Kyrktornet. Församlingsblad för Söndrum-Vapnö församling Nr 5 HÖSTEN Leva öppet

Transkript

1 Kyrktornet Församlingsblad för Söndrum-Vapnö församling Nr 5 HÖSTEN 2014 Leva öppet 1

2 Prästen har ordet Vi satt i solen i Norrekattspark med varsin lunchsallad. Så fick vi syn på en kostymklädd man med blomsterkvist på kavajslaget. Strax samlades finklädda människor runt honom och vi förstod att det var bröllop på gång. Vi måste ju stanna och vänta på bruden sa vi i mun på varandra och i fantasin såg vi framför oss kvinnan i vacker vit klänning komma gåendes i parkens ljuva grönska. Vi väntade och vi väntade. 5 minuter, 10 minuter, 15 minuter. Fler och fler människor kom men ingen brud. Det är ju speciellt att se den väntande brudgummen spatsera omkring och eftersom vi bara var ett solande par på en bänk som inte hade något som helst med vigseln att göra så hade vi ju fritt utlopp för våra fantasier kring var den blivande bruden blivit av. Då slår det oss. Det kanske inte kommer någon brud. Tänk om det istället kommer en stor, mullrig man med yvigt skägg som går fram till den kostymklädde brudgummen och kysser honom länge och innerligt mitt på munnen? Jag mötte en kvinna härom veckan. Hon var en stolt och glad nybliven mamma. Hennes dotters far var en donator i Danmark. Att detta var hennes familjeval förstod jag 10 minuter innan jag skulle träffa henne. Och jag måste erkänna att marken gungande lätt under mig. Jag trodde att jag skulle möta en nybliven mamma som blivit lämnad av pappan, inte en mamma som valt pappa på ett annat sätt. Min bild av alla varianter av familjekonstellationer fick sig en törn. Men det fantastiska med mitt jobb är att jag många gånger får möta människor som sätter mina invanda föreställningar i gungning. Och när invanda föreställningar möter kött och blod är det inte längre lika enkelt som när man läser om dem svart på vitt. I mötet med andra människors livsval väger den teoretiska hypotesen oftast lätt. Vi har en bild av hur det ska se ut. Ser vi en brudgum tänker vi oss en tillhörande brud, inte en tillhörande brudgum. Skulle vi sen få se en tillhörande brudgum så tycker de flesta av oss att det är helt ok. Men jag skulle önska att jag från början inte var så förutsägbar i vad jag tror mig få se. Jag skulle önska att jag hade en öppenhet även i vilka bilder som skapas i mitt huvud. För jag tror att dessa bilder blockerar hur öppen jag är, allra längst inne. Och jag inser hur viktigt det är för mig att bli utmanad i mina tankar för att inte stagnera i mitt tänkande. Jesus mötte en man. Det var en man som var mycket rik, som var duktig på att följa lagen och som nu undrade vad han skulle göra för att få evigt liv. Jesus svarade honom att han skall sälja allt och följa honom. Mannen blev förfärad för han ägde ju så mycket. Han hade byggt upp sin lycka och sin trygghet i sin rikedom. Jag tror att vi är många som kan känna igen oss. Vi pensionssparar, har koll på boräntor och har försäkringar mot det mesta. Helst skall varken våra cirklar eller vår trygghet rubbas. Men i mötet med Jesus gäller andra parametrar. Hos honom kan vi inte bygga in oss i en trygg kokong. I mötet med honom kan heller inte mötet med varandra ingå i en färdig mall. Men när allt yttre skydd är bortskalat så finns en kärna av tro. Det är en tro som bär i liv och i död. Det är också en tro som klarar att bli utmanad och omskakad. För den är inte byggd kring jordiska trossatser utan på mannen som levde, dog och uppstod. Leva öppet är temat för detta nummer av Kyrktornet. Kanske skulle vi istället tala om slutenhet. Vilka slutna rum har vi? Rum där vi har bestämda bilder om hur livet ska vara. Bilder som vi är livrädda ska krocka med verklighetens brus. Det fungerar så länge dörren är stängd och inget yttre får komma in. Där inne kan min bild av verkligheten få vara ifred och leva i teorin utan påverkan från någon annan människas tanke och längtan. Men öppnar vi dörren kan allt hända. För ibland är det först när det som bryter mot vår norm får ett mänskligt ansikte som vi tänker om. Jag tror att det är längtan i livet som gör att många vågar kämpa för livsval som inte är självklara i allas ögon. Och jag tror att det är när livet gör oss illa som vi vågar öppna vår dörr och förstå att det slutna rummet inte kan rymma ett helt liv. Vi ser då att vi får ta ansvar för det liv vi har. Men vi får också ta ansvar för det liv som inte blev. När drömmen vi hade gick i krasch kan vi hitta nya vägar. Om vi vågar leva öppet. Blott i det öppna har du en möjlighet. Låser du om dig kvävs och förtvinar du. Ut i det fria skall du med Herren gå. Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då. (Svensk psalm 90) Hur gick det med den väntande brudgummen? Jodå, det blev bröllop. Det kom en brud i en vit vacker klänning. Den här gången. 2

3 Leva öppet Vad innebär det att leva öppen inför dig själv? Vad innebär det att leva öppen inför andra människor? Vad innebär det att leva öppen inför Gud? Claes Södergren frågade några personer i samband med en gudstjänst i Söndrums kyrka och ungdomarna som träffas på onsdagarna i Röda Längan funderade tillsammans kring dessa frågor (se sida 4). Vad innebär det för dig att leva öppet mot andra? göran Öppenhet är ett stort ord. Vi tänker gärna om oss själva att vi är öppna som individer. Det är en självbild vi gärna omhuldar. Det kan se ut som öppenhet men vara styrt av instängdhet. Som person vill jag vara uppskattad och omtyckt. Kommer någon nära mig upptäcks kanske något som personen inte tycker om och drar sig undan. Då är det lättare med nya bekantskaper. Men det kan vara en flykt från sig själv. Genom att känna sig själv blir det lättare att ta in andra. Känner man svagheterna i sitt eget liv blir det mindre att haka upp sig på hos andra. Jag har upptäckt att mitt hjärta sätter gränser mot andra och att jag behöver arbeta med att vidga mitt hjärta. Jag begränsar mitt umgänge. Med åren har det blivit så. Nu strävar jag efter att ta vara på de jag känner. Det handlar om en form av fokusering. Tidens vindar viskar nytt nytt. Men det blir lätt ytliga bekantskaper. annika Jag tycker att nya mänskor är intressanta. Det är spännande att möta nya ansikten. Och jag försöker vara mot dem som jag vill att de ska vara mot mig. Leva öppet mot sig själv? annika Jag försöker lyssna till mitt inre, för det behöver jag stillhet som hjälper mig bli närvarande. Jag har upptäckt att jag behöver lära mig att säga nej, så mycket låter jag lägga beslag på mig. Då funkar det med att känna in vad som känns rätt och bra. Jag försöker unna mig vad som får mig att må bra. göran Livet har en tendens att rulla på. Som ung levde jag efter ett stort behov av bekräftelse och såg inte hur handlingar och ord inte stämde överens. Det är skillnad på en tänkt tro och en levd tro. Jag försökte fly från det som var outvecklat. Att leva öppet mot sig själv innebär att jag medvetandegör grunden för mitt liv. Och det kostar på för en tillägnad medvetenhet avslöjar hur jag lever mitt liv. Nu har jag tillgång till mig själv på ett sätt som jag inte hade förut. Jag ställer frågan till mig själv - vad behöver förändras, mogna, befrias? Det har blivit en spännande upptäcktsresa. Leva öppet mot Gud? annika Gud finns överallt. När jag behöver sinnesro kan jag öppna mig för honom, jag ber, och oftast kommer då en frid. Jag fascineras av hur den frihet från bekymmer och bördor jag inte kan ta mig men som en högre makt fyller på när jag öppnar mig i bön. göran Det handlar om tillit och förtroende. Det är grunden för förmågan till öppenhet mot Gud. Jag har upptäckt att jag vill styra och kontrollera Gud. När det blev kris i livet var det som att Gud försvann för mig. Det var smärtsamt innan jag på nytt landade i min tro. Nu försöker jag varje dag se Guds närvaro och hur den visar sig i mitt liv. Jesus har blivit viktigare för mig. Genom honom kommer Gud närmare. En kärleksrelation. Gud är god och vill mig väl. Det är lätt att säga. Men hur visar det sig i mitt liv? Hur vill jag låta det få med mitt liv att göra? Öppenhet mot Gud ger mod åt öppenhet mot mig själv och mot andra! Språkcafé för kvinnor och barn måndag kl 13:30-16:00 Du som vill träffa nya, internationella kontakter som kommit till vår församling är välkommen att vara med som ideell medarbetare i Språkcaféet i som vi har tillsammans med Röda Korset. Vi riktar oss till nyanlända kvinnor och barn. Vi umgås, samtalar, handarbetar och sysselsätter barnen. Ring Lena Karlsson, tfn för mer information. Hallägralunken Välkommen att vandra med! Vi träffas onsdagar kl 10 i. Vi går en promenad och avslutar med en enkel fika. 3

4 Längan öppnar dörren Vad innebär det för dig att leva öppen inför dig själv, inför andra och inför Gud? Vi ställde den frågan en kväll till konfirmandledarna då vi möttes i Röda längan. Vad är det första du tänker på om du får frågan vad det är att leva öppet? Att våga vara homosexuell svarade någon snabbt, men ändrade sig sen till att våga vara bisexuell. Det är modigt att stå för den du är även om omgivningen har åsikter kring ditt liv. Att leva öppet är att få vara stolt och nöjd över sig själv utan att behöva låtsas som att man är någon annan. Man behöver inte ha några hemlisar om sig själv. Det är också att ta vara på tillfällena som finns, att vara öppen för livets möjligheter. Men framför allt att man ska våga stå för det man tycker och tror på. Är det då någon skillnad i att vara öppen inför människor eller inför Gud? Jo, på ett sätt är det det, svarar ledarna. De tycker att det är lättare att vara öppen inför Gud. Man vågar lita på att han bryr sig om en vad man än vill säga. Men det är svårare att vara öppen med att man tror på Gud. I början blir det mest när man vill be om hjälp. Det tar ett tag innan man vågar erkänna för sig själv att man verkligen tror. Och har man väl erkänt för sig själv vill man inte neka om kompisarna frågar för då ljuger man ju. Och då lever man ju inte öppet, varken för sig själv, kompisarna eller Gud. Att dela; dela en kupé, dela en upplevelse, dela sitt liv, dela sin mat, dela sin sömn. Ja en stor del av vår resa handlar om att få dela, på gott och på ont. Och vad härligt det är att få göra det i sin enkelhet. Att få vara nära naturen är att också få komma varandra lite närmre. Det finns inte en massa prylar som kommer emellan. När man vet att man inte kan ladda sin telefon på 3 dagar då är telefonen och kontakten med omvärlden inte så viktig. Man kan vara här och nu och det är inte så många gånger det händer i vårt nutida liv. Vår resa började på initiativ av ungdomarna i församlingen som ville att vi skulle göra en fjällvandring. En provvandring, en infoträff och så plötsligt stod vi där den 7 augusti med våra tunga ryggsäckar på centralstationen och sa hejdå till våra nära och kära för en vecka. Efter ett sovande dygn på tåget stod vi på stationen i Undersåker. Med buss gick resan till Vålådalens fjällstation där vår vandring tog sin början. Den första sträckan från Vålådalen till Stensdalen är en vandring mest under trädgränsen. Vi mötte löpare, vandrare i alla åldrar och med olika nationaliteter. En hälsning och ett leende var bara givet mellan alla oss vandrare. Första lunchpausen var vid en älv, så härligt att skopa upp och dricka ur älvens porlande vatten. Av med skorna och andas in naturen, äntligen var vi här! Ganska snabbt 4

5 gick vi i olika konstellationer och samtalade om högt och lågt. Timmarna innan vi nådde fram till nyinvigda Stensdalen var ganska tuffa för nu kändes det att den där tågresenatten trots allt satt spår i sömnmönstret. Men när vi kom fram togs andan ur oss av denna vackra plats och denna helt nya fantastiska fjällstuga. På kvällen blev det bastu och ett dopp i älven. Resten av kvällen; njuta, insupa, spela tärning och en god kopp varm choklad innan natten svepte in oss i sitt täcke. En strålande morgon väckte oss och tog med oss mot nästa mål, Gåsens fjällstation. Vi började vår morgon med en andakt där Matteus 6:34 fick följa vår dag ända in till kvällen där vi samtalade om vad orden hade för betydelse för oss just idag. Lunchpausen denna dag blev just vad vi tolkade in i Matteus. En lååång härlig paus mitt uppe på fjället med vid utsikt i alla riktningar, en sval bris, en provisorisk kudde och så alla dessa renar som då och då tittade till oss. Ett minne som de flesta av oss kommer att ha etsade i oss. Vi vaknade till kalla kyliga vindar, vi tittade ut över fjället mot horisonten och konstaterade Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt 6:34) att dit bort bakom berget med den molnklädda toppen, dit ska vi idag! Vandringen ledde oss ner mot ny vegetation. Dagens bibelord var från 5 Mosebok 31:8. Nya vandrare på vägen, leenden och hälsningar. Inte ofta man kan få känna sig så levande som vi gjorde där med berg, dal och vatten runtom oss. Dagens vandring ledde oss över två flöden, ett med bro och det andra barfota igenom vattnet. Vid slutet av denna dag hade vi tagit oss till Sylarnas fjällstation där civilisationen mötte oss igen även om vi befann oss mitt ute på fjället. Vi tog en heldag upp på Sylarna med en dagsutflykt upp till Glaciärsjön där vi fick känna på hur kraftig vind kan kännas. Häftig plats med glaciären och Sylarna precis ovanför våra huvuden men läskigt med den, även här, allt krympande glaciären. På eftermiddagen tog vi välbehövlig paus som fick ett abrupt slut då det visade sig att en av oss blivit sjuka. Och då ser man hur liten man kan vara när man befinner Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet. (5 Mos 31:8) sig mitt ute på ett fjäll. Morgonen efter togs vi dock om hand av personalen som löste så att vår sjukling kunde få lifta med helikopter till vår slutdestination. Så vi andra fick färdas, lite halva till Storulvån. Vädret var dock på sitt allra bästa humör och gjorde vår sista tur på fjället till en otroligt fin dag. Vi var flera som stannade, vände oss om och dröjde kvar, inte kunde fatta att det redan gått en vecka? Storulvån bjöd på här-lagad mat, en god natts sömn, souvenirer, kel med får och lamm, dusch innan det var dags att ta bussen mot nattåget tillbaka till Halmstad. Hemfärden var en blandad kompott av vemod av att det var slut, en känsla av upprymdhet över det vi upplevt och en längtan att få komma hem. Så här veckor efter vår hemkomst är vi än mer tacksamma till våra härliga ungdomar för detta initiativ som vi hoppas gav dem lika mycket som det gav oss. Och naturligtvis en uppmaning att fortsätta komma med önskemål som vi med hjälp av församlingen kan genomföra. 5

6 Gudstjänster förkortning: k:a = kyrka SÖNDAG 12 OKTOBER Tacksägelsedagen - Lovsång - 11:00 Högmässa, avskedspredikan av komminister Claes Södergren, Kyrkokören, Svante Lund - trumpet. Kyrkkaffe i Söndrums församlingsgård ONSDAG 15 OKTOBER 18:30 Mässa, SÖNDAG 19 OKTOBER 18:e söndagen efter trefaldighet - Att lyssna i tro - 09:30 Högmässa, Vapnö k:a 11:00 Gudstjänst, ONSDAG 22 OKTOBER 08:00 Mässa, 10:30 Minigudstjänst, SÖNDAG 26 OKTOBER 19:e söndagen efter trefaldighet - Trons kraft - 09:30 Gudstjänst, Vapnö k:a 11:00 Högmässa, 17:00 Mässa, S:t Olofs kapell ONSDAG 29 OKTOBER 18:30 Mässa, LÖRDAG 1 NOVEMBER Alla helgons dag - Helgonen - 09:30 Högmässa, Vapnö k:a 16:00 Musik i allhelgonatid - se under rubriken Musik SÖNDAG 2 NOVEMBER Söndagen efter alla helgons dag eller Alla själars dag - Vårt evighetshopp - 11:00 Gudstjänst, 16:00 Minnesgudstjänst, ONSDAG 5 NOVEMBER 08:00 Mässa, SÖNDAG 9 NOVEMBER 21:a söndagen efter trefaldighet - Samhällsansvar - 09:30 Högmässa, Vapnö k:a 11:00 Familjegudstjänst, ONSDAG 12 NOVEMBER 18:30 Mässa, TORSDAG 13 NOVEMBER 10:30 Minigudstjänst, SÖNDAG 16 NOVEMBER Söndagen före domssöndagen - Vaksamhet och väntan - 09:30 Gudstjänst, Vapnö k:a 11:00 Gudstjänst, 19:00 Taizémässa, körsångare m fl, ONSDAG 19 NOVEMBER 08:00 Mässa, SÖNDAG 23 NOVEMBER Domssöndagen - Kristi återkomst - 09:30 Gudstjänst, Vapnö k:a 11:00 Högmässa, ONSDAG 26 NOVEMBER 18:30 Mässa, SÖNDAG 30 NOVEMBER Första söndagen i advent - Ett nådens år - 09:30 Gudstjänst, Vapnö k:a 09:30 Familjegudstjänst, 11:00 Högmässa, 17:00 Gudstjänst, S:t Olofs kapell ONSDAG 3 DECEMBER 08:00 Mässa, SÖNDAG 7 DECEMBER Andra söndagen i advent - Guds rike är nära - 09:30 Högmässa, Vapnö k:a 11:00 Gudstjänst, 19:00 Taizémässa, körsångare m fl, Med reservation för förändringar. Musik LÖRDAG 25 OKTOBER KL 14:30 LÖRDAGSPRALINER Nu ska vi sjunga Alice Tegnér 150 år. Tillsammans med församlingens barnkörer och Elisabeth Almqvist Hansson sjunger vi Alice Tegnérs älskade sånger. Entré 30 kr inkl. fika. LÖRDAG - ALLA HELGONS DAG - 1 NOVEMBER KL 16:00 Söndrums kyrka MUSIK I ALLHELGONATID Medverkande: Kyrkokören, Jessica Larsson sång, Jenny Johansson flöjt, Ulrika Årman violin, Dan Hagung präst, Örjan Kappelin orgel och Elisabeth Almqvist Hansson körledare. LÖRDAG 8 NOVEMBER KL 16:00 Söndrums kyrka ORGELKONSERT nr 2 In new style Kom och upplev den spännande musiken från renässans och tidig barock. Ca 1 tim med vilsam musik i små portioner varvat med litet historia. Vid orgeln: Örjan Kappelin. LÖRDAG 22 NOV KL 14:30 Söndrums Församlingsgård LÖRDAGSPRALINER med Emelie Hansson violin och Ulrika Årman violin, m fl. Entré 30 kr inkl. fika. Gravsmyckningsdagen FREDAG 31 OKT Söndrums kyrka är öppen för stillhet och ljuständning. Kl Kaffeservering Kl Stilla orgelmusik 6

7 Svenska kyrkans unga SKU är en del i Svenska Kyrkan och består av församlingens barn och ungdomar. I vår styrelse sitter 7 ungdomar mellan 16 och 21 år. De utgör en demokratisk rörelse som påverkar och har inflytande över verksamheten här i församlingen. Kvinnofrukost Lördag 15 november kl 9-11 Kom och ät en trevlig frukost och lyssna på Emma Fritz som berättar och visar blomsterarrangemang inför adventstider. Anmälan senast 13 nov, tfn Stickcafé Vi stickar, virkar, syr, fikar och pratar. Om du inte handarbetar är du välkommen att dela gemenskapen. Fika till självkostnadspris. Måndagar kl 13:30-15:30 i Söndrums Församlingsgård Några ord från Claes På söndag, Tacksägelsedagen - den 12 oktober, avskedspredikar Claes Södergren i Söndrums kyrka kl 11. Kyrkokören och Svante Lund (trumpet) medverkar och efter högmässan serveras det kyrkkaffe i. Trivselträffen Tisdag 4 nov kl 14:00 Program och kaffeservering. Anm senast 3 nov kl 12, tfn Tisdag 2 dec kl 12:00 Trivselträffens julbord. Kostnad 220,-. Anm senast 24 nov kl 12, tfn Livet vänder blad. För mig högst påtagligt. Men naturligt. Livet som präst i aktiv tjänst upphör nu. Tillvaron i Söndrum-Vapnö församling avlöses av ett fast boende på Orust. Cirkeln sluter sig. Ånyo vandrar jag runt i barndomens trakter. Här gick jag i folkskola i samma klass som min fru Agneta. Åren i Söndrum-Vapnö har verkligen varit rika. En spännande tjänst med rikedom i uppgifter och möten. Generöst med värme och vänskap, kärlek och uppmuntrande tillrop. Alla förtroliga samtal. Åren i församlingen har format min livsberättelse i tacksamhetens ton. En sorg har varit att inte kunna leva med i församlingens liv och alla dem som jag inte hunnit med som jag önskat. Under en period sökte jag tjänster i Göteborgstrakten. Jag längtade efter en förändring av mitt pendlande. Men inget öppnade sig. Även tjänster som det stod Claes på gick mig förbi. Och jag undrade - om nu inte Gud svarar på mina angelägna böner, för vems skull är jag då kvar i Halmstad? Här gavs ett svar som skänkte mig frid och mening. Det blir inte som jag ber om för jag finns till här för någon annan. Någon som Gud visar stor omsorg om. Claes Södergren 7

8 Medarbetarnytt Under ett par månader har vi i församlingen sagt tack till en medarbetare och välkommen till en annan. I augusti avtackades diakon Amelie Junger, i september välkomnade vi Olof Olsson som är ny präst i församlingen. Välkommen Olof! Några tankar 8 Tack Amelie! Leva öppet... Oj vad svårt? Men varför är det så svårt? Hur är det? Lever du öppet? Ofta tror jag att vi uppfattar oss själva som öppna människor. Jag tänker på mig själv som öppen... Men är jag det? Är vi det? Egentligen? Vad händer med oss och i oss när vi möter det oväntade, det nya? Är vi då öppna? Eller vågar vi öppna oss? Leva öppet... inför mig själv... inför andra... inför Gud... Frågan är vilket som är svårast. Eller det kanske inte är så svårt? Kanske hänger det ihop? Kan det vara så att om jag lever öppen inför mig själv så blir det automatiskt så att jag lever öppet inför andra människor och inför Gud...? Ibland händer det ju att livet inte blir som jag tänkt. Är jag då öppen för annat än det jag hade tänkt och planerat? Vågar och vill jag se en annan verklighet? En annan väg att gå? Ibland möter jag människor som omkullkastar det invanda. Är jag då öppen för att möta - på riktigt? I slutet av Prästen har ordet citerar Ami en av mina favoritpsalmer. Blott i det öppna har du en möjlighet. Låser du om dig kvävs och förtvinar du... Den andra versen är så här: Leva i världen omvänd till verklighet, vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet. Mörkret du möter aldrig i ensamhet. Blott i det öppna ligger din möjlighet. Blott i det öppna... Men inte ensam! Och det är gott! Hälsningar Gunilla Wahrenberg, redaktör FÖRSAMLINGSEXPEDITIONEN G:a Tylösandsvägen Halmstad expeditionstid må-fr ROSE-MARIE OLAUSSON adm assistent E-POST sondrum.vapno@svenskakyrkan.se HEMSIDA KYRKOKASSAN LOTTA JARÄLV kyrkokamrer BODIL PEARSON ekonomiassistent INFORMATION GUNILLA WAHRENBERG informatör PRÄSTER DAN HAGUNG vik kyrkoherde OLOF OLSSON komminister AMI SUNDBERG komminister DIAKONI BIRGITTA BRÄNNSTRÖM diakon LENA KARLSSON diakon KYRKOMUSIK ÖRJAN KAPPELIN organist expeditionstid on ELISABETH ALMQVIST HANSSON kantor BARN OCH UNGA ÖPPEN FÖRSKOLA KYRKÄNGENS FÖRSKOLA BIRGITTA ANDERSSON förskolechef Kyrkängen SVENSKA KYRKANS UNGA SKOLPROJEKT ERIKA HOLM må-on KONFIRMANDER MARCUS GILLSJÖ församlingspedagog FÖRSAMLINGSGÅRD, KYRKOR & KYRKOGÅRDAR IRENE NILSSON församlingsvärdinna HÅKAN LÖNNESJÖ kyrkogårdsföreståndare Redaktör Gunilla Wahrenberg Ansvarig utgivare Dan Hagung Redaktionsgrupp Claes Södergren, Gunilla Wahrenberg Tryckeri: Printografen, Halmstad