Inför strängt licenskrav för farliga hundraser

Transkript

1 Rapport Inför strängt licenskrav för farliga hundraser Av Peter Kjällkvist och Mathias Sundin Folkpartiet i Norrköping 1

2 Innehållsförteckning 1. Syftet med studien s Målsättning s Frågeställningar 3.1 Vad menas med en farlig hundras? s Vad skulle förbud av vissa hundraser leda till? s Vad skulle hundlicens leda till? s Vilka andra åtgärder skulle kunna användas? s Metod 4.1 Tillvägagångssätt s Material s Begrepp s Avgränsningar s Empiri Farliga hundar och hundraser s Avel, genetik och miljö s Rasspecifika förbud s Licens s Andra åtgärder mot aggressiva hundar s Analys och slutsatser 6.1 Farlig hund och farlig hundras s Förbud mot specifika hundraser s Licens s Andra åtgärder s Summering och förslag till beslut s. 22 Bilaga 1: Dog attack deaths and maimings, Merritt Clifton Bilaga 2: Kategorisering av hundraser Bilaga 3: Norsk lagstiftning om farliga hundar Bilaga 4: Förslag till förordning om ändring i djurskyddsförordningen (1988:539) Bilaga 5:Mentalbeskrivning hund 2

3 Inledning Det finns många vanliga hundägare som är rädda och känner sig otrygga när de är ute och promenerar med sina hundar. Ska den där argsinta amstaffen vara i parken nu? Måste jag gå en lång omväg för att inte bli drabbad igen? Men i Sverige är etablissemanget överens: Det där är inget problem och om en hund är farlig är det ägarens fel, inte hundens och speciellt inte hundrasens. Vi är av en annan uppfattning. Självklart spelar ägaren en väldigt stor roll och en dålig ägare kan skapa en farlig hund av en hund som annars inte hade gjort en fluga förnär. Men vi vet också att olika hundraser har olika egenskaper. En del är hårdare, aggressivare, tuffare och helt enkelt farligare oavsett ägare. Några av dessa hundraser är så farliga att det inte rimligen går att försvara varför dessa djur ska få leva, helt oreglerat, mitt bland oss. Det finns hundraser som är framavlade för att skydda boskap mot varg och björn på den ryska stäppen. Hundar på 80 kilo som är självständiga, misstänksamma mot främlingar och skarpa. Ändå kan precis vem som helst köpa en sådan hund. Problemet ska dock inte överdrivas och debatten som förs måste vara nyanserad. Det är vad vi försöker uppnå i den här rapporten. Vi tycker det är viktigt att debattera och lagstifta innan en allvarlig olycka inträffar. Risken är då att vi får en snabbt framtagen lagstiftning som kanske går för långt och till och med motverkar sitt syfte. Låt oss agera nu, när vi kan göra det lugnt och sakligt. Och låt oss få bort de allra farligaste hundraserna från våra gator och torg innan något riktigt allvarligt inträffar. Mathias Sundin, oppositionsråd (FP) i Norrköping Peter Kjällkvist, föreståndare på hunddagis i Norrköping 3

4 1. Syftet med studien Undersökningens syfte är att förbättra villkoren för våra hundar, granska svensk hundhållning och öka tryggheten för hundar, hundägare och allmänhet. Rapporten ska redovisa erfarenheter som gjorts i utlandet och diskutera, samt ge förslag på åtgärder som kan vidtas i Sverige. 2. Målsättning Målsättningen är att undersökningen ska kunna fungera som ett avstamp för fortsatt arbete med regleringar och lagstiftning rörande hundhållning i Sverige. Arbetet fokuserar på säkerhets- och trygghetsaspekter vid kontakt mellan hund-hund, hundhundägare och hund-allmänhet. 3. Frågeställningar 3.1 Vad menas med farlig hund och hundras? Vilka faktorer spelar in? Med tanke på att alla hundar har mer eller mindre utvecklade jakt och försvarsinstinkter skulle i princip alla hundar kunna orsaka bettskador på andra hundar eller människor. Begreppet farlig kommer därför här att tydliggöras och diskuteras med ingående och delas in i fyra kategorier. Som farlig (A) kommer här en hund att ses som har sådana försvarsinstinkter, skärpa, temperament, dådkraft eller kamplust, som gör att den utan specifik träning, eller vanvård har lätt för att uppvisa aggressivt beteende. Därtill tittar vi på hundrasens vikt för att avgöra om ett angrepp skulle kunna medföra betydande men, eller orsaka dödsfall för en frisk, vuxen människa. Potentiellt farlig (B), definieras i rapporten med hundraser som av erfaren tränare med lätthet kan tränas att angripa människor och/eller har tydlig vaktinstinkt. Därtill tittar vi på hundrasens vikt för att avgöra om ett angrepp skulle kunna medföra betydande men, eller orsaka dödsfall för en frisk, vuxen människa. Dessutom faller vissa brukshundar in här som i övrigt skulle klassas i den första gruppen, men dessutom är samarbetsvilliga och mindre självständiga. Till gruppen (C) kommer räknas hundraser som inte nödvändigtvis vaktar, eller är lätta att träna för angrepp. Däremot är deras kroppsstorlek sådan att om de angriper så riskerar de att åsamka betydande skada eller t o m dödsfall. Andra hundar i denna kategori är kanske för små för att kunna döda en vuxen människa, men har dock skärpa, dådkraft, eller annan egenskap som gör dem potentiellt riskabla. Gruppen (D) omfattar övriga hundraser. 3.2 Vad skulle förbud av vissa hundraser leda till? Tanken med förbud av enskilda hundraser är att man vill ta bort de hundraser som orsakar mest skador och otrygghet. Införandet av lagar med sådana förbud har på olika håll i världen genomförts. I studien kommer erfarenheter från bl a Norge, Storbritannien och Kanada redovisas. 3.3 Vad skulle hundlicens leda till? Hundlicens har införts på olika håll i världen och det finns en poäng att belysa även dessa erfarenheter. Redan idag finns det en typ av licenskrav inom svensk hundhållning, men den licensen rör endast träning av bruksgrenar som skydd och Internationell prövningsordning (IPO). Oregistrerade hundar och hundar av blandrastyp måste ha en speciell tävlingslicens om de ska delta i tävlingar organiserade av Svenska Kennelklubben (SKK) eller Svenska Brukshundkluben (SBK). 4

5 3.4 Vilka andra åtgärder skulle kunna användas för att öka säkerheten/trygghetskänslan för hundägare och medborgare? Det finns redan rådande lagstiftning som möjliggör omhändertagande av farliga hundar och därför blir det intressant att titta närmare på hur denna lag implementeras. Andra åtgärder som tas upp är kastrering, munkorg och koppeltvång som till stor del regleras i kommunala stadgor. En viktig punkt som måste belysas särskilt är om de olika åtgärderna verkligen ger resultat och om de når fram till problemhundar och problematiska ägare. Eller är det främst vanliga skötsamma hundägare som påverkas negativt av olika åtgärder? 4. Metod Tillvägagångssätt, materialdiskussion, begrepp och avgränsningar. 4.1 Tillvägagångssätt Undersökningen ska redovisa internationella erfarenheter i fråga om förbud mot specifika hundraser, licens och andra åtgärder. Även rådande svensk lagstiftning, samt vissa kommuners hundstadgor redovisas i arbetet. Därutöver redovisas en diskussion i anslutning till varje frågeställning i form av en SWOT-analys (strength-weakness-opportunity-threat). 4.2 Material Primära skriftliga källor rörande rasspecifik lagstiftning från Norge, Storbritannien och den kanadensiska delstaten Ontario har använts. Dessa omfattar dels lagtext, samt utvärderingsdokument. Primära skriftliga källor rörande licens från City of Hesperia, California, New York, New York, Coleraine Borough, Nordirland, samt Tyskland. Dessa omfattar ansökningshandlingar, utredningar och lagtexter. Primära skriftliga källor rörande olika hundraser, etologi och statistik, Norrköpings kommuns hundstadga, Malmö stads hundstadga. Sekundära skriftliga källor som nyhetsartiklar på webben rörande erfarenheter av hur lagar implementerats. Primära muntliga källor från veterinär, hundpsykolog, försäkringsbolag, polis, representanter för rasklubbar, hundinstruktör, hunddagispersonal, hundägare och icke hundägare. Observationer på hunddagis i Norrköping, hundinstruktörsutbildning i Stockholm, hundutställningar, rastgårdar i Norrköping, Malmö och Stockholm, samt vid arrangerade hundmöten. Tanken är att materialet på ett så relevant, tillförlitligt och objektivt sätt som möjligt ska kunna ligga till grund för fortsatt fördjupning och som underlag för beslutsfattande. Det största problemet i en undersökning av den här typen är frågan om objektivitet. Rapporten är sprungen ur ett uppfattat behov av att göra något åt aggressiva hundar, skador som orsakas av dem, samt den rädsla som de orsakar. Med detta i åtanke har trovärdiga och initierade källor som kan ge argument både för och emot olika åtgärder eftersökts. 5

6 Undersökningens största svårighet har legat i att hitta objektiva källor. De källor som inte direkt sorterar under olika lagstiftande församlingar har oftast haft en agenda antingen propagerande för en specifik lagstiftning, eller emot densamma. Även utvärderingar av hur lagstiftning har påverkat hundhållning och bettstatistik har varit svårt att uppbringa. I det fall det inte funnits objektiva källor, har vi i rapporten sökt ta med vidare information från de olika lägren. 4.3 Begrepp Facktermer och vetenskaplig terminologi möjliggör en större precision i uttrycken samtidigt som de riskerar att bli obegripliga för den som inte är insatt. Nedan redovisas därför några termer som används för att beskriva hundars mentalitet vid de tester som genomförs i Sverige. Testen i fråga är Mentalbeskrivningar (MH) och mentaltest (MT). MH- Mentalbeskrivning hund är ett test på en speciellt för ändamålet utformad bana. Under testet bedöms bland annat hur tillgänglig hunden är, leklust, föremålsintresse, aktivitetsnivå, rädslor och eventuella hotbeteenden vid olika situationer. En hund som klarar mentalbeskrivningen anses ha känd mental status, därtill läggs en bedömning av dess skottfasthet. MT- Mentaltest hund, eller korning som det också kallas är ett test med poängbedömning för hundar som genomgått MH. Liknande egenskaper som i MH undersöks, fast med mer störningar och påfrestningar för hundarna. För att ha klarat MT måste hunden komma upp i minst 300 poäng samt inte ha misslyckats i vissa specifika moment. Tillgänglighet- Begreppet om och hur intensivt en hund söker kontakt med främmande människa. De allra flesta ser en stor tillgänglighet som en önskvärd egenskap. Faktum är dock att överdriven tillgänglighet enbart skapar problem. Idealisk tillgänglighet är då en hund inte spontant söker kontakt med främmande människor men som villig besvarar kontakt. Hundar som skyggar för eller visar rädsla för människor är givetvis inte önskvärda. Temperament- Med en hunds temperament avses "graden av livlighet i uppträdandet, graden av snabbhet i uppfattning samt viktigast av allt anpassningsförmågan till nya situationer och miljöer". Hundar med ett livligt temperament är generellt sett mer reaktionsbenägna, utför sina uppgifter snabbt men kan i vissa situationer bli lite impulsiva. Med felaktig behandling eller dressyr uppfattas de ofta som stressade och ibland även felaktigt som nervösa. Hundar med lågt temperament är sävliga och långsamma i sitt rörelsesätt, reagerar ofta lite långsamt, men utför koncentrationskrävande uppgifter bra. Kamplust- Begreppet beskriver hundens lust att arbeta med käkar och muskler. Hos jakthunden kommer kamplusten framför allt till uttryck i det vi menar med jaktlust. Kamplust delas in i två egenskaper, jaktkamplust och social kamplust. Den förra beskriver då hundens benägenhet att leta och förfölja, medan den sociala kamplusten beskriver själva engagemanget i bytet, samt svara emot och uppmana till kamp.för jakthundar kan vi på motsvarande sätt tala om jaktlust och bytesintresse. Jaktlusten beskriver hundens vilja att leta eller förfölja ett byte, medan bytesintresset enbart beskriver hundens engagemang i bytet sedan det upphunnits eller dödats. Generellt sett kan vi säga att stövare i allmänhet har en stor jaktlust (stor 6

7 jaktkamplust) men ett litet bytesintresse (liten social kamplust). Älghundar har däremot ofta en mer måttlig jaktlust men ett mer utpräglat bytesintresse. På våra brukshundar vill vi i jaktkamplusten att hunden startar målmedvetet, har bytesintresse och fullföljer det vill säga griper bytet.i den sociala kamplusten vill vi att hunden svarar mot kampattityder och uppmanar själv till kamp. Skärpa- Skärpa avser aggressivitet, aggressivitet är förmågan att lägga tyngd och kraft i ett handlande. Aggressivitet framträder mest i de sociala funktionerna såsom social kamp, dominans, försvar och i kontakttagande.skärpa kan sägas vara det samma som aggressivitet. Begreppet skärpa har dock en mer positiv klang och används framförallt för att beskriva aggressiva reaktioner under arbete, det vill säga i allmänhet då ett visst mått av aggressivitet är önskvärt. När terriern visar aggressivitet mot grävlingen i grytet talar vi således om skärpa, eftersom det primärt är jaktlusten som påverkar hundens engagemang. Aggressiva beteenden räknas som avståndsökande beteenden. Ett aggressivt uppträdande har således som främsta syfte att öka avståndet till antagonisten. Av denna orsak är det sådana situationer, där hunden strävar efter att öka avståndet till ett annat djur, hund eller människa, som främst framkallar eller ökar hundens tendenser att reagera med aggressivitet.reaktionen vid stegrad aggressivitet karakteriseras av olika hotsignaler, som t.ex. fixering av objektet, raggresning, morrningar, munhot, visar tänder, skenattacker och därefter direkt attack med eller utan bett. Aggressiva beteenden kan förekomma samtidigt med rädsla.detta avspeglar sig ofta tydligt i hundens kroppshållning. Resultatet blir, i synnerhet om de båda känsloyttringarna är kraftiga, olika typer av konflikthandlingar som ibland ger ett helt vilseledande intryck av hundens verkliga sinnestillstånd. Hundar som visar rädsla och aggressivitet samtidigt utvecklas lätt till så kallade ångest-bitare, hundar som biter för att de är rädda. Försvarslust- Begreppet beskriver hundens benägenhet att genom angrepp eller angreppstendenser försvara sig själv, sin flock och sitt revir. Begreppet är nära besläktat med skärpa. Försvarslusten beskriver dock bara hundens vilja att försvara. Den skärpa som den samtidigt visar vid försvaret kan således sägas vara den kraft som hunden vill ge uttryck för vid försvaret. Dådkraft- Är en egenskap bestående av många anlag. Viktiga faktorer är anlagen i nervkonstituion, retningströsklar/motivation (att starta en handling) aggressivitet (tyngd och kraft), dominans (lust att bestämma och hävda sig), försvarslust (att avvisa och försvara). Dessa anlag samverkar till att hunden kan övervinna rädsla och genomföra ett funktionellt arbete.begreppet kan närmast förklaras med ordet mod eller mer ingående, hundens förmåga att övervinna rädsla. En hund som inte visar rädsla i en viss situation har inte nödvändigtvis god dådkraft. För att bedöma dådkraften måste hunden först bli rädd. En hund som trots en viss rädsla går fram och undersöker det som uppfattas som farligt visar däremot prov på dådkraft. Dådkraftiga hundar visar oftast heller inte omotiverad rädsla och är därför i allmänhet säkrare i till exempel umgänget med barn och främmande människor som kanske har ett annorlunda beteende, t.ex. människor med haltande gång eller går med kryckor, än hundar med liten dådkraft. Hårdhet- Beskriver en egenskap och består av några anlag bl.a. avreaktionsförmågan (att glömma det som hänt och jobba vidare) d.v.s. minnesbilden av obehag som den beskrivs under 7

8 nervkonstitution. Hundens anlag i dominans har inverkan.begreppet hårdhet, dess motsats är vekhet, beskriver en hunds benägenhet att skapa minnesbilder av lust eller olust. En vek hund reagerar kraftigt på en lust eller olustupplevelse och associerar dessa till platsen eller situationen. En vek hund blir således mer lättdresserad. En vek hund löper dock alltid risk att påverkas negativt av olustupplevelser under arbete, vilket då direkt hämmar hundens beteende och därmed hundens sätt att arbeta.mycket veka hundar med dåliga nerver blir dessutom synnerligen svåra att dressera, eftersom de ofta associerar obehag till fel situation. En måttligt hård hund, till skillnad från den veka hunden, övervinner självständigt obehagen och är därmed lätta i inlärning och dressyr. Bithämning- När man talar om bithämning kopplas det till temperamentet och berör specifikt hur stor provokation hunden behöver utsättas för innan den biter. Hundar som en gång bitit så att blodvite uppstått har ofta lättare att komma över sin bithämning och därigenom bita i ett tidigare skede nästa gång de hamnar i en situation där de anser sig trängda eller provocerade. I undersökningen talas genomgående om hundraser snarare än enskilda individer. Självklart förekommer det variationer inom en och samma ras och en hund kan ha genomlidigt traumatiska upplevelser, chock, vanvård, eller oseriös träning som gjort att den uppför sig farligt. Sjukdomar och skador kan ibland göra så att en annars stabil hund kan överreagera aggressivt i situationer som tidigare inte alls föranledde någon reaktion. Terminologiska förklaringar är hämtade från SBK, samt hunderiet.se 4.4 Avgränsningar Rapporten kommer inte att kunna redovisa fakta från djupstudier rörande hundars reaktioner på sjukdom och skador. Det som kommer att lyftas fram är snarare hur vissa raser har använts och används, samt vilka egenskaper som har premierats, eller av annan anledning följt med i avelsarbetet. Urvalet av Norge, Storbritannien, Kanada, USA och Tyskland gjordes med anledning av de lagar som införts i dessa länder. Även information från andra länder såsom Nederländerna och Italien används. Språkkunskaper har emellertid satt en gräns varför exempelvis hundstadgan i Shanghai inte tagits med i rapporten. 5. Empiri Farliga hundar och hundraser I tidningar står det ibland att läsa om mördarhundar och attackhundar, som dödat eller lemlästat en anan hund eller rent av en människa. I svenska tidningar är det oftast pitbulls, eller blandningar där pitbull ingår och som går under den journalistiska benämningen kamphundstyp, eller pitbulltyp som nämns i dessa sammanhang. På senare tid har emellertid även rottweiler figurerat i mindre smickrande tidningsartiklar varför röster har höjts även mot denna hundras. Tillförlitlig statistik är svår att få tag i, men en amerikansk sammanställning av redaktören Merrit Clifton på Animal People pekar ut pitbull som i särklass farligast, följd av rottweiler och varghybrider (bilaga 1). Hans sammanställning med statistik från i USA och Kanada tar upp absoluta tal vilket gör statistiken än mer nedslående för de tre utpekade hundsorterna, eftersom de relativt sett kommer att stå för en väldigt hög andel av allvarliga attacker mot människor. Två andra hundraser han nämner, som till numerären inte är stora men som visar på överrepresentation inom statistiken för allvarliga bett är raserna akita och chow-chow. 8

9 Vissa hundraser som på andra håll i världen är kända för sin skärpa nämns inte alls i Cliftons statistik, möjligen på grund av att de är så pass ovanliga i Nordamerika att man inte känt till rasen, eller att de exemplar som finns där borta faktiskt hållits på ett sådant sätt att olyckor undvikits. I Hundansvarsutredningen (SOU 2003:46) går man inte in på hundraser utan koncentrerar sig på enskilda hundar. Enligt utredningens definition lyder: Hundar som angriper och skadar människor eller djur kallas här farliga hundar. Även hundar som kan utgöra stor risk avses. Dock inte hundar i normal tjänsteutövning. I denna undersökning införs en fyrgradig skala med bokstavsbenämningar A-D, där grupp A omfattar de mest riskabla raserna. Kategori A För att tillskrivas kategoriseringen A krävs att rasens genomsnittsindivid även utan träning utgör en allvarlig fara för den som angrips, samt att den har lätt för att ta till angrepp. Egenskaper som är avgörande för att en hund ras ska klassificeras i denna kategori kan skilja sig något, men två huvudgrupper går att särskilja, nämligen vissa kamphundsraser och vissa herdehundsraser (för fullständig lista, se bilaga 2). Kamphundsraserna i denna kategori utmärks av stor kamplust. Inte så sällan kan exempelvis en pitbull visa glädje och iver snarare än aggressivitet när den möter en annan hund av samma kön. Släpps de ihop kan det likväl omedelbart bli blodigt slagsmål eftersom kamphunden i princip ser den andra hunden som en kampleksak. Hundar avlade efter linjer som uppvisar mycket hög kamplust, eller gameness som den specifika termen lyder, är väldigt snabba med att ge sig in i leken och otroligt ihärdiga och envisa. En annan egenskap som är vanlig bland kamphundsraserna över lag är att de sällan visar tydliga signaler. De blir därmed svårlästa för såväl människor som andra hundar. Skärpan är inte nödvändigtvis hög hos pitbull, men däremot kännetecknas samtliga kamphundar av stor dådkraft, stort mod, ett livligt temperament och hög grad av hårdhet. Herdehundar brukar överlag vara väldigt självständiga och därför svårtränade. I sin ursprungsanvändning lät man valpen växa upp inne i den kreatursflock som den senare skulle vakta. I oländiga områden i främst Europa och Asien vaktade sedan dessa hundar flockarna mot såväl människor, som varg och björn. De är misstänksamma mot främlingar, är hårda, har hög dådkraft och försvarslust, låg bithämning, samt stor skärpa. Flera av herdehundsraserna har blivit populära som sällskapshundar då deras ursprungliga arbete inte längre efterfrågas, i fallet med pyrennéerhunden till exempel har man då ansträngt sig för att göra den mer tillgänglig och mindre benägen att vakta och uppvisa hotbeteenden. En annan viktig sak att nämna är deras storlek. De flesta herdehundsraser har en genomsnittlig kroppsvikt på över 50 kg och i vissa fall uppåt 80 kg. Varghybrider är en vansklig grupp då man i stort sett kan korsa varg med vilken hundras som helst och det inte på förhand går att avgöra vilka egenskaper som kommer att dominera. Varghybrider som är godkända raser (saarlos wolfhound och ceskoslovensky vlcak )uppvisar ett stort mått av självständighet och i motsats till kamphundarna en stor signalkänslighet. Vargens försiktighet och skygghet för människor visar sig hos dessa hundar genom att de ofta är reserverade mot främlingar. Skyggheten, självständigheten och ett stort mått skärpa gör att varghybrider, liksom även sjakalhybrider och dingohybrider blir ytterst svårhanterliga i 9

10 samhället. Hundar där varg, sjakal eller dingo förekommer närmare än fem generationer bakåt är förbjudna i Sverige sedan Vakthundar utmärks av stor försvarslust och dådkraft. För att räknas till kategori A krävs även att de visar en sådan skärpa att de utan egentlig träning vaktar hem eller flockmedlem på ett sådant sätt att de riskerar att tillfoga frisk vuxen person livshotande skada. Därtill skall läggar att rasen förväntas vara reserverad eller misstänksam mot främlingar. Blandraser kan innehålla anlag från någon av ovannämnda hundtyper tillsammans med någon annan av de cirka 300 hundraser som finns. Kombinationsmöjligheterna är helt oöverskådliga liksom förutsägbarheten rörande mentalitet och exteriör. Såvida man inte kan styrka att föräldradjuren till en blandraskull inte tillhör raser klassade i kategori A, exempelvis genom att de är registrerade och har stamtavla, blir det vanskligt att klassificera dem på annat sätt. Uppenbara undantag utgörs av hundar vars föräldrar är av dvärghundstyp (båda föräldradjuren väger mindre än 15 kg) eller vinthundstyp. Kategori B Hundraser som av erfaren tränare med lätthet kan tränas att angripa människor och/eller har tydlig vaktinstinkt. Därtill tittar vi på hundrasens vikt för att avgöra om ett angrepp skulle kunna medföra betydande men, eller orsaka dödsfall för en frisk, vuxen människa. De herdehundar som hamnar i denna grupp är i genomsnittligt sett inte fullt lika skarpa och reserverade mot främlingar som de i kategori A. Vakthundarna i denna kategori skiljer sig från dem i kategori A genom att de är mindre skarpa och något mer tillgängliga. I övrigt så agerar de även utan att ha blivit tränade om någon gör intrång på det egna reviret. De flesta brukshundsraserna, flera vallhundsraser, samt mastiffer har sådana vaktinstinkter att de placerar sig i kategori B. Flera av dessa raser har också benägenhet att visa aggression mot hundar av samma kön. Brukshundar, samt de vallhundar är genomgående bland de mest lättränade hundar som finns. Rena vallhundsraser som bordercollie, shetland sheepdog, australian shepherd, kelpie, working kelpie, australian cattledog och bearded collie kan vara nog så misstänksamma mot främlingar, men vanligtvis saknas skärpan och dådkraften, samt storleken för att de ska tillfoga en vuxen frisk människa någon betydande skada. Däremot uppvisar många vallhundsraser som även används i brukstävlingar såväl starkt resursförsvarande, viss skärpa, stor kamplust och hög dådkraft. Den belgiska vallhunden malinois är urtypen för denna sammanfattning. Byggd som en lättare schäfer och med liknande egenskaper, fast kvickare i temperamentet och behäftad med långt färre ärftliga sjukdomare, har denna hundras etablerat sig mer och mer som polishund i många länder. Vidare har brukshundarna och vallhundarna det gemensamt att de i ännu högre utsträckning än andra raser behöver arbeta för att må bra och inte utveckla olika stressbeteenden. Hundar i denna grupp är sådana som kan lämpa sig för hundsporter innehållande skyddsmoment. Kategori C Hundraser som inte nödvändigtvis vaktar, eller är lätta att träna för angrepp. Däremot är deras kroppsstorlek sådan att om de angriper så riskerar de att åsamka betydande skada eller t o m dödsfall. Bland dessa finns några vinthundar och några större raser. Andra hundar i denna kategori är kanske för små för att kunna döda en vuxen människa, men har dock skärpa, dådkraft, eller annan egenskap som gör dem potentiellt farliga. Bland dessa finns vissa brukshundar och vallhundar. 10

11 Kategori D Övriga hundraser. Bland dessa finns bland annat taxar, terriers, dvärgschnauzers och dvärgpinschers som ofta har ett hett temperament och låg bithämning. Resultaten av dessa hundars bett kan dock svårligen bli livshotande för en frisk vuxen människa. Däremot är de liksom alla hundar i behov av aktivering, sällskap, sovplats och viss vardagslydnad Avel, genetik och miljö Har vissa hundar en genetisk predisposition att bli farliga? Med tanke på att man genom århundraden eller till och med årtusenden mer eller mindre medvetet avlat fram hundar som lämpar sig för vissa specifika uppgifter torde svaret vara ja. Cilla Danielsson, hundpsykolog på Hundens hus utgår från det hon kallar vargens jaktkod för att ge en närmare förklaring. Jaktkoden är indelad i olika moment: Från det att vargen börjar söka mat genom luftvittring, spåra viltet, driva, förfölja det, samla ihop eller särskilja enskild individ från en flock, markera för sin flock vart villebrådet finns, rusa på, håla fast, nedlägga, äta, bära hem Det vi människor gjort är att genom selektiv avel förstärka vissa delar av den här jaktkoden och därigenom har vi fått fram hundraser med högst specialiserade användningsområden och egenskaper. Förutom jaktbeteende har även försvar av revir, flockmedlemmar och nedlagt byte varit egenskaper man i vissa fall velat föra vidare i aveln. Vallinstinkten hos en bordercollievalp finns där, även utan träning kommer de flesta individer att vilja hålla samman en fårhjord. En jack russelterrier kommer utan träning att ge sig på en råtta för att döda den och ger sig glatt ner i ett grävlingsgryt. En retriever kommer glatt bärande på saker som den hittat även om man inte tränat apportering och en fila brasileiro kommer att vakta sitt territorium oavsett vem som tränger sig på. Självklart finns individuella variationer, det är bland dessa variationer man letade matchande egenskaper att föra vidare i aveln även långt innan vår tids moderna och hårt standardiserade hundraser fanns. Sedan kommer frågan om miljö. Erfarenheter och träning kan både hjälpa och stjälpa de genetiskt givna förutsättningar. Traumatiska upplevelser i ung ålder kan påverka en i grunden stabil valp så dramatiskt att den blir skygg för till exempel höga ljud, stora hundar eller långa skäggiga män. En vallhund utan träning kommer aldrig nå sin fulla potential eftersom det krävs samarbete mellan förare och hund. Har den dessutom aldrig träffat får förrän i vuxen ålder kan den dessutom mycket väl bli skrämd av dem. Få av dagens hundraser har i väsentligt oförändrat skick funnits längre än hundrafemtio år och i princip ingen är oförändrad i mentalitet eller exteriör. Även i naturen förändras olika bestånd över tiden och speciellt snabbt kan det gå om en grupp djur blir isolerad på en begränsad yta. Rörande hundar har människan under det senaste århundradets avel i väldigt hög grad kunnat kontrollera vilka individers egenskaper som förs vidare. På gott och ont. Med utställningar som främsta instans för at avgöra vilka hundar som ska användas i aveln, har mentala egenskaper eftersats i prioriteringsordningen och ibland har enskilda exteriört bra hundar överanvänts i aveln trots mentala egenskaper som aggressivitet 11

12 och rädsla. Detta har fört med sig att vissa hundraser på kort tid börjat visa på allt mer problem. Vissa raser har även drabbats av fysiska hälsoproblem till följd av att alltmer extrema utseenden premierats i utställningsringarna. Höftledsproblem, andningsproblem, ögonproblem är några sådana. Medvetna hälsostrategier inom rasklubbar har i vissa fall kommit till rätta med problemen, ett arbete som lokalt sett kan ha gett effekt på tio till tjugo år beroende på hur stor avelsbas (hundar som används i avel) man har och hur medvetet man arbetat bort olika icke önskvärda egenskaper. Resultatet kan emellertid skilja sig markant inom samma ras beroende på vilka avelslinjer som finns i individens stamtavla. 5.2 Rasspecifika förbud I Norge råder sedan 1/ förbud mot följande hundraser: Pitbull, amerikansk staffordshire bullterrier, tosa, fila brasileiro, dogo argentino, samt blandraser där någon av dessa raser ingår oavsett hur långt tillbaka i aveln inblandningen skett. Därtill har införts förbud även mot den tjeckoslovakiska varghunden. Hundar av dessa raser som redan fanns levde i landet var man tvungen att söka en speciell licens för eller riskera att de omhändertogs och avlivades. I Tyskland togs samma år beslut om förbud för införsel av ett flertal olika hundraser, däribland de ovan nämnda, samt amerikansk bulldog, presa canario, cane corso, staffordshire bullterrier, bullterrier, bullmastiff, spansk mastiff, mastino neapoletano, dogue de bordeaux, alano espanol, samt perro de presa mallorqin. Källa: SKK, NKK, tyska tullverket, samt LD lovdata Den norska debatten kom igång sedan en man blivit dödad av hund år Förutom förbud mot specifika raser kan även ägare beläggas med skyldighet att ha sin hund i koppel, eller försedd med munkorg, oavsett ras (för norska hundlagar, se bilaga 3). Sedan den nya lagen började gälla har ingen hundincident med dödligt förlopp inträffat i Norge. Vidare har andelen allvarliga bitskador minskat dramatiskt enligt Tormod Törstad, som driver hemsidan hundebitt.no. Bland de hundincidenter som norska tidningar rapporterat sedan 2004 dominerar förekomsten av rottweiler tydligt. Norska Kennelklubben menar emellertid att lagen tillkommit utifrån ovetenskapliga grunder och att felaktig information utgjort utgångspunkt för instiftandet av den. Kennelklubben hänvisar till hundägarens ansvar och förmåga att forma sin hund. Redan år 2001 hade man i Tyskland förbud mot införsel, avel och försäljning av hundar av pitbulltyp. Lagrum finns publicerat i Bundesgesetzblatt årgång 2001 nr 16 s Mer specifik lagstiftning, undantag och licenser regleras på delstatsnivå. Förutom importförbud för vissa raser finns rasspecifika förbud i vissa tyska delstater, samt olika typer av licenskrav och andra åtgärder. I Storbritannien finns sedan 1991 en lag som förbjuder följande hundraser (Dangerous Dog Act 1991): Pitbull, tosa, dogo argentino och fila brasileiro. Lagen omfattar även andra hundar som faller inom kategorin kamphundar och då ankommer det på domstolen i det enskilda fallet att fälla avgörande i frågan. 12

13 Förbudet gäller att äga, till landet införa, avla, sälja, skänka eller annonsera om försäljning av någon av dessa hundtyper. Ordvalet typ är medvetet då ingen utav ovan nämnda raser är erkänd i Storbritannien. Undantag från regeln medgavs för hundar av dessa typer som redan fanns i landet då lagen infördes. Dessa hundar omfattades istället av krav på kastrering/sterilisering, koppeltvång, munkorgstvång, registrering med chip och tatuering och särskild försäkring rörande skador som hunden kunde vålla. Källa: Office of public sector information, UK och the Department for environment, food and rural affairs, UK I USA råder stor skillnad i lagstiftningen utseende från stat till stat. I Kaliforien är det förbjudet att införa lagar mot enskild ras emedan det i många delstater finns förbud mot pitbulltypen. I Kanada råder det man i Sverige kallar strikt hundägaransvar, vilket innebär att ägaren är helt ansvarig för de skador som hans/hennes hund orsakar. Dessutom finns i delstaten Ontario ett specifikt förbud mot pitbull. Except as permitted by this Act or the regulations, no person shall, (a) own a pit bull; (b) breed a pit bull; (c) transfer a pit bull, whether by sale, gift or otherwise; (d) abandon a pit bull other than to a pound operated by or on behalf of a municipality, Ontario or a designated body; (e) allow a pit bull in his or her possession to stray; (f) import a pit bull into Ontario; or (g) train a pit bull for fighting. 2005, c. 2, s. 1 (16). Källa: Dog Owners Liability Act R.S.O. 1990, CHAPTER D.16 Även i Kanada medges undantag enligt liknande restriktioner som i Storbritannien för hundar födda före 2005 då lagen trädde ikraft. I Nederländerna har man haft förbud mot pitbull fram till och med år 2008 och i Italien likaså. I Italien fanns ett förbud mot ytterligare 16 hundraser. I dessa båda länder har man emellertid frångått förbuden då man i efterhand inte ansett att de fyllt sitt syfte. En av anledningarna i Nederländerna var att antalet hundbett inte minskat sedan lagens införande Istället har man satsat på certifiering av ägaren och lagstiftning som tydliggör ägarens ansvar och hundhållning. 5.3 Licens Olika typer av hundlicens existerar runt om i världen och skillnaderna på vad de innebär skiljer sig enormt. På Nordirland och i staden Hesperia, i Kalifornien och New York är licenserna utformade som en registrering. De kräver ingen speciell utbildning hos varken ägare eller hund och riktar sig inte mot specifika raser. Däremot måste hunden vara vaccinerad och kostnaden för licensen är i Hesperia 55 dollar för okastrerad hund, emedan en licens för kastrerad hund bara kostar 13 dollar. I New York är skillnaden i kostnad mellan kastrerad och okastrerad hund mindre, 8.50 dollar respektive dollar. En relevant fråga här är om skillnaden i licenskostnad är ett tillräckligt incitament för kastrering? Diskussioner i USA pågår för att göra sterilisering/kastrering billigare eller t o m gratis. I nuläget nämns siffror på allt från 45 dollar till 400 dollar beroende på veterinärklinik och var i USA man är. 13

14 I Sverige är kostnaden för kastrering av hane ca 3500 kronor och ca 4500 kronor för tik, priserna varierar dock mycket mellan veterinärkliniker enligt smådjurskliniken i Norrköping. Bland annat i Storbritannien och i Norge infördes en typ av licens på hundar av de raser som förbjöds som redan levde i de länderna. Även i Tyskland finns licenskrav om gäller inköp av aggressiva hundar och hundar av vissa raser. Licenskrav skiljer sig mycket rörande vad de faktiskt innebär. Registreringen är den enklaste formen av licens. Därefter följer krav på att man har sin hund kopplad och/eller försedd med munkorg och/eller kastrerad. I vissa tyska delstater måste man dessutom genomgå en medicinsk psykologisk undersökning motsvarande det som delstaten kräver för inköp av vapen. På många håll finns förbehåll mot att införskaffa hundar av vissa raser om man dömts för vissa specifika brott. Även i Sverige kan enskild person föreläggas förbud mot att hålla husdjur, men det finns inga krav kopplade till införskaffandet av en särskild hundras. Enligt vad denna undersökning erfarit finns det inget land som har licenskrav där kraven på hundägaren inbegriper utbildning om hundhållning, etologi, raskunskap eller annat hundrelaterat kunnande. 5.4 Andra åtgärder mot aggressiva hundar Dagens lagstiftning i Sverige är till stor del ett resultat av den statliga utredningen (SOU 2003:46) kallad Hundansvarsutredningen. I utredningsarbetet fokuserade man särskilt på hundar som användes av kriminella personer och vanvårdade hundar. Hundar som används i hundslagsmål faller in under begreppet om kriminella personer, men eftersom lagrum om hundslagsmål faller in under djurskyddslagen och brottsbalken prioriterades inte denna fråga i arbetet. Hundansvarsutredningen slog fast att strikt hundägaransvar även fortsatt bör gälla. Vidare slås fast att ca 80 procent av alla hundar är registrerade och förslagsvis borde få information om hundhållning hemskickad. Omärkt hund utan ägare registrerad i centrala register föreslogs kunna omhändertas av polis oaktat om den utgör fara eller ej. Kontroll av märkning ska kunna utföras av polis på alla hundar som påträffas på allmän plats. Hundar som skadat eller uppenbart riskerar att skada ska om inte mindre ingripande åtgärder är tillräckliga för att se till att den inte orsakar skador eller avsevärda olägenheter (SOU 2003:46) kunna tas omhand av polisen. Sådana hundar ska riskbedömas och därefter fattas beslut om återlämnande, omplacering eller avlivning. Även ett tillägg i 29 djurskyddsförordningen föreslogs, med lydelsen att hundar som förväntas nedärva okontrollerbar aggressivitet inte ska få gå i avel. Grovt olämpliga personer ska av polismyndigheten kunna beläggas med förbud mot att inneha hund. Som grovt olämplig ska en person ses som till exempel använt hund som vapen vid misshandel. 14

15 Slutligen föreslogs även en skärpning av kraven för tillsyn så böter ska kunna utdömas om någon genom uppsåt eller grov oaktsamhet eftersätter tillsynen på sin hund. Den tidigare lagstiftningen gällde bara om hunden dessutom var farlig (se bilaga 4). Bedömning av en hunds farlighet är även efter Hundansvarsutredningen en ganska ojämn process. Ojämn eftersom det inte finns någon given metod som används i Sverige för att fälla avgörandet och att det därför sker på många olika sätt. Bedömningen ska göras om hund skadat eller uppenbart riskerar att skada människa eller annat djur. Det man vill ha svar på är om hunden tillsammans med ägare kan förväntas orsaka skador eller avsevärda olägenheter i framtiden. Förutom förbud mot att inneha hund och möjlighet att omhänderta och avliva hund finns möjlighet för polis att förelägga enskilda hundar med munkorgstvång och/eller koppeltvång då de framförs på allmän plats. I andra framför allt anglosaxiska länder förekommer tvång på att kastrera eller ekonomiska incitament vid försäkring för detsamma, dock ej i Sverige. 6. Analys, slutsatser samt förslag till beslut och vidare undersökningar 6.1 Farlig hund och farlig hundras Utifrån redovisad statistik från USA syns tydligt att vissa hundraser står för oproportionellt många allvarliga angrepp på människor. Även avel med inriktning på vissa egenskaper och användningsområden för hundar inom olika hundgrupper ger vid hand att vissa hundraser är farligare än andra. Samtidigt kan man i medveten avel välja ut enskilda individer inom farliga raser som inte uppvisar de drag man vill undvika. På tio till tjugo år kan man då få fram väldigt annorlunda mentalitet på de hundraser man vill påverka. Denna typ av påverkan är emellertid behäftad med en mängd olika risker. Avlar man på en liten mängd hundar så stiger inavelsgraden fort och recessiva anlag och sjukdomar kan slå igenom. Vidare så kan prioriteringen att få bort en viss egenskap som skärpa föra med sig att andra egenskaper som rädsla slår igenom. En rädd och osäker hund som känner sig trängd eller inte kan förstå situationen kan bli farligare än den skarpa hunden. I Sverige mentalbeskrivs en hel del hundar. Mentalbeskrivningen (MH) och mentaltest (MT) ger framför allt svar på om hunden kan ha goda förutsättningar för att arbeta inom försvaret, räddning, eller för att tävla inom bruksgrenarna som sorterar under Svenska Brukshundklubben. Man kan avgöra huruvida en hund är tillgänglig, föremålsintresserad, nyfiken, har rädslor, uppvisar hotbeteenden och fälla omdömen om dess aktivitetsnivå. Mentalbeskrivningen är ett omfattande test som svara på många frågor. Svarar den även tillförlitligt på om det är en farlig hund som testas? En hund vars föräldradjur genomgått mentalbeskrivning utan att visa på farliga beteenden borde i så fall kunna hamna i en lägre klassificering än vad rasklassningen annars skulle medge. Ett problem här är att inte tillräckligt många hundar av de flesta raser genomgår mentalbeskrivning och ännu färre genomgår mentaltest. I dagsläget genomförs en hel del mentalbeskrivningar, men redan är det hård beläggning på banorna som finns och figuranter och domare är flitigt anlitade. Hur många fler skulle behövas om alla hundar var tvungna att mentaltestas? Hur många fler banor? Vilka vore kostnaderna för enskilda hundägare, för Brukshundklubbarna och för samhället? 15

16 De specialtest som genomförs för att avgöra om en hund är för aggressiv och farlig sker i regel efter en anmälan, oftast efter att hunden skadat en människa illa eller dödat en annan hund. Testen är idag inte enhetligt utformade och rättssäkerhet kan inte garanteras. 6.2 Förbud mot specifika hundraser Summering av argument för införande av förbud mot enskilda hundraser: Vissa hundraser är kraftigt överrepresenterade i statistik rörande allvarliga skador och dödsfall. I USA stod Pitbulls, Rottweilers och varghybrider för 68 procent (180 st) av de hundattacker som resulterade i dödsfall mellan 1982 och Vidare stod de för 66 procent (874 st) av de attacker som resulterade i bestående men, såsom förlust av kroppsdel. Dessa hundraser utgör inte på långa vägar 60 procent av hundpopulationen i USA. Enligt den Amerikanska Kennelklubbens statistik finns ingen av dessa raser med bland de tio populäraste för år Människan har medvetet avlat fram mer än trehundra hundraser. I aveln har man velat få fram hundar med specifika mentala och exteriöra egenskaper. Därför finns vissa hundar som fungerar bra till att valla, andra till att jaga på olika sätt. Vissa har avlats för att vakta och några har avlats för att slåss med andra hundar. Skillnaderna syns inte minst om man genomför vallningprov, jakthundsprov eller mentaltest med olika hundraser. I Sverige har vi mycket omfattande statistik från mentalbeskrivningar som visar på tydliga skillnader mellan olika hundraser. Eftersom såväl arv som miljö påverkar hundarnas farlighet måste också lagstiftningen komma åt såväl hundägare, som hundraser och avelsarbetet. Svenska Kennelklubben hänvisar till att det finns lag som möjliggör för polisen att omhänderta farliga hundar, men att den lagen inte tillämpas i tillräcklig utsträckning. Problemet är att när man kan tillämpa den lagen så är skadan kanske redan skedd. Vi kan ha ett dödsfall framför oss, ett dödsfall som en bättre lagstiftning hade kunnat avvärja. Statistik som visar att frekvensen av hundbett inte minskat sedan införande av rasförbud redovisar inte om det rör sig om allvarliga bett som gett men för livet, de redovisar heller inte dödsfall. Slutligen redovisas heller inte om antalet hundar har ökat så att det i själva verket rör sig om en relativ minskning procentuellt. 6.3 Licens Förlagor till en licens av körkortstyp det vill säga en licens som kräver att man kan visa att man tillgodogjort sig vissa kunskaper såväl praktiskt som teoretiskt har denna undersökning inte kunnat finna. Restriktioner finns i Sverige för bland annat människor som dömts för djurplågeri. I Tyskland ingår vissa våldsbrott bland de omständigheter som diskvalificerar en person från att få tillstånd för att inneha vissa hundraser. Därtill ska människan genomgå ett psykologiskt test innan tillstånd utfärdas. På många håll innebär licensen i praktiken bara en registrering, som för vissa hundraser och okastrerade hundar kan vara dyrare än för andra hundar som anses mindre farliga. Ett problem på de ställen som har infört licenskrav är att så många nonchalerar kravet och att överträdelsen så sällan beivras. Liksom i de fall där specifika rasförbud införts har man höga omkostnader men för få resurser för att göra så att lagen efterlevs. Ett alternativ till denna 16

17 slutsats kan vara att lagarna formulerats på sådant sätt att polisen eller annan myndighet som är ansvarig inte kan använda lagen verkningsfullt. En annan försvårande omständighet är att ett mer innehållsrikt körkort skulle ställa krav på utbildning, utbildare och den myndighet som utfärdar. Möjliga instanser för examination och utfärdanden skulle kunna vara polis, eller djurskyddsinspektörer i Länsstyrelsens tjänst. Utbildare skulle också kunna godkännas av samma instans och verka inom SBK, vara anslutna till Sveriges hundpsykologers organisation IMMI, eller privat. Det är den här undersökningens mening att samma typ av licenskrav inte är relevant för alla hundraser. Med utgångspunkt i diskussionen om farliga hundar föreslås en fyrgradig skala för hur licenser skulle kunna se ut. Licensen bör gälla för hundägare och en specifik hund. Examination bör innehålla såväl praktik som teoretiska element. Förslag till fullständig och detaljerad licensutforming ligger utanför denna undersöknings syfte. Däremot ska en första ansats föreslås. Utifrån den tidigare gruppindelningen följer här kunskapskrav som bör vara rimliga för de olika nivåerna (För indelning av raser i de olika grupperna se bilaga 2). D Gruppen D omfattar hundar som inte har sådana fysiska förutsättningar att de med bett kan åsamka livshotande skador på en frisk vuxen och/eller att deras mentala egenskaper gör dem mycket obenägna att bita och/eller mycket tillgängliga. Exempel på raser är samtliga spanielraser, setterraser, stövare, dvärghundraser, taxar, mindre terrierraser, samt alla retrieverraser utom Chesapeake Bay Retriever. Inget licenskrav ska finnas på hundraser i denna kategori. C Gruppen C omfattar flera stora hundraser som emellertid inte vaktar, här finns även flera vallhundsraser och bruksraser som är mindre och som inte har sådan skärpa att högre klassificering är befogad. Inget licenskrav i denna kategori heller, men ägare bör uppmanas att utbilda sig för att bättre kunna hantera sin hund. B Gruppen B omfattar brukshundar med uttalad vaktinstinkt, här finns även hundar av mastifftyp, samt vissa herdehundar. Ska endast få ägas av myndig person. Vidare bör inte personer som dömts för våldsbrott, brott mot djurskyddslagen, eller tillfängelse i mer än ett år kunna få licens för dessa hundraser. Därutöver ska hund i kategori B genomgå mentalbeskrivning innan den blivit två år. En otillgänglig hund med mycket rädsla och aggressivitet bör få möjlighet att göra om testet tidigast efter sex månader, men inte senare än ett år. Har den inte blivit mer stabil, eller ny beskrivning inte genomförts inom utsatt tid, ska den avlivas (För omdömen vid mentalbeskrivning se bilaga 5). I övrigt ska samma kunskapskrav gälla som för grupp C, liksom krav på ansvarsförsäkring. 17

18 A I denna grupp ingår hundar som används i hundslagsmål, samt väldigt farliga vakthundar och herdehundar. De utgör livsfara för sin omgivning och det finns ytterst få skäl till varför man ska kunna hålla en sådan hund. Licens av klass A ska krävas för att importera, avla på, köpa, äga, sälja, eller skänka. I Sverige nu levande hundar av dessa raser ska oavsett ålder snarast genomföra mentalbeskrivning enligt samma principer som hundar i grupp B. Dessa hundar ska fram till dess att mentalbeskrivning genomförts med önskvärt resultat vara belagda med strikt koppeltvång och munkorgstvång när de befinner sig utanför hemmet, eller tomt eller rastgård som de inte kan ta sig ur. Licens för hund av A-klass ska kunna fås för den som kan göra gällande att särskilt behov av sådan hund föreligger. Sådant behov ska vara relaterat till arbete som hunden ska genomföra. Exempel på när sådan licens ska kunna utfärdas är där hunden används av vaktbolag, eller av lantbrukare som vill skydda sin boskap mot björn, varg och lodjur. I de fall licens utfärdas ska det ske enligt samma ordning som följer av grupp B, med tillägg att licensierad person måste vara över 18 år och ha genomgått utbildning rörande vakthund eller herdehund med godkänt resultat. En problematisk fråga man måste ställa sig här är vilka krav som ska ställas på andra personer än ägaren som tillfälligt tar hand om en hund, eller rastar den. För hunddagis och pensionat finns redan omfattande kunskapskrav och djurskyddsinspektör utfärdar godkännande i det enskilda fallet. Blandraser För hundar av blandrastyp bör man främst ta hänsyn till den högst klassade inblandade rasen. I de fall man inte med säkerhet kan avgöra om det exempelvis är amerikansk pitbull, eller amerikansk ataffordshireterrier, ska utgångspunkten ligga i att hänföra den enskilda hunden till den högre klassificeringen. 6.4 Andra åtgärder I Sverige har vi i nuläget strikt hundägaransvar vilket innebär att ägaren ansvarar inför lagen för det hans/hennes hund gör. Lagar som möjliggör för polisen att belägga enskild hund med munkorgstvång och koppeltvång finns och dessutom kan polisen i värsta fall omhänderta och avliva en farlig hund. Dessutom kan enskild person föreläggas förbud mot att hålla hund. Det är inte denna undersöknings mening att dessa regler ska avskaffas eller ens förändras i dagsläget. Däremot finns problem i att reglerna inte efterlevs och att detta kan fortgå utan ingripande från polisens sida. När åtgärd vidtas har vanligtvis skadan redan skett, ibland fler gånger dessutom. 6.5 Summering och förslag till beslut, samt förslag till vidare undersökningar Det är den här undersökningens mening att dagens svenska lagar inte räcker till för att tillförsäkra att hundar hålls på ett tillräckligt bra sätt. Kunskap saknas såväl om hundars behov och möjligheter liksom om säkerhet och trygghet för människor och andra hundar i deras omgivning. Viss hundhållning och vissa hundrasers egenskaper kan var för sig eller i kombination utgöra livsfara för människor och djur i den enskilda hundens omgivning. 18

19 Delar av problematiken utgörs av att lagen som finns inte tillämpas i tillräcklig utsträckning. Det faller på poliser att få in anmälningar och sedan identifiera farliga hundar. Regelrätta test för att avgöra hundars farlighet varierar i sin utformning och lämnar övrigt att önska ur rättssäkerhetssynpunkt. Det är den här rapportens mening att hänsyn måste tas till såväl den enskilda hundrasens egenskaper, individens egenskaper och träning, samt ägarens kunskaper och hundhållning. Därför föreslås att rådande lagstiftning ska bibehållas och att man dessutom tillför ytterligare åtgärder: Att lag om hundlicens införs, där hänsyn tas till såväl hundras, enskild hund och även ägarens kunnande och lämplighet. Att hundar i Kategori A och B måste ha en försäkring som täcker skador som de vållar på andra. Vidare utredning behövs för att utforma en genomförbar lagstiftning rörande hundlicens. Den ekonomiska aspekten är helt avgörande för att man dels ska kunna utbilda människor, att man ska kunna se till så lagstiftning efterlevs och att de myndigheter som berörs har tillgång till kunnig personal på området. Dessutom måste man ta hänsyn till att det inte är önskvärt att hundhållning blir en dyr byråkratisk snårskog utan att det som krävs är skäligt för såväl samhället som för den enskilde. Vidare måste svar ges rörande vilka instanser som ska kunna utfärda licenser och vilka som ska få utbilda dem som ska ha licens. Slutligen, men kanske viktigast av allt är att berörda myndigheter, organisationer och yrkesfolk får möjlighet att påverka processen genom arbetsgrupper, som remissinstanser och referensgrupper. 19

20 Källor: SKK, Svenska Kennelklubben SBK, Svenska brukshundklubben Genetica.se Hunderiet.se SOU 2003:46, Hundansvarsutredningen NKK, Norska Kennelklubben LD lovdata Tysklands tullverk Hundens hus Merrit Clifton Animal Law Coalition Dog Owner s Liability Act, Canada City of Winnipeg Office of public sector information, UK Department for environment, food and rural affairs, UK Norrköpings Kommun Malmö stad Stockholm stad 20