"Man. "Ja, här bor jag, det här är mitt stall." Ulla Håkansons liv är och har varit hästar. 26.

Transkript

1 "Man "Ja, här bor jag, det här är mitt stall." Ulla Håkansons liv är och har varit hästar. 26. HÄST & RY T TARE NR få if

2 MÖTE MED r inte ge sig Säkert har det funnits flera dippar i s hästliv. Bakslag som kanske hade fått andra ryttare att byta idrott. Men är, och har alltid varit, envis och målmedveten och hästarna är hennes liv. Så har det också blivit två OS-brons, ett VM-brons, två EM-brons, fyra NMguld och tolv SM-guld. I november fyller hon 80 år och tävlar fortfarande på Grand Prix-nivå. TEXT: BRITT LEDBERG FOTO: LOTTA BRUNDIN GYLLENSTEN örsta taget" 27. HÄST & RYTTARE NR

3 U LL A HÅK AN SO N MÖTE MED Ålder: 79 år, fyller 80 i november. Familj: Maken Arne Håkanson. Bor: Gården Björkelund, Gärds Köpinge, Kristianstad. Klubb: Strömsholms Ridsportförening. Några ryttarmeriter: Har ridit i 6 OS, 6 VM och 10 EM. Brons i lagdressyr vid OS 1972 och 1984, VM 1998 och EM 1971 och NM-guld i hoppning 1967, i dressyr 1973 och 1975, på samma häst, Ajax. NM-guld även 1985 med Flamingo. Svensk mästare i dressyr tolv gånger varav fem med Ajax, två med Elymus, ett med Flamingo, två med Tolstoy och två med Bobby, två SM-silver i hoppning på Ajax. Ridit tre världscupfinaler i dressyr 1987, 1994 och Hon rider mest ute,. Bara när marken fryser och blir hård tar hon till ridhuset hon har på sin gård. Det viktiga är också att ge hästen omväxling, säger hon. Här sitter hon på sin nuvarande tävlingshäst Richelle HÄST & RY T TARE NR

4 Jag har aldrig startat någon av mina hästar innan de fyllt sju år. Titta! Där är hon ju! säger fotograf Lotta när vi närmar oss s gård nära skånska Kristianstad. En bit framför vår bil kommer en dam på minicykel. Hon håller en stor schäfer i koppel i vänsterhanden, svänger in på en cykelstig och trampar bortåt. Vi parkerar i dikeskanten och när vänder tillbaka visar hon påsen med de stolta fjällskivlingar hon just har plockat. Jag såg dem under min ridtur i morse och det gäller att skynda sig innan någon annan tar svampen, säger hon. Med sina hästar gör hon tvärtom har inte bråttom, tar det lugnt. Jag tycker inte att det är någon vits att starta 4 5-åringar, det skulle kanske vara för att få dem sålda då. Hur som helst så sätter man press på dem, och de hästarna kommer troligen aldrig att nå Grand Prix. Det går att vänja hästen vid nya miljöer utan att tävla. Åk till tävlingsplatsen och rid runt där till flaggor och musik, bara det blir en jättegrej för den unga hästen utan att den också måste prestera. Sedan kan du åka hem igen, du behöver inte tävla. Förr, när militären utbildade de flesta hästar, fick de ta det lugnt tills de var sju år. En häst är inte färdigvuxen förrän dess. Jag har aldrig startat någon av mina hästar innan de fyllt sju. De måste utbildas och stärkas. Sparar man på dem så kanske man kan få ut mer pengar när de sedan säljs. tycker att det finns många duktiga tävlingsryttare i dressyr i Sverige, men inte tillräckligt med hästutbildare. Uppfödarna har lyckats få fram många fina hästar, men det finns för få som kan ta hand om dem. satt själv till häst innan hon kunde gå. Hennes ridande pappa, kaptenen Harald Svenfelt, lyfte upp henne på sitt sto Mona och där satt hon på en kudde framför sin fars sadel. Med tiden fick hon sitta där ensam medan pappan cyklade bredvid och höll hästen i en lina. En julafton, när Ulla hunnit fylla sju år, stod ett gotlandsruss i ett av paketen. Han hette Felix, var drygt tre år, kom direkt från flocken på Gotland och var helt ohanterad. Ulla skriver i sin bok Ajax och jag att Felix var en envis herre, men att hon med hjälp av sin pappa fick bukt med honom. Med tiden tävlade hon både dressyr och hoppning på Felix med placeringar. Lillasyster Marianne tog över ponnyn när Ulla i 14-årsåldern växt sig för stor för honom. Vid sidan om flickskola och handelsskola fortsatte sin utbildning till ryttare med pappa som ridlärare. Familjen hade då flyttat från östgötska Ljungsbro till Djursholm strax norr om Stockholm. Med mamma Gretas rötter i Österrike tillbringade hon också flera somrar i Wien och så ordnade hennes pappa tre månader åt henne vid Spanska Ridskolan i staden. Det blev till att träna på en korrekt sits med långa ben och sänkta hälar genom att bli longerad utan vare sig stigbyglar eller tyglar. Det var också här som Ulla Håkanson för första gången fick prova på dressyrens svåraste rörelser, som piaff och passage. Året är I s stall i dag står fyra hästar. Hon rider varje dag och det gör även maken Arne Håkanson, 85 år, tidigare överste första graden i kavalleriet. De lärde känna varandra på Strömsholm i slutet av 50-talet, under den ryttarutbildning där som kallades långa kursen och hölls i åtta månader. Vid den här ti- Gårdens djur Titus T, född -95 (National Zenith xx Ceylon). Hyggebos Lidro, född -92 (Leandro Royal Z). Alpen Topp, född -92 (Alpen Fürst Orkan). Richelle 2, född -99, (Rivero II Darlington), Ullas nuvarande tävlingshäst Schäfertiken Etzy. Hon vaktar bra. 29. HÄST & RYTTARE NR

5 Dressyrringen har varit ordförande för den här ideella föreningen i många år. Den har som sitt motto att föra sporten framåt och att verka för dressyrens främjande genom stödjande och praktiska åtgärder. Titta på dressyrringen.se Råd till ryttare Skaffa en bra tränare, en som är välutbildad. Titta på andra duktiga ryttare. Ta det lugnt med unghästen. Hoppa gärna lite även om du vill satsa på dressyr. Det ger balans och det är roligt för både häst och ryttare. På samma sätt kan hopphästen gärna dressyrarbetas för att bli lydig och lättare att svänga. Tjata aldrig på hästen! Ta pauser under ridningen, låt hästen gå på lång tygel ett varv. Det är viktigt! Se till att du själv har bra kondition. Jag har alltid hållit i gång med joggning vid sidan om ridningen. MÖTE MED Arne Håkanson, Ullas make, rider varje dag två av stallets hästar. Här leder han in Alpen Topp från hagen. den tillhörde Strömsholm fortfarande militären, men förutom tio kursplatser vikta för dem fanns fyra för civila. Sedan dess har de två följts åt på hästryggen och Ulla har följt Arne runt i landet när han förflyttats mellan militära tjänsteställen. De har rest på ibland långa utlandsresor till ryttartävlingar, och det var Arne som både stöttade och hjälpte Ulla i arbetet med omskolningen av Hästen I Hennes Liv Ajax från hopp- till dressyrhäst. När jag förra året pratade med kort vid en presskonferens under Falsterbo Horse Show efter en av hennes Grand Prix-ritter, sa hon: Det är ett bra sätt att hålla sig i gång. Hon tävlade Grand Prix i Falsterbo i år också, någon månad efter det att hon hade ridit SM (för 47:e gången) under Nationaldagstävlingarna i Strömsholm. Mina mål i år var att rida SM och efter det i Falsterbo. Inte för att vinna, men för att ha något att jobba för. Det är bra att ha mål. Ulla startar varje dag med ett yogaprogram som hon har fått av Stina Fredricson, Jens och Peder Fredricsons mamma, som hon använde när pappan i familjen, Ingvar, hade ont i sin rygg. Jag har ju drabbats av diskbråck, säger Ulla, och yogan kan hålla det i schack. En gång i veckan dansar jag linedance. Det är förresten mycket svårare än man tror. Judo har hon också tränat. Det är en väldigt bra sport för ryttare. Bra som uppvärmning inför ridning och man lär sig dessutom fallteknik, säger hon. Så ska man ju äta bra också som ryttare, men jag vet inte jag äter en del godis. Kanske kan man säga att hon har det söta i sitt blod, en del av Cloetta-familjen som hon är på sin fars sida. Under tidigt 1900-tal växte det upp ett helt samhälle runt chokladfabriken i Ullas barndomsstad Ljungsbro. Mina favoriter är Plopp och Kexchoklad, avslöjar hon. När jag var yngre och tävlade internationell hoppning var man tvungen att väga 70 kilo med sadeln. Jag fick fylla den med bly och fick ta till fickorna för att komma upp i den vikten. Men lite nyttig kost blir det också müsli, ingefärste och en smörgås med gravlax till lunch ( det tycker jag mycket om ) och kanske grillad kyckling till kvällen. Grönsaker och sallader älskar jag och äter mycket av. rider två hästar på förmiddagen. Först ut är Lidro och då med hunden Etzy i koppel intill. Det är skönt att komma ut i naturen. Efter Lidro blir det en tur på Richelle och på eftermiddagen går jag en timmes stavgång. Arne rider de två andra hästarna. 30. HÄST & RYTTARE NR

6 Stoet Richelle 2 har köpt i Tyskland. I år har de tävlat tillsammans i SM och under Falsterbo Horse Show. Det är där, på skogsdungarnas stigar mellan höga tallstammar, som har tränat sina Grand Prix-hästar. Jag rider alltid ute. Det är bara om marken fryser på vintern som jag går in i ridhuset. Jag tittar in där och ser en mindre ridbana med en sarg av halmbalar ( Vi har pratat om att bygga en riktig sarg, men det har inte blivit av. ) I två hörn står gårdens traktorer parkerade. Jag har aldrig sett henne rida där inne, inflikar eleven Cecilia Sandén, som vid Häst & Ryttares besök har varit på Björkelund i fyra månader. tycker att hästarna blir gladare och dessutom håller bättre när de får ridas mycket utomhus och gå på skiftande underlag. Mina hästar brukar bli gamla. De jag har nu är 22, 25, 25 och 18 år. Jag skulle tro att det är skogsturerna som har lagt grunden till det. Ulla berättar hur landslagsryttaren Peder Fredricson kom till hennes gård för att få hjälp med sin häst Hilly Trip xx. Hon var väldigt på tårna, men han fick rida runt här i skogsdungen ett tag och hästen blev lugn och fin och harmonisk. Efter det vann ekipaget junior-em-guld i fälttävlan 1989 både individuellt och med laget, och blev 14:e i Barcelona-OS 1992 i samma gren. Nu har ju Peder byggt en naturbana hemma på sin gård och sa att han hade fått inspirationen härifrån, av mig. Och jag fick inviga hans bana. Sedan sattes upp på en hästrygg första gången har det nu gått nästan 80 år. Hon har ridit otaliga hästar, varit svensk mästare i dressyr tolv gånger, nordisk mästare i hoppning, ridit hem två OSbrons i lag, två EM-brons i lag och ett lagbrons i VM. Tre olika hästar har burit henne dit, men det är en som har lagt beslag på det största utrymmet i hennes hjärta och en hon nämner direkt när jag frågar vad hon själv ser som sin största merit. Ajax. Fuxen med den breda bläsen och med vitt på alla fyra benen. Det bästa jag har gjort är nog att skola om Ajax från 31. HÄST & RY T TARE NR Jag rider alltid ute. Det är bara om marken fryser på vintern som jag går in i ridhuset.

7 MÖTE MED Unga, lovande ryttare bör stöttas, tycker. Därför delar hon ut sitt Ajax-stipendium varje år till både dressyr- och hoppryttare. I köket måste dagens plockade svamp tas om hand. Affischen på väggen visar Ulla och Flyinge Bobby som hon vann lagbrons med både i EM och VM. Ajax-stipendiet stöttar unga ryttare och svensk ridsport genom sitt Ajax-stipendium som hon delar ut under Falsterbo Horse Show varje år. Stipendiet är på kronor per ryttare och ska användas till träning under en tvåårsperiod. Både dressyr- och hoppryttare som är högst 30 år kan skicka en ansökan till Ulla. Läs mer om stipendiet på dressyrringen.se Hästarna har ju varit mitt liv. Vad skulle jag annars göra? att tävla svår hoppning till att bli dressyrhäst. Han och jag var först nordiska mästare i hoppning och tillsammans tog vi sedan ett OS-brons i dressyr. I sin bok Ajax och jag skriver Ulla att hon började skriva den redan när hon miste hästen 1976 vi hade då haft ett långt och händelserikt liv tillsammans. Ajax dog i sin box i stallet i Bromont där ryttartävlingarna under Montreal-OS skulle avgöras. Vad veterinären först trodde var kolik visade sig vara en tumör vid binjuren som hade fått ett blodkärl att brista. Det var de värsta och längsta timmar jag hittills upplevt och trots att flera år har gått sedan dess så faller tårarna när jag tänker tillbaka på den 11 juli 1976, skriver Ulla i boken. Hon gick vidare i sitt hästliv, förstås, och fortsatte att utbilda hästar till Grand Prix-nivå och själv tävla dem. Mitt arbete med hingstarna Tolstoy, Flamingo och Bobby sätter jag också högt, säger hon. Ja, hon är envis, säger hon. Och målmedveten. Man får inte ge sig i första taget. Med Flyinge Flamingo vann hon ett lag-brons i Los Angeles-OS 1984, Flyinge Bobby tog lagbrons både i EM -97 och VM -98 och Flyinge Tolstoy gick i laget som knep en fjärdeplats i EM Någon förebild har jag kanske inte, men jag tycker att tyska Isabell Werth är en mycket skicklig ryttare. Jag ser ju inget av hennes vardagsträning, men hon tar fram häst efter häst till högsta nivå och hon är väldigt duktig på att rätta till saker under ritten inne på tävlingsbanan. Det finns många duktiga dressyrungdomar även i Sverige, tycker Ulla. Till exempel de som red så fint i Aachen i juli. Therese (Nilshagen), Lina (Jönsson), Josefin (Gyllenswärd), Mathilde (Hanell) och Malin (Nilsson). Och flera av mina Ajax-stipendiater. Själv är Ulla hedersgäst vid de årliga stortävlingarna (fem grenar avgörs här) i tyska Aachen efter att två gånger ha vunnit dressyrens Grand Prix-klass där. De som rider med de bästa resultaten de rider också bra. De som inte har glada och lyckliga hästar går det sämre för. Nyckeln är omväxling och att rida ute. Äktenskapet med hästen ska också funka, man måste komma överens. Efter att ha flyttat en del mellan olika orter i Sverige, såg Ulla och Arne en annons på gården Björkelund en bit söder om Kristianstad. Visst var det en del att renovera, och någon rekommenderade till och med rivning. Men nu har de bott här i det gulrappade boningshuset i mer än 30 år, med stallet med sju boxar, med ridhus, ridbana och 35 tunnland mark där det odlas vall. Lite skog hör också till gården, träd som Arne planterade när paret flyttade in. När jag frågar vad hästen har betytt för Ulla genom åren, ser hon på mig som om jag vore en underlig prick. Hästarna har ju varit mitt liv, svarar hon. Vad skulle jag annars göra? 32. HÄST & RYTTARE NR