magdalena-visan begynner med att Kristus uppenbarar sig för Magdalena vid en källa i skogen. Liksom de medeltida målarna framställde de bibliska gestalterna i sitt eget lands och sin egen tids miljö, tycka vi oss i visan bevittna Magdalenas möte med Jesus i ett kargt nordiskt landskap, så som även Edelfelt framställt det. Vi se för oss det "hårda berget med mossa på". I en av nedan meddelade varianter har den traditionella linden utbytts mot björken, dock icke i omkvädet, och i en färöisk samt en norsk variant ådömes Magdalena att under sin botgöringstid vandra barfota i snön. Kristus möter således Magdalena vid källan. Han ber henne om vatten, men hon vägrar, hon har inte sin silverbägare med sig. Kristus svarar, att han skulle ha druckit ur hennes bara hand, om hon ej hade syndat. Magdalena svär att hon inte har låtit sig komma något till last, men då Kristus räknar upp hennes brott, faller hon till föga: "Vill du, Herre, mig straffa då?" Och Kristus svarar: "Sju år skall du i skogen gå." När han efter den svåra tidens slut åter uppenbarar sig för henae, har hon med ödmjukt sinne genomgått alla prövningar, och Kristus lovar henne himmelrikets salighet. Visan om Magdalena har sjungits i många av Europas länder. Den är en medeltidsvisa, i somliga versioner med utpräglat katolska vändningar. Den har redan under medeltiden sjungits även här i Norden. En finsk översättning härstammar från katolsk tid. Sverker Ek hänför den svenska Magdalena-visan till 1200-talet. Han säger: "Unoersöker man den östnordiska legendvisans vandringsvägar, skall man finna att den, vanligen från Frankrike, inkommit till Sverige och där fått sin nordiska utformning." Kunde man antaga som en möjlighet, att de unga svenskar, blivande präster och munkar, vilka i stora skaror på 1200-talet studerade vid universitetet i Paris, togo legendvisorna med sig till Norden? För en direkt överföring av Magdalena-visan talar även dess sparsamma förekomst i Danmai'k, som ju annars varit det förmed- - 8\ - lande landet, och dess rikliga förekomst på svenskt språkområde. Sverker Ek påvisar att legendvisorna över huvud tåget aro' rikast företrädda på det östnordiska området. Om Magdalena-visan säges i anmärkningarna till Geijer-Afzelius' Svenska folkvisor: "Ar en av de allmännaste folksånger och förekommer under olika melodier och förändringar i alla landsorter." Från Norge ha vi endast l1ågra få uppteckningar, från Färöarna en och från Island ett.fragment. Enligt Sverker Ek har den anträffats. nio gånger på Sveriges östkust och föreligger i fem olika texter (och långt flera uppteckningar) från svenska Finland. Till dessa fogas nedanstående uppteckningar, gjorda i Aboland och Nyland. I vilken mån dessa sammanfalla med tidigare förefintliga är jag tyvärr icke i tillfälle att nu kontrollera. Endast den första ' texten, ur en handskriven visbok från Hitis med årtalet 1863, är fullständig. Den innehåller tjugo strofer. Några av dessa äro vackra och typiska exempel på den knappa och uttrycksfulla dialogformen i de gamla visorna. Andra strofens otymplighet beror tydligen på minnesfel, som uppstått genom förväxling med tionde strofen. De på skådeplatsen uppträdande lejonen verka även i vis" mån störande, de passa ej in i landskapsbilden. Slutstrofen Magdalena föll för J esum ned, hon vätte hans fötter med de tårar späd, saknas i många texter, bl. a. den i samlingen "Nyland". Magdalenas brott uppgivas i de båda här meddelade uppteckningarna från Hitis (vilka synas ha samma ursprung) som två till antalet: det första barnet hade hon med sin far, det andra med sin bror. Den nyländska, liksom rikssvenska versioner, upptager som ett tredje brott en förbindelse med sockenprästen. Detta sista betecknas som det svåraste. Både Bergström och Ek se häri ett viktigt argument föl' bestämmande av tiden för visans upp- 6

3 - 82- koll1st. Ek hänför den som ovan nämndes till 1200-talet; då, efter Skenninge mötes beslut 842, då kravet på präs. ternas celibat yar nytt och ännu hölls i helgd. Kanske har förändringen i åskådningssätt vållat att detta tredje mo. ment bortfallit. För övrigt är ju icke det heliga tretalet allenahärskande i god visstil, denna nöj~r sig även med två parallella strofer. I en annan version av Magdalena_ visan, "Magdalena hon går sig till sjöarna två", vilken förekommer i åtminstone två vistryck från slutet av 1 talet, äro brotten även endast tvenne. Den andra varianten, ett fragment liksom de följande, har det konfysa mellanomkvädet "Ulvar den röda", up~ kommet ur den första va,riantens "Kväll var den röda", vilket jämväl förekommer i en rikssvensk uppteckning. men, så vitt jag vet, icke i någon tidigare finländsk. (Jfr. Brages årsskrift 1912, s. 104.) Här ha vi åter ett exempel på huru i synnerhet omkvädena äro utsatta för gande "variering".. De övriga här meddelade garna ha det mera allmänna "Solen sken vida". omkvädet "Allt under linden {lunden) den gröna" är mensamt för dem alla. A v Strömfors-va.rianten med vackra melodi sjöngs endast första strofen. som var ung, hade hört sin far sjunga visan. minnes rätt, hade han varit sjöman och synes inne med en reppl'wari den gamla goda stilen. Hou simgerskan åter hade lärt visan aven morbror, död länge sedan, vilken tydligen varit en framstående uaj"""". sångare: Dessa gamla hade aldrig besökts av upptecknare - två exempel ibland många på ohjälpliga försummelser på visforskningens fält. I motsats till många andra gamla visor, vilka av olika s[mgare sjungas med alls icke besläktade melodier, Magdalena-varianterna tydligen sitt ursprung ur en samma grundmelodi... De utpräglade avv*elserna och den fasta utformningen av dessa peka på spridning rätt långt tillbaka i tiden Magdalena på källebro. - K väll var den röda. - Herren Jesus för henne stod. Allt under ljnden den gröna. 1. Hills, Bo)ax. Ur T. B. GrOnings visbok. skriven "Kan jag något till mats här få?" "Om jag hunnit efter silverbägarn gå." "Hade du ej haft i lön en man, så skulle jag dricka ur din bara hand." "Aldrig hade jag i lön en man, jag har ej gjort varken synd eller skam." "Magdalena, säg icke så! Var du ej moder till barnen två '?" "Det ena hade du med din far, det dränkt~ du i det röda hav." "Det andra hade du med din bror, det dränkte 00 i den svarta flod." "Herren Jesus tröste mig." "Nej, ingen tröst får du hos mig." "Vill du, Herre, mig straffa då?" "Sju år skall du i skogen gå." "Kan jag något till mat där få?" "Det löv som faller av de björkar små." "Kan jag något till drick där få 1" "Den dag~ som faller av de kvistar små." "Kan jag.uågot till vila få 1" "Hårda berget med mossa på."

4 "Vad kan jag till lek där få?" "Björnar och lejon dig jaga må." När sjunde året förlidet var, stod Herren Jesus för henne klar. "Vad tycktes dig om maten din?" "Som hade jag ätit ur änglars skrin." "Vad tycktes dig om drycken din?" "Som hade jag druckit av änglars vin." "Vad tycktes dig om vilan din?" "Som hade jag legat på silket fin." "Vad tycktes dig om leken din?" "Som hade jag lekt med änglar din." "I paradis har du en stol, den skall du få för din starka ti o." Magdalena föll för Jesum ned, - K väll var den röda - hon vätte hans fötter med de tårar späd "Det ena hade du med din far, det dränkte du idet röda hav." "Det andra hade du med din bror, det dränkte du ' i den svarta flod." "Sju år skall du uti skogen gå." "Kan jag något i matväg få?" "De blad som faller av de lindar små." "Kan jag något till vila få?" "Hårda berget med mossa på." När sju åren förgångna var stod Herren Gud för henne klar. "Vad tyckte du om maten din, som du har haft i skogen in?" "Vad tyckte du om vilan din, som du har vilat i skogen in?" II. Hitis, Bötesö. Sjungen av torparänkan Sofia Isaksson, f fit1=lw $I=lbJ -~~g~=j+~ I ij ~===~~kb.)~~~~f2he~~ Magdalena vid källebro. - Dl var den röda. - "Var int' du mor åt barnen två?" III. Magdalena gick på källebro - solen sken vida - och själve Jesus bredvid henne stod. Am under lunden den gröna. Houtskär, Appelö. Sjungen av postforerskan Anderetta' Blomkvist, f

5 - 86- "Söta Jesus, varmed maten min '?" "Att äta bark utav linderot." "Söta Jesus, varmed drycken min?" "Den dagg som faller utav kvistar små." "Söta Jesus, varmed bädden min?" "Skarpa berg att vila på." "Vad tyckte du om maten din?" "Liksom jag åte av änglabord." "Vad tyckte du om drycken din?" "Liksom jag drucke det söta vin." "Vad tyckte om bädden din?" "Liksom jag låge uppå svanedun." "Vad tyckte du om straffet ditt?" "Liksom jag vore i himmelrik." Magdalena begärde nattvard få. "Nej, först skall du sju år i öknen gå." "Och ingen annan mat så i:>kall du få än suga saft ifrån en lindel'ot. V. Ström fors, Österby. Sjungen av Karin Hi/den, f ~~=1~ J: il J~ l*hmc ~~~. ~~=-~ F14@=a-~ Jungfru Maja gick på källebro. _ Solen sken vida. - Väl' Herre Krist då till henne kom. Allt under lunden den gröna. Greta Dahlström. IV. Nagu, Nötö. Sjungen av torparhustrun Eva Jansson, f ~}Wj7fl~~]J:L4:Jd--=r~~ ~~~=n=fli Magdalena vid källebrunn. _ Solen sken vida. _ Då kom Kristus och lät sig se _