Copyright 2012, Karin Axelsson Ansvarig utgivare: vulkan.se Framställt på vulkan.se Tryckår:2012 ISBN:

Transkript

1 1

2 Poseidons dotter Copyright 2012, Karin Axelsson Ansvarig utgivare: vulkan.se Framställt på vulkan.se Tryckår:2012 ISBN:

3 Poseidons dotter Karin Axelsson 3

4

5 Innehåll Förord 7 1. Omplanterad (l950) 9 2. Mina dockor brukar bada i Poseidon (1950-tal) Alla korna trädde ut (1953) Barnpensionat är nog finare än barnkoloni (1955) Snurr, snurr, snurr (1957) Ska man ha BH på natten? (1959) I den småländska urskogen (1960) Pappas pussel (1961) Byxmyndig i London (1962) När kommer prinsen och hur ska han kunna hitta mig på Flickläroverket? (1962) Liberal spagetti (1965) Bröllop med popcorn (1967) Blomman och Pysen (1967) Majrevolt i Frankrike (1968) En kamp att förlora (1970) Kinesisk utställning i vitt (1971) Resan till alla barnen (1972) Ta ner Lenin! ( ) Är kanske bilradio onödig lyx? (1973) Ingen dans på Brännö brygga (1978) 141 5

6

7 Förord Detta är min historia. Jag är Poseidons dotter för jag växte upp i skuggan av statyn av Poseidon på Götaplatsen i Göteborg. I tjugo fristående berättelser beskriver jag händelser ur de första 30 åren av mitt liv. Här skildras min ljusa barndom på l950-talet i centrala Göteborg, då staden fortfarande kunde vara en lekplats. En jobbigare tid följer under 1960-talet i och med övergången från barndom till tonårstid. Jag går i det strikta gymnasiet Flickläroverket bakom Konstmuseet och längtar efter kärleken och börjar ett liberalt politiskt engagemang. Under 1970-talet driver jag politiskt vänsterut, med stort samhälleligt engagemang. Berättelsen Ta ner Lenin! beskriver påfrestningarna i det kollektiva boendet under ett år i storfamilj. Blomman och Pysen handlar om några kriminella i KRUM, som just kommit ut från Härlanda fängelse. Texten från Brännö avslöjar de hårda kraven inom den kommunistiska rörelsen på 70-talet. Jag gör inte anspråk på att kunna analysera min tid. Jag försöker bara förmedla mina intryck. Även om detta är mina personliga erfarenheter från 1950-, 60- och 70-talen, tror jag att tidsandan och detaljrikedomen i mina berättelser väcker minnen hos andra 40-talister. En del yngre läsare kanske förvånas över hur livet var för inte alls länge sedan. Min förhoppning är också att några kan skratta med mig åt vissa dråpligheter. 7

8 De flesta texterna har anknytning till Göteborg. Många platser och numera kända personer är nämnda. Allt är alldeles sant! TACK till Elsa för att du väckte så många barndomsminnen genom att fråga varför jag, din farmor, tycker så bra om kor * till Ana Porss och Karin Gustafsson för att ni med er uppmuntran bidragit till att den här boken blivit skriven till Solveig Helgesson, min trogna barndomsvän, för layouten på boken och för den sagolika akvarellen på omslaget till Poseidons dotter. Alingsås Karin Axelsson 8

9 1. Omplanterad (1950) Att jag föds i september l946 går inte alls att se i mammas kassabok. Möjligen kan inköp av ett garnnystan sägas bero på min tillblivelse. Hon stickar nog en kofta till mig. I övrigt är allt som behövs till mig lånat, ärvt eller lika egentillverkat som bröstmjölken. Min mamma Margit för noggrann kassabok över alla utgifter och inkomster. Hon är mycket ekonomisk och sparsam. Hon är storköksutbildad och uppfostrad i en tid, då man tar vara på allt, trollar med matrester och väver trasmattor av tygrester. Nu när vi bor i Stockholm är hon föreståndare för restaurant Galgfågeln. Så hon kan det där med kassabok. Jag föds på Södersjukhuset i Stockholm. Vi bor på femte våningen i ett gult högt tegelhus vid Olaus Magnus väg 8, vid Gullmarsplan. Lägenheten har tre rum. Jag sover i ett litet rum innanför köket, långt från mamma och pappas sovrum. Jag måste springa igenom köket, svänga åt vänster i hallen och genom hela vardagsrummet för att komma till deras sängar och kunna krypa upp där på morgonen. På kvällen, när jag inte kan sova, smyger jag upp och ut i hallen. Där sitter jag gömd på skohyllan under ytterkläderna och tjuvlyssnar på mamma och pappa inne i vardagsrummet. Mamma sitter i gungstolen och stickar och lyssnar på radion. Pappa läser under lampan med tre lampskärmar. På nedre botten i vårt hus bor tant Greta med en tax. Hos henne dricker mamma ofta kaffe. Jag har inga kamrater i min ålder. Jag är bara hemma på dagarna med mamma och väntar ivrigt på att pappa ska komma hem på kvällen. Utanför höghuset finns en lekplats. Det vill säga en sandlåda. Jag promenerar långa sträckor med mamma. Hon håller mig i handen. Vi går över en stor bro in mot stan. Vi tittar på apparaten 9

10 (vaktparaden). När vi går på promenad vill jag helst ha med min dockvagn. Jag har ärvt den från något annat barn. Det är en kolsvart, gammal, stor vagn i stål med svart tygsufflett. Mamma kallar den för skrammelvagnen för den saknar gummidäck och för ett väldigt oväsen. I vagnen sätter jag Stampe, min kära kanin med jätteöron. Han är nästan lika stor som jag själv. Jag är nästan alltid glad och positiv, väldigt social, lydig och ordentlig. Jag gör som jag blir tillsagd och är nöjd med hur allt är ordnat omkring mig. Sommaren l950 flyttar vi till Göteborg på grund av pappas arbete. Jag sitter på trappan utanför höghuset i Stockholm och ser våra saker bäras ut till lastbilen. Mamma bjuder flyttkarlarna på pilsner i bruna flaskor. Flyttlasset åker sedan i flyttbilen och vi själva åker i vår svarta Volvo PV till Göteborg. Vi anländer sent en lördag kväll och tar in på hotell Royal i hörnet av Östra Larmgatan och Drottninggatan. På söndagsmorgonen är jag tidigt uppe och så ivrig att få se Göteborg. Jag får lov att gå ner ensam på gatan medan mamma och pappa är kvar uppe på hotellrummet. Jag står i gathörnet och tittar. Det är varmt och soligt och söndagstyst. Det känns nytt och högtidligt på något vis. Jag står helt stilla på trottoaren och känner det som om jag har vuxit över en natt. Vi flyttar in på Geijersgatan 3 B, ett stenkast från Götaplatsen med den stora statyn av Poseidon. Vi bor tre trappor upp, i en mörk lägenhet på 115 m² med både finingång och köksingång ut i trappuppgången. Där finns tre jättelika rum plus en s.k. jungfrukammare. Det är ett mindre rum innanför köket med lika högt i taket, som i alla de andra rummen. Det blir mitt rum. Utsikten är mot en innergård kringbyggd av höga röda tegelhus. Ingen himmel syns åt något håll genom de smårutiga fönstren. Jag sover i en skåpsäng. Sängen gömmer sig bakom ett draperi som dras ifrån på kvällen, när man fäller ut sängen. Toaletten ligger närmast ingången i hallen. Där är det lika högt i tak som i resten av lägenheten. Högt uppe på väggen finns en vattenbehållare. Från kanten av behållaren hänger ett snöre med trähandtag ner. När man drar i handtaget kommer vattnet forsande och spolar i toalettstolen. 10