2005:90. Lönsboda korgfabrik. Byggnadsminnesutredning Emelie Petersson. Regionmuseet Kristianstad. Landsantikvarien i Skåne

Transkript

1 2005:90 Lönsboda korgfabrik Byggnadsminnesutredning 2005 Emelie Petersson Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

2

3 Rapport 2005:90 Lönsboda korgfabrik Byggnadsminnesutredning, 2005 Örkened socken Osby kommun Skåne län Emelie Petersson

4 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg Kristianstad Tel vx, Fax Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad Lund Tel vx, Fax Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2005:90 ISSN Omslagsfoto: Emelie Petersson Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr

5 LÖNSBODA KORGFABRIK Innehåll Inledning 5 Örkened 5 Swärt Orren 6 Kort historik över korgtillverkningen i Örkened 6 Lönsboda korgfabrik 8 Tillverkning 9 Korgmuseet 10 Byggnadsbeskrivning 11 Exteriör 11 Interiör 14 Bottenvåning 14 Inredning 16 Övervåning 18 Maskiner 20 Vindsvåning 21 Inventarier 22 Kulturhistorisk värdering 26 Sammanfattning 27 Käll och litteraturlista 28 Otryckta källor 28 Muntliga källor 28 Bilagor 29 Fotografier från den 1/ Exteriören

6 Osby kommun markerad med grönt.

7 Inledning Fråga om byggnadsminnesförklaring av Korgmuseet, Fabriken 2, har väckts av ägarna själva, Örkeneds hembygdsförening. Regionmuseet i Kristianstad/Landsantikvariern i Skåne har därefter fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne att utföra en byggnadsminnesutredning för att utreda byggnadens kulturhistoriska värde. I Lönsboda har det funnits två spånkorgsfabriker. Idag finns Korgmuseet samt en torklada för korgar kvar som de enda fysiska representanterna för korgmakeriet i samhället. Den första korgfabriken inrymdes i nuvarande korgmuseet och startade upp Ungefär femhundra meter där ifrån låg Alfred Bengtssons Spånkorgsfabrik som satte igång Alfred Bengtssons fabrik hade som mest 35 anställda under storhetstiden på 1940-talet. Båda fabrikerna konkurrerades ut under 1960-talet av de nya material som tog över på emballagemarknaden. Alfred Bengtssons fabriksbyggnad revs 1986 medan den tillhörande torkladan finns kvar inne bland villakvarteren i samhället. Korgar i olika material och tekniker har tillverkats runt om i Sverige men just spånkorgstillverkningen är speciellt förknippad med två socknar, Våmhus i Dalarna och Örkened i Skåne. Endast här har tillverkningen haft en sådan omfattning och dominerande ställning. För Örkeneds del betydde det sannolikt att människor som i annat fall hade emigrerat kunde rädda sitt uppehälle genom spånkorgstillverkning. Om korgtillverkningens utbredning vittnar talesättet att, i Örkeneds socken gjorde alla korgar utom prästen och klockaren som gjorde krampor. Exporten från socknen var betydande och man hade täta kontakter ut i Europa, främst med Danmark, Tyskland och Storbritannien. Även i Frankrike, Polen och Holland bedrevs dock handel och i Amerika etablerade ett par Örkenedsbor korgfabriker under slutet av 1800 talet. Flera Örkenedbor flyttade ut och startade upp egen tillverkning i Tyskland och England. Till dessa fabriker åkte också många socksockenbor för att arbeta ett tag. Det finns inte någon spåkorgsfabrik registrerad som byggnadsminne i Sverige. I Osby kommun finns ett byggnadsminne sedan tidigare, ullspinneriet i Strömsborg byggnadsminnesförklarad Örkened Lönsboda ligger i Örkened socken, Osby kommun, i det nordöstra hörnet av Skåne. Socknens namn stammar från en äldre benämning på det vidsträckta skogsområde i norra Skåne som bildade gräns mot Sverige. Detta område benämndes Örcken vilket betyder ödemark. Socknen präglas av sitt läge i ett område som till stora delar täcks av urbergsmorän. Följden av de ogynnsamma förutsättningarna för jordbruk har blivit en relativt liten uppodling av markerna. 5

8 Som ett komplement till det dåligt utvecklade jordbruket har olika binäringar utvecklats, ofta olika för olika socknar. Örkeneds geografiska läge innebar goda förutsättningar för spånkorgstillverkningen. Här fanns gott om råmaterial till korgarna och ett utbrett svedjebruk gynnade förnyelsen av lövskog och tall. En stark befolkningsökning med hemmansklyvning som följd under 1800 talet innebar att ett komplement till jordbruket, för att dryga ut kassan, var välkommet. Torparna hade rätt att avverka skog för eget bränslebehov och det hände att de även anskaffade furu för korgtillverkning. Det var till att börja med viktigt att virket var av rakvuxen fura men längre fram användes även gran. Från mitten av 1800 talet kom spånkorgstillverkningen att bli det dominerande näringsfånget i Örkened. Endast två socknar i Sverige har i sådan utsträckning präglats av denna tillverkning, Örkened och Våmhus, i Dalarna. Tillverkningen var lokalt begränsad på båda platserna och det fåtal utövare som fanns kring Örkened hade ofta sitt ursprung i socknen. Av olika anledningar hade de dock valt att flytta och då tagit korgmakeriet med sig. I Våmhus började tillverkningen troligtvis på 1820 talet medan den kom till Örkened omkring Till Dalarna sägs kunnandet ha kommit med en hemvändande soldat som lärt sig tekniken i Finland medan Örkened lär ha Swärt Orren att tacka. Swärt Orren Det berättas att Jöns Jönsson, Swärt Orren kallad, var den som introducerade spånkorgstillverkningen i Örkened. Han ska enligt muntlig tradition ha lärt sig konsten då han avtjänade ett fängelsestraff i Malmö och tagit den med sig hem. Historierna varierar sinsemellan men går i korta drag ut på följande. Hemkommen från fängelset började Swärt Orren att tillverka korgar. Det visade sig dock att de var klumpigt utförda och därav svårsålda. Han fick rådet av prästfrun i Glimåkra prästgård att tillverka korgar efter en modell som hennes son haft med sig hem från Dalarna. Resultatet lät inte vänta på sig och när Orrens grannar fick se vilken framgång han rönte ville även de lära sig. Swärt-Orren ville dock behålla kunskaperna inom familjen men genom att muta hans son med en bulle lyckades en granne få pojken att lära ut tillverkningssättet. Hemligheten var avslöjad och snart spred sig kunnandet i bygden. Swärt Orren blev längre fram belönad för sin insats av Hushållningssällskapet i Kristianstads län och erhöll 100 kronor. Kort historik över korgtillverkningen i Örkened Till att börja med sålde korgmakarna sina alster huvudsakligen i Örkened och angränsande socknar men med ökande tillverkning behövde man hitta nya avsättningsområden och sökte sig söderöver, ned på skånska slätten. Här behövdes bärkorgar som emballage till de trädgårdsprodukter som odlades. I början skötte 6

9 korgtillverkarna själva försäljningen men efterhand blev det vanligt med kringvandrande personer, ofta äldre, som köpte upp korgar för att sedan själva ge sig ut på vägarna för att sälja varorna. Eftersom försäljningen skedde till fots hemifrån blev försäljningsområdet begränsat, men när järnvägen kom kunde området utökas. Under 1870 talet började marknaden i de angränsande landskapen att bli mättad och man sökte nya avsättningsområden. Resorna började nu gå till Danmark. Här gick försäljningen bra till att börja med men i landet fanns redan en tillverkning av pilkorgar vilken fick känna av konkurrensen från spånkorgarna. För att skydda den inhemska tillverkningen gavs inte svenska korghandlare längre tillstånd att sälja i landet. Det ledde till att korghandlare från Örkened bosatte sig i Danmark och började importera korgar istället. De resande korghandlarna sökte sig vidare till Tyskland och senare till England för att hitta nya marknader. Sedan tullarna höjts i Tyskland kom exporten hit att upphöra och flera korgmakare öppnade korgfabriker i landet istället. I England var efterfrågan stor på fruktkorgar som emballage till jordgubbar, flera firmor etablerade sig i landet, och under 1890 talet var försäljningen av korgar här större än i Danmark och Tyskland sammanräknade. Grundarna kom från Örkened och de importerade korgar från hemsocknen. På fabrikerna var Örkenedsbor anställda för att grepa (fästa handtag på) korgarna. En av firmorna med säte i Hull hade två drängar anställda i Örkened, vilkas uppgift var att ta sig runt i socknen och hämta korgar som sedan fraktades till Osby station för vidare transport till England. Sedan järnvägen förbi Lönsboda blivit färdig sändes korgarna därifrån. De tre firmorna i England gick så småningom, en bit in på 1900 talet, samman i The Swedish Basket Company. I samband härmed höjde de priserna vilket ledde till att fruktodlarna köpte från inhemska tillverkare som börjat etablera sig. Företaget tvingades till slut, runt 1910, att upphöra. Spånhyvlarnas inträde innebar ett lyft för spånkorgstillverkningen då det medförde att spånframställningen gick betydligt snabbare. Spånen blev inte lika hållbara som vid fläkning för hand men korgarna kunde tillverkas i större omfattning samt säljas till lägre priser. Handhyvlar introducerades mot slutet av 1870 talet och därefter även maskinhyvlar. Hela familjer var involverade i spånkorgstillverkningen. Till de olika arbetsmomenten behövdes det många personer och vid framställningen kunde två personer fläka spån, en samla ihop spånen, vanligen ett barn, en person flätade bottnar medan en annan flätade sidorna och två monterade gjordar och grepar. Verktygen var enkla. Det behövdes en yxa, några knivar samt hammare och tång. Genom den omfattande spånkorgstillverkningen fick även smederna mycket arbete då de försåg korgmakarna med knivar. 7

10 Spånkorgen konkurrerades så småningom ut av nya billigare material som plasten och pappen och hantverket kom att leva kvar endast på hemslöjdsmarknaden. Spånkorgen gick från nyttovara som emballageprodukt till prydnad och genom detta kunde ett fåtal hantverkare fortsätta med sin tillverkning. En förpackning som kom att bära spår efter sin föregångare spånkorgen var enlitersförpackningarna i papp för jordgubbar. Dessa försågs med ett tryckt mönster imiterande flätad spån. Under slutet av 1980 talet gjordes en dokumentation av hantverket i nordöstra Skåne, med en vidare tanke att även ta fram ett studiematerial för utbildning av korgmakare. Lönsboda korgfabrik Korgmuseet, en f d spånkorgsfabrik, ligger inne i Lönsboda samhälle utmed Västra Järnvägsgatan. I miljön ingick tidigare ett bostadshus samt en torklada söder om fabriken. På andra sidan gatan ska en bassäng för blötläggning av timmer ha funnits. Kvar på platsen finns idag fabriken och bostadshuset. Bostadshuset ägs av kommunen och ingår inte i museet. Byggnaden genomgick en omfattande renovering under 1980 talet och ger idag, till skillnad från fabriken ett modernt intryck. Det finns flera olika uppgifter om när korgfabriken startade upp. En kort historik sammanställd av Sven Bengtsson, son till siste ägaren av Lönsboda korgfabrik, anger dock årtalet till Då bildades nämligen Aktiebolaget korgfabriken. De flesta aktieägarna var korgmakare från Lönsboda och övriga Örkened. Chef för bolaget var Julius Håkansson som hade haft korgtillverkning i Tomaboda tidigare. Han bosatte sig i en undantagsstuga som han flyttade från Tomaboda till Lönsboda. Huset är den nuvarande Vävstugan och söder om den låg hans korgverkstad, idag riven. Bolaget köpte fastigheten 1918 och antog ett anbud från byggmästare Karl J Bengtsson på en tillbyggnad av korgverkstaden. Man köpte även in två tomter norr om boningshuset där man senare lät uppföra en korg- och maskinverkstad, nuvarande korgmuseet. Byggmästare var tillika den här gången Karl J Bengtsson. Bolaget köpte också in en lokomobil med tillhörande sågverk men följande år 1919 tecknades ett kontrakt med Lunds Elektrotekniska byrå om inmontering av el och man beslöt att sälja lokomobilen. Lokomobilen var en ångmaskin monterad på hjul och användes inom industrin och jordbruket som kraftkälla på 1800 talet och början av 1900 talet. Vid korgfabriken var den placerad utanför byggnaden i norr. Sedan bolaget råkat i ekonomiska svårigheter beslutades det vid en bolagsstämma 1921 att företaget skulle avvecklas. Ett år senare utsågs Olof Bengtsson till firmatecknare och verkställande direktör registrerades Lönsboda Korg- 8

11 fabrik Bengtsson & Co och 1940 övertog Olof Bengtsson själv fabriken och namnet ändrades till Lönsboda korgfabrik. Olof Bengtsson var uppvuxen i en korgmakarfamilj och fick tidigt lära sig att tillverka korgar. Han kom att arbeta på flera olika platser runt om i världen innan han vände hem till Sverige igen. Han köpte ett lantbruk som han drev i elva års tid innan han återgick till korgmakeriet, först som arbetare, sedan som chef och slutligen ägare av korgfabriken. Tillverkning Under 1940 och 50 talen hade fabriken flest anställda och tillverkade förutom spånkorgar även ostaskar av spån för mjukost. Produktionen av ostaskar var stor och när de hade som mest att göra arbetade tre personer nere i maskinverkstaden och en åtta, tio personer på andra våningen. Därtill fanns lika många som arbetade i hemmen på lönarbete. Askarna levererades till bl a Kavli, Walla gård, Mjölkcentralen, Motala Smältost och Jämtlands smältostfabrik. Spånkorgar köptes främst av KF och de levererades till konsumbutiker och varuhus över hela Sverige. Godset fraktades på järnväg och längst i norr med buss och postdiligens, korgarna packades på ett speciellt sätt för att skrymma så lite som möjligt. Uppe på vinden ligger än idag en hög med färdigpackade päronkorgar. Privata företag och företagskedjor beställde korgar men även många privatpersoner. De åkte runt i landet och sålde korgar under sommaren. Beställningar kom efterhand på vad de behövde och korgarna fick då skickas till angivna orter. Korgarna tillverkades i diagonal- och saxflätning, den senare är en yngre teknik som passar bra för hyvlade spån vilket kan vara en förklaring till att den blev vanlig. Vid saxflätning krävs en bottenskiva i trä eller liknande som de flätade sidorna fästs i. Vid diagonalflätning flätades hela korgen, först botten och sedan sidorna, i ett stycke. En inner- eller yttergjord (den övre linningen) krävdes i båda teknikerna för att hålla ihop korgarnas övre kanter. Gjordarna fästes med klamrar i klamringsmaskiner. När kanterna renskurits grepades korgarna. Genom att titta på hur grepen är tillverkad samt hur man fäst gjoren vid korgen kan man skilja mellan en korg tillverkad i Dalarna och en tillverkad i Örkened. På en korg från Örkened är grepen kluven från båda ändar in mot mitten som lämnas intakt för att göra den böjlig, i Dalarna gjorde man grunda snitt på grepens undersida istället. Gjoren eller linningen fästes i Örkened med krampor, likt klamrarna i en häftapparat, som tillverkades för hand av ståltråd. Den spikades igenom gjoren och fästes ihop på baksidan med hammaren. Via svenska korgverkstäder i Pommern kom så småningom en tysk klamringsmaskin som tillverkade krampor och häftade i samma arbetsmoment. Maskinen finns att se i Lönsboda korgfabrik. Efter att handtaget kommit på plats måste korgarna torka. En torklada fanns sö- 9

12 der om Olof Bengtssons bostadshus och antingen här, utomhus eller uppe på vinden i korgfabriken placerades korgarna för att torka. Korgmuseet Nya material som t ex plasten tog så småningom över marknaden från spånkorgen och askarna. Efterfrågan slutade relativt snabbt och tillverkningen avvecklades vid Lönsboda korgfabrik. Därefter bedrev Olof Bengtsson endast korgtillverkning i mindre omfattning och den upphörde helt fick Örkeneds hembygdsförening ta emot korgfabriken med alla inventarier som gåva. Tomten köptes in för pengar man erhållit från Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. Fotografier tagna av B. Nilsson, Lönsboda. På bilderna syns Olof Bengtsson stående uppe på andra våningen bredvid en skärmaskin respektive en klamringsmaskin. I samband med att korgfabriken kom i hembygdsföreningens ägo genomfördes en renovering av byggnaden som bl a innebar att byggnaden riktades och målades om utvändigt. Marken runt byggnaden röjdes från buskar och träd, en del panel samt fönsterglas byttes ut. Vindskivor byttes och taket sågs över. Enligt en tidningsartikel i Kristianstadsbladet den 9/ hade hembygdsföreningen för avsikt att flytta över en korgmakeriutrustning som fanns i bygdegården i Östra Flyboda. Idag finns flera föremål i korgmuseet som inte har sitt ursprung i fabriken, vissa kan eventuellt komma från Flyboda. Några år senare genomgick korgmakarbostaden, ägd av kommunen, en genomgripande renovering då den bl a fick nytt tak, ny panel och nya fönster. Den 10

13 befintliga verandan revs och ersattes med en ny. Här inreddes en verkstad med avsikten att bedriva korgmakarutbildning. Byggnadsbeskrivning Lönsboda korgfabrik har en strategisk placering utmed järnvägen inte långt från stationshuset. Söder om korgfabriken, ca 10 m, ligger den byggnad som tidigare fungerade som familjen Bengtssons bostadshus. Idag inryms här en vävstuga. Söder om bostadshuset i sin tur låg torkladan som hörde till verkstaden. Av ett fotografi från 1920 talet där delar av ena gaveln, bör vara den västra, syns ger den intrycket av att ha varit en väl tilltagen byggnad. På fotot ligger enekorgar utanför ladan. Torkladan revs på 1970 talet. Det sägs att en bassäng för förvaring av timret låg mellan vägen öster om fabriken och järnvägen. Dock finns det inte några andra än muntliga uppgifter som styrker detta. Träet måste vara blött genom hela processen från kapandet av lämpliga längder till flätning och grepning så det var viktigt med en plats för blötläggning av timmer, på lämpligt avstånd från fabriken. Den skrymmande delen av verksamheten med kapning av stockarna, lär ha företagits utomhus. Sågade bräder som aldrig kom till användning innan produktionen lades ned ligger fortfarande kvar i krypgrunden under korgverkstaden. Dessa var ämnade att bli bottnar till korgar. Exteriör Östra fasaden. Västra fasaden. Byggnaden står högt på sexton väl tilltagna gråstenar och mäter ca 9 x 11 m. Den är uppförd i två våningar med rymligt vindsutrymme. Fasaden är målad med en röd slamfärg medan knutar, vindskivor och takfotsbrädor är svartmålade. Fönster samt dörrar med foder är vitmålade. Byggnaden är uppförd med en panelklädd regelstomme. Fasaden är klädd med locklistpanel av bräder i varierande bredd. Den delas av en enkel gördellist täckt av en droppnäsa. Panelen på kortsidorna är skarvad en andra gång i höjd 11

14 med takfoten. Här har ingen droppnäsa anbringats utan brädorna i gavelröstet skjuter ut framför underliggande panel. På byggnadens sadeltak ligger tvåkupigt rött tegel, vid nocken täckt med röd plåt. Vindskivorna i trä täcks av vattbrädor i svart plåt. Skorstenen är murad i brunt tegel med raka sidor och utkragande krona. Södra fasaden. Norra fasaden. Fasaden har en regelbunden uppbyggnad med symmetrisk placering av dörrar och fönster. På östra fasaden, där ett fönster satts igen, bryts dock regelbundenheten något. Bottenvåningens fönster har kopplade bågar med två rutor per lufter. Övervåningens fönster är av samma typ men av äldre datum, med undantag av en utbytt båge. I bottenvåningens bågar sitter planglas medan övervåningens fönster till största delen har valsat glas, dock med vissa rutor utbytta till planglas. Uppe i gavelröstet åt söder sitter ett tätspröjsat fönster. Det har två bågar med åtta rutor per lufter och munblåst glas i bågarna. På motsatt gavel finns en luckförsedd öppning med enkel omfattning likt fönstren. Luckorna är klädda med stående smala bräder och de liksom omfattningen är målade vita. Samtliga fönster liksom luckan omfattas av släta vitmålade foder utan profil. Fönstren kröns av droppnäsor i trä och ca hälften är försedda med fönsterbleck. På flertalet av de äldre fönstren på övervåningen sitter enkla hörnjärn av tidig 1900 tals modell. 12

15 Fönstren är yngre än byggnaden och har bytts ut vid två olika tillfällen. På ett fotografi från 1927 syns ett tätspröjsat fönster likt det som idag sitter på den södra gaveln. Det är möjligt att Olof Bengtsson lät byta ut de äldre enkla fönstren mot nya kopplade efter det att han övertog fabriken på 1940-talet. Därefter har man bytt ut bottenvåningens fönster igen, eventuellt vid upprustningen Bild ur Strövtåg. Här syns arbetarna vid korgfabriken församlade framför trappan år Längst till höger i bild står Olof Bengtsson. Entréer finns både i norr och söder. På södra fasaden med placering mot öster sitter en skjutdörr. Den är upphängd på en horisontell järnskena fäst i väggen, täckt av en droppnäsa. Dörren är tillverkad av stående bräder i varierande bredd med trycke i trä. Trapp samt vilplan är tillverkade av tryckimpregnerat virke och är omålad. Den norra entrén byggdes om 2004 när den gjordes handikappsvänlig med en ramp i tryckimpregnerat virke och ny, troligen bredare, dörr. Dörren är klädd med stockpanel och vitmålad. Den har en nyckelskylt i metall men saknar handtag. 13

16 Interiör Bottenvåning Bilden visar den östra delen av interiören på bottenvåningen. På bottenvåningen finns ett mindre vindfång innanför entrén i söder, med trapp upp till andra våningen. Därutöver upptas hela detta våningsplan av maskinverkstaden. Golvet i vindfånget utgörs av 11 cm breda bräder lagda i öst västlig riktning. En tunn sågad bräda fungerar som golvlist och täcker skarven mellan brädgolvet och väggens masonitbeklädnad som fortsätter upp i trapploppet. Till skillnad från övriga väggar är ytterväggen klädd med spontade liggande bräder i varierande bredd. Innertaket i vindfånget liksom trapploppet täcks av masonit. Skarvarna mellan väggar och tak täcks av lister i enklaste utförande, sågade trekantslister och dito rektangulära. I taket sitter en nytillverkad lampa efter äldre modell. På väggen mot väster hänger en gammal brandsläckare, en kortfattad skriven historik för korgfabriken samt en trälåda. En pardörr placerad på den norra väggen omfattas av profilerade lister, delvis halverade så endast profilen återstår. Dörrbladen har haft tre profilerade speglar per blad, en kvadratisk längst ned följt av två rektangulära stående. De två övre speglarna har vid något tillfälle glasats men 14

17 idag är det ena glaset ersatt med en masonitskiva. Dörren är vitmålad med speglarnas profiler målade i rött. Samma röda färg återkommer på listomfattningen. En brant trätrappa med slitna plansteg leder upp till övervåningen. Upp och ner för denna bar man ämnen för tillverkningen och färdiga korgar. På väggarna utmed trappen sitter två ledstänger, en yngre och en äldre. Den äldre är blanknött av alla händer som vidrört genom åren. I maskinverkstaden på bottenvåningen ligger 10 cm breda brädor på golvet och väggarna är klädda med liggande panel i varierande bredd. Vid spånhyveln var troligen slitaget på golvet värst av lagningarna att döma. Nya bräder lyser ljusa och fräscha mot de omgivande äldre nedslitna golvet. Golvlist saknas. Innertaket är klätt med ca 6 cm bred pärlspontpanel. En enkel snedställd trekantslist fungerar som taklist. Kring fönstren sitter brädor utan profil som foder. Två träbalkar i taket löper i byggnadens längdriktning, norr söder, och dessa är placerade på var sida om skorstenen i byggnadens mitt. Båda har en blixtskarvning ungefär mittpå, och stöds av stolpar. På den östra av dessa syns två kolumner med blyertsstreck, en minnesanteckning för korgmakaren som hållit räkningen på antalet ämnen eller liknande. Interiören är enkel med obehandlade ytor förutom pardörren i söder som har en sliten ådringsmålning. Rummet får ljus från åtta fönster och sedan fabriken var i drift hänger sex stycken lampor kvar i taket. De sitter strategiskt placerade över arbetsplatserna. År 2004 drogs nya elledningar in och då sattes även ny armatur upp, sex stycken, med ett utseende snarlikt de äldre. I taket sitter även en ljusramp med spotlights riktade mot korgmakeriutställningen i det sydöstra hörnet av verkstaden. Ungefär mitt i rummet går en putsad och vitfärgad skorsten upp genom taket. Invid denna stod tidigare en kamin placerad, vilken utgjorde den enda värmekällan på bottenvåningen. På den norra väggen finns den handikappsanpassade entrén. Dörren är klädd med liggande omålad pärlspont. Ett äldre dörrfoder utan profil finns kvar, de två övriga utgörs av bräder med rundad profil. 15

18 Inredning Bilden visar bottenvåningen och spånhyveln i den västra delen av rummet. Ovanför hyveln är motorn placerad och i den bortre delen av bilden syns remskivorna som drivs via remmarna. I maskinverkstaden förbereddes ämnena till korgarna som sedan färdigställdes uppe på andra våningen. Verkstaden upptas till största delen av maskiner samt remmar och remskivor för deras drift. Här finns två cirkelsågar, en spånhyvel, en fräs, en kombinerad fräs och cirkelsåg, en bandsåg, en planhyvel, en borrmaskin samt en slipsten. Av dessa maskiner är det endast en cirkelsåg som drivs direkt med el, övriga är kopplade till remdrift. En elmotor driver hela systemet av remskivor och remmar. Ovanför spånhyveln sitter motorn som via en rem är förbunden med två remskivor fästa i en ställning uppe under taket. Genom att flytta remmen mellan remskivorna kan systemet antingen gå på frigång eller dra runt en järnaxel försedd med fyra remskivor. Från dessa hjul går remmar ut och driver de olika maskinerna. Systemet har tre olika växlare där maskinen kan anslutas/kopplas bort från driften. När samtliga maskiner är igång samtidigt innebär det ett obeskrivligt oväsen. Alla remmar utom en byttes under En sparades för att visa på det hopplock av olika bitar som remmarna bestod av. Remmarna kasserades inte i onödan utan lagades och förstärktes med nya bitar. Den sparade remmen 16

19 består av ca 14 olika lappar. Remmarna, totalt fjorton till antalet, är vaxade för bättre grepp. Beroende på vilken korgmodell som tillverkades behövdes olika delar som lister, bottnar gjordar m m. Storleken på dessa delar skilde sig också åt beroende på korgmodell, till större alster behövdes längre spån och lister o s v. I spånhyveln togs spånen fram och under maskinen satt det ibland ett barn och plockade spån efterhand. Vid cirkelsågarna kunde träet kapas till lämplig form och längd och i fräsen gjordes spår. I bandsågen kunde t ex korgbottnarna sågas till och i planhyveln fick ämnena lämplig tjocklek. Borrmaskinen gjorde runda bottnar till askar för mjukost. I den sydvästra delen av maskinverkstaden står en hyvelbänk belamrad med diverse prylar. En listhyvel med rundat stål syns bland föremålen, troligen använd till lister åt koffertar och andra större artiklar likt tvättkorgar. Under bänken sitter lådor med dekorativt utformade beslag, på en av lådorna står /10 instansat. I lådorna ligger verktyg och reservdelar. Utmed väggarna hänger diverse föremål upphängda på spik, t ex passare, remmar och mallar till korgbottnar m m. På en hylla i rummets nordöstra hörn ligger träämnen som bottnar till korgar, både färdiga och sådana som ej sågats till ännu. På bottenvåningen finns en liten utställning kring korgmakeriet med fotografier, korgar, prislistor, kataloger, verktyg plus diverse andra föremål. På väggarna hänger tre stora tavlor med svartvita foton som visar utländsk spånkorgstillverkning, inhemsk dito samt en bildserie kring hur en spånkorg tillverkas för hand. Här kan ses exempel på flera olika korgmodeller. I utställningen ingår blandat föremål från fabriken och saker i form av gåvor till museet. Här står bl a äldre verktyg som flera handhyvlar för spånframställning och knivar och hammare samt kredejetar d v s bänken man satt på när man hyvlade spån för hand. 17

20 Övervåning Bilden visar övervåningen sedd mot väster. Till vänster i bild syns den lilla järnspisen som var rummets enda värmekälla. Via trappen i söder nås övervåningen, ovanför trappen finns ett vindfång med hårt slitna bräder på golvet. På södra väggen sitter ett fönster vilket utgör den enda ljuskällan här. I fönstret sitter en äldre och en yngre båge, den sistnämnda är omålad medan övriga fönstret är vitmålat liksom den enkla omfattningen av släta bräder. I beklädnad av väggar och tak är utrymmet likt vindfånget nedanför trappen. På väggen i norr sitter en enkel bred dörr, ca 97 cm, av stående bräder med beklädnad av masonit. Masoniten är repad och nött vilket vittnar om flitig användning av trappen. På ovanvåningen finns ett stort rum där spånen flätades ihop och korgarna fogades samman, här arbetade flest kvinnor och några män. Det ingår flera olika moment vid tillverkning av en spånkorg och samma person gjorde inte alla delar utan man arbetade utifrån löpande band principen. I rummet ligger ett golv av 10 cm breda bräder, likt på bottenvåningen i byggnadens längdriktning, golvlist saknas. Väggarna är klädda med liggande bräder i varierande bredd. En lagning av golvet har även gjorts på detta våningsplan, i den sydvästra delen av rummet. Innertaket är klätt med ca 6 cm bred pärlspont och en enkel trekantslist döljer skarven mellan vägg och tak. 18

21 I rummet finns nio fönster som omfattas av foder med rundad profil. Tak, väggar fönster samt foder är vitmålade. Samma konstruktion som på bottenvåningen med två takbalkar och stöttande stolpar återkommer också här på andra våningen. Balkar och stolpar är omålade. I balkarna har man spikat fast en hyllkonstruktion i form av ställningar som hänger ner med placering mittför varandra. Mellan dessa ligger sedan träslanor och på dessa är ämnen till grepar placerade. Utmed stora delar av väggarna löper arbetsbänkar av enkel konstruktion, bräder lagda ovanpå trästativ i två plan så att det även bildas ett hyllplan. På bänken i väster sitter en liten slipsten som kan drivas med en rem. Knivar var ett viktigt verktyg och att de var vassa var a och o för att arbetet skulle fungera. På norra väggen gör bänken uppehåll för en hylla från golv till tak med tre fack på bredden och fyra på höjden. I hyllan ligger träämnen som bl a sågade korgbottnar. På motsatt vägg, i det östra hörnet, står ännu en hylla med fack från golv till tak, fyra stycken på bredden och höjden. Hyllan är fylld med ämnen till grepar samt gavlar till tvättkorgar och andra sågade delar. I rummet finns många små hyllor och bänkar, man har använt sig av enkla lösningar för att erhålla så bra avställningsytor som möjligt. Här tillverkades flera olika korgmodeller och därför kan man tänka sig att det var viktigt med utrymme för alla de olika verktygen och delarna till korgarna. På fotografiet syns arbetsbänken och framför den står en klamringsmaskin. Överst i bild skymtar den äldre armaturen. Bilden visar hyllan i det sydöstra hörnet av övervåningen. 19

22 Över arbetsbänken utmed östra väggen hänger fyra äldre lampor i metall av skomakarmodell, på motsatt sida sitter tre glödlampor i enkla porslinssocklar. I rummet finns därutöver två lampor till i porslinssocklar. Den äldre elen brukas inte längre utan har kompletterats med ny armatur, sex stycken, likt på bottenvåningen samt en plastlampa av skomakartyp. På väggen utmed trappen i söder sitter en klädhängare med tolv handtäljda krokar. Ett par arbetsbyxor och ett förkläde hänger kvar på varsin krok. På en av stolparna i rummet hänger arbetsrockar på en spik. Ungefär mitt i rummet kommer skorstensstocken upp, putsad och vitmålad. Norr om den står en låg järnspis med två kokplattor. Golvet i anslutning till spisen täcks av en plåt och i taket ovanför sitter en tunn gipsskiva, svart av sot. Denna spis är enda uppvärmningskällan i rummet varför det är tänkbart att det eldades ganska hårt för att få en någorlunda behaglig temperatur under vinterhalvåret. För optimal värmeutvinning har man monterat på en specialtillverkad del på rökröret. Denna del har i genomskärning formen av stjärna med spetsiga armar genom vilken röken leds. Genom att ge röret den här formen maximeras ytan som avger värme. Vid sidan om skorstenen står en kamin som inte är ansluten, den har tidigare stått på bottenvåningen. På väggarna och i taket syns spåren efter år av eldning i järnspisen, den vita färgen är svärtad av sot. Maskiner I rummet finns två sorters maskiner, klamringsmaskiner och maskiner som biter av spån. Av klamringsmaskinerna finns det tre stycken, det är tunga pjäser i järn på tre ben med en pedal. Korgen placeras i maskinen och genom att trampa ner pedalen tillverkas och fästs en märla. Jämte maskinerna står vindor med metalltråd från vilka tråden överförs till maskinen. Två klamringsmaskiner står på bottenvåningen, en av dessa har tillhört en korgmakare ute i socknen, medan den andra troligtvis har stått uppe på andra våningen. I rummet står också enklare verktyg för tillverkning samt spikning av märlor. Enkelt beskrivet utgörs verktyget av ett järn fäst i ett stativ, en enkel stötta på fot. Halva järnet är smalt medan den andra halvan är något bredare. Över det smala partiet placeras metalltråden och med en hammare bankas den ned utmed järnets sidor och får då formen av ett U. Korgen som skall fästas ihop läggs sedan över det bredare partiet och märlan spikas igenom samt böjs in på baksidan av korgen. Sammanlagt finns fem s k skärmaskiner för att skära av spån i önskad bredd. En av dessa tillhör inte fabriken utan har brukats av en korgmakare ute i bygden. Av de övriga skärmaskinerna är en av enklare modell och tillverkad i trä medan de andra har en stålkonstruktion. Genom att dra en arm mot sig fälls ett långt slipat blad ner och skär av spånen. På bänkarna ligger diverse verktyg uppradade, vissa har tillhört korgverkstaden medan andra skänkts till museet. 20

23 Vindsvåning På vinden förvarades bl a färdiga korgar som skulle torka innan de levererades. Till vänster i bild syns hopbundna päronkorgar färdiga att skickas. Via en trappa, med placering ovanför trapp från bottenvåningen, nås vinden. Trapploppet är likt det andra inbyggt, troligtvis för att minimera drag. Vinden är oinredd. Bräder i varierande bredd utgör golvet. Gavelröstena bildar de enda väggarna i utrymmet och ytterpanelens baksida utgör väggbeklädnaden inne på vinden. En spåntäckning är synlig i taket vilket kan tyda på att byggnaden tidigare haft ett spåntak alternativt att spånen fungerat som undertak till ett tegeltak. När hembygdsföreningen tog över korgfabriken låg det ett tegeltak på byggnaden. I norr finns en luckförsedd öppning och i söder ett fönster. Här finns äldre elektriska ledningar, en enkel glödlampa sitter direkt i porslinskolven. 21

24 Uppe på vinden står fortfarande färdiga korgar tillsammans med korgämnen samt halvfärdiga artiklar. Vinden användes till förvaring och här uppe ligger än idag färdiga och halvfärdiga korgar av olika modell, men även material för tillverkningen som t ex korgstommar. Här ligger även sammanbundna korgar färdiga för transport. De är hopbundna fyra och fyra med ståltråd och har trätts i varandra för att ta minsta möjliga utrymme i anspråk vid frakt. Här finns inte bara spånkorgar utan också flera enekorgar, dessa ser ut att ha använts till förvaring. Inventarier Förutom maskiner, produkter och verktyg finns en del pappershandlingar bevarade i museet. I en pärm som finns i utställningen på bottenvåningen sitter fakturor från åren , de flesta från Av fakturorna att döma var askarna för mjukost bland de mest efterfrågade artiklarna dessa år. De köptes också av främst två beställare, Walla gård och Kavli. De förstnämnda beställde bl a stora askar, drittlar, ½ brie askar och vikingaskar medan Kavli efterfrågade smålådor och ½ måneaskar. Av fakturorna kan man utläsa de låga priserna vilket tyder på att arbetet inte var alltför bra betalt. 22

25 Bilden visar exempel på de askar för mjukost som tillverkades vid Lönsboda korgfabrik. Beställningarna kom från alla hörn av landet, Haparanda, Ronneby, Malmö, Stockholm, Oskarshamn och Örebro m fl. Några av de artiklar som förekommer bland fakturorna är papperskorg, torgkorg, sykorg, barnkorg, bärkorg och tidningshållare m m. Om enekorgar går det att läsa på en av fakturorna, Enekorgar hava vi inte i lager och för dem tillämpas dagspris vilket nu är kr. 22 pr duss för 50 liters och leverera vi sådana efter tillgång allt efter som order inkommit. Den vänstra bilden visar fakturor och på det högra fotografiet syns ett uppslag ur katalogen från

26 Kataloger tryckta 1935 visar korgfabrikens rika utbud av produkter. Bland annat syns brevkorg, handväska, barnsäng, klädtunnor, reskoffertar, och tamburkorgar bland bilderna. Tamburkorgar och handväskor m fl levererades vita eller målade. Följande beskrivning står att läsa under reskoffertar; Tillverkade av extra prima trästommar, med brädbottnar, klädda med prima tjock spån samt invändigt försedda med stödribbor motsvarande utvändiga skyddslistor. Handtag och hasp av lackerat järn. En annan modell av reskoffert är tillverkad av tjock handkluven spån och invändigt klädd med papper. För vissa produkter preciseras spånmaterialet till asp, men den huvudsakliga tillverkningen var enligt muntlig källa i fur men även gran användes. I utställningen ingår även material från 1920 då fabriken hette Aktiebolaget Korgfabriken, d v s innan konkursen. Ett block med kontrakt upprättade mellan företaget och korgmakare ute i socknen finns bevarat. Flera av kontrakten är oanvända. Här finns även räkningsblock, en del brevväxling samt en anmälan som utställare på Skånemässan Det mesta som såldes genom Lönsboda korgfabrik tillverkades från råämne till färdig produkt på plats. Ett undantag utgör greparna till lockkorgarna som är i bambu, dessa måste beställas, möjligen böjdes de till för att få rätt form på fabriken. Enekorgarna tillverkades troligen inte på fabriken utan köptes in utifrån. Lönsboda korgfabrik hade produkter på lönarbete vilket innebar att materialet till produkten gjordes på fabriken medan monteringen eller delar av den utfördes ute i hemmen. Många av dessa arbetare var hemmafruar. Ostaskarna var en sådan produkt. Asken bestod av botten, lock och två spån. Spånen krampades ihop på fabriken och packades för leverans till kunderna. Som hemarbete utfördes spikning av spånen i lock respektive botten. Dekorering av korgar var också ett arbetsmoment som utfördes utanför fabriken. På den vänstra bilden syns glödritningsverktyget medan den högra bilden (från Korgmuseet) visar hur det används. Med storskalig tillverkning av spånkorgar blev det även vanligt med en enkel dekor på korgarna. Det finns flera olika metoder varav brännstämpling är den 24

27 äldsta och därefter kom den s k glödritningen. Målad dekor med motiv som små blommor m m kom senare. I Lönsboda korgfabrik finns ett stort antal av både gummistämplar samt brännjärn som användes vid dekorering av korgarna. Ett verktyg för glödritning finns också bevarat. Verktyget består av en flaska som fylls med bensin. Via en liten pump förs syre in i flaskan, gasen i flaskan leds genom en slang ut till ett stift. Värme uppstår i processen och gör det möjligt att glödrita med stiftet. Gummistämplar (vänstra bilden) och brännjärn (högra) för dekorering av korgarna. 25

28 Kulturhistorisk värdering Korgfabrikens rika innehåll ger byggnaden ett samhällshistoriskt värde som en representant för den omfattande spånkorgstillverkning som en gång präglat området. Korgfabriken är ett exempel på slutfasen av en samhällsomvälvande företeelse i Örkened. För en stor del av socknens befolkning var korgtillverkningen väldigt viktig som ett komplement till jordbruket. Korgtillverkningen började ute i hemmen men så småningom startades fabriker både utomlands och i socknen av Örkenedsbor. Fabriken vittnar om industrialiseringen, pådriven av en allt hårdare konkurrens som krävde effektivare tillverkningsmetoder. Genom fokuseringen på spånkorgstillverkningen berättas historien om de speciella förutsättningarna uppe i nordöstra Skåne. Korgfabriken kan ses som en representant för alla de olika binäringar som utvecklades i dessa trakter. De var oftast speciella för respektive socken men gemensamt var deras betydelse som inkomst vid sidan av jordbruket. En annan intressant aspekt är hur dominerande spånkorgstillverkningen var. I endast två socknar i Sverige har den haft en sådan utbredning, Våmhus i Dalarna och Örkened i Skåne. Under storhetsperioden satte tillverkningen sina tydliga spår, på varje lämplig yta som stenmurar och fasader låg och hängde korgar för torkning. För fabrikernas del byggdes stora torklador med karakteristisk fasad försedd med ett stort antal ventilationsluckor. Genom bevarade maskiner i funktionsdugligt skick har fabriken ett socialhistoriskt värde. När maskinerna är igång med det oväsen som det innebär är det en stark upplevelse av hur arbetsmiljön tedde sig för de anställda. Interiören visar också tydligt, en från dagen vitt skild tanke kring säkerhet. Genom rummet löper drivremmarna utan skydd och spånhyvel liksom fräsar saknar dagens säkerhetsanordningar. Genom nötta arbetskläder som fortfarande hänger kvar på klädhängarna och slitna arbetsredskap förstärks intrycket av ett krävande arbete. Dessa komponenter tillsammans med ett rikt material för tillverkningen staplade i hyllorna och liggande på arbetsbänkarna gör att man kommer nära intrycket av att tiden stått stilla. Den fungerande remdriften har ett stort pedagogiskt värde liksom bevarade verktyg, maskiner samt halvfärdigt material som korgbottnar och -stommar. Sammantaget ger delarna material och maskiner en god inblick i tillverkningsprocessen och en större förståelse än om endast maskineriet hade funnits kvar. Förnimmelsen av en väl använd och sliten byggnad förstärks i interiören av de nedsotade väggarna på övervåningen. Slitaget på byggnaden har varit stort vilket är tydligt i en blanknött ledstång, slitna golv och arbetsbänkar. Sammantaget skänker dessa delar patina åt byggnaden och ökar upplevelsevärdet. De nya tillskotten som fönsterrutor, ny ledningsdragning, lampor, dörr och trappor berövar dock byggnaden en del av autenticiteten. Ingreppen är reversibla och kan, om önskan finns, i framtiden åtgärdas. I viss mån kan man även se delar 26

29 av ingreppen som en anpassning av byggnaden till dess nya funktion som museum. Föremål som skänkts till museet i efterhand och ej hör hemma i fabriken förtar också det genuina intrycket när det blandas in bland fabrikens egen utrustning. Föremålen är dock flyttbara och skulle kunna demonstrera det ursprungliga hantverket ute i stugorna i en separat utställning. Sammanfattning I byggnaden finns stora kulturhistoriska värden bevarade. Genom funktionsdugliga maskiner och en stor samling av ämnen från olika stadier i tillverkningen, allt från råämne till färdig korg, ges en god inblick i verksamheten vid korgfabriken. Ett synligt slitage på arbetsredskap och interiör understryker intrycket av en genuin arbetsmiljö. Sammantaget har byggnaden sådana kvaliteter att den får anses uppfylla kraven för en byggnadsminnesförklaring. 27

30 Käll och litteraturlista Arnoldsson, Kjell, Axplock ur Örkeneds historia, Hässleholm 1973 Ehrnst Bäckstrand, Elisabet, Spånkorgar i Örkened, Kulturen 1973, Lund 1973 Göinge hembygdsförenings årsbok 1953, Korgtillverkning i Örkened, Kristianstad 1953 Hasselrot, Jonas, Korgar tradition och teknik, Stockholm 1997 Nylén, Anna Maja, Hemslöjd, Den svenska hemslöjden fram till 1800 talets slut, Lund 1969 Skånes hembygdsförbunds årsbok 1936, Skånsk korgslöjd, Lund 1936 Swensson, Bo, De små stugornas folk, Kristianstad boktryckeri AB 2003 Tomenius, John, Bland göingar på 1800 talet, Byaliv i Göinge Del 2, Stehag 2001 Unnerbäck, Axel, Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Uppsala 2002 Utbildningsnämnden i Osby kommun, Strövtåg, Winjetryckeriet 1992 Otryckta källor Sven Bengtsson, 2004, Korgfabriken historik, Korgmuseet Handlingar och fotografier ur Regionmuseet Kristianstads arkiv Material ur korgmuseets utställning Muntliga källor Klas Bertil Nilsson, Örkeneds Hembygdsförening 28

31 Bilagor Fotografier från den 1/ Bottenvåningen från sydväst. Bottenvåningen nordöstra hörnet. Bottenvåningen sydvästra hörnet. 29

32 Bottenvåningen sedd från söder. Remskivorna i det nordvästra hörnet. Bandsågen på bottenvåningen. 30

33 Virkesupplag i det sydöstra hörnet, idag finns utställningen om korgmakeriet här. Exteriören 1984 Västra fasaden. 31

34 Norra fasaden. Södra fasaden. Östra fasaden. 32

35 Regionmuseets rapportserie 2005 Kulturmiljö 1. Restaurering av dörrar på Bålamöllan, Stehags sn, AK, Mia Jungskär, Boplatsen mittemellan Bromölla 12:19, Ivetofta sn, FU, Tony Björk, Slottshagen i Helsingborg schaktövervakning vid trädplantering, FU, Lars Salminen, Fjärrvärme i Helsingborg- arkeologiska schaktningsövervakningar , FU, Lars Salminen, Ekeby kyrkogård arkeologisk schaktövervakning 2002, FU, Lars Salminen, Häglinge - kulturhistorisk beskrivning, Häglinge sn, KA, Cissela Olsson, Warmbadhuset i Torekov, Torekovs sn, AK + BMU, Paul Hansson, Onslunda kyrka invändig restaurering, Onslunda sn, AK, Lotta Eriksson, E22 Gualöv Bromölla, Ivetofta och Gualövs sn, AU steg 2 + FU, Ivan Balic, Tony Björk, Mikael Henriksson, Karl-Magnus Melin, Björn Nilsson (red), UV-Syd rapport nr 2005:1 10. Skabersjö kyrka, Skabersjö sn, BAD, Petter Jansson, Arilds kapell, Brunnby sn, BAD, Petter Jansson, Norra Åkarp kyrka, N Åkarp sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, Ramstorps trädgård, Fulltofta sn, DK, Cissela Olsson, Icke fiktiv film i Skåne - avslutande rapport om inventering, insamling och tillgängliggörande, Lina Ålenius, Pär Bjelvehammar, Sankta Maria kyrka i Ystad, Ystad stad, FU, Jan Kockum, Ulla Molins trädgård i Höganäs, Höganäs sn, BMU, Kristina Nilén, Bronsåldersgravar och järnåldershus, Ivetofta sn, UN, Tony Björk, Skogliga utemuseer i Skåne - en förstudie, Bertil Helgesson och Olof Hermelin, Hotell Båstad en interiör från talet, AF, Mia Jungskär och Kristina Nilén, Jöns Jonsgården, Kattarps sn, AK, Anna Ligoura, Paul Jönska gården, Viken sn, AK, Anna Ligoura, Pilgrändsgårdens gavel, Ystad sn, AK, Paul Hansson, Gasledningen Karpalund- Härlöv, Färlöv sn o N Åsum sn, FU, Jan Kockum, Börringe kyrkogård, Börringe sn, AK, Anna Ligoura, Härlöv 50:27, N Åsum sn, FU, Jan Kockum, Öveds kyrka fasader och tak, Öveds sn, AK, Petter Jansson, Östra Kärrtorps kyrka fasader och tak, Ö Kärrtorp sn, AK, Petter Jansson, Högseröds kyrka- en liten trappstegshistoria, AK, Petter Jansson, Skötselplan kulturreservatet Norrviken Trädgårdar, V Karups sn, Patrik Olsson, Fjelie kyrka lagning av mur samt installation av brand- o inbrottslarm, Fjelie sn, AK, Anna Ligoura, Sankt Nicolai kyrka i Simrishamn- invändiga förändringar, AK, Simrishamn sn, Lotta Eriksson, Alnarps slott, AK, Lomma sn, Anna Ligoura, Krapperups slott etapp IV, AK, Brunnby sn, Kristina Nilén, Allhelgonakyrka på Ven, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, S:t Ibbs gamla kyrka utvändig renovering, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén och Cecilia Pantzar S:t Ibbs gamla kyrka invändig renovering, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, Gårdstånga kyrka, Gårdstånga sn, AK, Kristina Nilén, Flyttning av kyrkliga inventarier från Allhelgonakyrkan på Ven, S:t Ibbs sn, AK, Kristina Nilén, Gustav Adolf kyrka, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, E22 Hammar-Södergård, Fjälkinge sn, FU, Tyra Ericson och Ylva Wickberg, Gislövs kyrka- ett biskopen värdigt tempel, Gislövs sn, BAD, Petter Jansson, Bjärlövs medeltida bytomt, Färlövs sn, AU, Anders Håkansson, Alnarps slott, Lomma sn, AK, Anna Ligoura, Skanörs kyrka invändig renovering, Skanörs sn, AK, Kristina Nilén, Västra Hoby kyrka utvändig renovering av tornet, V Hoby sn, AK, Kristina Nilén, Västra Hoby kyrka inflyttning av orgel från Odarslövs kyrka, V Hoby sn, Kristina Nilén, Hagen vid Bäckaskog, Kiaby sn, Jan Kockum, Hovs kyrka fasadarbeten, Hovs sn, AK, Lotta Eriksson, Breddning av Långebergavägen, Välluvs sn, FU, Jan Kockum, Brandstad kyrkogård, Brandstad sn, FU, Jan Kockum, Bredbandsdragning genom Rinkaby, Rinkaby sn, FU, Linda Pettersson, Källstorps kyrkogård, Källstorps sn, DK, Lotta Eriksson, E22 Kristianstad - Fjälkinge, AU 2, Tyra Ericson, Medeltida stadslämningar vid Åhus torg, Åhus sn, FU+AU, Linda Pettersson, Aristofanes 4 en stenåldersboplats, Vä sn, FU+AU, Linda Pettersson, Kv Jungfrun 4 i Simrishamn, Simrishamn, UN, Tony Björk & Jan Kockum, E22 VÄ, Vä sn, UN, Hans Ekerow, Grönby, Gärdslövs och Önnarps kyrkor, Grönby sn, Gärdslövs sn och Önnarps sn, Lotta Eriksson, 2005 Förkortningar: AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation

36 59. Omläggning av plåttak, Wähusen, Kristianstad, AK, Mia Junskär, Målning av plåttak på Bålamöllan, Stehag sn, AK, Mia Junskär, Lilla Isie kyrkogårdar, Lilla Isie sn, DK, Lotta Eriksson, Hemmesdynge kyrkogård, Hemmesdynge sn, DK, Lotta Eriksson, Fischerska Huset, Simrishamn sn, AF, Mattias Burman och Emelie Petersson, Den skånska livsmedelsindustrin, PJ, Henrik Borg, Barnet i mässingsskrinet - schaktningsövervakning vid Höörs kyrka, Höör sn, FU, Linda Pettersson, Gamlegård & Egeside. Arkeologiska undersökningar , Vittskövle sn, UN, Johan Dahlén, Dammbyggen i Vallarum, Fränninge sn, FU, Linda Pettersson, Boplatslämningar vid Örebäcken, stg 1291, Båstad, UN, Linda Pettersson, Svampsanering och putslagningar på Perstorps baptistkapell, Oppmanna sn, AK, Mia Jungskär, Fjälkinge 28:25, vikingatida lämningar, Fjälkinge sn, FU, Helén Lilja, Ny cykelväg i Fjälkinge Fjälkinge 35:105 m fl, Fjälkinge sn, FU, Linda Pettersson, Schaktningsövervakningar i kv. Tyggården museets nya entré, Kristianstad, FU, Linda Pettersson, Graven i Krigarens by, Rinkaby sn, FU, Linda Pettersson, Markarbeten i centrala Kristianstad, Kristianstad, FU, Linda Pettersson, 2000 och Ledningsdragning vid Ringsjön, Fulltofta sn, FU, Linda Pettersson, Härdkoncentration vid Salomonhög, Grevie sn, AU + UN, Linda Pettersson, Borrby kyrka, Borrby sn, AK, Cecilia Pantzar, Anläggningsarbeten på borggården på Bäckaskog slott, Kiaby sn, AK, Mia Jungskär Wor fruis have. Arkeologiska undersökningar i Kv Spritan , del 1-4, Åhus sn, UN, Karl-Magnus Lenntorp, Restaurering av holkbrunnar, Hörröd, Farstorps sn, AK, Helén Lilja, Ledningsdragning vid Heliga Trefaldighetskyrkan, Kristianstad, FU, Linda Pettersson, 2001 och Trelleborgshuset i Krigarens by, Rinkaby sn, UN. Linda Pettersson, Bromölla 11:92 Neolitiska lämningar vid Skräbeån, Ivetofta sn, FU+AU2, Linda Pettersson Kv Lejonet 10 i Simrishamn, Simrishamn, FU och UN, Claes B Pettersson, Bollerups borg åtgärdsplan för utvändig restaurering, Bollerup sn PJ, Cecilia Pantzar och Emelie Petersson, Brydestuan i Finsbo (Finsbo 5:1, utmarker), Östra Karups sn, AK, Mattias Burman, Sporrakulla gård, Glimåkra sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, Lokstallet i Brösarp Omläggning av tak, Brösarp sn, AK, Mia Jungskär och Klara Johansson, Reslövs kvarn, Reslövs sn, AK, Henrik Borg, Lönsboda korgfabrik, Örkened sn, BMU. Emelie Petersson, 2005 Förkortningar: AF-antikvarisk förundersökning AK- antikvarisk kontroll AU-arkeologisk utredning DK- dokumentation, övrigt FU- arkeologisk förundersökning KA- kulturhistorisk analys MD-murverksdokumentation OU- osteologisk undersökning PJ- projektrapport UN- arkeologisk undersökning BD- byggnadsdokumentation BAD-byggn-ark-dokumentation BMU-byggnadsminnesutredning 34