Idag istället för en gång

Transkript

1 Idag istället för en gång FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT LUKAS 4:16 22 Det är säkert många som tycker, att adventstiden är förfärlig och blir den inte längre och längre? Är det inte irriterande att se jäktade affärsmän sätta upp granar redan i mitten av november, har inte det hela blivit en förnedrande kommersiell tävling, så att tiden fram till jul enbart används till att tvinga på oss ännu fler onödiga varor? Är det så konstigt, att några svenska studenter för ett par år sedan satte in en jätteannons i en stor svensk daglig tidning bland alla erbjudanden om varor, i vilken det bara stod: MED ANLEDNING AV MIN FÖRESTÅENDE FÖDELSEDAG UNDANBER JAG MIG ALL UPPMÄRKSAMHET JESUS KRISTUS Men det hjälper knappast. Hur mycket eller lite uppmärksamhet vi för övrigt kan avvara så långt som till julen kan vi inte sträcka oss. Søren Kierkegaard ansåg att barn inte hade möjligheter att förstå kristendomen och därför tyckte han inte att man skulle undervisa dem om kristendomen innan de blev vuxna. Han skrev: Om ett barn inte blir psykiskt misshandlat av att dagligen höra talas om lidandet, (och så hade han själv blivit uppfostrad) så utvecklar det 11

2 IDAG ISTÄLLET FÖR EN GÅNG sina fantasiföreställningar om det lilla Jesusbarnet i krubban och heliga tre kungar och stjärnorna och pepparkakorna och all den härlighet som hör ihop med detta... Ty låt oss framför allt inte bli gamla stofiler som ljuger om barndomen, som ljuger till oss själva dess överspändhet och frånljuger barndomen dess verklighet. Det skulle vara att ljuga ifrån barndomen dess verklighet, om vi undanbad oss pepparkakorna och all den andra härlighet, som hör ihop med detta. När vuxna gläder sig åt julen är det antingen för att de själva har barn, eller för att de själva har varit barn. Det måste handla om det ena eller det andra. För många vuxna är det som att få lov att vara barn igen, och det kan vara en väldigt skön fristad i en tillvaro, där vi hela tiden måste vara alltför vuxna. Vart än den så kallade barnatron har tagit vägen och den är naturligtvis de vuxnas påfund, för barn är minsann realister ända in i märgen så skall vi allt behålla pepparkakorna tillsammans med minnet av en god doft från köket. Och trots ett helt kvinnoårs ansträngningar för att rubba könsrollsmönstren, om så bara en millimeter, går vi gladligt ett helt år tillbaka och får en särskild kraft i stämman i raden: MOR hon är i köket nu skall hon servera. Vi vill visst inte undanbe oss någon uppmärksamhet med anledning av julen. Och framför allt inte mors. Men hur mycket idyll man än mobiliserar, finns det i både adventsoch jultexterna mycket anti-idyll och många missljud. Det börjar idag, när vi hör hur rasande åhörarna blir sedan Jesus har talat i Nasarets synagoga. De för honom ut till randen av det berg deras stad är byggd på, för att kasta ut honom och slå ihjäl honom. Vad hade han då gjort dem? De fängslades av vad han sa, så snart han började läsa ur profeten Jesaja, som de älskade framför andra: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt. 12

3 FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT Han kunde inte ha valt ett härligare avsnitt för åhörarna. De älskade det, de satt i synagogan och mumlade med utan att ha texten i handen. De kunde den, så som de flesta av oss kan julevangeliet: Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus... Så känt var detta ställe. Det handlade ju om det som de alla levde i förväntan om en gång skulle befrielsen komma en gång skulle livet bli nytt en gång skulle fienderna skickas bort och de fångna skulle släppas fria. Om det var något, som kunde muntra upp de förtryckta judarna, så var det minsann denna text. Visst var livet hopplöst, men profeten lovade att en gång skulle allt bli bra. Så stängde han boken och allas ögon var fästa vid hans läppar. För nu skulle han börja utläggningen så som man brukade genom att säga: En gång Och så gjorde han det oerhört provocerande att han sa: Idag. Idag har detta gått i uppfyllelse. Och för ett ögonblick blev de lättade idag istället för en gång. Men så kom de ju att tänka på, vem som talade. Det var ju bara hantverkargesällen Josefs son, som bodde alldeles här om hörnet. Vad inbillade han sig? Man hade visserligen hört att han hade gjort under, men i så fall kunde han ju åtminstone också legitimera sig här i sin egen stad. Jesus förstod, att han måste fram med legitimationen, men först varnade han dem: Ingen är profet i sin fädernestad. Det var inte säkert att de skulle bli nöjda med vad de nu fick höra. För övrigt var legitimationsbeviset mycket enkelt. Det bestod bara av två små historier, som de alla kände till på förhand, men som det nu föll ett skarpt och oförsonligt ljus över och som närmare förklarade vad nådens år från Gud innebär: På profeten Elias tid var det hungersnöd i Israel och folk, i synnerhet änkor som ingen kände ansvar för, dog som flugor. Men hos en hednisk änka, som Gud befallde sin profet att ta in hos, tog mjölet inte slut i krukan och inte oljan i kruset. Och det fanns på profeten Elias tid många spetälska i Israel, och Gud lät dem dö i sin spetälska, men en enda blev botad, och det var 13

4 IDAG ISTÄLLET FÖR EN GÅNG en hedning från Syrien. Sådant, sa han, är nådens år från Gud. Gud är barmhärtig mot dem han är barmhärtig mot. Han räddar den han vill, inte bara de fromma och rättskaffens, som judendomen ansåg, utan vem han vill till och med hedningar och icke troende. Upprördheten nådde sin kulmen. Skulle detta kallas ett nådens år det fann man sig i alla fall inte i, när man hörde till de utvalda. (P.G. Lindhardt) Dels detta med att nådens år också var till för de ovärdiga, för dem som var utanför, dels detta idag. Idag har detta ord om nådens år från Gud gått i uppfyllelse för era öron. Ingenting är mer förargligt än evangeliets evinnerliga nutid, som eliminerar allt förflutet som dött och glömt och gör all framtid totalt likgiltig bara för att säga vad vi skall göra idag. Det är förargligt, att vi aldrig kommer längre än till idag, att det inte blir bättre med oss så småningom. Detta tal gör oss, som hör det, till kyrka, en tillfällig samling av människor, som kan ha högst skiftande motiv för att komma samman. Vi blir genom hans ord en levande församling. Och det är denna församlings ständiga förargelse över hans fattiga gestalt och föraktade ord det handlar om ( att vi inte, som världen gör, tar anstöt av hans fattiga gestalt och hans föraktade ord ) den egentliga förargelsen är förargelsen över, hur oändligt litet av både tro och hopp och kärlek det ordet har uträttat ibland oss, så att vi verkligen får hoppas att någon bortser från det förgångna för att säga idag. Vi sjöng om nådens år i den första psalmen. Grundtvig definierar det på fyra olika sätt: Ljuset kom till mörkret i julnatten och det finns inte en enda människa, som inte skall lysas upp av det. Livet segrade över döden. När vi inte kunde komma till Gud, vilket annars alla religioner har försökt, utan tvärtom dödade kärleken, då steg Guds kraft ned till vår skröplighet. Och vad som skedde gör nu dagen verklig, så att det verkligen heter idag. 14

5 Herrens ande med Guds välbehag nu bringar oss glädje var Herrens dag. FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT Vi får livet som ren gåva, inte för att vi är goda utan för att vi är älskade. Men advent då? Varför skulle vi vänta på något, när det heter idag? Därför att det fortfarande finns fångar och förtryckta och blinda, och det finns lidande och nöd och ondska. Vi är inte befriade, men Guds kärlek skall befria oss. Jamen, vi är väl ändå inte så fattiga, att vi behöver nöjas med ett ord om den kärlek, som ger ut tills den dör av det? Annars kan vi i varje fall inte höra något evangelium. Då kan vi bara bli förargade. Varför blir inte världen förändrad, varför kan vi inte se miraklen? Varför måste vi stanna kvar i den här världen? Är det då inte bättre att längta bort från denna fattiga och eländiga värld? Grønbech skildrade denna längtan bort från världen, han kallade den pilgrimsmyten, drömmen om att det bästa är att lämna Jorden, att förneka livet och dess lust, eftersom det hela ändå slutar i döden. Motsatsen till denna tanke kallar jag advent. Att leva i förväntan och just därför älska livet idag. Är det möjligt? Här kan vi kanske trots allt lära oss något av barnen, som annars bara ser det lilla barnet i krubban, heliga tre kungar och stjärnorna och pepparkakorna och all den andra härlighet, som hör ihop med detta. För barnen lever under adventstiden i förväntan. De öppnar varje dag en ny lucka i kalendern och ser framåt. Men det betyder inte att dagarna är overkliga för dem. Tvärtom! Varje dag är intensiv och härlig, därför att man lever i förväntan. Det är inte tal om att slå ihjäl tiden utan om att ta vara på dagen 15

6 IDAG ISTÄLLET FÖR EN GÅNG dubbelt så bra, därför att det finns något att glädja sig åt. Eller vi kanske kan lära oss detta av kvinnan, som väntar sitt barn. Hon tycker inte att väntetiden inte är någonting. Tänk om det inte fanns någon väntetid! Hon väntar i stilla förväntan, hennes kinder blir heta vid tanken på framtiden, på att hålla barnet intill sig. För henne blir dagarna så verkliga som de aldrig någonsin varit förut. Det är inte bara framtiden som ger livet mening, utan det är dagen idag. Av barnet och henne skall vi lära oss vad det betyder att både leva i det närvarande och att leva i trons och glädjens förväntan. Kristendomen innebär inte att vi skall förneka Jorden och skynda oss att komma upp till himlen, hur vi nu skulle bära oss åt med det, den innebär det rakt motsatta, att himlen har rört vid jorden, att Gud blev människa och lät sig födas i fattigdom att gudomen lever och bygger och bor i hyddor av jord. Det är alltså gott att vara människa också i sorg och blindhet och fattigdom. 16