Hörnstenen. Teologiska institutet i Finland 3/2006

Transkript

1 Hörnstenen Teologiska institutet i Finland 3/ Hörnstenen 3/2006

2 LEDARE Konfrontation eller integration? Prof. Antti Laato har i en skrivelse behandlat vikten av att acceptera mångfald i kyrkan. Inom en överskådlig framtid kommer kyrkan här liksom i Sverige att bli en minoritetskyrka, om de nuvarande trenderna fortsätter. Och skattebetalare behövs, säger Laato. Teologiskt står vi för tillfället i många avseenden i en konfrontation, i ett motsättningsförhållande till mycket av det som sker i kyrkan. Den tydligaste frågeställningen gäller naturligtvis ämbetsfrågan, som man också vill göra till biskopsvalets huvudfråga. Men också andra ärenden är på kommande, det är bara en tidsfråga när homosexfrågan på allvar blir aktuell inom kyrkan. Min förnimmelse är att man, både vad argumentationen och processen beträffar, kommer att driva den på samma sätt som ämbetsfrågan. När det gäller argumenten handlar det givetvis om kärleken: störst bland dem är kärleken och kärleken då självdefinierad, eller tidsrelaterad och kontextuell, inte relaterad till det som Bibeln säger att är ett rätt uttryck för kärlek. Processen kommer kanske att handla om att frågan förs till olika kyrkomöten tills den finner en form och en situation som möjliggör ett godkännande, precis som de fyra gånger kyrkomötet behandlade ämbetsfrågan. Den Helige Andes ståndpunkt i frågan kom till uttryck i den omröstning då beslutet om den nya ordningen gick igenom, kunde man skriva med en gnutta ironi, dock med en allvarlig underton som ingen torde kunna förneka. År 1984 hade biskopsmötet sagt att frågan måste avgöras en gång för alla, i den ena eller den andra riktningen, men så blev det inte. När kvalificerad majoritet inte uppnåddes, togs ett nytt initiativ och frågan bereddes på nytt och avgjordes år Vilken plats har då integrationen? Det kan vara skäl att seriöst dryfta den frågan, mera seriöst än vad som här är möjligt. Integration innebär ju praktiskt att inte göra motsatsförhållanden av sådant som kan existera tillsammans, att inte säga antingen eller utan både och. Det är dock viktigt att tillägga att integrationen har haft sin stora betydelse inom kyrkan. Det skulle vara fel att säga ett antingen eller t.ex. när det gäller lågkyrklighet eller högkyrklighet. Det är lätt att se att båda rörelserna har berikat kyrkans liv. Inte heller behöver man, vilket biskop Bo Giertz på sin tid påpekade, göra ett motsatsförhållande av liturgi och väckelse, båda behövs, och båda har bibliska rötter. Men hur är det då med de teologiska frågor som vi brottas med idag? Kristenheten är delad, sett i ett världsvitt eller nationellt perspektiv, just i frågor som kvinnliga präster eller utlevd homosexualitet. Angående den senare frågan tycker jag att det är omöjligt att komma förbi texter som Rom 1, 1 Kor 6 m.fl. som entydigt och tydligt tar avstånd från utlevd homosexualitet. För min egen del behöver jag inte vänta på någon utredning från kyrkan, eller på något beslut av kyrkomötet. Det är med Bibeln som kyrkomötets beslut och utredningar skall prövas, och inte tvärtom Hörnstenen 3/2006 2

3 att kyrkomötets beslut skulle bekräfta eller avskriva bibeltexter. Vad ämbetsfrågan beträffar är jag, vilket jag tidigare skrivit, mera böjd att förespråka integration. Denna integration är inte min teologiska position, utan ett försök till lyhördhet och realism. Det handlar definitivt inte om att jag förespråkar läropluralism, eller att jag tycker att det är likgiltigt vad man tror och lär. Min egen inställning har inte heller förändrats. Problemet är att någon större enhet mellan teologer och lekmän inte föreligger, snarare handlar det om diskussioner mellan olika teologiska synsätt. Många lekmän har en helt pragmatisk syn, för att inte skriva rent känslomässig inställning om en människa är trevlig, och dessutom from, är allt väl. Men det finns en aspekt som har gjort mig beredd att tänka på time-out. Vi behöver samla laget och samtala om vägen vidare, vi behöver få en större enhet bland de kristna i kyrkan. Men jag understryker att integrationen i första hand skall vara kyrkans, inte den enskilda medlemmens, pragmatiska linje i ett Polis, kock eller teolog? läge där åsikterna går isär. Men då måste det handla om en vilja att förstå bibeltexter, inte ett allmänt accepterande av olika synpunkter och åsikter. Tvärtom tror jag på att låta dem växa tillsammans, så skall det bli uppenbart var vägen går. Någon form av integration handlar alltså mera om att hantera processen än att hantera läran. Jag frågar mig nämligen om denna inställning, som inte är idealisk eller optimal, inte ändå är mera kristlig och fruktbärande än den av biskop Heikkas arbetsgrupp föreslagna: ömsesidig hedersbevisning på majoritetens villkor. Eller har vi bättre alternativ? Sämre har vi åtminstone. Ett sådant är att kyrkan delas, spricker och splittras. Med förvillade kristna som följd. Eller är det så att vi redan har nått ett skede där en delning är ofrånkomlig? Jag skulle inte vilja tro det. Förutsättningen är säkert den att frihet, som enligt skalden är det bästa ting, kan råda också inom kyrkan, annars är utgången given Henrik Perret Personligt Esko Murto från Orivesi studerar teologi femte året. Han konstaterar att teologiska fakulteten varit ett gott alternativ för honom fastän han som yngre tänkte följa sin far i fotspåren och bli jordbrukare. Senare var det naturvetenskaper, kock eller polis som var yrkesalternativ. I sommar är det meningen att Esko blir klar med studierna. Han skall jobba som sommarredaktör på tidningen Uusi Tie och bekanta sig med det lutherska prästseminariet i Cambridge. I detta skede kan man inte tänka på framtiden ens ett år framöver, konstaterar Esko. Nästa mål är att slutföra studierna, men vad som sedan händer är ännu öppet. Esko hoppas få arbeta med andligt arbete, även om dörrarna förefaller att förbli stängda till prästyrket beroende på kyrkans nuvarande linje. Men månne inte Gud ordnar arbetsfrågorna också. Mariliina Metsävirta, teol. mag. Läs hela intervjun i den finska upplagan Kulmakivi. 3 Hörnstenen 3/2006

4 Respektera månfald och olikhet I vår kyrka håller man på med en trångsynt och problematisk hetsjakt mot oliktänkande, som dock i ett vidare ekumeniskt perspektiv är älskade inom kristenheten. Kyrkan har år 2001 fört ekumeniska samtal om karismatiken med pingstväckelsen och finska frikyrkan (Vapaakirkko). I den gemensamma kommunikén heter det, att man vill fördjupa det teologiska samtalet om det karismatiska. Kommunikén finns på kyrkans hemsida. I Markku Koivistos verksamhet har den karismatiska teologin blivit en utmaning för kyrkan. I de ekumeniska sammanhanget ville man söka gemenskap, men nu har man inom kyrkan stannat för en annan plan: man vill att Markku Koivisto skall avskedas från prästämbetet såsom villolärare. Kyrkan behöver ett djupt teologiskt, och framför allt exegetiskt samtal om de många bibelställen som Koivisto i sitt svaromål hänvisar till. Kyrkan måste öppet bemöta det karismatiska och dess mångfasetterade teologi. En annan liknande process pågår mot dem som har en traditionell ämbetssyn. En arbetsgrupp under ledning av biskop Mikko Heikka föreslår att var och en som inte godkänner kvinnliga präster skall ställas inför domstol och åtalas för könsdiskriminering. Straffet för ett sådant brott är böter eller högst ett års fängelse. Samtidigt medger man i Heikkas rapport att det att avvisa ordningen med kvinnliga präster inte är en heresi. Därför bör dessa älskas inom kyrkan. I ekumeniska sammanhang visar kyrkan en vänlig attityd mot den romersk-katolska och ortodoxa kyrkan, men vänder bort sitt ekumeniska ansikte från dem som inom vår kyrka har en annan syn. På nätet pågår en namninsamling till förmån för att man inte skall förverkliga de av Heikkas arbetsgrupp föreslagna åtgärderna inom kyrkan ( Vår kyrka har ingått den s.k. Borgå-överenskommelsen med den anglikanska kyrkan. Inom den anglikanska kyrkan har man på ett helt annat sätt arbetat med de karismatiska frågorna. Inom den har en karismatisk rörelse uppstått, som strävar efter kyrkans förnyelse. Inom den anglikanska kyrkan respekteras även de som har en traditionell ämbetssyn. De får verka i församlingarna, och de blir prästvigda inom kyrkan. Kyrkan tycks välja dem, som den anklagar för villolära eller utsätter för juridiska tvångsåtgärder genom att förtrampa samvets- och religionsfriheten. Som ett gott jämförelseobjekt kan man t.ex. nämna att vår kyrka några gånger kallat biskop John Shelby Spong, som i en av sina teser säger att Gud inte hör bön. Många människor hade efter Tsunamikatastrofen ett behov att komma till kyrkan för att bli stilla och be till Gud. De skulle knappast ha fått någon tröst, om man på kyrkans dörr hade spikat fast Spongs tolv teser (den nya reformationens teser), av vilka tio uttrycker tanken: det finns ingen personlig Gud, som man skulle kunna be till. Vem inom kyrkan är ansvarig för att en sådan lärare blir inbjuden? Belönar kyrkan sina anställda med det onda när de enligt i vida kretsar omfattade ekumeniska accepterade utgångspunkter försöker bygga vår kyrka? En viktig kontrollfråga i detta sammanhang är den, vad gott som Markku Koivistos arbete har medfört för människor i nöd och i behov av hjälp. När en domare dömer någon skyldig kan han inte blunda för människans nöd och han kan inte när han fattar sitt beslut förbigå den hand som har hjälp en nödställd. Antti Laato, professor, pastor (teologiska fakulteten, Åbo Akademi) Hörnstenen 3/2006 4

5 STUDERANDE HAR ORDET Tjynilyftand Ja ha viri ein år å studera hede teologi jer i hede universitetet jer i hövostan. No ha he viri naaleis aaleis än ti i Ryttylä. He heliga Skrift rever man ju sonder så bokstava pyrar. Men int jer he naa Mestare vår Han klart deklarera i Matteus 5:18 hurleis he e. För ein gang har vi tukan boksköitar, Risto, som e då så pasli o int knarar, fast låne far över tide. För att int tala om matmora! Kirsi ork va varinda da vara som hangökexi o laga bole så grant så he vattnas i ögona. Jer har vi ein eiji kyrkherr som ti kallar för Henkka. Tå ha kom vi årsskifte va ja lite avvaktande åv me. Ja pröva att ny vaal no djingeeli, he heiter läsförhör på bätter svensk, varinda viko, men å söis ja missbedömd he och sällan pa ja ha feil. Henkka va ju heilt priima kaar blid så ein lamb o tå he ha ju ein herde. Hede herdestaka nyttjar han tjyni faderligt ha en rådgivand och skrypar opp oss då så bra. Ter i millan flabbar han. Å så har vi ein evigheitsstuderande som läser o läser, ein riktig präntar men na slut hägrar int. Rada i käfta o rik på humor! Ha heiter Timo o ha e som ein varman farbror. Jer i teologiska institutet har vi ein sorts reikä ti andas igenom så he val då så skrypt ti återvänd jer får an he va som en nödot ti ha tå he teologi som man brottas me. Tomas Garaisi, teol.stud. (från österbottnisk finska fritt bearbetad till grundsprååtji av Peter Kankkonen) Antikristus och hans apostlar Timo Eskola, docent i Nya testamentets exegetik och forskare på Teologiska institutet i Finland, har skrivit en ny bok om Gud är död-teologin från Nietzsche till Spong. Boken utkommer på finska i augusti. I en intressant analys visar docent Eskola på sambandet mellan Nietzsche, som tydligt påverkade bl.a. Hitler, och John Shelby Spong, som några gånger besökt också de nordiska kyrkorna inklusive vår kyrka. Biskop Spong har sagt att kristendomen måste förändras eller dö. Hans teser innebär snarare att kristendomen dör, även om det han driver inte kan kallas kristendom. Antikristus och hans apostlar är en uppföljning av de diskussioner som Timo Eskolas första bok Ateisterna vid altaret påbörjade. HP 5 Hörnstenen 3/2006

6 Förändras kristendomen av Judasevangeliet Rafflande rubriker annonserade ut nyheten strax före påsken om det viktiga textfyndet, Judasevangeliet. Judas var alltså ingen förrädare. Bibelns skildring av händelseförloppet var inte riktigt. Var det verkligen så att Judas var Jesu medhjälpare? Judasevangeliet som härstammar från Egypten kan utan tvivel tolkas så att Judas var Jesu bästa vän. Judas handlade under påsken precis så som Jesus enligt sin hemliga plan önskade. Ett nytt eller ett gammalt evangelium? Den nya texten härstammar troligen från en tidigt datum. Redan kyrkofäderna känner Judasevangeliet, men man har inte tidigare påträffat en enda kopia av det. Den här texten förefaller äkta, även om man i den här branschen under senare tid också har blivit utsatt för förfalskningar. Det handlar om en egyptisk papyrusbok (codex) vars 66 sidor innehåller många fragment från antika texter visserligen är de svårt skadade. Boken kan dateras till 300-talet. Eventuellt handlar det om en översättning från ett grekiskt original, som kunde vara ca hundra år äldre. National Geographic Society, känd för sin berömda tidskrift, gav offentlighet åt texten. Själva texten har cirkulerat hos forskare ändå från 1970-talet, men nu har en expertgrupp analyserat den och publicerat en bok i ämnet. Emellertid är texten inte tillräckligt gammal. Vi bör minnas att villoläran som kallas gnosticism levde 100 år efter apostlarnas tid. Dess kulmen nåddes ca 150 år senare än Jesus och den verkliga Judas. Judasevangeliet är en typisk gnostisk skrift från början av tredje århundradet. En stor mängd sådana texter känner man till från tidigare, och största delen av dem är översatta till finska av Dunderberg och Marjanen i det intressanta samlingsverket Nag Hammadin kätketty viisaus (Den dolda visheten från Nag Hammadi). Dessa texter påträffades i Egypten redan för flera årtionden sedan. Judas nya uppgift Är Judas ännu den man som betraktas som världshistoriens största förrädare? Hans roll inom den gnostiska riktningen är en helt annan än i Bibeln. Den gnostiska Judas är Jesu favoritlärjunge, som ensam har fattat kärnan i Jesu undervisning. Sekten önskar rätta till Bibelns gudsbild och ersätta den med sin egen, mysterieomspunna uppfattning. När det gäller en sådan berättelse är det inte så intressant att endast höra att man tänkte så här om Judas. Det är intressantare att klargöra varför Judas hade denna roll. Vilken är avsikten med att Judas i Judasevangeliet förråder Jesus? Judas har en viktig ställning i hela detta korta evangelium. Det påstås att Jesus först och främst hade undervisat Judas om en hemlig himmelsk kunskap. Den handlar främst om hur Gud eller gudarna uppfattas. Judas förstår att skaparguden som skapat den materiella världen inte är det rätta himmelska guden, utan en svag gud som rent av är en ond gud. Den rätta himmelska guden bekämpar denna världens gud. Citaten från själva texten visar tydligt att man där för fram en typisk gnostisk uppfattning om världen och de gudar som är verksamma där. Judas meddelar Jesus att Hörnstenen 3/2006 6

7 han känner till Jesu verkliga ursprung: Du är Berbelo från det odödliga riket. Jag är inte ens värdig att uttala namnet på honom som har sänt dig. Berbelo är en av gnosticismens himmelska gudar. Hans namn förekommer också i andra gnostiska skrifter som man har funnit i Nag Hammadi. Enligt Judasevangeliet står Jesus mitt i en våldsam kamp mellan de himmelska och de jordiska gudarna. Därför har man i evangeliet placerat in den gnostiska Judas bland dem som funnit den hemliga visheten. Han hör till historiens stora upplysta. Kain, Esau och Sodoms invånare hör till Israels stora gestalter som på sin tid hade förstått upprorets betydelse. Nu är Judas en av dem. Själva förräderiet skildras i evangeliet i förtäckta ordalag. Judasevangeliets Jesus säger helt enkelt: Du kommer att vara större än någon av dem. Du kommer att offra den man som jag har iklätt mig. Enligt gnosticismen lever själen i kroppens fängelse och den försöker befria sig därifrån. Enligt den modellen bodde Kristus-anden i den jordiska kroppen Jesus. I själva verket skulle Judas alltså inte förråda Kristus, utan endast den judiska Jesus som Kristus-anden har iklätt sig. Så här uppstår berättelsens intrig. Enligt den är Judas förräderi i det hemliga evangeliet en del av den plan som den himmelska Kristus gjort upp. Trots att denna logik inte längre är så lätt för vår tids människor att förstå, kan man ändå rätt så enkelt förklara den. Utgångspunkten är den ovan framställda tanken om de två gudarna. När Judas förråder Jesus lurar han bara den materiella världens gud. Han är den andra gudens, den himmelskas tjänare och han gör uppror mot den världliga guden. På detta sätt är Judas i det gnostiska evangeliet en tjänare åt Kristus-Jesus och han hjälper Kristus-anden att lura den onda skaparguden. Simon från Cyrene på korset Judasevangeliets läsare förväntades uppenbarligen vara medvetna om att den verkliga Kristus, dvs. Kristus-anden enligt sektens undervisning inte i verkligheten har lidit och dött på korset. Det är nämligen just så som de övriga gnostiska evangelierna undervisar. För gnostikerna var den jordiska Jesus och den himmelska Kristusanden två helt skilda storheter. I verkligheten förrådde Judas inte Jesus, utan han förverkligade den plan som ovan har nämnts. När Jesus fördes till Golgata, avlägsnade sig Kristus-anden från Jesus. Enligt vissa gnostiska evangelier skedde det samtidigt någonting annat. Den himmelska guden bytte nämligen ut Jesu kropp mot Simons av Cyrene kropp. Det var alltså Simon som dog på korset, inte den jordiska Jesus. I många gnostiska texter skildras hur den himmelska Kristus-anden i de övre sfärerna skrattar när han ser på korsets händelser. Människorna trodde att de kunde korsfästa den verkliga guden, men i själva verket dödar de endast en vanlig judisk man. Så här lurade Kristus-anden hela den materiella världen, och Judas fungerade som hans medhjälpare. En sådan undervisning om Jesus och Judas förändrar inte och omkullkastar inte heller Bibelns undervisning. Kyrkan kan med full förtröstan fortsätta att undervisa påskens budskap. Judas öde är tragiskt men inte unikt. Han var inte en värre förrädare än Petrus. Båda förnekade Jesus. Men endast Petrus återvände till den nådiga Frälsaren. Detta är den väckande hälsningen från Bibelns Judas också till vår tids människor. Timo Eskola 7 Hörnstenen 3/2006

8 Kort om Bibeln Han lät manna regna över dem till föda, säd från himlen gav han dem. Änglabröd fick människorna äta. Ps. 78:24 25 Det verkade först som om himlens dörrar skulle vara helt stängda. Folket blev otåligt och började anklaga Gud för dålig ledning. Sedan fick det klagande folket himmelsk säd att äta. Också åt oss erbjuds det, det levande brödet, som har kommit från himlen. Den som äter det brödet, skall leva för evigt. Det lönar sig alltså att äta. Eero Junkkaala TEOLOGISKA INSTITUTET I FINLAND Adressen Kajsaniemigatan 13 A 4. vån Helsingfors Telefon Fax E-post sti@teolinst.fi förnamn.efternamn@teolinst.fi Hemsida Bankförbindelse Sampo Annställda generalsekr. Henrik Perret (gsm ) forskare Timo Eskola (hem ) sekreterare Kirsi Sell (hem ) Öppet kl. 9 15, stängt , Tryckeri Kirjapaino Hermes Oy Hörnstenen Pärmbild Rolf 3/2006 Wiiala 8 Teologiskt forsknings- och skolningscentrum. Församlingsbesök, lektioner, bibliotek och läsesal. Finansierat av frivilliga bidrag. Understödande medlems avgift 35 /år (studerande 10, kollektiv 100 ). Bokgåvor, understöd och testamenter mottas med tacksamhet. Publicerar den teologiska tidskriften Iustitia. Informationsbladet Hörnstenen (Kulmakivi) sänds till understödande medlemmar. Styrelsens ordförande generalsekreterare Timo Rämä Medlemsorganisationer Missionsföreningen Såningsmannen Länsi-Suomen Rukoilevaisten Yhdistys (Bedjarrörelsen i Västra Finland) Finlands ev.luth. Student- och Skolungdomsmission Radiomissionsorganisationen Budbärarna Finlands ev.luth. Folkmission Suomen Luterilainen Evankeliumiyhdistys Finska Bibelinstitutet Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland