Dagvatten från miljöfarlig verksamhet En rapport inom ramen för ett av målen i Stockholms miljöprogram

Transkript

1 ISSN X Dagvatten från miljöfarlig verksamhet En rapport inom ramen för ett av målen i Stockholms miljöprogram Mål 4 Ekologisk planering och skötsel

2

3 Förord Projektet som ligger till grund för denna rapport har genomförts vid Stockholms Miljöförvaltning under cirka tre månader, hösten Projektet har sin utgångspunkt i det fjärde miljömålet i Stockholms miljöprogram, antaget i Kommunfullmäktige den 17 februari 2003, som handlar om ekologisk planering och skötsel. Under programperioden år 2002 till och med år 2006 gäller följande delmål: 4:6 Föroreningar i dagvattnet ska förebyggas så att föroreningarna minimeras. Det primära syftet med studien har varit att sammanställa utgångsdata till nyckeltalet som hör till ovanstående delmål i Stockholms miljöprogram: Markyta med miljöfarlig verksamhet varifrån dagvattnet renas innan det leds till ytvattenrecipient / total markyta med miljöfarlig verksamhet inom ytvattenrecipienternas tillrinningsområden. De personer, som utöver undertecknad, ansvarat för projektets genomförande är Lars- Magnus Sund, avdelningen för plan- och miljö/företagsenheten, som varit projektledare samt Stina Thörnelöf, avdelningen för miljöövervakning/enheten miljö och samhälle, och Åsa Ekman, avdelningen för plan- och miljö/enheten trafik- och energi, som tillsammans utgjort en referensgrupp. Stockholm i december 2003 Anna Mróz 2

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNINGFÖRORD... 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 SAMMANFATTNING BAKGRUND SYFTE OCH MÅL AVGRÄNSNINGAR METOD OCH MATERIAL FELKÄLLOR DAGVATTENSYSTEMET YTVATTENRECIPIENTER MILJÖFARLIGA VERKSAMHETER BEGRÄNSANDE SAMT FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER RISKMOMENT Asfaltindustrin Djurhållning Flygplatser Motorsportbanor Åkerier Tåg- och bussdepåer Avfallsanläggningar Bensinstationer Energianläggningar Bilvårdsanläggningar Verkstads- och ytbehandlingsindustrin Färgindustri, kemisk industri och gummiindustri RESULTAT NYCKELTAL RISKKLASSIFICERING DISKUSSION NYCKELTAL RISKKLASSIFICERING SLUTSATSER UPPFÖLJNING AV NYCKELTAL BEGREPPSFÖRKLARINGAR REFERENSER BILAGEFÖRTECKNING

5 Sammanfattning Regn- och smältvatten för med sig föroreningar och näringsämnen från Stockholms hårdgjorda ytor till avloppsreningsverken samt till stadens sjöar och vattendrag. De lokala föroreningskällorna är oftast små och diffusa men många till antalet, vilket innebär att de sammanlagt utgör en betydande belastning för miljön. Den långsiktigt mest hållbara lösningen är att minska föroreningarna redan vid källorna. I kortare perspektiv måste dock förorenat dagvatten renas, framför allt i de fall där föroreningshalterna är höga och vattnet leds till känsliga vattenområden. För att fokusera på de åtgärder som behöver göras vid miljöfarlig verksamhet har det under målet Ekologisk planering och skötsel i Stockholms miljöprogram , formulerats ett delmål som säger att föroreningar i dagvattnet ska förebyggas så att föroreningarna minimeras. Till detta delmål finns det även ett nyckeltal som genom kontinuerlig uppdatering ska utgöra ett mått på miljönyttan av stadens och verksamhetsutövarnas arbete för att minska spridningen av föroreningar till dagvatten från miljöfarliga verksamheter: Markyta med miljöfarlig verksamhet varifrån dagvattnet renas innan det leds till ytvattenrecipient / total markyta med miljöfarlig verksamhet inom ytvattenrecipienternas tillrinningsområden. Det huvudsakliga syftet med föreliggande studie har varit att sammanställa utgångsdata till det ovan nämnda nyckeltalet. För att öka kunskapen om vilka miljöfarliga verksamheter som utgör störst risk för att sprida föroreningar, till dagvatten som rinner av direkt eller via dagvattenledningar till ytvattenrecipienterna, har också en riskklassificering av verksamheterna gjorts. Riskklassificeringen av de företag som ingått i studien har baserats på två faktorer. Dels antalet möjliga riskmoment som kan förekomma inom respektive bransch dels förekomsten av åtgärder, eller avsaknaden av sådana, för att minska/förhindra spridningen av föroreningar till dagvatten. Eftersom noggrannheten i det använda materialet haft begränsningar med avseende på framför allt aktualiteten, är klassificeringen en generell uppskattning av företagens potentiella risk. Både förekomsten av reningsanläggningar och förebyggande åtgärder, som ska begränsa och förebygga spridningen av föroreningar från miljöfarliga verksamheter till ytvattenrecipienterna, samt dagvattnets föroreningsinnehåll varierar stort beroende av vilken typ av verksamhet som bedrivs inom en fastighet samt av verksamheternas egna miljöambitioner. Även informationen om sådana åtgärder har funnits i varierande utsträckning. Detta har inneburit att en stor del av det material som ligger till grund för beräkningen av nyckeltal och riskklassificeringen bygger på uppgifter som sträcker sig några år bakåt i tiden samt på uppgifter som erhållits per telefon med kontaktpersoner på de undersökta företagen. 4

6 Enligt det resultat som erhållits är det 143 miljöfarliga verksamheter, av totalt 683 företag och anläggningar inom de tillrinningsområden som studerats, som i den här undersökningen bedömts bedriva en verksamhet som kan medföra att föroreningar sprids till dagvatten. Av dessa anläggningar är det 49 stycken, 34 %, som uppfyller de åtgärder som anses uppfylla vad som i nyckeltal anges som rening. Siffran är troligtvis allt för optimistisk till följd av att förekomsten av miljöfarliga verksamheter i den här analysen styrts av de tillsynsobjekt som finns upptagna i Miljöförvaltningens register. Risken är därför att ett okänt antal verksamheter, som är belägna inom ytvattenrecipienters tillrinningsområden samt som har duplicerade avloppssystem, inte tagits med i beräkningarna av nyckeltalet. Huvuddelen av dessa företag är med stor sannolikhet mindre omfattande verksamheter, d v s så kallade U-anläggningar, som varken är tillstånds- eller anmälningspliktiga. För att förbättra kvaliteten på uppgifterna om miljöfarliga verksamheters dagvattensituation inför kommande uppdatering av nyckeltal 4.6.2, krävs det att erhållen information kontinuerligt avrapporteras till nyckeltalsansvarig person på förvaltningen. Även inspektioner av miljöfarliga verksamheter inom begränsade geografiska områden är av ett stort värde. Tillsynskampanjer med dagvatten som tema skulle göra det möjligt att komma i kontakt med U-verksamheter som tidigare inte haft någon kontakt med Miljöförvaltningen. Platsbesök bidrar även till att aktuell information insamlas samt till att information sprids om begreppet dagvatten som i den här undersökningen visat sig vara ett relativt obekant begrepp bland de flesta verksamhetsutövare som kontaktats via telefon. Under arbetets gång med att sammanställa information för nyckeltal tillkom det två avgränsningar - att nyckeltalet baserar sig på antalet miljöfarliga verksamheter samt endast de verksamheter som kan utgöra en risk för dagvattenkvaliteten. Eftersom dessa avgränsningar inte är förenliga med tidigare utformning av nyckeltalet så har en förändring gjorts av formuleringen till nuvarande: Andelen av miljöfarliga verksamheter som begränsar spridning av föroreningar till ytvatten. Stöd för ändring av ett nyckeltal ges i beslutet om Miljöprogrammet under förutsättning att nyckeltalet på så sätt blir mer ändamålsenligt för att kunna följa upp stadens miljömål. 5

7 1. Bakgrund Stockholms sjöar och vattendrag är alla påverkade av sitt läge i ett tätbefolkat område med många omgivande utsläppskällor. Föroreningskällorna är oftast små och diffusa men många till antalet, vilket sammanlagt ger en betydande effekt på stadens vattenområden. Den största andelen föroreningar som stadens sjöar (ej Mälaren) tar emot kommer med tillflödet av dagvatten. Dagvattnet, som i huvudsak består av nederbörd som rinner av från hårdgjorda ytor, tillförs de föroreningar och näringsämnen som vattnet kommer i kontakt med vid avrinningen och för dem vidare till sjöarna eller till de kommunala avloppsreningsverken. Oavsett mottagare för dagvattnet utgör det avrunna vattnets innehåll av miljöskadliga ämnen en belastning för miljön. Höga näringshalter (av främst fosfor och kväve) som tillförs vattendragen genom ytavrinning bidrar till övergödning av stadens sjöar och vattendrag. Tungmetaller, organiska miljögifter, olja samt andra föroreningar som tillförs dagvattnet förorenar i sin tur det avloppsslam som produceras vid avloppsreningsverken. I sjöar och vattendrag resulterar utsläppen till en okontrollerad spridning av metaller och andra ämnen som kan vara giftiga för växter och djur. Tillförseln av föroreningar till ytvattenrecipienter avspeglas t ex i sjöarnas sediment där miljöfarliga ämnen ackumuleras och kan ge upphov till toxiska effekter på organismer under en lång tid. Både avrinningsmängden och dagvattnets föroreningsinnehåll varierar beroende av faktorer som t ex nederbördsmängd, årstid, andel hårdgjord yta samt markanvändning inom ett område. En tätbebyggd stad som Stockholm, med en stor andel asfalterad och stenlagd mark samt många föroreningskällor, utgör en betydande belastning på dagvattnets kvalitet. I dagvattenstrategin för Stockholm, som är en del i stadens Vattenprogram för Stockholm 2000 sjöar och vattendrag, har föroreningshalterna i dagvattnet uppskattats för olika sorters markanvändning. För industrifastigheter med miljöfarlig verksamhet är det emellertid svårt att göra en sådan generell uppskattning eftersom dagvattnets föroreningsgrad beror på vilken typ av verksamhet som bedrivs inom fastigheten. Föroreningshalterna kan vara allt från låga till mycket höga. Faktorer som påverkar är till exempel om verksamheten bedrivs utomhus, hur kemikalier förvaras, om det förekommer många transporter och om det sker lastning/lossning av miljöfarliga ämnen inom fastigheten. Oavsett vilken typ av miljöfarlig verksamhet som riskerar att medföra utsläpp till den yttre miljön så är den långsiktigt mest hållbara lösningen att minska tillförseln av föroreningar redan vid källorna. På lång sikt är det också mer kostnadseffektivt än tekniska reningsåtgärder. I ett kortare perspektiv måste dock dagvattnet renas, framför allt i de fall där föroreningshalterna är höga och vattnet leds till känsliga vattenområden. Därför har det under målet Ekologisk planering och skötsel i Stockholms miljöprogram , formulerats ett delmål som säger att föroreningar i dagvattnet ska förebyggas så att föroreningarna minimeras. Till detta delmål finns det ett nyckeltal som fokuserar på miljöfarliga verksamheters spridning av föroreningar till dagvattnet samt på de åtgärder som behöver utföras för att begränsa denna spridning Markyta med miljöfarlig verksamhet varifrån dagvattnet renas innan det leds till ytvattenrecipient / total markyta med miljöfarlig verksamhet inom ytvattenrecipienternas tillrinningsområden. 6

8 Nyckeltalet anger hur stor andel av allt dagvatten som transporteras till ytvattenrecipienter, och som härstammar från markytor med miljöfarlig verksamhet, som först genomgår en rening. För att det ska vara fråga om rening så måste det vara en anläggning som möjliggör omhändertagande av kemikalier och tungmetaller från dagvatten, till exempel en olje- eller slamavskiljare. Formuleringen kan även avse andra förebyggande åtgärder som innebär att risken för att farliga ämnen ska kunna förorena dagvattnet begränsas. 1.1 Syfte och mål Det primära målet för projektet är att, för nyckeltal 4.6.2, få utgångsdata till databasen Nyckelknippan, där Miljöprogrammets nyckeltal kontinuerligt kommer att uppdateras under Miljöprogrammets programperiod. Syftet med denna uppdatering är att kunna observera utvecklingen över tiden av stadens och de berörda aktörernas arbete för att minska spridningen av föroreningar till dagvatten från miljöfarliga verksamheter. Nyckeltalet fungerar därigenom som en indikator som indirekt ger en antydan om miljötillståndet i stadens vattenmiljöer. Ett annat syfte med projektet är att öka kunskapen om vilka miljöfarliga verksamheter som ger upphov till de största mängderna föroreningar som riskerar att föras med dagvatten till stadens vattenområden. Det ska även bidra till att Miljöförvaltningen vid sin miljötillsyn ska kunna motivera verksamhetsutövarna att, så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt, begränsa utflödet av föroreningar till dagvattnet. 1.2 Avgränsningar Utöver den avgränsning som nyckeltalet anger omfattas studien även av följande kriterier: Verksamheterna ska vara upptagna som miljöfarlig verksamhet i miljöbalken och finnas registrerade hos Miljöförvaltningen (A, B, C och U-anläggningar). Markytan med miljöfarliga verksamheter ska ligga inom Stockholms stads gränser. De miljöfarliga verksamheterna ska vara av kontinuerlig karaktär. (Uppgrävning av förorenad mark räknas t ex som miljöfarlig verksamhet men är samtidigt en tillfällig åtgärd.) De riskmoment, med avseende på dagvattenpåverkan, som beaktas i studien ska vara sådana som förekommer inom fastighetsgränsen för en miljöfarlig verksamhet. Det har också tillkommit avgränsningar under arbetets gång som bedömts vara nödvändiga att ta med för att erhålla ett resultat som är noggrannare och återspeglar nyckeltalets syfte bättre: Miljöfarliga verksamheter som är slutna eller som utgör mycket liten risk att förorena dagvatten har ej räknats med. Beräkningen av nyckeltalet har utgått från antalet miljöfarliga verksamheter istället för från markyta med miljöfarlig verksamhet. 7

9 De miljöfarliga verksamheterna ska ligga inom de ytvattenrecipienters tillrinningsområden som är upptagna i Vattenprogram för Stockholm 2000 och som klassas som mycket känsliga eller känsliga i Dagvattenstrategi för Stockholms stad. Den förstnämnda nytillkomna avgränsningen är delvis i strid med nyckeltalets formulering. Nyckeltal tar hänsyn till markytan för samtliga miljöfarliga verksamheter inom ytvattenrecipienters tillrinningsområde, där den totala markytan utgör en referens till de verksamheter som vidtagit åtgärder för att begränsa spridningen av föroreningar till dagvatten. Det stora antalet verksamheter, med ringa eller ingen risk för påverkan av dagvattenkvaliteten, skulle emellertid bidra till att nyckeltalet blev missvisande om de räknades med. Tandläkarverksamheten, som är en så kallad sluten verksamhet, kan t ex nämnas som ett förtydligande av detta argument. Eftersom tandvård bedrivs inomhus, och därigenom inte har någon påverkan på dagvattenkvaliteten, skulle det vara orimligt att ställa krav på rening av dagvatten i det fallet. Anledningen till att det visade sig vara olämpligt att basera beräkningarna av nyckeltalet på fastighetsarealen för miljöfarliga verksamheter är att det inom en fastighet ofta finns flera företag. Det problem som uppstår då är att det är svårt att bedöma hur stor yta inom fastigheten som ska tilldelas de företag som ingår i den här undersökningen. Dessutom kan en verksamhet på en stor fastighetsyta ha spill till dagvattnet, alternativt rening av detta förorenade vatten, endast på en liten del av hela sitt verksamhetsområde. I dessa fall skulle en beräkning av nyckeltalet, som baserar sig på hela fastigheten, bidra till ett missvisande resultat. Därför gjordes bedömningen att ett nyckeltal som baserar sig på antalet miljöfarliga verksamheter ger en mer korrekt återgivning av faktiska förhållanden. Den tredje och sista avgränsningen tillkom i huvudsak till följd av den begränsade projekttiden men även på grund av att vattenområden som är mycket känslig eller känsliga av naturliga skäl har högre prioritet i detta sammanhang än mindre känsliga recipienter. 8

10 2. Metod och material Utsökningen av verksamheter inom Stockholms sjöars tillrinningsområden gjordes med hjälp av GIS-programmet Arc View, där digitala kartor över tillrinningsområden med duplicerat ledningssystem överlagrades med ett kartskikt över objekt som är knutna till Miljöförvaltningens ärendedatabas ECOS. Eftersom objekten i databasen inte alltid rör en miljöfarlig verksamhet gjordes en första utgallring av dessa. Även miljöfarliga verksamheter som utgör en mycket begränsad eller ingen risk alls med avseende på förorening av dagvatten valdes bort. Information om de återstående verksamheternas potential att förorena dagvatten, samt förekomst av rening eller begränsande åtgärder, erhölls genom intervjuer av branschinspektörer på Miljöförvaltningen, sökning i ECOS, genomgång av inspektionsprotokoll, miljörapporter samt information från tillsynskampanjer som Stockholms Miljöförvaltning genomfört tidigare. För de anläggningar där informationen med avseende på dagvattenhanteringen fortfarande var bristfällig efter ovanstående sökning gjordes korta telefonintervjuer med kontaktpersonerna på respektive företag. I några enstaka fall gjordes även besök på plats. Verksamheter som det saknades information om med avseende på dagvattenförhållanden, och vars företagsnamn inte kunde hittas i telefonkatalogen (Gula sidorna, internet 2003) ströks då företaget sannolikt upphört eller bytt namn. För att klassificera de olika miljöfarliga verksamheternas risk för att sprida föroreningar till dagvatten har hänsyn tagits dels till antalet möjliga riskmoment inom verksamheten dels till eventuella åtgärder som vidtagits för att begränsa eller förebygga spridningen. Eftersom det är det möjliga antalet riskmoment för branscherna som använts ska klassificeringen ses som en potentiell riskbedömning. Även andra osäkerheter i informationen påverkar naturligtvis noggrannheten i klassificeringen. Nedan anges en sammanfattning av det underlagsmaterial som använts: Digitala kartor över tillrinningsområden med duplicerat ledningssystem för sjöar och vattendrag, 1994, 2000 och Digitalt kartskikt över tillsynsobjekt som är registrerade i Miljöförvaltningens ärendedatabas ECOS. Inspektionsprotokoll Miljörapporter Information från tillsynskampanjer i Bromsten-, Snösätra- och Västberga industriområde. 9

11 2.1 Felkällor En av de felkällor som troligen har störst betydelse för det erhållna resultatet av nyckeltal är att det uppskattningsvis finns hundratals, eller till och med tusentals små verksamheter i Stockholm, som ännu är oidentifierade av Miljöförvaltningen. Anledningen till det är att dessa verksamheters omfattning är begränsad och att de därmed inte är anmälningspliktiga enligt miljöbalken. Det innebär i sin tur att Miljöförvaltningen som tillsynsmyndighet i regel endast kommer i kontakt med dessa företag i samband med tillsynskampanjer som görs inom begränsade geografiska områden. Ett problem som kvarstår för de identifierade U-verksamheterna är att de finns kvar i förvaltningens register även när vissa av dem blivit nedlagda, flyttat eller bytt namn eftersom de inte är skyldiga att anmäla en sådan ändring. I det här projektet har företag som är registrerade hos Miljöförvaltningen, men som inte finns med i telefonkatalogen, strukits. Risken med detta förfarande är att företag som ur dagvattensynpunkt skulle vara relevanta att ha med i beräkningen för nyckeltal inte kommit med. Detta kan t ex vara fallet när ett företag upphört med sin verksamhet men ersatts av ett annat som fortfarande är okänt för Miljöförvaltningen. En ytterligare anledning till att vissa företag inte kommit med i studien är möjliga felaktigheter i det digitala materialet. Gränsdragningen i de digitala kartskikten, över tillrinningsområden med duplicerat ledningssystem, är utritad med olika noggrannhet beroende på när kartmaterialet tagits fram (1994, 2000 eller 2002, se bilaga 1). Det är svårt att uppskatta omfattningen av denna felkälla. Noggrannheten är emellertid bättre i de senare kartskikten och så småningom ska alla digitala skikt över sjöars och vattendrags tillrinningsområden vara uppdaterade. En sådan eventuell felaktighet i materialet kan ha medfört att företag som ligger på eller i närheten av gränsen till ett tillrinningsområde med duplicerat ledningsnät i själva verket avleder sitt dagvatten till det kombinerade avloppsnätet. En annan möjlig situation är att företag som ligger utanför tillrinningsområdets gräns egentligen borde ligga innanför och ha tagits med. Det mest optimala för att få fram information vore givetvis om tid fanns för att göra inspektioner hos företagen. Detta skulle emellertid vara mycket resurskrävande att genomföra för hela Stockholm och en omöjlighet inom ramen för detta projekt. Den begränsade projekttiden har därför inneburit att det endast i ett fåtal fall funnits information som varit från det senaste året och som haft tillräckligt god aktualitet. Även telefonintervjuer med verksamhetsutövare eller företagens miljöansvariga kan ge felaktig information. En observation som gjordes i samband med telefonkontakterna var att andelen av de tillfrågade som angav att de inte har någon utomhusförvaring, av vare sig miljöfarliga ämnen eller avfall, var betydligt fler jämfört med inspektionsresultat från tidigare kampanjer i industriområden. Möjligen kan detta bero på att man i telefon inte är benägen att uppge utomhusförvaring som inom anläggningen betraktas som tillfällig och som uppmärksammas i samband med en inspektion. 10

12 En annan faktor som påverkar noggrannheten i resultatet är utgallringen av de miljöfarliga verksamheter som har en liten eller ingen påverkan på dagvattenkvaliteten. Även om huvuddelen av de miljöfarliga verksamheterna i Stockholm är slutna, d v s varken har hantering eller förvaring utomhus, så finns risken för en felbedömning i de enskilda fallen inte minst när uppgiften erhållits per telefon. 11

13 3. Dagvattensystemet De första moderna avloppsledningarna i Stockholm konstruerades på 1870-talet. Dessa ledningssystem byggdes som så kallade kombinerade avloppssystem för att avleda allt avloppsvatten från staden - både dagvatten och spillvatten (Miljöförvaltningen m fl, 2000). Dagvatten innehåller betydligt mer tungmetaller och organiska, svårnedbrytbara ämnen än avloppsvatten från hushåll. En fördel med de kombinerade avloppssystemen är att de föroreningar som sköljs av från stadens hårdgjorda ytor inte kommer ut i sjöarna och vattendragen. Problemet med föroreningarna blir emellertid inte löst därigenom eftersom de istället omfördelas till det slam som produceras vid reningsverken. En annan nackdel är att vatten leds bort från de markområden där det naturligt hör hemma, vilket gör att tillrinningen till sjöar och vattendrag minskar. För att tillgodose ytvattenrecipienternas behov av tillrinning av dagvatten, som utgör det viktigaste flödet för vattenomsättningen i stadens vattenområden, har man sedan 1950 alltmer övergått till att bygga duplikata system med separata ledningar för dagvatten och spillvatten (figur 1). Idag har drygt 60 % av stadens bebyggda yta duplikatsystem (Stockholm Vatten AB, internet 2003). Detta innebär att dagvatten från dessa områden leds utan föregående rening till stadens sjöar och vattendrag. Ledningsnätet för dagvatten inom den duplicerade delen var vid årsskiftet 1998/99 ca 89 mil långt (Sjöberg m fl, 2001). Stockholm Vatten AB har helhetsansvaret för avledning och rening av dagvatten med därtill hörande anläggningar. Dagvattenledningar som enbart avleder dagvatten från trafikområden, gatumark och parkmark förvaltas dock av Gatu- och fastighetskontoret. Figur 1: Kombinerade samt duplicerade ledningssystem i Stockholms stad. Bildkälla: Stockholm Vatten AB. 12

14 4. Ytvattenrecipienter Stockholms sjöar och vattendrag, inklusive Mälaren och Saltsjön, har utifrån respektive recipients nuvarande status och känslighet för olika former av mänsklig påverkan indelats i tre klasser i dagvattenstrategin för Stockholms stad (Stockholms stad, 2002); mycket känsliga, känsliga och mindre känsliga för mänsklig påverkan. Småsjöar samt avgränsade mindre vattenområden av Mälaren och Saltsjön samt vattendragen är i regel mest känsliga. Därefter kommer de större fjärdarna av Mälaren och sist Saltsjön. I enlighet med de avgränsningar som fastställts för nyckeltal så har enbart tillrinningsområden för de recipienter som klassats som mycket känsliga eller känsliga studerats. Observera dock att delar av Östra Mälarens tillrinningsområde tagits med trots att Mälaren klassas som mindre känslig recipient i dagvattenstrategin. Anledningen till det är att Mälaren nyttjas som dricksvattentäkt för Stockholmsregionen. Stockholm Vatten AB, Norrvatten och Ekerö kommun har lämnat en ansökan till Länsstyrelsen i Stockholms län om upprättande av vattenskydd för ytvattentäkterna Lovö, Norsborg, Görväln samt Skytteholm. Genom att låta delar av Östra Mälaren ingå i ett vattenskyddsområde ska dess värde som dricksvattenresurs skyddas. Till följd av ovanstående har de delar av Östra Mälaren som föreslagits som skyddsområde (figur 2) klassificeras som känsliga medan resterande delen av recipienten ingår i kategorin mindre känsliga vattenområden.. Figur 2: Det föreslagna vattenskyddsområdet för vattentäkten Östra Mälaren Bildkälla: SWECO VIAK AB,

15 I tabell 1 är de mycket känsliga och känsliga recipienter listade inom vilkas tillrinningsområden det finns miljöfarliga verksamheter som sammanfaller med områden med duplicerade avloppsledningsnät och där verksamheterna i den här studien bedömts kunna utgöra en risk för utsläpp till dagvattnet. Tabell 1: Recipienter inom vilkas tillrinningsområden det finns miljöfarliga verksamheter som ingår i beräkningen av nyckeltal Källa: Dagvattenstrategi för Stockholms stad (Stockholms stad, 2002). Recipient Känslighet för Anmärkning Flaten Igelbäcken Judarn Lillsjön Magelungen Organiska Närsalter Förändringar föroreningar, i vattentungmetaller omsättningen Bällstaviken- Ulvsundasjön Mycket känslig Mycket känslig Mycket känslig Mycket känslig Känslig Känslig Mycket känslig Mycket känslig Mycket känslig Mycket känslig Mycket känslig Känslig Mycket känslig Mycket känslig Mycket känslig Känslig Mycket känslig Mindre känslig Bällstaån Känslig Känslig Känslig Drevviken och Forsån Känslig Mycket känslig Känslig Naturreservatsbildning pågår. Mycket högt natur- och rekreationsvärde, bad, fiske m m. Naturreservatsbildning pågår. Förekomst av hotad föroreningskänslig fiskart. Risk för markföroreningar. Ingår i naturreservatet. Viktig fågelsjö och groddjurslokal. Viktig lokal för fiskreproduktion. Mycket näringsrik sjö. Bad och fiske. Lågt naturvärde. Bad. Kraftigt belastad med föroreningar. Risk för markförorening. Mycket näringsrik sjö. Bad och fiske. Husarviken Känslig Känslig Mindre Norra stranden ingår i Nationalstadsparken. Risk för markföroreningar. känslig Laduviken Ingår i Nationalstadsparken. Naturreservatsbildning pågår för Norra Mycket Mindre Känslig känslig känslig Djurgården. Leklokal för groddjur. Råcksta Träsk Känslig Känslig Känslig Naturreservatsbildning av Grimstaskogen pågår. Leklokal för groddjur. Ganska stort naturvärde och av värde för Årstaviken Känslig Känslig föroreningar. Mindre sportfiske. Naturreservatsbildning pågår känslig för Årstaskogen. Risk för mark- Ältasjön Känslig Känslig Känslig Fågellokal. Bad på Nackasidan. Östra Mälaren* Känslig Mindre Mindre Stort naturvärde och mycket stort friluftsintresse, bad och fiske. känslig känslig * De delar av Östra Mälaren som kommer att ingå i vattenskyddsområdet för den planerade vattentäkten. 14

16 5. Miljöfarliga verksamheter I Miljöförvaltningens register finns omkring miljöfarliga verksamheter registrerade (tabell 2). En miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken omfattar bland annat utsläpp av avloppsvatten från mark, byggnader eller anläggningar. Dagvatten omnämns alltså inte specifikt utan ingår i begreppet avloppsvatten. De miljöfarliga verksamheterna indelas ur prövningssynpunkt i tre grupper, A-, B- och C- anläggningar. Indelningen bygger på verksamhetens storlek och hur miljöstörande verksamheten bedöms vara. De större verksamheterna (A och B) är tillståndspliktiga medan de mindre verksamheterna (C) är anmälningspliktiga. Utöver dessa anläggningar finns verksamheter som i stort är detsamma som de anmälningspliktiga men bedrivs i mindre omfattning (U-anläggningar) och bedömts kräva återkommande tillsyn. Tabell 2: Miljöfarliga verksamheter som finns registrerade hos Stockholms Miljöförvaltning. Källa: Tillsynsplan 2003 (Miljöförvaltningen, 2003). Miljöfarliga verksamheter (viss dubbelregistrering förekommer) Antal registrerade Bedömt totalt antal A- anläggningar 7 7 B- anläggningar 89 Ca 90 C- anläggningar 424 > 424 Div. U- anläggningar 1563 > 1563 Köldmedieanläggningar 1900 Okänt Värmepumpar 3000 Ökar 800/år Villaoljetankar 2000 Ca Rena vedpannor 52 Ca 50 Lokala eldstäder (ved) - Ca Koloniområden 88 Ca 90 Småbåtshamnar med 67 Ca 70 uppläggningsplats Båtserviceanläggningar -? Husbåtar - Hundratals Gödselvårdsanläggningar 32 Ca 30 Enskilda avlopp 200 Drygt 200 Byggarbetsplatser -? P- anläggningar på kvartersmark - Tusentals Som framgår av tabellen ovan finns det även en stor grupp anläggningar som räknas som miljöfarliga men som inte tillhör någon av de ovan nämnda kategorierna. Dessa har inte tagits med i den här studien då projektet i huvudsak fokuserar på kommersiella anläggningar som bedriver miljöfarlig verksamhet. 15

17 I tabell 3 redovisas de miljöfarliga verksamheter som uppfyller det för nyckeltal uppställda kravet på att vara en A-, B-, C- eller U-anläggning, men som trots det inte tagits med i beräkningen av nyckeltalet till följd av deras begränsade potential att förorena dagvatten. Tabell 3: Miljöfarliga verksamheter inom det studerade området som har en mycket begränsad eller ingen påverkan på dagvattenkvaliteten. Bransch/Verksamhet Grafisk- och fotografisk verksamhet Kemtvättar/tvätterier Krematorier Laboratorier Livsmedelsindustrin Läkemedelsindustrin Motorsportbanor (inomhus) Skjutbanor Tand- och sjukvård Övrig verksamhet som inte har utomhusförvaring av kemiska produkter eller farligt avfall. Antal Totalt: Begränsande samt förebyggande åtgärder 1994 beslutade Stadsbyggnadsnämnden, Gatu- och fastighetsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden, samt Stockholm Vatten AB om en LOD-policy som ska tillämpas i Stockholm. LOD står för lokalt omhändertagande av dagvatten och innebär att man efterliknar naturens sätt att omhänderta regnvattnet innan marken hårdgörs. Policyn är huvudsakligen tillämpbar på dagvatten som har låga eller måttliga föroreningshalter. När det gäller förorenat dagvatten från t ex industriområden eller parkeringsytor bör vattnet först renas innan LOD kan tillämpas. Tekniska anläggningar för rening av dagvatten ska dock i första hand ses som ett komplement till att begränsa tillförseln av föroreningar redan vid källorna. För industriell verksamhet krävs interna miljöförbättrande åtgärder som till exempel utbyte av miljöfarliga kemikalier mot mer miljöanpassade. En teknisk anläggning som komplement kan emellertid vara lämplig när det föreligger en uppenbar risk för spill av miljöfarliga ämnen till den yttre miljön. Bensinstationer är ett exempel på en sådan verksamhet. För att förhindra att spill av petroleumprodukter ska nå dagvattensystemet ställer Miljöförvaltningen och Stockholm Vatten AB krav på oljeavskiljare i samband med nybyggnation av bensinstationer. Som en ytterligare säkerhet för att förhindra att föroreningar från bensinstationerna avleds med dagvatten till ytvattenrecipienterna ställs det också krav på att bensinstationer ska ha tak över tanköarna samt att dessa ska vara anslutna till spillvattennätet via en oljeavskiljare. Detta innebär att bensinstationers omhändertagande av dagvatten skiljer sig från dagvattenhanteringen bland övriga miljöfarliga verksamheter som är belägna inom områden med duplicerat ledningsnät, eftersom dagvattnet i detta fall inte avleds till närliggande ytvattenrecipient. Även om det tillvägagångssättet inte helt överensstämmer med nyckeltalets formulering så är det trots allt en åtgärd som minskar risken för att föroreningar från verksamheten sprids till sjöar och vattendrag och har av den anledningen också tagits med i beräkningen av nyckeltalet. Ett ytterligare argument för 16

18 att ta med bensinstationerna i beräkningen av nyckeltalet är att det i regel finns fler spillytor på en bensinstation som kan bidra till att dagvatten förorenas än de som är belägna under ett tak. På markytan framför en eventuell tvätthall samt på en serviceplats kan det t ex finnas föroreningar som kan sköljas av vid ett nederbördstillfälle och transporteras iväg, antingen direkt eller via en dagvattenbrunn som inte är ansluten till en oljeavskiljare, till en ytvattenrecipient. Principen för rening med hjälp av en oljeavskiljare fungerar genom att skillnaden i densitet mellan olja och vatten utnyttjas. Olja som har lägre densitet än vatten flyter på så sätt upp till ytan och avskiljs från det vatten som rinner ut ur reningsanläggningen via utloppet (figur 3). I oljeavskiljaren avlägsnas också de partiklar som är tillräckligt stora för att hinna sedimentera tillsammans med en del av tungmetallerna som är bundna till partiklarna. För att separera tungmetaller i löst eller i kolloidal form (partiklar som är större än några nm men mindre än 45 m) krävs det emellertid kompletterande reningstekniker. Inlopp Olja Utlopp Sediment Figur 3: Principskiss för en gravimetrisk oljeavskiljare. Enligt en utredning som legat till grund för dagvattenstrategin, Rening av dagvatten exempel på åtgärder och kostnadsberäkningar (Gatu- och fastighetskontoret m fl, 2002), anges följande reningsanläggningar som alternativ för att komma till rätta med förorenat dagvatten: Sedimenteringsanläggningar (avsättningsmagasin under jord alternativt öppna dammar) Olika typer av filter Lamellavskiljare (en typ av oljeavskiljare) Dunkersanläggningar egentligen skärmbassänger (sedimenteringsanläggning placerad i recipienten) Våtmarker och översilningsytor Olika LOD-lösningar, t ex infiltration i mark De olika anläggningarna har sinsemellan olika fördelar respektive begränsningar. Vilken teknisk lösning som är mest lämplig måste därför avgöras från fall till fall. 17

19 Det finns även förebyggande åtgärder som kan vidtas för att förhindra utläckage av föroreningar till dagvattennätet. Om verksamhetsutövaren inte genomför åtgärder frivilligt så kan Miljöförvaltningen med stöd av miljöbalken förelägga verksamheter, som hanterar eller förvarar kemiska produkter eller avfall, att vidta skyddsåtgärder. Vid utomhusförvaring av miljöfarliga ämnen rekommenderas följande: Kärl för förvaring av kemiska produkter eller farligt avfall ska vara försedda med invallning för att förhindra läckage. Invallningen ska rymma 10% av den totala volymen, och minst volymen av det största fatet. Förvaringsplatsen ska vara försedd med tak/regnskydd för att undvika att invallningen blir vattenfylld. Hantering av kemiska produkter och farligt avfall ska ske på hårdgjorda ytor. Förvaringsplatsen ska vara påkörningsskyddad. Eventuellt spill på marken ska åtgärdas omedelbart efter upptäckt och absorptionsmedel ska finnas nära tillgängligt. I de fall verksamheterna uppfyller minst de förebyggande åtgärder som anges i de tre första punkterna, har dessa uppgifter också bedömts ingå i formuleringen rening i nyckeltal Om uppgifter om sådana åtgärder har erhållits via telefonsamtal har detta noterats (bilaga 1) men inte räknats med som godkänd förvaring eftersom det per telefon inte går att uppskatta om t ex volymen på en invallning är tillräcklig. Det samma gäller uppgifter om miljöfarligt avfall som förvaras utomhus i containrar. En container kan ur miljösynpunkt vara en godtagbar förvaring förutsatt att containern är hel och gjord för rätt ändamål, t ex syrafast för förvaring av bilbatterier. Containersort och dess kondition har inte alltid kunnat fastställas per telefon och därför har inte heller dessa uppgifter ansetts som godkända. För skrotbilsverksamheten har Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd, NFS 2002:2, styrt vilka skyddsåtgärder som ska anses vara tillräckliga för att uppfylla nyckeltalets definition på rening. Enligt dessa föreskrifter ska t ex de anläggningar som har tak över den plats där skrotbilar lagras före behandling samt över den plats där bilarna behandlas, inte behöva ha dagvattenrening. Utöver tak ställs det även krav på andra åtgärder för att förhindra att dagvattnet förorenas. Några av dessa är tät ytbeläggning, anordningar för uppsamling av spill samt ytterligare reningsanordningar som beslutats av kommunen. En annan skyddsåtgärd som bl a används av energianläggningar är täcklock till dagvattenbrunnar (även s k tättingar). Dessa sätts över dagvattenbrunnarna i samband med påfyllning av bränslecisterner för att förhindra att eventuellt spill eller läckage ska kunna rinna ned i dagvattenledningarna. I den här studien har dock användningen av enbart tättingar inte ansetts omfatta vad som i nyckeltal ingår i formuleringen rening. 18

20 5.2 Riskmoment Alla som hanterar kemikalier är potentiella förorenare. Trots att de flesta företag är så kallade inomhusverksamheter kan en oriktig förvaring och/eller hantering av miljöfarliga ämnen ge utsläpp som riskerar att förorena dagvattnet. I tabell 4 har en bedömning gjorts av antalet riskmoment för de branscher som ingått i studien. På grund av att informationen om de enskilda företagen inte alltid har den aktualitet som vore önskvärd (se avsnittet Felkällor ) så är det en generell bedömning som gjorts utifrån de olika verksamheternas branschtillhörighet. En verksamhet med många riskmoment har dock inte automatiskt en stor miljöpåverkan. Ett företag inom en högriskbransch kan uppfylla alla miljökrav vad avser utomhushantering och förvaring och på så sätt ha lägre risk att förorena dagvatten än ett företag som hör till en bransch med färre riskmoment, men som inte tar sitt ansvar för miljön. Det går inte heller att säga att ett riskmoment väger tyngre än ett annat eftersom risken hänger ihop med i vilken omfattning ett moment utförs. Det finns fler riskfaktorer än de som tagits med i tabell 4 men som på grund av bristande underlag inte tagits med. Parkeringar för personal och kunder är en sådan faktor. Fordon som står uppställda på parkeringsytor kan läcka oljor och bensin som riskerar att förorena dagvatten. Inom industriområden är det sannolikt också en betydligt högre andel tung trafik jämfört med centrum- och bostadsområden vilket bidrar med en större föroreningsbelastning. Enligt en policy för dagvatten hos Stockholms Miljöförvaltning (Miljöförvaltningen, 1995) ska dagvatten från parkeringsytor och parkeringsplatser genomgå oljeavskiljning. Enligt samma policy kan dock undantag göras när det är frågan om ett litet antal p-platser och om dagvattnet leds till en mindre känslig recipient. Av texten framgår det emellertid inte vad som avses med ett litet antal p-platser. En annan riskfaktor är den som transporter till och från anläggningarna genererar. Verksamheter som är transportintensiva kan därigenom bidra till att försämra dagvattenkvaliten trots att företaget inte hanterar några miljöfarliga ämnen. På grund av att informationen i Miljöförvaltningens register, om turtätheten på transporterna till och från företagen, var mycket begränsad togs inte denna faktor med i bedömningen. Manuell tvätt av fordon utanför avsedd tvättanläggning är ytterligare ett riskmoment som påverkar föroreningsinnehållet i dagvattnet och som kan antas förekomma. Det framkom emellertid inte av vare sig akter eller telefonintervjuer att något företag tvättade fordon på det sättet. En relativt okänd, och troligen även ovanlig, riskfaktor är dagvattenbrunnar inomhus. Anledningen till att de finns inomhus kan t ex vara att man gjort en utbyggnad av en befintlig byggnad och på så sätt även byggt in gatubrunnen. I samband med att verksamheten byter ägare är risken stor att kännedomen om brunnen och dess utlopp går förlorad. 19

21 Tabell 4: Potentiella riskmoment för miljöfarliga verksamheter. Potentiella riskfaktorer Verksamheter Asfaltindustrin Utomhusverksamhet (helt eller delvis). Utomhuslagring av miljöfarliga ämnen och /eller farligt avfall. Utomhuspåfyllning av bränslen (till fordon eller bränslecisterner). Transport av miljöfarliga ämnen (lastning/ lossning). Ja Ja Ja Ja Djurhållning (Solvalla) Ja Ja Ja Ja Flygplatser (Bromma) Ja Ja Ja Ja Motorsportbanor Ja Ja Ja Ja Tåg- och bussdepåer Ja Ja Ja Ja Åkerier Avfallsanläggningar Bensinstationer Energianläggningar Ja Ja Ja Ja Ja Ja - Ja Ja - Ja Ja - Ja Ja Ja Bilvårdsanläggningar - Ja - Ja Färgindustri Kemisk industri Gummiindustri Verkstads- och ytbehandlingsindustrin - Ja - Ja - Ja - Ja - Riskmomentet förekommer i regel inte inom verksamheten. Undantag från detta påstående kan dock finnas bland enstaka företag/anläggningar. Den mänskliga faktorn är trots allt den vanligaste orsaken till spill och läckage av miljögifter till dagvattnet. Olyckor kan även ske i anläggningar som i den här studien bedömts utgöra en mycket liten eller ingen påverkan på dagvattenkvaliteten (tabell 3). Samtidigt måste en bedömning göras av sannolikheten för att en sådan olycka ska inträffa och utifrån det göra en avvägning av när det är rimligt att ställa krav på reningsutrustning, alternativt förebyggande åtgärder, för att minska tillförseln av miljöfarliga ämnen i dagvattnet. Nedan följer en kort beskrivning av de branscher/verksamheter som ryms inom de för projektet uppställda avgränsningarna. Beskrivningen görs med avseende på möjliga riskmoment för utsläpp till dagvattnet (jämför med tabell 4). 20

22 5.2.1 Asfaltindustrin Asfaltindustrin är en verksamhet som delvis bedrivs utomhus och som framställer asfaltmassa för beläggning av t ex vägar. Utsläpp till mark och vatten kan ske i samband med spill av bitumenlösningar och -emulsioner samt från dieselolja som ibland används som släppmedel för att hindra att asfalt fastnar på t ex lastbilsflaken. Andra möjliga källor till utsläpp av miljöfarliga föreningar är påfyllning av eldningsolja till utomhustankar, då det finns en risk för både spill och övertankning, samt haverier inom asfaltanläggningarna då det kan inträffa en överkokning av asfaltmassan Djurhållning Den huvudsakliga påverkan på dagvattenkvaliteten från anläggningar med djurhållning kommer från stallgödsel som hamnar på marken. En bristande gödselhantering orsakar utlakning och ytavrinning av främst fosfor och kväve till vattendragen där växtnäringen bidrar till att sjöar och vattendrag blir övergödda. Eftersom det finns begränsat med utrymme samt dåligt med spridningsarealer för gödsel inom kommunen fraktas det mesta iväg i containrar till andra kommuner och lämnas till olika jordförbättringsfirmor (Dau och Lillnor, 1998). Inom det undersökta området är det endast Solvalla Travbana som har djurhållning och som finns med i Miljöförvaltningens register. De källor som utöver insamlingscontainrar för gödsel kan utgöra en potentiell risk för dagvattnet är i detta fall en oljecistern till anläggningens panncentral, samt två dieseltankar till ett reservaggregat, som förvaras utomhus Flygplatser En flygplats är till stora delar en utomhusanläggning. Hantering inom flygplatsområdet som kan ge ett utläckage av föroreningar till dagvattnet är till exempel bränslehantering, läckage från bränslemotorerna samt avisning av banor och flygplan med kaliumacetat och glykol. På Bromma flygplats, som är den enda flygplatsen inom det studerade området, används en sugbil för att minska glykolöverskottet som droppar av från flygplanen. Detta förfaringssätt minskar mängden glykolöverskott men uppsamlingsgraden är inte fullständig. Inom flygplatsområdet finns det även hangarer med diverse verksamheter. I de fall dessa har funnits med i Miljöförvaltningens register har de vid riskbedömningen tagits med under det berörda företagets verksamhetskategori Motorsportbanor Endast utomhusbanor har ingått i denna studie. Möjliga riskmoment, med avseende på risk för förorening av dagvatten, är dels utsläpp som genereras av motorfordonen i sig men även eventuell utomhusförvaring av bensin samt avfall som kan härstamma från reparationer. Spill kan även uppkomma i samband med påfyllning av t ex bensincontainrar eller tankning av fordon Åkerier Åkeriers utomhusverksamhet består i huvudsak av uppställningsplatser för fordon samt, bland vissa åkerier, utomhusförvaring av farligt avfall. I vissa fall kan det även förekomma lastning och lossning av farligt gods. Annan utomhushantering av miljöfarliga ämnen är bränslepåfyllning av cisterner samt i vissa fall tankning av fordon. Det bör dock påpekas att antalet riskmoment kan variera mycket mellan de enskilda 21

23 åkeriverksamheterna beroende dels av verksamhetens storlek men även av vilka frakter/produkter de hanterar Tåg- och bussdepåer Bortsett från hantering av fraktgods så är det i stort sett samma riskmoment som för åkerier som kan utgöra en potentiell risk för utsläpp till dagvattennätet Avfallsanläggningar Inom det studerade markområdet har bland annat skrotar, återvinningsanläggningar, mellanlagringsstationer och miljöstationer räknats in i verksamhetskategorin avfallsanläggningar. Vad som är utmärkande för dessa anläggningar är att de helt eller delvis är utomhusverksamheter. Detta innebär att lakvatten från upplagen riskerar att ge en miljöpåverkan på dagvattnet. Risken för påverkan varierar givetvis både mellan och inom de olika verksamheterna. Som exempel kan nämnas miljöstationer som inte har någon förorenande effekt på dagvattnet, så länge farligt avfall inte ställs utanför den utsedda insamlingsplatsen. Eftersom detta problem trots allt förekommer har miljöstationer tagits med i riskbedömningen Bensinstationer De platser på en bensinstation där det finns risk för spill till dagvattnet är kundtankningsplatser, cisternernas påfyllningsplatser, serviceplatser och markytan framför eventuella tvätthallar Energianläggningar De huvudsakliga utsläppen från energianläggningar är till luften. Men det finns också en utomhushantering och förvaring av bränslen inom anläggningarna. De potentiella riskerna för utläckage till dagvattnet är främst övertankning och läckor som kan uppstå på kopplingarna mellan bränsletankarna och förbränningsanläggningen. Även otillräcklig rökgasrening kan bidra med rökgaskondensat som förorenar dagvatten Bilvårdsanläggningar Bilverkstäder, biltvättar och bilförsäljning är exempel på verksamheter som i denna studie räknas som bilvårdsanläggningar. Dessa anläggningarna är, bortsett från eventuella uppställningsplatser, i huvudsak inomhusverksamheter. Risk för förorening av dagvattnet finns i de fall där det förekommer felaktig utomhusförvaring av kemikalier och farligt avfall samt lastning/lossning av dessa i samband med transporter Verkstads- och ytbehandlingsindustrin Verkstadsindustrin är en grupp av olika verksamheter där förutsättningarna för utsläpp till den yttre omgivningen varierar stort mellan de olika företagen. Hantering av kemikalier är vanligt förekommande och det är främst i samband med eventuell utomhusförvaring samt lastning/lossning av miljöfarliga ämnen vid transporter som risken finns för utsläpp. Ytbehandling är en inomhusverksamhet med en omfattande kemikaliehantering. I den här studien har endast de anläggningar som har utomhusförvaring tagits med eftersom det är i huvudsak i dessa fall som det finns en risk för spill till dagvattennätet Färgindustri, kemisk industri och gummiindustri Samma som för verkstadsindustrin. I bilaga 2 finns en branschvis redovisning av de företag som ingått i den här studien. 22

24 6. Resultat 6.1 Nyckeltal Av totalt 683 miljöfarliga anläggningar som ligger inom områden med duplicerade avloppssystem, och som finns med i Miljöförvaltningens ärenderegister, är det 143 stycken som i den här studien bedömts bedriva en verksamhet som kan öka dagvattnets föroreningsinnehåll. Den erhållna informationen om de enskilda företagens åtgärder för att förhindra spridningen av föroreningar till dagvattnet har sorterats enligt de kriterier som tidigare angetts i avsnittet "Begränsande samt förebyggande åtgärder". I figur 4 ser man att cirka två tredjedelar av dessa företag (93 stycken) saknar reningsutrustning eller har brister i sin utomhusförvaring och/eller hantering. Av dem som uppfyller de givna kriterierna för "rening" har 39 av totalt 49 företag oljeavskiljare (i något enstaka fall slamavskiljare) ansluten till dagvattennätet. Observera dock att antalet anläggningar med oljeavskiljare inte är detsamma som det faktiska antalet oljeavskiljare. Sju av dessa anläggningar är nämligen miljöstationer som ligger i anslutning till en bensinstation där en oljeavskiljare finns ansluten till dagvattennätet. De övriga 10 företagen saknar teknisk reningsutrustning men har vidtagit förebyggande åtgärder som anses vara tillräckligt omfattande för deras verksamhet. Sammanfattningsvis ger detta resultat värde 0,34 för nyckeltal 4.6.2, eller 34 uttryckt som procent (27% med olje- eller slamavskiljare samt 7% med andra förebyggande åtgärder). Osäker 1% Annat 7% Olje- och/eller slamavskiljare 27% Ingen reningsutrustning 65% Figur 4: Fördelning av företag med respektive utan reningsutrustning samt andra förebyggande åtgärder ( annat ) för att förhindra spridningen av föroreningar till dagvatten. Osäker = miljöfarlig verksamhet där information inte kunnat erhållas angående dagvattensituationen. 23

25 Av figur 5 framgår att användningen av oljeavskiljare är vanligast på bensinstationer där det fanns på 24 av totalt 42 anläggningar. Bensinstationer är även den verksamhetstyp som är vanligast bland de företag och anläggningar som studerats. Förebyggande åtgärder så som invallning, tak över invallningen m m är av figur 5 att döma mer sparsamt förekommande än teknisk reningsutrustning. Den befintliga situationen är dock att 20 företag hade förebyggande åtgärder enligt dokumentation eller egen utsago. För fyra av dessa företag noterades emellertid brister bland dessa åtgärder som t ex avsaknad av tak över befintlig invallning. Sex av fallen har inte heller räknats med då uppgifterna om åtgärderna inkommit per telefon. Verksamheter som i den här studien utgörs av en enstaka verksamhet eller endast ett fåtal anläggningar är för få till antalet för att kunna utgöra ett tillräckligt underlag som kan representera hela deras tillhörande bransch. A sfaltindustrin Avfallsanläggningar* B ensinstationer Bilvårdsanläggningar Djurhållning (S olvalla) Energianläggningar Flygplatser (B rom m a) Motorsportbanor olje- och/eller slam avskiljare Annat Inga el. bristande åtgärder Saknas information Tillverkningsindustrin Tåg- och bussdepåer Verkstad och ytbehandlare Åkerier * Sju av totalt åtta oljeavskiljare på avfallsanläggningarna är detsamma som räknats med för bensinstationerna. Figur 5: Förekomst av teknisk reningsutrustning samt förebyggande åtgärder inom de olika verksamhetsområdena. 24