operan? Vad händer Med

Transkript

1 Vad händer Med operan? De som trodde att Stockholm skulle följa i fotspåren av Köpenhamn och Oslo fick se drömmen gå i kras. Något nytt operahus skulle det inte bli. För två år sedan utlovade regeringen istället två miljarder till att bygga om Kungliga Operan. Vad har hänt sedan dess? Hur går det med ombyggnadsplanerna? Och finns det anledning att helt avfärda planerna på ett nytt hus? Bo Löfvendahl har undersökt saken. TEXT BO LÖFVENDAHL 24 OPUS

2 Värd att satsa på Det nuvarande operhuset vid Gustav Adolfs torg har sådana unika kvaliteter att ett nytt hus inte kan motiveras. Det menar bland annat operachefen Birgitta Svendén. Men alla håller inte med henne. Foto shutterstock Ny opera i Operan är namnet på den rapport som Kungliga Operan och Statens fastighetsverk nyligen lämnat in till regeringen. Kan vi behålla det gamla operahuset men samtidigt bygga om det enligt moderna krav? Det frågade kulturdepartementet i december 2013 och beställde en förstudie för att reda ut frågan. Förhoppningen är att det ska komma ett regeringsbeslut under hösten. Utgångspunkten är att en sådan ombyggnad får kosta högst 2 miljarder kronor i dagens penningvärde. Är det väl använda pengar? Borde inte Stockholm i stället satsa på ett helt nytt operahus, precis som huvudstäderna i våra nordiska grannländer? Både Köpenhamn och Oslo fick i början av 2000-talet varsin splitterny operabyggnad bägge exempel på modern spetsarkitektur. Varför ska Stockholm vara sämre? Ja, det undrar många, och det finns också flera liknande förslag även för Stockholms del. Det mest utarbetade projektet kallas Masthamnsoperan och är framvärkt av två personer med lång erfarenhet från institutionsteatrar: Ulf Hedberg och Gunnar Steneby. De vill bygga ett nytt hus på en i dag nästan outnyttjad tomt i Stockholms hamninlopp och har fått stöd från en rad operaentusiaster. Mycket får plats i deras väl samordnade förslag: flera scener, en amfiteater utomhus, teaterverkstäder, kanske även operahögskola och baletthögskola. Läget är dock svårtillgängligt på en avsides kaj som ännu saknar bra kommunikationer. Och ett grundläggande problem är att ett sådant bygge också kräver en genomtänkt plan för hur det gamla huset ska användas. Hur länge håller ett operahus? Birgitta Svendén har varit operachef sedan 2009, och när hon tillträdde uttryckte hon tydliga förhoppningar att Stockholm skulle projektera för ett helt nytt operahus, något även hennes företrädare Anders Franzén hade gjort. Då betraktades de nya husen i Köpenhamn och Oslo som framgångssagor och inga besparingsmoln hade börjat kasta skuggor över deras operabudgetar. Efter några år började dock Birgitta Svendén tvivla på det realistiska i en sådan lösning. Jag möter henne i den k-märkta byggnad där hon själv en gång började sin internationella operakarriär. Vad fick dig att ändra åsikt? Mycket grundar sig på att jag såg hur det gick i Köpenhamn. De fick ett nytt modernt operahus, men efter ett tag fick konsten träda tillbaka. Man hade inte räknat tillräckligt högt. Även i Oslo har det blivit dyrare än beräknat. Det är inte kostnaderna för själva byggnaden som är problemet, det är driften. Jag insåg ganska snart att det fanns en risk att vi skulle sitta med två hus som inte var tillräckligt finansierade. Då började jag undersöka hur de tänkte i de städer som inte byggde nya hus utan utnyttjade det de redan hade. Nästan alltid var läget det avgörande. En myt som Birgitta Svendén snart gjorde upp med är att Operans scen skulle vara för liten för samarbeten med andra operascener. OPUS 25

3 Brigitta Svendén, vd för Kungliga Operan sedan «Trots allt är ju det vi levererar från scenen det enda som betyder något för en ny publik. Och vilka hus är det som står för den intressantaste konstnärliga utvecklingen just nu? Det har inte varit de nybyggda husen tvärtom.» Foto Alexander Kenney Stockholmsoperan hade konstigt nog aldrig satsat på samproduktioner förut, det sades att det skulle vara så omöjligt. Men nu har vi börjat: Otello gjordes tillsammans med English National Opera i London, Flickan från Västern är uthyrd till Frankfurt och Turandot samproducerade vi tillsammans med Graz, som inte har några egna verkstäder. Vi trodde att det var så svårt, men det var det inte! I framtiden måste nog alla teatrar tänka mycket mer på samordning. Tillsammans med Dramaten har Operan idag verkstads- och repetitionslokaler i Gäddviken utanför Stockholm. Hur ser framtiden ut för dem? Det kontraktet går ut De finns ingen garanti för att inte Nacka kommun så småningom vill bygga bostäder där, men vi för diskussioner med dem för att säkra framtiden. Kanske även andra kommuner kan tycka det är intressant? Inte minst om där också kan finnas plats för konstnärlig verksamhet som är öppen för publik. Hursomhelst är egna verkstäder nödvändiga, säger Birgitta Svendén och påpekar att det ingår i Operans nationella uppdrag att värna teaterns hantverksskicklighet på områden som dekormålning och kostymtillverkning. Med tanke på markpriserna i innerstan tycker hon inte det finns något försvar för att de utrymmeskrävande verkstäderna ska vara i själva operahuset, men kostymavdelningen måste alltid finnas nära scenen av praktiska skäl, eftersom provningar görs in i det sista. I dag arbetar dubbelt så många i operahuset som när det invigdes, med ett lapptäcke av reparationer som lagts till i lager på lager under årens lopp. Arbetsmiljön är under all kritik. Rotundan, som är ett resultat av 60-talets ombyggnad, användes förr som kammarscen men har under senare år framförallt utnyttjats som repetitionslokal och delas med Operakällaren som har den för sin festvåningsverksamhet. Förstudiens förslag ger plats för en ny, stor repetitionssal plus en ny, mindre scen, som ska kunna användas för mer småskaliga produktioner och barnverksamhet. Att det inte är hållbart i längden med en enda scen är nog alla överens om. Det måste finnas plats för experimentell och mer utforskande operakonst. Enligt förstudien kan den lilla scenen bara ta en publik på ungefär personer. Räcker det? Jag tror att det är lagom stort. Vi kan få plats med musiker. Idealet för barn är snarare 120. Det här innebär att jag nu kan ge kompositörer beställningar med möjlighet att pröva mindre format. Ifall det blir en flytt från Gäddviken diskuterar Operan även en annan möjlighet: ett nytt så kallat produktionscenter. Där skulle man kunna ha en scen som tar ungefär 500 besökare, med plats för såväl dans som opera och ungdomsverksamhet. Då skulle den lilla scenen mot Kungsträdgården bli spelplats för de minsta barnen, men även kunna fungera som orkesterns repetitionslokal, säger Birgitta Svendén. Operahuset är lika stort som Nationalmuseum och har lika många rum som Slottet. Byggnaden ägs av Statens fastighetsverk, 26 OPUS

4 som är Operans hyresvärd. Ansvarig för den aktuella förstudien hos Fastighetsverket är projektledare Vanja Knocke, som är entusiastisk för uppdraget. Vad betyder Operans placering om vi ser det som en stadsbyggnadsfråga? Det är därför jag sympatiserar med uppdraget det är så bra att Operan kan fortsätta att vara ett operahus! En stad ska vara avläsbar när man rör sig i den. Och dit hör de stora institutionernas centrala lägen. De är inte placerade av en slump miljarder fick Oslo hosta upp för sitt spektakulära operahus. Men så kan man också räkna hem avsevärda belopp i ökade turismintäkter (ett parallellexempel är Sydneys berömda operahus som beräknas vara värt 27 miljarder för den Australiska staten). Två miljarder får det kosta kommer de pengarna att räcka? Enligt det uppdrag vi fick av regeringen inför förstudien är detta en grundförutsättning. Det vi föreslår ska inte kosta mer än så, räknat i dagens kostnadsläge. Och inom den ramen kan man åstadkomma en långsiktig lösning för en opera i toppklass. Jag tror inte att det går att bygga ett nytt operahus billigare, i alla fall inte om man vill ha två scener. Finns det inte en risk att man förstör husets kulturhistoriska värde med en alltför genomfattande ombyggnad? Självklart är det en svår uppgift att förändra en byggnad med stora kulturhistoriska värden, men det är också spännande. Vi har kommit fram till att man kan bevara mycket av de värden som finns genom att samla teknik och andra funktioner i huset på ett mer rationellt sätt. Då behöver vi inte ta de kulturhistoriskt mest värdefulla delarna i anspråk. Tanken är att ändringar i exteriören i första hand ska ske mot Kungsträdgården, och de nya volymer vi tillför ska vara i balans både med operabyggnaden och stadsrummet. Byggnaden har olika karaktär åt olika håll och huvudfasaden har en stark koppling till torget. En central fråga i ombyggnadsplanerna är akustiken, som egentligen aldrig varit riktig lyckad. Målet är att åstadkomma en högklassig naturlig akustik, och hemligheten är att åstadkomma en längre efterklangstid, säger Vanja Knocke: Första steget är att ta bort så mycket absorberande ytor som möjligt. En del av det som idag är klätt med plysch och sammet kan antagligen ersättas av hårt skivmaterial som man bemålar. Nästa steg är att ändra rummets geometri för att utöka volymen. Det finns ett stort utrymme utanför tredje övre raden som kanske kan utnyttjas så det akustiskt blir en del av salongen till exempel genom en väv som släpper igenom ljud men innebär en visuell avgränsning. Ett tredje steg som vi ska undersöka vidare är om man kan höja taket. Det är mer komplicerat, bland annat måste vi kanske kopiera plafondmålningen på en annan duk, men förhoppningsvis landar vi i en märkbar förbättring för publiken utan en sådan åtgärd. Dessa planer övertygar inte teaterhistorikern Inga Lewenhaupt, som är ordförande i Masthamnsoperans styrelse. Hon befarar att Två Nya nordiska operabyggen 1. Oslo Invigdes Ritat av arkitektkontoret Snøhetta. Publik: 1358 åskådare. Lilla scenen rymmer 400. Golvyta: m². Byggkostnad 3,9 mrd NKK (ca 5 miljarder SEK). Oslooperans tidigare hus var en ombyggd biograf som nu är såld och används som musikalscen. 2. Köpenhamn Invigdes Ritat av Henning Larsen, bekostat av redaren Mærsk Mc-Kinney Møllers fond. Publik: åskådare. Lilla scenen rymmer 180. Golvyta: m². Byggkostnad 2,3 mrd DKK (ca 3 miljarder SEK). Till Det Kongelige Teater hör Den gamle scene (det gamla operahuset) samt det nybyggda Skuespilhuset Två lyckade renoveringar 3. Royal Opera House, London Vid Covent Garden har teater spelats sedan 1700-talet och flera Händeloperor uruppfördes här. Operahuset är det tredje på samma plats, men kunglig blev inte operan förrän under 1900-talet gjordes en stor ombyggnad, då salongen från 1858 bevarades medan stora delar av kvarteret blåstes ut. En stor hall som från början hörde till Covent Gardens blomstermarknad byggdes om till foajéutrymme. Publik i stora salongen: 2268 åskådare. Lilla scenen rymmer 400. Byggkostnad: 178 miljoner pund, som bland annat betalades med lotterimedel. 4. Opéra de Lyon Operahuset i Lyon är ursprungligen från 1831, byggt i klassicistisk stil. Det byggdes om totalt Då sparades bara fasad och publikutrymmen medan salongen helt och hållet byttes ut. Franske arkitekten Jean Nouvel gjorde ett radikalt ingrepp och dubblade byggnadens höjd genom att resa ett valv av stål och glas ovanför skalet av den gamla byggnaden. Där ryms bland annat balettsalar. Operan kallas ibland Opéra Nouvel efter arkitekten. Publik: 1300 åskådare. Amfiteatern rymmer 200. Govlyta m². Byggkostnad motsvarande 72 miljoner euro. 2. OPUS 27

5 det som är tänkt att förbättra akustiken bara leder till att man förstör huset: Jag tror inte förslaget är hållbart i längden, det är bara är en tillfällig omplåstring. Man kommer att ångra sig! Det finns inte många 1800-talsteatrar som är så välbevarade som Operan. I likhet med Birgitta Svendén tror hon inte att statens resurser räcker till mer än ett operahus, men hon lyfter fram två alternativa förslag för det gamla: Man kan flytta Nobelcentret dit. Då skulle huset behålla en nationell, icke-kommersiell karaktär och dessutom vill kungaparet gärna att huset ska ha kvar någon kunglig anknytning. Ett annat alternativ är göra det till opera- och teatermuseum. Vi har stora samlingar som aldrig visas, och det skulle kunna bli hur attraktivt som helst. Det skulle kunna bli en turistattraktion! Vi måste släppa det gamla. Det kommer att bli en inspiration för operakonsten att komma till ett nytt hus. Man känner sig låst av det här, säger Inga Lewenhaupt. I sitt Sommarprogram i P1 i augusti var den unge koreografen Alexander Ekman inne på liknande resonemang. Han berättade om sina erfarenheter av att arbeta på Operan och drev argumentet att ett nytt hus skulle vara nyttigt för alla genom att det skulle släppa fram så mycket kreativitet. Det är en intressant tanke. Men om ett nytt operahus har förmågan att sätta fart på kreativiteten hur länge räcker det? Är det en egenskap som huset förlorar efter 20 år? Kräver den konstnärliga skaparkraften hela tiden tillskott av nya hus? Och hur lockar man bäst en ny publik? En del talar om guldbarriären och menar att Operans förgyllda interiör är ett hinder för många. Birgitta Svendén har inte märkt att dekorationer skulle skrämma bort någon från operahuset. De som sitter ute i landet blir snarare helt tagna av den "Guldbarriären" Är Kungliga operans rikt utsmyckade arkitektur ett hinder eller en tillgång? Foto statens fastighetsverk FRÅN BOLLHUS TILL CIGARRLÅDA STOCKHOLMSOPERAN EN HISTORISK ÖVERSIKT Kungliga Operan tidigare kalllad Kungliga Teatern har varit centrum för teaterlivet i Stockholm sedan Gustav III:s tid. När teatern grundades 1773 spelade man först i det nu försvunna Bollhuset vid Slottsbacken. Sedan uppdrog kungen åt arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz att rita en ny byggnad, som invigdes Med sitt centrala läge vid Norrström kom den gustavianska operan att prägla Stockholms stadsbild och nöjesliv under mer än 100 år. Mot slutet av 1800-talet började det gamla operahuset betraktas som otidsenligt, bland annat på grund av de dåliga utrymningsvägarna. Man började diskutera att ersätta den gamla operan med en ny, mer brandsäker byggnad, som dessutom kunde få bättre publikutrymmen. I den gamla var dessa otillräckliga för alla utom kungen och hans hov, som hade en stor del Foto shutterstock av huset till sitt förfogande. I juli 1887 utlystes en stor tävling om ett nytt operahus. Ett par år senare instiftades en kommitté som skulle lösa finansieringsfrågan, ledd av bankdirektören K A Wallenberg. Redan från början räknade man med hyresintäkter från restauranger och butiker på gatuplanet som en viktig inkomstkälla i teaterns budget. Den helt unge arkitekten Axel Anderberg blev konsortiets val. Han var framför allt påverkad av den tyske arkitekten Gottfried Semper, som hade ritat Dresdenoperan, och Charles Garnier som skapade operan i Paris med sina överdådiga trappor och foajéer. Även i Stockholm fylldes interiörerna av glänsande överdåd, medan exteriören fick en mer stram, förmodernistisk prägel som anknyter till Tessins stränga slottsarkitektur på andra sidan Norrström. Den gustavianska operans klassiska fasad, en pendang till Arvfurstens palats på andra sidan Gustav Adolfs torg, var högt älskad av stockholmarna och rivningen betraktades av många som en skandal. Den nya byggnadens blockarkitektur liknades vid en trave cigarrlådor och fick redan från början utstå mycket hån. Men i dag har den fått patina, och den oscarianska operan är nu äldre än den gustavianska var när den betraktades som gammal och uttjänt. 28 OPUS

6 CARMEN Dalhalla 13/8, 18/8, 20/

7 SPIKEN I KISTAN FÖR ETT NYTT OPERAHUS? En förstudie, "Ny opera i operan", för ombyggnaden av Kungliga Operan presenterades för regeringen 20 maj i år. Förbättrad akustik, bättre arbetsmiljö, bättre repetitionslokaler samt en ny scen med plats för personer är tänkt att ingå i denna. Den beräknade byggkostnaden är 2 miljarder kronor. Om regeringsbeslut fattas i höst kan Operans nya lokaler invigas Modell av den så kallade Masthamsoperan, det mest genomarbetade förslaget på ett nytt operahus som innebär expolatering av en i dag nästan outnyttjad tomt på Södermalms östra spets. Kolla in förslaget på masthamnsoperan.se Nuvarande tidsplan Regeringsuppdrag - Höst 2015 Bygglov - Höst 2019 Operan flyttar ut - Sommar 2020 Produktion Operan flyttar in - Höst 2023 Foto masthamsoperan gamla byggnaden. Det finns så mycket attraktionskraft i den. Trots allt är ju det vi levererar från scenen det enda som betyder något för en ny publik. Och vilka hus är det som står för den intressantaste konstnärliga utvecklingen? Det har inte varit de nybyggda husen tvärtom. Nej, det finns gott om exempel på nytänkande, vågade produktioner på gamla teatrar som La Monnaie i Bryssel, ungefär lika stor som Stockholmsoperan. Och de nybyggda operapalatsen blir inte automatiskt inbjudande. Skulle de storslagna, påkostade marmorinteriörerna i Köpenhamn och Oslo vara mindre avskräckande för en ny publik än Kungliga Operans guldkrusiduller? Också modernistiska monument avspeglar sin samtid och den för tillfället rådande smaken. Och även sådana kommer en gång att åldras. Att låta både gamla och nya märkesbyggnader leva vidare måste kanske vara en uppgift för alla generationer? Foto statens fastighetsverk Så vad händer nu på Kulturdepartementet? Det här är en fråga som sträcker sig över flera mandatperioder och kräver politisk långsiktigthet. I samband med att kulturminister Alice Bah Kuhnke presenterade budgetpropositionen i slutet av september försäkrade hon att arbetet fortskrider helt enligt planen: Självklart! Jag har kontakt med riksdagen och kulturutskottet och för hela tiden dialog med Operan. Sverige ska ha en fantastisk operascen allt annat vore ovärdigt. Allt annat än ändamålsenliga Övnings- och administrationslokalerna i det nuvarande operahuset lämnar en del övrigt att önska. Foto statens fastighetsverk 30 OPUS