VANHAN PORVOON ASUKASYHDISTYS FÖRENINGEN INVÅNARNA I GAMLA BORGÅ

Transkript

1 VANHAN PORVOON ASUKASYHDISTYS FÖRENINGEN INVÅNARNA I GAMLA BORGÅ NO: NR: 53 2/2012

2 2

3 Pääkirjoitus Niin ne vuodet vierähtävät! Lapsena kesät olivat ikuisia ja joulu aina valovuosien päässä. Kun vanhemmat totesivat, että vanhetessa aika tuntuu kuluvan nopeammin, sitä oli vaikea uskoa. Mutta äskenhän vasta istuin ja kirjoittelin pääkirjoitusta kevätlehteen ja nyt on jo pian vuodenvaihde! Hieman hämmästyneenä voin myös todeta, että olen toiminut lehden päätoimittajana jo neljän vuoden ajan. Sinä aikana yhdistys on käynyt varsin mukavaa vuoropuhelua sekä asukkaiden, että kaupungin edustajien kanssa, mutta toiminta on ollut myös uhattuna. Varsin vauhdikasta menoa, siis. Viime vuosikokouksessa yhdistykselle valittiin uusi puheenjohtaja ja uusi hallitus, joka tarmokkaasti on pyrkinyt kehittämään yhdistyksen toimintaa eteenpäin. Vuosi sitten, WPGB-lehden numerossa 51, pohdiskelin lehden tulevia mahdollisia muutoksia. Tällä kerralla lehti on hieman edellistä ohkaisempi, mutta muita suuria muutoksia ei ole tapahtunut. Tämän numeron jälkeen luovutan kuitenkin lehden vetovastuun uudelle päätoimittajalle, Jutta Angukselle. Jutalla on entuudestaan kokemusta vastaavanlaisista tehtävistä ja hän tulee varmasti pohtimaan lehden kehittämistä edelleen, ja tietenkin tarjoamaan kaikille asukkaille mukavia lukuhetkiä myös jatkossa! Kiitos siis omasta puolestani kaikille, jotka ovat olleet mukana toteuttamassa lehteä ja kiitos ennen kaikkea kaikille lukijoille kuluneista vuosista. Oikein hyvää talvea ja uutta vuotta toivotellen, Ledare Under en bilfärd med min dotter Josefin (11 år) påpekade hon, att hon inte egentligen minns så mycket av gamla hem. Förvånat insåg jag, att hon endast var fyra då vi flyttade därifrån, och att hon har bott en betydligt längre tid på Östra Långgatan än vad hon gjorde på Hantverkaregatan. De fem år vi tillbringade där var för mig nästan som en kort exkursion till ett främmande och nytt bostadsområde, efter att ha bott hela min barndom i Gamla stan. Hennes konstaterande fick mig också att inse, att trots att det känns som igår så är det snart sju år sedan vi flyttade till nya hem, och mycket har hänt sedan dess. Föreningen har också den levt igenom mångt och mycket under de senaste åren. Bristen på aktörer inom föreningen ledde till att föreningens framtid en tid såg hotad ut. Den nya ordföranden och styrelsen som valdes i början av året har fortsatt att arbeta för att utveckla föreningens verksamhet. Samarbetet med staden har lett till en del framsteg, men mycket återstår ännu att göra. Föreningen är alltså ingalunda överflödig, utan en mycket nödvändig kanal för oss att delta i utvecklingen av vår stadsdel. Det känns också som om det skulle ha varit igår, då jag satt och undrade hur i världen jag gått med på att bli chefredaktör för invånarföreningens tidning. Då Eirik överlät ansvaret åt mig spådde han att jag nog kommer att sitta kvar på samma post i omkring tio nummer. Denna tidning är nummer åtta. Inte alltså långt ifrån. Men för min del blir det inga fler, och jag tackar både alla jag fått glädjen att samarbeta med under de gångna fyra åren och alla våra läsare. Från och med nästa nummer överlåter jag ansvaret för tidningen till Jutta Angus. Ha en riktigt skön vinter och ett gott nytt år, Susanna Silberstein Susanna Silberstein Innehåll Ledare Pääkirjoitus... 3 Barnet i centrum... 4 Lapsi keskiössä... 5 Puheenjohtajan palsta... 6 Ordföranden har ordet... 7 Jul i Hjärtats hus... 8 Hugo Stenströms plåt- och kopparslageri Sisällys Porvoon museo Borgå museum Gabriel och Georg i Gamla stan Vuosikokous Årsmöte Hundra engelska nobler Säätiö Stiftelsen Yhdistys Föreningen Joulumarkkinat Julmarknad

4 Barnet i centrum Foto: Hugo Stenström I många familjer går mycket på barnens villkor; läsårets rytm styr semestrar och ledigheter, medan kvällarna kräver koordination av matlagning och skjutsar för att klara av barnens fritidsaktiviteter. Ibland går aktivitetscirkusen till överdrift, så att behovet av vila och lugn kravfri samvaro glöms bort. Jag hoppas att julen får utgöra ett undantag, där vi har tid att dels vara tillsammans i familjen, dels besöka ensamma, släktingar och vänner. Men det finns också familjer där föräldrarna inte hinner, orkar eller klarar av att leva upp till sitt föräldraskap. Barnen ges inga trygga rutiner ifråga om nattsömn, mattider, TV-tittande, datorspelande m.m. Ansvaret för fostran överlämnas i stor utsträckning åt dagvården och skolan. Dessa familjer önskar jag en trygg jul där föräldrarna är närvarande och visar sina barn hur viktiga de är. Under julen har barnen en särskild rätt att stå i centrum. Allting kretsar ju kring ett alldeles speciellt barns födelse, Jesus-barnet. Guds kärlek blir kött och blod i ett litet försvarslöst barn. Som vuxen överraskade Jesus sin omgivning genom att lyfta fram barnen som förebilder i att kunna lita på Gud. Om ni inte blir som barn, sade han, kan ni inte komma in i Guds rike, och han framhöll också att barnens änglar finns i Guds omedelbara närhet. Barn skäms inte för att be om hjälp. Barn inser att vuxna finns till för att stöda och trösta när motgångar möter. På samma tillitsfulla sätt får vi alla förhålla oss till Gud. Julen finns inte till för att uppfylla alla våra önskningar, vare sig vi är stora eller små. Julen är ett av de starkaste uttrycken för Guds kärlek mot oss människor. Därför känns det rätt att just julen är den helg som mer än andra bärs av traditioner som möjliggör gemensamma förberedelser, genom vilka vi kan sprida glädje åt människor nära och fjärran. Julen är en gåva, liksom Jesus-barnet är gåva till mänskligheten. Men julen ger oss också uppgiften att ge glädjen vidare genom att stärka gemenskapen, motverka ensamheten och stöda vår medmänniska. Med dessa ord vill jag önska tidningens läsare en god och fridfull jul! Björn Vikström, Biskop i Borgå 4

5 Lapsi keskiössä Kuva: Hugo Stenström Monissa perheissä arkea pyöritetään pitkälti lasten ehdoilla; lukuvuoden rytmi ohjaa lomien ja vapaiden viettoa, illat käytetään ruuanlaiton ja kyydityksen koordinointiin, jotta lasten vapaa-ajan harrastukset saadaan hoidettua. Joskus rumba äityy liioitteluksi ja tarve lepoon ja pyyteettömään yhdessäoloon unohtuu. Toivon, että joulu muodostaa poikkeuksen ja voimme toisaalta viettää aikaa perheen kanssa, toisaalta myös vierailla yksinäisten, sukulaisten ja ystävien luona. On myös perheitä, joissa vanhemmilla ei ole aikaa, tahtoa tai kykyä suoriutua vanhemmuuden vaatimuksista. Lapsille ei tarjota turvallisia rutiineita yöunen, ruoka-aikojen, television katselemisen tai tietokoneella pelaamisen suhteen. Vastuu kasvattamisesta siirretään pitkälti päivähoidon ja koulun harteille. Näille perheille toivon turvallista joulua, jossa vanhemmat ovat läsnä ja osoittavat lapsilleen kuinka tärkeitä he ovat. Joulun aikaan lapsilla on erityinen oikeus olla kaiken keskiössä, juhlaahan vietetään aivan erityisen pienen lapsen, Jeesus-lapsen, syntymän johdosta. Jumalan rakkaus muuttuu lihaksi ja vereksi pienen, puolustuskyvyttömän lapsen muodossa. Aikuisena Jeesus yllätti ympäristönsä nostamalla lapset esikuviksi siitä, miten luottaa Jumalaan. Jos ette tee niin kuin lapset, hän sanoi, ette pääse Jumalan valtakuntaan. Hän korosti myös lasten enkelten olemassaoloa Jumalan välittömässä läheisyydessä. Lapset eivät häpeä pyytää apua. Lapset ymmärtävät, että aikuiset ovat olemassa ja tukevat ja lohduttavat kun lapsi kohtaa vastoinkäymisiä. Samalla luottavaisella tavalla voimme suhtautua Jumalaan. Joulu ei ole olemassa siksi, että kaikki toiveemme toteutuisivat, olivat ne sitten pieniä tai suuria. Joulu on voimakkaimpia osoituksia Jumalan rakkaudesta meitä ihmisiä kohtaan. Siksi tuntuu aivan oikealta, että jouluun liittyy enemmän sitä kannattelevia perinteitä kuin muihin pyhiin. Ne mahdollistavat yhteisen valmistautumisen ja niiden avulla meillä on mahdollisuus levittää iloa ihmisille lähellä ja kaukana. Joulu on lahja, niin kuin Jeesuslapsi on lahja ihmiskunnalle. Joulu antaa meille myös tehtäväksi viedä iloa eteenpäin vahvistamalla yhteisyyttä, ehkäisemällä yksinäisyyttä ja tukemalla läheisiämme. Näillä sanoilla haluan toivottaa lehden lukijoille hyvää ja rauhaisaa joulua! Björn Vikström, Porvoon piispa 5

6 Puheenjohtajan palsta Loppujen lopuksi kaikki on kiinni välittämisestä! Nyt Vanhan Porvoon asukkaat ovat puhuneet. Kiitos teille, jotka välititte asuinympäristöstänne ja vastasitte mielipidetiedusteluumme. Saimme yli 50 vastausta ja kannanottoa, sekä paljon hyviä kommentteja mm. liikennejärjestelyistä kaupunginosassamme. On selvää, että Jokikadun ja Välikadun liikennejärjestelyt puhuttavat. Vastaajista 62,3% oli sitä mieltä, että Joki- ja Välikatu suljetaan ympärivuotisesti moottoriajoneuvoliikenteeltä. Näinhän kaupunki myös taannoin päätti. Todella runsas mielipidepalaute sisälsi monta uutta ja toteutuskelpoista ideaa. Pääviesti oli, että asukkaita on kuultava päätöksenteossa. Vastauksissa oli myös monta hyvää kommenttia siitä, miten asiat pitäisi järjestää Vanhassa kaupungissa. Tässä muutama poiminta: Läpiajoliikenne Vanhaan kaupunkiin on suljettava näkyvästi ennen vanhaa siltaa. Kävely ja pyörätie Linnankadun ja Myllykujan välille. Sillanmäki kokonaan kiinni. Asukastarra autoihin. Parempaa liikennevalvontaa. Toivomus että asukkaat ottaisivat huomioon rajoitukset, sekä Liikenteen ohjaus Vanhaan Porvooseen selkeämmäksi jo Porvoo-Hyvinkää tieltä. Kun välität siitä, mitä ympäristössäsi tapahtuu, niin kaikki viihtyvät paremmin. Ehkäpä juuri tämä toisista välittäminen on asumisen viihtyvyyden yksi edellytys? Mutta kuka välittää Vanhasta Porvoosta? Välitä naapurista, Sekin on hyvän yhteiselon edellytys, että oma piha ja ne nurkat, jotka näkyvät naapurille ovat siinä kunnossa, että itse haluaisi katsella niitä. Ehkäpä naapuriin kohdistuvat valot voisi tarkistaa, kaatuneen aidan voisi oikaista, tai miettiä, miten postinjakaja löytää laatikkonne syyspimeässä. Kaupunki voisi välittää meistä, Kun lukee läpi meidän asukkaiden kommentit, niin ei voi välttyä siltä ajatukselta, että kaupunki ei edelleenkään meistä välitä, eihän alue kuulu kaupungin siivousalueeseen kuin kerran vuodessa, katulamput ovat pimeinä viikkoja ja lumiauraus on ala-arvoista, mistä seuraa suuri pelko hälytysajoneuvojen perille pääsystä. Ja läpiajoliikenne Kirkkokadulla jatkuu ja jatkuu Poliisi voisi välittää meistä, Eipä ole lainvalvojaa näkynyt nopeusrajoituksia tai läpiajokieltoja valvomassa, miksi olla rajoituksia jos niitä ei valvota? Autoilijat voisivat välittää, Ainakin oman alueen asukkaat voisivat välittää näyttämällä hyvää esimerkkiä, ajamalla sallittua nopeutta ja noudattamalla esim. Sillanmäen ajokieltoa. Kun kävelette Kirkkokatua niin teillä on täysi oikeus kulkea kadun reunaa omaan tahtiin, ei tarvitse väistää autoja. Tämä mielipidetiedustelu on annettu päättäjille nähtäväksi ja yhdistys järjestää asiasta keskustelutilaisuuden ensi vuoden vuosikokouksen yhteydessä, klo Rakuunarykmentissä, Jokikatu 24. Varaa jo nyt aika allakastasi ja tule silloin mukaan keskustelemaan. Nyt on taas se aika vuodesta, jolloin välitetään toisistamme ja Joulun rauhasta Vanhassa kaupungissamme. Kiertäkää ja kulkekaa katujamme ja kujiamme ja nauttikaa ainutlaatuisesta asuinympäristöstämme. Tulkaa Lucian kruunajaisiin ja Joulurauhan julistukseen Raatihuoneentorille. Hyvää Joulua, Timo Rajakaltio Puheenjohtaja Vanhan Porvoon Asukasyhdistys P.S. Inhimillisestä erehdyksestä johtuen osa talouksista jäi ilman edellä mainittua kyselyä, yhdistys pahoittelee. Kyselyn saa pyydettäessä allekirjoittaneelta 6

7 Ordföranden har ordet Det gäller att bry sig! Nu har invånarna i Gamla Borgå sagt sitt. Tack till er som svarade på enkäten, och för att ni brydde er om Gamla Borgå. Vi fick över 50 svar och kommentarer gällande bl.a. trafikarrangemangen i vår stadsdel. Det är självklart att trafikarrangemangen på Ågatan och Mellangatan debatteras. Över 62 % av alla som svarat tyckte att Ågatan och Mellangatan skall stängas för all motortrafik året om. Men det beslöt ju också staden redan för en tid sedan. Mångfalden av åsikterna innehöll nya och genomförbara fina idéer. Huvudbudskapet var att invånarna måste beaktas vid besluten gällande Gamla stan. Svaren innehöll också många kommentarer om hur olika förslag bör genomföras. Här några exempel: Förbud för genomfartstrafik bör markeras tydligt före Gamla bron. En gå-/cyckelgata mellan Borggatan och Kvarngränd. Brobacken bör vara helt avstängd för motortrafik. Invånar tarra på invånarnas bilar. Bättre övervakning av trafikarrangemangen. Bättre dirigering av trafiken och klarare guidning för bilisterna från Borgå-Hyvingevägen. Kanske är det så att då man bryr sig om sin omgivning så trivs alla bättre? Men vem bryr sig om Gamla Borgå? Bry dig om din granne, Det är en förutsättning för en bra grannsämja att dina knutar är i ett sådant skick att du själv skulle vilja se på dem. Kanske belysningen mot grannen kunde kollas, eller kanske ett lutande staket kunde fixas. Sen kunde vi ju alla se till att postiljonen hittar postluckan i mörkret. Staden kunde bry sig, Då man läser igenom invånarnas kommentarer kan man bara undra ifall staden bryr sig om oss. Gatulamporna är trasiga i veckor, Gamla stan hör inte till stans städområden och sopas därför endast en gång om året, snöplogningen är under all kritik, vilket medför problem för utryckningsfordon, och genomfartstrafiken fortsätter som förr på Kyrkogatan. Polisen kunde bry sig, Man ser alltför sällan lagens representanter som granskar hastighetsbegränsningar eller genomfartsförbud. Varför ha förbud om de inte följs upp? Bilisterna kunde bry sig, Vi bilister som bor i gamla stan kunde följa hastighetsbegränsningarna och körförbudet vid Brobacken. Då man vandrar upp eller ned för Kyrkogatan har man full rätt att gå i egen takt längs gatan och inte väja för bilarna, fast sidospeglarna slår en i armbågen Enkätsvaren har getts tillkänna för en del av beslutsfattarna i staden och föreningen ordnar ett diskussionstillfälle om ämnet kl på Dragonregementet, Ågatan 24, i samband med föreningens årsmöte. Boka in tiden i din kalender och kom med och diskutera. Stadens representanter är också inbjudna. Nu är det den tiden på året då vi skall bry oss om varandra och om Julfriden i Gamla Borgå. Vandra omkring i vår vackra, unika, stadsdel och njut av Julfriden! Kom till Luciakröningen och till Julfreden på Rådhustorget, kanske vi träffas där. Fridfull jul, Timi Rajakaltio, ordförande Föreningen Invånarna i Gamla Borgå P.S. På grund av ett mänskligt misstag blev en del av hushållen utan enkäten, föreningen beklagar. Enkäten kan fås i efterskott av undertecknad. 7

8 Jul i Hjärtats hus Text och foto: Benita Ahlnäs Jul i Hjärtats hus! Familjen är samlad till julmiddag. Den traditionella julbönen har hållits av biskop Björn Vikström. Hela familjen har gjort de sista förberedelserna inför årets största högtid. De två äldsta barnen har kommit hem till Borgå från sina studier i Göteborg och i Åbo. Yngsta sonen är abiturient vid Borgå Gymnasium. I fönstren lyser de österbottniska symbolerna: Tro, hopp och kärlek. Det handlar om jultraditioner hos biskopsparet Björn Vikström och Maria Björkgren-Vikström och deras tre barn Ylva, Axel och Måns. Namnet Hjärtats hus-domus cordis torde vara lanserat av konstnären Lennart Segerstråle. Till biskopsgårdens invigning år 1927 lät han göra glasmålningen med de symboliska änglarna som alltjämt pryder biskopsgården. Änglarna återkommer bland de minnen Björn har från sin barndom på 1970-talet i biskopsgården. Det är hans syster Monica Vikström-Jokela som har sett till att änglarna har återbördats till hemmet. Kvar finns också namnskylten Vikström som Björns farbror, biskop emeritus Erik Vikström återbördade när familjen Björkgren-Vikström drog in i biskopsgården den första advent år Julens änglar är en dikt av Viola Renvall som ingår i biskopsfamiljens jultraditioner. Brinnande kärlek Kärleken blev så het att den brann upp för några år sedan så att den måste ersättas med en ny kärlek, avslöjar Maria med glimten i ögat. Hon talar om julsymbolerna som länge har funnits i biskopsgården. De är gjorda av papper och lika ömtåliga som kärleken om de inte vårdas väl. Det är vackert och stämningsfullt med ljusen i biskopsgården som lyser upp domkyrkan och långt in i gränderna i Gamla stan. Snöflingor Maria minns första julen i biskopsgården. Hon och barnen tittade på julgranar vid åstranden. Det gällde att få en vacker och helst också doftande gran. Garnen var stor och med gemensamma krafter bars den genom Gamla Maria och Björn med de symboliska änglarna som fanns i biskopsgården då Björn var barn. stan. Plötsligt började snöflingorna falla. Det var som en illustration ur Astrid Lindgrens Jul i Bullerbyn. Stämningen var fulländad. Väl hemma skulle granen pyntas med stjärnan i toppen och halmänglar, flaggor och bollar i skimrande färgsymfonier. Inte för tidigt Maria och Björn brukar vänta med att ta fram juldekorationerna till strax innan julen. De tycker inte att det är trevligt att den kommersiella julen börjar redan i november med skränande musik i affärscentren och glassiga broschyrer med ett enda budskap: Köpa, köpa, köpa! 8

9 I biskopsgården tas julpyntet fram några dagar före julen. De övriga förberedelserna i form av julbak som pepparkakor och lussekatter får gärna börja tidigare. Marias mammas goda kryddkaka ingår också i julbaket. På reporterns fråga om hur det är med julstädningen ges inget svar. Men det är väl som i andra hem. Advent Adventstiden är en viktig tid för Björn och Maria. Kyrkklockorna kallar till högmässa. I landet över sjunger man Hosianna Den första advent, som är Marias födelsedag, installerades Björn till biskop. Omställningen från att ha varit kaplan på Kimitoön till att bli biskop i Borgå var omvälvande både för Björn och för hans familj. För Björn blev det en hemkomst till barndomsmiljöerna i Borgå. John och Birgitta Vikström är Björns föräldrar. Då som nu fanns det tre barn i biskopsgården. När det första adventsljuset tänds går tankarna kanske går till prästfrun Gunvor Javéns dikt: Nu tänder vi vårt första ljus, helt ensamt står det här. Vi väntar på ett litet barn, dess bädd en krubba är. Tolvslaget från Åbo Domkyrka Julaftonen inleds med att lyssna på tolvslaget från Åbo Domkyrka. Efter det blir det gröt. De radierade julbönen i Borgå Domkyrka är av tradition kl. 17. Från kyrkan till biskopsgården är det kort väg. Julevangeliet har alla redan hört i kyrkan. Julmiddagen består av inlagd och rökt fisk och som varmrätt kalkon eller skinka med traditionella lådorna som man antingen köper färdiga eller tillreder själv. Sillsalladen är hemlagad. Vinterns biskopsstift Juldagen är en dag när man tar det lugnt som det heter. Läser julklappsböcker varvade med raska promenader i Borgåterrängen kanske med frost kring mun och näsa i vinterns biskopsstift som Lars Huldén skriver i en av sina dikter. Nyårsmottagning Under mellandagarna blir det kanske en resa till släktingar och vänner eller så besöker den äldre generationen biskopsgården. Besöka biskopsgården kan den som så önskar göra på den traditionella nyårsmottagningen på det nya årets första dag år Då är det öppet hus i biskopsgården kl Alla är hjärtligt välkomna, hälsar Björn och Maria. Julens änglar I dag ska jag berätta om julens änglar. De som inte har vingar och inte svävar sjungande omkring i rymden. De är många. Jag vet en ängel, som skottade snö vid vår trappa en vinterkväll och en annan, som kom med ett oväntat kärt brev. Hon hade så glada ögon. Jag talade en gång med en ängel i telefonen, och hela den mörka dagen blev glittrande ljus. Änglar är kärlekens sändebud. Dem måste man tro på. Särskilt när det blir jul. Stanna upp och tänk: Kanske du själv är en ängel eller kan bli det. Viola Renvall Saxofonen får vänta Efter maten brukarfamiljen Vikström sjunga julsånger till ackompanjemang på piano eller gitarr. Saxofonen får vänta, säger Maria. Kanske tar hon fram den till nyårsmottagningen som i fjol, hoppas reportern. Julklapparna är valda med omsorg. En del av dem är inhandlade under hösten och omsorgsfullt gömda. Då gäller det att minnas var man har lagt dem. Ibland hittar man dem inte. Men de kanske kommer fram nästa år, säger Maria. Rimmen är viktiga. Varje gåva är försedd med ett rim. Björn är bra på att hitta på julklappsrim. Julklappsutdelningen tar lång tid eftersom mottagaren läser rimmet och öppnar paketet i de andras åsyn. Gammaldags russinkaka Marias mammas recept 2 kkp (kaffekoppar) russin 2 kkp vatten 2 kkp socker 200 g margarin 1 ½ tsk (tesked) kardemumma 1 tsk ingefära 1 ½ tsk soda 3 ½ kkp vetemjöl 2 ägg Koka vatten och russin 8 min. Rör i sockret och det smälta margarinet. Blanda försiktigt kryddorna i smeten. Tillsätt äggen grader/ca 35 minuter 9

10 Hugo Stenströms plåt- och kopparslageri Kyrkogatan Då jag diskuterade med min goda granne Leif Chico Stenström senaste höst på hans gård vid Kyrkogatan 6 framkom det att hans farfars fars verkstad var så gott som intakt i det huset som vetter mot Linséns park. Min nyfikenhet kunde inte stillas utan jag frågade om vi kunde ta en titt på verkstaden. Chico bad om lite tid för att hinna röja undan grejor så jag kunde få en bättre uppfattning om verkstaden då jag berättade att platsen kanske kunde bilda stoff för en artikel i denna tidning. I går var det så dags. Dörren stod öppen till verkstadens farstu då jag på kvällen trädde in i en svunnen värld. Mitt hoande besvarades av Chico som bad mig stiga på. Trots kylan ute var det varmt i verkstaden. Frun i huset hade lyft in blommor för övervintring som stod uppradade framför det stora fönstret. Huset vid Linsénsparken På högra sidan stod verkstaden ässja synbarligen helt intakt. Väggarna på båda sidorna om det blomfyllda 10

11 Svarv med remdrift fönstret var fyllda av hyllor med burkar och flaskor som helt tydligt kunde dateras till 40-talet eller ännu tidigare. På andra sidan hängde verktyg för smide, en del tydligen tillverkad av mästaren själv. Ja, blommorna stod faktiskt uppradade på en stor hyvelbänk liknande arbetsbord, upptäcker jag med någon fördröjning. Vilken fin utsikt över parken för den som jobbade vid bordet! Chico befinner sig i den lilla vrån till vänster som är fylld med tunga maskiner som placerats otroligt trångt invid varan; slipmaskin, en svarv som var avancerad då den kunde s.a.s. programmeras, valsar för att bocka eller skapa en kant eller ett mönster i plåten, borrmaskiner m.m. Samtliga maskiner inoljade och utan en rostfläck färdiga för att köras igång men utan målfärg då flitiga händer gnuggat bort färgen under arbetets gång redan för länge, länge sedan. Samtliga maskiner var solida byggen, typ outslitliga eller i fall de behövde repareras, så enkelt konstruerade, att verkstaden kunde utföra reparationen själv. De maskiner som icke drevs med handkraft, drevs av axlar med remskivor i trä som var fastsatta i taket. Jag kunde inte låta bli att fråga halvt på skoj var ångmaskinen befann sig. För en sådan fanns inte plats utan drivaxlarna drevs av en elmotor. Vem var då hantverkaren som försörjde sin familj i verkstaden? Chicos farfars far, plåtslagarmästaren Hugo Stenström, föddes 1882 i Borgå och gick ur tiden Hugos far hade inköpt hälften av gården vid Gamla Kyrkogatan så som Kyrkogatan hette vid den tiden. Gården inlöstes i sin helhet 1926 av Hugos fars kompanjon Helsingius. Hugo blev bläckslagarlärling i Borgå, avancerade till att bli gesäll och gjorde sitt prov i Stockholm där han deltog i att bygga koppartaket på det kungliga slottet. Hans mästerbrev utfärdades i Stockholm liksom hans sons Stens dop attest. Chicos farfar förblev därför svensk medborgare trots att han flyttade tillbaka till Borgå med familjen för att sedan stanna i Finland. Mäster Hugo var en man med många jern i elden kan man lugnt säga i uttryckets vidaste bemärkelse; en betrodd plåt- och kopparslagare, uppfinnare, kringresande 11

12 Hugo med den patenterade julgransfoten handelsman och hantverkare som beställdes att utföra jobb som krävde att de gjordes på plats och stället, ivrig frivillig brandkårist och därpå musikalisk som sin far. Hugo med gnistdödaren Såhär vid stundande jul och julgran plockar ännu mången fram en patenterad julgransfot vars uppfinnare varit just Hugo Stenström. Julgransfoten som jag genast igenkände var nämligen hans verkstads huvudartikel som såldes såväl av Stockman i huvudstaden som i mindre kända butiker och bodar landet runt i tusentals exemplar. Andra produkter som sålde bra var gatulyktor och naturligtvis allt som hörde till med vattentak och stuprännor. En speciellt finurlig men estetiskt icke så lyckad uppfinning var Hugos gnistskydd för skorstenar vars dubbla metallgaller effektivt hindrade gnistorna att antända de omkringliggande hustakens pärtor och tjärpapp. Finurligheten bestod i att den yttre metall gallret roterade drivet av vinden då det var kullagrat. Rotationen gjorde att gnistan dödades om den lyckats komma igenom det första gallret. Brandskyddsmyndigheten rekommenderade Stenströms gnistsläckare. Till saken hör att han även förtennade kopparkärl och tjärade folks skidor. Hugo Stenström rörde sig med sin motorcykel, en brittisk AJS från 1929 med sidovagn för att transportera en medresenär alternativt en sidolavett på vilken han kunde ta med verktyg, plåtdelar eller t.o.m. en fält ässja, om arbetet skulle fordra lödning eller smide. Hugo till vänsteer. I bakgrunden leveransklara julgransfötter i kassetter Jag vill avslutningsvis tacka Chico och hans far Freyvid Stenström som hjälpt mig med materialet till denna artikel. Man kan konstatera att en dylik autentisk verkstad aldrig kan återskapas om man skulle flytta verkstaden till en ny lokalitet för att ge plats åt en bostad som skulle ge en avkastning. Familjen Stenströms innehav av gården i snart sex generationer och över 120 år har säkert bidragit till att man pietetsfullt bevarat denna unika miljö. C-E. Nikander Foton: Stenströms familjealbum 12

13 Porvoon museo Borgå museum Savilinnan juhlapöytä ja joulukuusi Holmin talossa Porvoo Design -näyttelyyn liittyvän jouluisen pöydän kattaa muotoilija Srba Lukic. Elina Soraisen juhlapöytä ja joulukuusi Vanhassa raatihuoneessa Porvoo Design -näyttelyyn liittyvän pöydän kattaa keraamikko Elina Sorainen omalla tuotannollaan. Kuusen koristeet ovat taiteilijan omista kokoelmista. Vapaa pääsy museoihin Savilinnas festbord i Holmska gården Formgivare Srba Lukic dukar upp ett julbord med anknytning till utställningen Borgå Design. Elina Sorainens festbord och julgran i Gamla rådhuset Keramiker Elina Sorainen dukar upp ett bord med sina egna produkter med anknytning till utställningen Borgå Design. Julgransdekorationerna kommer från konstnärens egen samling. Fritt inträde till museerna Riitmotti ja sapluuna Rakentaminen ja asuminen isomummun aikaan -näyttely Holmin talossa Näyttely kertoo perinteisestä hirsirakentamisesta ja asumisesta 1800-luvun loppupuolella. Tekstien, esineiden ja valokuvien avulla tutustutaan vanhempaan rakentamiseen ja sisustukseen. Holmin talo ja Vanha raatihuone Vanha raatihuoneentori, Porvoo Avoinna: ke-su klo Tiedustelut: (019) (toimisto), (Holmin talo), (Vanha raatihuone) Holmska gården och Gamla rådhuset Gamla rådhustorget, Borgå Öppet: on-sö kl Förfrågningar: (019) (kansli), (Holmska gården), (Gamla rådhuset) Ritmått och schablon Att bygga och bo på mormors mors tid -utställningen i Holmska gården Utställningen berättar om traditionellt timmerhusbyggande och boende under slutet av 1800-talet. Med hjälp av texter, föremål och fotografier kan man bekanta sig med traditionell byggnation och inredningar. Kuvat: Porvoon museo Foton: Borgå museum 13

14 Gabriel och Georg i Gamla stan 91-åriga Georg Christiernin berättar med yviga gester, år 1978, om sin nyutkomna bok Alltid i farten. Foto: Zache Johansson Vem var Gabriel som bodde i mitten av 1700-talet i Gamla stan? Och vem var Georg som tvåhundra år senare bodde i Gabriel Hagerts hus? Och vem var Harry som ägde samma fastighet fram till år 2010 då han gick ur tiden? Tre namn att fundera över medan den fjärde personen, Bosse Träskelin, som i detta nu bor i fastigheten kanske är mera känd för WPGB:s läsare. Gabriel Hagert var borgmästare i Borgå under en tid då hela stan höll på att bli lågornas rov. Det ödesdigra året var Borgå fick sex års skattefrihet för att kunna bygga upp staden. Borgmästaren fick uppföra fastigheten vid Ågatan för eget behov. Den nyöppnade restaurangen i gården heter Gabriel Många minns med saknad anrika Henrikssons järnhandel i samma lokal som fick stryka på foten för Gabriel. Harry ger frågetecken hos många ända tills de får veta att det rör sig om Frysarn som var döpt till Harry. Också hans minne går vidare, även om hans världsberömda senap gick i graven med honom. I strandboden som tidigare var ett lager för m/s J. L. Runeberg finns nu krogen Fryysarin ranta. Fröken vet ingenting! Men det är om Georg Christiernin ( ) detta ska handla om med fokus på hans aldrig svikande hatkärlek till Gamla stan. Honom blev jag handgripligen konfronterad med då jag som nyutbildad turistguide i Borgå, i april 1964, blev undanföst av stadens grand old guide som grötmyndigt upplät sin röst åt gruppen: Den där fröken vet ingenting! Christiernin var inte så förtjust i den nybildade Borgå Guideklubb Porvoon Opaskerho som han ansåg att bestod av element som inte kunde presentera Borgå på samma eminenta sätt som han. Att Helsingin Sanomat efter en guidning i Borgå Guideklubbs regi skrev att Finlands bästa guider finns i Borgå bekom inte Christiernin. Men dåvarande stadsdirektören i Borgå, Ragnar Lassenius, blev så smickrad att han såg till att Borgå stad stod 14

15 för alla guidningar så att turisterna inte behövde betala någonting. Naturligtvis bjöds guidningarna i första hand ut åt Georg Christiernin, som sedan år 1961 var stadens turistombudsman. Borgåguiderna fick ta hand om det som blev över. Billigt i Borgå Christiernin bjöd den okunniga fröken nästan varje kväll på tekvällar i hemmet i borgmästare Hagerts gård där han bodde med sin dotter Ulla Christiernin. Det var en stor ynnest tyckte jag även om det handlade om regelrätta inkvisitationer. Men vi blev vänner och jag uppskattade honom mycket. Han var frejdig och frimodig. En skattkista fylld med minnen om Borgå allt från år 1900 då hans mor hade blivit änka och flyttade med barnen till Borgå. Det hade berättats för henne att Borgå var en billig stad att leva i. Fascinerande var att lyssna på Christiernins minnen från början av förra seklet. Han blev student från Borgå lyceum år Han brukade berätta att Borgå vid den tiden bestod av Gamla stan och den rektangulära staden med cirka 50 kvarter med sex tomter i varje. Två kåkar på Jonasbacken och en på Kvarnbacken. Resten öde! Borgå fick sin första vattenledning 1914 vid samma tid som gatubelysningen infördes. Innan det fanns det oljelampor. En liten gubbe på en liten stege tände lamporna och fyllde på dem med olja vid behov. Efter ingenjörsstudier i Karlsruhe återvände Christiernin som stadsingenjör i Borgå, i april I arbetsuppgifterna ingick att sköta el- och vattenverket, byggnadskontoret och därtill att vara chef för telefonbolaget. Stadsingenjör var han ända fram till år 1953 då han gick i pension. Men han fortsatte som guide ytterligare i 20 år. Christiernin har berättat att hans stora intresse för Borgå berodde på att han inte var född i staden utan i Reval. Han brukade säga att riktiga borgåbor inte går ut i sin stad med undantag av Domkyrkan på julaftonen. 71-åriga Benita Ahlnäs guidar med yviga gester, i oktober 2012, släktforskare från Borås. Foto: Vera Nilsson 15

16 Apotekarnas solur Anekdoterna om och av Christiernin är legio. Till de ofta berättade hör om hur han som nytillträdd stadsingenjör blev förtjust i ett solur som han hade sett på en blomsterutställning. Utan att dessvidare tänka efter köpte han soluret till staden som då som nu inte hade reserverade budgetmedel för ändamålet. Han vände sig då till stadens tre apotekare Emil Fredrik Mikander med epitetet den gode, Birger Poppius och Petterson. De två förstnämnda ställde beredvilligt upp som mecenater medan Pettersson lär ska ha yttrat: Vad f-n har jag med stadens solur att skaffa! Men Christiernin lät sig inte bekomma utan berättade om sina problem på en klubbafton. Kort därefter uppenbarade sig en donator som ville vara anonym. Det var vicekonsul Torsten Eklöf som ställde som krav att namnet skulle vara Apotekarnas solur. Nu höll Domkyrkan på att ryka åt helvete! En annan klassiker är bomben som ställde till med stor skadegörelse i domkyrkan i augusti Biskop Max von Bonsdorff som såg förödelsen med Georg Christiernin som också var på plats fick av den senare höra kommentaren: Nu höll domkyrkan på att ryka åt helvete! Christiernin har senare tillstått att han inte hade sagt så utan åt helsike. Under sin tid som stadsingenjör lät Christiernin anlägga över ett halvt dussin parker i Borgå. En av dem är skvären mellan Berggatan och Kyrkogatan. Han har också låtit sammanställa ett klipp- och bildarkiv om Borgå. Tankar om turism och erfarenheter beträffande guidning är en duplicerad skrift av Georg Christiernin utgiven av Pro Borgoa år Den baserar sig på föreläsningar som Christiernin höll för Borgå Guideklubb. Aktstycket som kom ut i 100 exemplar består av tre kapitel: 1 Vad jag brukar berätta för turisterna, 2 Hur man skall guida i Borgå, 3 Borgåhistoria och Borgåhistorier. Det är en verkligt underhållande läsning av en man som också kunde kallas för Rabulisten i Borgå. Alltid i farten Tio år senare var det dags för memoarerna från ett nittioårigt liv med den betecknande titeln Alltid i farten. Säga vad man vill om Georg Christiernin men han var en person som kunde underhålla ett helt sällskap om han var på det humöret. Pro Borgoa var en av de föreningar som Christiernin kände varmt för. Han var med och grundade föreningen år 1946 där han senare var mångårig ordförande. Många minns att Pro Borgoa hade en anslagstavla på Borgå torg där olika företag annonserade om sina tjänster. Annonsintäkterna användes bland annat för att bekosta biskop Frans Ludvig Schaumans byst vid Domkyrkan och Gabriel Linséns byst vid Kvarnstensplatsen i Gamla stan intill Berggatan. På Lilla Borgbacken i Borgå finns också en natursten med inskription om att det på platsen finns över tvåtusen år gamla gravar. Hans fem paradställen i Borgå sitter i ryggmärgen hos dem som har gått i hans lära: Gamla stan, Borgbacken, Näsebacken, Krigarbyn och Domkyrkan. Punkt här för Georg Christiernin! Bakom hörnet väntar en grupp släktforskare från Borås som har bokat en guidning i Borgå. Vi börjar vid Gamla Rådhustorget och Gabriel Hagerts gård. Benita Ahlnäs frilansjournalist bibliotekarie i Borgå auktoriserad turistguide i Borgå 1964 Foto: Hugo Stenström 16

17 KUTSU ASUKASYHDISTYKSEN SÄÄNTÖMÄÄRÄISEEN VUOSIKOKOUKSEEN Vuosikokous pidetään torstaina klo Rakuunarykmentin tiloissa Jokikatu 24. Kokouksessa käsitellään vuoden 2012 tulos ja tilinpäätös sekä toimintasuunnitelma vuodelle Välittömästi kokouksen jälkeen käsitellään Vanhan kaupungin liikennejärjestelyjä ja syksyllä 2012 tehtyä mielipidetiedustelua. Kaupungin edustaja on paikalla. Hallitus toivoo runsaslukuista ja aktiivista joukkoa paikalle. Tervetuloa Timo Rajakaltio Puheenjohtaja INBJUDAN TILL INVÅNARFÖRENINGENS ÅRSMÖTE Årsmötet hålls i Dragonregementets utrymmen Ågatan 24 torsdagen den kl På mötet kommer vi att behandla resultatet och bokslutet för år 2012 samt planerna för Efter mötet kommer vi att diskutera trafikarrangemangen i Gamla stan samt enkäten som gjordes hösten Stadens representant på plats. Styrelsen önskar livligt deltagande. Välkommen Timo Rajakaltio Ordförande 17

18 Litet historisk romantik kring den största smörhandeln i Borgå stads historia. Det kan komma över en som en vision då man vid aftonsången i den gamla domkyrkan lyssnar till psalmmelodierna: höstmörkret utanför fönstren delar sig plötsligt och låter en uppleva de besinningsfulla gregorianska tongångarna. Samma toner och samma ord har följt mänskligheten sedan martyrkyrkans dagar. De har ljudit vid mässan i Roms katakomber. De har överlevat det romerska världsväldet. De har byggt bro över avgrunder av förvildning och förfall i mänsklighetens historia. I romanska basilikor, gotiska katedraler, pompösa barocktempel och anspråkslösa sockenkyrkor har drömmen om ett kristet Västerland tolkats i gregorianska klanger. Denna dröm har de burit från påvarnas heliga stad genom sekler och länder ända till de nejder, där den kalla nordan alltid blåser. Även detta norrfånga land erövrade och införlivade de med det rike, vars centrum var det eviga Rom. Även här fann de en fristad i små gråstenskyrkor, byggda av fromma händer. En mörk höstkväll redde de sig vid vaxljusens sken ett hem i kyrkan på kullen vid borgåns strand. Sedan dess har de ljudit under dess valv i nära sexhundra år. Staden, som vuxit upp kring kyrkan, har en historia, vilken såsom den eviga stadens omslutes av gregorianska ackord. I likhet med den eviga stadens kan även Borgå historia berätta om människor, stundom stora i tanke och gärning, stundom mycket små och med trånga vyer. Till vilken av dessa grupper den abbot skall räknas, som i Borgå sålde smör åt biskopen av Åbo, därom må läsaren själv döma. Det var icke en smörhandel av det enklare slaget. De goda borgarna i staden hade flerfaldiga gånger riskerat sina själars salighet för det smörets skull. Eländet hade börjat det olyckliga året Då hade Padis inflytelserika cistercienserkloster i Estland som gåva av konung Magnus Eriksson Smek fått mottaga patronatsrätten över Borgå med tillhörande annexförsamlingar, omfattande hela östra Nyland. Förläningen godkändes emellertid icke av Hans Högvördighet i Åbo, vilken såsom biskop över hela Finland ansåg sig ha beslutanderätt även beträffande Borgå. Konungen, hade på sin tid biskop Hemming sagt härom, kunde icke skänka bort något som han icke ägde. Följden blev att borgare och hantverkare och bönder i Borgå måste tjäna två herrar. Det värsta var, att de båda krävde skatt av staden. Därtill en skatt, som utgick i smör. Åt vardera hela tio marker. Visserligen beflitade man sig mycket om fromhet även i Borgå. Men så mycket smör ville man icke ha omsatt i böner. Det skall vara måtta med allt, tyckte man. En gång, det var år 1362, då man redan sänt skattesmöret åt munkarna i Padis, tog man detta som förevändning till skatteskolkning då det gällde Åbo. Men biskopen visste, huru skatteskolkare skulle behandlas. I ett svarsbrev av den 8 juni hotade han dem med uteslutning ur den heliga kyrkans gemenskap. Det bet. Till och med en hantverkarsjäl är dock mera värd än allt smör i Borgå med omnejd. Men gemen var den, denna dubbla skatt. I synnerhet då man därtill mot all apostolisk tradition ibland hade tvenne kyrkoherdar att underhålla, den ena sänd från Padis, den andra utnämnd av biskopen i Åbo. Vanligt folk, som 18

19 inte visste, till vems mässa de skulle gå, råkade häröver i samvetsnöd. Undra på, att de gregorianska hymnerna i de tiderna icke sjöngs med samma hängivenhet som förr, och att man allmänt längtade efter bättre tider. En septembersöndag anno 1428, det var den fjortonde söndagen efter pingst, då kyrkan läser evangeliet som säger, att ingen kan tjäna två herrar, hade stora skaror samlats i helgedomen vid den smutsbruna ån. De hade kommit roende, seglande, ridande, gående. Gråa bondhopar, krumma hantverkare, bukiga borgare, strama ryttarhusbönder i harnesk, alla trängdes vid varandras sida på kyrkans jordgolv. Några få stod, de flesta knäböjde såsom katolsk sed bjöd. Här och där såg man den skarpskurna profilen av en andans man, en prelat eller munk, representerade Herrens salt i den världsliga hopen. Samtliga hade kommit för att bevittna det stora undret. Icke det dagliga, som vid varje mässa skedde på altaret, då välsignat bröd och vin i prästens vigda hand förvandlades till Kristi lekamen och blod. Ryktet förmälde, att ett större under hade skett. Att två mäktiga kyrkofrustar ingått förlikning och givit varandra fridskyssen. Och att den slitande smörstriden om patronatsrätten över Borgå lyckligen hade blivit bragt ur världen. Staden och dess annex var nu för alltid införlivade med Åbo stift och därmed med den katolska kyrkans svenska provins. Sannerligen, talade ryktet sant, kunde man i staden känna sig belåten. Huru hade icke dess borgare under alla dessa år värjt sin svenskhet mot det baltiska inflytandet från söder. Man måste ju tro, vad ryktet sade, då man med egna ögon såg Magnus, Finlands kraftfulle biskop och regent, av den frejdade ätten Tavast, knäböja i koret vid sidan av den baltiske abboten Tidemann av Padis. Dagens evangelium skulle alltså gå i uppfyllelse. Från och med i dag skulle folket i Borgå tjäna blott en herre. Och erlägga skatt endast åt honom. Så förnöjda ansikten hade kyrkan sällan sett. De sken i kapp med vaxljusen, vid tanke på den besparing man nu skulle göra. Framförallt av smör. Det smöret var verkligen värt en mässa. För första gången sedan länge lyssnade man med andakt till korgossarnas Te Deum. Men uppe i koret var abbot Tidemann tvär och tyst. Oberörd av mässans heliga handling betraktade han Sankt Kristoffer, jättebelätet med sitt eviga ironiska småleende. Gällde det honom denna gång? Hans tankar dröjde vid det nederlag, han dagen förut lidit inför biskop Magnus. Med stora planer och ett imponerande följe hade abboten seglat hit över Finska viken. Välkomnad av konungens troman, på Borgen, hade man med honom vid välkomstölet rådplägat om bästa sättet att skrämma Åbobiskopen till eftergifter. Med konungens förläningsbrev, till yttermera visso stadfäst av hans efterföljare, skulle abboten tvinga Magnus att för alltid avstå från Borgå. Gick det ej med lämpor, skulle man försöka med mynt. Padis kloster var rikt och Åbo känt för sin stora fattigdom. Tids nog skulle den stora drömmen bliva verklighet och Borgå förvandlas till ett baltiskt brofäste i Finland. Biskopen i Åbo skulle icke längre få sitta i orubbat bo. Så var Tidemanns tanke. Magnus blev dock abboten för hård. Förhandlingarna fördes på den nya kungsgården i Gammelgård, där biskopen tagit in. Det var inga fromma ord, som växlades mellan de båda korsprydda herrarna. Ibland var replikerna så kylslagna, att sekretarius och bisittare fick gåshud över hela kroppen. Eller var det septemberkylan, som gjorde sig påmind? Konungens förläningsbrev hade biskopen omedelbart förklarat sakna stöd i den kanoniska lagen. Vad kunde Tidemann svara härpå? En abbot stod ju själv under kanonisk rätt. Han ville ingalunda riskera att bli anmäld för kurian. Därefter hade biskopen framfört en hälsning från drottning Margareta. Enligt hennes mening borde Padis munkar bättre sköta sina tidegärder och icke nöta hovtrapporna på jakt efter förläningar. Hon ville icke se deras bugande skuggor längre. Allraminst då det gällde Borgå. Slutligen hade Magnus, som av drottningen blivit försedd med god kassa, bjudit abboten hedersam ersättning för patronatsrätten, om han i godo ville avstå från den. Vägrande han, skulle smörtvisten gå till Rom. Aldrig hade abbot Tidemann befunnit sig i värre trångmål. Var han icke biskops like? Bar han icke krumstav och mitra och kors, minst lika goda som biskopens av Åbo? Var han icke av Guds nåde, han lika väl som Magnus? Orden skvalade ur hans mun. Men intet hjälpte. Han fick nöja sig med att sälja smöret så dyrt som möjligt. Om priset tvistade man sedan länge. Tills abboten förklarade sig nöjd med erbjudna hundra engelska nobler. Men när urkunden härom blivit uppsatt och underskriven, fick abboten veta, att biskopen varit beredd att erlägga det dubbla av denna summa. Över detta grämde han sig nu vid mässan, som inför folket beseglade den ingångna förlikningen. Han hade sålt smöret, visserligen dyrt, men ändå för billigt. Han hade förlorat jämnt hundra engelska nobler. I hans öron liknade mässans Te Deum mera ett requiem. På detta tänkte han ännu, då han på sitt fartygsdäck såg den finska kusten försvinna i septemberdiset. Skeppsfolket såg huru hans läppar rörde sig. De trodde att han bad. Vad kunde man annat vänta sig av en from abbot. Endast nordan, som ryckte orden från abbotens mun, visste vad han sade. Det var ord av ilska, mycket jordbundna och föga värdiga en man i hans ställning. Om och om upprepade han dem för sig själv, medan de svarta ögonen sög sig fast vid horisonten, där den finska kusten försvunnit: För hundra engelska nobler. Men på Gammelgård invid Borgå satt Magnus Tavast vid en nysständ stockvedsbrasa, förnöjt mumlande precis samma ord. Han hade intet intresse för smöret. Men han kände sig som en fader för hela detta folk, inom vars landamären han ville göra svensk lag och gregoriansk psalm bofasta för alltid. Sven Sorthan (Ursprungligen publicerad i tidningen De dövas jul, utgiven av Finlands Dövas Förbund år 1950.) 19

20 Tätä mainosta vastaan tarjoamme Kaksi glögiä yhden hinnalla BAR & CAFE Porvoon Paahtimo Mannerheiminkatu 2 PORVOO Puh. (019) Olemme auki aamusta iltaan TERVETULOA! Gustafsons Taxi Pålitlig och vänlig service sedan

21 Henriettas blommor Henriettan kukat Ihanat Joulukukat kotiin ja lahjaksi! Jokikatu 37 Åborgintori Wanha Porvoo puh ma-pe la su Kiinteistömaailma Asuntoporvoo Oy LKV (019) Margitha Lilja Välikatu 10 A, Porvoo GSM +358 (0) Lisää malleja myymälässämme. Flera modeller i affären. Palveleva Rautakauppa Järnhandel med betjäning Simolinintie 3, Porvoo puh ark. 7-18, la myynti@simolin.fi 21

22 Vanha Porvoo Säätiö Lainaa ja tukea kulttuurihistoriallisesti arvokkaiden rakennusten kunnossapitoon Kysy lisää Aktian Porvoon konttorista! Fråga mera i Aktias Borgå kontor! Tervetuloa Välkommen Stiftelsen Gamla Borgå Lån och stöd för underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader Mannerheiminkatu 9-11 Mannerheimgatan Porvoo Borgå

23 Vanhan Porvoon talojen ja pihojen rakennustapaohjeisto päivitetään Porvoon kaupungin kaupunkisuunnittelu aloittaa Vanhan Porvoon talojen ja pihojen rakennustapaohjeiston päivittämisen. Tarkoituksena on täydentää vanhaa ohjetta siten, että se tarjoaa sekä tietoa vanhasta rakennuskannasta, pihoista ja kasveista että ohjeita kunnostamiseen ja lisätiedon hankkimiseen. Lisäksi oppaassa kerrotaan erilaisten rakennuslupien tarpeesta ja niiden hakemisesta. Ohje tulee valmistuttuaan olemaan vapaasti ladattavissa Porvoon kaupungin internetsivustolta. Bygganvisningarna för hus och gårdar i Gamla stan i Borgå uppdateras Stadsplaneringen i Borgå stad börjar förnya bygganvisningarna för hus och gårdar i Gamla stan. Målet är att komplettera de gamla anvisningarna så att de både ger information om det gamla byggnadsbeståndet, gårdarna och växterna och ger anvisningar för hur man kan renovera och skaffa mera information. Dessutom berättar man om behovet av olika bygglov och hur man söker dem. Efter att anvisningarna är färdiga kommer man fritt att kunna ladda ned dem från Borgå stads webbsidor. Lisätietoja: Kaavoittaja Anne Rihtniemi-Rauh, puh Vs. Asemakaava-arkkitehti Emilia Saatsi, puh Ytterligare information: planläggare Anne Rihtniemi-Rauh, tfn stf. stadsplanearkitekt Emilia Saatsi, tfn

24 Porvoon Vanhan Kaupungin Säätiö Stiftelsen Gamla Staden i Borgå Kuvassa Säätiön hallitus ja toimihenkilöt: Vasemmalta Tony Granström, varainhoitaja, Pekka Hornamo asiamies, Kaj Rosendahl puheenjohtaja, Jussi Sairanen, varapuheenjohtaja, Bodil Lund, Olavi Kailari, Kimmo Kajaste. Säätiön sihteeri Folke Nyberg puuttuu kuvasta. På bilden Stiftelsens styrelse och funktionärer: Från vänster Tony Granström, skattmästare, Pekka Hornamo, ombudsman, Kaj Rosendahl, ordförande, Jussi Sairanen, viceordförande, Bodil Lund, Olavi Kailari, Kimmo Kajaste. Stiftelsens sekreterare Folke Nyberg saknas ur bilden. Säätiön perustaminen: Säätiön perustivat vuodenvaihteessa 1972/73 ensimmäisenä tämänlaatuisena säätiönä Suomessa Pro Borgoa Seura (25 %), Porvoon kaupunki (50 %) ja Porvoon Kiinteistöyhdistys (25 %). Säätiön organisaatio: Säätiön neuvoa-antavana elimenä toimii valtuuskunta, johon kuuluu vähintään 10 ja enintään 20 jäsentä. Jäsenistö koostuu paikkakunnan sekä valtakunnan tason vaikuttajista. Säätiön päättävänä elimenä toimii 6-jäseninen hallitus, joka edustaa säätiötä ja hoitaa sen tehtäviä. Säätiön toimihenkilöt: Säätiön sihteerin, varainhoitajan ja asiamiehen nimittää Säätiön hallitus Säätiön toiminta ja tavoitteet yleisesti: Säätiön tarkoituksena on toimia Vanhan Porvoon kulttuurihistoriallisesti ja kaupunkikuvallisesti arvokkaan rakennuskannan ja ympäristön säilyttämiseksi. Stiftelsens grundande: Stiftelsen grundades vid årsskiftet 1972/73 såsom den första stiftelsen av detta slag i Finland av Samfundet Pro Borgoa (25 %), Borgå stad (50 %) och Borgå Fastighetsförening (25 %). Stiftelsens organisation: Såsom rådgivande instans i stiftelsen verkar en delegation till vilken hör minst 10 och högst 20 medlemmar. Medlemskåren består av påverkare både på riks- och lokalnivå. Stiftelsens beslutande organ är en styrelse, som består av 6 medlemmar. Styrelsen representerar stiftelsen och sköter dess angelägenheter. Stiftelsens funktionärer: Stiftelsens styrelse utser stiftelsens sekreterare, skattmästare och ombudsman. Stiftelsens verksamhet och målsättning: Stiftelsen har som ändamål att verka för att Gamla Stans kulturhistoriskt och stadsbildmässigt värdefulla byggnadsbestånd och miljö bevaras. 24

25 Säätiön tämänhetkiset tärkeimmät käytännön toimintasektorit ovat: Ulko- ja talousrakennusten johdettu pitkäntähtäyksen kohennus- ja korjaustoiminta valtion varoilla vuodesta 1986 lähtien. Omien kirvesmiestyökuntien toiminta sekä kohennusja korjaustöiden kehittely vuodesta 1986 lähtien. Vuonna 1986 perustetun kiinteistörahaston rahavarojen kartuttaminen toisen korjattavan kiinteistön ostoa varten. Pienimuotoisen kohennus- ja korjaustoimintaan liittyvän rahoituksen järjestäminen valtion lainoitustoiminnan lisäksi ja tueksi. Vuokra-asuntokannan säilyttäminen kaupunginosalle ominaisena erityispiirteenä. Ulko- ja talousrakennusten kohennus- ja korjaustöiden jatkaminen valtion varoin nk. Talousrakennus projekti, jolloin em. rakennuskantaa korjattaisiin vielä noin :lla tontinomistajien osuus mukaan lukien. Korjaus- ja kohennustyöt työllisyysprojekteina vuosina Säätiö myöntää pienimuotoista korjauslainaa kohtuullista vuotuista korkoa vastaan. Vanhan Porvoon selvitysraportti Vanhan Porvoon tärkeätä kehitystyötä on Säätiön aloitteesta käsitelty arviointityöryhmässä, jonka työskentelyyn ovat osallistuneet Porvoon kaupunki, Porvoon Museo, museovirasto, Tampereen teknillinen yliopisto ja Säätiö. Työryhmässä on käsitelty mm. seuraavia asioita: Vanhan Porvoon tietomallin luominen Vanhan Porvoon rakennussuojelun edistäminen Vanhan Porvoon rakennushistoriallinen arvottaminen Vanhan Porvoon täydennysrakentaminen ja sen kehittäminen Vanhan Porvoon rakennuskannan tekninen kuntoarviointi Työ jatkuu vielä vuosina Vanhan Porvoon asukasyhdistystä on asiasta informoitu asukasillassa kesällä 2007 sekä seminaarissa Porvoon kaupungin kirjastossa syksyllä 2008, edelleen Wanha Porvoo- lehdessä 2/2007. Tue Porvoon Vanhan Kaupungin Säätiötä lahjoituksin ja testamentein De viktigaste verksamhetssektorerna för stiftelsen i detta nu är: Ledd sanerings- och reparationsverksamhet på lång sikt av uthus och ekonomibyggnader med statens medel från och med år Den verksamhet som bedrivits av stiftelsens egna timmermansarbetslag samt en utveckling av saneringsoch reparationsarbetena från och med år Förkovrandet av penningmedlen i den år 1988 startade fastighetsfonden för att kunna köpa en annan reparationsduglig fastighet. Anskaffning av lånemedel för reparationsverksamhet i mindre skala i form av tilläggslån eller understöd. Fortsatt upprustning och reparation av uthus- och ekonomibyggnader med hjälp av statsmedel. Det s.k. projektet Ekonomibyggnad 2000 syftar till att reparera byggnadsbeståndet ytterligare med ca inkluderat med tomtägarnas andel. Reparations- och upprustningsarbeten som sysselsättningsprojekt åren Stiftelsen beviljar lån mot skälig årlig ränta för smärre reparationer. Utredningsrapporten om Gamla Stan På iniativ av Stiftelsen har det viktiga utredningsarbetet i Gamla Stan behandlats i en bedömningsarbetsgrupp i vars arbete deltagit Borgå stad, Borgå Museum, museiverket, Tammerfors tekniska universitet och Stiftelsen. I arbetsgrupp har behandlats bl. a. följande ärenden: Skapande av en datamodell för Gamla Stan Befrämjande av byggnadsskyddet i Gamla Stan Den byggnadshistoriska värderingen i Gamla stan Tilläggsbyggandet och dess utvecklande i Gamla Stan Den tekniska bedömningen av byggnadsbeståndets skick i Gamla Stan Arbetet fotsätter ånnu åren Föreninigen Invånarna i Gamla Borgå har informerats på en invånarkväll sommaren 2007 och på ett seminarium i Stadsbibliotek i Borgå på hösten 2009 samt ytterligare i tidningen Gamla Borgå 2/2007. Stöd Stiftelsen Gamla Staden i Borgå med gåvor och testamenten Yhdistys kiittää tukijäseniään ja mainostajiaan Föreningen tackar sina understödsmedlemmar och annonsörer 25