En sekund i tiden. Getsjötorp. -Gröna Drakens majlajv anno maj

Transkript

1 En sekund i tiden -Gröna Drakens majlajv anno maj Getsjötorp

2

3 Paldonan Vi lever i en värld vid namn Paldonan där planeten vi går på fortfarande är platt. Himlavalvet liknar en oändligt gigantisk kupol där alla stjärnor, solen och månen slåss om att få ta mest plats. Det sägs att den som i hybris väljer att segla iväg utan eftertanke riskerar att falla över planetens kant, rakt ut i det Stora Ingentinget. Under alla tider, för alla generationer har krig och stridigheter brutit ut i tid och otid. På grund av detta har Världslinjerna över Paldonan flyttats, och fortsätter göra så. Paldonan är hela tiden i förändring. Det som ena året är mitt, är andra året ditt och detta skapar slitningar och förvirring hos många. Särskilt de vanliga folken, de som inte deltar i konflikter utan bara försöker rå sig själva, överleva nödår och leva i fred och frihet. Utvecklingen har börjat skjuta iväg på många håll, det som förut var byar, storgårdar och handelsplatser har börjat formas till städer med tveksam infrastruktur och bristfälliga hygienlösningar. Men utveckling heter just så av en anledning. Det dyker hela tiden upp nya idéer, som prövas, lyckas eller misslyckas. Det finns många lycksökare vars högsta önskan är att hitta det där som ska göra Paldonan till en bättre plats och befolkningens liv enklare. Sedan finns bakåtsträvarna, de som vägrar inse att saker går att lösa utan våld, att inte särskilt mycket egentligen var bättre förr och att nya tider kräver nya positiva grepp. Att nya generationer går att lita på, att tandvärk inte bara botas genom att den drabbade dras baklänges genom ett ihåligt träd utan att det faktiskt går att ta fram lämpligare medel för ändamålet. Så här har det alltid varit, och likadant kommer det säkert alltid att vara. Knepet är att ändå försöka överleva. Men det är inte alltid lätt, det är inte lätt att vistas tillsammans med bakåtsträvare, det är inte alltid lätt för bakåtsträvaren att konversera med den framtidstroende. Och framför allt verkar det i mångt och mycket alltid svårt att umgås över Världslinjerna. Gränserna. Även om Världslinjerna är i ständig rörelse, och den som nyss var fiende nu är granne är det ingenting vi på Jorden vänjer oss vid. Världslinjerna flyttar sig på grund av strid, och med strid följer ohyggliga konsekvenser. Med strid följer död, sjukdom och splittring, bränder, ekonomisk kris och materiell förlust.

4 Folken I Paldonans tusen länder lever en stor variation av folk. Många ovan jord, andra under. Vissa lever till havs och andra i träden, en stor mängd lever mer och mer i stora städer. Det finns de som har många gemensamma drag och andra som skiljer sig markant i levnadssätt, kultur och utseende. Miljoner år av evolution har skapat skilda världar i vilka vi har utvecklats åt olika håll. Anpassning och övning har gett specifika färdigheter beroende av på vilken sida av världens alla olika barriärer vi hamnat på. Alver I de stora skogarna runt högländerna finns alverna, naturfolket som levat längre än alla andra folk i Paldonan. I fantastiska städer med tempel, borgar och bohus byggda i bergen, träden och längs kustsidorna lever de tillsammans med naturen och varandra. Detta kloka folk är skickliga smeder, fantastiska skogvaktare och hårdföra soldater när nöden kräver det. Deras klokhet övergår alla andras och det är numer inte sällan vi ser dem anställda vid hov som rådgivare till höga makter. Alvernas långa historia är kantad av glädje, sorg, svält, kaos, strid, död och kärlek. De är en eftertänksam sorts folk, som inte agerar i dårskap, men som inte för det avstår att agera. En alv står vid sitt ord, är lojal och värnar om rättvisan, de är dock även hemlighetsfulla och drar sig från att dela sin kunskap med andra i syfte att skydda sig själva och sina egna. Troll I högländernas allra djupaste skogar finner vi även trollen, de finns där djupt inne om än sällan synliga. De var vanligt förekommande förr, resande genom högländerna hade ofta oturen att falla offer för dessa stora, något dumma, aggressiva individer. Nu har något gjort att de minskat i antal, och inte tar sig så pass långt ut så de möter på andra folk. Det är dock ingen större förlust då dessa varken går att köpslå med, eller vinna över i stora strider. Även om de inte alltid tänker så långt, så har deras kroppshydda och hårda hud en viss avskräckande och skyddande effekt. Människor Detta skrockfulla, oaktsamma folk är det yngsta av Paldonans bosättare och finns i de varmare låglänta delarna. De lever i städer med gator och torg, krogar, hus och slott. Jämfört med alvernas långa historia är människorna en droppe i havet. Men detta bryr de sig inte något vidare vid. Istället har människorna en förmåga att nästla sig in, hitta svaga punkter hos andra och ta makt och mark när andra tittar bort och sedan hävda sin rätt till den. Till skillnad från alverna är de rättframma, lättköpta och impulsiva. Jag går före vi och oss. Detta är såklart både till för-och nackdel. De breder fort ut sig, men får även många fiender i och med sitt osympatiska sätt att möta världen.

5 Bergsfolken I de kalla, karga och bergiga länderna där snö och is härskar och det nästan alltid är natt lever en stor variation av olika folk. Där har de väldiga Jordgamla stenjättarna sitt hov i bergen, där de skapar forsar, dalar och klipptrappor, aldrig ser bergen lika ut. Det är lätt att ta sig vilse och försvinna iväg i en snöstorm, eller falla ner i en spricka som inte var där dagen innan. Djupt ner under snön härjar vintervättarna vilt i sina salar och istempel. Glaciärerna sjuder av liv, och en kan undra hur de egentligen klarar av köldens bett. Vättarna är ettriga små liv, och det är bäst att vara på sin vakt och stå på sig om en träffar på dem. Det är annars lätt att övertalas till att gå djupare in i bergen, ner i snögrottorna och bort från luften för alltid. I kylan lever också orcherna, en typ för sig. Dessa aggressiva, långsinta, livsfarliga och inte särskilt jättetilltalande folk stammar från bergen men breder ut sig över länderna runt omkring. De syns till här och var över hela Paldonan, och på grund av sin förmåga att klara sig länge både i grupp och individuellt är de svåra att mota tillbaka till där de kom från. De tar mark utan att be om ursäkt för sig, och de är svåra att förhandla med då ekonomisk och materiell vinning inte är av intresse för dem. De vill ha mark. Alltid mer mark. Och det tar de, med våld. Svartalver, vinterdrakar och jättar är inte heller helt ovanliga i de snötäckta delarna av världen. Dock är dessa allt som oftast inte intresserade av kontakt med omvärlden, vare sig det gäller att lura med sig folk ner under jorden för slakt, eller för byteshandel av vardagliga varor. Det är ändå till fördel att vara aktsam när en rör sig i dessa territorier. Sjöfolken På Paldonans varmare platser bildas stora ö-riken där folken färdas till havs mellan varandra och andra. De flesta lever av fiske, valfångst och sjöfågeljakt, men det ryktas också långväga om dem som stött på avlägsna öar där förvildade öbor jagat, fällt och förtärt byte av sin egen sort. De som lyckats undkomma har berättat hiskeliga historier om dessa kannibaler, vildar, vettvillingar. Det är de båtburna sjöfolken som löper den största risken att falla över kanten på världen, och historierna om försvunna sjöfarare är många. Det är ett tragiskt öde, för vem vet vad som finns där ute i det största av det stora. Ingentinget. Om detta kan vi bara gissa, fantisera och spinna nya historier. Bastarder Det händer inte särskilt ofta, men ändå märkbart, att folk från olika delar av Paldonan springer på varandra och liksom, ja ni vet gillar varandra. Väldigt mycket. Och när en alv och en människa, eller ett troll och en alv, eller en svartalv och en vätte eller vilka som helst egentligen tycker väldigt mycket om varandra så kan kontentan av detta bli något vi kallar bastarder. En individ av två världar. Detta kan vara förvirrande att förstå, inte minst för barnet självt vem är jag egentligen och vad för folk tillhör jag? Frågorna är många, men det blir mer och mer accepterat att halvtroll, halvalver och halvmänniskor ingår i samhällen och kulturer tillsammans med den ena eller

6 andra delen av folken. Vissa av familjerna håller ihop resten av livet, medan andra råkar riktigt illa och ut och kanske inte orkar, eller vågar kämpa kvar för sin rätt. Vissa av familjerna har bildat egna samhällen där de lever i fred och frihet tillsammans med varandra, men kanske inte alltid inför andra. Flera samhällen har attackerats och blivit en del av en tragisk historia. I vilket fall sitter dessa bastarder inne på många bra egenskaper med tanke på deras rika bakgrund och härkomst. Detta är inte att glömma bort. Det finns många fördelar med att ha så olika karaktär i blodet, och det går att utnyttja, använda och ta del av på många sätt. Platsen Vi befinner oss i ett litet hörn av Paldonans tusen länder, Foldoran. Det ligger strax nedanför högländerna och skogarna är fortfarande frodiga och djupa, men börjar öppna upp sig mer mot slättlandskapet. Foldorans alvdrottning, Lemarnin Lmor, har beordrat krig mot Estadon där människornas kung, Arik Lostige styr med järnhand. Arik är en egendomlig liten figur med oerhört höga tankar om sig själv och om människorna i Estadon. Dock tar han inte vidare väl hand om sitt folk, men han är för det inte sen med att berätta för andra högt uppsatta på sina festiviteter om hur välbärgade och lyckliga hans människor är under hans styre. Hur de lever i överflöd och blir välbärgade i hans land, alla arbetar och har rätt till hem, hushåll och betalning. Lemarnin har däremot en annan syn på det hela, hon har sett misären med sina egna, och sina spioners ögon. Hur folket i Estadon lever som trälar för de rikaste, hur de blir fråntagna namn, familj och hem för att tjäna i städerna för dem som har råd och makt att bo där. Visst ges de tak över huvudet och betalt, detta innebär att de bor trångt och smutsigt i fattighus och svinstior, och betalningen de får är i korn och råg när de gör rätt för sig, men i piskrapp och utan mat om de misslyckas med sina dagliga uppgifter. Lemarnin som är en rättskaffens person går rakryggad in och vill ta över styret i Foldoran för att befria folket som lever där, och för att få del av den bördiga mark som finns i landet. Det finns inga tvivel om att ett stort rike är ett bra rike. Dessutom är hon på jakt efter en sedan länge stulen släktklenod, Lmors försvunna halsband. De utsända trupperna har gått in i flera anfall mot Estadons huvudsäte, Karomil och striderna har varit skoningslösa för alla inblandade. Nu är kriget på upphällningen men ingen vet ännu vems seger det lutar åt. Lemarnin har nu tvingats sända ut den sista stridbara grupp hon har för att stötta upp de överlevande soldaterna som finns kvar kring Karomils murar. Nu är vi snart framme. Två dagsmarscher kvar, och sedan ser vi röken från Karomil över nejden. Den långa påfrestande resan har gjort oss trötta och irriterade, och när vi närmar oss blir vi mer och mer fokuserade och lågmälda. Våra tankar går till dem vi lämnat därhemma, barn, livskamrater och husdjur.

7 Vi blickar framåt och försöker föreställa oss Karomils fasor. Varmt blod, kallt stål och flammande eldar vars rök gör andningen tung och fyller ögonen med tårar. Vi slår läger här ett tag, på en övergiven bondgård bara några få mil från förödelse och död. I den stora skogen har vi skydd om något händer, och i varandra måste vi hitta trygghet och tillit. Men det går inte alltid att lita på vem som helst. Religionen Att tro är för många att ha en trygghet i Paldonan. För den som tvivlar är det alltid av godo att vända sig till något utanför den här världen för att få svar på livets stora och svåra frågor. Det finns en stor variation religioner, uppdelade efter folkslag och behov och det är inte många som tar del av varandras religioner. Dock finns vissa bastarder som har för vana att använda två (eller i vissa fall ingen) av sina föräldrars religiösa tankar. De bastarder som är tvereligiösa står ofta att finna vid tempel och heliga platser där de lever som helhjärtade utövare av sin tudelade tro. Detta för att det tar tid och kraft att blidka två uppsättningar gudar och helgon, hela deras liv går åt att rättfärdiga tankar om två möjliga världar bortom denna. Alverna är sedan tusenårig tradition naturtroende, deras gudar finns i allt levande som jorden ger. De heliga templen i skogarna vaktas med livet och skogarna själva övervakas med hökögon. Stora ceremonier skapar gemenskap, och meditation i familjen eller på egen hand skapar ett inre lugn och en samverkan med det jordiska omkring dem. Vad gäller människorna är det lite mer tveeggat vad de egentligen tror på. Vissa kan ena stunden inte bry sig ett skvatt, för att i nästa stund be om nåd till högre makter när brist på mat, pengar eller kärlek råder. De är föränderliga, men självklart finns det de som hittat rätt tro i sitt liv. De möts i tempel, på heliga platser och vid fantastiska fenomen naturen skapat. Där hittar de sin själ och får ro att höra sina egna tankar för en stund. Kanske fortsätter de med det, eller så kastar de sig vidare in i städernas myller och ut på krogar och äventyr.

8 Och nu; det praktiska! Det här lajvet utspelar sig i en annan värld, Paldonan, som skjutit iväg lite från våra sedvanliga medeltidslajv. Här tänker vi oss istället en något mer utvecklad Sagan om Ringen, som doftar lite svenskt tidigt 1500-tal. Vi slåss fortfarande med handvapen, men även kanoner och modernare slungor ingår i vår krigföring, flera av våra städer har faktiskt börjat använda sig av relativt gott fungerande avloppsanordningar också. Och dassen har numer både tak OCH väggar. Kläder Våra kläder är fortfarande tillverkade hemma eller hos professionella skräddare om vi har råd. Det är naturmaterial som gäller, och modet just nu är lite mer tight nedtill, lite mer pös upptill och lite extra allt överallt. Kanske lite slitsar här och var för att höja intrycket av att vara liiite bättre än någon annan. Vi bör dock tänka på att vi ska ut i strid, så spara på blinget men satsa på färg. Mörka färger såsom vinrött, marinblått, mörkt orange och smutsgult kan vara att föredra som exempel. Gärna flera färger på samma plagg, kanske ena halvan av klänningen röd och andra halvan svart eller liknande. Och Du, om Du har klänning kan det vara bra att ha ett bälte att kunna hänga upp den i så Du slipper trampa ner den i den blodiga leran i Karomil. Tänk på att det kan bli kallt i maj, ett par hosor eller en extra underklänning är ett varmt och mysigt tips. Linnekläder nära kroppen och yllekläder längst ut för att hålla värmen inne. Tänk också på att ha skor som sitter bra och tål om det skulle bli blött, men inga gympaskor eller andra moderna fotbeklädnader. Gå och hitta ett par svarta eller bruna skinnskor utan detaljer på loppis eller sy ett par skopåsar om nöden kräver det. Raggsockar i naturfärger är skönt att ha, gärna fler så Du kan byta till torra ibland. Ett annat tips är att ta med Dig lite extra utrustning så Du ger intrycket av att Du faktiskt är i fält, på väg någonstans. En liten tygpåse packad med det nödvändigaste, Dina extra raggsockar i en särskild bältesväska eller lite torkad frukt i en påse runt halsen för extra energi till dagsmarschen. Karaktären Vi kommer spela i ett härläger, på resande fot genom landet mot striderna i Karomil. Vi är en grupp på väg att backa upp de som redan är på plats i kriget och vi är de sista kvar från Foldoran som Lemarnin Lmor kan sätta in mot Arik Lostiges hårdnackade försvar. Vår grupp består av vitt spridda personer, alver, människor och bastarder. De här tre folken är de Du kommer skriva Din karaktär utifrån. Alver: Ingår av naturliga skäl i Lemarnins armé. Alverna är Lemarnins folk i Foldoran och är sedan barnsben uppväxta med tanken att en dag vara beredda att strida, och kanske stupa, för sitt land och sin rätt. Och det gör de med stolthet. De allra flesta i alla fall

9 Människor: Dessa girigbukar är som skrivet ovan riktigt lättköpta. Deras högmod gör att de är lätta att smickra och locka, så det är inte för intet människorna i Lemarnins armé är legosoldater. Köpt arbetskraft som strider för pengar och ära. Bastarder: Helt beroende av vilken sorts bastard karaktären är så finns olika alternativ för drivkraften att slåss för Lemarnin. Är det så att det är en halvalv kan det såklart finnas naturliga skäl, men är det ett halvtroll kanske det handlar mer om att vara legosoldat eller rent av slav? Det är upp till dig vilken korsning du vill spela om du väljer att spela bastard, gärna halvalv, halvmänniska, eller halvtroll. (Vi vill dock inte se några halvenhörningar/halvnallar eller andra konstigheter som skulle skapa uppståndelse även i vår fantasivärld Paldonan). Använd informationen om de olika folkslagen för att skapa Din egen karaktär. Du som vill ha en specialkaraktär som till exempel är härförare/mässansvarig (arbeta i fältköket) /fältskär ( läkare ) eller liknande skriver med det i Din anmälan. Finns det för få anmälningar till specialkaraktärer delar vi ut de specifika egenskaperna till befintliga karaktärer. Vi kommer försöka ordna med en karaktärsskrivarworkshop lite närmare lajvet för Dig som behöver lite extra stöd eller bara vill hänga och snacka lajv och skapa intriger ett tag. Information om detta kommer ut på hemsidan ( och säkert på Facebook också så småningom. Välj ett folkslag och sätt igång!