Det var livat i Göteborg sommaren 1923, inte bara de grå cellerna fick sitt utan

Transkript

1 Dans och teater sommaren lång Det var livat i Göteborg sommaren 1923, inte bara de grå cellerna fick sitt utan även dansfötterna, skrattmusklerna och musikörat. I hamnen ankrade utländska båtar, de flesta från USA. Flera tusen svenskamerikaner kom med Svenska Amerika Linjen för att besöka sitt gamla hemland. På nyinvigda Torslanda flygplats landade många för att delta i de internationella flygtävlingarna. Bland de mest kända som kom med eget flyg var den engelske flygministern Samuel Hoare. Till Centralen anlände speciella jubileumståg från hela Sverige. Från städer som Borås, Uddevalla och Halmstad gick tågen så att det var möjligt att hinna se utställningen, besöka Liseberg, ta sig en svängom, se fyrverkeriet och sedan återvända till hemorten för att kunna arbeta nästa dag. Den som körde bil fick snällt ställa sig utanför staden och ta spårvagnen till utställningsområdet. Ordningsmakten ville inte ha för mycket trafik inne i staden. För dem med privatchaufför fanns ett garage vid Götaplatsen samt övernattningsrum för chauffören. Oftast kunde man dagtid koppla av en stund från utställningsvandrandet och lyssna till konserter, ibland ledda av Wilhelm Stenhammar. Utan extra kostnad gick det sedan bra att besöka Liseberg med attraktioner som berg- och dalbana, häxgunga där många blev sjösjuka när väggarna rörde sig medan gungan stod still. De som inte var roade av detta kunde nöja sig med att njuta av de vackra planteringarna och de uppträdanden med lättare akrobatik, som bjöds på i parken kvällstid. Mat och dryck kunde avnjutas, och en punschliknande dryck, fast enligt utsago både starkare och sötare, som var mycket populär bland besökarna men inte hos huvudrestaurangens Ivar Jacobsson, som ansåg att den inkräktade på hans ensamrätt till utskänkning av just punsch. Fiasko vändes till succé Lisebergs utställningsteater, senare kallad Cabarethallen, var en ganska sorglustig historia. Första revypremiären blev ett totalt fiasko och föreställningen uppfördes bara två gånger. Därefter övergav direktör Ernst Bauer såväl teatern som dess skådespelare och lyckades samtidigt göra sig ovän med den kände stockholmske journalisten och revyförfattaren Emil Norlander. Denne hade efter första kvällens fiasko blivit ombedd av Bauer att snabbt skriva en ny revy. Norlander tog därefter nästa tåg till Stockholm och satte igång att arbeta och redan någon dag senare skickade han ett första förslag. Han blev mycket förtretad när han med vändande post fick besked av direktör Bauer att hans tjänster ej längre var önskade, hans förtret blev inte mindre av den uteblivna betalningen för det nedlagda arbetet. 194

2 För skådespelarna som nu blev arbetslösa innebar det ett ordentligt avbräck. Snabbt kom de på en lösning, de ordnade en egen revycabaret. Utställningsstyrelsen gav dem sitt stöd genom att erbjuda dem den förskottshyra på kr som Bauer betalt. Detta beslut skulle senare orsaka en juridisk tvist mellan styrelsen och Bauer. Beslutet räddade personalens löner och redan den 13 maj hade de premiär på sin revycabaret, ett potpurri på vad de alla kunde, en aria ur Faust sjungen av fru Ada Scholander, dans av Anna Wikström och av den lättklädda baletten från förra revyn, glada visor av Erik Zetterman samt sketcher med bland annat Maja Cassel. Mest populär blev dock Jean Claeson som sjöng schlagers, något som gick hem hos publiken, som glatt sjöng med i refrängerna. Konferencieren Olof Sandborg och ensemblen kunde andas ut när de hörde de hjärtliga applåderna och föreställningen gick hela juni månad ut. Den tredje juli var det tredje gången gillt, denna gång med revyn Bara utställningen, en revy med 13 tablåer om händelser, stora som små. Det var chefen för Stora Teatern Gustaf Bergman, som tagit sig an projektet tillsamman med sin konstnärlige rådgivare och scenograf Poul Kanneworff och balettmästaren Texas Johansson samt dirigenten Max Roth. Till revyförfattare utsågs Otton och Danilo, pseudonymer det inte gått att avslöja. Den 4 juli kunde man i Göteborgs Handels- och Sjöfarstidning läsa: Utställningsteatern tog igår hem den succé som uteblev vid första starten. De nya männen hade lärt sig av föregångarnas felgrepp, reducerat talet till det minsta möjliga och låtit kupletterna bli rätt få samt lagt huvudvikten på uppsättningen och flickorna. I rollen som Adelsohn hade man satt in den populäre Karl Kinch, som svenskamerikan gjorde Olle Sandborg succé och Jan-Erik Strand övertygade som gubben Noak. Den populära Maja Cassel fick en mindre roll, Göteborgs-Posten kommenterar den 4/7: Maja Cassel har tydligen denna direktion den uppfattningen om, att hon endast skall vara något vackert att se på. Ett besök i London hade inspirerat Gustaf Bergman att bjuda in 16 engelska dansöser till Göteborg, de gjorde stor succé och gav en exotisk och internationell touche åt det hela, nog så viktigt med tanke på den internationella publik, som besökte teatern. 195

3 Tablån med generalkommissarien Adelsohn och hans telefoner var rolig och skämdes inte heller bort av Kalle Kinch. Men på det hela taget tycker man att teaterns goda krafter saklöst kunde fått lite uddigare och elakare saker att föra fram. Den folkkäre skådespelaren Ludde Gentzel, som trots att han var född i Jönköping förkroppsligade det speciellt göteborgska både i och utanför Göteborg med sin förfinade göteborgsdialekt, var med och redde ut problemen på Utställningsteatern så att den kom igång. Samtidigt höll han med sin alltid lika populära parhäst i revyvärlden, Zara Backman, på med repetitioner av GöteborgsCiceronen på Nya Teatern, arbetarföreningens teater vid Järntorget som leddes av den tidigare nämnde Ernst Bauer. Rubriken GöteborgCiceronen på Nyan. Ludde och Zara triumferar var införd i Göteborgs Morgonpost dagen efter premiären. Denna revy var skriven av Karl-Julius. En revy med sju hållplatser historiska och geografiska, Göteborg runt. Publiken fick möta Gustaf II Adolf men även göra ett besök på Avenyen och som sista anhalt utställningsrestaurangen med shimmydansande flickor. Störst succé denna sommar gjorde Karl Gerhards och John Botvids revy Köp svenska varor som redan den femte maj hade premiär på Folkteatern i Lorensbergsparken och fick strålande recensioner: Karl Gerhards och John Botvids Jubileumsrevy gör stormande lycka vid premiären. Vacker balett och pigga kupletter. De slog också alla göteborgska teaterrekord med sina drygt 150 föreställningar. Succén hade sådan genomslagskraft att Gustav V, som inte besökt någon revy sedan han tillträtt som kung, besökte teatern i sällskap av särösocieteten med Dan Broström i spetsen. Det sägs dock att denna kväll följde övrig publik snarare kungens reaktioner än det som hände på scen. 196

4 Rikt och folkligt teaterliv Friluftsteatrarna bjöd denna sommar på svenska folklustspel. Slottsskogsteatern spelade Värmlänningarna med Gerda Thomée, Kolbjörn Knudsen och folkdanslaget Viktoria, men även Strindbergs Hemsöborna med regissören Torre Cederborg som Carlsson samt Andersson, Pettersson och Lundström av Frans Hodell med Knut Holm, Bertil Brusewitz och Torre Cederborg i rollerna. På friluftsscenen i Lorensbergsbergen kunde man se Viran Rydqvist, Finchen Bengtsson och Frithiof Hedvall. Göteborgs Friluftsteater bjöd på Det stora mågakriget av Valter Stenström och Nanna Vallensten med Gösta Hallén och Frans Hamberg. För friluftsteatrarna innebar det myckna regnandet ett stort problem. Även för de mer intellektuellt lagda teaterintresserade var detta en givande sommar. På Lorensbergsteatern togs gästspel emot från såväl Ryssland som Tyskland och Stora Teatern fick besök av den Svenska Baletten från Paris som vid denna tid hade hunnit bli accepterad eller som signaturen EsAn säger i Göteborgs Posten den 9/7 Man kan knappast längre påstå att Svenska Baletten är ett omstritt företag, om man inte räknar med vad de omdömeslösa säga. Dansen nöjet framför andra Nykterhetsrörelsens försök att förhindra dans på huvudrestauranten misslyckades till mångas glädje ty där på den stora vackra Rotundan, som rymde par, dansade de kungliga och andra inbjudna svenska och utländska honoratiores. Här bjöds upp till dans varje kväll och på helgeftermiddagar var det Thé dansant. Rotundan och dansen där omtalas entusiastiskt av många men frågan är dock om stämningen där någonsin nådde de höjder som rådde på Lisebergs två dansbanor. De populära danserna den säsongen var step, shimmy (en snabb foxtrot, 4/4 takt, en av de första jazzdanserna) och den ständigt populära valsen samt diverse folkdanser förstås. Populärast bland de unga var dock jazzen och dess medryckande rytmer, som nu gjort sitt intåg i nöjeslivet till glädje för många och förtret för några. Till Göteborg kom denna sommar The King of Jazz, mr Howard, med sitt kapell samt från Paris, monsieur le professeur de danse R. Gouaits med sin moatjé miss Norma, och lärde ut de senaste danserna. Ryktet säger att många dansade slut på flera par skor denna sommar, så skomakarna och skoaffärerna måtte gjort lysande affärer. Fyrverkerierna var många och hörde till de nöjen, som i stort sett alla göteborgare kunde glädja sig åt, även de som ej hade råd att besöka utställningen. De som bodde i stadens arbetarkvarter sökte sig upp på höjderna och följde det uppseendeväckande ljusoch ljudspelet. En minnesvärd upplevelse, som göteborgarna länge talade om. Denna sommar var Göteborgs första riktiga evenemangssommar, den skulle långt senare följas av andra, inget evenemang har ännu uppnått dess storlek och mångfald. Vibeke Carlander 197

5 Fest, fest, fest! Sol och vår och fest! Det var som en högtidlig och ovanlig dröm. Allt var så olikt vardagen, så drömlikt. Något liknande kommer jag väl aldrig mer att få vara med om. Vad alla är olyckliga, som gått miste om detta. Ur Gulli Engströms dagbok Min mor Gulli Ekhammar föddes i Göteborg 1903 och hette Engström som flicka. Hennes föräldrar var byggmästare Axel Engström och Bertha Engström (f. Nycander). Axel Engström drev en framgångsrik byggnadsfirma, som samma år som Gulli föddes återuppförde Renströmska badanstalten, nuvarande Hagabadet, efter en brand.gullis äldsta syster Lisa utbildade sig till folkskolelärarinna, Gulli själv gick på Fackskolan i Uppsala och blev skolköks- och handarbetslärarinna, brodern Uno blev en av Göteborgs första plastikkirurger och Helfrid, Lillan, var för sin tid ovanlig med sin pol.mag-examen. Gulli förde som så många andra flickor och unga kvinnor dagbok under många år och dagboken upplevde hon som en trogen vän, vilken hon kunde anförtro precis allt, både stort som smått, och hon skrev ibland med en nästan glödande inlevelse. När Jubileumsutställningen visades i Göteborg var Gulli 19 år, hon hade gått ut Nya Elementarläroverket för flickor och bodde hemma hos föräldrarna på Linnégatan. På dagarna hade hon några skolbarn som privatelever i i tyska och i matematik och hon gick också på Slöjdskolan och tecknade. Greta som nämns i dagboken var Greta Hellström, Gullis bästa vän. Gulli Engströms dagbok och de intryck hon redogör för i den är representativa för hur medelklassgöteborgaren tog emot Göteborgsutställningen. I dagboken framgår tydligt hur göteborgarna engagerar sig i jubileum och utställning. Här är en sådan förfärlig brådska i hela stan. Folk är som tokiga att köpa kläder, fina, eleganta kläder. Alla affärer är överfulla. Så repareras hus, gator, lyktstolpar, ja, allt man kan se. Och det egendomliga är att målarna målar med sådan fart att det är en fröjd att se. Långt in på kvällarna är ännu arbetet i gång. Ja, hela nätterna och även söndagarna. Hur skall allt hinna färdigt? är dagens fråga. Utefter alla större gator är flaggstänger uppsatta på båda sidor. Vad det kommer att bli festligt när var och en har sin blågula duk! På själva utställningsområdet och på Gustav Adolfs torg är naturligtvis brådskan störst. När så jubileumsdagen var inne skriver hon: Hur vacker och härlig är inte vår kära stad! Hur glad kan man inte vara att få bo här. Tusen flaggor svajade för vinden, blågula och blåvita. Hela hamnen, hela stan var flaggprydd. I tre dagar skall man få se en så vacker anblick. Kl. 11 träffades vi Röda stjärnor (Röda korsets ungdomsverksamhet) utanför Konstmuseet 198

6 för instruktion. Då besteg min fot för första ggn. utställningen. Underbart! Mäktigt! Stora kupoler, valv, hallar, obelisker, planteringar med mera. Det var som att vandra i ett sagoland. Fontäner, rosor och penséer. Ja, det kan inte i ord beskrivas. Och restaurangen! Så stilig! Det var som man var flyttad till en stor metropol. Hur mycket skall jag inte ha att berätta dig sedan, när allt är färdigt. Hur storartad var inte anblicken, när man stod på konstmuseets trappa och såg ned över Götaplatsen och avenyen. Flaggor, vimplar i oändlighet. Massor av bilar och brådskande människor. Hur kan detta vara Göteborg? Påföljande dag var det äntligen dags att inviga utställningen. Dagboken är trots alla överord betagande i sin entusiasm och lokalpatriotism. Jubileumsutställningens öppnande! Fest, fest, fest! Sol och vår och fest! Klockan 6.40 f.m. träffades Greta och jag för att börja dagens högtid. Kl. 7 ringde alla stadens kyrkklockor. Hur kan det vara möjligt att det inte regnar? Sol och vår. Härligt! Kl. 8 kom kungen, kronprinsen, Eugen, Ingeborg, Märta, Astrid. Då brakade 21 skott från Kvarnberget. Vi såg kungen när han kom i bil från tåget. Detta var första gången idag. Så i full fart hem och fick en smula mat i magen, så till Gustav Adolfs torg. Kl var Te Deum i alla stadens kyrkor. Kungen var i Domkyrkan. Jag fick en utmärkt plats på torget. Såg både orkestern, kungen och de fina utländska herrarna. Du kan inte ana så många fina utlänningar det var. En i röd mantel, en i svart mantel med mycket guld på, en japan, engelsmän, alla i brokiga kläder med mycket guld och många ordnar. Så Siluettklippning var på modet och folk stod i kö för att bli avklippta eller titta på den flinka porträttören i arbete. Här är det en pojke som ställts på en stol för att komma i rätt höjd. 199

7 kom ett helt kavalleri i paraduniform ingalopperande på torget. Så kungens vagn dragen av 6 hästar, så ett kavalleri till. Det var ståtligt. Alla lyfte på hattarna och hurrade. Kungssången spelades upp och alla stämde i. Sedan sjöngs ett kantat Minnet varefter stadsfullmäktiges ordförande Carlander höll högtidstal och han och borgmästare Lamberg lade en krans på Gustav Adolfsstatyn. Hurrarop. Fanfar. Kungen reste sig upp och sade några ord och utbringade ett leve. Hurrarop. Fanfar. Därefter lade kungen och kronprinsen en krans vid Gustav Adolfsstatyn, under det att festkantatet Löftet sjöngs. Sedan sjöngs unisont Du gamla, du fria. Så galopperade hästar, kung och allt bort. Det var som en högtidlig och ovanlig dröm. Allt var så olikt vardagen, så drömlikt. Något liknande kommer jag väl aldrig mer att få vara med om. Vad alla är olyckliga, som gått miste om detta. Jag menar Göteborgare. Till själva invigningen hade Gulli ingen biljett, men det historiska festtåget såg hon. På kvällen var Lisa, Lillan och jag på utställningen. Du kan inte ana hur förtrollande det var. Helst när allt strålade av ljus. Stora bloss flammade här och var. Utefter Näckrosdammen var blå lyktor. Ja, det var underbart. Man kan inte beskriva det. Det måste ses. På kvällen var ett oerhört stort fyrverkeri. Det största, som varit i Sverge. Det lär ha kostat c:a 5000 kr. Tänk att bränna upp så mycket pengar på en halvtimme! Det var en härlig, stor dag i Göteborg. Allt var lyckat och välordnat. Inga olyckshändelser, ingen så där förfärlig folkträngsel. Jag kan inte förstå hur de kunde funderat ut allt så bra. Det var en sådan lugn och högtid överallt, trots de oerhörda folkmassorna. Gulli använder flitigt sitt pass till utställningen. En dag är hon där i tre omgångar. Kan du tänka dig, jag har åkt Karusell. Jag som blir så lätt sjösjuk. Men du kan inte tro vad det var skoj. Det var en sådan där flygmaskinskarusell. Det trodde jag aldrig om mig. Inte desto mindre fick hon aptit på fler attraktioner. Åkte berg och dalbana två gånger. HU, vad det var hemskt! En sådan fart! Sådana backar! Vi var också ett slag i barnens paradis. Det var riktigt roligt att känna sig som barn på nytt. Flygmaskinskarusellen var inte den enda karusellen på Liseberg. Den klassiska med hästarna fanns också. 200

8 Berg- och dalbanan revs först 1987 och sägs ha haft 41 miljoner passagerare. Banan var ett verk av tivolibyggaren Waldemar Lebech. Den är numera ersatt av en bana som heter Balder efter den idrottsplats som låg i området långt innan jubileumsutställningen var påtänkt. Varit inne i stan på utställningen. Det var Greta, Rut och jag, som skulle åka rutschbana. Det var det roligaste jag varit med om. Först fick man gå på alla konstiga golv och broar med mera. Sedan i svindlande fart ned. Och så utkastad av 2 vaktmästare. Rut berättade att pastorerna Ahlberg, Eriksen och Carlson hade varit där och åkt berg- och dalbana tillsammans. Jag skulle vilja sett dem! 201