Basel III och svenska banksektorn - Konkurrens eller stabilitet Johan Eriksson

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Basel III och svenska banksektorn - Konkurrens eller stabilitet Johan Eriksson Examensarbete i finansmarknadsrätt, 30 hp Stockholm, Vårterminen 2015

2 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Bakgrund Syfte Metod och material Avgränsningar Disposition Finanskrisen Subprime-marknaden Värdepapperisering Kapitaltäckning Pro-cyklikalitet Systemrisk Basel-regelverken Baselkommittén Basel-regelverken som informella rättsakter Basel I Basel II Första Pelaren Andra Pelaren Tredje Pelaren Kritik mot Basel II Basel III Struktur Kapitalbasen Kapitalbuffertar Kapitalkonserveringsbuffert Kontracyklisk buffert Systemriskbuffert Buffert för systemviktiga institut

3 6.5 Om man inte uppnår buffertkraven Reciprocitetsprincipen Likviditetskrav Bruttosoliditet Svenska finansmarknaden Konkurrenseffekter Konsekvensanalys Slutsatser Källförteckning Offentliga tryck Publikationer av Baselkommittén Promemorior Rapporter Litteratur Artiklar Övrigt:

4 Sammanfattning Finansiella kriser är ett återkommande inslag i historien. De har alla en sak gemensamt och det är att så fort de passerat påbörjas arbetet med att förstå vilka faktorer låg bakom katastrofen. Utifrån det man lyckas förstå så försöker man åtgärda så mycket som det bara går i syfte att förhindra att det händer igen. En vanlig företeelse i dyningarna av finansiella kriser är att man försöker revidera det befintliga finansiella regelverket. Något som hände efter den senaste finanskrisen. Syftet med denna uppsats är att studera bakgrunden och omständigheterna som ligger bakom den senaste Basel III- överenskommelsen som numera även införlivats i svensk rätt via en förordning och ett direktiv. Sverige har valt att föra en hård linje när det gäller nivåerna på kapitalkraven. Ändamålet med denna framställning är att undersöka vilka konsekvenser det nya regelverket kan få på konkurrenssituationen i banksektorn. Vilka resultat kan de höga kapitalkraven i Sverige tänkas leda till. Läsaren får även en genomgång av de viktigaste omständigheterna och händelserna i den senaste finansiella krisen. 4

5 1. Inledning 1.1 Bakgrund I början av september 2008 hölls en finans dag på Handelshögskolan i Stockholm där svenska och internationella banker närvarade. En av bankerna som var där för att rekrytera ivriga studenter var den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers Holdings Inc. [cit. Lehman Brothers]. Vid deras monter pratade man om framtiden och delade ut broschyrer, visitkort samt pennor till potentiella rekryter. Några dagar senare ansökte investmentbanken om konkursskydd och pennorna som bar bankens namn fick plötsligt en annan betydelse. De markerade början av det som många anser vara den värsta finanskrisen sedan den stora depressionen på talet. Det kom att bli en kris som tydligt markerade bristerna i det globala finansiella systemet och utvecklades med tiden till en fullskalig systemkris. Denna systemkris drabbade inte bara företag utan även länders finansiella fundament. Komplexiteten och vidden av den globala kris som följde Lehman Brothers kollaps är väl omdebatterad och det finns många olika variabler att ta hänsyn till. I sin första intervju efter konkursen säger Lehman Brothers före detta verkställande direktör Dick Fuld att upprinnelsen till krisen går att skylla på bristfälliga regleringar, the investment banks outmanoeuvred the watchdogs 1. Oavsett synsätt på de olika detaljerna så är de flesta sakkunniga överens om att liksom den svenska bankkrisen i början på talet så hade allt för lättfärdig långivning, med fastighetsanknytning, en central roll i uppkomsten av krisen 2. Sett från ett historiskt perspektiv följs kriser ofta av nya regleringar 3. Lagstiftare kan ibland drabbas av det som kallas Sudden Acute Regulatory Syndrome 4. Den senaste finansiella krisen visade tydligt att de då rådande regelverken för banksektorn inte motverkade riskerna i tillräcklig utsträckning. Arbetet med att ta fram ett nytt regelverk började därför direkt. 1 Bowers, Simon, Lehman Brothers former CEO blames bad regulations for banks collapse, Publicerat Wickman- Parak, Barbro, Finanskrisen ur ett centralbanksperspektiv, Publicerat Stattin, D., Skandaldriven och problemdriven reglering i Nord, G. och Thorell, P., Regelfrågor på en förändrad kapitalmarknad, Stockholm, 2010, s. 174 ff. 4 SvJT 2011 s. 451 Stattin D., Tillsyn på den europeiska finansmarknaden efter finanskrisen några implikationer för Sverige. 5

6 Det övergripande syftet med det nya regelverket var att stärka bankernas förmåga att stå emot förluster. Det primära skyddet som finansiella institut har mot kreditförluster är en stark kapitaltäckning. Tillsammans med en förbättrad tillsynsreglering som skulle minska informationsasymmetrin på den finansiella marknaden hoppades man kunna avvärja en lika omfattande finansiell kris. 1.2 Syfte Den globala ekonomin behöver en stabil och välfungerande finansiell marknad. Det är inte längre möjligt att enbart fokusera på det egna landets banksektor då dagens gränsöverskridande bankkoncerner skapar globala spridningseffekter. Erfarenheterna från den senaste krisen har visat behovet av en starkare kapitalisering för att skydda samhällsekonomin. Skattebetalare världen över har fått betala en kraftig nota för att finansiella institut inte kunnat bära de förluster som den senaste krisen resulterade i. Då kriser är ett återkommande inslag i finansiell historia och i takt med att tekniken utvecklas och nya finansiella produkter skapas behöver marknadsregleringen anpassas. Ett exempel på en sådan adaption är de nya kapitalbuffertarna vars syfte är att förstärka kapitaltäckningsgraden. Sverige har valt att skräpa kapitalkraven för den svenska finansmarknaden utöver de internationellt överenskomna nivåerna 5. Detta trots att svenska banker och svensk ekonomi klarade sig relativt bra genom finanskrisen sett till övriga Europa. Syftet med denna uppsats är att se över hur det nya regelverket Basel III har utformats och vilken effekt det kan ha för konkurrenssituation på den svenska bankmarknaden samt finansmarknaden i stort. Innan det kan analyseras måste bakgrunden till Baselregelverken presenteras och en genomgång av den senaste finansiella krisen göras för att bättre förstå uppkomsten av Basel III- överenskommelsen. 5 FI Dnr , s 1. 6

7 1.3 Metod och material För att förstå hur Basel III påverkar den svenska banksektorn har en rättsdogmatisk metod använts. För att få förståelse för bakgrunden till de regelverk som beskrivs så har studien genomförts med hjälp av doktrin i form av litteratur, vetenskapliga artiklar och debattartiklar som på olika sätt behandlar den nya finansiella regleringen. Även utlåtanden och rekommendationer från myndigheter samt andra organisationer har beaktats. Offentliga utredningar och propositioner har studerats för att förstå hur man tänkt i Sverige om de nya regleringarna samt hur man valt att tillämpa dem i svensk rätt. Remissyttranden och rapporter från branschorganisationer har hjälpt ge en bild av hur regleringarna har mottagits hos olika aktörer på den finansiella marknaden. Utöver detta har litteratur som behandlar angränsande områden av intresse, framför allt vad gäller frågor om EU- rätt, konkurrensteori och finanshistoria. Eftersom Baselregelverken har transformerats till nationell gällande rätt via EG- direktiv och utgör den internationella standarden inom finansiell reglering så har det motiverat att betrakta regelverken som en primärkälla. Uppsatsen är även uppbyggd kring tanken om att det är viktigt att förstå samspelet mellan reglering och marknadsförhållandenas påverkan på beslutsfattandet. När det gäller orsakerna till den finansiella krisen så har dessa baserats på uttalanden från olika myndigheter, internationella organisationer och officiella rapporter. Då det var en omfattande och global kris så kompletteras dessa rapporter med doktrin och relevanta tidningsartiklar som i möjligaste mån speglar den internationella opinionen. I analysen av vilka direkta effekter som uppstått på grund av den nya regleringen samt dess långsiktiga inverkan så används en abduktiv ansats. 7

8 1.4 Avgränsningar De svenska kapitaltäckningsreglerna bygger på ett EG- direktiv 6 som i sin tur är baserat på Baselreglerna. Både de svenska kapitaltäckningsreglerna och EG- direktivet stämmer väl överens med det som står i Baselregelverken. Fokus ligger därför på Baselregelverken som utgör grunden. Orsakerna till vad som utlöste finanskrisen får anses vara en ofullständig beskrivning. Det är en så pass invecklad och omdebatterad fråga att den behöver en separat uppsats om man ska analysera alla detaljer. Framställningen tar därför inte upp alla omständigheter utan lämnar vissa saker utanför. Den bör ses som en övergripande redogörelse för några av de viktigaste omständigheterna. Uppsatsen tar inte heller upp alla effekter som Basel III resulterat i eftersom det inte ryms i denna frågeställning. Baselregelverken innehåller väldigt många tekniska beräkningar, regulatoriska krav och andra regleringar som inte hänger ihop med de centrala förändringarna i Basel III. De detaljerna har därför utelämnats med undantag för de som påverkar diskussionen om den svenska finansmarknaden. 1.5 Disposition Uppsatsen kan delas upp i olika avsnitt. Det första avsnittet består av en beskrivning av de viktigaste händelserna och omständigheterna bakom finanskrisen. Detta följs av en genomgång om vad kapitaltäckning innebär. Det andra avsnittet beskriver Baselregelverken i kronologisk ordning. Syftet med den kronologiska ordningen är dels att belysa hur regleringen har utvecklats över tid men också att hjälpa läsaren förstå hur de rådande marknadsförhållandena vid olika tidpunkter har hjälpt att forma regleringen. Tredje avsnittet tar upp hur den svenska banksektorn och den övriga 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, [cit. Kapitaltäckningsdirektivet] 8

9 finansiella marknaden ser ut i landet. Efter det följer det fjärde avsnittet som analyserar några av de effekter som Basel III har fått och kan få på den Svenska finansmarknaden. Det femte och sista avsnittet består an en slutsats. 2. Finanskrisen Den globala finanskrisen började i USA och blev kritisk under hösten 2008 när Lehman Brothers gick i konkurs. I realiteten lades dock grunden långt tidigare. Den amerikanska bostadsmarknaden hade genomgått en kraftig prisökning sedan talet 7. När internetbubblan sprack under sommaren 2000 rasade den amerikanska börsen. Ny teknik och internets frammarsch hade fått många att spekulera ohämmat på aktiemarknaden. Det var inte bara etablerade finansiella institut utan även vanliga människor som investerade i framtidens bolag. När luften sedermera gick ur drabbade det många amerikanare hårt. Terrorattackerna den 11 september 2001 skakade om den redan bräckliga amerikanska ekonomin ytterligare. En vecka efter attackerna sänkte den amerikanska riksbanken sin styrränta och fortsatte att göra så tills den i december 2001 sänktes till 1,75 procent vilket var den lägsta noteringen sedan Den amerikanska riksbanken valde kommande år att bibehålla en låg styrränta i ett försök att stimulera ekonomin. I början av 2004 beslutade den amerikanska finansinspektionen, Securities and Exchange Commission [cit. SEC], att ändra reglerna för vilken belåningsgrad de största investmentbankerna fick ha på sitt kapital 9. Den nya regleringen innebar att man kunde öka hävstången vid utlåning markant, vilket också skedde. I en strävan att hitta nya kundsegment riktades fokus mot de amerikanare vars 7 Bäckström Anders, Finanskrisen orsak och risk för svenska företag, Publicerad i Balans Nr. 11 år Monetary Policy Report submitted to the Congress on February 27, 2002, pursuant to section 2B of the Federal Reserve Act, see page 1. 9 Securities and Exchange Commission, 17 CFR Parts 200 and 240 Alternative Net Capital Requirements for Broker- Dealers That Are Part of Consolidated Supervised Entities; Supervised Investment Bank Holding Companies; Final Rules,

10 betalningsförmåga inte kunde rättfärdiga traditionella lån. Dessa låntagare utgjorde grunden i subprime- marknaden. 2.1 Subprime- marknaden Subprime- lån var oftast bostadslån och deras ökning drevs på av prisstegringen på bostadsmarknaden. För att balansera den ökade riskexponeringen som långivarna tog så byggde subprime- lånen på snabba återbetalningstider. Låntagarna erbjöds ett bolån med en väldigt låg fast ränta de första åren. Den fasta räntan övergick sedan till en rörlig ränta vilket gav en kraftig ökning av låntagarens räntekostnader. Till skillnad från den fast räntan, som ofta var lägre än den för traditionella lån, så var den rörliga räntan högre. De ökade räntekostnaderna ledde till att låntagarna tvingades teckna nya lån för att betala av sina befintliga lån. Detta var möjligt tack vare de stigande bostadsvärderingarna. 10 Mellan 1997 och 2006 ökade bostadspriserna med 124 procent enligt det amerikanska husprisindexet, S&P/Case Shiller 11. Subprimemarknaden utgjorde 30 procent av bolånemarknaden i USA innan den kollapsade 12. När den amerikanska subprimemarknaden rasade fick den globala spridningseffekter. Den huvudsakliga anledningen till detta var att subprime- lån använts som underliggande tillgång i olika finansiella produkter till följd av värdepapperisering. Det är en finansieringsteknink som möjliggör handel med kreditrisker. En bank kan med hjälp av tekniken lyfta ett lån från sin balansräkning genom att sälja det till en annan finansiell aktör. Detta sker oftast genom att banken paketerar exempelvis bostadslån i en kreditportfölj som sedan säljs vidare till ett specialbolag. För att finansiera 10 Lander H. Gerald. Barker Katherine. Zabelina Margarita. Williams A. Tiffany, Subprime Mortgage Tremors: An International Issue, Publicerad i International Advances in Economic Research The Economist, CSI: credit crunch, Publicerat , Hämtat Gorton Gary, The Subprime Panic, Publicerad I European Financial Management Vol. 15, No. 1,

11 kreditportföljen emitterar specialbolaget obligationer som säljs vidare till investerare. Obligationer som skapats med hjälp av värdepapperisering kännetecknas ofta av två saker. Den första egenskapen är att en bank skiljer kreditportföljens underliggande lån från sina övriga tillgångar. Det innebär att obligationernas avkastning och risk endast beror på tillgångarna i kreditportföljen. Den andra kännetecknande faktorn är att obligationernas kreditrisk brukar delas upp i så kallade trancher. Beroende på investerarnas riskaptit så prioriteras de olika när det gäller rätten till avkastningen. De seniora trancherna har rätt till obligationernas avkastning först men eftersom de bär en lägre risk genererar de en lägre avkastning. 2.2 Värdepapperisering Värdepapperiseringen av subprime- lån spelade en avgörande roll under finanskrisen. Det är viktigt att komma ihåg att värdepapperisering som finansieringsteknik i grunden är bra. Försäkringsbolag, pensionsstiftelser och andra institutionella placerare nyttjar möjligheten av att kunna placera i sådana produkter. En förutsättning för att handeln med finansiella produkter som innehåller värdepapperiserade tillgångar ska fungera är att investerare kan bedöma risken på ett adekvat sätt. För att avgöra hur riskfyllda lånen var behövde investerarna tillgång till information och i många fall saknades tillförlitlig dokumentation angående låntagarnas betalningsförmåga. En av förklaringarna till att investerare köpte dessa produkter trots den dåliga transparensen var att de förlitade sig på kreditbetyg. Värderingsinstitut såsom Standard & Poor s och Moody s analyserar finansiella produkter och de underliggande tillgångarnas kreditvärdighet. De olika produkterna betygsätts sedan för att ge investerare en idé om vilken kreditrisk olika produkter innebär. De olika värderingsinstituteten har varierande betygsskalor men kärnan är densamma. Standard & Poor s använder en tio- gradig skala som sträcker sig mellan det högsta betyget AAA till det lägsta betyget D Valdez, Stephen & Molyneux, Philip, An introduction to global financial markets, 6:e uppl., Palgrave Macmillan, Hampshire, (Valdez & Molyneux, s. 277.) 11

12 3 Kapitaltäckning Kapitaltäckningsgrad är ett begrepp som beskriver den andel kapital som finansiella institut håller som säkerhet när de exponerar sig för risker vid exempelvis utlåning. Denna kapitalbas utgör med andra ord ett skydd mot oförutsedda förluster. Kapitalet delas även in i olika kvalitetsgrupper. I en fallande kvalitets- skala består dessa av kärnprimärkapital, primärkapital och supplementärt kapital 14. Kapitaltäckningsreglerna återger lagstiftarens uppfattning om hur mycket kapital som ett finansiellt institut måste ha i relation till risktagandet. En lägre kapitaltäckningsgrad försämrar möjligheten att stå emot förluster. Det innebär att exempelvis en bank löper en större risk att kollapsa och bidrar till en mindre stabil finansiell marknad. Då det ligger i allmänhetens intresse att ha en fungerande finansiell marknad ställer lagstiftaren krav på bankernas kapitalstruktur. Detta görs genom att begränsa gapet mellan det egna kapitalet och skuldsättningen. När kapitaltäckningsgraden bestäms måste dock kostnaden för att hålla kapital vägas in i beräkningen. En överkapitaliserad banksektor leder inte bara till högre kostnader för bankerna utan påverkar även deras förmåga att låna ut till marknaden. 15 Att tillämpa en kapitaltäckningsgrad utan att ta hänseende till risk innebär dock att banker får ett större incitament att välja placeringar med en större riskexponering. Större risk innebär oftast en möjlighet till en högre avkastning. För att motverka detta incitament har man infört riskvägd kapitaltäckning. Detta innebär att banker behöver täcka upp med en större andel eget kapital vid riskfyllda placeringar och en lägre andel eget kapital vid mindre riskfyllda exponeringar. 14 Afrell, Lars, Klahr, Håkan & Samuelsson, Per, Lärobok i kapitalmarknadsrätt, 2a uppl, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 1998, s. 215 [cit. Afrell m.fl.] 15 Santomero, A. & Watson, R. (1977). Determining an optimal capital standard for the banking industry, Journal Of Finance, vol. 32:4, ss

13 3.1 Pro- cyklikalitet Det finns en allmän tendens bland institut, hushåll och företag att underskatta risker i vid konjunkturuppgångar samt att de överskattar dem när riskerna blir verklighet. Detta beteende förstärker pro- cyklikaliteten i det finansiella systemet. Det innebär att banker ökar sin kreditgivning i goda tider och minskar den i sämre tider 16. Den mera raffinerade och riskkänsliga klassificering som infördes i Basel II, beskrivs längre ner, betydde att tillgångens riskviktning inte blev konstant. Riskviktningen bestämdes istället utifrån ett företags interna riskvärderingar eller av externa kreditvärderingsbetyg. Den känsligare riskviktningen blev konjunkturförstärkande eftersom det blev billigare för banker att ge ut krediter i en konjunkturuppgång och dyrare vid en konjunkturnedgång, vilket inte hade blivit utfallet om man använt ett statiskt kapitaltäckningskrav Systemrisk Det nya kapitaltäckningsdirektivet definierar systemrisk som en risk för att en störning i det finansiella systemet leder till svårartade negativa konsekvenser. Dessa konsekvenser riskerar då att inte bara ha en negativ inverkan på det finansiella systemet utan även samhällsekonomin. En systemrisk innebär att effekten av eventuella finansiella störningar kan påverka det finansiella systemet som helhet och därmed påverka ett lands samhällsekonomi. Systemrisk kan ha sitt ursprung ur flera olika källor. Det går dock att dela in systemrisker i två kategorier nämligen cykliska och strukturella systemrisker Sveriges Riksbank, Finansiell stabillitet 1/2004, s The High- Level Group on Financial Supervision in the EU, Report, Bryssel, 2009.[cit. De Larosière- rapporten, s.17.] 18 SOU 2013:65 om förstärkta kapitaltäckningsregler 13

14 De cykliska systemriskerna uppstår när riskmomentet byggs upp över en längre period, antingen genom aktörers interaktion med varandra eller genom samspelet mellan det finansiella systemet och realekonomin. För att motverka pro- cyklikaliteten i det finansiella systemet och minska cykliska systemrisker kan myndigheter tillämpa en rad åtgärder. Några av dessa åtgärder som t.ex. bolånetaket och de kontracykliska kapitalbuffertarna kommer att presenteras senare. De strukturella systemriskerna berör hur den relativa mängden risk, som finns i det finansiella systemet vid en given tidpunkt, och de olika finansiella komponenternas interaktioner påverkar stabiliteten för systemet som helhet. Strukturella systemrisker kan diskuteras ofta i samband med faktorer som systemviktiga institut och spridningsrisker SOU 2013:65 om förstärkta kapitaltäckningsregler [cit. SOU 2013:65] 14

15 5. Basel- regelverken 5.1 Baselkommittén Basel- regelverken har sin bakgrund i bildandet av Baselkommittén. Efter andra världskriget kopplades majoriteten av alla västländers valutor till den amerikanska dollarn. Den amerikanska dollarn hade i sin tur ett fast pris mot guldet. Detta system fick namnet Bretton Woods och Sverige anslöt Systemet kollapsade 1973 när inflationen steg och de största länderna inte längre förmådde koordinera sin ekonomiska politik. 20 Resultatet blev en väldigt turbulent internationell finansiell marknad och diskussionerna om hur ett liknande scenario kunde förhindras i framtiden tog fart. Den svenska riksbankschefen och de övriga centralbankscheferna för G10- länderna beslutade 1974 att bilda det som idag heter Baselkommittén. Syftet med kommittén var att skapa ett forum där medlemsländerna regelbundet kunde diskutera tillsynsfrågor inom banksektorn. Genom detta samarbete hoppades man öka den finansiella stabiliteten. Detta uppnås genom att arbeta fram minimistandarder inom reglering och tillsyn för den finansiella marknaden. Målet är att konkretisera vikten av ett internationellt samarbete. Med åren har Baselkommitténs medlemsantal ökat till 28 länder och för närvarande är det den svenska riksbankschefen Stefan Ingves som är ordförande Basel- regelverken som informella rättsakter Baselkommitténs publikationer och rekommendationer är inte direkt bindande för någon stat. Detta innebär att Basel- regelverken inte anses vara direkt lag. De anses istället vara formellt icke- bindande rättsakter s.k. soft law. Som rättsakt tillhör Basel- reglerna den icke- bindande nivån bland EG:s rättskällor 22. Med åren har de dock blivit 20 [cit. Riksbankens historia] 21 [cit. Baselkommitténs historia] 22 Wellens, K.C. och Borchardt, G.M. Soft Law in European Community Law, 14 ELRev. (1989), s

16 den internationella standarden på bankernas regulatoriska område 23. EU har valt att genomföra den senaste Basel- överenskommelsen, Basel III, som bindande regler genom en tillsynsförordning och ett kapitaltäckningsdirektiv. En EU- förordning är direkt tillämplig i medlemsstaterna får inte genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. En medlemsstats nationella rätt måste däremot anpassas för att undvika att det inte finns bestämmelser som hamnar i konflikt med förordningen. Denna anpassning ska även förhindra att det sker en dubbelreglering. Vid en eventuell konflikt gäller unionsrätten före de nationella bestämmelserna. 24 Ett direktiv har även den direkt effekt i medlemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås 25. Till skillnad från en förordning överlåter dock ett direktiv ansvaret för hur bestämmelserna ska implementeras åt de nationella lagstiftarna och dess myndigheter. Om direktivets bestämmelser inte omfattas av gällande rätt så måste de genomföras genom nya lagar, förordningar och föreskrifter Basel I Baselkommitténs fokus riktades tidigt mot kapitaltäckningsfrågor. Basel I antogs 1988 och överenskommelsen kallas ibland Basel Capital Accord 27. Det innehöll gemensamma principer för beräkningen av kapitaltäckning i syfte att skapa en internationell standard som kunde garantera finansiell stabilitet 28. I början av talet drabbades den finansiella marknaden återigen av turbulens, inte minst i Sverige, och kritik riktades mot att Basel I inte förhindrat detta bättre. Baselkommitténs regelverk från 1988 bestod av fyra huvudkomponenter. En del bestod av implementeringsbestämmelser, en annan om hur tillgångar skulle riskviktas och 23 Gleeson, Simon, International Regulation of Banking Basel II: Capital and Risk Requirements, Oxford University Press, New York, (Gleeson, s. 35.) 24 Prop 2013/14:228, kap 6 25 Bernitz, Ulf & Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2001, s Prop 2013/14:228, kap 6 27 [cit. Baselkommitténs historia] 28 Falkman, Henric, Bankrörelse Risker och riskhantering i banker, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2002, s 408 [cit. Falkman, 2002]. 16

17 ytterligare en som beskrev vad som fick utgöra kapital. Den sista av dessa huvuddelar bestod av ett minimi förhållande mellan kapital och riskvägda tillgångar på 8 procent. Det förhållandet skulle vara implementerat innan utgången av Basel I var alltid menat att utvecklas med tiden och reviderades vilket ledde till ett antal tillägg. Det sista tillägget kom 1996 och syftade till att hantera marknadsrisk 29. Till skillnad från kreditrisk som påverkar låneportföljen så påverkar marknadsrisk ett finansiellt instituts handelsprotfölj 30. En handelsportfölj består av tillgångar så som värdepapper och finansiella produkter och innehas i omsättningssyfte 31. Ytterligare en viktig aspekt av tillägget var att banker för första gången tilläts använda sig utav en intern modell för att mäta sin marknadsrisk. Detta förutsatte att bankerna tog hänsyn till vissa parametrar som exempelvis särskilda kvalitativa och kvantitativa standarder. Genom denna modell överlät man en del av tillsynsansvaret på de finansiella instituten Basel II I slutet av talet började arbetet med att revidera och förbättra det existerande regelverket. Man ansåg inte längre att Basel I var tillräckligt för att garantera den finansiella stabiliteten. Sedan tillkomsten av Basel I hade bankkoncernerna blivit större och utvecklat en mer komplex verksamhet. Nya finansiella instrument hade dessutom ökat bankers förmåga att hantera risk. Sammantaget så hade utvecklingen lett till ett behov av att omarbeta regelverket för kapitalkrav för att bättre spegla den praktiska verkligheten. I juni 2004 nåddes en överenskommelse som kallades, International Convergence of Capital Measurement and Capital Standards A Revised Framework, sedermera benämnt Basel II. 29 Basel Committee on Banking Supervision, Amendment to the capital accord to incorporate market risk, January Lastra, Rosa Maria, Central banking and banking regulation, Financial Markets Group, LSE, London, (Lastra, 1996, s. 194) 31. (Falkman, 2002, s. 418) 32 (Lastra, 1996, s.195) 17

18 Basel II var uppbyggt kring tre pelare. Den första pelaren behandlade kapitalkrav för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. Under den första pelaren gick det att finna grundstrukturen från 1988 års kapitaltäckningsregler samt 1996 års tillägg. Den andra pelaren berörde tillsynsmyndigheternas utvärdering och redogörelse för kraven på bankernas risk- och kapitalhantering samt bestämde tillsynsmyndigheternas funktioner och befogenheter. Den tredje pelaren omfattade kraven på bankernas offentliggörande av information Första Pelaren Det tillägg från 1996 som gjordes till Basel I gällande marknadsrisk blev utan några betydande förändringar eller tillägg inkorporerat i Basel II 33. De två primära metoder för att kalkylera kapitaltäckning för kreditrisk i Basel II var den standardiserade metoden och den interna riskkvalificerings- metoden. En viktig skillnad mot Basel I var hur man bestämde riskviktningen. För att bättre spegla den faktiska risken valde man i Basel II att relatera procentsatserna vid riskviktningen till externa kreditvärderingsbetyg som tilldelats olika aktörer av kreditvärderingsbolagen 34. Ytterligare en nyhet i Basel II var reglering av den operativa risken. Operativ risk definierades i Basel II som en risk för förlust till följd av inadekvata eller misslyckade interna processer, externa händelser, felaktiga system eller mänskliga fel 35. Den operativa risken omfattar även den legala risken. Den legala risken utgörs främst av böter eller skadestånd till följd av aktioner från tillsynsmyndighet samt även förlikningar eller andra straffåtgärder 36. I Basel II fanns tre olika kalkyleringsmetoder av den operativa risken. Dessa tre metoder bestod av basmetoden, schablonmetoden och internmätningsmetoder Basel Committee on Banking Supervision, Amendment to the capital accord to incorporate market risk, Updated November (Gleeson, 2010, s. 81.) 35 Basel II, del 2, V, A, Basel II, del 2, V, A, Basel II, del 2, V, B,

19 5.3.2 Andra Pelaren Under den andra pelaren i Basel II tog Baselkommittén fram fyra huvudprinciper för hur tillsynen av bankernas kapitaltäckning och riskhantering skulle gå till. Dessa principer fungerade som ett komplement till de kvantitativa kraven som ställdes under första pelaren. Den första huvudprincipen fastställde att bankerna skulle göra en övergripande bedömning av sin kapitaltäckning i relation till sin riskprofil och upprätta en strategi för hur de skulle behålla kapitalnivåerna 38. Den andra principen beskrev ramen för tillsynsmyndigheternas övervakningsarbete samt utvärderingen av bankernas interna kapitalutvärdering. Den tredje och fjärde principen stipulerade att bankerna förväntades hallå sig över minimikapitalkravet och att tillsynsmyndigheterna hade möjligheten att påtvinga ett utökat kapitalkrav samt att de skulle ingripa i ett tidigt skede eller vid ett skyndsamt behov Tredje Pelaren Den tredje pelaren reglerade informationskraven. Syftet var att öka transparensen och komplettera de två första pelarna. 40 Informationskraven innebar att banker skulle tillgängliggöra viss dokumentation och information om deras riskbedömning och kapitalsammansättning 41. Behovet av ett informationskrav ansågs viktigare under Basel II då regelverket tillät en större andel interna värderingsmodeller vilket kunde skapa incitament för skönsmässiga bedömningar Kritik mot Basel II Basel II har fått utså en hel del kritik med åren och inte minst efter den senaste finanskrisen. Regelverket har kritiserats för dess beroende av kreditvärderingsinstitut samt hur banker använder sig av interna modeller vid fastställandet av kapitalkravet 43. Stefan Ingves, Sveriges riksbankschef, kritiserade också reglerna i Basel II. Han menar 38 Basel II, del 3, II, Basel II, del 3, II, 757 & Basel II, del 4, I, B, Basel II, del 4, II, Basel II, del 4, I, B, Moosa, I. (2010). Basel II as a casualty of the global financial crisis. Journal Of Banking Regulation, vol. 11:2, sid

20 att man fokuserade alldeles för lite på bankernas likviditetshantering och hur banker skulle hantera sina likviditetsrisker 44. Han menar också att formuleringen av hur mycket kärnprimärkapital en bank behövde hålla var otydlig orsakade problem Basel III Den senaste globala finanskrisen som inleddes 2007 tydliggjorde många brister i de globala finansiella regleringarna. Arbetet med att ta fram ett nytt globalt ramverk inleddes. Resultatet blev ett ramverk bestående av flertalet regeldokument och som kallas Basel III: A global regulatory framework for more resilient banks and banking systems 46. Basel III- överenskommelsen hade som syfte att försöka åtgärda svagheterna i den globala finansiella regleringen och stärka den finansiella sektorn. Som nämnts tidigare har EU implementerat Basel III- överenskommelsen som bindande regler. Det befintliga kapitaltäckningsdirektivet (2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv) ersattes av ett nytt kapitaltäckningsdirektiv och en tillsynsförordning. De antogs av Europaparlamentet och Europeiska rådet den 26 juni 2013 och började gälla från och med den 1 januari EU- regleringen gäller alla banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersföretag inom EU:s medlemsstater. Detta skiljer sig mot Baselöverenskommelsen som primärt är avsedd att omfatta internationellt verksamma banker. Det övergripande syftet är att stärka de finansiella institutens förmåga att stå emot förluster och förhindra framtida finanskriser. Utöver detta syfte så har ett annat mål med den nya regleringen varit att öka harmoniseringen av det finansiella regelverket. Det är en av huvudanledningarna till varför en stor del av regleringen sker via en förordning. Avsikten med de harmoniserade bestämmelserna i förordningen är att skapa en gemensam regelbok. Denna gemensamma regelbok ska säkerställa ett enhetligt regelverk för att främja den inre marknaden och motverka regelarbitrage. 44 Ingves, S. (2011). Basel III välbehövliga regler för en säkrare banksektor. Stockholm, Sveriges riksbank. 45 Ibid 46 Basel Committee on Banking Supervision, Basel III: A global regulatory framework for more resilient banks and banking systems, December 2010 [cit. Basel III]. 20

21 Tillsynsförordningen utgörs av fullt harmoniserade regler. Detta innebär att medlemsländerna varken får tillämpa mindre strikta eller mer strikta regler än de som fastställts i EU:s regelverk. Detta skiljer sig från Baselöverenskommelserna som är överenskommelser om minimiregler. Det finns dock bestämmelser som tillåter en striktare tillämpning av reglerna för att kunna anpassa kapitalkraven till nivån på systemriskerna i landet och till risken i särskilda företag. En förutsättning för att få tillämpa striktare regler är att en myndighet utses för att bedöma dessa risker. I Sverige är det Finansinspektionen som har utsetts att göra dessa bedömningar. Sverige valde tidigt att förespråka en linje som innebar att medlemsländerna skulle ha möjligheten att tillämpa striktare kapitalkrav. Detta skulle vara möjligt om man ansåg att det var nödvändigt för att skydda den finansiella stabiliteten i landet. Man ville balansera önskemålet om ett harmoniserat EU med insikten om behovet av att även den finansiella stabiliteten på nationell nivå var viktig. Sveriges förhandlingslinje grundade sig bland annat i den så kallade novemberöverenskommelsen. I den överenskommelsen bestämde man att de svenska storbankerna skulle ha ett högre kapitalkrav. Det motiverades bland annat med att de svenska bankerna är mycket stora i relation till den svenska ekonomin. De svenska storbankernas internationella verksamhet och det faktum att deras finansiering i stor utsträckning sker på de internationella kapitalmarknaderna spelade också en viktig roll Struktur Kapitaltäckningsreglerna i Basel III är liksom tidigare uppbyggda kring de tre pelarna som nämndes under Basel II. Bestämmelserna som rör första och tredje pelaren hittas framför allt i tillsynsförordningen medan den andra pelaren återfinns i det nya kapitaltäckningsdirektivet. Den nya överenskommelsen har medfört en både kvalitativ och kvantitativ ökning av kapitalbasen, en förbättrad rikstäckning, införandet av ett bruttosoliditetskrav samt nya kapitalbuffertar i syfte att hantera systemrisker 48. Utöver 47 FI Dnr Basel III, Introduction, A, 7 21

22 detta så uppställs numera två kvantitativa likviditetskrav som bankerna måste uppfylla Kapitalbasen Basel III- överenskommelsen ställer ett ökat kvalitetskrav på primärkapitalet med fokus på det egna kapitalet. Kapitalbasens konstruktion innebär nu att minst 6 procent av de riskvägda tillgångarna ska täckas av primärt kapital. Av det så ska minst 4,5 procent utgöras av kärnprimärkapital vilket består av eget kapital. Den lägst tillåtna totala kapitaltäckningsgraden på 8 procent som fastställdes i Basel II behålls. 50 Innan värdet på det egna kapitalet bestäms så måste även alla immateriella tillgångar dras av och får därmed inte ingå i kapitalbasen med ett undantag för framtida avgifter för administration av bolån som ägs av någon annan 51. De nya kraven innebär en skärpning jämfört med tidigare. Anledningen till det är att en avsevärt större andel av kapitalbaskraven måste täckas med kapital av högre kvalitet. 6 Kapitalbuffertar För att förbättra de finansiella institutens motståndskraft mot systemrisker och stärka deras förmåga att absorbera förluster ställer kapitaltäckningsdirektivet krav på kapitalbuffertar. De nya kapitalbuffertarna ska agera som stötdämpare i syfte att förhindra att de finansiella aktörerna bryter mot det stipulerade kapitalbaskravet. 52 Buffertkravet består av fyra olika kapitalbuffertar. Dessa är kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska kapitalbufferten, kapitalbuffertar för systemviktiga institut samt systemriskbufferten. Den kontracykliska kapitalbufferten kan ses som ett verktyg som ska skydda hela systemet mot perioder av överdriven kredittillväxt. De övriga tre kapitalbuffertarna tar sikte på finansmarknadens strukturförhållanden och de systemriskaspekter dessa medför. För att ytterligare 49 Basel III, Introduction, B, 38. Utvecklat under Baselkommitténs: Basel III: International framework for liquidity risk measurement, standards and monitoring, December Basel III, Del 1, I, A, Basel III, Del 1, I, B, 5, SOU 2013:65 22

23 garantera att kapitalbuffertarna är tillräckliga när marknadsförhållandena är svåra så ska de bestå av kärnprimärkapital. De kapitalbuffertar som aktualiseras ska räknas samman till ett kombinerat buffertkrav för varje enskild finansiell aktör som berörs. Detta gäller dock ej systemriskbufferten som utgör ett separat krav. 6.1 Kapitalkonserveringsbuffert Kapitalkonserveringsbufferten är ett permanent påslag som gäller för samtliga finansiella institut. Den ska kunna användas för att hantera förluster under en längre tidsperiod. Bufferten innebär att ytterligare 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp ska adderas ovanpå minimikapitalkravet i artikel 92 i tillsynsförordningen. Det ska utgöras av kärnprimärkapital och det egna kapitalet får inte användas till konserveringsbufferten förrän minimikapitalkravet är uppfyllt 53. Medlemsstaterna är som nämnts skyldiga att införa direktivets bestämmelser om kapitalkonserveringsbufferten på alla institut. Det existerar dock en möjlighet att undanta små och medelstora värdepappersföretag. Undantaget förutsätter att det inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i landet 54. Kapitaltäckningsdirektivet ger inte något utrymme för att besluta om en viss nivå på bufferten 55. Om konserveringsbufferten utnyttjas påverkas direkt möjligheten att ge aktieutdelning, bonusar eller köpa egna aktier. 6.2 Kontracyklisk buffert Den kontracykliska kapitalbuffertens syfte är att se till så att de finansiella aktörerna under perioder av tillväxt bygger upp en tillräcklig kapitalbas för att kunna stå emot förluster när det är nedgång. Det är en buffert som ska korrelera med de aktuella finansiella förhållandena. Den kontracykliska kapitalbufferten ska byggas upp när de rådande omständigheterna kan förknippas med en uppbyggnad av systemrisk. Den kan sedan användas under sämre perioder. Vid bestämmandet av det kontracykliska kapitalbuffertvärdet bör den nationella tillsynsmyndigheten ha beaktat faktorer såsom kredittillväxten i landet och andra variabler som kan påverka den övergripande 53 Basel III, Del 1, III, B, Basel III, Del 1, III, B, Prop. 2013/14:228, s

24 finansiella stabiliteten. Utifrån hur situationen ser ut i landet så avgör tillsynsmyndigheten storleken på bufferten inom spannet 0 procent till 2,5 procent 56. Den kontracykliska kapitalbufferten ska gardera banksystemet vid överdriven kredittillväxt i landet. Sådana perioder har ofta sammankopplats med en ökning av systemrisker. En bakomliggande orsak till att man vill stärka bankerna på detta sätt är för att förhindra att störningar i det finansiella systemet leder till en kreditåtstramning. Det är viktigt för samhällsekonomin att banker kan fortsätta bevilja krediter till företag och hushåll. Syftet med bufferten är inte bara att stärka enskilda finansiella aktörer under påfrestande finansiella perioder utan även att se till så att finansiella systemet i sin helhet har tillräckligt med kapital för att bevilja krediter efter en period av kraftig tillväxt. På så sätt skiljer sig den kontracykliska kapitalbufferten åt från kapitalbaskraven och kapitalkonserveringsbufferten. Den kontracykliska bufferten anses dock vara en utökning av konserveringsbufferten, vilket innebär att man ska tillämpa samma regler när det gäller konservering av vinsten 57. Då bufferten aktiveras så kan den även bidra till att minska kredittillväxten när kreditcykeln är på uppgång. När bufferten aktiveras innebär det att de finansiella instituten måste hålla mer kapital. Det faktum att de måste hålla mer kapital kan därmed komma att begränsa deras utlåning. En minskad utlåning sänker risken för överdriven kredittillväxt och kan då hjälpa till med att förebygga framtida finanskriser. Baselkommittén har påpekat att den kontracykliska kapitalbufferten inte är menad att fungera som ett instrument för att hantera konjunkturcykeln eller tillgångspriserna i ett medlemsland. Enligt Baselkommittén är det viktigt att tillsynsmyndigheten tar hänsyn till all tillgänglig och relevant makroekonomisk och finansiell information samt är medveten om att den kontracykliska bufferten kan få effekter på penning- och finanspolitiken. 56 Basel III, Del 1, IV, C, Basel III, Del 1, IV, D,

25 6.3 Systemriskbuffert I det nya kapitaltäckningsdirektivet finns det en möjlighet för medlemsstaterna att införa en så kallad systemriskbuffert 58. Som namnet antyder ska den användas för att hantera strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som inte fångas upp av tillsynsförordningen. Syftet med systemriskbufferten är att skydda institut mot störningar i det finansiella systemet som kan leda till allvarliga konsekvenser för systemet som helhet och samhällsekonomin. Systemriskbufferten kan tillämpas som en generell buffert för hela den finansiella sektorn eller på en eller flera grupper av institut som har en likartad riskprofil i sin affärsverksamhet 59. Olika buffertkrav kan tillämpas på olika delar av den finansiella marknaden i landet 60. Systemriskbufferten är ett brett instrument. Den kan utnyttjas i syfte att stärka hela den finansiella sektorn eller bara delar av den mot finansiella störningar. Det är viktigt att komma ihåg att systemriskbufferten inte är en permanent buffert. Behovet ska omprövas och buffertkravet omvärderas cirka vartannat år. Den kan ses som ett komplement till övriga åtgärder som tas för att förhindra strukturella systemrisker i medlemsstaten. Kapitaltäckningsdirektivets notifieringskrav innebär att ett användande av systemriskbufferten bygger på att medlemsstaterna motiverat varför ingen av de befintliga ingripandena enligt tillsynsförordningen eller kapitaltäckningsdirektivet räckte för att hantera systemrisken Buffert för systemviktiga institut Globalt systemviktiga institut var i fokus under finanskrisen och det blev tydligt vilken effekt de hade på hela det finansiella systemet. I ett försök att upprätthålla den finansiella stabiliteten var det flera länder som valde att ge statligt stöd åt systemviktiga institut. Det började pratas om att vissa institut helt enkelt var för viktiga för att gå under på grund av sin storlek, komplexitet och sina finansiella förbindelser. De är institut som inte kan gå omkull utan allvarliga återverkningar. 58 [cit. Kapitaltäckningsdirektivet (artikel 133)] 59 [cit. Kapitaltäckningsdirektivet (skäl 85)] 60 [cit. Kapitaltäckningsdirektivet (artikel 133.9)] 61 SOU 2013:65 25

26 Institutens förväntningar om statligt stöd kallas för den implicita statsgarantin. Vetskapen om att de är systemviktiga institut och tron om att de skulle bli erbjudna stöd speglar av sig i deras risktagande. Det uppstår en situation där man tror att staten kommer ta konsekvenserna av ett instituts risktagande vilket skapar det som kallas för moral hazard 62. Det skapar incitament för ett högre risktagande. Eftersom de systemviktiga instituten utgör en sådan betydande del av det finansiella systemet så ställer direktivet krav på extra kapitalbuffertar för globalt systemviktiga institut. Bufferten för de globalt systemviktiga instituten ska appliceras på gruppnivå. Kravet för globalt systemviktiga institut att tillämpa en buffert är obligatoriskt medan buffertkravet för resterande systemviktiga institut får användas av den utsedda myndigheten Om man inte uppnår buffertkraven Om ett finansiellt institut inte lyckas motsvara det kombinerade buffertkravet ska det inom en viss tid förstärka kapitalbasen så att den uppfyller buffertkravet. När man måste stärka kapitalbasen på det sättet så träder vissa restriktioner i kraft gällande institutets rätt att göra vissa utbetalningar såsom vinstutdelningar och bonusutbetalningar. Uppfyller man inte det kombinerade buffertkravet ska institutet inom ett visst antal arbetsdagar ge in en kapitalkonserveringsplan. Denna kapitalkonserveringsplan ska beskriva hur institutet ska uppnå kravet inom en viss tidsram Reciprocitetsprincipen De svenska buffertvärdena ska tillämpas på alla europeiska institut som har exponering mot landet. Det ömsesidiga erkännandet av de nationella buffertvärdena kallas för reciprocitetsprincipen. Den syftar till att undvika regelarbitrage, dvs. att finansiella aktörer flyttar delar av sin verksamhet till marknader som har mindre buffertar och därmed lägre kapitalkrav. 62 Sjo berg, Gustaf, Lender of Last Resort, Gorton, Lars & Millqvist, Go ran (red), Finansiella kriser betalningssystem och skuldfo rha llanden, Iustus fo rlag AB, Uppsala, 2009, s. 59 [cit. Sjo berg]. 63 SOU 2013:65 64 [cit. Swedsec] 26

27 Tack vare reciprocitetsprincipen skapas bättre förutsättningar för konkurrens på lika villkor. Detta blir möjligt då samma buffertvärde tillämpas för både inhemska och utländska instituts kreditexponeringar i landet. Principen är bindande för alla buffertvärden upp till 2,5 procent. Om myndigheten däremot har satt en buffert som överstiger 2,5 procent kan andra myndigheter tillämpa den nya buffertnivån. Det är dock frivilligt. När det gäller kravet på kapital för sina instituts internationella exponeringar så har medlemsländerna flyttat en del av ansvaret till utländska myndigheter. Detta innebär att kapitaltäckningskraven för svenska instituts exponeringar mot utlandet är beroende av vad de utländska myndigheterna har satt för buffertvärden. 7 Likviditetskrav Basel III innehåller två kvantitativa likviditetskrav 65. Det första är ett allmänt krav om likviditetstäckning. Ett institut ska med andra ord ha en tillräckligt stor likviditetsbuffert för att klara en akut likviditetsbrist under en period av 30 dagar 66. Det finns vidare ett allmänt krav om stabil finansiering vilket betyder att ett instituts tillgångar ska finansieras med stabil långfristig finansiering 67. I dag existerar det redan ett kvantitativt krav på likviditetstäckningsgrad i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2012:6) om krav pa likviditetstäckningsgrad och rapportering av likvida tillgångar och kassaflöden. Något sådant finns inte när det gäller stabil finansiering. 65 Basel Committee on Banking Supervision, Basel III: International framework for liquidity risk measurement, standards and monitoring, december 2010 [Basel III: likviditet]. 66 Basel III: likviditet, Basel III: likviditet,

28 8. Bruttosoliditet Som ett tillägg till kapitaltäcknings- och likviditetskraven så införs också ett icke- riskvägt mått på bruttosoliditeten 68. Detta mått utgörs av kvoten mellan det egna kapitalet och de totala tillgångarna, vilket inkluderar förpliktelser som ligger utanför balansräkningen. Bruttosoliditetsmåttet fungerar som en säkerhetsspärr då den inte beaktar till vem eller vad man lånar ut. Då bruttosoliditetskravet är nytt för medlemsstaterna så har man, i linje med Basel 3- överenskommelsen, valt att införa det gradvis. Det betyder att måttet inledningsvis skulle införas under pelare 2. I slutet av 2016 ska bruttosoliditetsmåttet utvärderas och i samband med det så kommer man även diskutera huruvida man bör lagstadga om bindande nivåer för måttet. 9 Svenska finansmarknaden Banker samt andra finansiella institut är av stor betydelse för Sveriges ekonomiska välfärd och är en central del i samhällets grundläggande infrastruktur. De utgör motorn i den svenska ekonomin. Bankernas primära uppgifter är att ta emot inlåning och lämna krediter. Utöver detta är de väsentliga uppgifterna betalningsförmedling och riskhantering. Utan en fungerande banksektor skulle välståndet i Sverige vara avsevärt lägre. Riksbanken är Sveriges centralbank och är en myndighet under regeringen. Riksbankens huvudansvar är att förvalta landets penningpolitik och hantera inflationen. Den finansiella sektorn står för 4,8 procent av Sveriges BNP. I slutet av 2012 fanns det totalt 117 banker varav 37 var svenska bankaktiebolag, 29 utländska aktiebolag varav 27 utländska bankers filialer, 2 medlemsbanker samt 49 sparbanker 69. I Sverige domineras dock marknaden av de fyra så kallade storbankerna; Handelsbanken, Nordea, Skandinaviska Enskilda Banken och Swedbank. Den svenska banksektorn skulle nästan kunna klassas som en oligopolmarknad i den bemärkelse att det, i praktiken, är ett fåtal stora banker som dominerar marknaden. På in- och 68 Basel III, Del 1, V, A, Konkurrensen på den finansiella tjänstemarknaden - inla ning, bola n och fonder, Konkurrensverket juni 2013, rapport 2013:4, s.37 [cit. Konkurrensverket 2013:4] 28