Användning av idrottsanläggningar - en studie av tillgänglighet till och fördelning av tider i idrottsanläggningar ur ett jämställdhetsperspektiv

Transkript

1 Användning av idrottsanläggningar - en studie av tillgänglighet till och fördelning av tider i idrottsanläggningar ur ett jämställdhetsperspektiv Christian Augustsson Owe Stråhlman Göran Patriksson Stefan Wagnsson FoU-rapport 2010:1

2 STOCKHOLM NOVEMBER 2009 ANDRÈN & HOLM FOTO: BILDBYRÅN

3 Förord 2005, på RF-stämman i Västerås, antogs Idrottens jämställdhetsplan. Ett av målen är att kvinnor och mäns, flickor och pojkars idrottsutövning tilldelas resurser efter samma principer, när det gäller budget, träningsanläggningar, träningstider och liknande presenterade CMA (Centrum för marknadsanalys AB) på uppdrag från RF en statistisk undersökning bland idrottsföreningar inom sju större lagidrotter, på ett uppföljande uppdrag från RF presenterade en forskargrupp vid Karlstad Universitet och Göteborgs Universitet studien Analys av träningstider inom föreningsidrotten (FoU 2007:6). Resultaten visade bland annat att fördelningen av träningstider fördelat på kön är i stort jämnt i det urval av de sju undersökta lagidrotternas idrottsföreningar som undersökts. Men undersökningen och analysen var inte representativ för hela idrotten. 2007, på RF-stämman i Örebro, beslutades efter en motion från Svenska Gymnastikförbundet att uppdra till RF att genomföra en riksomfattande undersökning med syftet att kartlägga kvinnor och mäns, flickor och pojkars, samt idrottare med funktionshinder, tillgång till träningsanläggningar och arenor, och att undersökningen även omfattar fördelningen mellan breddinriktad kontra elitinriktad idrott. För att dra nytta av den redan genomförda studien och analysen uppdrog RF till samma forskargrupp vid Karlstad Universitet och Göteborg Universitet att i en ny undersökning och analys bredda och fördjupa kunskapen utifrån RF-stämmans beslut. Det har visat sig inte vara helt enkelt att i en och samma undersökning på ett heltäckande sätt få med alla de variabler som beslutet omfattade. Svarsfrekvensen är 26 procent, naturligtvis måste ett så stort bortfall behandlas varligt, vilket forskargruppen också påpekar. Det finns ändå en hel del intressant för vidare diskussion. Resultaten visar bland annat: Det finns inte heller i den här undersökningen några tydliga skillnader mellan pojkar och flickor beträffande tider i anläggningar. Många föreningar som bedriver motionsverksamhet uppfattar att de kommer i andra hand i förhållande till elit- och tävlingsinriktad verksamhet. Generellt är konkurrensen störst bland idrotter som gör anspråk på inomhusanläggningar med måtten 40 x 20 meter, många anser att nya anläggningar saknas. Nätverken mellan kommunernas fördelningsrutiner och föreningarnas behov behöver stärkas. Stockholm mars 2010 Mattias Claesson Chef Idrottspolitik och samhällskontakter Riksidrottsförbundet

4 Förord Arbetet med denna studie och rapport har för oss ytterligare accentuerat idrottens ökade behov av anläggningar försedda med relevant utrustning. Människors behov av fysisk aktivitet och motion samt olika idrotters önskemål att kunna bedriva verksamhet året runt skapar detta behov, vilket naturligtvis också är en utmaning för samhället och idrottsrörelsen. Mot bakgrund av denna studie hoppas vi ha bidragit till en mer klarsynt bild av krav, behov och önskningar som finns i idrottens föreningsliv. Vi vill tacka RF för förtroendet att genomföra denna studie och också passa på att tacka alla ute i Idrottssverige som bredvilligt ställt upp och svarat på våra frågor. Karlstad i Januari 2010 Författarna: Christian Augustsson, lektor i idrottsvetenskap vid Karlstads universitet. Owe Stråhlman, lektor i idrottsvetenskap, Idrottshögskolan vid Göteborgs universitet Göran Patriksson, professor i pedagogik, Idrottshögskolan vid Göteborgs universitet. Stefan Wagnsson, fil. dr i pedagogik/idrottsvetenskap vid Karlstads universitet

5 Sammanfattning Sveriges Riksidrottsförbund (RF) understryker vikten av att jämställdhet råder och att givna resurser fördelas rättvist mellan olika grupper som är verksamma inom den organiserade idrotten. På RF-stämman i Örebro (2007) beslutades att uppdra till Riskidrottsstyrelsen att genomföra en riksomfattande undersökning med syftet att kartlägga kvinnors och mäns, flickors och pojkars, samt idrottare med funktionshinder, tillgång till träningsanläggningar och arenor. Ett ytterligare skäl till att en ny studie efterfrågades var att tidigare genomförda undersökningar inte kunnat göra anspråk på att vara representativa för hela idrottsrörelsen. I samråd med RF:s representanter (Anders Lundin m.fl.) utvecklade forskargruppen i Idrottsvetenskap flera preciserade frågeställningar relaterade till idrottsanläggningars nyttjande. Det övergripande syftet var att beskriva och analysera tillgång till och behov av anläggningar samt hur tillgängligheten fördelas över och mellan idrottsgrenar, föreningar och sektioner ute i Idrottssverige, särskilt skildrat ur ett jämställdhetsperspektiv. Den undersökningsdesign som använts i denna rapport bygger i huvudsak på en enkätundersökning riktad till ett urval av föreningar. Forskargruppen har använt interaktiva webb-baserade mätinstrument av on-line-typ. Frågedesignen och frågeformulär var uppbyggda utifrån ett antal områden relaterat till anläggningsproblematik. Resultaten visade att det är de yngre barnen som har de tidigaste tiderna och de äldre i huvudsak de senare tiderna. Det fanns inte några tydliga skillnader mellan pojkar och flickor (och mixade grupper) beträffande tider i anläggningar. Beträffande jämlikhet fann vi bland annat att en majoritet menar att det är ungdomsverksamheten, som mer eller mindre, prioriteras när det gäller fördelning av tider i anläggningar. Däremot menar många föreningar, som bedriver motionsverksamhet, att de kommer i andra hand i förhållande till elit- och tävlingsinriktade verksamheter. Generellt är konkurrensen om anläggningar som störst bland de idrotter som gör anspråk på inomhusanläggningar med måtten 40 x 20 meter. Vidare menade cirka 2/3 av respondenterna att de anläggningar och lokaler man använder har hög kvalité och är ändamålsenliga. Dock finns behov av nya anläggningar och närmare hälften av respondenterna menar att nya anläggningar saknas. Studien har visat på att en majoritet av undersökningsgruppen på många punkter är relativt nöjda med sina förutsättningar. Dock verkar nätverket mellan kommuners fördelningsrutiner och föreningslivets behov och önskningar vara något som behöver stärkas upp. Detta blir en av framtidens utmaningar för kommuner och föreningar i sina gemensamma ambitioner att värna om bästa möjliga kvalitet på driften av idrottslivets samhällsnyttiga verksamheter, med målet en Idrott åt alla.

6 Innehåll Sammanfattning Inledning Uppdraget Tidigare studier utifrån ett jämställdhetsperspektiv...11 Defi nition - jämställdhet Föreningsidrottare med funktionsnedsättning Tillgänglighetsperspektivet Undersökningens design Tillvägagångssätt Mätinstrument Analys Bortfallsanalys Etiskt förhållningssätt Resultat Presentation och analys utvärdering av anläggningsbehov Föreningarnas struktur Jämställdhetsperspektiv och anläggningsfrågan Policy och förvaltning Tillgång till idrottsanläggningar Anläggningens förutsättningar och administration Sammanfattande diskussion...52 Referenser...56 Webb referenser:...58

7 1. Inledning Det pågår en debatt om det förekommer skilda villkor för olika grupper av idrottare inom den organiserade föreningsidrotten. I RF:s idéprogram Idrotten vill (RF, 2005, s 4) skrivs att: Alla som vill, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska eller psykiska förutsättningar, får vara med i föreningsdriven idrottsverksamhet. Med utgångspunkt i dessa riktlinjer understryker RF vikten av att jämställdhet råder och att givna resurser fördelas rättvist mellan olika grupper som är verksamma inom den organiserade idrotten. Detta förhållningssätt uttrycks även i målen för Idrotten vill (RF, 2005, s 6): det ska fi nnas lika möjligheter för alla, oavsett kön, att utöva idrott vilket kräver att kvinnlig och manlig idrott värderas på liknande sätt och fördelas rättvist. All verksamhetsplanering bör ske från ett jämställdhetsperspektiv. idrott för alla gäller även personer med funktionshinder. För att var och en med funktionshinder ska få möjlighet att idrotta efter sina förutsättningar och ambitionsnivåer krävs anläggningar och sociala gemenskaper som är tillgängliga för alla. Funktionshinder får aldrig glömmas bort vid fördelning av resurser. För att kunna forma ett förhållningssätt visavi dessa frågor krävs en systematiskt utvecklad kunskapsgrund. Denna kunskapsgrund har sin utgångspunkt i att föreningsidrott är resurskrävande (ledarresurser, planeringsarbete, anläggningar, material m m), vilket innebär att befintliga resurser bör fördelas på ett jämställt och rättvist sätt. Dessutom menar RF att idrotten i första hand ska bedrivas i idrottarens närområde. Efter en motion från Svenska Gymnastikförbundet och tilläggsyrkanden från Svenska Handikappidrottsförbundet och Svenska Motionsidrottsförbundet Korpen beslutade RF-stämman i Örebro (RF, 2007a, s.19) att: uppdra till Riksidrottsstyrelsen att genomföra en riksomfattande undersökning med syftet att kartlägga kvinnor och mäns, fl ickor och pojkars, samt idrottare med funktionshinder, tillgång till träningsanläggningar och arenor, och att undersökningen även omfattar fördelningen mellan breddinriktad kontra elitinriktad idrott. Ett ytterligare skäl till att en ny undersökning efterfrågades var att tidigare genomförda undersökningar inte kunnat göra anspråk på att vara riksomfattande och/eller representativa för hela idrotten. 9

8 1.2 Uppdraget Forskargruppen i Idrottsvetenskap (Karlstads universitet/göteborgs universitet) har tidigare, på uppdrag av Sveriges Riksidrottsförbund (RF, 2007b), genomfört en analys av fördelningen av träningstider bland de sju mest populära lagidrotterna. En av slutsatserna i detta arbete var att det saknades en mer heltäckande översikt gällande dessa frågor inom den RF-organiserade föreningsidrotten. Mot bakgrund av den motion (RF, 2007a) som lades fram under RF-stämman, så pålystes behovet av utvecklad kunskap i dessa angelägna frågor. I samråd med RF-representanter (Anders Lundin m.fl.) utvecklade forskargruppen i Idrottsvetenskap preciserade frågeställningar relaterat till idrottsanläggningars nyttjande. Detta för att definiera och täcka in rådande kunskapsluckor inom problemområdet för anläggningars nyttjande utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Undersökningen genomfördes under vintern 2008/09, och databasen utgjordes av RF:s föreningsregister för att på ett adekvat sätt nå ut till aktiva idrottsföreningar i landet. Rubricerat forskningsprojekt syftar till att beskriva och analysera den av RF organiserade föreningsidrotten utifrån: - tillgången på anläggningar och om tillgången har geografiska incitament - hur tillgängligheten är fördelade i olika typer av idrottsanläggningar relaterat till föreningarnas behov - hur jämställdhetsaspekter beaktas vid fördelning av tider (tillgänglighet) - hur beaktas fördelning av träningstider sett ur ett åldersperspektiv - vilka typer av styrdokument och prioriteringar som gäller vid fördelning av tider (privat och offentlig uthyrare) I denna rapport skildras de huvudsakliga dragen i projektets resultat, där betoningen ligger på analysen av deskriptiva kvantitativa data samtidigt som vissa data av kvalitativ karaktär också belyses och tillförs analysen. 10

9 2. Tidigare studier utifrån ett jämställdhetsperspektiv Under början av 1900-talets andra hälft ökade antalet kvinnor inom idrotten och 1957 var ungefär 15 % av RF: s medlemmar kvinnor. Men det var först under och 70-talet som man mer fokuserat började fundera över och intressera sig för jämställdhet inom idrotten. Det kom dock att dröja ytterligare några årtionden innan jämställdhetsarbetet sköt fart på allvar, inom såväl folkrörelsen som inom idrottsforskningen (Olofsson, 2009; RF, 2003). Riksidrottsförbundets arbete med jämställdhet tog formellt sin början vid RF-stämman 1977, men det dröjde alltså fram till 1989 innan måldokumentet Idrottens jämställdhetsplan lades fram. Denna uppdaterades sedermera 2005 och är fortfarande gällande. Ett av budskapen i dokumentet lyder: alla är lika viktiga för idrot ten. Därför ska det inom idrottsrörelsen fi nnas jämställdhet mellan könen. (Idrottens jämställdhetsplan, RF, 2005) Idag finns det också inom flera kommuner riktlinjer för jämställdhet, vilka är speciellt utarbetade för föreningsidrotten beträffande de anläggningar som kommunen ansvarar för. Exempel på detta kan vara fördelning av träningstider bland idrottsföreningar (RF, 2005). I jämställdhetsplanen framlägger RF också att kommunerna bör bidra till att påverka idrotten i positiv riktning. Idrottsforskaren Eva Olofsson (1989) som varit banbrytande inom den svenska idrottsforskningen vad gäller kön och jämställdhet har beskrivit den organiserade kvinnoidrotten i relation till Riksidrottsförbundet (se Fagrell, 2009). Olofsson (1989) visade att idrotten, i synnerhet tävlingsidrotten, är en manlig verksamhet. Trots att kvinnor i högre grad hade börjat tävlingsidrotta under 1900-talets senare hälft, har idrotten alltjämt präglats av en stark manlig dominans. Olofsson (1996) har vidare studerat kvinnliga elitidrottares erfarenheter av och inställning till att idrotta på toppnivå. Resultatet visade att de elitidrottande kvinnorna upplevde att de hade haft sämre ekonomiska villkor än sina manliga kollegor och att de dessutom tvingats träna utifrån normen av manlig idrott. Olofsson konstaterade att kvinnorna alltför sällan opponerade sig mot de icke jämställda förhållandena. Grahn (2008) konstaterar, i likhet med Olofsson, att det är männens idrott som utgör normen och att det är männen som är de huvudsakliga idrottarna. Hon har granskat läromedel som används för att utbilda ungdomstränare. Trots att det föreligger en jämn fördelning av flickor och pojkar i texterna, signalerar läromedlen att det är pojkar som är ämnade för idrott. Grahn har analyserat de läromedel som används för att utbilda ungdomstränare i fotboll, friidrott, gymnastik, handboll, innebandy och simning. I läromedlen slår ofta kollektiva föreställningar om genus, det sociala könet, igenom inom idrotten. Att männen är de huvudsakliga idrottarna visas av att män oftare är med på bild och av att pojkar mer nämns som generella idrottare, medan flickor däremot ses som könsspecifika idrottare. Även Larsson (2001, 2009) har ägnat sig åt att problematisera synen på män och kvinnor inom idrotten. Han pekar på att flickors idrottsdeltagande har ökat i takt med att ett allt mer utvecklat jämställdhetsarbete har synliggjorts. Larsson och Svender (2007) undersökte vad föreningar, som sökt pengar från Handslaget, valde att använda medlen till. Ett av Handslagets specifika mål var att satsa på flickors idrottande. I studien delade Larsson och Svender upp undersökningsgrupperna i två kategorier. Den första kategorin bestod av idrottsföreningar som traditionellt anses 11

10 som kvinnliga (exempelvis ridning, konståkning och gymnastik) den andra av idrottsföreningar som anses företräda mer manliga idrottsgrenar (exempelvis brottning, ishockey och bandy). Av resultaten framkom att föreningarna med traditionellt kvinnliga idrotter avsåg att använda pengarna till att få fler flickor att stanna inom idrotten. Vad gällde föreningar med inriktning mot mer manliga idrotter menade Larsson och Svender att de ekonomiska resurserna användes till att anpassa idrotten till deltagarna istället för tvärtom. Larsson och Svender såg således ett behov av att mer tydligt uppmana föreningar att styra projektmedlen till att öka förståelsen för de krav som kommer till uttryck bland flickor i deras idrottande under tonåren. Andreasson (2007) har också berört frågor kring hur idrotten kan och bör omvandlas för att bli mer jämställd. Exempel på frågor som lyfts fram är: Varför blir det en så grabbig jargong när killar möts inom lagidrotten? Hur kan detta te sig för damlag inom lagidrotten? Syftet med avhandlingen var att analysera hur kön, kropp och sexualitet konstrueras inom lagidrotten. Han valde att studera ett manligt handbollslag och ett kvinnligt fotbollslag, utifrån en etnografisk ansats (observationer, intervjuer och deltagande i de båda kollektivens vardag). Genom att försöka belysa de maktprocesser som verkar i de båda idrottskollektiven, ville Andreasson (2007) rikta uppmärksamhet mot hur genus- och maktstrukturer konstrueras inom lagidrotten. När lagidrottare möts i träning, matcher, eller i andra aktiviteter kopplat till deras idrott, är det tydligt att de träder in i en sfär som utgör ett tydligt avgränsat socialt rum (jmf. Fundberg 2003, Brännberg 1998). Andreasson (2007) menar att deltagarna visar andra sidor av sig själva, som de annars inte ger uttryck för. I det manliga kollektivet ger män uttryck för en lättnad över den tydlighet och enkelhet som existerar inom laget. Kvinnorna däremot upplever det som mer komplicerat att förena fotbollen med sin kvinnlighet. Strävan efter att få spela fotboll på jämställda villkor har lett till att kvinnorna internaliserat fotbollens manliga normer och ideal, menar Andreasson. Vidare framhåller han att så länge som idrottsliga prestationer mäts och värderas utifrån en hegemonisk maskulinitet, så är det svårt att tala om jämställd lagidrott. I sammanfattning kan vi lyfta fram att antalet studier angående genus och idrott ökat markant de senaste 20 åren. Olofsson (2009) menar att detta har givit oss en kunskapsgrund för att kunna se nya perspektiv på manligt och kvinnligt inom idrotten. Detta har förbättrat vår idrottsverksamhet, vilket flera av de ovan genomgångna studierna bidragit till. Definition - jämställdhet Ett begrepp som jämställdhet kan innefatta mycket, och är i mångas mening dynamiskt och ibland svårfångat utifrån vilken kontext som behandlas. Men det kan icke desto mindre betecknas som ett normativt begrepp, som rör relationen mellan kvinnor och män. I denna studie tar vi stöd i tidigare RF-dokument (2003, 2005) för vår syn och definition av detta begrepp. Det övergripande målet för idrottens jämställdhetsarbete är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla nivåer inom alla områden (Idrottens jämställdhetsplan, RF, 2005) Viktiga delmål som betonas inom den RF-styrda idrottsrörelsen är lika möjligheter att utöva idrott, att kvinnor och mäns idrottande värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt, att kvinnor och 12

11 män har lika stort inflytande i beslutande och rådgivande organ, att arbetsformer och fördelning av uppdrag utformas så att kvinnor och män får lika stora möjligheter att medverka, samt att jämställdhetsperspektivet ska vara införlivat i den dagliga verksamheten och genomsyra alla verksamhetsområden (RF, 2003, 2005). 2.1 Föreningsidrottare med funktionsnedsättning Genomgången ovan har påvisat att det fortfarande finns obalans i jämställdhetsförhållanden utifrån genus inom idrotten. Vidare så är även frågan om jämlikhet särskilt relevant inom området för idrottare med funktionsnedsättning, då detta är angeläget för att ändra på de alltför ofta förekommande kollektiva föreställningar om hur och vilka som kan bedriva idrott (Wickman, 2007). I det Handikappsidrottsliga programmet ( skriver Svenska Handikappidrottsförbundet att tillgänglighet och tillgång till idrotts- och motionsanläggningar måste motsvara de förväntningar och behov som personer med funktionshinder har. Tilldelning av lokaler måste vara på lika villkor. Man skriver också att utrustning i hallar och anläggningar skall vara så beskaffade att alla kategorier av funktionshindrade kan utöva verksamhet efter sina egna förutsättningar. Därför är det viktigt att kommuner (och andra uthyrare av idrottsanläggningar) vid all planering och schemaläggning av träning och tävlingstider beaktar handikappidrottens behov. Reyes (2008) har undersökt sexton projekt inriktade på barn och ungdomar med funktionshinder och som fått ekonomiskt stöd från Handslagets speciella insatser. Syftet var att få fram en generell bild av hur väl projekten har lyckats hitta metoder och förhållningssätt som kan vara av värde för framtida insatser inom idrottsrörelsen. Reyes skriver om anläggningsbehovet att det krävs samarbete mellan inblandade parter för att underlätta rekryteringen till anpassade fysiska och idrottsliga aktiviteter, bland annat genom att anpassa idrottsanläggningarna efter idrottarnas olika behov. Att så inte alltid sker framgår av Eriksson, Kristén, Patriksson och Stråhlmans (2008) riksomfattande utvärdering av Handslagets fem målområden, där 16 % av de tillfrågade projektansvariga redogör att ett av de vanligaste problemen med att genomföra verksamheten är just bristen på anpassade lokaler. Således finns det all anledning att även beakta denna typ av begränsande faktorer vid en analys av funktionshindrade idrottares tillgång till idrotts- och motionsanläggningar. 2.2 Tillgänglighetsperspektivet Beträffande tidigare studier av träningstider i idrottsanläggningar finns det endast ett mindre antal sådana. Blomdahl, Elofsson och Öhman (2003) studerade om flickor får sämre träningstider och man kunde konstatera att tidigare studier inom detta område kom från enskilda iakttagelser och att de inte var grundade i någon systematiskt analys. I den studie som Blomdahl m fl (2003) genomförde var syftet bland annat att kartlägga hur bokade tider nyttjas ur ett ålders- och könsperspektiv. I studien tillfrågades totalt informanter i Stockholm och syftet begränsades till att omfatta verksamheter i idrottshallar. Resultatet visade att flickor/kvinnor som grupp inte hade fått sämre träningstider i idrottshallar än pojkar/män i Stockholms stad utan snarare rådde det motsatta förhållandet. Andelen pojkar/män som hade så kallade dåliga träningstider var större än för gruppen flickor/kvinnor. Störst var skillnaderna i åldersgruppen år, medan det var något mindre i åldersgruppen 7-12 år. I alla åldersgrupper hade pojkar/män i högre grad än flickor tilldelats tider efter kl på vardagar. För att generalisera Blomdahls m fl (2003) studie till ett riksperspektiv måste man först påtala några av studiens brister. Urvalet är geografiskt begränsat, även om undersökningsgruppen är stor. Dessutom har man enbart valt idrottshallar vilket begrän- 13

12 sar antalet idrotter. Slutligen kan man naturligtvis ha olika åsikter om vad som är bra och dåliga träningstider. Örebro läns idrottsförbund (Bergvall-Virtanen m fl, 2008) genomförde ett projekt med syfte att undersöka om, och i så fall hur, det går att frigöra mer tid i befintliga idrottshallar. Genom observationer och kartläggningar av nyttjande av idrottsanläggningar i två kommuner i Örebro län, samt med en enkätstudie på nationell basis till landets samtliga kommuner, ville författarna etablera en modell för hur man utnyttjar idrottsanläggningar så effektivt som möjligt. Nyttjandet av bokade tider i de två undersökta kommunerna gjordes under en vecka på våren och en vecka på hösten Totalt gjordes 399 observationer i de utvalda idrottshallarna. Alla disponibla tider var bokade i hallarna och de mest förekommande idrotterna var innebandy följt av fotboll. Enkäten i den nationella undersökningen skickades ut till alla 290 kommuner i Sverige och 196 av dessa besvarade enkäten (svarsfrekvens på 68 procent). Resultatet av observationerna i Örebro län visade att det finns möjlighet att frigöra relativt mycket träningstid genom olika effektiviserande insatser. Dessa insatser täckte dock inte det behov som föreningslivet hade. I de undersökta hallarna nyttjades 86 procent totalt av de bokade tiderna och 73 procent av bokad tid nyttjas för barn och ungdom (7-20 år). Omkring 36 procent av tiderna nyttjas av flickor/kvinnor. Detta motsvarar inte ett förhållande, men det svarar mot den fördelning av män och kvinnor som finns inom RF. Författarna skriver vidare att i 14 procent av observationerna stod hallarna helt tomma, vilket motsvarar ca 168 minuter (närmare 3 timmar) per vecka och hall. Man drog slutsatsen att det gick att frigöra motsvarande 50 minuter per hall och vecka genom att reducera tid för framtagande och borttagande av material, uppvärmning, teoretiska genomgångar och stretching. Undersökningen visar också en stor spridning i föreningarnas bokningar över hel säsong. Bokningar från fem till elva månader förekom, därutöver står lokalerna mestadels tomma. Mindre än hälften av föreningarna upplevde att de kunde påverka tilldelning av tider och var generellt nöjda. Studien visar också att det fanns stora förbättringsmöjligheter när det gäller att återrapportera outnyttjade tider (avbokningar mm). Den nationella enkätundersökningen till landets kommuner visade att drygt 90 procent av kommunerna har en policy, ett idrottspolitiskt program eller andra riktlinjer för att reglera fördelning av tider i kommunens idrottsanläggningar. Verksamhet för barn och ungdomar prioriteras i mer än två tredjedelar av kommunerna. I många hallar uppstår strötider som inte används på grund av att föreningar exempelvis har bortamatcher eller inställda träningar. Det är 58 procent av kommunerna som uppger att föreningarna sällan eller aldrig återlämnar tider de inte ska använda till kommunen. Det är vanligast i de kommuner där ingen hyresavgift tas ut. Dessutom visar resultaten att föreningarna som har bokat block om flera tider har större möjlighet att omfördela tiderna inom föreningen. Högman (2009) ville i sin fallstudie (intervjustudie) av en kommunal vinteranläggning undersöka hur träningstiderna fördelades mellan föreningarna och inom föreningarna. Anläggningen ligger i en mellanstor stad i Mellansverige och har en av Sveriges största konstfrusna isar. Isstadion saknar dock tak. Sex idrottsföreningar bedriver sin verksamhet på anläggningen från november till mitten av mars. I genomsnitt genomförs ca träningspass och 8-10 matcher i veckan på isstadion. Tillkommer gör även ca 20 timmar allmänhetens åkning per vecka. Syftet var således att studera om det var någon särskild träningsgrupp (män, kvinnor, senior, junior, barn) som fick bättre träningstider än övriga samt vad som ligger till grund för fördelningen av träningstiderna, och om man i sina besluts- och fördelningsprocessen medvetet arbetar utifrån ett jämställdhetsperspektiv. 14

13 Angående träningstidernas fördelning var det inte mycket i resultatet som utmärkte sig. Till exempel var fördelningen av träningstiderna i huvudsak baserad på ålder, där utgångspunkten var att yngre skall träna tidigare och följaktligen äldre senare med stigande ålder. Respondenterna i undersökningen som helhet var sammanfattningsvis relativt nöjda med träningstiderna. Den studerade anläggningens nyttjande bygger på att beslutsfattare har rättvisa och sunda värderingar, och att ansvariga agerar utifrån detta. Frågan är dock om man kan förlita sig på en sådan princip, som är starkt kopplad till berörda personers goda förnuft, och framförallt, kommer det vara så i framtiden? En av respondenterna i studien framhåller just vikten av en policy för hur tiderna skall fördelas. Dels för att undvika mindre meningsskiljaktigheter som ibland uppstår i samband med fördelning av träningstider. Dels för att underlätta i beslutsprocessen och sedan även för att säkerställa att verksamheten förblir jämställd även i framtiden, oavsett vilka som ansvarar för besluten (Högman, 2009). Fahlén och Sjöblom (2008) har också specialstuderat anläggningsfrågan, som de också lyfter fram som en aktuell och het fråga, inte minst utifrån de statliga medel som tillskjutits i form av idrottssatsningar som Handslaget och Idrottslyftet. Deras studie syftade primärt till att belysa konsekvenserna av ändrade ägar- och driftsförhållanden, med särskilt fokus på tillgänglighet. Fallstudien innefattade anläggningar i en storstad och en medelstor kommun. I resultaten framgick att kommunledningar ser idrott som samhällsnyttig, men man bjuder ändå sällan in föreningsidrottens företrädare för att samverka kring framtidsfrågor. Vidare pekade Fahlén och Sjöberg på att fritidsnämnder framhåller en idrott åt alla, men trots det prioriterar redan aktiva grupper, och då som en konsekvens av detta bortser från de mindre bemedlade grupperna. De konkluderar sin studie genom att säga att idrottspolitiken i kommunerna (2008, s.87); påverkar den lokala anläggningsstrukturen möjligheterna för olika gruppers tillgänglighet till idrott, fysisk aktivitet och annan fritidsutövning på fl era sätt har stor inverkan på det lokala föreningslivet påverkar i stor utsträckning de icke-organiserade idrotts-, motions-, och friskvårdsaktiviteter och på lokalsamhället i stort Nyttjande av anläggningar, fördelning av träningstider ägandeförhållanden m m är således frågor som går att relatera till de flesta nivåer i samhället och inte minst till en av de mäktigaste folkrörelser vi har det vill säga idrottsrörelsen. Dessa frågor låg också till grund för det uppdrag som Augustsson, Stråhlman, Patriksson och Wagnsson fick under 2007 (RF, 2007b). Augustsson m fl analyserade ett datamaterial som var insamlat av Centrum för Marknadsanalys AB (CMA). I denna studie ingick cirka 400 slumpvis utvalda idrottsföreningar med barn- och ungdomsverksamhet. De undersökta idrotterna var lagidrotterna bandy, basket, fotboll, handboll, innebandy, ishockey och volleyboll. Resultaten visar att majoriteten av de undersökta föreningarna har prioriteringsordningar för fördelning av träningstider och att dessa i första hand baseras på ålder och nivå på utövandet. I snitt driver 1 av 10 föreningar egna anläggningar där fotbollen dominerar med 1 av 5 föreningar med egen anläggning. Resultaten pekar på att fördelningen av träningstider i olika typer av anläggningar följer ett relativt traditionellt mönster inom de flesta undersökta idrottsgrenarna. Principen är att ju yngre deltagare i lagen desto tidigare träningstid. Man kan inte heller utläsa i materialet att någon grupp, pojkar eller flickor, skulle vara särskilt förfördelade, 15

14 vilket överensstämmer med resultat från tidigare studier inom området. Den genomförda rapporten visar att ålder och idrottsnivå har betydelse för vilka träningstider olika lag får i de föreningar som ingick i studien, men att kön alltså inte verkar ha det. Sammanfattningsvis pekar genomgången av tidigare studier på att en debatt kring resursfördelningen inom idrott bör följas av aktiva åtgärder. Inom ramen för Handslaget fanns möjligheter att söka anläggningsbidrag för att öka förutsättningarna för fler att idrotta. Under senare år har dessutom flera privata företag, med idrott som affärsidé, etablerats i landet och därmed har också antalet anläggningar för idrott utökats. Oavsett fögderi och verksamhetsinriktning måste devisen Idrott åt alla stå i centrum och prioriteras i frågor som rör resursfördelning. 16

15 3. Undersökningens design 3.1 Tillvägagångssätt Den undersökningsdesign som använts i denna rapport bygger i huvudsak på en enkätundersökning 1 till ett urval av föreningar. Två mindre specialstudier har dessutom genomförts som fallstudier. Forskargruppen har också använt interaktiva webb-baserade mätinstrument av on-line-typ (se bilaga). De olika instrumenten lades på en hemsida, där respondenterna genom en internetansluten dator kunde besvara frågorna (både med fasta och öppna svarsalternativ) 2. Missivbreven skickades med e-brev och adresserades till en i föreningen centralt placerad tjänsteman eller förtroendevald. Enkäten skickades ut i december 2008 och en påminnelse distribuerades strax före jul samma år. Datainsamlingen avslutades i slutet av januari Svagheten med detta förfaringssätt är att alla föreningar i Sverige inte finns registrerade med e-mejladresser, en erfarenhet som bland annat gjordes vid utvärderingen av det så kallade Handslaget. Erfarenheterna från den studien visade dock att frånvaron av elektroniska kommunikationsresurser var relativt slumpmässigt fördelat och påverkade resultatet i mindre utsträckning. 3.2 Mätinstrument Målet var att finna en design som tog hänsyn till Anläggningsprojektets syfte och premisser. Delar av den design som använts i tidigare liknande genomförda projekt, exempelvis utvärderingen av Handslaget (Patriksson, m.fl, 2004), har använts. Det betyder att respondenterna uppmanades att ta ställning till ett antal förutsättningar för idrottsutövande främst för att underlätta analysen av anläggningsbehov. Frågedesignen och frågeformulär var uppbyggda så att ett antal områden relaterat till anläggningsproblematik kunde etableras och undersökas. Det handlar om: Föreningarnas struktur Strukturen på det urval som använts vid datainsamlingen, vilka idrotter utövas, var i landet finns föreningarna belägna, hur stora är de, hur fördelningen ser ut mellan kön och ålder samt tillgången till ideellt arbetande och anställda ledare. Jämställdhetsperspektiv och anläggningsfrågan Respondenternas syn på jämställdhetsaspekter inom svensk idrott och hur dessa påverkar fördelningen av idrottsanläggningar. Policy och förvaltning Principer för anläggningars uthyrning och förvaltning (exempelvis ägande och skötsel) Tillgång till idrottsanläggningar Anläggningsbehov och typ av idrott, säsong och anläggningens funktioner. Anläggningens förutsättningar och administration Förutsättningar för idrottsverksamhet och relationer till den som äger eller hyr ut anläggning. 1 Frågeformulären finns som bilaga. 2 Respondenterna hade också den möjligheten att rekvirera tryckta frågeformulär med post och sedan återsända dessa på traditionell väg. Mycket få respondenter (3 st) har utnyttjat detta förfaringssätt. 17

16 Dessutom kategoriserade frågeformulären utifrån tre olika förutsättningar för idrottsutövande. Respondenterna tillfrågades om idrottsverksamheten i huvudsak utövades: Inomhus på vinterhalvåret Utomhus på sommarhalvåret Utomhus på vinterhalvåret Kriterierna för den fjärde varianten, i huvudsak inomhus på sommarhalvåret, var det inte någon idrott som uppfyllde. Skälet till denna indelning handlar i huvudsak om de olika behov av anläggningar som förekommer, dels beroende på om man i huvudsak har vinter- eller sommarsäsong, dels om man i huvudsak är ute eller inomhus. 3.3 Analys Resultaten av dataanalysen presenteras i resultatredovisningen. De frågor som i huvudsak har betydelse för undersökningen syfte har särskilt lyfts fram och diskuteras. Det handlar om premisser för idrottsutövning beroende på kön, ålder, idrott och inom vilket geografiskt område som föreningen är belägen. Dessutom har respondenternas synpunkter på hur förändringar och förbättringar i anläggningsfrågan kartlagts. Avgörande för undersökningens konsistens är dock frågor om validitet och reliabilitet det vill säga de grundläggande begreppen i en undersökningssituation. Validitet och reliabilitet i denna studie är i huvudsak kopplade till mätinstrumenten. Vad beträffar frågeformulärens validitet så har, som tidigare nämnts, strukturer för frågeformulering och för frågornas innehåll tidigare prövats i den så kallade Arvfondsutredningen (Patriksson, m.fl, 2004) och i utvärderingen av Handslaget (Eriksson, m.fl, 2008) och vid båda tillfällena har ett tillfredställande resultat uppnåtts. Syftet i denna studie är bland annat att mäta om föreningarna anser att tillgången på anläggningar täcker behovet och om fördelningen följer jämställdhetsprinciper. Eftersom dessa frågor har kunnat besvaras och att det interna bortfallet är litet så höjer det naturligtvis studiens validitet. En annan central validitetsfråga är diskussioner om huruvida de svar som respondenterna avlägger är sanningsenliga. Ett rimligt sätt att göra det på är att jämföra resultaten från denna studie, med tidigare tids- och innehållsrelevanta studier. Jämförelser som gjorts med exempelvis Augustsson m.fl (RF, 2007b) och även andra refererade studier visar relativt överensstämmande resultat. Vidare måste vi utgå ifrån att de uppfattningar som förmedlas är sanna för de personer som förmedlar dem och det i flera fall är deras upplevelser och deras tolkningar som står i centrum. Resultatredovisningen är objektiv eftersom den återger mätbara data på parametrisk nivå (ex. medlemsantal, tider mm) och subjektiva data på icke-parametrisk nivå (ex. respondenternas uppfattningar om kvalitet och nöjaktighet). Den design som studien har får därför anses uppfylla krav på hög validitet. När analysinstrument av liknande slag prövats i tidigare studier så ökar det frågornas reliabilitet och många av de centrala frågorna i denna studie har använts förut. Analysen av svaren visar också att respondenterna i liten utsträckning upplevt att frågorna varit mångtydiga och besvärliga att besvara. Det som anses mest problematiskt är de så kallade skattningsskalorna som används för att mäta respondenternas uppfattningar (ex. nöjaktighet med anläggningar). Detta är inte unikt för denna studie, och eftersom gängse förfaringssätt har använts vid skalkonstruktion har mätinstrumenten i någon mån en högre grad av slumpmässiga mätfel. Undersökningsresultatens generalitet, till slut, vilar på bedömningen i vilken utsträckning resultaten från en undersökning är tillämpliga på andra situationer (Stråhlman, 1997). Generaliserbarheten förbättras genom att man ger en rikhaltig och tät beskrivning och tillräckligt med information 18

17 för att kunna överföra resultaten och avgöra hur typiska de är. Med tanke på urvalets sammansättning och denna studies resultat i relation till tidigare undersökningar, måste resultaten från dessa premisser anses besitta hög generalitet. 3.4 Bortfallsanalys Det adressregister som erhölls från RF innehöll ett urval på närmare 7500 adresser till föreningar och förbund i landet. Ett antal av 2500 var obrukbara. Av de 5000 missivbrev som skickades ut återkom 1298 ifyllda (svarsprocent 26 %). De inledande frågorna i frågeformulären hade lika ordalydelse för alla inriktningar och handlar om de utvalda föreningarnas/sektionernas bakgrund och förutsättningar. Det skall omedelbart och med emfas påpekas att svenskt föreningsliv har en komplicerad struktur, som kan vara svår att överblicka och fånga i en dataanalys. Exempel är de olika idrottsgrenarnas varierande storlek och karaktär och föreningslivets skiftande förutsättningar både vad gäller ekonomiska och geografiska realiteter. Vissa föreningar bedriver enbart en idrott, medan andra har flera idrotter, andra föreningar har sektioner - både för damer, herrar och ungdomar - och har därmed ett skiftande anläggningsbehov. Naturligtvis måste ett så stort bortfall behandlas varligt. Samtidigt var det adressregister som erhölls från RF inte ett representativt urval för populationen svenska idrottsföreningar. Därför kommer denna bortafallsanalys att koncentreras på respondenterna som faktiskt svarat och om detta urval kan anses vara representativt för svenska idrottsföreningar (även om undersökningspopulationen inte var representativ för svensk idrott, så kan urvalet vara det). Inledningsvis kommer därför ett antal bakgrundsvariabler att presenteras och analyseras. Det absolut vanligaste i svensk idrott är att en förening har en idrott på programmet. Exakt hur fördelningen mellan enidrottsföreningar och fleridrottsföreningar ser ut finns ingen tillförlitlig statistik för. Däremot finns fördelningen för undersökningsgruppen (tabell 2:1). Tabell 2:1. Fördelningen i urvalet för föreningar med en respektive flera idrotter (n=1294). Antal % Vi är en förening med... En idrott Flera idrotter Annat 13 1 Av de 1294 föreningar som svarat på denna fråga var 943 (73%) föreningar som bedrev en idrott medan och 338 (26%) bedrev flera idrotter (13 föreningar hade angivit ett annat alternativ än de två redan angivna). De idrotter som utövas täcker ett stort antal av de olika specialidrottsförbund som utgör RF:s kärna. Ett problem relaterat till denna fråga var att vissa föreningar, som hade flera idrotter, hade svårt att särskilja anläggningsbehovet utifrån undersökningens syfte, då man i första hand såg till hela föreningens anläggningsbehov, inte enskilda idrotters. Bakgrunden är att de föreningar som angett flera idrotter, de har i enkäten uppmanats att svara med det förbund som enkäten avser (den sektion som besvarar enkäten ex. friidrott Svenska friidrottsförbundet o.s.v.). Då adressmaterialet som erhållits från RF inte angav vilka idrotter det rörde sig om så kunde vi inte ange detta i missivbrevet. Eftersom 73 % av föreningarna enbart har en idrott, har detta förhållande inte varit något större problem. Återstående 26 % har inte heller haft några svårigheter med förståelse av frågan, utan de har valt att besvara frågeformuläret med en relevant idrott som utgångspunkt. 19

18 Ett mindre antal föreningar har dock hört av sig med denna komplikation som orsak och dessa har uppmanats att välja någon av de idrotter man utövar relativt utvärderingens mål och vi får utgå ifrån att dessa val skett slumpmässigt. Genom att efterfråga föreningarnas specialförbundstillhörighet är ambitionen att ge en bild av vilka förbund som de svarande föreningarna tillhör och också att kunna visa på urvalets representativitet. I urvalet finns ett mindre antal föreningar (40 st) som angivit tillhörighet till flera förbund och där har det först angivna valts. Tabell 2:2: De 21 största förbunden i studiens urval 3 (n=1 300) Antal föreningar % Vilket förbund inom RF är föreningen ansluten till? Fotbollförbundet ,5 Ridsportförbundet 113 8,7 Orienteringsförbundet 79 6,1 Gymnastikförbundet 67 5,2 Friidrottsförbundet 63 4,8 Skidförbundet 62 4,8 Bowlingförbundet 56 4,3 Innebandyförbundet 49 3,8 Bordtennisförbundet 47 3,6 Basketbollförbundet 40 3,1 Ishockeyförbundet 36 2,8 Handbollförbundet 35 2,7 Budo- & Kampsportförbundet 32 2,5 Tennisförbundet 25 1,9 Volleybollförbundet 23 1,8 Sportskytteförbundet 21 1,6 Badmintonförbundet 19 1,5 Motorcykelförbundet 18 1,4 Sportdykarförbundet 17 1,3 Simförbundet 17 1,3 Cykelförbundet 17 1,3 Vi kan konstatera att fördelningen i studien skiljer sig från andra fördelningar som anger specialförbundens inbördes storlek. Ett problem är att det finns flera parametrar som kan bestämma förbundens storlek (antal medlemmar, antal aktiva medlemmar, antal medlemmar under 20 år, förbundens ekonomi, hur ofta de syns i massmedia osv.). Den fördelning som RF redovisar för föreningsidrotter med flest utövare år ( har i detta speciella fall använts som jämförelsematerial, eftersom mängden utövande idrottare är en betydande parameter för behovet av anläggningar. Föreningar tillhörande fotbollförbundet är då störst både i urvalet och bland antalet utövare. Ridsportförbundet tillhör också de största medan orientering och friidrott inte är bland 3 Hela fördelningen i bilaga 20

19 de allra största förbunden sett till det totala antalet utövare i åldersgruppen år. Dock finns alla de stora4 förbunden representerade i tabellen ovan, dock med annan inbördes ordning än vad som är fallet när man jämför med den tidigare av RF beskrivna fördelningen (som inte heller den ger någon exakt korrekt fördelning mellan förbunden). Kontentan av resonemanget ovan är att fördelningen i studien får anses vara relativt representativ sett till förbundstillhörighet. Hur fördelar sig föreningarna geografiskt? Föreningslivet, sett till antalet föreningar visavi befolkningen fördelning, är inte proportionell med de svenska länens befolkningsmässiga storlek. Vi vet också att individer i glesbygd i större utsträckning både är medlemmar och tar förtroendeuppdrag i idrottsföreningar än vad som är fallet i storstadsregioner ( Dessutom är ungdomar i glesbygd i större utsträckning medlemmar i idrottsförening - relativt sett (ibid). Tabell 2:3. I vilket län finns föreningen? (n= 1300) Antal % Västra Götaland ,7 I vilket län finns föreningen? Stockholm ,0 Skåne ,5 Dalarna 66 5,1 Värmland 64 4,9 Halland 56 4,3 Norrbotten 52 4,0 Östergötland 51 3,9 Uppsala 50 3,8 Jönköping 49 3,8 Västernorrland 46 3,5 Gävleborg 44 3,4 Örebro 43 3,3 Södermanland 38 2,9 Kalmar 38 2,9 Västerbotten 37 2,8 Kronoberg 32 2,5 Jämtland 32 2,5 Västmanland 29 2,2 Blekinge 24 1,8 Gotland 19 1,5 Dalsland 1,1 Internt bortfall 7,5 4 Med stora förbund menas de som i RF:s statistik finns på de 10 första platserna för tävlingsidrotter. 21

20 I urvalet finns de flesta föreningarna i de folkrika länen, men kvarstår dessa inbördes förhållanden när man jämför dessa per capita? Att det är i Västra Götalandsregionen, region Skåne samt Stockholms län som vi finner flest föreningarna i urvalet är inte överraskande. Däremot är det mer förvånande att Dalarnas län, Värmlands län, Halland län och Norrbottens län är så välrepresenterade. Betraktar man fördelningen för antalet föreningar i RF:s olika distrikt per capita, så finner man dock att Jämtland/Härjedalen, Dalarna och Gotland är de relativt mest föreningstäta distrikten i landet (>30 föreningar/ inv), medan de befolkningstäta distrikten är de mest föreningsglesa (<20 föreningar/ inv) ( De uppräknade länen ovan kan knappast räknas till de befolkningstäta. Man kan säkert och på goda grunder anta att föreningar i befolkningstäta distrikt är större vad beträffar antalet medlemmar med tanke på det befolkningsmässigt större underlaget. Vidare kan man inte heller avfärda tanken på att det ligger en intressedimension i att besvara en enkät, samt att svarsfrekvensen möjligen kan påverkas av de yttre omständligheter man har beträffande tillgång till anläggningar (exempelvis om de men små anläggningsresurser svarat i större utsträckning). Trots detta måste den geografiska fördelningen, med ovan presenterade data som stöd anses vara approximativt representativ. Fördelning utifrån kommuntillhörighet, som visas nedan, har liknande struktur som länsindelningen, det vill säga de stora kommunerna har flest föreningar som svarat på enkäten. Tabell 2:4. I vilken kommun finns föreningen (de tio största) 5? (N=1300 totalt) Antal I vilken kommun finns föreningen Stockholm 183 Göteborg 38 Uppsala 25 Malmö 24 Gotland 20 Karlstad 19 Örebro 17 Växjö 17 Luleå 17 Halmstad 17 Stockholm har som synes en mycket hög siffra och det beror på att föreningar i Stockholms kranskommuner (Danderyd, Huddinge, Salem, Sollentuna, Solna m.fl) har svarat att de tillhör Stockholms kommun. Om detta faktum anses anmärkningsvärt så kan vi också föra upp på detta anmärkningsvärda konto att föreningar från kommuner som Gotland och Luleå svarat i så stor utsträckning. Stora kommuner som saknas är Borås (16 föreningar), Helsingborg (9), Jönköping (10), Linköping (16), Norrköping (10), Sundvall (16) och Västerås (10). Dessa finns alla på platserna närmast efter de 10 kommuner med flesta deltagande föreningar. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det urval av förningar som utgör basen i denna studie är i flera avseende ett tvärsnitt av svenska idrottsföreningar, och att resultaten i denna studie kan betraktas som approximativ representativ för svenska idrottsföreningar. Den fortsatta resultatre- 5 Hela listan finns som bilaga 22

21 dovisningen kommer att belysa ett antal sådana parametrar (antal medlemmar, ledare m m). På vissa punkter finns dock skillnader. När det gäller de olika SF:ens inbördes storlek är det svårt att ange en tillförlitlig rangordning, det beror på vilka parametrar som rangordnas. Trots detta dras ändå slutsatsen att materialet har avsevärd generalitet. 3.5 Etiskt förhållningssätt Överväganden har gjorts utifrån vetenskapsrådets (VR, 2002) forskningsetiska principer. Dessa är informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att information skall ges utifrån vilka villkor som respondenterna delta i undersökningen. I missivbrevet angavs under vilka förutsättningar som undersökningen genomfördes. Samtyckeskravet innebär i detta fall att det var frivilligt att delta, det fanns inget krav att deltaga. Data har behandlats anonymt varför inga personer eller föreningar kan identifieras i resultatredovisningen och därmed har också kravet på konfidentiellitet uppfyllt. Nyttjandekravet innebär att informationen endast får användas i angiven forskning och så är fallet i denna studie. 23

22 4. Resultat 4.1 Presentation och analys utvärdering av anläggningsbehov Liksom denna enkät så är all idrott i era ögon de stora lagsporterna och TV-sporter, allt annat har inte med idrott att göra, det syns på de frågeställningar som ni ber mig svara på. Skall denna undersökning ha något värde så borde ni vidga era vyer. (Föreningsrepresentant) Påståendet ovan är riktat som kritik mot denna undersökning och även om påståendet går att bemöta på en rad punkter (den fortsatta resultatredovisningen får visa detta), så finns en hel del välriktad substans att bära med sig i den problematik som denna undersökning fokuserar. Är det så att orättvisor och orättfärdigheter förekommer, att fördelning av anläggningsresurser 6 inte beaktar demokratiska jämställdhets- och rättviseprinciper, att finansiella prioriteringar får anläggningsförvaltarna att schavottera och att förutfattade och oheliga principer samt kamaraderi är på den grund som fördelningssystemen vilar. Eller har surdegar som odemokratiskt tänkande och otillbörligt agerande vädrats ut till förmån för demokratiska och rättvisa principer och rättmätigt handlande när det gäller fördelning av och tillgång till idrottsanläggningar? I propositionen 2008/09:126 Statens stöd till idrotten skriver regeringen att barn och ungdomar ska lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv, en princip som också kommer att påverka anläggningsfrågan. Regeringen är också tydlig i propositionen när man menar att personer med funktionsnedsättning skall kunna delta i idrottsverksamhet på samma villkor som andra och det innebär att man måste säkerställa att de har tillgång till idrottsanläggningar. Resultatredovisningen i denna rapport kommer att belysa problematiken kring anläggningsfrågan utifrån ett antal olika aspekter och områden av betydelse. Dessa är: Föreningarnas struktur Jämställdhetsperspektiv och anläggningsfrågan Policy och förvaltning Tillgång till idrottsanläggningar Anläggningens förutsättningar och administration 4.2 Föreningarnas struktur Vi konstaterade i inledningen av denna resultatredovisning att de flesta föreningar har en idrott på programmet (73 %). De föreningar som har fler än en idrott har i snitt 2 idrotter. Dessutom finns det ett antal föreningar som inte betraktar sig som idrottsföreningar, exempelvis en fackförening för racerbåtförare, vissa bowlingklubbar och cykelklubbar samt ett antal dansföreningar. 6 Med anläggning menas en speciellt iordningställd arena, lokal inomhus eller plats utomhus där man utövar idrott (idrottshall, slalombacke, fotbollsplan m.m.). 24