TCOs inspel 2011 till FNs högnivåpanel för hållbar utveckling.

Transkript

1 TCOs inspel 2011 till FNs högnivåpanel för hållbar utveckling. Högnivåpanelen har nyss inför Riokonferensen i juni 2012 gett ut rapporten Resilient people, resilient planet. TCOs bidrag döptes till Building a green economy through decent work. A new paradigm for Employment, Social Inclusion and Poverty Eradication on a Sustainable Planet. Inspelet presenteras nedan i svensk översättning. Att bygga en grön ekonomi med goda arbetsvillkor Bakgrund Det globala facket, International Trade Union Confederation (ITUC), tog 2010 en rad kongressbeslut som kommer att vara vägledande för alla fackliga organisationers arbete de kommande åren. Huvudmålet för de resolutioner som togs är en ekonomiskt socialt och ekologisk hållbar utveckling. Världsekonomin kan inte hållbart utvecklas genom överexploatering av vare sig natur eller människor. En hållbar utveckling måste bygga på resurssnålhet, allt mer av fossilfrihet och goda arbetsvillkor som får anställda att utvecklas. Den politik som behöver sjösättas måste leda till såväl hög sysselsättning som bättre naturoch arbetsmiljö. Nya gröna jobb med goda arbetsvillkor blir då huvudingrediensen i den hållbar samhällsomställning som behöver genomföras för att lösa en rad samhällsproblem. Det är enligt de naturvetenskapliga forskarna bråttom att påbörja hållbarhetsomställningen. Effekterna av de klimatförändringar som redan skönjs förvarnar om vad som komma skall ifall den ekologiska hållbarheten inte kan tryggas. Den utsatthet som många fackligt anslutna och deras anhöriga redan nu vittnar om kommer att förvärras av det allt mer oberäkneliga väder klimatförändringarna också tycks leda till. Att vattenförsörjning försvåras och odlingsförutsättningar till följd av det försämras, blir de största utmaningarna att möta. Redan i dag förvärrar miljöproblem och klimatförändringarna på många håll den resursbrist och fattigdom som leder till att ett flertal mänskliga rättigheter som tillgång på mat, vatten, hälsa och säkerhet kränks. Därför stödjer ITUC en skärpning av klimatmålet: att minska utsläppen så att den maximala temperaturförändringen stannar vid plus en och en halv grad. De fackliga organisationerna vill vara en aktiv part i en den hållbarhetsomställning som ska minska världens fossilberoende och klimatutsläpp genom att skapa gröna jobb med goda arbetsvillkor och därigenom också lyfta folk ur fattigdom. Ekonomiska forskare oroas av en rad sammankopplade ekonomiska kriser som både förvärras av och förvärrar sociala samhälleliga tillkortakommanden. Banker, statsfinanser, sociala skyddsnät och arbetstillfällen hotas av effekterna av ekonomiska ohållbarheter. Utsläpp och markanvändning från ekonomiska aktiviteter hotar dessutom den ekologiska hållbarheten och därmed den biologiska mångfalden och människors hälsa. Detta i sin tur hotar både den ekonomiska och sociala hållbarheten. Ekonomisk ojämlikhet inom och mellan länder, mellan arbetsgivare och anställda samt mellan män och kvinnor hotar dessutom också den sociala hållbarheten som lägger grunden för fred, samarbete och ekonomisk utveckling. Att ställa om dagens fossildrivna ekonomi är både ett sätt att investera sig ur dagens kris och att lättare undvika kommande kriser som lär uppstå när oljan blir allt knappare och dyrare. Samtidigt är det ett sätt att minska risken för kommande klimatkatastrofer. En omställning

2 från klimatpåverkande fossilberoende förbättrar morgondagens försörjningsmöjligheter. Miljöteknikföretag som sysslar med energieffektivitet, förnybar energi, utsläpps- och vattenrening kan skapa nya gröna jobb. Alla jobb blir också grönare när företag med den nya teknikens hjälp skapar mer miljövänliga och energisnåla tillverkningsprocesser och varor. De fattigaste och mest klimatsårbara länderna kommer att behöva hjälp med åtgärder både för att minska sina utsläpp och för att anpassa sina samhällen till de redan pågående klimatförändringarna. Den rika världens länder och privata investerare måste därför finansiera investeringar i förnybar och effektiv energiinfrastruktur, återbeskogningsprojekt och metoder för att bedriva ett hållbart jordbruk med höjd mullhalt som både ger rikare skördar och binder kol i fattiga länder. De länder, sektorer och företag som tar fram snål, ren, effektiv och förnybar teknik som andra kan använda för att bli mer effektiva och miljövänliga har goda förutsättningar att skapa framtidens jobb och stora exportframgångar. Energi-, naturresurs-, miljö-, klimat-, och hållbarhetsfrågornas betydelse för jobben Rika och snabbväxande länder, framför allt Kina, har börjat leta efter nya sätt att säkra sina behov av ändliga naturresurser och odlingsmark. Fattigare länder erbjuds långa kontrakt för trygga mer utvecklade länders råvaru- och livsmedelsförsörjning. Detta innebär att en ökande andel naturresurser kan komma att handlas bilateralt och inte på världsmarknaden. Därigenom kan råvarupriser vid bristsituationer komma att stiga än snabbare än annars hade varit fallet. Oljepriset har flerfaldigats det senaste decenniet. Samtidigt har livsmedelspriserna, och andra naturresurspriser, börjat skjuta i höjden. Billig energi framför allt billig fossil energi och särskilt billig olja är vad som smörjt och i hög grad drivit världsekonomin det senaste halvseklet. När energipriserna av olika skäl har stegrats har ekonomin alltid fått problem. De länder som ställt om sina ekonomier mest och gjort dem fossilfriare och energieffektivare har klarat de senaste energiprishöjningarna bäst. Forskningsrön om att oljeutbudet framöver kan få allt svårare att mätta oljeefterfrågan vinner allt mer gehör. Stiger oljepriset ytterligare drar det med sig andra energi- och varupriser. Framöver kan världsekonomin och jobbskapandet komma att präglas allt mer av att både de råvaror som ska förädlas och energin som ska driva förädlingsprocesserna blir dyrare. Till detta kommer att all resurshantering och energianvändning är miljö- och klimatpåverkande, om än i olika hög grad. Det lär därför framöver komma mer av ekonomisk-politiska styrmedel som gör det dyrare att inte vara resurseffektiv och miljövänlig. Strävan efter att hitta lösningar på resurs-, miljö- och sociala problem och på så sätt skapa förutsättningar för att möta FNs Milleniemål att utrota hunger och fattigdom, kan förhoppningsvis bli den stora framtidstrenden framöver: att globalt tillsammans nå en hållbar utveckling. De länder, sektorer och företag som bäst lyckas med att få fram effektiva, miljövänliga, resurs- och energisnåla tillverkningsprocesser, varor och tjänster kommer att få kostnads- och konkurrensfördelar, exportmöjligheter och hållbarhets- goodwill. Även den agenda, Decent Work Agenda, som initierats av Internationella Arbetsorganisationen (ILO) och som har som mål att skapa en hållbar utveckling på arbetsmarknaden är ett verktyg som bör integreras i strävan att finna de hållbara lösningarna framöver. Agendan bygger på fyra hörnpelare:

3 Sysselsättning genom jobbskapande insatser och entreprenörskap. Socialt skydd för arbetstagarna vid arbetslöshet och sjukdom. Respekt för och erkännande av ILO:s kärnkonventioner Sociala dialogen mellan regering, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna är det viktigaste verktyget i att förverkliga de övriga tre pelarna i agendan. ITUC, IOE, ILO och UNDP har gemensamt gett ut rapporten Gröna Jobb som argumenterar för att en omställning bör gå snabbt och bedömer att det finns förutsättningar för att produktionen av miljö-/klimatprodukter kommer att fördubblas fram till 2020, men menar också att de sociala parterna på arbetsmarknaden har en viktig roll i omvandlingen så att den sker under former som respekterar grundläggande rättigheter i arbetslivet och har den sociala dialogen som en central metod. Parterna är också ur ett annat perspektiv viktiga resurser för förändringen då de oftast har en ingående kunskap om vad, hur och var åtgärder bäst ska kunna sättas in på lokal nivå. Kollektivavtalens roll för en hållbar omställning Kollektivavtalen har tillkommit för att de främjar ekonomisk hållbarhet för arbetsgivaren, arbetstagaren och hela samhällsekonomin. Konkurrenskraftiga företag som kan anställa allt fler, allt mer yrkesskickliga, allt mer produktiva anställda som får allt bättre betalt för det allt bättre jobb de gör, gynnar alla i det ekonomiska kretsloppet. Löntagare är också konsumenter som håller igång efterfrågan i ekonomin. Företag är varandras kunder. Både välmående företag och kunniga, friska, sysselsatta och nöjda löntagare underlättar ekonomisk tillväxt och genererar skatteintäkter i goda cirklar. Kollektivavtalen har också varit helt centrala för att förbättra den sociala hållbarheten. Hälsooch trivselfrämjande arbetsmiljö, utbildningssatsningar och trygghet för sjukskrivna och dem mellan jobb ökar den långsiktiga produktiviteten. Samtidigt minskar individens, företagens och samhällsekonomins kostnader för arbetsskador och arbetsrelaterad ohälsa. Samarbetsklimatet både på arbetsplatser och i samhällslivet förbättras. Den tredje hållbarhetsdimensionen, den ekologiska, gör sig dock allt mer påmind. Framtidens jobb måste därför vara energi- och resurssnåla, ha låg miljöpåverkan och gärna dessutom utgöra en del av lösningen på världens tilltagande resurs-, energi-, miljö- och klimatutmaningar. De företag som inte ser över sin resursanvändning, energieffektiviserar och minskar sin miljöpåverkan kommer att ha högre materialkostnader, högre energiräkningar, betala mer för sina utsläpp och riskerar dessutom att hamna i blåsväder i media, utsättas för kundbojkotter och få sämre villkor hos banker och försäkringsbolag. På samma sätt som vi under andra hälften av förra århundradet hade en strukturomvandling driven av löneökningar där mindre lönsamma företag tvingades att öka produktiviteten, kommer troligen framtidens energipris och miljöskattenivåer att tvinga mindre energisnåla och miljövänliga företag att effektiviseras. Företag som blir en del av lösningen på hur samhällsutvecklingen kan slå in på en mer hållbar väg får konkurrensfördelar. De får inte bara lättare att rekrytera, utan också lättare att locka till sig kunder och lättare att ta bra betalt. Både kunder och samarbetspartners ställer allt oftare miljökrav. I miljömärkningssammanhang måste företagskunder kunna gå i god för att alla underleverantörer gjort sitt miljöarbete enligt de regelverk som satts upp. Försäkringsbolag och banker upplever miljöansvarstagande företag som mindre riskfyllda och kan ge dem

4 bättre villkor. På finansmarknaderna kan miljöbättre företag hamna i fler aktieportföljer och på så sätt bli mer intressanta att äga. Givet allt detta, och det faktum att världsekonomin skaver allt mer mot ekosystemens bärkraftsgränser, behöver kollektivavtalen framöver ta in klausuler som kan gynna en ekologisk hållbar utveckling och på så sätt förbättra förutsättningarna att få till en hållbar ekonomisk utveckling för både företagen och de anställda. Att öka resurseffektiviteten i alla verksamheter gynnar både företag, anställda och den omgivande samhällsekonomin. Vanligtvis finns den mer specifika kunskapen om hur detta kan göras utspridd på många olika håll i verksamheterna. För att lyckas med en satsning på ökad resurseffektivitet måste därför stora delar av arbetsstyrkan på en arbetsplats både engageras och utbildas för att resurseffektiviseringsarbetet ska lyckas så bra som möjligt. Med hjälp av en engagerad och utbildad arbetsstyrka som förstår både värdet av ökad resurseffektivisering och hur en sådan kan åstadkommas, kommer fler förslag på vad som kan göras att komma in till företagsledningen. Resurseffektivisering blir på så sätt en central del av verksamheten, speciellt om den mäts och ännu mer så om det ekonomiska värdet av de besparingar som görs lyfts fram, för att inte tala om ifall vinsterna av detta delas mellan arbetsgivarna och arbetstagarna. Ibland krävs det små eller stora investeringar för att åstadkomma resurseffektivisering, ibland är det bara frågan om bättre hushållning. De arbetsställen som lyckas bäst i detta arbete är de som kommer att stå starkast framöver när den redan tilltagande konkurrensen om världens energi- och naturresurstillgångar hårdnar ytterligare och förorenare kommer att få betala i enlighet med the polluter pays principle. Ett framtida resilient hållbart samhälle byggs med hjälp av goda gröna jobb När man diskuterar hållbar utveckling måste man tänka på att det som kommer att visa sig vara produktivt och lönsamt i framtiden, knappast exakt är det som är lönsamt idag. Många naturresurser kommer att bli knappa och dyra. Dagens politiska upptagenhet vid att hålla de offentliga finanserna i balans och statsskulden så låg som möjligt måste framöver kombineras med att hela tiden också säkerställa att samhällets tillgångssida nationalförmögenheten utvecklas väl. Internationella Fackliga Samorganisationen, IFS, förespråkar a just transition en hållbarhetsomställning som går rätt till och förutspår att de länder som först lyckas att ställa om samhället så att det blir ekologiskt hållbart och gör det på socialt hållbart sätt så att företag, arbetstagare och konsumenter hinner med i omställningen, kommer att stå konkurrenskraftiga framöver när marknadens relativpriser kommer att gynna det miljö- och energieffektiva. Att investera sig till god kunskap och hög sysselsättning, för att vända den sociala segregationen, stävja ohälsa och minska fattigdom, samt för att möta miljö- och resursutmaningar är aldrig billigt i det korta perspektivet, men däremot lönsamt i det långa. De senaste decennierna har dels utbildningens, dels samhällsklimatets betydelse för ekonomisk utveckling lyfts fram. Humankapitalets spets i form av forskning för den tekniska utvecklingen framåt, vilket manifesterar sig genom att realkapitalet förnyas och förbättras. Humankapitalets bredd, främjad av ett välfungerande utbildningsväsende och ett fortsatt livslångt lärande i arbetslivet ger alla anställda bättre möjligheter att rätt bruka det mest effektiva realkapitalet, framgångsrikt utnyttja de mest moderna produktionsmetoderna och komma till sin rätt i de mest välfungerande organisationsformerna. Utbildning och ett brett deltagande i ett välfungerande arbets- och samhällsliv, gynnar också det sociala kapitalet.

5 Det säkraste sättet att trygga framtidens försörjning och välfärd är alltså investeringar som tryggar hög produktivitet, hög sysselsättningsgrad och goda inkluderande arbetsvillkor. Ska sysselsättningsgraden bli hög, alla inkluderas i samhällsgemenskapen och fattigdomen utrotas, måste alla få del av nödvändiga investeringar i utbildning, vård, och rehabilitering och också få delta i arbetslivet. Detta är också viktigt för att möta de demografiska utmaningarna. Ett hållbart samhälle ska kännetecknas av återhämtningsförmåga, så kallad resiliens. Det är ursprungligen ett ekologiskt begrepp som beskriver hur ett ekosystem kan återhämta sig efter olika sorts påfrestningar. Ett resilient system har funktioner inom sig som underlättar återhämtning, men också funktioner som minskar risken för olika sorts chocker faktiskt ska kunna rubba systemet nämnvärt. Miljöpolitiken, eller egentligen all politik, ska säkerställa att ekosystemen kan upprätthålla hög resiliens. Ekonomiska system, sociala välfärdssystem och samhällen måste alla vara resilienta på sina sätt. Ekonomiskt resilienta system har regelverk som hindrar för hög skuldsättning i både offentlig sektor och på kreditmarknaderna. De har också självstabiliserande egenskaper som kan rätta till de obalanser som ändå uppstår. Socialt resilienta samhällen har inneboende kraft att resa sig och efter bästa förmåga ta tag i och lösa de problem som uppstått. Hållbara samhällen ska alltså kännetecknas av resiliens både ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Om politiken inriktas på att individer stärks, utvecklas och alltid ges möjlighet att komma tillbaka genom att utbildning, folkhälsa och aktivitet sätts i fokus, ökar både den ekonomiska och sociala resiliensen. Sådana investeringar bygger också upp nationalförmögenheten. Dock måste miljömålen samtidigt nås, så att vi får en ekologiskt hållbar utveckling. Annars hotas både naturresursförsörjning och folkhälsan, vilket försvårar och i värsta fall omöjliggör ekonomisk och social hållbarhet. Goda gröna jobb tryggar hållbarhet och resiliens.