ROVDJURSFÖRVALTNINGSPLAN FÖR KRONOBERGS LÄN

Transkript

1 ROVDJURSFÖRVALTNINGSPLAN FÖR KRONOBERGS LÄN

2 SAMMANFATTNING Förvaltningsplanen är ett policydokument för rovdjursförvaltningen i Kronobergs län som ska gälla under åren Rovdjursförvaltningen nationellt syftar till att de stora rovdjuren ska finnas i så stort antal att arterna långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och att djuren kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden, vilket ska uppnås i en sådan takt som främjar samexistensen mellan människor och dessa arter samtidigt som skador och olägenheter förebyggs och begränsas. Avsikten med förvaltningsplanen är att skapa en förutsägbar förvaltning med mål för rovdjursbestånden samt strategier, riktlinjer, åtgärder och rutiner för rovdjursförvaltningen. Vidare ska förvaltningen genom öppenhet och dialog med allmänhet och företrädare för berörda näringar och intressen förebygga och minska de konflikter och motsättningar som finns i synen på de stora rovdjuren. Förvaltningsplanen ska kartlägga och synliggöra förutsättningar, påverkansfaktorer och möjligheter i rovdjursförvaltningen. Enligt rådande rovdjurspolitik ska rovdjursförvaltningen ske genom så kallad adaptiv förvaltning som tar hänsyn till dynamiken och komplexiteten hos ekosystemen. Det är en flexibel förvaltning vars syfte är att möjliggöra löpande anpassningar vid förändringar av eller ny kunskap om ekosystemen. Planen redovisar förslag till såväl mål som åtgärder, hur den systematiska uppföljningen ska gå till och vad som ska mätas (indikatorer). Enligt 7 förordning (2009:1263) om förvaltning av björn varg, järv, lo och kungsörn ska en rovdjursförvaltningsplan för länet upprättas av Länsstyrelsen. Förvaltningsplanen ska prövas för godkännande av länets viltförvaltningsdelegation i enlighet med 4 förordning (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer. Sida 2 av 29

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 PLANDEL Inledning Bakgrund och förutsättningar Nulägesanalys av rovdjursförvaltningen Mål för rovdjursförvaltningen i Kronobergs län Förvaltning för att nå målen Regional adaptiv förvaltning Förvaltning av rovdjurspopulationerna UNDERLAGSDEL Skador Skadeförebyggande åtgärder Illegal jakt Rovdjurens Påverkan på biologisk mångfald Information och kommunikation Attityder till rovdjur Rovdjursturism Licensjakt Kunskapsuppbyggnad/forskning Finansiering av förvaltningen LÄNKAR REFERENSLISTA BILAGA B.1 Definitioner av begrepp B.2 Arternas ekologi och biologi B.2 Aktörer inom rovdjursförvaltningen B.3 Databaser Sida 3 av 29

4 PLANDEL 1. INLEDNING 1.1 Syfte och mål Länsstyrelsen ska enligt förordning om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn (2009:1263) upprätta en regional förvaltningsplan för dessa arter. Planen ska beskriva hur de politiska målen om en gynnsam bevarandestatus och långsiktigt livskraftiga stammar för rovdjuren ska uppnås. Samverkansrådet i det södra rovdjursförvaltningsområdet ska enligt samma förordning med beaktande av länens rovdjursförvaltningsplaner och de fastställda miniminivåerna utforma långsiktiga övergripande riktlinjer för rovdjursförvaltningen i rovdjursförvaltningsområdet. Populationsmålen ska vara vetenskapligt grundade och bygga på biologisk kunskap men hänsyn bör även tas till andra faktorer såsom socioekonomiska aspekter och regionala förutsättningar. Målen ska också harmonisera med nationella mål och riktlinjer, vilket sker med hjälp av samverkansrådet för det södra rovdjursförvaltningsområdet. Planen ska ge förutsättningar för en förutsägbar förvaltning med tydliga mål och riktlinjer och åtgärder för hur målen ska uppfyllas. Genom öppenhet och dialog kring den regionala förvaltningens mål och strategier kan även de konflikter och motsättningar som finns i synen på de stora rovdjuren förebyggas och minskas. Förvaltningsplanen ska enligt 4 förordning (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer prövas för godkännande av länets viltförvaltningsdelegation. Planen ska gälla , och kan revideras efter behov. 1.2 Målgrupp Förvaltningsplanen ska användas av förvaltande myndigheter som ett verktyg i den löpande förvaltningen. Förvaltningsplanens målgrupp är i första hand Länsstyrelsens tjänstemän, Viltförvaltningsdelegationen och berörda intresseorganisationer. Den är också till för länets invånare som en källa till information. 1.3 Redogörelse för ärendet En gemensam mall för rovdjursförvaltningsplaner i det södra rovdjursförvaltningsområdet utarbetades inom ramen för arbetet inom samverkansrådet för det södra rovdjursförvaltningsområdet Ett förslag till struktur för rovdjursförvaltningsplanen diskuterades på ett Viltförvaltningsdelegationsmöte i december I april 2015 gick ett förslag till rovdjursförvaltningsplan ut på intern remiss till Viltförvaltningsdelegationen. I maj 2015 behandlades en uppdaterad version av rovdjursförvaltningsplanen av Viltförvaltningsdelegationens arbetsgrupp. I juni 2015 skickades ett förslag till Sida 4 av 29

5 rovdjursförvaltningsplan ut på en bred remiss till alla de organisationer och föreningar vilka bedömdes att vara berörda av planen. I augusti 2015 behandlades en uppdaterad version av rovdjursförvaltningsplanen av Viltförvaltningsdelegationens arbetsgrupp. 2. BAKGRUND OCH FÖRUTSÄTTNINGAR 2.1 Nationella förvaltningsplaner Naturvårdsverket skriver nationella förvaltningsplaner t ex för lo, varg och kungsörn. Dokumenten är att betrakta som vägledande och beskriver hur nationella mål kan uppnås och vilka verktyg som finns till buds. 2.2 Internationella direktiv Rovdjuren med förvaltningsplan (i Kronoberg lodjur, kungsörn och varg) har ett starkt rättsligt skydd. Lodjur och varg är upptagna i art- och habitatdirektivets (92/43/EEG) bilaga 4, vilket omfattar arter som har ett gemensamintresse och kräver ett strikt skydd. Kungsörnen omfattas av fågeldirektivet (2009/147/EG). Art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet är formaliserat i Sverige i form av artskyddsförordningen (2007:845), vilket innebär att såväl varg som lodjur och kungsörn är fridlysta. 2.3 Nationella mål Rovdjurspropositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191) är vår gällande rovdjurspolitik. Det övergripande och långsiktiga målet för rovdjurspolitiken är att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska finnas i ett så stort antal att de långsiktigt kan finnas kvar kvar i den svenska faunan, samt att arterna kan sprida sig i sina naturliga utbredningsområden, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomiska hänsyn tas. 2.4 Ekosystembaserad adaptiv förvaltning Ekosystemansatsen inom rovdjursförvaltningen innebär att åtgärder ska genomföras på lägsta lämpliga beslutsnivå i syfte att skapa engagemang och delaktighet. Ekosystemansatsen betonar också vikten av försiktighetsprincipen, vilket för rovdjuren innebär att man bör vara särskilt varsam till dess att populationerna uppnått gynnsam bevarandestatus. Försiktighetprincipen omfattar också bevarandet av landsbygdsföretagen, vilket ger förutsättning för bibehållen biologisk mångfald genom hävd och ekonomiskt och socialt hållbara samhällen utanför städerna. Sida 5 av 29

6 Förvaltningen av de stora rovdjuren ska vara adaptiv, vilket innebär att den kontinuerligt tar hänsyn till nya eller förändrade förhållanden. Åtgärder följs upp och justeras kontinuerligt mot uppsatta mål. Inventeringar av rovdjur är nyckeln till att observera populationsförändringar. 3. NULÄGESANALYS AV ROVDJURSFÖRVALTNINGEN 3.1 Naturvårdsverkets ansvar Naturvårdsverket ansvarar för att: besluta om föreskrifter för bl a inventeringar och ersättning för skador som orsakats av vilt fastställa miniminivåer för antalet rovdjur i varje rovdjursförvaltningsområde fastställa inventeringsresultat följa länsstyrelsernas arbete på regional nivå fördela medel till länsstyrelserna för rovdjursinventering, akutverksamhet, informationsinsatser och viltskador ge vägledning och information fördela medel till viltforskning Naturvårdsverket utför på uppdrag av regeringen arbete med övergripande frågor inom rovdjursförvaltningen. Exempel på regeringsuppdrag till Naturvårdsverket är att skriva nationella förvaltningsplaner, att fatta beslut om delegering av skyddsoch licensjakt på rovdjur och att besluta om metoder för inventering av rovdjur. 3.2 Nationell rovdjursförvaltning Görs av Naturvårdsverket i enlighet med riksdagsbeslut, regeringsbeslut och regeringsuppdrag. Länsstyrelsen är i regel remissinstans. 3.3 Södra rovdjursförvaltningsområdet Sverige är uppdelat i tre rovdjursförvaltningsområden ( 3, Förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn), södra, mellersta och norra rovdjursförvaltningsområdena. Naturvårdsverket fastställer miniminivåer för rovdjur för de olika förvaltningsområdena samt de län som ingår i respektive område. Det södra rovdjursförvaltningsområdet består av nio län varav ett län (Gotland) har en egen problematik vad avser rovdjur. De övriga länen är: Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kalmar, Halland, Kronoberg, Blekinge och Skåne. Sida 6 av 29

7 Det södra rovdjursförvaltningsområdet har ett samverkansråd vilket består av de berörda länens landshövdingar. På samverkansrådsmötena fattas beslut av länsövergripande karaktär. Besluten som fattas på samverkansråden är rådgivande för de berörda länens viltförvaltningsdelegationer. 3.4 Länsstyrelsens roll Länsstyrelsen har ansvar för förvaltningen av varg, björn, lo, järv och kungsörn i länet. I praktiken innebär det här i Kronoberg en förvaltning av lo, kungsörn och varg, då järv och björn inte finns i det södra rovdjursförvaltningsområdet. Länsstyrelsen kan efter delegering från Naturvårdsverket fatta beslut om skyddsjakt och licensjakt på vissa arter. I förvaltningsarbetet ingår årliga inventeringar av kungsörn och lo (med tonvikt på föryngringar) samt kvalitetssäkringar av vargförekomster. Information om rovdjur samt handläggning av ansökningar om ersättningar för viltskador ingår också. Enligt 4 förordning (2009:1263) om förvaltning av björn varg, järv, lo och kungsörn ska Länsstyrelsen lämna förslag till samverkansrådet på det minsta antal föryngringar per år som förvaltningen ska syfta till att upprätthålla för förekomsten av de rovdjur vilka föryngrar sig i länet (lo och kungsörn) eller förväntas kunna föryngra sig i länet (varg). 3.5 Förutsättningar för rovdjursetablering i Kronobergs län Kronoberg karakteriseras av ett småbrutet skogslandskap framförallt i norr, nordost och väst samt sammanhängande partier med odlingslandskap i anslutning till länets större sjöar och ådalar. Större komplex av myrar finns framförallt i väst (väster om väg E4).Länet har ett levande landskap med gårdar och odlingsmark insprängt också i skogslandskapet. Länet gränsar till det småländska höglandet i norr. Stora delar av länet är glesbefolkat. Av länets rovdjur med förvaltningsplan är det lo och kungsörn som föryngrar sig. Lodjuren påträffas oftast i den korridor som sträcker sig från Östergötland till Skåne och berör länet väster om Växjö och öster om väg E4 samt gränsområdena mot Blekinge och trelänskorsningarna Kronoberg/Jönköping/Kalmar och Halland/Jönköping/Kronoberg. Kungsörnarna föryngrar sig oftast i länets nordöstra del. Vandringsvargar kan dyka upp var som helst men ett mönster som går igen är att vargarna kommer in i länets östra del, mot Kalmar, följer länsgränsen söderut in i Blekinge, dyker upp i gränsområdena mot Blekinge och Skåne och lämnar länet norrut via Markaryds och Ljungby kommuner. I Kronoberg finns drygt 400 fårbesättningar varav 7 (2015) har en besättningsstorlek på fler än 200 tackor efter höstens lammslakt. Merparten av fårbesättningarna är små (ca 20 tackor efter höstens lammslakt). Nästan hela länet Sida 7 av 29

8 är klassat som område med låg fårtäthet (se kartor producerde av Jordbruksverket, gränsvärdet är 50 besättningar/kvadratmil). Särskilt länets östra del har enligt Jordbruksverkets klassning låga tätheter av får (gäller både antal får och antal besättningar). En aktiv kampanj för stängsling har resulterat i att ett drygt tjugotal av länets fårägare har satt upp rovdjursavvisande stängsel med ekonomiskt stöd av Länsstyrelsen. Antalet besättningar av nötkreatur (framförallt köttdjur) i länet uppgår till drygt I Kronoberg är höga naturvärden i form av hotade kärlväxter och insekter (t ex vilda bin) ofta knutna till betade och slagna ängs-och betesmarker under förutsättning att betet och slåttern sker på en tidpunkt och i en omfattning som passar de hotade arterna. 3.6 Status på rovdjurspopulationerna i Kronobergs län (2015) Lodjur: Två kvalitetssäkrade lodjursföryngringar 2014/2015. För årlig uppdatering se Viltskadecenters rapporter. Varg:. Ingen vargföryngring i länet. Vandringsvargar förekommer årligen och under vissa år förekommer också stationära ensamma vargar. För årlig uppdatering se Viltskadecenters rapporter. Kungsörn: Antalet besatta revir och lyckade häckningar växlar mellan åren fanns två besatta revir men inga lyckade häckningar. För årlig uppdatering se Viltskadecenters rapporter. Varg Lo Kungsörn Nationellt referensvärde 270 individer 870 individer, 147 föryngringar 150 lyckade häckningar Förekomst , hela landet 370 individer 191 familjegrupper, c a 550 individer 192 lyckade häckningar Förekomst , SRFO - 17,5 familjegrupper 6 lyckade häckningar Miniminivå SRFO - 23 familjegrupper - Mål utbredningsområde Hela Sverige förutom den alpina regionen Hela Sverige förutom Gotland Hela Sverige och Gotland Tabell 1. Referensvärden, inventeringsresultat och miniminivåer för rovdjur. Källa Naturvårdsverket och Viltskadecenter. Sida 8 av 29

9 4. MÅL FÖR ROVDJURSFÖRVALTNINGEN I KRONOBERGS LÄN 4.2 Miniminivåer och förvaltningsmål Lodjur: Miniminivå är tre föryngringar/år, förvaltningsmål är fem föryngringar/år. Antalet föryngringar är en summa av de föryngringar som ryms inom länet plus de föryngringar vilka delas med angränsande län (anges i andelar). Detta betyder att om Kronoberg har en egen föryngring och till 50 % delar två föryngringar med Blekinge och Skåne samt till 25 % delar fyra föryngringar med Halland och Jönköping har vi totalt tre föryngringar. Miniminivån för det södra rovdjursförvaltningsområdet är 18,5 föryngringar (fastställt av Naturvårdsverket 2015). För att ta beslut om licensjakt på lodjur (givet att rätten att ta beslut om licensjakt delegerats ut från Naturvårdsverket) krävs att både minininivån på rovdjursförvaltningsnivå (18,5 föryngringar) samt att förvaltningsmålet på länsnivå (5) under tre på varandra följande år uppnåtts. En förutsättning för att kunna göra en bedömningav huruvida miniminivån på rovdjursförvaltningnivå uppnåtts är att samtliga 8 berörda län (Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kalmar, Halland, Kronoberg, Blekinge och Skåne) verkligen genomför årliga inventeringar av lodjursföryngringar med den täckningsgrad som Naturvårdsverket kräver. Om Naturvårdsverket underkänner täckningsgraden för ett eller flera av de berörda länen kan det möjligen bli aktuellt att besluta om licensjakt på lodjur givet att Naturvårdsverket delegerar den rätten till Kronoberg. Södra rovdjursförvaltningsområdet 18,5 Södermanland 3 Östergötland 3,5 Jönköping 2 Kronoberg 3 Kalmar 3 Blekinge 1 Skåne 0 Halland 3 Hela Sverige 147 Tabell 2. Gällande miniminivåer (föryngringar) för lodjur. Källa Naturvårdsverket Varg: Ingen miniminivå eller förvaltningsmål finns då länet inte har föryngrande varg. Kungsörn: Endast en nationell nivå finns på minst 150 lyckade häckningar, inga miniminivåer anges på rovdjursförvaltningsområdes- eller länsnivå. Sida 9 av 29

10 4.2 Viltskador Mål: Att vargangrepp inte sker på tamdjursbesättningar med rovdjursavvisande stängsel. Indikatorer: Antalet rovdjursangrepp på får/år. Antalet rovdjursangrepp på övriga tamdjur/år. Antal fårbesättningar med rovdjursavvisande stängsel. Antal meter besiktigade rovdjursavvisande stängsel/år. Antal fårbesättningar. Areal fållor med rovdjursavvisande stängsel. Lo, antal angrepp Lo, antal döda tamdjur (får) Varg, antal angrepp (får) Varg, antal döda tamdjur (får) Tabell 3. Antal angrepp och dödade tamdjur av rovdjursangrepp i Kronobergs län Källa Viltskadecenter. 4.3 Illegal jakt Mål: Illegal jakt förekommer inte i länet. Indikatorer: Antal jaktbrott anmälda till åklagare/år. Sida 10 av 29

11 5. FÖRVALTNING FÖR ATT NÅ MÅLEN En grundläggande förutsättning för en bra förvaltning är kunskap om de befintliga populationerna. Länsstyrelsen har, enligt förordning om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn (2009:1263) ansvaret för inventeringar av rovdjur i länet. För varg, järv, lo och kungsörn ska länsstyrelsen varje år undersöka hur många föryngringar som förekommer i länet. Allmänhetens observationer är en viktig källa som bidrar till uppskattningen av länets rovdjursbestånd. Någon systematisk inventering av varg görs inte då det saknas föryngrande varg i länet, däremot så skickas det ut förordnade kvalitetssäkrare vid alla inrapporterade observationer av varg, givet att kvalitetssäkring är möjlig. Den nuvarande inventeringsmetodiken för att säkerställa lodjursföryngringar baseras på spårsnö vilket gör att metodiken inte är tillfredsställande i ett län som Kronoberg där antalet lämpliga dagar med spårsnö inom den tid som får användas för att säkra lodjursföryngringar sällan överskrider tio. Länsstyrelsen strävar efter att komplettera den nuvarande metodiken med ett strukturellt och statistiskt säkert sätt använda kameror för att säkerställa lodjursföryngringar. Naturvårdsverket har i uppgift att under 2015 utveckla en sådan metod. 6. REGIONAL ADAPTIV FÖRVALTNING Förvaltningen ska vara adaptiv, vilket innebär att den tar hänsyn till ny kunskap om rov- och bytesdjur, och vid behov anpassar förvaltningen efter den nya kunskapen. Förvaltningen av rovdjursstammarna bör sträva efter att balansera stammarnas storlek på en nivå som gör det möjligt att nå samtliga mål som riksdagen beslutat om, såväl bevarandemål som mål om begränsningar av stammen i vissa utpekade områden. Om rovdjursstammarna förvaltas på nivåer som ligger så nära av Länsstyrelsen angivna miniminivåer att det vid en uppföljning visar sig att populationen ligger under miniminivån, har arten inte längre gynnsam bevarandestatus och förvaltningsåtgärder som licensjakt blir mycket svåra att motivera. Det kan även påverka möjligheten att besluta om skyddsjakt (gäller föryngrande lodjur) om det t ex ansöks om skyddsjakt på länets enda föryngrande lodjur. Förvaltningen ska även ta hänsyn till andra mål som till exempel skador och attityder och i mån det är möjligt anpassa förvaltningen för att uppfylla dessa mål. Även andra följder av närvaro av rovdjur ska beaktas, till exempel möjligheter till tamdjursuppfödning och bevarande av skyddsvärda biotoper. Sida 11 av 29

12 När och om rovdjurspopulationerna når sådana nivåer att licensjakt kan tillåtas kan också ny kunskap om förändringar i populationernas kön- och åldersstruktur styra vilka individer som bör jagas för att på bästa sätt förvalta populationen. 7. FÖRVALTNING AV ROVDJURSPOPULATIONERNA Lodjur: Lodjursstammen i länet inventeras årligen av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan efter delegering från Naturvårdsverket fatta beslut om licens- och skyddsjakt efter lodjur. Eftersom lodjursstammen ännu inte överstigit miniminån på rovdjursförvaltningsnivå har licensjakt inte tillåtits i länet. Skyddsjakt ska vara möjlig. Varg:. Varg inventeras inte, däremot kvalitetsäkras förekomster (spår och observationer). Någon föryngring har ännu inte konstaterats i länet. De vargar som förekommer är vandringsvargar som oftast passerar länet eller stannar en kortare tid. Skyddsjakt ska vara möjlig. Kungsörn: Länsstyrelsen inventerar kungsörn årligen i samarbete med Kronobergs Ornitologiska Förenings örngrupp. Ingen licensjakt på kungsörn tillåts. Beslut om skyddsjakt tas av Naturvårdsverket. Sida 12 av 29

13 UNDERLAGSDEL 8. SKADOR 8.1 Viltskador Viltskadecenter publicerar årligen rapporter över antal viltskador i länet, senast Viltskadestatistik 2014 skador av fredat vilt på tamdjur, hundar och gröda, Rapport från Viltskadecenter, SLU Skador på tamdjur Antalet skador på tamdjur varierar mellan åren. Under 2014 besiktigades fyra angrepp av varg på får, med sammanlagt 8 döda får i Kronobergs län, se tabell 3, sid 4. Några angrepp av lo på tamdjur har inte besiktigats sedan För årlig uppdatering se Viltskadecenters rapporter. 8.3 Angrepp på hundar I Kronobergs län finns inga besiktigade eller dokumenterade rovdjursangrepp på hundar (t om 2015). För årlig uppdatering se Viltskadecenters viltskaderapporter. 8.4 Ersättning för uppkomna skador De djurägare vilka skickat in ansökningar om ersättning för rovdjursangripna tamdjur har ersatts, och ersätts, enligt Viltskadecenters rekommendationer. Villkoren för utbetalande av ersättningar regleras i viltskadeförordningen (2001:724) och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om bidrag och ersättningar enligt 11 och 12 viltskadeförordningen. Bidrag för åtgärder för att förebygga skada av vilt och för att ersätta skada av vilt betalas i mån av medel (1, viltskadeförordningen). Sida 13 av 29

14 9. SKADEFÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER De stora rovdjuren kan orsaka problem, främst för tamdjursuppfödare. För att minimera eventuella problem ska i första hand skadeförebyggande åtgärder vidtas. Information om skadeförebyggande åtgärder kan fås från eller från Länsstyrelsens miljövårds- och landsbygdsenheter. 9.1 Rovdjursavvisande stängsel Den effektivaste förebyggande åtgärden för att förhindra angrepp på tamdjur är stängsling med rovdjursavvisande elstängsel kring betesmarker. Elstängsel har god effekt mot de flesta rovdjur, men det är viktigt att ett stängsel mot rovdjur utformas och underhålls på rätt sätt. I brist på rovdjursavvisande stängsel kan ett vanligt fårstängsel (eller liknande) ge ett bra skydd givet att stängslet inte ligger i anslutning mot stenmurar, virkeshögar eller andra objekt som kan användas vid hopp över stängslet samt inte är öppet mot vatten. 9.2 Skällor/pinglor/ljus- och ljudskrämmor Skällor eller pinglor på tamdjur är en metod som bygger på att rovdjur som hör ljudet avviker från platsen. Denna metod fungerar antagligen bäst när rovdjuren hör ljudet innan de på annat sätt kan avgöra vad som kommer. Ljus- och ljudskrämmor (aktiveras via en fotocell) används som akutåtgärder och kan fungera bra som rovdjursavvisande hjälpmedel mot rovdjur som inte är stationära. Information om åtgärder för att skydda hundar mot angrepp från rovdjur och hantering av närgångna rovdjur finns på viltskadecenters hemsida 9.3 Tamdjursvaktande hundar och lamor Endast ett fåtal försök med lamor har gjorts i Sverige och en utvärdering av erfarenheterna med tamdjursvaktande lamor saknas. Kronoberg är dock tillsammans med Skåne ett av landets pionjärlän och ersättning till inköp av lamor som skadeförebyggande åtgärd har betalats ut. Det finns flera hundraser som avlats fram för att vakta tamdjur, t.ex. Maremma, Komondor och Kuvasz. Viltskadecenter har skrivit en broschyr om boskapsvaktande hundar ( de som är intresserade av att använda sig av boskapsvaktande hundar rekommenderas att kontakta Viltskadecenter. 9.4 Skyddsjakt Som ett sista alternativ för att minimera risk för skador från rovdjur finns skyddsjakt, vilket innebär att man tar bort enskilda individer som ställer till skador som inte kan förbyggas eller åtgärdas på annat sätt. Skyddsjakt kan tillåtas till exempel om en individ har specialiserat sig på att ta tamdjur, eller att de är ovanligt när- Sida 14 av 29

15 gångna mot människor. Möjligheterna till skyddsjakt är dock hårt begränsade av lagutrymmet och får bara göras under speciella omständigheter. En mer ingående beskrivning av vad som gäller vid skyddsjakt finns i Naturvårdsverkets skrift Riktlinjer för beslut om skyddsjakt jaktförordningen, rätten att skydda sina tamdjur Tamdjursägare har rätt att skydda sina djur enligt 28 jaktförordningen (1987:905). Förutsättningen är att den som använder sig av 28 först försöker att skrämma bort det angripande rovdjuret/rovdjuren och att det rör sig om ett pågående eller omedelbart förestående angrepp. Den som använder sig av 28 ska omedelbart efter anmäla att så skett till länsstyrelsen. Rutiner för hur anmälan ska gå till finns på Länsstyrelsens hemsida. 9.6 Bidrag till skadeförebyggande åtgärder Länsstyrelsen har utsedda besiktningsmän vars uppgift är att besiktiga rovdjursrivna tamdjur, i deras uppdrag ingår även att dels ge rådgivning och hjälp med insatser för att minska risken för upprepade angrepp. Länsstyrelsen kan ge ekonomiskt bidrag till skadeförebyggande åtgärder som har dokumenterad skadeförebyggande effekt och utveckling av åtgärder som bedöms kunna ge tillräckliga skadeförebyggande effekter. Länsstyrelsen har också beredskap att vidta akuta åtgärder genom att låna ut akutstängsel, el-aggregat, så kallade lapptyg eller ljus-och ljudkällor. 10. ILLEGAL JAKT Ett viktigt område som berör förvaltningen av rovdjursstammarna i landet är att den illegala jakten måste fördömas och bekämpas. Länsstyrelsen har ett uttalat ansvar för att förebygga denna typ av brott i samarbete med polis- och åklagarmyndighet. Länsstyrelsen kan motverka illegal jakt främst genom informations- och kunskapsspridning. Detta sker i nära samverkan med länets viltförvaltningsdelegation, polis och jägarorganisationer. Ett av syftena med viltförvaltningsdelegationerna är att uppnå acceptans för rovdjuren och åstadkomma ett reellt regionalt ansvar och lokalt inflytande över rovdjursförvaltningen (2013/14:MJU7, 2013). I de fall rovdjur olovligen dödats bör staten föra talan om skadestånd. Naturvårdsverket har i uppdrag att genomföra återkommande uppskattningar av den illegala jaktens omfattning. I Kronoberg har sedan 2010 två fall av illegal jakt på rovdjur (2011 och 2014) anmälts till åklagare. Sida 15 av 29

16 11. ROVDJURENS PÅVERKAN PÅ BIOLOGISK MÅNGFALD I ett människodominerat ekosystem där jakt utgör den viktigaste regleringen av klövdjuren kommer de stora rovdjurens påverkan på biologisk mångfald bli mindre och den positiva påverkan från de stora rovdjuren begränsas då främst till de effekter som begränsning av mindre rovdjur ger, samt till att asätare gynnas av tillgång på kadaver under hela året Konkurrens om jaktbart vilt En fråga som ofta uppkommer när de stora rovdjuren kommer tillbaka till ett område är hur stor påverkan de kommer att ha på populationerna av bytesdjur och i förlängningen, på det möjliga jaktuttaget. Detta är inte helt lätt att svara på eftersom populationstillväxten hos växtätare styrs av ett antal faktorer som den nuvarande populationstätheten hos växtätaren, klimat, födotillgång, mänsklig jakt och predation från stora rovdjur. I Sverige styrs älgpopulationens tillväxt och storlek framförallt av jakten, även om det finns områden med höga tätheter av älg och andra klövdjur där födotillgången redan idag begränsar älgstammens tillväxt. Påverkan av rovdjur på klövdjurspopulationernas tillväxt handlar dessutom inte bara om hur många djur som dödas per ytenhet utan också om vilka djur som dödas och vilken kondition de har när de dödas. Predation på icke reproduktiva djur har t.ex. mindre påverkan på populationstillväxten än om predationen inriktas på djur i reproduktiv ålder. Predation på djur som är i så dålig kondition att de inte hade överlevt vintern kallas kompensatorisk då dessa djur hade dött i vilket fall som helst och inte bidragit till populationstillväxten alls. Man har funnit i undersökningar att ca 10 % av de älgar som vargen tar sannolikt hade dött av svält under vintern. Vargens jaktsätt skiljer sig här från t.ex. lodjurets. Vargen förföljer sitt byte och det är då mer kostnadseffektivt att ta svagare djur och dessutom utgör dessa en mindre skaderisk för vargen. Lodjuret, som ofta sitter i bakhåll eller smyger sig på bytet väljer inte aktivt svagare djur i samma utsträckning som vargen. Predation på djur som annars hade överlevt kallas additiv och påverkar bytesdjurets populationstillväxt negativt. När det finns flera stora rovdjursarter som äter samma art av bytesdjur så blir det en större påverkan på populationstillväxten av det bytesdjuret. Även här finns det faktorer som försvårar uppskattningarna av påverkan, man har t.ex. funnit att älgkor som blir av med sin älgkalv tidigt på sommaren i högre utsträckning får dubbelkalv nästa år än de älgkor som inte blivit av med sin kalv. När stora rovdjur som lodjur begränsar förekomsten av mindre rovdjur som räv så kan detta kompensera en del av deras eget uttag av t.ex. rådjur, vilket minskar påverkan. Sida 16 av 29

17 11.2 Många bytesdjur på stor yta Vargens påverkan på det jaktbara viltet i Sverige har framförallt studerats i Mellansverige där älgen utgör det viktigaste jaktbytet (ca 95 % av bytesdjuren) för varg. Forskning visar att en vargflock dödar ungefär 120 älgar per år och att det inte finns något tydligt samband mellan flockstorlek och antal fällda älgar eller hur ofta dessa fälls. Under sommaren (juni september) utgör årskalvar 90 % av de fällda älgarna och resterande 10 % utgörs nästan uteslutande av ettåringar. Resten av året utgörs de fällda älgarna av kalv (74 %), ettåringar (12 %), 2-10 åringar 7 % och de resterande 7 %, av älgar som är äldre än 11 år. (Sand, H, Wikenroos, C. och Lidberg, O Skandinaviens vargar dödar fler älgar. Svensk jakt Nr och SKANDULV). Forskningen om varg och älg i Mellansverige säger dock inte så mycket om hur påverkan på bytesdjurspopulationerna och det möjliga jakttuttaget kommer att se ut i södra förvaltningsområdet. Här är vilttätheterna generellt mycket högre och det finns långt fler arter av potentiella bytesdjur än i Mellansverige. Sammanfattningsvis så verkar vargflockarna i olika områden föredra olika bytesdjur. Denna möjliga specialisering kan påverka populationstillväxten hos det föredragna bytesdjuret negativt medan påverkan på icke fördragna bytesdjur verkar bli liten eller försumbar. Påverkan på ett av vargen favoriserat bytesdjur minskar det möjliga jaktuttaget på denna art men det möjliga mänskliga jaktutaget är ändå generellt större än vargens uttag av samma art. I likhet med vargens uttag av älg i Mellansverige kommer påverkan på jaktbara klövviltsarter i södra förvaltningsområdet bli större vid mindre revirstorlek och lägre klövviltstätheter och mindre när reviren är större och klövviltstätheterna högre (Sand, H. och Gervasi, V Vad påverkar predationsrisken för älg och rådjur inom ett vargrevir. SLU fakta skog nr Sand, H, Wikenroos, C. och Lidberg, O Skandinaviens vargar dödar fler älgar. Svensk jakt Nr och SKANDULV). För lodjuren gäller, söder om renskötselområdet, att rådjuret är det dominerande bytesdjuret. En lohona med ungar tar i genomsnitt mellan 5 och 6 rådjur per månad. Förmodligen är denna kvot lägre i områden med glesare rådjursstam. Ensamma lohonor tar rådjur per månad och hanar tar rådjur per månad. Brytpunkten där lodjuren tar ut mer rådjur ur stammen än vad som producers variear givetvis både geografiskt och tidsmässigt och är alltså beroende av lodjursstammens täthet i förhållande till tätheten av rådjur. (Källa: Rapport till Rovdjursutredningen 2006, SLU, lodjuret Artfakta). Sida 17 av 29

18 12. INFORMATION OCH KOMMUNIKATION Förekomsten av rovdjur väcker ofta starka känslor och behovet av saklig information är stort. Aktuell och saklig information ska ges fortlöpande på regional och lokal nivå och innefatta informationsblad, riktad information om rovdjur mot tamdjursägare, jägare, skolor och övrig allmänhet. Informationen ska vara uppdaterad och lättillgänglig. Länsstyrelsens besiktningsmän och övrig fältpersonal är viktiga resurspersoner för insamling och spridning av information ute i länet i samband med sina besök hos djurägarna och i möten med markägare, djurhållare, jägare och allmänheten. För att säkerställa att behov av information uppfylls har länsstyrelserna i södra rovdjursförvaltningsområdet tagit fram en kommunikationsplan för rovdjursförvaltning vilken har fastställts av viltförvaltningsdelegationen i Kronobergs län. Syftet är att klargöra länsstyrelsens ansvar för information och kommunikation i rovdjursfrågor. I Kronobergs län finns en SMS-tjänst riktad mot tamdjursägare (primärt fårägare), tjänsten aktiveras av besiktningsmän och kvalitetssäkrare då förekomst av varg kvalitetssäkrats och då ett rovdjursangrepp på tamdjur kvalitetssäkrats. 13. ATTITYDER TILL ROVDJUR Det finns finns flera färska studier om människans attityder till rovdjur, bland annat med jämförelser mellan stad och landsbygd. Synpunkterna på rovdjur är olika på nationell och lokal nivå, där toleransen bland dem som lever på landsbygden i områden med vargrevir är lägre mot varg (Källa: Attityder till rovdjur och rovdjursförvaltning, 2014:1, SLU). 14. ROVDJURSTURISM Rovdjursturism är välutvecklat i delar av landet, vilket gäller inte minst områden med fasta revir av varg och björn. Rovdjursturism kan bidra till regional utveckling och till att öka acceptansen till rovdjur hos lokalbefolkningen (det senare beroende på den grundläggande attityden till rovdjur, avståndet till verksamheten samt till hur seriös arrangörerna är). Källa: Rovdjursturism, rapport 5688, Naturvårdsverket. Sida 18 av 29

19 15. LICENSJAKT Populationsreglerande jakt kan bedrivas som licensjakt eller allmän jakt men i fallet rovdjur kan enligt lagen endast licensjakt tillåtas. Detta gäller dock bara under förutsättning att beslutade miniminivåer och/eller förvaltningmål är uppnådda. 16. KUNSKAPSUPPBYGGNAD/FORSKNING Länsstyrelsen ska hålla sig informerad om olika forskningsresultat inom området rovdjur och ska i förvaltningsarbetet ta hänsyn till resultaten. Länsstyrelsen sprider informationen om ny kunskap till Viltförvaltningsdelegationen och berörda intresseorganisationer. 17. FINANSIERING AV FÖRVALTNINGEN Rovdjursförvaltningen finansieras med medel från Naturvårdsverket, Landsbygdsprogrammets medel för rovdjursstängsel, samt Länsstyrelsens förvaltningsanslag. LÄNKAR De5stora.com Sverige/Viltforvaltning/Viltpolitiken/Genomforande/Rovdjursradet/ = gällande rovdjurspolitik, Rovdjurspropositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191). REFERENSLISTA Frank, J., Månsson, J, Svensson, L., Levin, M. och Höglund, L Viltskadestatistik 2014 skador av fredat vilt på tamdjur, hundar och gröda, Rapport från Viltskadecenter, SLU Sida 19 av 29

20 Liberg, O. och Andrén H Lodjuret-Artfakta. Rapport till Rovdjursutredningen Grimsö forskningsstation, SLU. Miljö- och jordbruksutskottet En hållbar rovdjurspolitik, Miljö- och jordbruksutskottet betänkande 2013/14:MJU7. Riksdagskansliet. Nordfalk, M Rovdjursturism, sammanfattning. Sammanfattning av rapporterna om turism kring de fyra stora rovdjuren med fokus på björn. Rapport Naturvårdsverket. Regeringens proposition En hållbar rovdjurspolitik, proposition 2012/13:191. Regeringskansliet. Sand, H. och Gervasi, V Vad påverkar predationsrisken för älg och rådjur inom ett vargrevir. SLU fakta skog nr Sand, H, Wikenroos, C. och Lidberg, O Skandinaviens vargar dödar fler älgar. Svensk jakt Nr Sandström, S., Ericsson, G., Dressel, S., Eriksson, M. och Kvastegård, M Attityder till rovdjur och rovdjursförvaltning, Rapport 2014:1. SLU. Sida 20 av 29

21 BILAGA B.1 DEFINITIONER AV BEGREPP Gynnsam bevarandestatus Begreppet kommer från art- och habitatdirektivet och beskriver vilka förutsättningar som krävs för att en art ska finnas på lång sikt. Bevarandestatusen anses gynnsam när: 1. Den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av dess miljö. 2. Artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid och 3. Det finns, och sannolikt kommer att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt. Bedömningen av gynnsam bevarandestatus ska göras på vetenskapliga grunder. Riksdagen har tagit ställning till att de stora rovdjuren i Sverige har gynnsam bevarandestatus och angett ett referensintervall. Naturvårdsverket har därefter fastställt exakta referensvärden för rovdjurspopulationernas storlek. Referensvärde Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus anger den lägsta nivån för att arten ska ha gynnsam bevarandestatus. Referensvärdet och bevarandestatusen fastställs på nationell nivå av Naturvårdsverket och ska rapporteras till EU vart 6:e år enligt EU:s art- och habititatdirektiv. Miniminivå Miniminivåer är en fördelning av nationella referensvärden per län och förvaltningsområden. Miniminivåer anges som antalet årliga föryngringar och beslutas av Naturvårdsverket, efter förslag från samverkansrådet med utgångspunkt i länsstyrelsens förslag vilka prövas för godkännande av viltförvaltningsdelegationen. Förslagen ska vara möjliga att uppnå senast fem år efter fastställande. Förvaltningsmål Ett förvaltningsmål anger hur mycket över miniminivån länsstyrelsen, med sin viltförvaltningsdelegation, anser att artens antal bör vara med hänsyn till förvaltningens syfte och regionala förutsättningar. Ett förvaltningsmål kan uttryckas som ett intervall där hänsyn tas till artens naturliga fluktuationer såsom tillfälliga nedgångar och osäkerheten i inventeringsresultaten. Sida 21 av 29

22 B.2 ARTERNAS EKOLOGI OCH BIOLOGI Fakta är hämtat från Viltskadecenter. B.1.1 Lodjur Lynx lynx eller Felis lynx Utseende Lodjuret är Skandinaviens enda vilda kattdjur. Det har kort svans med svart tipp, långa bakben, stora tassar, yviga polisonger och svarta tofsar på öronen. Sommarpälsen är tunn och varmt gulbrun till rödbrun. Vinterpälsen är ljusare, tjockare och längre än sommarpälsen. De flesta lodjur är svartfläckiga, men fläckarna framträder olika mycket på olika individer. Buken är vit. Ögonen är omgivna av ett vitt fält avgränsat av svarta linjer. Normalvikten för lodjur är kg (hanen väger ofta några kilo mer än honan). De har en mankhöjd på cm och en kroppslängd på ca 1 meter. Lodjuren använder sig av lockrop under brunsten som påminner om en berguvs hoanden. Honan och ungarna kommunicerar med pipande eller jamande ljud, medan en uppretad lo morrar och fräser. Det händer även att lodjuren spinner. De flesta honor är två år när de föder sin första kull, som består av 1-4 ungar. Vid kullstorlekar på fler än två ungar dör oftast de minsta ganska snart. Lodjur kan, i sällsynta fall, bli upp till 17 år gamla. Livsmiljö Lodjuret lever i hemområden (de hävdar inte revir). Hemområdesstorleken varierar med individ och område, men ligger runt 400 kvadratkilometer för honor och kvadratkilometer för hanar. Det är inte ovanligt att olika individers hemområden överlappar varandra. Utanför familjegruppen vandrar djuren vanligtvis ensamma. Lodjuret är ursprungligen ett skogsdjur. Lodjuren rör sig gärna i täta skogsområden och varierande terräng. Lodjuren är nattaktiva och vilar oftast hela dagen. Daglega tas gärna i klippbranter eller under en tät gran, med uppsikt över det egna inspåret. Föda Lodjurets bytesval varierar med tillgången på bytesdjur. I Sverige väljs klövdjur i första hand, ren i norr och rådjur längre söderut. Därefter kommer hare och sedan Sida 22 av 29

23 skogsfågel. I Norge har det hänt att lo har slagit vinterkalvar av älg och i Polen kronhjortskalvar och hindar. Lodjur kan lokalt gå hårt åt rävstammen. B.1.2 Varg Canis lupus Utseende Vargen har höga ben, rak rygglinje och mer strömlinjeformad kropp än tamhunden. Vargen har stort huvud, stora tassar (i förhållande till kroppen) och hängande svans. Pälsen är buskig/krusig med grå grundfärg hos den skandinaviska vargen. Sommarpälsen har grågula och rödbruna skiftningar (internationellt varierar vargens färg i ett flertal nyanser mellan extremerna vitt och svart). Vargen är det största av de vilda hunddjuren. Normalvikten för honvargar är kg och för hanvargar kg. Mankhöjden kan vara upp till 90 cm för vuxna hanvargar. Vargen kan yla, skälla, morra och gny. Ylandet har flera funktioner; dels samlar det ihop flockmedlemmar, dels markerar en ylande vargflock sitt revir gentemot andra flockar. Det har också en rent social funktion för flockmedlemmarna. En hotad eller skrämd varg skäller med korta, mörka/grova skall. Skallet fungerar både som varningssignal till flockmedlemmar och som hot mot inkräktare. Morrandet uttrycker aggressivitet medan gnyendet är ett kontaktljud. Medellivslängden ligger troligen mellan 3 och 4 år. Få vargar uppnår 10 års ålder. Livsmiljö De flesta vargar lever i flockar (familjegrupper), som oftast består av ett ledarpar (det så kallade alfa-paret ) och deras ungar. Flockar hävdar revir aktivt och det är inte ovanligt att vargar dödas vid revirstrider. Storleken på reviren varierar med födotillgången och storleken på flocken, men i Sverige är de vanligen kvadratkilometer stora. Vargarna är mycket anpassningsbara och har funnits i nästan alla landmiljöer på norra halvklotet. Det enda krav de ställer på sitt utrymme är att där finns skydd och tillgång på föda. I dag finns de flesta vargar i områden relativt långt från tät bebyggelse och mänsklig aktivitet. Fruktsamheten hos varg är hög jämfört med andra stora rovdjur i Skandinavien. Vargarna blir könsmogna vid ca 22 månaders ålder och har därefter potential att föda valpar varje år. Kullstorleken är vanligtvis 3-8 valpar. Oftast är det endast en hona ( alfatiken ) per flock som föder valpar. Sida 23 av 29

24 Föda Älg är det viktigaste bytesdjuret i mellersta Sverige. Vargen äter även rådjur, hjort, vildsvin, bäver, grävling, ren och diverse mindre däggdjur. De vargar som dyker upp inom renskötselområdet tar ofta renar. B.1.3 Kungsörn Aquila chrysaetos Utseende Gamla fåglar har en genomgående mörk dräkt (bruna, brungula, svarta och grå färger). Yngre örnar har vita fält i vingarna och vit stjärt med brett, svart stjärtband. I alla åldrar har örnen ett gult eller ljust rödbrunt nackdok. Kungsörnen är den näst största rovfågeln i Sverige, med en kroppslängd på 0,9 m, vingspann på 1,90 2,25 m och en vikt som varierar mellan tre och drygt sex kg. Livsmiljö Kungsörnar häckar i skogs- och fjällområden. Vintertid kan de vistas i Syd- och Mellansverige (ytterst få kungsörnar lämnar landet under vintern). Vanligen har varje par flera alternativa boplatser inom reviret. De bygger stora risbon (ca 1,5 m i diameter, upp till 5 m höga) i kraftiga barrträd (tall och gran) eller i klippstup, ofta med utsikt över terrängen. Kungsörnar hävdar revir. Medelavståndet mellan par är i genomsnitt ca km, beroende på bytestillgången. Honan blir könsmogen vid 3-5 års ålder. Hon lägger 1-2 ägg på våren. Oftast överlever inte båda ungarna till vuxen ålder. Den genomsnittliga årsreproduktionen i Sverige ligger runt 0,5 flygfärdiga ungar per par och år. Kungsörnar kan uppnå hög ålder. Den äldsta kända frilevande kungsörnen i Sverige blev minst 32 år. Föda Små och medelstora däggdjur och fåglar, exempelvis hare, tjäder och orre. I norr kan de livnära sig på renar. Sida 24 av 29

25 B.2 AKTÖRER INOM ROVDJURSFÖRVALTNINGEN B.2.1 Naturvårdsverket Naturvårdsverket är regeringens centrala myndighet med ansvar för att genomföra naturvårdspolitiken vad gäller rovdjursfrågor. I uppdraget ingår att utveckla och förbättra strategier och metoder för naturskydd, granska och utvärdera resultaten samt att återrapportera till regeringen. B.2.2 Nationella rovdjursrådet Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor är ett rådgivande organ som bistår Naturvårdsverket i genomförandet av rovdjurspolitiken. Rådet består av representanter för olika intressegrupper, bland annat jägarorganisationer, naturvårdsorganisationer, skogsbruk, rennäring och annan tamdjurshållning. Rådet sammanträder minst fyra gånger per år och kallas även in för överläggning och råd då särskilt viktiga eller akuta frågor diskuteras vid myndigheten, se B.2.3 Samverkansrådet Samverkansråden samordnar arbetet mellan länsstyrelserna inom de tre rovdjursförvaltningsområdena i frågor om förvaltning av de stora rovdjuren. Samverkansrådet ska med utgångspunkt i länsstyrelsernas förslag till Naturvårdsverket lämna förslag till miniminivåer för förekomsten av lo och varg i rovdjursförvaltningsområdet och i vart och ett av de län som ingår i området (se förordning 2009:1263 om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn). Rådet består av landshövdingarna för länen i förvaltningsområdet. Frågor till rådet bereds av en beredningsgrupp som består av rovdjurshandläggare från de olika länsstyrelserna. B.2.4 Viltförvaltningsdelegationen I varje län ska finnas en viltförvaltningsdelegation som ska arbeta med frågor rörande viltförvaltningen inom länet. Hur viltförvaltningsdelegation ska se ut, dess mandat och funktion finns beskrivet i förordningen 2009:1474 om viltförvaltningsdelegationer. En viltförvaltningsdelegation ska besluta om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen i länet. Viltförvaltningsdelegationen ska pröva frågor om godkännande av det förslag till miniminivåer för förekomsten av björn, lo, varg och järv i länet som enligt 4 första stycket förordningen (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn ska lämnas till samverkansrådet och den rovdjursförvaltningsplan för länet som ska upprättas enligt 7 första stycket förordningen om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn. Förordning (2013:1131). Sida 25 av 29

26 B.2.5 Viltskadecenter Viltskadecenter är ett servicecenter för myndigheter, organisationer, enskilda företag och allmänheten och är en del av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Viltskadecenter jobbar på uppdrag av Naturvårdsverket med de skador som kan orsakas av fredat vilt på mänskliga intressen. Viltskadecenters främsta mål är att bidra till att begränsa de skador som fredade viltarter kan orsaka, genom att utveckla och sprida kunskap om metoder som förebygger viltskador. Viltskadecenter arbetar också med att samordna, sammanställa och utvärdera inventeringar av de fredade viltstammarna. B.2.6 Forskningsprojekt Ett antal olika forskningsprojekt pågår för de olika arterna: Det Skandinaviska Vargforskningsprojektet (Scandulv), och det Skandinaviska Loforskningsprojektet (Scandlynx) är samarbetsprojekt mellan Norska institutet för naturforskning (NINA) och Grimsö forskningsstation, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Alla dessa projekt studerar olika aspekter av arternas biologi och ekologi, t.ex. populationsdynamik, genetik och inverkan på bytesstammar. För kungsörn finns Naturvårdsverkets och Energimyndighetens projekt Vindval som studerar vindkraftens påverkan på bland annat kungsörn. Forskning om våra rovdjur görs även på ett flertal institutioner på svenska universitet och högskolor. B.2.7 Intresseorganisationer Naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Föreningen Sveriges Fäbodbrukare, Lantbrukarnas Riksförbund, Rovdjursföreningen, Sveriges Ornitologiska Förening, och Världsnaturfonden är exempel på organisationer som har intresse i och påverkas av rovdjursförvaltningen. B.2.8 Rovdjurscentra Det finns två rovdjurscentrum i Sverige - Rovdjurcentret De 5 Stora i Järvsö och Rovdjurscentret Orsa Grönklitt. Rovdjurscentrum arbetar med att sprida allsidig information om de stora rovdjuren och deras förvaltning. Den breda allmänheten är en viktig målgrupp, men även riktade informationsinsatser görs. Rovdjurscentret De 5 Stora finns i Gävleborgs län och bedriver sin informationsverksamhet genom webb ( föreläsningar, kurser, rovdjursskolor, utställningar, seminarium och trycksaker. De 5 Stora samarbetar med myndigheter, forskare och intresseorganisationer. Verksamheten finansieras delvis av Naturvårdsverket. B.2.9 Polisen Polisen är inblandad i rovdjursförvaltning främst när det gäller frågor angående illegal jakt och skrämsel eller avlivning av närgångna rovdjur. Sida 26 av 29

27 B.3 DATABASER B.3.1 Skandobs Skandobs är ett skandinaviskt rapporteringssystem där allmänheten kan rapportera observationer av björn, järv, lodjur och varg. Syftet är att Skandobs ska underlätta att rapportera rovdjursobservationer och öka allmänhetens medverkan och delaktighet i rovdjursinventeringarna i Skandinavien. Naturvårdsverket har lanserat en mobilapp för Skandobs, som underlättar registreringen av rovdjursobservationer. B.3.2 Rovobs På Rovobs kan allmänheten rapportera in observationer av rovdjur, spillning och spår, och se andras rovdjursobservationer. Syftet med Rovobs är att tamdjursägare, jägare och andra som berörs av rovdjur ska kunna informera varandra om vad som händer i närområdet och på så sätt förebygga skador på tamdjur. Rovobs är också ett viktigt verktyg i Länsstyrelsens arbete med förvaltning av länets rovdjur. Nio län i centrala och södra Sverige är anslutna till Rovobs. Avsikten är att Rovobs kommer att ersättas med Skandobs. Kronobergs län är inte anslutet till Rovobs. B.3.3 Rovbase Rovbase är en databas som samlar information om björn, järv, varg, lodjur och kungsörn. Databasen används av bland annat Naturvårdsverket. Rovbase innehåller information om Rovdjursobservationer, skador av rovdjur på tamdjur och fällda rovdjur. Man kan ta del av uppgifter från rovdjursförvaltningen i form av kartor, tabeller och grafer. Rovbase är öppet för allmänheten och i databasen finns uppgifter från både Sverige och Norge. B.3.4 Rovdjursforum Rovdjursforum är ett nationellt system som är avsett att var till hjälp för främst länsstyrelserna i deras arbete med att genomföra rovdjurspolitiken och innehåller uppgifter om viltskadeärenden. Rovdjursforum är inte tillgängligt för allmänheten men på hemsidan finns blanketter för ansökan om bidrag och ersättning att ladda ner. Avsikten är att Rovdjursforum kommer att ersättas med Rovbase. B.3.5 Älgdata Älgdata administreras av länsstyrelserna och syftar till att samla all viktig information om älgstammen och dess påverkan på skog och trafik på en plats på internet. Älgförvaltningsgrupper, enskilda jägare och andra ska på ett lättare sätt hitta information, vilket underlättar en kunskapsbaserad och flexibel älgförvaltning. Endast företrädare för ett jaktområde (ett licensområde eller ett älgskötselområde) kan rapportera fällda älgar, medan statistiken är öppen för allmänheten. Älgdata Sida 27 av 29

28 lanserades under hösten 2012 med en inrapporteringsfunktion för fällda älgar och möjlighet att ta fram grundläggande statistik, och kommer fortlöpande att kompletteras med nya funktioner Sida 28 av 29

29