Jag utgår från materialet och ser vad det blir. Emma i ateljen med Genom ytan

Transkript

1 Emma i ateljen med Genom ytan Foto: 14 Marianne Erikson Jag utgår från materialet och ser vad det blir.

2 Västsvenska konstnärer Emma Linde och My Dammand i fokus internationellt Den 14:e Internationella Textiltriennalen i Lodz, Polen den 6 maj 3 november 2013 Starkt återbruk och spännande trådpoesi Emma Linde och My Dammand är inbjudna att deltaga i Lodz-Triennalen i år. Båda konstnärerna är verksamma i Västsverige, har magisterexamen från HDK och skildrar angelägna tillstånd i världen och inom oss. De har redan fått internationell uppmärksamhet. De visar på den nutida textilkonstens mångfald, men med helt olika medel. Den Internationella Textiltriennalen the International Triennial of Tapestry i Polens gamla textilindustristad Lodz är Europas äldsta och största regelbundet återkommande utställning med nutida textil konst. Den påbörjades 1972 och fortsätter att anordnas vart tredje år i Central Museum of Textiles - Textilmuseet i staden. Den har blivit alltmer global och japanerna tar betydande plats både som utställare, innovatörer och jurymedlemmar. Konstnärerna kan inte rekommendera sig själva, utan en konsult i varje land utser representanterna, vanligen tre. En internationell jury röstar fram utmärkelser, guld, silver och brons och hedersomnämnanden deltog 117 konstnärer från 45 nationer fanns 138 konstnärer från 51 länder representerade. För ovanlighetens skull valde denna gång Textil museet i Lodz själv de svenska konstnärerna, eftersom man trots två försök inte nådde konsulten, som avflyttat. Det polska urvalet, gjort med utgångspunkt från internationella kataloger och ETN European Textile Network är intressant och visar på textilkonstens mångfald. Emma Linde Mot resursslöseri för återbruk till angelägen konst Emma Linde blev utvald av konsulten att deltaga i Lodz-Triennalen Hon skickade in en textil bild av sig själv, där hon sträcker ut sig som på en renässansens proportionsteckning, sydd som ett välkomponerat lapptäcke av bitar från kläder hon använt dagligen rutiga tyger och blå denim. Hennes motivering löd: Om du tar av dig alla dina kläder och klipper sönder dem i bitar och sätter samman dem intill varandra kommer du att finna att de upptar en yta på 5 kvadratmeter. Det måttet blev verkets titel. Emma Linde (f. 1972) är utbildad vid HDK, textil konst, MA Hon är bosatt i Alingsås, men delar ateljé med några andra konstnärer i Göteborg. Hon använder sig ofta av enkla, vardagliga material, tidningar, lakan, avlagda kläder ett återbruksmaterial som hon hyser stor omsorg om samtidigt som det rymmer ett ifrågasättande inför massproduktion, överflöd och resursslöseri. Hennes motiv antyder förgänglighet och transformation. De innefattar även en viss lekfullhet. 15

3 Del av Färgkod Öckerö. Foto: Emma Linde Jag utgår från materialet och ser vad det blir. Runt takstolen i Hörsalen i Öckerö bibliotek löper sedan 2006 Emmas 25 m långa vävnad Färgkod Öckerö, ett uppdrag från Statens Konstråd. Genom ett upprop i ortspressen samlades avlagda kläder in bland ortsbefolkningen. Emma klippte sönder kläderna och sorterade dem efter färg. Stående vävde hon ripsvävnaden, som kan få betraktaren att associera både till en traditionell hållbar trasmatta och det gamla sättet att draga stugan med färggranna bonader till fest. Vardagslivet på ön är invävt båtstävar, klippformer, människor, solens ljus och skymningen över havet. Med stolthet kan öborna betrakta sitt konstverk, som de själva bidragit till att forma och som återuppväcker minnen och gemenskap. En berättelse som är både lokal och global. Emma fick en överraskande inbjudan till Polen att åter deltaga i Textiltriennalen Hon kommer även nu att visa ett självporträtt, Genom ytan ( ), men under något andra premisser än förra gången. Ett papperscollage av smala remsor, klippta genom sidorna på färggranna modemagasin formar i rutor och ränder ett kvinnoansikte med huvud utan hår och stora undrande ögon. Det är en bild av en kropp under behandling med cellgifter, en fråga om identitet och undran inför framtiden. Vid samma tid arbetade hon med skulpturen In på bara benen, ett skelett i naturlig storlek, gjort av avlagda kläder. Under cancerbehandlingen blev jag så medveten om min kropp, om hur den rörde sig. Jag köpte t.o.m ett skelett av papper och studerade det. Vi ser ytan, utseendet, kläderna, men vad finns under, hur är konstruktionen? Vad är viktigt? Hon leker med begreppen och nämner gåtan: Vad väger mest 1 kg bomull eller 1 kg järn? In på bara benen och 5 kvadratmeter har samma material, men olika omfång. My Kirsten Dammand Vävar av tid och hållbar utveckling My Dammand bor sedan 1997 i Tisselskog tillsammans med man och son. Vägen dit är backig och kurvig genom tät Dalslandsskog, där vattendrag här och var skymtar fram. I ett separat litet hus på tomten har hon sin ateljé i två rum med bra dagsljus. Där står hennes vävstol på 130 cm bredd med 25 skaft, som nu är digitaliserad. Här väver hon dubbelvävar i två eller flera lager. Ibland väver hon in draglinor med vars hjälp hon kan vecka/plissera materialet. Härigenom kan hon manipulera materialen till önskat uttryck. Väven kan köras i tvättmaskinen för att krympa ullen. Materialen i de andra vävskikten lin, nylon och koppartråd reagerar på olika sätt. Hon köper alltid vitt ullgarn av spelsaufår från Norge och färgar allt själv. Mot den kompakta ullen bildar de en yttre transparent skrynklig hinna, som skapar hålrum. Hålrummen är viktiga för My. De är en del av berättelsen, en sorts trådpoesi. Att experimentera och tänja gränserna för vad som är tekniskt möjligt, intresserar mig. My har inte visat sina verk så mycket i Sverige, förutom att hon som enda textilkonstnär deltog i Nordisk salong i Eriksbergshallen, Göteborg Flera stora internationella utställningar har lockat henne i Kina, Turkiet, Frankrike och två gånger i Riga. Till de utställningarna skickar man in en intresseanmälan med bild och en internationell jury väljer ut deltagarna. I Lodz kommer My att ha med Vattenytan, en lysande blå dubbelvävnad i ull- och lingarn, nylon och reflextråd, där vattenströmmar vertikalt rinner ner i ett livgivande flöde. Men vad döljs under den föränderliga ytan? I hennes medvetande finns bl.a. de oväntade fynd från människors avlagringar, som kan göras i de djupa skogstjärnarna. 16

4 Segmenterad cirkel, diam.190 cm, ull, lin, nylon, koppartråd. Riga Triennalen Foto: Håkan Karlbrandt Vattenytan, dubbelvävnad, 150 x 100 cm. infälld bild: Detalj av Vattenytan. Foto: Gunnar Johansson 17

5 My är född i Danmark 1966 med en svensk textilkunnig mor och en dansk far. Det var vid Stenebyskolan i Dals Långed hon började sin textila utbildning, som var hantverksinriktad. För att fördjupa sina konstnärliga insikter fortsatte hon vid Kunsthåndvaerkerskolen i Kolding DK och HDK i Göteborg, där hon tog magisterexamen Nu tjänstgör hon som adjunkt och utbildningsansvarig inom textil vid den högskoleförberedande Stenebyskolan. Vi kommer in på frågor om hållbar utveckling och ansvar och My nämner betydelsen av de Etik- och Miljöseminarier, som anordnats vid Steneby tog hennes miljö- och samhällsengagemang form i Segmenterad cirkel, en sorts räddningskrans i samband med tsunamin 2005, som hon visade i den 3:e Europeiska Textil och Fiber Triennalen Global Intrigue i Riga. Jag vill genom mitt uttryck skapa distans, vara ganska abstrakt för att det skall kunna rymma flera upplevelser och att man skall kunna tolka verket på olika sätt. Det gäller även mig själv. Betraktar man cirkeln närmare ser de olika segmenten ut som kotor i en ryggrad. De ledade partierna sätter ihop händelsen. Det tar tid. Hon berättar om ett hål i skogen intill, där hon ofta strövar. Jag vet inte varför det finns där, men jag beslöt att använda samma mått i min cirkel. För mig är det viktigt att bo i skogen för att få tid att betrakta, fundera och känna. I min konst vill jag berätta en angelägen historia. Det handlar ofta om hållbar och global utveckling. Segmenterad cirkel är ett exempel på globalisering. Mitt arbete har både globala och lokala dimensioner. Både My och Emma blev förvånade, men glada över inbjudan från Polen. De åker till vernissagen i Lodz och vill passa på att besöka andra utställningar, som pågår samtidigt på flera håll i landet och träffa kollegor. - TEXT: MARIANNE ERIKSON A Att experimentera och tänja gränserna för vad som är tekniskt möjligt, intresserar mig. My i ateljén med Celler, som hon visade i utställningen Från Lausanne till Beijing, Kina, Foto: HP Dahlberg.