Þ ± ±¹ µ ³;²¹º ¼ ; ;»²

Transkript

1 Þ ± ±¹ µ ³;²¹º ¼ ; ;»² Ʊ± ±¹ µ ±½ ¾± ² µ ²ª»²» ²¹ ª < ²ª<¹ ³ *» ³»¼ 1 º±µ«; ± ¼»» ô µ*» ±½ º ³ ¼»»µ ª

2 Framsida: Kristianstad stationsområde. Stora delar av stationsområdet finns på mark med hög sandhalt vilket medför att en torrängsflora har etablerat sig tillsammans med ett komplex av andra organismgrupper som är knutna till torra och sandiga miljöer. Markerna är bland annat en tillflyktsort till det sällsynta stortapetserarbiet Megachile lagopoda VU. Foto: Anna Knöppel. Text: Magnus Larsson har skrivit avsnitten om zoologi och åtgärdsförslag medan Anna Knöppel har författat delarna som handlar om den botaniska inventeringen. ISBN Rapporten bör citeras: Larsson, M. & Knöppel, A Biologisk mångfald på spåren. Zoologisk och botanisk inventering av järnvägsmiljöer med fokus på hotade arter, skötsel och framtidsperspektiv. 153 s. Banverket, Expert och utveckling, Borlänge. 2

3 Innehållsförteckning Förteckning över faktarutor 5 Förteckning över appendix 5 Sammanfattning 6 Summary in English 7 Bakgrund 8 Miljökvalitetsmål... 8 Hur berörs banverket?... 8 Biologisk mångfald och ruderatmarker... 9 Vilken biologisk mångfald finns i järnvägsmiljö? Ekologiska nätverk Syfte med inventeringen Metoder 12 Urval av stationsområden Urval av järnvägssträckningar Zoologisk inventering Insektsfällor 15 Arbete i fält 16 Bedömning av habitat 17 Botanisk inventering Kärlväxtinventering 18 Nektarproduktion 19 Behandling av data Resultat 20 Rödlistade arter Biologisk mångfald Skalbaggar 24 Steklar 26 Fjärilar 30 Kärlväxter 30 Provinsfynd Indikatorer i spårmiljö Abiotiska indikatorer 33 Botaniska indikatorer 33 Zoologiska indikatorer 41 Indikatortabell i trappstegsform 46 Negativa indikatorer 47 Mångfald längs järnvägslinjer Stångådalsbanan 48 Södra stambanan 48 Hässleholm-Eldsbergabanan 50 Åkervädd som nyckelart Täckningsgrad av nektarväxter Potentiellt hotade insektsarter i järnvägsmiljöer Åtgärdsprogram för hotade arter i järnvägsmiljö 53 Svartfläckig blåvinge Maculinea arion VU 53 Stortapetserarbi Megachile lagopoda VU 54 Humlepälsbi Anthophora plagiata CR 55 Trumgräshoppa Psophus stridulus EN 56 Jättepraktbagge Chalcophora mariana CR 56 Gullrisbock Phytoecia nigricornis VU 57 Sandödla Lacerta agilis VU 57 Klådris Myricaria germanica EN 58 3

4 Hotade ginstarter 60 Vilda bin på ängar sex arter av vildbin. 60 Insekter på stäppartad torräng 12 arter. 60 Sandstäpp 61 Brandinsekter i borealskog 62 Brandgynnad flora 62 Diskussion 62 Stationsområden med stor ytareal Speciella spridningssätt i järnvägsmiljöer Djur 63 Växter 63 Är stationsområden och banvallar intressanta som naturvårdsobjekt? Dagens skötsel av banmiljöer: positivt och negativt Vegetationsbekämpning 64 Bekämpningsmedel som används 65 Känsliga områden Alternativa metoder till kemisk bekämpning Utåtriktat arbete med biologisk mångfald Erfarenheter från Vägverkets arbete med artrika vägkanter Prioriteringszoner och behov av riktade naturvårdsåtgärder 67 Mångfald och sällsynta arter på de 15 mest utmärkande stationsområdena Emmaboda 67 Kallinge och Ronneby 68 Kalmar 68 Karlshamn 69 Kristianstad 69 Malmö och Limhamn 70 Ramlösa 72 Rinkaby 72 Skillingaryd 74 Södra Vi 74 Sölvesborg 76 Trelleborg 76 Veinge 77 Värnamo 78 Åhus och Horna 79 Artrikedom och mångfald på de övriga stationsområdena Naturvårdsåtgärder i banmiljöer 85 Målbild för biologiska värden Rådande skötselmetoder Sterila ytor 85 Lågvuxen vegetation 86 Fri utveckling 86 Alternativa skötselmetoder 86 Morgondagens skötselmetoder Åtgärder som kan skada insektsarter 88 Åtgärder som kan gynna arterna 88 Tack till 90 Litteratur 91 4

5 Förteckning över faktarutor Faktaruta A. Ordlista... 9 Faktaruta B. Vad är BIS? Faktaruta C. Vad är rödlistan? Faktaruta D. Vad är ett vildbi? Faktaruta E. Klådris ej längre utrotat i Skåne! Faktaruta G. Sporrar Faktaruta H. Resedabi Hylaeus signatusnt tågluffarbiet Faktaruta I. Västkustros Faktaruta J. Boerstånds Faktaruta K. Bangyllen Förteckning över appendix Appendix 1. Fullständiga uppgifter om hotade, skyddsvärda och naturvårdsintressanta arter inom fokusgrupperna från de 15 utvalda stationsområdena.... I Appendix 2. Antal observationer och belägg från järnvägsmiljöer i inventeringen 2008 samt från tidigare studier....xxv Appendix 3. Fullständig artlista från inventeringen XXX Appendix 4. Inventeringsprotokoll för de zoologiska fokusgrupperna.... LVII Appendix 5. Inventeringsprotokoll för den botaniska fokusgruppen... LIX 5

6 Sammanfattning Under 2008 studerades biologisk mångfald i järnvägsmiljöer i södra Sverige. Uppdraget var att på 50 stationsområden och tre järnvägslinjer beskriva naturvärden, ta fram indikatorer och presentera skötselråd. Den zoologiska inventeringen fokuserades på skalbaggar, steklar och fjärilar och den botaniska på kärlväxter. Totalt registrerades observationer under inventeringen. Dessa observationer fördelades på arter varav från fokusgrupperna (skalbaggar, steklar, fjärilar och kärlväxter) och av dessa var 61 arter rödlistade (4,1 %). Av de rödlistade arterna var 26 arter klassade som hotade och utgjorde 1,8 % av hela artstocken. Av särskilt intresse var två nyfynd för Norden: fyra exemplar av viveln Rhinusa neta som fångades i en färgskål vid Emmaboda stationsområde och en planta av risfibbla Chondrilla juncea påträffades vid Trelleborgs stationsområde. Viveln är närmast påträffad i Litauen och risfibbla i norra Tyskland och Polen. En fullständig artinventering, med 5 besök vid varje lokal, utfördes på 52 stationsområden. De tre järnvägslinjerna undersöktes via fem fasta inventeringspunkter längs linjen. Ytterligare 16 stationsområden inventerades under enstaka besök. Artantalet av fokusgrupperna på de 52 fullständigt undersökta stationsområden varierade från 75 till 262 (medelvärde 157 arter). Det fanns inga regionala skillnader som påverkade artantalet av kärväxter, däremot hade stationsområden med större yta högre artantal jämfört med mindre stationsområden. För järnvägslinjerna visade sig artstocken vara ett tydligt resultat av det omgivande landskapet, eftersom 10 av de 12 påträffade rödlistade arterna kunde kopplas till miljöer som bara fanns i omgivningen. Av Sveriges 214 åtgärdsprogram för hotade arter visade sig 15 stycken vara aktuella i den studerade järnvägsmiljön vilka därför särskilt beskrivs i denna rapport. Utöver artsammansättning redovisas också särskilt framtagna indikatorarter för hög biologisk mångfald på stationsområden, frekvenser och yta av de mest utbredda nektarväxterna samt andra ekologiska faktorer som registrerades i samband med besöken. En intressant och viktig ekologisk aspekt har visat sig vara ett originellt sätt att sprida sig på: genom att lifta med tåg. Både så kallade bangårdssväxter, steklar och spindlar verkar utnyttja tågvagnar för att sprida sig till nya miljöer. I stort har potentialen för naturvårdsrestaurering bedömts som god. Åtgärdszoner och åtgärdsbeskrivningar finns för samtliga stationsområden som inventerades. 6

7 Summary in English Biological diversity was surveyed in railway environments in southern Sweden in 2008, with the principal aim to present a general description of biodiversity. The survey included 50 railway station areas and three different parts of railways between stations. The zoological survey focused on beetles, hymenopterans (wasps and bees) and butterflies and the botanical survey studied vascular plants. A total of observations were recorded during the inventory. These observations were made up by species including from the focus groups. Of these, 60 species were red listed (4.1 %) and26 species of those red listed were classified as threatened, which represents 1.8 % of the total number of species. Of particular interest were two new findings for the Nordic countries: four specimens of the weevil Rhinusa neta were caught in a yellow pan trap at Emmaboda railway station and one individual of the rush skeletonweed Chondrilla juncea was found growing at Trelleborg railway station. The weevils closest known occurrence is in Lithuania and the rush skeletonweed is found in Germany and Poland (Meusel & Jäger 1992). A complete zoological botanical survey, with 5 visits at each station, was performed at 52 railway stations. The three railway lines were examined by five permanent survey points along the line. An additional 16 railway stations were surveyed during occasional visits. The number of species at the 52 surveyed railway stations ranged from 75 to 262 (157 species on average). There were no regional differences affecting the number of species, but the stations with large area were more likely to contain more species than those with a small area. The species composition along railway lines was a distinct result of the surrounding landscape. Of Sweden's approximately 200 action programs for endangered species, 15 were represented in the investigated railway environment and, as such, discussed in this report. Particular attention was given to indicators of high biodiversity in railway environment. Also, we present frequencies and distribution area of the most widespread nectar plants and a number of ecological factors that were recorded during the study. Our conclusion is that in general, there is a great potential for managing and restoring important habitats in railway environments in southern Sweden. Nature conservation action zones and action descriptions are available for all surveyed railway stations. 7

8 Bakgrund Miljö och hållbar utveckling är en kärnfråga för alla branscher i dag. I Sverige finns ett uttalat politiskt mål att skapa ett högekologiskt och högteknologiskt föregångssamhälle. Till exempel har Sverige, efter miljöforumet i Johannesburg 2002, antagit en strategi för hållbar utveckling (Regeringens skrivelse 2005/06:126). Denna omfattar flera dimensioner av hållbar utveckling inom bland annat ekonomiska, sociala och miljömässiga områden. Strategin tar sin utgångspunkt i en vision för hållbar utveckling i ett längre tidsperspektiv och är en logisk fortsättning på arbetet med Agenda 21 som startades Miljökvalitetsmål Sverige har utarbetat 16 miljökvalitetsmål (Proposition 2004/05:150 Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag) vilka är konkreta exempel på arbetet med att samordna, implementera och utveckla det nationella arbetet för ett hållbart samhälle. Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. I november 2005 lades miljökvalitetsmålet "Ett rikt växt och djurliv" till de 15 som man antagit redan Riksdagen har beslutat att dessa 16 mål ska uppnås år 2020 och Figur 1. Blommande ängsväxter på en kantzon vid Kristianstad stationsområde. I dag sköts inte denna yta alls och växer därför sakta igen. Den biologiska mångfalden kommer att gynnas av årlig slåtter med bortförsel av den avslagna vegetationen. Denna blommande kantzon innehåller flera värdefulla botaniska fynd och ger också utrymme för ett antal hotade insektsarter som lever på de växter som produceras här. Foto: Anna Knöppel. just nu görs en fördjupad utredning om hur miljömålen kan fungera bättre. Förslagen som kommer fram kommer att presenteras i september Konkreta åtgärdsprogram är ett sätt att arbeta med vårt 16:e miljömål. Detta görs av Naturvårdsverket som administrerar färdigställandet av 214 åtgärdsprogram omfattandes 381 arter. Hur berörs banverket? Banverkets sektorsansvar innebär att järnvägstransporter och järnvägsbyggen ska tillämpas i samklang med miljön. Påverkan på miljön vid nybyggen ska minimeras och befintliga anläggningar ska anpassas så att vi når miljömålen. Arbetet mot en långsiktigt hållbar järnvägssektor utgår från det transportpolitiska målet En god miljö samt flera av miljömålen (Begränsad klimatpåverkan, God bebyggd miljö och Ett rikt växt och djurliv). 8

9 Faktaruta A. Ordlista Ballast är stenmaterial som används i överbyggnadslager vid spårbyggnad. Den delas in i två grupper: makadamballast (krossmaterial) och underballast (krossmaterial eller naturmaterial). Biologiskmångfald är den samlade diversiteten av arter inom en given geografi. Inom den biologiska mångfalden talar man om värdet av antalet arter, värdet av olika naturtyper och värdet av hållbara ekologiska funktioner. Ekologiskfunktion används för att tydliggöra ett samband, oftast mellan arter, i naturen. Till exempel har trädet rönn en viktig ekologisk funktion eftersom blommornas pollen och nektar på våren livnär ett stort antal arter av insekter. Ekosystem är ett avgränsat område som man valt att se på som ett system dit både biotiska (organismerna) och icke biotiska (miljön) faktorer hör. Ett ekosystem befinner sig i ständig förändring (succesion) och kan ha hög biologisk mångfald eller vara ett utarmat fattigt ekosystem som har låg mångfald av arter och ekologiska funktioner. Ekosystemtjänster är ett begrepp som används för att beskriva tjänster som vi får gratis av naturen. Pollination, fotosyntes och vattenrening kan vara exempel på ekosystemtjänster. Habitat är synonymt med livsmiljö och benämner den miljö som en viss organism lever i. Järnvägsmiljön är ett habitat för en rad hotade arter av både växter och djur. Indikatorer är enskilda arter eller element (till exempel en sydvänd sandexponerad slänt) som med stor sannolikhet påvisar att det exempelvis finns en viss art eller en hög biologisk mångfald i området. Järnvägsväxter eller bangårdsväxter omfattar kärlväxter som har en särskild koppling till järnvägsmiljöer tack vare spridningsbiologi och markstörning och därför fungerar bra som indikatorer. Karaktärsart är en organism som har en stabil population och som passar väl in ett givet habitat. Även sällsynta organismer kan lokalt vara karaktärsarter och då vara lokalt vanliga och platstypiska. Paraplyart är en organism som genom ett ekologiskt nätverk är kopplat till förekomsten av en rad andra organismer. Paraplyarter har särskilt höga krav på habitatet och förekomsten av en paraplyart garanterar att det finns habitat för mindre nogräknade organismer som klassas under just denna paraplyart. Ruderatmark är skräpmark med en relativt hög grad av oftast mänsklig störning. Störningen är sådan att ett täckande växtlager inte hinner etablera sig varvid många konkurrenssvaga arter med kort livscykel får fotfäste (bland vilka en stor andel ofta är sällsynta). Exempel på ruderatmark är rivningstomter, utfyllnadsområden, grusplaner, industrimark, tillfälliga parkeringsplatser och stationsområden. Rödlistan är en nationell förteckning av växter, svampar och djur som anses minska i utbredning, individantal eller på annat sätt hotas. Mer än av Sveriges över arter är med på rödlistan. Biologisk mångfald och ruderatmarker Den första järnvägen byggdes 1856 i Sverige. Först i början av 1900 talet når vi mil järnväg. I dag finns mil järnväg och cirka funktionella eller nedlagda stationsområden (Karlsson 1997). Det finns alltså ingen lång historia av just järnvägsmiljö till vilken arter särskilt skulle kunna ha anpassat sig. Andra mänskliga hävdformer som har längre historik (exempelvis slåtterängar och fäbodbruk) har funnits i vår del av Europa i omkring år och därför har genetiska anpassningar uppkommit i den flora och fauna som funnit och utvecklat sin nisch i denna miljö (Kolseth 2008). Järnvägsmiljön är ingen egen miljö i detta avseende utan klassas istället under ruderatmark vilken vi möter även på till exempel byggarbetsplatser, industriområden, hamnar, flygplatser och deponicentraler (Gustafsson2007). Ruderatmarker finns också naturligt förekommande vid älvstränder som årligen översvämmas, rasbranter, inlandsdyner, stränder och platser som regelbundet och i stor omfattning störs av större djur. Ruderatmarker kännetecknas således av kraftig störning och är som oftast utsatta för torka och hög solinstrålning. Utan upprepad störning växer ruderatmarker igen och bildar först en grässvål och sedan buskvegetation för att sedermera övergå till gran eller ädellövskog. Järnvägsmiljöer är ett exempel på en ruderatmark som utsätts för upprepad störning och därför behåller en så kallad förstasuccessionsvegetation. Denna speciella miljö, till vilken den så kallade xerotermofila (torr och värmeälskande) floran och faunan är knuten, 9

10 har utvecklats under årmiljoner i naturens egna ruderatmarker men har särskilt hittat sin nisch i de många störda miljöer som finns i människans traditionella odlingslandskap. De kraftiga förändringar som skett de senaste 80 åren i samband med den agrara revolutionen har på ett tydligt sätt ändrat förutsättningarna och i dag är den förr så vanliga ruderatmarken näst intill försvunnen ur dagens landskap. Borta är de vältrampade djur och människostigarna, de blomrika åkerrenarna, slåtterängarna, körvägarna och de frekventa husbehovstäkterna (små grus och sandtag för gårdens behov). Med handelsgödsel, diesel och asfalt försvinner de magra åkrarna och de frekventa sandblottorna som tidigare gav plats åt de växter och djur som förr var vanliga. I dag finns endast få refuger kvar i landskapet (Figur 1) och istället har den xerotermofila floran och faunan trängts undan till andra platser med dessa kvaliteter dit exempelvis järnvägs och vägmiljöer, sandtäkter och i vissa fall kraftledningsgator, flygplatser och stadsmiljöer räknas Figur 2. Antal rödlistade arter som har hela eller delar av sin livscykel inom väg och järnvägsmiljöer. Informationen kommer från BIOS databasen som finns tillänglig för alla via ArtDatabanken. Denna information är bakgrunden till valet av fokusgrupper inom 2008 års järnvägsinventering, nämligen skalbaggar, steklar, fjärilar och kärlväxter. Vilken biologisk mångfald finns i järnvägsmiljö? Biologiska värden kan finnas i en järnvägsmiljö av flera orsaker. Järnvägsmiljön i sig, med den historiska och/eller nuvarande skötseln, är ofta av sådan beskaffenhet att den skapar livsrum för specifika organismer. Här hittar vi bland annat de äkta järnvägsorganismerna som direkt gynnas av järnvägen (Figur 2). Järnvägsmiljöer skär ofta genom delar av landskapet vilka har höga biologiska värden till exempel slåtterängar, våtmarker, tallhedar och lövskog. I sådana miljöer finns det alltid ett spill från omgivningen och vi kommer att hitta vissa hotade arter som dock inte är gynnade av själva järnvägsmiljön utan tvärtom skulle trivas bättre på denna plats om järnvägen inte funnits. Järnvägsmiljön samverkar ofta med vissa typer av det närliggande landskapet och i dessa fall utnyttjas stationsområden eller järnvägslinjer som delar av ett större habitat. Till exempel kan 10

11 banvallen till en järnväg som skär just genom äldre odlingsmark hävdas med slåtter och därmed samverka med de närliggande slåtterängarna. I ett sådant fall gynnar järnvägsskötseln mångfalden i det landskap som genomskärs av järnvägen. Ekologiska nätverk Skalbaggar, steklar och fjärilar står för den största delen av blombesökande arter i torrmarksmiljöer och är också den viktigaste källan för pollination (Figur 2). Vildbin (en typ av steklar) är oftast de mest flitiga blombesökarna, då de samlar pollen och nektar för sin avkomma, men de är inte alltid de bästa pollinatörerna. Även de grupper av skalbaggar som äter nektar och pollen är viktiga pollinatörer och både dag och nattfjärilar är duktiga pollenspridare. Framgången av pollination beror på hur mycket pollen som fastnar på den blombesökande insekten men också på en rad andra ekologiska faktorer Faktaruta B. Vad är BIS? Banverket beslöt 1988 att ta fram ett nytt verktyg för baninformation med syftet att dokumentera och administrera information om banrelaterade anläggningar och händelser,bis (BanInformationsSystemet). BIS ger en beskrivning av järnvägsnätet i form av noder (växlar, stationsgränser eller stoppbockar) och länkar (spåret mellan två noder) och delar upp järnvägsnätet i bland annat banregioner, stationsområden, bandelar och spårnummer.bis är aktuellt för biologisk mångfald eftersom naturvårdsåtgärder numera läggs in i systemet och därför blir en del av underhållsarbetet. såsom vind, temperatur, förekomst av andra blombesökande arter, predation, förekomst av andra nektar och pollenproducerande växter. Till exempel kan blombaggar (Oedemeridae) vara den viktigaste gruppen av pollinatörer under en säsong för en särskild växt men året därpå kan omständigheterna göra att slamflugor Eristalis spp. eller vildbin (Apoidea) är de viktigaste pollinatörerna. Vissa växter, som till exempel harris Cytisus scoparius (Figur 3), producerar en stor mängd nektar och pollen och kan åtföljas av tusentals arter av insekter och kvalster som ingår i ett nätverk av hög biologisk mångfald. Denna pollination vilken omfattar flera parter är ett av naturvårdens huvudmål eftersom den utgör en plattform med många arter som kan tackla kommande förändringar i miljön. Pollination kan också ske med andra vektorer än insekter, till exempel så pollineras tall, björk, gran samt alla gräs med hjälp av vinden. Fröspridning är en annan ekologisk funktion som kan involvera ett stort antal arter. Som regel är insekter inga fröspridare utan det är förbehållet större djur eller vind. 11

12 Syfte med inventeringen Syftet med inventeringen har varit att kartlägga naturvärden som finns i den södra driftsregionens stationsområden. En fråga som ställdes var om specifika områden (i form av vissa regioner, stationsområden eller delar av stationsområden) går att urskilja som särskilt värdefulla och därigenom skulle kunna kräva specifika åtgärder i form av exempelvis alternativ ogräsbekämpning. Viktiga övergripande frågor var: Vilka nationellt hotade växter och djur lever i järnvägsmiljö? Vilken mångfald av arter finns i järnvägsmiljöer? Vilka stationsområden och järnvägssträckningar är skyddsvärda? En viktig del av arbetet har varit att sammanställa de olika zoologiska och botaniska värdena på stationsområdena och att presentera de naturvårdsmässigt mest värdefulla markerna tillsammans med skötselformer som gynnar och utvecklar de unika habitaten. Metoder Fältarbetet bestod i att vid 52 stationsområden utföra zoologiska och botaniska inventeringar. Dessutom undersöktes även tre järnvägssträckningar. Den zoologiska inventeringen lades upp så att insektsfällor användes permanent under sommarsäsongen. Dessutom inventerades varje stationsområde med en så kallad frihåvningstransekt och en rad viktiga strukturer registrerades på stationsområdena och banvallarna. Den botaniska inventeringen bestod i att upprätta en artlista av kärlväxter för varje stationsområde. Utöver det uppskattades täckningsytan av de fem, vid varje stationsområde, vanligaste nektarproducerande arterna. De zoologiska och botaniska inventeringsprotokollen finns bifogade (Appendix 4, Appendix 5). Figur 3. Vid Blomstermåla längs Stångådalsbanan är harris Cytisus scoparius den dominerande kärlväxten. Harris är viktig eftersom den producerar mycket nektar och därför ger underlag för en mångfald av blombesökande skalbaggar, steklar och fjärilar. Foto: Magnus Larsson. Urval av stationsområden Syftet med ett urval av järnvägsmiljöer var att sålla fram de mest värdefulla områdena så att dessa täcktes in under inventeringen (Figur 4). I urvalet var det även viktigt att inkludera olika typer av 12

13 stationsområden för att på så sätt kunna täcka in skilda miljöer. Därför inkluderades både små och stora stationsområden, linjer med både tidig och sen anläggning, både kustnära och inlandsområden samt både intensivt använda och sporadiskt använda stationsområden. Ytterligare kriterier som användes i urvalet av stationsområdena var underlag enligt skiktkartor erhållna från Sveriges Geologiska Undersökning. Stationsområden med sand som underlag prioriterades högre än de med ballast eftersom sand är en erkänd faktor som gynnar biologisk mångfald (Ljungberg 2002, Abenius 2004, Johansson 2006, Hallin 2006, Karlsson 2008). Platser där höga biologiska värden tidigare hade registrerats fick en högre prioriteringsordning än de som saknade data (Banverkets databas över värdefulla spårmiljöer och Artportalen). Flygbildstolkning av varje enskilt stationsområde utfördes för att, om möjligt, bedöma vilka biologiska strukturer som fanns i området. Med hjälp av flygbilder kunde 75 potentiella stationsområden tas fram och dessa rangordnades efter följande prioriteringsordning: 1 måste vara med, 2 bör vara med, 3 kan vara med. Samtliga stationsområden i södra driftsregionen Ca 190 stationsområden Tidigare fynduppgifter av hotade arter gav företräde. Rangordnades i prioritering 1, 2 eller 3 75 stationsområden 7 stations områden bedöms ha låg diversitet och inventeras inte 68 stationsområden Ca 190 stationsområden Jordmånskartor från Sveriges Geologiska Undersökning sållar bort stationsområden med morän eller leraunderlag 116 stationsområden Dessa 75 stations områden besöks fysiskt. 75 stationsområden 16 stationsområden bedöms inte vara bland de mer artrika. Inventeras icke jämförbart bara zoologiskt med insektsfällor och frihåvning. 52 stationsområden Flygbildstolkning vid datorn. Bortsållning av stationsområden helt utan strukturer (monotont landskap runtikring) En konstant uppsättning stationsområden på vilka en zoologisk (med både insektsfällor och ett transekttillfälle) och en botanisk inventering utförs enligt samma metodik så att resultaten är jämförbara. Figur 4. Urvalsprincip för de 52 stationsområden som valdes ut i samband med inventeringen Området omfattar södra driftsregionen. Stationsområde definierades som terminal med antingen gods eller persontrafik eller med både gods och persontrafik. Utöver dessa stationsområden inventerades 16 ytterligare stationsområden. Därtill kommer tre järnvägslinjer som enbart valdes ut genom de tre första stegen (tidigare fynduppgifter jordmånskartor flygbildstolkning). 13

14 För de stationsområden som bedömdes som intressanta startades studien vid det första besöket genom utsättning av insektsfällor. På så vis valdes 52 stationsområden (Figur 5) ut för både botanisk och zoologisk inventering. Ytterligare 16 stationsområden och punkter längs linjer bedömdes intressanta och blev föremål för insektsfällor och zoologiska transekter, men inte för botaniska inventeringar. Utöver dessa 68 inventeringspunkter (52+16) besöktes 7 stationsområden och linjer som hade tagits ut som intressanta i förväg, men som avfärdades i fält och då inte inventerades alls. En vanlig anledning till att vi i fält valde att inte ta med vissa stationsområden var att den biologiska potentialen på stationen bedömdes som låg på grund av ett heltäckande makadamunderlag eller en nyligen gjord totalbesprutning. Urval av järnvägssträckningar De tre järnvägssträckningar (Figur 5, Figur 6) fastställdes innan de första fältbesöken. Stationsområden har ofta en tillräckligt stor yta för att upprätthålla en enhetlig miljö som är präglad av kortvuxet gräs, exponerad mark och stora kantzoner. Därför är det relevant att prata om en särskild stationsområdesmiljö. Järnvägslinjer däremot är smala partier (från vardera räl enstaka meter i öppna landskap till max 25 meter i skogsområden) vars biologiska mångfald till största delen är en produkt av landskapet i den omedelbara omgivningen. Därför har vi valt att titta närmare på tre olika järnvägssträckningar som har helt olika förutsättningar. Järnvägslinjen Berga Skvalmon längs Stångådalsbanan, är nästan uteslutande omgiven av barrskog, Älmhult Diö, som följer Södra stambanan skär genom ett ålderdomligt brukslandskap (rikt på slåtterängar, hagmarker och mindre åkrar) medan Veinge Eldsberga linjen längs Hässleholm Eldsbergabanan befinner sig i ett mycket hårt utnyttjat landskap och är omgiven av åkerlandskap. Studien av järnvägslinjerna är baserad på de zoologiska fynd från insektsfällor som var placerade längs sträckan (specifika platser angivna under linjebeskrivningarna) och från de zoologiska transekter som företogs vid besöken på dessa platser. Längs dessa tre linjer ingår följande stationsområden i studien om stationsmiljöer (dessa stationsområden förekommer därför även i resultatdelen om stationsmiljöer): Berga, Målilla, Hultsfred, Skvalmon, Sällhult, Diö, Eldsberga, Genevad, och Veinge södra. De övriga platserna längs dessa linjer (Mörlunda, Älmhult, Möckeln, Djäknabygd och Veinge norra) är särskilt inventerade för att få heltäckande information om järnvägslinjerna men behandlas inte som enskilda stationsområden under resultatdelen om stationsmiljöer. Zoologisk inventering Den zoologiska inventeringen fokuserades på tre grupper av insekter: steklar, skalbaggar och fjärilar. Dessa insektsgrupper är typiska för den miljö som erbjuds i järnvägsområden (Figur 2) och har även pekats ut i en tidigare kunskapssammanställning (Andersson & Askling 2005). 14

15 Figur 5. Kartaöver de 52 stationsområden (grön markering) som inventerades med avseende på zoologi och botanik och de tre järnvägslinjer (röd linje) som inventerades med avseende på zoologi. Ljust gröna linjer markerar länsgränser. Alla de 15 stationsområden som är utpekade som särskilt värdefulla är namngivna och markerade med en prick i den gröna markeringen. Utöver dessa stationsområden har ytterligare 16 stationsområden inventerats enbart utifrån alla eller vissa zoologiska fokusgrupper. Dessa extra stationsområden är inte med i kartan men omnämns i resultatdelen. Insektsfällor Insektsfällor av typen färgskålar (tricolorskålar och gulskålar), fönsterfällor och malaisefällor (Figur 6) användes under arbetet. Färgskålar är den erkänt bästa metoden för att utröna artsammanstättningen av steklar då olika färger attraherar olika arter (Westphal m fl 2008). Malaisefällor har visat sig vara ett bra komplement till färgskålarna (Campbell & Hanula 2007). Skålarna och fällorna preparerades med giftfri propylenglykol och sattes ut i början av maj för att plockas in under augusti och september. Alla fällor vittjades och städades med tre till fem veckors mellanrum. Vid varje stationsområde var en identisk uppsättning av fällor utplacerat med 2 stora (50x15 cm) skålar av vardera färgen blå, gul och vit samt 3 stycken mindre gula skålar (20x15 cm). Vid varje stationsområde fanns 9 färgskålar utplacerade (Figur 6). Fönsterfällor och malaisefällor användes enbart på vissa stationsområden. 15

16 Figur 6. De insektsfällor som användes under inventeringen var, från vänster till höger, fönsterfälla, malaisefälla och tricolorskålar. Fönsterfällan fungerar genom att insekter flyger in i plexiglaset och faller ner i den glykolen och konserveras. Malaisefällan (namngiven efter den svenske insektsforskaren René Malaise) fungerar som en uppochnedvänd ryssja där insekter slutligen ramlar ned i en burk med t sprit. Tricolorskålarna lockar till sig främst steklar som attraheras till färgerna. Foto: Magnus Larsson. Arbete i fält Alla dagfjärilar och omkring 20 % av de vildbin som observerades i fält kunde med säkerhet artbestämmas utan insamling. Selektiv frihåvning och slaghåvning användes som fångstmetoder. Vid behov dödades inhåvade djur effektivt med i förväg preparerade glasrör med etylacetat. Följande parametrar registrerades särskilt (se inventeringsblankett i Appendix 4 och Appendix 5): Ytan av ruderatmark Kvantiteten av blommande åkervädd 1 och andra dominerande kärlväxter (mätt i m 2 ) Boplatsresurser för marklevande insekter Besprutningsfria zoner (ytor som uppenbart inte sköts med kemikaliebekämpning) Hävdregim (hur marken sköts) Typ av ballast Sammanlagd yta av blomrika ruderatmarker (ur värdväxtsynpunkt) För hotade eller karakteristiska arter har populationsstorlek uppskattats utifrån storleken på habitatet. Hur uppskattningen gått till beskrivs särskilt för vardera arten. 1 Åkervädd Knautia arvensis är en pollen och nektarrik kärlväxt som föder ett stort antal insekter och därför fungerar som en nyckelart. Åkervädd är därför en bra enskild indikator för hög biologisk mångfald. 16

17 Figur 7. Till vänster: I förgrunden tre färgskålar på Skvalmons stationsområde längs stångådalsbanan med ett dieseldrivet Y2 tåg i bakgrunden. Till höger: Charlotte Jonsson i färd med att se över färgskålarna vid Genevad stationsområde långs banan Hässleholm Eldsberga. Foto: Magnus Larsson. Bedömning av habitat Lokaler studerades vid en första anblick med avseende på värdväxtförekomst, läge och bomöjligheter för att se om de överensstämde med habitat för någon särskilt hotad art som har eller förväntas ha förekomst i banmiljöer. Varje banmiljö som besöktes bedömdes på plats och skyddsvärda zoner sållades ut och ritades in på medhavda kartor. Tanken med dessa skyddsvärda zoner är att de ska omfatta habitatet för en eller flera hotade arter. Botanisk inventering Det har sedan länge varit känt att järnvägsmiljöer ofta hyser en mycket rik och speciell flora där växter från många olika håll samlas (Almquist 1957). Vissa arter såsom resedor, småsporre, taklosta och bankrassing har blivit så typiska för järnvägsmiljön att de fått egna benämningar som bangårdsväxter eller järnvägsväxter. Dessa arter trivs särskilt bra på äldre stationsområden med grusigt eller sandigt underlag och de är ej sällan sällsynta utanför järnvägsmiljön (Andersson och Askling 2005). Andra växtgrupper som trivs bra på de störda och ofta starkt solbelysta markerna på stationsområdena är rena torrmarksarter samt en stor variation av förrymda kulturväxter. De sistnämnda sprids vanligtvis genom transport med godsvagnar eller koloniserar med hjälp av vindspridda fröer. Bland torrmarksarterna är det många som, på grund av jordbrukslandskapets omställning från småskaliga mosaikmiljöer till en effektiv storskalig produktion, är trängda i övrigt i landskapet. Detta gör stationsområdena till en potentiellt viktig tillflyktsort samtidigt som det ger järnvägsmiljön naturvårdsintressanta värden. 17

18 En av anledningarna till att man ofta hittar en så specifik flora på stationsområdena är, förutom de många spridningsmöjligheterna, framförallt den ständiga markstörningen. Detta leder till att konkurrensstarka växter aldrig får möjlighet att dominera ett område och att en mer dynamisk ruderatflora istället kan etablera sig (Andersson och Askling 2005). Andra faktorer som har stor inverkan på växtsammansättningen är den starka solinstrålningen, bristen på näring och de ofta torra markerna (Banverket 2005). Om stationsområdenas mark dessutom består av sand eller grus istället för den mer moderna ballasten så ökar sannolikheten för en mycket intressant flora. Typiskt för bangårdsväxter är att de är konkurrenssvaga och trivs i den näringsfattiga och torra miljö som ofta uppstår på stationsområdena samt att de i normala fall har en livslängd på endast 1 2 år (Jernbaneverket 2007a). Med en sådan livsstrategi kan de hinna sätta frö redan första året och behöver inte förlita sig på att kunna stå kvar på samma plats under en lång period för att därefter vara i stånd till att föröka sig. Till skillnad från stationsområdena har generellt sett en mer konkurrenskraftig flora hunnit etablera sig på banvallar då dessa inte har en lika hög grad av störning som stationsområdena. På banvallarna består växtsamhället till stor del av de växter som vandrat in från omkringliggande natur (Jernbaneverket 2007a) och växterna karaktäriseras av att ofta vara fleråriga och ha en kraftig pålrot. I banvallsmiljön bildas ett heltäckande växttäcke till skillnad från på stationsområdena där man ofta ser naken sand eller grus mellan de mer spridda växterna. Figur 8. Många förrymda växter finns att hitta i spårmiljö. Bilden visar ett fåtal av alla de arter som dök upp under inventeringen. Från vänster till höger; kardvädd (Dipsacus fullonum) Tomelilla, ekorrkorn (Hordeum jubatum) Trelleborg och Malmö, humle (Humulus lupulus) Ronneby, bocktörne (Lycium barbarum) Karlskrona, sparris (Asparagus officinalis) Åhus (i blom och i frukt). Foto: Anna Knöppel. Kärlväxtinventering Metoden innefattade främst strövning i områden avsatta för arbete inom tågtrafiken (exempelvis längs räls, invid stationsbyggnader, lastkajer och lokstallar), varvid en artlista för varje stationsområde upprättades. För större stationsområden där en rundströvning över hela 18

19 stationsområdet inte var möjlig på grund av tidsbrist var det viktigt att täcka så många olika biotoper som möjligt. För det mycket stora stationsområdet i Malmö valdes tre begränsade områden ut i förväg för inventering (Appendix 1). Den största delen av artbestämningen skedde ute i fält, för vilken en krysslista upprättades med de vanligaste arterna. Svårbestämda och i vissa fall sällsynta arter pressades för senare bestämning eller verifikation. Merparten av det pressade materialet har nu lagts in på herbariet Fytoteket i Uppsala (UPS). Intressanta och sällsynta arter dokumenterades även med hjälp av kamera och GPS och varje stationsområde fotograferades översiktligt. Nektarproduktion För varje stationsområde utsågs de fem vanligaste nektarproducerande växterna. Ytan som dessa upptog uppskattades i m 2. Även här var fotografering en del av arbetet. I samband med den botaniska inventeringen noterades de fem nektarproducerande kärlväxtarter som hade den största marktäckningen. Dessa fem arters täckning (m 2 ) uppskattades och rangordnades. Behandling av data Samtliga parametrar som registrerade vid den zoologiska och den botaniska inventeringen analyserades för att hitta samband. Till exempel kunde vi här testa och dra slutsatsen att ju större ett stationsområde är till ytan desto fler arter av kärlväxter, men inte insekter, kunde registreras från platsen. Stationsområdena rankades utifrån den zoologiska inventeringen utifrån förekomst av hotade arter. Samtliga stationsområden rankades efter botaniska värden. Efter en sammanlagd bedömning av förekomsten av artantal samt av sällsynta, tillfälliga och rödlistade växter (enligt Krok & Almquist (2001); Mossberg & Stenberg (2003); Tyler (2007); Georgson (1997); Edqvist& Karlsson (2007) och Fröberg (2006) Gärdenfors (2005)) utsågs 15 stationsområden med de största botaniska värdena. Dessa gick ut på att räkna antalet kärlväxtarter som listas i litteraturen som mindre allmänna och sällsynta och att räkna antalet rödlistade arter på stationsområdena. Alla med säkerhet artbestämda fynd av insekter och kärlväxter rapporteras löpande till Artportalen. 19

20 Resultat Totalt baserar sig arbetet på 364 fältbesök av vilka 312 tillhörde den zoologiska inventeringen (med tillhörande rekognoscerings och fälttömningsbesök) och 52 besök var enbart i syfte att utföra den botaniska inventeringen. Alla stationsområden och punkter efter linjen som besöktes finns sammanställda (Tabell 1). Tabell 1. Samtliga undersökta områden inom ramen för denna inventering. Platsnamnen är i första hand stationsnamn och i andra hand den närmaste stationens namn. Sorteringen är gjord efter kommuner och platsnamn. De 15 stationsområden som visade sig vara mest värdefulla för hotade arter är markerade med stjärna (*). Platsnamn 1 Län Kommun Bansträckning Botanik studie 20 Zoolog studie Alvesta G Alvesta Södra stambanan X X X Bromölla M Bromölla Blekinge kustbana X X X Båstad S M Båstad Västkustbanan X X X Sinarpsdalen M Båstad Västkustbanan X X X Emmaboda* H Emmaboda Kust till kustbanan X X X Vissefjärda H Emmaboda Kust till kustbanan X X X Hillerstorp F Gnosjö Kust till kustbanan X X X Eldsberga N Halmstad Hässleholm Eldsbergabanan X X X Gantofta M Helsingborg Rååbanan X X X Ramlösa C* M Helsingborg Rååbanan X X X Ramlösa industri M Helsingborg Rååbanan X Ramlösa upplag M Helsingborg Rååbanan X Vallåkra M Helsingborg Rååbanan X X X Hultsfred N H Hultsfred Stångådalsbanan X X X Hultsfred S H Hultsfred Stångådalsbanan X Järnforsen F Hultsfred Emådalsbanan X X X Målilla H Hultsfred Stångådalsbanan X X X Ignaberga M Hässleholm Hässleholm Kristianstadbanan X Tyringe N M Hässleholm Skånebanan X Tyringe S M Hässleholm Skånebanan X X X Vinslöv N M Hässleholm Hässleholm Kristianstadbanan X Vinslöv S M Hässleholm Hässleholm Kristianstadbanan X Smedstorp M Höganäs Österlenbanan X X X Berga H Högsby Stångådalsbanan X X X Kalmar V H Kalmar Stångådalsbanan X Kalmar Ö* H Kalmar Stångådalsbanan X X X Rockneby H Kalmar Stångådalsbanan X Karlshamn* K Karlshamn Blekinge kustbana X X X Karlskrona K Karlskrona Blekinge kustbana X X X Nättraby K Karlskrona Blekinge kustbana X X X Rinkaby* M Kristanstad Kristianstad Åhusbanan X Horna* M Kristianstad Kristianstad Åhusbanan X X X Kristianstad C* M Kristianstad X X X Kristianstad O M Kristianstad Blekinge kustbana X X Kristianstad S M Kristianstad Blekinge kustbana X Kristianstad V M Kristianstad Blekinge kustbana X Rinkaby S M Kristianstad Kristianstad Åhusbanan X X X Åhus grus M Kristianstad Kristianstad Åhusbanan X X X Insekts fällor

21 Platsnamn 1 Län Kommun Bansträckning Botanik studie Zoolog studie Insekts fällor Åhus S* M Kristianstad Kristianstad Åhusbanan X Genevad N Laholm Hässleholm Eldsbergabanan X X X Veinge N N Laholm Hässleholm Eldsbergabanan X Veinge S* N Laholm Hässleholm Eldsbergabanan X X X Lessebo G Lessebo Kust till kustbanan X X X Limhamn M Malmö Södra stambanan X X Malmö* M Malmö Södra stambanan X X Råstorp M Markaryd Hässleholm Eldsbergabanan X X X Blomstermåla N H Mönsterås Stångådalsbanan X Blomstermåla S H Mönsterås Stångådalsbanan X X X Nybro H Nybro Kust till kustbanan X X X Osby M Osby Södra stambanan X Perstorp M Perstorp Skånebanan X X X Bräknehoby K Ronneby Blekinge kustbana X X Johannishus K Ronneby Blekinge kustbana X X X Kallinge Ronneby* K Ronneby Blekinge kustbana X X Brösarp M Simrishamn Gärsnäs S:t Olof Brösarpbanan X X X Gärsnäs N M Simrishamn Gärsnäs S:t Olof Brösarpbanan X X X Gärsnäs S M Simrishamn Gärsnäs S:t Olof Brösarpbanan X Ravlundabro M Simrishamn Gärsnäs S:t Olof Brösarpbanan X S:t Olof M Simrishamn Gärsnäs S:t Olof Brösarpbanan X X X Tommarp M Simrishamn Österlenbanan X Vitaby M Simrishamn Gärsnäs S:t Olof Brösarpbanan X X Sölvesborg* K Sölvesborg Blekinge kustbana X X X Tomelilla M Tomelilla Malmö Tomelillabanan X X X Limmared O Tranemo Kust till kustbanan X X X Trelleborg V* M Trelleborg Kontinentalbanan X X X Skillingaryd* F Vaggeryd Halmstad Nässjöbanan X X X Pauliström F Vetlanda Emådalsbanan X X X Skvalmon H Vimmerby Stångådalsbanan X X X Södra Vi* H Vimmerby Stångådalsbanan X X X Rydaholm F Värnamo Kust till kustbanan X X X Värnamo* F Värnamo Kust till kustbanan X X X Åstorp C M Åstorp Skånebanan X X Åstorp N M Åstorp Skånebanan X Åstorp S M Åstorp Skånebanan X X Diö G Älmhult Södra stambanan X X X Djäknabygd G Älmhult Södra stambanan X Möckeln G Älmhult Södra stambanan X Sällhult G Älmhult Södra stambanan X X X Älmhult G Älmhult Södra stambanan X 1 Följande områden besöktes men prioriterades bort då gynnsamma miljöer för hotade insekter saknades: Falkenberg, Hestra, Kvillsfors, Laholm, Lunarp, Rydsgård samt Västervik. 21

22 13 13 Kärlväxter Skalbaggar Steklar Fjärilar Figur 9. Antal rödlistade arter som hittades inom de fyra olika fokusgrupperna. Totalt påträffades 60 rödlistade arter i järnvägsmiljön och de fördelades sig enligt ovan. Rödlistade arter Under inventeringen 2008 påträffades 61 rödlistade arter i järnvägsmiljö. Sandödla Lacerta agilis VU noterades men tillhör inte någon av fokusgrupperna. De övriga 60 rödlistade arterna är fördelade på fokusgrupperna (Tabell 2). Fördelningen mellan fokusgrupperna (skalbaggar, skalbaggar, fjärilar och kärlväxter) var jämn och rödlistade arter påträffades i vardera gruppen (Figur 9). Ett av de mest spektakulära insektsfynden var humlepälsbiet Anthophora plagiata akut hotad (CR) som påträffades vid Åhus. Humlepälsbiet är tidigare endast känt i Sverige från en plats i nordöstra Skåne och är föremål för ett särskilt åtgärdsprogram. Även naverlönn Acer campestre CR påträffades på fem stationsområden i Skåne, men dessa fynd härstammar med säkerhet från plantor som spritt sig från planterade lönnar i parker och trädgårdar. Vilda naverlönnar i Sverige är endast kända från Svedala socken i sydvästra Skåne (Olsson 1995). Bland de starkt hotade arterna (EN) påträffades slåttersandbi Andrena humilis, västkustros Rosa elliptica ssp. inodora (Faktaruta H), klätt Agrostemma githago, knippnejlika Dianthus armeria, klådris Myricaria germanica och hylsnejlika Petrorhagia prolifera. Även väddgökbiet Nomada armata EN har påträffats i järnvägsmiljö (se Artportalen), men dock ej inom ramen för denna inventering. Tabell 2. Antalet arter bland de undersökta fokusgrupperna i järnvägsmiljöer som påträffades Rödlistekategorierna står för missgynnade arter (NT), otillräcklig kunskap (DD), sårbara arter (VU), starkt hotade arter (EN) samt akut hotade arter (CR) (Faktaruta C). Fokusgrupper NT DD VU EN CR Antal rödlistade arter Totalt antal arter skalbaggar steklar fjärilar kärlväxter* totalt antal * Under invetneringen 2008 påträffades 541 arter, underarter, varieteter och sektioner av kärlväxter. Dessa tillhörde 527 arter. Biologisk mångfald Rödlistning och åtgärdsprogram är exempel på strategier för att täcka in de särskilda hot som finns för enskilda arter inom olika organismgrupper. Ofta behövs riktade insatser för att gynna och utveckla en miljö för en art eller en mindre artgrupp. Avsikten är att dessa då ska finnas beskrivna i särskilt framtagna åtgärdsprogram. Men enskilda arters förekomst säger inget om den biologiska mångfalden. Artrikedom och populationsstorlek är viktiga begrepp inom biologisk mångfald och 22

23 nedan presenteras fokusgrupperna var för sig. En fullständig artlista för de arter som denna inventering påvisade finns bifogad i Appendix 3. Faktaruta C. Vad är rödlistan? Den svenska myndigheten ArtDatabanken ansvarar bland annat för rödlistan. Rödlistan ären kunskapssammanställning i vilken för närvarande ingår cirka arter från den svenska floran, faunan och fungan. Omkring 9 % av den kända nationella förekomsten av flercelliga organismer återfinns på rödlistan. Av dessa är (6 % av alla Sveriges arter) hotade, det vill säga är klassade under någon av kategorierna kunskapsbrist (DD), sårbar (VU), starkt hotad (EN) eller akut hotad (CR). För att förmedla denna klassning åtföljs de rödlistade arternas latinska namn i denna rapportav den förkortade klassningen (NT, DD, VU, EN, CR, RE), om dessa saknas betyder det att arten antingen är klassad som livskraftig eller att den inte klassats alls. Syftet med kategorierna är att ge en översiktlig och objektiv bild av arternas nuvarande status. För de hotade arterna görs en bedömningen av deras status utifrån en uppsättning av fem kriterier, (A E). Kriterierna bygger på att det finns olika slags varningssignaler för att en population riskerar att dö ut:a: minskar kraftigt, B: har ett litet utbredningsområde och minskar, är fragmenterad eller fluktuerar extremt, C: är liten och minskar, D: är mycket liten och E: utdöenderisk visar sig vara påtaglig. Mer information finns på ArtDatabankens hemsida Kärlväxter Skalbaggar Steklar Fjärilar Figur 11. Antal observerade individer av fokusgrupperna (skalbaggar, steklar, fjärilar och kärlväxter) under inventeringen Insekterna är artbestämda efter att de samlats in i insektsfällorna (cirka 98 %) samt i fält (cirka 2 %) medan kärlväxterna till största delen är artbestämda vid observation i fält. Totalt under inventeringen har individer artbestämts, i fält eller av respektive artexperter inomhus. Figur 10. Viveln Rhinusa neta påträffades under inventeringen vid stationsområdet i Emmaboda och är det första registrerade fyndet av arten i Norden. Den närmast kända förekomsten finns i Litauen. Rhinusa neta har höga krav påomgivningens klimat vilket bör vara torrt och varnt. Den livnär sig på gulsporre Linaria vulgaris och strimsporre Linaria repens vilka det finns gott om på detta stationsområde. Foto: Christoffer Fägerström. 23

24 Skalbaggar Totalt registrerades 631 arter skalbaggar från insektsfällorna som placerats ut. Skalbaggar är en divers insektsordning som omfattar ekologiskt vitt skiljda arter. Bland skalbaggarna hittar vi både artgrupper som äter växtdelar (blad, cellulosa, rötter, pollen eller frön) och arter som äter animalisk föda (rovdjur, asätare och parasiter). En grupp bland rovdjursskalbaggarna som var särskilt artrik var nyckelpigor (Tabell 3). Artrikedomen kan förklaras med att vissa arter av nyckelpigor är typiska för torra marker. Växtätare har ofta en tydlig nisch och är då bra indikatorer på miljöer som är artrika och rika på ekologiska funktioner. Bladbaggar och vivlar är rena växtätare och är därför viktiga indikatorgrupper i denna typ av miljö. Ett rikt material från bägge dessa grupper kunde även presenteras i denna inventering. Till exempel är larverna av den hjärtfläckiga fallbaggen Cryptocephalus cordiger NT extremt värme och solälskande och förekomsten av denna art Faktaruta D. Vad är ett vildbi? Inom insektsordningen steklar finns gruppen bin som inkluderar sju insektsfamiljer. Inom gruppen finns det några få arter av tambin, till exempel honungsbiet, men den stora majoriteten är vildbin. Vildbin är den ekonomiskt och ekologiskt mest viktiga gruppen av insekter och det finns mer än arter i världen. Vildbin är en grupp steklar som övergått från att vara rovdjur till att livnära sig på pollen och nektar från blommor. De spelar en helt avgörande roll för pollinering av vilda växter i alla ekosystem på land och dessutom pollineras en rad viktiga grödor tack vare den ekosystemtjänst som vildbin utför. Till exempel är äpple, melon, tomat, gurka, jordgubbar, bönor samt grödorna röd och vitklöver, kål och lusern beroende av en varierad och rik förekomst av vildbin. Tabellen visar familjetillhörighet för de 296 arter av vildbin som förekommer i Sverige. Familj Svenskt namn Antal arter Colletidae Korttungebin 23 Andrenidae Sandbin 64 Halictidae Vägbin 59 Melittidae Sommarbin 8 Megachilidae Buksamlarbin 51 Apidae Långtungebin 91 indikerar att miljön är gynnsam även för en rad andra organismer som också lever i torra och varma miljöer. Hedfrölöparen Harpalus rufipalpis NT som tillhör familjen jordlöpare livnär sig på fröer och andra näringsrika växtdelar både som larv och vuxen och är därför beroende av vissa arter av torrmarksväxter som producerar just de frön som behövs för artens fortlevnad. Denna art, liksom många andra växtätande skalbaggar, är beroende av den flora som finns i området där den lever. 24