Nordamerikas hjärta 4 28 juni 2009

Transkript

1 Nordamerikas hjärta 4 28 juni 2009

2 Samuel Hansson Bondegatan 2 heliangelus@telia.com Tranås Tel Deltagare Samuel Hansson, Tranås Dag Cato, Herning, Danmark Göran Elmquist, Malmö Michael Johansson, Borås Åsa Lindgren, Larsmo, Finland Petter Lindholm, Hägersten Karl-Lennart Nilsson, Falkenberg Siv Persson, Malmö Inledning Den nordamerikanska kontinentens hjärta är ett område jag alltid längtar tillbaka till. Den underbara naturen och dess mångfald ger outplånliga intryck, och den både spännande och vemodiga känslan av att historiens vingslag inte är långt borta infinner sig titt som tätt. Det är obegripligt att det bara är 200 år sedan som naturen var intakt och indianerna levde här i frihet! Heliangelus självaste premiärresa var tänkt att gå till Nordamerikas hjärta, men intresset var då minst sagt svalt. Jag var dock fast besluten att göra ett nytt försök 2009, och slutligen blev faktiskt resan fullbokad. Att hitta ett lämpligt fordon som rymde hela gruppen med all packning visade sig vara svårt. Lösningen blev att istället använda två personbilar och kommunicera däremellan medelst walkie talkie, vilket fungerade tillfredställande. Min vän Toni i Kanada skrev innan resan att det hade varit en mycket kall vår i södra Ontario. Många av tropikflyttarna hade setts i oroväckande låga antal. Detta kalla och regniga väder fortsatte att dra ner över norra USA under våra två första veckor av resan. Medeltemperaturen beskrevs som fem grader kallare än normalt, vilket är anmärkningsvärt. För oss innebar vädret ganska stora störningar under den första veckan, och vi missade säkerligen 10-talet fågelarter som följd. Fjärilarna var extremt fåtaliga. Dessutom blev en efter en förkyld, måhända var det svininfluensan som slog till? Med facit i hand lyckades vi ändå bra och fick se klart godkända 269 fåglar (ej playback) och 42 däggdjur, fantastiska scenerier och enorma vidder. Allt är stort i Amerika! Flera kulturella inslag hanns också med. Höjdpunkterna från resan är många. Personligen uppskattade jag särskilt att återse North Dakotas prärier och dess rikedom på våtmarksfåglar, Badlands, Chief Joseph Scenic Highway och Bear River Delta, samt att få stifta bekantskap med nya områden i södra Idaho och Colorado. Resans enda möjliga kryss, Gunnison Sage-Grouse, samarbetade väl! Andra begivenheter var Harlequin Duck, Ferruginous Hawk, Prairie Falcon, Gambel's Quail, Piping och Mountain Plovers, Stilt Sandpiper, Long-billed Curlew, Great Gray Owl, Calliope Hummingbird, Red-headed Woodpecker, Sprague's Pipit, Pinyon Jay, Juniper Titmouse, Gray Vireo, Golden-winged, Cerulean och Connecticut Warblers, Nelson's, Le Conte's och Baird's Sparrows, McCown's och Chestnut-collared Longspurs, Black och Browncapped Rosy-Finches, White-winged Crossbill, Black och Grizzly Bears (sammanlagt sågs 7-8 björnar!), Northern River Otter, Pronghorn och Bison i goda antal, Mountain Goat, American Pika, Long-tailed Weasel och många trevliga små ekorrar. Allt i gott ressällskap! Nästa resa till det storslagna landet i väster går av stapeln i april maj Du är välkommen med! /Samuel Hansson

3 Dagsprogram 4/6 Till Minnespolis. 5/6 Murphy-Hanrehan Park Reserve. Rice Lake NWR, McGregor Marsh. Natt i Aitkin. 6/6 Aitkin County Road 18. Sax-Zim Bog. Natt i Virginia. 7/6 Sax-Zim Bog. Till Bottineau, North Dakota. 8/6 J. Clark Salyer NWR och Des Lacs NWR. Natt i Kenmare. 9/6 Lostwood NWR, Smishek (Powers Lake) och Des Lacs NWR. Natt i Kenmare. 10/6 Lostwood NWR. Little Missouri River. Natt i Spearfish, South Dakota. 11/6 Black Hills och Badlands NP. Natt i Wall. 12/6 Badlands NP. Black Hills: Mt. Rushmore och Custer SP. Natt i Custer. 13/6 Wind Cave NP. Thunder Basin Ntl. Grassland. Natt vid Devils Tower, Wyoming. 14/6 Devils Tower. Transport genom Wyoming. Cody. Chief Joseph Scenic Highway. Natt nära Beartooth. 15/6 Beartooth Plateau. Nordöstra Yellowstone NP. Natt i Canyon Village. 16/6 Centrala Yellowstone NP. Natt i Canyon Village. 17/6 Yellowstone. Grand Teton NP: Two Ocean Lake, Signal Mountain. Jackson. Natt i Gros Ventre. 18/6 Grand Teton NP. Till Pocatello, Idaho. 19/6 Caribou Ntl. Forest. City of Rocks. Natt i Brigham City, Utah. 20/6 Great Salt Lake: Bear River Migratory Bird Refuge och Antelope Island. Salt Lake City. Natt i Lehi. 21/6 Provo Canyon. Arches NP. Natt i Moab. 22/6 Canyonlands NP. Colorado Ntl. Monument. Natt i Grand Junction, Colorado. 23/6 Colorado Ntl. Mounument. Black Canyon of the Gunnison NP. Natt i Gunnison. 24/6 Gunnison. Transport genom Rocky Mountains. Till Mt. Evans. 25/6 Mt. Evans. Till Denver. 26/6 Hemresa från Denver för de flesta. Förseningar strandar oss i Newark. 27/6 Manhattan, New York. Hemresa. 28/6 Hemkomst.

4 Dagbok Torsdag 4/6 Resan började för en del redan den 3 juni, så även för reseledaren som fick förmånen att sova över hemma hos Petter i Hägersten. Efter frukosten blev vi skjutsade till Arlanda av Petters fru Daniela, och där mötte vi snart Heliangelus överlägset yngsta deltagare hittills, 19-åriga Åsa från Finland, som väntade lite smånervöst vid incheckningen och blev glad över att vi kom. Planet gick iväg helt enligt planerna vid 9-tiden och vi landade i Newark en halvtimme tidigare än utsatt tid. Passkontroll och bagagehantering gick smidigt, även om en tulltjänsteman snäste av oss med ett Get away from here! då vi inte hade angivit gatuadressen för vårt första hotell och inte hade den omedelbart tillgänglig. Redan i säkerhetskontrollen lokaliserades Siv och Göran som flugit från Köpenhamn och bar sina handkikare fullt synliga. Innan vi bordade planet till Minneapolis åts det bland annat kinamat. Väl framme i Minneapolis kände reseledaren en stor lättnad över att Dag och Karl-Lennart var på plats. Saknades gjorde nu bara Michael, som skulle komma en trekvart senare. Vi tog oss därför till Alamo och fixade ut våra två personbilar. Ganska snart stod det klart att bagageutrymmet var otillräckligt. Det löste sig genom att den ena bilen uppgraderades, helt utan extra kostnad, till en halvkombi. Ändå skulle det bli rätt tajt med utrymmet, för flera av väskorna var i klassen extra large trots föregående varningar. Michael dök snart upp, och så var vi fulltaliga! Klockan var ungefär när vi lämnade flygplatsen för transport mot Motel 6 i Lakeville strax söder om staden. Krysshungriga medresenärer spanade ivrigt efter alla flygfän! Efter en detour orsakad av trafikarbeten och en smärre felkörning var vi äntligen framme. Subway var granne med hotellet, så där fixade vi både kvällsmat och frukost till nästa morgon. Några tog en kort skådarpromenad i solnedgångens sken och belönades med både Spotted Sandpiper och Killdeer. Ingen hade väl några större problem med att somna efter denna långa transportdag till utkanten av Nordamerikas hjärta... Fredag 5/6 Redan var det dags att packa in i bilarna och åka till närbelägna Murphy-Hanrehan Park Reserve. Det var en klar och hyfsat varm morgon. Utmed vägen såg vi Chimney Swifts och en del vanliga arter som American Robin och Common Grackle. Murphy-Hanrehans vackra lövskogar, gräsmarker och småsjöar har många sydliga influenser. Eftersom detta var den enda sydliga lokalen utmed resrutten så fanns det också en hel del arter som vi bara hade chans på här. Vi började skådningen i buskmarker, skogsbryn och gräsmarker. American Redstart, Yellow Warbler, Common Yellowthroat, Song Sparrow, Eastern Wood-Pewee och Alder Flycatcher var några av våra första fåglar liksom Great Blue Heron, Great Egret och en hona Hooded Merganser i en mindre sjö. Sedan följde bland annat Cooper s Hawk, Gray Catbird, Cedar Waxwing, Blue-winged Warbler (svårsedd), Field Sparrow och Indigo Bunting. En kortare felvandring in i skogen gav sjungande Ovenbird och en Wild Turkey. Den främsta målarten i gräsmarkerna, Henslow s Sparrow, gav inga livstecken ifrån sig och både Grasshopper Sparrow och Dickcissel sjöng bara till några få gånger. Wood Duck adderades sedan till listan liksom Common Loon som hördes på håll. Parkens finaste lövskogsparti gav godbitar som Cerulean och Mourning Warblers, Ovenbird, Red-bellied Woodpecker, Great Crested Flycatcher, Blue-gray Gnatcatcher, Yellow-throated Vireo och Scarlet Tanager (hörd). Tyvärr inga sydliga ovanligheter, men det kan mycket väl ha berott på den ovanligt kalla majmånaden som låg bakom oss. Innan vi påbörjade färden norrut kretsade en Red-shouldered Hawk över våra huvuden. I Elk River nordväst om Minneapolis handlade vi förnödenheter på en supermarket samt käkade lunch på Denny s. På tidiga eftermiddagen passerade vi Mille Lacs, en stor sjö vars vatten kylde ner den tidigare behagliga luften åtskilliga grader. Lite oväntat sågs här 25 Caspian Terns och ett gäng American Herring Gulls samt Ring-billed Gull och några Purple Martins. Vi checkade in på ett motel i Aitkin och for sedan iväg mot kvällens exkursionsmål Rice Lake National Wildlife Refuge. De dryga 20 graderna från Minneapolis dalade snabbt och en kylig snålblåst gjorde sig snart gällande i öppnare områden. Första stoppet gav White-breasted Nuthatch och Hairy Woodpecker på närhåll. Vid en flodöverfart sågs en Bald Eagle som hastigast, samt Ring-necked Duck, Green Heron, Rosebreasted Grosbeak och Least Flycatcher. En kortare, myggrik skogsvandring gav suveräna obsar av Chestnut-sided Warbler och guckusko; en sjungande Wood Thrush är också väl värd att nämnas. Vid Rice Lakes fågeltorn var det inte bara reseledaren som stod och huttrade! Spaningen här gav dock

5 Guckusko, Rice Lake NWR. Pied-billed Grebe, American Wigeon, rätt många Ring-billed Ducks och Black Terns samt en något oväntad stenfalk. Dag hittade en Sedge Wren. På tillbakavägen spanade vi in tre läckra Bobolinks. Kvällsmaten intogs vid reservatets besökscenter och därefter gjorde vi resans första listgenomgång. Dagens sista aktivitet var nämligen lyssning efter Yellow Rail vid närbelägna McGregor Marsh dit vi anlände när det började mörkna. Även ett par från Massachusetts var på plats. Tyvärr ingen succé, men dagen hade ändå gett 93 arter fåglar. Vid tiden var vi åter i Aitkin och sov snart sött efter en lång första skådardag. Lördag 6/6 Även denna vår andra morgon var det avfärd som gällde. En lätt frost på bilarna vittnade om att temperaturen låg strax under nollan, men solen skulle snart värma upp lufthavet. Efter en halvtimmes bilkörning vek vi av på Aitkin County Road 18. Redan efter ett hundratal meter upptäcktes två klumpar på vägen som visade sig vara spelande tuppar av Sharp-tailed Grouse! Häftig start! Flytet fortsatte med fina obsar på Golden-winged och Black-and-white Warblers, Swamp Sparrow, Sedge Wren och Bobolink. Nästa stopp gav bara sjungande Nashville Warbler, men ett par kilometer senare blev det andra bullar av då en lappuggla flög upp bara någon meter från vägen! Följebilen fick klart bäst obsar. Vi klev en bit in i den täta lärkskogen för att försöka se mer av ugglan men fick nöja oss med sjungande Golden-crowned Kinglet. Cool nontheless! Nästa programpunkt var en vandring utmed en scoterled. Solen hade nu definitivt börja värma, och mygg fanns det ganska så gott om. Förutom Nashville Warblers, en Lincoln s Sparrow och några avlägset sjungande White-throated Sparrows var det tämligen lugnt. Vi begav oss därför tillbaka till bilarna, körde en liten bit och kunde snart se två hanar av Black-throated Green Warbler som jagade varandra fram och tillbaks över vägen. I ett våtmarksområde längre fram upptäcktes sedan en American Bittern som stod i diket! Följebilen fick även syn på en andra individ. Vid en liten å vandrade vi in på en lövskogsomgärdad sidoväg och vaskade fram Black-billed Cuckoo (hörd), Veery, Blackand-white Warbler, Great Crested Flycatcher och Rose-breasted Grosbeak. Här vände vi, för morgonen var nu till ända. På exakt samma ställe som tidigare satt lappugglan, fast på andra sidan vägen! Väl ute på asfalterad väg fortsatte vi norrut. En Bald Eagle sågs fint, annars stannade vi inte förrän vi kom fram till gruvstaden Hibbing. För Petters skull åkte vi in i denna Bob Dylans uppväxtstad. Vi åt en god och billig kinabuffé och Petter besökte American Bittern, Aitkin CR 18 flera affärer där det såldes allehanda Dylansouvenirer och skivor.vid tiden anlände vi sedan till Virginia där vi tog in på ett motel med stora rum och supertjocka heltäckningsmattor. Det hann nästan bli kväll innan vi nådde de nordliga delarna av Sax-Zim Bog. Vädret var nu mulet och fågelaktiviteten klart dämpad. Ruffed Grouse hördes vid flera tillfällen, andra intressantare arter var Broad-winged Hawk, Olive-sided Flycatcher, Hermit Thrush, Palm Warbler (hörd) och flera blå kärrhökar. Något regn blev det aldrig även om det droppade lite emellanåt. Området kändes helt klart som en av USAs bakgårdar med många övergivna små gårdar, rostiga bilvrak och några få kor här och där. Vi gav sedermera upp, åkte till Virginia för att handla och kom efter artgenomgången i säng i någorlunda tid.

6 Söndag 7/6 Det hade regnat en hel del under natten och det var rätt så blåsigt. När vi kom fram till den södra delen av Sax-Zim Bog blev det åtminstone uppehåll. Vid första stoppet gick vi lite utefter en sidoväg vilket gav fina obsar på Magnolia Warbler. Precis när vi skulle vidare dök en skådare från Virginia (delstaten) upp och anslöt sig till oss i jakt på Connecticut Warbler, områdets kanske främsta specialart. Vi letade upp lämpliga miljöer, stannade och promenerade kortare vägsträckor. En Palm Warbler visade upp sig fint medan en misstänkt Northern Waterthrush med ovanligt ljus stämma hördes. De flesta hade nog gett upp hoppet på sångaren när reseledaren plötsligt hörde en Connecticut Warbler inifrån bilen! För att försöka se fågeln korsade vi ett brett dike, men vegetationen var tät och fågeln satte sig snabbt utom räckhåll. Dock kryss för de flesta, inklusive vår amerikanske vän. Morgonen var nu så gott som över. I byn Meadowlands vankades kaffe och äppelpaj åt de hugade, sedan påbörjades den långa färden mot centrala North Dakota. Få stopp gjordes i Minnesota. Utmed vägen sågs dock flera Bald Eagles och någon Broad-winged Hawk. Den något sena lunchen intogs på McDonald s i Grand Forks, precis över gränsen till North Dakota. Åsas favvoställe, eftersom hon jobbar på en sådan restaurang i Jakobstad. Vi hade inte kommit långt in i North Dakota förrän det böljande prärielandskapet var fullt med små sjöar och våtmarker, delvis till följd av vårens myckna regnande. Och överallt fanns det snatteränder, blåvingade årtor, stjärtander, skedänder, gräsänder och svarttärnor! Regnskurar blev allt mer frekventa. I Rugby svängde vi av norrut mot Bottineau, och som tur var svängde vi också av på väg 60 istället för att köra rakt fram. Här fann vi nämligen massor med trevliga vadare, både häckande och sådana som pressats ner av det nu usla vädret: Marbled Godwits med ungar, Willet, Upland Sandpiper, American Avocet, Wilson s Phalarope, American Golden- Plover (!) samt White-rumped, Least och Semipalmated Sandpipers. Inte alls illa! Vädret var dock allt annat än inbjudande för camping, så väl framme i Bottineau fick vi söka oss till ett Super 8-motel som hade lediga rum. Som tur var gick det åtminstone att förhandla ner priset något. Efter en shoppingtur till Walmart gick vi igenom listan och höll tummarna för att vädret skulle bli bättre till imorgon bitti. Väderleksrapporten visade tyvärr något helt annat... Måndag 8/6 Det regnade natten igenom, och eftersom det såg tämligen uselt ut på morgonen uppsköts avfärden så pass att vi kunde utnyttja hotellets frukost. Sedan bar det av mot Turtle Mountains, en nyinlagd lokal som skulle ge lite mer skogsfåglar var det tänkt. Men regnet bara tilltog i styrka, så snart vände vi helt om och for istället mot J. Clark Salyer NWR. Ett stopp utmed vägen gav American Bittern, Ruddy En av många svarttärnor i North Dakota, här vid J. Clark Salyer NWR.

7 Duck, Canvasback, White-rumped och Semipalmated Sandpipers samt Yellow-headed Blackbird. Vid reservatets besökscenter fick vi en aning tak över huvudet och kunde i tubarna avnjuta Western och Eared Grebes, Bufflehead, Lesser Scaup, Forster s och Black Terns samt mängder med Franklin s Gulls. En Orchard Oriole sjöng och sågs av åtminstone Samuel. Snart blev det nästan uppehåll, så vi begav oss upp i det närbelägna fågeltornet där det dock blåste isande kallt. Det blev till och värma sig en aning inomhus innan vi begav oss ut på en något slirig men fin wildlife drive som gav White-faced Ibis, massor av änder, kanonobsar på Virginia Rail (yes!), Sora (hörd), Upland Sandpiper, mängder med svarttärnor (satt till och med på vägen i stora flockar!), Eastern och Mountain Bluebirds, Vesper och Clay-colored Sparrows samt Muskrat för några. Innan vi var ute på huvudvägen igen började bensinlampan på ledarbilen att lysa, så vi körde därför raka vägen till Towner för att tanka. Sedan fortsatte vi västerut mot storstan Minot. Idag tänkte vi undvika snabbmat och körde därför in till centrum där det dessvärre var mycket skralt med restauranger. Solen sken åtminstone tillfälligt, Chimney Swifts flög runt och så småningom hittade vi ett enkelt ställe som serverade ganska fantasilös husmanskost. Des Lacs-dalen tog oss sedan till Kenmare, där vi skulle sova två nätter på Quilt Inn. På kvällen hade det klarnat upp någorlunda, men det var fortfarande så kyligt att man fick gå med handskar på sig. Träden i Des Lacs-dalen var knappt utspruckna trots det sena datumet! Des Lacs NWR bjöd på gråhake-, svarthake- och svarthalsade doppingar, många Canvasbacks och American Wigeons, en 2K Ferruginous Hawk, Wilson s Phalarope, Willet, Spotted Sandpiper, tals Cliff Swallows, Purple Martin, Black-billed Magpie och många Clay-colored Sparrows. Två skådare från Maine tipsade oss på ett intressant ställe där de sett både Stilt Sandpiper och Chestnutcollared Longspur. Mat fann vi på Jack & Jill, och sedan var det bara att åka till motellet och dra upp värmen ett snäpp (Michael och Karl-Lennart hade redan bastuvärme, förstås...). Det blev en mycket lyckad dag till slut, trots den miserabla inledningen. Tisdag 9/6 Termometern visade 3 4 plusgrader när vi tidigt begav oss västerut mot Lostwood NWR. Sol och mörka moln i kombination gav ett vackert och välkommet morgonljus. En jorduggla kördes förbi i hög hastighet och missades av följebilen, men det skulle komma många fler trevliga fåglar denna dag. Vi hann bara komma till den första lilla sjön inne i reservatet för att hitta en Nelson s Sharp-tailed Så här ska riktig mixed grass prairie se ut vy från Lostwood NWR.

8 En riktig bonusart Stilt Sandpiper i sommardräkt! Sparrow som satt och sjöng helt öppet! En höjd med ett högt brandtorn gav sedan Grasshopper Sparrow och ett par Sprague s Pipits som väl alla till slut fick syn på cirklande högt uppe i lufthavet. Det bjöds även på vackra vyer! Nästa målart var Le Conte s Sparrow som vi dessvärre inte lyckades lokalisera. Däremot sjöng fler Sprague s Pipits, och en älg som kom travande över prärien såg klart malplacerad ut. Sparvletandet övergick till Baird s Sparrow, och snart kunde vi beskåda en av dessa sparsamma präriefåglar tillsammans med spelande bobolinker och överflygande Marbled Godwits. Vid en av Lostwoods större sötvattensjöar hittade Dag lite oväntat en Piping Plover som snart blev två de brukar annars mest hålla till kring en alkalisk sjö längre bort. Trevligt! Nöjda lämnade vi Lostwood för att åka till Smishek, det ställe vi blivit tipsade om under gårdagskvällen. Det var inga problem att hitta dit. En Striped Skunk sågs utmed vägen och snart beskådade vi åtta vackra Stilt Sandpipers i sommardräkt liksom ett 20-tal White-rumped Sandpipers och en Sora! Vid Smishek Lake letade vi upp såväl Brown Thrasher, som Orchard och Baltimore Orioles. I gräsmarker norr om sjön sågs ett par Coyoteungar, Swainson s Hawk, Upland Sandpiper, Grasshopper Sparrow och många Richardson s Ground Squirrels. Tiden gick och vi började alla att bli hungriga, så vi vände om mot Kenmare. Plötsligt dök två Ferruginous Hawks upp, och vad var det som sjöng bakom ryggen på oss om inte en Chestnut-collared Longspur! Vi vandrade ut på en traktorstig och fick slutligen fina obsar på den väl namngivna praktlappsparven. Riktigt nöjda kunde vi nu köra nästan non stop till Kenmare (stopp för Thirteen-lined Ground Squirrel, som följebilen hade problem med) där vi fann en liten familjedriven kinarestaurang. Vi beställde mat för sju personer, och snart bars det in tallrik på tallrik med olika rätter. Gott och välbehövligt! Välbehövlig var också ett par timmars siesta på motellet. Petter var förkyld sedan ett par dagar och hade svag feber och huvudvärk. Han bestämde sig därför för att skippa kvällens exkursion till Des Lacs NWR. Alla andra följde dock med. Första stoppet gav sju Common Nighthawks, sedan var det ganska lugnt på fågelfronten. Förutom de sedvanliga doppingarna, änderna och svalorna i mängd kan nämnas resans första Spotted Towhee. Med andra ord en ganska stillsam avslutning på en fin skådardag. Fast slut var dagen först efter att vi hade handlat på Jack & Jill och gått igenom den digra artlistan... Blåvingad årta, Des Lacs NWR. Onsdag 10/6 Vi vaknade till en solig morgon och begav oss åter till Lostwood NWR i jakt på Le Conte s Sparrow. Vissa var skeptiska, men reseledaren gav inte upp i första taget. Vi vandrade således ut på den daggvåta prärien för att pröva lyckan. Härligt men som sagt lite blött! Uppdraget lyckades först när vi åter satt i bilarna och en misstänkt sång hördes genom den nervevade förarrutan. Jodå! Det bjöds på förstklassiga tubstudier av den fina lilla sparven, så nu hade vi sett allt som området hade att bjuda i form av specialarter. Andra trevliga arter denna morgon inkluderade Great Horned Owl, Sharp-tailed Grouse, tre nya Baird s Sparrows och många repriser från gårdagen. Till och med fjärilarna började röra på sig i solen, däribland Spring Azure och Clouded Sulphur. Redan vid tiden började det dra ihop sig för avfärd, för vi hade en lång dagsetapp framför oss. Vi åkte därmed rakt söderut och

9 Lake Sakakawea/Missouri River vid Sanish, Fort Berthold Indian Reservation. svängde mot väster när vi nådde fram till Fort Berthold Indian Reservation vid Lake Sakakawea, en stor fördämning av Missourifloden. Floden passerades och sedan började landskapet bli lite mer kuperat än tidigare. Vidderna blev ännu mer imponerande! På vår fortsatta färd söderut passerade vi Theodore Roosevelt NP med dess badlandsformationer, en försmak av vad som komma skulle i större format. Michael upptäckte ett huvud som stack upp ur en jordhög och misstänkte Badger. Visst var det så, och de var tre stycken dessutom! Charmiga typer. Nu började det också dyka upp vackra Pronghorns här och där. Att vi närmade oss vilda västern blev påtagligt när vi stannade för att äta lunch i Belfield på Trapper s Restaurant. Här fanns mängder med djurbystar och uppstoppade rovdjur samt gott om souvenirer för våra shopaholics Siv och Petter (ej rangordnade). Vi hade en bra bit kvar till eftermiddagens skådningsområde, så vi brände vidare tills vi kom till den tämligen förfallna byn Marmarth nära gränsen till Montana. Här åkte vi söderut nära Little Missouri River på en väg som först var asfalterad men sedan blev allt sämre grusväg på grund av den senaste tidens myckna regnande. Mängder med olje- och gaskällor fanns utspridda i området, mångdubbelt fler än för sex år sedan. En kungsörn satt på en kraftledningsstolpe och snart började Lark Buntings uppträda i ökande antal. Både vägen och den glesbevuxna kortgräsprärien var svårforscerad om man ville hålla skorna fria från lera. Det blev snart platådojor av det hela! Därför var vi ganska rörelsebegränsade, men tiden rann iväg och medelhastigheten var minst sagt låg. För att hinna i någorlunda tid till Spearfish fick vi åka långa sträckor utan att stanna. När vi äntligen började närma oss Camp Crook i South Dakota blev vägen tack och lov åter asfalterad. Tre Long-billed Curlews flög förbi och de oändliga vidderna beundrades ytterligare innan vi kom fram till byn och svängde österut. Skönt att vi kommit så här långt! Spridda regnskurar passerade på vår väg mot Spearfish, dit vi anlände vid 21-tiden. Här skulle vi bo vår första natt i stugor på en KOA-camping. Vi blev väl emottagna, men stugorna saknade såväl värme som filtar och kuddar. Det var ju en miss i beräkningen, men det skulle nog fungera hyfsat ändå. Lite jobbigt var det väl för Göran som liksom Petter nu hade åkt på en förkylning... Torsdag 11/6 Inpackning denna morgon skedde så sent som 06.00, vill jag minnas. Det var inte särskilt långt till Spearfish Canyon. Vädret var halvklart och småkyligt. Vi började snart vår färd uppför Black Hills och stannade regelbundet på lämpliga ställen. Östliga repriser som Ovenbird, American Redstart och

10 Idyllisk natur i Black Hills. Nedan: Karl-Lennart i Badlands NP. Red-eyed Vireo blandades med västliga arter som Violet-green Swallow, Spotted Towhee, Western Wood-Pewee och MacGillivray s Warbler. Några American Dippers sågs alldeles utmärkt. Imponerande klippor omgav oss, och ju högre upp vi kom desto mer dominerade barrskogen med ett allt större inslag av gran. I Little Spearfish Canyon fann vi Red-naped Sapsucker, Dusky och Cordilleran Flycatchers, Rubycrowned Kinglet, Pine Siskin och MacGillivray s Warbler på suveränt närhåll. Nästa punkt på programmet var Hanna Campground med sina idylliska små klara bäckar, friska ängar och vackra granskogar. Dessvärre började det snart att regna, och regnet tilltog i styrka. Vi hann åtminstone se den endemiska White-winged Junco och Red-naped Sapsucker innan vi fick ge upp. Det fikades och souvenirtittades i ett närbeläget café medan Samuel tog en powernap i bilen. Ingen ljusning i molntäcket kunde skönjas, så vi hade inte mycket annat val än att åka nerför Black Hills till Rapid City där vi åt pizza för fem dollar på Little Ceasar s. Endast reseledaren lyckades få ner hela sin pizza! På motorvägen österut mot Badlands råkade Samuel missa att en polis stannat en lastbil vid vägrenen, vilket ledde till att polisen satte efter ledarbilen och gav en lektion i hur man beter sig i trafiken i dylika situationer. Man skulle åka i vänster fil! En förvirrad reseledare som inte kopplat den faktiska trafiksituationen fortsatte sedermera, men nu var följebilen långt före oss. Det hela löste sig dock med hjälp av våra walkie talkies. När vi kom fram till Wall var det dags för beslutsfattande. Tältplatser var bokade och förbetalda, men skulle vi istället ta in på hotell? Samtliga röstade på hotell för 30 dollar per skalle. Sagt och gjort. Vädret var tämligen uselt, så vi avvaktade och faktiskt blev det mer eller mindre uppehåll någon timme senare. Vid 5-tiden gav vi oss således av mot Badlands NP och möttes av storslagna vyer trots det halvtaskiga vädret. Precis som under gårdagseftermiddagen var det lerigt värre. Nya fåglar var Say s Phoebe, Rock Wren och Lark Sparrow, och sammanlagt fanns 42 bisonoxar spridda över vidderna. I Robert s Prairie Dog Town fanns förutom Black-tailed Prairie Dogs även fyra ståtliga Long-billed Curlews. Skönt att vi fick uppleva lite av Badlands och att vi slapp att tälta. Siv och Samuel började nu känna av förkylningen som uppenbarligen var under spridning... Fredag 12/6 Regnet hade definitivt dragit bort under natten men lätta dimmoln dröjde kvar över nejden; Badlands framtonade i sin helhet efter hand. Vi tog det rätt så lugnt, beundrade landskapet, läste på skyltar, spanade. Fåglarna var i stort sett de samma som igår, men vi lyckades även hitta en Burrowing Owl och några Mountain Bluebirds. Western Meadowlarks var oerhört talrika! Bland däggdjuren kan nämnas några radiosändarförsedda tackor av Bighorn Sheep samt orädda Eastern Cottontails.

11 Western Meadowlark, Badlands NP. Som avslutning på vårt besök i Badlands gick vi en kort loop trail med bestånd av juniper och lövträd. Yellow-breasted Chat blev behållningen, liksom orädda Rock Wrens och fina Cedar Waxwings. Våra första White-throated Swifts sågs också flyga runt de närmaste lertopparna. Vi tog motorvägen tillbaka till Rapid City och begav oss sedan upp i Black Hills en andra gång. Målet var nu en av Amerikas allra främsta vallfärdsplatser, Mount Rushmore. Presidenterna var fortfarande på plats, uthuggna ur berget, och det var sannerligen många besökare efter fem dagar av uselt väder. Frågan var bara vart Obama skulle mejslas ut? Kanske lite tidigt ännu... Längs vägen till Custer passerade vi ett annat mastodontprojekt, Crazy Horse Mountain. Den beryktade indiankrigaren ska, om verket blir färdigt, sitta till häst pekandes österut. Det verkade inte ha hänt överdrivet mycket sedan Vi åt lunch och tog sedan in i stugor på en KOA-camping. Här fanns värmefläktar men fortfarande inga filtar eller kuddar. Under eftermiddag och kväll åkte vi runt i Custer State Park där vi fick se och fotografera Bison, Pronghorn och Mule Deer på nära håll. Ett område med brända träd gav en av fyra efterlängtade hackspettar, nämligen den urläckra Red-headed Woodpecker, samt fina obsar på Mountain Bluebird, Townsend s Solitaire och White-winged Junco. Solen var nu framme och det blev en stilla och skön kväll som endast stördes något av en militärövning som av någon anledning pågick inne i parken. Några kamikazeekorrar med arttillhörigheten Eastern Fox Squirrel blev dagens sista naturupplevelse av rang. De sprang fram och tillbaka över en hyfsat trafikerad väg och levde utan tvekan farligt! Food shopping, artlista och klädtvätt för några avslutade dagen. Mount Rushmore ett måste när man besöker Black Hills!

12 Lördag 13/6 Samuel hade en miserabel snörvelnatt och sov inte en blund. Inte undra på att det blev lite tokigt när vi åkte mot enkelriktat vid hackspettlokalen och sedan vända och köra runt i rätt riktning för att upptäcka att vi var tillbaka vid i stort sett samma ställe. Red-breasted Nuthatch och Plumbeous Vireo var nya arter, men de behagade inte visa upp sig. När vi kom in i Wind Cave NP möttes vi av präriehundar i goda antal och fick den stora turen att bevittna en Prairie Falcon med en nyslagen, ännu levande präriehund i klorna. Rena rama naturfilmen! Därefter stötte vi på en stor hjord med bisonoxar på sammanlagt minst 250 djur. Väl framme vid Wind Cave köptes biljetter till en 1½ timmes rundtur, men reseledaren valde att stanna över jord för att försöka sova lite i bilen. Det gick hyfsat, men efter en dryg timme blev det lite väl varmt eftersom solen låg på. En liten promenad i jakt på fjärilar gav bl.a. Melissa Blue, Weidemeyer s Admiral och Aphrodite Fritillary. Grottbesökarna verkade hyfsat nöjda med att ha fått se popcorn, boxwork och annat underligt i underjorden. Klockan var bortåt Präriefalk med nyslagen präriehund. halv tolv när vi lämnade parken. Vi passerade Custer och körde nerför Black Hills för att lagom till lunch hamna i Newcastle vid den västra foten av bergen. Vi åt på en liten lokal restaurang och de flesta beställde hamburgare. För första gången sedan första dagen visade termometern över 70 grader Fahrenheit, det vill säga drygt 20 grader Celsius. Vi misslyckades med att leta upp en supermarket, men det gjorde inte så mycket. Nu var det nämligen kortgräsprärien i Thunder Basin Ntl. Grassland som gällde. Ett par mil västerut började Lark Buntings dyka upp i växande antal. Första riktiga stoppet gav en efterlängtad McCown s Longspur och två läckra Chestnut-collared Longspurs. Några hundra meter längre fram gick vi ut i ett område med mycket kort gräs och spridda kaktusar. Här kunde vi studera flera McCown s Longspurs i spelflykt. Ingen Mountain Plover siktades trots En av många bisonoxar i Custer State Park. att biotopen såg perfekt ut, så vi fortsatte till en grusväg med ytterligare fin kortgräsprärie. Flera Swainson s Hawks sågs fint, liksom jorduggla och Brewer s Sparrow. Ännu en gång träffade vi på skådare och de hade nyss sett en Mountain Plover i en präriehundkoloni precis i början på vägen. Att reseledaren hade missat kolonin kändes något pinsamt, när vi vände tillbaka var den så uppenbar. Mörka moln och blixtnedslag drog nu åt vårt håll, så vi höll oss nära bilarna. Samuel hittade slutligen en hane Mountain Plover, vilket kändes mycket tillfredställande! Avståndet kunde ha varit bättre men alla fick ju i alla fall se denna mycket sparsamma präriepipare. Det återstod en ganska bra bit till dagens slutmål Devils Tower (som uppenbarade sig på många mils avstånd!). Vi hoppade därför in i bilarna och for vidare genom det grandiosa prärielandskapet. Slutligen anlände vi och inkvarterades i stugor intill Belle Fourche River på en KOA-camping. För en gångs skull kunde vi göra listan utomhus i hyfsat ljum temperatur... Söndag 14/6 Dagen började med kryssning av Bullock s Oriole, sedan åkte vi upp till det mäktiga Devils Tower och gick en runda runt klippan. Vädret var nu mulet och rätt så blåsigt. Bästa obsen var utan tvekan en Prairie Falcon men vi såg även Brown Creeper, Plumbeous Vireo och Least Chipmunk. Dock inte en

13 Devils Tower. enda hackspett. Vi hade en lång transportdag framför oss, så klockan var vi åter på väg. Snabba motorvägar tog oss genom klassiska indianområden i Powder River Basin tills det var dags att korsa Bighorn Mountains. Kraftiga regnskurar passerade på uppfärden men på västsluttningen var det relativt klart med hisnande vyer över det torra landskapet långt nedanför. Lunchen blev ganska sen, vi hamnade slutligen på ett Taco/Deliställe i Lovell. I Cody spanade vi av ett par småsjöar, vilket gav en del trevliga repriser som wilsonsimsnäppa och mindre bergand. Efter att ha fyllt på matförråden och tankat åkte vi också för att fotografera statyn av Buffalo Bill utanför Buffalo Bill Historical Center. Återstod gjorde nu den sista etappen som skulle ta oss uppför den oerhört vackra Chief Joseph Scenic Highway. Nya regnskurar drev in västerifrån och skapade dramatiska ljusförhållanden, inte minst när vi stannade till vid Dead Indian Pass där Nez Percé-stammen än en gång gäckat den amerikanska armén under deras uppmärksammade flykt mot Kanada hösten Uinta Chipmunks och Golden-mantled Ground Squirrels sprang runt våra fötter och en högst oväntad flock om minst 100 Clark s Nutcrackers flög förbi nedanför oss. Slutligen anlände vi till en enkel camping nedanför Beartooth Plateau där vi blev mottagna av en trevlig campingvärd och snart kunde sätta upp tälten för första gången under resan. Karl-Lennart fixade en brasa, och kvällen blev riktigt gemytlig. Härligt att tälta i den amerikanska vildmarken! För Åsa blev det dock kämpigt eftersom hon nu hade åkt på förkylningen och led av andningssvårigheter i liggande läge. Hon blev tvungen att tillbringa natten i bilen, stackarn... Måndag 15/6 Natten var inte allt för kall, men det hade kommit lite regn varför tälten fick stå kvar tills vi kommit tillbaka från Beartooth Pass. Ovanför trädgränsen var det kallt, molnigt och rätt så blåsigt. Trots reseledarens tydliga förmaningar att plocka fram alla tillgängliga kläder var det inte alla som åtlytt ordern. Ajaj! Som tur var lyckades vi dock hitta målarten Black Rosy-Finch utan några större problem uppe vid själva Beartooth Pass. Minst fem individer kunde beskådas, och det var även gott om American Pipit, White-crowned Sparrow och Dark-eyed Junco. Vid Beartooth Lake på betydligt lägre nivå såg vi fisktärna och Mountain Chickadee. Tälten var hyfsat torra när vi återvände till campingen och snart var vi på väg mot Yellowstone NP i vad som kändes som en jättelång nedförsbacke. Att toppen av Pilot Peak var insvept i moln var ett klart avbräck, men man kan ju faktiskt inte se allt. Väl inne i Yellowstone träffade vi snart på vår första trafikstockning, orsakad av ett gäng Mountain Goats på en brant bergvägg. Att snögetter fanns i Yellowstone var en överraskning, med all sannolikhet är de införda på senare år. I Lamar Valley möttes vi av många bisonoxar och ihållande regnskurar, men som tur var blev det uppehåll när vi på håll såg en ny trafikstockning. Samuel upptäckte orsaken, en familj med svartbjörnar, hona med två ungar, som gick på en halvt skogbevuxen sluttning! Definitivt inga närobsar, men i tub sågs de hyfsat bra ändå. På det här viset fortsatte det. Vid nästa stopp var det en bock av Bighorn Sheep som rönte uppmärksamhet, men häftigast var helt klart resans tredje Prairie Falcon på lika många dagar i följd. Första kontakten med Yellowstone River gav suveräna obsar på en vacker Harlequin Duck! Vid Tower Junction försökte vi oss på att få ett mål lagad mat, men snart insåg vi att det skulle ta alldeles för lång tid. Det var fullt med folk och ändå bara mitten av juni! Istället blev det en picknik i det gröna en bit söder om Tower Fall (där det inte fanns en enda ledig parkeringsplats). Som bonus fick vi in en Hammond s Flycatcher. Längs med vägen upp mot Dunraven Pass primärskådade vi efter björnar men fick nöja oss med Elk och Uinta Ground Squirrel. Från området kring passet bjöds på vackra vyer över Yellowstone. Framme i Canyon Village åkte vi in på den fullbokade campingen och slog upp våra tält. Vid tiden åkte vi sedan iväg mot

14 Grand Canyon of the Yellowstone och 130 meter höga Lower Falls från Artist Point. Artist Point, ett måste som ingen av deltagarna verkade ha direkt koll på. En bock of Elk orsakade trafikkaos och tvingade Samuel och Karl-Lennart att köra framåt till en parkeringsplats. Vi hade knappt återsamlats och kört vidare förrän nästa drag var ett faktum en Grizzly gick på en äng helt nära vägen! Allmän extas utbröt, särskilt bland våra björnjägare Siv, Göran och Petter. Artist Point var lika hänförande som alltid, dessutom vackert solbelyst till en början. Nöjda kunde vi så småningom återvända till Canyon Village där vi åt på snabbrestaurang. Det började givetvis att regna igen, så Samuel och Karl-Lennart hämtade samtligas listor så att vi kunde göra artgenomgången inomhus. Precis när vi var färdiga flög två stora, grå skepnader förbi. Lappugglor? Vi gick ut och letade lite utan resultat. Efter kompletterande matinköp på en superdyr General Store åkte vi till tälten. Vi hade en ganska kall natt framför oss... Tisdag 16/6 Denna dag var vigd åt en rundtur i hjärtat av Yellowstone. Vi började naturligt nog med den vackra Hayden Valley. I Yellowstone River fanns många andarter inklusive Cinnamon Teal, Bufflehead och Barrow s Goldeneye och det dröjde inte länge förrän vi fick beskåda två grizzlybjörnar som gick tillsammans högt uppe på en gräsklädd sluttning. Efter denna succé kollade vi in våra första vulkaniska attraktioner. Vid Le Hardy Rapids hoppades vi få se fler strömänder, men istället fick vi nöja oss med American Dipper och Lincoln s Sparrow. Vid Yellowstone Lake blåste det kallt. En fin islom var den största behållningen i själva sjön, vi såg även pelikaner på nära håll och lite smått och gott. Härefter följde en längre transport till Old Faithful, parkens magnet nummer ett. I väntan på en eruption av denna världens mest kända geyser beskådade vi Cassin s Finch och en liten selektion varma källor. Vi bänkade vi oss med hundratals andra och strax efter satte Old Faithful igång. Det blev en ganska kortvarig eruption som endast nådde över 20 meter en kort stund, men likväl var det en häftig upplevelse. Efter detta riktiga turistspektakel drog vi oss en bit norrut och åt fältlunch intill Firehole River. Solen värmde gott för första gången på tre dagar. Sedan kollade vi in Grand Prismatic Spring och andra färggranna källor. Den stora frågan var sedan: skulle vi komma i lagom tid till Great Fountain Geyser? Ja, nästan i alla fall, men en dryg timmes väntan var kanske i längsta laget. Vid det här laget började de flesta bli sömniga, så vi beslöt oss för att göra ett sista stopp i Norris Geyser Basin längre norrut och sedan åka direkt till Canyon Village för att ta det lugnt ett tag.

15 Sagt och gjort. Klockan 18.30, efter ett par timmars vila, åt vi middag tillsammans i Canyon Village. Sedan åkte vi till Hayden Valley för att om möjligt se varg och fler björnar. Resultatet blev en Grizzly, två Northern River Otters och en American Beaver. Pretty nice! Vi kröp till sovsäcks mellan från halv tio och framåt. Onsdag 17/6 Vår sista morgon i Yellowstone satsade vi ytterligare lite tid i Hayden Valley. Dag och Petter såg en Grizzly på långt håll och en Coyote kunde studeras fint i tub. En Bald Detalj av en vacker varm källa vid Old Faithful. Eagle sågs flyga förbi på nära håll och det låg flera islandsknipor i floden. En helt OK avslutning! Sedan körde vi nämligen nonstop till Grand Teton NP, en färd på drygt 1½ timme. Först när vi kom fram till Jackson Lake gjorde vi en ordentlig bensträckare, fick en första vy över Teton Range och fick både se och höra Willow Flycatcher på köpet. Vid Willow Flats fick man tyvärr inte promenera runt på grund av många björnar i området, så vi svängde av inåt Snakeflodens dalgång för att skåda i andra vattennära buskmiljöer. Första stoppet gav främst en hane Broad-tailed Hummingbird medan andra stoppet på vägen in mot Two Ocean Lake var riktigt givande med Calliope Hummingbird, Fox Sparrow, Red-naped Sapsucker och många fler. Temperaturen var riktigt behaglig och fjärilar i goda antal var ute och prövade vingarna. Blomprakten var betydande, särskilt i jämförelse med Yellowstone. I Two Ocean Lake låg ett par Trumpeter Swans och förvånansvärt många arter änder medan Red-breasted Nuthatch, Swainson s Thrush, Western Tanager och Yellowpine Chipmunk sågs i strandskogen. Fågelmässigt gav vår skogsvandring inte så värst mycket mer, men bland växterna måste nämnas ett flertal exemplar av norna och bland fjärilarna Anise Swallowtail, Sara s Orangetip och Hoary Comma. Vi fikade lite innan färden fortsatte mot Signal Mountain. Grymma vyer över Teton Range och Jackson Hole mötte oss och fågelmässigt gav det fina obsar av Green-tailed Towhee och en högst oväntad flock på Whitewinged Crossbills! Tyvärr tog Karl-Lennart en tupplur i bilen och missade alltsammans. För att säkra en campingplats åkte vi nu till Gros Ventre Campground. Ingen lyx som varmvatten här inte, men två ungar av Great Horned Owl visade sig sitta i ett inhägnat träd. De fotograferades flitigt av ett gäng Red-naped Sapsucker, Two Ocean Lake. amerikaner. Efter att tälten blivit uppsatta åkte vi in till Jackson för att äta middag och fylla på i skafferien. Vi hamnade på ett ganska så dyrt steakhouse där de flesta faktiskt valde att äta hamburgare. Märkligt var att grupper med minst sex personer skulle få betala 17 % i serviceavgift. Ingen mängdrabatt här inte! Innan vi for tillbaka till Gros Ventre beskådade vi Trumpeter Swan, Bald Eagle och diverse änder vid Creek Flat precis norr om staden. Vid Gros Ventre letade vi efter sagearter och lyckades sisådär. Brewer s Sparrow var vanlig och vi såg flera Green-tailed Towhees. Sage Thrasher fick bara reseledaren korn på, och den allmänna uppståndelse som orsakades av Siv slutade tyvärr i en oväntad korrigering. Redtailed Hawk istället för Greater Sage-Grouse! Karl-Lennart hade sinnesnärvaro nog att genomskåda strålstjärts-look-aliken. En lokal, pratglad birdspotter stannade och gav oss en checklist över Wyomings fåglar. Väldigt vad många skådare vi träffat hittills på resan! Men tror ni inte att det började droppa när vi skulle göra artgenomgången. Och jag som hade tänkt att vi skulle få packa ner torra tält nästa morgon...

16 Den mäktiga Teton Range. Torsdag 18/6 Tälten var som sagt blöta, men vid närmare eftertanke gick det inte att lämna dem på campingen. Det skulle paja förmiddagen för oss, så det var bara att slå ihop butiken. Innan vi begav oss mot Teton Range letade vi efter Lazuli Bunting, ett rätt så misslyckat försök eftersom bara reseledaren tillfälligt hörde en avlägsen individ. Väl framme vid Lupine Meadows började det att regna en aning, men det hindrade oss inte från att se Calliope Hummingbird och Red Crossbill. Stigen upp mot Grand Teton stod härnäst på programmet. Våra önskade spettar gäckade oss även här, men vi fick istället in en flock på bändelkorsnäbbar och flertalet vanliga barrskogsarter. I vilket fall en skön promenad! Lyckan skulle prövas även på en annan stig, och vi hamnade slutligen vid String Lake trailhead. Det såg rätt så lovande ut för hackspettar men vi fick nöja oss med kanonobsar på MacGillivray s Warbler, Spotted Sandpiper och Yellow-bellied Marmot. Precis när vi var på väg in i bilarna kom en oväntad störtskur. Snacka om tajming! En sista satsning i Grand Teton blev ett besök i Teton Village för att se om där fanns några hummingbird feeders. Vägen dit var tämligen knagglig på mitten, men det gick vägen ändå. Några feeders verkade dock inte finnas i år. Vi styrde därför kosan mot Jackson där vi åt lunch på en kinarestaurang. Efter förrättat värv var det dags att korsa bergen och köra västerut mot Idaho. Vädret var mycket växlande med flertalet skurar och vi stannade egentligen inte förrän det var dags att tanka i Idaho Springs. Strax efteråt öppnade sig himlen! När vi kom fram till slutmålet Pocatello sken solen igen och vi fick en lugn kväll på Motel 6. Några åkte till ett shoppingcenter och förlustade sig och/eller torkade tält och hade picknick i gröngräset. Kvällssamlingen var förlagd till gräsmattan där vi snabbt klarade av dagens lista. Verkligen skönt att få en varm dusch och att få sova i en ordentlig säng efter fyra tältnätter! Fredag 19/6 Denna klara midsommaraftonsmorgon skulle vi få skåda i en ny biotop, nämligen junipermarker. Vid Mink Creek Road strax sydväst om Pocatello vandrade vi upp längs en traktorstig och belönades förutom med det fina vädret även med vackra blommor, fjärilar och gott om trevliga fåglar: Blackthroated Gray, Orange-crowned och Virginia s Warblers, den luriga Juniper Titmouse, Western Scrub- Jay, Lazuli Bunting für alle, Warbling och Plumbeous Vireos, Blue-gray Gnatcatcher, Green-tailed

17 Weidemeyer s Admiral, Mink Creek Rd. Towhee och många fler. En kortare tur till högre nivåer vid Scout Mountain gav bland annat Cassin s Finch, men vi hade egentligen inte mycket tid att skåda i detta område. Nöjda med morgonens skådning fortsatte färden därför västerut genom Snakedalen. Lunchen intogs på Carl s Jr. i Burley. Riktigt smaskiga hamburgare, men kanske inget man borde äta dagligen. Och det kunde man ju inte anklaga oss för heller! Nu skulle vi långt ut på vischan till City of Rocks Ntl. Reserve. Vägen tog oss genom nya storslagna landskap med låga begskedjor och vidsträckta dalgångar, säkerligen ovanligt gröna tack vare allt regnande. Vi var inte framme vid besökscentret förrän kvart över två. Utanför stod två gamla vagnar som minne från tiden då det gick en karavanled till Kalifornien genom dessa trakter. City of Rocks var en trevlig, ny bekantskap. Ett härligt landskap med stora granitklippor och mycket rymd. Vi vandrade utmed huvudvägen och längs en slingrande stig där vi noterade synnerligen svårflörtade Virginia s Warblers, ett par Sharp-shinned Hawks, nya fjärilar i form av Boisduval s Blue och Variable Checkerspot samt Piute Ground Squirrel. Redan vid tiden var det dags att börja resan mot Utah. Den gick mestadels i 100+ km/h (så snart vi hade tagit oss ut till I-15) och höll nästan på att kosta en Ferruginous Hawk livet! Slutmålet för dagen var Brigham City där vi efter ett lite väl långvarigt shoppingstopp (sorry guys, the lady in front of me was going to feed a whole army!) tog oss till en KOA Kampground och tre stugor. Ytterligare en lång och lyckad dag var snart till ända. Lördag 20/6 Resans fågelrikaste dag var utlovad just denna dag, och hur skulle det kunna misslyckas kring Salton Sea vid Bear River Delta och Antelope Island? Vi begav oss således ut mot Bear River Migratory Bird Refuge och började snart se roliga fåglar. Snowy och Cattle Egrets, White-faced Ibises, Göran, Siv, Michael, Karl-Lennart, Dag, Åsa och Petter vid City of Rocks.

18 American Avocets, Black-necked Stilts och diverse änder. Vänta bara tills vi kommer ut till det riktiga området, sa jag. Det var bara det att när vi kom ut till det riktiga området stod det en stor skylt att området var stängt på grund av vägarbete! Aj då. Big miss i planeringen! Vad göra? Efter en liten stund kom en lokal fotograf som sa att det gick bra att åka in på området just idag, åtminstone inofficiellt. Just follow me, sa han men tillade: Please don t follow. Vi förstod vinken. Vilken lättnad! Vi åkte därmed runt i en av många sektioner i detta gigantiska våtmarksområde och spanade in mängder med fågel. Vi började med Snowy Plover, som visade sig ha sina ägg precis framför fötterna på oss, Long-billed Curlew och många American Avocets och Black-necked Stilts. Både Clark s och Western Grebes var vanliga, 100-tals White-faced Ibises var ständigt i luften och Cinnamon Teals flög regelbundet upp i kanalerna jämte oss. Skallrande läten från Marsh Wrens hördes från cattailen liksom den säregna sången från många Yellow-headed Blackbirds. Hundratals präriemåsar flög runt. Och ändå var detta bara småpotatis jämfört med under flyttningen! Ju längre ut i träskmarkerna vi kom, desto fler blev myggen. Enorma svärmar fick oss att mest sitta inne i bilen och tänka på om vi inte borde spela in en skräckthriller på konceptet Fåglarna. Dessutom började det regna. Slutet på rundan gick därför lite väl snabbt. Vi for tillbaks till det nu öppnade besökscentret och fick där veta att wildlife driven var öppen just idag men annars var stängd under en månads tid. Snacka om flyt! På besökscentret hade de mycket fina utställningar, och kvällen innan hade det varit American Avocet, Yellow-headed Blackbird och Franklin s Gull vid Bear River Delta.

19 premiär på en film om områdets fåglar och dess historia. Det krävdes mjuk övertalning för att få gruppen positivt inställd till att se historiens andra visning av filmen, och den lämnade ingen besviken. Riktigt trevligt, faktiskt, och ute regnade det ju mest ändå! Tiden gick som vanligt, och vi körde därmed söderut till Ogden/Clearfield där vi åt lunch på Taco Bell innan vi åkte ut till Antelope Island. Hotande moln släppte snart ifrån sig regn, men först hann vi se en del av de enorma fågelmängderna. Tusentals California Gulls, Eared Grebes och American Avocets imponerade liksom 400 Willets. Det gjordes några tafatta skådarförsök på ön, men det blåste rejält och regnet bara ökade i styrka. Inte bra. Vi lämnade därför Antelope Island i förtid och åkte in till centrala Salt Lake City istället. Här gjorde vi ett studiebesök i mormonernas imponerande konferenscenter som rymmer deltagare. Vi blev guidade av en trevlig farbror som visade lokaler och konstverk och berättade om Mormonkyrkan, dess grundande och lite om vad de tror på. Vi ställde ett flertal frågor. Det hela tog lite längre tid än väntat, men de flesta tyckte nog att det var ganska så intressant. Och vill man förstå sig på Utah måste man förstå sig på mormonerna. Vårt natthärbärge var ett Motel 6 i Lehi. När vi kom fram till staden sken plötsligt solen igen, och efter att ha handlat extremt goda chocolate chip cookies m.m. hos Albertson s kom vi så fram till motellet. Tänk vad mycket vi hade fått vara med om idag ändå, trots allt regnande! Söndag 21/6 Vi vaknade till en igengrodd morgon men åkte trots det upp i Wasatch Range till Provo Canyon där vi hoppades få se den ovanliga Black Swift vid Bridalveil Fall. Kallt, blåsigt och regnigt är en korrekt beskrivning av de yttre förhållandena. Inget tornseglarväder direkt. Samuel och Dag höll ut längst medan en efter en retirerade till bilarna som i och för sig stod strategiskt placerade. Efter 1 h 40 min gav vi upp. Seglarna borde de ha gett sig av vid det här laget, men kanske var de ute på långflygning på grund av vädret? Precis när vi skulle åka dök en pilgrimsfalk upp och korsade kanjonen. Bara några fick se fågeln. Resten av morgonen transporterade vi oss mot sydväst och hamnade efter hand i allt torrare trakter av äkta västernkaraktär. Innan vi nådde Moab hade vi sett en koloni med White-tailed Prarie Dog men inget särskilt i fågelväg. Vi åt pasta till lunch, checkade in på en ny KOA och vilade någon timme innan vi begav oss till fantastiska Arches NP. Temperaturen var nu runt 29 grader. Vi började naturligt nog med ett stopp vid den mäkta imponerande Park Avenue och beskådade även Balanced Rock innan det var dags för den tre kilometer långa vandringen upp till den berömda Delicate Arch. Åsa, Dag och Karl-Lennart speedade på. En Gray Vireo satt till reseledarens förtjusning och sjöng, och alla utom Åsa fick åtminstone en glimt av denna allt sparsammare art. Blackthroated Sparrow var vanlig. Vandringen var utan tvekan värd vartenda steg, för Delicate Arch är Delicate Arch, Arches NP.

20 sannerligen en vacker syn! På nedvägen studerades flera ödlor, och strax innan parkeringen hittade sluttruppen både Blue Grosbeak och Ash-throated Flycatcher. Hela gruppen mobiliserades och fick se båda arterna under goda betingelser. Sista insatsen blev att åka bort till North Window, ett populärt ställe för kontemplation. Innan vi var tillbaka på KOA hade det hunnit bli skymning... Måndag 22/6 Avfärd denna morgon var satt till Vi började med ett stopp vid Colorado River i utkanten av Moab i jakt på Lucy s Warbler men fick nöja oss med en Canyon Wren och Blue Grosbeak vilket var ett skapligt byte. På väg mot Canyonlands NP gjorde vi enstaka stopp, men det var påfallande tyst ute i junipermarkerna. Det blev några repriser såsom Western Scrub-Jay och Ash-throated Flycatcher. Väl inne i parken åkte vi nästan rakt mot Upheaval Dome. Här gick vi en kortare promenad för att blicka ut över det oändliga sandstenslandskapet. Det är sannerligen inte ofta som man upplever total tystnad, men här gjorde vi faktiskt det. En stor upplevelse bara det! Tillbaka vid parkeringen fick vi utsökta obsar och foton på några Black-throated Gray Warblers. Vi åkte sedan till Grand View Point där Colorado och Green Rivers rinner samman i ett storslaget kanjonlandskap. Nästan lite för Grand! Det var nu redan förmiddag och vi lämnade parken för att leta efter Pinyon Jay, något som istället gav Bushtit, Juniper Titmouse och Cassin s Kingbird. Good enough! En ändring i programmet innebar att vi istället för att återbesöka Arches åkte direkt till Black-throated Gray Warbler, Canyonlands NP. Grand Junction. Ett smart drag, eftersom vi hittade en Grand International Buffé när vi kom fram. Oerhörda mängder mat erbjöds till det mycket överkomliga priset 7,45 USD plus tax. Nästan lite för Grand igen... Vi fick en ganska rejäl och välbehövlig siesta i resans hittills bästa KOAstugor innan vi så sakteliga drog oss mot närbelägna Colorado National Monument. Här gav första stoppet Såväl Gambel s Quail som Black-chinned Hummingbird, och när vi stannade till högre upp i bergsbranterna fick vi smidigt in en Gray Vireo åt alla. Plötsligt fick någon syn på ett gäng blå fåglar på toppen av mesan. Pinyon Jays! Och det kom bara flera och fler, sammanlagt minst 100 individer! De försvann snabbt ur sikte, så vi körde vidare för att försöka genskjuta flockan uppe på mesan. Projektet lyckades, de flesta fick fina obsar innan flocken åter dragit vidare. Vi åt kvällsmat med vacker utsikt över en kanjon i röd sandsten och gjorde sedan listan i skymningsljuset. Sedan dröjde det inte länge förrän vår sista målart Common Poorwill började sjunga nedanför oss. Utmärkt! Ytterligare en Poorwill hördes innan vi återvände till KOA. Nu började det kännas att vi närmade oss slutet på resan... Bighorn Sheep, Colorado Ntl. Monument. Tisdag 23/6 Denna vackra junimorgon återvände vi till Colorado Ntl. Monument, men eftersom vi nästan såg alla målarter under gårdagskvällen fick vi nöja oss med ett antal trevliga repriser på fågelfronten. Ett stort träningsläger för cyklister var högst påtagligt eftersom det hela tiden susade förbi deltagare. Det gavs bland annat fina obsar på Juniper Titmouse, Plumbeous Vireo och Bushtit. En grupp tjockhornsfår fick flera cyklister att stanna. Gruppen verkade på gränsen till blassé när det gällde storslagna landskap, så turen tog kortare tid än beräknat. Vi fortsatte därför mot Black Canyon of the Gunnison och