INLEDNING TILL. Kollektivavtal i Sverige träffade under år (Arbetsstatistik. F ; 3). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån 2009

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Arbetsstatistik. F, Kollektivaftal i Sverige : inträffade under år / utgifven af K. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik. Stockholm ; K. L. Beckman, Täckningsår: = 1-3. I serien Arbetsstatistik F ingår: 1 Kollektivavtal i Sverige träffade under år Kollektivavtal i Sverige träffade under år Kollektivavtal i Sverige träffade under år 1910 Kollektivavtal i Sverige träffade under år (Arbetsstatistik. F ; 3). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån 2009 urn:nbn:se:scb-arbf03_-1910

3 ARBETSSTATISTIK. F:3. UTGIFVEN AF K. KOMMERSKOLLEGII AFDELNING FÖR ARBETSSTATISTIK. KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE TRÄFFADE UNDER ÅR STOCKHOLM K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI 1912.

4

5 Föreliggande redogörelse för de kollektivaftal, som träffats inom riket under år 1910, ansluter sig med afseende å uppställningen i allt väsentligt till den förut publicerade redogörelsen för de under år 1909 träffade kollektivaftalen (Arbetsstatistik F:2). Den närmaste ledningen af hithörande arbeten har inom afdelningen handhafts af förste aktuarien, d:r Erik Sjöstrand, hvilken ock med biträde af amanuensen A. Jacob i utarbetat föreliggande berättelse. Stockholm i augusti Kungl. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik. NILS BERGSTEN. Hugo Heyman.

6

7 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. TABLE DES MATIÈRES. Kollektivaftal träffade under år Text : Sid. Inledning Kollektivaftalens utbredning Kollektivaftalens parter Kollektivaftalens giltighetsområde och giltighetstid Förliknings- och skiljenämnder samt regler för förhandling mellan parterna Arbetslön Arbetstid Ersättning vid olycksfall och sjukhjälp Kollektivaftalens öfriga innehåll 35. Kommentar till tab. I 41. Fransk resumé 51. Tabeller: Tab. I. Kollektivaftal träffade år 1910, fördelade efter näringsgrenar och orter jämte uppgifter om arbetslön (lägsta och högsta) och arbetstid (ordinarie) 56. Tab. Tab. Tab. II. Kollektivaftalen, fördelade efter olika slag af parter 70. III. Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetsområde 73. IV. Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetstid 76. Les contrats collectifs conclus en Texte: Page. Introduction Etendue locale des contrats collectifs Les parties contractantes Etendue d'application et durée du contrat collectif Négociations, conciliation et arbitrage Clauses relatives aux salaires Clauses relatives au temps du travail Clauses relatives à la réparation des dommages résultant des accidents; secours en cas de maladie Autres clauses des contrats collectifs 35. Commentaire sur tabl. I 41. Résumé français 51. Tableaux: Tabl. I. Les contrats collectifs répartis d'après les groupes d'industrie et la localité ainsi que des renseignements sur le salaire (minimum et maximum) et le temps du travail (ordinaire) 56. Tabl. II. Les contrats collectifs répartis d'après les parties contractantes 70. Tabl. III. Les contrats collectifs répartis d'après leur étendue d'application 73. Tabl. IV. Les contrats collectifs répartis selon leur durée 76.

8 VI Sid. Tab. V. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående tvisters behandling 79 Tab. VI. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående garanterad tidlön vid ackordsarbete 83. Tab. VII. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående olycksfallsförsäkring samt ersättning m. m. vid olycksfall eller sjukdom 86. Tab. VIII. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående arbetsledning, föreningsrätt och föreningstvång Bilaga: Under år 1910 ingångna riksaftal: Löne- och arbetsaftal mellan Allmänna arbetsgifvareföreningen och Svenska handskarbetareförbundet 98. Kollektivaftal för typografiska yrkena i Sverige 101. Aftal mellan Sveriges litografiska tryckeriägares förening och Internationella litografiska förbundet i Sverige 118. Kollektivt arbets- och löneaftal mellan Sveriges småglasbruks förbund och Svenska grof- och fabriksarbetareförbundet 120. Page. Tabl. V. Les contrats collectifs répartis d'après les clauses concernant la conciliation et l'arbitrage 79. Tabl. VI. Les contrats collectifs répartis d'après les clauses concernant le taux de salaire au temps garanti pour le travail aux pièces Tabl. VII. Les contrats collectifs répartis d'après les clauses concernant l'assurance ou l'indemnité en cas d'accident ou de maladie 86. Tabl. VIII. Les contrats collectifs répartis d'après les clauses concernant la direction du travail et la liberté d'association 92. Annexe. Les contrats nationaux conclus en 1910: Contrat de salaires et de travail conclu entre l'association générale des patrons et la Fédération ouvrière des gantiers de Suède 98. Contrat collectif pour les industries typographiques en Suède 101. Contrat entre l'union des imprimeries lithographiques de Suède et la Fédération internationale des imprimeurs lithographes en Suède 118. Contrat collectif de travail et de salaires conclu entre l'union des cristalleries de Suède et la Fédération des Manœuvres et Auxiliaires de fabriques de Suède 120.

9 INLEDNING. Förevarande undersökning utgör en bearbetning af de i Kommerskollegii samling af kollektivaftal befintliga, under 1910 års lopp träffade aftalen. Liksom i de förut publicerade redogörelserna i samma serie, afseende de under åren 1908 och 1909 träffade kollektivaftalen, har det befunnits lämpligast att låta undersökningen omfatta samtliga aftal, som slutits under redogörelseåret, utan hänsyn till tidpunkten för deras ikraftträdande. Undersökningen har utförts efter samma plan som nyssnämnda undersökningar af de under åren 1908 och 1909 träffade kollektivaftalen. Hvad beträffar materialets insamlande, hafva sålunda i första hand parterna anmodats att till Kollegium insända exemplar eller afskrifter af träffade aftal äfvensom att uppgifva antalet af aftalet berörda arbetsgifvare och arbetare; därjämte hafva organisationerna, äfven där de icke varit parter, anlitats för aftals och erforderliga uppgifters införskaffande. Erinras må därom, att den för detta ändamål utsända frågeskrifvelsen innehåller en förfrågan om»antalet arbetare (organiserade och oorganiserade), hvilkas arbetsförhållanden kunna anses reglerade genom aftalet», hvadan det i viss mån lämnas åt vederbörandes egen ompröfning att bestämma kollektivaftalets räckvidd i nämnda hänseende. 1 ) Dock torde den i frågeskrifvelsen använda formuleringen i regel vara ägnad att skaffa i stort sedt tillfredsställande besked om årtalets verkliga räckvidd. Upplysning om träffade kollektivaftal inhämtas dels genom tidningsnotiser o. d., dels och framför allt genom ett öfver Kollegii samling af dylika aftal upprättadt kortregister, som innehåller i kronologisk följd sammanställda uppgifter rörande aftalens utlöpningstider. Med ledning af detta register begäres upplysning om, huruvida de tid efter annan utlöpande aftalen prolongeras oförändrade eller ersättas af helt eller delvis nya. 2 ) ') Beträffande skrifvelsens affattning i öfrigt se Arbetsstatistik F: 1, s. 2 (blankett A).! ) Beträffande den för detta ändamål använda skrifvelsens affattning se Arbetsstatistik F: 1, s. 4 (blankett B). 1

10 2 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE I fråga om undersökningens omfattning må erinras därom, att, liksom i Kollegii förut publicerade undersökningar å området, kollektivaftalets begrepp utsträckts att innefatta äfven öfverenskommelser mellan arbetsgifvare eller arbetsgivarorganisation och ett flertal enskilda arbetare. Vid materialets bearbetande har i enlighet med förut använd metod aftalets hufvudinnehåll införts å ett räknekort, hvilket sedan lagts till grund vid efterföljande sammanställningar.') Liksom vid föregående undersökningar har särskild vikt fästs vid aftalens bestämmelser om aflöning och arbetstid. Sålunda upptager tab. I hvart och ett af de under redogörelseåret träffade aftalen med hänsyn till nämnda bestämmelser, och på grundval af ifrågavarande tabell har i texten gjorts en sammanställning af kollektivaftalens bestämmelser rörande arbetstid (tab. G) samt för öfrigt tvänne kapitel ägnats åt en närmare belysning af de i tabellen meddelade data. 1) Beträffande räknekortets affattning se Arbetsstatistik A: 5, Del I, sid. 25.

11 KOLLEKTIVAFTALENS UTBREDNING Kollektivaftalens utbredning. Under år 1910 hafva, enligt till Kommerskollegium ingångna uppgifter, träffats 224 kollektivaftal, hvilka godkänts af 1,243 arbetsgifvare och genom hvilka 37,440 arbetares arbetsförhållanden kunna anses reglerade. 1 ) Aftalen och däraf berörda arbetare fördela sig på olika hufvudgrupper af näringsgrenar, på sätt nedanstående sammanställning utvisar: Antal under år 1910 träffade kollektivaftal. Antal af kollektivaftalen berörda arbetare. Liksom under de föregående år, för hvilka statistik föreligger, har hufvudmassan af de förnyade eller nyingångna aftalen varit att anträffa inom grufdrift, fabriker och handtverk, h varjämte en del aftal träffats inom byggnadsverksamhet samt handel och samfärdsel. TaJ). À i det följande utvisar närmare antalet och fördelningen på olika näringsgrupper af de kollektivaftal med däraf berörda arbetsgifvare och arbetare som voro upprättade vid redogörelseårets början, de, som sedermera träffades under 1910 års lopp samt de, som ägde gällande kraft vid samma års slut. Särskildt med afseende å siffrorna i kol- 10 bör dock anmärkas, att dessa icke kunna göra anspråk på full exakthet, enär de i flertalet fall grunda sig på uppgifter, som inhämtats före år Dessutom bör påpekas, att uppgifterna om antalet kollektivaftal och däraf berörda personer, som helt grunda sig på frivilligt lämnade upplysningar, icke äro alldeles fullständiga. Emellertid utvisar tabellen, att, såsom framgick af den förut publicerade utredningen om kollektivaftal, vid 1910 års början voro gällande 1,765 kollektivaftal med däraf berörda c:a 8,800 arbetsgifvare och 254,000 arbetare. Genom de under redogörelseårets lopp träffade kollektivaftalen, för hvars antal och omfattning nyss redogjorts, minskades af- ') Hörande beräkningen af arbetarnas antal se sid. 1.

12 4 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE talens summa vid samma års slut till 1,617 med däraf berörda c:a 8,700 arbetsgifvare och 251,625 arbetare. 1 ) Den nedgång i kollektivaftalens antal och omfattning, som med sådan styrka framträdde under år 1909 till följd af den samma år inträffade storstrejken och för hvilken finnes redogjordt i närmast föregående berättelse öfver i riket träffade kollektivaftal 2 ), har sålunda gjort sig märkbar äfven under år 1910, om ock i betydligt ringare grad. Minskningen i kollektivaftalsbeståndet utgör under redogörelseåret 148 aftal med endast 2,375 berörda arbetare. Tages därjämte hänsyn till, att af de under år 1910 träffade och vid samma års slut gällande kollektivaftaleu 42 med 4,760 arbetare afsågo sådana arbetsplatser, som dittills saknat kollektivaftal, befinnes antalet af de kollektivaftal, hvilka under redogörelseåret upphört utan att ersättas af nya, utgöra 190 med 7,135 arbetare. Af tab. A framgår äfven, i hvad mån olika näringsgrenar i här förevarande afseende förete förändringar under redogörelseåret. I fråga om antalet aftalsberörda arbetare har den, absolut taget, största minskningen inträffat inom närings- och njutningsämnesindustri, därnäst inom beklädnadsindustri samt maskin- och skeppsbyggnadsindustri. En absolut taget mindre betydande men relativt sedt högst afsevärd minskning är att finna inom handel och varulager samt sjötransport, hvilka grupper jämväl under år 1909 företedde en relativt stark nedgång i antalet aftalsberörda arbetare. Likaså är att märka, att kollektivaftalens antal och omfattning inom jordbruket under redogörelseåret fortsatt att minskas. Däremot förete grupperna grafisk industri, jord- och stenindustri samt landtransport med afseende å antalet aftalsberörda arbetare ökning, hvilken inom den förstnämnda gruppen är högst afsevärd, beroende därpå att den till följd af 1909 års storstrejk häfda typograftariffen under år 1910 ersattes af ett nytt riksaftal för yrket. Enligt tab. A hade kollektivaftalen vid 1911 års början den absolut taget största utbredningen inom maskin-och skeppsbyggnadsindustri, malmförädlingsindustri, byggnadsverksamhet, landtransport, näringsoch njutningsämnesindustri, trävaruindustri, jord- och stenindustri samt beklädnadsindustri. Det lägsta antalet af kollektivaftal berörda arbetare anträffades inom jordbruk, därnäst inom sjötransport, handel och varulager samt läder-, hår- och gummivaruindustri. Till belysande af kollektivaftalens relativa utbredning inom olika 1) De i texten angifna siffrorna för arbetsgifvarantalet hafva erhållits genom franräkning af de c:a 600 arbetsgifvare, som jämlikt Arbetsstatistik F: 2, s. 5, not 1 beräknats vara dubbelräknade. s ) Se Arbetsstatistik F: 2, sid. 5 ff.

13 KOLLEKTIVAFTALENS UTBREDNING. 5 Tab. Å. Kollektivaftalens utbredning inom olika näringsgrupper. näringsgrupper meddelas i tab. B en sammanställning af antalet af kollektivaftal berörda arbetare vid slutet af åx 1910 och antalet inom resp. näringsgrupper sysselsatta arbetare under samma år. För flera af de förut anförda näringsgrupperna saknas emellertid tillförlitliga uppgifter om hela arbetarantalet, och omfattar tablån därför endast de

14 6 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE näringar, som finnas upptagna i den officiella statistiken angående bergshandtering, fabriker och. liandtverk. Den relativt största utbredningen inom nu ifrågavarande närings grupper hade, som synes, kollektivaftalen inom maskin- och skeppsbyggnadsindustri, grafisk industri och grufdrift med resp. 94, 91 och 67 % af kollektivaftal berörda arbetare. Ganska betydande var äfven utbredningen inom malmförädlingsindustri, kemisk-teknisk industri samt Tab. B. Kollektivaftalens relativa utbredning inom vissa näringsgrupper. läder-, hår- och gummivaruindustri (öfver 50 %). Den relativt minsta utbredningen af kollektivaftalet är att finna inom textilindustrien och trävaruindustrien med resp. 29 % af dylika aftal berörda arbetare. Vid jämförelse med förhållandena vid års ingång är en minskning i kollektivaftalens relativa utbredning hvad. gäller i tab. B upptagna näringar att anteckna för samtliga näringsgrupper utom grafisk industri, där af förut nämnd anledning en afsevärd ökning i samma hänseende uppstått. Minskningen fördelar sig tämligen jämnt 1) Enligt approximativ beräkning häfta de arbetare, som beröras af riksaftalet för järnverk och järngrufvor fördelats på grupperna»grufdrift» och»malmförädlingsindustri», hvarjämte sistnämnda grupp sammanslagits med»metallindustri».

15 KOLLEKTIVAFTALENS UTBREDNING. 7 på de olika näringsgrupperna, växlande mellan 9 % inom grufdrift och 1 % inom läder-, hår- och gummivaruindustri. I tab. C har verkställts en fördelning på olika landsdelar äfvensom på städer och landsbygd af antalet arbetare, berörda af de nnder redogörelseåret träffade aftalen med lokal karaktär; tablån omfattar följaktligen icke riksaftalen, hvilka voro 4 till antalet och berörde tillhopa Tab. C. Antal under år 1910 träffade lokala aftal och af dem berörda arbetare inom olika landsdelar.

16 8 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE ,835 arbetare, liksom ej heller aftalen för järnvägar (34 med 6,280 berörda arbetare). Tabellen utvisar, att af samtliga 22,335 arbetare, som berördes af lokala aftal, något mer än hälften 11,405 kom på landsbygden. Bland olika landsdelar företedde Malmöhus län det största arbetarantalet, eller 10,587; därnäst kom Stockholms stad med 4,490. Hvad riksaftalen och aftalen vid järnvägarna beträffar, har någon fördelning efter landsdelar af det berörda arbetarantalet icke verkställts på grund af de därmed förknippade svårigheterna. Emellertid bör erinras därom, att medan vissa af riksaftalen fördela sig mera jämnt å olika landsdelar, såsom fallet är med de bägge aftalen inom den grafiska industrien, andra hafva ett mer begränsadt giltighetsområde eller åtminstone äro starkt koncentrerade å vissa orter, såsom fallet är Tab. D. Antal under år 1910 träffade lokala aftal och af dem berörda arbetare i rikets städer. ') Ett af aftalen gäller både Lund och Eslöf.

17 KOLLEKTIVAFTALENS PARTER. 9 med riksaftalen för handskindustrien (Skåne) och glasbruken (hufvud sakligen Småland). Tab. D meddelar en öfversikt af de under redogörelseåret träffade af talens förekomst i rikets städer. Som synes hafva sådana träffats i 36 städer. Med hänsyn till antalet berörda arbetare stod Stockholm främst; i andra rummet kom Hälsingborg. 2. Kollektivaftalens parter. Kollektivaftalens fördelning med hänsyn därtill, huruvida någondera parten utgöres af organisation, framgår af tab. II, af hvilken här meddelas ett sammandrag, innefattande jämväl det berörda arbetarantalets fördelning efter olika slag af parter. De under år 1910 träffade kollektivaftalens fördelning af parter. efter olika slag Häraf synes, att 189 af redogörelseårets 224 aftal träffats af organisation å arbetarsidan, medan vid endast 28 af dessa aftal jämväl arbetsgifvarparten varit organisation. Enligt den förut offentliggjorda systematiska undersökningen af de vid 1907 års slut i riket gällande kollektivaftalen voro af samtliga aftal 22'i % träffade mellan organisationer å ömse sidor; motsvarande relativa tal för de under åren 1908 och 1909 träffade aftalen voro resp. 29" 6 och 36'6 %. Från att förut hafva ökats i förhållande till andra kategorier af aftal har denna grupp således under redogörelseåret gått afsevärdt tillbaka. Gruppen»aftal med organisation endast å arbetarsidan» omfattar liksom förut hufvudparten (72 %) af de under redogörelseåret träffade aftalen. Antalet aftal utan organisation som part å någondera sidan är betydligt större än under något af de föregående åren. Af de 35 till denna grupp hänförda aftalen äro emellertid ej mindre än 28 träffade med en och samma arbetsgifvare (Svenska sockerfabriksaktiebolaget).

18 10 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. E. Kollektivaftalen, fördelade efter olika slag af parter (organisation eller icke). Öfversikten å föregående sida utvisar ock, att aftalen ined organisation som part å ömse sidor genomsnittligen voro af betydligt större omfattning än aftalen inom de öfriga kategorierna. Aftalen inom förstnämnda grupp berörde i genomsnitt 458 arbetare hvart och ett, medan aftalen med organisation som part endast å arbetarsidan i medeltal gällde endast för 130 arbetare hvart och ett. Samma förhållande konstaterades beträffande de under år 1909 träffade kollektivaftalen, liksom

19 KOLLEKTIVAFTALENS PARTER. 11 ock var fallet med de vid 1908 års början gällande och under samma års lopp träffade aftalen. Beträffande fördelningen af aftalen i här förevarande afseende efter olika näringsgrupper utvisar tab. E, att det absolut största antalet aftal med organisation som part å ömse sidor är att anträffa inom byggnadsverksamhet och beklädnadsindustri. I förhållande till hela antalet under redogörelseåret träffade aftal inom resp. näringsgrupper voro aftalen med organisation å ömse sidor likaså talrikast inom de båda nämnda grupperna äfvensom inom grafisk industri. Inom nämnda grupper har följaktligen arbetsgifvarorganisationen varit mest framträdande såsom part vid aftals träffande. Vid en sammanställning af uppgifterna rörande kollektivaftalens parter och aftalens giltighetsområde framgår, att parterna å ömse sidor utgjorts af organisationer vid riksaftalen och stundom äfven vid ortsaftalen, särskildt inom grupperna beklädnadsindustri och byggnadsverksamhet. Vid aftalen för enskilda arbetsplatser har däremot städse organisation förekommit som part endast å arbetarsidan. Hufvudorganisationer uppträda mera sällan såsom parter till aftal, hvaremot det är vanligt, att de med sin underskrift godkänna de aftal, som träffats af deras underorganisationer. Emellertid har jämväl förekommit, att hufvudorganisation uppträdt såsom medpart till aftalet ; huruvida detta verkligen varit fallet eller huvudorganisationens underskrift endast inneburit ett godkännande af aftalet, har dock icke alltid tydligt framgått. Jämväl måste uppgifterna härom betecknas såsom ofullständiga af det skäl, att till Kollegium insända afskrifter just i detta hänseende torde hafva varit mindre tillförlitliga. Af de under år 1910 träffade aftalen hafva, såvidt kunnat utrönas, 135 varit underskrifna af hufvudorganisationer på arbetsgifvarsidan och 108 af hufvudorganisationer på arbetarsidan såsom medparter eller garanter. Ofvervikten på arbetsgifvarsidan finner sin förklaring däruti att, såsom ofvan nämnts, ett relativt stort antal aftal träffats med oorganiserade arbetare. Vid jämförelse med föregående år framgår, att antalet fall, då hufvudorganisation å arbetsgifvarsidan godkänt eller såsom medpart under - skrifvit aftalet, ökats högst betydligt och bland de under året träffade aftalen är relativt större än bland de förut gällande; af de år 1907 gällande aftalen voro endast 7 a 8 % på detta sätt undertecknade af hufvudorganisation å arbetsgifvarsidan; motsvarande siffra var 19 % för de under år 1908 träffade aftalen och 33 % för 1909 års aftal; för redogörelseåret uppgår den till 60 %. Beträffande de af hufvudorganisation å arbetarsidan underskrifna aftalen föreligger en analog, om ock ej fullt så hastig utveckling.

20 12 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Då flera arbetarorganisationer å samma arbetsplats ingått aftal, harva de i regel hvar för sig slutit aftal med arbetsgifvåren. Dock hafva i en del fall under redogörelseåret aftal träffats med flera organisationer som part å arbetarsidan. Sålunda är t. ex. ett aftal vid kolgrufvorna underskrifvet af 10 fackföreningar. 3. Kollektivaftalens giltighetsområde och giltighetstid. Tab. III utvisar närmare, huru aftalen under år 1910 fördela sig efter lokala giltighetsområden. Ett sammandrag af tabellen gifver följande resultat: De under år 1910 träffade kollektiva/talens lokala giltighetsområde. Häraf framgår att såsom ock naturligt är de flesta aftalen, eller 164, omfattande 18,300 arbetare, beröra enskilda arbetsgifvare. Den därnäst största gruppen utgöres af ortsaftal, hvarmed förstås sådana aftal, som omfatta hela eller större delen af resp. näringsgren eller yrke på en ort. Antalet sådana under år 1910 ingångna aftal var 56 med 10,315 däraf berörda arbetare. Slutligen hafva under året träffats 4 riksaftal, berörande 8,835 arbetare. Däremot har icke under redogörelseåret något distriktsaftal kommit till stånd. 1 ) Såsom af öfversikten framgår, voro riksaftalen genomsnittligen af betydligt större omfattning än de öfriga aftalen och berörde i medeltal 2,209 arbetare per aftal, medan motsvarande siffror för ortsaftal samt aftal för enskilda arbetsplatser voro resp. 184 och 112. Bland riksaftalen är särskildt att märka det mellan Svenska boktryckareföreningen och Svenska typografförbundet träffade aftalet, som ersatte den genom storstrejken föregående år förverkade tariffen för typografiska yrkena; aftalet omfattar 374 arbetsgifvare och c:a 6,500 arbetare. Därnäst mest betydande är det mellan Sveriges småglasbruksförbund och Småglasarbetarnas samorganisation upprättade riksaftalet, berörande 14 arbetsgifvare och 1,763 arbetare. Mindre omfattande äro riksaftalen mellan Sveriges litografiska tryckeriägares förening och Internationella litografiska förbundet (23 arbetsgifvare och l ) Se Arbetsstatistik F: 2, s. 14.

21 KOLLEKTIVAFTALENS GILTIGHETSOMRÅDE arbetare) samt mellan Allmänna arbetsgivareföreningen och Handskarbetareförbundet (9 arbetsgifvare och 212 arbetare). Ortsaftal och aftal för enskilda arbetsgifvare anträffas inom nära nog samtliga yrkesgrupper. Såsom ock i redogörelsen för 1907 års aftal framhållits, förekomma ortsaftalen talrikast inom handtverk, byggnadsverksamhet, handel och varulager samt åkeri- och stufverirörelse, medan aftalen för enskilda arbetsplatser äro så godt som allenahärskande inom den egentliga fabriksindustrien, för så vidt icke riks- eller distriktsaftal där äro upprättade. Tab. IV meddelar en fördelning af aftalen efter deras giltighetstid. 36 aftal hade en giltighetstid af 1 år och därunder, 34 aftal af 1 t. o. m. 2 år, 23 aftal af 2 t. o. m. 3 år, 90 aftal af 3 t. o. m. 4 år och 37 aftal af öfver 4 år. För 4 aftal saknades bestämmelser om giltighetstid. Vid jämförelse med de under föregående år träffade aftalen framgår, att den genomsnittliga giltighetstiden fortfarande är stadd i tillväxt. Af 1910 års aftal hade ej mindre än 127 eller 57 % en giltighetstid af mer än 3 år, medan beträffande de nnder år 1909 och 1908 träffade aftalen detsamma var fallet med endast 10 resp. 3 % af kollektivaftalen. En giltighetstid af mer än 3 år hade bl. a. samtliga aftalen inom sockerindustrien, riksaftalen inom grafiska industrien och vid glasbruken samt aftalen inom den kemisk-tekniska industrien och vid järnvägarna. En relativt kort giltighetstid är mera allmänt att finna hos aftalen med flottnings-, byggnads-, handels- och stufveriarbetare. Inom flera industrier torde den korta aftalstiden sammanhänga med arbetets speciella karaktär (säsongarbete, med konjunkturerna växlande arbetsförhållanden m. m.) ; inom byggnadsverksamheten åter är den korta aftalstiden beroende på särskild föreskrift i riksaftalet, enligt hvilken samtliga lokalaftal, som upprättades intill den 1 april 1911, skulle erhålla nämnda datum såsom utlöpningstid. Påpekas bör slutligen, att aftalen i regel innehålla bestämmelse, att de, därest de icke uppsägas inom i aftalet stipulerad tid, automatiskt förlängas att gälla ytterligare ett år i sänder, hvadan årtalens faktiska giltighetstid i ett flertal fall torde blifva längre än hvad af tabellen synes framgå. 4. Förliknings- och skiljenämnder samt regler för förhandling mellan parterna. Årtalens bestämmelser rörande tvisters behandling redovisas i tab. V. Sammanlagdt 147 aftal, omfattande 29,280 arbetare eller 78 % af samtliga af under året träffade aftal berörda arbetare, innehålla bestäm-

22 14 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE melser, afsedda att förekomma plötslig arbetsnedläggelse utan föregående förhandling parterna emellan. Enligt hvad förut publicerade af tals undersökningar gifvit vid handen, gällde vid 1907 års slut dylika bestämmelser för c:a 60 % af de aftalsberörda arbetarna; och motsvarande procenttal för de arbetare, som berördes af under åren 1908 och 1909 träffade aftal, voro resp. 88 och 91 %. Nedgången i procenttalet för redogörelseåret är beroende på frånvaron af dylika bestämmelser i de under året träffade aftalen för järnvägar. Härvid är emellertid att märka, att på dessa aftal tilllämpas den utförliga förhandlingsordning, som finnes fastställd i det år 1909 träffade»hufvudaftal n:r 1» vid de enskilda järnvägarna. Aftalens bestämmelser angående tvisters biläggande kunna fördelas på tre hufvudgrupper, som är o att karakterisera sålunda: 1) förhandling mellan organisationerna i samtliga tvister, 2) skiljedom i rättstvister och 3) skiljedom eller förhandling inom nämnd för åstadkommande af förlikning i samtliga tvister. Hvad beträffar förstnämnda grupp af stadganden, representeras denna exempelvis af följande bestämmelse i aftalen för sockerbruken : Meningsskiljaktigheter mellan parterna rörande i detta aftal öfverenskomna bestämmelser få icke föranleda till något som helst störande ingrepp i arbetets gång, såsom strejk, blockad, bojkott, lockout eller dylikt, utan skall därom förhandlas först mellan parterna själfva och därefter, om enighet ej uppnåtts, mellan parternas hufvudorganisationer. Dylik förhandlingsordning är föreskrifven i 114 under år 1910 träffade aftal, flertalet underskrifna af Svenska arbetsgifvareföreningen. Antalet af dessa aftal berörda arbetare uppgår till 18,187 eller 49 % af samtliga af redogörelseårets aftal berörda. Motsvarande procentsiffra var för år 1908 endast 38, för 1909 däremot 61. En annan grupp utgöres af de aftal, hvilka föreskrifva skiljedom i sådana tvister, som röra tolkning af gällande aftalsbestämmelser, s. k. rättstvister; beträffande intressetvister, d. v. s. meningsskiljaktigheter om villkor i nya aftal eller rörande förhållanden under aftalstiden, som ej blifvit i aftalet reglerade, saknas stadganden om, huru dylika tvister skola lösas. Till denna grupp höra bl. a. de på grundval af riksaftalet med Centrala arbetsgifvareförbundet upprättade aftalen inom byggnadsindustrien. Tvister angående tolkningen och tillämpningen af de på grundval af riksaftalet inom byggnadsverksamheten upprättade lokalaftalen hänskjutas i första hand till den lokala skiljenämnden; sådana tvister, hvilka äro att anse som principfrågor af allmän art, kunna gå vidare till riksskilje- Mmnden. Den lokala skiljenämnden består af 5 personer, 2 valda af hvardera organisationen och den femte, hvilken skall vara en utom resp. organisationer stående person, utsedd af de fyra andra. Den femte leda-

23 FÖRLIKNINGS- OCH SKILJENÄMNDER. 15 möten tillkallas först efter det att de fyra öfriga förgäfves sökt åstadkomma förlikning mellan parterna och ej heller själfva kunnat genom enhälligt beslut träffa uppgörelse. Till denna grupp höra 21 af tal, omfattande 3,763 arbetare eller 10 % af samtliga redovisade. Motsvarande relativa tal för åren 1908 och 1909 voro resp. 20 och 26 %. Eedogörelseåret företer följaktligen i fråga om denna grupp en afsevärd tillbakagång, som emellertid finner sin förklaring däri, att jämförelsevis få aftal under året ingåtts inom de näringsgrenar, där denna förhandlingsordning hufvudsakligen förekommer. Den tredje gruppen utgöres af sådana aftal, som föreskrifva anlitande af förliknings- eller skiljenämnd för samtliga tvister. Hit hafva hänförts 10 aftal, däribland de båda riksaftalen inom den grafiska industrien samt det enda under året träffade aftalet vid allmänna arbeten. Dessa aftal omfatta inalles 7,207 arbetare, eller 19 % af hela antalet. Motsvarande tal för år 1908 var 30 %, för 1909 åter ej fullt 4 %\ härvid har dock ej medräknats det sistnämnda år träffade»hufvudaftal n:r 1» för de enskilda järnvägarna. 1 ) Enligt riksaftalet för typografiska yrkena skola vid uppstående meningsskiljaktigheter i första hand försök göras att genom muntliga eller skriftliga förhandlingar mellan parterna ernå uppgörelse. Kan enighet ej uppnäs inom en vecka eller blir den träffade öfverenskommelsen af någondera partens organisation ej godkänd, hänskjutes frågan till skiljenämnd eller skiljedomstol. Skiljenämnden består af fem för ett verksamhetsår valda ledamöter, af hvilka hvardera organisationen utser två och dessa gemensamt den femte, hvilken skall fungera som ordförande. Skulle ledamöterna ej enas i valet, utses denne af statens förlikningsman i första distriktet. Skiljedomstolen består af sju ledamöter, af hvilka hvardera organisationen likaledes utser två; mandatet gäller två år. De tre öfriga utses för aftalets giltighetstid af chefen för Kommerskollegium. Skiljenämnden utgör i allmänhet första, skiljedomstolen andra instans ; frågor af principiell betydelse eller större räckvidd kunna dock direkt hanskjutas till skiljedomstolen. 77 aftal, berörande 8,160 arbetare, sakna bestämmelser om tvisters biläggande. Häri äro dock inräknade de 34 aftal för järnvägar, tillhörande Svenska järnvägarnas arbetsgifvareförening, vid hvilka tillämpas förhandlingsordningen i det ofvannämnda»bufvudaftal n:r 1». De i aftalen införda stadgandena om förhandlingar mellan parterna afse gifvetvis att trygga arbetsfreden under aftalstiden. I vissa aftal sker detta genom föreskrift, att inga åtgärder, som kunna rubba arbetets gång, få vidtagas, innan de medel, som gällande förhandlingsordning anvisar för åvägabringande af samförstånd, blifvit anlitade. Andra aftal gå längre och förbjuda helt och hållet tillgripande af arbetsinställelse ') Jfr Aibetsstatistik F: 2, s. 19.

24 16 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. F. Aftal, som under vissa villkor medgifva arbetsinställelse under aftalstiden. såsom påtryckningsmedel vid eventuella meningsskiljaktigheter samt öfverlämna de tvister, som icke kunna lösas på förhandlingens eller förlikningens väg, till afgörande genom bindande skiljedom. Men äfven om ett aftal innehåller de mest betryggande stadganden rörande ordnandet af parternas mellanhafvanden, återstår dock alltid risken, att arbetsgifvare eller arbetare genom sina organisationer indragas i på andra håll utbrutna konflikter. I den förut publicerade undersökningen af de vid 1907 års slut gällande kollektivaftalen har närmare redogjorts för de aftalsbestämmelser, som haiva afseende på de s. k. sympatistriderna. Såsom där framhölls, har särskildt Svenska arbetsgivareföreningen sökt i aftalen få införd en punkt af följande lydelse : Som brott mot gällande aftal må icke anses vare sig af arbetsgifvaren företagen lockout, som i föreskrifven ordning beslutats af vederbörande arbetsgifvarorganisation, eller af arbetarna företagen strejk, som sker efter medgifvande af vederbörande fackförbunds styrelse. Sådan lockout och strejk får dock ej ske för att framkalla ändring i eller tillägg till gällande aftal eller förbindas med yrkanden om sådan ändring eller tillägg. Denna klausul, hvarigenom rätten till sympatistrid under aftalstiden lämnas helt öppen, förefanns vid 1907 års slut endast i 20 aftal, omfattande 4,195 arbetare (1-6 % af hela antalet af aftal berörda). Under år 1908 infördes samma stadgande bl. a. i Järnbruksförbundets och Verkstadsföreningens riksaftal, och, hvad gäller 1909 års aftal, ägde samma bestämmelse giltighet för 29'4 % af de arbetare, för hvilka fullständiga kollektivaftal träffats. 1 ) ') Se Arbetsstatistik F: 2, s. 21.

25 ARBETSLÖN. 17 Tab. F utvisar närmare antalet under år 1910 träffade kollektivaftal med s. k. sympatistrejkklausul, äfvensom antalet däraf berörda arbetare, fördelade på olika näringsgrupper. Det framgår häraf, att sagda klausul kommit till mindre vidsträckt användning under år 1910 än närmast föregående år, i det att densamma ägde giltighet för endast 10-7 % af de af redogörelseårets af tal berörda arbetarna. Påpekas må emellertid i detta sammanhang, att sympatistrid, där densamma icke varit uttryckligen förbjuden, enligt vedertagen uppfattning betraktats såsom tillåten. 5. Arbetslön. Efterföljande framställning utgör en sammanfattning af de under år 1910 träffade aftalens bestämmelser rörande arbetslön inom en del viktigare näringsgrenar, där kollektivaftalet ernått en större utbredning. De meddelade uppgifterna hänföra sig hufvudsakligen till tab. I och framställningen i»kommentar till tab. I» i det följande, till hvilka närmare hänvisas 1 ). Inom den skånska stenkols- och lergoäsindustrien upprättades under år 1906 ett flertal kollektivaftal, för hvilka en utförlig redogörelse lämnades i undersökningen af de vid 1908 års början gällande kollektivaftalen (Arbetsstatistik A: 5 III). Såsom i nämnda publikation omnämnes, ersattes flertalet af dessa aftal i början af år 1910 af gemensamma aftal för de båda mest betydande, under gemensam förvaltning stående grufbolagen, Höganäs-Billesholms A.-B. samt Skromberga stenkols- och lerindustri A.-B. å ena sidan, samt å andra sidan dels de till Landsorganisationen anslutna fackorganisationerna, dels Svenska arbetareförbundet och ombud för de oorganiserade arbetarna. Jämte dessa för samtliga verken gemensamma aftal hafva upprättats speciella prislistor för de särskilda afdelningarna (grufdriften, fabriksdriften, reparationsverkstaden m. m.) vid de olika verken. Aftalen omfatta inalles omkring 3,000 arbetare (1,030 vid Höganäs, 710 vid Billesholm, 525 vid Bjuf och 735 vid Skromberga). Ackordsarbete användes i stor utsträckning vid såväl grufdriften som de i samband därmed stående lergodsindustrierna. FÖr kolhuggarna beräknas ackorden vid ortsdrifning per meter och vid huggning per tunna af viss kvalitet, och ställas ackorden så, att fullgod huggare förtjänar minst kr. 3'5 o per dag (8 t.) vid arbete i orter med mindre gifvande flöts. Tid lön användes för yrkesmän af olika slag, eldare, transportarbetare m. fl.; dagspenningen växlar i allmänhet mellan 250 och 3 kr. Tegelslagare (vid Bjuf) erhålla, då ackord ej är öfverens- ') Jfr ock den utförligare framställningen i Arbetsstatistik A: 5, Del III. 2

26 18 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE kommet, 3 4 kr. per dag, efter befälets bedömande. Vid reparationsverkstäderna utgör minimilönen: 25 öre för arbetare, som uppnått 20 års ålder, 28 öre för yrkesarbetare öfver 21 år, som arbetat 4 år i facket, samt 31 öre för yrkesarbetare öfver 27 år, som besitter 7 års yrkesvana.»allmänna lägsta daglönen» är fastställd till kr. 2"60 vid Skromberga och 2'2 5 vid öfriga verk. Föratom dessa aflöningsbelopp, som i hufvudsak öfverensstämma med de i förut gällande aftal fastställda, äro arbetarna tillförsäkrade följande förmåner: Höganäs. Gifta arbetare: Fri bostad (eller 50 kr. per år) samt fria stenkol (90 hl. per år). Ogifta arbetare: 1 kr. per månad i hyresbidrag samt 25 öre extra per dag för dagsverkare, som ej hafva mer än lägsta daglönen. Billesholm och Bjuf. Arbetare öfver 20 år: Fri bostad eller hyresbidrag (gift arbetare 4, ogift 2 kr. per månad) samt fria kol (resp. 63 och 32 hl.), hvilka förmåner kunna utbytas mot en kontant ersättning af 25 öre per dag. Arbetare under 20 år: 1 kr. per månad. Skromberga. Kolhugggare: 26 kr. per år som kolpenningar; gift kolhuggare dessutom fri bostad (eller ytterligare 26 kr. som hyresbidrag). Öfriga arbetare erhålla billigare pris för vissa sorter stenkol, men eljes inga förmåner. Inom sockerindustrien träffades under redogörelseåret 66 aftal, omfattande 24 fabriker, samtliga tillhörande Sv. sockerfabriks A.-B. Hela antalet berörda arbetare är uppgifvet till 7,711 under den egentliga säsongen, som inom denna industri omfattar årets tre sista månader; under öfriga delar af året är arbetsstyrkan afsevärdt mindre (c:a 3,400). Detta antal motsvarar i det närmaste hela den inom sockerindustrien i Sverige anställda arbetarstammen. Det stora antalet aftal beror delvis därpå, att vid flera fabriker särskilda, ehuru i hufvudsak likalydande aftal träffats med organiserade och oorganiserade arbetare inom samma fack. För manliga grofarbetare, som fyllt 19 år, fastställa aftalen följande lönesatser. 1 ) Vid 13 af dessa arbetsställen aro särskilda aftal träffade med de organiserade och de oorganiserade arbetarna. 2 ) Lönen är i aftalet fastställd till kr. 23'60 per vecka. 3 i M»»»»»» 21'oo >»

27 ARBETSLÖN. 19 För kvinnliga arbetare är lönen (i regel 11) öre lägre än för de manliga. Särskilda aftal för järn- och metallarbetare träffades yid 16 arbetsställen. Dessa aftal upptaga i regel tre minimilönesatser, afsedda för följande arbetargrupper: I. Järn- och metallarbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat i facket minst 7 år samt kunna fullgöra en förste reparatörs åligganden och i öfrigt själfständigt utföra till sitt fack hörande arbete enligt order och arbetsbeskrifning. II. Järn- och metallarbetare, som uppnått 21 års ålder oeh arbetat i facket minst 4 år. III. Ofriga järn- och metallarbetare, som uppnått 21 års ålder. Lönesatserna äro i öfverensstämmelse härmed fastställda till följande belopp: Eldare samt maskinskötare, som ej äro yrkeslärda järnarbetare, åtnjuta vid en del fabriker den för grupp III fastställda lönen; vid andra är timlönen för dessa 1 öre högre. Lönesatserna utgöra vid 6 fabriker 38 öre, vid 3 fabriker 36" 5 37 öre, vid 3 fabriker 35 öre och vid 6 fabriker 34 öre per timme. En del aftal upptaga dessutom löner för diverse yrkesmän, såsom murare (45 öre per timme), snickare (35 40 öre), tunnbindare (36" 5 40 öre), målare, sadelmakare och kuskar. Vid samtliga fabriker voro kollektivaftal redan förut gällande. Några förändringar i lönenivån hafva de under året träffade aftalen i allmänhet ej medfört. De sex inom bryggeriindustrien träffade aftalen beröra sammanlagdt 173 arbetare. Särskildt aftal har vid ett bryggeri träffats med utkörarna, vid ett annat med de kvinnliga arbetarna. A andra sidan gälla två af aftalen hvartdera tvänne bryggerier, hvadan hela antalet arbetsställen uppgår till sex. ') Vid 6 af dessa arbetsställen äro särskilda aftal träffade med de organiserade och de oorganiserade arbetarna. 2 ) Ett aftal, som endast innehåller personlig lönelista, är här ej medräknadt.

28 20 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Nyantagna arbetare skola under första tiden enligt aftalen betraktas som extra och erhålla därunder 4 7 öre (kvinnliga 2 4 öre) per timme mindre än äldre arbetare. Uppflyttningen till ordinarie sker efter 3 6 månaders anställning. Kollektivaftal hafva redan förut varit gällande vid samtliga här berörda bryggerier. Aftalet från Lund innebär en löneförhöjning af 2 öre per timme, och vid bryggerierna i Halmstad uppgår stegringen till c:a l - 5 öre. De båda öfriga aftalen medförde ingen förändring i löneförhållandena. Inom skrädderiyrket hafva under år 1910 träffats 5 aftal, berörande 44 arbetsgifvare och 175 arbetare. Samtliga aftalen innehålla prislistor för ackordsarbetare. Enligt ett af aftalen är en minimilön af 50 öre per timme garanterad vid alla arbeten, som ej äro upptagna i prislistan. Jämte prislistorna upptaga 3 aftal följande tidlöner för veckoarbetare: Lund I kl. 24 kr., II kl. 22 kr. (= förut gällande aftal) Norrtälje 22 kr. (21 kr. enligt förut gällande aftal) Tidaholm 18 kr. (kollektivaftal har ej förut varit gällande) De tre nämnda aftalen tillförsäkra jämväl arbetarna förmånen af»fria verkstäder och sybehör». Inom skoindustrien träffades under år 1910 endast tre aftal, ett för fabriks- och två för handarbetare. Yid årets slut utgick det inom industrien gällande riksaftalet, men ny öfverenskommelse kom ej till stånd förr än i början af följande år. Det för en utom riksaftalet stående skofabrik träffade kollektivaftalet innebar en nedsättning af minimilönen från 50 till 47 öre per timme för manliga arbetare, medan lönen för kvinnliga arbetare oförändradt utgick med 30 öre. Den företagna nedsättningen torde närmast haft till syfte att i någon mån minska skillnaden mellan detta aftals lönebestämmelser och de i riksaftalet fastställda lönesatserna för Stockholm, men har sannolikt ej utöfvat något större inflytande på 1) Inklusive bostadsersättning. 2 ) Kvinnliga arbetare aflönas efter ackord enligt särskildt aftal,

29 ARBETSLÖN. 21 den faktiska lönenivån vid fabriken i fråga. Tillverkningen omfattar nämligen hufvudsakligen högre kvaliteter, hvilket nödvändiggör upprätthållandet af en hög standard hos arbetarstammen; de faktiskt utgående lönerna måste följaktligen i stor utsträckning hållas högre än de i aftalet fastställda minimisatserna. Arbetare, som en gång erhållit högre timlön, äger för öfrigt enligt aftalet behålla denna, så länge han är fullt arbetsför ; därest ackordsarbetare sättes på timlön med samma arbete som vid ackordet, utgår betalning efter medeltalet af vederbörande arbetares inkomst under sist förflutna sex veckor vid normal arbetstillgång. Af de två handtverksaftalen innehåller det ena bestämmelser om veckolön; det andra består endast af en ackordsprislista. Kollektivaftal träffades under år 1910 vid 4 läderfabriker med tillsammans 124 arbetare. Ackordsprislistor äro upprättade vid samtliga fabrikerna, men skola enligt 3 af aftalen förvaras hos arbetsgifvaren för att på framställning visas för vederbörande arbetare, dock utan rätt för denne att gifva utomstående del däraf. Samtliga aftalen innehålla äfven bestämmelser om tidlön. Yid 3 af fabrikerna har kollektivaftal förut varit gällande sedan 1907 eller De genom de nya aftalen åvägabragta löneförhöjningarna framgå af följande öfversikt: Under år 1910 träffades kollektiva aftal vid 5 sågverk, hvaraf berördes 1,153 arbetare. Antalet under redogörelseåret träffade aftal är inom denna industri relativt ringa. Samtliga dessa aftal, med ett undantag, äro träffade vid arbetsställen, som förut saknat dylikt aftal. I fråga om ackords- och tidlöner innebar det förnyade aftalet endast obetydliga förändringar; däremot medförde aftalet i fråga om de arbetarna tillförsäkrade hyresersättningarna en förhöjning, som för vissa arbetare torde uppgå till c:a 5 kronor i månaden. Ersättningen utgjorde nämligen enligt det förut gällande aftalet 35 kr. per år (för vissa arbetargrupper kr.), men höjdes enligt det nya aftalet till 48 kr. för ogift och 96 kr. för gift arbetare.

30 22 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Inom snickeriindustrien hafva träffats 5 aftal, berörande 39 arbetsgifvare och 316 arbetare. I 4 fall har kollektivaftal förut varit gällande. Några förändringar i fråga om löner hafva i dessa fall ej inträdt genom de nya aftalen; anmärkas må emellertid, att tre af de förutvarande aftalen föreskrefvo successiv förhöjning af lönesatserna under aftalstiden, i följd hvaraf de däraf berörda arbetarna senast under år 1909 kommit i åtnjutande af löneförhöjning. Ett af de under år 1910 träffade aftalen föreskrifver dylik successiv stegring under åren 1911 och Aftal föreligga för redogörelsearet från 4 tramasse- och pappersfabriker berörande 328 arbetare. I de förut publicerade undersökningarna rörande i riket träffade kollektivaftal har med ledning af det då föreliggande mera omfattande materialet lämnats utförliga redogörelser för löneformerna inom denna industri. Såsom af nämnda undersökningar framgår, användes inom industrien såväl ackords- som tidlönesystem, hvarjämte vissa kombinationer mellan båda dessa löneformer förekomma. Vid två af fabrikerna hafva kollektivaftal förut varit gällande. I båda fallen medförde de nya aftalen nedsättning af förut utgående löner. Vid den ena fabriken drabbade nedsättningen den s. k. yttre personalen, som fick vidkännas en minskning af timlönerna med 2 öre äfvensom motsvarande afdrag å ackorden för vissa transportarbeten; dessutom borttogs bestämmelsen om garanterad timlön vid ackordsarbete. Enligt det andra aftalet blefvo ackordslönerna föremål för reduktion; fabriken i fråga stod vid tillfället under konkursförvaltning. Under år 1910 träffades nya riksaftal för såväl boktryckerierna som de litografiska tryckerierna. Aftalet för typografiska yrkena öfverensstämde, hvad lönebestämmelserna beträffar, med det förut gällande 1 ). Eiksaftalet för litograferna föreskrifver, att samtliga tariffer prolongeras med vissa förändringar (se närmare sid. 118). De inom malmjorädlingsindustrien träffade aftalen afse ett kopparverk. Kollektivaftal hafva här varit gällande sedan En jämförelse mellan de gamla och nya aftalen utvisar bl. a. följande löneförhöjningar: l ) Se Arbetsstatistik F: 1, sid. 34.

31 ARBETSLÖN. 23 Det under år 1907 upprättade aftalet för småglasbruken ersattes 1910 med ett nytt. Detta biträddes äfven af en del glasbruk, som ej deltagit i det förra, och. uppgick antalet berörda arbetsgifvare och arbetare till 14 resp. 1,763 (gentemot 10 resp. 639 af förut gällande aftal berörda). Några väsentliga ändringar i lönevillkoren synes det nya aftalet ej hafva medfört. De inom byggnadsverksamheten under år 1910 träffade kollektivaftalen fördela sig å olika fack, såsom efterföljande öfversikt utvisar: Flertalet af aftalen äro upprättade i överensstämmelse med det mellan Centrala arbetsgivareförbundet och fackförbunden år 1909 träffade riksaftalet och upptaga samma lönesatser som de à respektive platser förut gällande aftalen samt afse endast omredigering af dessa. Trenne andra aftal hafva däremot medfört de löneförhöjningar, som efterföljande tablå utvisar: Kollektivaftal träffades under året vid 4 väg- och vattenbyggnadsanläggningar, och berördes däraf 195 arbetare. Aftalen inom denna bransch äro i allmänhet afsedda att gälla, så länge det ifrågavarande arbetet pågår. Endast i ett fall föreligger ett äldre aftal från samma arbetsplats; i fråga om lönebestämmelser är det äldre aftalet emellertid lika lydande.

32 24 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Det enda under året förekommande aftalet vid kommunala arbeten träffades mellan Hälsingborgs drätselkammare och dess arbetare. Aftalet fastställde en timlön af 37 öre för fullgod manlig arbetare (mot 35 öre enligt det förut gällande aftalet) samt en veckolön af 24 kr. för kuskar (mot 23 kr. enligt det äldre aftalet). Antalet under redogörelseåret träffade aftal inom stufverirörelsen uppgår till 13, omfattande tillsammans 2,521 arbetare. Flertalet af aftalen äro träffade mellan Svenska transportarbetareförbundet och de i hamnstäderna bildade stufveribolagen. Stundom hafva dock vissa industri- eller handelsfirmor ingått aftal direkt med arbetarna. Så är fallet med Stockholmsaftalet n:r 2 (kolimport) samt aftalet från Malmöhus läns landsbygd (malmimport). Samtliga aftalen innehålla bestämmelser om såväl ackord- som tidlöner. De senare framgå af följande öfversikt: Dessa timlöner understiga i en dei fall de i förut gällande aftal fastställda. Förändringarna framgå af följande öfversikt: Ä öfriga platser blefvo lönerna oförändrade. Vid enskilda järnvägar hafva under år 1910 träffats 34 kollektivaftal, samtliga på grundval af det mellan Järnvägarnas Arbetsgivareförening och Järnvägsmannaförbundet år 1909 upprättade»hufvudaftal n:r 2», hvilket aftal under år 1910 jämväl biträddes af Lokomotivmannaför-' bundet. Af nämnda 34 aftal afse 29 personal, tillhörande Järnvägsmannaförbundet och 5 personal, tillhörande Lokomotivmannaförbundet. Hela den berörda personalen uppgår till 6,280 man.

33 ARBETSLÖN. 25 De i aftalen fastställda lönesatserna afse uteslutande linjepersonal. 1 ) Den ordinarie linjepersonalen fördelas i lönehänseende i olika grupper, vanligen fyra till antalet. Grupperna äro i regel följande: I. Stationskarl, banvakt, bromsare ni. fl. II. IiOkeldare, stationskarlsförman ni. fl. III. Konduktör 2 ) IV. Lokförare. Allt efter anställningstid kommer personalen inom de olika grupperna i åtnjutande af löneförhöjning genom uppflyttande i högre löneklass. Då antalet dylika klasser enligt den i samtliga aftal vedertagna uppställningen utgör fem och uppflyttning i högre klass sker efter tre års anställning i närmast lägre, erfordras tolf år för uppnående af högsta löneklass. För konduktör tillkommer enligt en del lönestater en sjätte löneklass (efter femton års anställning). För extra linjepersonal skola enligt hufvudaftalet bestämmas fyra löneklasser. Årslönen i första klassen skall fastställas till ett belopp, som med 75 kr. understiger begynnelselönen för ordinarie personal i motsvarande ställning. De återstående tre löneklasserna skola vara lika med de tre lägsta löneklasseina för ordinarie personal. För ordinarie personal tillhörande grupp I (den s. k. stationskarlsklassen) utgör begynnelselönen : 1,050 kr. vid Bergslagernas m. fl. järnvägar, Halmstad - Nässjö järnväg och Göteborg Borås järnväg. 960 kronor vid Borås Herrljvmga järnväg, Varberg Borås järnväg och Södra Dalarnes jämjräg. 3 ) 930 kr. vid Borås Alfvesta järnväg och Västra Centralbanan. 4 ) 840 kr. vid Mellersta Södermanlands järnväg och Kosta järnväg. Vid samtliga öfriga järnvägar, för hvilka kollektivaftal träffats under året, utgjorde begynnelselönen inom samma grupp 900 kr. Ålderstilläggen utgöra enligt flertalet aftal 75 kr. i några fall 60 kr. för hvarje löneklass. Den efter 12 års anställning utgående slutlönen öfverstiger sålunda begynnelselönen med 300 resp. 240 kr. För att ernå afpassning mellan löner och lefnadskostnader har man vidare i flertalet aftal genomfört en dyrortsindelning af stationerna. 1) För verkstadspersonalen skulle, enligt»hufvudaftal n:r 2», minimilöner fastställas i ett mellan resp. hufvudorganisationer upprättadt centralt aftal; detta kom emellertid ej till stånd förr än under är 1911 (Jfr Arbetsstatistik A: B, Del III, s ). 2) En del lönestater hänföra konduktör till grupp II, hvadan grupp III bortfaller. 3 ) Den i tab. I upptagna lägsta lönesatsen (900 kr.) afser endast Siljans järnväg. 4) Provisorisk lönestat. De i tab. I upptagna lönerna afse Halmstad Nässjö järnväg.

34 26 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Stationsorterna betecknas härvid i regel på följande sätt: Förutom den fasta lönen tillkommer den åkande personalen i allmänhet resekostnadsersättning, motsvarande förutvarande milpengar. Ersättningen utgår, såsom det äldre namnet gifver vid handen, vanligen per mil (10 km.), stundom också per timme '). Därest fri bostad upplåtes, äger järnvägen göra motsvarande afdrag å lönen, vanligen bestämdt till 60 kr. per år och rum å ort, där ej dyrortstillägg utgår; å B-ort höjes bostadsafdraget med 15 kr., å C-ort med 30 kr. o. s. v. För tidlönens betydelse såsom norm för den verkliga inkomsten är det gifvetvis af stor vikt, om den är vid ackordsarbete garanterad eller icke. Såsom närmare framgår af tab. VI, är enligt 18 aftal, berörande 718 arbetare, tidlönen garanterad vid allt ackordsarbete, medan vid 20 aftal med 3,620 arbetare dylik garanti lämnas endast för vissa fall. 95 aftal, omfattande 24,700 arbetare, sakna bestämmelser om garanti för tidlönen; i återstående fall 91 aftal med 8,402 arbetare förekomma endast tidlönebestämmelser eller öfver hufvud inga lönebestämmelser. Bland de 38 aftal, som med eller utan inskränkningar garantera timlönen vid ackordsarbete, märkas bl. a. aftal inom snickeri-, metall-, maskin- och skeppsbyggnadsindustrierna samt husbyggnadsfacken. För arbetarnas verkliga inkomst spelar gifvetvis öfvertidsarbetet stor roll, detta äfven af det skäl att sådant arbete i regel aflönas högre än arbete å ordinarie tid. Af de under år 1910 träffade 224 aftalen innehålla sålunda c:a 170 aftal bestämmelser om visst tillägg vid öfvertidsarbete. Tillägget utgår antingen i procent af den ordinarie timlönen eller med visst belopp per timme; en viss skala gäller oftast för beloppets storlek med olika satser för s. k. vanligt öfvertidsarbete (2 timmar efter ordinarie arbetstid), annat öfvertidsarbete eller nattarbete och sön- eller helgdagsarbete. I nedanstående fördelning af aftalen med hänsyn till deras bestämmelser om öfvertidsarbete har för jämförelses underlättande öfvertidstillägget, där detta utgår med visst belopp, omräknats i procent af timlönen. l ) Jämför Arbetsstatistik A: 5, Del III, sid. 313.

35 ARBETSTID. 27 Stiptderadt eller beräknadt tillägg i % af tidlönen vid öfvertidsarbete. Såsom häraf synes, utgår ersättningen för vanligt öfvertidsarbete i regel med 25 à 50 % tillägg; endast ett par aftal för stufveriarbetare i Stockholm föreskrifva ända till 75 %. Vid nattarbete uppgår tillägget i öfvervägande antalet fall till 50 %, medan rid sön- och. helgdagsarbete detsamma i bortåt hälften af aftalen öfverstiger 50 %. 6. Arbetstid. 2 ) Tab. Cr meddelar en öfversikt öfver den i redogörelseårets aftal stipulerade arbetstiden per vecka. Härvid bör först och främst påpekas, att uppgifterna endast afse ordinarie arbetstid utan hänsyn till det öfvertidsarbete, som gifvetvis i stor utsträckning förekommer. Vidare hafva raster, där dessa varit inräknade i den i aftalen angifna arbetstiden, från dragits denna, såvidt möjligt, för erhållande af nettoarbetstiden. I vissa fall är emellertid den här behandlade arbetstiden att anse såsom maximiarbetstid eller den högsta tillåtna arbetstiden, hvilken vid hvarjehanda tillfällen kan reduceras, såsom ock utförligare angifves i»kommentar till tab. I». I en del fall föreskrifva aftalen olika arbetstider, särskildt för hjälparbetare, och har då endast arbetstiden för hufvudgruppen arbetare kommit i betraktande. Där olika arbetstider funnits stipulerade för sommar och vinter, har hänsyn tagits endast till sommararbetstiden. Af tab. G framgår, att 1,174 arbetsgifvare och 30,851 arbetare eller 82 % af samtliga arbetare, för hvilka aftal träffats under år 1910, beröras af aftal med bestämmelser om arbetstid. Detta arbetarantals fördelning efter bestämmelserna om arbetstidens längd framgår af efterföljande sammandrag: l ) Eiksaftalet för typografiska yrkena, som hänförts till denna grupp, stadgar för vissa arbeten 75 eller 100 % tillagg vid öfvertidsarbete (jfr s. 111). 2 ) Beträffande sättet för de i aftalen förekommande arbetstidsuppgifternas bearbetning se närmare»kommentar till tab. I», s. 43.

36 28 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. G. Ordinarie nettoarbetstid per

37 vecka enligt under år 1910 träffade aftal. ARBETSTID. 29

38 30 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. G. (Forts.) Ordinarie nettoarbetstid per 1) I de undantagsfall, då arbetstiden ej utgått efter jämnt timtal per vecka, har tiden reducerats till jämnt tal.

39 ARBETSTID. 31 vecka enligt under år 1910 träffade aftal. Såsom synes, är för öfver 45 % af arbetarna en veckoarbetstid af 60 timmar föreskrifven. Till denna grupp höra bland annat samtliga socker- och. glasbruksarbetare samt flertalet stufveriarbetare. Nära 25 % tillhöra 54-timmarsgruppen ; största delen af dessa arbetare är att finna inom den grafiska industrien. 53- och 59-timmarsgrupperna omfatta hvardera c:a 7 % af arbetarna. Till den förra gruppen hör bl. a. aftalet för målarna i Stockholm (c:a 2,000 arbetare), till den senare en del aftal för flottnings- och sågverksarbetare m. fl. Till 48-timmarsgruppen hafva räknats 5'7 % af arbetarna; hufvudparten af dessa utgöres af c:a 1,700 arbetare vid kolgrufvor. Nämnda antal har erhållits genom en approximativ beräkning af de i denna

40 32 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE berättelse redovisade 3,000 kolgrufvearbetarnas fördelning på underjordsocli ofvanjordsarbetare. För förstnämnda kategori gäller 48 timmars arbetsvecka, för den senare kategorien 60 timmar. Till 57-timmarsgruppen, som år 1908 omfattade 42 % och 1909 c:a 25 % af hela antalet arbetare, hafva endast räknats 5 % al redogörelseårets arbetare; flertalet af dessa tillhöra byggnadsfacken. Bland yrken, där en veckoarbetstid af mer än 60 timmar förekommer, märkes i främsta rummet barberaryrket (62 68 t.). Ett aftal för maskinpersonal på bogserbåtar fastställer en arbetstid af ej mindre än 106 timmar, som emellertid gifvetvis ej helt upptages af effektivt arbete. Erinras må slutligen därom, att en del aftal sakna bestämmelser om arbetstidens längd. Bland yrken, där dylika aftal förekomma, märkas flottningsarbetare, ölutkörare, tobaksarbetare, skräddare, skomakare, kolare, stenhuggare och handelsarbetare. Yid de enskilda järnvägarna är arbetstiden reglerad genom det år 1909 upprättade»hufvudaftal n:r 2» ; lokalaftalen innehålla endast föreskrifter om vissa undantag från riksaftalets normalbestämmelser. 7. Ersättning vid olycksfall och sjukhjälp. Af samtliga under år 1910 träffade 224 aftal, berörande 37,440 arbetare, innehålla 167 med däraf berörda 29,976 arbetare bestämmelser om olycksfallsersättning och sjukhjälp i en eller annan form. Tab. VII meddelar en öfversikt öfver hithörande bestämmelsers fördelning på olika näringsgrenar. Af tabellen framgår äfven hvilka näringsgrenar, som hvad gäller här behandlade aftal sakna dylika bestämmelser. I främsta rummet märkas härvid sådana näringsgrenar, där laglig ersättning icke existerar, såsom skrädderier och skomakeriverkstäder. Bland aftal, som sakna stadganden om olycksfallsersättning, men träffats inom näringsgrenar, hvarå 1901 års lag om ersättning äger tillämpning, märkas riksaftalet inom litografiska industrien samt en del aftal vid tobaksfabriker, skofabriker, handskfabriker, mekaniska verkstäder, stenhuggerier, väg- och vattenbyggnader m. m. I samband härmed må erinras därom, att de under 1908 träffade riksaftalen för tobaksfabriker och mekaniska verkstäder jämväl saknade stadgande om olycksfallsersättning. Yid järnvägarna skola enligt»hufvudaftal n:r 2» förut gällande bestämmelser tillämpas, tills dess öfverenskommelse mellan respektive hufvudorganisationer träffats om nya, för samtliga järnvägar gemensamma bestämmelser angående ersättning vid olycksfall. De under

41 ERSÄTTNING VID OLYCKSFALL OCH SJUKHJÄLP. 33 redogörelseåret vid enskilda järnvägar träffade aftalen innehålla följaktligen inga dylika bestämmelser. Olycksfallsförsäkring enligt lagen den 5 juli 1901 stadgades i 73 aftal med 14,455 arbetare. Af dessa innehåller det öfvervägande flertalet föreskrifter om tillägg till den lagliga försäkringen, såsom framgår af nedanstående sammanställning: Bestämmelser om olycksfallsförsäkring enligt lagen 5 / , Olycksfallsförsäkring föreskrifves bl. a. i samtliga aftal för bagerier och snickerifabriker, inom malmförädlings- och metallindustrierna, för tegelbruk samt för husbyggnads-, åkeri- och stufveriarbetare äfvensom i riksaftalet för typografiska yrkena. Enligt flertalet af dessa aftal gäller försäkringen jämväl karenstiden. Ett par aftal ålägga emellertid arbetarna att själfva erlägga den häraf betingade tilläggspremien. Bland aftal, som stipulera såväl karensförsäkring som försäkring utom arbetet, är typografernas riksaftal det mest betydande. Premien för olycksfall utom arbetet skall emellertid enligt detta aftal erläggas af arbetarna själfva. I en del fall, som förts under rubriken:»olycksfallsförsäkring enligt lagen den 5 juli 1901» har försäkringssumman fastställts till visst belopp, som icke alltid motsvarar den lagstadgade ersättningen. Sålunda föreskrifves i några aftal, att försäkringen skall af se en ersättning med 1,500 2,000 kr. vid invaliditet eller dödsfall. Stundom är ersättningen vid öfvergående skada fastställd till 1"50 à 2 kr. per dag, medan arbetsgifvaren enligt lag endast är skyldig betala 1 kr. per dag. Endast ett fåtal aftal meddela föreskrift om den anstalt, hvari försäkringen skall tagas. I 12 aftal, hvaraf flertalet inom stufveriröreisen, stadgas, att lifränta skall inlösas i Eiksförsäkringsanstalten. Ett aftal inom måleriyrket föreskrifver uttryckligen försäkring i för yrket upprättad särskild kassa. I kol af tab. VII hafva behandlats de fall, då vid olycksfall eller sjukdom ersättning utöfver den lagbestämda utgår, men försäkring icke är stadgad. Förekomsten af dylika bestämmelser framgår närmare af nedanstående sammanställning. 3

42 34 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Öfversikten utvisar, att 99 af de under år 1910 träffade 224 aftalen föreskrefvo ersättning genom direkt utbetalning från arbetsgifvaren, hvartill komma de aftal, som enligt tablån å föregående sida föreskrifva försäkring under den i lagen stadgade karenstiden, så att tillhopa ej mindre än 154 aftal, berörande 28,920 arbetare, tillförsäkrade arbetarna olycksfallsersättning under nämnda tid. ') Härtill kunna ytterligare läggas 2 aftal med 525 arbetare, som ej innehålla några bestämmelser om karensersättning, men däremot tillförsäkra arbetarna sjukdagsersättning, hvilken jämväl torde afse olycksfall. Bland de aftal, som stadga olycksfallsersättning under karenstiden, märkas bl. a. aftalen för kolgrufvorna, samtliga aftal inom socker- och sågverksindustrierna samt riksaftalet för småglasbruken. Bestämmelser om sjukdagsersättning direkt från arbetsgifvåren finnas i 11 aftal, omfattande 1,106 arbetare. Mest betydande af dessa äro ett aftal för barberare och ett för kolutkörare 2 ), båda i Stockholm; enligt dessa aftal erhåller arbetaren i händelse af sjukdom full lön under högst 8 dagar. Enligt 7 aftal, omfattande 3,119 arbetare, bidrager arbetsgifvaren till arbetarnas sjukförsäkring antingen genom att såsom vid en del bryggerier är fallet erlägga afgifterna till sjukkassan, eller ock genom att såsom aftalen vid kolgrufvorna föreskrifva direkt understödja en viss sjukkassa, i hvilken alla arbetarna äro skyldiga söka inträde. Bestämmelser om kostnadsfri läkarbehandling, sjukhusvård, medicin m. m. förefinnas i 103 aftal, omfattande 11,402 arbetare. Aftalens bestämmelser rörande ersättning vid olycksfall medgifva äfven en inblick i frågan, i hvad mån arbetsgifvarnas ersättningsplikt genom aftalen blifvit utsträckt till i lagen ej omförmälda verksamhetsområden. Som bekant är handtverket ej inrymdt under 1901 års lag. Inom vissa handtverksyrken hafva arbetarna emellertid i stor utsträckning ') Enligt ett aftal med 95 arbetare betalar arbetsgifvaren under karenstiden 50 öre per dag jämte försäkringen. 2) Jämför tab. VII, sid , not 3.

43 KOLLEKTIVAFTALENS ÖFRIGA INNEHÅLL. 35 genom kollektivaftal tillförsäkrat sig ersättning vid eventuella olycksfall. I öfverensstämmelse med det inom byggnadsindustrien gällande riksaftalet föreskrifva sålunda samtliga de under redogörelseåret träffade aftalen inom glasmästeri- och måleriyrkena försäkring jämväl under karenstiden. Det föreliggande slakteriaftalet ålägger arbetsgifvaren motsvarande ersättning, medan repslageriaftalet stipulerar försäkring»enligt lag». Däremot saknas dylika bestämmelser i samtliga under redogörelseåret träffade aftal inom skrädderi-, skomakeri- och sadelmakeriyrkena äfvensom inom barberaryrket, där dock, såsom ofvan omnämnts, ett aftal i Stockholm stipulerar sjukdagsersättning under högst 8 dagar. 8. Kollektivaftalens öfriga innehåll. Tab. VIII innehåller en öfversikt öfver de år 1910 träffade aftalens bestämmelser rörande arbetets ledning, föreningsrätt och föreningstvång. Af det sammandrag, som meddelas i tab. H, framgår, att bestämmelser i öfverensstämmelse med 23 af Svenska arbetsgivareföreningens stadgar och utan det modifierande tillägg rörande undersökning om orsaken till arbetares afsked, som nedan omförmäles, anträffas i 5 aftal, omfattande 6,621 arbetare. Mest betydande bland dessa är riksaftalet för typografiska yrkena, hvilket aftal innehåller följande bestämmelse: Med iakttagande af aftalets bestämmelser i öfrigt äger arbetsgifvaren rätt att leda och fördela arbetet, att fritt antaga eller afskeda arbetare samt att använda arbetare, oafsedt om dessa äro organiserade eller icke. I de 4 öfriga hithörande aftalen är» 23» kompletterad med bestämmelser till skydd för föreningsrätten. Stadganden i angifven riktning och utan ofvannämnda tillägg om undersökning rörande anledningen till arbetares afskedande förefunnos, enligt hvad den förut publicerade undersökningen af vid 1908 års början gällande kollektivaftal gaf vid handen, i 448 kollektivaftal med 70,193 arbetare eller fjärdedelen af hela antalet aftalsberörda. Af de under år 1908 träffade aftalen innehöllo 95 med 6,129 berörda arbetare dylika bestämmelser, medan af de under år 1909 träffade aftalen förutom»hufvudaftal n:r 2» vid de enskilda järnvägarna endast 16 aftal, berörande tillhopa 467 arbetare, innehöllo samma stadgande. I dess ursprungliga affattning torde sålunda» 23», om man frånser nämnda riksaftal, numera endast förekomma i ett fåtal, mindre betydande aftal.

44 36 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Däremot har i stor utsträckning» 23» införts jämte det modifierande tillägg, som framgick nr den s. k.»kompromissen af december 1906», hvarigenom arbetarna berättigas att vid afskedande under omomständigheter, som kunna tolkas såsom angrepp på föreningsrätten, genom sin organisation påkalla undersökning för vinnande af rättelse.') Denna kompromissbestämmelse anträffas i 140 af de under år 1910 träffade aftalen med 21,920 berörda arbetare. Samma stadgande förefauns vid början af år 1908 i 337 aftal med 53,359 arbetare och infördes under nämnda år i 294 aftal med 77,972 arbetare samt under 1909 i 227 "aftal med 39,785 arbetare (frånsedt riksaftalen inom sågverksindustrien och byggnadsverksamheten). Såsom af det ofvanstående framgår, innehåller»kompromissen af december 1906» enahanda stadgande som» 23», om ock modifieradt af tilläggsbestämmelser. Vid sammanräkning af aftal med» 23» i dess ursprungliga lydelse och aftal innehållande»kompromissens» bestämmelser framgår, att nämnda paragraf med eller utan nämnda inskränkande tillägg är att anträffa i 145 af 1910 års aftal, berörande 28,541 arbetare eller 76 2 % af hela det i tab. VIII redovisade arbetarantalet. Härtill torde äfven böra räknas de 6,280 personer, som beröras af de under redogörelseåret träffade aftalen vid enskilda järnvägar och för hvilka äro gällande de i»hufvudaftal n:r 2» innefattade bestämmelserna om arbetets ledning, föreningsrätten m. m. 2 ) Vid slutet af år 1907 hade principerna i Svenska arbetsgivareföreningens 23 i den ena eller andra formen kommit till uttryck i 785 aftal med 123,552 berörda arbetare, eller 48s % af hela antalet aftalsberörda. Af de under år 1908 träffade aftalen innehöllo 389, berörande 84,101 arbetare, eller 61'7 % af hela antalet af under året träffade aftal berörda, enahanda bestämmelse. För de under år 1909 träffade kollektivaftalen voro motsvarande siffror 243 aftal med 40,252 arbetare (87 8 %). För det öfvervägande flertalet af de arbetare, som beröras af vid 1910 års slut gällande kollektivaftal, torde följaktligen bestämmelser af ifrågavarande art vara gällande. I kol. 8 9 af tab. H redovisas de aftal, som innehålla bestämmelser om föreningsrätten men däremot ej sådana stadganden om arbetets ledning m. m., som innefattas i» 23» och kompromissen af dec Till denna grupp räknas 11 aftal med 961 arbetare. Läggas därtill de aftal, som redovisats i kol. 4 5 och 6 7, framgår, att sammanlagdt 155 aftal med däraf berörda c:a 23,000 arbetare innehålla stadganden till skydd för föreningsrätten. 1) Angående tilläggets lydelse se Arbetsstatistik F: 1, s. 62. a ) Se Arbetsstatistik F: 2, s. 177.

45 KOLLEKTIVAFTALENS ÖFRIGA INNEHÅLL. 37 Inskränkningar i föreningsrätten för innehafvare af vissa anställningar, som innebära uppdrag att bevaka arbetsgifvarens intressen gentemot arbetarna (förmän, vakter m. fl.), stadgades vid ingången af år 1908 endast i ett tiotal aftal vid sockerbruk och stenhuggerier. Under åren 1908 och 1909 erhöll emellertid principen en mera vidsträckt tillämpning, i det att stadganden af sådan innebörd infördes i riksaftalen för malmförädlings- och byggnadsämnesindustrierna, byggnadsverksamheten och de enskilda järnvägarna samt i en del aftal inom tramasse- och pappersindustrien m. fl. Under år 1910 har, såsom af tab. H framgår, dylik bestämmelse införts i 92 aftal, omfattande c:a 16,000 arbetare, hufvudsakligen vid kolgrufvor, sockerbruk och glasbruk samt inom byggnadsfacken. Endast 7 kollektivaftal, omfattande 149 arbetare, innehålla bestämmelser, genom hvilka företrädesrätt till arbete förbehålles fackföreningsmedlemmar. Af dessa aftal föreskrifva 4, att alla arbetare skola tillhöra fackföreningen. I 7 aftal, omfattande 759 arbetare, är stadgadt, att vid afskedande och stundom äfven vid antagande hänsyn skall tagas till arbetarens personliga förhållanden, såsom boningsort, anställningstid, försörjningsplikt och duglighet. Den förut omnämnda undersökningen af vid 1908 års början gällande kollektivaftal gaf vid handen, att dylika bestämmelser voro ganska vanliga, omfattande c:a 35 % af totalantalet vid sistnämnda tidpunkt aftalsberörda arbetare. Under år 1908 blef emellertid liknande bestämmelse införd i endast 82 aftal, omfattande 13,944 arbetare eller föga mer än tiondedelen af samtliga de arbetare, som berördes af samma år träffade aftal. År 1909 voro motsvarande siffror 32 aftal och 1,862 arbetare. I de under redogörelseåret träffade aftalen företrädas dylika bestämmelser, såsom af ofvan anförda siffror framgår, i än ringare utsträckning, och anträffas inom vissa säsongyrken, där arbetsförhållandena motivera ett hänsynstagande till personliga omständigheter vid antagande och afskedande. I 62 af de under år 1910 träffade aftalen, berörande 7,808 arbetare, saknas fullständigt föreskrifter om arbetsledning, föreningsrätt och föreningstvång samt företrädesrätt till arbete. För år 1909 voro motsvarande siffror 47 aftal med 2,035 arbetare. Att märka är härvid, att i redogörelseårets siffra inräknats de arbetare, som beröras af lokalaftal, å hvilka»hufvudaftal n:r 2» vid de enskilda järnvägarna äger tillämpning (se föregående sida). Bestämmelser rörande utbildningstid och lärlingsväsen förekommo i 28 under år 1910 ingångna aftal, omfattande c:a 8,400 arbetare. Någon beräkning af antalet lärlingar, som beröras af dessa aftal, har icke

46 38 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. H. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser verkställts, men torde i allt fall kunna antagas, att deras antal icke utgör mera än en bråkdel af nämnda siffra. Liksom vid föregående undersökningar hafva aftalen med lärlingsbestämmelser indelats i sådana, som meddela en systematisk reglering af lärlingsväsendet, och sådana, som endast innehålla spridda bestämmelser därom. På den förra gruppen kommo 19 och på den senare 9 aftal.

47 KOLLEKTIVAFTALENS OFRIGA INNEHÅLL. 39 angående arbetets ledning, föreningsrätt och föreningstvång. Bland aftal, som föreskrifva systematisk reglering af lärlingsväsendet, märkas i synnerhet riksaftalen för typografiska yrkena och handskindustrien, aftalet för barberare i Stockholm samt en del aftal inom sadelmakar- och tapetserar-, snickeri-, bleck- och plåtslageriyrkena m. fl. Mest betydande med hänsyn till såväl antalet berörda arbetare som lärlingsbestämmelsernas utförlighet är typografaftalet (se sid. 113).

48 40 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Bland spridda bestämmelser om lärlingsväsendet märkas stadganden om lön för lärlingar, s. k. lärlingsregulativ, d. v. s. föreskrifter om begränsning af de hos en arbetsgifvare sysselsatta lärlingarnas antal, vidare bestämmelser om lärotidens längd, om lärlingars ålder vid inskrifningen, om den tid under året, lärling skall hållas i arbete, samt om bestämmanderätt för fackföreningen i fråga om lärlingars antagande och utbildning o. s. v. Stundom föreskrifves endast, att lärling under viss tid står utom aftalet eller att aftalets lönebestämmelser på honom ej äga tillämpning. Tab. J. Under år 1910 träffade kollektivaftals fördelning inom vissa näringsgrenar med hänsyn till bestämmelser om lärlingsväsendet.

49 KOMMENTAR TILL TAB. I. 41 Såsom af tab. J framgår innehöllo 24 under år 1910 träffade aftal, omfattande 8,259 arbetare, bestämmelser rörande lärlingslöner, vare sig viss lön stipulerades i aftalet eller däri stadgades, att särskild öfverenskommelse skall träffas om lärlingslön. 6 aftal, omfattande 560 arbetare, innehöllo lärlingsregulativ, hvarigenom fastställdes den proportion till öfriga bos arbetsgifvaren sysselsatta arbetare, i hvilken lärlingar få anställas. Tab. J utvisar äfven, att inom yrken, där hvad gäller redogörelseårets aftal lärlingsbestämmelser förekomma, ingingos tillhopa 44 kollektivaftal under redogörelseåret. Af dessa aftal innehöllo emellertid, som nämndt, endast 28 eller 64 % lärlingsbestämmelser af något slag, och endast 19 eller 43 % föreskrefvo systematisk reglering af lärlingsväsendet. Af tabellen framgår för öfrigt närmare, inom hvilka yrken lärlingsbestämmelser af det ena eller andra slaget äro att anträffa. Kommentar till tab. I. Aflöning. Tab. I upptager för aflöningen trenne kolumner med resp. lägstai aftalen förekommande lönesats, lägsta lön för van arbetare samt högsta lönesats. Härvid komma icke i betraktande i ett flertal aftal förekommande löner för lärlingar och öfriga yngre arbetare, liksom ej heller bestämmelser om viss procentsats, med hvilken ålderstigna arbetares löner få understiga öfriga arbetares. Äfven hafva uteslutits löner för kvinnliga arbetare med det undantag, att i de fall, då aftalet afser endast kvinnliga arbetare, dessas löner införts ^i tabellen; sistnämnda förhållande har städse anmärkts i noter till densamma. Tab. I upptager i regel endast de vid själfva tillverkningen sysselsatta arbetarnas löner. Härigenom hafva uteslutits betydande grupper af hjälparbetare, såsom t. ex. maskinister och eldare vid sockerfabriker, smeder och diverse utearbetare vid pappersmassefabriker o. s. v. Gifvetvis låter det sig icke alltid med bestämdhet afgöra, huruvida en arbetare skall anses tillhöra själfva tillverkningen eller ej, och har därför stundom gränsen i detta hänseende måst dragas med någon tvekan.

50 42 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Emellertid hafva i de fall, då af talet upptagit endast hjälparbetarlöner, dessa medtagits i tabellen, hvarom ock anmärkning gjorts i noter till tabellen. De löner, som tillkomma arbetare i förmansställning, hafva likaledes af principiella skäl uteslutits, då ju dessa arbetare, som innehafva förtroendeposter, aflönas efter en vida högre skala än de vanliga arbetarna. Enligt en vid en skiljedom inom den mekaniska verkstadsindustrien den 26 oktober 1907 uppställd definition har såsom förman räknats den,»hvilken är anställd som arbetsgifvarens speciella representant gent emot arbetarna och åtnjuter aflöning som sådan helst fast års- eller månadslön samt utöfvar befäl med uppdrag att leda och fördela arbetet, själf icke deltager i arbetet annat än tillfälligtvis och aldrig har andel i ackordsöfverskott». I öfverensstämmelse med denna definition hafva här såsom förmän icke räknats exempelvis l:ste konditorer i bagerier och maskinförare i cellulosafabriker, hvilka ock Innehafva särskildt väl aflönade förtroendeposter och i diverse afseenden höja sig öfver de öfriga anställda. Den i tab. I för olika yrken angifna löneformen är antingen årslön, månadslön, veckolön, daglön eller timlön, allt efter det inom resp. yrken vanligen förekommande aflöuingssättet. Inom de näringsgrenar, som företett i nyssnämnda hänseende olikartade lönetyper, har omräkning till den för yrket representativa löneformen verkställts och de sålunda beräknade siffrorna utmärkts med mediœvala typer. Samma beteckningssätt har användts i de fall, då i penningar evalverade naturaförmåner medräknats i den kontanta lönen. I de fall åter, då i aftal bestämda naturaförmåner icke varit uttryckta i penningvärde, har någon kontant uppskattning gif vetvis icke kunnat ske. Medan det i regel icke erbjudit någon svårighet att med iakttagande af de restriktioner, som ofvan omnämnts bestämma i aftalen förekommande högsta och lägsta lönesatser, har däremot fixerandet af lönen för van arbetare ofta varit förenadt med stora vanskligheter. Sistnämnda lönesats afser den betalning, som tillkommer arbetare, hvilken uppnått normal yrkesskicklighet eller vana i sitt fack. I ett flertal näringsgrenar hufvudsakligen de mera handtverksmässigt be- -drifna kan den normala färdigheten anses inträda först efter åtminstone 2 à 3 års praktik, från lärlingstiden räknadt, och har därför i kol. 5 införts lönen för arbetare med dylik utbildningstid. Inom andra näringsgrenar hufvudsakligen fabriksindustri som kräfva mindre utbildning, har en kortare tid lagts till grund för beräknandet af»van» arbetares lön. Inom några industrier slutligen, som icke erfordra någon särskild utbildning, såsom sockerfabrikation och pappersmassetillverkning, har någon timlön för»van» arbetare icke ansetts böra

51 KOMMENTAR TILL TAB. I. 43 angifvas, utan har den inom dessa industrier-normalt förekommande lönesatsen införts i kolumnen för»lägsta lönesats öfver hufvud». En viss ledning för bestämmandet af den normala lönesatsens höjd hafva de aftal erbjudit, hvilka uttryckligen fastställt särskild lön för»öfvad»,»fullgod»,»duglig» etc. arbetare, ofta med angifvande af den tid, som kräfves för uppnående af däremot svarande yrkesskicklighet. Inom andra aftal, där dylik beteckning saknats, har den normala lönesatsen fastställts efter som synts lämpligast i hvarje särskildt fall, hvarvid gifvetvis nyss angifna principer för den normala lönens bestämmande blifvit i görligaste mån följda, och hänvisas för närmare kännedom härom till efterföljande detaljerade framställning beträffande särskilda näringsgrenar. Ganska vanligt är att aftalen särskildt inom handtverksyrkena innehålla skilda lönesatser för arbete å orten eller å verkstaden och utom densamma. I dessa fall har endast den för orten eller verkstaden gällande lönen kommit i betraktande i tab. I, medan den för arbete å annan ort stipulerade lönen som vanligen med en viss procentsats öfverstiger den förra blifvit föremål för omnämnande i de särskilda redogörelserna för olika näringsgrenar. I de mer fåtaliga fall, då olika lönesatser gällt för sommar- och vinterarbete, har endast den förra lönen beaktats i tab. I. Anmärkas bör för öfrigt, att de i tab. I upptagna lönesatserna helt ofullkomligt afspegla normallönen, eller m. a. o. arbetarnas verkliga inkomst. Först och främst äro tabellens löner i många fall minimilöner och beteckna således den lägsta gränsen för de faktiskt gällande tidlönerna. Vidare afse de i tab. I upptagna lönesatserna äfven där de icke äro minimilöner i regel endast en del af den arbetsstyrka, hvarje aftal omfattar, enär ju tabellen icke inrymmer mer än högst tre af de talrika tidlönesatser, som vanligen förekomma i aftalen. Slutligen och denna omständighet är måhända den betydelsefullaste äro icke tidlönerna utan ackordlönerna inom en mängd verksamhetsområden normerande för den verkliga inkomstens belopp. Inom åtskilliga betydande näringsgrenar, såsom sågverksindustri, jord- och stenindustri, stufverirörelse och vissa grupper af beklädnadsindustri utföres arbetet i regel efter ackord, och afse tidlönerna endast tillfälliga arbeten eller sådana, som icke kunna eller pläga utlämnas på ackord. Af tab. VI framgår närmare, att af under år 1910 träffade kollektivaftal omkring två femtedelar saknade bestämmelser om ackordlön. Samtliga öfriga aftal, omfattande c:a 78 % af de berörda arbetarnas hela antal, innehöllo dylika bestämmelser med eller utan garanti af tidlönen.

52 44 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Arbetstid. Antalet arbetstimmar per dag och per vecka angifves i resp. kol. 7 ocli 8 af tab. I. I regel har antingen veckoarbetstiden eller arbetstiden per dag varit utsatt i aftalen, och har med ledning af endera af dessa uppgifter den icke uttryckligen omnämnda arbetstiden med säkerhet kunnat konstateras. I några få fall har på grund af bristfälliga uppgifter antalet arbetstimmar per dag eller vecka måst approximeras, och har då vederbörande siffra utmärkts med mediseval typ. Stundom fastställa aftalen olika arbetstid för olika arbetargrupper. Särskildt vanligt är detta inom sådana industrier, där skiftarbete förekommer jämte vanligt dagarbete (pappers-, malmförädlings- och gödningsämnesindustrierna m. fl.), samt inom grufdriften, där olika arbetstid gäller for arbete of van och under jord. För dessa fall har i kol. 7 och 8 uppgifvits arbetstiden för såväl skift- som dagarbetare (resp. ofvan- och underjordsarbetare), såsom i noter till tabellen närmare anmärkts. I de fall åter, då hjälparbetare, såsom kuskar, eldare och maskinister, haft annan arbetstid än de öfriga, egentliga arbetarna har detta förhållande icke ansetts böra särskildt utmärkas. Icke sällan hafva olika arbetstider varit fastställda för vinter- och sommararbete. Utan undantag har därvid endast den för sommararbete gällande tiden redovisats i tab. I. Den angifna tiden afser gifvetvis endast ordinarie arbetstid utan hänsyn till de inskränkningar eller förlängningar, som af en eller annan orsak kunna inträffa, och hvarom ofta aftalen innehålla föreskrifter. Dessa förändringar i arbetstiden kunna under vissa omständigheter antaga en regelbunden karaktär; så är t. ex. fallet vid minskning i arbetstillgången, då en del aftal föreskrifva, att förkortning i arbetstiden skall ske, innan arbetsstyrkan minskas, eller analogt vid förekommande brådska i arbetet, då stundom aftalet stipulerar, att öfvertidsarbete ej utan giltigt skäl får vägras. Ofta är den angifna arbetstiden att anse såsom maximiarbetstid, i det att aftalen beteckna densamma såsom»högsta arbetstid per vecka». Att för öfrigt de i kol. 7 uppförda siffrorna icke alldeles fullständigt afspegla den faktiska arbetstiden per dag är gifvet. I vissa yrken kan sålunda inom i aftalen utstakade gränser en förskjutning under veckans dagar äga rum; likaså kan söndagsarbete äga rum mot afdrag af motsvarande tid under veckan. Uppgifterna i kol. 7, jämförda med dem i kol. 8, gifva därför icke heller någon exakt föreställning om, i hvilken utsträckning söndagsarbete ordinärt förekommer.

53 KOMMENTAR TILL TAB. I. 45 Flottning. Aflöning. Kol. 4 upptager timpenning för tillfälliga arbeten. Enligt aftal 1 gäller denna timpenning endast arbeten inom bommens område ; vid arbeten efter flottleden tillämpas en högre lönesats (kol. 6). Kolgrufvor, Aflöning. I kol. 4 angifves»allmänna lägsta daglönen», i kol. 6 minimilönen för kolhuggare. Dessutom utgår hyresbidrag m. fl. förmåner (jfr s. 18). Arbetstiden utgör under jord 8 timmar, öfvan jord 10 timmar, vid omväxlande dag- och nattskift i regel 12 timmar. Kvarnar. Aflöning. I kol. 6 hafva intagits löner för valspassare och rensare, i kol. 5 löner för öfriga kvarnarbetare. Lönesatsen i kol. 4 afser magasinsarbetare. Arbetstid- Tvänne aftal innehålla bestämmelser om skiftarbete, anordnadt med dag- och nattskift på hvartdera 12 timmar. Enligt ett af aftalen erhålles dock V» timmes rast under dagskiftet. Bagerier. Aflöning. De ur aftalet från Trollhättan hämtade lönesatserna afse xignsarbetare eller förste konditor (kol. 6), bordsarbetare eller andre konditor (kol. 5) samt sättare eller mellanarbetare vid bordet (kol. 4). Enligt samma aftal får intet afdrag göras å förutvarande löner. Aftalet från Lund, som gäller vid ett kooperativt bageri, innehåller endast en lönesats. Arbetstid. Ett af aftalen föreskrifver, att arbetet skall förläggas mellan kl. 6 f. m. och 6 e. m-, då skiftarbete ej förekommer; dag före helgdag får arbetet dock börja kl. 4 f. m. Enligt det andra aftalet skall minst 7 timmars sammanhängande fritid beredas hvarje dygn. Råsockerbruk och sockerraffinaderier. Aflöning. För de aftal, som afse arbetare vid själfva tillverkningen, har i kol. 4 vipptagits timlönen för fullgod manlig arbetare öfver 19 år. Några aftal upptaga därjämte timlöner för eldare, snickare m. fl. ^kol. 5). Järn- och metallarbetaraftalen upptaga de inom detta fack sedvanliga tre lönegrupperna (se nedan»mekaniska verkstäder och gjuterier»). Bryggerier. Aflöning. Kol. 5 upptager löner för ordinarie, kol. 4 löner för extra arbetare. Den i kol. 6 upptagna lönesatsen afser ölkokare. Ett aftal afser endast buteljarbeterskor, hvilka anönas på ackord; ett annat aftal omfattar blott ölutkörare. Båda dessa aftal sakna bestämmelser om arbetstiden. Margarinfabriker. Aflöning. Lönesatsen i kol. 4 afser arbetare mellan 17 och 21 år, kol. 5 fullgod arbetare öfver 21 år, som varit anställd Vi år vid fabriken. Den i kol. 6 upptagna lönen utgår endast till två i aftalet namngifna arbetare. Arbetstidens fördelning på veckans olika dagar regleras ej i aftalet. Slakterier och cnarkuterler. Aflöning. Kol. 4 afser lön för ej yrkeskunnig arbetare (som ej kan hänföras till lärling^ kol. 5 lön för fullgod arbetare, kol. 6 lön för föxman. Tobaksfabriker. Aflöning. Aftalet föreskrifver, att»därest parterna ej enas om ackordsarbeten, böra sådana arbeten ske på timlön». Någon tidlönesats är dock ej fastställd i aftalet. Repslagerier. Aflöning. Kol. 5 afser utlärda arbetare, kol. 4 lärling, som kan spinna fingods, eller annan arbetare, som fyllt 20 år och har 5 års vana i yrket. Arbetstiden utgör under en månad (juli) 60 timmar, fem månader 57, fyra månader 55 och två månader 48 timmar per vecka.

54 46 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Skrädderier. Aflöning. Lönesatserna i kol. 5 afse den lägsta i af talet bestämda lönen för veckoarbete. Där klassindelning förekommer, är lönen vid första klassens verkstad utsatt i kol. 6. Två aftal upptaga endast stycklöner. Enligt ett af dessa är emellertid en timlön af 50 öre garanterad vid sådana arbeten, som ej äro upptagna i prislista. Arbetstid. Den' 1 i tabellen utsatta arbetstiden afser veckoarbetare (utom i ett fall, där annat i not angifves). För styckarbetare är i regel en längre arbetstid fastställd; stundom saknas bestämmelser om arbetstiden för dessa. Skofabriker. Aflöning. Den i tabellen utsatta lönesatsen afser arbetare, som under Vs år utfört samma arbete vid fabriken. Arbetstiden är under vår- och höstsäsongen 9 timmar, de öfriga 6 månaderna 8 timmar per dag. Skomakerlverkstäder. Aflöning. Ett aftal fastställer minimiveckolön för fullgod arbetare; för öfrigt förekomma endast stycklöner. Arbetstiden är ej fastställd i n&gotdera aftalet. Handssfabriker, Aflöning. Den i aftalet fastställda veckolönen är minimilön för fullgod handskmakare, som sysselsattes med tidlönsarbete. Barberare. Aflöning. Kol. 4 upptager lön för nyutlärdt biträde (efter 4 års lärotid), kol. 5 lön för biträde med ytterligare 2 års vana. Lönesatsen i kol. 6 afser dylikt biträde å I klass rakstuga. Arbetstiden är i allmänhet olika för veckans olika dagar. Några timmars söndagsarbete förekommer enligt samtliga aftal. Stockholmsaftalet medger som ersättning härför ledighet efter kl. 3 e- m. en dag i veekan. Tider för arbetets början och slut äro utsatta i samtliga aftalen. Garfverier och läderfabriker. Aflöning. arbetare, kol. 4 lön för annan fullgod arbetare. Kol. B upptager lön för yrkesvan Sadelmakar- och tapetserarverkstäder. Aflöning. De i kol. 4, 5 och 6 upptagna lönesatserna afse tapetserare efter resp. 4, 5 och 6 år i yrket. Malmöaftalefc upptager jämväl lönesatser för sadelmakare; dessa äro 6 öre lägre än för tapetserare. Arbetstiden skall enligt Nyköpingsaftalet i händelse af arbetsbrist förkortas till 45 timmar i veckan, innan afskedande får äga rum. Sågverk. Aflöning. De i kol. 4 utsatta lönesatserna afse dagsverkare, trädgårdsarbetare eller ackordsarbetare, som tillfälligt arbeta mot timpenning. I kol. 5 och 6 hafva upptagits de lägsta resp. högsta i aftalen fastställda lönesatserna för snickare, järnarbetare m. ti. Arbetstid. Enligt ett aftal förekommer arbete å skift om 10 timmar, raster oberäknade. Träkolsverk. Aflöning. Timlön utgår endast vid extra arbeten. Den i kol. 4 utsatta lönesatsen afser arbetare öfver 18 år. Snickeri- och möbelfabriker. Aflöning. Lönesatserna i kol- 5 och 6 afse utlärd arbetare, som arbetat 4 resp. 5 år i yrket. Den i kol. 4 utsatta lönen afser brädgårdsarbetare. Malmöaftalet upptager jämväl timpenning för svarfvare, som är

55 KOMMENTAR TILL TAB. I öre högre än den i tabellen införda för möbelsnickare. Enligt Växjöaftalet skall timlönen 1911 höjas med 2 öre och 1912 med ytterligare 1 öre. Korgmakerler. Timlönen afser yrkesduglig korgmakare öfver 20 år, som arbetat 3 ar i yrket. Trämassefabriker och pappersbruk. Aflöning. Flertalet aftal innehålla ett stort antal växlande lönesatser för olika arbetarspecialiteter. För de högre afiönade arbetargrupperna utgår vanligen betalningen helt eller delvis enligt ackord, hvarför lönesatserna ej kunnat upptagas i tabellen. De i kol. 4 utsatta timlönerna afse utearbetare, dagsverkare o. d. Lönesatserna i kol. 5 och 6 afse andre resp. förste smed (reparatör) samt en del andra mera kvalificerade atbetare. Arbetstid. Enligt samtliga aftal förekommer såväl skift- som dagarbete. Ett aftal föreskrifver ända till fem olika tidsindelningar för olika arbetargrupper: 1) 7 skift à 8 t. (56 t. per vecka); 2) omväxlande 6 och 7 skift à 8 t. (i medeltal 52 t,); 3) omväxlande 6 och 7 skift à 12 t. (i medeltal 78 t.); 4) omväxlande 6 och T skift à 12 t. med 2 t. rast (nettoarbetstid i medeltal 65 t.): 5) 10 t. per dag, lördag 9 t. (59 t. per vecka). Boktryckerier. Aflöning. De i tabellen införda lönesatserna afse den lägsta resp. högsta af de sex klasser, hvari orterna med hänsyn till lefnadskostnaderna ärofördelade. De utsatta veckolönerna afse i kol. 4 manliga hjälparbetare öfver 18 år, i kol. 5 2:dra biträden åt rotationstryckare och stereotypörer (yrkeskunniga, som fyllt 21 år och varit anställda 3 år i yrket), i kol. 6 åter utlärda maskinsättare vid daglig tidning. Arbetstiden är vid maskinsättning och vid arbetet på dagliga tidningar 48 timmar i veckan, vid allt öfrigt arbete 54 timmar. Lltograflska anstalter. Aflöning. Riksaftalet föreskrifver, att samtliga gällande tariffer med vissa angifna ändringar prolongeras, med undantag för Kalmar, där nytt aftal upprättats. De ur sistnämnda aftal anförda lönesatserna afse stenslipare med ett års vana (kol. 4), nyutlärd litograf efter fyra läroår (kol. 5) och äldre arbetare (kol. 6). Järn-, stal- och kopparverk. Aflöning. I aftal 2 afse de angifna lönesatserna järnarbetare öfver 21 år, efter 4 år i facket (kol. 5), resp. arbetare, som har förste reparatörs kvalifikation (kol. 6). För grofarbetare (aftal 1) och eldare (aftal 3) utgör skiftlönen för 8 timmar kr. 3'50, medan timlönsarbete betalas med 36 öre (kol. 4). Maskinist erhåller kr. 336 per skift om 8 t., (42 öre per t., kol. 5); då han arbetar som reparatör, utgår samma timlön som enligt aftal 2. Arbetstiden utgör för skiftarbetare 8 t. per dygn (56 t. per vecka); maskinist är dessutom skyldig att 2 t. dagligen tjänstgöra som reparatör och kan under vissa omständigheter åläggas arbeta 12 t. per skift, hvarvid dock för de 2 sista timmarna utgår övertidsersättning (30 o förhöjning). För öfriga arbetare är arbetstiden 10- timmar per dag (extra hjälpare i smälteriet 9 t.). Järn- och stalvarufabriker. Aflöning. Den i kol. 4 utsatta lönesatsen afser lager- och gårdsarbetare m. fl. under första anställningsåret; lönesatserna i kol. 5 och 6 afse maskinarbetare och jämställda under första resp. sjätte anställningsåret. För skiftarbetare är timpenningen högre (44 öre efter 2 års anställning), hvilket emellertid uppväges af den kortare arbetstiden.

56 48 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Arbetstiden är för dagarbetare under sommaren 10, under vintern 9 V21, per dag, lördag resp. 6 och 8 V 2 t-, sa att veckoarbetstiden blir 56 timmar hela året. Skiftarbetarna arbeta 6 skift om 8 timmar per vecka; för eldarna tillkommer hvar tredje vecka ett sjunde skift om 9 timmar (i medeltal 51 timmar per veckal Bleck-, plåt- och kopparslagerier. Aflöning. Lönesatsen i kol. 5 afser arbetare ined 5 6 års yrkesvana. Några aftal fastställa olika lönesatser för verkstads- och byggnadsarbete; timlönen för sistnämnda arbete är utsatt i kol. 6- Mekaniska verkstäder och gjuterier. Aflöning. Lönesatserna afse arbetare öfver 24 år med 7 års yrkesvana (kol. 6), arbetare öfver 21 år med 4 års yrkesvana tkol. 5), och arbetare öfver 21 år, som arbetat mindre än 4 år i facket. Aftalet från Alingsås innehåller endast personlig lönelista. Instrumentfabrikör. Aflöning. Lönesatserna afse yrkesarbetare öfver 21 år, som arbetat 4 ar i facket: i kol. 5 lackerare m. fl., i kol. 6 flygel- och pianoarbetare samt orgelsnickare, som utföra finare arbeten. Elektrisk lnstallatlonsverksamhet. Aflöning. Lönesatsen i kol. 6 afser själfständig montör, som arbetat 6 år i facket. I kol. 5 har upptagits lön för arbetare öfver 19 år, som i 6 månader utfört åskledarearbeten, och i kol. 4 lön för nyantagen dylik arbetare; samma lönesatser äro fastställda för svagströmsarbetare, som fyllt 21 resp. 19 år och arbetat 3 resp. 1 år i facket- Stenbrott och stenhuggerier. Aflöning. Aftalet från Stockholms län upptaget löner för borrare (kol. 6) och öfriga arbetare (kol. 4), Linköpingsaftalet löner för stenhuggare (kol. 6), postbasar (kol. 5) och skolare (kol. 4); aftalet från Halland har utom den ordinarie timlönen (kol. 5) en lägre lönesats för schaktningsarbete (kol. 4). Arbetstid. Enligt ett aftal.betalas månaderna november januari lön för minst 8 timmar och under februari lön för 9 timmar, äfven om den faktiska arbetstiden varit kortare. Grustag. Arbetstiden förkortas under vintern till 7 timmar. Lördagar skall arbetet sluta kl. 3 e. m. ; då arbetstidens förläggning för öfrigt ej är närmare reglerad, kan man ej af aftalet sluta sig till veckoarbetstidens längd. Cementfabriker, kalk- och tegelbruk. Arbetstiden förkortas enligt ett aftal till 9 timmar under vintern (8 timmar under december och januari). Enligt två aftal kan skiftarbete förekomma. Glasbruk. Aflöning. Biksaftalets lönesatser afse glasslipare (kol. 6) samt glaspackare, synare, degel- och lådmakare (kol. 4). Enligt aftalet från Stockholms län utgår lönen per timme endast då glas göres som prof (kol. 6); den i kol. 5 utsatta timlönen är garanterad, då odugligt glas uppstår i någon verkstad, så att mer än 15.'o af tillverkningen kasseras. Arbetstiden är enligt riksaftalet för hyttarbetare 9 Va, för öfriga 10 timmar per dag, med undantag af smältare o. d., för hvilka driften nödvändiggör längre arbetstid. Lördagar slutar arbetet kl. 4; närmare bestämmelser om arbetstidens förläggning saknas, hvarför veckoarbetstidens längd ej framgår af aftalet. Enligt det andra aftalet är arbetstiden för gaseldare 12 t. per skift, för glasblåsare 8 t. per dag. för öfriga arbetare 10 t.

57 KOMMENTAR TILL TAB. I. 49 Gödningsämnes- och svafvelsyrefabriier. Aflöning. Hälsingborgsaftalet nr 1 innehåller»normal timlön» (kol. 5) samt högre lönesats för passning af kvarnarna (kol. 6). Aftalet 2 har personlig lönelista och af talet 3 endast en lönesats, för arbetare, som arbetat 4 år i facket. Landskronaaftalet fastställer löner för järnarbetare, som fyllt 24 resp. 21 år och arbetat 7 resp. 4 år i facket (kol. 6 resp. 5), Yngre järnarbetare erhåller samma timlön som grofarbetare ; i kol. 4 har införts den för dessa fastställda timlönen enligt år 1907 träffadt kollektivaftal. Arbetstiden är enligt Hälsingborgsaftalet n:r 1 för arbetare vid kis- och lerugnarna 8 timmar per skift (56 t. per vecka), för öfriga skiftarbetare 10 t. per skift (70 t. per vecka) samt för dagarbetare 10 t. per dag (60 timmar per vecka). Enligt Landskronaaftalet är arbetstiden för maskinister och eldare 12 timmar per dygn, då maskinerna äro i full gång. Murare. Aflöning. Lönerna afse arbetare, som lärt yrket eller arbetat däri 4 år. Arbetstiden får i öfverensstämmelse med riksaftalet förkortas under den mörka årstiden. Ett aftal reglerar detta i detalj, så att arbetstiden successivt förkortas från 9 Va t. under sommarhalfåret till 6 V» t. under december och januari. Byggnadsträarbetare. Aflöning. Lönerna afse arbetare, som lärt yrket eller arbetat däri 3 à 4 år. Arbetstid. Ett aftal föreskrifver, att, därest de vid arbetsplatsen i fråga anställda murarna under aftalstiden få kortare arbetstid, densamma äfven skall tillämpas för träarbetarna. Förgylleri- och glasmästeriarbetare. Aflöning. Lönesatserna afse glasslipare och blyglasmästare (kol. 6), vanlig glasmästare och guldlistarbetare (kol. 5) samt slipare, pastellerare m. fl. (kol. 4). Målare. Aflöning. Lönerna afse enligt Södertäljeaftalet arbetare, som lärt yrket eller arbetat däri minst B år. Enligt Sköfdeaftalet höjes timpenningen år 1911 med 3 öre och 1912 med ytterligare 2 öre. Samtliga aftalen föreskrifva förhöjning med vissa procent vid arbeten, som måste utföras från byggnadsställningar eller eljes äro förbundna med särskilda svårigheter. Arbetstiden skall enligt Sköfdeaftalet förkortas år 1912 med l k timme per dag. Skorstensfejare. Aflöning. Kol. 6 afser arbetare med 8 års vana i yrket, kol. 5 sådan, som arbetat 3 4 år i yrket, kol 4 lärling. Vid landsarbete utgår dessutom enligt ett aftal 1 kr. extra per dag, enligt ett annat 2B % förhöjning à ordinarie lön. Väg- och vattenbyggnadaarbetare. Aflöning. Arbetet inom denna yrkesgren utföres i regel efter ackord. De i kol. 4 utsatta timlönerna afse förekommande extra arbeten samt gröfre arbeten. Enligt Gottlandsaftalet är timlönen garanterad vid ackordsarbete, dock ej under månaderna december april. Lönerna i kol. 6 gälla för murning, borrning eller svårare rensningsarbeten o. d. Arbetstiden skall enligt aftalet från Kristianstads län under vintern minskas med en timme. Kommunalarbetare. Aflöning. Kol. 5 afser fullt arbetsför arbetare öfver 19 år. För kulvertrensning betalas högre timpenning (kol. 6). En del arbetare vid renhållningen hafva veckolön. i

58 50 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Arbetstiden kan under den mörka årstiden minskas, dock i allmänhet ej under 8 timmar. Handelsaxbetare. Aflöning. Malmöaftalets lönesatser afse kvinnliga handelsbiträden med resp. 1, 2 och 3 års affärsvana. Göteborgsaftalet afser ordinarie (kol. 5) och extra (kol. 4) nattvakter. Arbetstiden är i Malmö reglerad enligt gällande förordning om butikstängning. Göteborgsaftalet innehåller utförliga bestämmelser om arbetstidens indelning; arbetstidens sammanlagda längd per dag eller vecka kan dock ej på grundval häraf beräknas. Åkerirörelse. Aflöning. Jämte den fastställda månadslönen utgår extra ersättning för s. k. kilometerkörniug. Arbetstiden utgör under januari och december 58 Va, under februari och november 63 timmar per vecka. Stufverirörelse. Aflöning. Kol. 5 innehåller den normala timlönen för lastnings- och lossningsarbeten. Ett aftal (Södermani. 1.) fastställer förutom denna timlön högre eller lägre lönesatser för vissa angifna arbeten (kol. 6 och 4). Karlshamnsaftalet skiljer mellan lastning af linjebåtar och annat arbete (kol. 6 resp. 5). Två aftal (ett från Stockholm och ett från Uppsala län) fastställa särskilda lönesatser för vinschmän (kol. 6). Arbetstiden minskas under vintern enligt Karlskrona- och Sundsvallsaftalen med 1 timme samt enligt Stockholmsaftal n:o 3 med V«timme per dag. Ett par aftal föreskrifva, att arbetet under vintern skall börja något senare på morgonen än under sommaren, ehuru arbetstidens längd bibehålies oförändrad. Enligt Stockholmsaftalet 2 (kolarbetare) skall arbetstiden under vintern minskas med 1 timme för utearbetarna, men ökas med 1 timme för gårdsarbetarna och utkörarna. Järnvägar. Aflöning. Kol. B afser begynnelselön inom den s. k. stationskarlsklassen å ort tillhörande lägsta resp. högsta ortsgruppen. Kol. 6 afser motsvarande lön efter 12 års anställning. Maskinister ock eldare. Aflöning. Aftalet gäller för maskinister och eldare å bogserbåtar. Maskinistlönerna äro fördelade på 2 grupper efter fartygens storlek, och är i kol. 6 upptagen lönen i den högsta gruppen. Lönen i kol. 5 gäller för eldare, som uppnått 18 år och äger 2 års yrkesvana, lönen i kol. 4 för andre eldare, som ej äger dylik kompetens. Lönesatserna i kol. 5 och 6 höjas med kr. 2'50 fr. o. m. andra aftalsåret (1911). För såväl maskinister som eldare utgår lägre lön under vintermånaderna. Arbetstid. I aftalet äro endast tiderna för arbetets början och slut fastställda. Söndagsarbete räknas såsom ordinarie tid.

59 51 Résumé. Extension des contrats collectifs. Le nombre des contrats collectifs conclus en 1910 s'est élevé à 224 d'après les relevés de l'administration du commerce. Ces contrats ont été approuvés par 1,243 patrons, et l'on peut estimer qu'ils ont fixé les conditions de travail de 37,440 ouvriers. Ces ouvriers, ainsi que les contrats collectifs conclus en 1910, se répartissent entre les principales industries de la manière suivante: Si l'on se reporte à la répartition des contrats au début de 1909, on voit que c'est, comme auparavant, dans les mines, les manufactures, les industries manuelles, le bâtiment et les transports que la plupart des contrats ont été conclus ou renouvelés. Le tableau ci-après montre qu'au début de 1910 il y avait 1,765 contrats collectifs en vigueur et, comme contractants, environ 8,800 patrons et 254,000 ouvriers. A la fin de l'année le nombre des contrats était descendu à 1,617 liant entre eux environ 8,700 patrons et 251,625 ouvriers 1. La diminution survenue pendant l'année était donc de 148 contrats intéressant 2,375 ouvriers. Si l'on note en outre que, sur les contrats collectifs conclus en 1910 et en vigueur à la fin de l'année, il y en avait 42 intéressant 4,760 ouvriers et s'appliquant à des lieux de travail où jusqu'alors il n'y avait pas eu de contrats collectifs, on voit que le nombre des contrats arrivés à expiration et non renouvelés pendant l'année ne fut pas inférieur à 190 avec 7,135 ouvriers intéressés. D'après le même tableau, les contrats collectifs à la fin de 1909 avaient pris le plus d'extension dans l'industrie des machines et des entreprises de construction de bateaux, les forges et fonderies, le bâtiment, les transports par terre, les industries des denrées alimentaires et des excitants, l'industrie du bois, les industries de l'argile et de la pierre, ainsi que dans l'industrie des vêtements. 1 Les chiffres donnés dans ïe texte pour le nombre des patrons ont été obtenus en déduisant un certain nombre de patrons comptés en double dans le tableau.

60 52 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Extension des contrats collectifs dans différents groupes d'industries.

61 RÉSUMÉ. 53 Proportionnellement au nombre total des ouvriers employés dans chaque branche d'industrie, les contrats collectifs avaient pris le plus d'extension dans l'industrie des machines et les entreprises de construction de bateaux avec 94 % des ouvriers; les industries graphiques venaient ensuite avec 91 %. Les parties contractantes. Des 224 contrats de 1910, 28 (soit 12 %) ont été passés entre des associations patronales et ouvrières, tandis que 161 (ou 72 %) ont été conclus par les patrons personnellement avec les associations ouvrières. Le groupe des contrats passés entre associations présente par comparaison avec l'année précédente une diminution relative, eu ce sens que ce groupe ne comprend que 12 % des contrats, tandis que la proportion correspondante en 1909 était de 37 % ; le groupe des contrats où ne figurent des associations que du côté ouvrier a par contre augmenté: la proportion par rapport à la totalité des contrats en vigueur en 1909 était de 59 % ; elle est de 72 % pour les contrats conclus en Les deux groupes réunis accusent une diminution, la proportion ayant passé de 95 % à 84 %; d'où il résulte que le nombre des contrats conclus directement sans intervention d'aucune association a augmenté. Juridiction et durée des contrats. La majorité des contrats de l'année 1910, soit 164, s'appliquant à 18,300 ouvriers, n'intéressent qu'un ou plusieurs patrons isolés. Le groupe qui vient ensuite se compose de contrats locaux et comprend 56 contrats avec 10,315 ouvriers. Après cela, on relève 4 contrats nationaux, avec 8,835 ouvriers. Les contrats nationaux de l'année 1910 s'appliquent aux ganteries, aux industries typographiques et lithographiques et aux cristalleries. Pour 36 contrats, la durée de validité ne dépasse pas 1 an; pour 34, elle est de 1 à 2 ans; pour 23, de 2 à 3 ans, pour 90, de 3 à 4 ans, et, pour 37, de plus de 4 ans; dans 4 contrats on ne trouve aucune disposition concernant la durée. Parmi ceux dont la durée dépasse 3 ans, figurent les contrats nationaux pour les industries graphiques et pour les cristalleries. Comités de conciliation et d'arbitrage et dispositions relatives aux négociations entre les parties. 147 contrats, s'appliquant à 29,280 ouvriers, ou 78 % de la totalité des ouvriers régis par des contrats, contiennent des dispositions en vue de prévenir la brusque cessation du travail sans négociations préalables entre les parties. D'après ce qu'ont montré les précédentes enquêtes sur les contrats, des dispositions de ce genre s'appliquaient, à la fin de 1907, à environ 60 % des ouvriers contractants, tandis que la proportion correspondante pour les ouvriers compris dans les contrats de 1909 s'élevait à 91 %. Le plus d'extension avaient les règlements imposant des négociations d'abord entre les parties en conflit, et ensuite, si l'accord n'a pu se faire, entre les organisations principales. On trouve de semblables prescriptions dans 114 des contrats de 1910 s'appliquant à 18,187 ouvriers ou 49 % des contractants; la proportion correspondante pour les contrats en vigueur

62 54 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE en 1907 n'était que de 13 %; mais pour les contrats de 1909 elle était de 61 %. Les comités de conciliation et d'arbitrage sont chargés de la solution des conflits d'après 33 contrats s'appliquant à 11,093 ouvriers ou 29 % de la totalité des ouvriers contractants. D'après 21. de ces contrats (3,763 ouvriers), les comités n'ont à connaître que des conflits portant sur l'interprétation et l'application des contrats; d'après 10 autres 1 (7,207 ouvriers) la compétence des comités s'étend aux conflits d'intérêts. Salaires. 91 des contrats conclus en 1910 adoptent exclusivement le salaire au temps; le nombre des ouvriers intéressés par ces contrats était' de 8, contrats, intéressant 55 ouvriers, prescrivent exclusivement le travail aux pièces. Les autres 130 contrats, s'appliquant ensemble à 28,983 ouvriers, prescrivent ou admettent les deux modes de salaires. Un minimum de salaire au temps est garanti pour le travail aux pièces d'après 18 contrats s'appliquant à 718 ouvriers; 20 contrats, s'appliquant à 3,620 ouvriers, n'accordent cette garantie que dans certains cas. D'après 95 contrats, intéressant 24,700 ouvriers, le salaire au temps n'est pas garanti. Durée du travail. Les contrats passés entre 1,174 patrons et 30,851 ouvriers (soit 82 % de tous les contractants) précisent la durée du travail. Sous le rapport de la durée ordinaire fixée par contrat, les ouvriers se répartissent de la manière suivante: Indemnités en cas d'accident et secours de maladie. Des clauses relatives au paiement d'endemnités en cas d'accident figurent dans 167 contrats s'appliquant à 29,976 ouvriers. L'assurance contre les accidents est stipulée dans 73 contrats s'appliquant à 14,455 ouvriers. On peut se rendre compte du plus ou moins d'étendue de ces assurances par le petit tableau ci-après. 1 II faut ajouter 2 contrats intéressant 123 ouvriers et attribuant au comité d'arbitrage la tâche de régler les conflits sur l'application de certaines clauses de salaires.

63 RÉSUMÉ. 55 La fréquence des clauses relatives au paiement d'indemnités (sans assurance) en dehors des obligations légales ressort du petit tableau ci-dessous. II résulte de ceci, entre autres choses, que pas moins de 154 contrats intéressant 28,920 ouvriers assurent des indemnités d'accident même pendant la période de carence fixée par la loi (60 jours après l'accident), soit par voie d'assurance, soit sous forme de versement direct des patrons. l Autres clauses des contrats collectifs. Parmi les clauses concernant la direction du travail et la liberté syndicale, figure, en premier lieu, l'art. 23 des statuts du Syndicat des Patrons Suédois qui garantit aux patrons le droit d'embaucher et de congédier librement les ouvriers, de diriger et de répartir le travail et d'employer des ouvriers syndiqués ou non. On trouve des dispositions conformes à cet article, avec ou sans restriction, dans 145 des contrats de 1910 s'appliquant à 28,541 ouvriers, soit 76"2 % de tous les contractants de l'année; la proportion correspondante à fin 1907 était de 483 %, en 1908 de 617 % et en 1909 de 878 %. Mais, dans 140 contrats s'appliquant à 21,920 ouvriers, on a ajouté à cet»article 23» quelques dispositions inspirées par le»compromis de décembre 1906», qui garantit le droit d'association et permet de réclamer une enquête pour les congés considérés comme portant atteinte au droit syndical. Outre ces contrats, 15 autres intéressant 1,082 ouvriers contiennent des dispositions destinées à assurer la liberté syndicale; en sorte qu'en tout on trouve des clauses de ce genre dans 155 contrats de 1910 s'appliquant à environ 23,000 ouvriers (93 % de tous les contractants). Des dispositions relatives à la durée de l'apprentissage et à la situation des apprentis figurent dans 28 contrats de 1910 s'appliquant à environ 8,400 ouvriers. 19 de ces contrats contiennent une réglementation plus systématique de l'apprentissage, tandisque, dans 9 autres, on ne trouve que quelques indications détachées à ce sujet. 1 Un contrat (95 ouvriers) stipule indemnité directe en dehors de l'assurance.

64 56 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. I. Kollektivaftal träffade år 1910, Öfversikt öfver antalet af aftalen berörda arbetsgifvare och arbetare 1) Don kortare arbetstiden afser arbete under jord, den längre arbete ofvan jord. 2 ) De kollektivaftal inom bageri yrket, som utgingo under år 1910, blefvo, jämlikt Överenskommelse af den 20 sept. 1909, prolongerade intill den 1 juni 1912, allenast med den ändring, att veckolönerna höjdes med 5 %.

65 fördelade efter näringsgrenar och orter. TAB. I. 57 samt öfver i aftalen fastställda tidlönesatser och arbetstimmar. ') Vid en del fabriker hafva i hufvudsak likalydande aftal träffats mod organiserade och oorganiserade arbetare; i dessa fall hafra de förra betecknats med A, de senare med B.

66 58 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. I. (Forts.) Kollektivaftal träffade år 1910, ') Aftalen omfatta järnarbetare. s ) Personlig lönelista. ') Aftalen 1 8 afse samma fabriker, som de å sid. 57 med motsvarande nummer betecknade aftalen.

67 fördelade efter näringsgrenar och orter. TAB. I. 59 l ) Aftalen omfatta maskinskötare; (vid ofriga fabriker hafva dessa gemensamt aftal med järnarbetama). 2 ) Aftalen afse samma fabrik, som de å föregående sida med n:r 1 betecknade aftalen. 3 ) Aftalen omfatta snickare. 4) Aftalen omfatta tunnbindare. 5 ) Aftalet omfattar kvinnliga arbetare. 6 ) Aftalet omfattar ölutkörare; jämte den angifsa reckolönen utgsr provision for sålda varor 7 ) Arbetstiden växlar under olika månader mellan 48 och 60 timmar.

68 60 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. I. (Forts.) Kollektivaftal träffade år 1910, 1) Vid tillfälliga arbeten garanteras en minimilön af 50 öre per timme. 2) Arbetstiden galler styckarbetare. 3) Den längre arbetstiden gäller Tår- och. höstsäsongen. 4) Inklusive frukostraster.

69 fördelade efter näringsgrenar och orter. TAB. I. 61 1) Aftalet föreskrifter, att timlöner skola fastställas för»vanlig fullgod arbetare, som fyllt 18 år». 2) I de fall, då arbete utföres mot timpenning tillämpas riksaftalet för järnverken af år ) Därtill kommer fri bostad eller hyresersättning. 4) För svarfvarc är timlönen 2 öre högre. 5) Aftalet afscr träbildhnggare.

70 62 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. I. (Forts.) Kollektivaftal träffade år 1910, 1 ) Siffrorna inom klämmer afse resp. skiftarbetare (öfre) och dagarbetare (nedre raden). 2 ) Lönesatserna afsc reparatörer. 3 ) Aftalet omfattar järn- och metallarbetare. 4 J Aftalet omfattar maskinskötare och eldare. B ) För skiftarbetare ar högsta timlönen 44 öre.

71 fördelade efter näringsgrenar och orter. TAB. I ) Personlig lönelista.

72 64 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. I. (Forts.) Kollektivaftal träffade år 1910, 1) Siffrorna inom klämmer afse resp. skiftarbetare (öfre) och dagarbetare (nedre raden). 2 ) Därtill fri bostad eller hyresersättning. 3 ) De «nder rubriken»grufdrift» förut införda aftalen omfatta afren arbetare inom jordoch stenindustrien (se sid. 17). 4) Aftalet omfattar endast järnarbetare. 5 ) Aftalet omfattar endast träarbetare.

73 fördelade efter näringsgrenar och orter. TAB. I. 65

74 66 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. I. (Forts.) Kollektivaftal träffade år 1910, 1) Afitalet omfattar kvinnliga biträden.

75 fördelade efter näringsgrenar och orter. TAB. I. 67 1) Begynnelselönen for extra personal skall enligt»hufvudaftal nr 2» fastställas 75 kr. lägre än för ordinarie personal (kol. 5). 2 ) Aftalet omfattar endast lokomotivpersonal,' de anförda lönesatserna afse eldare. 3 ) Arbetstidens längd är fastställd i»hufvudaftal nr 2». (Se Arbetsstatistik F. 2, s. 37;.

76 68 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. I. (Forts.) Kollektivaftal träffade år 1910, ') Aftalet omfattar endast lokomotirpersonal; de anförda lönesatserna afse eldare. ( ) Arbetstidens längd ar fastställd i»hufvudaftal n:r 2».

77 fördelade efter näringsgrenar och orter. TAB. I. 69 1) Arbetstidens längd är fastställd i»hufvudaftal n:r 2». 2) Icko effektiv arbetstid.

78 70 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. II. Kollektivaftalen, fördelade efter olika slag af parter (organisation eller icke).

79 TAB. II. 71 Tab. II. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter olika slag af parter.

80 72 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. II. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter olika slag af parter.

81 TAB. III. 73 Tab. III. Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetsområde.

82 74 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. III. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetsområde.

83 TAB. III. 75 Tab. III. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetsområde. ') Däraf 10 arbetare, som höra jämyäl under riksaftalet för litografiska anstalter.

84 76 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. IV. Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetstid.

85 TAB. IV. 77 Tab. IV. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetstid.

86 78 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. IV. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter giltighetstid.

87 TAB. V. 79 Tab. V. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående tvisters behandling.

88 80 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. V. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående tvisters behandling.

89 TAB. V. 81 Tab. V. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående tvisters behandling.

90 82 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. V. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående tvisters behandling.

91 TAB. VI. 83 Tab. VI. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående garanterad tidlön vid ackordsarbete.

92 84 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. VI. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående garanterad tidlön vid ackordsarbete.

93 TAB. VI. 85 Tab. VI. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående garanterad tidlön vid ackordsarbete.

94 86 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. VII. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser angående

95 TAB. VII. 87 olycksfallsförsäkring samt ersättning m. m. vid olycksfall eller sjukdom.

96 88 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. VII. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser ang.

97 TAB. VII. 89 olycksfallsförsäkring samt ersättning m. m. vid olycksfall eller sjukdom.

98 90 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. VII. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser ang.

99 TAB. VII. 91 olycksfallsförsäkring samt ersättning m. m. vid olycksfall eller sjukdom.

100 92 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. VIII. Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser

101 TAB. VIII. 93 angående arbetets ledning, föreningsrätt och föreningstvång.

102 94 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. VIII. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser

103 TAB. VIII. 95 angående arbetets ledning, föreningsrätt och föreningstvång.

104 96 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Tab. VIII. (Forts.) Kollektivaftalen, fördelade efter bestämmelser

105 TAB. VIII. 97 angående arbetets ledning, föreningsrätt och föreningstvång.

106 98 Under år 1910 ingångna riksaftal. I. Löne- och arbetsaftal mellan Allmänna Arbetsgifvareföreningen (ortsförbund inom. Svenska Arbetsgivareföreningen) samt Svenska Handskarbetareförbundet för till Allmänna Arbetsgivareföreningen hörande handskfabrikanter och hos dem anställda till Svenska Handskarbetareförbundet anslutna arbetare. 1. Arbetares antagande och afskedande. 1. Vid antagandet skall arbetaren om möjligt uppvisa arbetsbetyg från senast innehafda platsen äfvensom åldersintyg om arbetsgifvaren så fordrar. 2. Vid i vederbörlig ordning företagen affiyttning erhåller arbetaren, sedan han redovisat och afiämnat arbetsgifvarens tillhörigheter i de fall han haft sådana åt sig anförtrodda, afflyttningsbetyg, hvarjämte möjligen innestående arbetsförtjänst då utbetalas. s 2. Arbetets ledning m. m. Föreningsrätten. 1. Med iakttagande af aftalets bestämmelser i öfrigt äger arbetsgifvaren ratt att leda och fördela arbetet, att fritt antaga och afskeda arbetare samt att använda arbetare, oafsedt om dessa äro organiserade eller ej. 2. Föreningsrätten skall å ömse sidor lämnas okränkt. 3. Anse arbetarna, att afskedande ägt rum under omständigheter, som kunna tolkas såsom angrepp på föreningsrätten, äga de att, innan andra åtgärder vidtagas, genom sin organisation påkalla undersökning för vinnande af rättelse.

107 RIKSAFTAL (HANDSKFABRIKER) Ordinarie arbetstid. Den ordinarie arbetstiden är för full vecka 56 timmar fördelade med 10 timmar per dag utom lördagar, dä den är 6 timmar. 4. Öfvertid. Allt arbete utöfver den ordinarie arbetstiden såväl socken- som helgdag betalas med gällande ackordspris jämte 50 % tillägg å gällande timlön beräknad efter veckolönen. 5. Löner. 1. Fullgod handskmakare, som sysselsattes med veckoarbete, betalas med 26 kronor per vecka. 2. Undantag från dessa bestämmelser får göras därutinnan, att till driftig och skicklig arbetare kan betalas högre lön i mån af öfverenskommelse ; och 3. att till arbetare, som på grund af ålder, sjukdom eller vanförhet fått sin arbetsförmåga nedsatt, kan betalas lägre lön enligt öfverenskommelse mellan honom och arbetsgifvaren. 6. Lärlingslöner. Under första året 6 kronor per full vecka» andra» 8»»»»» tredje» 12»»»»» fjärde» 16»»»» 7. Ackordsbestämmelser. 1. Under samma tid som detta aftal skola bifogade prislistor A och B gälla. 2. Införes af arbetsgifvaren nya arbetsmetoder eller förändringar i varan må för af dessa berörda arbeten öfverenskommelse träffas om ändring i ackordsprisen jämväl under prislistans giltighetstid. 8. Anönlngens utbetalning. 1. Aflöningen utbetalas omedelbart efter arbetets slut hvarje lördag eller om helgdag då inträffar å närmast föregående helgfria dag. 9- Fridagar. Första maj efter klockan 12, äfvensom för deltagande i politiska och kommunala val, äga de arbetare erhålla ledighet, som senast dagen förut därom framställt begäran.

108 100 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Föreskrifter. 1. Det åligger arbetare att punktligt iakttaga den af arbetsgifvaren i enlighet med aftalet fastställda arbetstiden. 2. Arbetaren skall rioga iakttaga af yrkesinspektör, brandförsäkringsinrättning eller arbetsgifvaren lämnade föreskrifter för undvikande af fara eller skada. 3. Arbetare skall med omsorg och aktsamhet handhafva materialier och fabrikat. 4. Uppkommen skada à materialier och fabrikat skall genast anmälas till arbetsledningen. 5. Den, som bevisligen genom vårdslöshet eller med uppsåt förstör material och fabrikat göres härför ansvarig och är skyldig ersätta skadan. 11. Särskilda bestämmelser. Det är arbetare förbjudet: 1. att på arbetsplatsen bedrifva agitation eller dit införa obehöriga personer eller eljes företaga något, som verkar störande eller hindrande på arbetets gång; 2. att till arbetsplatsen införa eller där förtära rusdrycker, öl till måltider dock undantaget; 3. att under arbetet eller inom arbetslokalerna röka tobak. 12. Meningsskiljaktigheter. Meningsskiljaktigheter mellan arbetsgifvare och arbetare rörande tolkningen och tillämpningen af detta aftal få icke föranleda något som helst störande ingrepp i arbetets gång, vare sig genom strejk, blockad, bojkott, lockout eller dylikt, innan därom förhandlats först mellan parterna själfva och därefter, såvida ej enighet uppnåtts, mellan parternas organisationer. 13. Aftalets giltighetstid. Detta aftal gäller från den 1 oktober 1910 till och med den 1 oktober 1913 samt ytterligare ett år i sänder, såvida det ej af endera parten skriftligen uppsäges senast tre månader före utlöpningsdagen. Uppsägningen skall för att vara gällande åtföljas af fullständigt förslag till nytt aftal. Malmö den 1 oktober (Underskrifter.)

109 RIKSAFTAL (GRAFISK INDUSTRI). 101 II. Kollektivaftal för typografiska yrkena i Sverige. Att gälla frän och med den 1 oktober 1910 till den 1 juli AFDELNLNG I. Tariffbestämmelser. Aflöningsklasser. 1. Landets tryckorter fördelas på följande sätt efter aflöningsklasser: Klass 1. Stockholm Sundbyberg Klass 2. Arlöf Eskilstuna Gällivare Gäfle Kiruna Limhamn Göteborg Luleå Malmberget Malmö Mölndal Strömsbro Klass 3. Boden Haparanda Hälsingborg Hudiksvall Härnösand Jönköping Karlskrona Kramfors Kungsgården Norrköping Sundsvall Söderhamn Södertälje Umeå Uppsala Örebro Örnsköldsvik Östersund Klass 4. Arboga Arvika Bergsjö Bollnäs Borlänge Borås Enköping Falun Halmstad Insjön Kalmar Karlshamn Karlstad Kristianstad Kristinehamn Köping Landskrona Linköping Lund Ljusdal Norrtälje Nyköping Oskarshamn Piteå Sala Skellefteå Sollefteå Strömsund Trelleborg Uddevalla Vansbro Vaxholm Vänersborg Västerås Växjö Ystad Klass 6. Alingsås Askersund Avesta Eksjö Eslöf Falkenberg Falköping Filipstad Hedemora Hessleholm Hjo Höganäs Hörby Karlsborg Karlskoga Katrineholm Kisa Kjäflinge Kopparberg Kungsbacka Kungälf Laholm Leksand Lidköping Lindesberg Lysekil

110 102 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Mariestad Mjölby Mora Motala Nora Nybro Nässjö Orsa Ronneby Simrishamn Skara Sköfde Smedjebacken Strängnäs Strömstad Säffle Söderköping Sölvesborg Tidaholm Tranås Trollhättan Ulricehamn Vadstena Varberg Visby Västervik Åmål Åtvidaberg Ängelholm Östhammar Klass 6. Bjärnum Borgholm Boxholm Falsterbo Finspång Flen Gislaved Grenna Kvidinge Ljungby Mariefred Marstrand Moheda Ousby Sigtuna Sjöbo Skanör Skeninge Sunne Säter Torshälla Trosa Töreboda Vara Vernamo Vetlanda Vimmerby Vingåker Öregrund Tidlöner. Lägsta veckolön är: 2. För utlärda handsättare, formatpåläggare, reviderare, buntmakare, sättare vid klaviaturen till Lanstons Monotype, sättmaskinskötare och stereotypörer, samtliga på civilarbete, äfvensom snällpresstryckare, galvanisörer, stilgjutare, linjemakare och stilgjuteriers mekanici 2 första åren 2 därpå följande.. samt därefter i klass 3. För utlärda handsättare, sättare vid klaviaturen till Lanstons Monotype och sättmaskinskötare vid arbete på tidning, som utkommer: 1 à 2 ggr i veckan 3 à 5».»» dagligen i klass 4. För utlärda maskinsättare och gjutare vid Monotypemaskin a) på civilsättning och på sättning af tidning, som utkommer 1 à 2 ggr i veckan i klass b) på sättning af tidning, som utkommer 3 à 5 ggr i veckan i klass c) på sättning af tidning, som utkommer dagligen i klass

111 RIKSAFTAL (GRAFISK INDUSTRI). 103 B. För färdiggörare vid sättmaskinerna, som arbeta för flera maskiner och äro något kunniga i maskinsättning, efter använd tid i klass 6. För andra än utlärda sättare vid klaviaturen till Landstons Monotype i klass 7. För korrekturafdragare efter 2 års anställning dock icke före fyllda 20 år a) på civilarbete i klass b) på tidningsarbete i klass vid fyllda 20 år För rotationstryckare eller stereotypörer (efter 5 års anställning vid press eller i yrket) i klass 9. För l:a biträde (yrkeskunnigt, som fyllt 21 år och varit anställd 4 år i yrket) i klass efter ytterligare 2 år 10. För 2:a biträde (yrkeskunnigt, som fyllt 21 år och varit anställd 3 år i yrket) i klass efter ytterligare 2 år 11. För öfriga biträden vid platsens tillträdande i klass 12. För civilstereotypörers och galvanisörers biträden efter lärotidens slut till dess plats som själfständig stereotypör eller galvanisör erhålles, i klass dock att biträde, som själfständigt utför galvanisörs eller stereotypörs arbete, aflönas såsom utlärd arbetare. 13. För digelpresstry chare : i klass l:a året 2:a därefter dock ej före fyllda 20 år 22 dock att äldre och skickligare tryckare, som användes för finare färg- eller illustrationstryck i digelpress, åtnjuter aflöning enligt p. 2.

112 104 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE För iläggare: manliga: i klass l:a året 2:a därefter dock ej före fyllda 20 år 22 kvinnliga : l:a året 2:a dftrefter dock ej före fyllda 20 år 22 dock att kvinnlig iläggare, som utför lika transportarbete som manlig, erhåller lika lön som denne. 15. För manliga hjälparbetare: i klass efter fyllda 18 år 2 ytterl För vana Bllperskor: i klass 17. För afbryterskor samt upp- och isätterskor: i klass l:a året 2:a 3:e 4:de därefter doek ej före fyllda 20 år För Bättar- oén stllgjutartärlingar samt oivilstereotypörs- och galvanisörsbiträden : i klass l:a året 2:a 3:e 4:de 19. För snällpresstryckarlätlingar, som utläras under 21 lefnadsåret: i klass l:a året 2:a 3:e

113 20. För öfriga snällpresstryckarlärlingar: i klass l:a året 2:a 3:e RIKSAFTAL (GRAFISK INDUSTRI). 105 dock att för utlärd digelpresstryckare eller iläggare, som varit i yrket i 5 år eller däröfver och efter fyllda 20 år antages till snällpresstryckarlärling, veckolönen är i klass 21. För digelpresstryckarlärllngar : i klass l:a året 2:a 22. För lläggarlärllngar: manliga : i klass ha året 2:a kvinnliga : l:a året 2:a dock att kvinnlig iläggarlärling, som utför lika transportarbete som manlig, erhåller lika lön som denne. 23. För biträde vid press, där iläggningsapparat finnes, lika med lönen för iläggare eller iläggarlärling enligt punkt. 14 och 22. Särskilda lönetillägg. 24. Snällpresstryckare, som samtidigt sköter tvä pressar, erhåller en extra ersättning utöfver den förutvarande aflöningen af half minimilön. Snällpresstryckare, som vid iläggares sjukdomsfall eller dylikt på arbetsgifvarens order fullgör äfven iläggarens arbete erhåller en extra ersättning af 30 öre per timme. Snällpresstryckare, som sköter lläggnlngsmaskln (då biträde icke finnes anställdt vid pressen) eller falsmaskin, erhåller särskild ersättning enligt öfverenskommelse. Snäll- eller rotationspresstryckare, som sköter motor (ej elektrisk) erhåller extra ersättning per vecka: i klass 25. Utlärd arbetare och korrekturafdragare, som fyllt 20 år, erhåller o) då ordinarie arbetstiden helt eller delvis infaller mellan kl. 7 e. m. och T. f. m. en extra ersättning af: i klass intill kl. 11 e. m. därefter b) för det ordinarie arbete, som påbörjas mellan kl. 7 f. m. på sön- eller helgdag och kl. 7 f. m. påföljande söckendag, en extra ersättning af

114 106 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE i klass Sådan extra ersättning kan ej af samma arbetare åtnjutas mer än en gång på samma sön- eller helgdag. 26. För iläggare, biträden, hjälparbetare och lärlingar alla kategorier utgår hälften af ersättningen till utlärda arbetare enligt p På särskild öfverenskommelse mellan arbetsgifvare och arbetare må ankomma att låta aflöningen beräknas i timlön, och skall förut gällande veckolön i sådant fall förvandlas till timlön enligt tabellbilagan. Åckordslöner. A. Allmänna bestämmelser rörande sättning. 28. Sättning med afläggning af 1,000 bokstäfver, svensk slätsättning, eller siffror betalas efter följande grundpris: vid civilsättning i klass för petit, borgis och korpus kägel cicero kägel 'A-cicero, '/2-mittel och mittel kägel 'A-korpus kägel om bredden öfverstiger 24 petit vid tidningssättning äro grundprisen 10 % högre. Till sättarlärling i sista lärlingsåret betalas i lb af ofvanstående priser. På dessa grundpris, där ej sättningspriset enbart uttryckligen är angifvet, beräknas alla i det följande nämnda procentförhöjningar. 29. Beräkning af sättning och afläggning, vare sig prosa eller poesi, sker per sida eller vid förrådssättning per 100 rader efter stilens lilla alfabet (28 bokstäfver), enligt följande regel: abcdefghijklmnopqrstuvxyzåäö (för antikva), abciefg&tjmmnoytiishwscjåäs (för fraktur). Finnes ej plats i raden för nästföljande bokstaf, insattes ett af stilens smalare tecken, som då räknas som en bokstaf. För sättningen beräknas 3,4 och för afläggningen 1/4 af priset. Afläggningen kan disponeras som. själfständigt arbete och fördelas på samma sätt som manuskript. Första uppsättningen eller afläggningen af ny textstil äfvensom på annat sätt försvårad afläggning betalas efter tid enligt p Tillfällig sättning, som föranleder ombyte af kaster och icke betingar högre ersättning än 3 kr., betalas efter tid enligt p Spärrad sättning, som utgör hel rad eller däröfver, betalas med 200 % 'förhöjning. Enstaka ord betalas med Va öre per st. 32. Främmande språk (germanska och romanska) äfvensom gammalsvenska och landskapsmål betinga en förhöjning af 25 % för skrifvet och 15 % för tryckt manuskript; grekiska, hebreiska, orientaliska och slaviska språk samt sådana med lösa accenter eller med för vissa arbeten särskildt gjutna typer betalas efter tid «nligt p. 36. Maskinskrifvet manuskript räknas som handskrifvet.

115 RIKSAFTAL (GRAFISK INDUSTRI) Ren siffersättnlng beräknas efter de använda siffrorna med 100 % förhöjning. 34. För sättning efter otydligt skrifvet eller genom ändringar eller tillägg svårläsligt manuskript eller sådant blyertsskrifvet manuskript, som försenar arbetet, äger sättaren beräkna extra godtgörelse af minst 15 %. Om manuskript är svårläst eller ej, afgöres af faktorn. B. Särskilda bestämmelser rörande civilsättning, hvartill afven räknas sättning af periodiska skrifter, som utkomma med längre mellanrum än en vecka. 35. Sättning och afläggning, som betalas per 100 rader, betinga en förhöjning af 10 % på grundpriset. 36. Blandad sättning, sättning af vetenskapliga afhandlingar, annonser, utföringar, uppställningar, tabeller, matematik och musik samt sättning med osystematisk materiel äfvensom annat arbete, som icke kan beräknas enligt aftalets ackordsbestämmelser, betalas enligt särskild öfverenskommelse eller efter tid, dock icke under medelförtjänst eller minimilön. Aftal angående tidsbetalning eller betalning enligt öfverenskommelse träffas före sådant arbetes början. För alla efter tid utgående ersättningar lägges till grund den på beräkning stående sättarens medelförtjänst för kalenderår (häri icke inräknad öfvertidsersättning eller procentförhöjning för korrigering och revidering), dock icke under minimilön. 37. Kolumntitlar räknas: lefvande för 2 och döda för 1 rad. Linjer öfver eller under kolumntitlar eller kolumnsiffror räknas hvar för sig för 1 rad samt öfver- eller underslag för 1 rad. Insättas kolumntitlar i korrekturet, anses detta som korrigering och betalas som sådan. 38. Mellanslag om högst 6 petits längd räknas för 2 bokstäfver per st. Mellanslag eller regiett öfver 6 petits längd äfvensom mellanslag under '/»-petits kägel räknas för 3 bokstäfver. 39. Anmärkningar och noter beräknas efter den stilsort, hvarmed de sättas. Notlinjen eller däremot svarande mellanrum räknas för en rad af rotstilen. 40. Ombrytning af sättning till format med annan bredd betalas med hälften af grundpriset på nya formatet. 41. Sättning med utslutning ej större än '/3-dels fyrkant betalas med en förhöjning af W%. Vi-dels» ;»». > y 15 %. Vs-dels»» >» > > 20%. Om vid utslutningen mellanrummen alltigenom skola minskas, inträder närmast högre förhöjning. 42. Vid sättning på smal bredd med undantag för tidningssättning betalas en förhöjning på sättningspriset af:,80 % om bokstäfver gå in på raden, 40»» »» »» »» 31 35

116 108 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Hufvudtltel med dess baksida, vanliga nedslags- och utgångskolumner äfvensom enstaka smuts- och afdelningstitlar (men icke deras blanksidor) betalas som text. Öfriga blankkolumner eller delvis blanka sidor och helsidsillustrationer (med eller utan kolumnrubrik och underskrift) beräknas efter petitfyrkanter, som betalas med hälften af grundpriset för tusen, dock i jämna femtedelar af sidan. Del af femtedel lägges till texten. Infällning af klichéer under 600 petitfyrkanter betalas med 10 öre extra per st. Enkel linjeram, satt tillsammans med text eller illustrationer, betalas med 25 öre för oktav-, 35 öre för kvarto- och 45 öre för foliosida. Linjeram, omfattande helt uppslag, räknas som 2 ramar. Ram, som flyttas från ark till ark i samma arbete, ersattes med resp. 15, 20 och 25 öre. 44. Textmarginaler och infällda kantrubriker betalas med 10 öre per st. Om marginalens längd öfverstiger 5 rader, betalas för hvarje öfverskjutande rad 2 öre. Siffermarginaler (arabiska och romerska) samt linjemarginaler räknas som genomgående text, men. marginalernas bredd räknas aldrig under 3 petit. 45. Ombrytning af förrådssättning (text) betalas med följande pris för enspaltigt format: för textyta intill 100 cm 2 7 öre pr sida, 1,00 pr ark om 16 sidor dock för mindre än ark icke utöfver priset för helt sådant. För tvåspaltigt format höjes priset med 50 % och för trespaltigt med 100 %. Ombrytning, försvårad genom noter, marginaler eller dylikt, betalas efter tid enligt p. 36. Skulle, vid ombrytning af förrådssättning, en uppställning behöfva brytas på två sidor, betalas ombrytningen af den sida, på hvilken uppställning börjar, med resp. 20, 25 och 30 öre för sidor intill resp. 200, 400 och 600 cm 2. Ersättning för ombrytning utgår endast i det fall, att förrådssättning utföres efter tillsägelse eller då arbetet är iördeladt så, att sättningen icke kan ske i kolumn. Ersättning för kolumntitlar, kolumnsiffror, eller dylikt ingår ej i ofvanstående priser. 46. Korrigering mot manuskript, som utföres af beräkningssättare, betalas efter tid enligt p. 36 med 10 % förhöjning. Såsom korrigering räknas ock utbyte af söndriga bokstäfver samt af upp- och nedvända bokstäfver, där sådana på tillsägelse användts. Ändringsarbete betraktas icke som korrigering. Ersättning för utskjutning i korrekturpress för första afdragningen ingår i sättningspriset, men alla följande ersättas enligt denna punkt. 47. Formatpåläggnlng betalas, om sådan verkställes af beräkningssättare, med 45 öre för kvarto-ark, 60 öre för oktav-ark, 75 öre för duodes-ark och 95 öre för sedesark. Finnes icke behöflig materiel tillgänglig, betalas efter tid enligt p Revidering betalas, då den verkställes af beräkningssättare, efter tid enligt p. 36 med 25 % förhöjning.

117 RIKSAFTAL (GRAFISK INDUSTRI). 109 Revider, som innehåller från sista korrekturet kvarstående eller orätt (äfven i typografiskt afseende) utförda rättelser eller sådana rättelser, som till följd af sin beskaffenhet icke kunnat göras i korrekturet, lämnas att utföras af vederbörande sättare utan ersättning. 49. Beräkningssättare, som saknar arbete, skall, såvida han därom gör särskild framställning, erhålla väntpengar, beräknade efter minimilön. Sammanlagda beloppet af ersättning för väntetid och aflöning, oberäknadt öfvertidsersättning, må dock per vecka ej öfverstiga minimilön. 50. A civiltryckerier är personalen skyldig, därest sådant af arbetsgifvaren påfordras, att i sina aflöningsräkningar för hvarje arbete anglfra använd tid och därå belöpande, af arbetsgifvaren uppgifven timpenning- C. Särskilda bestämmelser rörande tidningssättning, hvarmed förstås sättning af periodiska skrifter, som utkomma minst en gång i veckan. 51. Sättning med Bjälfständlg titel räknas från rubrikens öfverkant till och med slutlinjen. 52. Mellanslag mellan notiser med rubriker i samma rad som texten räknas som en rad för hvarje notis af den stilsort, hvarmed notisen sättes. 53. Mellanslagen sättning räknas som kompakt sådan. 54. Sättning, i hvilken stilsorter af blandad kägel förekomma, exempelvis ingress, slutrader o. s. v., räknas som kompakt sådan efter den mindre stilsorten. Dock får den större stilsorten ej öfverstiga 10 rader i följd och bör den mindre vara öfvervägande i radantal, i annat fall räknas det satta för sig. 55. Blandad namn-, abbrevlations- och Biffersättning höjer sättningspriset med minst 50 % Sättning, i hvilken hufvudsakligast egennamn förekomma i svit, betalas med 25 % förhöjning. 56. Spaltad sättning betalas med minst 50 % förhöjning. 57. Blandad sättning (olika stilsorter inom samma kägel) betalas med en förhöjning af 25 %. 58. Räkenskapsutförlng betalas med 25 % förhöjning för en och 50 % för mer än en spalt. Ren Biffersättning betalas med 100 % förhöjning. Siffersättning, som försvåras genom insättande af smalare tecken (parenteser eller dylikt), betalas med 150 % förhöjning. 59. Tabeller betalas med minst 100 % förhöjning. Där ej öfverenskommelse kan träffas betalas efter tid enligt p Kliché beräknas sålunda : af sättaren i texten inpassad efter fullt utrymme och den stilsort, som till den omgifvande eller bredvid stående texten användes; eljest efter halfva utrymmet. 61. Annonser beräknas efter det utrymme, de upptaga samt efter tidningens annonsstil i klass med öre för 1,000 bokstäfver med 10 % tillägg. Annonser, som äro jämförliga med text, betalas efter grundprisen i p. 28.

118 110 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE Annons med enkel ram betalas med minst 25 % förhöjning. Svårare och konstsatta annonser betalas efter tid enligt p Ändring af annons betalas enligt p För Indragning af utgängsrad äger sättaren att i stället tillgodoräkna sig 3 rader. D. Tryckning^ 65. Förlappnlngar, som skäras, betalas : till träsnitt i hel- och halftoner och till autotypier med 1 öre per cm 2, dock lägst 25 öre per st.; till illustrationer i streckmaner med Vi öre per cm. 2 ; eller ock efter tid. Förlappningar, hvilka på arbetsgifvarens order utföras under arbetstiden, betalas icke. AFDELNING II. Allmänna bestämmelser. 66. Vid arbetares antagande skall öfverenskommelse träffas om anställningens beskaifennet. Har arbetare antagits för visst slag af arbete, gälla för honom, så länge anställningen varar, aftalets bestämmelser om ifrågavarande arbete. Dar arbetare icke antagits för visst slag af arbete, tillämpas beträffande hvarje särskildt slag af det ntaf arbetaren utförda arbetet, hvad för sådant arbete är i aftalet stadgadt. 67. Ordinarie arbetstiden är: vid maskinsättning och för sättmaskinskötare äfvensom vid arbetet på dagligen vitkommande tidning 48 timmar i veckan, hvilka skola fördelas med 8 timmar per dygn; dock att, där s'a erfordras för skiftöfvergång, ordinarie arbetstiden under ett dygn kan utgöra mer än 8 timmar; vid allt öfrigt arbete 54 timmar i veckan. Arbetstid, öfvertid och försummad arbetstid räknas i tiondedels timmar; påbörjad tiondedel räknas som full. 68. Ordinarie arbetstiden forlägges: vid arbete på dagliga morgontidningar, hvilka kräfva arbete på natten, mellan kl. 7 f. m. och kl påföljande dags morgon; vid allt annat arbete mellan kl. 7 f. m. och kl. 7 e. m. Hvad ofvan stadgats gäller icke i fråga om tryckare och stereotypörer jämte dessas biträden äfvensom iläggare och hjälparbetare på dagliga morgontidningar, som kräfva arbete på natten. I arbetslokalen skall finnas anslag om den ordinarie arbetstidens början och slut samt måltidsrasternas förläggning. 69. A Sön- och helgdagar äro afdragsfria ledighetsdagar med undantag för arbetare å dagliga tidningar, som kräfva arbete på söndag. Dessa arbetare äga hvarje vecka afdragsfritt åtnjuta sammanhängande ledighet under minst 24 timmar, hvilken ledighet minst en gång i månaden skall infalla å söndag (räknad från kl. 12 på natten till kl. 12 påföljande natt) samt om möjligt en gång i månaden på lördag. Oberoende af ledighetsdagarnas förläggning äga vid sådana tidningar alla arbetare åtnjuta afdragsfri ledighet vid inträffande helgdagar;

119 RIKSAFTAL (GRAFISK INDUSTRI). 111 dock att, om vid inträffande helgdag arbetet behöfver omläggas, detta kan, om tillsägelse sker minst 7 dygn i förväg (7 dygn före den tidigaste arbetstidenv ske utan annan extra kostnad än eventuellt sön- eller helgdagsersättning. Har icke tillsägelse skett minst 7 dygn i förväg och sker ändock omläggning, skall vid dagarbetets omläggning betalas en dagaflöning extra, vid nattarbetets omläggning en nattaflöning extra, vid dagarbetets omläggning till nattarbete en nattaflöning extra och vid nattarbetets omläggning till dagarbete en dagaflöning extra jämte eventuellt sön- eller helgdagsersättning. B. Midsommar- och julafton afvensom 1 maj afslutas arbetet kl. 2 e. m. utan löneafdrag. Ordinarie nattarbete 1 maj, där sådant förekommer, börjar tidigast kl. 8 e. m. för att afslutas i vanlig tid. 70. Efter öfvertids- eller ordinarie arbetets slut äger arbetare åtnjuta 9 timmars fritid. Beordras arbetare till arbete å denna fritid erhåller han härför ersättning enligt p Ofvertidsarbete, hvarmed förstås det arbete, som förrättas på annan tid än den bestämda arbetstiden och under de tider, som äro anslagna till måltidsraster, betalas, då sådant arbete af arbetsgifvaren påkallats, vid maskinsättning, sättmaskinskötning och färdiggöring af maskinsats med 100 % förhöjning, vid tidningssättning och vid korrekturafdragning på tidning med 75 % förhöjning för de 3 första timmarna efter ordinarie arbetstidens slut, därefter samt 1 maj med 100 % förhöjning, vid rotationstryckning och rotationsstereotypering med 50 % förhöjning för de 3 första timmarna efter ordinarie arbetstidens slut, därefter afvensom 1 maj med 100 % förhöjning, vid allt öfrigt arbete med 50 % förhöjning för de 3 första timmarna efter ordinarie arbetstidens slut, därefter samt på sön- och helgdagar afvensom 1 maj med 100 % förhöjning. Ofvertidsarbete midsommar- och julafton afvensom nyårsdagen, midsommardagen och juldagen betalas med 150 % förhöjning. Nämnda förhöjningar beräknas på den ordinarie timlönen med tillägg, där sådant förekommer, för kväll, natt eller söndag enligt tabellbilagan. Då ofvertidsarbete förrättas utan anslutning till ordinarie arbetstid, begärda måltidsraster oberäknade, och icke upptager mer än 4 timmar utgår en extra ersättning, motsvarande betalningen för den första timmens ofvertidsarbete. Arbete på annan morgontidning än daglig efter kl. 7 e. m. betalas som öfvertid, dock med afdrag, därest motsvarande ledighet lämnas på morgonen samma eller följande dag, af ordinarie lön för samma tid. Minsta ersättning per timme för arbete å öfvertid titgår med 35 öre. 72. Sammanlagda öfvertiden för veckan får icke för någon arbetare utan ömsesidig öfverenskommelse öfverstiga 12 timmar. Underrättelse lämnas såvidt ske kan en half dag i förväg, om ofvertidsarbete skall förekomma. Arbetare, som angifver giltig orsak, må icke förvägras befrielse från ofvertidsarbete. Om beräkningsarbetare beordras till arbete på öfvertid, men arbete ej erhêlles, äger han beräkna ersättning som om arbete utförts. 73. För arbetare på dagliga morgontidningar,- som kräfva arbete på natten,.

120 112 KOLLEKTIVAFTAL I SVERIGE kan vid skiftindelning arbetet fördelas på 7 dagar (resp. nätter) i följd en vecka och 5 dagar (resp. nätter) i följd den därpå följande eller föregående vecka. Om vid sådan indelning af arbetsveckorna under en vecka förekomma mera an 48 ordinarie arbetstimmar utan mellanliggande ledighetsdygn, betalas de öfverskjutande timmarna som öfvertid, dock med af drag enligt ordinarie lön för det antal timmar, hvarmed under närmaste veckan ordinarie arbetstiden understiger 48 timmar. För helgdag göres icke afdrag. Om vid annan Indelning af arbetsveckorna under en kalendervecka infalla mera än sex ordinarie arbetsperioder om åtta timmar, betalas en extra ersättning: i klass af 5., 4.75, 4.50, 4.25, i., 3.75 kr. För biträden, hjälparbetare och lärlingar af alla kategorier utgår hälften af denna ersättning. 74. Maskinsättare skall, för att kunna vinna anställning, prestera å Linotypemaskin 6,500, på Monolinemaskin 5,000, på Monetypemaskinens klaviatur 4,500 samt på Typografmaskin 4,200 bokstäfver korrigerad sats i timmen samt vara fullt förtrogen med maskinens användande. För profsättning gäller: ren slätsättning på vanlig spaltbredd (minst 40 bokstäfver) efter tryckt manuskript (borgis eller korpus) under 2 timmar vid klaviaturen. Om maskinen tjänstgör otillfredsställande måste profvet göras om. Lärotiden för maskinsättare får icke understiga 3 eller öfverstiga 4 månader. 75. Uppstå fel på maskinen eller saknas manuskript, kan maskinsättaren användas för skadans reparerande, maskinens rengöring eller för handsättning, men bibehåller sin lön som maskinsättare. Utföres maskinens rengöring och uppeldning af maskinsättaren, skall detta, om ej annorlunda öfverenskommes, ske under den ordinarie arbetstiden. 76. Arbetares veckoinkomst utbetalas vid arbetets slut hvarje fredag; dock innestå 15 % af inkomsten att utbetalas den sista eller näst sista dagen i hvarje kvartal, eller, på orter, där hyrorna allmänneligen betalas månadsvis, i hvarje månad, eller, då arbetare afflyttar efter stadgad uppsägningstid, vid aflyttningen. Om sista eller näst sista dagen i kvartalet eller månaden infaller på helgdag, sker utbetalningen näst föregående hvardag. Mellan arbetsgifvare och arbetare kan dock öfverenskommelse träffas därom, att nu berörda afdrag icke skall göras. 77. Arbetare skall hafva ett belopp, motsvarande 2 veckors minimilön, lnnestående 1 bank å motbok, som vid hans anställande öfverlämnas till arbetsgifvaren. Äger arbetare icke sådan motbok eller uppgår icke tillgodohafvandet därå till angifvet belopp, skall arbetsgifvaren afdraga 10 % af hans inkomst för hvarje vecka, intill dess erforderligt belopp finnes disponibelt, då detsamma af arbetsgifvaren insattes å arbetarens motbok. Vi arbetares aflyttning skall, sedan arbetsgifvarens och arbetarens på anställningen grundade mellanhafvanden reglerats, motboken till arbetaren aflämnas. Medlen skola insättas i arbetarens namn på sådana villkor, att arbetaren äger uppbära sitt tillgodohafvande en månad efter det han med företeende af motboken uppsagt medlen till utbetalning; samt att, om arbetsgifvaren genom skiljenämnds eller skiljedomstols utslag. berättigats uttaga skadestånd af arbetare, beloppet skall till honom utbetalas ur arbetarens å motboken innestående tillgodohafvande mot företeende af utslaget i frågan.