En trattbägarlokal i Resmo

Transkript

1 En trattbägarlokal i Resmo Arkeologisk förundersökning och särskild arkeologisk undersökning 2008 Resmo 1:13, 1:14, 1:15 och 1:16, Resmo socken, Mörbylånga kommun, Öland. Ludvig Papmehl-Dufay KALMAR LÄNS MUSEUM Arkeologisk rapport 2009:29

2

3 Gärdslösa kyrka Kalmar läns museum En trattbägarlokal i Resmo Arkeologisk förundersökning och särskild arkeologisk undersökning 2008 Resmo 1:13, 1:14, 1:15 och 1:16, Resmo socken, Mörbylånga kommun, Öland. Författare Ludvig Papmehl-Dufay Copyright Kalmar läns museum Redaktion Per Lekberg, Seija Nyberg Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd från Lantmäteriverket Förlag Kalmar läns museum ISSN X

4 En trattbägarlokal i Resmo Kalmar läns museum Abstract Keywords: Archaeology, excavation, Öland, Resmo, Neolithic, settlement site, TRB culture, pottery, flint This report presents the results from two archaeological investigations at four properties in the parish of Resmo, southwest Öland, Sweden. The first investigation concerned was a trial excavation, and the second was a final excavation that followed as a result of the trial excavation. The area was shown to host rich traces of occupation from the early Neolithic Funnel Beaker culture, c BC. Features included dark culture layers rich in finds as well as hearths, postholes and pits of variuos size and fashion. The finds are strongly dominated by pottery, but also inludes a wealth of flints and some burnt bone. The find in a sunken feature of four cow teeth together with large amounts of Funnel Beaker pottery is possibly the earliest find of cattle so far on Öland. The site is set in relation to the nearby megalithic tomb Raä 32, and the remains investigated are interpreted in terms of visibility and monumentality.

5 Innehåll Sammanfattning...7 Inledning...9 Topografi och fornlämningsmiljö...10 Resmo 1:13, 1:4, 1:15 och 1: Den arkeologiska förundersökningen...15 Syfte och metod...15 Resultat...15 Kartstudie...16 Fältarbete...21 Utvärdering och åtgärdsförslag...29 Den särskilda arkeologiska undersökningen...31 Syfte och metod...31 Resultat...33 Diskussion...56 Tekniska och administrativa uppgifter...60 Referenser...61 Bilagor...63 Bilaga 1. Fyndlista...65 Bilaga 2. Anläggningslista...77 Bilaga 3. Anläggningsfoton...85

6 Skala 1: Figur 1. Karta över Kalmar län med undersökningsområdet markerad. 6

7 Sammanfattning Föreliggande rapport utgör en sammanslagning av två arkeologiska fältundersökningar i Resmo socken på sydvästra Öland som utfördes av Kalmar läns museum under våren Med anledning av planerad husbyggnation genomfördes under tre dagar i slutet av februari en arkeologisk förundersökning, och delar av de lämningar som då påträffades gjordes föremål för en särskild arkeologisk undersökning ungefär en månad senare, under slutet av mars och början av april Den särskilda arkeologiska undersökningen pågick under knappt 2 veckor, mestadels med en arbetsstyrka på två arkeologer. De fornlämningar som påträffades och undersöktes inom området var inte kända sedan tidigare, och utgörs av boplatslämningar i form av anläggningar och rikt fyndförande kulturlager från tidig bondestenålder, tidigneolitikum och början av mellanneolitikum omkring f Kr. På grund av begränsad budget har hårda prioriteringar fått göras vid undersökningen av de påträffade lämningarna, och dokumentationsgraden har tvingats ner till förmån för undersökningstempot. Anläggningar och kulturlager har undersökts starkt selektivt, och naturvetenskapliga analyser har fått hållas på ett minimum. Utifrån anläggningarnas och fyndens rumsliga spridning, samt i viss mån skillnader i lämningarnas karaktär och fyndinnehåll, har lämningarna inom undersökningsområdet registrerats som två skilda fornlämningar, boplatserna RAÄ 158 och 159 i Resmo socken. Den förstnämnda är belägen på de lägre liggande fastigheterna i väst och innefattar rikligt med anläggningar men relativt sparsamt med fynd i form av keramik och flinta. Enstaka anläggningar innehöll större mängder tidigneolitisk trattbägarkeramik av samma typ som inom RAÄ 159. Av fynd och 14 C-dateringar att döma innehåller RAÄ 158 lämningar från såväl tidigneolitikum (ca f Kr) som yngre bronsålder omkring f Kr. Den andra fornlämningen, RAÄ 159, utgörs av ett rikt fyndförande kulturlager i undersökningsområdets nordöstra hörn, som utifrån innehållet av stora mängder tidstypisk keramik kan tillföras tidigneolitisk trattbägarkultur. I anslutning till och under lagret framkom anläggningar i form av stolphål, rännor och gropar. Resultaten från 14 C- dateringar visar att lagret tillkommit omkring f Kr, men enstaka dateringar och fynd visar också att platsen återanvänts nästan 1000 år senare, omkring f Kr. Keramiken 7

8 från RAÄ 159 domineras av snördekorerad trattbägarkeramik, och flintmaterialet domineras av sydskandinavisk flinta med ett flertal fragment av slipade flintyxor representerade. Fynden från hela undersökningen innefattar knappt 10 kg keramik, ca 400 g flinta och ca 180 g brända ben, och merparten av dessa fynd framkom i det fyndrika kulturlagret inom RAÄ 159. Lämningarna inom RAÄ 158 och 159 sätts i samband med den anmärkningsvärda ansamlingen i Resmo socken av fyra stenkammargravar, så kallade megalitgravar, från tidig bondestenålder. Den nordligaste av dessa gravar, RAÄ32, ligger endast omkring 250 m SO om de här aktuella lämningarna, och av keramiken och 14 C-dateringarna att döma kan de nyfunna boplatserna gott och väl vara samtida med graven vilket är ett mycket intressant förhållande. De tidigneolitiska boplatslämningarna inom undersökningsområdet utgör den hittills första arkeologiskt undersökta trattbägarboplatsen på Öland. Handläggningen av ärendet var snabb och arbetsinsatsen liten i förhållande till lämningarnas omfattning och betydelse, men tack vare målmedvetet och hårt arbete från de inblandade samt ett bidrag från Länsstyrelsen i Kalmar län har ändå mycket värdefull information och ett stort fyndmaterial kunnat samlas in. 8

9 Inledning Med anledning av planerad husbyggnation genomförde Kalmar läns museum på uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar län under tre dagar i slutet av februari 2008 en arkeologisk förundersökning på fastigheterna Resmo 1:13, 1:14, 1:15 och 1:16, i Resmo socken på sydvästra Öland (fig 1). Beställare var ägarna för respektive tomt, d.v.s. Anders och Anna Nord, Carl- Gustaf Bengtsson, Nils-Erik Larsson/LAFAB och Esse Ingesson/Borohus AB. Vid förundersökningen påträffades tidigare ej kända fornlämningar över hela området, i form av ett fyndrikt kulturlager i områdets nordöstra del samt spridda anläggningar i form av härdar, stolphål med mera längs större delen av områdets västra del. Utifrån fynd av karaktäristisk keramik kunde kulturlagret i nordöstra hörnet preliminärt dateras till perioden tidigneolitikum, d.v.s. början av bondestenåldern ca f Kr. Lämningarna i områdets västra del kunde inte ges någon närmare datering utifrån förundersökningen, men utifrån deras avvikande karaktär antogs att de kunde härröra från en något senare period. Boplatser från tidig bondestenålder har inte tidigare undersökts i större omfattning på Öland, och tillsammans med lämningarnas välbevarade karaktär gjorde detta att en noggrann undersökning på platsen bedömdes kunna ha stor vetenskaplig potential. En särskild arkeologisk undersökning följde därför, varvid större ytor banades av och ett urval av de påträffade lämningarna undersöktes för hand. Prioriteringen som gjordes syftade till att resultera i en så representativ och fullständig bild av lämningarna som möjligt utifrån de begränsade resurser som stod till buds. Vid såväl förundersökningen som den särskilda arkeologiska undersökningen utgjordes personalen av Ludvig Papmehl-Dufay och Magnus Petersson samt under sammanlagt tre dagar praktikanterna Elin Söderström och Ulrika Wennerström, alla från Kalmar läns museum. Ansvarig i fält var Ludvig Papmehl- Dufay, som också svarat för färdigställandet av denna rapport. 9

10 Topografi och fornlämningsmiljö Resmo socken på sydvästra Öland är mycket rik på fornlämningar från stora delar av förhistorien. Socknen gränsar i norr till Vickleby och i söder till Mörbylånga socknar, och begränsas i väster av Kalmarsund och i öster av Möckelmossen på Stora Alvaret. Västra delarna av socknen upptas av Mörbylångadalen, och ingår i det mest bördiga området på Öland. Här finns rikligt med väl utbildade forntida strandvallar, liksom flera igenvuxna våtmarker såsom Resmo, Kleva och Gynge mossar. Mot öster reser sig landet och möts av Västra Landborgen, som på denna del av ön når upp till omkring 50 meter över havet. Vid Rösslösa by en knapp mil söder om Resmo återfinns Ölands högst belägna punkt, på runt 58 meter över havet. Området nedanför/väster om landborgen kan betraktas som fullåkersbygd i moränleror, medan krönet av landborgen karaktäriseras av sandig mark med relativt mycket bebyggelse och fornlämningar i form av gravfält, väderkvarnar med mera. Öster om landborgskrönet dominerar Alvarmark fullständigt. Resmo by och kyrka är belägna på landborgskrönet ca 5 km NO om Mörbylånga på sydvästra Öland. Fornlämningarna i socknen är till stor del koncentrerade till landborgen, där ett mycket stort antal lämningar finns registrerade med tyngdpunkt på järnåldersgravar, ensamliggande eller samlade i gravfält. Registrerade fornlämningar i undersökningsområdets närhet visas i fig 2, och ett urval är numrerade i kartan och beskrivna i tabell 1. På kyrkogården har påträffats såväl medeltida som vikingatida begravningar (Petersson 2007), liksom vid skolan strax söder om kyrkan (Schulze 2006). Här finns spår av överplöjda gravfält (RAÄ 95 och 154) i form av fynd och så kallade crop-marks, d.v.s. skillnader i vegetationens utseende och frodighet som är följd av ovan mark ej synliga anläggningar och som lättast kan ses från luften. En halv km söderut börjar det långsträckta Gynge gravfält (RAÄ 40), med den stora Gynge hög i norra änden och den än mer monumentala Mysinge hög i den södra. I synnerhet den sistnämnda graven har utifrån sin storlek antagits kunna härröra från bronsåldern. Även norr och öster om undersökningsområdet finns gravfält från järnåldern uppe på landborgen (t ex RAÄ 14, RAÄ 19, RAÄ 30, RAÄ 31 och RAÄ 93). Vid Möckelmossen inne på Alvaret har en grupp husgrunder från järnåldern varit föremål för arkeologisk undersökning (Königsson 1978). Nedanför landborgen, i anslutning till de igenvuxna mossarna, har förutom stenålderfynd (se nedan) även tillvaratagits ett antal uppseendeväckande järnåldersfynd av offerkaraktär, såsom en massiv bronsstatyett i form av en tjur och ett flertal guldföremål (Schulze 1996). Noterbart och av stort intresse i det här aktuella sammanhanget är de fyra megalitgravar (stenkammargravar från yngre stenåldern) som finns i socknen, dels strax norr om Resmo kyrka (RAÄ 32) och dels i Mysinge i socknens södra del (RAÄ 81, RAÄ 84 och RAÄ 85). Gravarna är ensamma i sitt slag på Öland, och är unika även i ett större östsvenskt perspektiv. 10

11 Megalitgravar är annars något som i Sverige finns i större antal i Skåne, längs Västkusten samt i Falbygden i centrala Västergötland (t ex Strömberg 1971; Sjögren 2003). Den nordligaste av de öländska megalitgravarna (RAÄ 32) brukar betraktas som en dös, medan de övriga tre utgörs av gånggrifter. Alla fyra är belägna på landborgskrönet, med fri utsikt över Alvaret och öppningen orienterad mot sydöst. Den sydligaste graven (RAÄ 85) har undersökts arkeologiskt i flera omgångar (Arne 1909; Alexandersson 2004; se Papmehl-Dufay 2006: 71ff), och har visat sig innehålla lämningarna efter minst 30-40, kanske så många som 70, begravda individer med fynd från stora delar av yngre stenåldern. Nyligen utförda 14 C-dateringar visar också att gånggriften använts under minst tre skilda perioder; av ca 30 utförda dateringar faller ungefär en tredjedel inom tidigneolitikum/början av mellanneolitikum (trattbägarkultur) ca f Kr, en tredjedel inom sent mellanneolitikum (stridsyxekultur) ca f Kr och en tredjedel slutligen faller inom äldre delen av bronsåldern omkring f Kr (Eriksson et al 2008; Linderholm 2008). Av fyndmaterialet från undersökningen av kammaren att döma har graven även använts under senneolitikum ca f Kr (Arne 1908; Papmehl-Dufay 2009). De äldsta begravningarna i kammaren har genom 14 C-dateringar kunnat föras tillbaks till senare delen av tidigneolitikum, runt 3500 f Kr, vilket gör denna grav till en av de äldsta daterade gånggrifterna i Skandinavien (Persson & Sjögren 2001: 229f). Huruvida de övriga tre megalitgravarna i socknen är lika gamla är i nuläget inte känt eftersom ingen är undersökt, men det förefaller inte otroligt att så är fallet. Att således minst en och troligen flera megalitgravar här har uppförts inom ett begränsat område under andra halvan av tidigneolitikum kan ha stor betydelse för förståelsen av de lämningar som framkom vid de här aktuella undersökningarna. I Bårby ca 3 km söder om Resmo kyrka hittades år 1906 ett skelett tillsammans med en båtyxa, vilket av allt att döma representerar en så kallad stridsyxegrav från omkring 2500 f Kr (Arne 1909: 101f; Papmehl-Dufay 2006: 83). Yxan lämnades av den bonde som hittade den till Kalmar läns museum, medan benen dessvärre numera är förkomna. Graven är inte registrerad i fornlämningsregistret, men utifrån beskrivningen i Arnes artikel bör den ha legat i nära anslutning till järnåldersgravfältet RAÄ 43 i Mörbylånga socken. Utöver de fyra megalitgravarna och stridsyxegraven finns från yngre stenåldern ett stort antal boplatser registrerade både i närheten av undersökningsområdet och längre västerut. De allra flesta har identifierats genom fynd i åkrarna av flintavslag och stenredskap, och ingen stenåldersboplats i området har varit föremål för noggrann arkeologisk undersökning. Av de boplatsområden som är belägna i närheten av undersökningsområdet kan nämnas RAÄ 112 direkt väster om vägen ett 100-tal m söderut, med stora mängder fynd av slagen flinta inklusive slipade flintyxfragment vilket daterar boplatsen till yngre stenåldern. Även strax norr om undersökningsområdet har flintavslag och slipade flintyxfragment påträffats i åkern väster om vägen (RAÄ 116). Längre söderut finns boplatsen RAÄ 123, där man vid inventeringar påträffat ett stort antal flintavslag och yxfragment från yngre stenåldern, och där en arkeologisk förundersökning 2006 påvisade boplatslämningar i form av anläggningar och rester av kulturlager (Petersson 2006). Vid förundersökningen påträffades även en liten elegant dubbeleggad stridsyxa av porfyr, vilken kan dateras till mellersta delen av yngre stenåldern. Av de många stenåldersfynd som framkommit västerut nedanför landborgen kan särskilt nämnas fyndet av 12 tjocknackiga flintyxor som ska ha påträffats inom en begränsad yta i samband med grustäkt vid Kleva i början av 1900-talet (Åberg 1913: 47). En utvidg- 11

12 Figur 2. Registrerade fornlämningar i undersökningsområdets närhet (röd skraffering och röda stjärnor), med ett urval som nämnts i texten numrerade. 12

13 ning av grustaget under 1990-talet innebar att en yta i anslutning till fyndplatsen för yxorna skulle exploateras. Vid en arkeologisk undersökning i samband med detta framkom en dels brandgrav från äldre bronsåldern (period II) med en pincett och en rakkniv med hästhuvud, och dels fynd från tidigneolitikum i form av slaget stenmaterial och keramik (Hedenmalm 1992). Bland keramiken finns skärvor från en så kallad kraghalsflaska, vilket är typiskt för tidigneolitisk trattbägarkultur. Raä nr Typ Datering 14 Gravfält Järnålder 19 Gravfält Järnålder 23 Gravfält Järnålder 30 Stensättning Järnålder 31 Stensättning Järnålder 32 Stenkammargrav Yngre stenålder 38 Stensättningar och rest sten Järnålder 40 Gravfält Bronsålder-Järnålder 43 Rest sten Järnålder 44 Domarring Järnålder 93 Flatmarksgrav Järnålder 95 Överodlat gravfält Yngre järnålder/medeltid 112 Boplats Yngre stenålder 113 Boplats Yngre stenålder 115 Boplats Stenålder 116 Boplats Yngre stenålder 123 Boplats Yngre stenålder 124 Boplats Stenålder 149 Boplats Stenålder 152 Hög Yngre järnålder 154 Överodlat gravfält Järnålder Tabell 1. Lista över de fornlämningar som numrerats i figur 2. 13

14 Resmo 1:13, 1:4, 1:15 och 1:16 De här aktuella fastigheterna Resmo 1:13, 1:14, 1:15 och 1:16 är belägna rakt norr om Resmo bygata och ca 350 meter NV om Resmo kyrka. Fastigheterna ligger intill varandra i formen av ett upp-och-nedvänt L, och mäter tillsammans ca 120 x 90 meter med en total yta på ca 7500 m 2. Området är beläget högt upp längs den bitvis branta sluttningen mot väst strax nedanför krönet på Västra landborgen (fig 3). Undergrunden utgörs av sand, och höjden över havet är i väster ca 35 meter och i öster ca 41 meter. Vid förundersökningens början var större delen av området gräsbevuxet, med en del mer igenvuxna partier med slånbärssnår och liknande. Direkt mot SO finns en tallplantering. Inför förundersökningen var ingen fornlämning registrerad inom området. Utifrån läget i terrängen samt närheten till ett flertal andra kända lämningar gjorde dock länsstyrelsen bedömningen att chansen är stor att fornlämning föreligger inom området, vilket visade sig vara en korrekt bedömning. Figur 3. Utsikt mot väst från nordöstra hörnet av förundersökningsområdet (fastigheten Resmo 1:16). Foto från Ö Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum. 14

15 Den arkeologiska förundersökningen Den arkeologiska förundersökningen genomfördes under perioden februari Projektledare var Ludvig Papmehl-Dufay, och övriga medverkande var Magnus Petersson samt praktikanterna Elin Söderström och Ulrika Wennerström, alla från Kalmar läns museum. Syfte och metod Förundersökningens syfte har i enlighet med Länsstyrelsens förfrågningsunderlag varit att inom de aktuella fastigheterna fastställa och beskriva eventuella fornlämningars karaktär, datering, utbredning, bevarandegrad, sammansättning och komplexitet. Målsättningen är således att förundersökningen tydligt ska påvisa vilka delar av området som hyser fornlämningar, hur gamla dessa fornlämningar är och vilken typ av lämningar de innehåller. Resultatet ska kunna fungera som ett fördjupat kunskapsunderlag inför länsstyrelsens fortsatta beslut i ärendet. Då förundersökningen inte föregåtts av en utredning eller liknande, och då alltså fornlämningsförekomsten inom området inte var känd sedan tidigare, utfördes förundersökningen dels med hjälp av sökschaktsgrävning med maskin, där hela området behandlades förutsättningslös, och dels genom handgrävning av provrutor och ett urval av de framkomna lämningarna. Samtliga ingrepp och påträffade lämningar mättes in med totalstation i Rikets nät (RT 90 2,5 gon V och RH 70) efter utsättning av punkter med GPS. Provrutorna förlades dels till områden där fyndförande kulturlager observerats vid schaktningen, och dels till områden där sådant inte observerats men där lösfynd framkommit vilket antogs kunna representera urlakade kulturlager. De anläggningar som undersöktes grävdes ut till hälften, och en profil upprättades och dokumenterades. Fynd från de handgrävda lämningarna liksom ett urval av lösfynd från schaktningen togs tillvara, och registrerades i en för ändamålet upprättad databas. Fynden förvaras i väntan på fyndfördelning i Kalmar läns museums fyndmagasin under KLM-nummer 44082: Vid sidan av fältarbetet genomfördes inom ramen för förundersökningen en översiktlig kart- och arkivstudie, vilken i huvudsak riktade in sig på studiet av tillgängliga historiska kartor över området. Syftet med denna studie var att skapa en bild av markanvändandet i området under de senaste århundradena, och i förlängningen ge en uppfattning om hur pass skadade eventuella fornlämningar kan antas ha blivit av jordbruk eller andra aktiviteter under historisk tid. Resultat I det följande presenteras resultaten från den arkeologiska förundersökningen, uppdelat på kartstudien och fältarbetet. 15

16 Figur 4. Utsnitt ur avmätning över Resmo by från 1641, med undersökningsområdets ungefärliga läge markerat med rött. Kartstudie Den inledande kartstudien utfördes genom studier av historiska kartor från 1600-talet och framåt. De kartor som nyttjades för ändamålet är en avmätning från 1641, en avmätning från 1734, storskifteskartan från 1791 och enskifteskartan från På den äldsta kartan, från 1641, är undersökningsområdet beläget i nordöstra hörnet av Ryssmo kyrkoby :s inägor, och marken är markerad som änge till höö (fig 4). 16

17 Figur 5. Utsnitt ur avmätning över Resmo by från 1734, med undersökningsområdets ungefärliga läge markerat med rött. Vid denna tid tycks marken således inte vara uppodlad. Knappt 100 år senare, på avmätningen från 1734, ligger undersökningsområdet i nordöstra hörnet av Resmo kyrkobys inägor, och är markerad som en horva bestående av oduga backar av sand (fig 5). Detta innebär att en åker bör ha tagits upp i området under 1700-talets början, men att marken har varit så sandig och mager att den ansetts i det närmaste oduglig som åkerjord. 17

18 Figur 6. Utsnitt ur storskifteskartan över Resmo by från 1791, med undersökningsområdets ungefärliga läge markerat med rött. På storskifteskartan från 1791 är horvan från 1734 års karta uppdelad i fyra skiften fördelat på fyra gårdar (fig 6). Alla fyra skiftena är beskrivna som sandig åker. På enskifteskartan från 1824 slutligen är de tidigare fyra skiftena fördelade på två gårdar, och är beskrivna som åker (fig 7). På den äldre ekonomiska kartan, för vilken flygfotograferingen genomfördes 1938, har odlingen inom undersökningsområdet upphört. 18

19 Figur 7. Utsnitt ur enskifteskartan över Resmo by från 1824, med undersökningsområdets ungefärliga läge markerat med rött. Studien av de historiska kartorna visar således att marken inom det aktuella området har varit upptagen som åker från 1700-talets början och åtminstone en bra bit in på 1800-talet, kanske ända in på 1900-talet. Odlingen kan alltså ha pågått i uppemot år. Detta tillsammans med den sandiga marken och det bitvis högt belägna och för vinderosion utsatta läget gör att eventuella fornlämningar kan ha skadats av odlingsaktiviteter och sandflykt. 19

20 Figur 8. Plan från förundersökningen med schaktens och provrutornas numrering och spridning över förundersökningsområdet. Mörkgrått representerar anläggningar, och ljusgrått representerar en stensamling vilken efter undersökning avfärdades som sentida. 20

21 Schakt nr Indikationer Störningar 1 Ingen indikation Grusväg under gärstorven 2 Kulturlager (L1), fynd av keramik Sentida raseringslager i s delen 3 Ingen indikation Sentida raseringslager (L2) i s delen 4 Kulturlager (L3) i v delen 5 Ingen indikation 6 Möjligt stolphål (A1) 7 A2, A3, A4 8 A5, fynd av ett fl intavslag 9 A6, fynd av keramik 10 Ev anläggningar (ej inmätta) 11 A7, A8 12 Kulturlager (L4), fynd av keramik, A10, A11 13 A12, A13 14 A15 (röjningsröse) 15 Ingen indikation 16 Fynd av ett fl intavslag 17 Ingen indikation 18 Ingen indikation 19 Ingen indikation 20 Ingen indikation 21 Kulturlager (L5), fynd av keramik, fl inta och ben, A16 Tabell 2. Förundersökningsschaktens numrering och kulturhistoriska indikationer. Fältarbete Totalt grävdes vid förundersökningen 21 schakt till en sammanlagd längd av knappt 300 m, jämnt spridda över ytan med ett avstånd av ca 5-15 m till närmsta schakt. Som regel drogs schakten med en skopas bredd, ca 1,5 m, men vid behov vidgades schakten för att avgränsa eller tydliggöra framkomna lämningar. Schaktens spridning och numrering framgår i fig 8, se även schaktbeskrivningarna i tabell 2. Av de 21 schakten framkom indikationer på kulturhistoriska lämningar i 12 stycken, relativt jämt spridda över de fyra fastigheterna med undantag för den östligaste fastigheten (Resmo 1:16) där lämningarna var tydligt koncentrerade till nordöstra hörnet. Bortsett från ett röjningsröse i schakt 14 och sentida raseringslager i schakt 2 och 3 kan samtliga påträffade lämningar antas härröra från förhistorisk tid. Samtliga vid förundersökningen inmätta kulturlager och anläggningar visas i fig 9, och an läggningarna med tolkningar beskrivs i tabell 3. Totalt 5 kulturlager och 16 anläggningar mättes in, och 12 av de senare delundersöktes varpå en utgick. Kulturlagren delundersöktes med hjälp av provrutor där jorden sållades och fynden samlades in. Flera av anläggningarna förblir efter undersökning odefinierade till sin funktion, och några antas kunna utgöra rester efter svackor i kulturlagret som noterades längs stora delar av undersökningsområdets västra kant. 21

22 Figur 9. Schaktplan från förundersökningen med samtliga inmätta kulturlager och anläggningar markerade. Jämför tabell 3. 22

23 Den mest påtagliga fornlämningen som påträffades framkom redan i det först grävda schaktet, nämligen kulturlagret L5 i schakt 21 i områdets nordöstra hörn (fig 10). Lagret utgjordes av mörkt gråbrun sotig sand, och kunde avgränsas till ett område om ca 20 x 10 m inom tomten såsom den avgränsas av en stenmur. Redan vid schaktningen noterades i L5 rikligt med fynd i form av dekorerad och odekorerad neolitisk keramik, flinta och brända ben. Avgränsningen mot väster och söder var särskilt tydlig och påtaglig, och närmast utanför det synliga lagret mot dessa håll framkom inga tecken på fornlämningar i denna del av området. Inom utbredningen för kulturlagret L5 kunde flera anläggningar ses, av vilka A16 delundersöktes (fig Figur 10. Praktikanterna Ulrika Wennerström (tv) och Elin Söderström (th) gräver rutor i kulturlagret L5 i förundersökningsområdets nordöstra hörn. Foto från SO Ludvig Papmehl-Dufay/Kalmar läns museum. Anl/ lager nr Delundersökt Tolkning Anmärkning Schakt nr A1 Nej Möjl stolphål 6 A2 Ja Nedgrävning Fynd av keramik 7 A3 Ja Odef anl Osäker avgränsning 7 A4 Ja Odef anl 7 A5 Ja Ränna 8 A6 Ja Grop Fynd av keramik 9 A7 Nej Möjl stolphål 11 A8 Ja Lagersvacka Diffus åt alla håll 11 A9 Nej Odef anl 11 A10 Nej Möjl stolphål 12 A11 Ja Kolfläck, naturlig? Belägen ovanpå kulturlager 12 A12 Ja Odef anl 13 A13 Ja Möjl stolphål 13 A14 Ja Utgår 13 A15 Ja Röjningsröse 14 A16 Ja Grop Fynd av neolitisk keramik 21 L1 Nej Odef kulturlager Enstaka keramikbitar och fl intor 2 L2 Nej Sentida raseringslager Fynd av hästsko, glas, bränt material 3 L3 Nej Odef kulturlager Troligen sammanhängande med L1 4 L4 Ja (Ruta 6) Kulturlager, ålder ovisst Enstaka keramikbitar och fl intor 12 L5 Ja (Ruta 1, 2 och 3) Kulturlager, neolitikum Rikligt med fynd, bla neolitisk keramik 21 Tabell 3. Anläggnings- och lagerbeskrivningar från förundersökningen. Jfr figur 9. 23

24 Figur 11. A16 såsom den framträdde i plan efter rensning. Foto från SV Magnus Petersson/Kalmar läns museum. Figur 12. A16 i profil. Foto från S Magnus Petersson/Kalmar läns museum. 24

25 Figur 13. Stolphålet A13 i profil. Foto från V Magnus Petersson/Kalmar läns museum. 11, fig 12). Denna utgjordes av en sotig grop ca 1,8 x 1,2 m stor och ca 0,25 m djup, med fynd av flinta, neolitisk keramik och brända ben. Även enstaka sentida fynd påträffades i fyllningen till A16, och gropen föreföll vara grävd genom kulturlagret vilket tolkades som att den bör ha tillkommit senare än detta. I västra delen av området framkom ett antal mer spridda lämningar i form av kulturlager, anläggningar och enstaka fynd. Skillnaderna i karaktär mellan å ena sidan områdets nordöstra hörn med L5 och å andra sidan områdets västra del med spridda lager och anläggningar var tydlig. Det förstnämnda utmärkte sig genom sin fyndrikedom, medan lämningarna i den västra delen av området generellt sett uppvisade få fynd och låg mer spridda över en större yta. Medan ett flertal typologiskt daterbara fynd från yngre stenåldern hittades i L5 i områdets nordöstra hörn, framkom vid förundersökningen inga sådana i områdets västra del. Fynden här utgjordes av odekorerad keramik, ett fåtal bitar slagen flinta och enstaka brända ben. Fyra anläggningar från förundersökningen (A1, A7, A10 och A13) har tolkats som möjliga stolphål, av dessa är det dock endast en (A13) som undersökts (fig 13). Tre anläggningar (A2, A6 och A16) har givits den försiktiga tolkningen grop, vilket i princip bara anger att det rör sig om en av människohand skapad nedgrävning med fyndförande fyllning av kulturlagerkaraktär (fig 14). Gropen A2 tolkades i plan som ett stolphål, men med tanke på dess ringa djup och flackt skålade profil föredras efter undersökning termen grop. I ytan på A2 framkom ett par mkt sköra keramikskärvor av förhistorisk karaktär. Den stora gropen A6 (fig 15) representerar sannolikt någon form av avfallsgrop, liksom möjligen gropen A16 i områdets nordöstra del. Bortsett från A16 var samtliga anläggningar belägna inom den lägre belägna västra delen av området. Här var före- 25

26 Figur 14. Gropen A2 i plan respektive profil. Foto från V Ludvig Papmehl-Dufay respektive Ulrika Wennerström/ Kalmar läns museum. 26

27 Figur 15. Avfallsgropen (?) A6 i plan respektive profil, den sistnämnda en tvärprofil genom anläggningens nordligaste del. Foto från N Magnus Petersson/Kalmar läns museum. 27

28 Figur 16. Mynningsskärva från en snörornerad trattbägare, funnen i kulturlagret L5 i förundersökningsområdets nordöstra hörn. Skärvans höjd är ca 3,3 cm. komsten tätast i den mellersta och norra delen, medan den sydligaste tredjedelen syntes sakna anläggningar. Av denna anledning har de nyfunna lämningarna registrerats i FMIS som två skilda fornlämningar, Raä 158 i väst (förhistoriska anläggningar och kulturlager på Resmo 1:13-15) och Raä 159 i öst (neolitiskt kulturlager med anläggningar på Resmo 1:16). Fyndlistan från förundersökningen redovisas tillsammans med fynden från den särskilda undersökningen i bilaga 1, där fynden från förundersökningen utgörs av nummer Totalt tillvaratogs vid förundersökningen knappt 1 kg fynd, fördelat på 884 g keramik, 68,7 g flinta, 9,9 g bränt ben, 3,1 g tegel, 1,8 g bränd lera och 1,1 g glas. Bortsett från en bit vardera av tegel och glas kan samtliga fynd betraktas som förhistoriska, och utifrån keramikens och flintans utformning är det tydligt att merparten kan dateras till yngre stenåldern, ca f Kr och främst äldre delen av perioden. Av spridningen av fynd och anläggningar att döma är det sannolikt att lämningarna representerar två skilda företeelser, kanske kronologiskt åtskilda. Fynden var överhuvudtaget mest talrika i områdets nordöstra del, och från de tre prov- rutor som grävdes i kulturlagret L5 (R1, R2 och R3) insamlades totalt ca 700 g keramik, 60 g flinta och 9,5 g bränt ben. Flintan upptas här viktmässigt av ungefär lika delar kristianstadflinta (18,9 g), ordovicisk flinta (16,9 g) och sydskandinavisk flinta (23,3 g). Räknat på antal dominerar dock den sydskandinaviska flintan starkt, och här finns förutom enkla avslag även 7 avslag med spår av slipning (fragment av slipade flintyxor/mejslar) och två avslag med retusch. Keramiken från L5 domineras av odekorerade bukskärvor, men av de dekorerade skärvorna kan man sluta sig till att merparten av materialet sannolikt härrör från trattbägare med dekor av snörintryck på halsen, och i vissa fall även med vertikala bukstreck längre ner på kärlet. Snördekor dominerar kraftigt bland dekormönstren, vilket generellt sett bör innebära en datering till tidigneolitikum. Några kärl har haft intryck på halsen av ett eller flera snören som löpt horisontellt runt hela kärlet, medan andra uppvisar staplar av finare horisontellt applicerat snöre åtskilda av svaga fingerdragna fåror (se fig 16). Ett kärl med mycket snarlik dekor återfinns i materialet från den senmesolitiska och tidigneolitiska boplatsen i Alby i Hulterstad socken på andra sidan Alvaret (Bendixen 1976), och på fastlandssidan finns snarlika kärl i materialet från kvarteret Seglaren i Växjö (Åstrand 2004: 80). I anläggningen A16, som anades i ytan på kulturlagret L5 men som framträdde tydligt först sedan lagret på en mindre yta schaktats igenom, framkom mindre mängder fynd än i kulturlagret. Fynden från A16 är liksom från L5 otvetydigt neolitiska, och inkluderar en halsskärva från en snörornerad trattbägare och en bukskärva från en bukstrecksförsedd dylik. Fynden från den västra delen av undersökningsområdet är mer sparsamma och inte typologiskt daterbara i samma utsträckning som de ovan nämnda från L5. Kulturlagret i områdets västligaste del (inmätt som L1, L3 och L4) innehåller av allt att döma små mängder förhistorisk keramik och enstaka brända ben, och dateringen av detta fyndmaterial är oviss. Anläggningarna öster härom innehöll 28

29 mestadels inga eller sparsamt med fynd, med undantag för den störa gropen A6 där ett relativt stort antal keramikskärvor av ett påtagligt skört gods påträffades. Endast omkring 1/10 av anläggningen undersöktes, varvid framkom drygt 100 g keramik och en bit bränt ben. Ingen av skärvorna från denna del av anläggningen uppvisade dekor eller något annat typologiskt daterbart element. Utvärdering och åtgärdsförslag Förundersökningen påvisade förekomst av fornlämning inom i princip hela det aktuella området. En avgränsning av lämningarna var därför endast delvis möjlig, på så sätt att olika typer av lämningar kunde fastställas ha olika utbredning inom området. Anläggnings- och fyndtätheten varierar mellan olika delar, och den södra delen av området förefaller innehålla sparsamt med lämningar från förhistorisk tid medan nordöstra hörnet uppvisar ett mycket fyndrikt kulturlager från yngre stenålder. Mellersta och norra delen i väster uppvisar spridda anläggningar av förhistorisk boplatskaraktär. Längs västra kanten av området finns ett mörkt och relativt tjockt kulturlager innehållandes sparsamt med förhistoriskt fyndmaterial i form av keramik och brända ben. När det gäller dateringen av lämningarna stod det tidigt klart att kulturlagret A5 i områdets nordöstra hörn utifrån fynden kan dateras till yngre stenålderns äldre del, närmare bestämt perioden tidigneolitikum omkring f Kr och det som kallas trattbägarkultur. Lämningarna i västra delen av området är utifrån förundersökningsresultaten mer svårdaterade, och kan på grundval av keramiken endast dateras till förhistorisk tid utan närmare specifi- cering. Enstaka flintavslag och i viss mån keramikens utformning antyder en datering till sten- eller bronsålder, men inga säkra slutsatser kan efter förundersökningen dras om detta. I undersökningsplanen för förundersökningen hade kalkylerats med 2 st 14 C-dateringar för att kunna uppfylla syftet att tidfästa lämningarna, men då ärendet brådskade sköts dessa analyser upp till den kommande särskilda arkeologiska undersökningen (se nedan). Den påtagliga skillnaden i lämningarnas karaktär och fyndinnehåll mellan å ena sidan områdets nordöstra hörn och å andra sidan västra delen av området föranledde tanken om att två kronologiskt åtskilda boplatser står att finna inom området, och en försiktig gissning var att lämningarna inom den nedre (västra) delen kan dateras till bronsålder. Lämningarna inom förundersökningsområdet förefaller generellt sett relativt välbevarade, och i synnerhet det rika fyndmaterialet från tidigneolitikum i L5 gör att de kan anses ha en stor kunskapspotential. Någon liknande plats med motsvarande fyndmaterial har hittills inte undersökts på Öland, och det är därför av stort vetenskapligt intresse att så mycket information som möjligt samlas in kring lämningarna som konstaterats inom förundersökningsområdet. Kalmar läns museum föreslog efter avslutad förundersökning att hela området görs föremål för en särskild arkeologisk undersökning, där vissa prioriteringar kan göras så att framförallt områdets nordöstra respektive västra mellersta och norra del undersöks mer i detalj. Då ärendet brådskade fattade länsstyrelsen snabbt beslut om att så skulle ske, och det som redovisas nedan är resultaten av den särskilda arkeologiska undersökning som tätt därefter följde. 29

30 Figur 17. Sveriges Television på besök, reportern Martin Widman intervjuar Ludvig Papmehl-Dufay framför kulturlagret i undersökningsområdets nordöstra hörn. Foto från SO Magnus Petersson/Kalmar läns museum. 30

31 Den särskilda arkeologiska undersökningen Under knappt två veckor i början av april 2008 genomfördes en särskild arkeologisk undersökning av de vid ovan redovisade förundersökning påträffade lämningarna, inom fastigheterna Resmo 1:13, 1:14, 1:15 och 1:16 i Resmo socken på Öland. Projektledare var även denna gång Ludvig Papmehl-Dufay, och övriga medverkande var liksom vid förundersökningen Magnus Petersson samt praktikanterna Elin Söderström och Ulrika Wennerström, alla från Kalmar läns museum. Under två dagar gästades undersökningen av Sveriges Television (fig 17), och ett flertal inslag filmades som sedan ingick i ett avsnitt av Vetenskapsmagasinet vilket sändes i SVT den 6:e maj Undersökningsområdets utbredning var detsamma som inför den ovan redovisade förundersökningen, och uppdragsgivarna var desamma d.v.s. ägarna till respektive av de fyra tomterna vilka motsvaras av de ingående fastigheterna Resmo 1:13, 1:14, 1:15 och 1:16. Större delen av den särskilda arkeologiska undersökningen bekostades av uppdragsgivarna, men ett betydelsefullt bidrag sköts även till av Länsstyrelsen i Kalmar län enligt 10 2 st i Förordningen av bidrag till kostnader för undersökning av fast fornlämning. Fälttiden för den särskilda arkeologiska undersökningen blev med bidraget från länsstyrelsen inkluderat totalt 17 mandagar, vilket med två arkeologer utfördes på knappt två veckor med start den 31 mars Syfte och metod Syftet med den särskilda arkeologiska undersökningen var att närmare datera och karaktärisera de lämningar som framkommit inom området vid den ovan redovisade förundersökningen, samt att i möjligaste mån spåra eventuella konstruktioner och funktionella detaljer i boplatsens/boplatsernas rumsliga organisation. Lämningarna i områdets nordöstra hörn, som utgörs av kulturlager och anläggningar med rikligt med fynd från tidigneolitisk trattbägarkultur, ansågs av stor vikt att undersöka inte minst för att ta tillvara ett fyndmaterial av en typ som hittills varit mycket sparsamt känd från Öland. Det ansågs även av stor vikt att i denna del av området försöka närmare karaktärisera fornlämningens art och funktion samt relation till omgivande lämningar, inte minst med tanke på det ringa avståndet (ca 250 m) till den nordligaste av de fyra megalitgravarna i Resmo socken vilken eventuellt kan vara samtida med kulturlagret L5. Lämningarna inom den västra delen av området var efter slutförd förundersökning svåra att datera, vilket därför ansågs vara en viktig uppgift vid den särskilda arkeologiska undersökningen. Här var det också av stor vikt att bana av större områden i syfte att utröna den rumsliga dispositionen hos förekommande lämningar, och spåra eventuella konstruktioner som hus eller liknande vilka 31

32 Figur 18. Schaktplan från den särskilda arkeologiska undersökningen, med de båda fornlämningarna RAÄ 158 och RAÄ 159 markerade. 32

33 kan ge ledtrådar i frågor kring fornlämningens funktion och ålder. Den särskilda arkeologiska undersökningen planerades utifrån ett direktiv från Länsstyrelsen om att kostnaden skulle hållas nere och insatsen därmed skulle styras av prioriteringar. Av störst vikt att undersöka ansågs vara dels kulturlagret L5 i nordöstra hörnet och dels området med spridda anläggningar i västra mellersta och norra delen av området. Kulturlagret som noterats längs med stora delar av områdets västra kant ansågs bland annat utifrån sitt ringa fyndinnehåll ha minst kunskapspotential, och det bedömdes som tillräckligt att i mån av tid undersöka detta med ett mindre antal provrutor. Undersökningen genomfördes genom avbaning med maskin av de prioriterade områdena, samt undersökning för hand av de anläggningar som bedömdes som av störst vikt att undersöka för förståelsen av platsens funktion och karaktär. Kulturlagret i områdets nordöstra hörn undersöktes med provrutor motsvarande ca 10 % av lagret, och resterande del schaktades varsamt bort i syfte att få fram och kunna undersöka eventuella underliggande lämningar. Samtliga schakt och iakttagna lämningar mättes in med totalstation i Rikets nät (RT90 2,5 gon V och RH70) efter utsättning av punkter med GPS. Numreringen av schakt och anläggningar börjades om på nytt, vilket innebär att de anläggningar som blivit inmätta vid både förundersökningen och den särskilda undersökningen givits olika nummer. Kulturlagret L5 från förundersökningen är således identiskt med kulturlagret L1 från den särskilda undersökningen. I den löpande texten nedan är det endast nummer från den särskilda arkeologiska undersökningen som avses. Där så anses nödvändigt för förståelsen anges dock nummer från förundersökningen inom parantes. De anläggningar som undersöktes grävdes som regel ut till 50 %, och profilen fotodokumenterades. I de fall det ansågs nödvändigt upprättades även en profilritning i skala 1:20. På grund av tidsbrist har dokumentationen i vissa fall begränsats till ett fotografi och en tolkning, exempelvis stolphål eller utgår. Av denna anledning är informationen i de anläggningslistor som presenteras varierande i sin detaljgrad. Fynd samlades in kontextuellt, på så sätt att de förts till den anläggning eller det lager i vars fyllning de påträffades. Fynd från kulturlager har samlats in antingen som lösfynd förda till lagret i fråga (rens- och ytfynd), eller till den meterruta i vilken det påträffades (grävningsfynd). Inga fynd från den särskilda arkeologiska underökningen har således punktinmätts, varför regelrätta fyndspridningskartor inte kan presenteras i det följande. Resultat Den särskilda arkeologiska undersökningen fokuserade på tre områden, schakt 1, schakt 2 och schakt 3, vilka tillsammans uppgår till en yta om 1614 m 2. Schakt 1 om 449 m 2 är beläget på den övre ytan, inom RAÄ 159, medan schakt 2 och 3 om 818 respektive 347 m 2 är belägna på den södra respektive norra delen av den nedre ytan, inom RAÄ 158 (fig 18). De båda sistnämnda är åtskilda av ett ca 7 m brett område som upptas av en nyligen grävd VA-ledning. De tre schakten banades av med grävmaskin, och framkomna lämningar rensades och delundersöktes för hand. Totalt undersöktes vid den särskilda arkeologiska undersökningen 138 inmätta anläggningar, av vilka 10 utgick efter undersökning. Ytterligare 54 bedömdes som rester av kulturlager, medan de resterande 74 har tolkats som anläggningar tillkomna genom förhistorisk mänsklig verksamhet. Till detta kommer 5 mer ytstora kulturlager vilka mättes in enligt en egen numrering, L1-L5. Dessa är således inte med i statistiken över anläggningstyper nedan utan redovisas separat. Lämningarna inom RAÄ 158 respektive RAÄ 159 skiljer sig åt, såtillvida att RAÄ 159 domineras av ett fyndrikt kulturlager, L1 (L5 vid förundersökningen) med stora mängder typologiskt daterbar tidigneolitisk trattbägarkeramik, medan RAÄ 158 uppvisar en varierad anläggningsbild och ett mer sparsamt fyndmaterial, dock med tydligt inslag av tidigneolitikum i form av trattbägarkeramik. Intrycket 33

34 Figur 19. Schaktplan över RAÄ 158, med samtliga inmätta lager, anläggningar och undersökta provrutor markerade och numrerade. 34

35 kulturlagerrester i mellersta delen av schakt 2. Lagret L5 ligger i direkt anslutning till härdresten A28, och kan höra kontextuellt samman med denna. Lagret L4 ligger söder därom och fortsätter in i den södra schaktväggen. Avgränsningen var svårbedömd och L4 får snarast betraktas som ett område med flammiga kulturlagerrester utan nämnvärt djup. Lager L4 och L5 undersöktes inte genom grävning av provrutor. Prioriteringen inom RAÄ 158 låg på mellersta och övre (östra) delen av området, där ett större antal anläggningar förekommer och där möjligheterna bedömdes som störst att förstå platsens kronologiska och rumsliga sammanhang. Fyndmängden var generellt sett låg med undantag för ett fåtal anläggningar, och en genomgående brist på daterbart material försvårar tolkningen ytterligare. I nordöstra delen av schakt 2 framkom två större mörkfärgningar belägna intill varandra, groparna A27 och A29. Den sistnämnda delundersöktes i samband med förundersökningen, och hade då beteckningen A6 (se ovan). I samband med den särskilda arkeologiska undersökningen undersöktes västra halvan av anfrån förundersökningen var att RAÄ 159 med största sannolikhet kan dateras till tidigneolitikum, medan lämningarna inom RAÄ 158 bedömdes som troligen från senare förhistorisk tid. Resultaten som presenteras i det följande bekräftar i viss mån denna bild, och de båda presenteras därför var för sig. RAÄ 158 Inom schakt 2 och 3, i västra delen av undersökningsområdet, mättes totalt 101 mörkfärgningar i form av förmodade anläggningar och kulturlager in (fig 19). Av dessa undersöktes 84 st helt eller delvis, motsvarande omkring 85 % av antalet. Fördelningen på tolkningar av undersökta anläggningar inom RAÄ 158 visas i tabell 4. Som framgår är variationen relativt stor, och identifierade anläggningar inkluderar såväl stolphål som härdar, gropar och kulturlager. Förutom de anläggningar som redovisas i tabell 4 identifierades 4 större kulturlager inom RAÄ 158, L2-L5. Lager L2 och L3 är belägna i västra (nedre) delen av schakt 2 respektive 3, och representerar av allt att döma delar av ett sammanhängande kulturlager vilket ansamlats nedåt i sluttningen och med största sannolikhet fortsätter utanför undersökningsområdet åt detta håll. Lagret (L2/L3) utgörs av mörk gråsvart sand med inslag av kol, och uppgår som regel till en tjocklek av omkring 0,2-0,3 m. Lagret undersöktes genom 3 st m 2 -rutor, R16, R17 och R18. Fynden från dessa rutor omfattar totalt ca 135 g keramik (15 skärvor och fragment, ingen dekorerad), 17,2 g flinta (5 avslag, varav 3 i kristianstadflinta och 2 i sydskandinavisk flinta) samt 0,3 g brända ben (2 fragment). Lagret innehåller således sparsamt med fynd av förhistorisk karaktär, och avsaknaden av typologiskt daterbara fynd gör att dess ålder är svår att avgöra. Närvaron av flintavslag kan emellertid anses tala för en datering till stenålder eller bronsålder, något som inte motsägs av de övriga fyndens karaktär. Vid undersökningen gavs kulturlagret L2/L3 låg prioritet. De övriga inmätta kulturlagren inom RAÄ 158, L4 och L5, utgörs av flammiga stråk av Tolkning Antal Kulturlagerrest 30 Stolphål 12 Grop 8 Stolphål? 6 Sotfl äck 5 Utgår 5 Härd 3 Härdrest 3 Hålväg? 2 Härdgrop 2 Kulturlager 2 Pinnhål 2 Grop? 1 Kulturlagerrest? 1 Ränna 1 Stenpackning 1 Tabell 4. Undersökta anläggningar inom RAÄ 158, totalt 89 st. 35

36 1. Gråbrun grusig sand, en del småsten och några större stenar. Spridd keramik, mest i norra delen. 2. Stenfri gulbrun sand, enstaka små fragment av kol och keramik 3. Undergrund, grusig morän Figur 20. Gropen A29 (FU A6) ritad i plan samt i profil från V. Ritningen är gjord av Ludvig Papmehl-Dufay på millimeterpapper i skala 1: Flammig gråbrun sand med inslag av sten, spridda keramikskärvor 2. Sotig gråsvart sand, stora mängder keramik i horisontellt orienterade sjok 3. Sotig gråsvart mörkfärgning O = cirkelrunda sotfärgningar, ca 10 cm i diameter. Störhål? Ej separat inmätta. Figur 21. Gropen A27 ritad i plan samt i profil från V. Ritningen är gjord av Ludvig Papmehl-Dufay på millimeterpapper i skala 1:20. 36

37 läggningens resterande del. A27 och A29 mäter ca 3,2-4,1 x 1,8 m, och ligger i varandras förlängning i ungefärlig nord-sydlig riktning med ca 1,5 m mellanrum. A29 är den större av de båda, och uppgår som mest till ett djup av 0,4 m under den framschaktade ytan. Fyllningen var tydligt tvådelad, och det framgår av profilen (fig 20) att gropen legat öppen ett tag innan den fått sin huvudsakliga fyllning. I gropens södra ände finns ett lager stenfri gulbrun sand, som täcker gropens södra sida och som i norr överlagras av den huvudsakliga fyllningen vilken utgörs av gråbrun grusig sand. Längs västra kanten samt fläckvis i södra delen iakttogs mindre mörkfärgningar. I fyllningen hittades fynd av keramik (sammantaget från FU och SU ca 160 g), brända ben (0,5 g) samt en bit slaggartat material. Keramiken inkluderar en rundad kärlbotten, troligen från en trattbägare, en mynningsskärva från ett så kallat minikärl samt 1 snördekorerad mynningsskärva av tidigneolitisk TRB-typ. Gropens funktion är okänd, men av fynden att döma ska den föras till samma tid som merparten av fynden inom RAÄ 159. Strax norr om A29 låg A27, en något mindre men likartad oval mörkfärgning med stora mängder keramik synlig i den norra delen (fig 21). Anläggningen grävdes ut till 50 %, med undantag för keramikkoncentrationen som grävdes ut i sin helhet. A27 visade sig vara djupast i den södra mer fyndfattiga delen, medan den norra fyndrika delen var betydligt grundare. Djupet varierar mellan 0,1 och 0,3 m, och fyllningen utgörs mestadels av flammig gråbrun sand med inslag av sten. Totalt tillvaratogs från A27 knappt 2,5 kg keramik (344 skärvor och fragment), 1 avslag i sydskandinavisk flinta, 0,4 g bränt ben samt emaljen från fyra kotänder. De sistnämnda hittades liggandes tätt intill varandra i par om två mot botten av anläggningens södra del (fig 22). Av tändernas inbördes läge att döma har en käke eller eventuellt ett kranium deponerats i denna del av anläggningen, men benen har lösts upp helt och endast den hårt anfrätta emaljen från fyra tänder är kvar. Försök gjordes att 14 C-datera Figur 22. Tandemalj av nöt, hittad i södra delen av A27. Foto Magnus Petersson/Kalmar läns museum. tandemaljen, dock med negativt resultat. Merparten av keramiken i A27 hittades i en markant ca 0,8 m i diameter stor keramikkoncentration i norra delen, som här sträckte sig från den schaktade ytan ner till anläggningens botten på ungefär 0,14 m djup. Keramiken inom koncentrationen låg horisontellt placerad i sjok, med en stor andel större skärvor och ett flertal som typologiskt kan bestämmas som tidigneolitisk trattbägarkeramik (fig 23). Totalt 18 skärvor från A27 uppvisar snördekor, och 1 skärva uppvisar svaga vertikalt dragna streck. Samtliga dessa kan på grundval av sin dekor dateras till tidigneolitikum, och uppvisar mycket stora likheter med keramiken från RAÄ 159. Ytterligare 11 skärvor från A27, samtliga utan dekor, kan på grundval av skuldrans utformning bestämmas som trattbägare och ska även de dateras till tidigneolitikum. Ett försök till rekonstruktion av ett kärl från A27 visas i figur 24. Sammantaget ger dessa keramikfynd goda argument för att A27 tillkommit under tidigneolitikum och ska ses i samband med tillkomsten av kulturlagret inom RAÄ 159. Om detta antagande stämmer bör således kotänderna som hittades i anläggningens södra del likaledes vara från tidigneolitikum, vilket 37