FAKTARUTA SLUT FAKTARUTA RESULTAT IDUNNS UNDERSÖKNING

Transkript

1 FAKTARUTA Gränsdragningen mellan hobby- och näringsverksamhet är en av de vanligaste hästfrågorna och kan omfatta svåra bedömningar och bevisfrågor. Det centrala är vinstsyftet; om en verksamhet bedrivs enbart för att tillgodose utövarens personliga intressen utan att syftet är att ge ekonomisk vinst är det normalt fråga om hobbyverksamhet. Uttrycket hobbyverksamhet är inte definierat i inkomstskattelagen (IL). Där anges bara att hobby är en verksamhet som bedrivs självständigt, men som inte kan räknas till inkomstslaget näringsverksamhet (12:37 IL). Den viktigaste skillnaden för den skattskyldige är hur underskott hanteras, eftersom överskott av hobby beskattas i inkomstslaget tjänst tillsammans med andra tjänsteinkomster (t.ex. lön), men underskott får inte kvittas mot andra tjänsteinkomster. (beskattning av hobbyverksamheter med inriktning häst kommer att behandlas i nästa Islandshästen) Med enskild näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt (13:1, 1 st. IL); samtliga dessa tre näringskriterier måste vara uppfyllda. Kravet på yrkesmässighet innebär att verksamheten ska bedrivas regelbundet; häri ligger ett krav på viss omfattning och varaktighet. Förvärvsverksamhet innebär att verksamheten bedrivs i vinstsyfte. Avgörande är syftet, inte att verksamheten faktiskt går med vinst. Så långt lagtext. Rättspraxis (dvs. hur tidigare mål bedömts i domstol) visar att om en verksamhet under en mycket lång tid visat underskott minskar trovärdigheten för att vinstsyfte föreligger. För hästverksamhet inriktad på avel och hästuppfödning har emellertid kravet på vinstsyfte ansetts uppfyllt av domstolarna även efter flera års underskott, när verksamheten befinner sig i ett uppbyggnadsskede. SLUT FAKTARUTA RESULTAT IDUNNS UNDERSÖKNING Undersökningen som avelsföreningen Idunn genomfört visar att 75 % av islandshästaveln i Sverige bedrivs som näringsverksamhet. Den största skillnaden mellan de som driver näringsverksamhet och de som har aveln som hobby, är omfattningen och om aveln bedrivs i direkt anslutning till en jordbruksfastighet eller inte. De allra flesta som har avel som hobby har färre än 3 ston i avel, och endast en tredjedel bedriver hobbyn i anslutning till jordbruksfastighet. Ett fåtal av dem som anser aveln vara hobby har tillstånd enligt paragraf 16 Djurskyddslagen som säger att tillstånd alltid krävs vid yrkesmässig hästhållning. Bland näringsverksamheterna har 65 % mer än 3 ston i avel och 85 % bedrivs i anslutning till jordbruksfastighet. Två tredjedelar av dem som bedriver avel som näringsverksamhet har tillstånd enligt paragraf 16 (DsL). Av dem som bedriver avel som näringsverksamhet uppger 65 % att deras huvudsakliga inkomster är ej hästrelaterade. 97 % uppger att de räknar med att inom 4-9 år få avkastning på sin avelsverksamhet, medan endast 23 % går med vinst redan idag. SLUT UNDERSÖKNING

2 Häst-PM och dess konsekvenser för islandshästföretagandet i Sverige Av Maria Vemdal Antal hästar i landet ökar och så även antalet hästverksamheter. Det är bra att tydliggöra vad som kännetecknar en näringsverksamhet eftersom det bland hästfolk finns både hobby- och näringsidkare. Skatteverkets syfte med Häst-PM är att harmonisera och förenkla bedömningarna av olika hästverksamheter runt om i landet. De flesta som driver hästverksamhet känner igen sig och håller med om huvuddragen. Men tyvärr har Häst-PM negativa konsekvenser för små hästverksamheter, och då i synnerhet avelsverksamheter och blandade hästverksamheter. Enligt Idunns undersökning hotas 77 % av de som idag driver avel som näringsverksamhet när Skatteverket (SKV) börjar tillämpa dessa nya styrsignaler. Alla som bedriver blandad hästverksamhet kommer också att stöta på problem eftersom SKV kräver att varje enskild del ska uppfylla näringskriterierna. Detta har under året debatterats i tidningen Ridsport och i Svensk Skattetidning. På flera punkter avviker nämligen Häst-PM från gällande skattelagstiftning såväl som rättspraxis. Denna artikel syftar till att sammanfatta de punkter som är relevanta för islandshästnäringen. Hobbyverksamhet och moms tas inte upp. För att underlätta läsandet anges direkta citat från Häst-PM i kursiv stil. Gränsdragningen Praxis för bedömningen av om hästverksamhet utgör näringsverksamhet eller inte saknas i stora delar. I vissa fall har domstolarna, vid avel, accepterat ett uppbyggnadsskede på 5-6 år med initialt 1-2 hästar. Även om ett uppbyggnadsskede accepteras så krävs normalt mycket starka indikationer på att vinstsyfte föreligger. SKV anser, med stöd i rättspraxis, att gränsen mellan hobby- och näringsverksamhet kan vara svår att dra men det stämmer inte att praxis saknas då flera domskäl har avkunnats under SKV hävdar att dessa är undantag från praxis, och man kan fråga sig med vilken rätt SKV avfärdar kammarrättsdomar? Inte heller ger SKV några exempel på vad starka indikationer kan bestå av, till skillnad från andra exempel på omständigheter och bedömningsgrunder, se vidare i artikeln. Ofta bedrivs flera typer av hästverksamhet samtidigt. En grundprincip är att en hästföretagare även kan ha privata hobbyhästar. När frågan är om verksamheten utgör hobbyverksamhet eller näringsverksamhet är bedömningen många gånger en gränsdragning mot ägarens privata sfär. Sådana bedömningar görs alltid, oavsett typen av verksamhet eller bransch, huvudsakligen för verksamheter vilka kan bedrivas såväl privat som inom en näringsverksamhet. Här är neutralitetsprincipen inom skattelagstiftningen central, en näringsidkare ska bedömas lika oavsett vilken företagsform eller vilket verksamhetsområde han/hon väljer. Att ha ett intresse för sin verksamhet delar hästföretagare med många andra småföretagare och det ska inte användas som grundlag för att kalla verksamheten hobby. SKV räknar upp exempel på omständigheter har betydelse då verksamheten är nystartad och under

3 uppbyggnad; att det finns en avsikt att bedriva verksamheten varaktigt, att det finns en affärsplan/ekonomiska kalkyler eller liknande, att marknadsföring sker för att nå kunder eller en kundkrets, att särskilda tillstånd finns (om sådant behövs), att en särskild lokal finns för verksamheten och att olika inköp/investeringar gjorts som är typiska för näringsverksamheten. För pågående verksamhet tillkommer att det finns kunder (andra än närstående) och att det finns inkomster. Allt detta gäller för vilken näringsverksamhet som helst men tidsaspekten måste vara relevant för näringens art. Verksamhetsspecifika omständigheter 1. Eget innehav av jordbruksfastighet påverkar inte bedömningen av om hästhållning på fastigheten ska anses utgöra näringsverksamhet eller inte. Se vidare SKV ställningstagande Avdrag för hästhållning vid innehav av jordbruksfastighet ( dnr /111) Före 2006 ansåg även SKV att hästhållning och biodling har naturlig anknytning till en jordbruksfastighet, eftersom fastighetens resurser används. Men nu har hästhållning tagits bort, utan någon förklaring eller lagändring. SKV undantar brukshästar som används för jord- och skogsbruk (ej bete). För många islandshästföretag ter sig detta märkligt. Hästar som används i, eller är ämnade för, verksamhet (turridning, ridskola, etc.) är i allra högsta grad arbetshästar. 2. När det gäller ridverksamhet är det flera omständigheter som påverkar bedömningen. Exempel är i vilken omfattning verksamheten bedrivs, vilken utbildning utövaren har, hur många hästar som ingår i verksamheten, går den med överskott eller underskott. Exempel på ridverksamhet som normalt anses uppfylla näringskriterierna är ridskolor, turridning och ridlägerverksamhet. SKV bedömer faktiskt överskott/underskott, inte huruvida vinstsyfte föreligger. Antal hästar är också enligt neutralitetsprincipen irrelevant; det ställs inga krav på hur många fordon en åkare ska ha innan hans verksamhet räknas som näring och inte hobby. 3. Betäckningstjänster är normalt att betrakta som intäkt av näringsverksamhet. Det förutsätts att det finns betäckningstillstånd för att verksamheten ska anses yrkesmässig. 4. En förutsättning för att näringsverksamhet ska anses föreligga vid avel är att avelsverksamheten bedrivs i syfte att sälja de framavlade/uppfödda hästarna eller om de ska ingå i en annan hästverksamhet som ägaren bedriver. Omständigheter som ska ingå i bedömningen av avel, uppfödning av föl respektive uppfödning inkl. inridning/inkörning är bl.a. hur många avelsston finns i verksamheten, hästarnas härstamning, resultat vid tester och bedömningar av hästarna, historiska prestationer, hur många föl som avlats fram, fölens omsättningshastighet, ersättningsnivå för hästarna, har verksamheten gått med överskott eller underskott, marknadsföringsåtgärder, nyttjandegrad av professionell hjälp, ägarens utbildning och erfarenhet av avel. När det gäller avel måste ett rimligt tidsperspektiv tillåtas, speciellt för islandshästar som generellt rids in senare än större hästar. Därtill kommer det faktum att islandshästar avelsbedöms tidigast som 4-åringar, ofta även som 6-7-åringar. 5. Personer som helt eller delvis får sin försörjning från självständig verksamhet inom hästsporterna anses normalt bedriva näringsverksamhet t.ex. professionella trav- och galopptränare, utbildare

4 och beridare (även ridlärare). I ett nyligen avgjort mål säger Kammarrätten (KR) att det saknar relevans att den skattskyldige i nuläget inte är beroende av verksamheten för sin försörjning. Det finns ingenting i näringskriterierna som kopplas till försörjning. Hur mycket pengar som anses vara nog för försörjning är helt individuellt och ska lämnas helt utanför bedömningen. 6. Uthyrning av stallplatser på en näringsfastighet som i sig utgör näringsverksamhet smittar i sig inte bedömningen om övrig hästverksamhet utgör näringsverksamhet. Detta går helt emot inkomstskattelagen (14:12 IL) som klargör att all verksamhet inom Sverige som bedrivs av en enskild näringsidkare är en och samma näringsverksamhet. LRF:s medlemsstatistik visar att inom varje jord/skogs/lantbruksföretag bedrivs i genomsnitt 3,6 olika verksamheter. För företag med >100 ha åker är siffran 5,6. Hästverksamhet måste bedömas och beskattas på samma sätt som andra lantbruksföretag. 7. Vid blandad verksamhet, olika hästverksamheter ex. avel, tävlingsverksamhet etc. i samma ägares hand får en sammantagen bedömning göras om näringskriterierna är uppfyllda eller inte. Särskild vikt ska läggas vid vinstsyftet. Skatteverkets syn är att enbart egen tävlingsverksamhet inte utgör näringsverksamhet utom i de fall tävlandet sker på yttersta elitnivå med stora prispengar och sponsorer. Utgör avelsverksamheten näringsverksamhet kan även tävlingsverksamhet, i vissa fall, utgöra en del av näringsverksamheten som marknadsföring. I praktiken tolkar SKV detta som att varje enskild del av en blandad näringsverksamhet ska uppfylla näringskriterierna var för sig; i förlängningen att varje ben ska gå med vinst. Detta är ett orimligt krav som inte ställs på andra näringar. I en blandad verksamhet kan ett ben stötta ett annat utan att för den skull isolerat gå med vinst, så länge verksamheten sammantaget bedrivs med vinstsyfte. 8. Hästhandel dvs. att köpa in och sälja vidare och i vissa fall även utbilda och förädla och sälja vidare. Denna verksamhet bedrivs ofta i kombination med annan hästverksamhet t.ex. avel eller tävling. Bedömning om näringsverksamhet föreligger eller ej får göras i varje enskilt fall. Neutralitetsprincipen igen- måste en bilhandlare som säljer begagnade bilar prövas mot näringskriterierna för att inte avfärdas som hobby? 9. Olika former av stöd och näringsbidrag vilka kan komma en hästägare till godo konstituerar inte i sig en näringsverksamhet. Frågan om i vilket inkomstslag bidragen ska beskattas avgörs av omständigheterna i det enskilda fallet. Jordbruksverket (SJV) och länsstyrelserna satsar stort på en levande landsbygd och projektet Livskraftigt Hästföretagande får miljonbidrag från både EU och regeringen. Tyvärr finns flera exempel på mindre hästföretag som startat upp inom ramen för Livskraftigt Hästföretagande, för att ett par år senare bli klassade som hobby av SKV. Om en affärsidé är tillräckligt hållbar för att få uppstartsbidrag, borde det vara helt självklart att det rör sig om aktiv näringsverksamhet och näringsidkaren måste under ett rimligt tidsperspektiv bli beskattad som näringsverksamhet. 10. En eftersyn är alltid möjlig. Vid prövningen av om ex. en hästverksamhet ska anses utgöra hobby eller näringsverksamhet kan det bli aktuellt att beakta längre perioder än de beskattningsår som är uppe till bedömning. Enligt SKV uppfattning bör man alltid ta hänsyn till hur verksamheten har

5 utvecklat sig under tiden efter det år prövningen avser vid bedömningen om verksamheten ska anses utgöra hobby- eller näringsverksamhet. Detta välkomnas av hästföretagare som ofta behöver en längre uppstartsperiod. Tyvärr tillämpas inte detta av SKV som återkommer till överskott inom kortare tidshorisont än verksamhetens art tillåter. Näringskriterierna I Häst-PM skriver SKV om definitionen till Med vinstsyfte avses att verksamheten har en sådan inriktning och bedrivs på ett sådant sätt att den ur en objektiv synvinkel kan antas komma gå med överskott. Ett krav är att det kan påvisas omsättning och att verksamheten genererar överskott eller i vart fall inom en snar framtid kommer att generera överskott. Denna omskrivning får i praktiken en avgörande betydelse, då alla bevis och argument som den skattskyldige lägger fram per definition är subjektiva. Hur ska man kunna vara objektiv om sig själv? Enligt IL är det själva syftet som är avgörande, inte om verksamheten de facto går med vinst. Inte heller ger SKV några exempel på hur vinstsyfte ska visas. Detta trots att Häst-PM radar upp många andra exempel. I verkligheten kan en verksamhet uppfylla varenda punkt i Häst-PM och trots det anser SKV att vinstsyfte inte objektivt har bevisats. Om objektiviteten ska betonas, ska det inte ska ha någon betydelse om det är fråga om hästverksamhet eller annan verksamhet. I rättspraxis ställs t.ex. relativt låga krav för att konstnärlig verksamhet ska anses bedriven i förvärvssyfte. För nystartade näringsverksamheter finns möjlighet att under de första 5 åren yrka allmänt avdrag av underskott mot tjänsteinkomst. Detta är tänkt som ett sätt att stimulera nyföretagande genom att möjliggöra att starta ett företag parallellt med att tjänsteinkomsten behålls. Förlustavdraget medför lägre skatt och skattereduktionen blir ett slags starta-eget bidrag. Det kan vara fördelaktigt att göra stora investeringar under de första 5 åren, och samtidigt behålla sin tjänsteinkomst, för att utnyttja avdraget till fullo. Dessa regler gäller för samtliga enskilda näringsidkare, hästverksamheter ej undantagna. Det är oacceptabelt att det ska ställas högre krav på hästverksamheter än på andra nystartade företag inom andra branscher. Det står den skattskyldige helt fritt att välja form (enskild firma/hb/ab) och område för sin verksamhet. Om en skattskyldig individ vill starta en näringsverksamhet, ska han/hon betraktas och bedömas som näringsidkare om han/hon har förvärvssyfte och bedriver yrkesmässig, självständig verksamhet. I Häst-PM använder SKV genomgående benämningen hästägare där det är fråga om näringsidkare. Detta är klart diskriminerande och förpassar många mindre näringsidkare till hobby. Om verksamheten däremot bedrivs för eget nöje utan att syftet är att tjäna pengar, är det fråga om hobby. Enligt genomförd undersökning har varje uppfödare/avlare en klar bild av sig själva; de vet om de bedriver näring eller idkar hobby.

6 AVSLUTANDE FAKTARUTA Skatteverkets skrivelse Hästverksamhet gränsdragningen mellan hobby- och näringsverksamhet (Dnr /11) har varit under utveckling i ett par år och SKV har haft skriften på remiss hos bl.a. Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS), LRF och Jordbruksverket. Tyvärr har SKV inte tagit hänsyn till alla viktiga synpunkter och en revidering är önskvärd från hästnäringen. SKV har i flera ställningstaganden uttalat sin nya syn på hästverksamheter och hästars naturliga anknytning till jordbruksfastigheter utan att varken lagtext eller rättspraxis ändrats. Detta har under debatterats av flera lagkunniga skattejurister som kräver att dessa nya ställningstaganden skall tas tillbaka. Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg att SKV inte är ett lagstiftande organ i Sverige och att SKV inte har tolkningsföreträde av lagtexten. Rättspraxis hänvisar till hur förvaltningsdomstolarna dömer. (Länsrätten, Kammarrätten, Regeringsrätten). Att få prövningstillstånd i Regeringsrätten är svårt och bevisfrågor prövas sällan. Detta medför i praktiken att Kammarrätten blir högsta instans för bevisfrågor. Hästverksamhet som ekonomisk verksamhet i förhållande till momsdirektivet tas upp i en senare artikel. SLUT FAKTARUTA