Generationsväxlingen på arbetsmarknaden. i riket och i ett regionalt perspektiv

Transkript

1 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv

2 Text och underlag: Bo Gustavsson, Torbjörn Israelsson, Bitte Lyrén, Marwin Nilsson, Peter Nofors, Anders Pekkari och Tord Strannefors. Redigering: Gun Westberg Projektledare: Torbjörn Israelsson Omslagsbild: Johnér Bildbyrå Bilder: Johnér Bildbyrå, Yra, Camilla Veide Layout: Linda Gelin

3 Ura 2010:5 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv Innehållsförteckning Sid Sammanfattning...3 Inledning Teknisk beskrivning Generationsväxlingen hot eller möjligheter Åldersavgångar i riket...23 Åldersavgångar ur ett regionalt perspektiv...25 Åldersavgångar ur ett lokalt perspektiv...32 Åldersavgångar inom näringsgrenar nationellt perspektiv...37 Åldersavgångar inom näringsgrenar regionalt och lokalt...40 Jord- och skogsbruk...40 Industrin...42 Byggnadsverksamhet...44 Privata tjänstenäringar...46 Offentliga tjänstesektorn...48 Åldersavgångar inom yrken...53 Utbudet av arbetskraft sett ur ett nationellt perspektiv...54 Utbudet av arbetskraft sett ur ett regionalt perspektiv Arbetskraftsutbudet per länsgrupp...58 Effekt på arbetskraften i storstadslänen...59 Effekt på arbetskraften i skogslänen...60 Effekt på arbetskraften i övriga län i syd- och Mellansverige Utbudet av arbetskraft sett ur ett lokalt perspektiv...63 Försörjningsbördan i riket...65 Försörjningsbördan regionalt och lokalt...66 Potentialer att höja arbetskraftsutbudet Insatser inom och utanför arbetsmarknadspolitiken...82 Bilaga 1. Åldersavgångar inom yrkesgrupper i riket, år Bilaga 2. Åldersavgångar inom yrkesgrupper per län, år Bilaga 3. Antal åldersavgångar per län, år Bilaga 4. Diagram på kommuner med stor obalans, år Bilaga 5: Kommuner med ogynnsam balans mellan nytillskott av ungdomar på arbetsmarknaden och åldersavgångar inom offentlig tjänstesektor, år Bilaga 6. Diagram på åldersavgångar per kommun och näringsgrenar, år Bilaga 7: Förändring av försörjningsbörda per kommun, år Bilaga 8: Åldersavgångar per kommun, år Bilaga 9. Kommungruppsindelning Bilaga 10. Länsförklaring Bilaga 11. Länsgrupper

4 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 2 Förord Den stora generationsväxling som snart sker på arbetsmarknaden har uppmärksammats i Arbetsförmedlingens projekt Stafetten, vilken vände sig till arbetsgivare med information inför deras rekryteringar av arbetskraft. Stafetten spred information via bland annat tv, en webbsajt, tidningsannonser och brev till arbetsgivare. Parallellt med detta inledde Arbetsförmedlingen ett projekt med fördjupade studier kring generationsväxlingens struktur och dess konsekvenser för arbetsmarknaden och svensk ekonomi. Dessa studier presenteras i en rapportserie. Den första rapporten presenterades i april 2010 och belyste generationsväxlingen och regionernas befolkning. Den nu föreliggande rapporten är en slutrapport och behandlar effekterna på arbetskraft och sysselsättning och hur förutsättningarna skiljer sig åt mellan olika regioner, näringsgrenar och yrkesområden. Angeles Bermudez-Svankvist Generaldirektör

5 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 3 Sammanfattning Stora åldersavgångar Det kommer att ske en extra stor pensionsavgång från arbetsmarknaden under åren 2010 till 2015, vilket leder till att tillväxten av antalet personer i arbetskraften hämmas. Detta begränsar det möjliga antalet arbetade timmar, vilket i sin tur leder till att BNP-tillväxten hämmas. Generationsväxlingen slår olika hårt mot olika branscher och regioner. Under åren 2010 till och med 2025 växer arbetskraften av demografiska skäl enbart i storstadslänen medan den minskar i stora delar av övriga landet. Vidare drabbas vissa branscher och yrkesområden betydligt hårdare än andra och där talar mycket för stigande rekryteringsproblem det vill säga brist på arbetskraft framför allt under de kommande fem åren. Sammantaget beräknas omkring personer lämna arbetslivet av åldersskäl fram till och med 2025, vilket kan jämföras med cirka åldersavgångar under de gångna 15 åren. Det finns emellertid mycket som kan göras för att mildra effekterna av generationsväxlingen, men det finns ingen universell lösning utan det krävs en rad olika insatser för att få ett bra resultat. Brist på arbetskraft? Det vanliga är att ökad brist på arbetskraft leder till att lönerna drivs upp, det vill säga arbetsgivarna tvingas konkurrera om arbetskraften med lönen inom vissa yrkesområden. Detta ökar risken för löneinflation. Riksbanken följer utvecklingen på arbetsmarknaden noggrant och signaler om stigande brist på arbetskraft möts med en stigande ränta vilket kyler av arbetsmarknaden. Eftersom Riksbanken inte kommer att tillåta löneinflation kommer räntan att höjas till en nivå där löneinflationen kan hållas tillbaka. Från detta kan några slutsatser dras. En av dessa är att generationsväxlingen inte kan leda till generell brist på arbetskraft. En höjd räntenivå leder till att arbetsmarknaden kyls av i god tid innan utbredd brist på arbetskraft uppstår. Detta påverkar dock utvecklingen av arbetade timmar och BNP-tillväxten negativt, vilket i hög grad påverkar de offentliga budgetarna och därmed möjligheterna att upprätthålla dagens välfärdssystem. Generationsväxlingen riskerar därför att dämpa BNP-tillväxten långsiktigt, genom att den potentiella BNP-tillväxten blir lägre. Den stora utmaningen i samband med generationsväxlingen blir att motverka brist på arbetskraft genom att så långt det är möjligt sätta in olika strategier för att få ett ökat arbetskraftsdeltagande hos befolkningen i aktiv ålder samt minimera strukturarbetslösheten. Luckorna ger också nya jobb i annan skepnad Det har ibland hävdats att generationsväxlingen kommer att ge små effekter på arbetsmarknaden och den svenska ekonomin. Resonemanget är att de jobböppningar som uppstår till viss del kommer att rationaliseras bort, i och med att det sker en mer eller mindre automatisk höjning av produktivitetstillväxten. Denna process sker alltid på en dynamisk arbetsmarknad och den innebär att jobb rationaliseras bort samtidigt som kompetensen förändras på andra lediga jobb. Det uppstår också många lediga jobb inom andra yrken än de yrken där åldersavgångarna sker. Det är dock inte rimligt att anta att denna förändring sker omedelbart för alla jobböppningar som en följd av generationsväxlingen. Det finns också en motsatt risk att produktiviteten dämpas kort-

6 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 4 siktigt. När många nyanställningar sker kan produktiviteten hämmas eftersom det tar tid att lära upp ny arbetskraft. I ett lite längre tidsperspektiv är det emellertid rimligt att anta att produktiviteten automatiskt höjs genom att de nyanställda har en längre utbildning samt besitter bättre kunskap i ny teknik. Det är också värt att påpeka att mängden jobb påverkas av storleken på den totala befolkningen, vilken växer stadigt de kommande 15 åren. Trendbrott För första gången i modern tid blir antalet nytillträdande ungdomar lägre än åldersavgångarna från arbetsmarknaden på riksplanet, och det inträffar inom ett par år. Detta är en första indikation på att tillgången på arbetskraft är på väg att begränsas i landet. Under tidigare årtionden har antalet nytillträdande alltid varit betydligt högre än åldersavgångarna. Att tillträdande ligger högre än åldersavgångar är en grundläggande förutsättning för en långsiktig tillväxt av arbetskraften. Den kommande utvecklingen innebär vidare att möjligheten att öka sysselsättningen försämras, vilket i sådana fall skapar hinder för utvecklingen av arbetade timmar. Högst balanstal i Stockholms län lägst på Gotland Det kommer att bli stora variationer i balansen mellan tillträdande yngre och åldersavgångar mellan olika län och mellan olika kommuner. Av landets län är det enbart tre, Stockholms, Uppsala och Västra Götalands län, som får fler ungdomar som träder in på arbetsmarknaden än antalet åldersavgångar under perioden 2010 till och med 2025, och alltså uppvisar gynnsamma balanstal. Efter dessa tre län kommer Skåne län som under perioden nästan uppvisar balans mellan nytillskott av ungdomar och åldersavgångar. Alla andra län får betydligt färre ungdomar som träder in på arbetsmarknaden än antalet åldersavgångar. De fyra län som redovisar mest gynnsamt balanstal har tre gemensamma nämnare: 1. Storstad eller större stad inom länet. 2. Relativt låg medelålder bland de sysselsatta. 3. Många universitets- eller högskolestuderande i länet. Gotlands, Norrbottens och Dalarnas län är de tre län som har lägst balanstal. Skillnaderna mellan storstadsregionerna och övriga län kommer att förstärkas under åren 2010 till och med Alla län beräknas dock få ett lägre balanstal under perioden 2010 till och med 2025 jämfört med perioden 1995 till och med Under åren 1995 till och med 2010 var det nio län som uppvisade ett gynnsamt balanstal vilket alltså kan jämföras med de tre län perioden 2010 till och med Detta indikerar att arbetskraftstillskottet krymper på lång sikt i stora delar av landet. De stora variationerna i balanstal mellan de två tidsperioderna ( och ) förklaras framför allt av storleken på födelsekullarna men också av förlängd studietid. De låga födelsetalen på 1930-talet (främst åren ) ledde till relativt få åldersavgångar i mitten av 1990-talet och några år därefter, vilket är den främsta förklaringen till att nästan hälften av länen hade ett positivt balanstal under åren 1995 till och med Vidare är de höga födelsetalen under 1940-talet den främsta förklaringen till att alla län får ett lägre balanstal under de kommande 15 åren.

7 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 5 Kvinnorna står för obalansen Det råder stora skillnader mellan könen i balansen mellan tillträdande och åldersavgångar. För kvinnornas del inträffar trendbrottet år 2011, det vill säga att åldersavgångarna blir större än tillskottet av yngre, medan det dröjer ända tills år 2015 innan kurvorna temporärt skär varandra när det gäller män. Det sammanhänger med att kvinnor och i synnerhet utlandsfödda kvinnor har ett lägre arbetskraftsdeltagande i utgångsläget och att kvinnor lämnar arbetsmarknaden tidigare än män. Gapet mellan tillträdande och åldersavgångar bland kvinnor växer successivt ända till år 2018 då det är som störst. Därefter minskar gapet något men det förblir dock stort under hela perioden till och med år För männens del uppstår inget liknande gap utan tillflödet balanserar i stort sett åldersavgångarna under hela den undersökta perioden. Fler kvinnor skulle alltså kunna delta i arbetslivet och här finns stora outnyttjade potentialer, främst bland utlandsfödda kvinnor. Det finns ett par utmärkande drag mellan länen när det gäller fördelningen av åldersavgångar mellan könen. Dels är det många skogslän som får relativt stora åldersavgångar bland både män och kvinnor. Dels är det också en stor spännvidd i storleken på åldersavgångar mellan länen. En del län uppvisar en stor differens mellan andelen kvinnor respektive män som lämnar arbetsmarknaden (Kronobergs, Blekinge samt Gävleborgs län). Andra län däremot (Stockholms, Uppsala och Västerbottens län) visar upp en motsatt bild, där det är en marginell skillnad mellan andelen män respektive kvinnor som lämnar arbetsmarknaden fram till och med Stora skillnader mellan kommungrupperna Fördelningen mellan tillträdande och åldersavgångar, det vill säga balanstalet, fördelat per kommungrupp 1 visar att det endast är grupperna storstäder samt större städer som får fler ungdomar som kliver in på arbetsmarknaden än antalet åldersavgångar. Övriga kommungrupper uppvisar en obalans med fler åldersavgångar än tillskott av ungdomar på arbetsmarknaden. Lägst balanstal uppvisar grupperna glesbygdskommuner samt övriga små kommuner med mindre än invånare och belägna utanför glesbygdsregionerna. För alla kommungrupper utom storstäder sker de största åldersavgångarna de kommande fyra åren, för att sedan successivt minska fram till första hälften av 2020-talet. Antalet inträden av ungdomar på arbetsmarknaden kommer att minska i alla kommungrupper, undantaget gruppen storstäder, fram till mitten på 2010-talet. I början på 2020-talet syns en tydlig uppgång i antalet ungdomar som träder in på arbetsmarknaden, vilket beror på de relativt stora ungdomskullarna födda i början på 2000-talet. Gruppen storstäder skiljer sig åt från övriga kommungrupper genom att antalet nytillträdda ungdomar på arbetsmarknaden ökar de kommande två åren för att sedan årligen minska fram till 2022, då tillskotten av ungdomar åter ökar. Detta innebär att ökningen av nytillträdande ungdomar under 2020-talet sker något senare i gruppen storstäder än bland övriga kommungrupper. Störst andel åldersavgångar får Övertorneå, där drygt 49 procent av de sysselsatta lämnar arbetsmarknaden av åldersskäl fram till och med Stora åldersavgångar väntas även i Överkalix, Ljusnarsberg, Gullspång och Pajala på cirka 49 procent fram till och med Lägst andel 1 Enligt SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) nomenklatur, se bilaga 9.

8 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 6 åldersavgångar får Solna med 27 procent. I storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm lämnar cirka 32 procent av de sysselsatta arbetsmarknaden fram till och med Högst andel åldersavgångar inom jord- och skogsbruk De högsta åldersavgångarna i förhållande till de yrkesverksamma återfinns inom jord- och skogsbruket. Inom de näringarna kommer 46 procent av de drygt yrkesverksamma att lämna arbetsmarknaden mellan år 2010 och år Det motsvarar drygt personer. Andelen kan jämföras med 37 procent för arbetsmarknaden som helhet. Andelen avgångar är ungefär lika hög inom samtliga tre delnäringar, det vill säga jordbruk, skogsbruk och fiske. Åldersavgångarna är stora i nästan samtliga län och är främst lokaliserade till mindre kommuner. Inom nedanstående yrken inom jord- och skogsbruk kommer de största åldersavgångarna att ske fram till och med år Lantmästare, trädgårdsingenjör 53,6 Husdjursuppfödare 49,7 Växtodlare/djuruppfödare 48,5 Fiskare 47,9 Skogsmästare 45,9 Skogsbrukare 45,5 Jägmästare 44,8 och offentlig sektor Under perioden 2010 till och med 2025 kommer 44 procent av de anställda inom offentlig sektor att lämna arbetsmarknaden. Det motsvarar cirka personer. Med nuvarande inflöde av yrkesverksamma sker ett tillskott av personer. Det innebär att skillnaden mellan tillträdande och avgångar utifrån nuvarande förutsättningar uppgår till drygt personer. Den offentliga sektorn riskerar därmed att få betydande svårigheter att fylla åldersavgångarna med ny arbetskraft. Det krävs således att fler yngre väljer att arbeta inom den sektorn. Offentliga tjänstenäringar får stora åldersavgångar i alla län de kommande åren. De största åldersavgångar i landet som helhet inträffar under åren 2010 till och med Nästan alla skogslän och Gotland beräknas få stora åldersavgångar inom den offentliga tjänstesektorn. Lägst andel åldersavgångar sker i Stockholms, Uppsala och Västerbottens län. Störst andel åldersavgångar sker generellt i kommuner med liten befolkning, särskilt grupperna kommuner med mindre än invånare samt glesbygdskommuner. Lägst andel åldersavgångar sker i storstäderna. Storstäder är också den kommungrupp som får minst variationer i avgångsfrekvensen under loppet av perioden fram till och med år Tretton kommuner beräknas få fler åldersavgångar enbart inom den offentliga tjänstesektorn än det totala nytillskottet av ungdomar på den lokala arbetsmarknaden. För dessa kommuner blir generationsväxlingen synnerligen besvärlig, då nytillskottet av ungdomar på arbetsmarknaden inte ens räcker för att täcka upp åldersavgångarna inom den offentliga sektorn samtidigt som det sker stora åldersavgångar inom andra sektorer. Det blir därmed heller inget arbetskraftstillskott för att öka sysselsättningen under de kommande 15 åren inom dessa lokala arbetsmarknader.

9 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 7 Mot denna bakgrund är det centralt att vidta insatser för att öka tillgången på arbetskraft i dessa mest utsatta kommuner. Ljusnarsberg Berg Vingåker Kalix Överkalix Åsele Gullspång Kramfors Bräcke Strömsund Boden Pajala Övertorneå Fram till och med 2025 har följande yrken inom den offentliga sektorn de största åldersavgångarna. Som mest uppgår åldersavgångarna till två tredjedelar av de yrkesverksamma. Speciallärare 66,2 Distriktssköterskor 64,9 Tandsköterskor 61,0 Barnsjuksköterskor 58,2 Gymnasielärare yrkesämnen 56,2 Barnmorskor 55,2 Biomedicinska analytiker 54,8 Sjuksköterskor, psykvård 54,2 Tandläkare 54,1 Skol- och utbildningskonsulenter 53,4 Receptarier 51,3 Röntgensjuksköterskor 51,3 Psykologer 51,2 Administratörer offentlig förvaltn. 50,0 Läkare 46,5 Tandhygienister 46,2 Operationssjuksköterskor 46,2 Lärare estetiskt-praktiska ämnen 46,0 Socialsekreterare, kuratorer 45,3 Gymnasielärare allmänna ämnen 44,6 Industrin som arbetsmarknaden i övrigt Åldersavgångarna i förhållande till antalet yrkesverksamma ligger inom industrin i paritet med arbetsmarknaden som helhet. Under perioden 2010 till och med 2025 kommer 37 procent att lämna arbetsmarknaden. Det motsvarar cirka personer. Med nuvarande inflöde av yrkesverksamma sker ett tillskott av ungdomar på personer. Det innebär att skillnaden mellan tillträdande och avgångar utifrån nuvarande förutsättningar uppgår till drygt personer, och att alltså nästan för få per år träder in i industrinäringen. Industrin bedöms emellertid fortsätta att minska sin sysselsättning och det framtida tillskottet kan nationellt komma att balansera åldersavgångarna, men regionalt kan underskotten på utbildad arbetskraft bli betydande. Det finns även stora risker för att det blir underskott inom yrken med krav på längre utbildning, såväl nationellt som regionalt. Intresset bland ungdomar för längre industriutbildningar är i dagsläget alldeles för lågt för att täcka behoven av arbetskraft inom yrken med högre kompetenskrav. Bland länen kommer Gotlands och Västernorrlands län att ha högst andel av de industrisysselsatta som lämnar arbetsmarknaden, medan Jönköpings och Västra Götalands län får lägst andel åldersavgångar. Åldersavgångarna per kommungrupp visar att det är grupperna storstäder respektive övriga kommuner med mindre än invånare som får minst respektive störst andel åldersavgångar. Gruppen storstäder får störst åldersavgångar under åren , medan övriga kommuner med mindre än invånare får störst åldersavgångar de närmaste fyra åren.

10 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 8 Inom nedanstående industriyrken kommer de största åldersavgångarna att ske fram till och med år Andelen som lämnar arbetslivet av de yrkesverksamma visas för ett urval av yrken i tabellen nedan. Driftsmaskinister 48,8 Finmekaniker 43,1 Möbelsnickare, modellsnickare 42,1 Smeder, verktygsmakare och maskinarb 41,6 Processoperatörer trä och papper 41,2 Processoperatörer stål och metallverk 40,7 Gruv och bergarbetare 39,7 Grafiker 39,2 Drejare, glashyttearb, dekorationsmålare 39,2 Maskinoperatörer grafisk ind o pappersv. 38,5 Elmontörer, tele- o elektronikreparatörer 38,5 Maskinoperatörer textil skinn och läder 38,2 Maskin- och motorreparatörer 37,7 Processoperatörer kemisk basindustri 36,0 Malmförädlingsoperatörer 35,6 Maskinoperatörer trävaruindustri 34,5 Processoperatörer glas och keramik 34,4 Gjutare, svetsare, plåtslagare 33,9 Bygg har föryngrats något Byggnadsverksamheten har tidigare haft en hög medelålder men denna har sjunkit till följd av många rekryteringar under de goda åren Åldersavgångarna inom näringen uppgår till 35 procent under perioden fram till och med Det är nästan lika mycket som genomsnittet på arbetsmarknaden. Avgångarna motsvarar ungefär personer. Med nuvarande förutsättningar avseende bland annat utbildningsdimensionering kommer det in ungefär färre, vilket betyder att det finns ett behov att utbilda fler för att upprätthålla sysselsättningen på oförändrad nivå. Bedömningen är dock den att näringen kommer att växa på sikt och att det behövs ett tillskott av arbetskraft på betydligt fler än de nära avgångarna. Flest åldersavgångar kommer att inträffa i Västernorrlands och Norrbottens län. Motpolen är Stockholms och Uppsala län med lägst andel. Bland kommungrupperna är det glesbygdskommuner som får högst andel åldersavgångar, medan grupperna storstäder och förortskommuner är de två kommungrupper som får lägst andel åldersavgångar. Genomgående för alla kommungrupper, undantaget storstäder, är att de största åldersavgångarna sker fram till och med För gruppen storstäder går flest i ålderspension under åren i början av 2020-talet. Glesbygdskommunerna kommer framför allt att ha stora åldersavgångar under åren Under samma period inträffar även stora åldersavgångar i övriga mindre kommuner utanför glesbygden. Inom nedanstående byggyrken kommer de största åldersavgångarna att ske fram till och med år Andelen som lämnar arbetslivet i förhållande till de yrkesverksamma visas för ett urval av yrkena i nedanstående tabell. Anläggningsarbetare 42,2 Arkitekter, stadsplanerare 40,6 Byggnadsingenjörer, byggnadstekn. 39,2 Civilingenjörer bygg och anläggning 37,3 Målare 36,1 Byggnadsträarbetare 35,8 Betongarbetare 35,4 VVS-montörer 34,0 Golvläggare 33,4 Isoleringsmontörer 33,4 Glasmästare 32,6 Övriga bygg- och anläggningsarb 32,3 Lackerare 30,6 Övriga byggnadshantverkare 30,5 Takmontörer 30,2 Installationselektriker 28,1

11 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 9 Lägre andelar inom privata tjänster Privata tjänster är ett stort och heterogent näringsområde som sysselsätter 1,8 miljoner personer. Antalet åldersavgångar beräknas till eller 32 procent. Det är en lägre andel än inom andra sektorer. Anledningen till den lägre andelen är en låg medelålder inom flertalet av de privata tjänstenäringarna. Inom handel samt restaurang och hotell ligger avgångarna på 28 respektive 17 procent. Även inom företagstjänster, uthyrning och datakonsultverksamhet är medelåldern lägre än för arbetsmarknaden som helhet och avgångarna beräknas till 32 procent. Inom personliga tjänster blir andelen 37 procent. Allra högst andel åldersavgångar uppstår inom transportnäringen med 39 procent. Inom sistnämnda näring lämnar drygt personer arbetslivet till och med år Med hänsyn till storleken på tillflödet av yngre arbetskraft uppstår ett glapp på nästan personer för att upprätthålla oförändrad sysselsättning inom transportnäringen. Alla övriga tjänstenäringar har en god påfyllnad av yngre arbetskraft och fortsätter denna utveckling i samma utsträckning som hittills kommer tillgången på arbetskraft att bli tillräcklig sett ur ett nationellt perspektiv. Regionalt kan det emellertid uppstå obalanser där tillgången på yngre arbetskraft blir knapp. Fram till och med 2025 får Norrbottens, Södermanlands och Dalarnas län högst andel åldersavgångar. Stockholms och Västra Götalands län får lägst andel åldersavgångar. Storstäder, förortskommuner och större städer är de kommungrupper som får lägst andel åldersavgångar. Gruppen storstäder och förortskommuner får sina största åldersavgångar mellan åren Störst andel åldersavgångar inom den privata tjänstenäringen kommer att ske i glesbygdskommuner, övriga kommuner med mindre än invånare samt kommuner med invånare. I dessa tre kommungrupper sker flest åldersavgångar åren Även varuproducerande kommuner, pendlingskommuner samt kommuner med mer än invånare får störst åldersavgångar under denna tidsperiod. Inom nedanstående yrken kommer de största åldersavgångarna att ske fram till och med år Lokförare 59,2 Bangårdspersonal 59,2 Begravningsentreprenörer 55,8 Kartingenjörer 54,8 Maskinbefäl 53,9 Fartygsbefäl 53,1 Boutredare 52,5 Buss- och spårvagnsförare 52,1 Sekreterare 51,7 Ingenjörer gruv- och metall 51,5 Advokater, åklagare 48,2 Byggnads- och brandinspektörer 48,0 Säkerhetsinspektörer 47,6 Bokförings- och redovisningsassistenter 46,2 Fastighetsmäklare, fastighetsförvaltare 45,7 Flygtekniker 45,6 Värderare, auktionister 44,1 Elingenjörer, eltekniker 44,0 Redovisningsekonomer 44,0 Kommer arbetskraftsbehovet att kunna fyllas? Det finns ett tydligt samband mellan utvecklingen av å ena sidan befolkningen i yrkesaktiva åldrar och å andra sidan arbetskraft och sysselsättning. Tillgången på arbetskraft har gynnats av en stark utveckling av befolkningen i arbetsför ålder de senaste årtiondena. Kommande årtionden ändras förutsättningarna drastiskt. Den demografiska effekten på arbetskraftsutbudet kommer att sjunka till personer eller personer per år i genomsnitt. Under vissa år minskar till och med det demografiska tillskottet i arbetskraften. Detta kan jämföras med att tillskottet legat i intervallet till per år de senaste årtiondena. I förlängningen betyder det att förutsättningarna

12 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 10 för att fylla åldersavgångarna och öka sysselsättningen blir markant sämre. Generationsväxlingen blir således en stor utmaning eftersom tillskottet av ny arbetskraft stagnerar om nuvarande förutsättningar består avseende till exempel arbetskraftsdeltagande. Det demografiska tillskottet av personer i arbetskraften kommer under perioden 2010 till och med 2025 uteslutande från utlandsfödda, vilka beräknas öka med cirka personer med nuvarande arbetskraftsdeltagande, varav män och kvinnor. Samtidigt minskar antalet svenskfödda med personer och nedgången håller i sig under hela perioden. Arbetskraftens förändring de närmaste årtiondena handlar således mycket om de utlandsföddas möjligheter att komma ut i arbetslivet. Arbetskraftsdeltagandet är dock lågt bland flertalet kategorier av utlandsfödda. Samband mellan åldersavgångar och arbetskraftens förändring De län som har den mest ogynnsamma situationen när det gäller den demografiska utvecklingen är Gotland, Norrbotten, Dalarna, Västernorrland, Gävleborg, Kalmar och Värmland. I dessa län kommer mer är 40 procent att lämna arbetsmarknaden av åldersskäl. Samtidigt minskar arbetskraftsutbudet av demografiska skäl med mer är 8 procent. Den gynnsammaste situationen kommer att finnas i de tre storstadslänen, Stockholm, Västra Götaland och Skåne, samt i Uppsala län om nuvarande förutsättningar består. Det demografiska tillskottet till arbetskraften i storstadslänen beräknas till cirka personer. I gruppen övriga mellansvenska län minskar arbetskraftsutbudet med cirka och i skogslänen med personer. Talen illustrerar de mycket stora regionala skillnader som kommer att uppstå om nuvarande trender i befolkningsutvecklingen och arbetskraftsdeltagandet består.

13 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 11 Åldersavgångar, förändringen av arbetskraftsutbudet samt försörjningsbörda, år Region Åldersavgångar Arbetskraftsutbudet Försörjningsbörda andel av sysselsatta förändring förändring respektive län i procent i procent Gotlands län 42,7-9,9 11,1 Norrbottens län 42,2-14,4 9,6 Dalarnas län 42,0-10,5 9,8 Västernorrlands län 41,7-9,9 8,6 Gävleborgs län 41,2-9,5 7,8 Kalmar län 41,0-9,3 8,7 Värmlands län 40,1-9,0 7,2 Blekinge län 39,9-5,9 6,8 Jämtlands län 39,8-10,4 9,4 Södermanlands län 39,0-1,0 7,2 Västerbottens län 38,4-5,9 6,5 Västmanlands län 38,3-1,3 5,6 Östergötlands län 38,1-1,0 4,9 Hallands län 38,1 1,0 8,5 Kronobergs län 37,9-3,5 6,3 Örebro län 37,5-2,9 5,8 Skåne län 37,4 5,5 4,1 Jönköpings län 37,1-1,9 5,3 Västra Götalands län 37,1 2,3 4,4 Uppsala län 36,6 1,9 6,5 Stockholms län 35,1 9,8 3,4 Riket 37,3 0,9 5,3 Försörjningsbördan allt tyngre Det beräknade tillskottet av yrkesaktiv befolkning och stora åldersavgångar kommer att få konsekvenser ifråga om försörjningsbördan och därmed förutsättningarna för välfärdssystemen. Vi har genom en enkel beräkning försökt belysa försörjningsbördan för den del av befolkningen som förvärvsarbetar. Ett sätt att mäta den är att ställa hela befolkningen mot antalet personer i arbete (för län används sysselsatta ställt mot befolkningen). Försörjningsbördan har under perioden 2000 till 2010 legat ganska oförändrad på omkring 2,55. Det betyder att 1 person måste försörja sig själv och ytterligare 1,5 person. De närmaste två årtiondena och en bit in på 2030-talet ökar kvoten kontinuerligt. Det hittills högsta värde som redovisats är 2,65 vid mitten av 1990-talet i samband med den djupa lågkonjunkturen, beräknas passeras år 2020 och kvoten stiger till en ny rekordnotering på drygt 2,7 år 2025, och den söker sig upp mot 2,8 under 2030-talet. Det innebär att försörjningsbördan riskerar att bli den högsta under den undersökta perioden sedan år 1970, varvid en förvärvsarbetande kommer att få försörja sig själv plus nästan ytterligare två personer i befolkningen. Vissa regioner drabbas hårdare, och län med höga andelar åldersavgångar och krympande arbetskraftsutbud får en kraftig försämring av försörjningsbördan, till exempel Gotland, Norrbotten och Dalarna. För att bibehålla nuvarande försörjningsbörda i landet som helhet måste antalet personer i arbete öka med personer fram till och med år Talen ovan rörande arbetskraftens ökning genom befolkningens förändring visar endast på ett tillskott på drygt personer. De scenarier

14 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 12 vi beskriver kan mildras genom en mängd olika insatser och dessa kan vidtas såväl nationellt som regionalt och lokalt. Ytterligare potentialer att utöka arbetskraftsutbudet Den ekonomiska politiken har efter år 2006 tydligt inriktats mot att öka arbetskraftsutbudet. Den politiken har också fått effekt. Arbetskraften har ökat betydligt mer än vad som varit vanligt under tidigare jämförbara konjunkturlägen. Det finns dock ytterligare potential att höja arbetskraftsutbudet. Ett exempel berör de stora skillnader som finns i arbetskraftsdeltagande bland utlandsfödda mellan olika regioner. Spännvidden mellan den kommun som har det högsta och den som har det lägsta arbetskraftsdeltagandet är hela 40 procentenheter. En enkel beräkning visar att om samtliga kommuner skulle uppnå samma arbetskraftsdeltagande som den kommun som uppvisar det högsta arbetskraftsdeltagandet så skulle det ge ett tillskott av utlandsfödda på personer i arbetskraften. Talet visar att det finns mycket mera att åstadkomma när det gäller att genom insatser stimulera arbetskraftsdeltagandet. Den outnyttjade arbetskraftspotentialen bland kvinnor kan bli ännu högre än vad räkneexemplet ovan visar om man har som mål att kvinnorna ska nå ända upp till männens arbetskraftstal. Vad kan påverkas och vilka insatser bör vidtas? Det finns flera typer av insatser som behöver vidtas för att underlätta arbetskraftsförsörjningen i framtiden. I första hand handlar det om att nyttja den arbetskraftsresurs som finns inom landet. Arbetskraftsinvandring kommer inte att vara någon universell lösning men kan delvis trygga arbetskraftsförsörjningen inom vissa yrken där det utbildas för få inom landet. Bland de grupper som har en sämre konkurrensförmåga och en svagare förankring på arbetsmarknaden finns följande: Arbetslösa inom tillbakagående yrken. Ungdomar som inte klarar skolan med godkända betyg. Tillträdande ungdomar vars utbildningsinriktning inte överensstämmer med efterfrågan på arbetskraft svårt för tillträdande att snabbt finna arbete inom utbildningsyrket. Utlandsfödda. Funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga. Äldre arbetskraft. Geografiskt lokalt bundna utan arbete. För det andra gäller det att vidta ytterligare insatser för att bättre nyttja de arbetskraftsresurser som inte finns på arbetsmarknaden. Det handlar om utbudshöjande stimulanser såsom förbättringar inom utbildningsväsendet, integrationsfrågor, samverkan, arbetsmarknadspolitik med mera.

15 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 13 Exempel på insatser för att utöka samt effektivare nyttja arbetskraftsresurserna: Tillvarata outnyttjade arbetskraftspotentialer, till exempel bland utlandsfödda. Ökad arbetskraftsinvandring inom yrken med underskott på utbildade inom landet. Anpassningar mot arbetsmarknadens efterfrågan nationellt/regionalt/lokalt rörande utbildningsinriktning och utbildningsinnehåll inom utbildningsväsendet. Se över formerna för utbildningar (utbildningar med lågt intresse och kopplingen till arbetslivet). Ytterligare utveckla samarbetet mellan olika aktörer arbetsmarknadens parter, kommunerna, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, universitet och högskolor, gymnasieskolor, andra utbildningsanordnare med flera. Utbildningssatsning riktad mot vuxna som saknar gymnasiekompetens. Utveckla vuxenutbildningen fler yrkesutbildningar för vuxna (industri, bygg, vård). Öka tillgången på utbildade inom strategiska yrkesområden. Minska studietiderna inom utbildningsväsendet. Öka andelen unga med godkända betyg från gymnasieskolan. Ökad kompetensutveckling av anställda. Fortsatta insatser för att hålla tillbaka utslagningen från arbetslivet undvika att långtidssjukskrivning och att antalet med sjuk- och aktivitetsersättning återigen ökar. Effektiv arbetsmarknadspolitik för att nyttja arbetskraftstillgången bättre. Utveckla regioners attraktionskraft och infrastruktur.

16 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 14 Inledning Föreliggande rapport belyser den allmänna tillgången på arbetskraft och de åldersavgångar som sker ur ett regionalt och lokalt perspektiv och inom branscher och yrken. Tidsperspektivet sträcker sig från år 2010 till och med år Rapporten är inte en prognos utan en framskrivning av arbetskraft och sysselsättning med utgångspunkt från befintligt arbetskraftsdeltagande och sysselsättningsgrad ställt mot den tillgång av personer som finns inom ramen för vår befolkning enligt SCB:s befolkningsprognos (i arbetsför ålder år). Under de kommande 15 åren kommer antalet personer i arbetsföra åldrar att öka i betydligt långsammare takt än tidigare. Befolkningstillväxten i dessa åldrar anger i hög grad förutsättningen för tillgången på arbetskraft och utvecklingen av sysselsättningen. Om det inte sker ett kontinuerligt tillskott av arbetskraft på arbetsmarknaden är det inte möjligt att på sikt öka sysselsättningen, vilket begränsar möjligheten att nå en god ekonomisk tillväxt. Föreliggande publikation är den andra delen i Arbetsförmedlingens rapportserie om generationsväxlingen på arbetsmarknaden. Med generationsväxlingen menas i dagligt tal 1940-talisternas uttåg från arbetslivet. I den första rapporten analyserades generationsväxlingen med avseende på befolkningsutvecklingen i arbetsför ålder. I denna rapport återfinns bland annat en analys av arbetskraftens utveckling samt åldersavgångar ur både ett regionalt och lokalt perspektiv. Syftet med rapporten är att olika insatser skall vidtas med avsikt att förändra den framtida bilden över utbudet av arbetskraft på det sättet att fler väljer att söka sig ut på arbetsmarknaden. Denna rapport består av två delar. I denna huvudrapport presenteras en övergripande analys på såväl nationell som regional och lokal nivå. Vid sidan av huvudrapporten publiceras en specialrapport avseende arbetskraftsutbudet i länen. Parallellt med publiceringen av föreliggande rapport kommer även omfattande beräkningsunderlag att publiceras på Arbetsförmedlingens hemsida. Medverkande rörande analyser och underlagsberäkningar fördelas enligt följande för respektive avsnitt: Åldersavgångar: Marwin Nilsson och Anders Pekkari. Utbudet av arbetskraft: Marwin Nilsson, Bo Gustavsson, Peter Nofors och Bitte Lyrén. Övriga avsnitt: Bo Gustavsson, Torbjörn Israelsson, Marwin Nilsson, Tord Strannefors. Nationella analyser, modeller och metodik samt samordning: Torbjörn Israelsson. Text- och bildredigering: Gun Westberg. I arbetet med denna rapport har Håkan Gustavsson och Hans Tydén bidragit med värdefulla synpunkter. Stockholm oktober 2010.

17 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 15 Teknisk beskrivning Basen för analyserna av arbetskraftsutbud och åldersavgångar är Statistiska Centralbyråns (SCB) befolkningsprognos Arbetsförmedlingen har låtit SCB bryta ner rikets resultat på län och kommuner och dessa data har använts som bas i modellerna och i analysarbetet. Resultaten är konsistenta mot riket, det vill säga summeras kommunerna eller länen blir det summan för riket. Detsamma gäller för kön samt för svensk- respektive utlandsfödda. Arbetskraftsutbudet Denna rapport är inte en prognos i vanlig mening utan en framskrivning av förändringen av arbetskraftsutbudet med utgångspunkt från SCB:s befolkningsprognos och befintligt arbetskraftsdeltagande (i regionen och på den lokala arbetsmarknaden). Arbetskraftsutbudet har skrivits fram med utgångspunkt från arbetskraftsdeltagandet år 2008 enligt SCB:s RAMS-statistik 3 och Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik (arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska program med aktivitetsstöd) ställt mot befolkningsprognosen. I rapporten används begreppet sysselsatt synonymt med förvärvsarbetande. Arbetskraftsdeltagandet framräknas enligt följande: Förvärvsarbetande + Arbetslösa + Arbetsmarknadspolitiska program Befolkningen år Kvoten framräknas på kön, ålder (ettårsklasser) samt för svensk- respektive utlandsfödda. I framskrivningen hålls denna kvot konstant för de olika grupperna och ställs därefter mot den av SCB framskrivna befolkningsutvecklingen. Resultatet av dessa beräkningar visar på det kommande arbetskraftsutbudet. Resultatet speglar således en utveckling av arbetskraftsutbudet utifrån de senaste uppgifterna om arbetskraftsdeltagandet detta blir det framtida arbetskraftsutbudet om inga förändringar sker i arbetskraftsdeltagandet. Vi vill understryka att beskrivningarna i föreliggande rapport inte är en prognos i normal mening utan en beräkning av arbetskraften med utgångspunkt från befolkningens utveckling. Talen för referensperioden 1995 till 2010 är således inte faktiska utfall utan befolkningens effekter på arbetskraftsutbudet under en jämförelseperiod. Den gångna 15-årsperioden syftar därför enbart till att vara en referensram för kommande 15-årsperiod ( ), det vill säga kommande utveckling relaterat till tidigare utveckling. Resultaten för perioden 2010 till och med 2025 visar vad som händer om nuvarande förutsättningar består. Det slutliga utfallet i enskilda län och kommuner går naturligtvis att påverka genom olika utbudshöjande insatser, vilket är ett viktigt syfte med beskrivningen i föreliggande rapport. 2 Se SCB:s hemsida avseende befolkningsprognosens metodik och antaganden. 3 Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik, förvärvsarbetande år.

18 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 16 Åldersavgångar Åldersavgångarna har räknats fram med utgångspunkt från SCB:s RAMS-statistik över förvärvsarbetande. De har beräknats utifrån när personer i realiteten lämnar arbetsmarknaden. De tar således hänsyn till att en del personer lämnar arbetsmarknaden tidigare än vid 65 års ålder. Denna metod skiljer sig från andra studier som vanligtvis bygger att personer lämnar arbetslivet vid en given ålder, till exempel vid 65 års ålder. När personer lämnar arbetslivet varierar regionalt och lokalt och detta har vi tagit hänsyn till i föreliggande beräkningar. Beräkningarna har således anpassats utifrån när personer lämnar arbetslivet på just den regionala eller lokala arbetsmarknaden. Avtrappningen från arbetslivet startar tidigt i ålder och sker vanligtvis från 50 års ålder och uppåt. Inflödet till arbetslivet beräknas på liknande sätt, det vill säga utifrån när personer i realiteten träder in i arbetslivet. Detta sker vanligtvis i ett intervall mellan 16 och 30 års ålder. Vid 30 års ålder har alltså de flesta trätt ut i arbetslivet. Summeras inflödet åldersklass för åldersklass från 16 till 30 års ålder för ett specifikt år fås det totala inflödet till arbetslivet (tillträdande). Åldersavgångarna summeras på samma sätt åldersklass för åldersklass från cirka 50 års ålder till 65 års ålder 4, vilket ger det totala utflödet i form av åldersavgångar. Personer som flödat in (tillträdande) respektive flödat ut (åldersavgångar) tidigare år exkluderas sedan i flödesberäkningarna för ett aktuellt år eftersom de redan flödat in respektive flödat ut, allt enligt följande beräkningsmetod: Totala inflödet år 1 = (inflödet åldersklass 1 - inflödet från samma åldersklass tidigare år) + (inflödet åldersklass 2 - inflödet från samma åldersklass tidigare år) + (inflödet åldersklass 3 - inflödet från samma åldersklass tidigare år), och så vidare. Totala utflödet år 1 = (utflödet åldersklass 1 - utflödet från samma åldersklass tidigare år) + (utflödet åldersklass 2 - utflödet från samma åldersklass tidigare år) + (utflödet åldersklass 3 - utflödet från samma åldersklass tidigare år), och så vidare. In- och utflödestalen kan ställas mot varandra och ge en form av balanstal. Detta balanstal beräknas som en kvot mellan tillträdande och åldersavgångar. Ett balanstal lägre än ett i en region visar att tillflödet av ungdomar är för lågt för att upprätthålla arbetskraftsutbud och sysselsättning på sikt. Det är således en tidig indikator på framtida underskott på arbetskraft och att om obalansen består så kan det på sikt bli svårt att upprätthålla och utveckla regionens näringsliv. Dessa balanstal är liksom för andra redovisade resultat en beräkning utifrån befintliga förutsättningar vilket innebär att resultaten kan bli annorlunda om mönstren förändras. Resultaten finns tillgängliga ända ner på kommun Åldersavgångar samt utbudet av arbetskraft redovisas för riket som helhet, på länsnivå samt per kommungrupp och i vissa fall ända ner på enskilda kommuner. För att underlätta redovisningen per län har i vissa fall länen klassificeras enligt följande: storstadslän, skogslän samt övriga syd- och mellansvenska län. Denna klassificering möjliggör en mer övergripande analys av länen samtidigt som klassificeringen gör det möjligt att jämföra resultat mellan skogslän, storstadslän och övriga 4 Åldersspannet rörande in- och utflöde varierar mellan kommuner och län och i beräkningarna har hänsyn tagits till dessa skillnader. Detta gäller även beräkningar för åldersavgångar för branscher och yrken. I vissa branscher och yrken arbetar man längre medan motsatsen kan råda inom andra branscher och yrken.

19 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 17 län. Redovisning per kommungrupp sker enligt indelning av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Denna indelning möjliggör analys av de olika kommungrupperna samtidigt som det klargör om vissa kommungrupper kommer att få särskilt stora förändringar av utvecklingen i endera riktning. Alla beräkningsunderlag finns dock nedbrutna på enskilda kommuner och län och uppgifterna finns tillgängliga på Arbetsförmedlingens hemsida.

20 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 18 Generationsväxlingen hot eller möjligheter Stora åldersavgångar Det kommer att ske en extra stor pensionsavgång från arbetsmarknaden under åren 2010 till Den centrala frågan är hur detta påverkar den svenska arbetsmarknaden och den svenska ekonomin, och det kommer att beskrivas ur en mer teoretisk synvinkel i detta avsnitt. Det finns en tydlig koppling mellan tillväxten i ekonomin och utvecklingen på arbetsmarknaden. En högre BNP-tillväxt leder med en viss tidsfördröjning till fler jobb. Det brukar också krävas en viss nivå på BNP-tillväxten för att sysselsättningen ska öka. Exakt vilken nivå som krävs är svårt att fastställa men det finns en del som talar för att den har ökat under inledningen av 2000-talet. Det är viktigt i det sammanhanget att förstå vilka komponenter som ligger bakom en förändring av BNP. De två viktiga komponenterna är förändringen av arbetade timmar och förändringen av produktiviteten (det vill säga att vi jobbar mer och producerar effektivare). Det betyder att fler arbetade timmar leder till en högre tillväxt och färre arbetade timmar till en lägre tillväxt. En produktivitetstillväxt ger på samma sätt ett positivt bidrag till tillväxten och det motsatta sker när produktiviteten försvagas. Det gäller alltså att arbeta mer och smartare för att få en högre tillväxt i ekonomin. Den centrala frågan är vad som sker när många lämnar arbetsmarknaden. Det finns en risk att en sådan process påverkar både antalet arbetade timmar och produktiviteten negativt. Lägre tillskott av ny arbetskraft Den extra stora pensionsavgång som står för dörren kommer att dämpa tillväxten av antalet personer i aktiv ålder i befolkningen. Sammansättningen förändras också genom att antalet svenskfödda minskar medan det kommer att ske en tillväxt av utlandsfödda, i synnerhet födda utanför Europa. Kvarstår dagens beteende på arbetsmarknaden kommer arbetskraftsutbudet att endast uppvisa en begränsad ökning och det dämpar det möjliga utbudet av arbetade timmar. Detta leder i sin tur till att BNP-tillväxten riskerar att begränsas om inte nuvarande mönster bryts. Vidare slår generationsväxlingen olika hårt mot olika branscher och regioner. Vissa delar av arbetsmarknaden drabbas betydligt hårdare än andra och mycket talar för stigande rekryteringsproblem inom dessa delar det vill säga brist på arbetskraft under de kommande femton åren. Brist på arbetskraft? Det vanliga är att ökad brist på arbetskraft leder till att lönerna stiger, det vill säga arbetsgivarna tvingas konkurrera om arbetskraften med lönen inom vissa yrkesområden. Detta ökar risken för löneinflation. Ett annat faktum är att relativlönerna förändras och det kan leda till ett tryck på kompensationskrav från yrkesområden/branscher där det inte råder brist på arbetskraft. Riksbanken följer utvecklingen på arbetsmarknaden noggrant och signaler om växande brist på arbetskrafts möts med en stigande ränta vilket kyler av arbetsmarknaden. Om bristen på arbetskraft bedöms vara isolerad till relativt få områden blir effekten på räntan liten, men om den riskerar att spridas till allt fler områden måste Riksbanken ta till räntevapnet mer rejält för att uppfylla sin arbetsuppgift, som är att hålla inflationen nära 2 procent. Riksbanken bedömer också inflationsrisken ett till två år in i framtiden, vilket betyder att den bygger sin räntepolitik på prognoser om framtida inflation.

21 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i riket och i ett regionalt perspektiv 19 Riksbanken kommer således inte att tillåta löneinflation och det betyder att räntan höjs till en nivå där löneinflationen inte längre utgör något problem. Från detta kan några slutsatser dras. En av dessa är att generationsväxlingen inte kan leda till generell brist på arbetskraft. Riksbanken kommer i god tid att höja räntenivån vilket leder till att arbetsmarknaden kyls av innan en generell brist på arbetskraft uppstår. Detta påverkar dock utvecklingen av arbetade timmar och BNP-tillväxt negativt, vilket i sin tur påverkar de offentliga budgetarna och möjligheterna att upprätthålla dagens välfärdssystem. BNP-tillväxten riskerar att bromsa in Effekten av generationsväxlingen kan bli att BNP-tillväxten dämpas långsiktigt (det vill säga potentiell BNP försvagas) och Riksbankens övergripande mål att hålla inflationen i schack leder till att arbetslösheten i stort sett går tillbaka till den nivå som rådde innan bristen på arbetskraft uppstod. Den stora utmaningen när det gäller generationsväxlingen blir således att så långt det är möjligt motverka brist på arbetskraft. Inom arbetsmarknadspolitiken spelar de utbudshöjande insatserna därvid en central roll. Andra insatser är att skapa förutsättningar för en god produktivitetstillväxt, men ansvaret för detta faller till stor del på företagen själva. Det är dock värt att påpeka att en höjd räntenivå också dämpar investeringarna och därmed påverkar en höjd räntenivå också produktiviteten negativt. Ett faktum är emellertid att det många gånger inte är möjligt att undvika brist på arbetskraft inom enskilda yrken genom arbetsmarknadspolitik, eftersom problemet vanligen kan kopplas till underdimensionering i utbildningssystemen. Sådana obalanser tar också lång tid att åtgärda. Lösningen är att utöka antalet utbildningsplatser vilket är lätt när utbildningen är populär hos ungdomar men mycket svårt när ungdomar inte efterfrågar utbildningsinriktningen. En lösning kan vara ökad arbetskraftsinvandring. Det är väsentligt att förstå vilka negativa effekter som generationsväxlingen riskerar att ge och därmed formulera utmaningen för de olika politikområdena. Utmaningen blir således inte generell brist på arbetskraft utan det faktum att generationsväxlingen gröper ur den potentiella sysselsättningen, och därmed den potentiella BNP-tillväxten. Effekten blir att inflationen riskerar att ta fart vid en lägre sysselsättningsnivå och en lägre BNP-tillväxt jämfört med en normal generationsväxling. Detta sammantaget leder till att skatteunderlaget för kommuner och stat urholkas. Denna utveckling kan motverkas genom att man tillvaratar alla tänkbara resurser i befolkningen, mer om detta senare. Luckorna ger också nya jobb i annan skepnad Det har ibland hävdats att generationsväxlingen kommer att ge små effekter på arbetsmarknaden och den svenska ekonomin. Resonemanget går ut på att de jobböppningar som uppstår till viss del kommer att rationaliseras bort, i och med att det sker en mer eller mindre automatisk höjning av produktivitetstillväxten. Denna process uppstår alltid på en dynamisk arbetsmarknad och det innebär att vissa jobb rationaliseras bort medan kompetensen förändras och höjs på andra lediga jobb. Det är dock inte rimligt att anta att denna förändring sker omedelbart för alla jobböppningar som uppstår till följd av generationsväxlingen. Det finns också en motsatt risk att produktiviteten hämmas kortsiktigt. När många nyanställningar sker kan produktiviteten dämpas eftersom det tar tid