Revisionsberättelsens betydelse En studie om fortlevnadsvarning

Transkript

1 Revisionsberättelsens betydelse En studie om fortlevnadsvarning Av: Frida Söderberg och Malin Wäneskog Handledare: Bengt Lindström och Jurek Millak Södertörns högskola Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp Företagsekonomi C vårterminen 2016 Ekonomie kandidatprogrammet

2 Sammanfattning Om det finns väsentliga osäkerhetsfaktorer för ett företags fortsatta drift har företagets revisor en skyldighet att uttala sig om det i revisionsberättelsen. ISA 570 är ett internationellt regelverk inom revision som infördes i Sverige år En översättning gjordes av ISA 570 going concern som i Sverige fick heta fortsatt drift. Det är svårt för revisorer att bedöma och uttala sig om ett företags fortsatta drift då det kan finnas många faktorer som påverkar. Regelverket innehåller ingen bestämd standardutformning för fortlevnadsvarning vilket kan skapa ytterligare osäkerhet hos revisorer. Enligt aktiebolagslagen är revisorer skyldiga att uttala sig om företag är likvidationspliktiga. Ett sådant uttalande kan uppfattas av revisorn som en indirekt varning för företagets fortlevnad. Revisorsnämnden har dock klargjort att det inte anses vara en fortlevnadsvarning. Syftet med den här studien är att undersöka sambandet mellan revisorns uttalande om fortlevnadsvarning och inledd konkurs. Syftet är även att undersöka om det är någon skillnad mellan olika revisionsbyråer/revisorer när det gäller träffsäkerhet i uttalandet om fortlevnad. Undersökningens resultat visar att det finns ett samband mellan inledd konkurs och fortlevnadsvarning. Det visar även att det finns ett samband mellan fortlevnadsvarning och senare inledd konkurs. Ytterligare en slutsats som kan dras utefter resultatet är att de mellanstora revisionsbyråerna har varit mest tillförlitliga när det gäller uttalande om fortlevnad.

3 Abstract If there are essential uncertainties for the company's going concern, the auditor are obligated to comment on it in the audit report. ISA 570 is an international regulation of audits that were introduced in Sweden in A translation was made of ISA 570 going concern for Sweden that was called fortsatt drift. It is difficult for auditors to assess and comment on the company's going concern as there may be many influencing factors. ISA 570 contain no standard design for warning of going concern, which could create further uncertainty among auditors. According to the Swedish law Aktiebolagslagen auditors are obligated to comment if the company is going into liquidation. Such a statement may be seen as an indirect warning about the company's survival. Although the Revisorsnämnden in Sweden has made it clear that this is not considered to be a warning of going concern. The purpose of this study is to examine the relationship between the auditor's statement and warning of going concern and initiated bankruptcy. The purpose is also to investigate whether there is any difference between accounting firms / auditors regarding the accuracy of the statement about going concern. The survey results show that there is a relationship between the initiated bankruptcy and warning about going concern. It also showed that there is a correlation between survival warning, and later initiated bankruptcy. Another conclusion is that the mid-sized accounting firms have been the most reliable when it comes to statement about going concern.

4 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Problembakgrund och problemformulering Syfte Forskningsfrågor Avgränsningar 9 2 Metod Metodval Population och urval Chi-två Datainsamling Tillvägagångssätt för grupp Tillvägagångssätt för grupp Kategorisering av revisionsbyråer Reliabilitet & validitet 17 3 Teori Revisionsberättelsen Aktiebolagslagen ISA Fortsatt drift Revisionsbyråer Revisorers beetende och tankemönster Revisorers uttalanden baseras på konkret fakta Lagstadgad basrevision och marknadstyrd tilläggsrevision Revisorers anpassningsförmåga och träffsäkerhet Utforming av fortlevnadsvarningen Intressemodellen Förväntningsgap 33 4 Resultat Empiri grupp 1 och grupp Empiri - sammanställning revisionsbyråer Chi-två 38 5 Slutsats 42 6 Resultatdiskussion Resultat från chi-tvåtest Storlek på revisionsbyrå Studiens resultat kopplat till tidigare studier Revisorer baserar sina uttalanden på konkret fakta Intressemodellen 49 7 Förslag till fortsatt forskning 50 Referenslista 51 Bilaga 1 56 Bilaga 2 61

5 Figurförteckning Figur 1. Intressentmodellen 32 Diagram 1. Procentuellt antal rätt/fel uttalande om fortlevnad av Big four i grupp Diagram 2. Procentuellt antal rätt/fel uttalande om fortlevnad av Big four i grupp Diagram 3. Procentuellt antal rätt/fel uttalande om fortlevnad av Mid-tier i grupp Diagram 4. Procentuellt antal rätt/fel uttalande om fortlevnad av Mid-tier i grupp Diagram 5. Procentuellt antal rätt/fel uttalande om fortlevnad av Övriga i grupp Diagram 6. Procentuellt antal rätt/fel uttalande om fortlevnad av Övriga i grupp Tabellförteckning Tabell 1. Antal företag i grupp 1 som fått en fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen och antal företag som fått en ren revisionsberättelse. 35 Tabell 2. Antal företag i grupp 2 som fått en fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen och antal företag som fått en ren revisionsberättelse. 35 Tabell 3. Antal revisorer/revisionsbyråer som gett ett korrekt uttalande om bolags forsatta drift och antal revisorer/revisionsbyråer som gett ett ej korrekt uttalande om bolags fortsatta drift 36 Tabell 4. Chi-tvåtest för grupp 1 39 Tabell 5. Chi-tvåtest för grupp 2 40 Tabell 6. Chi-tvåtest för revisorerna/revisionsbyråerna 40

6 1 Inledning I det inledande kapitlet redogörs varför det anses vara intressant att genomföra en studie om fortlevnadsvarningar. Vidare förklaras de problem som finns inom detta ämnesområde. Därefter presenteras studiens syfte och även val av population och urval. Efter att ha läst artikeln Fortlevnadsvarningens misslyckande- ett tecken på goda företag? väcktes funderingar om hur stor betydelse revisionen och revisionsberättelsen egentligen har. Artikeln handlar om att de flesta företag som får en varning för fortlevnad i revisionsberättelsen överlever och att revisorer hellre varnar en gång för mycket än en gång för lite (Karlsson, Persson & Yrjö-Collin 2014, s.1). Frågan om revisionens betydelse har blivit ett diskussionsämne, inte minst sedan revisionsplikten för mindre bolag har avskaffats. Det kan lätt uppfattas som att det råder tvivel om betydelsen av revision och revisionsberättelsen. Samtidigt tror vi att en oren revisionsberättelse med varning för fortlevnad kan påverka bolaget negativt. Bolagets investerare, kunder, leverantörer, kreditgivare och andra intressenter kan påverkas negativt när revisorer varnar för bolagets fortlevnad, eftersom de då kan bli oroliga för att bolaget kommer att gå i konkurs nästkommande räkenskapsår. Vi anser att det därför kan vara av intresse att undersöka hur ofta revisorns uttalande angående fortlevnad i revisionsberättelsen stämmer. Vi läste även i artikeln En studie av revisorers rapportering av fortsatt drift att det enligt tidigare forskning endast var 20 % av de företag som gått i konkurs som fått en fortlevnadsvarning från revisorn (Sundgren & Svanström 2014, s.9). Det motsäger att revisorer hellre varnar för fortlevnad en gång för mycket än en gång för lite. Efter att ha läst dessa två artiklar som motsäger varandra gällande oren revisionsberättelse och uttalande om fortlevnad väcktes intresset om att undersöka vad som egentligen är det vanligast förekommande. 1

7 1.1 Bakgrund År 1900 blev revision av företags finansiella rapporter tvingande. Detta på grund av att det på 1800-talet var många företag som gick omkull när de genom att sälja andelar av verksamheten fritt kunde söka kapital. År 1895 trädde den första lagen i kraft som krävde revision av vissa bolag i Sverige, det var dock många företag som långt tidigare valt att ha en revisor. De utsåg då en person som de ansåg vara lämplig för granskning av räkenskaperna. På den tiden var det inget krav på att revisorn skulle vara kvalificerad, det fanns inte heller någon lag som pekade på att revisorn skulle vara oberoende av bolaget. För de största aktiebolagen infördes en lag om att ha kvalificerad revisor år De största bolagen var de som hade aktiekapital på minst 2 miljoner kronor eller som var börsnoterade. Det främsta syftet med lagkravet om kvalificerad revisor var att öka den offentliga kontrollen för att förhindra ekonomisk brottslighet som t.ex. skatteflykt. Det var dock först år 1987 som det blev tvingande för samtliga svenska aktiebolag att utse en kvalificerad revisor (Carrington 2014, s.6-8). I november 2010 återgick man i Sverige till lagstiftningen som gällde år och som innebär att endast de större aktiebolagen är tvingade att ha en kvalificerad revisor. För de små aktiebolagen är det nu frivilligt med revision. Definitionen för stora och små bolag har dock förändras sen 1900-talet. Nu räknas ett företag som litet när de uppfyller max ett av kriterierna som är: 3 anställda eller fler, 1,5 miljoner kr i balansomslutning eller mer och 3 miljoner kr eller mer i nettoomsättning (Regeringen 2010). Anledningen till lagstiftningen som trädde i kraft 2010 var främst att minska kostnaderna för mindre aktiebolag och på så sätt gynna företagsamhet i Sverige (Regeringen 2008). Kravet på revisorn har med tiden blivit hårdare. Idag är en viktig del av revisorns roll att han/hon ska vara oberoende, ha kompetens och även tystnadsplikt. Dessa punkter ska uppfyllas för att omvärlden ska ha förtroende för revisorn (FAR 2015a). De ska utföra sitt arbete utefter de lagar, regler och riktlinjer som finns och de blir granskade av Revisorsnämnden (2016b) som också är den myndighet som examinerar dem. Enligt det internationella regelverket ISA är syftet med revision följande: 2

8 att öka förtroendet för de finansiella rapporterna hos avsedd användare. Detta uppnås genom att revisorn gör ett uttalande om huruvida de finansiella rapporterna i alla väsentliga avseenden har upprättats enligt ett tillämpligt ramverk för finansiell rapportering. När det gäller de flesta generella ramverk handlar detta uttalande om huruvida de finansiella rapporterna, i alla väsentliga avseenden, ger en rättvisande bild eller ger en sann och rättvisande bild enligt ramverket. En revision som utförs enligt ISA och relevanta yrkesetiska krav ger revisorn möjlighet att utforma detta uttalande (ISA 200 punkt 3, se Carrington 2014, s.36). Revisionsbranschen är en bransch i kris enligt FAR (2013b). Detta efter att det förekommit en hel del företagsskandaler där revisorer missat att varna i revisionsberättelser om företagets framtid. Exempel på företag som drabbats av detta är Skandia, HQ bank och Carnegie (FAR 2015b). Skandalerna kan ha lett till att förtroendet för revisorer har minskat vilket gjort att FAR har börjat fokusera på förtroendefrågor. Det är därför intressant att undersöka hur vanligt det är att revisorn har rätt i sitt uttalande om fortlevnad och hur vanligt det är att ett företag får en fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen. Förtroendet för revisorerna baseras främst på, som tidigare nämnts, revisorns kompetens, tystnadsplikt samt oberoende. Det har diskuterats om revisorerna har den kompetens som krävs för att uttala sig om bolags förmåga till fortsatt drift. Det har även diskuterats om revisorers oberoende. Begreppet oberoende har förtydligats i revisorslagen, i den nuvarande lagen står det att revisorerna ska vara opartiska, objektiva, självständiga samt ha integritet (Riksdagen 2016). Att vara oberoende, objektiv och utfärda en fortlevnadsvarning om det finns osäkerhetsfaktorer avseende bolagets förmåga till fortsatt drift är inte helt enkelt. Det kan vara så att bolagets ledning försöker påverka revisorn angående uttalandet, att revisorn är orolig för att skriva ett uttalande som visar sig vara felaktigt och till följd av det förlora bolaget som kund. Det kan också vara så att revisorerna väger in i beslutet att de inte vill göra fel uttalande och eventuellt bli skadeståndsskyldiga på grund av det. De kan också eventuellt väga in hur människors syn på deras kompetens och professionalism kommer påverkas om deras uttalande visar sig vara inkorrekt, inte minst på grund av att människors syn på revisorer kan ha förändrats på grund av företagsskandaler där revisorer har gjort ett 3

9 felaktigt uttalande. I tidigare forskning har det visats att det finns ett förväntningsgap mellan synen som intressenter har på revisorers oberoende samt förmåga att arbeta opartisk och revisorernas syn på sitt oberoende och sin opartiskhet (Öhman 2007). Öhman (2015) har studerat revisorers fortlevnadsvarningar och resultatet visade att träffsäkerheten i uttalandena var låg. Det är vanligt att bolag överlever trots att revisorerna bedömer att det finns osäkerhetsfaktorer avseende framtiden men det är även vanligt att bolag går i konkurs utan att revisorer utfärdat en fortlevnadsvarning. Orsaken till detta är dels bristande kompetens, att de förlitar sig på att fortlevnadsvarningar kan baseras på endast informationen i räkenskaperna, och dels bristande oberoende främst på grund av ekonomiska aspekter som t.ex. oro över att förlora sina kunder. I Öhmans studie definieras två studiegrupper och två kontrollgrupper på liknade sätt som har gjorts i denna studie. Öhmans studie från 2015 är relativt ny och därför relevant och intressant att jämföra med de resultat vi kommer få fram i vår studie. Av de företag i Öhmans studie som hade inlett konkurs hade endast 21,8 % fått en fortlevnadsvarning och av de företag som hade fått en fortlevnadsvarning hade endast 21,5 % senare inlett konkurs. Vår studie skiljer sig dock från Öhmans då vi har valt att avgränsa oss till endast bolag i detaljhandeln. Vi har även valt att undersöka hur frekvent olika revisionsbyråer/revisorer gör ett korrekt uttalande om bolagets fortsatta drift vilket Öhman inte gjorde i sin studie. Detta gör vi för att undersöka om byråstorlek påverkar revisorers träffsäkerhet. Vi har valt att dela in revisorerna/revisionsbyråerna i tre kategorier som vi sedan jämför med varandra: Big four Mid-tier och Övriga. 1.2 Problembakgrund och problemformulering Om det finns väsentliga osäkerhetsfaktorer för ett bolags fortsatta drift har bolagets revisor en skyldighet att uttala sig om det i revisionsberättelsen. År 2004 infördes det internationella regelverket ISA i Sverige och en översättning gjordes av ISA 570 going concern, som i Sverige fick heta fortsatt drift (FAR 2015b). Trots att det har gått mer än 10 år sedan ISA 570 infördes i Sverige, och trots att revisorer sedan dess har haft en skyldighet att uttala sig om bolags fortsatta drift samt vid behov utforma en fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen, är det många bolag som går i konkurs utan att ha blivit tilldelade en 4

10 fortlevnadsvarning från sin revisor (Sundgren & Svanström 2014) och många bolag får en fortlevnadsvarning och sedan överlever (Karlsson, Persson & Yrjö-Collin 2014, s.1). Revisorers träffsäkerhet med sitt uttalande angående bolags fortsatta drift har ifrågasatts. Det är svårt för revisorn att göra en bedömning om den fortsatta driften eftersom ett sådant uttalande kan vara komplext och många faktorer kan påverka (Öhman 2007). För att göra den bedömningen krävs det att revisorn har den kompetens som krävs och för att de ska lämna en fortlevnadsvarning krävs det att han/hon är oberoende och inte väger in hur bolag kommer att reagera om de blir tilldelade en fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen. Det finns alltså ekonomiska aspekter som revisorerna inte ska väga in i deras beslut men som ändå kan påverka dem då de är oroliga för att förlora bolaget som kund. Revisorerna vet också att en fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen kan påverka bolaget negativt då intressenter kan bli negativt påverkade. Intressenter kanske inte vill fortsätta investera i bolaget, kunder kanske inte vill fortsätta köpa varor/tjänster osv. Revisorerna vill inte skriva en fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen om de inte är säkra på att det finns osäkerheter för bolagets fortsatta drift för om det inte finns det innan revisorerna lämnar en varning kan det bli så att det finns det efter. Det kan dock också vara så att revisorn har kompetensen till att bedöma bolagets möjlighet till fortsatt drift samt är oberoende och utformar en fortlevnadsvarning om det finns behov för det men att de inte alltid får all information från företaget som de behöver för att utfärda en fortlevnadsvarning vilket såklart gör det väldigt svårt för han/henne då att göra ett korrekt uttalande. Det kan vara så att företag medvetet undanhåller information för att de vill undvika att få en fortlevnadsvarning men det kan även vara så att information undanhålls omedvetet. Företag kanske inte tänker på att viss information ska diskuteras eller åtminstone framföras till revisorn. Relationen mellan revisor och företag kan också vara ansträngd. En del bolag är misstänksamma mot revisorerna då de tror att de endast ska leta efter fel i deras redovisning (Öhman 2007). Regelverket har inte heller någon bestämd utformning för hur revisorerna ska formulera fortlevnadsvarningen i revisionsberättelsen utan regelverket har endast riktlinjer som ska vägleda dem. Detta kan göra att revisorer dessutom är osäkra på om de har lämnat en fortlevnadsvarning eller inte. Det finns t.ex. en problematik kring att revisorer dels har en skyldighet att uttala sig om bolaget är likvidationspliktigt, alltså om bolagets eget kapital är förbrukat och de måste upprätta en kontrollbalansräkning, och dels uttala sig om bolagets 5

11 fortsatta drift. När de uttalar sig i revisionsberättelsen om att det egna kapitalet är förbrukat och att bolaget är likvidationspliktigt anser många att det indirekt är en varning för att bolagets förmåga till fortsatt drift är osäker. Det räcker dock inte för att anses vara en fortlevnadsvarning vilket Revisorsnämnden har klargjort vid flera tillfällen i disciplinärenden. De två olika uttalandena kan inte ersätta varandra då ett bolag kan vara likvidationspliktigt men där aktieägarna kommer tillskjuta aktieägartillskott och därmed är framtiden för företaget inte osäkert. Bolag kan också ha väsentliga osäkerhetsfaktorer angående fortsatt drift utan att vara likvidationspliktigt (Sundgren & Svanström 2014). FAR har gett ut förslag till nya utformningar av revisionsberättelsen vid upprepade tillfällen för att den ska bli så bra och tydlig som möjligt. I slutet av 2013 gav de ut ett förslag till en ny utformning där en av de huvudsakliga förändringarna var att revisorn skulle rapportera om fortsatt drift (FAR 2016). I slutet av 2014 hade ett nytt förslag tagits fram där bland annat rapporteringen för fortsatt drift hade förbättrats ytterligare (Balans 2016). Att utformningen för uttalandet om fortsatt drift har behövts förbättras flera gånger tyder på att den tidigare har varit otydlig. Ytterligare en anledning till att det behövde tas fram tydligare formulering för uttalandet av fortsatt drift kan vara för att det skulle bli tydligare för revisorerna att de har en skyldighet att skriva en fortlevnadsvarning om det finns behov av det. Det finns alltså ingen standardutformning för hur revisorerna ska utforma en fortlevnadsvarning men FAR har gett ut förslag/rekommendationer till hur de kan formulera den. Att revisorerna dock i slutändan själva kan välja hur de ska formulera varningen kan innebära problem eftersom varningen då omedvetet eller medvetet kan formuleras otydligt. En varning borde alltid vara tydlig så intressenterna inte behöver gissa om det är en varning eller inte. I och med att revisorers träffsäkerhet har ifrågasatts tycker vi att det vore intressant att studera detta. Vi är även intresserade av att undersöka om olika revisorer/byråer är olika träffsäkra när det gäller varning om fortlevnad. På stora revisionsbyråer finns det tydliga rutiner att arbeta utefter, standardmallar att utgå ifrån, mycket resurser och många kompetenta revisorer att rådfråga på byrån (Öhman 2007). Har revisorer som arbetar på en stor byrå större möjlighet till att vara träffsäker med sitt uttalande om bolags fortsatta drift än vad t.ex. en revisor som arbetar ensam eller på en mindre byrå har? Revisorer som t.ex. 6

12 har en enskild firma och därmed har färre kunder än vad en stor byrå har är antagligen mer måna om att behålla varje kund än vad de som arbetar på en stor byrå är. Detta kanske gör att revisor som arbetar på en mindre byrå inte är oberoende när han/hon lämnar sitt uttalande angående den fortsatta driften. Kunder som får en fortlevnadsvarning från sin revisor är nämligen benägna att byta revisor (Öhman 2015). Enligt tidigare studier är revisorer som arbetar på en av Big four byråerna mer benägna att lämna en fortlevnadsvarning än vad övriga revisorer är (Öhman 2015). Dock är det vanligt att revisorer som arbetar på större revisionsbyråer där det finns tydliga rutiner och företagskulturer arbetar i sina upptrampade stigar och gör samma granskning år efter år (Öhman 2004). Har revisorer som arbetar på mindre byråer eller har sin egen revisionsbyrå lättare för att bryta sina mönster och ändra sina arbetsvanor? Kan det vara så att det är de som har anpassat sig till ISA 570 bäst och att deras stora behov av att hålla kvalitén på sitt arbete hög för att konkurrera med de stora revisionsbyråerna gör att de är mer träffsäkra med sitt uttalande om bolagets fortsatta drift? I och med detta blev vi intresserade av att undersöka olika revisionsbyråer/revisorer och deras träffsäkerhet med sitt uttalande om bolags fortsatta drift. Vi vill dels studera bolag som har fått en fortlevnadsvarning från sin revisor för att undersöka hur ofta varningen stämmer överens med bolagets framtida fortlevnad samt studera bolag som har inlett konkurs för att se om de har blivit tilldelade en fortlevnadsvarning från sin revisor innan konkursen inleddes. Vi vill också undersöka om det är det någon skillnad på träffsäkerheten vid en jämförelse mellan olika revisionsbyråer/revisorer. Studier angående revisorers träffsäkerhet med uttalande om fortsatt drift har gjorts tidigare. Vi har dock inte sett någon studie där bolag inom detaljhandeln har undersökts. Vi tycker att detaljhandeln är en intressant bransch att studera. Bolag inom detaljhandeln är företag som är rörelsekapitalintensiva. De är i behov av rörelsekapital men de har normalt sett ett stort lager som binder deras kapital vilket gör att likviditetsproblem kan uppstå. Även ett företag som går med vinst kan få likviditetsproblem och därmed skapa en osäkerhet om sin fortlevnad. Ett exempel är när ett bolag har köpt in mycket varor till lagret och därmed har höga leverantörsskulder att betala. Om de inte lyckas sälja så mycket som de har förväntat sig att sälja kommer de inte ha några pengar att betala sina leverantörer med. Däremot får företag inom denna bransch in likviditet snabbt vid försäljning eftersom betalning från 7

13 kunden oftast sker på plats (Peterson 2010). De har därmed inte likviditet bundet i kundfordringar vilket för de företag som har osäkra kundfordringar kan bedömas vara en osäkerhetsfaktor avseende fortsatt drift (ISA 2007). Enligt Dagens Handel (2016) ökar konkursstatistiken för företag inom handeln, det är en av de branscher som drabbas av flest konkurser i Sverige. Under mars 2016 gick 174 detaljhandelsföretag i konkurs vilket var en ökning med 4 % från februari Antalet konkurser inom handeln ökar alltså, trots att totala antalet konkurser i Sverige minskade med 5 % från februari till mars Detta kan bero på att detaljhandeln är en av de branscher i Sverige med flest antal företag vilket innebär att det är hög konkurrens inom denna bransch. Enligt Retriever finns det totalt företag registrerade inom detaljhandeln varav är aktiebolag. Det är dessutom många små aktiebolag, enligt definitionen av små bolag som används inom revision vid bestämmelsen om revisionsplikt, inom denna bransch. Det är en bransch med hög omsättning, bara i februari 2016 uppgick försäljningen inom detaljhandeln till 53,1 miljarder kronor (HUI 2016). Vi tycker därför det är intressant att i denna studie fokusera på detaljhandeln. Vi kommer att studera företag under en femårsperiod för att kunna följa utvecklingen från fortlevnadsvarning till konkurs. 1.3 Syfte Studiens syfte är att undersöka sambandet mellan revisorns uttalande angående fortlevnad och inledd konkurs för företag inom detaljhandeln. Syftet är även att undersöka om det är någon skillnad mellan olika revisionsbyråer/revisorer när det gäller träffsäkerhet i uttalandet om fortlevnad. Detta har formulerats i tre konkreta forskningsfrågor. 1.4 Forskningsfrågor Hur frekvent är det att företag som inlett konkurs har blivit tilldelad en fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen? Hur frekvent är det att revisorns fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen stämmer överens med företagets framtida fortlevnad? 8

14 Hur frekvent är det att de olika revisionsbyråerna/revisorerna gör ett korrekt uttalande om bolagets fortsatta drift? 1.5 Avgränsningar En avgränsning har gjorts till små svenska onoterade aktiebolag. Eftersom denna studie är inriktad på revision har vi valt att använda oss av definitionen för små bolag som används inom revision vid bestämmelsen om revisionsplikt. Kriterierna för att ett aktiebolag ska definieras som litet är att max ett av följande kriterier får vara uppfyllda två år i rad. Kriterierna är 3 anställda eller fler, 1,5 miljoner eller mer i balansomslutning och 3 miljoner eller mer i nettoomsättning (Regeringen 2010). 9

15 2 Metod Metodavsnittet beskriver på vilket sätt studien har genomförts. Val av statistisk metod presenteras och även studiens storlek. Vidare presenteras vilka studiegrupper och kontrollgrupper som har undersökts. 2.1 Metodval För att undersöka hur ofta en revisors uttalande i revisionsberättelsen angående bolagets fortlevnad stämmer har en kvantitativ metod använts. I denna studie har data hämtad från årsredovisningar sammanställts och analyserats. Det är revisionsberättelsen som vi valt att fokusera på och därför ansågs det vara lämpligast att genomföra en studie av kvantitativ art. Något som kännetecknar kvantitativ metod är strukturering. Man undersöker utifrån statisk material hur det förhåller sig istället för varför. En kvantitativ forskningsstrategi betonar kvantifiering av insamling och analys av data samt har i denna studie ett deduktivt synsätt på rollen som teorin har i relation till forskning. Ett deduktivt synsätt innebär att forskaren utgår från en teori och utifrån teoretiska överväganden deducerar en eller flera hypoteser. Hypoteserna i denna studie är utformade med tidigare forskning som grund. Genom insamling av data och analys av den data genomför forskaren en hypotesprövning där hypoteserna bekräftas eller förkastas beroende på vilket resultat man kommer fram till (Bryman & Bell 2011, s.31 & 49). För att uppnå studiens syfte som är att undersöka sambandet mellan fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen och en inledd konkurs samt sambandet mellan revisionsbyråer och korrekt uttalande om fortsatt drift har chi-tvåtest använts. Eftersom resultatet vi fått fram redovisas i siffror och tal är det kvantitativ data. Data har inhämtats från företags årsredovisningar under en femårsperiod. Vi har strukturerat och standardiserat sammanställt informationen från revisionsberättelserna i excelark. Se Bilaga 1 och Bilaga Population och urval Populationen i undersökningen är små svenska onoterade aktiebolag inom detaljhandeln, enligt definitionen av små bolag som används inom revision vid bestämmelsen om revisionsplikt. För att kunna besvara studiens första forskningsfråga har företag som 10

16 namnges som grupp 1 undersökts och för att kunna besvara den andra forskningsfrågan har företag som namnges som grupp 2 undersökts. Urvalet i studien är 200 företag för vardera grupp. För grupp 1 har ett urval gjorts på 100 företag för studiegruppen och 100 företag för kontrollgruppen. Samma sak har gjorts för urvalet gällande grupp 2. Totalt har alltså information från 400 företag inhämtats och analyserats. Urvalen har tagits fram med hjälp av en slumpgenerator för att resultatet inte på något sätt ska kunna manipuleras och alla bolag har haft lika stor chans att vara med i studien. Detta för att sedan kunna göra en jämförelse och se samband. Studien innehåller alltså två studiegrupper och två kontrollgrupper. Deras definition är följande: Studiegrupp 1: Små svenska onoterade aktiebolag inom detaljhandeln som inlett konkurs. Vi undersöker om revisorn har varnat för fortlevnad i revisionsberättelsen innan konkursen har inletts. Kontrollgrupp 1: Små svenska onoterade aktiebolag inom detaljhandeln som inte inlett konkurs. Studiegrupp 2: Små svenska onoterade aktiebolag inom detaljhandeln som har fått en oren revisionsberättelse. Vi undersöker om bolagen efter att de har fått en fortlevnadsvarning antingen gått i konkurs eller överlevt. Kontrollgrupp 2: Små svenska onoterade aktiebolag inom detaljhandeln som inte fått en oren revisionsberättelse. För grupp 1 är populationen 859 bolag och för grupp 2 är den bolag. Vi har utifrån urvalen tagit fram bolag från listorna på Retriever och Allabolag. Valet av totalt 400 företag har gjorts då det inte är genomförbart att undersöka hela populationen. Öhman (2015) har tidigare forskat om fortlevnadsvarningar och definierat studiegrupper och kontrollgrupper på liknade sätt som har gjorts i denna studie. Öhmans urval var 93 företag till den ena gruppen och företag till den andra. Storleken på urvalen för denna studie har som sagt bestämts till 100 företag för vardera studiegrupp respektive kontrollgrupp. Detta är baserat på den tidigare forskning som nämnts men istället för 93 företag ansåg vi det vara lämpligt med 100 företag då varje företag representerar 1 % av urvalet. För att 11

17 lättare kunna göra jämförelser mellan grupp 1 och grupp 2 har samma storlek på urvalet för båda grupperna använts, till skillnad från i Öhmans studie. Antalet är även bestämt efter ett tidsperspektiv, givetvis skulle ett ännu större urval vara mer representativt för populationen men detta har inte varit möjligt tidsmässigt. Som sannolikhetsurval har ett obundet slumpmässigt urval använts där varje enhet i populationen har lika stor chans att komma med. Vi har använt ett obundet slumpmässigt urval utan reserver. Vid insamling av data till grupp 2, när vi går efter listan från Retriever över aktiebolag som har fått en oren revisionsberättelse, kommer t.ex. inte alla bolag ha fått en fortlevnadsvarning. De bolagen har vi tagit bort utan reserver, de räknades alltså inte som bortfall, och vi tog istället nästkommande företag i listan som hade fått en fortlevnadsvarning. Vi gjorde på samma sätt för bolag som inte har någon årsredovisning tillgänglig inom den valda femårsperioden (Bryman & Bell 2011, s ). 2.3 Chi-två Chi-två är en statistisk metod för att jämföra observerade och förväntade frekvenser (Körner & Wahlgren 2005, s.155). Vid ett chi-tvåtest formuleras hypoteser i form av antaganden. Med den information man får fram av ett slumpmässigt urval prövar man hypoteserna som är utformade efter populationen. Det formuleras en nollhypotes, som pekar på att inget samband finns, och en mothypotes, som pekar på att samband finns (Körner & Wahlgren 2005, s.122). Hypoteserna som i den här studien presenterats kommer antingen att förkastas eller behållas beroende på resultatet. Vi har formulerat en nollhypotes och en mothypotes för vardera forskningsfråga. Syftet med chi-tvåtestet är att ta reda på om det finns ett samband mellan variablerna: fortlevnadsvarning och konkurs, samt mellan variablerna revisorer/revisionsbyråer och korrekt uttalande om fortsatt drift. Skillnaden som uppstår mellan det förväntade och observerade resultatet används för att kunna beräkna huruvida det observerade sambandet beror på någonting annat än bara en tillfällighet (Denscombe 2009). Formeln för ett chi-tvåtest är: 12

18 Där O står för observerad data och E står för förväntad. För att få reda på den förväntade datan krävs att uträkning görs (Körner & Wahlgren 2005). Chi-tvåtest har gjorts för de grupper som undersökts i studien. Resultatet av dessa tester redovisas under rubrik 4.2. Antal frihetsgrader för varje grupp är en, vilket har räknats fram enligt formeln nedan, och den signifikansnivå som har används är 95 % signifikans. Det kritiska värdet med 95 % signifikans och en frihetsgrad blir enligt tabell 3,84 och värdet med två frihetsgrader blir 5,99 (Lind 2015). Vi har valt en signifikansnivå på 95% då vi anser att vi med tillräckligt hög säkerhet då kan konstatera att resultatet inte bara bygger på slump utan att ett samband faktiskt finns. Frihetsgrader = (radantal - 1) (kolumnantal - 1) Grupp 1 och Grupp 2 (2-1) (2-1) = 1 Revisionsbyråer (2-1) (3-1) = 2 Vi har genomfört chi-tvåtest för studiens tre forskningsfrågor och sedan analyserat sambandet mellan fortlevnadsvarning och konkurs. Till forskningsfrågorna har vi följande hypotester: Hur frekvent är det att företag som inlett konkurs har blivit tilldelad en fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen? H0: Det finns inget samband mellan inledd konkurs och fortlevnadsvarning. H1: Det finns ett samband mellan inledd konkurs och fortlevnadsvarning. Hur frekvent är det att revisorns fortlevnadsvarning i revisionsberättelsen stämmer överens med företagets framtida fortlevnad? H0: Det finns inget samband mellan en fortlevnadsvarning och senare konkurs. H1: Det finns ett samband mellan fortlevnadsvarning och senare konkurs. 13

19 Hur frekvent är det att de olika revisionsbyråerna/revisorerna gör ett korrekt uttalande om bolagets fortsatta drift? H0: Det finns inget samband mellan revisionsbyrå och korrekt uttalande om fortsatt drift. H1: Det finns ett samband mellan revisionsbyrå och korrekt uttalande om fortsatt drift. 2.4 Datainsamling De data som använts i uppsatsen består av årsredovisningar som har hämtats från hemsidan Retriever. Den del i årsredovisningen som studien fokuserar på är revisionsberättelsen. För att hitta data om bolag som inlett konkurs har vi använt databasen Allabolag där det finns en lista på alla svenska aktiebolag som inlett konkurs. Årsredovisningarna som användes hämtades alltså från Retriever. För att hitta data om bolag som blivit tilldelad fortlevnadsvarning från revisorn har vi även använt sökkriterier på Retriever där alla svenska aktiebolag som fått en oren revisionsberättelse redovisas. En sökning på endast bolag som har fått en fortlevnadsvarning var inte möjligt, därför blev vi tvungna att läsa orena revisionsberättelser och sålla bort de som inte hade fått en fortlevnadsvarning. Dessutom har revisorer som tidigare nämnts en tendens att lämna fortlevnadsvarningar som av intressenter anses vara otydliga. Detta har inneburit att vi blivit tvungna till att själva avgöra och tolka vad vi anser vara en fortlevnadsvarning. Som tidigare nämnt har vi använt ett obundet slumpmässigt urval utan reserver. De orena revisionsberättelserna som vi bedömt sakna en fortlevnadsvarning har vi sållat bort, tagit bort utan reserver, och de räknas inte som bortfall. Vi har istället tagit nästkommande företag i listan som fått en fortlevnadsvarning. Exempel på utformningar vi har sett i orena revisionsberättelser och valt att sålla bort i insamlingen av data och alltså inte räknat som en varning om bolagets fortsatta drift är: - Bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, styrelsen har en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning. - Bolaget är likvidationspliktigt. - Årsredovisningen har inte upprättats i sådan tid att det varit möjligt att inom sex månader efter räkenskapsårets utgång hålla årsstämma. 14

20 - Bolaget har inte fullgjort sin skyldighet att betala skatter och avgifter i enlighet med aktiebolagslagen. De anmärkningar i orena revisionsberättelser vi istället tolkat som fortlevnadsvarningar har utformats på detta sätt eller liknande: - Det finns osäkerhetsfaktorer som gör att det råder tvivel om företagets förmåga till fortsatt drift. - Eventuellt aktieägartillskott kan behövas för verksamhetens fortlevnad. - Bolagets framtid beror på bolagets förmåga att stärka bolagets resultat. - Bolaget är i dagsläget i behov av omfattande åtgärder för att klara fortsättningarna för fortsatt drift. - Revisorn har inte erhållit någon försäkran från styrelsen angående den fortsatta driften. Vi har valt att studera revisionsberättelserna för bolag under en femårsperiod. För grupp 1 har vi utgått från vilket år deras konkurs har inletts och därefter har vi studerat de fem tidigare årsredovisningarna. Bolag med tidigast inledd konkurs har inlett konkurs För de allra flesta bolag finns det inte årsredovisningar tillgängliga för året innan konkursen, därför har vi börjat tittat på årsredovisningar för två år innan konkursen (alltså den sista årsredovisningen bolagen gjort innan konkursen) och sedan gått tillbaka och tittat på de årsredovisningar som finns tillgängliga inom den valda femårsperioden. För bolag som t.ex. inlett konkurs 2012 har vi alltså gått tillbaka och tittat på årsredovisningar mellan 2006 och För bolag som gått i konkurs 2011 har vi gått tillbaka och tittat på årsredovisningar mellan 2005 och 2009 osv. För grupp 2 har vi tittat på bolagens fem senaste årsredovisningar, alltså mellan 2010 och Vi har valt att inte titta på 2015 års årsredovisning då de flesta årsredovisningar för 2015 inte har publicerats än. De data som granskats har sammanställts i exeldokument. Se Bilaga 1 och Bilaga 2. 15

21 2.4.1 Tillvägagångssätt för grupp 1 För att kunna göra jämförelser och se samband mellan inledd konkurs och fortlevnadsvarning har vi använt både en studiegrupp och en kontrollgrupp. För grupp 1 är företag som inlett konkurs studiegruppen och företag som inte inlett en konkurs är kontrollgruppen. För att få fram dessa två grupper har databaserna Allabolag och Retriever använts. Vi började med att ta fram en lista på Allabolag på små aktiebolag, enligt definitionen som används inom revision, inom detaljhandeln som inlett konkurs. Listan bestod av 859 företag som då blir populationen för denna grupp. Då vi valt ett urval på 100 aktiebolag för studiegruppen valdes företagen ut slumpmässigt med hjälp av hemsidan Slump. För att sedan få fram årsredovisningarna för de slumpade företagen användes Retriever där vi sökte på företagsnamnen vi fått fram. För att få fram information om företag till kontrollgruppen användes istället Retriever. Där togs en lista fram på de företag inom detaljhandeln som klassas som litet genom att fylla i de kriterier som tidigare nämnts i uppsatsen Tillvägagångssätt för grupp 2 Även för grupp 2 har en studiegrupp och en kontrollgrupp använts för att kunna göra jämförelser och se samband mellan fortlevnadsvarning och konkurs. I grupp 2 är företag som har fått en fortlevnadsvarning studiegruppen och kontrollgruppen är de företagen som inte har fått en fortlevnadsvarning. För att få fram dessa två grupper har databasen Retriever använts där vi har studerat bolagens årsredovisningar. Vi började med att endast välja de bolag med bolagsform aktiebolag. För att få fram endast små aktiebolag, enligt definitionen som används inom revision, har vi under antalet anställda skrivit från 0 till 3 anställda. Vidare valdes bolag med en omsättning mellan 0 och 3000 Tkr samt totala tillgångar mellan 0 och 1500 Tkr. Vi valde sedan att inkludera inaktiva bolag och vid registreringsdatum skrev vi före Vi valde sedan under bransch 16

22 bolag inom detaljhandeln. Vi bockade sedan i alla anmärkningar som bolag kan få i revisionsberättelsen. Det gjordes eftersom vi ville undersöka bolag med orena revisionsberättelser. En sökning med kriterierna ovan får fram totalt bolag blir alltså populationen för grupp 2. Ett urval gjordes sedan på 100 företag. Vi använde en slumpgenerator (slump.nu) för att få fram slumpmässiga tal. Till kontrollgruppen gjordes insamlingen av data på samma sätt förutom att vi inte bockade i några anmärkningar under revisionsberättelsen för att få fram de företag som inte har fått en fortlevnadsvarning. 2.5 Kategorisering av revisionsbyråer När revisionsberättelserna studerades visade det sig vara många olika revisorer och revisionsbyråer som reviderat de utvalda företagen. Vi har därför delat in revisionsbyråerna/revisorerna i tre olika kategorier för att jämföra dessa med varandra och kunna se om storleken på revisionsbyrån har någon betydelse när det gäller kvalitén på uttalandet om fortlevnad. Kategoriseringarna som gjordes är stora revisionsbyråer (Big four), mellanstora revisionsbyråer (Mid-tier) och övriga revisionsbyråer/revisorer (Övriga). De fyra största revisionsbyråerna som finns i Sverige och även i världen är Deloitte, PwC, EY och KPMG (Accountingverse 2016). Dessa fyra byråer klassas därför som stora revisionsbyråer och ingår i kategorin Big four. Förutom Deloitte, PwC, EY och KPMG är revisionsbyråerna BDO International, Grant Thornton, SET och Manta tax de största revisionsbyråerna som finns på marknaden både i världen (Accountingverse 2016) och i Sverige (Bokföring.org 2016). Dessa revisionsbyråer kategoriseras därför som Mid-tier. Resterande revisorer och revisionsbyråer som vi stött på när revisionsberättelser undersökts ingår i kategorin Övriga revisorer. 2.6 Reliabilitet & validitet 17

23 Två centrala begrepp inom kvantitativ forskning är validitet och reliabilitet. Reliabiliteten är ett mått på hur tillförlitlig undersökningen är och även huruvida man skulle få fram samma resultat om studien skulle genomföras igen. Reliabilitet kan delas in i tre delar vilka är stabilitet, internbedömarreliabilitet och intern reliabilitet. Stabilitet handlar om att resultatet vid en undersökning ska bli detsamma om samma urval mäts två gånger. I detta fall anses stabiliteten vara hög, förutsatt att fortlevnadsvarningen tolkas på samma sätt som gjorts i denna studie. Vi har dock tydligt förklarat vårat tillvägagångsätt och hur vi har tolkat fortlevnadsvarningen i denna studie vilket påverkar stabiliteten positivt. Anledningen till att vi anser stabiliteten vara hög är att data och information som har hämtats från årsredovisningar är publicerade, informationen är officiell och uppdateras inte och därför anser vi att datan är tillförlitlig. Datan är lätt för andra forskare att ta fram för att göra en replikerande studie, vilket ökar studiens reliabilitet. Dock är det som tidigare nämnts ur ett interbedömarperspektiv ett problem att fortlevnadsvarningar kan tolkas på olika sett. En del fortlevnadsvarningar är otydliga och vaga, i och med att det inte alltid är tydligt vad man kan räkna som fortlevnadsvarning krävs viss bedömning från forskaren vilket är en faktor som påverkar studiens reliabilitet negativt. Internbedömarreliabilitet är ett subjektivt moment. (Bryman & Bell 2013, s ) Validitet är ett mått på hur väl studien mäter det som den är avsedd att mäta. Det mäter även om antal urval är en tillräckligt stor andel av populationen och om generella slutsatser om populationen kan dras utefter detta (Bryman & Bell 2013, s.63-66). Validiteten i denna studie anses inte vara speciellt hög, vi kan med denna studie inte generalisera slutsatser om populationen. Validiteten kan delas in i intern validitet, extern validitet och begreppsvaliditet. Vi har studerat korrelations samband mellan fortlevnadsvarningar och konkurser samt revisionsbyråer och korrekt uttalande om fortsatt drift. Vi är dock medvetna om att när ett bolag går i konkurs kan det vara på grund av många faktorer. Sambandet som vi studerar mellan t.ex. en lämnad fortlevnadsvarning och en senare inledd konkurs kan påverkas av andra faktorer och därmed påverkas den interna validiteten negativt. Intern validitet handlar om hur väl resultatet överensstämmer med verkligheten (Bryman & Bell 2013, s. 64). Som tidigare nämnt kan vi inte generalisera slutsatser om populationen men de tester vi har gjort visar på ett stark samband vilket påverkar den interna validiteten positivt, dock kan vi inte svara på hur hållbara våra slutsatser baserade på resultaten i vår studie är. 18

24 Extern validitet är ett mått på hur giltigt ett resultat faktiskt är i andra sammanhang, hur överförbar resultatet är. Vi kan inte med resultaten vi får fram i vår studie generalisera slutsatser om populationen men då samtliga chi-tvåtester som gjorts i denna studie visat på ett starkt samband anses den externa validiteten vara hög. Det finns dock andra faktorer som kan påverka den externa validiteten, tex storleken på det urval man gör och de tolkningar som görs kring fortlevnadsvarning. Möjligheten till att få ett representativt urval ökar när ett slumpmässigt urval används. Eftersom vi har använt oss av ett slumpmässigt urval påverkar det den externa validiteten positivt (Bryman & Bell 2013, s.64-65). Begreppsvaliditet handlar om att de begrepp som används vid undersökningen ska vara väl definierade(bryman & Bell 2013, s. 63). Begreppsvaliditeten i denna studie stärks genom att samma variabler används som tidigare forskare inom samma ämnesområde använt. 19

25 3 Teori I detta avsnitt presenteras tidigare forskning och teorier inom revision som senare kommer att användas för att analysera studiens resultat. Avsnittet inleds med en övergripande beskrivning av granskningen som revisorer utför. Sökord som har använts är: fortlevnadsvarning, uttalande om fortsatt drift, going concern, ISA 570, oren revisionsberättelse Revisorn utfärdar en oren revisionsberättelse om det är någonting angående företagets redovisning eller förvaltning som revisorn vill påpeka. Det kan t.ex. vara om årsredovisningen inte är upprättad i enlighet med årsredovisningslagen eller annan tillämpad lag (Revisorsnämnden 2016a). Revisionen kan ses som en kvalitetsstämpel för utomstående intressenter då den innehåller information som förmedlas av ett företags ledning. För att kunna kvalitetssäkra ett bolags redovisningsinformation utför revisorerna en granskning. Granskningen har tre huvudinriktningar, den räkenskapsrelaterade, den förvaltningsrelaterade samt den verksamhetsrelaterade revisionen. Den räkenskapsrelaterade revisionen innebär främst att balansräkningen, resultaträkningen och noter till de granskas. Den förvaltningsrelaterade innebär främst granskning att lagar samt direktiv som finns inom företaget följs och den verksamhetsrelaterade revisionen innebär främst granskning av hur verksamheten bedrivs och hur bolagets resultat kan kopplas till de, samt hur framtiden ser ut för företaget i och med detta. För den räkenskapsrelaterade och förvaltningsrelaterade revisionen kan revisorerna utföra sin granskning på historiska granskningsobjekt. Den verksamhetsrelaterade revisionen består dock främst av egna bedömningar och det finns ett behov av att skapa sig en förståelse för verksamheten. De måste t.ex. utifrån vad som står i räkenskaperna men även utifrån vad bolagets ledning har gett för information om vad de har för avtal, affärsplaner osv, bedöma hur de kommer att påverka bolagets framtid, alltså deras möjlighet att fortleva. Revisorerna ska uttala sig om de bedömer att bolaget har förmåga att fortleva inom de närmsta 12 månaderna. Deras förmåga att uttala sig om detta har dock ifrågasatts. Revisorer tenderar att basera granskningen om bolagets fortlevnad på 20

26 den räkenskapsrelaterade revisionen vilket blir missvisande då även bolag som går med vinst kan ha osäkerhetsfaktorer angående sin fortlevnad (Öhman 2004). Professorn Peter Öhman är en av Sveriges mest framstående forskare inom ämnet revision och fortlevnadsvarning. Han har dels studerat revisorers träffsäkerhet med fortlevnadsvarningar men även deras beteende och tankemönster. Hans avhandlingar är intressanta och relevanta att ta upp i vår studie för att kunna diskutera och analysera resultatet vi får fram. Vi kommer i teoriavsnittet ta upp både det som Öhman har skrivit i sin doktorsavhandling från 2007 samt licentiatavhandling från Vi inser att en licentiatiavhandling inte är lika utförlig som en doktorsavhandling och att de skiljer sig åt på det sättet att licentiatavhandlingar har mer avgränsade forskningsfrågor där ett mindre och smalare problem studeras. En doktorsavhandling har en större bredd. De är dock båda vetenskapliga framställningar och eftersom Öhman är en framstående forskare inom ämnet som båda avhandlingarna är skrivna inom har vi valt att ta upp båda. En licentiatuppsats kan även anses vara ett steg på vägen mot doktorsavhandlingen där licentiatuppsatsen kan ha öppna trådar men doktorsavhandligen bör vara ett avslutat arbete. Eftersom Öhmans avhandlingar är skrivna inom samma område har vi tolkat det som att licentiatuppsatsen är ett steg på vägen för hans doktorsavhandling. En licentiatavhandling har inte lika höga krav på empiri- och teoribasen som en doktorsavhandling men avhandlingarna tycker vi komplettar varandra och båda är därför intressanta att ta upp för oss. 3.1 Revisionsberättelsen När revisorn granskar ett företag sammanställs slutsatserna i en revisionsberättelse. I den ska revisorn uttala sig om hur väl företagets redovisning följer de lagar och regler som gäller för årsredovisning i Sverige. Det ska även framgå om årsredovisningen ger en rättvis bild av företagets resultat enligt god redovisningssed. Det är ingen tvekan om att revisionsberättelsen är ett viktigt dokument då det kan vara det enda sättet för investerare, långivare eller andra intressenter att få en bild av företagets ekonomiska ställning. De uttalanden som revisorn gör grundar sig på en revision som med hög säkerhet inte innehåller några väsentliga felaktigheter. För att revisorn ska kunna göra det samlar han/hon in revisionsbevis som ligger till grund för de uttalanden som sedan görs. Revisionsberättelsen ska även innehålla information om att bevilja styrelseledamöter och 21

27 verkställande direktör ansvarsfrihet mot bolaget, om resultaträkning och balansräkning kan fastställas och även om förslag till disponering av vinst eller behandling av förlust tillstyrks (Carrington 2014, s.58-60). Enligt aktiebolagslagen ska revisorn lämna revisionsberättelsen till bolagsstämman. Revisionsberättelsen är utformad enligt en standardlydelse som föreskrivs i revisionsstandard. Gör revisorn under sin granskning av bolaget några anmärkningar som kan leda till ersättningsskyldighet så ska detta tydligt framgå. Revisionsberättelsen avviker då från standardutformningen och blir en oren revisionsberättelse. Revisorn har endast skyldighet att rapportera om de väsentliga felaktigheterna kan medföra skadeståndsskyldighet. Anledningen till att det tydligt ska framgå om revisionsberättelsen avviker från standardutformingen är att det ska vara enkelt för ägare, tillsynsmyndigheter och analytiker att se om det inte nödvändigtvis behöver läsa igenom och tolka informationen i årsredovisningen noga. Är det så att en revisor skriver en oren revisionsberättelse så ska en kopia på denna skickas till Skatteverket av revisorn (Moberg 2006, s.135). Det är inte helt ovanligt att revisorer gör en anmärkning i revisionsberättelsen. Exempel på anmärkningar en revisor kan ge är: Bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, styrelsen har en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning (FAR 2015b). Årsredovisningen har inte upprättats i sådan tid att det varit möjligt att inom sex månader efter räkenskapsårets utgång hålla årsstämma (FAR 2015b). Bolaget har inte fullgjort sin skyldighet att betala skatter och avgifter i enlighet med aktiebolagslagen (Moberg 2006, s.138). Det finns sådana osäkerhetsfaktorer som gör att det råder tvivel om företagets förmåga till fortsatt drift (FAR 2015b). 22

28 3.2 Aktiebolagslagen En av Sveriges lagar som tillämpas vid redovisning är aktiebolagslagen. Revisorns arbete är sedan att granska företags redovisning utifrån b.la. denna lag. Ett viktigt kapitel för revisorn att beakta är kapitel 25 som handlar om likvidation och konkurs. Förekommer det kapitalbrist i ett aktiebolag så ska styrelsen genast upprätta en kontrollbalansräkning och låta bolagets revisor granska den. Detta gäller enligt ABL kapitel 25 13, när bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller när det vid verkställighet har visat sig att bolaget saknar tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen (ABL 2005:551). Revisorerna ska även uttala sig om det råder tvivel om bolagets fortsatta drift enligt ABL kapitel 9 31 a. De ska beskriva de eventuella osäkerhetsfaktorerna för fortlevnad som råder (Regeringen 2015). Att skriva i revisionsberättelsen att bolagets eget kapital är förbrukat räcker inte för att räknas som en fortlevnadsvarning. 3.3 ISA Fortsatt drift ISA (International Standards on Auditing) är ett internationellt regelverk inom revision. Eftersom det är utformat som en internationell standard förekommer det i Sverige vissa anpassningar t.ex. när det gäller revisionsberättelsen och förvaltningsrevision. Det är branschorganisationen FAR som reglerar dessa anpassningar (FAR 2015b). En av de viktiga frågor som revisorn ska ta ställning till vid revidering av ett företag är om det finns varning för bolagets fortsatta drift. Grunden för revisorns bedömning är insamlade revisionsbevis. Baserat på revisionsbevisen drar revisorn slutsatsen om huruvida det granskade företagets förmåga att fortsätta driva verksamheten. Gör revisorn den bedömningen att det föreligger en väsentlig osäkerhet om företagets förmåga att fortsatta driva verksamheten vidare så ska det tydligt framgå i revisionsberättelsen, detta enligt revisionsstandarden ISA 570 Fortsatt drift. Händelser som kan ge upphov för osäkerhet kring bolagets fortlevnad kan vara negativt eget kapital, ogynnsamma nyckeltal, stora osäkra kundfordringar, lagändringar som missgynnar ett bolag eller hela branschen som bolaget är 23

29 verksam i, att bolaget inte får fortsatt stöd av sina kreditgivare, att en nyckelperson hos bolaget ska sluta, pågående rättsliga åtgärder o.s.v.(isa 2007). 3.4 Revisionsbyråer De fyra största revisionsbyråerna i Sverige är PwC, EY, KPMG och Deloitte (Bokföring.org 2016). Dessa bildar tillsammans en grupp som kallas Big four och är inte bara de största byråerna i Sverige utan är störst i hela världen (Accountingverse 2016). Det finns tidigare forskning som visar på att det finns ett samband mellan storleken på en revisionsbyrå och kvalitén på revisionen (Colbert & Murray 1999, s ). En stor revisionsbyrå har mer resurser och kan därför utföra mer grundliga revisioner, vilket gör att de lättare kan upptäcka företag som riskerar att drabbas av konkurs. Det finns en tendens till att företag inom riskfyllda branscher väljer någon av revisionsbyråerna som ingår i Big four. Detta på grund av att företagsrisken minskar då de har förtroende för dessa revisionsbyråer. Enligt Francis & Yu (2009) utfärdar revisionsbyråerna som ingår i Big four i högre utsträckning en varning om fortlevnad till företag som sedan går i konkurs. Detta kan bero på att det finns en större kompetens i de stora byråerna. Det finns även tidigare forskning som visar på att det inte finns något samband mellan revisionskvalité och storleken på revisionsbyrån (Lam & Changs 1994, s ). Dock tyder den mesta forskning på att ett samband finns (Davidson & Neu 1993, s ). 3.5 Revisorers beteende och tankemönster Öhman (2007) har studerat revisorers, och andra berörda parters, perspektiv och uppfattning av revisionen som revisorer utför. Hans avhandling skrevs utefter utgångspunkten att den såväl reglerade som självreglerande miljön påverkar och påverkas av revisorernas tankemönster, vilket innebär att även andra berörda parters uppfattningar om revision blir av intresse. Öhman intervjuade dels etablerade revisorer för att kartlägga deras tankemönster och dels intressenter (främst investerare men även kreditgivare samt en skattespecialist). 24

30 Det är revisorns tankar och handlingar som skapar resultatet av ett utfört arbete och detta kan ske medvetet men även omedvetet. Revisorers tankar och handlingar är påverkade av sina referensramar vilket är deras begreppssystem men kan även kallas för tankemönster (Öhman 2004). Hur de tänker angående revision och hur de uppfattar olika saker kan skilja sig från en revisor till en annan. De kan t.ex. uppfatta granskningsmoment olika komplicerat. Sambandet mellan en grupps tankemönster och en individs tankemönster är ofta dock väldigt starkt. Man påverkas som individ till stor del av en grupps åsikter och de uppfattningar gruppen har. Inom revision är det vanligt förekommande att arbeta i revisionsteam. En revisors tankemönster kan alltså påverkas av t.ex. andra individer i samma revisionsteam. På en byrå kan det bildas en kultur och individerna som arbetar på byrån anpassar sig efter den kulturen och hur de tror att de själva ska uppträda för att passa in i den kulturen. Tankemönster utvecklas också från erfarenheter och man agerar och använder sen tankemönstret i arbetet. Handlingarna man gör på grund av sitt tankemönster kan vara medvetet eller omedvetet och det kan utvecklas till att bli en vana som gör att man fortsätter att handla på samma sätt i fortsättningen. T.ex. så anpassar sig revisorer efter de rutiner som finns på byrån som de arbetar på (Öhman 2007). Resultatet från tidigare forskning visar att revisorer är konservativa och att det finns en ovilja att förändra sitt arbete. Deras tankemönster är oftast utvecklade eftersom redovisning och revision är ett komplext område där det finns ett komplext regelverk som de måste följa. Detta gör att benägenheten till att förändra sitt arbete blir mindre. En standardisering av arbetet samt att de detaljerat dokumenterar arbetet inbringar trygghet i att de utfört tillräcklig och korrekt granskning. De anser även att regelverket är väldigt komplext som det är och att stora förändringar i regelverket skulle begränsa arbetet ytterligare. Revisorer tenderar att utföra sitt arbete på så sätt de är vana att göra och förlitar sig på formella strukturer utan att ställa sig frågan till dessa rutiner. Risken med att deras arbete blir för standardiserat är dock att det blir mindre utrymme för deras professionella bedömningar. De tenderar också att förlita sig på tidigare erfarenheter och anser att arbetet de utförde föregående år är tillräckligt även nästkommande år (Öhman 2004). Vissa revisorer känner sig inte trygga med att uttala sig om bolags framtid då de inte känner att de behärskar det. För att göra olika uttalanden, t.ex. om bolags fortlevnad, måste de ha 25

31 kunskap om det vilket de inte alltid själva känner att de har. De har inte heller kunskapen att bedöma hur uttalandet kommer påverka bolaget. Ett uttalande av denna art kan påverka bolagets intressenter och eftersom revisorerna inte känner att de är experter i alla sina kunders verksamhetsområden vill de låta bolagen själva göra bedömningen om bolagens framtid. Resultat från forskningen visar dock att revisorer tycker det är viktig information för intressenter att få men det är inte något som de inriktar sig på vid revideringen. De anser att de gör den granskning som kan krävas av de med tanke på de riktlinjer och lagar de har att gå efter (Öhman 2007). Detta tyder på att revisorer, som Öhman beskriver det, hellre gör saker rätt än att göra rätt saker. 3.6 Revisorers uttalanden baseras på konkret fakta Enligt Öhmans (2007) forskning om revisorers perspektiv på revision inriktar sig revisorer på historiska granskningsobjekt där de kan känna sig trygga med sina uttalanden. De utgår inte från intressenters behov i första hand utan fokuserar istället i första hand på sig själva för att känna trygghet med kvalitén på deras arbete. Revisorns huvudsakliga syfte är att kvalitetssäkra den redovisningsinformation som finns i årsredovisningar för att skapa social och affärsmässig trygghet både för företaget ifråga och för intressenter. Revisorernas behov av att känna trygghet med sina uttalanden grundar sig dels i att de känner sig utsatta på grund av risken att drabbas av skadestånd eller disciplinära åtgärder om deras uttalanden kritiseras av Revisorsnämnden. Detta gör även att de inte gärna tar till sig nya revisionsmetoder, speciellt inte om det inte finns tydliga riktlinjer till dem. Intressenters uppfattning om revision och revisorns beteende stämmer väl överens med revisorernas egna uppfattningar. För intressenter är det dock intressant med sådan granskning som inte anses vara den typiska granskningen som revisorerna utför, det vill säga den granskning av historisk information och som de är vana vid. Den granskning som revisorer inte fokuserar på, och som är väldigt intressant för intressenter, är den framåtblickande granskningen som inte kan beslutas med hjälp av historisk information utan mer med hjälp av icke definitiv information, omdöme och till viss del gissningar. Med tanke på att revisorer inte kan bekräfta och legitimera sin granskning av framtidsorienterad 26

32 information kan de inte kvalitetssäkra granskningen, vilket gör att intressenter inte alltid har någon nytta av den granskningen. Intressenterna vill att denna granskning ska gå att kvalitetssäkra. Det Öhmans (2007) studie även visar är att intressenter anser att rapporteringen/dokumentationen av granskningen som revisorerna utför är för mager. De tycker att revisionsberättelsen är för kortfattad och standardiserad och de upplever inte att informationen som står i revisionsberättelsen är av lika stort värde som revisorerna upplever att den är. De upplever att alla bolag bedöms efter samma mall och att revisorernas branschkännedom är för dålig. De förväntar sig att revisorerna ska granska och bedöma risk för oegentligheter och oförmåga till fortsatt drift (gärna mer än 12 månader framåt) och dokumentera det noggrant men revisorerna anser inte att de har förmågan att göra det i den utsträckning som intressenterna vill. 3.7 Lagstadgad basrevision & marknadstyrd tilläggsrevision Öhman redovisar i sin avhandling ett förslag för att förbättra revisionen utefter både revisorernas samt intressenternas perspektiv vilket är att en lagstadgad basrevision och en marknadsstyrd tilläggsrevision införs. Den lagstadgade basrevisionen skulle utgöras av den granskning som revisorer är vana vid och som de brukar fokusera på vid revisionen. Denna granskning kan de kvalitetssäkra då de vet att de har gjort saker rätt och intressenterna vet också att de kan lita på revisorernas granskning. Tilläggsrevisionen skulle utgöras av det som efterfrågas av investerare och kreditgivare och som inte finns inom den lagstadgade revisionen, dock är den svårare att kvalitetssäkra. Dokumentationen från revisorerna från både granskning av basrevisionen och tilläggsrevisionen skulle behövas utökas och förbättras också, så intressenter har mer nytta av den. Öhmans förslag för att göra det möjligt är att införa ett tak för de skadestånd en revisor kan få så att de inte blir lika utsatta. Om ett tak inte skulle införas men revisorerna ändå skulle göra fler uttalanden än vad de gör idag skulle de bli mer utsatta vilket även gör att deras kunder skulle behöva betala mer för revisionsuppdraget (Öhman 2007). 27

33 3.8 Revisorers anpassningsförmåga & träffsäkerhet Med tanke på att revisorer har en ovilja till att förändra sitt arbete funderade vi på om deras anpassning till nya regelverk och standarder sker omedelbart, relativt snabbt eller om det är en process som tar flera år. En studie om revisorers rapportering av fortsatt drift har gjorts av Sundgren och Svanström (2014). De har utgått ifrån att revisorer vid rapporteringen av fortsatt drift påverkas av främst lärandemiljön vid revisionsbyråerna samt Revisorsnämndens förhållningssätt till vad som bedöms vara en acceptabel nivå på arbetet. De påpekar i artikeln att Revisorsnämnden inte fokuserade på uttalandet om fortsatt drift särskilt nämnvärt när standarden först infördes Med tiden har de dock fokuserat mer på uttalandet, även om regelverket i stort sett inte har förändrats sen Sundgren och Svanström studerade bolag som hade gått i konkurs mellan 2004 och 2011 för att se om bolagen hade blivit tilldelade en fortlevnadsvarning året innan konkursen. För bolagen som gick i konkurs hade 11,19 % fått en varning, för hade 10,61 % fått en varning, för hade 15,21 % fått en varning och för hade 16,62 % fått en varning. Revisorernas högre nivå på arbetet och den förbättrade precisionen i deras rapportering kopplar Sundgren och Svanström till Revisorsnämndens högre krav som ökade med åren. Resultatet indikerar också att förändringen av revisorernas praxis avseende uttalandet inte sker omedelbart eller relativt snabbt utan det är en process som tar tid. Med åren har revisorerna blivit bättre på att bedöma osäkerhet kring fortsatt drift. För revisorerna som arbetade på Big four byråerna ökade andelen bolag som de tilldelat en varning från 11,73 % för till 21,29 % för För företag som arbetar på en byrå med fler än 3 revisorer men som inte ingår i Big four ökade andelen från 13,67 % till 21,43 % och för byråer med mindre än 3 revisorer ökade andelen från 9 % till 9,79 %. Det fanns alltså en skillnad mellan de olika storlekarna på byråerna när man jämför revisorernas ökade nivå på arbetet vilket antyder att lärandemiljön vid byråerna har en betydelse. På de större byråerna har revisorer en större möjlighet att utbyta erfarenheter med varandra, ge varandra råd i hur de borde utföra en revision samt att de har kurser, utbildningar osv som de revisorer som arbetar på en mindre byrå eventuellt missar. 28

34 I tidigare forskning har man kommit fram till att revisorer formulerar fortlevnadsvarningen olika tydligt i revisionsberättelsen. I studien fann man inget stöd för varför man utformar fortlevnadsvarningen olika tydligt för intressenter. Det man däremot kom fram till var att det är vanligare att man varnar för fortlevnad i de stora revisionsbyråerna än i de små. Forskaren i studien menar att man måste ändra reglerna så att tendensen som revisorer har att utforma otydliga varningar minskar. Det räcker tydligen inte med de standarder som finns utan verkar krävas ytterligare regler (Arnedo, Lizarrage & Sánchez 2008, s.25-44). Palm och Rheborg-Andersson (2013) har studerat revisorers träffsäkerhet på fortlevnadsvarningar utifrån ett antal faktorer varav byråtillhörighet var en av dem, det var dock den enda faktorn som inte påverkade träffsäkerheten. Revisorerna som arbetade på en av de Big four byråerna hade en träffsäkerhet på 24,8 % och de Övriga revisorerna hade en träffsäkerhet på 21,9 %. Även om revisorerna som arbetade på en av de Big four byråerna var något träffsäkrare var skillnaden inte tillräckligt stor för att bekräfta att byråtillhörighet skulle ha någon påverkan. De faktorer som påverkade var däremot revisors kön, kompetens, tiden mellan revisionsberättelsens avlämnade och konkursbeslutet, klientens storlek och finansiell stress. Palm och Rheborg-Anderssons studie är en magisteruppsats. Vi inser att en magisteruppsats inte står lite högt när det kommer till kvalite som t.ex. vetenskapliga rapporter eller artiklar från forskare. Vi tyckte dock att deras studie var intressant att ta upp samt jämföra med de resultat vi får fram i vår studie då det finns begränsat med tidigare studier/rapporter/artiklar sen tidigare som tar upp revisorers och olika byråers träffsäkerhet med fortlevnadsvarningen. Palm och Rheborg-Andersson har även haft en av Sveriges främsta forskare inom detta område som supervisor (Peter Öhman) vilket för oss indikerar att kvaliten är tillräckligt hög för att kunna användas som en referens. En magisteruppsats är inte lika djupgående som t.ex en doktorsavhandling men vi anser att magisteruppsatsen är ett bra komplement till de övriga referenser vi har till denna studie. 3.9 Utformning av fortlevnadsvarningen Palm och Rheborg-Andersson (2013) diskuterar det viktiga i att en fortlevnadsvarning är tydlig eftersom intressenterna måste kunna uppfatta och förstå varningen i revisionsberättelsen. De ska inte behöva gissa om det är en varning eller inte. Om varningen 29

35 är för otydlig försvinner syftet med att skriva varningen överhuvudtaget. En revisor ska vara neutral i sin roll och uttalandet om bolagets framtid ska också vara neutral och inte påverkad eller manipulerad av bolagets ledning och deras åsikter angående uttalandet. En fortlevnadsvarning kan påverka ett bolag negativt och därför kan de försöka påverka revisorn så han/hon inte skriver en varning. En revisor kan också ha blandade känslor inför att lämna en varning eftersom hans/hennes kompetens kan ifrågasättas om en varning för fortlevnad skrivs i revisionsberättelsen och bolaget senare inte går i konkurs. De skulle även kunna förlora bolaget som kund på grund av detta. I och med att en fortlevnadsvarning kan påverka bolagets intressenter negativt samt att varningen kan formuleras så som revisorn själv vill, finns det en risk för att revisorn medvetet väljer att skriva varningen otydligt eller mellantydligt. Det kan vara på grund av egna intressen (att de t.ex. vill behålla sin kund) som revisorn väljer att skriva en otydlig varning, eller efter bolagets intresse om de har lyckats övertala revisorn att vara vag i uttalandet. Ett exempel är om ett bolag är medveten om att revisorn kommer utfärda en varning men försöker påverka honom/henne så varningen är otydlig i hopp om att vissa intressenter inte kommer uppfatta den. Om det var tydligare i regelverket hur en varning ska formuleras skulle detta problem inte finnas. I dagsläget har regelverket ISA 570 ingen standardutformning för en fortlevnadsvarning utan den kan vara flexibel där revisorn kan förklara vilka osäkerhetsfaktorer det är som ligger till grund för uttalandet. Det finns dock några exempel på hur en varning kan formuleras och riktlinjerna för revisorn är att de i uttalandet ska skriva att dessa förhållanden tyder på att det finns en väsentlig osäkerhetsfaktor som kan leda till betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta verksamheten. Denna mening anses alltså vara det närmsta man kan komma en standardformulering, dock innehåller inte alltid en fortlevnadsvarning denna mening vilket kan göra varningen otydlig. Palm och Rheborg-Andersson diskuterar de olika stegen som finns i processen om att lämna en fortlevnadsvarning. Det första steget är att bli övertygad om att bolaget förtjänar en varning. Detta steg kräver att revisorn har kompetensen som krävs för att uppfatta osäkerhetsfaktorerna kring bolagets fortlevnad. Det andra steget är att fatta beslut om att utfärda varningen. Beslutet hänger på hur oberoende revisorn är. Som tidigare nämnts finns 30

36 det en risk för att bolaget försöker övertyga revisorn om att han/hon inte ska utfärda varningen eller att försöka påverka hur otydlig varningen ska vara Intressentmodellen Den externa redovisningens syfte är att förse b.la. intressenter med information om ett företags ekonomi. Informationen som ges ska kunna användas av intressenter som underlag för beslut som behöver fattas. Genom att studera de finansiella rapporterna får man en bild av hur företaget är skött och kan då lättare fatta beslut om att investera i verksamheten. Den viktigaste intressenten för företaget är investerare, alltså aktieägare. Andra intressenter som företag har är t.ex. kreditgivare, leverantörer, anställda, kunder och statliga myndigheter (Sundgren, Nilsson & Nilsson 2013, s ). Kreditgivare är intresserade av informationen i de finansiella rapporterna främst på grund av att de vill kunna bedöma företagets möjlighet att betala räntor och amorteringar. De vill alltså se så att företaget inte riskerar att hamna på obestånd. Kreditgivare är även intresserade av att bedöma värdet på de lån som företaget har för att kunna bedöma möjligheten för eventuellt nya krediter (Sundgren, Nilsson & Nilsson 2013, s ). Leverantörer är intresserade av informationen och kan med hjälp av den få en bild av risken hos ett företag. Det leverantörerna främst är intresserade av är att företaget i fråga kan betala sina förpliktelser inom en snar framtid, de är alltså intresserade av företagets likviditet i första hand. Informationen i den externa redovisningen bör därför innehålla möjligheten att kunna bedöma hur tillgångar kan omvandlas till pengar och när förpliktelser förfaller till betalning. Företagets anställda är givetvis också i behov av informationen i de finansiella rapporterna. Detta eftersom de vill få en bild av arbetsgivarens risk och lönsamhet. Som anställd vill man vara säker på att företaget kan betala ut löner samt andra förmåner. Man vill även som anställd kunna bedöma företagets förmåga att erbjuda arbetstillfällen. 31

37 En annan intressent är företagets kunder. Kunderna vill få informationen till sig för att kunna bedöma om man i framtiden kan förvänta sig nya och utvecklade produkter. De är även intresserade av att leverantören kan uppfylla garantiåtaganden i framtiden. Statliga myndigheter som t.ex. skattemyndigheten och konkurrensmyndigheter kan ha ett intresse av att studera företagets ekonomiska ställning. Det skattemyndigheten vill se är att företag följer de regler som gäller. Konkurrenter kan med hjälp av informationen fatta beslut om etablering på en marknad och för att bestämma den strategi man ska använda för prissättning (Sundgren, Nilsson & Nilsson 2013, s ). Som nämnts tidigare är den viktigaste intressenten i noterade aktiebolag aktieägare. Informationen i den finansiella rapporten används av aktieägare för att fatta beslut om eventuella investeringar. I den här studien där små onoterade aktiebolag inom detaljhandeln undersöks, företag med få eller endast en aktieägare, är inte aktieägaren den viktigaste intressenten eftersom denne i det flesta fall är den som bedriver verksamheten. I denna studie är de främsta intressenterna istället leverantörer, kunder och i vissa fall anställda. Leverantörer Anställda Kunder Företaget Statliga myndigheter Kreditgivare Aktieägare Figur 1. Intressentmodellen 32