Bortom Gränsen Camilla Hansén

Transkript

1 Kamba Nena kommer inridandes till Kamba på söndag kväll och hennes ljusblå klänning och mantel är täckt med damm. Hennes ansikte är sammanbitet och hon lämnar hästen till stallskötaren utan ett ord. Hon går med bestämda steg in i borgen och upp till sitt rum. Patrik som sett henne genom fönstret skyndar till hennes rum och knackar på. Jag gissar att det är du Patrik. Hör han henne inifrån rummet. Ja, svarar han, Får jag komma in? Nej, jag måste få ta ett bad. Det har varit tuffa dagar men jag kommer till dig om en halvtimme så ska jag berätta det lilla jag vet. Ok. Han går tillbaka till sitt rum där han satt och skrev på sin roman han håller på med. En timme senare knackar det på hans dörr och när han öppnar står Nena där med en underbart vacker vinröd och turkos klänning på sig och det långa svarta håret i en fläta bak på ryggen. Kom in. Han bjuder in henne och hon sätter sig på den bäddade sängen. Han stänger dörren men blir kvar stående där. Ovanligt att se dig utan manteln, säger han och fortsätter, Du är vacker ikväll. Tack. Nena svarar tyst och ser upp mot honom, Skall du sätta dig eller skall jag behöva se upp mot dig? Hon ler ett litet leende. Patrik går och sätter sig bredvid henne på sängen. Vad är det som har hänt? Gränsen är försvagad. Den är så svag att en stark Eja utan problem själv kan vandra in och ut ur Bevida var som helst. Om den blir mer försvagad kommer först människor att kunna irra sig in och blir den helt försvagad så kommer bägge världarna att förintas. Det kan bara finnas en plats på samma tid och rum. Patrik ser chockat på henne. Vad gjorde ni åt det? Vi fick lov att stänga gränsen helt. Nena ser beklagande på honom, Tills vi vet vad som orsakar försvagningen kan vi inte tillåta att den är öppen. Kommer det att hjälpa? Patriks röst var full av oro. Ja, ett tag. Jag och Godiva lade in all vår kraft till att låsa den och det är lättare att låsa än att öppna så det skulle krävas många starka Eja att öppna den igen. Patrik såg fortfarande orolig ut. Gränsen är stängd. Hon reser sig och ser bekymrat ut i intet. Vilket betyder att vi är alla fast här. Hur länge? Patrik vred nervöst sina händer, Lajvarna lär börja undra ifall vi inte far tillbaka i 1

2 tid. Jag vet inte. Hon kliver upp ur sängen och går fram till skrivbordet där hon låter handen mjukt smeka skrivdonet och sedan det grova gula brevpappret, Vi måste till Ereva. Ereva?! utropade Patrik. Vi kan inte fara till huvudstaden, hur i helsike förklarar vi det för gruppen? Nena vände sig om och såg nedslaget på honom. Vi har inget val. Någonting har hänt i Bevida. Regionerna rustar för krig men ingen pratar med mig. Den lilla information jag har, fick jag från Lofti efter att jag hämtat tillbaka Jo till Bevida innan vi stängde. Jag måste till Ereva och träffa Helio. Hon sätter sig ned på sängen igen med händerna hårt sammanknutna i knät. Han om någon talar om sanningen för mig. Men... Patriks förvåning lyste i hela hans ansikte. Du kan ju ta reda på sådant utan att prata med folk. Hon såg uppgivet på honom. Det brukar vara så ja. Men någon har lagt ett lock, inga tankar går att komma åt. Hon suckade lätt, såg ned på sina vitnande fingrar och fortsatte, Jag kan bara få kontakt med Eja och till och med det är svårt. Jag skall prata med rådet sen så får vi se vad vi ska göra. Hon såg på honom och sade bestämt, Det är ju inte vår sak, vill människorna kriga så får de göra det, men när någon använder magi måste vi undersöka saken. Patrik suckade, Jag förstår inte hur du kan vara så kall att du inte bryr dig om det blir krig eller inte. Människor dör i krig Nena! Han reste sig upp och slängde ut armarna, Tänk på Jo och Lifto, tänk på Yone, på alla du känner här i Bevida. Tänk på lajvarna. För guds skull, tänk på alla dessa människor och säg att du inte bryr dig. Nena såg förbi honom och blicken såg ut mot intet. Jag bryr mig. Jag bryr mig om alla som jag känner och jag skulle tycka att det var tråkigt om det hände dem eller dig någonting. Tråkigt!? Patriks ansikte var flammande rött. Tråkigt! Hur fasiken kan du vara så känslokall? Nena ställde sig framför honom och tog hans händer i sina. Patrik, lugn. Patrik slog ifrån hennes händer och glodde på henne, fortfarande väntande på ett svar. Du känner mig bättre än någon annan människa. Nena gick tillbaka till sängen men satte sig inte, ned utan började försiktigt smeka ut rynkorna i överkastet. Jag ser inte på död och liv som du gör. Jag är Eja. Hon vände sig mot honom och sade lugnande. Självklart är du och lajvarna skyddade från att dö. Jag lägger alltid ett skydd över hela gruppen när vi kommer in i Bevida. Eja. Patrik mumlade genom sammanbitna läppar. Så det skall förklara allt? Så bara för att vi inte delar samma syn på döden så gör det dig inget ifall kanske tusentals människor dör? 2

3 Jag har ingen anledning att lägga mig i. Det vet du Vem är du? Patrik såg frustrerat på Nena. Just nu känns det inte som om jag känner dig alls. Jag vet inte ens om jag vill känna dig. Han vände sig bort från henne och såg ut genom fönstret. Den här debatten får vi ta en annan gång, just nu är frågan med lajvarna viktigare. Varför måste de med till Ereva, kan inte de stanna här i borgen med mig? Om de nu är skyddade så kan vi väl lika gärna vara här eller på Jo's? Nena ställde sig bredvid honom. Jag är ledsen att jag inte kan vara den du önskar att jag var. Jag kan inte ändra den jag är bara för att något enligt ditt synsätt inte är rätt. Hon pausade, Du och lajvarna är skyddade från att dö, inte från att skadas. Man kan skadas riktigt ordentligt i krig som du vet. Jag vill ha er med så att jag kan hålla ett öga på er och hjälpa er om det behövs. Hon lade sin hand på hans axel men han snurrade runt och backade från henne. Varför hjälpa oss om du inte bryr dig om resten? Vad är det för speciellt med oss? Patrik. Hon såg sorgset på honom. Du. Du är speciell för mig. Jag vill skydda dig och om det betyder att jag måste ta med hela lajvgänget så gör jag det. Du skulle gå under om det hände dem någonting och det vill jag inte utsätta dig för. Patrik gick och öppnade dörren. Jag måste få tänka ett tag. Måste tänka ut vad jag skall säga till gruppen, för sanningen funkar ju inte. Snälla gå. Nena gick mot dörren och i dörröppningen vände hon sig och sade tyst, Jag är faktiskt ledsen att behöva göra dig besviken. Sluta. Patrik glodde på henne. Så ledsen nu en Eja kan vara eller hur. Vad betyder det? Han började stänga dörren. Vi får prata senare. Ok. Nena vände sig och gick genom korridoren mot sitt eget rum. Hon behövde kontakta rådet och hoppades att det inte skulle ta för mycket kraft eftersom hon inte hade kunnat fylla på sig på flera dagar. När hon kom fram till sitt rum satte hon sig vid skrivbordet och började göra ritualen som behövdes för att kunna kontakta Eja över stora avstånd. Hon kände snabbt Godivas närvaro och andra Eja fylldes sakta på. När rådet var fulltaligt ställde Nena frågan de alla ville veta svaret på, «Vad kan orsaka en försvagning i Gränsen?» Hela rådet satt tyst ett ögonblick, sedan sade Narina, den Äldste, «Är det säkert att Gränsen är försvagad genom magi? Kan det inte vara alla utsläpp som Tellus envisas med att släppa ut?» Godiva hann före Nena, «Nej, Äldste. Det är magi.» «Det är inte bara någon som vet att Gränsen finns, den vet också hur man försvagar den och hur 3

4 man lägger ett lock över ett helt land» fyllde Nena i. «Jag är rädd att vi alla vet svaret på det» den Äldste sade det ingen ville tänka på. «Vem eller vad kan göra det?» En av de yngsta kvinnorna i rådet sade försiktigt, «Kan det inte vara någonting annat?» «Jag tror inte det,» sade Nena. «Hur kan den dölja sig?» den Äldstes röst var krävande. «Jag vet inte,» svarade Goidva. «Jag vet inte,» svarade också Nena. Den unga kvinnan tog till orda igen, «Jag trodde inte att det var möjligt?» Den Äldste svarade lågmält, «Det trodde nog ingen av oss. Det har aldrig hänt förut.» Det blev alldeles tyst. Ingen ville tänka på vad som egentligen hänt, det blev den Äldste som tog till ordet igen, «Alanena, Godiva, finn källan!» Hon sände en tanke genom hela gruppen och fick tillbaka samma svar från alla ja. «Använd vilka medel ni än måste för att finna denna källa.» Nena ryckte chockat till, men svarade ödmjukt, «Ja Äldste. Jag följer Rådets beslut.» «Jag med,» svarade Godiva. Rådet löstes upp men kvar var Nena och Godiva. «Vi träffas i Ereva,» sade Nena, «Jag måste ändå dit och du är ju i närheten.» «Ereva. Ja, om två dagar.» «Ja.» De stängde kontakten och Nena såg ned på det slitna skrivbordet medan hon begrundade vad som blivit sagt. Ny information Hon hörde den tysta knackningen på dörren. Tre snabba tysta knackningar. "Yone", mumlade hon mellan sammanbitna läppar medan hon reste sig från skrivborden och gick mot dörren. När hon öppnade dörren stod Yone där precis som hon förväntat. Nena flyttade sig åt sidan och visade med handen att Yone fick komma in, sedan stängde hon dörren och vände sig mot henne. "Vad gör du här?" frågade hon tyst. "Det vet du", svarade Yone kärleksfullt. Nena sade uppgivet, "Det vi hade är över. Det var en sommarflirt som vi bägge visste måste ta slut." Yone satte sig ned på sängkanten och Nena satte sig på stolen vid skrivbordet. Det var de enda 4

5 sittplatserna i rummet. "Säg inte så", sade Yone med gråt i rösten. "Jag har bara väntat på att du skulle komma tillbaka." Hon pausade kort och såg sedan på Nena med vädjande ögon. "Tillbaka till mig." Nena reste sig från stolen, gick fram till Yone och satte sig på knä framför henne. "Yone", sade hon tyst. "Vännen". Hon pausar ett ögonblick. "Jag är ledsen om jag var oklar sist. Jag gillar dig verkligen och jag hoppas att du vet det, men du vet att jag inte har långvariga förhållanden. Det fungerar inte med det liv jag lever. Jag njöt fullkomligt av vår tid tillsammans och jag är så tacksam för allt jag fick uppleva med dig. Men jag varken vill eller kan begära att någon skall sitta och vänta på något som aldrig kommer att ske. Jag lever själv. Jag vill inte dela mitt liv med någon även om det skulle vara möjligt. Jag måste vara fri." Hon torkar bort några tårar som fallit nedför Yones kinder. "Fri från allt." Yone ser ned mot Nena och harklar sig. "Jag vet vad du sade då, jag hör vad du säger nu, men ingenting du säger kan ändra det faktum att du är här i Kamba samtidigt som mig och att jag vore en fullständig idiot om jag inte försökte träffa dig. När jag såg dig rida in tidigare ikväll blev jag så lycklig. Nena räcker henne en näsduk och Yone snyter sig och säger, "Jag älskar dig." Nena tar tag i Yones händer, ser upp i hennes ögon och säger med sorgsen röst, "Nej. Hon pausar ett ögonblick och fortsätter sedan, Det gör du inte. Nena tar bort sina händer och fortsätter, Om du verkligen kände till allt om mig skulle du känna avsmak, om inte avsky och hat emot mig." Hon reser sig upp och går fram till det lilla fönstret och ser ut. "Det skulle jag aldrig göra", utropar Yone. "Hur skulle jag kunna det? Var det inte du som delade min säng tre somrar sedan? Var det inte din värme jag kände emot min kropp, din andedräkt jag kände emot min kind, din doft jag andades in i varje famntag och din smak jag kände varje gång vi kysstes?" Yone tar ett djupt andetag och fortsätter, "Var det inte du som jag kunde diskutera i timmar med, du som fick mig att skratta, du som fick mig att blomma upp och börja leva?" Hon reser sig upp ur sängen och går fram till Nena och lägger armarna om hennes liv. Hennes mun är alldeles vid Nenas öra och hon viskar, "Det är allt jag behöver veta. Det är du." Nena vänder sig om mot Yone. "Det är så lite du vet om mig." Nena drar sig undan från famntaget. "Du har en bild av mig som är en sådan liten del av mig, att det går att jämföra med att hålla en mosaikbit i handen och försöka föreställa sig hur den färdiga 5

6 väggen ser ut." Yone blänger argt på Nena och säger, "Vad spelar det för roll! Alla har vi sidor av oss själva som vi varken vill visa för andra eller som är speciellt trevliga, men det ändrar inte den personen jag lärde känna, lärde mig älska och som jag saknat varje dag sedan du lämnade Ereva. Hon torkar argt bort några tårar och fortsätter, Du är en god människa och jag tror inte att något du skulle säga skulle kunna få mig att avsky dig." Nena ser mot Yone och säger tyst, "Jag är allt annat än god. Din bild av mig är skev." Hon går och öppnar dörren. "Gå. Snälla, bara gå." Yone går tillbaka till sängen och sätter sig. "Nej." säger hon bestämt och fortsätter, "Jag är i alla fall din vän, om nu ingenting annat. Eller är det också över?" Nena ser på henne. "Nej, visst är du det", säger hon och stänger dörren. Nena går fram till skrivbordsstolen och bär den fram till sängen där hon ställer den mitt emot Yone och sätter sig ned. "Förlåt mig", säger Nena sorgset och fortsätter, "Det har uppstått ett problem och tyvärr låter jag det gå ut över dig. Det är fel av mig och jag är så ledsen." "Vad har hänt!?" utropar Yone förskräckt, "Jag har aldrig sett dig vara orolig över någonting tidigare, så det här måste vara stort!" Nena smeker försiktigt Yone över kinden och säger, "Det är stort. Men det är ingenting du behöver oroa dig för. Det är Ejas problem och vi kommer att finna ett sätt att lösa problemet." Yone ser inte så lugnad ut så Nena tar hennes händer i sina och ser henne djupt i ögonen. "Lita på mig", säger hon mjukt. "Lita på att jag aldrig skulle låta dig komma till skada." Yone sänker blicken och ser på deras händer. "Du vill att jag skall lita på dig men samtidigt säger du att jag inte har en aning om vem du egentligen är och att om jag verkligen visste skulle jag känna avsky för dig. Om jag inte vet vem du är, hur skall jag då kunna lita på dig?" Nena tar försiktigt tag i Yones ansikte med sina händer och vinklar upp ansiktet så att hon kan se in i hennes ögon. "Du har rätt. Men du vet en sak om mig och om du bara tror på det så vet du att du kan lita på mig." Yone ser fundersam ut men utbrister sedan, "Du kan inte ljuga." Yone lutar sig fram och viskar, Ställ dig upp. Nena reser sig upp och Yone gör detsamma. Nena tar tag i Yones liv och drar henne emot sig och kramar om henne hårt. Yone låter sina läppar mjukt följa konturerna på Nenas ansikte, när hon närmar sig hennes mun hör hon Nena stöna tyst. Yone låter sina läppar fjärilslätt vidröra Nenas. Hon pressar läpparna hårdare mot Nenas och Nena besvarar kyssen. De kysser varandra mjukt men hungrigt tills Nena drar sig undan och säger svagt, Nej. 6

7 Yone ser på henne, drar henne till sig och med sin mun nära Nenas öra viskar hon mjukt, "Är du säker på att du inte vill att jag skall stanna inatt. Bara för inatt?" Nena skakar sakta på huvudet och säger tyst, "Jag vill inte degradera dig till att bara vara en varm kropp i min säng för att jag behöver det." Yone ser Nena djupt i ögonen och säger tyst, "Det är inte en degradering. Det är en ära." Nena stönar svagt, "Nej." Yone drar till sig henne igen och kysser henne. Nena svarar först mjukt och sedan alltmer passionerat. Yone knyter upp sin nattsärk och låter den falla till golvet. Nena ser på hennes vackra, mjuka, kurvor, tar Yone i handen och leder henne mot sängen. Nena drar in äppelblomsdoften genom näsan och låter handen sakta följa de mjuka kurvorna på den sovande kvinnan. Hon lägger armen om Yone och drar sig närmare den nakna, varma kroppen framför henne. Yone mumlar till men fortsätter sova. "Tack", viskar Nena försiktigt. Hon drar återigen in doften från Yonas hår och flyttar sig försiktigt bort så att hon kan kliva upp utan att väcka henne. Hon klär snabbt på sig och går ut ur rummet bort till Patriks rum. Hon knackar hårt på dörren och hör honom rumla omkring därinne. När han öppnar dörren har han oknäppta byxor och en slarvigt påsatt skjorta på sig. "Sov du?" frågar Nena halvt sarkastiskt. Patrik svarar muttrande, "Vad tror du? Solen har inte ens gått upp ännu, så varför skulle jag ha gjort det?" Han lämnar dörren öppen och går tillbaka in i rummet och sätter sig på den obäddade sängen. Nena står kvar i dörren. "Kom in Nena." Nena står kvar. "Vad är det?" frågar han trött, Nena svarar med låg röst, "Vi måste iväg." Patrik reser sig hastigt och är plötsligt helt vaken. "Genast?" frågar han oroligt. Han fortsätter, "Har det hänt något nytt?" Nena tvekar lite. "Ja." svarar hon, "Vi vet nu vad som orsakar försvagningen". 7