VUXTIDNINGEN. Södervärn. Att kastas rätt in i språket

Transkript

1 Årgång 1, Nummer 1 Augusti 2009 Årgång 1 Nummer 1 Augusti 2009 Redaktör: Susan Englund I DET HÄR NUMRET: Att kastas rätt in i språket 1 Tema Sverige: Positiva och negativa bilder 1 När jag kom till Sverige i början, var jag ledsen. Jag kände ingen. Jag hade inga kompisar. Jag förstod inte vad man sade. Att kastas rätt in i språket Webbtidning av och för kursdeltagare på Komvux Nu är jag här och vet 2 Helt annorlunda uppfattning nu 2 Tankar innan jag kom till Sverige 2 Långt borta finns det ett land 3 Medborgarskap och svenskhet 3 Inte alla svenskar är blondiner 3 Ensam i sorg 4 På flykt undan kriget 4 Leva ett liv i frihet 4 Mitt riktiga hem 5 Livet är ett mirakel 5 Den rosa kappan 6 Sadako och de tusen papperstranorna Några ord från redaktören 6 6 Jag stannade hemma ensam, därför att min man måste arbeta. När jag ville titta på TV-program fann jag att jag inte förstod allt. Det fanns inte kinesiska TV-program här. Ville tillbaka till Kina Jag kunde inte prata med andra. Ingen hund. Ingen katt. Jag trivdes inte i Sverige i den perioden. Jag ville komma tillbaka till Kina. Efter några veckor läste jag SFI. Jag kände mig bättre. Jag tänkte att om jag ville bo i Sverige, måste jag kunna tala svenska. Man kan inte isolera sig socialt. Några råd Om man vill lära sig språket så snabbt som möjligt, har jag några råd: Man kan gå en kurs i skolan först, så att man kan tala och förstå de enkla orden. Man kan titta på TV, lyssna på radio, läsa tidningar och läsa böcker som barn kan förstå. Svenska med kompisarna Man kan också läsa nyheter på Internet, kommunicera med andra via MSN så att man kan öva sig på grammatiken. Man talar bara svenska med sina kompisar och andra. Skriv ned orden När man finner ett ord som man inte kan, på bussen, på vägen eller på andra platser, kan man skriva dem på ett papper. Lära sig varje minut Du kan göra det varje dag, så att du kan får ett stort ordförråd. Om man vill, kan man lära sig språket varje minut! Jia Jia Chen TEMA SVERIGE: POSITIVA OCH NEGATIVA BILDER Två utställningar om bilden av Sverige producerade av deltagare vid Komvux i samarbete med IDA-projektet på Rosengårdsbiblioteket Som barn i skolan lärde jag mig om de skandinaviska länderna men inte tillräckligt mycket. På grund av för lite kunskap hade jag väldigt negativa bilder om Sverige. Det som flög genom mitt huvud var att det var snö, regn och blåst hela tiden. Jag hade hört att det är sex månader ljust och sex månader mörkt hela tiden. Jag funderade över: Hur kan man vara svensk? Hur ska jag vara svensk? Ska jag lära mig språket? Måste jag kunna deras traditioner? Eller är bara de som har ljust hår och blå ögon riktiga svenskar?

2 Sida 2 Nu bor jag här och vet säkert att vinter är längre än sommar. Men det är inte mörkt hela tiden, ibland har vi sol också. Det snöar inte mycket här i Malmö, men det finns många områden i Norden där det snöar mycket. Nu vet jag att svenskarna är vanliga människor, som det finns i hela värden: långa, korta, tjocka och smala, vackra eller fula. Det är också sant att man Nu är jag här och vet inte får kasta sopor på marken. Men om man kastar något på gatan, kan polisen inte hitta personen som kastade det. Det är sant att man kan studera så mycket man vill, men man måste kunna försörja sig själv och sin familj. Man behöver jobba för att förbättra sin ekonomi och för att få en bra framtid. Det är sant att det finns rättigheter för kvinnor i Sverige, men det finns många rättigheter för män också. Nu vet jag att Sverige har en vacker natur och alla svenskarna är inte rasister. Det finns rasister i alla länder, inte bara i Sverige. Jag tror att mer än hälften av svenskarna är jättesnälla och tålmodiga människor Helt annorlunda uppfattning nu Ett mycket bra samhälle med välfungerande infrastruktur Trots alla positiva och negativa bilder i mitt huvud har jag helt annorlunda uppfattning om Sverige nu. Med klimatet var det inte så farligt som jag hade föreställt mig. Det var annorlunda än hemma i Bosnien. Idag bor jag i Malmö och jag kan säga att klimatet passar mig mycket bättre än det i Bosnien. På vintrarna är det inte så kallt och på somrarna är det inte så varmt som i Bosnien. Städerna ser mycket bättre ut än jag hade tänkt mig. Ett mycket bra samhälle med välfungerande infrastruktur. Jag fick hjälp med allt när jag behövde. Man blir alltid rädd när man flyttar till ett annat land, men det blir alltid bättre än man tror. Tankar innan jag kom till Sverige Jag visste redan innan jag kom till Sverige att det var ett demokratiskt och fritt land, därför att presidenten i USA (Bill Clinton) sa att Sverige var det mest demokratiska land i världen och att han skulle bosätta sig i Sverige i framtiden. Sammanfattningsvis hörde jag att Sverige var ett fint land och att man kunde säga och göra exakt vad man ville - det var fördelarna. Nackdelarna som jag hade hört talas om var att vädret var dåligt och att man måste ha betyg för att få jobb och att ungdomar har många friheter. När jag kom till Sverige, upptäckte jag att Sverige är ett demokratiskt och fritt land. Det finns rättigheter samt skyldigheter för alla som bor i Sverige och man måste respektera och följa reglerna och lagarna som gäller inom Sverige. Nackdelarna är att det inte finns jobb, eller rättare sagt, det är svårt att hitta jobb. Det är också svårt för invandrarna att integrera sig i det svenska samhället på grund av den svenska kulturen, och detta leder till att man inte praktiserar språket.

3 Årgång 1, Nummer 1 Sida 3 Långt borta finns det ett land Innan jag kom till Sverige visste jag inte så mycket om det landet. Allt jag visste var några ytliga informationer. Jag hade hört att någonstans långt borta finns det ett land som ligger i Skandinavien. Då tänkte jag att det snöar och regnar nästan alltid där. Jag hade en bild av Sverige som ett kallt och obefolkat land som täcktes av höga berg och snö. På den tiden lyssnade min storasyster på en musikgrupp som heter Abba. Hon tyckte jättemycket om deras sånger. Medborgarskap och svenskhet För att bli fullvärdig svensk krävs det att invandrare genomgår en full förvandling, så att de pratar flytande svenska (utan brytning), gillar svensk kultur, tradition, litteratur, musik och tycker att Sverige är det vackraste land som finns i världen. Detta tråkiga synsätt måste man försöka att bekämpa. Jag tycker att den som har svenskt medborgarskap och ett svenskt pass är svensk. Jag kommer ihåg en berättelse från en kvinna med utländskt ursprung som bott många år i Sverige. Men svenska hade hon inte blivit och inte hennes barn heller. Deras konstiga namn gjorde det naturligtvis omöjligt att hon blev kallad till intervju när hon sökte jobb. Trots att hennes barn var födda i Sverige, blev de inte riktiga svenskar, utan andra generationens invandrare. Att bli riktig svensk var omöjligt. I Sverige tänker många fortfarande att medborgarskapet och svenskheten är två olika saker. Svenskheten är något djupare och finare än bara medborgarskap och svenskt pass. Sverige måste utveckla en ny gemensam politik, så att också de som invandrar kan känna sig som svenskar, så att vi alla kan leva och jobba för detta land. Deras konstiga namn gjorde det naturligtvis omöjligt Inte alla svenskar är blondiner Så här var mina tankar om Sverige innan jag kom hit: Jag trodde att det skulle vara snö hela vintern, men nu bor jag i Malmö och det snöar inte mycket här. Bara några gånger under vintern. Jag trodde att alla svenskar har ljust hår och blå ögon, Som barn i skolan lärde jag mig om de skandinaviska länderna men inte tillräckligt mycket. På grund av för lite kunskap hade jag väldigt negativa bilder om Sverige. men nu ser jag att det inte är alla svenskar som är blondiner. Jag visste att i Sverige respekterar man människors rättigheter och att Sverige är ett fint land. Man kan förverkliga sina drömmar om man vill. Riktiga svenskar? Det som flög genom mitt huvud var att det var snö, regn och blåst hela tiden. Jag hade hört att det är sex månader ljust och sex månader mörkt hela tiden. Jag visste också att det fanns många skogar i Sverige. När det gäller mänskliga rättigheter så såg jag att Sverige verkligen respekterar dem och att svenskarna arbetar mycket. Svenskarna har utvecklat sitt land mycket. Jag funderade över: Hur kan man vara svensk? Hur ska jag vara svensk? Ska jag lära mig språket? Måste jag kunna deras traditioner? Eller är bara de som har ljust hår och blå ögon riktiga svenskar?

4 Sida 4 Det jag inte respekterar med Sverige är några svenska traditioner som jag inte förstår. Till exempel att människor inte brukar besöka varandra så ofta. Bandet mellan föräldrar och barn är inte så starkt. Barnen flyttar tidigt från sin barndom. Familjemedlemmar och vänner kommer inte till den sörjande familjen som Ensam i sorg förlorat en närstående. Istället skickar de ett kort. Man vill inte vara ensam i sorg. Det är lättare att dela den med andra och prata om den istället. Därför finns det många kuratorer här i Sverige. De är så nödvändiga, eftersom människor här behöver någon att prata med. Deras råd är samma som i mitt hemland, men vi har vänner så vi behöver ingen kurator. Barnen flyttar tidigt från sin barndom. På flykt undan kriget Med andra ord - man har rätt att leva sitt liv hur man vill. Jag är född och uppvuxen i ett ockuperat land. Där hörde jag talas om Sverige, att det är ett fritt och demokratiskt land. Man kan prata, skriva och studera fritt utan att få något straff. Med andra ord man har rätt att leva sitt liv hur man vill. Jag var mycket nyfiken på bilden av Sverige. Vad jag än läste och hörde från folk och massmedier om Sverige, gav de mig en positiv bild av Sverige. Efter att ha förlorat mina nära och kära i kriget, levde jag bara med rädsla. Kosovo var som ett riktigt slakteri. Sverige jämfört med Kosovo var en mycket positiv bild för mig. Leva ett liv i frihet Innan jag kom till Sverige hade jag inga tankar om landet eller svenska folket. Det enda jag visste om Sverige var bara det jag hade läst i skolan och hade sett i filmen om Pippi Långstrump på TV. Jag hörde att det är kallt och mörkt och att vintrarna är långa. Jag hörde och trodde att det fanns vita björnar i Sverige. Men det som var positivt och som lockade mig att komma till Sverige, var att det var ett demokratiskt land och att man kunde leva fritt, och det var det som var viktigt för mig just då. Jag tänkte inte på några konsekvenser, jag bara tänkte leva mitt liv så som jag ville själv i frihet.

5 Årgång 1, Nummer 1 Sida 5 Mitt riktiga hem När jag var 20 år gammal bestämde jag mig för att flytta till Sverige, eftersom det var krig i mitt land. Varje dag fanns det sårade och det omkom ett tiotal människor. Det som gjorde att jag valde just Sverige, var att jag hade hört att Sverige inte hade varit inblandat i något krig på över 200 år. Jag hörde också att de kommuner man kommer till hjälper till med bostad, sjukvård och pengar tills man lärt sig språket och hittat arbete. Det var det enda jag kunde tänka om Sverige positivt. Nu när jag hälsar på släktingar som bor i Bosnien tröttnar jag väldigt snabbt. När jag är på väg tillbaka till Sverige, då känns det som att jag kommer till mitt riktiga hem...att Sverige inte hade varit inblandat i något krig på över 200 år. Livet är ett mirakel Jag tycker att livet är ett mirakel och tiden går mycket snabbt och många människor vet ingenting om det. Små saker eller frågor kan upplevas som stora problem. Livet är ett mirakel, men livet är samtidigt svårt. Man kan ibland inte leva bra, eftersom man har stora problem. Många problem Pengar kan vara ett problem. Jobb kan vara ett annat problem. Att älska kan vara ett problem. Kärleken kan också vara ett problem. Det finns många saker. Men man måste vara hoppfull. Att leva för Man kan leva för många saker. Man kan till exempel leva bara för sin familj. Man kan leva bara för sitt barn eller sitt jobb eller sin karriär. Eller, man kan leva bara för att existera. Är det bra? Förstå sitt liv Livet är ett mirakel, men vi har mycket kort tid. Man måste förstå sitt liv! Varför studerar vi? Varför kommer vi till skolan? För att tjäna mycket pengar? Få ett bra jobb? Eller bara för att tiden ska gå? Måste vara hoppfull Varför? Man kan säga många saker om det. Man kan tänka, vi har mycket tid att tänka! Eller hur? Men det är inte bra. Man måste vara hoppfull, men man måste också veta att tiden går snabbt. Jordbävning Jag kände en kvinna i mitt hemland. Hon var mycket ung. Hon hade många mål. En dag tog allt slut för henne. Livet tog allt ifrån henne, därför att hela hennes familj dog i en jordbävning. Hennes mamma, pappa, alla syskon och många släktingar dog på en gång. När det blev jordbävning var hon inte hemma. Hon var i en annan stad. Hon hade tur! Eller hade hon otur? Svart och vitt Jag trodde att hon skulle ta livet av sig. Hon tänkte kanske så. Det vet jag faktiskt inte. Men hon hade tyckt att livet var ett mirakel. Nu var livet svart. Men det skulle bli vitt. Det var mycket svårt för henne. Började ett nytt liv Jag pratar med henne ibland på telefon. Hon glömmer aldrig sin familj. Men hon började ett nytt liv. Hon studerade på universitetet och jobbar nu som arkitekt. Hon vill bygga högsäkerhetshem. Hon vill inte att man ska dö i en jordbävning. Livet är värdefullt Jorden är mycket stor och det finns många exempel. Livet är mycket värdefullt. Men man ska inte bara leva för att finnas till. Man kan göra många saker för framtiden, för jorden och för mänskligheten. Asiye Zeybek Tekel Men man ska inte bara leva för att finnas till.

6 Sida 6 Den rosa kappan Det var tidigt på morgonen när mamma väckte oss. Hon såg mycket ledsen ut, men jag var för liten för att förstå. Jag var pigg och glad som vanligt. Mamma klädde på mig och min syster och sade att vi skulle hälsa på morfar, så jag fick ta på mig den rosa kappan och min syster hade på sig den gröna kappan. Det var kallt och alla såg ledsna ut. Men vi sprang direkt till morfars sovrum. Men han sov. Det var vad jag trodde. Jag hoppade upp på hans säng och började prata, men jag fick inget svar. Alla började gråta. Jag fattade ingenting, så jag satt på hans mage och sade till honom att han skulle vakna. Vi skulle gå ut i dag. Kom igen din lilla latmask! Du lovade! sade jag. Alla stod tysta medan de hörde på mig. Så kom min morbror och tog mig ut och sade att morfar var mycket trött, så han måste sova mycket länge. Men jag förstod inte vad han egentligen menade. Vi fick inte vara med på begravningen på grund av vår ålder. Jag var tre år och min syster fyra år gammal. Så vi stannade hemma hos min mammas kompis. Det tog lång tid innan jag slutade fråga efter honom. Men jag undrar fortfarande varför han lämnade oss så tidigt. Han var den perfekta morfar som alla skulle vilja ha. Jag saknar honom fortfarande och jag kan inte glömma den dagen. Jag minns alla detaljer, säger mamma. Jag tror att det är för att vi älskade honom så mycket. Han gav oss fullt av känslor. När jag åkte till Chile på besök för några år sedan, pratade jag och min manna om detta. Hon gick upp på vinden och hämtade den rosa kappan, och när jag såg den kom det som en film i mitt huvud. Jag sade till mamma att det var den kappan som jag hade på mig när morfar dog och hon nickade och vi började gråta. Jag tog med kappan till Sverige. Nu har jag den här. När min dotter var tre år använde hon också den. Jag sparade den som ett minne. När hon blir stor ska jag berätta historien för henne. Lorne Iturrieta Sadako och de tusen papperstranorna Några ord från Redaktören! Sadako och de tusen papperstranorna handlade om en flicka som hette Sadako. Hon levde i Hiroshima när USA släppte atomvapen över Japan för att göra slut på andra världskriget. Några år senare dog hon på grund av radioaktiv strålning från bomben. Första dagen på sjukhuset tog Sadakos syster papper med sig för att Sadako skulle vika papperstranor. Det finns en japansk saga som säger att den sjuka personen ska bli frisk om hon viker ett tusen papperstranor. Men Sadako hade inte gjort klart de tusen papperstranorna när hon dog. Idag står Sadako staty i Fredsparken i Hiroshima. Hennes upplevelse blev en bok och spreds runt om i hela Japan. Hon lever i människors hjärtan länge än. Jag tycker att det är en jättebra bok för den innehåller några djupa meningar som man kan tänka på. Ungdomar kan läsa om hur Sadako kämpade med värk, och hon gav inte upp trots att hon visste att hon kanske skulle dö snabbt. När de har läst det, ska de känna hur underbart deras liv är och hur lyckliga de är. Så de kan fånga tiden bättre för att läsa eller arbeta. Från den boken kan man se resultatet av krig. Därför behöver politiker och regeringar komma överens om att förbjuda att använda atomvapen och göra deras bästa för att få slut på alla krig i världen. Angela Wu Yu Ja, detta var första numret av Komvux s webbtidning för kursdeltagarna. Alla texter är skrivna av deltagarna själva. Fortsätt att producera och skicka in texter och material som vi kan publicera i webbtidningen. Gärna via mail: susan.englund@malmo.se men det går också bra med papper som lägges i Susan Englunds postfack. Alla typer av texter, både på svenska och engelska, är välkomna då webbtidningen ska spegla skolans alla kurser, från sfi till gymnasiet. Innan något publiceras korrekturläser och redigerar redaktionen texterna. Med vänliga hälsningar Redaktören