Svensk Botanisk Tidskrift 102(5): ISSN X, Uppsala 2008 INNEHÅLL. Volym 102 Häfte

Transkript

1 Svensk Botanisk Tidskrift 102(5): ISSN X, Uppsala 2008 INNEHÅLL 209 Ordföranden har ordet: Min spännande sommar med fältgentianorna och deras vårdare 210 Bergström, I & Tochtermann, G: Trådviva i Piteå (Androsace filiformis, new for Sweden) 211 Svensson, S: Smällvedeln kvar i Ångermanland (Astragalus penduliflorus still in Ångermanland) Svensk Botanisk Tidskrift 102(5): (2008) Volym 102 Häfte Grahn, J: Klittnattljus i Båstad (Oenothera ammophila found in its natural habitat in south Sweden) 214 Nordenstam, J O, Tönnby, I & Larsson, U: Digiflora enkel växtbestämning på nätet (Digiflora an internet-based key to flowering plants) 217 Widgren, Å: Grovslinke en förbisedd raritet? (Nitella translucens Characeae in Sweden) 225 Westerström, G: Floran i tre socknar i nordvästra Ångermanland (Vascular plants in northwestern Ångermanland, north central Sweden) 262 Debatt: Vanlig då men nu? 263 Runeson, L & Segerbäck, L: Prunkhallon är bofast i Skåne (Rubus spectabilis in Skåne, southernmost Sweden) 265 Botanisk litteratur: Göteborgstraktens mossor nu kartlagda 267 Risberg, B: Resan till Karelen 210 Vad döljer sig i Piteå? 212 Vad döljer sig i Båstad? 217 Vad döljer sig i Blekinge? 225 Vad döljer sig i Ångermanland? Framsidan: Sibirstånds Ligularia sibirica, en vacker östlig art som sågs under Karelenresan i somras (se sid. 267). Foto: Joakim Ekman. Grafiska Punkten, Växjö 2008

2 Svenska Botaniska Föreningen Kansli Svenska Botaniska Föreningen, c/o Avd. för växtekologi, Uppsala universitet, Villavägen 14, Uppsala. Intendent Barbro Beck-Friis Telefon: , Fax: E-post: Webbplats Medlemskap 2008 (inkl. tidskriften) 295 kr inom Sverige (under 25 år 100 kr), 435 kr inom Norden och övriga Europa, och 535 kr i resten av världen. Familjemedlemskap utan tidskrift 50 kr. Styrelse Ordförande Margareta Edqvist Syrengatan 19, Nässjö Tel: E-post: margareta.edqvist@telia.com Vice ordförande Göran Mattiasson Torkel Höges gränd 15, Lund Tel: E-post: goran.mattiasson@telia.com Sekreterare Evastina Blomgren Dalgatan 7 9, Kungshamn Tel: E-post: evastina.blomgren@gmail.com Kassör Lars-Åke Pettersson Irisdalsgatan 26, Visby Tel: Övriga ledamöter Leif Andersson, Töreboda Ulla-Britt Andersson, Färjestaden Gunnar Björndahl, Karlstad Stefan Grundström, Härnösand Anders Jacobson, Vellinge Olof Janson, Götene Per Milberg, Rimforsa Kjell-Arne Olsson, Åhus Svensk Botanisk Tidskrift Svensk Botanisk Tidskrift publicerar originalarbeten och översiktsartiklar om botanik på svenska. I första hand trycks kortare artiklar av nationellt och nordiskt intresse. Tidskriften utkommer fem gånger om året och omfattar totalt cirka 400 sidor. Ägare Svenska Botaniska Föreningen. Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikelförfattare och fotograf har upphovsrätterna. Publicerade fotografier kan komma att återanvändas i tidskriften eller på webbplatsen. Ansvarig utgivare Ordföranden i Svenska Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist, se Svenska Botaniska Föreningen. Redaktör Bengt Carlsson, c/o Avd. för växtekologi, Uppsala universitet, Villavägen 14, Uppsala. Tel: , Fax: E-post: bengt.carlsson@sbf.c.se Instruktioner till författare finns på föreningens webbplats och på bakpärmens insida i första numret av varje årgång. Kan även fås från redaktören. Priser Prenumeration på tidskriften ingår för privatpersoner i medlemsavgiften. Prenumerationspris för institutioner och företag är detsamma som medlemsavgiften för privatpersoner. Se vidare under medlemskap. Enstaka häften 50 kr, häften äldre än 2 år 10 kr. Vid köp av fler än 25 häften är priset 30 kr styck, vid köp av fler än 50 är priset 25 kr styck. Generalregister för : 60 kr. Beställningar av prenumerationer och tidskrifter görs från föreningskansliet. Svenska Botaniska Föreningen PlusGiro Tryck och distribution Grafiska Punkten, Växjö. MILJÖMÄRKT Trycksak Föreningar anslutna till Svenska Botaniska Föreningen Adress samt en kontaktperson för varje förening. Föreningen Blekinges flora Bengt Nilsson, Trestenavägen 5 A, Sölvesborg. Tel: Hallands Botaniska Förening Bruno Toftgård, Prosten Bergs väg 7, Halmstad. Tel: E-post: bruno. toftgard@spray.se Föreningen Smålands flora Tomas Burén, Adelgatan 11 C, Kalmar. Tel: E-post: tomas.buren@ netatonce.net Vetlanda botaniska sällskap Tommy Merkert, Norhagen Lemnhult 2, Korsberga. Tel: E-post: tommy.merkert@gmail.com Botaniska sällskapet i Jönköping Martin Sjödahl, Ladugårdsg. 3, Jönköping. Tel: E-post: lottamartin@telia.com Ölands Botaniska Förening Ulla-Britt Andersson, Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel: Hemsida: Gotlands Botaniska Förening Jörgen Petersson, Humlegårdsvägen 18, Visby. Tel: Hemsida: Östergötlands naturalhistoriska förenings botanikgrupp Bo Antberg, Hoffstedtsgatan 12, Linköping. Tel: Västergötlands botaniska förening Anders Bohlin, Halltorpsgatan 14, Trollhättan. Tel: E-post: anders. bohlin@telia.com Botaniska Föreningen i Göteborg Erik Ljungstrand, c/o Botaniska inst., Box 461, Göteborg. E-post: botaniska. foreningen@dpes.gu.se Föreningen Bohusläns flora Evastina Blomgren, Dalgatan 7 9, Kungshamn. Tel: E-post: evastina. blomgren@swipnet.se Uddevalla botaniska förening Göran Johansson, Röane 119, Uddevalla. Tel: Dalslands botaniska förening Torsten Örtenblad, Eriksbyn, Pl 6686, Mellerud. Tel: Örebro läns botaniska sällskap Per Erik Persson, Gamla Viker 217, Gyttorp. Tel: E-post: pererikpersson@spray.se Värmlands Botaniska Förening Owe Nilsson, Utterbäcksvägen 10, Karlskoga. Tel: E-post: owe. kga@telia.com Botaniska Föreningen i Västmanlands län Christina Flint Celsing, Bågevägen 12, Västerås Tel: Hemsida: Botaniska sällskapet i Stockholm Ida Trift, Nybrog. 66 A, Stockholm. Tel: E-post: ida.trift@nrm.se Botaniska sektionen i Uppsala Alexandra Holmgren, Kungsängsg. 53 A, Uppsala. Tel: E-post: botaniska.sektionen@gmail.com Dalarnas botaniska sällskap Staffan Jansson, S. Kyrkog. 4, Säter. Tel: E-post: staffan.jansson@snf.se Gävleborgs Botaniska Sällskap Barbro Risberg, Högmarksg. 44, Hofors. E-post: barbro.risberg@edu.hofors.se Medelpads Botaniska Förening Olof Svensson, Kaprifolvägen 8, Söråker. Tel: E-post: olof. l.svensson@telia.com Jämtlands Botaniska Sällskap Bengt Petterson, Trollsåsen 2920, Nälden. Tel: E-post: varglav@telia.com Västerbottens läns Botaniska Förening Katarina Winka, Godemansvägen 4, Umeå. Tel: E-post: katarina. winka@um .se Föreningen Pite lappmarks flora Elisabet Arvidsson, Lugnetv. 3, Arjeplog. Tel: E-post: elisabet. arvidsson@telia.com Föreningen Norrbottens flora Ulf Zethraeus, Görjängsv. 22, Hortlax. Tel: E-post: ulf.allis@ telia.com

3 ORDFÖRANDEN HAR ORDET Min spännande sommar med fältgentianorna och deras vårdare Alla våra olika gentianor tycker jag är bland det vackraste vi har i blomsterväg i vår svenska natur. Jag har under sommaren inventerat fältgentiana åt länsstyrelsen i Jönköpings län. Jag har besökt omkring 150 lokaler för tidig- och senblommande fältgentiana, alla noterade efter Mitt uppdrag var att dokumentera lokalerna och bedöma situationen för denna hotade art. Arbetet har ofta varit deprimerande, många dagar kom jag hem utan att ha sett en enda blomma. Speciellt dåligt var det för den tidigblommande fältgentianan (som blommar kring midsommar). Av femtiotalet lokaler fann jag den bara på ungefär sjutton och flera av dessa kändes inte stabila. Den senblommande (blommar i senare delen av augusti) har något fler lokaler i vårt län, runt åttio. Jag återfann den på drygt trettio ställen. I floror från tidigt 1900-tal står det att fältgentianan är allmän, men den är långt ifrån allmän i vårt län idag, även om jag tror att den kanske finns på platser som vi inte känner till, speciellt den senblommande. Stagg, knägräs, darrgräs, ängsskallra, jungfrulin, slåttergubbe, sommarfibbla, ängsvädd, en och ljung finns nästan alltid där fältgentianan växer. I vissa trakter tillkommer ängshavre, ja även kattfot ser man ibland. Hur räddar vi våra hotade arter? Jag tror vi framförallt måste bli mycket duktigare på att informera, att våga ta personlig kontakt med markägare eller arrendatorer och visa dem vilka fina värden de har i sina marker. Lyckas vi rädda fältgentianan följer många andra arter med på köpet, inte bara växter utan också många ovanliga insekter och ängssvampar. I augusti reste jag till Färöarna för att träffa representanter från våra grannländers botaniska riksföreningar. Island, Finland och Färöarna saknar ännu en förening men en representant från dessa länder brukar ändå delta i våra möten. I år diskuterade vi bland annat utvecklingen av artportaler i de olika länderna. Ett annat återkommande ämne är hur vi kan utveckla De vilda blommornas dag. På Färöarna träffade jag återigen fältgentianan, som här verkade vara ganska vanlig i sluttande, ganska hårt fårbetade marker med en annorlunda artsammansättning än hemma. Vanliga arter var vildlin, dvärglummer, myrlilja, hedjungfrulin, tätört och stenmåra. Ängsvädd (bara cm hög) fanns här precis som hemma. På Färöarna är fältgentianan ännu inte hotad. MARGARETA EDQVIST Ibland är det skönt att ha ett stängsel mellan sig och landskapsvårdarna! margareta.edqvist@telia.com SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 209

4 Trådviva i Piteå En ny art för Sverige, trådviva Androsace filiformis, har påträffats i Norrbotten. Trådvivan är en inkomling österifrån. INGVAR BERGSTRÖM & GUNILLA TOCHTERMANN Ett par gånger varje sommar går färden norrut från vår bostad i nordligaste Halland till Ingvars barndomstrakter i Piteå där vi umgås med släktingar, plockar bär, äter surströmming och botaniserar. På Sör-Haraholmen utanför Piteå finns stadens djuphamn där bland annat importerat timmer lossas. Därefter städas lastrummen och avfallen bark deponeras på en yta i närheten av hamnen. Där kan man göra fynd av för Norrbotten nya eller ovanliga arter. Genom åren har vi bland annat sett selleri Apium graveolens, skogsvicker Vicia sylvatica, aklejruta Thalictrum aquilegiifolium, hampflockel Eupatorium cannabinum och kåltistel Cirsium oleraceum. I tryckande värme den 29 juni 2008 besökte vi barkupplaget och fann då nio exemplar av en liten växt som vi aldrig sett förut men som påminde om grusviva Androsace septentrionalis. I Den nya nordiska floran (Mossberg & Stenberg 2003) fann vi att den lilla växten hette trådviva A. filiformis, samt att den endast hade en enda då känd växtplats i Norden: nära Tavastehus i södra Finland. En dryg månad senare, den 30 juli, var Eva-Lena Hernod, Erik Ljungstrand och Ulf Zethraeus på lokalen. Tillsammans med tidigare tagna beläggexemplar kunde de räkna in minst 15 trådvivor. Vårt belägg kommer att läggas in i Herbarium GB. En nätsökning ger drygt tvåtusen träffar på Androsace filiformis. Bland de sajter som vi lite slumpmässigt läst har vi funnit att trådvivan under senare år blivit påträffad på en ny lokal vid Stora Ensos massafabrik i Vuoksenniska, Imatra, Finland där man importerat timmer österifrån (Saarinen m.fl. 2004). Bland följeväxterna på den finska lokalen nämns glansruta Thalictrum lucidum, vilken också hittats på Sör- Haraholmen. I Norge har frön från bland annat trådviva påvisats i barkavfall österifrån (Often m.fl. 2006). Forskarna drog upp dessa frön i växthus för att ta reda på vilka arter som kan tänkas komma in med barken och föreslog att importerat timmer helst borde vara avbarkat för att undvika att invasiva arter etablerar sig. Figur 1. Trådviva på Sör-Haraholmen i Piteå. Släktet Androsace har ungefär hundra arter. Flera odlas som prydnadsväxter i stenpartier, till exempel skär kuddviva A. carnea och revviva A. sarmentosa. Foto: Ingvar Bergström, 29 juni Androsace filiformis on Sör-Haraholmen in Piteå. 210 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

5 TRÅDVIVA / SMÄLLVEDEL Trådvivan växer naturligt på ängar, flodstränder, i närheten av mossar, i diken och i öppen skog. Utbredningen sträcker sig från Ryssland i ett bälte över ett antal forna Sovjetstater och Kina fram till Berings sund. Där gör den ett hopp till ett område i Klippiga bergen i Nordamerika (Hultén & Fries 1986). Från Inre Mongoliet exporteras trådviva enligt en mängd hälsokostsajter. Den innehåller saponin, som är slemlösande. Tack till Birgitta Herloff och Erik Ljungstrand för hjälp och synpunkter. Citerad litteratur Hultén, E. & Fries, M Atlas of North European vascular plants, II. Koeltz, Königstein. Mossberg, B. & Stenberg, L Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm. Often, A., Stabbetorp, O. & Økland, B The role of imported pulpwood for the influx of exotic plants to Norway. Norsk Geogr. Tidsskr. 60: Saarinen, K., Miettinen, M., Jantunen, J. & Valtonen, A Harvinaisia itätulokkaita Imatran puuplaaneilla (Rare eastern immigrants in the timber fields at Imatra, SE Finland). Lutukka 20: ABSTRACT Bergström, I. & Tochtermann, G Trådviva i Piteå. [Androsace filiformis, new for Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. 102: Uppsala. ISSN X. The first Swedish find of Androsace filiformis Primulaceae was made on a timber bark area in Piteå in NE Sweden in The timber was imported from eastern Europe. Gunilla Tochtermann och Ingvar Bergström är amatörbotanister som hjälpt till med landskapsinventeringarna i bland annat Halland, Västergötland och Bohuslän. Adress: Vallda Backstig 3, Vallda E-post: in.bergstrm@telia.com Smällvedeln kvar i Ångermanland SÖREN SVENSSON Foto: Sören Svensson SBT nr 6/2007 presenterade Jan W. Mascher I en uppföljning till sin egen Ångermanlands flora från Där antogs att en art hade försvunnit sedan dess, nämligen smällvedel Astragalus penduliflorus. Arten finns dock kvar vid Bastusjöklippen i Härnösands kommun, fast på en ny plats belägen uppskattningsvis drygt fem meter ovanför den gamla. Växten observerades där första gången 2004 och sommaren 2008 fanns åtta stänglar, varav fyra fertila, samt ett flertal rester av tidigare års stänglar. Tomas Rydkvist vid Länsstyrelsen i Västernorrland har nu initierat ett skötselprogram för Bastusjöklippen. Lokalen för smällvedel vid Bastusjöklippen upptäcktes enligt Ångermanlands flora av John Mo på 1940-talet. Smällvedel finns således fortsatt i fyra svenska landskap: Medelpad, Jämtland, Dalarna och Ångermanland. ABSTRACT Svensson, S Smällvedeln kvar i Ångermanland. [Astragalus penduliflorus still in Ångermanland.] Svensk Bot. Tidskr. 102: 211. Uppsala. ISSN X. Adress: Båtsman Grås gata 11, Hisings Backa. E-post: soren.svensson@mbox303.tele2.se SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 211

6 Klittnattljus i Båstad Jörgen Grahn har hittat klittnattljus i Skåne, den första naturliga lokalen i Sverige. Text och foto: JÖRGEN GRAHN Helgen den augusti 2008 befann jag mig på företagskonferens i Båstad. På lördagsmorgonen passade jag på att botanisera någon timme i samhället, utan att se något särskilt märkvärdigt. Jag antecknade bland annat kåltistel Cirsium oleraceum, skär kattost Malva neglecta och puktörne Ononis spinosa ssp. maritima. På söndagsmorgonen följde jag i stället Laholmsbuktens strand från kallbadhuset väster om hamnen till Stensåns mynning ett par kilometer åt öster. Största delen av sträckan gav ett intryck (för mig, som har liten erfarenhet av sandiga havsstränder) av hårt städad badstrand med relativt fattig vegetation. Mellan kallbadhuset och hamnpiren fanns ett litet parti med sanddyner, glest beväxt med strandråg Leymus arenarius. Där växte också vad som uppenbart var ett nattljus Oenothera. Plantan, som var i frukt, var nedliggande och grenad från nära basen. Det mest uppseendeväckande var de spetsiga, mörkgröna, till synes läderartade bladen som täckte blomställningen och avslutade den i en rosett. Jag kände vagt till klittnattljus Oenothera ammophila, men ansåg det troligare att det rörde sig om jättenattljus O. glazioviana eller någon annan odlad art som jag inte var bekant med. Därför nöjde jag mig med att ta tre foton. Min bror reagerade på bilderna, och när jag konsulterade litteraturen var det svårt att bortse från möjligheten att det rörde sig just om klittnattljus. En knapp vecka senare besökte Erik Ljungstrand och Per Wahlén tillsammans lokalen och kunde med sin större erfarenhet av nattljus och bättre litteratur göra en riktig artbestämning. Erik tog också belägg, till GB. Växtplatsen Sandstranden väster om Båstads hamn sträcker sig cirka trehundra meter innan den smalnar av och blir stenig. Den är hårt sliten och måste vara mycket välbesökt under badsäsongen. Jag såg en man åka omkring och plocka sopor på stranden med en fyrhjulig motorcykel; detta håller säkert också bort strandvegetationen. Väster om kallbadhuset är ett större avsnitt med dyner, glest beväxta med främst strandråg. Ett parti av dem var upprotat kanske hade en grupp träd eller ett större vresrosbestånd grävts bort under året. Bland de växter som hade etablerat sig där noterade jag vitblära Silene latifolia, kanadabinka Conyza canadensis och olika mållor, bland annat blåmålla Chenopodium glaucum. Dynpartiet öster om kallbadhuset, där klittnattljuset växer, är högre och sträcker sig knappt hundra meter fram till hamnpiren, Det avgränsas från själva hamnen i söder av träd och buskar samt en mur. Vid mitt besök var det mindre slitet än resten av stranden, men bestod ändå till stora delar av lös sand. Bortsett från någon rugge av mållor bestod vegetationen, vid en snabb överblick, mest av strandråg och en kvickrot Elytrigia sp. Figur 1. Klittnattljuset sätter rikligt med frukt. Fruits of Oenothera ammophila. 212 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

7 Arten Klittnattljus beskrevs först 1905 eller 1906, från de östfrisiska öarna. Den nya nordiska floran (Mossberg & Stenberg 2003) anger klittnattljus som inkomling från nordöstra Nordamerika, men konsensus verkar vara att arten uppstått i Europa genom hybridisering mellan ursprungligen nordamerikanska arter, kanske så sent som på 1800-talet (Jensen 1971, Rostański och Karlsson 2006). Nattljusens genetik, artbildning och ekologi är fascinerande ämnen som förtjänar en separat artikel. Klittnattljusets världsutbredning är dynområden längs nordsjökusten i Nederländerna, Tyskland och Danmark samt Norge. I Norge är arten bofast på några lokaler vid sydkusten, i Rogaland och Vest-Agder. I Danmark finns några tiotal fasta lokaler, alla längs Jyllands västkust, med första fynd Det finns också rapporter från Mön på 1980-talet, där den dock verkar ha varit tillfällig. Arten förekommer också tillfälligt på ruderatmark. Två tidigare svenska fynd är från sådana lokaler. Ett av dessa är från modern tid, på ett gammalt varvsområde i Uddevalla. Växten upptäcktes 2003 av Åke Frisborg, och den fanns kvar tills lokalen slutligen förstördes tidigare i år (Erik Ljungstrand, i brev). Framtiden Nattljusen är tvååriga, så i höst kommer den ensamma plantan i Båstad att dö. Sedan får växtsäsongen 2009 utvisa om klittnattljuset blir kvar på platsen. Det är ännu svårare att spekulera i huruvida båstadsplantan blir del av en permanent etablering längs svenska västkusten. Klittnattljuset beskrivs som bara långsamt ökande i Danmark och Norge. Tydligen är den inte särskilt aggressiv; framstegen den har gjort i Danmark sedan 1920-talet är inte imponerande. Å andra sidan, en badstrand i Båstads hamn är en bra utgångspunkt för fröspridning med människor! Tack till Erik Ljungstrand för hjälp med bakgrundsfakta. Figur 2. Stjälkarna hos plantan i Båstad var uppstigande, och tätt besatta med mörkgröna, lancettlika blad. The Oenothera ammophila plant at Båstad had ascending stems with numerous lanceolate leaves. Citerad litteratur Jensen, N Oenotheraceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 66: 1 2. Mossberg, B. & Stenberg, L Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm. Rostański, K. & Karlsson, T Oenothera. Manuskript till Flora Nordica, version 4b, Internet: < publicreview/accounts/waiting/oenothera.html>. ABSTRACT Grahn, J Klittnattljus i Båstad. [Oenothera ammophila found in its natural habitat in south Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. 102: Uppsala. ISSN X. In August 2008 Oenothera ammophila was found on maritime sand dunes at Båstad, NW Skåne, in southernmost Sweden. This is the first Swedish find on a natural locality, two earlier reports have been from ruderal habitats. Jörgen Grahn är amatörornitolog och -botanist. Han är bosatt i Mölndal, men botaniserar helst i hemmamarkerna på Falbygden. Adress: Peppareds torg 12 D6, Mölndal E-post: grahn@snipabacken.se SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 213

8 Digiflora enkel växtbestämning på nätet Det kan vara svårt för ovana botanister att använda florornas traditionella nycklar. Digiflora är en ny typ av bestämningsnyckel som hjälper dig att komma fram till namnet på den växt du hittat och att hitta mer information om den på internet. JAN OLOF NORDENSTAM, INGMAR TÖNNBY & ULF LARSSON Digiflora omfattar för närvarande omkring 1500 arter av svenska landväxande örter, ris, buskar och träd. Vi vänder oss i första hand till en växtintresserad allmänhet men vi tror att Digiflora också kan vara ett intressant alternativ för den mer botaniskt kunnige. Hur används Digiflora? Den som vill identifiera en växt i Digiflora öppnar sin webbläsare och går till Där väljer man värden för några olika karaktärer som beskriver växten. Vilka karaktärer man använder bestämmer man själv. Som svar på valen får man efterhand en lista med små bilder på tänkbara arter, ordnade efter hur väl de stämmer med de val man gjort (figur 1). Redan efter ungefär fem val är chansen god att man ser den eftersökta arten någonstans i början av urvalslistan. Genom att klicka på en art länkas man till arten i Den virtuella floran, eller till någon annan information på internet och kan där lättare avgöra om det är rätt art. Digiflora jämfört med traditionell nyckel I en traditionell nyckel finns en fastlagd ordning som användaren måste följa för att bestämma den sökta växten. Om man inte kan svaret på en eller flera frågor i bestämningsnyckeln så är det svårt att komma vidare. I Digiflora däremot får användaren själv välja vilka karaktärer hos växten som man vill använda sig av och i vilken ordning man vill ange dem. Efter varje val utförs en sökning i databasen efter vilka växter som bäst stämmer med de egenskaper man angett, och en artlista presenteras ordnad så att arterna med bäst överensstämmelse hamnar överst i listan. I en traditionell nyckel har alla arter som man får fram efter en artbestämning de egenskaper som man valt under artbestämningen. Digiflora använder sig av en matchning mellan de valda egenskaperna och egenskaperna hos olika arter. I Digifloras urvalslista tas även arter Figur 1. På Digiflora kommer man lätt fram till att denna växt är stånds Senecio jacobaea genom att välja: Blomfärg: gul Blomningstid: juli Växtens höjd: cm Blommans storlek: mm Blomställning: kvast Prova själv på Foto: Ingmar Tönnby. 214 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

9 Utvecklingssystem (i våra egna datorer) Webb-läsare Generell datamodell av växter och deras beståndsdelar, deras benämning och vilka egenskaper de kan ha. Definition av användarinterfacet genom urval och gruppering av karaktärer och egenskaper Visning av söksida i Digifloras användarinterface Val av värde för karaktärer Visning av urvalslista Visning av information Befintliga Floratexter Tolkning av text enligt datamodellen. Lagring av växtdelarnas egenskaper för varje art. Upprättande av databas med matchningsvärde för varje kombination av valbar egenskap och art. Webb-server Beräkning av sammanvägt matchningsvärde för varje art och de val användaren gjort. Generering av urvalslista. Figur 2. Principskiss för utvecklingsarbetet av Digiflora. med där matchningen är mindre god. Detta är gjort med hänsyn till mindre kunniga användares osäkerhet i att ange botaniskt korrekta egenskaper och även de naturliga variationerna hos arternas egenskaper. Överst i urvalslistan finns alltid de arter där matchningen är bäst. Även om listan fortfarande är lång så kan ofta den sökta arten hittas högt upp i listan. I en traditionell nyckel får man följa nyckeln fram tills bestämningen är slutförd. Det finns då ofta en eller ett fåtal arter som har pekats ut. I Digiflora får man en lista med förslag på möjliga arter och man kan själv välja när man vill söka efter arten i listan. Digiflora har länkar så att användaren kan komma åt information på internet. Det gäller främst beskrivningar och bilder på arter som har pekats ut under artbestämningen, men också förklaringar på botaniska begrepp som kan nås i anslutning till menyerna. Digifloras databas Vid utvecklingen av Digifloras databas har det krävts mycket botanisk information och eftersom vi är ingenjörer och inte botanister har det varit naturligt att använda botanisk information som redan finns och bidra med vår egen kompetens. Vi har på olika sätt bearbetat informationen från våra källor för att passa våra syften. Den större delen av arbetet med att tillföra information till databasen är utförd med program i Digifloras utvecklingssystem. Skälet är dels att spara tid, dels att undvika den typ av slumpmässiga fel som gärna uppstår vid manuellt arbete. Dessutom är det lättare om man vill göra ändringar i databasen eller användargränssnittet. Ytterligare ett skäl är att vi kan tillföra nya arter på ett effektivt sätt. Våra program och mycket av våra data kan lätt återanvändas. Digiflora bygger på information om växters egenskaper, men vi hittade ingen existerande databas med växter och deras egenskaper. Våra bästa källor har varit beskrivningar i olika floror, men vad som är en tillräcklig beskrivning i en flora räcker ofta inte för vårt behov (våra källor beskrivs på Vi vill gärna gå in på några problem. I en flora beskrivs en art med ett antal egenskaper. Författarna väljer ofta egenskaper som är kännetecknande för arten gentemot dess när- SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 215

10 NORDENSTAM m.fl. maste släktingar men utelämnar andra egenskaper. För Digiflora krävs främst att man vet vilka egenskaper en art inte kan ha för att successivt kunna göra uteslutningar. Om det för en viss art och karaktär finns en eller flera alternativa egenskaper angivna i en flora så antar vi att arten inte kan ha några andra egenskaper hos samma karaktär. Digiflora kan då utesluta arten om användaren anger en annan egenskap hos karaktären. Ibland väljer vi i stället att inte utesluta arten men ge den ett lägre matchningsvärde (se nedan under matchning). Vi har samlat uppgifter från flera floror för att få tillräckligt med information som sedan lagts i Digifloras databas. Alla steg från tolkning av texten i en flora till att lagra information av den tolkade texten i en databas sker via program i Digifloras utvecklingssystem. Vissa moment måste dock med nödvändighet ske manuellt. Ett exempel är att vi har gjort en lista på alla ord som används för att beskriva växters egenskaper. Vi har nu cirka ordstammar samlade (mångdubbelt fler om man tar hänsyn till alla böjningar av orden). Ett annat manuellt moment är att vi konstruerat en datamodell där de inbördes relationerna hos de nämnda orden beskrivs. När vi saknar uppgifter om en viss karaktär för en art används i första hand uppgifter från florornas beskrivning av släktet som arten tillhör, i andra hand från familjebeskrivningen. Om Digiflora inte har några uppgifter om en viss karaktär hos en art så kan arten inte uteslutas när användaren anger en egenskap för karaktären ifråga. Vi har naturligtvis därför valt att främst använda karaktärer där vi har information för många olika arter. Matchning i Digifloras databas Om de val som användaren gör stämmer med hur arten beskrivs i våra källor har vi full matchning. Det finns fall när vi inte har full överensstämmelse men ändå inte vill utesluta arten. Ett exempel är när användaren har angett en storlek hos en karaktär som ligger något utanför det intervall som finns angivet för arten i databasen. Ett annat fall är då användaren har angivit en färg som bara delvis stämmer med den färgnyans vi har lagt in. Ytterligare ett fall är när vi helt enkelt inte har några uppgifter för en viss art om en angiven egenskap. Genom att multiplicera olika matchningsvärden får vi så en totalt matchningsvärde och i urvalslistan visas överst de arter som fått högst värde. Synpunkter från användarna Flera hundratusen uppgifter har extraherats ur olika källor. I det material vi har fått fram kan det finnas fel och brister som vi ännu inte har hittat. Vi är därför intresserade av alla typer av synpunkter på Digiflora. Detta gäller såväl olika felaktigheter som synpunkter på och önskemål om nya funktioner. Alla som lämnar synpunkter får svar. Återkopplingen från användarna och då inte minst från SBT:s läsare är viktig för att vi ska kunna vidareutveckla Digiflora. ABSTRACT Nordenstam, J. O., Tönnby, I. & Larsson, U Digiflora enkel växtbestämning på nätet. [Digi- flora an internet-based key to flowering plants.] Svensk Bot. Tidskr. 102: Uppsala. ISSN X. Digiflora ( an internet-based key to Swedish terrestrial flowering plants is presented. Författarna och männen bakom Digiflora är tre pensionerade ingenjörer med ingen eller begränsad botanisk kunskap sedan tidigare. De har dock lärt sig en hel del under arbetets gång! Jan Olof Nordenstam Adress: Nedergården 256, Haninge E-post: jan-olof.nordenstam@telia.com Ingmar Tönnby E-post: ingmar@digiflora.se Ulf Larsson E-post: ulf.h.larsson@bredband.net 216 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

11 Grovslinke en förbisedd raritet? Den mycket sällsynta kransalgen grovslinke har nyligen hittats i tre sjöar i västra Blekinge. Är arten kanske förbisedd? Åke Widgren beskriver grovslinkets ekologi och varför vi hittar den i just dessa sjöar. ÅKE WIDGREN Grovslinke Nitella translucens är en av Sveriges sällsyntaste kransalger. Det totala antalet kända lokaler uppgår till endast åtta. Av dessa är fyra sedan länge inaktuella. Under senare år har arten påträffats i tre olika sjöar i västra Blekinge med även ett tidigare okänt fynd från sydvästra Småland har uppmärksammats. Två av lokalerna i Blekinge är klara eller måttligt klara näringsfattiga sjöar och den tredje är en måttligt klar sjö med svagt eutroft vatten. De är alla påverkade av kalkning. I senaste rödlistan (Gärdenfors 2005) är grovslinke klassad som akut hotad (CR) och arten ingår i ett färskt åtgärdsprogram för hotade slinke-arter i sjöar och småvatten. Den stora frågan är varför det finns så få fynd i landet. Är arten verkligen en raritet, eller är den bara förbisedd? Andra viktiga frågor är vilka faktorer som styr grovslinkets förekomst, och vilka hot som finns mot arten. Kännetecken Grovslinke är som namnet antyder en stor och grov art, och den största svenska arten i sitt släkte. Småvuxna exemplar kan möjligen förväxlas med glansslinke Nitella flexilis, mattslinke N. opaca eller stjärnslinke Nitellopsis obtusa, men knappast med några andra arter. Ett bra kännetecken är de påtagligt korta grenarna som är betydligt kortare än hos de andra tre slinkena. Den säkraste karaktären är dock grenarnas tillspetsade ändceller, något som endast kan ses med hjälp av en stark lupp (figur 1) men det gäller att leta noga eftersom de lätt bryts av. Färgen kan närmast beskrivas som mörkgrön, på blekingelokalerna ofta med en brun anstrykning. Såväl stam som grenar är glänsande och halvgenomskinliga (det vetenskapliga artepitetet betyder genomlyslig, eller oskarpt genomskinlig), vilket skiljer grovslinke från stjärnslinke som oftast är kalkinkrusterad och helt ogenomskinlig. För mer utförliga detaljer hänvisas till Blindow m.fl. (2007). Figur 1. Grenspets av grovslinke med karaktäristiskt tillspetsade ändceller. Foto: Roland Bengtsson. End of branch of Nitella translucens. Note the typical sharp end cells. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 217

12 WIDGREN Utbredning Grovslinke är en atlantisk art som förekommer i Väst- och Centraleuropa, från Norge i norr till Portugal i söder, samt i nordvästra delen av Afrika (Blindow 2008). Den uppges även finnas i södra USA (Choudhary m.fl. 1973). I Norden är grovslinke känd från fem danska och tre norska sjöar, men den saknas i Finland. I Sverige var den före 1997 bara känd från tre sjöar: Vättern (ett flertal fynd i sjöns norra del ) samt Sörabysjön och Innaren i södra Småland (båda 1901). Pressade exemplar påträffades 1999 i Uppsala herbarium från ännu en lokal, Lärkesholmssjön i norra Skåne, där arten samlats Både i Norge och Sverige har grovslinke utan framgång sökts på sina tidigare lokaler och därför ansetts vara försvunnen. I Norge har den dock nyligen återfunnits i en sjö. I den tyska rödlistan är den klassad som sårbar (Blindow 2008). I Storbritannien är den inte rödlistad men anses enligt flera källor som ovanlig (bl.a. SEPA 2006), och med sin huvudsakliga utbredning i Skottland och Wales (NBN Gateway 2008). I södra England är arten på stark tillbakagång (Lansdown m.fl. 2006). I den svenska rödlistan 1995 var grovslinke klassad som försvunnen (RE), men efter de fynd som gjorts i Blekinge betecknas arten nu som akut hotad (CR). Fynden i Blekinge Vitavatten År 1997 gjordes ett oväntat kransalgsfynd i Blekinge. I samband med inventering av sjöhjortron Nostoc zetterstedtii samlade Ingemar Andersson från länsstyrelsen en storvuxen kransalg i sjön Vitavatten väster om Olofström i västligaste Blekinge. Det insamlade materialet pressades och skickades till Irmgard Blindow, limnologiska institutionen i Lund (numera vid universitetet i Greifswald), som kunde meddela att det var grovslinke som sensationellt återfunnits i landet. Sommaren 1999 besökte jag sjön tillsammans med bland annat Irmgard, och Roland Bengtsson från IVL. Enstaka exemplar hittades på samma plats som där arten samlats första gången, närmare bestämt vid en brygga i sjöns sydöstra del. Dessutom hittades en ganska rik förekomst vid en annan brygga hundra meter längre norrut, på omkring fyra meters djup. År 2001 gjordes en översiktlig inventering av förekomsten i Vitavatten. Hela sjön genomsöktes men det enda som sågs av grovslinket var ett fåtal exemplar vid den norra bryggan samt fragment och enstaka exemplar i dålig kondition på en ny plats i sjöns norra del. Mellan 2002 och 2007 har grovslinket eftersökts sporadiskt på de tidigare växtplatserna i samband med inventering av sjöhjortron, men arten har inte återfunnits och farhågorna har varit stora att den försvunnit från sjön. I juni 2008 inventerades sjön mera noggrant med hjälp av dragg och vattenkikare. På de tre tidigare växtplatserna sågs inte ett spår av grovslinke. Däremot påträffades glädjande nog två helt nya växtplatser cirka tvåhundra meter från varandra i sjöns sydvästra del. Det anmärkningsvärda var att grovslinket här var betydligt klenare till växten än vid alla tidigare fynd i Blekinge. Stamdiametern var på de flesta plantorna endast 0,8 1,0 millimeter, att jämföra med 1 2 millimeter som annars är det normala för arten. På en del individer fanns skott med endast 0,6 0,7 millimeters stamdiameter. Många av exemplaren var dessutom i dålig kondition. De basala delarna var delvis nedbrutna, samtidigt som toppskotten såg friska ut och delvis även var fertila (med unga gametangier). På de nya dellokalerna, båda på relativt hård botten, var djupet 2,9 respektive 3,8 meter. Djupet på de sammanlagt fem växtplatserna i sjön har varierat mellan 2 och 4 meter. Sannolikt är den totala grovslinkepopulationen i sjön ytterst liten. På de två nya dellokalerna finns knappast mer än ett par hundra individer, men ytterligare växtplatser i sjön kan givetvis inte uteslutas. Öjasjön I samband med att Lars Möller från länsstyrelsen våren 1999 tog vattenprov i Öjasjön, även den belägen i västra Blekinge, 2 mil nordväst om Karlshamn, fastnade några exemplar av en storvuxen kransalg på en siktskiva. Kransalgen pressades och skickades till Irmgard Blindow som ännu en gång kunde konstatera att det var 218 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

13 GROVSLINKE Figur 2. Södra delen av Älmtasjön, där grovslinke hittades Foto: Åke Widgren. The southern part of Lake Älmtasjön in western Blekinge, SE Sweden, where Nitella translucens was found in grovslinke. År 2000 gjordes en översiktlig inventering av förekomsten. Grovslinke hittades på tio dellokaler utspridda i olika delar av sjön. På flera av fyndplatserna var arten mer eller mindre dominerande och bottentäckande. Som inventeringsredskap användes en dragg tillverkad av ett gammalt diskställ. Hösten 2004 återinventerades Öjasjön. Även denna gång hittades rikligt med grovslinke på tio dellokaler i sjön, däribland tre nya. På tre av de äldre dellokalerna återfanns inte arten. Fertila exemplar förekom rikligt. Hösten 2007 gjordes en ny återinventering i Öjasjön. För första gången inventerades sjön mer noggrant och grovslinke noterades på sammanlagt tjugo dellokaler. Liksom tidigare hittades flera nya växtplatser, samtidigt som arten inte gick att finna på fyra av de äldre dellokalerna. Växtplatserna utgjordes av mjukbotten på djup varierade mellan 2,1 och 4,3 meter, med ett medeldjup på 3,4 meter. En säker populationsuppskattning är omöjlig att göra men utan tvekan uppgår antalet individer i sjön till åtskilliga tusen. Älmtasjön I september 2007, vid en algexkursion i Föreningen Blekinges floras regi tillsammans med Roland Bengtsson, gjordes ett överraskande fynd av grovslinke i ytterligare en västblekingsk sjö. Denna gång hittades arten i Älmtasjön i norra delen av Karlshamns kommun. Hela sjön inventerades översiktligt i oktober samma år och grovslinke noterades då på sammanlagt tio dellokaler, men endast i den södra halvan av sjön. Liksom i Öjasjön påträffades ytor där grovslinket var dominerande bottenväxt. Växtplatserna utgjordes av mjukbotten på djup varierade mellan 2,4 och 4,5 meter, med ett medeldjup på 3,3 meter. Sannolikt är populationen mindre än i Öjasjön, men något tusental individer känns inte orimligt. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 219

14 WIDGREN Ett halvgammalt fynd i Småland I samband med sammanställningen av åtgärdsprogrammet för slinke-arter i sjöar och småvatten uppmärksammades ett tidigare okänt grovslinkefynd i sydvästra Småland. År 1989 samlade Bertil Möllerström, Traryd, en kransalg i Gårdsjön i södra delen av Ljungby kommun. Det pressade materialet blev liggande obestämt, men 2007 fick jag hand om det och skickade det till Irmgard Blindow. Med hjälp av den tyske vattenväxtexperten Klaus van de Weyer bestämdes kransalgen slutligen till grovslinke, denna gång ganska småvuxen och därför otypisk (att jämföra med fyndet i Vitavatten 2008). Sommaren 2007 genomsökte jag tillsammans med Bertil Möllerström sjön utan att hitta något spår av arten. Däremot påträffades mycket överraskande en annan rödlistad kransalg, spädslinke Nitella gracilis. Gårdsjön är en liten sjö, endast några få hektar stor och helt olik grovslinkesjöarna i Blekinge. Den är grund, vegetationsrik och har ett ganska brunt vatten. Ekologi Vilka ekologiska krav grovslinket har i Sverige går givetvis inte att fastslå med någon större säkerhet när antalet fynd är så begränsat. Enligt åtgärdsprogrammet anses grovslinke förekomma i större sjöar med mjukt, svagt surt till neutralt (ph 5,8 7,4) vatten. Arten finns både i klarvattensjöar och humösa sjöar, men undviker sjöar med hög kalkhalt och höga närsaltskoncentrationer. Den är flerårig och växer på torv eller dy, mera sällan på sand, vanligen på en halv till flera meters djup. Den kan även förekomma i diken (Blindow 2008). På de brittiska öarna växer arten även i småvatten (Moore 1986). I Essex i sydöstra England uppges arten ha påträffats i dammar tillsammans med bland annat hornsärv Ceratophyllum demersum och smal vattenpest Elodea nuttallii (Essex botany and mycology groups 2008), vilket antyder att det här skulle vara fråga om näringsrika vatten. Även i Sachsen i östra Tyskland har grovslinke hittats i dammar (Doege 2004). Åtgärdsprogrammets beskrivning av grovslinkets ekologi stämmer ganska väl överens med förhållandena i de tre blekingesjöarna. Samtliga sjöar är relativt stora, runt hektar, har någorlunda bra siktdjup (under senare år dock försämrat), och ett mer eller mindre neutralt phvärde som upprätthålls genom kalkning sedan 1980-talet. De har dessutom alla varit kraftigt överkalkade, Öjasjön och Älmtasjön i första halvan av 1980-talet och Vitavatten i slutet av 1990-talet. I de tre sjöarna finns både mjukbottnar och minerogena bottnar med rosettbladsvegetation. Sjötypen motsvarar i stort sett vad som i Sverige brukar beskrivas som lobeliasjöar (habitatdirektivets typ 3130 Oligomesotrofa sjöar med rosettbladsvegetation), en i landet mycket vanlig typ av sjö. Notblomster Lobelia dortmanna, strandpryl Plantago uniflora och braxengräs Isoëtes förekommer i alla tre sjöarna, liksom de vanliga kransalgerna papillsträfse Chara virgata och Nitella flexilis cf. opaca glansslinke/mattslinke (steril och därför obestämbar till art). Papillsträfset är den dominerande vattenväxten i Vitavatten. I Öjasjön och Älmtasjön har arten varit talrik men är numera sparsam. En del otypiska artinslag finns också i sjöarna. I Öjasjön är (utöver grovslinke) den dominerande bottenväxten korvskorpionmossa Scorpidium scorpioides, en art som mest förekommer i rikkärr och näringsrika sjöar. I Öjasjön finns även ganska rikligt med krusnate Potamogeton crispus, en växt som mest påträffas i näringsrika vatten och som är mycket ovanlig i Blekinge. Även gropnate P. berchtoldii och hårslinga Myriophyllum alterniflorum, båda med en bred ekologisk spännvidd, är vanliga i sjön. Älmtasjöns artsammansättning påminner en hel del om Öjasjöns. Gropnate och hårslinga är vanliga. Korvskorpionmossa saknas men däremot är lerkrokmossa Drepanocladus aduncus och vattenkrokmossa Warnstorfia fluitans spridda i sjön, den förstnämnda fläckvis bottentäckande. Lerkrokmossa är liksom korvskorpionmossa en art som huvudsakligen växer i näringsrika kärr och sjöar. I Vitavatten som är den klaraste av de tre sjöarna, är artsammansättningen mer typisk för näringsfattiga sjöar, men även här förekommer gropnate och hårslinga rikligt. 220 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

15 GROVSLINKE Vattenkemi De vattenkemiska analyser som gjorts är tyvärr ganska få, men de visar intressanta och delvis svårtolkade resultat. Vitavatten avviker från de övriga två sjöarna genom att den är klar och mycket näringsfattig med ett totalfosforvärde på 4 µg/l (uppmätt 1991). Huvudorsaken till detta är att den har lång uppehållstid (5,6 år). Vitavatten har dessutom ett högre ph-värde som under de senaste åren oavsett årstid legat mellan 7,4 och 7,8. Alkaliniteten har under 2000-talet vanligen hållit sig strax över 0,2 mekv/l (ett mått på hur väl sjön motstår försurning). Öjasjön har ett måttligt klart vatten (uppehållstid 1,8 år) med närsaltsvärden som väger över åt det eutrofa hållet. Totalfosforn uppmättes sommaren 1991 till 31 µg/l medan totalkvävehalten vid samma tillfälle var relativt låg, 100 µg/l. Sjöns ph-värde har under de senaste åren legat strax över 7 och alkaliniteten har mestadels pendlat kring 0,3 mekv/l. Älmtasjöns värden är ganska lika Öjasjöns. Den har ett dock ett näringsfattigare vatten, med ett totalfosforvärde på 6 µg/l (1991). Sjön är måttligt klar (uppehållstid 2,2 år) och phvärdet har under de senaste åren oftast legat strax under 7. Alkaliniteten har sedan år 2000 pendlat runt 0,2 mekv/l. Öjasjön och Älmtasjön var under 1970-talet och i början av 1980-talet svagt försurningspåverkade, med ph-värden kring 6,0 eller strax därunder. Båda sjöarna har sedan tidigt tal kalkats med något till några års mellanrum. Under 1980-talet till omkring 1990 skedde en kraftig överkalkning. Under senare år har kalkdoserna begränsats, men alltjämt kan de två sjöarna betecknas som något överkalkade. I Vitavatten som aldrig uppvisade lägre ph-värden än 6,3 under 1970-talet, men däremot svag buffringsförmåga, skedde omfattande sjökalkning inte förrän 1993 (mindre kalkningsinsatser skedde dock tidigare). I slutet av 1990-talet var sjön mycket överkalkad men därefter har kalkdoserna begränsats och sjön är idag liksom de andra två sjöarna endast något överkalkad. På grund av den längre uppehållstiden är kalkningsintervallet längre än för de andra sjöarna. Förändringar och hot Har det skett några förändringar i de tre sjöarna under det senaste årtiondet? I Vitavatten har grovslinket försvunnit från sina tre tidigare växtplatser och på de nyupptäckta dellokalerna ser arten ut att må dåligt. Samtidigt verkar papillsträfset ha ökat i sjön. Sjöns vattenkemi har däremot varit mer eller mindre oförändrad sedan 1997 då grovslinket upptäcktes. Den tydligaste förändringen är att siktdjupet har minskat från kring 10 meter (1997) till 5,9 meter (2007). I Öjasjön är grovslinket fortfarande mycket vanligt, och fläckvis till och med dominerande. Från 2000 till 2007 tycks dock korvskorpionmossan ha brett ut sig på större ytor. På flera av de dellokaler där grovslinket inte gick att återfinna täcktes bottnen i stället av denna art. Dessutom förefaller krusnaten ha ökat i sjön efter 2000, då den sågs första gången. Papillsträfse som förekom rikligt i sjön 2001 kunde 2007 endast hittas i enstaka exemplar. Inte heller i Öjasjön har vattenkemin genomgått några större kända förändringar under de senaste 10 åren. Däremot har siktdjupet minskat, men endast marginellt, från 3,8 meter (1997) till 3,3 meter (2007), dock med en toppnotering på 5,9 meter Tyvärr har inga närsaltsanalyser gjorts sedan 1991, men totalfosforvärdet detta år (31 µg/l) tyder på en eutrofiering. Möjligen kan fosforvärdet förklaras med att kalkningen vid något tillfälle har orsakat en nedbrytning av organiska sediment som frigjort fosfor. I Älmtasjön gjordes en översiktlig vegetationsinventering redan 2001, men grovslinket hittades först Det är otänkbart att arten hade en rik förekomst i sjön redan Antingen fanns den i så litet antal att den undgick upptäckt, och har därefter ökat kraftigt, eller har den koloniserat sjön under de allra senaste åren. Att arten skulle kunna sprida sig från sjö till sjö med hjälp av sjöfåglar verkar inte helt orimligt. De aktuella sjöarna ligger i samma trakt. Avståndet mellan Älmtasjön och Öjasjön är bara tio kilometer, och från Öjasjön till Vitavatten är det ungefär 19 kilometer fågelvägen. Samtidigt som grovslinket har etablerat sig i sjön SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 221

16 WIDGREN Figur 3. Matta av grovslinke på 2,5 meters djup i Älmtasjön. Foto: Roland Bengtsson. A carpet of Nitella translucens at a depth of 2.5 metres in Lake Älmtasjön. har papillsträfset gått tillbaka. Den sistnämnda arten förekom rikligt 2001, men 2007 hittades bara spridda mindre bestånd. Inte heller Älmtasjöns vattenkemi har genomgått några anmärkningsvärda förändringar under 2000-talet. I likhet med de andra sjöarna har siktdjupet minskat, från 3,6 meter (2001) till 2,6 meter (2007). Att vissa arter av kransalger plötsligt kan massutvecklas, men också hastigt minska och rentav försvinna på en tidigare rik lokal är ett välkänt fenomen. Däremot är ytterst lite känt om de bakomliggande orsakerna. Med all sannolikt beror svängningarna på förändringar i hydrologi och vattenkemi. De mest extrema exemplen är uddrufse Tolypella intricata och trubbrufse T. glomerata. Dessa har en förmåga att plötsligt dyka upp på nya lokaler (dammar och småvatten), ofta decennier efter det senaste fyndet i området, men försvinner sedan snabbt igen. De är utpräglade pionjärväxter som dåligt klarar konkurrensen från andra växter. Kalkpåverkan De vanliga kransalgsarterna papillsträfse, skörsträfse Chara globularis, glansslinke och mattslinke kan ibland utveckla massförekomster, särskilt de två förstnämnda. I Blekinge har massförekomster av papillsträfse och skörsträfse noterats i elva sjöar som alla har varit överkalkade under ett antal år. I fyra av sjöarna har steril glansslinke/mattslinke förekommit i stor mängd tillsammans med den i övrigt dominerande sträfse-arten. Inte i något fall har massförekomster påträffats i helt okalkade sjöar, däremot i ett fåtal dammar och småvatten. Den nationella kalkeffektuppföljning som pågått i utvalda sjöar och vattendrag sedan 1989 har visat att de fyra nämnda arterna kan kolonisera sjöar som överkalkats (Persson m.fl. 2007). Sannolikt kan massförekomsterna av papillsträfse i Vitavatten, Öjasjön och Älmtasjön förklaras med direkt eller indirekt kalkpåverkan, och detsamma gäller för förekomsten av korvskorpionmossa och krusnate i Öjasjön samt lerkrokmossa i Älmtasjön. Kalkpåverkan kan möjligen även gälla som förklaring till de rika förekomsterna av hårslinga och gropnate i alla tre sjöarna. Att hårslinga kan öka kraftigt efter sjökalkning är väldokumenterat (Persson m.fl. 2007). Även i grovslinkets fall kan man misstänka att kalkning vid något tillfälle, direkt eller indirekt, har gynnat arten i de tre sjöarna. Hot De största hoten mot grovslinke anses vara övergödning och försurning. Brunfärgning av vattnet som leder till försämrat siktdjup samt konkurrens från annan växtlighet anges också 222 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

17 GROVSLINKE som möjliga men ännu inte helt bekräftade hot (Blindow 2008). Den stabila förekomsten av grovslinke i Öjasjön under nio år, tillsammans med ett fosforvärde som visar på näringsrikt vatten, tyder på att arten kanske trots allt tål höga närsaltshalter, åtminstone till dess att konkurrenskraftiga näringsgynnade arter tar över. Den negativa utvecklingen hos grovslinke i Vitavatten, den klaraste av de tre blekingesjöarna, samtidigt som arten av allt att döma mår bra i de mindre klara Öjasjön och Älmtasjön, tyder på att ett försämrat siktdjup ännu inte är något stort hot. Utvecklingen i Öjasjön och Vitavatten visar däremot att konkurrens från annan bottentäckande växtlighet, som korvskorpionmossa och papillsträfse, verkligen skulle kunna utgöra ett hot. Det är känt att kransalger, i likhet med många kärlväxter, kan utöva kemisk krigföring (allelopati) mot andra växter som konkurrerar om utrymmet. På så sätt kan de bland annat hämma tillväxten hos både påväxtalger och planktiska alger (Wium-Andersen m.fl. 1982). Om papillsträfse genom att utsöndra giftiga ämnen även skulle kunna påverka grovslinke är dock okänt, och kanske inte så troligt. En faktor som skiljer Vitavatten från de andra sjöarna är det högre ph-värdet som under 2000-talet ständigt legat mellan 7,4 och 7,8. En möjlig förklaring till grovslinkets tillbakagång kan vara att arten inte tål så höga ph-värden under längre tid. En aspekt som diskuteras i åtgärdsprogrammet är växters förmåga att ta upp oorganiskt kol ur vattnet. Vid ph-värden runt 6,5 och uppåt utgörs tillgången på oorganiskt kol främst av bikarbonat. Vid såväl övergödning som kalkning ökar halten av oorganiskt kol i vattnet, genom att buffertkapaciteten ökar eller genom att andningen stimuleras. Förändringar i tillgången på oorganiskt kol kan liksom förändringar i tillgången på fosfor och kväve påverka konkurrensjämvikten mellan olika växter. Detta gäller både för kalkrika vatten och för mjukvatten. Kransalger av släktet Chara kan utnyttja bikarbonat mer effektivt än exempelvis kortskottsväxter som notblomster, strandpryl och braxengräs. Detta är den troliga förklaringen till att sträfse-arter dominerar i kalkrika sjöar samtidigt som kortskottsväxter oftast saknas (Blindow 2008). Det är också den rimliga förklaringen till att arter som papillsträfse och skörsträfse ibland utvecklar massförekomster i överkalkade sjöar. Även ett flertal kärlväxter har denna förmåga, exempelvis hornsärv, gropnate och krusnate (Wallsten & Solander 1995), vilket möjligen kan förklara förekomsten av den sistnämnda i Öjasjön. Troligen skiljer sig olika slinke-arter åt i förmågan att tillgodogöra sig bikarbonat. Exempelvis vårslinke Nitella capillaris och höstslinke N. syncarpa som båda kan kalkinkrustera anses ha denna förmåga. Förmågan hos grovslinke att ta upp bikarbonat är dock inte närmare känd (Blindow 2008), men eftersom kalkinkrustering uppges vara ovanligt hos arten är den sannolikt inte lika bra på att utnyttja bikarbonat. Att förändringarna i vattenkemi i Vitavatten, Öjasjön och Älmtasjön under de senaste årtiondena, med först försurningspåverkan och därefter kalkning och höjt ph-värde, har påverkat förekomsten av både grovslinke och de andra förekommande kransalgsarterna är mycket troligt. Det är dock för tidigt att fastslå att grovslinke verkligen gynnas av kalkning, eftersom arten faktiskt kan ha funnits i de tre sjöarna redan innan kalkningsverksamheten inleddes på 1980-talet. Det kan till och med vara så att arten missgynnas av långvarig kalkningspåverkan. För att få närmare klarhet i vad som styr förekomsten av grovslinke är det angeläget att sambandet mellan vattenkemi och kalkning undersöks ordentligt, något som också poängteras i åtgärdsprogrammet. Även sambandet mellan vattenkemi och utvecklingen hos andra konkurrerande växtarter bör undersökas. Att grovslinkets aktuella utbredning i Sverige verkligen skulle vara inskränkt till västra Blekinge är mycket osannolikt. Möjligheterna att hitta arten i andra delar av landet bör vara goda. Att den hittills endast påträffats i Blekinge beror med all säkerhet på att sjöarnas makrofytflora SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 223

18 WIDGREN är mer välundersökt där än i många andra län, samtidigt som kransalger medvetet eftersökts i nästan tjugo års tid. Sjötyperna som grovslinke hittats i är mycket vanliga, och dessutom är arten tacksam att inventera eftersom den är mattbildande och lätt att fiska upp med en bra dragg. Det bör därför bara vara en tidsfråga innan fler lokaler hittas i landet. Ett stort tack till Roland Bengtsson som lånat ut bilder till artikeln, till Irmgard Blindow som under många år hjälpt till med artbestämningar och även lämnat värdefulla synpunkter på manuskriptet, samt till länsstyrelsekollegorna Lars Möller och Maria Carlsson som hjälpt mig med de vattenkemiska uppgifterna. Samtliga uppgifter om vattenkemi i de tre sjöarna är hämtade från länsstyrelsens databas över vattenkemiska analyser från blekingska sjöar. Citerad litteratur Blindow, I Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten, Rapport 5850, Naturvårdsverket, Stockholm. Blindow, I., Krause, W., Ljungstrand, E. & Koistinen, M Bestämningsnyckel för kransalger i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 101: Choudhary, M. C. & Wood, R. D The Characeae of southeastern Unites States. Am. Midl. Nat. 90: Doege, A Neue Kenntnisse über die Armleuchteralgen (Charophyceae) Sachsens. Rostocker Meeresbiol. Beitr. 13: Essex botany and mycology groups Stoneworts of Essex. Internet: < Gärdenfors, U. (red.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Lansdown, R. V., Stewart, N. F., Kitchen, C. & Kitchen, M. A. R The status and conservation of stoneworts (Characeae) in West Gloucestershire (v.c. 34) and North Somerset (v.c. 6). Watsonia 26: Moore, J. A Charophyta of Great Britain and Ireland. BSBI Handbook No. 5, London. National Biodiversity Network Gateway Grid map of records on the Gateway for Translucent Stonewort (Nitella translucens). Internet: <www. searchnbn.net/gridmap/gridmap.jsp?allds=1&src hspkey=nhmsys >. Persson, P., Wilander, A., Willén, E., Wällstedt, T Överdosering av kalk; Underlag till revision av Naturvårdsverkets handbok för kalkning av sjöar och vattendrag. Rapport 2007: 3, Inst. f. miljöanalys, SLU, Uppsala. Scottish Environment Protection Agency (SEPA), The River Nith Catchment Management Plan (incorporating the Lochar Water). Internet: < Wallsten, M. & Solander, D Vattenväxter och miljön. Rapport 3495, Naturvårdsverket. Omarbetad vid Limnologiska inst., Uppsala univ. Wium-Andersen, S., Anthoni, U., Christophersen, C. & Houen, G Allelopathic effects on phytoplankton by substances isolated from aquatic macrophytes (Charales). Oikos 39: ABSTRACT Widgren, Å Grovslinke en förbisedd raritet? [Nitella translucens Characeae in Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. 102: Uppsala. ISSN X. Nitella translucens is one of the rarest stoneworts in Sweden. In the Swedish red-list of 1995 the species was classified as regionally extinct, but in 1997 it was rediscovered in the province of Blekinge, SE Sweden. In 1999 and 2007 two more localities were found in the same province. Two of the localities are oligotrophic lakes, but the third has mesotrophic eutrophic water. The three lakes were influenced by acidification in the 1970s, but since the early 1980s they have all been limed regularly. A possible connection between the presence of N. translucens and liming is discussed as well as possible competition between N. translucens and other submerged macrophytes. Åke Widgren är är biolog och arbetar sedan 1985 på Länsstyrelsen i Blekinge med naturvårdsfrågor. Han har under många år varit engagerad i landskapsfloraprojekten i Blekinge, Småland och Skåne. Adress: Ronnebygatan 10, Karlskrona E-post: ake.widgren@lansstyrelsen.se 224 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

19 Floran i tre socknar i nordvästra Ångermanland Göran Westerström har inventerat Ångermanlands utdragna spets i nordväst socknarna Fjällsjö, Bodum och Tåsjö under åren 1993 till Förekomsten av både sydliga och nordliga arter kännetecknar detta gränsområde. GÖRAN WESTERSTRÖM När jag år 1993 på en bokhandel i Uppsala råkade bläddra i Jan W. Maschers Ångermanlands flora, blev jag fast. För när jag undersökte utbredningskartorna för de olika arterna och märkte att Tåsjö hade väldigt många prickar, medan Bodum, min sommarhemsocken bara hade ett fåtal, bestämde jag mig. Jag köpte boken. Jag tänkte minsann visa att fullt så usel kunde inte floran i Bodum vara. Och på den vägen är det. När Jan Mascher började förbereda sitt supplement till Ångermanlands flora (Mascher 2007), så framkom att tyngdpunkten för nyfynden låg dels i kustområdena och dels uppe i de tre nordvästra socknarna. Vi kom då överens om att bryta ut det sistämnda området, som av flera anledningar är lite speciellt, och att jag som lokal inventerare däruppe skulle ansvara för publikationen av denna del. Vi ville lyfta fram denna ganska okända provinsdel, som genom sitt lite isolerade läge är sämre botaniskt inventerad än flertalet övriga socknar. Området har också genom länsomstruktureringen på 1970-talet hamnat i ett politiskt ingenmansland. Vi är de deporterade ångermanlänningarna i jämtarnas land, angerjämtshybrider. Men de svenska landskapsflororna bryr sig tack och lov inte om den rådande regionalpolitiska indelningen, utan håller envist fast vid de gamla landskaps- och sockengränserna. Så därför får växterna här uppe fortsätta att vara ångermanländska! Jag vill poängtera att detta inte är någon fullständig områdesflora utan endast ett supplement till Ångermanlands flora, en tilläggsartlista med kommentarer. Älven var den gamla förbindelseleden Socknarnas gemensamma pulsåder var tidigare Fjällsjöälven med tillflödena Tåsjöälven (Hotingsån) och Rörströmsälven och deras långsmala älvsjöar. Genom södra Fjällsjö rinner också Vängelälven, bifurkationen som förbinder Faxälvens och Fjällsjöälvens vattensystem med varandra. Längs vattenledernas stränder byggdes byarna och senare tätorterna, främst Backe, Rossön och Hoting. Backe blev centralort för skogsbolagen, Rossön för flottningen och Hoting blev knutpunkt för järnvägarna. Men älvens transportfunktion är nu ett minne blott. Konkurrensen från vägtrafiken blev ödesdiger. Utbyggnaden av kraftverken påverkade. Timmerflottningen blev olönsam och lades ner. Till och med järnvägstrafiken blev olönsam och all persontrafik upphörde. I dag rullar bara några enstaka timmertåg från timmerterminalen i Hoting ner mot sågverken och massaindustrin kring nedre Ångermanälven och Sundsvall. Men sommartid kan man ännu se turisträlsbussen på Inlandsbanan bromsa in på Hotings järnvägsstation några gånger i veckan. Bussar, last- och personbilar svarar nu för nästan all trafik här uppe och länsvägarna 45, 331 och 346 fungerar som socknarnas livlinor. Landskapets ytformer Nästan alla naturformationer från sjöar och älvar till myrar och bergmassiv är orienterade i nordvästlig sydostlig riktning. Och det är rätt naturligt, då årmiljoners långsam erosion genom landisarnas och det rinnande vattnets arbete fått det skandinaviska urbergsblockets svenska del SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 225

20 WESTERSTRÖM att luta åt sydost. Sjöarna och vattendragen följer de urgamla, preglaciala dalgångarna. Våra tre socknars centrala delar genomskärs av en sådan vindlande men sammanhängande sprickdal. Den börjar uppe i Tåsjön, vars kalla vatten kommer dels från nordöstra Jämtlands fjäll och dels från södra Lapplands fjälltrakter. Tåsjön avvattnas mot sydost av Tåsjöälven, som via Hotingssjön och Hotingsån rinner in i Bodumsjön. Därifrån rinner sedan Fjällsjöälven ner mot Fjällsjön och Backe. Längre söderut, någon mil norr om Näsåker, förenar den sig med Ångermanälven. I Bodum utvidgas dalgången genom att Rörströmsälven mynnar in i Bölesjön med vatten från Doroteas fjälltrakter. Och söder om Fjällsjö mynnar Vängelälven ut i Fjällsjöälven med fjällvatten från Ströms Vattudalssystem. Vängelälven är nästan unik som Sveriges, tillsammans med Tärendö älv i Lappland, enda exempel på en bifurkation, en älv som förenar två skilda älvdalar med varandra utan att någon av älvarna torrläggs. Älvarna har eroderat sig ner genom de avlagringar som isälvarna en gång deponerat. I Tåsjö och Bodum har älven vid forspassagerna skurit Figur 1. De tre socknarna Tåsjö, Bodum och Fjällsjö bildar tillsammans Ångermanlands nordvästra hörn (markerat i svart på landskapskartan). The three parishes of Tåsjö, Bodum and Fjällsjö form the north-western corner (in black on inset map) of the province of Ångermanland in north central Sweden. 226 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

21 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND Figur 2. Den dränkta skogen på Södra Hotingssjöns östra strand. Regleringarna har slagit hårt mot älvdalsfloran. Foto: Göran Westerström Drowned forest and an impoverished shoreline along Lake Hotingssjön, effects of regulation for hydropower production. sig ner i berggrunden och stränderna kantas av rullsten och mer eller mindre slipade block. Men söder om Fjällsjön vid Backe skär älven sig ner genom alltmer mäktiga mo- och mjälasediment och vi kan se tendenser till nipbildning, men blygsamt om man jämför med niplandskapen längre ner i ådalarna. Älvarnas vattenkraft har byggts ut nästan maximalt med många regleringsmagasin och kraftverk. De kraftiga nivåförändringarna har slagit hårt mot de vatten- och strandlevande organismerna. Många växter har försvunnit helt och ännu flera hotas. Tåsjöälvens Hotingsåns vatten, som före 1960-talet rann ut i Bodumsjön, leds i dag över till Rörströmsälven via Lesjön, vid vars sydände Borgforsens kraftverk anlagts. Hotingsåns nedre del är därför idag i princip torrlagd. Bodumsjöns vattenstånd regleras av dammen till Bodums kraftverk vid Fjällsjöälvens utflöde. Annars är Rörströmsälven ovanför Lesjön orörd med långa vackra forssträckor där harren fortfarande leker. Vängelälven har också ett regleringsmagasin vid Vängeldammen, men några oreglerade forsar finns i alla fall kvar, som till exempel den vackra Brattforsen. I dag rinner de vattenkraftsreglerade älvarna lugnt och stilla genom skogarna och myrmarkerna. De utvidgar sig ofta till sel, eller som de här kallas, sjöar. Detta trots att strömdraget är fullt märkbart. Älvsjöarna från norr i västra grenen är Tåsjön, Grundfjärden, Hotingssjön, Bodumsjön och Fjällsjön. Den mest utbredda vattenytan ligger i centrala Bodums socken, där Bodumsjön och Bölesjön bildar en mosaikartad arkipelag med sina många öar, sund och strömdrag. Östra grenens älvsjöar är Rörströmssjön, Sundsjön, Lesjön och Bölesjön. Här vid älvselen, hundra till tvåhundra meter från stranden ligger de äldsta byarna uppradade, på gränsen mellan de finkorniga isälvssedimenten och den mycket grövre bottenmoränen högre upp. Alltså vid högsta kustlinjen, som i området ligger ungefär 224 meter över havet. Det gamla kulturlandskapet kring byarna är sedan lång tid tillbaka statt i förbuskning. Markerna växer igen och det började i utbyarna, som många numera är övergivna. Aktivt jordbruk i blygsam skala bedrivs idag i Bodum av tre bönder: en mjölkbonde och två potatisodlare. Inlandsklimat Områdets klimat är ett för breddgraden typiskt inlandsklimat med kalla och snörika vintrar och relativt varma somrar. Det högre belägna Tåsjö har ett betydligt kallare klimat än de andra två. Lägsta dalnivån i Fjällsjö ligger på 204 meter över havet, medan den ligger på 249 meter i Tåsjö en skillnad på 45 meter. Motsvarande högsta bergstoppnivåer ligger på 515 respektive 743 meter en skillnad på 227 meter. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 227

22 WESTERSTRÖM Hur kan det då komma sig att Tåsjöberget, trots sin höga höjd (635 m ö.h.), ändå blivit det stora blomsterberget i Ångermanland? Frånsett kalkrikedomen så spelar säkerligen bergets limpliknande form in. Med en plan topplatå uppfylld av myrar och tjärnar kan berget lagra mer vatten och värme än ett toppigt berg. Men säkerligen har bergets bergarter också en värmebevarande funktion. Då de lagrade bergarterna, framför allt alunskiffrarna, är lättvittrade, har de otaliga bäckarna från platån skurit sig ner i branta och smala raviner, där sommarvärmen och fukten sedan skapat ett varmare mikroklimat. Både sur och basisk berggrund Området har också en spännande geologisk historia, som skapat olika underlag för växterna i de tre socknarna. Berggrunden i Fjällsjö och Bodum består till största delen av sura revsundsgraniter. I Tåsjö runt Tåsjön dominerar däremot sedimentära kambrosiluriska alunskiffrar och kalkstenar. Och i södra Tåsjö breder Hoting- Doroteakomplexet ut sig med övervägande basiska gabbror. Av kambrosilurhavets sedimentära avlagringar, som med tiden omvandlats till bergarterna kalksten, skiffer och sandsten, kvarstår i Ångermanlands inland bara Tåsjöområdets, som delvis skyddats av en överlagrad hård kvartsit. För 600 till 450 miljoner år sedan brast jordskorpan i havet utanför Norges västkust i samband med vår fjällkedjas bildning. Vulkanisk magma vällde upp ur jordens inre och pressades in över Norge och Sverige. De östliga övre berglagren veckades då och trycktes ytterligare österut i en serie vågformade skållor. Härigenom kom en äldre och hårdare kvartsitskålla att läggas över Tåsjöområdets kalkhaltiga alunskiffrar och skydda dem mot den senare erosionen från kvartärtidens landismassor. Jordarterna återspeglar oftast berggrundens egenskaper. De mjuka och lätteroderade kambrosiluriska lagren bildade kalkrika och bördiga moränleror när de krossades av landisen. De kalkrika men hårda och svårnedbrytbara gabbrorna bröts ner till grövre moräner, som bara i speciellt gynnade biotoper kan utnyttjas av växterna. Och då Fjällsjös och Bodums hårda revsundsgraniter bara krossades till grovkorniga och mineralfattiga grus-, sand- och mo-moräner, får växterna här betydligt sämre tillgång till viktiga närsalter, vilket avspeglar sig i en mycket trivialare flora. Endast i några få dalgångar och myrar i Fjällsjö och Bodum kan man belägga mindre förekomster av kalkrik glacial moränlera från Tåsjö. Och då är det bara fråga om indirekta bevis för detta, genom att man funnit ett större antal kalkkrävande växter på dessa platser. De få ph-mätningar som gjorts i samband med länens jordartskarteringar har inte heller gett några ledtrådar. I Bodum finns ett smalt sådant stråk sydväst om Flyn, kring Sönnanbergsmyran, och i Fjällsjö kan man finna kalkkrävande växter på strandsediment och myrar längs den övre delen av Vängelälven. Vid slutet av istiden nådde ishavets yttersta förgreningar upp genom dalgångarna i Fjällsjö och Bodum och under en kortare period på maximalt några hundra år bredde ishavet ut sig över socknarnas lägre partier. Havsytans högsta läge här uppe, Högsta kustlinjen eller HK, har man beräknat till 224 meter över havet. Just omkring HK brukar landskapet uppvisa en provkarta på allehanda former av sedimentering och erosion och här dominerar de grövre och näringsfattiga sedimenten, som sten, grus, sand och mo i en mosaik av glacifluviala deltan och rullstensåsar. Dessa har i sin tur omskulpterats av senare älvar. Ovanför HK finns det bara näringsfattig urbergsmorän. Inte undra på att man så sällan finner några mer spännande växter i dessa två socknar. Kommentarer till artförteckningen Från början skulle inventeringen bara omfatta Bodum, min sommarhemsocken. Men under de senaste åren har strövtåg gjorts även i grannsocknarna. Därför dominerar bodumsmaterialet med cirka 75 procent, medan Tåsjös andel är 20 procent och Fjällsjös endast 5 procent. I Ångermanlands flora beskrivs vilka svårigheter det var, att med bara ett fåtal botanister 228 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

23 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND kunna täcka in hela landskapet, och att det ofta bara var möjligt att göra stickprover längs vägarna och i övrigt bara välja ut de lokaler på kartan som såg mest lovande ut och sedan göra en noggrannare inventering på plats. Så skulle också mina inventeringar i de tre socknarna kunna beskrivas. Vintertid drömde jag om det ultimata rikkärret eller om det okända sydväxtberget med rara fjällrelikter och prunkande sydväxter. Och planerade. Men under somrarnas vandringar i de fattiga morängrusskogarna krossades drömmarna så gott som alltid till grus. För nästan lika sällan som man vinner en bil på Bingolotto, finner man sin drömlokal. Men det har hänt! Men gruskornen är nog på sikt viktigare. Tillsammans har de skapat en helhetsbild av naturen här uppe, där artkunskapen bara är en bricka i pusslet. En oväntad vinst i fältarbetet blev den spontana kontakten med ortsbefolkningen. När man rör sig i glest bebyggda trakter och inte ser ut som en fiskare, jägare, skogsarbetare eller bärplockare, blir folk man träffar antingen nyfikna eller skrämda. Vem är han? Vad gör han här? Kanske en EU-kontrollant? När jag talar om att jag håller på med en inventering av socknens vilda växter blir alla lugnare och många vill gärna veta vad jag hittat på deras marker. För att undvika att folk blir oroliga när jag smyger omkring i närheten av bebyggelse, knackar jag därför först på i gårdshuset, presenterar mig och frågar om de har något emot att jag letar växter på deras lagårdsbacke eller sjöstrand. Det är lätt att förstå att människor, i synnerhet om de är ensamma hemma, lätt kan bli vettskrämda om de får se en vilt främmande och skäggig karl smyga runt gården och då och då dyka ner bakom buskarna. En ensam äldre man skulle kanske ta ner bössan från väggen för säkerhets skull. Efteråt knackar jag på igen för att tacka och informerar då om vilka växter jag fann. De vill gärna ha en lapp direkt med både de svenska och latinska namnen och många vill att jag ska följa med och visa var de växte. Och inte så sällan blir jag bjuden på kaffe och får en liten pratstund. Inventerare och växtbestämningar Växtfamiljernas inbördes ordning följer Ångermanlands flora. Artbeskrivande detaljer har hämtats i första hand från Den nya nordiska floran (Mossberg & Stenberg 2003). Inventerare är i normalfallet Göran Westerström, Månkarbo (signaturen GöW anges bara i speciella fall). Övriga anges med signatur: JWM = Jan W Mascher, Örnsköldsvik; BL = Björn Lundqvist, Östervåla; BP = Bengt Pettersson, Trollsåsen, Nälden; AG = Anders Grip, Strömsund; MB = Mats Bolin, Sundsvall; GM = Gunnel Malmquist, Junsele; FJ / UN = Fredrik Jonsson / Ulrika Nordin. Genomgångna privata herbarier: 1) Martin Eriksson (ME) från Arvidsjaur, född i Orrnäs, Bodum Omfattar växter till 90 procent från Orrnäs och Hotingsån, alla funna ) Johnny Persson (JP), född och bosatt på Nagasjöhöjden i Bodum. Växterna insamlade omkring år 1957 i Nagasjöns omgivningar (de båda herbarierna har ännu så länge bara gåtts igenom av mig). Belägg av nästan alla för socknarna nya arter samt alla svårbestämda eller mer ovanliga arter har granskats av Jan W. Mascher (JWM) i Örnsköldsvik och Thomas Karlsson (ThK) på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Beläggen från 2007 har granskats av Stefan Ericsson (SE) i Umeå och även av Bengt Pettersson (BP). Några svåra flockblommiga arter har även granskats av Lars Fröberg, Lund. Jag tackar alla för ett mycket hängivet arbete. 162 belägg ligger inlagda i Nordiska herbariets databas i Riksmuseet. Cirka 25 belägg ligger i Herbariet UME vid Umeå universitet. Ett belägg förvaras i Fytoteket i Uppsala. Tre belägg förvaras i Lund (Lars Fröberg). Övriga belägg förvaras hos mig (i Rossön). Brasklapp Att ta med osäkra uppgifter i en artförteckning bör man på goda grunder försöka undvika. Men tyvärr syndar jag här mot den regeln. Dessa socknar (med Tåsjöberget som undantag) har sällan besökts av någon professionell botanist och med tanke på den snabba avvecklingen av SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 229

24 WESTERSTRÖM Nya arter för Ångermanland Lycopodium ssp. monostachyon, Huperzia selago ssp. arctica, Abies alba, Festuca rubra ssp. commutata*, Anthoxanthum alpinum, Populus nigra ( Italica ), Populus balsamifera Elongata, Salix herbacea, Alnus incana ssp. kolaënsis, Polygonum aviculare ssp. boreale, P. aviculare ssp. neglectum, Aconogonon alpinum*, Rumex acetosa ssp. lapponicus, R. acetosella ssp. arenicola, R. acetosella ssp. tenuifolius, Ranunculus acris ssp. borealis,r. lingua, R. confervoides peltatus ssp. peltatus, Sorbus aucuparia ssp. glabrata, Cotoneaster lucidus*, Rubus odoratus*, Sorbaria sorbifolia*, Crataegus flabellata var. grayana, Spirea billardii*, S. salicifolia*, Caragana arborescens, Impatiens parviflora*, Tilia vulgaris*, Cornus alba ssp. alba, Symphoricarpos rivularis*, Angelica archangelica ssp. archangelica, Heracleum laciniatum / mantegazzianum, Antennaria dioica f. corymbosa Hartm., Erigeron droebachiensis. Summa 34 taxa (arter, underarter och hybrider). Nya för Bodums socken: 185 taxa, Tåsjö socken: 27 taxa, Fjällsjö socken: 21 taxa. De med asterisk markerade arterna skulle ursprungligen ha presenterats i Nya fynd i Ångermanlands flora (Mascher 2007), men lyftes ut och publiceras nu här i stället. Norrlands glesbygd blir nog inte inventeringarna tätare framöver. Och om någon inventerare ändå i framtiden skulle läsa denna artlista och fynden med frågetecknen ej varit redovisade skulle de aldrig få en chans att rätas ut frågetecknen alltså. Men nu står de kvar och väntar. Förteckning över ovanligare växter inom Bodum, Tåsjö och Fjällsjö socknar Artlistan ska ses som ett komplement till Ångermanlands flora och Nya fynd i Ångermanlands flora (Mascher (1990, 2007) och omfattar alla nya arter, ovanliga arter i respektive socken med färre än fem fynd , samt arter som är botaniskt intressanta, till exempel har en ovanlig spridningsbild. Lokalbeskrivningarna inleds med Bodumsfynd, därefter i förekommande fall Tåsjö- respektive Fjällsjöfynd. Ny art för socknen anges med ett B, T eller F inom parentes. Ny art för landskapet anges med ett Å. N. i Å står för nordligast i Ångermanland (gäller fynd i Bodum och Fjällsjö alla växtfynd i Tåsjö är ju nordligast i Ångermanland).? = expertbedömd men i något avseende ändå lite osäker.?? = i regel belägg där professionell expertishjälp ej stått till buds, som till exempel för orkidéer (fridlysta) och träd och buskar, som ej alltid kan bedömas med bara blad. Då gäller min bedömning. Lycopodiaceae Lycopodium clavatum lagopus intermediär mellan mattlummer och riplummer. Bodum Vägdike SV Gräsbäckstjärnarna 1999; Myr 700 m N Holmtjärnen, på stig nära vägkurvan L. clavatum ssp. monostachyon riplummer (Å). Bodum (B) Ovanlig. Ofta på hög höjd eller öppna sandiga/grusiga platåer eller vägrenar. Brattforsbergens inre, herb.ex (GöW) 1963; NV Kälberget, på kal grusvål nära skogsbilväg på 400-metersnivån, nära Doroteagränsen 2003; 1200 m SV Bodums kyrka, i NO. hörnet av flygfältet (byggt på sand, efter att myrtorven schaktats bort) Huperzia selago ssp. arctica groddlummer (Å). Bodum (B) 1 km V Nagasjön, uppe på Stordalsberget, m:s nivån, på stig nära lavtäckt berghäll, lossrivet ex. Upphittat av Johnny Persson (conf. GöW 2004); myren 600 m N Holmtjärnen i Bodums NV. hörn i dess översta, delvis igenväxta del Selaginellaceae Selaginella selaginoides dvärglummer. Bodum Rörströmsälven, Hocksjö 1999; S Gesflon 2001; Borgs fäbodar, översilad strandbrink av mo-sand N. Bodumsjön, vik 300 m O Långöns N-del; Holmtjärnsmyrens N. förbuskade del, i vitmossa (BL / GöW) Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran, 3 lokaler, (BP) Equisetaceae Eqisetum variegatum smalfräken. Bodum Sällsynt. V. Bodumsjön, Övre Gesvikens strand mot Sandnäset, i strandgruset E. hyemale variegatum älvfräken (skavfräken smalfräken). Bodum (B) Sällsynt. Klippstastranden vid Sundsjön 500 m Ö gränsen mot Tåsjö, 2000; 1 km SV Kvarntjärnen vid Sundsjöns O. strand, igenväxande sandhed med smalt strandkärr Tåsjö (T) S Råbergets S. brant, på den V. grusreveln utanför Rubbertjärn -lagunen Ophioglossaceae Botrychium lunaria låsbräken. Bodum Relativt ovanlig. Gesbergets ( Gesfrun ) sydbrant, klipphylla 230 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

25 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND 1995; Nagasjökälen, sandig backäng 2003; byn Bölen, N. delen (Elof Mårtenssons gård): torrbacke med uppstickande berghäll mellan huset och Torpberget, rikligt 2004; Rossöns SO-hörn 100 m N Bodumsbron, (Hedins gård), sandig torräng, rikligt B. multifidum höstlåsbräken. Bodum Relativt ovanlig. O Rensjön (5 km O Rö(r)ström), vägren (BL / GöW) 2002; Sundsjön O. stranden N Stenhammaren på buskhed, ymnigt, 100-tals (BL / GöW) 2002, Tåsjö Tåsjöberget 2 km N Stortjärnen längs Nybrännvägen vid högervägskäl mot Berghögnen, dikesslänt, ca 30 ex. (MB) B. virginianum stor låsbräken. Uppföljning av tid. fynd: Tåsjö Kyrk-Tåsjö, 200 m N vandrarhemmet, i kraftledningsgata (Henrik Roos) Dennstaedtiaceae Pteridium aquilinum ssp. latiusculum taigaörnbräken. Bodum Sällsynt. 2,5 km S bron vid Näset, 500 m V Bodumsjödammen där vägen korsar bäckdalen 2004; f.d. Nedre Hotingsån 1000 m S Lillflydammen, E-område = genom stenbarriär avsnörd älvfåra (fuktigt, köldskyddat), Tåsjö (T) Råbergets S. brant, O. och tillika övre hammarens fuktiga rot, rikligt 2000, Samma lokal (FJ / UN) Woodsiaceae Athyrium distentifolium fjällbräken. Tåsjö Råbergets S. brant, O. och tillika övre hammarens fuktiga rot, tillsammans med dominerande A. filix-femina Fynden dock ej helt övertygande! Måste följas upp med bättre belägg med mogna sporgömmen. Matteuccia struthiopteris strutbräken. Bodum (B) Relativt ovanlig. Hållbäcken 1993; Hotingsån S Lillflydammen, dess O. strand 1997; SO Tåsvedjan, i väg/bäckdike 1997, 2007; Borgön, fuktig skog Tåsjö (T) SV gården Rörström Ö vid foten av Råbergets NV. brant, bäck i skogskant, 300 m fr. mynningen Woodsia alpina fjällhällebräken. Tåsjö Råbergets S. brant, den O. och tillika undre hammarens fuktiga klippvägg 2001; Råbergets S. brant, den övre hammarens vägg Lokal 2 i T. Dryopteridaceae Dryopteris filix-mas träjon. Tåsjö Råbergets S. brant, den undre hammarens rot, två skilda bestånd (150 m). 2001, Lokal 2 i T. Pinaceae Abies alba silvergran (Å). Bodum (B) Näsets by, Ögrens gård, framför husen, (15 m hög, troligen inplanterad före 1950-talet; Skärnoret mellan Mjövattnet och Degervattnet 2002 (ca unga träd: 2 dm 2 m, fröspridda, moderträd ej funnet, Figur 3. Författaren framför ett rikt strutbräkenbestånd vid den djupt nedskurna Hållbäcken. Bäckravinen omgavs av en högrest granskog som fördjupade halvdunklet nere i bäckfåran. Här växte också torta, nordisk stormhatt, ögonpyrola, trolldruva och hässlebrodd, och på de mindre fuktiga partierna även grönkulla och skogsnattviol. Tyvärr har växtmiljön försämrats något sedan fototillfället genom att skogen avverkats på bäckens sydsida. Foto: Björn Lundqvist Matteuccia struthiopteris is uncommon in northwestern Ångermanland. men planterat av skogvakt. / kronojäg. Vesterlund troligen på 1920-talet, på Kronopark el. Ögrens skog). Picea pungens blågran. Inplanterad. Bodum Näset, Ögrens gård, Larix decidua / sibirica europeisk lärk / sibirisk lärk. Bodum Skärnoret mellan Degervattnet och Mjövattnet (Plantering ca 0.2 ha från talet.) Fjällsjö Backe, N vattentornet, f.d. (nedbrunna) Fjällsjögårdens mark (Ett arboretum från skogsbolagens tid, Kramfors / SCA, 5 lärkar bland 40-talet popplar.) Pinus cembra cembratall. Planterat gårdsträd. Bodum 600 m NV Stor-Hällvattnets S. spets, framför röd sommarstuga nära vägen 2000; vid Rossöns N. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 231

26 WESTERSTRÖM utfart (väg 346), mitt emot Mählers plogverkstad 2003; N. Bölens by, 2 ex gårdsträd på landsvägens V. sida (Åke Flodins tomt) Alismataceae Alisma plantago-aquatica svalting. Bodum Ej vanlig. Älgsötjärnen 1997; Bodumsjön vid Borgön 2001; Nagasjöån vid Kvarnvallen Tåsjö 1 km NV Lill-Skirsjön, där Skirsjöån korsar vägen mot Klingerselet, längs forssträcka Fjällsjö Vängelälven vid Boforsen 2005; S Backesjön, Norets O. strand Sagittaria natans sagittifolia trubbpilblad pilblad. Bodum (B) Ej ovanlig i vikar och sel i Bodumsjön (flytande djupvattenformer): Brusön, vikar 2002; Orrnäsåns inflöde i NO Bodumsjön, på sandgrund N. i Å. Fjällsjö (F) Fjällsjön vid Johannisberg, f.d. färjeläge på liten udde, viken ovanför 2 m fr. strand, 2003 (en grundvattenform med blom- och bladstjälkar flera dm ovan ytan); S Backesjön, Norets O. strand 2007 (blad och blommor har stora likheter med ren S. sagittifolia). Juncaginaceae Triglochin palustris kärrsälting. Tåsjö Tåsjöbergets topplatå 400 m SO Fjällsikten -anläggningen, på myren runt myrloken (BL / GöW) Potamogetonaceae Potamogeton gramineus gräsnate. Bodum Ej så vanlig. Hällvattenån vid Flarken 2000; Nagasjöån vid Kvarnvallen 2002; Bodumsjön utanför Brusön 2002, 2003; NO Bodumsjön vid Orrnäsåns inflöde 2003; Borgbäcken 300 m nedom Borgvattnet 2007; Orrnäsån 250 m V Orrnäsbron Fjällsjö Vängelälvens S. strand vid Brattforsens nacke, en strandklippas vattenlinje Tofieldiaceae Tofieldia pusilla björnbrodd. Bodum Ej så vanlig. Enbart på något näringsrika myrar. Båthusmyran 2001; Gesflons S. del Tåsjö Tåsjöbergets topp-platå 400 m SO Fjällsikten -anläggningen, på myren runt knappnålstjärnen 2001; Abborrholmsberget Mellanmyran: 2 lokaler (BP) 2003; Rörströmssjöns NO. sida, 1 km S Över-Lunne på strandmyrflons N del, Convallariaceae Polygonatum odoratum getrams. Bodum (B) Sällsynt. Gesfrun (= Gesberget), klipphylla (BL / GöW) Se figur 4. P. verticillatum kransrams. Bodum Relativt ovanlig. Björnbergets SO. brant V Nagasjön 1,5 km S Nagasjöhöjden, högt belägen klippavsats med sippervatten 1999; S Gesflon på vägens S. sida i sumpskog 2001; V. Borgön i lätt sumpig sänka 2001; V Forsön i sumpig bäckdal 2006; f.d. Nedre Hotingsån, 1000 m S Lillflydammen, E-område med stenvallsavgränsad älvfåra: fuktigt och köldskyddat Tåsjö SV. Tåsjöberget. 1 km SSO Prästtjärnen, längs mindre bäckfåra (MB/GöW) Iridaceae Iris pseudacorus svärdslilja. Bodum (B) Hagaviken i Bölesjön 4 ex (hästavbetade) 2002, 12 ex 2004, ca 20 ex 2007; Bölenvattnet, NV. stranden invid sjökanten, nära sommarstuga, tillsammans m. blå iris, sistnämnda säkerligen utplanterade, N. i Å Juncaceae Juncus conglomeratus knapptåg. Nyligen invandrad. Bodum (B) N. Hocksjö, vägdike. Ett tiotal individer N. i Å. Fjällsjö (F) Landsvägsdike mellan Sunnansjö och Rudsjö, närmare Sunnansjö (GM) J. bulbosus löktåg. Bodum Relativt ovanlig. Hotingsån, Hästviken Luzula multiflora ssp. frigida säterfryle. Bodum Relativt ovanlig. Borgön 1994; Bodums NV. hörn, Holmtjärnen, 200 m S kojan 2005; N. Bölens by i O. landsvägsdiket Tåsjö S gården Rörström Ö., ängar mot Råberget 2001; Östra Rörström 700 m SO Bärtjärnbäckens mynning i Rörströmsälven, i kanten av brukad inäga Fjällsjö 700 m V Åsjön, vägkant L. pallidula blekfryle. Bodum Ej så vanlig. Grustag Vallsjövägens början 1998; S. Bölen, vägren efter Bergsjövägen 2002; S. Västerstvattenberget, försumpad bäckdal med albuskage 2003; 200 m NNO bron över Orrnäsån, torr åkerkant mot dike, 2004; Näsets SV del, torr stenig backe i skogskanten, 2004; Stationsv. 7, grusig stallbacke, Tåsjö Råbergets S. brant, den lägre hammarens rot L. luzuloides vitfryle. Bodum (B) Ovanlig. Flybäcken, på stationsområdet, i dike 1997 (BL / GöW), flera ställen 2001, 2006; N. Bölens by, på landsvägens V. sida, i djupt nedskuren bäckfåra 30 m O järnvägsbanken (Å. Flodins) Poaceae Phalaris arundinacea var. arundinacea rörflen. Bodum (B) Ovanlig. V. sidan av Hotingsvägen, N Orrnäs, igenväxt vall, stort bestånd. Tåsjö NO Rörström, N. Kron-Vike by längs åkerväg P. arundinacea Picta randgräs. Bodum Näsets by, mellersta delen vid gårdsinfart, i vägdike med många kulturspridda blomväxter Anthoxanthum alpinum fjällvårbrodd (Å). Bodum (B) Ej så sällsynt. Skärnoret invid Degervattnet, i skog nära stranden 2002; Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (Anders Dahléns), torrbacke mot skogskanten (Mellanformer: Nedre Nagasjöån vid Kvarnvallen, 30 m N Kvarnstugan, i 232 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

27 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND Figur 4. Gesfrun eller Gesberget är ett av få spännande brantberg i Bodum. Dess sydvända klippstup, som höjer sig högt över Gessjöns vattenspegel, hyser många för trakten ovanliga arter, som myskmåra, blågröe, sandnarv, getrams och rockentrav. Och utsikten från toppen gillar både vandraren med sin stav och fjällvråksparet i sin vindpinade utsiktstall nedom stupkanten. Gesfrun, a south-facing mountain wall with several uncommon and rare species for the area. Examples include Botrychium lunaria, Polygonatum odoratum, Poa glauca, Arabis glabra and Galium triflorum. fuktsänka 2006.) Tåsjö (T) Tåsjöberget, Östra Kantbodarna, igenväxt vall (Mellanformer: Östra Rörström 700 m SO Bärtjärnsbäckens mynning i älven, på inäga vid skogsväg, 2006.) Hierochloë hirta ssp. arctica nordmyskgräs. Bodum (B) Ej ovanlig längs stränder, troligen tidigare strandslåtter. Borgön 1993, 2001; Norrnäsbodarna på Lesjöns N. strand 1997; Hällnäset 2001; Näsån 2001; Orrnäs 2002; Björkparken NO Rossö Center 2002; Tannån 3 km NO Gårdvattnets SO. ände 2002; Nagasjökälen på sandig ängsbacke Fjällsjö (F) 4,5 km S Backe, längs bäck genom S. flygsandfältet. H. hirta ssp. hirta älvmyskgräs. Bodum (B) Ovanlig. Skärnoret invid Degervattnet, i skog nära stranden Lokal 2 i Å Milium effusum hässlebrodd. Bodum Ovanlig. Hållbäcken (BL / GöW) Fjällsjö V Degervattnet, på Degervattenbergets O. och NO. sluttning, i rasbrant, (FJ / UN) Agrostis gigantea storven. Bodum (B) Ovanlig. Hotingsåns V. sida längs vägen 3 km ovan Lillflydammen, i bäckbuskage Tåsjö (T) 900 m SV vändplats vid Klippsta, grusig halvö i Sundsjön, nära Bodumsgränsen A. mertensii fjällven. Bodum Relativt ovanlig. Hållatjärnarna (Gårela), vägren 1998; Grustag Vallsjövägen 1999; Stordalsberget 1999; Lillflyns NV. ände, vid Hotingsåns strand 2003; Myren 600 m N Holmtjärnen, dess översta, igenväxta del (BL / GöW) A. clavata köseven. Bodum Ovanlig. Stordalsberget 1999 (JWM). Calamagrostis chalybaea skogsrör. Bodum Ej ovanlig. Gesfrun 1993; Borgbäcken 1993; Borgön 1994; Reservaten Bollsberget (2 bestånd) och Mjövattenberget 1998 (BP); Brattforsberget 1999; Fågelhas- SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 233

28 WESTERSTRÖM bergets O.sida 2002; 2 km NNO Bodumsjön, längs Byvattenbäcken Tåsjö Råbergets SO. sluttning 2000; Abborrholmsberget Mellanmyran: 23 lokala bestånd (BP) C. lapponica lapprör. Bodum Relativt ovanlig. Orrnäs 1997; Gräsbäckstjärnarna 1999; Månshällan i Bollsbergets reservat 2002; 400 m SV Lesjötorp, utdikad f.d. lösbottenmyr, nu torrt fattigkärr Tåsjö V väg 346, Skrakaholmsbergets inre sumpartade dal, längs skogsbilväg C. epigejos bergrör. Bodum Relativt ovanlig. Hällvattnet, berghäll i vägkurva 1997; Bodums kyrka S kyrkogården 1998; Väg 346 N. brofästet på Rossön Prästön, 25 m N gamla prästgården Tåsjö V väg 346, Skrakaholmsbergets inre sumpartade dal, längs skogsbilväg Helictotrichon pubescens luddhavre. Bodum (B) Ovanlig. Gessjöbodarna på Gessjöns N. strand, O. vallen N. i Å Dactylis glomerata hundäxing. Fjällsjö (F) Sällsynt. Backe samhälle N vattentornet, vägdike Poa pratensis ssp. angustifolia smalgröe. Bodum (B) Ovanlig. Bodumsjön, Långöns N. spets 1997; 100 m N Bodumsbron, i Rossöns SO. hörn (Hedins gård), sandig torräng 2004; Nagasjökälen, torrbacke, käl, mellan de två västligaste gårdarna N. i Å sedan 1856? P. pratensis ssp. alpigena nordgröe. Bodum (B) Ovanlig. Orrnäs 1:13, äng V väg ; 2,5 km S bron vid Näset, Forsöns V. vik, i stenig f.d. älvfåra N. i Å Fjällsjö (F) 3 km NO Jansjön, S Lill-Mörttjärn på vägens O. sida. På den torra fattigmyren nedanför rengärdet P. pratensis ssp. irrigata smågröe. Bodum (B) Ovanlig. Orrnäs 5:4, stallbacke 2000; Stationsv. 7, Rossön, i gammal älvgrushög P. alpina fjällgröe. Bodum (B) Ej så vanlig. Rossöns jvg.stn 2000; Orrnäs 5:4, stallbacke 2000; Hällnäset, torräng 2001; Orrnäs by, 200 m NNO bron över Orrnäsån, åkerkant mellan vägdike och loge P. nemoralis var. glaucantha brantgröe. Bodum I bergbranter. Gesfrun 1993, 1995; Brattforsberget 1999; Västerstvattenberget Tåsjö Råbergets S. brant, övre o. nedre hammaren 2000 resp P. glauca blågröe. Bodum (B) I sydbergsbranter. Ovanlig. Gesfrun 2002; Västerstvattenberget Tåsjö (T) Råbergets S. brant, nedre hammaren P. palustris sengröe. Bodum (B) Relativt vanlig. Älgsötjärn 1997; Långön 1997; Orrnäs 2000; Gesnäset 2000; Forsön 2004; S. Skirsjömyran, nära skogsbilväg Tåsjö Råbergets S. brant Fjällsjö (F) Johannesberg vid Fjällsjön, vägslut vid f.d. färjeställe Festuca rubra ssp. commutata tuvsvingel (Å)*. Fjällsjö (B/F) Väg 331 ( Backevägen ) 400 m V Bjäsbäcktjärnens N. ände vid sockengränsen Bodum Fjällsjö, på vägrenen Troligen insådd av Vägverket. Festuca rubra (ssp. ej noterad) rödsvingel. Bodum Stationsv. Rossön, på kommunens rivningstomt (med matjord från kalkrika Hallviken), i vägdiket Lolium perenne engelskt rajgräs. Bodum (B) Rivn.- tomt, Stationsv. Rossön 2003 (kulturspridd 2002 via gräsfrö / matjord fr Hallviken). Nardus stricta stagg. Bodum Relativt ovanlig. Orrnäs (ME) 1920; Gessjöbodarna, Ö. vallen 2001; Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida, på stenig torrbacke Elymus caninus lundelm. Bodum Relativt vanlig i brantberg. Gesfrun 1993; Hotingsåns O. sida 1200 m S Lillflydammen 1997; Mjövattenberget (BP) 1998; Hocksjöforsarna Tåsjö Råbergets S. brant, övre o. nedre hammaren 2000 resp. 2001; Abborrholmsberget Mellanmyran (BP) Sparganiaceae Sparganium angustifolium plattbladig igelknopp. Bodum Ovanlig. N Nagasjöån, 600 m O Edstjärnen, O vägen en knappnålstjärn, SO. stranden Tåsjö Sundsjön S Råberget, SO Renholmen, nära Bodumsgränsen S. glomeratum gyttrad igelknopp. Bodum (B) Sällsynt. Nagasjöån vid Kvarnvallen N. i Å S. hyperboreum fjälligelknopp. Bodum (B) Ovanlig. Stordalsberget, vägdike på NO-sidan 1999; S Västerstvattenberget, sammanflöde bäck vägdike S. natans dvärgigelknopp. Bodum (B) Relativt vanlig. Hållbäcken 200 m nedom Lätjärn 1997; Myr 300 m N Kroktjärnens O. del 1999; Nagasjöån vid Kvarnvallen 2002; Vägen mot Vallsjön, 100 m NV Grönbergsvägens avtag, i ett djupt dike, vinkelrätt mot vägen 2002; 600 m N Holmtjärnen, i djupt vägdike 2002; Sandnäset vid Bölenvattnet Tåsjö Sönnanbergsmyran, Kroktjärnsbäckens V. sida 300 m SO Kroktjärnen, i skogskanten Cyperaceae Scirpus sylvaticus skogssäv. Fjällsjö Jansjö, 200 m NNV Kvarnbäckens utlopp i Jansjön Schoenoplectus lacustris säv ( kolvass ). Bodum (B) Ej så vanlig. Hällvattenån vid Flarken 1999; Orrnäsån 200 m O bron 2000; Mellerstån 200 m O Öj -bron 2002; Rossöns V. strand mot Långön Fjällsjö Stor-Li(d)tjärn(en) i en vik 350 m SSO sjöns N. spets (BL / GöW) Eleocharis mamillata veksäv. Bodum (B) Ej vanlig. Flybäckenkanalen 200 m SV järnvägskorsningen 234 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

29 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND (BL / GöW) 1997; Hästviken i Hotingsån N Lillflydammen 1998; 200 m V Vågen i vägdike 2003; Flybäcken, bäckvang V Hotingsvägen, bortom tallmo 2003; Hotingsån, i Lillflyns NV-spets N. i Å Eleocharis palustris ssp. palustris nordknappsäv. Bodum (B) Relativt ovanlig. Borgön 1993; Näsets V. udde Fjällsjö (F) Vängelälvens N. strand vid Boforsen Eleocharis quinqueflora tagelsäv. Tåsjö Tåsjöbergets topplatå, 400 m SO Fjällsikten, på myren runt en myrlok (BL / GöW) Enl. ÅF s. 338 är den tidigare funnen av Cedergren på stranden av Prästtjärnen. Men i dag ligger Prästtjärnen (åtminstone på kartan) 700 m längre åt SO än denna lok och den är 800 m lång jämfört med loken, som bara är ca 50 m lång. Denna ovanliga växt skulle alltså finnas vid två tjärnar. Enl. samtal med gamla Tåsjöbor, som antingen jagat eller skött skoterspår i området, skulle vår myrlok ha krympt ordentligt under senare år och några hade för sig att tjärnarna ännu längre tillbaka skulle ha hängt ihop via någon bäck genom de 400 m breda myrstråken mellan tjärnarna. Och i sådant fall skulle båda fynden ligga vid samma vattendrag. En annan förklaring kunde vara, att det från början var den mindre tjärnen som kallades för Prästtjärnen, men att senare kartversioner av misstag givit namnet till den större tjärnen. Men den teorin borde kunna kontrolleras mot äldre kartor från 1900-talets början. Jag kan alltså ej i nuläget avgöra om våra växtlokaler är identiska eller ej. Men båda tjärnarna ligger inom samma myrområde, så om jag ändrar min lokalangivelse till Myrloken 400 m SO Fjällsikten i Prästtjärnsmyrens NV. spets får fynden kanske ett bättre sammanhang. Eriophorum latifolium gräsull. Bodum Ovanlig. 600 m N Holmtjärnen i ett delvis igenväxt sluttningskärr, rikligt 2002, Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran (BP) 2003; 9 km N Rörström, 1,5 km NO Gäddbäckskojan längs vägen mot Långtjärnen, sumpdrag på vägens N. sida E. gracile kärrull. Bodum (B) Ovanlig. NV. spetsen av öppna sluttningskärret 500 m N Holmtjärnen 2003, Tåsjö Tåsjöbergets topplatå 400 m O Fjällsikten, på myren runt knappnålstjärnen (BL / GöW) 2005; O. Rörström 1 km NO punkt 462 (Fågelhasberget) vid Bärtjärnen, runt bäckutloppet E. brachyantherum myrull. Fjällsjö Ovanlig. Göktjärn, Edsta kronopark (GM) Rhynchospora alba vitag. Bodum Ej ovanlig. 2,5 km NO Bovattnet, vid Långtjärn 1997; Båthusmyran 2001; Holmtjärnens myr 2002; Myr 3,5 km NO Gårdvattnets SO. ände Tåsjö 1,5 km NV Gäddbäckskojan, i strandmyrflons N. ände. Fjällsjö 4 km SSO Bodums kyrka, Grubbmyrans mellandel, ett vitagkärr (BL / GöW) Carex ovalis harstarr. Bodum (B) Relativt ovanlig. Vik av Storflyn NV Svartberget 1993; S. Gesflon vid stig/vinterkörväg 1994; Gesbodarna f.d S. Böle(n), vid lada 2003; Näset (Anders Dahléns), mot S. skogskanten, två olika lokaler, 200 m emellan, 2004; N. Bölen, 600 m SO Forsnäsudden, längs nyrustad vägdel med krossgrus i vägbanken, i dike 2006, 2008; Öns by, 250 m S de västligaste gårdarna, i nedre åkerkant mot strandbuskagen 2006; 1,5 km V. Borgvattnet mellan de två Gårelatjärnarna, på vägren C. diandra trindstarr. Tåsjö Ovanlig. 400 m SO Kroktjärnen längs bäcken, i vassbestånd (BL / GöW) 2002; Tåsjöbergets topplatå 400 m SO Fjällsikten - anläggningen, på gungfly i myrloken (BL / GöW) C. brunnescens nickstarr. Bodum V Nagasjön på Stordalsberget. Rörströmsälvens strand SV Hocksjö, vid Stålån. Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran (BP) 2003; Tåsjöberget, Östra Kantbodarna, fuktig, delvis igenväxt vall (MB/GöW) C. elongata rankstarr. Bodum (B) Ej så vanlig. Borgön 1993; Strandkärr V vägbanken vid Älgsötjärn 1997; Näset N brofästet, strandkärr 2001; Nedre Nagasjöån vid Kvarnvallen, 30 m N stugan i fuktsänka Tåsjö Råbergets NV. brant, 400 m S gården Rörström Ö Lokal 2 (T). C. heleonastes myrstarr. Tåsjö Tåsjöbergets topplatå 400 m SO Fjällsikten -anläggningen, på myren runt knappnålstjärnen (BL / GöW/ 2005 (ev. samma lokal som Cedergren 1927). C. tenuiflora tågstarr. Bodum (B) Relativt ovanlig, svårupptäckt. Strandkärr V vägbanken vid Älgsötjärn (BL / GöW) 1997; Näset N brofästet, strandkärr 2001; Bölenvattnet, strandkärr SO Sandnäset N. i Å C. disperma spädstarr. Bodum (B) Ovanlig. Bollsbergets reservat, flera lokaler (BP) Tåsjö Relativt ovanlig. SV. Tåsjöberget 2,5 km ONO Tåsjöns S. spets, 280 m nivån, i sumpskog med bäckdrag (MB / GöW) C. digitata vispstarr. Bodum Mycket torra biotoper. Gesfrun 1993; Borgöns N-spets 1997; Brattforsberget 1999; Västerstvattenberget Tåsjö Råbergets S. brant, flera lokaler på de olika hammarna 2000, 2001, 2002; Abborrholmsberget Mellanmyran: 12 lokaler (BP) 2003; SV Tåsjöberget, 1 km SSO (beläggets avstånd felaktigt) Prästtjärnen, längs stenig, mindre bäckfåra (MB / GöW) C. pilulifera pillerstarr. Bodum (B) Sällsynt 400 m V Flybäckens f.d. jvg.stn, tallmo (BL / GöW) 1997; Rensjötjärn (BL / GöW) N. i Å SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 235

30 WESTERSTRÖM Figur 5. Holmtjärnsmyren i nordvästra hörnet av Bodum har visat sig vara en av de rikaste myrarna i socknen. Närheten till Jämtland och dess kambrosiluriska jordar har säkerligen medfört en högre kalkhalt i torvlagren här än vad som gäller i flertalet av Bodums övriga myrar. Det 700 meter långa och helt öppna sluttningskärret med sina många parallella och vattenfyllda flarkar är till stor del av fattigkärrtyp med glesa förekomster av ängs- och skogsnycklar, vass och snip. Ovanför och norrut har kärret förbuskats och kan närmast beskrivas som ett litet medelrikkärr, där bestånden av gräs- och kärrull växer mycket tätt tillsammans med ängs- och skogsnycklar. The mire Holmtjärnsmyren in Bodum harbours several interesting species, such as Selaginella selaginoides, Eriophorum gracile, E. latifolium, Dactylorhiza incarnata and Salix myrtilloides. C. flava knagglestarr. Bodum Relativt vanlig på steniga, grusiga stränder längs nedre Rörströmsälven och Hotingsån Tåsjö Relativt vanlig på steniga, grusiga stränder längs övre Rörströmsälven och Hotingsån ; Abborrholmsberget Mellanmyran: 4 lokaler (BP) Fjällsjö Vängelälven, på Boforsens N. strand C. flava / C. lepidocarpa ssp. jemtlandica knagglestarr / jämtstarr (?). Bodum Hotingsåns nedre torrlagda del, 1000 m SSO Lillflydammen, vid Byvattenbäckens mynning i den inskurna älvviken på en liten grusbank. Skyddat läge, fuktigt med frodig vegetation som brakved och ängsruta Växtplatsen typisk för C. flava. Men de yttre karaktärerna var avvikande från och hade mycket större likheter med jämtstarr men även i viss mån näbbstarr. Bengt Pettersson m.fl. i Jämtlands Flora-kretsen instämde med min bedömning och de blev klart förbryllade. Den för jämtstarren avvikande växtmiljön utan tecken på högre kalkhalter plus något slanka fruktgömmen fick vågskålen att väga över mot knagglestarr. Men belägget borde mikroskopgranskas och helst DNAbestämmas för full klarhet. C. viridula var. pulchella liten ärtstarr. Bodum (B) Ovanlig. Klippsta-stranden ca 200 m från Tåsjögränsen 2000; Nagasjöån vid Kvarnvallen-forsen Tåsjö (T) Råbergets S. brant, nedre o. tillika O. hammarens rot 2001; Grusuddar i Sundsjön S Råberget C. pallescens blekstarr. Bodum Ej vanlig. De första fynden sedan Borgön 1993; Älgsötjärn 1997; Hocksjöforsarna Stålån 1999; Näsets V. udde N 236 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

31 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND bron, f.d. färjefäste Fjällsjö 200 m NV Jansjöns N. spets, sandbank vid Kvarnbäcken Tåsjö Tåsjöbergets topplatå 400 m SO Fjällsikten-anläggningen, på myren runt knappnålstjärnen (BL / GöW) C. capillaris hårstarr. Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran: 2 skilda bestånd (BP) C. rariflora myggstarr. Tåsjö (T) Tåsjöbergets toppplatå 400 m SO Fjällsikten -anläggningen, på myren runt knappnålstjärnen (BL / GöW) Ev. enda kvarvarande förekomst i Ångarmanland? C. panicea hirsstarr. Bodum Ej vanlig. Hocksjöforsarna 1963; Långön 1993; Älgsötjärnen 1997; S. Gesflon 2001; Myr 400 m Ö Gessjön Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran: 2 skilda bestånd (BP) C. buxbaumii ssp. buxbaumii klubbstarr. Bodum Relativt ovanlig. Borgön, två ställen 1997 resp. 2001; Morgonvardstjärn (= Maravasstjärn ) 2001; Myr 400 m O Gessjön 2002; Nagasjöån vid Kvarnvallen 2002, 2006; 300 m N Hällvattenåns utflöde ur Stor-Hällvattnet, i strandvegetation 2006; 3,2 km S Rossöns golfbana vid Näsvägen, Källemyran, invid kallkälla i sluttningskärrets övre del C. norvegica ssp. inferalpina taigastarr. Bodum (B) Relativt ovanlig. Hållbäcken (BL / GöW) 1993; 1 km O Gessjön, vägdike (JWM) 1998; Västerstvattenbergets S. brant, sumpskog Tåsjö Relativt vanlig. Råbergets N. sluttning, vid bäcken 500 m SO gården Rörström Ö., rikligt 2001; längs Klippsta-kyrkstigen, sumpdrag i granskog, 1 km SO gården Rörström Ö. 2001; Abborrholmsberget Mellanmyran: 3 skilda bestånd (BP) 2003; Tåsjöberget 1 km SSO Prästtjärnen, delvis igenväxt sluttningsmyr (MB / GöW) 2005 (beläggets avståndssiffra till Prästtjärnen felangivet). C. aquatilis norrlandsstarr. Enl. Hultén är den vanlig i Å-d. Jag har ännu inte fått någon inlämnad norrlandsstarr godkänd, utan de har alla, minst 5 ex från skiftande lokaler, klassats som vasstarr. Antingen är de därför rätt sällsynta här eller så förekommer de som svårigenkännliga hybrider med vasstarr. C. cespitosa tuvstarr. Bodum (B) Ej så vanlig. Hocksjöforsen Stålån 1999; Hällvattenån vid Flärken 1999; Klippsta 2001; Näsets V. udde Tåsjö Grusuddarna i Sundsjön, direkt S Råberget Orchidaceae Dactylorhiza incarnata ssp. incarnata ängsnycklar. Bodum Ovanlig. Gesflons S. del 2001; 600 m N Holmtjärnen, i sluttningsmyrens N och skogbeväxta del 2002 (figur 5); Näsflon mot Flotjärnens V. spets 2003 (ca 100 ex i ett m stort flarksystem med i övrigt rätt trivial flora). Tåsjö V. Sönnanbergs myran 400 m SO Kroktjärnen (BL / GöW) 2002; Tåsjöbergets topplatå, 400 m O Fjällsikten - anläggningen, på myren runt knappnålstjärnen (BL / GöW) 2005; Rörströmssjöns NO. sida, 1 km S Över-Lunne på strandmyrflons N del, D. maculata ssp. fuchsii skogsnycklar. Några av fynden kan ha sämre utvecklad mittflik, men har i övrigt typiska fuchsii-karaktärer. Bodum S. Gesflon 1995; Vallsjövägen vid kallkällan (vägskylt) 1998; Grönbergsvägen, i dike vid Borgs fäbod 1998; 400m SV Sörån i vägskärning 1998; 200 m N torpet Sandnäset, (V.Bodumsjön) vid kallkälla 2001; S. Gesflon, vägslänt 2001; Västerstvattenbergets S-brant, vid bäckdike 2002; 600 m N Holmtjärnen, delvis igenväxt myr 2002; Hällvattnet, i Västbyn, i dike 2002; Hällvattnet i Östbyn, dikesslänt, ca 100 ex 2003; N. Böle(n)s by, Ö. vägslänten, rikligt Tåsjö SV. Tåsjöberget 1 km SSO Prästtjärnen, på delvis igenväxt sluttningsmyr (MB / GöW) 2005; S. Tåsjöberget, Kantbodarna, delvis igenväxt bo(d)vall (MB/ GöW)2005; S. Tåsjöberget, 2,5 km ONO Tåsjöns S. spets, 280 m nivå, sumpskog nära bäck (MB / GöW) D. viridis grönkulla. Bodum (B) Relativt ovanlig. Orrnäs (ME) 1920; bergsluttningen N Hållbäcken 1993; Gesfruns rasbrant, roten, 1995; S. Gesflon, i sumpskog V. sidan vägen Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran: 6 olika lokaler (BP) 2003; SV. Tåsjöberget 1 km SSO Prästtjärnen, på delvis igenväxt sluttningsmyr (MB / GöW) Gymnadenia conopsea var. conopsea brudsporre. Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran (BP) 2003; Tåsjöbergets topplatå 400 m O Fjällsikten, på myren runt knappnålstjärnen (BL / GöW) Platanthera bifolia ssp. latiflora skogsnattviol. Bodum (B) Ovanlig. Bergsluttningen N Hållbäcken 1993; Gesfruns rasbrant, roten, 1995; Bollsbergsreservatet (BP) 1998; Råbergets SV. sida 300 m V torpet vid Klippsta Tåsjö (T) Ovanlig. Råbergets S. sluttning i contortaplantering nära Bodumsgränsen Goodyera repens knärot. Bodum (B) Relativt ovanlig. Bollsbergs- och Mjövattenreservaten (BP) 1998; Brattforsbergets O. brant, på klipphylla (JWM) 1999; 300 m V Lillberget (N. Sönnanbergsmyran), i blockig skog, rikligt (BL / GöW) Tåsjö Skrakaholmsbergets skogklädda sluttning mot O. Hotingssjön Listera ovata tvåblad. Tåsjö Tåsjöbergets topplatå 400 m O Fjällsikten -anläggningen, på myren runt knappnålstjärnen (BL / GöW) Epipogium aphyllum skogsfru. Tåsjö 2,5 km ONO Tåsjöns S. ände på 280 m nivå, i sumpskog nära bäck (Bastubäcken?) ett tjugotal (MB) 2005; samma lokal, 3 ex (MB/GöW) 2006, 13 ex (MB) Uppföljn. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 237

32 WESTERSTRÖM av tid. beskriven lokal (1979): Väpnarberget, drygt en km NO Bergelstjärnen 3 ex (MB) Corallorhiza trifida korallrot. Bodum Ej ovanlig. Gesbergets S-brant, V rasbrantens rot 1995; 500 m SV Borgvattnets S. ände, aldunge 1995; Orrnäs 1: m N gården i granskog 1997; Bollsbergs- och Mjövattenbergsreservaten (BP), 1998; Bergs by, bergssidan O byn 2000; Bölenvattnet 200 m SO Sandnäset 2002; Orrnäs by, 400 m N bron över Orrnäsån (U. Bryntessons), i NV. skogsbrynet 2004; 300 m SO Nagasjöhöjdens nedre gård, på skogsstig 2004; Bölens by, 1,5 km ONO bron över Vangensundet, inäga med björkdunge i O. kanten, ca 20 ex Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran: 2 skilda bestånd (BP) 2003; vägslut vid gården Rörström Ö. i diket 2003; SV. Tåsjöberget 1 km SSO Prästtjärnen, delvis igenväxt sluttningsmyr (MB / GöW) 2005; 2,5 km ONO Tåsjöns S. ände 280 m nivå, i sumpskog nära bäck (MB / GöW) Calypso bulbosa norna. Tåsjö Bergområden i SO. Tåsjö sn., flera lokaler. Nu hotade pga. nyligen gjorda avverkningar (Erik Nord) ; Abborrholmsberget Mellanmyren: 66 skilda bestånd (BP) Cypripedium calceolus guckusko. Tåsjö SV. Tåsjöberget 1 km SSO Prästtjärnen, delvis igenväxt sluttningsmyr (MB / GöW). Salicaceae Populus nigra (troligen italica ) svartpoppel / pelarpoppel (Å). Fjällsjö (F) I centrala Backe N vattentornet på åsen: ett kvarstående arboretum från storskogsägarnas tidevarv i slutet av 1800-talet. Kramfors AB (senare SCA) byggde här en pampig disponentvilla och likaväl som de stora sågverkens patroner kunde omge sig och herrgårdarna med främmande trädslag i sina parker, så fick inspektorn här en liten park, ca 40 st popplar plus fem Larix decidua europeisk lärk, Populus balsamifera Elongata Jämtlandspoppel (Å). Bodum (B) Flybäckens f.d. jvg.stn, en liten trädpark Området öde i skogsmarken, alla hus rivna, bara rälsen är kvar. Skogen (tall, gran, björk, sälg, asp, hägg) tränger in. Salix herbacea dvärgvide (Å). Bodum (B) Brattforsbergets inre högplatå, 2 km V Grönudden vid Hotingsån utefter skogsbilväg Brattforsen Gammflärkberget vid skarp vägkrök mot S, grusig vändplan med småbjörkar o. videbuskar 340 m ö.h. Två herbacea-mattor 2 3 dm diam. tills m. Euphrasia, Rhinanthus minor, Vaccinium vitis-idaea, Nyinvandrad. S. pentandra jolster. Bodum Relativt ovanlig. N Flybäckenkanalen, V landsvägen, vid stranden av kanalviken 1997; Lesjöbodarna, vid Lesjöns strand 2001; 2,5 km S bron vid Näset, viken V Forsön, S. sidan vägbanken, stenig f.d. älvfåra 2004; 100 m O Bodumsbrons S. landfäste vid Näsåns strand mot f.d. Flottningsverksta n Fjällsjö Vängelälvens S. strand vid Brattforsens nacke, spricka i strandklippa. S. glauca ripvide. Bodum (B) Relativt ovanlig. V Brattforsberget, 2 km V Grönudden, vägkrök 1999; Rörströmsälven, Hocksjöforsarna 1999; Tannån 500 m O Häckelbäckstjärn 2002; Myr på Fågelhasbergets SO. sida på Tåsjögränsen (BL / GöW) 2002; Holmtjärnsmyren Tåsjö Tåsjöbergets topplatå, 400 m O Fjällsikten, på myren runt knappnålstjärnen 2001, 2005; SV. Tåsjöberget, 100 m S östra Kantbodarna, där vallen övergår i slyskog (MB/GöW) S. cinerea gråvide. Bodum (B) Ovanlig. Borgbäcken 500 m SO Borgvattnet 1993 (BL / GöW). S. starkeana ssp. starkeana ängsvide. Bodum (B) Bölens by, 500 m NO Sundbron, i dikeskant vid gårdsväg och flera närliggande lokaler 2005; Bodums kyrkogård, SO. hörnet mellan muren och vägen 2005; 400 m SV Lesjötorp, på tallmo i kanten på en dikad myr 2006; Rossöns SO. hörn (Hedins ägor), på sumpig strand mot Bölesjön 2006; Bölenvattnets SV. strand, 200 m NNO sjöns utlopp i gles strandskog Fjällsjö (F) Backe jvg.stn. 2005; 4,5 km SO Backe, på glacial flygsanddyn längs väg 331, 2005; 2,5 km SO Backe, 150 m V väg 331 i dödisgrop på tallbeväxt flygsandfält 2005; SO Backe, 100 m NO jvg.-viadukten, där väg 331 grenar ut sig från väg 346, vägkant mot sandås, S. myrtilloides odonvide. Bodum (B) Relativt sällsynt. Gesflons SV. del, 200 m från vägen, längs stigen 1999; 600 m N Holmtjärnen, där öppenmyren övergår i buskage, 2002, Tåsjö 900 m V Rensjöns NV. ände på Kolkomarkmyrens O. del invid en större flark (BL / GöW) S. lapponum lappvide. Bodum Trivial. 600 m SO Borgvattnets S. ände, på Borgbäckens V. sida, igenväxande strandkärr, Tåsjö Trivial. Tåsjöberget, 100 m S östra Kantbodarna, längs stig (MB / GöW) Myricaceae Myrica gale pors. Bodum Ej så vanlig. Glesa förekomster. Spridning längs vattendragen. Hällnäset i Rossön 2001; Näsets V. strand 400 m NNV Näsets bro 2001; Båthusmyran 2001, karaktärsväxt; Bölenvattnet vid Sandnäset, rikligt, Betulaceae Betula nana pubescens hybriden dvärgbjörk glasbjörk. Bodum (B) NV Stor-Skirsjön, 600 m N Holmtjärnen, sluttningsmyr, övre igenväxta delen (BL / GöW) Tåsjö (T) Tåsjöbergets topplatå 400 m O Fjällsikten, på myren 200 m O knappnålstjärnen (BL / GöW) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

33 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND Alnus incana ssp. kolaënsis lappal (Å). Bodum (B) 300 m SO Borgvattnets S. ände, bäcksumpdrag 100 m V Borgbäcken Tåsjö (T) O. Hotingssjön 500 m V Nördtjärn, vägdike med alsnår nära strand, Cannabaceae Humulus lupulus humle. Bodum (B) Förvildad: Stordalsbergets NO. sida, vägdike (JWM / GöW) Odlad som farstu-klängväxt. Ev. kvarstående från äldre tider, när humle användes vid ölbryggning: Mon i Nagasjön 1970; Lesjöbodarna 2001; 800 m NNV Orrnäsbron, sommarstugetorp högt uppe på Orrnäs-/Tåsvedbergets NO. sida Fagaceae Quercus robur ek. Bodum (B) Inplanterad. V kyrkan längs Näsvägen vid Backvall på vägens S. sida, 2 träd ca 3 m höga Urticaceae Urtica dioica ssp. sondenii fjällnässla. Bodum (B) Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (Anders Dahléns), bakom gammal ladugård N. i Å Polygonaceae Polygonum aviculare ssp. microspermum bägartrampört. Bodum (B) Stationsvägen i Rossön, vägrenar. P. aviculare ssp. boreale nordtrampört (Å). Fjällsjö (F) 7 km SO Bodums kyrka, 600 NV tjärnen Gammrågan, i rengärde vid vägen P. aviculare ssp. neglectum smal trampört (Å). Bodum (B) 1 km SV Bodums kyrka, vid Näsvägen på kommunal jordtipp Persicaria lapathifolia ssp. pallida var. incana vanlig pilört. Bodum (B) 1 km SV Bodums kyrka, på kommunal jordtipp 2003; Hällnäset, 800 m NO kyrkan, vägren 2003; Näsvägens början i Rossön, kommunal rivningstomt P. lapathifolia ssp. lapathifolia pallida var. incana strandpilört vanlig pilört. Tåsjö (T) Hotingssjöns O. strand mot Skrakaholmsbergets västligaste klippudde, i vattenbrynet N. i Å Fallopia convolvolus åkerbinda. Bodum Orrnäs (ME) 1920; 1 km SV Bodums kyrka, på kommunal jordtipp 2003; Näsvägens början i Rossön, kommunal rivningstomt Aconogonon alpinum alpslide (Å)*. Bodum (B) 500 m O Miltallberget, i dike längs skogsbilväg, på jordhög tills. m. andra utkast som lupiner o. aklejor, 2002; Bodums kyrkogård, SV. hörnet, 10 m utanför murens baksida, i blandbuskage Rumex acetosella ssp. acetosella bergsyra. Bodum Trivial på torra jordar. Orrnäs (ME) R. acetosella ssp. arenicola sandsyra (Å). Bodum (B) N. Böle(ns) by, NV Torpberget, på vägbank och dikesren av gruskross 2004; 600 m NO Norrnäs by, bergets SO. sida, torräng (Mobergs) 2004; 250 m V Bodums kyrka, rivningstomt vid Näsvägen, gräsmatta med importerad matjord över torr sandjord 2005; Rossöns SO. hörn 100 m N Bodumsbron, torräng 2006; O Lesjön 400 m SV Lesjötorp, i vägdike R. acetosella ssp. tenuifolius rödsyra (Å). Bodum (B) Nagasjökälen, sandig ängsbacke 2003; Rossöns sopstation i grusåsen ca 3 km S kyrkan. 2003; Borgön, grustaget 2004; 250 m V Bodums kyrka, rivningstomt vid Näsvägen, i torr sandjord Tåsjö 50 m N gården Rörström Ö., mark i träda V vägen R. acetosa ssp. lapponicus lappsyra (Å). Bodum (B) Näsets by, västligaste gården på S. sidan vägen (A. Dahléns), stenig torrbacke mot skogen invid gammal renvandringsled Tåsjö (T) Tåsjöbergets topplatå 400 m SO Fjällsikten, bland glesa granar i lätt sumpig sluttning, tills. m. stormhatt o. torta på ömse sidor om stigen (BL / GöW) Chenopodiaceae Chenopodium suecicum svenskmålla. Bodum (B) Relativt vanlig. 2,5 km S Bodums kyrka, i åsgrus på soptippen 2001; Rossöns jordtipp/flygfält 1 km V Bodums kyrka Portulacaceae Montia fontana källört. Bodum (B) Svårupptäckt. 700 m V vägskälet Nagasjövägen Vallsjövägen, skogsvägsdike 1999; 400 m SV Sörån, i vägdike (JWM) Caryophyllaceae Silene latifolia ssp. alba vitblära. Bodum (B) S. Bölens by på Nördvangens N. strand, bakom Pål Janssons lagård S. dioica latifolia ssp. alba hybrid rödblära vitblära. Bodum (B) S. Bölens by på Nördvangens N. strand, bakom Pål Janssons lagård S. vulgaris smällglim. Bodum Ej så vanlig. Orrnäs 5:4 stallbacke 1993; Hällvattnet, gårdsplan 1993; S. Bölen, vägkant 2002; SO kyrkan, dikeskant 2003; Stationsv., kommunal rivningstomt ogräsmattan 2003; Backvall SV kyrkan längs Näsvägen, vid Nils- Perstorpet Viscaria alpina var. alpina fjällnejlika. Bodum (B) Ovanlig. Västerstvattenbergets S. brant Tåsjö Råbergets S. brant 2001 (ev. samma lokal som Stefansson 1942). Lychnis flos-cuculi gökblomster. Tåsjö Väster- Hoting 1,4 km V bron över Tåsjöälven N väg 45, på banvallens sluttning Lokal 2 (T). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 239

34 WESTERSTRÖM Figur 6. Sjöranunkel vid Li(d)noret i Fjällsjö socken. Här, längs bäcken från Stor-Li(d)tjärnen finns Ångermanlands enda förekomst av denna i Norrland sällsynta värmetidsrelikt i ett rikt bestånd. Alla norrländska fynd har gjorts i höjdlägen omkring Högsta kustlinjen. Foto: Jan W. Mascher The only locality in Ångermanland for Ranunculus lingua is found at Lidnoret in the parish of Fjällsjö. Dianthus deltoides backnejlika. Bodum (B) Ovanlig. S. Bölen, Manne Olssons gård i dikesslänt N. i Å Stellaria nemorum ssp. nemorum nordlundarv. Tåsjö Tåsjöbergets topplatå 400 m SO Fjällsikten, bland glesa granar och högörter som stormhatt o. torta i fuktig sluttning på ömse sidor om stigen (BL / GöW) S. longifolia skogsstjärnblomma. Bodum (B) Ovanlig. Gesfruns rasbrant 1995; Öns by, V. delen mot Näsån, torr tallbeväxt sandhed Fjällsjö 3 km NO Jansjön, på Jansjövidda S Lill-Mörtsjön på vägens O. sida. Torr fattigmyr nedanför rengärdet S. borealis norrlandsarv. Bodum (B) Ovanlig. Bollsbergets naturreservat (BP) 1998; 1 km NO Tåsvedja, där liten bäck mynnar i vägdiket Cerastium arvense fältarv. Bodum (B) Relativt vanlig. Orrnäs 1:13, gårdstun 1994; Älgsön, vägren vid tjärn 1997; Stationsv. 7, lagårdsbacke 1997; Nagasjöhöjden 1999; Bölenvattnet vid Sandnäset 2002; V. Orrnäset, torpet Tåsvedjan, sandig torrbacke 2004; 100 m N Mählers plogverkstad, torrbacke framför gården (Lundqvists) Moehringia trinervia skogsnarv. Tåsjö (T) Sällsynt. Råbergets S. brant, övre hammarens rot Samma lokal (FJ / UN) Arenaria serpyllifolia ssp. serpyllifolia sandnarv. Bodum (B) Sällsynt. Gesfrun, klipphylla (BL / GöW) Ev. N. i Å Sagina nodosa ssp. borealis nordknutnarv. Fjällsjö Vängelälvens N. strand vid Boforsen, klippspringor 2005; Vängelälvens S. strand vid Brattforsen, i klippspringor Lokal 2 (F). S. saginoides stennarv. Tåsjö Tåsjöbergets topplatå, 50 m S utsiktstornet, på stig (BL / GöW) Spergularia rubra rödnarv. Bodum (B) Ovanlig. Troligen relativt nyinvandrad. NO. Stordalsberget, vägren utefter nybruten skogsbilväg 1999; 600 m N Holmtjärnen, på vägren N. i Å Nymphaeaceae Nuphar lutea pumila gul näckros dvärgnäckros. Bodum (B) Ovanlig. Bodumsjön mellan Långön-Rossön N. pumila dvärgnäckros. Tåsjö (T) Rubbertjärnen vid foten av Råbergets S. brant Rubbertjärnen troligen dialektform av Rödbergstjärnen. Råberget = Rö(d)berget på äldre kartor. En lagunliknande vik av Sundsjön, begränsad av två smala rullstensuddar. Ranunculaceae Ranunculus acris var. borealis nordsmörblomma (Å). Tåsjö (T) Tåsjöberget, östra Kantbodarna, på fuktig igenväxt vall (MB / GöW) R. lingua sjöranunkel (Å). Fjällsjö (F) Fynd nr 1 i Ång.-d. (F) Li(d)noret mellan Li(d)tjärnarna nära f.d. Jansjö jvg.stn, rikligt längs bäcken (Åke Holmgren) 1996 (figur 6); Li(d)noret (GM) 1996 (conf. GM o. JWM 1997). Li(d)noret ligger 214 m ö.h. och Högsta kustlinjen (HK) ligger där på 225 m. Så gott som alla fynd av sjöranunkel i Norrland har gjorts i höjdlägen något under eller över HK, till skillnad från fynden i Götaland och Svealand där växten är allmän i låglandets bäckar och sjöar. Så norrlandsfynden brukar kallas för reliktlokaler från den postglaciala värmetiden. Sjöranunkeln är en köldkänslig växt som inte kan fortplanta sig om vintrarna blir för kalla. Under kallare perioder kan den bara sprida sig vegetativt med losslitna rötter och rhizom, varför spridningen blir både långsam och lokalt begränsad. 240 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

35 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND R. lapponicus lappranunkel. Bodum Relativt ovanlig. Orrnäs (ME) 1920; Nagasjöhöjden (JP) 1957; Gesfruns SV. sida, i sumpskog nära bäcken 1995; 500 m NO Lätjärnen 1995; Björnbergets O. sluttning (vid Nagasjön) 2000; Hästviken N Lillflydammen 2003; Bollsbergets resp. Mjövattenbergets naturreservat, 15 lokaler i gransumpskog, bl.a. S Bollstjärn och O Lundbäcken mellan Buförningstjärn och skogsbilvägen (AG /BP) 1998; Forsberget S Näset, NO Forsön i Fjällsjälven (AG) 1997; N Näsberget 900 m V Stavringarna (AG) 1997; S Näsflon, längs bäckdråg 1 km N Stavringarna (AG) Tåsjö Järvnäset 1:4, gransumpskog: 2 lokaler (AG) 1996; N Gamm-Karbäcken (AG) 1998; Mellersta Tåsjö: Älgbäckarna (AG) 1998; 2,8 km O Stor-Skirsjöns SO. Spets (=Flärkviken), vid Bodberget (Toni Berglund) 2003; Östra Rörström, Bärtjärns-bäckens mellandel, sumpdråg 2006; 5 km OSO Tåsjöns S. spets, vid Bastubäcken 600 S Källmyran o. 2,2 km SO fäbodvallen Väpnarberget (MB); Östra Tåsjöberget, Bellvikhällans SO. brant, 530 m nivå, fuktstråk med högörtsvegetation (MB / GöW) 2006; SV. Tåsjöberget 1 km ONO Tåsjöns S. spets, 280 m nivå, i sumpskog med bäckdråg (MB / GöW) Fjällsjö V Fjällsjöälven, 2,7 km SO Silsjönäs (AG) 1997; 1,9 km SO Valåbränna, vid bäck med örtrika dråg O Silsberget (AG) 1997; 1 km SO Valåbränna, vid bäck N Silsberget (AG) 1997; 2,5 km SO Backe, 400 m NV Järphustjärn, i sumpskog på Sör-Järphusberget (AG) R. confervoides peltatus ssp. peltatus hårmöja sköldmöja (Å). Bodum (B) N. Bodumsjön mellan Tåsvedja och Långön, i grunt strömmande vatten (1 2 m) med botten av sten o. grus under tunt dylager Hepatica nobilis blåsippa. Kulturspridda, ännu ej förvildade fynd. Bodum (B) Inplanterad. Stationsv. 7 i Rossön i rabatt ca Nu utspridd ca 15 m i trädbeväxt mossmatta 2002; Nagasjökälen (Danielssons) i trädgård Fjällsjö (F) Jansjö by, Knösgårdens källarkulle, inplanterad, ej spridd, Anemone nemorosa vitsippa. Bodum (B) Sällsynt. Nagasjöhöjden Ängar och skogsdungar lyser vita. Skulle kunna vara ett ursprungligt bestånd. Dess isolerade läge och stora utbredning (ca 10 ha) och områdets höjd ( m ö.h.) stöder detta. Beståndet ej heller omnämnt i litteraturen (figur 7); 300 m V Bovattnet, vägkant efter Bergsjövägen mitt i skogen, ett 10-tal ex Troligen kulturspridd. Meddelare: Pernilla Westerström (2 ex i blom 2004). Inplanterade: Nagasjökälen (Danielssons) 2004 (plantor fr. Nagasjöhöjden 1950); Näset (Ögens o. And. Dahléns gårdar) 2004 (plantor fr. Nagasjöhöjden). Fjällsjö Jansjö by, torp på Jansjöbergets SOsida (Per Perssons), i igenväxande rabatt Thalictrum flavum ängsruta. Bodum Ovanlig. Borgöns N del 1997; 1100 m SSO Lillflydammen i nedre Hotingsån, ovan Byvattenbäckens mynning i den avlånga viken, i två bestånd på var sin sida bäcken, T. simplex ssp. boreale nordruta. Bodum (B) Ovanlig. Bodumsjön, Långöns mitt, V stranden T. simplex ssp. simplex vanlig backruta. Bodum Brusön, på torrängsbacke med bl.a. bergmynta o. knölsyska 2004, Trollius europaeus smörboll. Ursprungliga bestånd har säkert funnits på fuktiga ängar och längs bäckdalar på många bergssluttningar, som i N. Tåsjöbygden, Tåsjöberget, Stornäset, Råberget och Nagasjöhöjden. Kanske även i Sund(et) och i Berg. Lesjöbeståndet kan beläggas som inplanterat från Tåsjö ca 1950 eller tidigare. Bovattenbeståndet är inplanterat från naturliga bestånd i Västergötland under senare Figur 7. Vitsippsbacke på Nagasjöhöjden, Bodums enda naturliga lokal. Här, på Johnny Perssons och Torbjörn Hällqvists marker, lyser markerna vita från slutet av maj till de första dagarna i juli på gammal fäbodmark högt ovanför Nagasjöns yta. Senare tar midsommarblomster och johannesört över blomprakten. Foto: Göran Westerström Anemone nemorosa is found on Nagasjöhöjden on what is probably its only natural locality in the parish of Bodum. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 241

36 WESTERSTRÖM Figur 8. Den högresta nordiska stormhatten är ganska vanlig i bergdalarna och längs bäckarna. Här vid en bäck väster om Lätjärnen, där även tortan trivs. En odlad, ljusare blå och lägre stormhattshybrid påträffas ibland vid ödegårdar och gamla fäbodvallar, som till exempel Klippstatorpet och Storflybodarna. Foto: Göran Westerström Aconitum lycoctonum ssp. setentrionale is relatively common along mountain valleys and brooks tal. Bodum (B) Nagasjöhöjden (JP) 1957 (lokalen överväxt 2004); Sundet 2000; Berg 2000; Lesjöbodarna 2000, dels odlade på gamla fäbodtomter, dels förvildade på ängarna; Hagaviken i S. Bodumsjön: 10 ex. 2003; Övre Bovattnet (Öbergs f.d.) Tåsjö Stornäset, V. sluttningen av väg 45, flera skilda bestånd 2002; SV. Tåsjöberget 1 km SSO Prästtjärnen, delvis igenväxt sluttningsmyr (MB/GöW) Fjällsjö Jansjö by, torp på Jansjöbergets SO. sida (Per Perssons), inplanterad i rabatt, Aquilegia vulgaris akleja. Bodum (B) Relativt vanlig kulturväxt. Orrnäs 1:13. Stor gårdsäng, f.d. fårhage, med akleja spridd och förvildad bland gräs, hundkäx, midsommarblomster och toppklocka 1960, 1997; Klippsta ödetorp 2002; 500 m O Miltallberget, på jordhög längs skogsväg 2002; Nagasjökälen, torräng Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale nordisk stormhatt. Bodum Relativt vanlig i bergens dalgångar och längs bäckar (figur 8). Hållabergen 1993; Gesberget Stordalsberget 1999; Björnberget (Nagasjön) 1999; Brattforsberget 1999; Nagasjöhöjden 1999; Borgön 2001; Tannån 2002; Råbergets O. sida 2002; Västerstvattenberget Tåsjö Råbergets S. brant 2000; Östra Rörström, fuktäng 2001; Stornäset V väg 45, Tåsjöberget: Trivial. Karaktärsväxt vid bäckar, diken och myrstråk på bergssidor Abborrholmsberget Mellanmyran: 14 bestånd (BP) Aconitum stoerkianum trädgårdsstormhatt. Bodum (B) Klippsta ödetorp 2002; Flybodarna vid Storflyn Actaea spicata trolldruva. Bodum Ovanlig. Hållbäcken 1993; Bollsbergsreservatet (AG / BP) 1998; Björnberget vid Nagasjön 1999; Nagasjöhöjden 150 m S nedre gården, frodig bäckdal Tåsjö Råbergets S. brant, övre o. nedre hammarroten 2000, 2001, Fjällsjö V Degervattnet, på Degervattenbgts O. och NO. sluttning, i rasbrant (FJ / UN) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

37 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND Papaveraceae Papaver croceum sibirisk vallmo. Bodum (B) Stationsv. 7 i Rossön, Grusgång och väggrabatt, inplant från Kultsjöluspen. Utgången 1985, utkonkurrerad av kvickrot och nässlor. Men efter omgrävning 2005 grodde intakta frön, som 2006 utvecklade mer än 30 blommande plantor. Chelidonium majus skelört. Bodum (B) SO. Bodumsjön, Öns SV. hörn 200 m fr. strand på glest tallbeväxt sandhed, nära komposthög (ris, halm, gödsel m.m.), 1 ex 2006, 3 ex Spridningsväg: från rabatt i Hammerdal i östra Jämtland till rabatt på gården 300 m från växtlokalen och slutligen via fröspridning eller utkast till komposten. Corydalis nobilis sibirisk nunneört. Bodum (B) Näsets by, västligaste gården på vägens N. sida (Ahnlunds), vid f.d. sommarlagård, men även utkastspridd in i skogsbrynet 50 m därifrån N. i Å. Fjällsjö (F) O. Jansjö by, torp på Jansjöbergets S-sida (Per Persson) bakom ladugården, nu spridd fram till skogsbrynet Inplanterad kulturväxt med stor spridningsförmåga. Sedan Linnés tid har växten spritt sig vida från Uppsala. Hur arten kommit till Bodum och Fjällsjö återstår att forska i. Den inplanterades i trädgårdar och parker i Härnösand redan under 1800-talet och finns också spridd norrut utefter kusten. Brassicaceae Sinapis arvensis åkersenap. Bodum (B) Inga nutida fynd. Orrnäs (ME) Brassica rapa ssp. campestris åkerkål. (B) Kommunal jordtipp 1300 m SV Kyrkan 2003; Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (Anders Dahléns), ruderatmark Erysimum cheiranthoides ssp. altum storkårel. Bodum (B) Kommunal ogräsmatta på Stationsvägen i Rossön med matjord och div. frön från Hallviken V Strömsund, kalkjordsimport Utgången N. i Å Arabidopsis thaliana backtrav. Bodum (B) 600 m NV Stor-Hällvattnets S. spets, stuga m. grusplan vid strand (grus fr. kalkrik trakt i Jämtland) N. i Å A. suecica grustrav. Bodum (B) Ej vanlig. Rossöns f.d. jvg.stn. 1999; Klippsta, på grusvall mot damm 2000; Rossöns sopstation i grusåsen ca 3 km S Kyrkan 2003; Borgön, grustaget 2004; N. Bölens by mot Torpberget, vägbank med krossgrus 2004; Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (Anders Dahléns), torr, stenig hagmark Arabis glabra rockentrav. Bodum (B) Sällsynt. Gesfrun, på klipphylla tiotalet meter ovan hammarroten 1993, N. i Å Cardamine pratensis ssp. paludosa kärrbräsma. Bodum Glest mellan lokalerna. Orrnäs (ME) 1920; Älgsötjärnen 1998; Lesjöbodarna 2000; Hällnäset 2000; Bölenvattnet vid Sandnäset 2002; Nagasjöån vid Kvarnvallen 2002; V.Bodumsjön vid Sandnäset 2003; Borgöns V. strand 2004; NV Bölenvattnet vid Bölenvattenbodarna Tåsjö Sundsjöns strand nedanför Råbergets NV. brant 2001; Tåsjöberget, O. Kantbodarna (MB / GöW) Barbarea stricta strandgyllen. Bodum (B) Ej vanlig. Hotingsån vid Storflyns O. strand 1993; S. Lesjön, dammvallen 1993; Långön 1994; Klippstastranden 2000; Näsvägens början i Rossön, kommunens rivningstomt Tåsjö Grusuddarna S Råbergets S. brant 2001; Råbergets S. brant, på torräng mellan hammarna 50 m ö vy Fjällsjö Vängelälven S. strand, Brattforsens nacke, på strandklippa Thlaspi caerulescens ssp. brachypetalum storskärvfrö. Bodum (B) Ovanlig. Stationsvägen 7, f.d. lagårdsbacke, på grushög från älvnära grustag, T. caerulescens ssp. caerulescens vanligt backskärvfrö. Bodum (B) Trivial. Tidig vårblomn. Torra sando. grusmarker. Stationsv. 7, f.d. stallbacke 2005; Orrnäs 5:4, NV Orrnäsbron, stallbacke Armoracia rusticana pepparrot. Bodum (B) Norrnäs, på grus bredvid potatislager, ej odlad trol. transportspridd 2003, N. i Å Subularia aqatica sylört. Bodum Svårupptäckt. Sjöarnas och älvarnas nivåregleringar begränsar bestånden. Gesnäset på Bodumsjöns V. sida på lång sandudde vid högsta strandlinjen Tåsjö Relativt ovanlig. Skrakaholmbergets branta strand mot Hotingssjön Crassulaceae Sedum acre gul fetknopp. Bodum Ovanlig. Nagasjökälen, sandig backäng 2003; Näsets by S. sidan vägen (Böhlanders), i grusgång Saxifragaceae Saxifraga nivalis fjällbräcka. Tåsjö Råbergets S. brant, övre hammaren ca 5 ex 2000, nedre hammaren ca unga, låga ex Parnassiaceae Parnassia palustris slåtterblomma. Bodum Relativt trivial. Orrnäs (ME) Grossulariaceae Ribes rubrum / spicatum trädgårdsvinbär / skogsvinbär. Bodum Relativt ovanlig. Borgön R. nigrum svarta vinbär. Bodum (B) Relativt ovanlig. Borgöns centraldel 1993; Hotingsåns O. sida S Lillflydammen N Byvattenbäckens utflöde 1997; Nagasjöån vid Kvarnvallen N. i Å SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 243

38 WESTERSTRÖM Figur 9. Intressanta växtlokaler vid den numera försvunna Borgforsens strand. Hotingsåns torrlagda fåra upplevs nu som en steril stenöken med en avlång, svartglänsande spegeldamm i sin mitt. Tidigare hyste stränderna en mer varierad flora med många fjällväxter som fjällskära, Kung Karls spira, vitpyrola och svarthö, men idag är många utgångna. Just här hade de årliga vårflodsöversvämningarna skapat ett skyddat strandkärr. Idag är kärret uttorkat, åtminstone på ytan, men hyser ännu ovanliga och värmekrävande arter som olvon, brakved, ängsruta och örnbräken. The Borgforsen rapids were destroyed when the dam was erected around 1965, but the surroundings still harbour many unusual plants, such as Frangula alnus, Viburnum opulus, Pteridium aquilinum and Thalictrum flavum. R. alpinum måbär. Bodum Ovanlig. (B) Väg kant / åsslänt 75 m SO Bodums kyrka 2003; Förbuskad slänt 10 m S kyrkogårdsmuren och 20 m från väg 346. Rosaceae Sorbus aucuparia ssp. glabrata nordrönn (Å). Bodum (B) Nagasjöhöjdens V. gård (Hällqvists / Abrahamssons), ett gårdsträd Amelanchier spicata häggmispel. Bodum (B) Flybäcken, nedlagd och riven jvg.stn. 1997, Fjällsjö (F) Backe 150 m NV vattentornet, i äldre arboretumpark (Kramfors/SCA) med främst popplar, Cotoneaster lucidus häckoxbär (Å)*. Bodum: (B) 100 m SO Bodums kyrka, strax utanför kyrkogårdsmuren Prunus padus hägg. Bodum Relativt vanlig på mullrik jord. Nagasjöhöjden 2000; Klippsta ödetorp 2002; Byvattenbäckens dal, rikligt Crataegus flabellata var. grayana häckhagtorn (Å). Bodum (B) SO Bölens by, 3 träd, inplanterade på tre gårdar i mitten av 1900-talet, 2002, 2005; Orrnäs by, 100 m N bron över Orrnäsån, på 5:4 (Irja Jonssons), invid storstugan C. flabellata var. flabellata (?) kanadahagtorn. Fjällsjö (F) Gamla Tingshuset (priv.) på gårdplanen Obs! Varieteten ej säkert bestämd. Alchemilla filicaulis ssp. filicaulis späddaggkåpa. Bodum (B) S. Hällvattnet, backäng nedanför vägen 2003; Borgs fäbodar, sandig, översilad strandbrink 2003; 1100 m S Lillflydammen, Hotingsåns O. strand, E-område Tåsjö Tåsjöberget, östra Kantbodarna, fuktig, igenväxt vall (MB/GöW) A. micans glansdaggkåpa. Fjällsjö (F) Backesjöns utlopp, Backe- Norets O. strand 75 m N f.d. lasarettet, A. subcrenata ängsdaggkåpa. Bodum (B) Klippsta ödetorp (BL / GöW) 2002; 250 m V Bodums kyrka, 244 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

39 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND rivningstomt längs Näsvägen, med gräsmatta av importerad matjord 2005; 150 m NV Orrnäsbron, vid gårdsvägdike, A. glomerulans källdaggkåpa. Tåsjö SV. Tåsjöberget, O. Kantbodarna på fuktig, igenväxt äng (MB / GöW) A. glabra glatt daggkåpa. Bodum (B) 500 m N kyrkan, Hällnäset, på Hembygdsgårdens öppna tun 2001; S. Bölens by, Nördvangens N. strand, häll i dagen på åker (Pål Janssons), A. wichurae skårdaggkåpa. Bodum (B) Bölens by 600 m ONO Sundbron, 2005; Stationsvägen i Rossön, ogräsmatta vid rivet hyreshus, Potentilla norvegica norsk fingerört. Bodum (B) Relativt ovanlig. Orrnäs (ME) 1920; Orrnäs 1994; Rossön, Stationsv. 7, lagårdsbacke 1995; Nagasjöhöjden P. argentea femfingerört. Bodum (B) Ovanlig. Gesfrun, klipphylla 1993; Borgön 1993; Nagasjökälen Tåsjö Råbergets S. brant, nedre hammarens rot P. crantzii vårfingerört. Bodum Relativt vanlig på öppna och torra, gärna sandiga lokaler. Nagasjökälen, sandig backäng 2003; Hällvattnet, mellan vägen och sjön vid bergskärningen 2003; Torpet Tåsvedjan, torrbacke 2004; Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (Anders Dahléns), flera spridda platser, bl.a. på källarkulle 2004; Näsets by, 400 m O brofästet, i dikesslänt 2004; Orrnäs by, 200 m N Orrnäsbron, i dikeskant mot loge och åker 2004; N. Bölens by, på vägens O. sida, lagårdsbacke uppe vid skogsbrynet nedanför Torpberget 2004; N. Bölens by, där jvg.-spåret och vägen löper ifrån varandra, i O. dikesslänten 2004; S. Bölens by invid uppstickande berghällar Fjällsjö Landsvägen O Jansjön, O. diket Argentina anserina ssp. anserina gåsört. Bodum (B) Relativt vanlig i nyare gräsmattor (gräsfröinblandning?). Stationsv. Rossön, kommunal ogräsmatta 2002; Kyrkogårdens V. och nyare del, i gräsmattor Bodumsparken vid södra brofästet, i gräsmattan 2004; S. Bölen (Manne Olssons), på lagårdsbacken 2005; N. Rossön efter väg 346 O Mählers plogverkstad, på stranden av Bölesjön Fjällsjö (F) Backe hembygdsgård, gräsmatta vid ingången, Geum rivale humleblomster. Bodum Ej helt ovanlig på skuggad, näringsrik jord. Nagasjöhöjden (JP) 1957; Nagasjöhöjden 1999; Lesjön vid Lesjöbodarna 2001; Skärnoret 2002; Hällvattnet 2002; Lesjöbodarna 2001: i skogsbacke ner mot sjön nedanför husen, en trolig nejlikrothybrid (Geum rivale urbanum) med tegelröda blommor (plantskoleex?), tillsammans med ett stort bestånd humleblomster. Tåsjö Östra Rörström, sista gården (Ingelssons) på fuktäng 2001; Råbergets undre rasbrant mot Rubbertjärn 2001; O. Tåsjöberget S Bellvik-hällan, fuktsänka 2006; Väster-Hoting 1 km O bron över Tåsjöälven, fuktäng nedanför väg 45, rikl. 2006; O. Rörström, Bärtjärnsbäckens mellandel 1 km ovan mynningen, i bäckdrag Rubus arcticus saxatilis bäverbär. Bodum (B) Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (Anders Dahléns) R. odoratus rosenhallon (Å)*. Bodum (B) Bölesjöns V. strand S Mählers verkstad, trädgårdrymlingar på ruderatmark Sorbaria sorbifolia rönnspirea (Å)*. Bodum (B) 100 m SV Bodums kyrka, skogklädd åssluttning 2005; Orrnäs by, 5:4 (Irja Jonssons), spridda ex på gårdplan, stallbacke Spiraea salicifolia häckspirea (Å)*. Bodum (B) Klippsta ödetorp S. billardii klasespirea (Å)*. Bodum (B) 250 m V Bodums kyrka, sandig, ogräsbeväxt ödetomt på Näsvägens S. sida Fabaceae Pisum sativum var. arvense gråärt. Bodum (B) Inget nutida fynd. Orrnäs (ME) N. i Å Vicia sepium häckvicker. Bodum (B) Ej ovanlig på kulturmark. Flybäckens och Rossöns f.d. jvg-stationer; Nagasjöhöjden, V Nagasjön; Skärnoret vid Nagasjöån, en gång en viktig flottled, nära flottarkojan, som står kvar, 2002; Stationsvägen, Rossön, på kommunal ogräsmatta, V. sativa ssp sativa fodervicker. Bodum (B) Inget nutida fynd. Orrnäs (ME) N. i Å Astragalus alpinus ssp. alpinus ljus fjällvedel. Bodum Fläckvis relativt vanlig längs huvudvägar, banvallar och även öar i Bodumsjön. Bl.a. jvg.stn. i Flybäcken, Rossön, Jansjö och Backe, på Långön i S. Bodumsjön och på flygsanddynerna S Backe. Äldre spridning har säkerligen skett via vattendragen. I Bodum sammanstrålar flera renvandringsleder. Renarna kan ha medverkat vid spridningen hit ner. Men i dag sker spridningen mycket snabbare med vägfordon. Tåsjö Fläckvis relativt vanlig längs banvallar och vägrenar. Lotus corniculatus var. sativus foderkäringtand. Bodum (B) Nyinvandrad. Spridning längs huvudvägarna. Stor-Hällvattnets NO. spets, vägren 100 m V bron över Lill-Hällvattenbäcken, nära Jämtl. gränsen, 2002; Ogräsmattan på rivningstomt, Stationsv. i Rossön, en individ 2003, fem bestånd 2007; 600 m S Flybäckenbron, på vägren Fjällsjö 2 km SO Backe centrum längs väg 331, vägkant O. sidan, mitt för sågverket, SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 245

40 WESTERSTRÖM T. medium skogsklöver. Fjällsjö (F) 4 km SO Backe centrum längs väg 331, V. vägdiket nere i en djup dal mellan flygsanddynerna Den koncentrerade samlingen tyder troligen på Vägverkets mellanhänder. Caragana arborescens häckkaragan (Å). Bodum (B) Flybäckens f.d. jvg.stn. 1997; Klippsta ödetorp SO Råberget 2002; Brusön, torpet 2003; Orrnäs by, 100 m N bron över Orrnäsån (5: 4, Irja Jonssons) 2004; Näset, 200 m V Ahnlunds gård längs f.d. färjevägen, i barrskog, 2006; Borgforsens kraftverksdamm, V. strandbrinken Lupinus polyphyllus blomsterlupin. Bodum Förvildad. Sprids längs dikena : Hällvattnet; Näset; Orrnäs; Sund(et); Bölen; O. Miltallberget, längs skogsbilväg. Figur 10. Häckkaragan i skogen på Näsets västra udde i Bodum. Denna buske var förr rätt vanlig som gårdshäck här uppe. Fynden i artlistan är ofta knutna till överväxta ödegårdar, men här finns också exempel på enstaka fynd långt ut i ödemarken, troligen fågelspridda. Foto: Göran Westerström Caragana arborescens was formerly cultivated but can sometimes be found a long way from the nearest habitation, presumably spread by birds. Anthyllis vulneraria ssp. lapponica lapsk getväppling. Tåsjö (T) Ovanlig. Råbergets S. brant, övre rasbranten nära Bodums-gränsen A. vulneraria ssp. vulneraria (?) (liten) getväppling. Underart osäker. Bodum Ovanlig. Rossöns f.d. jvg. stn Rikligt. N. i Å Medicago lupulina humlelusern. Bodum (B) Nyinvandrad kulturspridd. Rossön, rivningstomt vid Stationsvägen, rikligt 2002, fyra bestånd N. i Å Trifolium spadiceum brunklöver. Bodum (B) Nyinvandrad. Stationsvägen i Rossön, rivningstomt med ogräsmatta, 2002; N. Bölens by, O. vägdiket, ca 200 ex tätt ihop Tåsjö Ej ovanlig. 150 m O Tåsjö kyrka i vägdike (BL / GöW) 1993; 1,8 km N Stornäset, längs väg 45 i dike, T. hybridum ssp. hybridum alsikeklöver. Bodum Ganska ovanlig. Stationsvägen i Rossön, kommunens rivningstomt Geraniaceae Geranium pratense ängsnäva. Bodum (B) Rossön, O Hotingsvägen o. Mählers verkstad, vid stranden av Bölesjön på utfyllnads-mark med varierad ogräsflora, Lokal nr 4 i Å. N. i Å Linaceae Linum usitatissimum lin. Bodum (B) Orrnäs (ME) Inga nutida fynd. N. i Å Polygalaceae Polygala amarella rosettjungfrulin. Bodum (B) Stationsvägen i Rossön, på den importerade ogräsmattan 2003 o N. i Å. Utgått efter 2005 (kommunal gräsklippning, uttorkning). Aceraceae Acer platanoides lönn. Bodum (B) Lesjöbodarna, inplanterad för drygt 10 år sedan, nu över metern hög, i skogskanten Fjällsjö (F) 1,8 km SO Backe centrum, där väg 346 korsar bäcken fr. Joggmyran, 4 m högt gårdsträd Balsaminaceae Impatiens glandulifera jättebalsamin. Bodum (B) Bölesjöns V. strand S Mählers verkstad I. parviflora blekbalsamin (Å)*. Bodum (B) S. Bölesjön vid Hagaviken, vildväxande runt trädgårdskompost Rhamnaceae Frangula alnus brakved. Bodum Ej vanlig. Långön 1993; Borgön 1993; Hotingsån, vid Byvattenbäckens utflöde, flera lokaler längs stranden och upp efter bäcken 1997 resp. 2007; Bjästjärn 1999; Tannån 300 m O Häckelbäckstjärn, forssträcka Även funnen på fler lokaler längs ån (Lennart Sundelin), Tiliaceae Tilia cordata lind. Fjällsjö (F) Backe samhälle, på åsen N vattentornet, i SCA:s gamla arboretum SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

41 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND Tilia vulgaris parklind (Å)*. Fjällsjö (F) Backe gamla tingshus, gårdsplan Thymelaeaceae Daphne mezereum tibast. Bodum Relativt ovanlig. Borgön 1993; Hotingsån, 200 m NNV Byvattenbäckens utflöde 1997; Nagasjöhöjden, rikligt 1999; S. Gesflon, ovanför (=S om) vägen, i skogsbryn 2001; Vägkant åsslänt SO Bodums kyrka 2003; Stationsv. 7, skuggat gränsdike 2006; Hällvattnet 300 m N Hällvattenåns utflöde, stugtomt i strandbuskage, 2006; Längs Byvattenbäcken ovan vägen till Lillflydammen Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran: 2 lokaler (BP) Clusiaceae Hypericum maculatum ssp. maculatum fyrkantig johannesört. Bodum (B) Relativt ovanlig, på kulturmark. Nagasjöhöjden, rikligt, 1999; Sandnäset i Bodumsjön 1999; Klippsta 2000; Brocksjövallen, rikligt 2002; Rossön, NO Rossö-Center, björkpark på gammal åkerjord o. f.d. handelsträdgård 2002; Stor-Hällvattnet i Väst-byn, sluttningen ovan vägen, rikligt 2002; Lesjöbodarna Fjällsjö Johannesberg, äng V Husmyrtjärnen Violaceae Viola biflora fjällviol. Bodum Sällsynt. Centrala Borgön (vid Hotingsåns utlopp i Bodumsjön), i gles granskog i fuktsänka Ännu 2004 ganska rikblommande. Förmodligen samma lokal som Mo 1953). Tåsjö Relativt vanlig. Tåsjöberget 1 km SSO Prästtjärnen, längs stenig mindre bäck från en igenväxt sluttningsmyr (MB/GöW) V. mirabilis underviol. Bodum (B) Sällsynt. Bollsbergets naturreservat (BP) Tåsjö Relativt ovanlig. Råbergets S. brant, övre hammarens rot 2000; Abborrholmsberget Mellanmyran (BP) V. riviniana skogsviol. Bodum Ej direkt vanlig. Borgön 1994; Mjövattenbergets reservat (BP) 1998; Stationsv. 7 Rossön 2000; Månshällan i Bollsbergsreservatet Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (A. Dahléns), i skogsbrynet Tåsjö Råbergets S. brant, övre hammarens rot Fjällsjö Jansjö by, Knösgårdens fårhage på berget, 2004; Vängelälvens S. strand vid Brattforsen, i hällspricka Viola arvensis åkerviol. Tåsjö Helt gulfärgad krona. Väster-Hoting på ruderatmark mellan väg 45 och jvg Tamaricaceae Myricaria germanica klådris. Bodum (B) Sällsynt. Fridlyst. Rörströmsälven vid Lesjöns S ände, Borgforsens kraftverk, dammens O. landfäste, 10 små buskar 1993, 7 buskar 0,5 1,5 m 2007, utmärkta med färgade plastringar som skydd mot buskröjning. Ett av de nordligaste fynden i landskapet. Informationstavla på dammvallen. N. i Å Onagraceae Epilobium montanum bergdunört. Bodum Ej ovanlig. Nagasjöhöjden (JP) 1957; Gesfrun 1993; Stordalsberget 1999; Lesjöbodarna 2001; Västerstvattenbergets S. sluttning 2001; 400 m V Lillberget vid Sönnanbergsmyran, i vägdike Tåsjö Skrakaholmsbergets strand mot Hotingssjön 2003; Östra Rörström, längs Bärtjärnbäcken och vid Bärtjärnen E. collinum backdunört. Bodum (B) Mindre vanlig. Gesfrun (= Gesberget) 1993; Stordalsberget 1999; Mellerstvattnet 1999; Sandnäset vid övre Gesviken Tåsjö Råbergets S. brant 2000; Hotingssjöns O. strand 800 m S Hoting, avlägge E. lactiflorum mjölkdunört. Bodum (B) Relativt ovanlig. 500 m S Borgvattnet, i sumpigt bäckstråk 1993; Bollsbergets naturreservat (BP) 1998; Holmtjärnens V. sida, 50 m S jaktstuga, i dikesslänt med sippervatten E. davuricum smaldunört. Bodum (B) Relativt ovanlig. 200 m N vägskälet Nagasjövägen Vallsjövägen, i grustag 1998; SO Mellerstvattnet, på myren E. anagallidifolium dvärgdunört (Å). Tåsjö (T) Tåsjöberget 4,5 km SO Östra Kantbodarna, vid väg ca 100 m S bodvallen, på N. dikeskanten i sippervatten (MB) 2005, conf. (GöW) Belägget ej specialistgranskat. E. hornemannii fjälldunört. Bodum (B) Sällsynt. Vallsjövägen, vid kallkälla ca 1200 m O Gessjön 1995; Myr 400 m O Gessjön 2002; 3,2 km S Rossöns golfbana, Källemyran, invid kallkälla i sluttningskärrets övre ände, Tåsjö Tåsjöberget, östra Kantbodarna på fuktig, igenväxt vall (MB/GöW) E. adenocaulon amerikansk dunört. Bodum (B) Allt vanligare i vägdiken. Relativt trivial. Stordalsberget 1999; Norrnäs 2000; Morgonvardstjärnen (= Maravasstjärn ) 2001; Holmtjärnen 2002; O Miltallberget 2002; Skogsbilvägen på Västerstvattnets N.sida, där sjön är som bredast, asphygget ovanför vägen Tåsjö (T) Hotingssjöns O. strand mot Skrakaholmsberget Circaea alpina dvärghäxört. Tåsjö (T) Råbergets S. brant vid hammarroten, flera lokaler 2000, 2001, (FJ UN) *Enda säkra fynd i Tåsjö. Hippuridaceae Hippuris vulgaris hästsvans. Bodum Ej så vanlig. Rörströmsälven, Sundsjön, Ö. strand, N Stenhammaren, (BL / GöW) 2002; 300 m V Orrnäsbron (väg 346), i utgrävd båtvik / bäckmynning, undervattens- SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 247

42 WESTERSTRÖM Figur 12. Nittioettårige Martin Sihlberg ( 2008) bland sina förvildade lokor och lupiner kring den uppdämda bäcken i Björksjönäs. För många år sedan planterade han in några lokor från Fatmomakke / Marsfjällen. Han var mycket stolt över sin lokskog och struntade helt i att han fick eksem och sår på händer och armar när han beskar dem. Lokan är en mellanform mellan tromsöloka och jätteloka, vars blad och stjälk innehåller en starkt hudretande växtsaft. Foto: Göran Westerström An intermediate form between Heracleum laciniatum and H. mantegazzianum at Björksjönäs in Tåsjö. form, Fjällsjö O Jansjö by vid Stor-Li(d)tjärnens N ände, i bäckmynningen Cornaceae Cornus suecica hönsbär. Bodum (B) Relativt vanlig längs stränder. Orrnäs (ME) 1920; Orrnäsån 1994; Rörströmsälven längs Hocksjöforsarna 1999; Rossöns f.d. jvg.stn. 1999; V. Bodumsjön vid Sandnäset Orrnäsån V bron 2002; Prästöns V. strand mot Vålön 2002; Näsåns S. strand vid Backvall C. alba ssp. alba rysk kornell (Å). Bodum (B) Förvildad. NO kyrkan på förvildad ödetomt, 1998; Rossöns f.d. jvg.stn. 1999; Orrnäs 5:4 vid åkerväg 200 m V bron C. alba ssp. stolonifera videkornell. Bodum Förvildad. Hällnäset bakom logen, i skogsbrynet Apiaceae Angelica archangelica ssp. archangelica / litoralis kvanne (Å). Bodum (B) Inplanterad. Intermediär fjällform ev. med inslag av litoralis enligt Lars Fröberg, Lund. Rossöns N infart, strax S 50 km-skylt och Mählers plogverkstad, i O. vägdiket (Rundqvists), ett femtal stora ex 2001 (GöW). Omdöpta från tidigare Heracleum sphondylium ssp sibiricum Inplanterad på 1950-talet, troligen från Marsfjällen. Heracleum sphondylium ssp. sibiricum sibirisk björnloka. Fjällsjö Backe 100 m N vattentornet, i vägdike Lars Fröberg: då svepebladen saknas blir ej bestämningen hundraprocentig kan även vara en mellanform. H. laciniatum / mantegazzianum tromsöloka / jätteloka (Å). Bodum (B) Svårtolkad intermediär form enligt Lars Fröberg (2006). 50 m V Gamla Prästgården på Prästön, i trädgården mot skogen, två st 3 m höga ex Tåsjö d:o = intermediär form (T) Björksjönäs by invid stuga med bäck och damm (Sihlbergs), ex, 2,5 3 m höga, runt dammen. Ägaren hade beställt fjällkvanne från Marsfjällen, men tydligen fått fel. Kan utvecklas till ett oönskat spridningscentrum. Fjällsjö Icke kontrollerade men utseendelika former: SV. Backe vid Fjällsöbrons O. fäste, stjälkar 2005; 1,8 km SO Backe centrum där väg 346 korsar bäcken från Joggmyran, ca 20 stjälkar längs den uppdämda bäcken (Här även en lönn, 4 m hög, flera balsampopplar, en cembratall, en hagtorn; inga närmare artbestämningar.) Levisticum officinale libbsticka. Bodum (B) Gammal och bortglömd kryddväxt, ännu ej förvildad. Orrnäs, 400 m N vägkurvan N om bron, på villatomt (f.d. bondgård / handelsbod från 1800-talet.) 248 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

43 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND 1999; Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida, (A. Dahléns), i den delvis överväxta trädgården, Tåsjö Stornäset, gård 200 m S väg 45, i trädgårdsland Cicuta virosa sprängört. Bodum Ej ovanlig i älvsel och mindre tjärnar. Flybäcken 1997; Rossötjärnens V. strand 2002; Storflyn vid Flybodarna 2003; Bölesjön vid Prästöns V. strand 2004; Näsån vid Backvall Pimpinella saxifraga ssp. saxifraga bockrot. Bodum Relativt ovanlig. Älgsötjärnen 1997; Orrnäs 1997; Stationsv ; Rivningstomt, Stationsv. med gräsmattsjord från Hallviken 2002; Norrnäsberget, 500 m SSO Norrnäs by, torräng (Mobergs) 2004; Bölens by vid Sundbrons O. fäste, vägren (jätteex 50 cm) 2004; Rossöns SO. hörn i vägdike (v. 45) mot kanten av en torräng Carum carvi kummin. Bodum Relativt ovanlig. Orrnäs (ME)1920; F.d. jvg.stn. Flybäcken 1997; f.d. jvg.stn. Rossön 1999; Nagasjöhöjden Aegopodium podagraria kirskål. Bodum Ödetomt O Bodums kyrka 1998; Norrnäsberget, 500 m SSO Norrnäs by, igenvuxen köksträdgård (Mobergs) Tåsjö Stornäset, gård 200 m S väg 45, i trädgård Ericaceae Pyrola chlorantha grönpyrola. Bodum Relativt ovanlig. Gesfrun 1993; O. Hålla, 600 m O Lätjärn 1995; Bollsbergets reservat (AG) 1998; Bollsbergets resp. Mjövattenbergets reservat (BP) 1998; Västerstvattenbergets S. brant Tåsjö Råbergets S. brant, flera lokaler 2000, Råbergets N. sluttning P. rotundifolia ssp. rotundifolia vitpyrola. Bodum Relativt ovanlig. Grönberget V Bodumsjön (ME) 1920; Hållbäcken Bäcken V Lätjärnen 1997; 100 m N Bodumsbron, i Rossöns SÖ. hörn (Hedins gård), i ungskog nära sjöstrand 2004; Forsön, 500 m V kraftverksdammen, vägren i skog 2004; 900 m SO Borgvattnet, dels på stig och dels i granskogssluttningen Tåsjö Råbergets övre rasbrant 2000; Gården Rörström Ö., ängar mot Råbergets N. sida 2001; Abborrholmsberget Mellanmyran: 2 skilda bestånd (BP) P. media klockpyrola. Bodum Ej så vanlig. Orrnäs, Åkerön, i tallskog 1997; Orrnäs 1:13 i granskog N gården Tåsjö Råbergets S. brant, övre hammarens rot Moneses uniflora ögonpyrola. Bodum Ej så vanlig. Orrnäs (ME) 1920; Hållbäcken 1993; Gesfrun, nedanför rasbrant 1993; Bollsbergets reservat (BP) 1998; Nagasjöhöjden Skärnoret 2002; SO Borgvattnet Tåsjö Råbergets undre rasbrant mot Rubbertjärn 2001; Abborrholmsberget Mellanmyran: 5 bestånd (BP) 2003; Bastubäcken, ca 5 km OSO Tåsjöns S. spets, 600 m S Källmyran och 2,2 km SO fäbodvallen Väpnarberget (MB) 1990-talet. Vaccinium microcarpum dvärgtranbär. Bodum Ej ovanlig på blötmyrar. S. Gesflon 2001; Båthusmyran Arctostaphylos uva-ursi mjölon. Bodum Relativt vanlig på tallåsar, klipphyllor och sandstränder. Flybäcken, tallskog o. banvall, 1997; Gesfrun 1999; Sandnäset vid Bölenvattnet Tåsjö Råbergets topplatå 2001; Råbergets S. brant, undre hammaren Primulaceae Primula veris gullviva. Bodum Kulturspridd från trädgårdar. Lesjöbodarnas V. del, skogsmark (avverkad), med flera trädgårdsrymlingar (ca fem Trollius och tio Primula) 2000; Vägdike vid Bölens sydligaste gård, 30 ex 2002; 300 m V Bovattnet, utkast i dikesslänt efter Bergsjövägen, 10 ex Tåsjö Stornäset V väg 45, i sluttningarna ovanför, flera lokaler Gentianaceae Gentiana nivalis fjällgentiana. Bodum Inget reellt nyfynd. Tidigare fynd, (Mo 1953 o. MB 1977), eftersökta men ej återfunna. Brocksjövallen helt igenväxt o. alla hus på fäboden rivna; Nagasjökälen (JP) Flera efterkontroller har gjorts där efter år 2000, men med negativt resultat. Troligen försvunnen helt inom socknen (GöW 2006). Rubiaceae Galium boreale vitmåra. Bodum Stenig mark, ofta nära vatten. Borgön 1993; Långön 1993; Hällnäset 1995; Rörströmsälven S Hocksjöforsen 1999; Gesnäset 2000; Brocksjövallen 2002; Hotingsån 200 m N Byvattenbäckens mynning, i E-området med stenblocksvall G. verum gulmåra. Bodum (B) Rossöns SO. hörn 100 m N Bodums-bron, Hedins torräng 2006; 500 m V kyrkan längs Näsvägen vid Backvall, igenväxt backäng G. album verum gräddmåra. Bodum (B) Ovanlig. Lesjöbodarna på f.d. vall N. i Å G. uliginosum sumpmåra. Bodum Relativt vanlig. Orrnäs (ME) 1920; Orrnäs 1: ; 1 km NV torpet Tåsvedjan, i vägdike 2001; Miltallberget, 500 m Ö Hotingsvägen 2002; Brocksjövallen 2002; Västerstvattenberget, sumpig granskog 2002; Flybodarna vid Storflyn 2003; Brusön 2003; Hällvattnet 2003; Ogräsmattan, Stationsv. Rossön 2003; Näsvägens början i Rossön, kommunens rivningstomt 2004; Torpet Tåsvedjan, sandbacke Fjällsjö 200 m ONO Backesjön, bäck med vita gångbroar SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 249

44 WESTERSTRÖM G. palustre vattenmåra (?). Endast storväxta G. elongatum-liknande fynd medtagna. Uppfyller fem av G. elongatums sex kriterier: I bäckkanter kraftfulla o. över 40 cm långa stark strävhet på stjälken, täta o. stora taggar blad över 20 mm o. med taggkanter blomskaft längre än 4 mm (blommans storlek mättes ej i fält, men upplevdes som större än G. palustre). Denna häruppe relativt vanliga form, som ej platsar som vare sig G. palustre eller G. elongatum, borde rimligtvis bilda en egen varietet eller underart. Bodum (B) Rossöns SO. hörn 100 m N Bodums-bron, torrängens strand mot Bölesjön 2006; Borgbäcken 400 m SO Borgvattnet vid gammal bäverdämning 2007, N. i Å; 250 m V Orrnäsbron, invid båtvik/bäckmynning Fjällsjö (F) 300 m ONO Backesjön, längs djup bäckravin G. trifidum dvärgmåra. Bodum (B) Relativt ovanlig / svårupptäckt. Nagasjöhöjden sumpig bäckstrand N övre gården 2000; Vägskälet 250 m V Övre Gesviken, i djupt vägdike G. triflorum myskmåra. Bodum (B) Sällsynt. Gesfruns S. brant, 100 m bortom rasbrantens V del, i ett mossrikt sumpdrag med bl.a. ögonpyrola (BL / GöW) Polemoniaceae Polemonium caeruleum blågull. Bodum (B) Relativt ovanlig. Nagasjöhöjden (JP) 1957; Klippsta, på Råbergets SV-sluttning, i överlevande rabatter kring ett ödetorp från 1880-talet tillsammans med prydnadsbuskar från 50-talet då torpet övergavs, 2002; NO Bodums kyrka, åkerdike vid Hällnäsvägen, 3 ex (ett med vita blmr) 2003; Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (Anders Dahléns), i igenväxande köksträdgård 2004; Norrnäs by, 50 m N Eskil Jonssons gård, i kanten av äng i träda 2005; Nedre Nagasjöån, 500 m SV Valvattnet, vid Kvarnvallens stuga Tåsjö (T) Stor-Skirsjön, i Sunnansjö, sydligaste torpet, rikligt på äng 2003; Tåsjöberget, Östra Kantbodarna, fuktig och ganska igenväxt vall (MB / GöW) Boraginaceae Myosotis scorpioides äkta förgätmigej. Bodum Relativt ovanlig, ofta längs stränder. Långön i Bodumsjön 1993; Rörströmsälven SV Hocksjö, på klippstranden 1999; Mellerstån i Bodumsjön, på Rossöns strand 2002; Borgs fäbodar, på sandig strandbrink med sippervatten 2003; Näsån vid Backvall, strandkärr M. laxa ssp. caespitosa sumpförgätmigej. Bodum Relativt vanlig på sumpmark. Flybäcken-kanalen V nu riven jvg.stn. 1997; Långön, i strandgrus M. sylvatica skogsförgätmigej. Bodum (B) Ej ovanlig på kulturmark. Orrnäs 1:13, gårdsäng 1999; Nagasjöhöjden 2000; Klippsta 2000; 50 m NO Rossö-Center, i en björkpark på f.d. åker och handelsträdgård 2002; N. Bölens by, vägdike 2004; Med vita blmr: Stationsv. 7, Rossön, i trädskuggat dike 2006; N. i Å M. decumbens fjällförgätmigej. Bodum (B) Ovanlig. 600 m SO Norrnäs by, en torräng på bergets SO. sida (Mobergs), Tåsjö SV. Tåsjöberget, 1 km SSO Prästtjärnen, i skogsvägsdike (MB / GöW) 2005; Tåsjöberget, O. Kantbodarna, fuktig äng (MB / GöW) Lappula deflexa stickelfrö. Tåsjö Sällsynt. Råbergets S. brant, undre hammarens rot (Troligen samma lokal som JWM 1978.) Callitrichaceae Callitriche palustris smålånke. Bodum Troligen relativt trivial. Orrnäsån 150 m V bron Några fynd i Orrnäsån 250 m V Orrnäsbron, i utgrävd båtvik/bäckmynning, 0,5 m djup, 2007, uppvisar regelbundna och väl utvecklade bladspetsar med urnupna klor med annan celluppbyggnad än bladen i övrigt. Växterna här utsatta för kraftiga störningar pga. älvens korttidsreglering, varför inga fertila ex kunnat återfinnas. Därför svårt att avgöra om dessa kloformer skulle kunna vara klolånke. Lamiaceae Mentha arvensis åkermynta. Bodum Stränder. Ej så vanlig. Långön 1999; Hocksjöforsarna Tåsjö Grusuddarna i Sundsjön nedanför Råbergets S. brant 2000; Där Skirsjöån överkorsas av vägen till Klingerselet, längs forssträcka M. longifolia gråmynta. Tåsjö Björksjönäs by i Erik Anderssons trädgård (BL / GöW) Har ev. hybridinslag. Satureja vulgaris bergmynta. Bodum Mycket sällsynt. Tre lok. i Å, den senaste Troligen tillfälliga och ej återfunna. Brusön i S. Bodumsjön, på en sandig ängsbacke ovanför en minitjärn (figur 13). Ett varmt och skyddat läge, N. i Å och sannolikt nordligast i Sv. Säkerligen ett mer än femtioårigt bestånd. På det närbelägna torpet bedrevs förr ett enkelt jordbruk. Glechoma hederacea jordreva. Bodum (B) Relativt ovanlig. Stationsv. 7 bakom f.d. ladugård 2003; 300 m N Bovattnet, fuktig vägren 2004; Hällvattnets O. by, stugtomt mot sjön Fjällsjö Jansjö by, dike vid byvägen (Knösgården) Prunella vulgaris brunört. Bodum Relativt vanlig på kulturmark, t.ex. gräsmattor, ängar. Orrnäs (ME) 1920; S Gesflon, vägslänt 2001; Flybodarna vid Storflyn 2003; Med helt vita blmr: Rossöns SO. hörn, 100 m N Bodumsbron Tåsjö Grusuddarna i Sundsjön S Råberget Stachys palustris knölsyska. Bodum (B) Relativt ovanlig. Orrnäs 200 m V bron över Orrnäsån, i två 250 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

45 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND Figur 13. På flera av öarna i Bodumsjön finns en spännande flora. Fjällviol och bergmynta har här sina enda lokaler i Bodum. Bergmyntan växer här troligen på sin nordligaste lokal i landet. Borgön i sjöns nordspets är omfluten av Hotingsjöns mynningsarmar och har fungerat som ett fröfilter där många fjällväxter fastnat, som kung Karls spira, svarthö, fjällskära och fjällviol. Mynningsläget skapade även ett varmare mikroklimat och många värmekrävande arter har kunnat överleva där, som ängsruta, brakved, strutbräken och längre tillbaka olvon, nu ej återfunnen. Some of the islands in Lake Bodumsjön have an interesting flora where both mountain plants and outposts from the south can be found. Here are, e.g., the only localities in the area for Viola biflora and Satureja vulgaris, the latter probably at its northernmost station in Sweden. diken 2002 (samlades 1963 på denna nu återfunna lokal); 100 m N Mählers Plogverkstad vid Rossöns N. infart, i dike mot åker 2003; Brusön i S. Bodumsjön, backäng 2003; Norrnäs, Eskil Jonssons gårdsplan 2006; Bölesjöns V. strand 100 m S Mählers verkstad S. sylvatica stinksyska. Tåsjö Sällsynt. Råbergets S. brant, övre hammarens rot, flera stora bestånd 2000, samma lokal (FJ / UN) Lokal 2 i T. Lamium purpureum rödplister. Bodum (B) Rossön, Stationsv 7, i jordhög med gammal rabatt- o. ogräsjord N. i Å. Galeopsis tetrahit pipdån. Bodum (B) Ovanligt ogräs (G. bifida vanlig). Näs(et)vägens början i Rossön, på kommunens rivningstomt, delvis besådd, 2004; Öns by, 200 m S de västligaste gårdarna, i åkerkant Solanaceae Solanum dulcamara besksöta. Tåsjö Kulturväxt. (T) Björksjönäs, i Erik Anderssons trädgård (inplanterad fr. Ö-vik) Scrophulariaceae Linaria repens strimsporre. Tåsjö Väster-Hoting 1,5 km O bron över Tåsjöälven, på banvallen L. repens vulgaris mellansporre. Tåsjö Väster- Hoting, flera lokaler längs banvallen 2002, Chaenorhinum minus småsporre. Bodum (B) Sällsynt. Rossöns f.d. jvg.stn., 5 ex på banvallen Veronica scutellata dyveronika. Bodum Rörströmsälven SV Hocksjö, forssträckan 1999; Nagasjöån vid Kvarnvallen Tåsjö Där Skirsjöån överkorsas av vägen till Klingerselet, utefter forssträcka 2003; Skrakaholmsbergets strand mot Hotingssjön SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 251

46 WESTERSTRÖM Figur 14. Den högt belägna östra Gårelatjärnen mellan Hållamassivets toppar är omgiven av artfattiga sluttningsmyrar. Men även en fattigmyr kan erbjuda skönhetsvärden, från hjortron till dytjärnar. Foto: Göran Westerström Species-poor mires are very common in the region. The plant hunter can, however, often console him- or herself with an abundance of cloudberries Rubus chamaemorus. V. longifolia var. longifolia bredbladig strandveronika. Bodum (B) Hagaviken, 500 m NO kyrkan, ett vildvuxet buskage 5 m från stranden, i avstjälpt trädgårdsjord med diverse andra växter, 2003 och Hur har den spritts hit? Inga fynd i vattensystemen ovanför Bodum ingen vattenspridning. Ev. fågelspridning kan dock tänkas. Troligast dock spridning via komposten och närliggande villaträdgårdar. Euphrasia stricta var. brevipila vanlig ögontröst. Bodum Trivial. NO Brattforsberget, vägren 1999; Bölen 2000; Borgön 2001; Vägren 1,5 km NV Orrnäs 2001; Vägren 500 m N Holmtjärnen 2002; Brocksjö-vallen 2002; NV Kälberget på 400 m-nivån 2003; N Bodumsbron, sandig torräng (Hedins) Tåsjö Trivial. Rörström Östra, ängar 2001; Råbergets S. brant, mellan hamrarna, sänka med en torräng 2002; Hotingssjöns O. strand mot Skrakaholmsberget Fjällsjö Trivial. 3 km NO Jansjö by, Jansjövidda, vägkant vid rengärdet E. stricta var. stricta uddögontröst. Bodum Ej så vanlig. NO Brattforsberget, vägren E. frigida var. frigida E. stricta var. tenuis nordlig ögontrösthybrid. Bodum (B) Fågelhasbergets SO. sluttning, i vägdike Tåsjö ONO Fågelhasberget, stig på myr, nära Bodumsgränsen 2002; Tåsjöns N. ände vid Norråker, gräsbeväxt strand vid O. brofästet 2004; Väster-Hoting mellan väg 45 och jvg., på ruderatmark Bartsia alpina svarthö. Bodum Inga sentida fynd. Tänkbara lokaler till stor del förstörda genom vattenregleringarna. (B) Hotingsån vid Borgforsen (ME) Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran (BP) Rhinanthus minor ssp. groenlandicus fjällskallra. Bodum (B) Ej ovanlig. Flybäcken, vägdike 1997; S. Gesflon vid timmerväg 2001; Lesjöbodarna 2001; Orrnäs 5:4 efter åkerväg 200 m V Orrnäsbron 2002; 400 m V Holmtjärnen, vägren 2002; Nagasjökälen 2003; N. Bölens by, vägens O. sida, sandig lagårdsbacke (Verner Johanssons) 2004; 600 m SO Norrnäs by, bergets SO. sida, torräng (Mobergs) Pedicularis sceptrum-carolinum kung Karls spira. Bodum (B) Spridning längs älvarna. Orrnäs (ME) 252 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

47 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND 1920; Älgsö-tjärnen Rörströmsälven SV Hocksjö (Hocksjöforsen Stålån) 1999, 2008; Bodumsjön, lilla viken 300 m S vägbanken till Borgön 2000; Råberget, lagunvikens S. del 2000; 300m SV Bodumsbron, Näsåns strand 2001; Övre Gesviken 2001; Lesjöns NO. strand, vägren Tåsjö S Råberget, på myren vid Rubbertjärn P. palustris ssp. palustris vanlig kärrspira. Tåsjö (T) S Råberget, på myren kring Rubbertjärn (insnörda viken i Sundsjön) Fjällsjö Vängelälvens S. strand vid Brattforsen, sprickor i strandklippa Lentibulariaceae Pinguicula vulgaris tätört. Bodum Relativt ovanlig. Orrnäs (ME) 1920; Nagasjöhöjden (JP) 1957; SV Sörån i dike 1999; Hocksjöforsarna 1999; 700 m NV Holmtjärn 2002; Tannsjön vid Långbergsbäckens mynning 2003; Hällvattnets östby, brant översilat vägdike, rikligt 2003; 150 m NNO Bodumsbrons N. fäste, på Bölesjöns strand (Hedins) Utricularia vulgaris vattenbläddra. Bodum Lätjärnen 1998; Bodumsjön utanför Brusön 2002; Bodumsjön utanför Orrnäsåns inflöde U. stygia sumpbläddra. Bodum Sundsjöns Ö. strand, 1200 m SV Kvarntjärnen (BL / GöW) U. minor dvärgbläddra. Bodum 150 m V Orrnäsbron, åkerdike N stranden U. ochroleuca blekbläddra. Bodum Tveksamma fynd: Bodumsjön mellan Borg och Borgbäckens utflöde 2003 (ej kollade av G. Thor). Plantaginaceae Plantago major ssp. major miniformer av groblad ( svältexemplar enl. SE). Avviker i många drag från florornas beskrivning. Denna form finns på många torra och sandiga vägar i skogslandet inom Bodum, Tåsjö och Fjällsjö. Typiska drag: Kort stjälk (6 10 cm). Korta och tjocka ax med 7 8 stora frön. Axen ca 1/3 av stjälklängden. Bladen små (2 3 cm), ovala med spets, tunna, gleshåriga o. med tre tydliga nerver. P. media rödkämpar. Bodum (B) Ovanlig. Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (Anders Dahléns), två platser med sammanlagt ca 20 ex. 2004; Stationsv. NO kyrkan, rivningstomtens ogräsmatta, 5 ex 2005, ca 20 ex P. lanceolata svartkämpar. Bodum (B) Sällsynt. 100 m Ö Bodums kyrka, på Backevägens O. vägslänt 1998 (4 ex 2005). N. i Å P. uniflora strandpryl. Bodum (B) Ovanlig. Rörströmsälvens O. strand N Stålåklippen, hällkar nära forsen 1999; Sandnäset vid Bölenvattnet Caprifoliaceae Sambucus racemosa druvfläder. Bodum (B) Inplanterad. Rossöns f.d. jvg.stn., på banvall mot skogen 1999; Orrnäs by, Orrnäsbergets O. sida (U. Bryntessons: inplant. ca 1960), Viburnum opulus olvon. Bodum Hotingsån 1200 m S Lillflydammen, fuktsänka bakom stenkar, strax ovan Byvattenbäckens mynning = E-område: ett gammalt stort träd (GöW)1997. Troligen samma lokal som Borgforsen (And. & Birger) 1912 o. Tåsjöälven (Mo) Borgforsen började en gång där stenkaret nu ligger. Tåsjöälven och Hotingsån är bara äldre resp. yngre namn på vattendraget. Samma lokal: Totalt över 100 ex i varierande storlekar och åldrar 2007; Näsets by, Näsvägens S. sida (Böhlanders), buske 3 m (inplant. ca 1950), 2006; Hällvattnet, 700 m NV sjöns S. ände, på stugtomt (inplant. ca 1985 fr. Härnösand) 2006; SV Bodums k:a, vid Backvall längs Näsvägen, Nils Pers-torpet på högsta backen Uppgiften fr. Mo (1953) vid Tåsjöälven, kan ev. avse Borgön (för 60 år sedan hämtade folk hem olvon därifrån, men idag ej återfunnen där). Lonicera caerulea blåtry. Bodum (B) Relativt trivial. Införd under tidigt 1900-tal. Nu spridd runt gårdar och odlad mark i många byar. Oftast förvildad. Flybäckens f.d. jvg.stn. 1997; Orrnäs 5:4 bakom loge 1997; Hällnäset 400 m N kyrkan, i skogsridå bakom Hembygdsgårdens loge 2001; Björkparken NO Rossö-Center 2002; SO kyrkan, O. vägslänten, 2003; Näsets by, täta snår mot skogen, 2004; Backvall SV kyrkan längs Näsvägen 2007; N. i Å Symphoricarpos rivularis snöbär (Å)*. Bodum (B) Orrnäs 1:13 (Lindskogs), vid förbuskad tomtgräns V gården Dipsacaceae Knautia arvensis åkervädd. Bodum Ovanlig. Hällvattnet: Spridd även på ängar, dels i Östbyn, dels i Västbyn, rikligt 2002; Rossön 100 m NNO kyrkan 1998, (5 ex 2005). Tåsjö Björksjönäs, i diken, vägslänter. Rikligt Campanulaceae Lobelia dortmanna notblomster. Bodum Relativt vanlig på grunda sandbottnar. N. Nagasjön, Stugubottensjön 1965; Bodumsjön, viken O Långöns N. ände 1997; Gesnäset 2000; Hällnäset 2000; Bölenvattnet vid Sandnäset Tåsjö Hotingssjöns O. strand mot Skrakaholmsberget Campanula glomerata toppklocka. Bodum (B) Gammal trädgårdsväxt kvarstående på ödegårdar, ängar, hagmarker och längs vägrenar. Orrnäs 1:13, gårdsäng 1997; Sundet, längs vägen vid ett ödetorp 2000; Hällnäset vid Bodumsjön, igenväxt skolträdgård från 50-talet, N. i Å C. rapunculoides knölklocka. Bodum (B) Nagasjöhöjden (JP) 1957; Orrnäs 1: ; Klippsta ödetorp 2002; N. Bölens by, O. vägdiket, 3 ex SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 253

48 WESTERSTRÖM C. patula ängsklocka. Bodum Ej så vanlig. Fynd efter 1895: Nagasjöhöjden (JP) 1957; Sopstation 3 km S Bodums kyrka 1998; S Gesflon, vägren 2001; Torpet Tåsvedjan, vägren Asteraceae Carduus crispus krustistel. Bodum (B) Ej vanlig. Kommunal rivningstomt på Stationsv. i Rossön med sådd gräsmatta 2001; Utveckling: Stor andel ogräs sommaren 2002 med ett stort antal krustistlar. D:o sommaren Sommaren 2004: täta gräsklippningar gav dålig blomning. Sommaren 2006: åtskilliga plantor, många med blomskott på mycket korta stjälkar. Spridning till granntomten på V. sidan Stationsv (2 ex) och till Hagaviken i S. Bölesjön, 2 ex Cirsium helenoides palustre brudborste kärrtistel. Bodum (B) 1 km NV Orrnäsbron i vägdike-bäck, 1,5 m hög N. i Å Saussurea alpina fjällskära. Bodum Relativt ovanlig. Lillflyforsen (ME) 1920; Hotingsån 1100 m S Lillflydammen 1997; Bollsbergets reservat: 4 skilda bestånd (BP) 1998; Rörströmsälven Stålån Klippsta 2000; Vik N Sandnäset i Bodumsjön, vid kallkälla 2001; Brocksjövallen 2002; 300 m N Hällvattenåns utflöde ur Stor-Hällvattnet Tåsjö Tåsjöbergets topplatå 400 m O Fjällsikten, på myren runt knappnålstjärnen (BL / GöW) Centaurea jacaea rödklint. Bodum (B) Ovanlig. Lesjöbodarna, f.d. hage, med björnmossa och ris, 6 8 kraftiga ex C. montana bergklint. Bodum (B) 150 m Ö Bodums kyrka, ödetomt med stor spridning från förvildad trädgård 1998; Björkparken NO Rossö-Center (det kommunala äldreboendet) N. i Å. C. cyanus blåklint. Bodum (B) Orrnäs (ME) Inga fynd i sen tid. Rhaponticum carthamoides maralrot (mitt förslag t. svenskt namn: altaiklint) Tåsjö Införd kulturväxt. Björksjönäs by, i Erik Anderssons trädgård. Frösådd ca 1993 av frön från Ryssland. Nu en häck, 10 m lång, 1,5 m hög, 1 m bred, Nordligaste och troligen första växtlokal i Sverige. Belägg: Fytoteket i Uppsala. Lokal nr 2 i Sverige finns på Åsbygdens Naturbruksgymnasium i Ås utanför Östersund. Anthemis tinctoria färgkulla. Bodum (B) Orrnäs (ME) Inga fynd i sen tid. Tripleurospermum maritimum ssp. subpolare nordbaldersbrå. Bodum (B) Bölen, vägkant 2000; Rossöns ogräsmatta, på rivningstomt Stationsv N. i Å. Fjällsjö (F) 100 m O Backesjöns S. spets längs väg Matricaria recutita kamomill. (B) Kommunal rivningstomt på Stationsvägen i Rossön N. i Å. (Gräsmattan såddes 2001 och matjorden med diverse ogräsfrön hämtades från Hallviken några mil V Strömsund. Under den torra sommaren 2002 överlevde ogräsen bäst. Kan ha spritt sig.) Artemisia vulgaris gråbo. Bodum (B) Ej vanlig. Ogräsmattan på Stationsvägen (Importerad matjord fr. Hallviken.) Fjällsjö Backe f.d. jvg.stn., sandig grusig banvall, mellan spåren Senecio vulgaris korsört. Bodum Ej så vanlig. Norrnäs, sank äng i träda 2000; Ogräsmattan, Stationsv Tåsjö Väster-Hoting efter väg 45, mitt för vägen till Andersnäset, banvallens brant 2002; 800 m SO Hotingssjöns N. spets, O. stranden på avlägge Petasites frigidus fjällskråp. Bodum Ovanlig. 600 m V Borg, vid sumpig skogsbäck 2000; S Västerstvattenbergets rasbrant, i bäckförsumpad granskog 2002; Brocksjövallen i bäckförsumpad al- / granskog 2002; Borgöns V. strand (mot grustaget) Tåsjö Stornäset 50 m N väg 45, kurvan, i sumpskog 2002; Abborrholmsberget Mellan-myran: 6 skilda bestånd (BP) 2003; Tåsjöberget 1 km ONO Tåsjöns S. spets, 280 m nivå, i sumpskog nära bäck (MB/GöW) Antennaria dioica f. corymbosa Hartm. Kattfot med egenartade blomkorgar. (Å) Bodum (B) N. Bodumsjön, Övre Gesviken, mellan f.d. timmeravlägge och vägkant, (Det. SE) Gnaphalium norvegicum norsknoppa. Bodum (B) Ovanlig. Brattforsberget 1999; Klippsta SO Råberget 2000; Ö Fågelhasberget 2002; Bölenvattenbodarna, längs stig 50 m N vägen, Tåsjö Östra Tåsjöberget, 1 km S Bellvikshällan 530 m:s nivån, på skogsbilväg vid bäck, (MB/GöW) Mellanform norvegicum / sylvaticum: 6 km NO Rörström, Kron- Vike by, S Klinketjärnen, längs åkerväg G. uliginosum sumpnoppa. Bodum (B) Ej ovanlig på fuktig, naken mark. Lesjöbodarna 2001; Lillflydammen 2001; Miltallberget 500 m O Hotingsvägen, i skogsvägdike 2002; Stationsv. Rossön Ogräsmattan 2003; Näsets by, västligaste gården på vägens S. sida (Anders Dahléns), på ruderatmark Tåsjö (T) 800 m SO Hotingssjöns N. spets, O. stranden på avlägge, N. i Å Erigeron acer ssp. acer vanlig gråbinka. Bodum Ej så vanlig. Gesfrun 1995; Rossöns f.d. jvg.stn. 2000; Nagasjökälen 2003; Torpet Tåsvedjan, torr sandbacke bakom lagård 2004; 100 m N Bodumsbron, Rossöns SO. hörn, sandig torräng (Hedins) E. acer ssp. politus brunbinka. Bodum (B) Ej så vanlig. Nagasjöhöjden (JP) 1957; Gesfrun 1995; Rossöns jvg.stn. 2000; Banvall O Miltallbergsdammen 2000; O Sundsjön, sandudde N Stenhammaren Tåsjö Abborrholmsberget Mellanmyran (BP) 2003; 8,5 km N Rörström, Gäddbäckskojan vid vägen, på grusplan SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

49 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND Erigeron acer ssp. droebachiensis kalbinka (Å). Bodum (B) 2,1 km S bron över Näset, 100 m SV Forsön, där vägen korsar Kvarnbäcken, Taraxacum sect. Ruderalia ogräsmaskros. Bodum Rossöns sopstation, i åsgrus Leontodon autumnalis var. asperior gulbrun höstfibbla. Bodum Nagasjökälen, torrängsbacke Varieteten tveksam. Hypochoeris maculata slåtterfibbla. Bodum (B) Sällsynt. Rörströmsälven vid Hocksjöforsarna, O. stranden Pilosella lactucella revfibbla. Bodum (B) Ej så vanlig. 150 m NV Bodums kyrka, rivningstomt 2004; Väg 346, genom centrala Rossön, mitt för avtagsväg till Ön, en torräng på O. sidan, P. cymosa ssp. cymosa kvastfibbla. Bodum (B) Orrnäs 1997; Nagasjökälen, torr backäng Fjällsjö (F) Jansjö by, källarkulle på Knösgården P. aurantiaca ssp. aurantiaca var. aurantiaca vanlig rödfibbla. Tåsjö (T) Björksjönäs by, i Erik Anderssons trädgård (BL / GöW) Hieracium sect. Foliosa norrlandsfibbla. Bodum (B) Rossöns f.d. jvg.stn. 1999; O. Sundsjön, rullstensudden S Klippsta 2000; 2,5 km S. bron vid Näset, viken V Forsön, 100 m S. därom, en avsnörd älvgren med stenig botten Tåsjö (T) Väster-Hoting 2 km O bron över Tåsjöälven, på banvall invid jvg.- övergång H. sect. Tridentata styvfibbla. Bodum (B) 2,1 km S bron vid Näset, vägkant direkt V Forsön Crepis paludosa kärrfibbla. Bodum (B) Ej ovanlig längs bäckar och i fuktig skogsmark. Hållbäcken 1993; Gesfru-bäcken 1993; Hällvattnet 1994; Åkerön 1997; Bollsbergets resp. Mjövattenbergets reservat (BP), 1998; Stordalsberget 1999; S. Gesflon 2001; Nagasjöhöjden, bäckdalar Tåsjö Råbergets SO. sluttning mot Klippsta nära Bodumsgränsen 2000; Abborrholmsberget Mellanmyran: 5 skilda bestånd (BP) 2003; O. Tåsjöbgt, Bellvikhällans SO. brant, i sumpdrag 515 m nivå, (MB / GöW) C. tectorum klofibbla. Bodum (B) Ej ovanlig i sandiga steniga marker. Gesfrun 1993; Rossöns jvg.stn. 1999; Lillflydammen 2001; Rossöns soptipp 2001; Stationsvägen, rivningstomt 2002; Torpet Tåsvedjan, sandbacke 2004; Rossön, O Mählers verkstad, på utfyllnadsmark vid stranden av Bölesjön Tåsjö Råbergets S. brant, nedre hammarens rot 2001; Väster-Hoting 1,5 km O bron över Tåsjöälven, på ruderatmark mellan väg 45 o. jvg.-vallen Sonchus arvensis var. arvensis vanlig åkermolke. Bodum (B) Relativt ovanlig. Rossöns N. infart N Mählers verkstad vägens O. sida, på åker o. i dike, Figur 15. Utsikt mot Västerstvattnet och Blekaberget inom Fjällsjö socken från Västerstvattenbergets sydbrant. En enda klättring uppför sydbranten gav Bodums första fynd av fjällnejlika och dessutom blågröe och grönpyrola, och i sankmarken nedanför påträffades fjällskråp. Foto: Göran Westerström The steep mountain slope along Lake Västerstvattnet. Here, Poa glauca, Viscaria alpina, Pyrola chlorantha and Petasites frigidus can be found. rikligt 2003; S. Bölens by, vägens O. sida, i potatisåker Cicerbita alpina torta. Bodum Ej ovanlig i sumpiga, skuggade bäckdalar. Nagasjöhöjden (JP) 1957; Hållbäcken 1993; Gesfrubäcken 1993; V Lätjärnen Bollsbergets resp. Mjövattenbergets reservat (BP) 1998; Björnberget 1999; Brocksjö-vallen, sumpskog 2002; Klippsta 2002; Kallkälla O Gessjön Tåsjö Råbergets SO. sluttning mot Rubbertjärn 2001; Gården Rörström Ö., fuktäng 2001; Abborrholmsberget Mellanmyran (BP) SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 255

50 WESTERSTRÖM Kommentarer Fjällväxter utanför brantbergsmiljöer Lappsyra, fjällnässla och fjällvårbrodd Alla tre funna intill varandra (ca 30 m emellan) på samma gård, på Näset i Bodum. Varje vår och höst före 1980 passerade många hundra renar från Frostvikens sameby tätt förbi gården på sin vandring till nya renbeten. Lappsyra. Första fyndet i Bodum och Ångermanland var moränbacken i Näsets by Lokalen på Tåsjöberget året efteråt var i en helt annan miljö, en frodig och fuktig björkskog på den kalkrika topplatån. Den markanta storleksskillnaden mellan fynden var givetvis till tåsjösyrans fördel. Fjällnässla. Första fyndet i Bodum och Ångermanland Den växte nära ett större bestånd brännässlor invid en lagårdsvägg. Då fjällnässlan saknar brännhår bränns den ej. Fjällvårbrodd. Förutom lokalen ovan har jag funnit en lokal till i Bodum och en i Tåsjö. Första lokal var Skärnoret invid Degervattnet 2002, vilken samtidigt var första fynd i Ångermanland. Alla fyra lokalerna ligger inom renbetesmarkerna. Erfarenheter från inventeringen av Västerbottens flora från den angränsande Dorotea socken visar att fjällformen av vårbrodd dominerar kraftigt där (Stefan Ericsson muntl. 2008). I våra tre socknar märks samma tendens. Dvärgvide På vändplats vid en skogsbilväg i Brattforsbergens inre. Första fyndet i Ångermanland. Flera uppgifter om dvärgvidefynd längs skogsbilvägar har noterats från Norrbotten och Västerbotten under senare år. Då är det rätt naturligt att man i första hand tänker på bilar och skogsmaskiner som tänkbara spridare. Men renarna är även här en tänkbar spridningsfaktor. De använder skogsbilvägarna som autostrador mellan de olika renlavsmarkerna. Men däcken på renskötarnas arbetsfordon kan ju lika väl som renklövarna föra med sig frön från fjällområdena. Riplummer Ny för Ångermanland. Tre lokaler inom Bodum, varav två på vägrenar på öppna och grusiga bergshöjder. Den tredje på Rossöns flygfält, i kanten av den gräsbeväxta sandiga landningsbanan. Denna utgörs av glacifluviala deltasediment, som senare täckts av myrvegetation. När man schaktat bort torven kom sanden fram. Alla lokalerna ligger inom frekventerade renbetesområden. Lappal Någon av de tidigare funna nordliga gråalsformer som lapsk gråal eller karelsk gråal skulle kunna vara identisk med ssp. kolaënsis. Jag anger ändå ssp. kolaënsis som ny underart för Bodum och Tåsjö. Groddlummer På toppen av Stordalsberget V Nagasjön, bredvid traktorväg Ny för Ångermanland. Så iögonfallande olik ssp. selago genom sin gulbruna färg! År 2005 upptäcktes den också på Holmtjärnsmyren i ett delvis igenväxt buskkärr, tillsammans med ängsnycklar, gräs- och kärrull. Dess gulbruna färg och smalare, knoppigare stänglar är ett bra signalement. Fjällviol Centrala Borgön i Bodumsjöns norra spets. Gles granskog i fuktsänka, cirka 100 ex Troligen återfynd av äldre lokal. Den sandiga och låglänta Borgön i Hotingsåns mynningsvik i Bodumsjön har i äldre tid fungerat som ett filter för fjällväxter på drift (figur 13). Säkerligen en naturlig spridning från Tåsjöberget med sina många fjällviolslokaler, via bäckar och älv. Min lägesbeskrivning är tydligare än Mo (1953): Tåsjöälven vid Bodumsjön, men lokalerna är sannolikt identiska. Tåsjöälven heter numera Hotingsån, dess nedre del blev torrlagd vid anläggningen av Borgforsens kraftverk. Fjällkvanne (form) Herbariebelägg bekräftat av Lars Fröberg, Lund, som intermediär ssp. archangelica, eventuellt med inslag av ssp. litoralis. Inplanterad på talet, troligen från Marsfjällen. Ett bestånd som varierar mellan tre och tio plantor i ett gårdsdike i centrala Rossön. Denna blandform är rätt vanlig i Marsfjällen och har kommit in via norska fjällen. 256 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

51 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND Figur 16. Dvärgvide på Brattforsberget i Bodum, det första fyndet i Ångermanland av denna krypande fjällväxt. Videt växte i kanten av en grusig skogsbilväg tillsammans med ännu en planta, som två cirkelrunda små mattor, två till tre decimeter i diameter. Högplatån var rätt nyligen kalavverkad och mycket tyder på att dvärgvidena kan vara hitspridda med vägfordon. Foto: Jan W. Mascher The first find of Salix herbacea in Ångermanland was made in 1999 on Brattforsberget in Bodum. Intermediär tromsöloka / jätteloka Herbariebelägg bestämt av Lars Fröberg. Inplanterad vid bäck med damm i Björksjönäs i nordvästra Tåsjö troligen redan före 1980-talet (figur 12). En skog av hundratals jättelika, 2 3 meter höga lokor breder ut sig kring dammen, bäcken och stugtomten. Dammägarens bror hade för många år sedan hämtat dem från Fatmomakke / Marsfjällen i tron att det var fjällkvanne. Ytterligare en lokal har bekräftats av Lars Fröberg, nämligen på Prästön i Bodum, i den gamla prästgårdens trädgård, där två jättar har stått i flera tiotals år. Dessutom finns det två lokaler i Fjällsjö med mycket likartade former som ännu inte specialistkontrollerats. Ljus fjällvedel Fjällvedelns växtplatser ska vara sandiga grusiga, torra och soliga och sakna konkurrerande växtlighet. Fyra olika miljöer erbjuder detta: 1. Längs större vägar med högt uppbyggda vägbankar av grus och sand. Rikligaste bestånden har de vägar som går genom marker med glacifluviala rullstensåsar och isälvsdeltan. 2. Längs järnvägen Hoting Forsmo och Inlandsbanan Hoting Lövberga. Rika lokaler förekommer i regel bara vid de före detta järnvägsstationerna med breda bangårdar. Anledningen till stationernas rikare förekomster bör dels vara att de drog till sig alla transportleder och därmed ökade fröspridningsmöjligheterna, dels att de breda bangårdarna inte har gett granskogen några möjligheter till beskuggning och samtidigt har fröspridningen här underlättats på de öppnare och större ytorna. 3. Längs tallklädda grusåsar, i regel vid vägoch järnvägsskärningar på solsidan. I Bodum parallellåsarna söder om kyrkan. I Fjällsjö på flygsandsfälten fem kilometer sydost om Backe. Observera att vägarna och järnvägarna i regel har dragits längs åsryggarna. Har fjällvedeln spridit sig från vägarna till åsarna eller tvärtom? 4. Längs de avlånga, vindlande grusöarna i Bodumsjön, som är uppstickande rester av en rullstensås. Fjällvedeln växer på flera ställen längs den tre km långa Långön, på dess solvän- SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 257

52 WESTERSTRÖM Figur 17. Långöns smala getrygg höjer sig som mest tio meter över Bodumsjön. Ön är en välbevarad del av den tio mil långa Bodumsjöåsen som löper från Tåsjön till Ångermanälven nedom Junsele. I denna ljusa, näringsfattiga och torra miljö trivs lavar, mossor, lingonris men även blåbär och mjölon, liksom små kolonier med solälskande ljus fjällvedel på de mest öppna partierna. Foto: Göran Westerström The esker on Långön. Here Astragalus alpinus can be found. da, sydvästra sida, i regel där tallarna står glest (figur 17). Hur har fjällvedeln spritts till dessa olika miljöer? Om vi bortser från den osannolika tanken att ursprungsbeståndet var istidsrelikter som härdat ut på de kargaste öåsarna, så bör dessa fjällväxter i första hand ha spritts hit med fjällbäckarna och älvarna. Inte bara med frön utan även genom att hela plantor ryckts med av vårfloden. Men man kan inte heller räkna bort renarna. Där renvandringslederna gått fram i många hundra år har klövarna levererat många frön. Frostvikensamernas renar vandrade fram till 1970-talet varje vår över Näsets norra udde ut på Bodumsjöns vårisar via öarna Brusön, Valvön och Långön mot Gesnäset. På höstarna kom de tillbaka samma väg. De första vägarna och sedan även järnvägarna följde ofta de gamla stigarna längs åsarna. Då fjällvedeln ej skilde på åsgrus och väggrus kunde alltså spridningen fortsätta längs senare byggda grusvägar utanför åsområdena. I modern tid är det bilar, väg- och skogsmaskiner och grustransporter som är de stora och snabba fröflyttarna. Nya arter i diken och på vägrenar Sandsyra Ny art i Ångermanland Fyra lokaler, varav två diken och två torrängar. Fynden har alla ett mycket tydligt kännetecken en silverglänsande stipelslida. Denna karaktär finns inte angiven i Den nya nordiska floran. Den enda växt med silverglänsande stipelslidor som där tas upp är ssp. gramineus, grässyra, som bara är funnen längs norska och finska arktiska stränder. Är dessa silverhinnor av underordnad betydelse vid artbestämningen av sandsyra? Finns de kanske bara under en kort tid och nöts sedan bort? Finns det någon släktskap mellan sandsyra och grässyra (deras yttre likhet är ju slående)? Jag är intresserad att få veta om någon annan har påträffat liknande silverhinnor hos sandsyror. Knapptåg Bred, småfuktig vägren NO Hocksjö längs vägen Rossön Grundsjö Svanabyn, cirka 10 ex Nordligast i Ångermanland. I Fjällsjö: landsvägsdike mellan Sunnansjö o. Rudsjö (GM) Hundäxing Fjällsjös första fynd: i Backe, på åsen i vägdike Förekommer i kranssocknarna Ramsele, Junsele, Strömsund, Alanäs och Tåsjö, men inget fynd i Bodum ännu. Rödnarv Två lokaler, båda vägrenar vid skogsbilvägar i Bodums nordvästra del Klart nordligast i Ångermanland. 258 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

53 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND Ogräsmattan Ett av de kommunägda hyreshus som byggdes i Rossön under sextiotalets revs och begravdes i sin egen betong under försommaren Anledningen var socknens vikande befolkningsunderlag. När den krossade betongen vältats ner i jorden, började lastbilar tömma sina gruslass ovanpå. Och sedan kom matjorden och gräsfröet såddes och sist kom den ovanligt långa sommartorkan. Men efterhand började gräsmattan grönska, men ej av gräs utan av olika torktåliga ogräs. Våren 2002 blev ännu torrare än föregående år och gräsen förtvinade tidigt, medan ogräsen utbredde sig alltmer ohämmat. Vändpunkten, när den vanskötta gräsmattan förvandlades till en botanisk plantskola av klass, kom den 29 maj, då jag för skams skull gjorde en rutinkontroll. Men jag blev glatt överraskad, då jag fann en rik och omväxlande flora med både kulturväxter, ängsblommor och rena åkerogräs. Många ganska ovanliga för Bodum och fyra helt nya arter: storkårel, gåsört, humlelusern och krustistel. För storkårel låg närmaste Ångermanlandsfynd i Junsele. Gåsört hade man funnit i Ramsele och Tåsjö tidigare. För att hitta tidigare nordligaste humlelusern måste man resa hela 12 mil söderut. Hur hade dessa nykomlingar kunnat dyka upp på samma plats samtidigt? Givetvis gick tankarna direkt till gräsfröblandningen två år tidigare. Kunde fröet ha varit så dåligt rensat? Med så många icke-gräsarter. Knappast! Då måste det vara matjorden eller gruset, som spritt dem. Varifrån kom de lassen? Via kommunal- och gatukontoret i Strömsund spårade jag matjorden via en åkare i Strömsund till ett nerlagt jordbruk i Hallviken, Hammerdals socken, några mil sydväst om Strömsund med andra ord helt klart inom det jämtländska kambrosilurområdet. Bingo! De nya växterna hade sannolikt transporterats som frön i matjorden. Kanske fanns det också frön från ytterligare arter som ännu ej grott och som kunde dyka upp senare. Alltså måste ogräsmattan från och med nu stå under observation. Och nu hade den stigit i graderna till en tätplats bland Bodums fåtaliga riklokaler. Den 24 juni upptäcktes några brunklöver, och stora ytor med engelskt rajgräs, båda nya arter. Rajgräset var så tätt, att misstanken att det troligen ingått i gräsfröblandningen var rimlig. Under 2003 började mina observationer först den 16 juni. I ena hörnet fann jag då lågväxta rosettjungfrulin i stort antal. Denna starkt kalkberoende art hade jag tidigare bara observerat längs vägkanterna kring Hammerdal. Nya arter visade sig efter hand, som kamomill, stor trampört och en liten planta gråbo. Dessutom dök nu två stora, mörkt rödgula och cirkelrunda kolonier med käringtand upp, det andra fyndet i Bodum. Från och med försommaren 2004 klipptes ogräsmattan ofta och alltför kort. Allt färre växter klarade de kommande årens hårda behandling och i synnerhet den högväxta floran torkade ut och hann ej heller sätta frö. Men många av de lågväxande örterna kröp ihop och blommade på korta skaft och klarade sig undan klipparen. Under 2005 dök tio plantor rödkämpar upp ur den brunbrända ogräsmattan. Men jungfrulinet hade fått allt svårare att överleva och jag fann nu bara en blommande individ. År 2007 upptäcktes ännu en ny växt, skårdaggkåpa. Samtidigt fann jag de första rymlingarna från ogräsmattan sedan starten, två stånd gråbo som hade etablerat sig på en åkerväg på andra sidan Stationsvägen. Sammanlagt gav ogräsmattan 12 nya arter för Bodums socken. Käringtand Tre lokaler i Bodum och en i Fjällsjö, varav tre är vägrenar. Ny art i Bodum. Dvärgvide Grusig sandig vändplats vid skogsbilväg på en kalavverkad högplatå i Brattforsbergens inre (se även under Fjällväxter ovan). Skogsklöver Vägdike söder om Backe i en terrängsvacka på tallmo. Ett mycket koncentrerat bestånd. Misstänkt spridning med vägmaskiner eftersom dikessluttningen var tydligt ganska nyschaktad. Det finns inga tidigare fynd i Fjällsjö eller Bodum. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 259

54 WESTERSTRÖM Figur 11. Blommande klådris 2005 på dammvallen till Borgforsens kraftverk söder om Lesjön. Då fanns det tio buskar, men 2007 bara sju. Det är märkligt att dessa sällsynta buskar har lyckats leva kvar mellan blocken på dammvallen i snart femtio år. Normalt växer de ju på grusbankar i älven nära vattnet. Foto: Göran Westerström About ten Myricaria germanica bushes has remarkably endured for nearly 50 years in a foreign habitat, on a dam of big boulders by the Lesjön reservoir. Klådris Vid Lesjöns södra ände i nedre delen av Rörströmsälven. På dammens insida vid Borgforsens kraftverk, cirka trettio meter innanför stranden mitt bland sprängstenar och med sank mark strax nedanför, hittades 1993 tio buskar i varierande ålder och storlek, 0,3 till 1,5 meter höga (figur 11). Väl skyddade mot nordvindar och med god vattentillförsel. Beståndet har säkerligen funnits här sedan kraftverket byggdes för ungefär fyrtio år sedan. Det är den nordligaste lokalen i Ångermanland och första fyndet i Fjällsjöälvens vattensystem. Då dammvallen röjs varje år för att förhindra att den undermineras av trädrötter har klådrisbuskar följt med. När jag i brev till kraftverket (E.ON) påpekade att de avverkat fridlysta växter och att de hade ansvar för att skydda dem, vaknade företaget. De informerade då personalen om klådrisets biologi och hotbild. Alla buskar försågs med en färgad och väl synlig plastring, som markerade Sparas!, när buskröjarna senare gjorde sitt värv. Och på min begäran har en tydlig informationsskylt om klådriset satts upp på dammvallen, väl synlig från vägen på dammens krön. Deras insats får väl ses som en liten avbetalning! Hur hamnade klådriset så högt över och långt ifrån den forna stranden? Ingen vet säkert. Dammvallen borde vara en omöjlig livsmiljö för en vattenlevande växt. Dammen byggdes med sprängstensblock i botten. De blev över när kraftverket sprängts ner i den forna forsfåran. Troligen följde några buskar eller stamdelar med vid blocktransporterna och lyckades överleva i vallens fuktiga bottendel. Men schaktmaskinerna kan också ha fört med sig buskdelar från andra älvar. Enligt Stefan Eriksson (muntl. rapport) finns det flera exempel på denna typ av spridning vid kraftverksälvarna i Västerbotten. Klådris har också en stark förmåga att utbilda rotskott på kvistar och stamdelar, en klar överlevnadsanpassning. Och på denna lokal klarar buskarna sig nog, till dess myren torkat ut. För det största hotet mot klådrisets överlevnad är ju normalt dess känslighet för konkurrens från omgivande buskar och träd. Och det hotet skyddar ju E.ON mot nu. Får vi hoppas! Som 60+ nybörjare i fältbotanik skulle jag stått mig slätt om jag inte haft kontakten med Jan W. Mascher, min mentor, som hela tiden uppmuntrat mina långsamma framsteg och kollat flera av mina lokaler på plats och som dessutom rättat alla mina felbenämnda växtbelägg. Dessutom har jag fått stor hjälp av Thomas Karlsson på Riksmuseet, som varje år extrakollat beläggen och gett goda råd. I fält har jag samarbetat med två botanistvänner. Dels upplandsinventeraren och tillika min gamle yrkeskollega från Östervåla, Björn Lundqvist, som ett antal somrar offrat många semesterdagar i de nordångermanländska skogarna. Och dels Tåsjösonen Mats Bolin från Sundsvall, erfaren inventerare som redan på 70-talet bidrog med sina artfynd från Tåsjö. De 260 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

55 TRE SOCKNAR I ÅNGERMANLAND senaste somrarna har han invigt mig i Tåsjöbergets hemligheter. När jag upptäckt Råbergets status som växtlokal hade jag turen att träffa den erfarne jägaren och stigfinnaren Erik Nord från Holmsund, men barnfödd i Råbergets skugga. Med hans hjälp har jag lyckats tränga mig in i den svårtillgängliga vildmark som utbreder sig bortom Råberget mot Västerbottensgränsen. På motsvarande sätt har Johnny Persson (JB) från Nagasjöhöjden varit min ledsagare i sin hemtrakt. Hans gedigna kunskap har varit till stor hjälp. Jag tackar också Västerbottens florakämpe Stefan Ericsson, som liksom Jämtlands Bengt Pettersson bidragit med beläggranskningar och upplysningar under det senaste året. Genom länsstyrelsen har också två vildmarksreservat utlysts inom Bodum i slutet på 1990-talet. Stora delar av de otillgängliga bergsområdena mellan Nagasjöån och Nagasjövägen har avsatts till reservaten Bollsberget och Mjövattenberget och deras flora är inventerad av Bengt Pettersson (BP) från Länsstyrelsen. Använd litteratur Eriksson, S Tre nya lokaler för sjöranunkel Ranunculus lingua i Åsele lappmark. Natur i Norr 22: Eriksson, S. & Granér, A Ny nordgräns för sjöranunkel Ranunculus lingua. Natur i Norr 9: Johansson, M. E Population biology of the clonal plant Ranunculus lingua. Avhandling, Ekologisk botanik, Umeå universitet. Karlsson, T Förteckning över svenska kärlväxter. Svensk Bot. Tidskr. 91: Lindström, E Deglaciation, sediment och högsta kustlinjen i nordvästra Ångermanland. Uppsal universitets naturgeografiska inst. Rapport 26. Lundqvist, J Beskrivning till jordartskartan över Västernorrlands län inkl. f d Fjällsjö kommun. SGU serie Ca 55. Lundqvist, T. (red.) Beskrivning till berggrundskartan över Västernorrlands län inkl. f d Fjällsjö kommun. SGU serie Ba 31. Länsstyrelsen i Jämtlands län Förslag till naturreservat för Bollsberget. Preliminär datorutskrift i Bodum, Strömsunds kommun. Länsstyrelsen i Jämtlands län Förslag till naturreservat för Mjövattenberget. Preliminär datorutskrift i Bodum, Strömsunds kommun. Länsstyrelsen i Jämtlands län (inventerare B. Pettersson) Artlistor vid inventering av reservaten Bollsberget och Mjövattenberget. Datorutskrift. Mascher, J. W Ångermanlands flora. SBFförlaget, Lund. Mascher, J. W Nya fynd i Ångermanlands flora. Svensk Bot. Tidskr. 101: Mossberg, B. & Stenberg, L Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm. Nilsson, C Utbredningen av sjöranunkeln Ranunculus lingua i norra Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 76: Westman, G Kärlväxtfloran i Tåsjö socken. Svensk Bot. Tidskr. 71: ABSTRACT Westerström, G Floran i tre socknar i nordvästra Ångermanland. [Vascular plants in northwestern Ångermanland, north central Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. 102: Uppsala. ISSN X. This study complements J. W. Mascher s Ångermanlands flora (Mascher 1990) and the recently published addendum (Mascher 2007). The present investigations were carried out in the three parishes of Bodum, Fjällsjö and Tåsjö, which together form the northwesternmost part of the province of Ångermanland. The alkaline bedrock in Tåsjö provides favourable conditions for the species-rich flora here. The flower mountain Tåsjöberget in its central part is consequently well botanically explored. In contrast, our knowledge of the flora in Bodum and Fjällsjö show large gaps. The main focus of my investigations has been on Bodum. This study contributes 34 new taxa to the province of Ångermanland, 185 new taxa to Bodum, 27 to Tåsjö and 21 to Fjällsjö. Göran Westerström är en pensionerad högstadielärare som på ålderns höst börjat ägna sig åt fältbotanik. Född ångermanlänning men upplandsboende sedan 1960-talet. Somrarna tillbringar Göran i skogarna i norra Ångermanland. Adress: Åsvägen 2, Månkarbo Tel.: , sommartid SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 261

56 DEBATT Vanlig då men nu? ALF OREDSSON anliga arter behöver mer skydd kunde Vman läsa i Sydsvenskan Det var en TT-artikel skriven av Roland Johansson. Skånes ornitologiska förenings Lennart Karlsson var inte sen att haka på: Om 50 % av alla lövsångare försvinner (vilket de troligen har gjort i södra Skandinavien under de senaste 30 åren) så har alltså en mycket stor andel av ekosystemet tagits bort men ingen bryr sig särskilt mycket, eftersom det fortfarande verkar som om det finns sjungande lövsångare överallt. Roland Johansson hade tagit till sig budskapet i en artikel av Kevin Gaston och Richard Fuller i Trends in Ecology and Evolution (23: 14 19/2008) med rubriken Commonness, population depletion and conservation biology. Samma författare skrev Biodiversity and extinction: losing the common and the widespread i Progress in Physical Geography (31: ). Förlusten av vanliga och vittspridda arter äntligen i fokus också här hemma? I Floran i Skåne, Arterna och deras utbredning, som kom 2007, skrev Henrik Johansson: Många naturtyper och växter, som för bara några decennier sedan betraktades som vanliga, är i dag hotade. Tio år tidigare hade jag själv under rubriken Threatened species not necessarily rare, rare species not necessarily threatened (Environmental Conservation 24: ) hävdat att det inte är någon skillnad mellan vanliga och ovanliga arter i detta avseende. Ornitologerna har till exempel flyttfåglarnas rörelse vår och höst i Falsterbo och på andra näs och uddar att gå på, men vad har vi botanister att komma med när det gäller hittills vanliga arters upp- och nedgång? I uppsatsen Ny metod för vegetationskartering presenterade jag i Forskning och Framsteg (3/74: 5 7) redan Figur 1. Från att ha varit en av de 290 vanliga arter som inte registrerades vid den förra inventeringen av Skånes flora har knägräs Danthonia decumbens under senare delen av 1900-talet enligt Alf Oredssons beräkningar försvunnit från fyra av fem lokaler i Sydsverige. Foto: Kristian Peters de principer som senast tillämpats i min uppsats Florans förändring i södra Östergötland (SBT 102: ). Med hjälp av topografiska och geologiska kartor avgränsar man i förväg de biotoper man vill undersöka om inte alla! Man bestämmer sig också för storleken på den yta man vill inventera. Varje steg från lottning av koordinater inom de valda biotoperna till den exakta avgränsningen av inventeringsytan i terrängen överlåtes åt slumpen med hjälp av tabeller eller motsvarande. Detta för att eliminera den enskilde inventerarens inflytande över var inventeringen ska ske. Sättet att gå igenom ytan ska vara sådant att man upptäcker alla eller nästan alla arter som finns inom ytan. På samma sätt som ornitologen förväntas känna igen eller åtminstone kunna ta reda på vilka arter det i hans eller hennes fall rör sig om, måste naturligtvis inventeraren av kärlväxter kunna upptäcka och omedelbart känna igen det stora flertalet arter. Ornitologer i Sverige skjuter inte längre sina rariteter, men vi kan pressa eller åtminstone ta närbilder av de växter vi är osäkra på. Där har vi en fördel. 262 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

57 Prunkhallon är bofast i Skåne Under den nyss avslutade inventeringen av Skånes flora hittade Lennart Segerbäck och Leif Runeson oberoende av varandra ett par bestånd av ett för dem okänt hallon i en tät lövskog norr om Genarp i sydvästra Skåne. LEIF RUNESON & LENNART SEGERBÄCK Fynden gjordes just söder om herrgården Södra Ugglarp i Bonderups socken och strax väster om den lilla Ugglarpssjön, fyra km norr om Genarp. Efter en omfattande avverkning och röjning de senaste åren utgörs växtplatsen idag av en mycket gles lövskog med arter som ek, bok, ask och sötkörsbär och med en undervegetation av bland annat fläder Sambucus nigra, snärjmåra Galium aparine och sydlundarv Stellaria nemorum ssp. montana. Växten visade sig enligt Den nya nordiska floran (Mossberg & Stenberg 2003) vara prunkhallon Rubus spectabilis. Arten växer i två näraliggande, nästan lika stora bestånd, som tillsammans täcker minst tvåtusen kvadratmeter i skogens norra del. Prunkhallonet blir på den bördiga platsen mer än två meter högt och sätter även frukt i begränsad omfattning. Frukterna liknar gula hallon. Leif Runeson nämnde så småningom sitt fynd för Arne Brandsten, som i många år hade bedrivit plantskoleverksamhet i grannskapet. Denne hade noterat hallonet men inte kunnat lista ut vilken art det rörde sig om. Han hade noga letat i herrgårdens arkiv och särskilt studerat markanvändningen på platsen. Området hade använts som park sedan 1400-talet. När Linné passerade platsen år 1749 låg gårdsbyggnaderna söder om vägen, alltså i direkt anslutning till parken. Senast år 1800 förföll parken och området användes därefter som betesmark för baggar när dessa inte fick gå tillsammans med tackorna. Så småningom försvann betesdjuren och marken växte igen. Därför är det inte troligt att några växter har planterats på platsen efter år Osannolikt nog har alltså prunkhallonet lyckats överleva i den gamla parken i mer än tvåhundra år. Andra växter som troligen finns kvar från parktiden är robinia Robinia pseudoacacia och doftschersmin Philadelphus coronarius. Parken finns inte med på Skånska rekognosceringskartan från Det kan bero på att parken var övergiven eller på att kartan var ritad för militärt bruk och att parkanläggningar saknade militärt intresse. En av två andra parker vid Björnstorps gods i närheten finns dock med på kartan. Arne Brandsten har nyligen tagit initiativ till att röja i parken och hoppas kunna genomföra en gles plantering av lövträd så att de kvarvarande parkväxterna bevaras och lyfts fram. Prunkhallon har inte tidigare visats vara bofast i Skåne och redovisas inte heller som Prunkhallon har vackert rosenröda blommor och gula hallonliknande frukter. Foto: Lennart Segerbäck. Rubus spectabilis has red flowers and yellow fruits. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 263

58 RUNESON & SEGERBÄCK Prunkhallonet har överlevt i den gamla slottsparken vid Södra Ugglarp i över 200 år. Foto: Lennart Segerbäck. Rubus spectabilis has survived in the old park for over 200 years. sådan i Floran i Skåne (Tyler m.fl. 2007). En förekomst i småländska Agunnaryd har stått kvar på en udde sedan den siste torparen lämnade platsen 1925 enligt Smålands flora (Edqvist & Karlsson 2007). Eftersom växten har förekommit i Sverige i mer än tvåhundra år och är mycket sällsynt, bör den klassas på den nationella rödlistan och ingå i floraväktarverksamheten. En ändamålsenlig skötsel bör införas så att prunkhallonets överlevnad kan säkras för framtiden. Äldre parkväxter och deras förekomster är av stort kulturhistoriskt värde när man kartlägger de odlade växternas invandringshistoria och geninnehåll. Förekomsten har belagts inom ramen för Skånes Flora. Ett belägg är också på väg till Naturhistoriska riksmuseet. Vi tackar Arne Brandsten för all hjälp med historiska efterforskningar och Jens Bjerregaard och Nils Lewan för kompletterande upplysningar. Vi tackar också Thomas Karlsson för värdefulla synpunkter på texten. Citerad litteratur Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala. Mossberg, B. & Stenberg, L Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm. Tyler, T., Olsson, K.-A., Johansson, H. & Sonesson, M. (red.) Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lunds Botaniska Förening, Lund. ABSTRACT Runeson, L. & Segerbäck, L Prunkhallon är bofast i Skåne. [Rubus spectabilis in Skåne, southernmost Sweden.] Svensk Bot. Tidskr. 102: Uppsala. ISSN X. Two old stands of Rubus spectabilis covering over 2000 m 2 were found in a former country house park in Södra Ugglarp, 4 km north of Genarp in SW Skåne. The park was abandoned not later than 1800 and was later used for sheep grazing. Leif Runeson är kemist och arbetar som miljöingenjör på VA SYD i Malmö. Adress: Lagerbrings väg 6 E, Lund E-post: leif.runeson@ comhem.se Lennart Segerbäck har arbetat som lärare, men är nu pensionär och pedagogiken har fått vika för botaniken. Adress: Betesvägen 6, Dalby E-post: lennart.segerback@ tele2.se 264 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

59 BOTANISK LITTERATUR Göteborgstraktens mossor nu kartlagda Det var en stillsam helgförmiddag i slutet av april Jag satt i arbetsrummet och mikroskoperade lavar. Plötsligt kommer barnen inrusande och skriker: Pappa, nu står det sådana där knäppa lavgubbar och tittar på vår mur. Och mycket riktigt. En försiktig titt bakom köksgardinen avslöjade en mindre grupp fältklädda personer utanför trädgårdsmuren. Med sina luppar var man i full färd med att beskåda cementens vegetation av Tortula, Homalothecium och annat. Vi bodde då i en femtiotalsvilla på Gläntevägen i Backa på Hisingen. Jag kände först inte igen folket, blev därför nyfiken på vad som var i görningen och klev strax ut på gången framför huset. En av deltagarna i gruppen fann sig manad att förklara vad man höll på med. Med pedagogik kan man säkert blidka de mest vrånga och obildade fastighetsägare, tänkte han nog. Vi tittar på mossor, urskuldade han sig. Så intressant, sa jag. Det här är en mossa, konstaterade han och sträckte fram en liten grön tuss. Jaså, sa jag med spelad förvåning. Så mycket längre hann nu inte lektionen framskrida förrän vi plötsligt insåg att vi nog kände varandra. Och under stor munterhet kunde Pär Johansson, Ingemar Herber och de andra nu slappna av och i lugn och ro titta närmare på vår mur. En ytterligare poäng i detta högst oväntade sammanträffande var att jag också kunde visa fram den alldeles nyutkomna artfaktaboken över rödlistade mossor i Sverige en bok som ingen av deltagarna ännu hade sett. Efter en stunds givande samvaro drog man så vidare för att söka de bryologiska skatterna i traktens ekskogar och bergbranter. Vi hade alltså fått ett besök av Mossornas Vänner som just då undersökte den ruta inom vilken vårt hus låg. Det är resultatet av denna illustra förenings 23 år långa fältinventering som härmed anmäls. Vi har i vårt land en rik tradition av provinsfloror. Detta gäller i synnerhet för kärlväxter där ett kontinuerligt flöde av böcker ständigt kompletterar och förnyar vår kunskap. Men när det gäller litteratur om våra lägre växter är utbudet betydligt magrare. Desto mer glädjande är det då att få se en ny skrift om Göteborgstraktens mossor av Tomas Hallingbäck med flera. Bokens 128 sidor innehåller bland annat följande: En inledning med historik, metodik för inventeringen, nomenklatur samt undersökningsområdets topografi, geologi och klimat. I resultatdelen beskrivs mossornas utbredningsmönster, vilka arter som ökat, minskat eller försvunnit samt alla intressanta nyfynd. Därefter följer en presentation av olika mossmiljöer runt Göteborg med angivande av viktigare karaktärsarter. Den kommenterade artlistan fyller 63 sidor med alla från området kända arter i bokstavsordning. Mossornas frekvens anges med det antal rutor i vilka de blivit funna. Härtill kommer en beskrivning av varje arts ekologi jämte eventuella kommentarer. I en bilaga sist i boken finns en exkursionsguide till några artrika platser i Göteborgstrakten, samt en presentation av föreningen Mossornas Vänner. På bakre pärmens insida hittar man en CD-skiva med kompletterande material som utbredningskartor, exkursionsdeltagare, fyndlistor, fotografier samt alla artiklarna i Mossornas Vänners tidskrift. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 265

60 ARVIDSSON Sammanlagt har 109 personer deltagit i inventeringen som omfattar ett område inom ungefär fem mils radie från Göteborg, det vill säga från lilla Edet i norr till Frillesås i söder och från ytterskärgården i väster till Alingsås i öster. Inalles har 169 rutor om 5 5 kilometer (ett ekonomiskt kartblad) inventerats totalt kvadratkilometer. Inte mindre än artregistreringar har gjorts. Från området känner man idag 594 mossarter. Man har funnit 40 för området nya mossor, men inte återfunnit 57 som tidigare påträffats här. För första gången har vi i och med Mossornas Vänners mångåriga fältverksamhet nu en mycket klarare bild över Göteborgstraktens mossor. Boken är användbar såväl för den som intresserar sig för mossor i största allmänhet eller mossors geografi och ekologi eller deras användbarhet som miljöindikatorer i synnerhet. Den är en viktig utgångspunkt för artbevarande och naturvård och ett betydande tidsdokument vid uppföljning av floraförändringar. Finns det då någon kritik att rikta mot boken? Ja, det kan väl i så fall vara att man skulle vilja veta ännu mer. Det sägs till exempel att man av praktiska skäl undvek tomtmarker, fabriksområden, bostadsområden och liknande. Även om detta nu, efter vad som inledningsvis framgått, inte verkar vara alldeles sant, måste man ändå konstatera att ruderatområden kan vara givande miljöer även för kryptogamer. Detta har bland annat lichenologen Göran Thor visat för lavarnas del i sin undersökning av Eriksbergs gamla varvsområde i Göteborg. Man slår också fast att artrikedomen per inventeringsruta i Göteborgsområdet endast är hälften så stor (125 mot 250) jämfört med den mossinventering av Sotenäset som paret Bergqvist & Blomgren publicerade Detta är ganska anmärkningsvärt och förklaras litet svepande som att noggrannheten i vår inventering var betydligt mindre och varierade mycket. Det finns uppenbarligen mer att göra. Litteraturlistor brukar vara ett nålsöga för många författare, så även här där diverse stavfel och smärre inadvertenser tyder på att korrekturläsningen gått litet väl snabbt. Särskilt en liten lustighet kan jag inte låta bli att kommentera. Efter citatet av den gamla Göteborgsfloran av Olaus Bromelius, 1694: Chloris gothica läser man till sin förvåning: (hör med Lars Arvidsson). Jag kan nu inte minnas om vi redan talat om saken, men om frågan fortfarande skulle vara aktuell så ställer jag gärna upp på en diskussion. Vi gläder oss nu åt att den länge så efterfrågade boken kommit. Den blir ett viktigt redskap i arbetet med mossor inte bara i Göteborgsområdet utan i Sverige och Norden som helhet. Alldeles säkert uppfyller den målsättningen som man finner sist på bakre pärmen, nämligen att stimulera till ökat intresse för denna gröna sköna värld. Grattis och tack till alla som har varit med och arbetat! LARS ARVIDSSON Göteborgstraktens mossor Tomas Hallingbäck, Peter Carlsson, Pär Johansson, Gerhard Kristensson & Peter Sögård Utgiven av Föreningen Mossornas Vänner. 128 sid. ISBN Pris 240:- inkl. porto. Beställ boken från Mossornas Vänner genom att sätta in 240 kr på föreningens postgiro Vill man slå på stort kan man i stället sätta in 340 kr på nämnda konto och därmed samtidigt förvärva mossfloran över Sotenäset som nämns ovan. Denna erbjuds nämligen i ett rabatterat paketpris. 266 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

61 Resan till Karelen Barbro Risberg berättar här om den spännande resan till Karelen som SBF anordnade i somras. BARBRO RISBERG Vi var fyrtiofem personer som fick vara med om ett äventyr på flera plan under denna härliga julivecka. Måndag 7 juli Vi startade från Helsingfors på förmiddagen under ledning av professor Yrjö Vasari och hans hustru Annikki. De båda stod för de praktiska arrangemangen och kontakten med våra ryska guider i Petrozavodsk. Kristoffer Bondestam var vår assisterande guide. Färden gick rakt österut till gränsövergången i Valimaa som passerades utan problem. Från bussen såg vi den gamla svenskbyggda Viborgs fästning, för tillfället insvept i säckväv och under reparation. Målet för kvällen var Kexholm (Priozersk) med ytterligare en gammal svensk befästning. Hit anlände vi till middag och förläggning. Timmen var ganska sen men trots att det inte var överenskommet återfanns ganska snart hela gruppen ute i omgivningarna för att botanisera i den ljusa sommarkvällen. Mycket var spännande från vårt perspektiv, som till exempel vattenfräne Rorippa amphibia och kasgräs Scolochloa festucacea som stod i strandlinjen. I parken fanns stora förekomster av natt och dag Melampyrum nemorosum och Finlands vita ros Rosa pimpinellifolia Plena, som i Finland kallas midsommarros. I ohävdade partier växte sandvita Berteroa incana, finsk fingerört Potentilla intermedia och vitblära Silene latifolia ssp. alba. Tisdag 8 juli Nästa dagsetapp blev lång på skumpande vägar, men med några mycket intressanta och välgörande stopp. Från bussen kunde vi studera landskapet. Spännande ogallrade naturbarrskogar med lövinslag omväxlande med ännu öppna, men tyvärr ohävdade marker där den totala igenväxningen bara är en tidsfråga. Det öppna landskapet var ofta mjukt kuperat med böljande Figur 1. Drakblomma Dracocephalum ruyschiana var en art som vi hann bli väl förtrogna med under veckan. Den återfanns i sin typiska miljö, på torrbackar, torrängar och hällar. Foto: Barbro Risberg. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 267

62 RISBERG Figur 2. Den vackra finnrosen Rosa acicularis finns i stora delar av både Eurasiens och Nordamerikas norra delar, men är sällsynt i Sverige. Stor ormrot Bistorta officinalis hittar vi sällsynt förvildad från odling i Sverige. På myrar i Karelen har den rika naturliga förekomster. Foto: Barbro Risberg. kullar. Bitvis fanns enorma inslag av jätteloka Heracleum mantegazzianum längs diken, vägkanter och åkerhörn. Byggnadstandarden på landsbygden är låg. Målarfärg verkar vara ett okänt begrepp. På sin höjd har fönsterfodren fått en strykning. Potatislanden är ofta det mest välskötta i byarna. I allmänhet fanns också några prydnadsväxter vid stugorna som Finlands vita ros, strandiris Iris sibirica och en lilja som blommade med mörkare orangefärgade blommor än vår brandlilja Lilium bulbiferum. Första stoppet var vid ett litet berg där berggrunden gick i dagen. Berget var mycket örtrikt. Längs stigen upp till toppen stötte vi genast på finnklint Centaurea phrygia ssp. phrygia som tyvärr inte börjat blomma än. Så fort vi kom upp på kala hällar mötte finsk kärleksört Hylotelephium telephium ssp. ruprechtii. På berget och i skrevor fanns bland annat gullklöver Trifolium aureum, fältmalört Artemisia campestris, getrams Polygonatum odoratum, hällebräken Woodsia ilvensis, backdunört Epilobium collinum och styvmorsviol Viola tricolor. När färden fortsatte nådde vi Ladogas stränder. I den här delen finns skärgård och den kontakt vi hade med innanhavet (fyra gånger större än Vänern) var trånga vikar som snarast kunde uppfattas som små insjöar. Vi stannade för att besöka Paksuniemi, som professor Vasari beskrev som en aconitumlund. Det var en örtrik skogsmark med stor lövinblandning där nordisk stormhatt Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale var ett påtagligt inslag. På den här platsen var alla blommor blekt ljuslila. Den art som annars dominerade var kirskål Aegopodium podagraria, som här växer i naturlig miljö. Andra inslag var röd trolldruva Actaea erythrocarpa och trolldruva A. spicata, tibast Daphne mezereum, underviol Viola mirabilis och blåsippa Hepatica nobilis. Vid stranden av Ladoga sluttade marken brant nedåt med hällar. Här växte drakblomma Dracocephalum ruyschiana (figur 1) och fjällhällebräken Woodsia alpina. Mot kvällen anlände vi till den vidsträckta Olonetsslätten som är känd som rastplats för tiotusentals gäss. Vi övernattade i Olonets. Kvällspromenaden gav bland annat fina bestånd av rysk nejlikrot Geum aleppicum och grått saltgräs Puccinellia distans. Onsdag 9 juli Målet för dagsetappen var Petrozavodsk, Karelens huvudstad. Regnet smattrade mot bussfönstren vid avfärden, men det upphörde snart. Vi stannade vid en liten myr där vi fick första kontakten med finnmyrten Chamaedaphne caly 268 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

63 KARELENRESA culata. Längs vägen mötte våra båda lokala guider Oleg Kuznetsov och Alexej Kravtjenko upp. Vi besökte en fantastisk rikmyr vid Matrosi. I kanten blommade finnros Rosa acicularis (figur 2). Så fort vi kom ut på myren hittade vi omskstarr Carex elata ssp. omskiana och rosmarinvide Salix repens ssp. rosmarinifolia. Här började de första praktfulla exemplaren av stor ormrot Bistorta officinalis (figur 2) att dyka upp. Vi ville inte riktigt respektera Olegs råd att vänta med fotograferingen, men vi skulle förstå det bättre snart. Myren var blöt och här växte en del arter som vi hemma knappast finner i den miljön, som nattviol Platanthera bifolia, ögonpyrola Moneses uniflora och spindelblomster Listera cordata. Då var det mera naturligt för mig att finna tranbär Vaccinium oxycoccos, vattenklöver Menyanthes trifoliata och tvåblad Listera ovata här. Efter att ha passerat en sumpskog där vi fann guckusko Cypripedium calceolus (ej i blom), ymnigt med spädstarr Carex disperma och enstaka fjällskära Saussurea alpina, öppnade sig ett stort myrkomplex precis när solen bröt igenom molnen. Landskapsbilden dominerades av tusentals praktfulla exemplar av stor ormrot. Jag tror det är en syn som ingen av oss kommer att glömma. Myren var också rik på orkidéer som skogsnycklar Dactylorhiza maculata ssp. fuchsii, ängsnycklar D. incarnata, sumpnycklar D. traunsteineri och tvåblad. En annan art som präglade området var kärrull Eriophorum gracile. Vi blev förevisade några ex av myrbräcka Saxifraga hirculus, som dock inte hade kommit längre än till knoppstadiet. Det blev ett stopp till innan vi nådde Petrozavodsk. Det var vid en källa, där en våtmark hyste ett stort bestånd av älvstarr Carex rhynchophysa. På kvällen var vi framme vid staden som ligger vid Onegas strand. Vi hann också med en utflykt till en rik skogslokal med stort lövinslag. Här fanns bland annat hässleklocka Campanula latifolia och getingblomster, hybriden mellan humleblomster Geum rivale och nejlikrot G. urbanum. Torsdag 10 juli Den här förmiddagen var huvudsakligen vikt för kultur. Det var kanske vissa av oss som kände sig lite kluvna inför att avsätta tid för besök i ett friluftsmuseum med gamla byggnader i stället för att botanisera. Jag måste erkänna att alla farhågor i den riktningen kom på skam när vi efter en och en halv timmes båtresa med bärplansbåt på Onega kom fram till ön Kizji. Botaniken fick direkt utdelning. Redan vid bryggan fanns ett stort bestånd av dvärgnäckros Nuphar pumila. I Figur 3. Den fantastiska Sommarkyrkan är från början av 1700-talet och ingår i världsarvet på ön Kizji i norra Onega. Kyrkan är ungefär 30 meter hög och sägs vara en av världens högsta timmerbyggnader. Foto: Barbro Risberg. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 269

64 RISBERG Här fanns också några ursprungliga karelska storbondgårdar med verktyg och bruksföremål från bondesamhällets tid. Kyrkorna och husen på Kizji är förklarade som världsarv. Vi såg också en odling med den speciella råg Secale cereale med drygt meterlånga strån som funnits i området. Som ogräs i odlingen fanns skatnäva Erodium cicutarium och åkerrättika Raphanus raphanistrum. Backsmörblomma Ranunculus polyanthemos ssp. polyanthemos var spridd på gräsmarken och vid stranden stod vresalm Ulmus laevis. På kvällen var det utfärd till en sandstrand vid Onega söder om Petrozavodsk. Trots att det är en sötvattensjö växte här rikligt med strandråg Leymus arenarius och strandvial Lathyrus japonicus. Några av oss passade på att ta ett kvällsdopp i Onega. Det var ganska kallt i vattnet men desto skönare efteråt! Vidare botaniserande gav ett stort bestånd med gisselfibbla Pilosella flagellaris i övergången mellan sandstrand och skog och ett vackert bestånd av glesgröe Glyceria lithuanica vid en bäck som mynnade i sjön. I skogspartiet mellan sjön och vägen gavs det tillfälle att studera skillnaden mellan finnros och kanelros Rosa majalis. I skogen fanns rikligt med skogsvicker Vicia sylvatica och i vägkanten växte stor ängssyra Rumex thyrsiflorus. Figur 4. Sibirstånds Ligularia sibirica. Ligularia är ett stort släkte med sin huvudbredning i tempererade delar av Asien. Sibirstånds har utpostlokaler så långt västerut som i Sydfrankrike. Foto: Joakim Ekman. strandvegetationen hittade vi blommande kärrvial Lathyrus palustris, vackert och rikligt, och älvsallat Mulgedium sibiricum. Ändå var det kyrkobyggnaderna som gjorde det starkaste intrycket (figur 3). Den största, som var byggd 1714 var timrad, cirka trettio meter hög och med flera tiotal lökkupoler täckta av aspspån. Den var som ett sagoslott! När solen står lågt lär aspspånen kunna lysa i en röd nyans. Fredag 11 juli Dagen inleddes med resa norrut längs Murmanskvägen. Första stoppet var nära floden Sunas utlopp i Onega vid en by med samma namn. Vattenmärke Sium latifolium, omskstarr, dyblad Hydrocharis morsus-ranae, blomvass Butomus umbellatus, strandranunkel Ranunculus reptans och dybläddra Utricularia intermedia växte här. Nästa stopp gällde ryssvedel Oxytropis campestris ssp. sordida (figur 5), som dominerade en sandig vägkant på en sträcka av ungefär tvåhundra meter. Dagens höjdpunkt var kalkområdet vid Minagora. Vid kanten av en rikmyr fanns en kalkklippa där vi bland annat kunde hitta kalkbräken Gymnocarpium robertianum, murruta Asplenium ruta-muraria och sandviol Viola rupestris. 270 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)

65 KARELENRESA Figur 5. Två växter som har sin huvudutbredning i Östeuropa är ryssvedel Oxytropis campestris ssp. sordida och grönglim Silene chlorantha. Till skillnad från vår svenska fältvedel har ryssvedeln vitare blommor med en violett anstrykning. Foto: Barbro Risberg. Myren var mycket artrik med förekomster av guckusko, knottblomster Microstylis monophyllos, skogsnycklar, rosettjungfrulin Polygala amarella, slåtterblomma Parnassia palustris, dvärglummer Selaginella selaginoides, knagglestarr Carex flava och återigen ett rikt inslag av stor ormrot. Kronan på verket var de få exemplaren varav några blommade vackert av sibirstånds Ligularia sibirica (figur 4). En mindre väg ledde tillbaka till bussen. Längs den stod bestånd av trådviva Androsace filiformis, blågull Polemonium caeruleum och enstaka buskar av ryskt blåtry Lonicera caerulea ssp. pallasii. Lunchen intogs vid stranden av en forsande älv. I älvbrinken växte ängstoppklocka Campanula glomerata ssp. glomerata och rikligt med backnejlika Dianthus deltoides. Backnejlika var en art som var betydligt mera spridd och med större förekomster än i mina hemmamarker. Vid ett kort stopp studerade vi grönglim Silene chlorantha (figur 5) på sandig skogsmark. Vi promenerade iväg några hundra meter längs en sidoväg för att finna enstaka exemplar i knopp. Bonusarter på promenaden här var drakblomma, som vi nu började bli förtrogna med och vargtörel Euphorbia esula. Väl tillbaka vid bussen upptäckte vi att precis där den parkerat fanns det hundratals blommande plantor av grönglimmen. Som bekant ska man ju inte gå över ån efter vatten, i överförd bemärkelse kanske inte heller gå över vägen efter grönglim! Längs färdvägen fanns lokaler för glansruta Thalictrum lucidum (figur 6) och doftkörvel Chaerophyllum aromaticum, som är glest spridda i området. De båda arterna har en utbredning som avviker från de flesta av de östliga arterna vi såg. Fynden i Karelen är nordliga utposter av en östeuropeisk förekomst som sträcker sig söderut ungefär till norra Grekland. Merparten av de andra östliga arterna förekommer också bort genom Sibirien. En märklig lokal för fjällbräcka Saxifraga nivalis sågs på hällmark. En värdig avslutning på denna botaniskt rika dag var en torräng med ymnig förekomst av drakblomma, rysstarr Carex praecox, rysslök Allium angulosum, gulmåra Galium verum och backtimjan Thymus serpyllum. Här återfanns också efter en stunds diskussion vid bestämningen såväl svartoxbär Cotoneaster niger som karelskt oxbär C. antoninae. I utkanten av ängen längs kanten av en stig växte praktnejlika Dianthus superbus. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008) 271

66 RISBERG Figur 6. Glansruta Thalictrum lucidum har nordgränsen för sin utbredning i Karelen. Rutornas blommor har ju som bekant inga stora och väl synliga kronblad, utan det är de många och ofta färgglada ståndarna som får agera lockbete för pollinerande insekter. Foto: Barbro Risberg. Lördag 12 juli Nu styrde vi kosan tillbaka mot Finland, den här gången på bättre vägar. Vid ett stopp i byn Manga besökte vi en liten träkyrka på en höjd. Närmaste vägen dit gick genom en trädgård. Husägaren var inte helt förtjust över att vi gick över hans tomt, men blidkades så småningom. Här brukades jorden och gräset var nyslaget. Strandveronikan Veronica longifolia blommade i vägkanten. På kvällen kom vi till Värtsilä vid finska gränsen. Vi övernattade i en stugby. På disken i receptionen stod en smakfull bukett med prästkragar Leucanthemum vulgare och sommarfibblor Leontodon hispidus, arter som fanns rikligt företrädda i omgivningarna. Som det säkert framgått innehöll resan också så mycket mer än botanik. Helheten handlar om landskapet, de små grå byarna, den pulserande storstaden Petrozavodsk, de historiska minnesmärkena som berättar om såväl en rik allmogekultur som ett plågat gränsland och alla berättelserna om detta från gången tid till idag. Unika är de fantastiska stora sjöarna där himmel och hav tycks förenas vid horisonten. Dessa upplevelser hade inte varit möjliga utan våra reseledare Annikki, Yrjö och Kristoffer. Det hade förmodligen inte blivit någon resa utan Enar Sahlins initiativ. Till stämningen och de goda samtalen bidrog ni alla som var med. Resultatet blev en vecka som vi kommer att återvända till i minnet under lång tid. Barbro Risberg arbetar som rektor i Hofors. Hon är sedan länge engagerad som ordförande i Naturskyddsföreningen i Hofors Torsåker. Nyligen har Barbro givit ut Floran i Torsåkers socken. Adress: Hagmarksgatan 44, Hofors E-post: barbro.risberg@hofors.se 272 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 102:5 (2008)