FÖRVALTNINGSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 23/1998 rd. Regeringens proposition med forslag till lag om räddningsväsendet INLEDNING

Transkript

1 FÖRVALTNINGSUTSKOTTETS BETÄNKANDE 23/1998 rd Regeringens proposition med forslag till lag om räddningsväsendet INLEDNING Remiss Riksdagen remitterade den l juni 1998 regeringens proposition med förslag till lag om räddningsväsendet (RP 76/1998 rd) till förvaltningsutskottet för beredning. Hemställningsmotioner I samband med propositionen har utskottet behandlat följande motion: - hemställningsmotion HM 63/1997 rd (Aittoniemi /cent) om ökad information om skyddsrum, som remitterades till utskottet den 13mars Utlåtanden I enlighet med ett beslut av riksdagen har grundlagsutskottet lämnat ett utlåtande (GrUU 31/ 1997 rd) om propositionen. Utlåtandet ingår som bilaga till detta betänkande. sakkunniga Utskottet har hört - räddningsöverdirektör Pentti Partanen, regeringsrådet Esko Koskinen, regeringsrådet Aulikki Mentula, lagstiftningsrådet Tarja Oksanen, avdelningschefen för staben vid gränsbevakningsväsendet Juhani Uusitalo och överkommissarie Hannu Hannula, inrikesministeriet sakkunniga Eija Siitari-Vann e, justitieministeriet - äldre regeringssekreterare Seppo Paasonen, försvarsministeriet - regeringssekreterare Jari Perko, trafikministeriet - miljörådet Olli Pahkala, miljöministeriet - överinspektör Lauri Vuorivirta, dataombudsmannens byrå - överstelöjtnant Aulis Minkkinen, huvudstaben - administrative sekreteraren Matti Piispanen, försvarsrådets sekretaria t - juristen Tapio Aaltonen, Befolkningsregistercentralen - direktör Ulla Lähteenmäki, Mätteknikcentralen - branschdirektör Veli-Pekka Nurmi, säkerhetsteknikcentralen - forskningschef Tu o mas Huuho, Konkurrensverket - direktör Pirkko Varpasuo, Konsumentverket - länsinsatschefen Markku Haranne, länsstyrelsen i Södra Finlands län - rektor Lauri Pajulahti, Räddningsinstitutet - chefsjuristen Antero Oksanen, Finlands Kommunförbund - förhandlingschef Pentti Hak o la, Kommunala arbetsmarknadsverket - tekniske chefen Jarmo Sirola, Helsingfors stads räddningsverk - brandchef Yrjö Sarkasuo, Kuusankoski brandverk RP 7 6/1998 rd

2 - brandchef Hannu Koivuviita, Raumo stads räddningsverk - brandchef Ole Wik, Pedersäre brandverk - brandchef Veli Kalliskota, Savukoski kommun - byråchef Kalevi Tiihonen, Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund r.f. - juridiske ombudsmannen Juha Ahvenniemi, Företagarna i Finland r.f. - förhandlingschef, styrelsesuppleanten Teuvo Vainikainen, Kuntien Teknisten Liitto ry som representant för Centralförbundet för Kommunernas tekniska funktionärer och tjänstemän r.f. - verkställande direktör Heikki Paajanen, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland (SPEK) r.f. - ordförande Silvio Hjelt, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland (SPEK) r.f.- FBK-arbetsgruppen - juristen Hannu Ijäs, Finska Försäkringsbolagens Centralförbund r.f. - funktionär Aarre Nord, Kommunsektorns fackförbund KAT r.f. - brandchef Veikko Kauppinen, Finlands Brandbefälsförbund r.f. - ombudsman Heikki Saksa, Suomen Palomiesliitto SPAL ry - ordföranden för FRK:s Helsingfors och Nylands distrikt Pekka Myllyniemi, Finlands Röda Kors - verkställande direktör Juhani Jyrkiäinen, vice ordförande Isto Rantanen, Nuohousalan Keskusliitto ry - juristen Saara Paronen, Finlands Fastighetsförbund r.f. - ombudsman Juhani Nenonen, Finlands egnahemsförbund r.f. - direktör Petri Aaltonen, förbindelsechef Kari Wirman, Finnet-förbundet r.f. - utvecklingschef Martin Andersson, Sonera Ab - professor Olli Mäenpää - professor Kaarlo Tuori. Därtill har social- och hälsovårdsministeriet, statskontoret, Forststyrelsen, Vägverket, Sjöfartsverket, Centralen för undersökning av olyckor, skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, Finlands Miljöcentral, VTT -byggnadsteknik, Norra Karelens larmcentral, Korsholms kommun, Valtionja erityispalveluiden ammattiliitto VAL ry, Vakuutusyhdistysten Keskusliitto ry, Byggnadsindustrins Centralförbund r.f., Suomen Meripelastusseura, Vakuutusalan tekniset tarkastajat ry, Helsingin Väestönsuojeluyhdistys ry, Kemiindustrin r.f., Turva-Alan yrittäjät ry, Sammutinhuoltoliikkeiden liitto ry och Industrins Kraft Ab lämnat skriftliga utlåtanden. PROPOSITIONEN OCH HEMSTÄLLNINGSMOTIONEN Propositionen I propositionen föreslås en ny lag om räddningsväsendet. Den skall ersätta lagen om brand- och räddningsväsendet och lagen om befolkningsskydd. Lagens tillämpningsområde motsvarar huvudsakligen tillämpningsområdet för de två gällande lagarna. Det komplex som det nuvarande brand- och räddningsväsendet, räddningstjänsten och befolkningsskyddet bildar kallas i propositionen räddningsväsendel Genom att lagen om brand- och räddningsväsendet och lagen om befolkningsskydd slås ihop till en enda lag befästs lagstiftningsmässigt den trend som har resulterat i att brandmyndigheter- na i så gott som alla kommuner är befolkningsskyddsmyndigheter. Också inom statsförvaltningen handhas dessa uppgiftsområden av samma organisationer vid länsstyrelserna och inrikesministeriet. I praktiken innebär sammanslagningen blandannat att det inte längre kommer att finnas separata system för planering och finansiering. Lagen om räddningsväsendet skiljer sig på många punkter från det nuvarande systemet. Det finns färre bestämmelser om den kommunala förvaltningen. Ansvaret för räddningsväsendet kommer att grunda sig huvudsakligen på det nuvarande systemet. Enligt den föreslagna lagen 2

3 om räddningsväsendet skall kommunerna utreda och bedöma riskerna inom sina områden och utifrån dem lägga fast servicenivån för räddningsväsendet. Servicenivån skall motsvara olycksriskerna. Länsstyrelserna kommer precis som för närvarande att utöva tillsyn över servicenivån inom det kommunala räddningsväsendel De förebyggande insatserna kommer också att omfatta andra olyckor än eldsvådor, förutsatt att dessa åtaganden inte hör till någon annan myndighet. Propositionen innefattar också bestämmelser som behövs för att direktivet om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår skall kunna införlivas med den nationella lagstiftningen. I propositionen föreslås heltäckande bestämmelser om räddningsmyndigheternas rätt att få uppgifter och om myndigheternas personregister. Syftet är att räddningsförvaltningens behov skall tillgodoses och kraven på datasekretess beaktas. Det föreslagna finansieringssystemet bygger huvudsakligen på den gällande mekanismen. staten betalar ersättning till kommunerna för kostnader för släcknings- och räddningsinsatser som är exceptionellt höga med hänsyn till kom- munens ekonomiska bärkraft. Ersättningarna avses dock vara rättvisare och täcka fler kostnader än i dag. Vidare föreslår regeringen att staten inte längre behöver ansvara för kostnader för släckning av eldsvådor som uppstått på skogsmark tillhörig staten. Kommunerna kan få ersättning för sådana kostnader inom ramen för det föreslagna allmänna ersättningssystemet. sotning skall kunna ordnas på flera olika sätt. Dessutom föreslås bestämmelserna om sökande av ändring bli ändrade när det gäller till exempel brandsyner. Bestämmelserna om tvångsmedel och straff specificeras i enlighet med gällande författningspraxis. Lagen avses träda i kraft från och med Om lagen måste stiftas i grundlagsordning, foreslås den träda i kraft den l januari Hemställningsmotionen I hemställningsmotion HM 63/1997 rd föreslås att riksdagen skall godkänna en hemställan om att regeringen vidtar åtgärder för att det skall delas ut tydliga anvisningar för krissituationer till alla bostäder i städer och tätorter med gemensamma skyddsrum. Vidare föreslås det att anvisningarna skall finnas på en synlig plats i lägenheterna och att folk skall veta i vilken låda de förvaras. UTSKOTTETS STÄLLNINGSTAGANDEN Allmän motivering Allmänt A v de orsaker som nämns i propositionen och på grundval av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag. Lagstiftningen om brand- och räddningsväsendet samt befolkningsskyddet härstammar från och 1970-talen. Sedan dess har lagstiftningen reviderats genom delreformer ända in på 1990-talet, då en större översyn av lagen om befolkningsskydd trädde i kraft. Därefter tog beredningen av en totalrevidering av brand- och räddningsväsendet vid. Bland annat reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna medför omedelbara behov att se över såväl lagstiftningen om brand- och räddningsväsendet som lagstiftningen om befolkningsskyddet, anser utskottet. Utskottet finner det motiverat att lagen om brand- och räddningsväsendet (559/1975) och lagen om befolkningsskydd ( ) slås ihop och att det därmed bildas en enda sektor, räddningsväsendet. I räddningsväsendet ingår före- 3

4 byggande av eldsvådor och andra olyckor, räddningstjänst och befolkningsskydd. När lagarna slås ihop bekräftas också i lagstiftningen den faktiska utveckling som har skett, nämligen att brand- och räddningsväsendet samt befolkningsskyddet gått samman. Utskottet understryker vikten av reformen Ett av de viktigaste målen med reformen är att främja säkerheten för människor, egendom och miljön vid olyckor och undantagstillstånd. Den föreslagna lagen ålägger olika instanser i samhället uppgifter, som skall medverka till att förebygga eldsvådor och utbredda skador vid olyckor. Reformen syftar också till att effektivisera räddningsväsendets organisering för att räddningsorganisationerna vid olyckor effektivt skall kunna tillhandahålla hjälp över hela linjen överallt i landet och vid krig skydda folk och egendom. De olika instansernas ansvar för räddningsväsendet bygger enligt förslaget huvudsakligen på den nuvarande ordningen. Flera myndigheter måste vanligen samarbeta om insatser vid olyckor. I praktiken skall varje myndighet utföra de arbeten som även i övrigt hör till den eller som lämpar sig för dess kompetensområde. Det är av största vikt att ledningsfunktionerna, de involverade räddningsinstansernas åtaganden och befogenheter är klart och tydligt utformade i praktiken för att samverkan och ledning skall fungera väl även vid omfattande räddningsinsatser. Insatsberedskapen inom räddningsväsendet skall förbättras genom att kommunerna blir skyldiga att dels utreda och utvärdera hot inom sin kommun, dels lägga fast servicenivån utifrån hoten. Utskottet understryker att servicenivån bör stå i rätt proportion till hoten. Dessutom är det viktigt att beslutet om servicenivå fattas av kommunfullmäktige för att beslutet skall få tillbörlig dignitet och publicitet. Vidare är det riktigt att länsstyrelsen med hänsyn till åtagandena inom räddningsväsendet får rätt att i förekommande fall vid vite höja servicenivån till en acceptabel nivå. Också i framtiden kommer kommunerna att ha rätt att besluta om de ordnar räddningsväsendet på egen hand eller i samverkan med en eller flera kommuner. Med lämplig samverkan kan servicenivån förbättras och resurserna användas effektivare och mer ekonomiskt. I överensstämmelse med propositionen anser förvaltningsutskottet att det för räddningsväsendet vore fördelaktigt om kommunerna genom avtal kunde bygga upp olika samverkansformer med hänsyn till de lokala förhållandena, också utöver det egentliga räddningsarbetet. Kommunerna kunde samarbeta till exempel om förvärv och underhåll av utrusning, brandsyner, personalutbildning och upplysning. Utskottet menar att upplysning och vägledning i räddningsfrågor är en viktig kommunal skyldighet. I anknytning till detta är det vidare viktigt att kommunerna ser till att kommuninvånarna har tillgång till adekvata anvisningar för vad som är nödvändigt inom befolkningsskydd vid olyckor och undantagsförhållanden. Vidare påpekar utskottet att grundskolorna bör ge undervisning i räddningstjänst i samråd med räddningsmyndigheterna. Efter reformen är var och en skyldig att inom sitt influensområde ordna med säkerheten för byggnader, konstruktioner och deras omgivning på det sätt som lagförslaget närmare bestämmer. Det är viktigt att folk får bättre kunskaper i hur bränder kan förebyggas och vad som skall göras när en eldsvåda uppstår, anser utskottet. Propositionen ålägger ägare till byggnader skyldighet att förebygga bränder och gardera sig för olyckor. Propositionen kräver att varje bostad och alla övernattnings- och vårdlokaler utrustas med brandvarnare. Syftet med detta är att minska antalet döda i eldsvådor. Organisationerna för undantagsförhållanden måste vara väl förberedda och samordnade i förväg för att nödvändig personal skall kunna mobiliseras och insatserna i förekommande fall starta utan dröjsmål. A v denna anledning måste de nuvarande relativt omfattande befogenheterna för förvaltningsmyndigheterna att utfärda normer och utöva tillsyn bibehållas. Lagstiftningsordning Enligt utlåtandet från grundlagsutskottet kan lagförslaget behandlas i den ordning som 66 riksdagsordningen föreskriver, om utskottets konstitutionella anmärkningar i fråga om 39, 4

5 53, 56 l mom., 65 och 88 beaktas på behörigt sätt. Förvaltningsutskottet har kunnat beakta grundlagsutskottets konstitutionella anmärkningar med undantag för 65. Med hänvisning till detaljmotiveringen till propositionen finner förvaltningsutskottet det nödvändigt att 65 stiftas i den ordning som föreslås i propositionen. Förvaltningsutskottet föreslår därför att lagförslaget behandlas i den ordning som 67 riksdagsordningen föreskriver. Vidare föreslår utskottet att lagförslaget med hänvisning till 67 2 mom. riksdagsordningen behandlas i brådskande ordning. Hemställningsmotionen I hemställningsmotion HM 63/1997 rd föreslås att regeringen skall vidta åtgärder för att det i städer och tätorter med gemensamma skyddsrum skall delas ut koncisa anvisningar till alla bostäder för hur man skall gå till väga i krissituationer och därvid kräva att anvisningarna alltid finns på en synlig plats i bostäderna eller att det finns exakt information om i vilken låda de förvaras. Utskottet påpekar att kommunerna enligt 4 6 punkten är skyldiga att bedriva upplysning och rådgivning när det gäller räddningsväsendet inklusive befolkningsskydd. På denna punkt hänvisar utskottet också till den allmänna motiveringen ovan. Uskottet föreslår att hemställningsmotionen avböjs även om den i sig är motiverad, eftersom förslaget kan genomföras med hjälp av kommunala insatser. Uppföljning Den föreslagna nya lagen om räddningsväsendet är en betydande reform. Därför är det viktigt att det följs upp hur lagen verkställs och fungerar. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkän" ner ett uttalande om uppföljningen. Vissa skrivfel Utskottet påpekar att ett och samma skrivfel "inneharen byggnaden" ingår i början av 8 och i början av 9 3 mom. I båda fallen skall det stå "innehar en byggnad". Dessutom har den första meningen i 35 l mom. "Brandsyn får förrättas av kommunens räddningsmyndighet" felaktigt skrivits med kursivstil och i form av en rubrik. Kursiveringen måste avlägsnas och momentet flyttas in på sitt rätta ställe. Utskottet har för säkerhets skull påpekat ovan nämnda fel i den svenska lagtexten, trots att de sannolikt hade upptäckts och rättats vid justeringen av lagtexten. Detaljmotivering l. Lagens tillämpningsområde. Utskottet noterar att lagförslaget också gäller fartygskonstruktioner och fartygsutrustning och överlappar följaktligen l kap. 8 sjölagen (674/1994). Utskottet föreslår att det i l 3 mom. föreskrivs att lagen om räddningsväsendet är sekundär i förhållande till sjölagen. 2. Räddningsmyndigheter. Utskottet anser att medborgarna utifrån uniformen skall kunna identifiera en räddningsmyndighet i tjänsteuppdrag som en myndighet. Dessutom bör av räddningsmyndigheten rimligtvis också krävas ett ID-kort som visar tjänsteställningen. Utskottet föreslår att 2 3 mom. kompletteras med en bestämmelse om att regler för räddningsmyndigheternas uniformer och ID-kort med uppgift om tjänsteställning utfårdas genom förordning. 5. Organisering av kommunens räddningsväsende. Med beaktande av de uppgifter den föreslagna lagen om räddningsväsendet ålägger det kommunala räddningsväsendet och med hänsyn till den kompetens som krävs för uppgifterna anser utskottet att brandchefen, som hör till de kommunala räddningsmyndigheterna, bör vara heltidsanställd. Det är viktigt att brandchefen inte bara är engagerad i sitt uppdrag utan också besitter adekvata kunskaper om räddningsväsendet vid planering, brandsyner och andra insatser för att förebygga olyckor samt vid ledningen av räddningsverksamheten. Brandchefen kan dock också vara anställd av flera kommuner gemensamt. På grundval av det ovan sagda föreslår utskottet att 5 l och 3 mom. ändras. För brandchefen bör givetvis genom förordning fastställas 5

6 behörighetsvillkor motsvarande de kvalificerade uppgifterna. 6. Andra myndigheters uppgifter. Utskottet konstaterar att regeringen i lagförslaget i rätt hög utsträckning låter bli att specificera myndigheterna och att detta till och med kan äventyra medborgarnas rättssäkerhet. Medborgarna kan inte utifrån författningstexten sluta sig till vilka behöriga myndigheter de skall vända sig till eller vilkas beslut, åtgärder eller försummelser de skall reagera på vid uppdagade missförhållanden. Det kan också vara svårt för myndigheterna att bilda sig en uppfattning om kompetensförhållandena inom förvaltningen. Det ovan sagda framgår bland annat av föreslagna 6 l mom., som gäller andra instansers än de egentliga räddningsmyndigheternas skyldighet att delta i räddningsverksamheten och befolkningsskyddet. Problemet beror delvis på att namnen på ministerierna inte längre nämns vid hänvisningar i lagtext, eftersom ministeriernas kompetensområden inte längre regleras genom lag. situationen är inte tillfredsställande, menar utskottet. I 6 lagen om räddningsväsendet åsyftas samtliga statliga myndigheter på centralförvaltnings-, regionalförvaltnings- och lokalförvaltningsnivå inom de verksamhetsomräden som nämns i förteckningen. F ör att värna medborgarnas rättsskydd och för att myndigheternas kompetensförhållanden klart skall framgå bör regeringen enligt utskottet ta fram ett särskilt lagförslag, där myndigheterna enligt 6 l mo m. specificeras. Lagförslaget är motiverat också om förteckningen kan bli lång. När myndigheterna i föreslagna 6 l mom. deltar i räddningsverksamheten sköter de med stöd av detta lagrum den uppgift som uppdragits åt dem i författningen för respektive myndigheter. För att ingen skall förledas att tro att lagen om räddningsväsendet påför samarbetsmyndigheterna en ny uppgift, föreslår utskottet att l mom. ges en tydligare skrivning genom en hänvisning till kompetensreglerna för respektive myndigheter. Samtidigt noterar utskottet att bestämmelser om handräckning föreslås ingå i 6 2mom. Utskottet påpekar att regeringen i sin proposition inte inkluderat försvarsmakten bland de myndigheter enligt 6 l mom. som vid sidan av räddningsmyndigheterna är skyldiga att delta i räddningsverksamheten och befolkningsskyddet, även om det också i motiveringen tilllagförslaget framhälls hur betydande försvarsmaktens handräckning till räddningsväsendet varit. Med hänsyn till försvarsmaktens personal, materiel och specialkompetens bör detta anses vara besynnerligt, menar utskottet. Här kan nämnas att det givetvis är viktigt att helikoptermaterielen, såväl den nuvarande som den framtida, används vid räddningsuppdrag. Att försvarsmakten inte nämns i myndighetsförteckningen i 6 l mom. beror enligt en utredning till utskottet uppenbarligen på att försvarsmakten skyggat för de extra kostnader som räddningsuppdragen eventuellt medför. Det samhälleliga intresset i anknytning till räddningsuppdrag talar dock för en helt annan lösning, anser utskottet. Det ligger samtidigt i statens intresse att deltagande i räddningsväsendet inte får äventyra funktioner inom en förvaltnings egentliga uppgiftsområde. Det nuvarande budgetförfarandet tilläter att exempelvis oförutsedda och stora utgifter tas upp i en tilläggsbudget. Utskottet föreslår att 6 l m om. ändras på så sätt att försvarsmakten tas in i myndighetsförteckningen i momentet. I och med att utskottet föreslår en uttrycklig lagfäst skyldighet för försvarsmakten att delta i räddningsverksamheten måste försvarsmaktens uppgifter räknas upp i lagen om räddningsväsendet då lagen om försvarsmakten ( ) är bristfällig på denna punkt. Utskottet föreslår därför att 6 kompletteras med ett nytt 2 mom., där det sägs att försvarsmakten är skyldig att delta i räddningsverksamheten genom att ställa till förfogande materiel, personella resurser och experttjänster om detta är nödvändigt med hänsyn till olyckans omfattning eller särskilda karaktär. Deltagande i räddningsverksamhet får inte äventyra försvarsmaktens uppdrag att försvara landet. Med personella resurser förstås också värnpliktiga. Bestämmelserna om en sådan skyldighet hör primärt hemma i lagen om försvarsmakten och därför anser utskottet att regleringen i ett annat 6

7 sammanhang lämpligen kan föras över till denna lag. Som av det ovan sagda framgår utgår utskottet från att försvarsmakten deltar i räddningsuppdrag inom ramen för sina resurser. Detta gäller självfallet också andra myndigheter. Det är inte helt klart, konstaterar utskottet, i vilken utsträckning skogsmyndigheterna skall delta i räddningsverksamheten med stöd av 6 l mom., eftersom Forststyrelsen har blivit ett affärsverk. Forststyrelsen och de regionala skogscentralerna har dock offentliga uppdrag och enligt information till utskottet avses i propositionen med uttrycket "myndigheter och inrättningar som ansvarar för jord- och skogsbruket" också dessa instanser. F ör att tydliggöra föreslagna 6 och därmed indikera att bestämmelsen också gäller Forststyrelsen föreslår utskottet att ordet "affärsverk" skrivs in i l mom. I ingen av de bestämmelser som för närvarande reglerar Forststyrelsens verksamhet finns angivet att Forststyrelsen skall delta i räddningsverksamheten. I 2 3 mom.lagen om Forststyrelsen (1169/1993) anges dock att Forststyrelsen utöver de i momentet uppräknade uppgifterna också handhar andra myndighetsuppgifter som enligt stadganden eller bestämmelser ankommer på den. Utskottet föreslår att det i lagen om räddningsväsendet tas in bestämmelser om Forststyrelsens skyldighet att delta i räddningsverksamheten genom att lämna räddningsmyndigheterna sakkunnighjälp i bekämpning av skogsbränder och genom att på eget initiativ bereda sig på att avvärja och bekämpa skogsbränder på statsägd mark i Forststyrelsens besittning i samråd med räddningsmyndigheterna. I detta fall vore det fråga om en annan myndighetsuppgift enligt 2 3 mom. lagen om Forststyrelsen. Utskottet föreslår följaktligen att 6 kompletteras med ett nytt 3mom. Expertisen när det gäller släckning av skogsbränder finns vid Forststyrelsen. Ofta kan denna sakkunskap vara större än hos den lokala räddningsmyndigheten. Det är av vital betydelse att kompetensen i fråga fortfarande finns att tillgå vid bekämpningen av skogsbränder, menar utskottet. Staten äger vidsträckta skogsområden och därför är det motiverat att den självmant vidtar mått och steg för att skydda denna värdefulla nationalegendom. I och med att utskottet föreslagit nya 2 och 3 mo m. i 6 blir 2 och 3m om. i propositionen 4 och 5 mom. i lagförslaget. Som ett komplement till det ovan sagda påpekar utskottet att det enligt föreslagna 49 är ägaren eller innehavaren som skall svara för röjningen och bevakningen efter en eldsvåda. 7. Frivilligarbete. Utskottet föreslår att 7 preciseras för att det klart skall framgå att frivilliga personer och organisationer kan utnyttjas för uppgifter inom räddningsväsendet Begränsningar i fråga om att använda det allmänna för frivilligarbete ingår i 35 och 46. Enligt föreslagna 35 får endast en kommunal brandmyndighet förrätta brandsyn och enligt 46 leds räddningsverksamheten av räddningsmyndigheten eller någon annan inom den kommunala brandkåren till dess räddningsmyndigheten tar över ledningen av verksamheten. Utskottet anser det nödvändigt att en begränsning visavi det allmänna tas in i 7 om frivilligarbete trots att bestämmelser om denna begränsning ingår i den nya regeringsformens 24, som också gäller räddningsverksamhet 9. Planeringsskyldighet. Utskottet föreslår att 9 l mom. om planeringsskyldighet förtydliga genom att däri anges att med andra myndigheter förstås samverkans- och handräckningsmyndigheterna enligt 6. Utskottet framhåller att skyldigheten att delta i planeringen regleras genom denna lag. Närmare regler för planeringsskyldigheten skall enligt planerna tas in i bestämmelser från inrikesministeriet och i planeringsdirektiv från respektive räddningsmyndighet. Meningen är att de övriga förvaltningarna skall göra upp planer för räddningsväsendet i samråd med räddningsmyndigheterna. Planens innehåll avgörs av de uppgifter som föreskrivs för varje part. Samarbetsplanerna är absolut nödvändiga för att räddningsinsatserna skall vara effektiva vid katastrofer och vid undantagsförhållanden. 11. Kretsindelning. F ör klarhetens skull föreslår utskottet att 2 mom. omformuleras för att det 7

8 tydligt skall framgå att det handlar om ledning av räddningsverksamheten och samarbete inom räddningsväsendel 15. Det kommunala räddningsväsendets servicenivå. Paragrafen gäller brand- och räddningsväsendets servicenivå och hör med tanke på de praktiska räddningsinsatserna till de viktigaste paragraferna i lagförslaget. Utöver det som sägs i propositionen och i den allmänna motiveringen ovan understryker utskottet kommunens planeringsskyldighet och den anknytande förpliktelsen att göra en relevant riskanalys. Kommunen skall se till att de personella resurserna och materielen är adekvata med hänsyn till den servicenivå kommunens räddningsväsende förväntas erbjuda. Också på denna punkt refereras till möjligheterna att bedriva interkommunalt samarbete. Som komplettering till det ovan sagda konstaterar utskottet att staten deltar i finansieringen av det kommunala räddningsväsendet med statsandelar och med bidrag från brandskyddsfonden. I lagen om statsandelar och -understöd åt kommunerna för kostnaderna för brand- och räddningsväsendet ( ) föreskrivs att till kommunen, inom de gränser som beslutats i statsbudgeten, betalas statsandel för anläggningskostnaderna för kretsalarmeringscentraler och för betydande kostnader för anskaffning av materiel som behövs för skötseln av kommunens brandoch räddningsväsende. Numera betalas ingen särskild statsandel för driftskostnaderna, utan brand- och räddningsväsendet har alltsedan 1989 ingått i den allmänna statsandelen till kommunen. Brandskyddsfonden beviljar bidrag bland annat för byggande av brandstationer för avtalsbrandkårers anskaffningar och för sådana kommunala materielinköp för vilka statsandel inte betalas till kommunen. Lagarna som reglerar finansieringssystemet kommer fortfarande att gälla när lagen om räddningsväsendet träder i kraft. Den föreslagna lagen om räddningsväsendet medger att kommunerna kan få bidrag för befolkningsskyddsutgifter av statsmedel. I föreslagna 18 ingår bestämmelser om statens bidrag till upprätthållandet av beredskapen. Exempel på materielanskaffningar som staten redan i dag finansierar är containrar utrustade för bekämp- ning av farliga ämnen och luftfartygsadapterade släckvattenbehållare för släckning av skogsbränder. 17. Inspektion av beredskapen. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande det vara skäl att ändra lagtexten för att inspektionerna inte skall gälla bostäder. Förvaltningsutskottet föreslår att 17 ändras i enlighet med utlåtandet. Det är inte bara räddningsmyndigheternas arrangemang som inbegrips i räddningsväsendet utan många samverkansmyndigheter, inrättningar samt industri- och affärsföretag förmodas vidta vissa åtgärder, och följaktligen bör alla dessa kunna inspekteras för kontroll av beredskapen visavi arrangemangen inom räddningsväsendel Den sista meningen i 17 gäller undantag för försvarsmakten. Undantaget avser objekt och arrangemang som bör hemlighållas med tanke på rikets försvar. Utskottet föreslår att den sista meningen i 17 stryks och att begränsningen rörande försvarsmakten begränsas så att inspektören inte har tillträde till platser som avses i föreslagna 34 4 mom. Det nämnda lagrummet gäller områden och egendom i försvarsmaktens besittning som skall hemlighållas med hänsyn till rikets säkerhet och där brandsynen sköts av försvarsmakten. Utskottet föreslär en annan precisering i 17, nämligen att räddningsmyndigheterna skall få göra inspektioner för att kontrollera beredskapsarrangemangen med tanke på katastrofer och befolkningsskyddet. Dessutom föreslår utskottet att rätten att fä uppgifter skall hänga samman med planer och arrangemang gällande beredskap. I samband med brandsyner kontrolleras att byggnader och till dem hörande anordningar är säkra samtidigt som viktiga planer avseende säkerheten för dem som bor, arbetar eller annars vistas i huset gås igenom. Inspektionerna enligt föreslagna 17 gäller säkerhet i ett bredare perspektiv. Som exempel på inspektionsobjekt kan nämnas planeringen av kärnkraftverkens räddningstjänst, som också gäller områden utanför anläggningen, och myndigheternas kontroll av befolkningsskyddsplanerna. F öreslagna 17 gäl- 8

9 ler alltså inte brandsyn. Utskottets ändringsförslag avser att tydliggöra förhållandet mellan 17 och 7 kap. om brandsyn. 23. Säkerhet i fråga om användning av byggnader och anordningar. På fastigheter får också uppföras konstruktioner som inte kräver bygglov och följaktligen granskas planerna aldrig ur räddningsväsendets perspektiv. Därför föreslår utskottet ett tillägg till 23 l mom., som innebär att byggnader och konstruktioner samt deras omgivning också skall byggas så att risken för att en eldsvåda uppstår eller sprider sig är liten och så att räddningsverksamhet är möjlig om en olycka inträffar. Utskottet föreslår en ändring av 23 2 mom. för att det av lagen tydligt skall framgå att det är invånarna själva som skall skaffa sig en brandvarnare och installera och underhålla den utan att fastighetsägaren kontrollerar detta. Fastighetsägaren för sin del är skyldig att svara för brandsäkerheten i gemensamma lokaler. Ändringen är också så till vida motiverad att ett annorlunda system inte kunde genomföras annat än med ytterst stor svårighet i bostads- och aktiebolag samt i hyreshusbolag och att i synnerhet bolagets kontroll av brandvarnarnas skick vore allt annat än önskvärd med hänsyn till invånarnas hemfrid. Enligt en utredning till utskottet var intensionen också vid lagberedningen att det i sista hand är invånarna som svarar för att det finns brandvarnare och att de är i skick, men i propositionen har paragrafen fått en lydelse som inte lyckas täcka alla boendeformer. Utskottet föreslår att ett överlopps "ja" i den finska lagtexten på rad fem i 23 2 mom. l punkten stryks. Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten. 29. Släckvatten. Bestämmelsen utgår från att vattenledningsnätet dimensioneras eller vattentillgången annars ordnas så att brandkåren har tillgång till vatten för släckning av en eldsvåda. Samhällenas vattenanskaffning regleras genom lagen om allmänna vatten- och avloppsverk (982/ 1977). Enligt nämnda lag avses med vattenanskaffning leverans av vatten, främst för hushållsändamål. Kommunen skall enligt 29 i den föreslagna lagen om räddningsväsendet också se till att räddningsverksamhetens behov tillgodoses Om det i en industrianläggning eller något annat objekt finns en automatisk släckningsanläggning (sprinkleranläggning), är det enligt motiveringen vattenverket och innehavaren av sprinkleranläggningen som sinsemellan kommer överens om tillgången till vatten. Utskottet påpekar att syftet med 29 inte är att påverka villkoren för vattenverkens leverans av vatten till sprinkleranläggningsinneha varna, eftersom "räddningsverksamhetens behov" i 29 inte avser fasta släckningsanläggningar i en byggnad. För tydlighetens skull föreslår utskottet dock att 29 ändras så att kommunen skall se till att brandkåren har tillräckligt med släckvatten att tillgå för räddningsverksamhetens behov. 31. Särskilda säkerhetskrav. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att skyldigheten att anskaffa en brandvarnare lämpligen bör kopplas samman med byggnadens eller lägenhetens användningsändamål. Förvaltningsutskottet föreslår följaktligen att 31 l mo m. ändras till att det i bostäder, inkvarteringslokaler och vårdinrättningar skall finnas ett tillräckligt antal brandvarnare eller anordningar som ger minst motsvarande skydd. 37. Föreläggande att avhjälpa brister. För att paragrafrubriken bättre skall motsvara paragrafinnehållet föreslår utskottet att rubriken ändras till "Föreläggande att avhjälpa brister och avbrytande av verksamheten". 39. Sotares behörighet. Enligt grundlagsutskottets åsikt får befogenheter att begränsa näringsfriheten inte delegeras till en lägre författningsnivå än lag. A v detta följer att 39 bör kompletteras med de primära kriterierna för sotarbehörigheten. Förvaltningsutskottet föreslår därför att 39 godkänns med följande lydelse: "En sotare eller den som ansvarar för ett sotningsarbete skall ha avlagt yrkesexamen för sotare. Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren för sotare eller dem som ansvarar för ett sotningsarbete samt om den kompetens och utbildning som krävs av dem som är anställda hos en sotare meddelas vid behov genom förordning." 40. Underrättelse om fel. Föreslagna 40 ålägger sotaren att informera om konstaterade brister i eldstäder och rökkanaler. Utskottet omfat- 9

10 tar inte det förslag som framställdes i samband med expertutfrågningen, nämligen att sotarna skulle överta brandsynen. Trots detta är det enligt utskottet på sin plats att sotaren också informerar om andra brister än bara i eldstäder och rökkanaler. 43. Nödcentralernas uppgifter. Utskottet föreslår att 43 2 mom. ändras för att det skall motsvara förslaget till personuppgiftslag (RP 96/ 1998 rd), som är under behandling i utskottet. 46. Ledning av räddningsverksamhet. Utskottet föreslår att skrivfelet i andra meningen i 2 mom. rättas genom att "muu" ändras till "muukin". Ändringen påverkar inte den svenska lagtexten. 51. Skyddsberedskap. Paragrafen handlar om skyddsberedskap med tanke på undantagsförhållanden. Enligt motiveringen föreskrivs i paragrafen om vilka förberedelser som skall göras för att skydda befolkningen och egendom under undantagsförhållanden. Uppgifterna utvidgas inte jämfört med i dag. Ansvaret för förberedelserna fördelar sig på myndigheter och enskilda enligt principerna i lagförslagets 2 kap. Utskottet noterar att vissa befolkningsskyddsuppgifter inrangerats under denna paragraf på samma sätt som vissa uppgifter i anknytning till räddningsväsendet inordnats under 45. Man kan i själva verket säga att det är frågan om en mer ingående definition av befolkningsskyddets innehåll. Myndigheternas ansvar för uppgifterna följer av föreslagna 3 och 4 medan 8 reglerar andra instansers egeninitierade beredskap. Föreslagna 51 har enligt utskottets mening inte fått en helt lyckad skrivning. Det krävs en precisering av vad som skall ingå i skyddsberedskap under normala förhållanden. Utskottet föreslår följaktligen att 51 godkänns med följande lydelse: "Till skyddsberedskapsuppgifter under normala förhållanden hör att göra upp planer och ge utbildning för undantagsförhållanden, bygga skyddskonstruktioner, upprätthålla lednings-, bevaknings- och alarmsystem samt dataförbindelser och att skapa beredskap för evakuering, räddningsinsatser, första hjälpen, försörjning av befolkningen samt röjning och rengöring." 52. Myndigheternas rätt att få upplysningar. Enligt lagförslaget gäller l mom. rätt för den myndighet som svarar för befolkningsskyddet att få upplysningar och 2 mo m. motsvarande rätt för räddningsmyndigheten. Enligt l i lagförslaget hör befolkningsskyddet till räddningsväsendet, och i 2 kap. ingår bland annat bestämmelser om räddningsmyndigheterna. För klarhetens skull föreslår utskottet att i 52 genomgående används begreppet räddningsmyndighel Samtidigt föreslår utskottet att myndighetens rätt att enligt 52 l mom. få upplysningar kopplas till användningsändamålet och begränsas till "för att hålla personal i beredskap för befolkningsskyddsuppgifter". I 3 mom. föreskrivs att en räddningsmyndighet och en myndighet som svarar för person- och godstrafik har rätt att, för evakuering och annat befolkningsskydd avgiftsfritt få uppgifter ur fordons- och körkortsregistren inom datasystemet för vägtrafiken oberoende av tystnadsplikt. De myndigheter som ansvarar för passageraroch godstransport är enligt 6 l mom. skyldiga att delta i befolkningsskyddet. På det regionala planet svarar länsstyrelsen för trafikadministrationen och innehar samtidigt rollen som räddningsmyndighel Reserveringen av fordon för evakuering och andra kristransporter sköts av poolenheten inom försvarsekonomiska planeringskommissionen med utnyttjande av ett särskilt datasystem. I praktiken är det trafikministeriet som svarar för verksamheten och följaktligen måste 52 3 mom. anses behövligt. Regeringen har begränsat rätten att få uppgifter så att den gäller bara "för evakuering och för befolkningsskyddet". Med stöd av det som sägs i detta stycke föreslår utskottet att rätten att få uppgifter bara skall gälla det ministerium som ansvarar för passagerar- och godstransport. Utlämnande av de i sista meningen i l mom. uppräknade uppgifterna har ansetts äventyra den militära sekretessen. Meningen med den föreslagna bestämmelsen har dock inte varit att utsträcka skyldigheten att lämna ut uppgifter till att gälla sammansättningen av försvarets enheter, vare sig det är fråga om stampersonalen eller lo

11 de värnpliktiga. Syftet med bestämmelsen är att befolkningsskyddsmyndigheterna skall veta vem som står till förfogande för befolkningsskyddsuppdrag under undantagsförhållanden. Utskottet föreslår att paragrafen görs tydligare på denna punkt och att försvarsmakten som här avsedd upplysning informerar om en person är befriad från krigstida tjänstgöring. Vad beträffar 52 4 mom. påpekar utskottet att begreppet massutlämnande inte längre används i förslaget till personuppgiftslag (RP 96/ 1998 rd), som för närvarande behandlas av utskottet. Följaktligen föreslår utskottet att 4 mom. ändras. Med beaktande av ändringarna ovan föreslår utskottet dessutom att 52 l och 3 m om. ges en tydligare skrivning. 53. skyldighet att delta i utbildning. Det ministerium som svarar för räddningsväsendet och länsstyrelserna kan enligt paragrafen förordna en person som hålls i beredskap för befolkningsskyddsuppgifter att delta i befolkningsskyddsutbildning under högst tio dygn om året. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att det av kravet på exakthet och noga avgränsning i fråga om grundläggande fri- och rättigheter följer att lagen, för att kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning, måste preciseras när det gäller kretsen av dem som är skyldiga att delta i utbildningen. På grund härav föreslår förvaltningsutskottet att paragrafen ändras och att skyldigheten att delta i utbildning, alldeles som nu, gäller lednings- och specialpersonal inom befolkningsskyddet. 56. skyldigheten att inrätta skyddsrum i samband med nybygge. Med hänvisning till utlätandet från grundlagsutskottet anser utskottet att det inte räcker med att på en så låg nivå som förordning fastställa dimensioneringsgrunderna för skyddsrum. Därför föreslår utskottet att 56 l m om. godkänns med följande lydelse: "Ägaren till en byggnad skall, när det är fråga om ett nybygge, i byggnaden eller i dess närhet inrätta ett skyddsrum som kan bedömas vara tillräckligt stort för dem som bor eller annars uppehåller sig i byggnaden i enlighet med vad som närmare bestäms i förordning. skyldigheten att inrätta skyddsrum gäller dock inte en tillfållig byggnad som är i användning högst fem är." När det gäller 56 2 mo m. noterar utskottet att lagförslaget tillåter gemensamma skyddsrum, precis på samma sätt som nu. 65. Särskilda befogenheter under undantagsförhållanden. I det följande tar utskottet utgående från erhållen utredning upp de viktigaste nuvarande principerna för att upprätthålla beredskap för undantagsförhållanden och dessa principers relationer till 65 i lagförslaget. Myndigheterna och övriga aktörer i samhället måste vara beredda att sköta sina uppgifter även under undantagsförhållanden. De som sköter uppgifterna i fråga under normala förhållanden är de som bäst klarar av uppgifterna under ulldantagsförhållanden (princip l). I lagen om räddningsväsendet har denna princip beaktats genom att räddningsmyndigheterna åläggs att sköta samma uppgifter under undantagsförhållanden som under normala förhållanden. Utskottet anser att det också med hänsyn till den art av uppgifter som räddningsväsendet utför är lämpligt att de normala räddningsmyndigheterna är tydligt förbundna med befolkningsskyddsuppgifterna under undantagsförhållanden. Också frän lagstiftningssynpunkt är det ändamålsenligt att bestämmelserna om räddningsmyndigheterna i den nuvarande lagen om brandoch räddningsväsendet och bestämmelserna om undantagsförhållanden i den nuvarande lagen om befolkningsskydd samlas i samma författning. Organisatoriska och andra administrativa ändringar genomförs i så liten utsträckning som möjligt under undantagsförhållanden och nya organisationer inrättas endast i absolut nödvändiga fall (princip 2). Nya organisationer inrättas framför allt för funktioner som är helt nya och alltså inte åligger något av de normala organen eller då uppgiften kräver betydande nya resurser. Inom befolkningsskyddet används under normala förhållanden knappast alls resurser som krävs under undantagsförhällanden. Det är därför nödvändigt att dessa resurser kan fäs fram 11

12 både snabbt och ändamålsenligt när beredskapen skall höjas. Bestämmelserna om särskilda befogenheter under undantagsförhållanden utfårdas under normala förhållanden och inte när undantagsförhållandena redan har uppstått (princip 3). Denna princip är av stor betydelse inte bara för att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter skall kunna tryggas utan också för att myndigheternas handlingsförmåga skall kunna säkerställas. I en utredning gjord i samband med att beredskapslagen och lagen om försvarstillstånd stiftades framhölls uttryckligen att syftet var att redan under normala förhållanden utfårda bestämmelser om särskilda befogenheter som behövs under undantagsförhållanden för att därigenom kunna ge dem rätta dimensioner med hänsyn till medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter och för att utgående från dem kunna planera myndigheternas verksamhetsprinciper under undantagsförhållanden redan under normala förhållanden. De särskilda befogenheterna under undantagsförhållanden bör i första hand ingå i den normala lagstiftningen om frågan. Beredskapslagstiftningen kompletterar lagstiftningskomplexet med nödvändiga särskilda befogenheter (princip 4). När förslaget till lag om räddningsväsendet utarbetades var tanken uttryckligen den att räddningsmyndigheternas verksamhet både under normala förhållanden och undantagsförhållanden skulle regleras i samma författning. De särskilda insatser som krävs vid undantagsförhållanden måste kunna genomföras snabbt och flexibelt i varje situation. Detta innebär att de rättsliga och funktionella förutsättningarna måste finnas vid varje tidpunkt (princip 5). Inte minst befolkningsskyddet kan kräva snabba insatser. Därför innefattar den gällande lagen om befolkningsskydd en bestämmelse om bättre beredskap inom befolkningsskyddet. Lagstiftningen utgör grunden för garderingen inför undantagsförhållanden. Arbetet är långsiktigt och det är svårt att komma åt avbrott som eventuellt uppstår senare (princip 6). Det föreslagna lagförslaget tar hänsyn till de ovan nämnda viktiga principerna för åtgärder inför undantagsförhållanden. Med hänvisning till att befolkningsskydd är av den karaktären att den funktionella beredskapen till stor del byggs upp först vid undantagsförhållanden, framhåller utskottet att nödvändiga förutsättningar för befolkningsskyddet inte existerar utan de särskilda befogenheterna i 65. Befolkningsskydd är humanitär verksamhet. Syftet är att skydda befolkning och egendom mot skador vid krig och andra därmed jämförliga förhållanden samt att begränsa skadorna och lindra följderna. Grundlagsutskottet avråder i sitt utlåtande från att stifta lagen om räddningsväsendet i grundlagsordning på grund av 65. Enligt utlåtandet är det mest lämpliga att i detta läge stryka 65 och de anknytande bestämmelserna och koppla ihop den fortsatta beredningen av bestämmelserna om räddningsinsatser vid undantagsförhållanden med översynen av beredskapslagstiftningen. I fråga om grundlagsutskottets syn på denna punkt framhåller förvaltningsutskottet för det första att viktiga mål med organiseringen av befolkningsskyddet dels är att skapa en beredskap hos myndigheterna, dels att i så stor omfattning som möjligt informera den stora allmänheten om vad befolkningsskyddet bygger på och hur det är tänkt att genomföras. I informationsarbetet och i annan utbildning är det mycket viktigt att alla bestämmelser om det praktiska genomförandet av befolkningsskyddet ingår i samma författning. Om det förfarande som anges i grundlagsutskottets utlåtande införs blir lagstiftningstekniken osammanhängande, eftersom den viktiga bestämmelsen om befogenhet att höja den operativa beredskapen då inte finns med i den nya lagen utan i stället skulle ingå i en helt annan författning, det vill säga beredskapslagen. För det andra vill förvaltningsutskottet med anledning av utlåtandet från grundlagsutskottet påpeka att ett mycket viktigt element i beredskapen inom befolkningsskyddet, höjd operativ beredskap på det sätt som situationen kräver, helt och hållet försvinner ur vår gällande lagstiftning, om 65 inte tas med i den nya lagen. I värsta fall innebär grundlagsutskottets framställning att 12

13 komplettera beredskapslagen med en likadan bestämmelse som 65 i den föreslagna lagen om räddningsväsendet att man medvetet går in för att låta en lucka i lagstiftningen finnas kvar i flera år. Att medvetet gå in för en lucka i lagen när det gäller befogenheter är oförsvarligt, eftersom befolkningen och egendom alltjämt utsätts för hot och risker i vårt samhälle. Ett exempel på detta är riskerna vid en kärnkraftsolycka. I sådana situationer kan det vara ytterst knappt om tid för att skydda befolkningen på behörigt sätt. Om befolkningen skall kunna skyddas med framgång måste räddningsmyndigheterna ha kvalificerad personal och nödvändiga befogenheter som kan utövas utan dröjsmål. Sammanfattningsvis framhåller förvaltningsutskottet att det är nödvändigt att sätta i kraft de föreslagna befogenheterna i 65, som för närvarande finns intagna i 32 lagen om befolkningsskydd, tillsammans med de övriga bestämmelserna i den föreslagna lagen om räddningsväsendet. Detta för att befogenhetsreglerna är viktiga för verkställigheten av befolkningsskyddet och därmed för förberedelserna för försvaret över hela linjen men också för den allmänna garderingen inför undantagsförhållanden. Det skulle medföra mycket stora problem för befolkningens säkerhet och beredskapen i samhället, om vi stod inför situationen att befogenheterna inte finns inskrivna i någon lag. På grundval av det ovanstående föreslår förvaltningsutskottet att 65 godkänns i enlighet med propositionen. Följaktligen föreslår utskottet också att lagen stiftas i grundlagsordning och samtidigt i brådskande ordning. 66. Alarmeringsdataregister. Utskottet påpekar att paragrafen inte säger någonting om användningsändamålet. Utskottet föreslår att l mom. justeras och att det skrivs in att registret är avsett för uppföljning och utvärdering av nödcentralernas verksamhet. Paragrafen är dessutom omfattande och svårläst, anser utskottet. Därför föreslår utskottet att l mom. skrivs om och förtydligas. Vidare anser utskottet att känsliga uppgifter bör utplånas snabbare än regeringen föreslår. I propositionen med förslag till försök med nödcentraler (RP 195/1998 rd) utgår regeringen från att förvaringstiden är två år. Utskottet har antagit förslaget (FvUB 19/1998 rd). Utskottet föreslår att samma ändring införs i 66 i denna proposition. Vidare föreslår utskottet att hänvisningarna i 66 till personregisterlagen ersätts med en hänvisning till persondatalagen. 67. Åtgärdsregister. Åtgärdsregistret förs av den kommunala räddningsmyndigheten. Utskottet föreslår att användningsändamålet preciseras och att det därför läggs till att registret också får användas för utredning av olyckor. Vidare föreslår utskottet att kriterierna för registerföring preciseras. I ett register som avses i l mom. skall det också få lagras uppgifter som är avsedda för ett alarmeringsdataregister i enlighet med 66, om en nödcentral har lämnat ut dem med stöd av 66 2 mom. Dessutom föreslår utskottet att l mom. skrivs tydligare. 68. Befolkningsskyddets personregister. Enligt l mom. får en myndighet, anstalt eller sammanslutning som ansvarar för befolkningsskyddsuppgifter eller för beredskapen för dessa i syfte att driva en befolkningsskyddsenhet inrätta ett personregister över de personer som hör till enheten eller som har reserverats för den. I registret får ingå namn, födelsedatum, civilstånd, yrke, utbildning, adress och annan kontaktinformation samt uppgifter om körkort, arbetsförmåga och försörjningsplikt. Utskottet föreslår att l mom. kompletteras med att körkortsklass också får skrivas in i registret. Basinformation om personer som är reserverade för befolkningsskyddet ingår i befolkningsdatasystemet. Därför bör man lämpligen följa samma terminologi som i befolkningsdatasystemet. Utskottet föreslår därför att l mom. kompletteras med att också uppgifter om vårdnad om minderåriga får ingå i registret. I propositionen talas det om försörjningsplikt. Utskottet föreslår att 2 mom. ändras så att uppgifterna i ett personregister för befolkningsskyddet skall kontrolleras med högst fem års mellanrum efter det anteckningen gjorts och kontrollerats eller utplånas. 13

14 70. Övervakningsregister. Enligt paragrafen får en kommunal räddningsmyndighet föra ett personregister med tanke på brandsyn och övervakningen av säkerheten i byggnader och anordningar. I registret får övervakningsobjekt samt deras ägare och innehavare antecknas. För registret får den kommunala räddningsmyndigheten använda tillsynsuppgifter i enlighet med 36, 41 och 52. Utskottet föreslår att den andra meningen preciseras med att tillsynsuppgifter i enlighet med 52 2 mom. får användas i registret. Vidare föreslår utskottet ett nytt 2 mo m. angående förvaringstiden för uppgifterna i övervakningsregistret. Utskottet föreslår att uppgifterna skall ses över i samband med brandsyner alternativt senast fem år efter att de har införts i registret eller utplånas. 72. Ersättningför bistånd vid räddningsverksamhet. På grund av ändringarna i 6 föreslår utskottet en teknisk ändring i 72 2 mo m. som går ut på att hänvisningen till 6 2 mom. i propositionen ersätts med en hänvisning till 6 4 mom. 75. Ersättning av statsmedelför kostnader som ett räddningsuppdrag har medfört. Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt 3 mo m. Enligt det nya momentet skall kommunens självriskgräns med avvikelse från 2 mo m. vara en halv procent, om kostnaderna för ett räddningsuppdrag beror på en terräng- eller skogsbrand som helt och hållet eller till största delen har rasat på statlig mark. På så sätt kan man utan att helt ge avkall på självrisken hjälpa upp situationen för de kommuner som har mycket statsägd skog inom sina gränser. Det kan vara fråga om kommuner med mycket stor yta men med litet invånarantal. Sådana kommuner finns åtminstone i Lapplands län. Utskottets förslag bidrar till att underlätta situationen för kommuner med lågt invånarantal. Förslaget belastar dock inte statens skogsegendom med släckningskostnader. Därigenom behandlas statliga skogar enligt samma regler som enskilda skogar. Ändringen understryker också att staten måste ta eget ansvar för sina skogtillgångar. Härvid hänvisar utskottet också till detaljmotiveringen till 6 ovan. 80. Andringssökande. De föreslagna bestämmelserna om ändringssökande är i stort sett i sin ordning, anser utskottet. Rent allmänt vill utskottet dock påpeka att utformningen av l mom. inte kan utesluta de förvaltningsbeslut som kan överklagas på grundval av kommunallagen (365/ 1995) eller förvaltningsprocesslagen (586/1996). I fråga om l mom. är det vidare på sin plats att påpeka att de beslut av en kommunal myndighet som preciseras med exakta lagangivelser skall överklagas hos länsrätten på det sätt som förvaltningsprocesslagen föreskriver. Hänvisningen till förvaltningsprocesslagen visar att det här är fråga om förvaltningsbesvär och inte om kommunala besvär. Vidare framhåller utskottet att 49 2 mom. avviker från de bestämmelser som l mom. i övrigt hänvisar till i det hänseendet att det är räddningsdirektören som fattar beslut enligt 49 2 mom. Vid efterröjning enligt 49 2 mom. är det följaktligen inte nödvändigtvis fråga om ett beslut av en kommunal myndighet. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen preciseras. Enligt l mom. får ett beslut som en statlig myndighet fattar med stöd av denna lag överklagas hos länsrätten genom förvaltningsbesvär. Motiveringen till momentet säger inte klart ut om här också avses ändringssökande i beslut som statskontoret fattar på grundval av 79. Eventuella tolkningsproblem kan uppstå i fråga om besvärsgången, eftersom statskontoret fattar de beslut som avses i 79 utifrån att ersättning betalas enligt lagstiftningen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Enligt lagstiftningen om yrkessjukdomar skall ändring i normala fall sökas hos försäkringsdomstolen eller förvaltningsdomstolen. Utskottet anser att kriteriet för ersättning är att någon har medverkat vid räddningsinsatser och att ändringssökande därför också i dessa fall skall följa samma regler som ändringssökande i administrativa beslut angående lagstiftningen om räddningsväsendet. På grundval av det ovan refererade föreslår förvaltningsutskottet att l mom. godkänns med följande lydelse: "Ändring i ett beslut som en statlig myndighet har fattat med stöd av denna lag söks genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996). Också beslut som en kommunal räddningsmyndighet har fattat med stöd av 31 2 mom., 37, 47 2m om., (utesl.) 14

15 eller 78 samt beslut om räddningsledaren har fattat med stöd av 49 2 mom. överklagas i den ordning förvaltningsprocesslagen bestämmer." 81. Vite och hot om tvångsutförande. I lagförslaget anger l mom. att om någon bryter mot bestämmelserna i 9, 16, 23 2 och 3 mom., 31, 37, 41, 56, 59 eller 60 eller mot bestämmelser som har meddelats med stöd av dessa eller underlåter att iaktta dem, kan länsstyrelsen tvinga den tredskande att rätta sig efter bestämmelserna. Detta kan ske genom att vite utsätts eller genom att hot att det som personen har försummat att göra utförs på hans bekostnad. Bestämmelsen i l mom. innefattar kravet att dels lagfästa skyldigheter, dels skyldigheter enligt författningar på lägre nivå som utfårdas med stöd av lag måste efterlevas, likaså skyldigheter som åläggs av enskilda. skyldigheterna och de anknytande administrativa hoten kan gälla statliga och kommunala myndigheter, olika typer av privaträttsliga organisationer och enskilda med hänsyn till de bestämmelser som avses i l mom. i denna lag. Formuleringen av bestämmelsen förefaller en aning ålderdomlig. Huvudsaken framgår inte klart och tydligt, det vill säga skyldigheten att rätta till en förseelse. Så som bestämmelsen är skriven här ger den litet rum för proportionalitetsprincipens roll i beslutsfattandet. Man kan se saken så att det inte är absolut nödvändigt att kombinera skyldigheten i första hand med ett administrativt tvångsmedel, om försummelsen innebär att någon har låtit bli att följa en norm. I stället kan det räcka med en detaljerad skyldighet att rätta till det rådande läget. Enligt l mom. kan ett förpliktande beslut av en kommunal räddningsmyndighet kombineras med ett administrativt hot bara under förutsättning att det är länsstyrelsen som fattar beslutet. Utskottets bedömning är att det är tydligast att besluten om förpliktelser kan fattas utan administrativa hot eller med administrativa hot som påföljd vid berörda kommunala eller statliga räddningsmyndighet, om man vill garantera effektiva insatser och rättstryggheten. I sådana fall kan beslut överklagas med stöd av viteslagen (1113/1990) så som det sägs i 2 mom. följaktligen får ändring i första instans sökas hos länsrätten. På grundval av det ovanstående föreslår utskottet att 81 l mom. ändras enligt följande: "Om någon vidtar åtgärder i strid med bestämmelserna i 9, 16,23 2m om. eller 31, 37, 41, 56,59 eller 60 eller med bestämmelser eller föreskrifter utfärdade med stöd av dem eller försummar skyldigheter grundade på dem kan räddningsmyndigheten genom sitt beslut ålägga den försumlige att inom en viss tid rätta till vad som har gjorts eller försummats. Ett förbud eller en föreskrift meddelad av en myndighet kan förenas med vite eller hot om att det som den försumlige har lämnat ogjort utförs på hans bekostnad." 88. Bemyndigande att meddela bestämmelser. Enligt paragrafen har inrikesministeriet befogenheter att meddela bestämmelser om olika frågor som nämns i paragrafen. A v utlåtandet från grundlagsutskottet framgår att utskottet på senare tid har gått in för att betona kravet på noggrann avgränsning och exakthet när det gäller att delegera lagstiftningsmakt. Med avseende på denna praxis är den mest problematiska punkten i 88 det föreslagna bemyndigandet för ministeriet att meddela bestämmelser om egen beredskap enligt 8. I 8 är kriterierna för skyldigheten att ordna med egen beredskap så allmänt formulerade att ministeriets rätt att meddela bestämmelser inte kan anses uppfylla de krav på noggrann avgränsning och exakthet som gäller för delegering. Enligt utlåtandet väger denna aspekt tungt med hänsyn till att egen beredskapsskyldighet huvudsakligen gäller enskilda och sammanslutningar. Enligt grundlagsutskottet måste bemyndigandet att meddela bestämmelser ändras radikalt, för att 88 skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Vidare påpekar grundlagsutskottet att också det som sägs i 39 måste beaktas vid bemyndigande att meddela bestämmelser. Med hänvisning till utlåtandet från grundlagsutskottet framhåller förvaltningsutskottet att 88 ger ministeriet alltför omfattande befogenheter att meddela bestämmelser. Utskottet finner det tillbörligt att ministeriet bara får rätt att utfärda preciserande bestämmelser av teknisk natur och bestämmelse som gäller verkställigheten. Däremot kan bestämmelserna inte gälla allmänna principer för ersättningar och bidrag. Dessut- 15

16 om måste bemyndigandet att meddela bestämmelser anses vara alltför omfattande när det gäller egen beredskap. På den punkten är det svårt att exakt definiera bemyndigandet. Därför föreslår utskottet att bemyndigandet att meddela bestämmelser inte skall gälla egen beredskap. Vidare framhåller utskottet att det i 39 ovan föreslås bestämmelser om sotares behörighet. På grundval av det ovanstående föreslår utskottet att 88 godkänns enligt följande: "Utöver vad som ovan i denna lag föreskrivs, har det ministerium som svarar för räddningsväsendet även rätt att meddela kompletterande tekniska föreskrifter och verkställighetsföreskrifter om planer som avses i 9, brandsäkerheten på torvproduktionsområden, mängden materiel och anordningar som enligt denna lag skall finnas för att förebygga och avvärja olyckor samt hur materielen och anordningarna skall placeras, hur brandsyn och sotning skall utföras, hur ventilationskanaler och ventilationsanordningar skall rengöras samt om statistiska uppgifter som avses i 85." Förslag till beslut På grundval av det ovanstående föreslår förvaltningsutskottet vördsamt att lagförslaget i propositionen godkänns med ändringar (Utskottets ändringsförslag), att lagförslaget behandlas i den ordning 67 2 mom. riksdagsordningen föreskriver, att hemställningsmotion HM 63/1997 rd avböjs och att riksdagen godkänner ett uttalande (Utskottets förslag till uttalande) Utskottets ändringsförslag Lag om räddningsväsendet I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 67 riksdagsordningen anger, föreskrivs: l kap. Allmänna bestämmelser l Lagens tillämpningsområde (l och 2 mom. som i RP) Denna lag tillämpas inte på sådan verksamhet som avses i lagen om förhindrande av vattnens förorening, förorsakad av fartyg (300/1979), lagen om bekämpande av oljeskador som uppkommer på land (378/1974), lagen om sjöräddningstjänst (628/1982) sjölagen (674/1994) eller luftfartslagen (281/1995). 2 kap. Ansvaret för räddningsväsendet 2 Räddningsmyndigheter (l och 2 mom. som i RP) Närmare bestämmelser om räddningsmyndigheternas uppgifter utfårdas vid behov genom förordning. Bestämmelser om räddningsmyndigheternas uniform och identitetskort som anger tjänsteställningen utfärdas genom förordning. 3 och 4 16

17 5 Organisering av kommunens räddningsväsende Varje kommun skall ha en brandkår och en heltidsanställd brandchef Brandkåren kan vara kommunens egen brandkår eller en frivillig brandkår, anstaltsbrandkår eller industribrandkår som har ingått avtal med kommunen. (2 mom. som i RP) Kommunerna kan samarbeta för skötseln av räddningsväsendets uppgifter enligt vad som föreskrivs i kommunallagen (365/1995). Också brandchefstjänsten kan vara gemensam för kommunerna. 6 Andra myndigheters uppgifter Polisen, gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten, social- och hälsovårdsmyndigheterna, de myndigheter och inrättningar samt affärsverk som ansvarar för jord- och skogsbruket, miljövårdsmyndigheterna, de myndigheter som ansvarar för passagerar- och godstransport eller datakommunikation samt de ämbetsverk och inrättningar som ansvarar för strålsäkerbeten och väderlekstjänsten är vid sidan av räddningsmyndigheterna skyldiga att delta i räddningsverksamheten och befolkningsskyddet enligt vad som bestäms om deras uppgifter i författningarna om respektive kompetensområde. Försvarsmakten är skyldig att delta i räddningsverksamheten genom att tillhandahålla behövlig utrustning, personresurser och experttjänster, om olyckan är av en sådan omfattning eller har sådana särdrag att detta är nödvändigt. Försvarsmakten får inte försumma sina försvarsuppgifter då den deltar i räddningsverksamheten (Nytt 2 mo m.) Forststyrelsen är skyldig att lämna räddningsmyndigheterna experthjälp när det gäller att bekämpa skogsbränder och att på eget initiativ hålla sig beredd att i samråd med räddningsmyndigheterna förebygga och bekämpa skogsbränder på statsägd mark som den har i sin besittning. (Nytt 3 mom.) (4 mom. som 2 mom. i RP) Om deltagande och handräckning enligt mom. meddelas vid behov närmare bestämmelser genom förordning. (3 mom. i RP) 7 Frivilligarbete Organisationer som är verksamma på räddningsväsendets område kan av räddningsmyndigheterna anförtros uppgifter inom utbildning, rådgivning och upplysning. Frivilliga personer och organisationer kan anlitas för att bistå räddningsväsendet i dess uppgifter, dock ej i uppgifter som innebär avsevärd utövning av offentlig makt. 8 9 Planeringsskyldighet Räddningsmyndigheterna samt andra i 6 avsedda myndigheter och sammanslutningar som har uppgifter eller handräckningsuppgifter inom räddningsväsendet är skyldiga att tillsammans göra upp behövliga planer för räddningsväsendet (2 och 3 mom. som i RP) 3 kap. Kommunalt samarbete JO 11 Kretsindelning (l mom. som i RP) För säkerställande av ledningen av räddningsverksamheten samt för effektivisering av samarbetet inom räddningsväsendet indelas länen i samarbetsområden. Länsstyrelserna fastställer indelningen i samarbetsområden och bestämmer vilken kommun som skall vara centralort inom samarbetsområdet 17

18 12 och 13 4kap. Räddningsväsendets beredskap Inspektion av beredskapen Räddningsmyndigheterna kan göra inspektioner för att förvissa sig om att beredskapen inför storolyckor och inom befolkningsskyddet uppfyller lagens krav. Den som förrättar inspektionen har rätt att få tillträde till de lokaliteter som skall inspekteras, dock inte till bostäder eller platser som avses i 34 4 mom., samt att få uppgifter om planer och andra arrangemang gällande beredskapen som krävs enligt denna lag eller i en förordning eller i bestämmelser som utfårdats med stöd av den. (Utesl.) 18 5 kap. Utbildning och behörighetsvillkor inom räddningsväsendet kap. Förebyggande av olyckor Säkerhet ifråga om användning av byggnader och anordningar Byggnader och konstruktioner samt deras omgivning skall planeras, byggas och hållas i skick så att risken för att en eldsvåda uppstår eller sprider sig är liten och så att räddningsverksamhet är möjlig om en olycka inträffar. Byggnadens ägare eller innehavare skall i fråga om allmänna lokaler och innehavaren av en bostad eller lokal i fråga om lokaler i hans besittning se till att (2 mo m. l, 2 och 3 punkten som i RP) Släckvatten Kommunen skall se till att brandkårenfår tillräckligt med vatten för räddningsverksamhetens behov (utesl. ) Särskilda säkerhetskrav I bostäder samt i inkvarteringslokaler och vårdinrättningar skall finnas ett tillräckligt antal brandvarnare eller anordningar som ger minst motsvarande skydd. (2 och 3 mom. som i RP) 32 7kap. Brandsyn Föreläggande att avhjälpa brister och avbrytande av verksamheten 18

19 FvUB 23/1998 rd - RP 76/1998 rd 8 kap. sotning kap. Räddningsverksamhet sotares behörighet En sotare eller den som ansvarar för ett sotningsarbete skall ha avlagt yrkesexamenför sotare. Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren för sotare och dem som ansvarar för ett sotningsarbete samt om den kompetens och utbildning som krävs av dem som är anställda hos en sotare meddelas vid behov genom förordning. 40 och 41 9kap. Nödcentraler Nödcentralernas uppgifter (l mo m. som i RP) En nödcentral har för utförandet av sina uppgifter oberoende av tystnadsplikt rätt att av ett teleföretag som avses i telemarknadslagen (396/ 1997) avgiftsfritt få identifieringsuppgifter om den anslutning från vilken ett nödmeddelande har kommit. En nödcentral har rätt att få motsvarande uppgifter om ett teleföretags anslutningar också genom teknisk anslutning eller annars i elektronisk form. (3 mom. som i RP) 44 Il kap. Befolkningsskydd 51 skyddsberedskap I skyddsförberedelserna under normala förhållanden skall ingå att göra upp planer och ge utbildning för undantagsförhållanden, bygga skyddskonstruktioner, upprätthålla lednings-, bevaknings- och alarmsystem samt dataförbindelser och att skapa beredskap för evakuering, räddningsinsatser, första hjälpen, försörjning av befolkningen samt röjning och rengöring. 52 Myndigheternas rätt att få upplysningar Utan hinder av tystnadsplikten har räddningsmyndigheterna i syfte att hålla personal i beredskap för befolkningsskyddsuppgifter rätt att l) få behövliga befolkningsdata av de myndigheter som avses i lagen om registerförvaltningen (166/1996), 2) av försvarsmakten avgiftsfritt få uppgift om en värnpliktig är befriadfrån krigstida tjänst, samt 3) av andra myndigheter och sammanslutningar i fråga om personer i deras tjänst som hålls i beredskap avgiftsfritt få uppgifter även om ålder, utbildning, yrke och arbetsförmåga samt uppgifter om att personerna i fråga hålls i beredskap av myndigheten eller sammanslutningenför att säkerställa dess egen verksamhet under exceptionella förhållanden. (2 mom. som i RP) Räddningsmyndigheterna och det ministerium som svarar för person- och godstrafiken har utan hinder av tystnadsplikten rätt att för evakuering och annat befolkningsskydd avgiftsfritt få uppgifter ur 19

20 l) fordonsregistret enligt 3 lagen om ett datasystem för vägtrafiken (819/1989) om fordonet och dess typ jämte identifieringsuppgifter och uppgifter om dess ägare och innehavare samt uppgifter om hur dessa kan kontaktas, 2) körkortsregistret enligt det lagrum som nämns i l punkten om körkortsinnehavare jämte kontaktinformation om dem samt om förarbehörighet jämte körkortsklass, samt 3) andra datasystem inom trafikförvaltningen enligt vad som avtalas med den registeransvarige.. Rätten att få de uppgifter som avses ovan 1 denna paragraf gäller också uppgifter som lämnas genom teknisk anslutning eller annars i elektronisk form. 53 skyldighet att delta i utbildning Det ministerium som svarar för räddningsväsendet och länsstyrelserna kan förordna ledningen och annan specialpersonal inom befolkningsskyddet att delta i befolkningsskyddsutbildning under högst tio dygn om året. 54 och skyldigheten att inrätta skyddsrum i samband mednybygge Ägaren till en byggnad skall, när det är fråga om ett nybygge, i byggnaden eller dess närhet inrätta ett skyddsrum som kan bedömas vara tillräckligt stort för dem som bor eller annars uppehåller sig i byggnaden i enlighet med vad som närmare bestäms genom förordning. skyldigheten att inrätta skyddsrum gäller dock inte en tillfällig byggnad som är i användning högst fem år. (2--4 mom. som i RP) kap. Räddningsväsendets personregister 66 Alarmeringsdataregister En nödcentral får för uppföljning och utvärdering av centralens verksamhet föra personregister över nödmeddelanden och de åtgärder som har vidtagits med anledning av dessa. I registret får införas l) anmälarens och mottagarens namn, 2) uppgift om hur anmälan har gjorts, kompletterad med uppgifter för identifiering av telefon samt adressuppgifter, 3) en beskrivning av händelsen och av det objekt som anmälan gäller jämte namn- och adressuppgifter, 4) uppgifter om de åtgärder som vidtagits inom ramenför räddningsverksamheten i den mån detta är nödvändigt för uppföljningen och utvärderingegn av nödcentralens verksamhet, 5) de kompletterande data som nödcentralen har inhämtat för larmuppgiften, 6) tekniska upptagningar av nödmeddelande t, samt 7) känsliga uppgifter enligt 11 3 eller 4 punkten personregisterlagen i fall där de kan ha avgörande betydelse för att ett uppdrag skall kunna utföras på ett säkert sätt. (2 mom. som i RP) En personuppgift skall utplånas ur alarmeringsdataregistret när det inte längre kan anses motiverat att i ovan nämnda syfte spara den, dock senast när fem år har gått sedan nödmeddelandet eller en annan uppgift mottogs. Uppgifter enligt l mom. 7 punkten ovan skall dock utplånas senast efter två år, om inte någon grundad anledning i anslutning till nödcentralens uppgifter föranleder något annat. 67 Åtgärdsregister För uppföljning och utvecklande av räddningsväsendet samt för utredning av olyckor får en kommunal räddningsmyndighet enligt vad det 20

21 ministerium som svarar för räddningsväsendet (utesl.) föra ett personregister, i vilketfår införas l) uppgifter som får ingå i alarmeringsdataregistret enligt 66 också till den del nödcentralen har överlåtit dem med stöd av 66 2 mom., 2) närmare uppgifter om vidtagna åtgärder och objektet för åtgärderna samt om vilka resurser som har använts och räddningsverksamhetens resultat i enlighet med vad det ministerium som svarar för räddningsväsendet bestämmer, 3) uppgifter om typen av olycka och tekniska detaljer om olyckan samt olyckans förlopp, 4) uppgifter om skador som olyckan förorsakat, samt 5) uppgifter om orsakerna till olyckan. (2 och 3 mom. som i RP) 68 Befolkningsskyddets personregister I syfte att upprätthålla en befolkningsskyddsenhet får en myndighet, anstalt eller sammanslutning som ansvarar för befolkningsskyddsuppgifter eller för att beredskap skapas för dessa inrätta ett personregister över de personer som hör till enheten eller reserverats för denna. I registret får utöver personens namn antecknas hans födelsetid, civilstånd, yrke, utbildning, adress och annan kontaktinformation samt uppgifter om körkort och körkortsklass, arbetsförmåga och vårdnad av minderåriga. Uppgifterna i ett personregister för befolkningsskyddet skall kontrolleras med minst fem års mellanrum efter det anteckningen gjorts eller utplånas Övervakningsregister För förrättande av brandsyn samt övervakning av säkerheten hos byggnader och anordningar kan kommunens räddningsmyndighet föra ett personregister i vilket antecknas övervakningsobjekten samt deras ägare och inneha- vare. För inrättandet av registret får användas uppgifter som med stöd av 36, 41 och 52 2 mo m. erhållits för tillsyn. Uppgifterna i övervakningsregistret skall kontrolleras i samband med att brandsyn förrättas eller annars senast fem år efter det anteckningen gjorts eller utplånas. (Nytt 2 mom.) 13 kap. Finansiering av räddningsväsendet, arvoden och ersättningar Ersättningför bistånd vid räddningsverksamhet (l mom. som i RP) Om eventuell ersättning för handräckning som ges enligt 6 4 mom. skall den som lämnar handräckningen avtala med räddningsmyndigheten. 73 och Ersättning av statsmedel för kostnader som ett räddningsuppdrag har medfört (l och 2 mom. som i RP) Om kostnaderna för ett räddningsuppdrag har förorsakats av en mark- eller skogsbrand som helt eller till största delen ägt rum på statsägd mark, utgör kommunens självriskgräns med avvikelse från 2 mom. en halv procent av det sammanlagda beloppet av kommunens kalkylerade skatteinkomst enligt 7 lagen om statsandelar till kommunerna och den därpå grundade utjämningen. (Nytt 3 mom.) (4 mom. som 3 mom. i RP)

22 14 kap. Sökande av ändring, tvångsmedel och straff 80 Ändringssökande Ändring i ett beslut som en statlig myndighet har fattat med stöd av denna lag söks genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen ( ). Också beslut som en kommunal räddningsmyndighet har fattat med stöd av 31 2 mom., 37, 47 2 mom., (utesl.) eller 78 samt beslut som räddningsledaren har fattat med stöd av 49 2 mo m. överklagas i den ordningförvaltningsprocesslagen bestämmer. (2--4 mom. som i RP) 81 Vite och hot om tvångsutförande Om någon vidtar åtgärder i strid med bestämmelserna i 9 eller 16, 23 2m om. eller 31, 37, 41, 56, 59 eller 60 eller med bestämmelser eller föreskrifter utfärdade med stöd av dem eller försummar skyldigheter grundade på dem kan räddningsmyndigheten genom sitt beslut ålägga den försumlige att inom en viss tid rätta till vad som har gjorts eller försummats. Ett förbud eller en föreskrift meddelad av en myndighet kan förenas med vite eller hot om att det som denförsumlige har lämnat ogjort utförs på hans bekostnad. (2 mom. som i RP) 15 kap. Särskilda bestämmelser Bemyndigande att meddela bestämmelser Utöver vad som ovan i denna lag föreskrivs, har det ministerium som svarar för räddningsväsendet även rätt att meddela kompletterande tekniska föreskrifter och verkställighetsföreskrifter om (utesl.) planer som avses i 9, brandsäkerheten på torvproduktionsområden, mängden materiel och anordningar som enligt denna lag skall finnas för att förebygga och avvärja olyckor samt hur materielen och anordningarna skall placeras, hur brandsyn och sotning skall utföras, hur ventilationskanaler och ventilationsanordningar skall rengöras (u tes l.) samt om statistiska uppgifter som avses i kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser och 83 Utskottets forslag till uttalande Riksdagen förutsätter att regeringen noggrant ger akt på hur lagen om räddningsväsendet tillämpas och fungerar samt vidtar de behövliga lagberedningsåtgärder och andra åtgärder som uppföljningen förutsätter. 22

23 Helsingfors den 14 januari 1999 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Matti Väistö /cent vordf. Kaarina Dramberg /sam! medl. Ulla Juurola /sd Reijo Kallio /sd Toimi Kankaanniemi /fkf Valto Koski /sd Pehr Löv /sv Hannes Manninen /cent Tuija Pohjola /sd Iivo Polvi /vänst Veijo Puhjo /vgr Erkki Pulliainen /gröna Aulis Ranta-Muotio /cent. 23

24 FvUB 23/1998 rd- RP rd 24.

25 Bilaga- GrUU 31/1998 rd FvUB 23/1998 rd- RP 76/1998 rd GRUNDLAGSUTSKOTTETS 31/1998 rd UTLÅTANDE Regeringens proposition med förslag till lag om räddningsväsendet TillFörvaltningsutskottet INLEDNING Remiss Riksdagen remitterade den l juni 1998 en proposition med förslag tilllag om räddningsväsendet (RP 76/1998 rd) till förvaltningsutskottet för beredning och bestämde samtidigt att grundlagsutskottet skalllämna utlåtande till förvaltningsutskottet. sakkunniga Utskottet har hört följande sakkunniga - lagstiftningsrådet Tarja Oksanen, inrikesministeriet - JD, kansler Kauko Sipponen - professor Kaarlo Tuori - professor Veli-Pekka Viljanen. PROPOSITIONEN Regeringen föreslår en ny lag om räddningsväsendet, som skall ersätta lagen om brand- och räddningsväsendet och lagen om befolkningsskydd. Lagen a v ses träda i kraft vid ingången a v Om lagen måste behandlas i grundlagsordning föreslås den träda i kraft vid ingången av I den synnerligen detaljerade motiveringen till lagstiftningsordningen gör regeringen en bedömning av hur lagförslaget begränsar den personliga friheten, rörelsefriheten, skyddet för hemfrid och egendomsskyddet samt hur förslaget förhåller sig till den kommunala självstyrelsen. Regeringen anser att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Frågan ger dock rum för tolkning och därför anser regeringen att utlåtande bör inhämtas av riksdagens grundlagsutskott. UTSKOTTETS STÄLLNINGSTAGANDEN Motivering Allmänt Förslaget tilllag om räddningsväsendet anknyter i två hänseenden till de grundläggande fri- och rättigheterna. I lagen regleras en verksamhet vars fundamentala syfte är att trygga de grundläggan- RP 76/1998 rd de fri- och rättigheterna, särskilt rätten till liv, rätten till egendom och rätten till miljö. Sett ur detta perspektiv kan lagförslaget anses realisera den skyldighet att garantera fri- och rättigheterna som 16 a l mo m. regeringsformen ålägger det allmänna. Å andra sidan begränsar befogenhetsbestämmelserna till viss del de grundläggande 25

26 Bilaga- GrUU rd rättigheterna, exempelvis den personliga friheten, rörelsefriheten, skyddet för hemfrid, egendomsskyddet och rätten att idka näring. Det är enligt utskottets åsikt en klar utgångspunkt att begränsningar i de grundläggande frioch rättigheterna till följd av lagen uppfyller det acceptabilitetskrav som gäller för begränsningar i sådana rättigheter, eftersom de hänger samman med realiseringen av andra grundläggande rättigheter. Trots detta bör en bedömning av dem ske också utifrån andra grunder som reglerar frågan om inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna är acceptabla ur statsförfattningsrättslig synvinkel eller inte. Inspektionsfullmakter Lagförslaget innehåller vissa inspektionsfullmakter, som bör bedömas utifrån bestämmelserna om skydd för hemfrid i 8 regeringsformen. I 17 föreskrivs om inspektioner för kontroll av att arrangemangen inom räddningsväsendet uppfyller lagens krav, i 35 om brandsyn och i 86 om undersökning av olyckor. Inspektioner och undersökningar på dessa grunder kan enligt paragrafernas lydelse också göra intrång i den i regeringsformen tryggade hemfriden. I 8 3 mom. regeringsformen finns en bestämmelse om att det genom lag kan stadgas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna skall kunna tryggas eller för att brott skall kunna utredas. Regeringen anför i motiveringen till föreslagna 17 att inspektionerna på grund av sin natur inte skall gälla bostäder. Utskottet instämmer i detta och finner det motiverat att begränsningen nämns i själva lagtexten. Brandinspektioner ingriper i hemfriden men är en sådan nödvändig åtgärd för att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna, typ rätt till liv och säkerhet, som avses i 8 3 mom. regeringsformen, menar utskottet. Undersökning av olyckor har eventuellt en lösare koppling till tryggande av fri- och rättigheter men från en generell bedömningsaspekt kan undersökning av olyckor _anses eliminera framtida hot mot de grundläggande fri- och rättigheterna. Dessutom kap undersökning av olyckor vara nödvändig<~;jör att utreda brott på det sätt som avses i 8 )'m om. regeringsformen. - Dessa inspektionsfullmakter påverkar inte lagstiftningsordningen. Särskilda säkerhetskrav I föreslagna 31 l mom. bestäms att i byggnader och lokaliteter där människor bor eller övernattar skall finnas ett tillräckligt antal brandvarnare eller anordningar som ger motsvarande skydd. Anordningarna skall enligt 92 vara installerade inom ett år efter att lagen har trätt i kraft. Förslaget innebär att lägenhetsägarens eller lägenhetsinnehavarens bestämmanderätt kringskärs. Bestämmelsen ger enligt propositionsmotiveringen upphov till en merkostnad på cirka 100 mark per hushåll. Utskottet anser att 12 regeringsformen inte utgör något hinder för att ta in en bestämmelse av detta slag i en vanlig lag. Bestämmelsens formulering bör dock enligt utskottet lämpligen utgå från att skyldigheten att anskaffa en brandvarnare kopplas samman med byggnadens eller lägenhetens användningsändamål och inte om någon de facto bor eller övernattar där. sotares behörighet A v 23 följer att ansvaret för sotning övergår från kommunen till byggnadens innehavare. Kommunerna ges möjlighet att välja hur sotningen skall ordnas. Enligt 38 kan kommunen fortfarande själv sköta sotningen, skaffa sotningstjänsterna hos en privat tjänsteproducent eller tillåta att byggnadens ägare eller innehavare träffar avtal om sotningen med en privat tjänsteproducent. sotningen skulle följaktligen, åtminstone i viss utsträckning, utgöra normal näringsverksamhet. I 15 l mom. regeringsformen föreskrivs att var och en enligt lag har rätt att skaffa sin utkomst genom arbete, yrke eller näring. Grundlagsutskottet har tolkat denna bestämmelse så att befogenheter att begränsa näringsfriheten inte får delegeras till en lägre författningsnivå än lag (till exempel GrUU rd). En sotare eller den som ansvarar för ett sotningsarbete skall enligt föreslagna 39 ha den behörighet som föreskrivs genom förordning. Utgående från den aktuella bestämmelsen om de grundläggande fri- och rättigheterna har utskottet tidigare ansett en i lag föreslagen befogenhet att genom minis- 26

27 Bilaga- GrUU 31/1998 rd FvUB 23/1998 rd- RP 76/1998 rd teriebeslut generellt reglera minimikraven på fastighetsvärderamas behörighet är alltför öppen; däremot var det möjligt att precisera behörighetsvillkoren genom ett beslut av ministeriet (GrUU 20/1997 rd). Utskottet hållerfast vid denna linje och menar att 39 bör kompletteras med de primära kriterierna för sotarbehörigheten (exempelvis yrkesexamen för sotare) för att den skall kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Räddningsledarens befogenheter I föreslagna 47 ingår regler för räddningsledarens vidsträckta befogenheter. De leder till avsevärda begränsningar åtminstone i fråga om den personliga friheten enligt 6 regeringsformen, rörelsefriheten enligt 7, skyddet för hemfrid enligt 8 och egendomsskyddet enligt 12. Begränsningarna dikteras dock av skäl som är acceptabla i systemet med de grundläggande frioch rättigheterna, det vill säga nödvändigheten av att trygga liv, hälsa, egendom och miljö. De föreslagna befogenheterna får dessutom användas bara i yttersta nödfall, för att släcka en brand och förhindra att elden sprider sig samt för att avvärja andra olyckor och begränsa skador om situationen inte annars kan bemästras. Villkoren för när befogenheterna får tillgripas är tillräckligt välavgränsade i förslaget, menar utskottet. När befogenheterna tillämpas i konkreta fall kommer dessutom den allmänna förvaltningsrättsliga proportionalitetsprincipen in i bilden som en begränsande faktor. Lagen tillåter att befogenheterna utnyttjas bara under en kort tid samt i samband med en redan inträffad brand eller annan olycka. I 2 mom. tillerkänns ägaren full ersättning av kommunen för ibruktagen egendom och skador på denna. Enligt utskottets uppfattning kan 47 ingå i en vanlig lag. skyldighet att delta i räddningsverksamhet och utbildning Föreslagna 48 ger räddningsledaren rätt att ge order om att en arbetsför person som befinner sig på en brand- eller olycksplats eller i dess närhet skall delta i räddningsverksamheten, om detta är nödvändigt för att en människa skall kunna räddas eller någon annan olycka avvärjas. I motsvarande situation har en räddningsmyndighet, om situationen inte annars kan bemästras, rätt att ge order om att arbetsföra personer som uppehåller sig i kommunen ofördröjligen skall infinna sig på brand- eller olycksplatsen och delta i räddningsverksamheten. I statsförfattningsrättsligt hänseende innebär en sådan skyldighet att hjälpa till att den personliga friheten begränsas. Bakom skyldigheten ligger dock ett tvingande och med avseende på systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna godtagbart skäl och dessutom är skyldigheten tidsbegränsad och hänför sig enbart till extrema fall. Som utskottet ser det kan den föreslagna skyldigheten att hjälpa till inte betraktas som ett oproportionerligt radikalt ingrepp i den personliga friheten, i synnerhet om man beaktar hur tunga intressen det ligger bakom skyldigheten. Utskottet har fäst sig vid att Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna samt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter förbjuder tvångsarbete och annat påtvingat arbete. Med förbjudet arbete förstås enligt konventionsbestämmelserna dock inte tjänstgöring som utkrävs då nödläge eller olycka hotar samhällets existens eller välfärd och inte heller arbete som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna. En skyldighet att hjälpa till lik den föreslagna har ansetts vara helt problemfri när konventionerna tillämpats. Inrikesministeriet och länsstyrelsen kan med stöd av föreslagna 53 förordna en person som hålls i beredskap för befolkningsskyddsuppgifter att delta i befolkningsskyddsutbildning under högst tio dygn om året. Bestämmelsen ersätter nuvarande 6 2 mom. lagen om befolkningsskydd, som gäller skyldigheten för ledare och annan specialpersonal inom befolkningsskyddet att delta i utbildning. Grundlagsutskottet har tagit ställning till den gällande bestämmelsen innan de grundläggande fri- och rättigheterna reviderades (GrUU 6/1989 rd). Utskottet ansåg att skyldigheten i och för sig begränsar den personliga friheten men gäller en relativt begränsad grupp och påkallas av ett viktigt allmänt intresse. Utskottet påpekade särskilt att deltagande i befolkningsskyddsutbildning inte innebär ett sådant fullgörande av försvarsskyldigheten som avses i 75 regeringsformen. 27

28 Bilaga - Gr UU 31/1998 rd Kretsen av dem som är skyldiga att delta i befolkningsskyddsutbildning breddas genom förslaget till alla som hålls i beredskap för befolkningsskyddsuppgifter. Ur statsförfattningsrättslig synpunkt ligger problemet med bestämmelsen just i denna utvidgning i och med att det inte tydligt framgår av lagen vem som hör eller kan höra till denna krets och hur de utses. A v kravet på exakthet och noga angivna gränser i fråga om begränsningar i grundläggande fri- och rättigheter följer att lagen måste preciseras på denna punkt för att kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. skyldigheten att inrätta skyddsrum Föreslagna 56 och 57 handlar om skyldigheten att inrätta skyddsrum. Jämfört med den nu gällande lagen om befolkningsskydd skärps skyldigheten på vissa punkter. Grundlagsutskottet kom i lagstiftningsskedet med en bedömning av den gällande regleringen och ansåg då att skyldigheten att inrätta skyddsrum inte bara är en åtgärd som krävs av ett viktigt allmänt intresse utan också främjar det skydd för liv som säkerställs i regeringsformen (GrUU 6/1989 rd). Byggskyldigheten begränsar ägarens nyttjandefrihet men kunde enligt utskottet till sin karaktär och i fråga om den belastning den utgör jämföras med andra skyldigheter som begränsar ägarens nyttjandefrihet och som skall beaktas vid nybygge. Följaktligen stred skyldigheten inte mot grundlagens bestämmelse om egendomsskydd. Som huvudregel gäller (56 ) att ett skyddsrum skall inrättas i anknytning till ett nybygge, antingen i själva byggnaden eller i dess närhet, när det är fråga om en byggnad eller byggnadsgrupp med en våningsyta på minst 600 kvadratmeter som används såsom bostad eller arbetsplats. Kravet på att inrätta ett skyddsrum i samband med ombyggnad eller reparation av en byggnad (57 ) regleras bland annat av om detta är möjligt utan stora svårigheter och till rimliga kostnader. Dimensioneringsgrunderna för skyddsrum avses ingå i förordning. I föreslagna 61 finns föreskrifter om hur skyddsrum skall byggas. Också dessa krav regleras närmare genom förordning och genom tekniska föreskrifter från ministeriet. Den föreslagna regleringen är enligt utskottets uppfattning så till vida problematisk från statsförfattningsrättslig synpunkt att dimensioneringsgrunderna för skyddsrum enbart finns angivna i förordning. A v detta följer att den ekonomiska bördan för ett obligatoriskt skyddsrum i samband med nybygge i allt väsentligt är beroende av de grunder som fastställts genom förordning. I lagförslaget saknas nämligen för nybyggnaders vidkommande de begränsande bestämmelser som gäller skyldigheten att inrätta skyddsrum i samband med ombyggnad eller reparation. I propositionen har regeringen av allt att döma tänkt sig (se s. 47/II) att fullmakten i 62 att bevilja lättnader skall utnyttjas när inrättandet av ett skyddsrum leder till oskäliga kostnader. För att begränsa prövningsrätten för den som utfårdar förordningen bör föreslagna 56 kompletteras med bestämmelser om skyddsrummets storlek, menar utskottet. Efter ändringen kan 56 behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Begränsningarna i l mom. kan exempelvis ges en likartad formulering som i 9 lagen om befolkningsskydd: "... ett skyddsrum som med avseende på storleken, enligt vad som närmare stadgas genom förordning, kan beräknas förslå för dem som bor, arbetar eller annars uppehåller sig i huset." Särskilda befogenheter under undantagsförhållanden Föreslagna 65 gäller särskilda befogenheter som står till förfogande för att effektivera verksamheten eller införa skärpt beredskap inom räddningsväsendet i undantagsförhållanden enligt 2 beredskapslagen eller l lagen om försvarstillstånd. De föreslagna befogenheterna under undantagsförhållanden gör intrång i ett antal grundläggande fri- och rättigheter, nämligen personlig frihet, rörelsefrihet och rätt att välja boningsort, skydd för hemfrid samt egendomsskydd. Dessutom kan den synnerligen generellt formulerade punkt 6 i förteckningen över befogenheter i princip bli relevant också med avseende på andra grundläggande fri- och rättigheter. I motiveringen till lagstiftningsordningen tar regeringen upp för 65 :s vidkommande både 16 a regeringsformen och den konstitutionella s.k. luckteorin. 28

29 Bilaga- GrUU 31/1998 rd FvUB 23/1998 rd- RP 76/1998 rd Enligt 16 a 2 mom. regeringsformen får genom lag bestämmas om sådana tillfälliga undantag från de grundläggande fri- och rättigheterna som är förenliga med Finlands internationella förpliktelser i fråga om de mänskliga rättigheterna och som är nödvändiga om Finland blir utsatt för ett väpnat angrepp, eller om det råder undantagsförhållanden som är så allvarliga att de enligt lag kan jämföras med ett sådant angrepp och som hotar nationen. Redan i ljuset av förarbetena inför revideringen av de grundläggande fri- och rättigheterna är det givet att alla de situationer som 2 beredskapslagen tillämpas på inte kan betraktas som undantagsförhållanden enligt grundlagsbestämmelsen i fråga, utan den nuvarande beredskapslagen (se i synnerhet 2 4 och 5 punkten) kan bli tillämplig också i lindrigare krissituationer (RP 309/1993 rd, s ). Viktigt ur konstitutionell synvinkel är dessutom att den föreslagna regleringen av särbefogenheterna under undantagsförhållanden bygger på ett delegeringssystem. statsrådet kan enligt förslaget genom förordning bemyndigas att bestämma om de frågor som räknas upp i paragrafen medan åter 16 a 2 mom. regeringsformen tillåter att tillfälliga undantag från de grundläggande frioch rättigheterna regleras genom lag. Det är därmed ett obestridligt faktum, menar utskottet, att föreslagna 65 inte kan förankras i 16 a regeringsformen. Den konstitutionella luckteorin hänger samman med undantagslagar som tillkommit i grundlagsordning. Enligt utskottets vedertagna praxis kan en sådan lag ändras i vanlig lagstiftningsordning, förutsatt att den aktuella lagen inte utvidgar det undantag från grundlagen som gjorts genom den ändrade lagen. Också kompletteringar och ändringar som i ett helhetsperspektiv sett är futila och bara innebär en obetydlig utvidgning av ett undantag från de grundläggande fri- och rättigheterna får behandlas i vanlig lagstiftningsordning, om det i tiden som undantag till grundlagen stadgade övergripande arrangemanget inte härigenom förlorar sin karaktär och sin sakliga innebörd. Utskottet har följt samma principer också när tidigare lagfästa undantag från grundlagen flyttats över till en ny lag genom att den ursprungliga undantagslagen upphävts. Föreslagna 65 motsvarar i allt väsentligt 32 i den gällande lagen om befolkningsskydd, som genom grundlagsutskottets medverkan (GrUU rd)- i anknytning till beredskapslagen stiftades i vanlig lagstiftningsordning, uttryckligen med tillämpning av luckteorin. Det finns dock ett principiellt problem med att tillämpa samma teori i detta fall i och med att grundlagen i samband med revideringen av de grundläggande fri- och rättigheterna 1995 ändrades på de punkter som har relevans för denna fråga. Det handlar inte bara om en ny reglering i fråga om de enskilda fri- och rättigheterna utan också om en omformning av det normkomplex de utgör. Relevant i detta fall är också att den tillåtna substansen i specialregleringen visavi Ulldantagsförhållanden inte längre på alla punkter är densamma som tidigare till följd av de materiella kvalifikationerna enligt 16 a 2 mom. regeringsformen och det krav på bestämmelser i lag som framgår av lagrummet i fråga och som genomgående poängterades i samband med revideringen av de grundläggande fri- och rättigheterna. I en situation som denna, där det utöver allt annat handlar om omfattande begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter, är det enligt utskottet inte möjligt att med åberopande av luckteorin stifta 65 i vanlig lagstiftningsordning. Det är inte önskvärt, menar utskottet, att på grund av 65 gå in för grundlagsordning för lagen om räddningsväsen det. Lämpligast vore nu att stryka föreslagna 65 (och anknytande bestämmelser, såsom 76 ) och ta upp bestämmelserna om räddningsväsendet under undantagsförhållanden i samband med översynen av beredskapslagstiftningen. Justitieministeriet har hållit på med översynen i två år och därför är det enligt utskottets åsikt skäl att snabba upp projektet med hänsyn till revideringen av de grundläggande fri- och rättigheterna. Normgivningsrätt Inrikesministeriet har enligt föreslagna 88 rätt att meddela bestämmelser om vissa i paragrafen 29