Upphovsrätten i informationssamhället genomförande av direktiv 2001/29/EG (Ds 2003:35)

Transkript

1 1 YTTRANDE Justitiedepartementet Enh. för immaterialrätt och transporträtt STOCKHOLM Upphovsrätten i informationssamhället genomförande av direktiv 2001/29/EG (Ds 2003:35) Föreningen Svenska Läromedelsproducenter (FSL) och Svenska Förläggareföreningen (SvF) har genom remiss av den 26 juni 2003 beretts tillfälle att yttra sig med anledning av rubricerad promemoria. Föreningarna har valt att avge ett gemensamt yttrande eftersom föreningarnas åsikter i detta avseende är samstämmiga och direktivet har en stor betydelse för bokbranschen i sin helhet. Föreningarna ställer sig positiva till stora delar av det förslag som justitiedepartementet presenterar i Ds 2003:35. Den implementering av direktivet som i promemorian föreslås måste anses väl genomarbetad och dessutom väl anpassad till dagens svenska upphovsrätt. Föreningarna ställer sig särskilt positiva till de förändringar som innebär en kodifiering och ett tydliggöranden av situationer i vilka rättsläget på grund av den snabba tekniska utvecklingen länge varit oklart. Att införa begreppet överföring inom ramen för tillgängliggörande till allmänheten innebär att rättsläget klargörs på ett önskvärt sätt. Det blir genom denna terminologi enklare att hantera den användning som idag sker online. Genom justitiedepartementets förslag blir det också tydligare för allmänheten att de nyttjanden som sker online av ett upphovsrättsligt verk omfattas av upphovsmannens ensamrätt och således kräver tillstånd i normalfallet. I och med informationssamhällets utveckling har utbudet och efterfrågan av upphovsrättsliga verk ökat. En stor del av användningen av verken sker i digitala miljöer med allmänheten som slutanvändare. Det är därför viktigt att det tydligt framgår av den gällande lagstiftningen både lagtext och förarbeten under vilka förutsättningar och med vilka begränsningar som man får nyttja verk. Det är särskilt viktigt att lagtexten formuleras på ett tydligt sätt i de fall där justitiedepartementets förslag innebär en förändring av rättsläget. Detta för att den främsta gruppen av användare allmänheten skall kunna avgöra vilka möjligheter och begränsningar som dagens upphovsrätt innebär. I samband med detta kan det noteras att samhället i många fall intar en mycket användarvänlig attityd. Föreningarna menar att allt för mycket fokus läggs på användarna: det skall vara lätt för vem som helst att när som helst få tillgång till information. Vad man

2 2 från samhällets och lagstiftarens sida även måste beakta är upphovsmännens möjligheter att skydda sina verk. Upphovsmännens incitament att skapa nya verk kan gå förlorad om vi inte ser till att verken kan skyddas. Att inta ett mer långsiktigt perspektiv innebär således att man även beaktar konsekvenserna av upphovsmännens oförmåga att skydda verk: författarnas incitamentet att skapa och förlagens förmåga att investera i upphovsrätten riskerar att minska. En anpassning av upphovsrättslagen till dagens informationssamhälle måste ske med både användarnas och upphovsmännens intresse som utgångspunkt Sammanfattningsvis kan föreningarnas inställning till förslaget som presenteras i Ds 2003:35 beskrivas som positiv. Föreningarna har mot bakgrund av detta valt att begränsa sitt yttrande till de bestämmelser som kan komma att påverka bokbranschen på ett negativt sätt. Rubrikernas numrering hänför sig till kapitelnumreringen i 2003:35.

3 3 7.4 Framställning av exemplar för privat bruk 8.2 Fotokopiering inom myndigheter, företag och organisationer Föreningarna instämmer i förslaget att 12 URL skall inskränkas. Föreningarna anser dock att rätten att kopiera kurslitteratur bör undantas helt och att möjligheten att anlita utomstående skall utgå vid kopiering av litterära verk. Föreningarna instämmer i förslaget att en avtalslicens för kopiering på arbetsplatsen skall införas. Bakgrund Rätten att framställa exemplar för enskilt bruk är en inskränkning av rättighetsinnehavarens ensamrätt som funnits sedan ikraftträdandet av 1960 års upphovsrättslag. Den möjlighet att kopiera som fanns under 1960-talet skiljer sig dock betydligt från de möjligheter som t.ex. universitet, högskolor och kopieringsbutiker idag erbjuder. Dagens kopieringsteknik gör det möjligt att kopiera material både snabbt och billigt. Till skillnad från förlagen behöver inte kopieringsbutikerna betala författararvoden, utvecklings- och marknadsföringskostnader och följaktligen kan butikerna hålla mycket låga priser. Vanligt förekommande är erbjudanden om kopiering där beställaren betalar så litet som 25 öre per sida, då med tryck på båda sidorna av arket. Det är uppenbart att alternativet att kopiera ett verk i detta sammanhang framstår som ekonomiskt mycket fördelaktigt för en student. Dagens tekniska utrustning gör det också möjligt att uppnå en mycket god kvalitet. Således kan idag kopior av verk framställas som inte bara håller nästan samma kvalitet som originalet men som dessutom är betydligt billigare. När 1960 års upphovsrättslag introducerades fanns inte den möjligheten vilket man bör ha i åtanke vid en analys av 12 URL. Att bestämmelsen måste anpassas till dagens tekniska utveckling är uppenbart. Det kan även påpekas att antalet studenter och utbudet av utbildningar ökat väsentligt sedan bestämmelsens ikraftträdande. Det sammanhang i vilket 12 URL tillämpas idag och det behov av kurslitteratur som nu finns ser följaktligen avsevärt annorlunda ut idag än vid ikraftträdandet av 1960 års upphovsrättslag. Föreningarna har vid ett flertal tillfällen informerat justitiedepartementet om behovet av en begränsning av 12 URL. Föreningarna har i skrivelser och vid samtal med departementet redogjort för den situation som idag råder: kopieringen av litteratur, i synnerhet kurslitteratur, har ökat dramatiskt de senaste åren. Studenter kopierar hela eller stora delar av verk istället för att köpa eller låna kurslitteratur. Kopieringen sker framförallt på universitet, högskolor och i kopieringsbutiker. Det senare är en relativ ny verksamhet som etablerats på flera håll i Sverige under de senaste åren. Kopieringsbutiker, så kallade copyshops som etablerar sig på eller i nära anslutning till universitet och högskolor, erbjuder studenterna möjlighet att själva kopiera alternativt beställa kopieringstjänster. Det är således en verksamhet som bygger på rätten att kopiera för enskilt bruk. Föreningarna har under åren sett hur allt fler personer missbrukar den rätt som 12 URL föreskriver. Bland annat är det vanligt förekommande att en student, på uppdrag av sin klass eller studiegrupp, lämnar in ett verk för kopiering hos en kopieringsbutik. Verket kopieras sedan i ett flertal exemplar och distribueras till

4 4 gruppens medlemmar. Innehavarna av kopieringsbutiken kan sedan hävda att deras agerande varit i enlighet med 12 URL eftersom man inte ska se gruppen som en helhet utan som en sammansättning av flera personer som var och en kopierar för enkilt bruk. Föreningarna har även noterat hur en felaktig tolkning av 12 URL leder till en olaglig kopiering inom grund- och gymnasieskolan. Bemötande och konsekvenser Påståendet att kopieringen av upphovsrättsligt skyddade verk har ökat skall ses mot bakgrund av den situation som beskrivits ovan. Påståendet får även stöd av undersökningar som några av föreningarnas medlemmar gjort Den ökade kopieringen avser främst kurslitteratur och studenterna motiverar sin rätt att kopiera med de höga priser som förlagen tar för sina produkter. Studenterna anser sig inte ha råd att köpa verk utan väljer istället att kopiera, själva eller på beställning hos kopieringsbutiker. Studenterna har rätt så tillvida att de kopior som kopieringsbutikerna eller liknande reprografiska verksamheter idag erbjuder är betydligt billigare än litteraturens pris i bokhandeln. Men kan detta tjäna som argument för att den omfattande kopiering som idag sker av kurslitteratur även fortsättningsvis skall vara tillåten? För att kunna ta ställning till studenternas påstående om för dyr kurslitteratur bör följande beaktas: en ökad kopiering innebär att bokens utvecklingskostnader måste slås ut på färre exemplar. Resultatet blir att priserna stiger vilket i sin tur leder till en ökad kopiering. Det är så att säga en ond cirkel där den ökade kopieringen de facto bidrar till en prisstegring. En minskad försäljning innebär att förlagen får svårt att motivera ytterligare ekonomiska satsningar på ny kurslitteratur. Incitamentet för författare minskar eftersom det ekonomiska utbytet av författargärningen blir alltför liten. Om Sverige inte kan erbjuda sina upphovsmän ett fullgott skydd riskerar vi att den svenska litteraturen begränsas och konserveras till ett antal väl inarbetade titlar vilka tål ett omfattande försäljningsbortfall genom kopiering. Ambitiösa nysatsningar och smala titlar blir således svårt att motivera ekonomiskt. Resultatet blir ett Sverige med ett ökat beroende av utländsk litteratur och en mycket begränsad inhemsk litteratur. Den situation som idag råder har alltså möjliggjort etableringen av en ny marknad vid sidan av den traditionella bokmarknaden; verk kopieras på beställning av studenter för att sedan, efter det att studenten avslutat sin kurs, säljas vidare till andra studenter. Vi har även sett exempel där kopieringsbutiker scannat in litteratur i sina kopieringsapparater för att sedan framställa och sprida kopior. Att 12 URL ej kan användas som motivering till ett sådant agerande är självklart. Vi anser dock att den förvirring som idag råder beträffande var gränserna för enskild kopiering går bidrar till att även denna form av intrång ökar. Reglerna avseende rätten att kopiera måste således bli tydligare. Kommentar: Mot bakgrund av det ovanstående ställer sig föreningarna mycket positiva till de förändringar som justitiedepartementet föreslår. Det finns dock vissa tydliggörande och överväganden som bör göras: Möjligheten att kopiera litterära verk i skriftlig form begränsas till att omfatta delar av verk eller verk av begränsat omfång: Föreningarna ställer sig visserligen positiva till tanken bakom denna begränsning av 12 URL men anser att kopiering av kurslitteratur bör förbjudas i sin helhet. Detta på grund av den situation som beskrivits ovan: att kopieringen av kurslitteratur idag är så pass omfattande att den gör

5 5 intrång i det normala nyttjandet av verken och oskäligt inkräktar på rättsinnehavarnas legitima intressen. Därmed står kopieringen i strid med det så kallade trestegstestet. Utöver detta kan det noteras att en sådan begränsning som departementet föreslår kan vara ett slag i luften. Hur skall man t.ex. bedöma en situation där student A kopierar första delen av boken och student B kopierar den andra. Har studenterna kopierat varsin del av verket? Dvs. vad är egentligen innebörden av de begrepp som återfinns i justitiedepartementets förslag: begränsade delar av verket och sådana verk av begränsat omfång? Det saknas tydliga definitioner och avgränsningar i Ds 2003:35. För det fall justitiedepartementets förslag antas i den lydelse som framgår av departementspromemorian är det mycket viktigt att det av förarbeten tydligt framgår vad som avses med begränsade delar och begränsat omfång. Dessa begrepp skall givetvis tolkas och tillämpas mycket restriktivt eftersom det rör sig om en inskränkning av upphovsmannens ensamrätt. En extensiv tolkning av begreppen skulle dessutom medföra att effekten av den föreslagna ändringen av 12 URL blir obefintlig i praktiken. Det finns således uppenbara tolknings- och tillämpningsproblem med den begränsning som justitiedepartementet föreslår. Föreningarna menar därför att kopiering av kurslitteratur inte skall vara tillåtet under 12 URL. I vart fall måste det tydligt framgår av lagtext och förarbeten vad som menas med begränsade delar och begränsat omfång. Föreningarna anser att begränsningen även bör omfatta konstnärliga verk såsom illustrationer och fotografier. Den teknik som idag finns erbjuder redan, eller kommer i vart fall inom kort att erbjuda, mycket goda möjligheter att kopiera bilder till samma pris och kvalitet som det idag är möjligt att kopiera texter. Det är därför viktigt att även konstverk omfattas. Om begränsningen endast avser skriftliga verk kan bestämmel-sen ej anses teknikneutral i den bemärkelse som i direktivet eftersträvas. Möjligheten att anlita utomstående: Det bör inledningsvis noteras att artikel 5:2 b i direktivet talar om kopiering som är utförd av en fysisk person för privat bruk. En språklig analys av innehållet i nämnda artikel talar således för en tolkning som innebär att utomstående i form av en juridisk person inte kan anlitas i fall som omfattas av 12 URL. Artikeln är tydlig i detta avseende, något som föreningarna härigenom vill göra justitiedepartementet uppmärksam på. Det avgörande är enligt justitiedepartementet att det ej förligger något kommersiellt syfte hos den fysiska person som beställer kopieringen. Man anser således inte att det i dagsläget är nödvändigt att utöka det antal situationer i vilka det är otillåtet att anlita utomstående för kopiering. Föreningarna ställer sig mycket frågande till den särbehandling som litterära verk i denna del utsätts för. En konsekvens av att utomstående även framöver kan anlitas för kopiering av litterära verk är att effekten av den av justitiedepartementet föreslagna lydelsen av 12 URL blir tämligen begränsad. I praktiken är det risk för att kopieringsbutikerna kan fortsätta sin verksamhet i stort sett på samma sätt som de bedrivs idag. Idag förekommer det t.ex. att listor sätts upp i kopieringsbutikerna på

6 6 vilka studenterna får skriva upp sina namn för att på så sätt beställa varsin kopia av ett verk. Om butikens agerande sedan ifrågasätts kan den hänvisa till listan och hävda att varje namnteckning är ett anlitande av utomstående för enskild kopiering. Den här typen av listor sammanställs även av studenterna själva eftersom vissa kopieringsbutiker kräver sådana beställningslistor. Genom listorna kan både studenter och kopieringsbutiker legitimera framställning av stora volymer vid ett och samma tillfälle. Eftersom möjligheten att anlita utomstående i dessa fall missbrukas på ett sätt som rimligen inte kan vara i linje med bestämmelsens syfte eller Sveriges åtaganden enligt Bern-konventionen eller direktivet anser vi att ett undantag för litterära verk i skriftlig form är motiverat. Som föreningarna framhållit i tidigare skrivelser ställda till justitiedepartementet borde i vart fall möjligheten att kopiera kurslitteratur genom utomstående undantas. Lovlig förlaga: Föreningarna ställer sig positiva till att kravet på lovlig förlaga införs i bestämmelsen. Det är dock viktigt att det av lagtexten eller i vart fall av förarbetena framgår att kravet på lovlig förlaga innebär att en kopia som gjorts med stöd av 12 URL inte i sin tur är att anse som en lovlig förlaga. Det skall med andra ord vara tydligt att det är förbjudet att framställa kopior av kopior. Föreningarna anser att det är av yttersta vikt att detta blir tydligt för allmänheten. Det finns givetvis svårigheter förenade med kontrollen av att kravet på lovlig förlaga efterlevs men som justitiedepartementet mycket riktigt påpekar handlar det om en viktig markering och ett ställningstagande från lagstiftarens sida. Med hänsyn till att det kan vara svårt för en enskild person att med fullständig säkerhet fastställa huruvida förlagan är lovlig eller ej kan justitiedepartementets förslag i avsnitt 7.6 i Ds 2003:35 vara motiverat. Det är dock viktigt att det svenska rättsväsendet vid en framtida prövning av omständigheter i tveksamma fall beaktar den kunskap om upphovsrätt och teknik som allmänheten idag de facto besitter. Kopiering på arbetsplatsen: Eftersom den föreslagna lydelsen av 12 URL innebär att kopiering på arbetsplatsen nu begränsas till vad som i Ds 2003:35 beskrivs som arbetstagarens privata sfär föreslår justitiedepartementet att en ny avtalslicens införs, 42 b. Föreningarna ställer sig positiva till inskränkningen av 12 URL och förslaget om avtalslicens. Eftersom detta innebär en väsentlig förändring av rättsläget så anser föreningarna dock att det tydligt måste framgå av lagtexten i 12 URL att kopiering på arbetsplats ej omfattas. En hänvisning till avtalslicensen i 42 b bör göras i samband med detta tydliggörande. Det är viktigt att bestämmelsens nya omfattning blir tydlig för allmänheten. Avtalslicensen bör dock begränsas till exemplarframställning genom reprografiskt förfarande, åtminstone tills vi kan uppskatta omfattningen och betydelsen av den digitala kopiering som idag

7 7 förekommer. De avtal som Bonus Presskopia erbjuder men som idag är begränsade till svenska tidningar och tidskrifter har fungerat väl och en framtida avtalslicens bör utformas med dessa avtal som utgångspunkt. Information: Föreningarna vill avslutningsvis betona vikten av att det vid ikraftträdandet av 12 URL i dess föreslagna lydelse utgår information, framförallt till de verksamheter som ytterst berörs av bestämmelsen. Studenter, högskolor och universitet samt kopieringsbutiker bör informeras om begränsningarna av rätten att kopiera för privat bruk.

8 8 7.9 Framställning av exemplar inom bibliotek och arkiv 8.4 Biblioteks och arkivs möjligheter att överföra verk till allmänheten och att sprida exemplar i digital form Föreningarna tillstyrker förslaget att 16 URL skall ändras i enlighet med vad som framgår av Ds 2003:35. Föreningarna avvisar dock justitiedepartementets förslag att en avtalslicens för digital överföring och spridning (42 d ) skall införas. Syftet med avtalslicenser är att underlätta användningen av verk i situationer där det skulle vara omöjligt eller i vart fall mycket svårt att inhämta individuella tillstånd. Det finns idag möjlighet för bibliotek/arkiv att ingå individuella avtal med förlag avseende digital överföring och spridning, ett system som är under utveckling. En förutsättning för att förlagen skall våga och vilja satsa på detta område är att de även fortsättningsvis kan ingå avtal på det sätt som sker idag. Att som lagstiftare agera innan man givit marknaden en chans att utvecklas på egen hand kan enbart ha en hämmande effekt. En avtalslicens på detta område förutsätter vidare en samsyn mellan marknadens aktörer avseende definitionen och omfattningen av digitala nyttjanden, något som ännu inte etablerats. Föreningarnas uppfattning är att den här aktuella marknaden befinner sig i en uppstartningsfas som utvecklas väl varför en avtalslicens i enlighet med justitiedepartementets förslag inte är motiverad. Justitiedepartementet motiverar behovet av en rätt för bibliotek och arkiv att sprida verk via t.ex. e-post med att forskare, studenter och allmänheten i övrigt är idag hänvisade till ett utdraget beställningsförfarande om dessa önskar utdrag eller kopior av verk. Om biblioteken eller arkiven istället kunde skicka det beställda materialet per e-post så skulle den tidskrävande beställningsproceduren minska avsevärt enligt justitiedepartementet. Detta argument är, enligt föreningarna, en negativ konsekvens av att det i dagens informationssamhälle läggs ett alltför stort fokus på användarna: det skall hela tiden finnas tillgång till information. Att på detta sätt enbart prioritera och värna om användarnas intresse förefaller kortsiktigt och för att få ett mer långsiktigt perspektiv på förslagets konsekvenser bör man även beakta upphovsmännens intresse av att skydda sina verk på ett tillfredsställande sätt.

9 Framställning av exemplar m.m. åt personer med funktionshinder Föreningarna anser att definitionen av den grupp som kan åberopa den här aktuella bestämmelsen är för extensiv. Vidare bör möjligheterna att lösa frågan inom vissa områden via avtal utredas ytterligare innan man vidtar en sådan långtgående åtgärd som inskränkningen i dess föreslagna lydelse de facto innebär. Frågan om en utvidgad rätt att framställa exemplar diskuterades redan i förarbetena till den nuvarande lagen, prop. 1960:17, sid Representanter för de synskadade hade då framfört önskemål om att rätten att producera talböcker för synskadade skulle förklaras fri. Departementschefen avslog detta med hänvisning till att talböcker även kan användas av andra än funktionshindrade varför det fanns en risk att en utvidgning skulle komma att missbrukas. Departementschefen säger vidare att man torde dock kunna antaga att tillstånd till dylika upptagningar utan större svårighet skulle kunna erhållas från författarna. Föreningarna anser att departementschefens uttalande i propositionen har relevans även för de situationer som justitiedepartementet genom den föreslagna lydelsen av 17 URL vill reglera. Således bör argumenten som framförs i nämnda proposition beaktas. Föreningarna anser liksom justitiedepartementet att det är viktigt att tillgången till verk för personer med funktionshinder underlättas. Föreningarna ställer sig dock negativa till den vida omfattning som den föreslagna bestämmelsen får i och med användningen av begreppet funktionshindrade. Att använda en sådan vid definition där gränserna är otydliga kommer att medföra både tolknings- och tillämpningsproblem. Det finns även en risk att syftet med bestämmelsen går förlorat om man på detta sätt öppnar upp för missbruk av den rätt som bestämmelsen ger. Föreningarna förslår därför att man tydliggör exakt vilka typer av funktionshinder som skall omfattas av bestämmelsen. Idag begränsas 17 URL till utlåning medan justitiedepartementets förslag innebär att samtliga former av spridning tillåts. Enligt det så kallade trestegstestet i direktivet (artikel 5:5) får inte användningen av verket som tillåts i och med inskränkningen komma i strid med det normala utnyttjandet eller oskäligt inkräkta på upphovsmannens legitima intressen. Föreningarna anser att en utvidgning av bestämmelsens omfattning från utlåning till samtliga former av spridning måste anses vara i strid med artikel 5:5. Vidare skall, enligt artikel 5:3 b i direktivet, användning som sker i enlighet med denna bestämmelse ha ett direkt samband med funktionshindret. Föreningarna anser inte att denna avgörande och mycket viktiga förutsättning framgår av den lydelse som justitiedepartementet föreslår. Vidare framgår av artikel 5:3 b att den här aktuella inskränkningen endast får tillämpas i den utsträckning som krävs med hänsyn till funktionshindret i fråga. Mot bakgrund av innehållet i artikel 5:3 b anser föreningarna att det av bestämmelsen bör framgå exakt vilka nyttjandeformer som varje enskilt funktionshinder legitimerar. Den av justitiedepartementet föreslagna lydelsen är således för allmänt hållen och det är föreningarnas uppfattning att ett tydliggörande är nödvändigt för att bestämmelsen skall vara i enlighet med direktivets instruktioner. Ett argument som används för en utvidgning av bestämmelsen är att förslaget inte kommer att leda till konkurrens med kommersiellt utgivna verk. En av anledningarna till detta är enligt förespråkarna för en utvidgning att produkterna som tillverkas med

10 10 stöd av 17 URL endast får användas för de i bestämmelsen angivna ändamålen. På vilket sätt och i vilken omfattning man från samhällets sida skulle kunna kontrollera detta framgår inte av justitiedepartementets förslag Så länge man inte kan garantera ett tillfredsställande skydd genom vilket annan användning av produkterna kan förhindras eller i vart fall begränsas så bör inte bestämmelsen omfatta alla former av spridning. Den dag då tekniken erbjuder tillförlitliga sätt att styra detta kan och bör diskussionen tas upp igen. Till dess innebär utvidgningen en alltför stor risk för de kommersiella aktörer som idag är aktiva på marknaden för t.ex. ljudböcker. Justitiedepartementet har även föreslagit att förbudet att utge verk med stöd av 17 URL när det redan finns ett sådant verk i handeln skall avskaffas. Justitiedepartementet menar bl.a. att betydande luckor i talboksbeståndet kan uppstå om en kassettbok försvinner från marknaden. Föreningarna anser att det förbud som idag gäller skall kvarstå. Om det finns en kassettbok på marknaden som kan användas även av funktionshindrade bör inte en ytterligare produktion/utgivning med stöd av 17 URL tillåtas eftersom det då ej föreligger ett behov av en sådan produkt. Som framgår ovan anser föreningarna att begreppet funktionshindrade är för långtgående och bör definieras tydligare. Vad gäller personer med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi föreslår föreningarna att de behov som denna grupp har tillgodoses genom avtal. Föreningarnas medlemmar ställer sig positiva till en sådan lösning varför denna möjlighet bör utredas ytterligare innan 17 utvidgas i enlighet med justitiedepartementets förslag. För det fall justitiedepartementets förslag antas finns det en risk att de producenter av ljudböcker m.m. som idag finns på den kommersiella marknaden väljer att kraftigt reducera sin produktion. De ekonomiska satsningarna som förlagen gör skall då vägas mot risken att utgivning av samma verk sker av annan med stöd av 17 URL och att de exemplar som ges ut med stöd av nämnda paragraf inte kan kontrolleras utan sprids även bland de som ej är funktionshindrade. Syftet med inskränkningen, att öka tillgängligheten av t.ex. litteratur för funktionshindrade, kommer ej att uppnås utan istället resultera i en kraftig minskning av den utgivning som redan finns.

11 Framställning av exemplar av samlingsverk till bruk vid undervisning Föreningarna avvisar förslaget då det kan komma att få negativa konsekvenser för den mångfald och kvalitet som producenter av skolboksantologier idag erbjuder. Justitiedepartementets förslag innebär i praktiken att initiativet att producera skolboksantologier lyfts över till verksamheter som saknar förvärvssyfte, dvs. i första hand skolor. Syftet med inskränkningen i 18 URL är att skapa förutsättningar för en så bra undervisning som möjligt. Det betonas i förarbetena till den nuvarande upphovsrättslagen (prop. 1960:17 sid. 124) att det är ett samhällsintresse att skolboksantologier ges ut och att utgivaren har möjlighet att åstadkomma det bästa möjliga i fråga om t.ex. urval. Detta samhällsintresse har ansetts vara så stort att en tvångslicens är motiverad. Förlagen erbjuder idag ett stort utbud av skolboksantologier. Antologierna håller en mycket hög kvalitet och används ofta inom ramen för olika utbildningar. Många års erfarenhet har medfört att förlagen idag besitter stor kunskap och kompetens vad gäller just framställning av skolboksantologier. Justitiedepartementets förslag innebär att förlagens ekonomiska förutsättningar att på eget initiativ ge ut skolboksantologier förändras väsentligt och en trolig konsekvens av detta är att utbudet av den här typen av verk minskar avsevärt. En förändring i enlighet med justitiedepartementets förslag kommer att innebära att förlagen i framtiden tvingas inhämta individuella tillstånd vid sammanställande av skolboksantologier. De ökade administrationskostnader som detta arbete innebär för förlagen kommer ej att kunna motiveras ekonomiskt. Det går ej heller att bortse från det faktum att skolboksantologiernas innehåll, för det fall justitiedepartementets förslag antas, kommer att påverkas eftersom urvalet blir beroende av författarnas ersättningskrav. Vidare bör det beaktas att skolorna idag saknar resurser att köpa in läromedel, något som FSL framhållit i flera av sina kampanjer. Man kan därför anta att en satsning på skolboksantologier inte ryms inom ramen för skolornas budget eller i vart fall ej kommer att prioriteras. Det finns därmed en risk att mångfalden minskar och kvaliteten försämras inom detta område om man fråntar förlagen incitamentet att producera skolboksantologier. Man måste även beakta det kulturella värde som skolboksantologierna representerar. Det är inte fråga om systematiskt framställande av böcker för undervisningsändamål - det är fråga om en litterär tradition som måste föras vidare. Det finns med andra ord även en viktig kulturbevarande aspekt att ta hänsyn till, vid sidan av risken för minskad mångfald och sämre kvalitet. Det bör i sammanhanget även noteras att det redan finns ett fungerande system: det avtal och de ersättningsnivåer som Svenska Förläggareföreningen tillsammans med Sveriges Författarförbund kommit överens om till följd av tvångslicensen i 18 URL fungerar mycket väl. Ersättningsnivåerna justeras två gånger per år i enlighet med konsumentprisindex (KPI) och följer således prisutvecklingen. Föreningarna ser därför inte någon anledning till förändring.

12 Att Sverige har möjlighet att behålla den inskränkning som idag återfinns i 18 URL står tydligt mot bakgrund av innehållet i artikel 5:3 o i direktivet: inskränkningen berör endast analog användning och har enbart effekt för den inhemska marknaden av skolboksantologier. Följaktligen påverkas inte den fria rörligheten av varor inom gemenskapen. 12

13 Återgivning av konstverk i kritiska och vetenskapliga framställningar m.m. Föreningarna avvisar justitiedepartementets förslag. Regeln om återgivning av konstverk är redan i sin nuvarande lydelse mycket begränsad. Den av justitiedepartementet föreslagna lydelsen innebär en ytterligare begränsning av möjligheterna att använda bilder i illustrativt syfte. Att förlagen genom lagändringen kommer att tvingas ingå individuella avtal i många fall där det tidigare var möjligt att åberopa 23 är uppenbart. Kravet på inhämtande av individuella tillstånd kommer att innebära en omfattande administration för förlagen. Mot bakgrund av det riskerar vi att förlagen i många fall väljer att ej använda bilder och följaktligen kommer användningen av bilder i vetenskapliga skrifter minska avsevärt. Att i illustrativt syfte återge bilder i vetenskapliga och kritiska framställningar måste anses som en del av tryckfriheten. Som framgår av motiven till 23 URL handlar det om ett begränsat användningsområde: illustration och beskrivning av textens innehåll. Bilden används så att säga ej självständigt utan syftar till att bidra till läsarens förståelse av texten. Återgivning av bilder i enlighet med 23 URL kan således ses som ett komplement till rätten att skriva och ge ut vetenskapliga och kritiska skrifter. Man brukar motivera rätten att citera text med att det är viktigt för vår yttrandefrihet: genom citat möjliggörs samhällskritiska och politiska debatter och diskussioner. Den av justitiedepartementet föreslagna förändringen kan inte anses ligga i linje med direktivets syfte. Den återgivning av bilder som idag sker med stöd av 23 URL måste ses i ljuset av den svenska tryckfriheten och en jämförelse med citaträttens syfte och mening är i högsta grad motiverad. Föreningarna anser sammanfattningsvis att den föreslagna lydelsen av 23 URL innebär en negativ särbehandling av bilder.

14 Utvidgning av avtalslicensen inom undervisningsområdet Föreningarna avvisar förslaget att rubricerad licens utvidgas till att även omfatta digital kopiering. Det förslag som justitiedepartementet presenterar visar på många brister och otydligheter varför föreningarna förslår att frågan utreds ytterligare. Föreningarna är medvetna om att det finns ett behov att kopiera digitalt inom undervisningsväsendet. Av skäl som FSL framhållit i tidigare skrivelser, och som till viss del återges i Ds 2003:35 sid. 290, ställer sig båda föreningarna dock negativa till att licensen utvidgas på ett sådant sätt som föreslagits. Vidare anser föreningarna inte att bestämmelsen i 42 c uppfyller de krav på tydlighet som bör ställas på en ny bestämmelse. Många frågetecken uppstår vid en analys av 42 c : vad innebär digital kopiering? Hur skall man få fram ett fullgott underlag för betalning av licensavgifter? Hur skall en avtalslicens för digital kopiering genomföras i praktiken? I Ds 2003:35 förslår justitiedepartementet att dessa frågor får lösas av parterna på marknaden, dvs. i avtalet. På det sättet överlåter man problematiken på marknadens parter och intressenter. En enhetlig syn på definitionen och hantering av den digitala kopieringen är nödvändig om en avtalslicens skall kunna fungera i praktiken. Idag saknas det dock förutsättningar för en fungerande avtalslicens eftersom det ännu ej etablerats en samsyn mellan marknadens aktörer avseende hanteringen av digitala nyttjanden. Föreningarna anser därför att ytterligare utredningsarbete är nödvändigt innan man kan ta ställning till förslaget om en utvidgad licens.

15 Avtalslicenser Avtalslicenser har traditionellt använts för att sanktionera redan befintliga avtal mellan branschföreträdare. Föreningarnas uppfattning är att det inom de områden där det inte finns en samsyn avseende t.ex. definitioner och tillämpning av relevant terminologi också saknas förutsättningar för att införa en fungerande avtalslicens. I dessa situationer bör man i första hand skapa incitament för marknadens parter att ingå individuella avtal. Det är först när marknaden själv etablerat en samsyn på hur frågan skall hanteras som en avtalslicens kan bli aktuell. Justitiedepartementet förslår att avtalslicenserna flyttas till ett eget kapitel då de är att anse som förvaltning av rättigheter snarare än inskränkningar. Att på detta sätt skilja avtalslicenser från inskränkningar är endast motiverat om avtalslicenserna används på det sätt som beskrivits ovan. Om man väljer att införa avtalslicenser på områden där förutsättningarna för en kollektiv avtalslicensordning saknas är det föreningarnas uppfattning att sådana bestämmelser är att betrakta som inskränkningar. Sammanfattningsvis anser föreningarna att avtalslicenser kan regleras i ett eget kapitel givet att det de facto rör sig om licenser som sanktionerar redan befintliga avtal eller väl fungerande marknader. I annat fall är de enligt föreningarnas uppfattning att anse som inskränkningar. Med vänlig hälsning Caroline Lagercrantz Jurist Föreningen Svenska Läromedelsproducenter och Svenska Förläggareföreningen