Det Gud gör nu. sid 4. Bengt Lassus: Låt oss frimodigt stå för vår kristna tro också i skolan sid 2

Transkript

1 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING Det Gud gör nu sid 4 Bengt Lassus: Låt oss frimodigt stå för vår kristna tro också i skolan sid 2 Göran Skytte: Vi behöver både lovsång och rökelse sid 3 Pingsten var startpunkten: Goda nyheter till alla folk sid 6

2 2 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING Den blomstertid nu kommer! Sommaren står för dörren. Snart sjunger vi igen Den blomstertid nu kommer utan att trampa på religionsfrihetsivrarnas ömma tår. Riksdagens grundlagsutskott har gett grönt ljus för vår traditionella sommarpsalm på skolornas avslutning. Diskussionen är i full gång om morgonsamlingarna och religionens plats i det offentliga rummet. Det senaste budet är att man inte får tvinga någon att mot sin vilja delta i morgonsamlingarna. Rapporteringen om kristen tro i våra nordiska medier är ofta negativ. Man är rädd för att tron på Gud får en för framträdande plats i vårt samhälle. Förhastat drar man slutsatsen att samhället inte behöver religionsundervisning och konfessionella morgonsamlingar. Ledaren Det som man också lyfter fram i religionsdebatten är att tro och vetenskap inte går att förena. Jag lyssnade för ett par veckor sedan på professorn i matematik vid universitet i Oxford John Lennox som höll en föreläsning vid Helsingfors Universitet om vetenskap och tro. Han konstaterade att det är kyrkan och kristendomen som i många fall har banat väg för folkundervisningen och klostren på medeltiden var centra för forskning och nytänkande. Kring klostren och katedralerna har de berömda universiteten i Oxford och Cambridge vuxit fram. Jag får en känsla av att det allt mer sekulariserade samhället medvetet vill förtränga det här. Dessutom är det ju fortfarande så att den kristna missionen i utvecklingsländerna främjar läskunnigheten och arbetar för att också de som inte haft möjlighet att gå i skola skall få den möjligheten. Vad är vi rädda för? Visst är det förkastligt att man använder religionen och tron på Gud som ett slagträ för att tvinga folk att följa vissa dogmer. Klart är att det finns många exempel på att kyrkan under historiens gång på felaktiga grunder har fördömt forskare som inte hållit sig till kyrkans lära. Men det utesluter inte det faktum att kyrkan och klostren också har varit centra för bildning och kultur. Det är vanligt att vi överreagerar på missbruk och därför finns det idag en stark beställning på att slopa allt som har med religion att göra från det offentliga rummet. Då ligger det nära till hands att vi slänger ut barnet med badvattnet. Vi börjar underminera den kristna värdegrund och den starka rättsmoral som våra nordiska samhällen bygger på. En bred religionsundervisning i skolan med konfessionella morgonsamlingar ger eleverna en sund andlig identitet och bevarar den värdegrund som vi sedan århundraden har haft i våra nordiska länder. Samtidigt lär eleverna sig att värdesätta sin egen tro och att visa respekt för elever med en annan religiös bakgrund. De flyktingar som kommer till Finland har ofta en stark gudstro, även om de inte är kristna, och de har ingen förståelse för att vi blygs för vårt religiösa arv och vår kristna tro. Låt oss frimodigt sjunga Den blomstertid nu kommer och slå vakt om morgonsamlingarna! Jag önskar er en välsignad och fin sommar! BENGT LASSUS KYRKOHERDE Frukt är färskvara Goda nyheter Jag var sjutton år ung när jag första gången började fundera på hur min tro skulle synnas i mitt liv. Fram till då hade min barnatro bara varit en trygghet, en tröst. Visst hade jag också tidigare varit medveten om att Gud ville att jag skulle göra gott, men fram till nu hade det där goda varit ganska abstrakt. Nu plötsligt var det annorlunda. Nu plötsligt insåg jag att min tro inte bara var en känsla som gjorde min egen vardag mindre svår att greppa. Nej, min tro kunde och skulle synnas genom de val jag gjorde och inte gjorde. I den ungdomsgrupp som var min främsta gemenskap funderade vi mycket på vad det är att bära frukt. Som många andra troende tonåringar både före och efter oss kom vi på att alkohol var en viktig fråga. Att undvika alkohol, rättare sagt. Att bära frukt som kristen var nästan synonymt med rätt åsikt gällande alkoholhaltiga drycker. Att avhållsamhet gällande alkohol inte finns på listan när Paulus talar om de andens frukter som präglar en kristen förvånade oss storlugen. Det var ju något av grunden för allt! Idag kan jag känna att Kolumnen jag på många sätt visste så lite som sjuttonåring. Jag kan skaka på huvudet och le överseende. Tänk att vi kunde tänka så! Samtidigt kan jag också avundas mitt sjuttonåriga jag. Att ha en så klar mätare har ju onekligen sina goda sidor. Tänk att kunna veta att man bär frukt så länge man bara har rätt åsikt i en specifik fråga och håller fast vid den. Paulus var helt klart inte ute efter att göra det lätt för oss när han i Galaterbrevet räknar upp kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning som andens frukter. Som egenskaper som präglar en kristen. Men det kanske inte handlar om att det ska vara lätt. Varken lätt att få eller lätt att mäta. När jag var sjutton år ung var jag på något sätt färdig på min vandring. Jag hade rätt åsikt i vissa frågor och hade således kommit så långt man nu kan komma. Idag har jag inte kommit nästan någonstans, jag har knappt börjat gå. Jag är så smärtsamt medveten om hur otroligt långt ifrån en fruktskål jag är. Varje dag brister jag på alla områden. Och om det någon dag verkar växa fram något som liknar en frukt så kan det mycket väl hända att den skrumpnat ihop nästa gång någon kollar i skålen. Frukt är en färskvara. Andens frukt likaså. Det handlar inte om att en gång som sjuttonåring uttala en åsikt och sedan hålla fast vid den. Det handlar om att gång på gång och varje dag leva nära den Helige Ande och låta sig formas. Det handlar om att hela tiden upptäcka nya möjligheter till mera tillväxt. Ingen har sagt att det är lätt. Men det är livgivande och avgörande. Du lär aldrig komma ända fram. Men att fortsätta gå är det enda rätta. AMANDA AUDAS-KASS Plötsligt var jag rik! Senegal När Paap Diouf saknade pengar ens till en bussbiljett hem fick han uppleva Guds hjälp. Paap Diouf som i många år jobbat i bibelöversättningsteamet i Senegal lyser upp när han i minnet återkallar en händelse, ett mirakel, säger han. Att det handlar om pengar är ingen överraskning. Senegal är ett fattigt land och livsvillkoren hårda. Allt som oftast saknas pengar ens till det nödvändigaste. Vi var nygifta, min fru och jag. Vi hade så ont om pengar att jag precis hade vad som behövdes för bussbiljetten när jag skulle i väg till ett möte som hölls några tiotals kilometer från vår hemstad Mbour. Jag hade räknat med skjuts hem, men planerna förändrades. Småpengarna i min ficka räckte inte till biljetten. Det kändes skrämmande och genant. Hur skulle jag komma hem? Och hur skulle vi klara oss de närmaste dagarna och veckorna? Då vände sig plötsligt en av mötesdeltagarna till mig samtidigt som han grävde i fickan och fiskade upp ett kuvert. Jag höll på att glömma, Sedar hälsade och gratulerade så mycket i anledning av bröllopet! Jag öppnade kuvertet och där var CFA (ungefär 35 euro). En enorm summa pengar! För en minut sedan hade jag bara några cent i fickan och nu så här mycket! Jag kan inte glömma den här händelsen. Nu är vårt äldsta barn av fyra, vår son Jean, tjugo år gammal. Herren har hjälpt oss i alla dessa år. Jag har fått arbeta med Sererebibeln i många år ända tills den första upplagan gick i tryck. Efter det fick jag ett annat jobb som jag också tycker mycket om, nämligen i ett utvecklingsprojekt inom jordbruk och trädgårdsodling. Herren är god! PAAP DIOUF Vittnesbörden kommer från församlingsmedlemmar i Petrus eller från vänner och bekanta till dem.

3 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING 3 Göran Skytte i Munksnäs: Kristus får igen synas i Sveriges medier Under vänstervågen med start 1968 tog journalister, den sociala sektorn och även kyrkan en skarp sväng vänsterut. Att tala om Kristus i medierna var inte rumsrent. Men nu har trenden delvis vänt, sade Göran Skytte på den välbesökta kyrkhelgen i Munksnäs. GORANSKYTTE.SE Journalisten Göran Skytte var en av huvudtalarna på Kyrkhelg Syd som för tredje gången ordnades i Munksnäs kyrka av en rad kyrkliga väckelseorganisationer tillsammans med Petrus församling. Helgen inleddes med en debatt där Skytte och Hufvudstadsbladets chefredaktör Jens Berg utbytte tankar om den kristna trons synlighet i medierna. Samtalet leddes av Kyrkpressens tidigare chefredaktör Stig Kankkonen. I debatten gav Skytte en återblick på de vänsterradikala tiderna som formade Sveriges mediefolk, inklusive honom själv, i flera årtionden. Jag var i min ungdom en aktiv kristen och skulle bli präst, men jag blev kommunist. Jag var en av de ledande kamraterna i studentvärlden och gick ut ur kyrkan eftersom jag blivit övertygad om att Gud inte fanns. I egenskap av aktivist inom 68-vänstern, som benämningen lyder, beslöt Skytte att erövra samhället som journalist. Han arbetade bland annat för Aftonbladet och Sveriges Television och fick fina utmärkelser för sitt jobb. Vänstermedierna var ett faktum. Journalisterna, rödgröna till färgen, var portvakter som avgjorde vem som skulle synas i medierna talet präglades av en fullständig sekularisering i medierna. Till kristen tro förhöll man sig fientligt och hånfullt. Men på 90-talet kom en markant förändring när det började dyka upp kristna journalister. En intervju med följder Skytte berättar att de sekulära medierna på nittiotalet började notera att ett betydande antal till Sverige inflyttade idrottsmän var bekännande kristna. Det var vid de tiderna jag själv kom till tro. Den inre förvandlingen tog sin början då han i Sveriges TV1 var värd för ett direktsänt intervjuprogram, som gick ut på prime time genast efter kvällsnyheterna och kort och gott hette Skytte. Tittarsiffrorna sköt i höjden och, intressant nog, i synnerhet om samtalet rörde trosfrågor. När jag intervjuade Ulf Ekman från Livets Ord hade vi 2,9 miljoner tittare. Intervjun förvandlades till bibelundervisning när jag frågade Ekman om den karismatiska rörelsens trosuppfattning. Skytte började själv tänka om i andliga frågor och fann vägen tillbaka. Tron på Jesus som världens och hans personliga Frälsare klarnade steg för steg. I dag är Göran Skytte en av Sveriges mest kända talare i kristna sammanhang och hans böcker, framför allt Omvänd och Ett år med Jesus där han samtalar om kyrkoårets bibeltexter med teol.dr Bo Brander, har fått en betydande spridning. Efter ett antal hjärnblödningar drabbades jag för ett drygt år sedan ytterligare av blodförgiftning och lunginflammation. Efter det har jag fått leva i en underbar förlängd tid, säger Göran Skytte, journalist och förkunnare. Religioner i medierna I början av 2000-talet diskuterade medierna Jesu person. Man kallade in ateister och följaktligen också kristna debattörer det var något nytt, berättar Skytte. Också invandrarna, inte minst muslimer och representanter för österländska religioner, har varit en ny utmaning både för de sekulära medierna och den gamla statskyrkan. Man har diskuterat religionernas roll i skolorna och synpunkter på äktenskap mellan samkönade par. Alltjämt fungerar medierna som portvakter för vem som ska släppas fram, men många journalister och offentliga personer har öppet bekänt sig som troende kristna. Samtidigt fortsätter striden om Jesu person liksom det alltid har varit. Skytte säger att man i Sverige allt mera sällan talar om dem och oss när det gäller lutheraner och frikyrkliga. Oftare hör man nu uttryck som vi kristna. Själv har jag under min tid som troende i allt högre grad lärt mig att olikhet är berikande. Jag har talat både i lutherska kyrkor, i pingstkyrkor och i romersk-katolska kyrkor. På frågan om han blev överraskad över Ulf Ekmans inträde i katolska kyrkan, svarar Skytte nekande. Jag har följt med hans andliga utveckling i flera år. Vi är vänner. Och Skytte själv, var befinner han sig nu i andligt avseende? Mitt andliga hem har jag i Bjärka-Säby ekumeniska gemenskap trots att jag är medlem i lutherska kyrkan. Jag lever alltså i försonad mångfald med kristna systrar och bröder. Att kyrkor i dag verkar i fredlig samexistens är en stark trend på det internationella planet. Jag tror att detta är en bidragande orsak till att kristen tro sprider sig världen över. Vi behöver både lovsånger och rökelse. TUOMAS ANTTILA Översättning och bearbetning: Kristina Fernström

4 4 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING Det här gör Gud just nu Gud är ofta mera aktiv ibland oss än vi kanske inser och minns. Därför är det uppfriskande att dela rapporter om genombrott och helanden som Gud har gjort. Det hjälper oss att lita på att Han skall gripa in också i de utmaningar som vi brottas med just nu. Här följer några glimtar om hur Gud svarat på bön. Alla vittnesbörd kommer från församlingsmedlemmar och de har alla inträffat under vintern och vårvintern. RUFUS HEDENGREN Emanuel Björk, 2,5 år: Mamma, lillebror och jag skulle fara till kyrkan med vagnen. Men ett hjul var alldeles utan luft. Mamma försökte länge men luftpumpen funkade inte. Då bad jag Jesus hjälp! och då hjälpte han. Mamma kom plötsligt på ett annat sätt att använda pumpen. Sen kunde vi fara till kyrkan. Michelle: Jag har haft kraftig skolios sen jag var liten (ett tillstånd då ryggraden är krökt i sidled). Min rygg har haft en 18 graders krökning. Under vintern blev jag helad i två steg. Först på ett kvällsmöte då min vän och många andra bad att mina ben skulle bli samma längd. Jag kunde känna hur vänster ben växte ut och blev lika långt som det högra! När jag steg upp kändes det som om jag hade nya ben. Andra steget i mitt helande hände när jag fick förbön 28.2, då försvann också all värk från min rygg. Jag har tidigare haft bl.a. nattkorsetter för att räta ut ryggen, men inget har funkat så värst bra, tills nu då Gud helade mig. Oscar: Första kvällen på ungdomskonferensen i Sheffield hade de ett lovsångspass där man fick gå till förbön. Jag kände att det var något som fanns på mitt hjärta, men jag visste inte vad, så jag gick dit. De bad för mig och fick orden Gud har sänt dig hit, han vill beröra dig detta veckoslut, han vill ge dig visioner. Jag blev SUUUPER glad, och gick bara och väntade på NÄR NÄR NÄR?! Nästa dag efter ett seminarium nämnde en predikant: Finns det någon här som har identitetsproblem? (Han tog upp berättelsen om Jakob och Esau; om hur Jakob ville vara som sin bror.) Det slog mig direkt. Jag visste att det var det här som Gud ville säga mig. Jag gick fram, fick förbön, och blev fylld av Guds kärlek och fick uppleva hur mycket han älskar mig, ja oss alla! Majvor: Jag hade just köpt en ny resväska men då jag kom hem gick väskan inte att öppna trots att koden på låset var rätt. Jag ville inte bryta sönder låset så jag bad för det, och sms:ade två vänner att de skulle be. Samtidigt lyssnade jag på Tack och lov i radion. Plötsligt säger programledaren, Det var sången Det är ingen hemlighet att Gud hör bön. Jag blev glad och tog det som ett klartecken att jag skulle få upp väskan och så blev det genast när jag försökte på nytt! En tid senare skulle jag ordna ett evenemang men hade ingen att leda tillfället. Jag tänkte att jag borde ringa till en viss person och fråga men drog ut på det eftersom jag hade så bråttom. En stund senare ringer samma person och frågar om jag har någon som skall leda tillfället? När jag svarar nej säger hon: Men jag kan göra det om du vill. Innan jag ens hann be så kom svaret! Gud hör även våra suckar. Eva-Lina: Sedan början av året har jag haft problem med tandvärk och besökt tandläkaren flera gånger. Men det blev inte bättre och jag blev frustrerad eftersom de inte kunde göra något och eftersom det kändes som att de inte ens kollade så noga. För ett par veckor sedan försökte jag boka en tandläkartid men fick ingen, så jag tänkte att det får fixas senare. En liten tid senare for vi till en kristen konferens i Sheffield i England. Och på det första kvällsmötet kände talaren där att han hade fått ett tilltal från Gud. Han upplevde att det i publiken bl.a. fanns någon med återkommande tandproblem. Jag kände att det där gällde ju mig så jag gick fram för att få förbön. Och efter det har jag inte haft sjukt i tänderna alls. Gunilla: Min syster som bor med sin familj i egnahemshus har två kissekatter som är vana att springa ut och in som de vill. I våras kom det klagomål från grannen att katterna hade varit i sandlådan på hans gård, en sandlåda som han hade tänkt ställa i ordning för sina barnbarn. På grund av klagomålet fick katterna inte gå ut mera. Min syster förstod situationen bra men hon led med sina katter. Hon funderade på att om Gud ju på ett ögonblick kunde rasera Berlinmuren så skulle Han inte kunna lösa den här situationen också. Minsann, grannen meddelade att han skjuter upp sandlådeprojektet och min systers man byggde en kattsandlåda på deras egen gård så att kissekatterna igen får gå ut och in som de vill. Aicka Nyström: En lördag för en tid sedan när min man och jag promenerande hem från butiken konstaterade jag att jag inte hade några pengar till söndagens kollekt. Min man hade inte heller några pengar över. Knappt hade vi diskuterat färdigt då det framför mig i snön låg en 20 euros sedel. Jag såg mig omkring men kunde inte upptäcka någon som kunde ha tappat den varpå jag tog upp den och konstaterade att jag nu fått pengar till kollekten. Följande dag i kyrkan fick vi höra att kollekten skulle gå till Anna och Magnus Dahlbackas arbete i Kenya, ett ändamål som jag alltid gärna stöder. Sedeln var ett svar på en bön som jag inte ens hade formulerat! Fanny: Mitt vänsterknä har varit styvt efter en operation och det har också gjort ont att sitta på det vilket var synd eftersom jag tycker om att sitta på mina knän. Men efter att en vän bad så gör det inte alls ont mera. Tack Jesus! Rebecka Björk: Vår 2-åring Emanuel hade inte alls sovit under vilan på dagis på flera månader och det började bli riktigt jobbigt. En morgon i februari när vi hade fört honom till dagis bad jag till Gud att pojken skulle sova en hel timme. Pappa Daniel och jag skrattade så fort jag bad, för det verkade så orealistiskt. Men när pappa hämtade honom den dagen sade dagistanten ivrigt Emanuel sov en hel timme idag!. Sen dess har vilan på dagis varit mycket bättre.

5 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING 5 Martina: Min pojkvän som kommer från Sydamerika sökte in till ett magisterprogram på Aalto universitetet förra året men blev slopad redan i första skedet. Hans kandidatexamen från hemlandet dög nämligen inte i Europa. Hela det senaste året försökte vi klura ut vilka möjligheter det fanns för honom att avlägga en magisterexamen i Europa. Trots mycket tvekan sökte han in till Aalto en gång till i hopp om att hans arbetserfarenhet skulle berättiga honom till att studera. Vi visste att hans chanser var små. Jag startade en bönering bland mina vänner för att få stöd och hjälp i den här situationen. Den första stora överraskningen kom i februari, då vi fick besked om att han klarat det första skedet och alltså var berättigad att studera på magisternivå! Mina vänner fortsatte att be för honom, och nyligen fick vi besked om att han också fått en studieplats på Aalto! Hans dröm kommer att bli uppfylld, och vi kommer att kunna bo närmare varandra (i Helsingfors) i framtiden. Gud är god! Bianca Holmberg: Efter resan till Sheffield var det framför allt två saker som stannade kvar hos mig. Den första var: Det finns inga ursäkter; berätta om Jesus! Jag upptäckte att jag hade gjort det hela till något krångligt och komplicerat i stället för att bara ta det som det är. Det är inte så svårt att tala om tron med människor. Det här temat togs upp på flera seminarier ur många olika vinklar och jag fick många tankeställare och bra redskap för att kunna göra det, utan att jag på något sätt kände mig tvingad till det, eller dålig för att jag inte alla gånger är så bra på att berätta om min tro. För det andra blev jag alldeles förundrad över mottagandet vi fick. Vi behandlades som hedersgäster och alla, från de kända talarna på konferensen till studenterna vi fick bo hos, behandlade oss som prinsessor och prinsar. Den genuina vänlighet, flexibilitet och det uppriktiga intresse som de visade oss fick mig att inse att jag också vill bli sådan. Det är en bra bit dit, men församlingen i Sheffield gav mig lysande förebilder och jag märkte också hur mycket det betyder att någon behandlar en på det sättet. Brev från Haparanda Hej kära vänner i Petrus! Hälsningar från Haparanda! Det har nu gått tre månader sedan vi flyttade från Helsingfors och vi vill gärna skicka er en hälsning här i Petrusbladet. Vi tänker på er och saknar våra möten i gudstjänsterna. Det var inget lätt beslut för oss att flytta, men vår tid i Petrus hade kommit till ett klart slut och det var dags att be och lyssna in vart Gud ville leda oss. Som ni vet är Herrens vägar outgrundliga och svaren låter ibland vänta på sig, men vi kände båda två att Haparanda kunde vara en plats för oss. Församlingen är ungefär lika stor som Petrus men hade bara en fast anställd präst innan Niklas kom. Det var roligt att känna sig behövd här och församlingen saknar fortfarande en kyrkoherde. Katekumenatgrupp i Petrus Maria Sten som sedan år 1989 bott på församlingens område och prästvigdes för några år sedan har sonderat terrängen för katekumenatverksamhet i Petrus församling. Nästa höst är det meningen att hon skall börja leda församlingens första grupp. Annabella och Niklas med familj trivs som prästfolk i norra Sverige. Flytten har gått bra, vi har installerat oss i prästgården tills vidare och håller på och krattar en stor gammal trädgård. Barnen mår bra, är ivriga att hjälpa till och väntar på att få ny sand i sandlådan. Vi har blivit väl mottagna här i församlingen och det är roligt att lära känna nya människor. Det som ändå har slagit oss är hur totalt Katekumenatverksamhet innebär helt enkelt vägledning, handledning och undervisning i kristendom för vuxna. Termen kommer från det grekiska ordet katechein och betyder just att undervisa och vägleda, berättar Maria Sten. Jag har tänkt mig att gruppen i Petrus skall följa en struktur där de olika stegen hjälper deltagarna att upptäcka dopets betydelse. Maria arbetar som bäst med vuxenarbete och kultur på Kyrkans central för det svenska arbetet och har märkt att det bland vuxna finns en öppenhet för det som kyrkan står för och tror på. Det finns också en önskan bland många att bli tagna på allvar och att bli respekterade just där de befinner sig. Katekumenatgruppen vill rikta sig just till dem. En annan målgrupp är liksom redan under den urkristna tiden sådana som varken är döpta eller konfirmerade. Start i egna frågor man egentligen blir tvungen att börja om från början på många plan i och med en flytt till en obekant ort. Alla relationer tänker vi då i första hand på. Vi kände bara en handfull människor från förut och det tar mycket tid att lära känna en ny församling. Hur länge ska vi då vara här? Ja, det vet vi inte, men tills vidare. Är inte det Maria Sten blåser liv i en ny-gammal form av kristen vuxenundervisning. Maria säger att samtalen kommer att ta sats i deltagarnas egna frågor om kristen tro. Tanken är att man tillsammans skall söka svar på frågorna i Bibeln. Det är också meningen att samtalen följer kyrkoåret och att gruppen pågår i just ett år. Med i gruppen kommer det också att finnas medvandrare ; sådana som har en längre erfarenhet av det kristna livet, säger Maria. Petrus församling har tidigare ordnat alfakurser som haft ett färdigt material som det är meningen att man skall gå igenom på en viss tid. Den grundläggande skillnaden mellan en alfakurs och en katekumenatkurs är att i den senare börjar samtalen från deltagarnas egna frågor. I en katekumenatgrupp ges man mesta i våra liv tills vidare egentligen. Vi tror att Gud visar oss vad Han har för plan med oss och förtröstar på att våra liv är i Hans goda händer. Vi har det bra och tackar Gud för allt Han ger oss. Vi tackar också för vår tid med er i Petrus. Herren välsigne er alla. VÅRHÄLSNINGAR, ANNABELLA, NIKLAS, SEBASTIAN OCH ELIN BONDE också mera tid att växa och utvecklas i sin egen takt. Förutom de egna frågorna är gudstjänsten, kyrkoåret, andakten, Bibeln och bönen viktiga. Hela den årslånga vandringen kommer att vara kopplad till dessa olika delar. Nyfikenhet räcker Det finns redan katekumenatgrupper i flera församlingar och Maria har lett en sådan i Esbo. Ute i Europa har katekumenatkurserna också blivit populära, bland annat inom den katolska kyrkan, berättar Maria. Det här är ett arbetssätt som jag tror på eftersom det tar människorna och deras frågor på allvar. Det behövs heller inga förhandskunskaper för att kunna komma med. Man behöver inte ens kunna uttala namnet på gruppen rätt! Öppenhet och nyfikenhet räcker. GÖRAN LINDÉN Katekumenatgruppen startar hösten 2014, samling varannan vecka. Info: maria.sten@evl.fi

6 6 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING U n g d o m s k o l u m n e n Världens bästa fotbollslag Man känner det i luften. Jag pratar inte om pollen som yr omkring, utan om att det börjar dra ihop sig till sommarens skribaläger. Vi som arbetar i ungdomsteamet planerar sommaren för fullt just nu och fastän det finns en hel del att planera och fundera över så är det förväntan och glädje som vi känner när vi tänker på skribalägren. En stor bidragande orsak till att vi längtar att fara ut på läger är att vi har ett fantastiskt gäng med hjälpledare som är redo att köra igång. Vi har en bra blandning mellan nya och lite äldre hjälpledare. Vi har velat utrusta våra hjälpledare så att de skall ha de förutsättningar de behöver för att kunna göra det bästa möjliga för konfirmanderna i sommar. Årets hjälpledarutbildning går nu mot slutskedet. På hjälppissamlingarna har vi gått igenom konkreta och praktiska färdigheter som man behöver i hjälpledarskapet. Men vi har också pratat om större ledarskapsfrågor, om färdigheter och om Jesus som vår ledare, mästare och räddare. Vi vill gärna se hjälpledarutbildningen som en inledande punkt i en större ledarskapsutbildning i församlingen. Vi är övertygade om att det som man lär sig på hjälpisen kommer man att ha mycket nytta av också i framtiden. Jag har spelat i ett antal fotbolls- lag som junior och jag har märkt hur viktig en god laganda är. Det är märkligt att fastän det andra laget har ett mycket bättre spelarmaterial så kan det egna laget vinna eftersom man har valt att kämpa för varandra, att tro på sin egen förmåga och att intala sig själv att alla spelare i laget har en viktig roll. Det är helt fantastiskt roligt att få spela i ett sådant lag. Under de åren som jag har fått vara med i ledargänget under skriftskolorna i Petrus församling så är det just dessa attribut som kommer fram. Det känns som om jag spelar i världens bästa fotbollslag. Vi gör det tillsammans och alla har en roll att spela! Men vi gör det inte bara för att det är kul på läger utan vi gör det för att vi tror att Gud har gett oss ett viktigt uppdrag. Jesus sa till sina lärjungar: Gå därför ut och gör alla folk till mina lärjungar!. Vi vill vara trogna det uppdraget och lära oss av Honom och låta oss ledas av Honom. Våra skribaläger i sommar hålls och Be gärna för oss! Våra hjälpisar håller en hjälpledarweekend där vi pumpar upp oss ännu mer inför lägren. Be gärna för denna helg också! FREDRIK KASS FÖRSAMLINGSPASTOR Pingsten kyrkans födelsedag Gnistan JOANNA LINDÉN-MONTES/KYRKORNAS VÄRLDSRÅD Carola Sundius är pensionerad meteorolog som börjat med ikonmåleri. Den här ikonen föreställer St. Göran och Draken. Ett folk. Bön under kyrkornas världsråds generalförsamling i Sydkorea hösten Jesus överraskade sina vänner med att säga att det var nyttigt för dem att han skulle lämna dem. I stället skulle den Helige Ande komma, sa han. Kyrkan gör mycket gott. Ställ upp som kandidat och var med Jesu löfte gick i fullborom att skapa en kyrka som känns äkta. dan på Pingsten, bara 50 dagar efter hans död och uppståndelse. Då blev Kyrkan gör mycket gott. En bibelvers för sommaren: Guds Ande utgjuten över Ställ upp som kandidat och varskaran medav Jesu vänner Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en som samlats, 120 till anom att skapa en kyrka som känns äkta. olycksväg och led mig på den eviga vägen. talet, ännu omtumlade på Psaltaren 139:23-24 Kandidatuppställningen avslutas Förhandsröstning Kandidatuppställningen avslutas Förhandsröstning grund av allt som hänt: Jesu avrättning, Valdagden tom- Valdag ma graven, uppståndelsen och så Jesu himmelsfärd. Hur skulle det bli nu då? Då kom Anden, inte bara till dem utan in i dem. Tron på Jesus fördjupades och fick en ny, personlig dimension i deras liv. Lärjungaskarans ögon och hjärtan öppnades för hela mänsklighetens nöd och behov av frälsningens evangelium. Jesu Kristi kyrka var född. Till alla folk Pingstens tidpunkt är i sig intressant och riktgivande. Pingsten sammanföll med den judiska veckohögtiden en av de tre stora helgerna i Gamla testamentet. Ett av firningsämnena var tacksamhet till Gud över förstlingsskörden. Det var fullt med folk i Jerusalem. Förutom helgfirare från staden och det övriga Israel vimlade det av tillresta pilgrimer, judar och sådana som övervägde att konvertera, från olika håll i det stora romerska riket. I detta folkvimmel och helgfirande skedde Pingstens under. Anden kom, och i detsamma började lärjungarna tala om Guds frälsning på olika språk. Detta passerade ingalunda obemärkt och reaktionerna var av två slag: De israeliska judarna skymfade Jesu efterföljare som plötsligt talade obegriplig rotvälska; de måste vara berusade mitt på blanka förmiddagen! Men pilgrimerna stannade upp och sa: Hej hallå, vi förstår ju vad de säger! Varifrån vi än kommit så talar de just det landets språk! Aposteln Petrus trädde fram och talade till folkskaran: Gud hade ju lovat välsigna alla folk. Nu hade löftet gått i uppfyllelse. Guds folk bestod inte längre av bara judar utan av alla som tog emot den frälsning som Jesus hade vunnit genom sin försoningsdöd. Petrus predikan träffade åhörarna i samvetet och den dagen omvände sig personer och började tro på Jesus. Förstlingsskörden Det var förstlingsskörden i den kristna kyrkans historia. Därifrån har det fortsatt. I Apostlagärningarna kan vi läsa hur evangeliet började spridas och nå ut till nya folk och nya språk. Nu firar vi Pingst. Inte som en minneshögtid utan som en fest där vi tackar Gud att vi får vara medlemmar i Kristi kyrka och delaktiga av Guds Ande. Ett verkligt privilegium! Och ett ansvar! STIG-OLOF FERNSTRÖM

7 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING 7 Profilen Namn: Liisa Ahlberg Ålder: 32 Familj: Gift, 2 barn Arbetsuppgift i Petrus: Kantor Kyrkomusikens roll i församlingen: musiken kan utrycka det som orden inte räcker till. Svårast är det att: man har så många olika arbetsställen. Man har sina noter och saker lite här och där. Men jag blir glad: när jag får bekanta mig med många olika människor på församlingens olika områden. Att jobba med barn och unga: är viktigt för att också de nya generationerna skall hitta vägen till kyrkan. Ett bibelord som bär mig: Jer 29:11 Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. En favoritkompositör: Johann Sebastian Bach. Ett tidigt musikminne: det var roligt att lära sig nya sånger i församlingens dagklubb. Att leda en kör är: väldigt givande, förutom musik handlar det mycket om psykologi. Dit reser jag gärna: till historiskt intressanta ställen. Jag kopplar av: genom att vara en liten stund för mig själv. Att tro på Jesus är för mig: livets grund. Jag ber ofta för: hjälp i vardagen. Det är värt att kämpa för: att den kristna tron fortfarande får synas i samhället på ett naturligt sätt. Pingsten är för mig: den stora festen som avslutar påskperioden och ger kraft som bär vidare. Namn: Peter Hilli Ålder: 57 Familj: hustrun Tarja, sönerna Jonathan och Sebastian. Arbetsuppgift i Petrus: kantor Mitt jobb känns viktigt för att: jag får vara med och förmedla det goda budskapet i gudstjänsten och leda musiken vid viktiga skeden i människors liv t.ex. vid förrättningar. Svårast är det att: leda en kör vid ett uppträdande då flera sångare insjuknat och det kan fattas en hel stämma. Men jag blir glad när: någon frivilligt hjälper till i församlingen. Ibland undrar jag varför: vissa människor får bära så tunga bördor med sjukdom och lidande eller att de mister flera av sina familjemedlemmar. Ett bibelord som bär mig: Psaltaren 23 Herren är min herde mig skall intet fattas. En favoritkompositör: Ludvig van Beethoven. Ett tidigt musikminne: en konsert med den synskadade grekiska pianisten Georges Themeli som framförde bl.a. Beethovens Waldsteinsonat i Gamlakarleby i början av 1970-talet och på så sätt hjälpte mig i yrkesvalet. Att leda en kör är: ibland roligare än att sjunga i en kör. Dit reser jag gärna: Italien Jag kopplar av genom att: läsa, lyssna på musik, se en bra film, promenera i naturen. Jag önskar att vi i Petrus kunde: få folk till körer och musikgrupper och få ännu fler deltagare i högmässorna. Att tro på Jesus är för mig: hopp. Att det finns hopp också för en syndare som jag... Jesu kors blev rest för alla. Jag ber ofta för: min familj. Det är värt att kämpa för: de svaga, fattiga, sjuka och utstöttas rättigheter. Tron gör allting bättre Därför tror jag Jag har valt att tro eftersom tron ger mig en grund som belyser och förstärker allt det jag försöker förstå med mitt intellekt eller uppleva med mitt hjärta. För mig är tron som ett bedömningsredskap för livet som ger mig djupare kunskap om min tillvaro och avslöjar mer skönhet. Att tro på en kärleksfull Gud gör helt enkelt allting bättre: svarta hål, matematik, evolution, bergsbestigning, uppoffringar och kärlek blir inte bara vackra ting i sig, utan liksom reflektioner av Skaparens perfekta personlighet. Min tro har alltså gjort min värld både begripligare och vackrare. Jag började njuta av vetenskap i rätt unga år: jag läste varje bok jag kunde komma över och lät mina tankar färdas över universums enorma vidder och genom dess spännande komplexitet. Ibland kom en flyende känsla av upprymdhet över mig, världsaltet kändes samtidigt så vackert och så hemskt att jag ville gråta. Senare kom jag att uppleva något liknande när jag försökte förstå det skenbart motsägelsefulla i att en kärleksfull Gud kan tillåta lidande och våld i världen. Svaret fanns så perfekt uppenbarat i den uppoffring som Kristus gjorde för oss, men det hela lät sig inte greppas av mitt intellekt. Min tro fick antagligen sin början tack vare de bibelhistorier som jag lärde mig via mina föräldrar och i söndagsskolan. Som barn kunde jag uppskatta skönheten och kraften i berättelserna utan att nödvändigtvis behöva förena dem med erfarenhet. Och när jag var gammal nog att börja ifrågasätta min tro kände jag redan till så mycket av Guds budskap att jag upplevde det som både konsekvent och tillförlitligt. Jag kommer inte ihåg att jag någonsin skulle ha tvivlat på Guds existens, men jag har tidvis känt ett stort behov av att få göra saker på mitt eget sätt och låta Gud och hans kyrka pyssla på med sitt. Under en tid av mitt liv kändes kyrkan allt annat än inspirerande. Det har alltid funnits en stark längtan hos mig att få vara självförsörjande, att få klura ut saker på egen hand och att få vara säker på mina egna förmågor utan att behöva be om hjälp. Men en dag insåg jag att jag inte riktigt var den fina mänska som jag trodde att jag var. Jag blev slutligen ångerfull inför Gud. Jag måste acceptera att jag behövde en personlig och kärleksfull Gud som både kunde acceptera mig sådan jag var och som kunde forma mig till den man jag ville bli. Jag fortsätter att tro på en kärleksfull Gud eftersom jag har upptäckt att han varit med mig både i tider då jag behövt Honom och i tider då jag inte ens velat kännas vid Honom. När jag ser tillbaka förstår jag att min glädje blivit djupare då jag prisat Honom och att mina bördor blivit lättare då jag delat dem med Honom. Vetenskapen som jag studerat har han gjort vackrare och mer majestätisk. Bergen jag vandrat på likaså. Mänskorna jag möter framstår som mera älskvärda när jag inser att de är gjorda i Hans avbild. Tyvärr låter jag mig ofta distraheras från min tro och går tillbaka till att försöka leva för egen maskin. Men varje gång min tro prövas finns Han där. FIL. DR. CRAIG PURDIE, är nyzeeländare bosatt i Finland. Han har jobbat som militärvetenskapsman och gjort isforskning på Antarktis. Keswickmöte oktober (to lö) i Helsingfors Tema: First Things First (tolkas till svenska) Plats: Templet, Nylandsgatan 40 Talare: Jonathan Lamb, England Bibeldagar i Houtskär Söndag 15 torsdag 19 juni Medverkande bl.a. lektor Ulla-Christina Sjöman, Olav Söderström, Stig-Olof Fernström. Barnprogram ordnas. Info och anm. Petrus kansli.

8 8 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING Medarbetare i Petrus församling Sommarens program Gudstjänster (fram till den ) Munksnäs kyrka (Tegelstigen 6) varje söndag kl. 10. Kristi himmelsfärdsdagen to 29.5 högmässa kl. 10. Midsommardagen lö 21.6 högmässa kl. 10. Åggelby gamla kyrka (Brofogdevägen 12) följande söndagar kl. 10: 25.5 och 1.6. Från och med sö 8.6 fram till sö 10.8 hålls högmässa varje söndag kl. 12. Vesper kl. 19, följande datum: 18.9, och Vårens sista Puls-gudstjänst hålls sö 25.5 kl i Petruscentret (Vespervägen 12 A). Från och med 1.6 ordnas det SommarPuls varje söndag kl på samma adress! Det kommer att bli bl. a. undervisning, lovsång, bön, mission och grillning. Efter sommaren är den normala Puls-gudstjänsten tillbaka igen den 10.8, varje söndag kl på samma adress. Gemensam gudstjänst sö 28.9 kl. 10 i Månsas kyrka (Skogsbäcksvägen 15). Övrigt Förbön och tack i Munkshöjdens kyrka (Raumovägen 3) fortsätter igen på hösten, följande datum alltid kl. 19: 2.9, 16.9, 30.9, 14.10, 28.10, 11.11, och En skön dag på sommarhemmet Björkebo ordnas to Det blir mat, vila och program. Start kl. 10 från Petruscentret (Vespervägen 12 A). Anmälan till kansliet senast Bibelträffar må 22.9 kl. 18 i Månsas kyrka, därefter varannan må. Sista gången Bibelstudier sö 14.9 kl. 18 i Malms kyrka, därefter varannan sö. Sista gången Månadslunch i Hagasalen 17.9, och kl. 13. Dagscafé ti 16.9 kl. 13 i Månsas kyrka, därefter varannan ti. Sista gången Skribaläger 1 på Lekholmen: Läger 1 har övning inför konfirmation: to 21.8 kl i Munkshöjdens kyrka (Raumovägen 3). Konfirmationen hålls sö 24.8 kl i Munkshöjdens kyrka. Skribaläger 2 på Lekholmen: Läger 2 har övning inför konfirmation: to 28.8 kl i Munkshöjdens kyrka (Raumovägen 3). Konfirmationen hålls sö 31.8 kl i Munkshöjdens kyrka. Keswickmöte ordnas i Templet (Nylandsgatan 40). Tema: First Things First (tolkas till svenska). Talare: Jonathan Lamb, England. Bibeldagar på Houtskär ordnas Medverkande bl.a. lektor Ulla- Christina Sjöman, Olav Söderström, Stig-Olof Fernström. Barnprogram ordnas. Info och anmälan, Petrus kansli tfn (09) Höstens litteraturkvällar ordnas följande tisdagar kl. 19 i Månsas kyrka (Skogsbäcksvägen 15): 23.9 Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones Bra att börja läsa under sommaren eftersom den är över 600 sidor lång. Förlaget skriver: 1300-TALETS BARCELONA är en stad i förändring. Pesten skördar offer, kriget närmar sig och inkvisitionens straff väntar alla kättare. Samtidigt pågår byggandet av folkets katedral: Santa Maria. Den unge Arnau Estanyol växer upp i staden och vi följer honom från hans lekar kring katedralens bygge och på hans flykt från ett liv i fattigdom till samhällets högsta topp när han drygt femtio år senare som rik man är med och inviger katedralen. Katedralen vid havet är ett fantastiskt porträtt av 1300-talets Barcelona och Katalonien. Historiska fakta i kombination med sociala intriger, konspirationer och kärleksöden gör detta till en bokupplevelse för alla. Boken har sålt i två miljoner ex i Spanien och vunnit ett flertal priser Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, 1970, 360 s. Gabriel García Márquez ( ) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1982, och hans egen födelseby Arca-Catca i Columbia inspirerade till romanen Hundra år av ensamhet. Boken handlar om den lilla isolerade colombianska byn Macondo och utspelar sig främst i familjen Buendias hus. Läsaren får följa byn och människornas öden under hundra år i denna roman präglad av magisk realism. Den tar upp många av livets stora gåtor: kärlek, hat, maktlystenhet, sorg och glädje. Boken kan också ses som en metafor över Colombias, eller hela Latinamerikas historia Apokryferna ur Gamla Testamentet, Judit, Mackabéerböckerna och Tobit. Apokryferna finns som en separat bok (utgiven t.ex. 1969) i en av Konungen gillad och stadfäst översättning av år 1921 och som en ny översättning i t.ex. Bibel Vi läser Apokryfernas s.k. historiska böcker: Judit, Mackabéerböckerna och Tobit. Präster Daniel Björk, församlingspastor Fredrik Kass, församlingspastor Bengt Lassus, kyrkoherde Halvar Sandell, kaplan Ronny Thylin, kaplan Musiker Liisa Ahlberg, kantor Rebecka Björk, (moderskapsledig) Peter Hilli, kantor Diakoniarbetare Nina Nybergh, diakonissa Gunilla Riska, diakonissa Bodil Sandell, diakonissa Barnledare Susanna Leskinen, ledare för barnarbetet Marianne Lundström, fritidshemsledare i Petrusgården Anne-Marie Martikainen, fritidshemsledare i Tallkotten Alice Sinko, fritidshemsledare i Sockenbacka Gunilla Ulfvens, assistent i barnarbetet Sekreterare Rufus Hedengren, församlingssekreterare och informatör Monica Lindqvist, församlingssekreterare Ungdomsledare Isak Enlund Ida-Marie Skogvik Saara Söderholm Övriga Janica Eklund, lokalvårdare Salme Elzohary, kyrkvaktmästare Majvor Sjövall, värdinna Petrus församling Tfn (09) , Fax (09) E-post petrus.fors@evl.fi Hemsida E-post till anställda: fornamn.efternamn@evl.fi (inte åäö) Kansliet öppet må fre 9 13 Dessutom kvällstid enligt överenskommelse. Adress Vespervägen 12 A, Helsingfors. Förböns-e-post pray.petrus@evl.fi Förbönsämnen ti förbönskvällar tfn Pro Markus församling rf Referens: frivillig gåva till diakonin på gamla Markus området: 1481 Björkebo sommarhem rf Pro Lukas rf Pro Lukas referenser enligt sektorer: Förbönstjänst: 25043, Barn och familjearbetet 25302, Där stödet bäst behövs 25315, Ungdomsarbetet 25373, Diakonin Pro Lukas tillhandahåller på kansliet kondoleans- och hyllningsadresser. Verksamhetspunkter Björkebo sommarhem, Nummela Kottby kyrka, Metsolavägen 14 Kånala kapell, Plöjarvägen 4 Kårböle kyrka och kapell, Gamlasvägen 6 Malms kyrka, Kommunalvägen 1 Munkshöjdens kyrka, Raumovägen 3 Munksnäs kyrka, Tegelstigen 6 Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15 På Petrus hemsida hittar du förutom händelsekalendern också tidigare utgivna Petrusblad, en kortfilm om gemenskap och mer om Jesus! Besök oss här: Vi beklagar: på grund av en teknisk miss på tryckeriet hamnade Petrusbladet mitt inne i Kyrkpressen nr 20/2014. Här är den nu i sin rätta form! Norra Haga kyrka, Tolarivägen 1 Petruscentret, Hagasalen, Vesperv. 12 A, vån 2 Petrusgården, Munkstigen 2 Seuris, Månsasvägen 21 Sockenbacka kyrka, Sockengränden 4 Södra Haga kyrka, Vespervägen 12, vån 3 Viks kyrka, Agronomgatan 5 Åggelby gamla kyrka, Brofogdevägen 12 Nyheter från Petrus, årgång 6, nr 2/2014 Utgivare: Petrus församling, Vespervägen 12 A, Helsingfors. Ansvarig utgivare: Bengt Lassus. Redaktion: Amanda Audas-Kass, Kristina Fernström, Stig-Olof Fernström, Rufus Hedengren, Göran Lindén, Mikael Nyström. Layout: Jaagon Ab/Jenni Signell. Församlingen förbehåller sig rätten till ändringar. Följ med annonseringen i Kyrkpressen.