Hopp efter katastrofen Biskopens herdabrev Josephinahemmets granne Orgelinvigning i Göteborg. 12 februari 2010 Pris 40 kr

Transkript

1 #2 12 februari 2010 Pris 40 kr Hopp efter katastrofen Biskopens herdabrev Josephinahemmets granne Orgelinvigning i Göteborg

2 #2 Ur innehållet 12 februari 2010 Årg 85. ISSN Adress: Box 2038, Uppsala (Besöksadress: S:t Olofsgatan 32E) Tel: , Fax E-post: Hemsida: Utges som tidning för Stockholms katolska stift av Stiftelsen Katolsk Kyrkotidning. STYRELSEORDFÖRANDE ANSVARIG UTGIVARE Kjell Blückert REDAKTION Margareta Murray-Nyman (chefredaktör) , Birgit Ahlberg-Hyse , Ryszard Antonius Klinger Annonser, prenumerationsärenden, ekonomi Sofia Wahlstedt Pren. pris Sverige: 300:- Europa 440:- Utom Europa 480:- Pg , Bg Tryck: AlfaPrint Layout: Carina Laukkanen, Lajo design, Uppsala Nr 3 utkommer 5/ Manusstopp 15/ För icke beställt material ansvaras ej. OMSLAGSBILD: CARITAS FINNS PÅ PLATS OCH STANNAR KVAR PÅ KATASTROFOMRÅDENA. FOTO: CHARLES CÂMARA Många följde pater Wilhelm Feussner till sista vilan sidan 4 Caritas insatser i Haiti sidan 6 Stiftets största piporgel invigd i Kristus Konungens kyrka i Göteborg sidan 9 Åke Göransson ny generalsekreterare i SST sidan 12 Katolska Ekumeniska Nämnden ger ut meditationer inför fastan sidan 14 Respekt med i ekumenisk konferens om livets slutskede sidan 17 Projektet framskrider för katolskt boende bredvid Josephinahemmet sidan 18 där vardagen fortsätter för de äldre sidan 20 Biskop Anders herdabrev inför fastetiden sidan 26 Ny suppleant i Km:s styrelse sidan 42 Familjesidan: Anna Dunér tar tillfälligt farväl sidan 45

3 Eutanasi är ett grekiskt ord, vars innebörd är god död. Ursprungligen avsågs åt - gärder att med medicinska och andra medel underlätta den döendes avsked från jordelivet. I nutida debatt används ordet eutanasi om en avsiktlig handling som syftar till att avsluta patientens liv. Röster höjs för att Sverige borde följa Nederländernas, Belgiens och Luxemburgs exempel och legalisera dödshjälp tillåta läkaren att förkorta en patients liv, detta förutsatt att den vårdkrävande befinner sig i livets slutskede och till följd av hans eller hennes uttalade eller förmodade önskan. Vissa filosofer, som Torbjörn Tännsjö, eller medi - cinetiker, däribland Nils Lynöe i Statens Medicinsk-Etiska Råd, SMER, pläderar för sådan dödshjälp. I riksdagen väcks varje år motioner i frågan. Eftersom abort är något som lag - stiftningen tillåter måste vi också tillåta aktiv dödshjälp för gamla och svårt sjuka, skriver centerpartisten Staffan Danielsson (2007/08 So 232) och fortsätter: Vid döds - hjälp kan organen tas om hand, vilket leder till att människor som är i behov av organ överlever. Det är inte underligt att eutanasidebatten väcker starka känslor. Människor som Eutanasi och den goda döden I februarinumret av Km minns vi tre avlidna präster, jesuitpatern Wilhelm Feussner, franciskanpatern Gerard Peters och passionistpatern Richard Appleyard. De två senare lämnade Sverige 1992 respektive Pater Feussner blev kvar, sammantaget närmare femtio år. lever med sjukdomar och funktionshinder kan känna sig ifrågasatta. Av bland annat detta skäl har också handikapporganisationerna kraftigt pläderat mot att eutanasi skulle bli laglig. Debatten om dödshjälp fick näring då SMER hösten 2008 i en skrivelse till regeringen, Avgöranden i livets slut - skede, pläderade för möjligheten av läkarassisterat självmord, suicid. SMER:s agerande var föremål för en konferens som Sveriges Kristna Råd och Betania - stiftelsen arrangerade nu i januari, och där representanter för kyrkorna och samfunden ställde sig avvisande till såväl läkarassisterat självmord som legaliserad eutanasi. Den medicinska utvecklingen kan väcka oro för att hållas vid liv in absurdum. En värdig död har därmed blivit ett begrepp, något eftersträvansvärt. Kanske är det tid att reflektera över vad vi lägger in i begreppet. Alla människor av god vilja torde kunna enas om att det handlar om att in i det sista erbjudas god omvårdnad, medicinsk och mänsklig sådan. Kato - liken, och många med honom eller henne, tillägger: andlig om vårdnad. ledare sid. 3 Det av kanslern för Paris-universitetet, Jean Gerson, utgivna verket Ars moriendi, Om konsten att dö, fick stor spridning när boken utkom år I höstas lät Skara stiftshistoriska sällskap publicera en nyöversättning av texten (övers. Per-Axel Wiktorsson). Det är som om avstånden mellan århundradena luckrades upp: Eftersom det är så att när en människa ligger svårt sjuk och ser ingenting annat framför sig än döden, då brukar hennes goda vänner lägga sig vinn om att vårda hennes läkande och ge henne hälsan tillbaka och friskhet å kroppens vägnar så att hon kan få leva och förlänga kroppens liv, som är alltför kort och snabbt får ett slut. Mycket mer klokt och nyttigt är det att en sådan sjuk människas goda vänner främjar hennes andliga läkande och skaffar henne andlig hälsa och friskhet å själens vägnar, som förblir vid själen till evig tid. I en sådan människas yttersta tid och största nöd kan man pröva vem som är en riktig och trogen vän. Det är när någon står ensam med sig själv och sina upplevelser som lidandet blir oförklarligt och till slut outhärdligt. Pater Feussner om samtal som sköts upp skulle kunna behandla frågor kring åldrande, ensamhet och död föll våra tankar igen på Wilhelm Feussner. Även nu sa han, när vi vände oss till honom, att han var villig att dela med sig under ett samtal eller eventuellt genom att lämna ifrån sig en egenhändigt skriven artikel. Det senaste året pratade vi då och då om Wilhelm Feussner på redaktionen. Vi mötte pater Feussner i samband med att S:t Franciskus av Assisi församling i Märsta upprättades på Trettondagen förra året och vi hörde då om hur han följt utvecklingen i Märsta med omnejd på nära håll sedan mitten av 60-talet. Pater Feussner ville gärna berätta mera och vi såg fram emot att möta honom igen, för en intervju om församlingens förhistoria och fortsättningen Tensta/Rinkeby på 70-talet. Vi insåg gans ka snart att han inte önskade komma i centrum själv, däremot gärna ge ord åt den mer eller mindre anonyma skara som tillsammans med honom byggt församling. Pater Feussner förklarade sig beredd att bidra också på annat sätt. När redaktionen i slutet av vårterminen diskuterade hur vi Det blev inte så. Både de möten som skulle ha gällt Märsta, och de om åldrande och död, kolliderade med annat och sköts framåt i tiden och det berodde snarare på redaktionen än på pater Feussner. Och så, i början av hösten, fick vi höra att Wilhelm Feussner var svårt sjuk. Det känns smärtsamt att de samtal vi hoppades på under året som gick inte blev av. Margareta Murray-Nyman Nästa uppslag ägnas åt pater Wilhelm Feussners begravning. Minnesord över pater Feussner och ovan nämnda medbröder står att läsa på sidorna Km 11/2008 innehöll ett antal artiklar där skribenterna på olika vägar närmade sig ämnet Död och liv. Under år 2009 publicerade Km följande artiklar om döende och död: Debatt om dödshjälp väckte stort engagemang (nummer 3) Hearing om vård i livets slutskede (nummer 11) Recension av Ars moriendi: Om konsten att dö (nummer 11) I detta nummer behandlas frågor kring döende och död i artikeln Stor enighet bland kyrkorna om nej till assisterat självmord (sidan 17) och i recensionen av Torbjörn Tännsjös bok Döden är förhandlingsbar (sidan 33). Se också artiklarna från Josephinahemmet (sidorna 20-23).

4 sid. 4 aktuellt Pater Wilhelm Feussners begravning Ett rörande farväl av en älskad själasörjare - Jag har aldrig sett någon så glad över att få möta den uppståndne Kristus som pater Feussner! Det sade biskop Anders Arborelius när han inledde begravningsmässan för Wilhelm Feussner SJ den 21 januari. Omkring 200 personer, däribland drygt 50 präster, hade samlats för att ta avsked av en älskad själasörjare och ämbetsbroder. Wilhelm Feussner var född i Tyskland Han trädde in i jesuitorden vid 19 års ålder. Efter sin prästvigning 1958 var han kaplan i Frankfurt men flyttade redan 1962 till Sverige. I nära 50 år hade han alltså sin gärning i vårt stift, 18 år i S:ta Eugenia församling i Stockholm, 16 år i Vår frus församling i Västerås, något år i S:ta Maria församling i Halmstad och, som emeritus, i Bromma kapellförsamling från 1997 och fram till sin dödsdag den 5 januari i år. Begravningsmässan hölls i S:ta Euge nia kyrka. I koret stod en enkel kista och på den var prästämbetets insignier placerade, pater Feussners stola, kalk och det kors som han fick under sin studietid och som följde honom under hela hans prästbana. I välkomsttalet berättade biskop An - d ers om sitt sista besök, under julen, vid dödsbädden på Josephinahemmet. Det var då han noterade Wilhelm Feussners vilja till total överlåtelse och längtan efter att få möta Den uppstånd ne. Biskopen uppmanade alla att tacka Gud för en trogen tjänare. Troheten och plikten att utföra sitt uppdrag framhöll också kyrkoherden i S:ta Eugenia, pater Klaus Dietz SJ, i sin predikan som kom att utformas som en hyllning till ordensbrodern. Pater Feussners totala avsaknad av fåfänga var ett av de karaktärsdrag som pater Dietz nämnde. - På alla bilder ser man hur han håller sig i bakgrunden, med allvarligt ansikte. Han gillade inte uppsluppna samtal och tomt prat. Han gick hellre undan och bad rosenkransen. Ett annat drag var envisheten. - Under stiftssynoden och i prästrådet, exempelvis, höll han fast vid sina synpunkter även om han var ensam om dem. Som kaplan och kyrkoherde gick han rakt på sak i sina församlingar, fortsatte Klaus Dietz: - Barnen kom till undervisning, ogiltiga äktenskap rättades till, tider för mässor och bikttillfällen organiserades. Det blev ordning och reda! Om Wilhelm Feussner i Stockholm och Västerås hade uppfattats av en del som Prästen har lagt ner sina attribut. Wilhelm Feussners stola, kalk och kors var placerade på den enkla kistan i S:ta Eugenia kyrka.

5 aktuellt sid. 5 en sträng och kantig pater verkade han gladare när han hade kommit till Bromma. Klaus Dietz berättade hur han, kanske i påverkan av en karismatisk bönegemenskap, blev förändrad. - Man kunde ana en försynt humor bakom en sträv fasad. Det fanns en charm i hans korrekta uppträdande. På Josephinahemmet, vars kapell är en samlingsplats inte bara för hemmets boende utan för katoliker i närområdet, tog pater Feussner emot många för samtal. Och det är som klok och barmhärtig själasörjare vi kommer att minnas honom, framhöll Klaus Dietz. - Han hade hjärta för dem som kom till honom med sina sorger och hans modell var Maria Conso latrix, de bedrövades tröstarinna. Pater Dietz vakade hos sin ordensbroder fram till dödsögonblicket och bad rosen kransen med den återkommande bönen nu och i vår döds - stund. - Som en sorts sammanfattning av sitt liv hade pater Feussner några dagar innan avslutat ett telefonsamtal med orden Deo gratias! Jesu bleibet meine Freude, Jesus är min fröjd och glädje. Predi k an följdes av denna Bachkantat, framförd av en liten kör under ledning av orga nisten Ulf Samuelsson. Efter mässan gick bussar till gravsätt - ningen på katolska kyrkogården vid Haga. Wilhelm Feussners grav var grävd alldeles utanför det lilla vackra kalkstenskapellet och bredvid den grav där kvarlevorna efter hans föregångare på kyrkoherdeposten i Västerås, pater August Adelkamp SJ, vilar. Kyrkogården fick en säregen atmosfär. De nakna träden stod som naturliga kors kring gravarna. Snön låg kompakt. Luften var stilla och grå och den råa kylan bet i skinnet. Den stora ska - r an sörjande köade tålmodigt, i lågmälda samtal, för att ta avsked av den älskade prästen. Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse Fotnot: Minnesord över pater Feussner står att läsa på sidan Avsked. Ett par hundra människor deltog i pater Feussners begravning. I kylan på katolska kyrkogården väntade hans vänner tålmodigt på att ta avsked. Här är det pater Jan Buczkowski SDB som stänker vigvatten över sin ämbetsbroders kista. Ceremoniar är pater Fredrik Emanuelson OMI.

6 sid. 6 aktuellt utrikes Det fanns det som fungerade i Haiti Varje dag mötte oss den hemska verkligheten i det jordbävningsdrabbade Haiti. Otaliga döda, svårt skadade, svältande och uttorkade, barn som förlorat föräldrar och syskon, plundringar och gatustrider om vatten och mat fruktansvärda bilder och berättelser i tidningar och TV. Skakade journalister rapporterade om maktlöshet och hjälplöshet och tröghet i humanitära insatser. Den värsta naturkatastrofen någonsin, enligt FN och biståndsorganisationerna och ända från början det obegripliga, tragiska, skandalösa: hjälpen uteblev, kom för sent och nådde inte fram till de fattiga, de mest behövande. Men så började andra röster höras. Varför fick man aldrig se och höra något om medmänsklighet, solidaritet, hjälp man och man emellan bland de drabbade på platsen? Johan Croneman (DN 21/1) till exempel ifrågasatte sakligheten i rapporterna hemmaredaktionerna kräver en viss typ av rapporter, och här är reportrar som sannerligen kan leverera. Det är ju givetvis katastrofen som säljer bäst. Frågan är berättigad. Så mycket mera som det finns lokala organisationer som fungerade, som satte igång omedelbart och nådde de fattiga och mest utsatta. De försvann i bakgrunden när de influgna journalisterna skulle förmedla sina intryck. Haiti är till 80 procent katolskt, heter det. Samtidigt är den lokala voodookulten, ett afrikanskt arv med betoning på förfäderskult, levande och på olika sätt verksam som ingrediens i människors religiösa liv. Men kyrkan har funnits på plats sedan de spanska, senare franska kolonisatörernas tid. Den gamla katedra - len i Cap Haitien, Notre Dame de l Assom p tion, är från 1670, när ön ännu var spansk alltsedan Columbus besök År 1697 överläts västra delen av ön till Frankrike. Efter ett uppror lett av den före detta slaven Toussaint l Ouver - ture och ett långt frihetskrig proklame - rades den nya nationen Haiti år 1804 den enda stat som framgått ur ett slav upp - ror. 32 statskupper på 200 år följde var ön ockuperad av USA, som upprättade den bestående gränsen till spansktalande grannstaten Domini - kanska Republiken på öns östra sida till 1986 styrdes Haiti av diktatorsfamiljen Duvalier, och 1990 valdes den före detta prästen Jean-Bertrand Aristide till president. I två omgångar, med statskupper och USA-intervention emellan, ledde Aristide landet, tills han tving - ades avgå Sedan dess har politisk oro, socialt våld och ohämmad kriminalitet plågat landet, som är västra halv - klotets fattigaste stat. I denna instabila, våldsamma miljö har kyrkan kommit att spela en viktig som förhållandevis trygg punkt, som utbildare och social kraft grundades Caritas Haiti av landets biskopskonfe - rens för att bistå de fattigaste med sociala insatser. Omedelbart efter jordbävningen den 12 januari i år var Caritas Haiti i kontakt med regeringen och med Catholic Relief Services regionkontor, samtidigt som man ställde 60 tält som fanns i förråd till förfogande för behövande, rapporterar Caritas Haitis kata - strofhandläggare Joseph Jonideès Villar - son på hemsidan. Caritas ordförande, biskop Pierre Dumas, förlorade sin ett och ett halvt år gamla systerdotter och sin svåger i jordbävningen. - Alla de som dog förtjänade inte att gå bort så plötsligt. För oss som är kvar finns bara smärta för ögonblicket. Det är en prövning för oss alla. Den varar inte för evigt, men vi måste gå igenom denna prövning med tro, så att vi kommer ut på andra sidan mera hela, säger Dumas i en intervju. Catholic Relief Services, CRS, är USAkatolikernas biståndsorganisation. CRS koordinerar katolska kyrkans humanitära insatser och återuppbyggnadsprogram på Haiti och hade möjlighet att rivstarta med biståndet därför att man hade lager som återstod från arbetet efter orkanernas förstörelse i Haiti under CRS har arbetat i Haiti i 55 år. Före jordbävningen hade organisationen redan 300 medarbetare i Haiti, 100 av dem i Port-au- Prince, och många volontärer har tillkommit. Man samarbetar genom ett utvecklat nätverk med katolska församlingar och institutioner i hela landet. Man började med att fördela plastduk, vattencontainers, myggnät och hygienartiklar från lagret i Port-au-Prince den 14 janu - ari och distribuerade därefter varorna från lagret i Les Cayes, 90 miles från huvudstaden. Volontärer och personal från CRS i Dominikanska Re publiken köpte in och satte samman matpaket, med bland annat sardiner och jordnötssmör, för leverans till Port-au- Prince. Målet var att nå ut med matpaket till människor. CRS skickade kort därefter ytterligare nödhjälp från Do mini kanska Republiken: vattentankar, vattenreningstabletter för

7 aktuellt utrikes sid familjer, myggnät och hygienartiklar för ytterligare 500 familjer. CRS är medlem i biståndsfederationen Caritas Internationalis, som har lanserat en jättekampanj för jordbävningsoffren på Haiti. Förutom att utsända caritasmedarbetare är med och gräver fram överlevande ur ruinerna tre personer kunde räddas under en kollapsad byggnad så sent som fem dagar efter jordbävningen samlar det internationella nätverket pengar och materiel till Haiti filtar, tält, vattendunkar och vattenreningstabletter är bland de transporter som levererades redan de första dagarna. Man satte upp två mobila operationskliniker med läkemedel och bränsle. Sex mobila kliniker var på gång första veckan. 20 långtradare med hjälputrustning anlände till Port-au-Prince efter fyra dagar. Caritas arbetade i 20 tillfälliga läger för hemlösa och genomförde utdelning av nödhjälp genom sina kontakter med 58 präster och ett stort antal systrar i 32 församlingar om sammanlagt människor. Den 21 januari skickade Caritas Internationalis ut en internationell vädjan om 42 miljoner dollar (ca 300 miljoner kronor) till alla sina medlemorganisationer. Syftet var att förse överlevande efter katastrofen med baslivs - medel, tak över huvudet, medicinsk hjälp och rent vatten. 230 miljoner kronor kom in omgående, och därefter har kollekter och insamlingar gjorts över hela världen. Förutom Caritas Haiti och CRS är även Caritas Schweiz på plats i Haiti sedan tidigare. Kanske kommer Caritas Schweiz så småningom i åtnjutande av några av de extrapengar för Haiti som svenska Sida ger till certifierade bistånds - organisationer, säger Charles Câmara, biståndsansvarig vid Caritas Sverige som rekommenderat sina schweiziska kolleger till den svenska biståndsmyndigheten. Caritas Sverige självt har inte personella resurser för att direkt arbeta på Haiti. Caritas Sveriges chef msgr Stjepan Biletic har beslutat anslå kronor för Haiti, pengar som redan överlämnats till Caritas Internationalis. Biskop Anders Arborelius brev och kollekten i alla katolska kyrkor i Sverige den 17 januari gav närmare kronor. Det är medel som avser den humanitära hjälpen under denna den första fasen av insatser i Haiti. Efter de första tio dagarnas hjälparbete börjar ett en till två månader långt rehabiliteringsarbete och därefter börjar det omfattande återuppbyggnadsarbetet med att bygga bostäder, sjukhus, skolor med mera, säger Charles Câmara. Det arbetet blir minst lika viktigt som den humanitära insatsen och måste ske långsiktigt, så att Haiti kommer bättre ur katastrofen än vad läget var när den inträffade. Här finns en unik chans att äntligen skapa ett stabilt och människovärdigt samhälle i det hårt prövade landet. Rapporteringen kommer också så småningom att bli alltmer ointressant för hemmaredaktionerna när läget stabili - seras, skriver Johan Croneman i sin kritiska kommentar. Det är möjligt att han får rätt, så brukar det tyvärr vara. Så mycket viktigare då att vi andra håller grytan kokande. Viktigare än vad som säljer bäst i medierna är hur vi bäst stöder det som gagnar medmänniskorna i Haiti. Kaj Engelhart Jordbävningens första dag. Förenta Nationernas högkvarter kollapsade omedelbart när jordbävningen den 10 januari skakade Haiti. Foto: AP Photo/United Nations, Marco Domino

8 sid. 8 aktuellt Inför fasteinsamlingen: Katastrofhjälp behövs länge - och på många ställen Inför årets fastetid blir vi påminda om att katastrofer sker ständigt runt om i världen och att engagemang från de kristna behövs långt efter det att en katastrof har inträffat. Biståndschefen för Caritas Sverige, Charles Câmara, säger till Km att det visserligen är viktigt just nu att vi särskilt tänker på akutläget i Haiti men att vi inte får glömma de katastrofer som dagligen sker i Afrika genom bland annat klimatförändringar, väpnade konflikter, AIDS och fattigdom. Inför årets fasteinsamling har msgr Stjepan Biletic, an - svarig för stiftets karitativa arbete, skickat ut ett brev där han meddelar att årets fasteinsamling går till kyrkans hjälpverksamhet för att förebygga och lindra katastrofer som drabbar våra bröder och systrar på olika håll i världen, särskilt i Afrika. Precis när brevet hade gått ut inträffade jordbävningen i Haiti. - Därför kommer en viss omprioritering att ske så att en del av behållningen från fasteinsamlingen, troligen hälften, går till de drabbade i Haiti, säger Charles Câmara. Det finns alltså en risk, när människor drabbas av katastrof på ett håll i världen, att andra lidande människor glöms bort. Charles Câmara säger att det är förståeligt eftersom det blir ett stort massmedialt fokus på de akut lidande. I hjälparbetet har Caritas nätverket en stor fördel, eftersom våra präster, systrar och församlingar finns på plats långt innan en katastrof sker och känner till förhållandena. Hjälparbetet sätter omedelbart igång och vi finns kvar långt efter det att flesta andra hjälporganisationer lämnat om - rådet. Det är också lätt att glömma platser som tycks ha repat sig efter en katastrof. Det är nu fem år sedan tsunamin i Indiska oceanen drabbade flera länder, bland dem Sri Lanka, och världen frågar inte längre efter hur livet har gått vidare där. Just nu besöker Charles Câmara några av stiftets församlingar för att informera om det arbete som Caritas inledde samma dag som tsunamin hade drabbat Sri Lanka. - Arbetet har fortsatt i olika faser och pågår än, med ett bidrag även från Caritas Sverige i samarbete med församling - ar, Radio hjälp en och Svenska missionsrådet/sida. Bilden som Charles Câmara tog strax efter tsunamin, och som också finns på framsidan av detta Km-nummer, får stå för det hopp som kristna väcker med sitt bistånd, både ekonomiskt och praktiskt. Birgit Ahlberg-Hyse Text till affischbild i årets fasteinsamling: Genom Din gåva kan vi hjälpa de drabbade av katastrofer att leva ett värdigare liv. Foto: Charles Câmara Stöd till stiftets fasteinsamling: Bg eller Pg

9 katolskt FORUM ett samarbete mellan Eugeniaförsamlingen och S:ta Birgitta fhsk Katolskt Forum VT 2010 Kalendarium ( med reservation för tillägg) 12/1 kl 11 Kursstart:Obs! Ny kurs! Nutidskonst: Var kommer Gud in i bilden? M. Andersson 20/2 kl 16 Forum Filmklubben. T Nordlöf 23/2 kl 19 Författarafton: Ett möte mellan kristendom och judendom - en personlig berättelse. Sr S Hamring OP 4/3 kl 19 Moderna martyrer: Begreppet martyrium och Pierre Claverie. R Jacobsson 11/3 kl 19 Moderna martyrer: Motstånd mot nazismen. R Jacobsson 12-14/3 Ikonmåleri. A Deriev 18/3 kl 19 Moderna martyrer: Mänskliga rättigheter i Centralamerika. R Jacobsson 23/3 kl ca Dansföreställning: Se din tjänarinna. Dellárte Dansproduktion. 20/3 kl 16 Forum Filmklubben. T Nordlöf 16-18/4 Ikonmåleri. A Deriev 24/4 kl 16 Forum Filmklubben. T Nordlöf 22/5 kl 16 Forum Filmklubben. T Nordlöf aktuellt sid. 9 Stiftets största piporgel invigd: Musikalisk glädje i Göteborg Stiftets största piporgel finns i Kristus Konungens kyrka i Göteborg. Den är ursprungligen byggd 1907, har 45 stämmor, är i mycket gott skick och välsignades nyligen av biskop Anders Arborelius. Att ett så magnifikt instrument har kommit in i en katolsk kyrka i Sverige kan tillskrivas en ung musikers naiva reaktion på en ospelbar orgel: Lukas Arvidsson kom som 18-åring till Göteborg 2003 för att studera på Musikhög - skolan. Året därpå anställdes han som org a - nist i Kristus Konungens församling. Den orgel han mötte då, en 15-stämmig Grön - wallsorgel från 1941, gav honom en chock. - Jag visste inte att det fanns så dåliga instrument. Det här berättar Lukas Arvidsson vid kyrk - kaffet dagen efter invigningen. Hög mäs san är över och omkring sig har han flera av dem som har varit in blandade i orgelprojektet. Stämningen är uppsluppen. Man har kommit i mål med ett jättelikt arbete som har engagerat stiftet, församlingen och många utomstående. Alla är överens om att orgeln i Kristus Konungen kan bidra till en större medvetenhet om musikens värde i det liturgiska livet och att den kommer att uppmärksammas långt utanför församlingen, i konsertsammanhang. Lukas fick använda en hel del list för att få den dåvarande kyrkoherden, msgr Göran Degen, att förstå att kyrkan behövde en ny orgel. Ordinarie kurser är igång som vanligt! Aktuellt från Katolska Pedagogiska Nämnden Baskurs för kateketer Göteborg - del 3 om Bibeln: 6 februari, kl 10-16, Johannesgården, Västra Frölunda. Jönköping - del 3 om Bibeln: 20 februari, kl 10-16, S:t Franciskus församling, Klostergatan 70B Katolsk Vuxenutbildning Marielund, Stockholm "Att leva och växa i sitt dop", Sr Veronica Tournier OP, mars Göteborg, Johannesgården, Om människovärdet, P Erwin Bischofberger SJ, Helena DʼArcy, mars Presentation av konfirmandmaterialet Krisma Stockholm, 13 mars, kl 10-16, S:ta Birgittas folkhögskola Kurserna ges i samarbete med S:ta Birgittas folkhögskola Upplysning och anmälan: (32), fax Dubbel glädje på pallen. Organisten i Kristus Konungens församling i Göteborg, Lukas Arvidsson, närmast kameran, improviserar ett fyrhändigt orgelspel med stiftets musikkonsulent, Ulf Samuelsson. Deras glädje är stor över att orgelprojektet äntligen är i mål. Fortsättning

10 sid. 10 aktuellt Invigningskonsert. En av landets främsta konsertorganister, Mikael Wahlin, håller invigningskonsert i Kristus Konungens kyrka. Notera hur hans skjorta matchar orgelns registerandrag! Göran Degen minns det väl. - Jag är själv inte så musikaliskt bevand rad att jag störde mig nämnvärt på den befintliga orgeln. Och först sade jag att det var omöjligt att skaffa en ny. Det fanns ingen budget för det. Men när stiftsledningen lovade att gå in med en tredjedel av kostnaderna vågade jag ge mitt samtycke. Innan de ekonomiska förhandlingarna var avslutade kontaktade Lukas Tore Johansson på Tostareds kyrkorgelfabrik som ligger några mil söder om Göteborg. - Det är en av landets allra mest välrenommerade orgelfabriker, påpekar Ulf Samuelsson, som sedan han blev stiftets musikkonsulent har deltagit i slutskedet av orgelprojektet. Lukas hade forskat på nätet och fått korn på en Walkerorgel som hade varit placerad i First Church of Christ Scientist i London. Den var byggd 1907 och sparsamt använd. Nu låg den nerpackad eftersom kyrkan hade avsakraliserats. Tore och Lukas for till England och inspekterade instrumentet. Det befanns vara i ett så gott skick att Tore köpte det. Så går det till i orgelbyggarkretsar, förklarar Ulf Samuelsson. - De köper värdefulla orglar på spekulation eftersom de vet att de alltid får dem avyttrade. Och så blev det även i detta fall. När församlingens ekonomiansvariga ansåg sig ha en budget för projektet köpte de orgeln. Totalpriset, inklusive uppbyggnadsarbete, snickeri, elektronik och stämjusteringar, blev cirka tre miljoner kronor. Vid tiden för köpet hade fader Tobias Unnerstål blivit kyrkoherde. - Jag hade kommit in mitt i processen och såg bara till så att den avslutades. Men jag förstod att det var ett riktigt steg att ta. Förutom stiftet är de stora bidragsgivarna Ansgarwerk Schweiz och den egna församlingen. - Därutöver har Föreningen Musik i Kristus Konungen

11 aktuellt sid. 11 gjort ett stort insamlingsarbete och givmildheten har varit stor, kommenterar fader Tobias. Ett sätt att få in pengar har varit att låta folk adoptera fasadpiporna. - Det finns 61 stycken och var och en har kostat kronor. Inför invigningen återstod ändå närmare kronor att betala. Den summan, berättar fader Tobias, skänktes av en församlingsmedlem som vill vara anonym. I storlek överträffar orgeln alla andra i stiftet. - Fast det finns förstås inte så många än, säger Ulf Samuelsson som vid en snabb räkning på fingrarna kommer fram till åtta, möjligen tio, piporglar. - De flesta kyrkor har små kororglar med få stämmor, en del nöjer sig med en keyboard, andra har inget instrument alls. Lukas beskriver orgelns kapacitet. Den har 45 egenklingan - de stämmor men kommer upp i 55 med transmissioner, som innebär att man ökar de befintliga stämmornas flexibilitet. Byggd 1907 är den mest lämpad för senromantisk musik, vilket innebär att Lukas får utöka sin repertoar. - Men på orglar med den här kapaciteten kan man förstås spela allt. Man kan få fram vilka klanger man vill. När Mikael Wahlin spelade Bach i går lät det som en Bach-orgel Ja, Mikael Wahlin, en av landets främsta konsertorganister, var anlitad för invigningskonserten, lördagen den 16 januari. Förutom det Bach-verk som Lukas talade om, Toccata och fuga i d moll, spelade han verk från tiden då orgeln var ung. Bland de moderna numren fanns Rondoletto av Ernest Tomlinson och Toccata, helt nyskrivet, av Anne Wilson. Wahlin spelade också en egen komposition, Divertimento. Han avslutade med Louis Viernes överdådiga Carillon de Westminster, där Big Bens klockor dånar mäktigt. Under högmässan framträdde Göteborgs gosskör och biskopen uttryckte allas glädje över att den mäktiga sången förstärktes av orgeln. - Den hjälper oss till jubel och tacksamhet i vårt liv. Under pontifikalmässan gjorde Lukas Arvidsson sin första offentliga spelning. Men bakom låg oräkneliga, ofta nattliga, övningstimmar på orgelpallen. Vid söndagens högmässa spelade Ulf Samuelsson och för sången stod kyrkokören, ledd av Siri Leonardz. Och nu, vid kyrkkaffet, när Lukas Arvidsson pustar ut, skiner han av lycka, inte bara för att hans envishet har givit bästa möjliga resultat utan för att projektet har blivit så uppmärksammat. - Orglar brukar inte dra så mycket folk. Därför är jag är tagen av det stora intresset för vår orgel och att så många är glada! Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse Ovanlig välsignelse. I dunklet på läktaren välsignar biskop Anders den nya orgeln, assisterad av kyrkoherden i Kristurs Konungens församling, fader Tobias Unnerstål. På orgelpallen sitter Lukas Arvidsson, som gör sin första offentliga spelning under pontifikalmässan. När Km talade med Mikael Wahlin efter konserten var han nöjd med orgelns instrumentala kapacitet men inte med stabiliteten. - Mot slutet blev det ostämt. Det återstår många justeringar innan orgeln har vant sig vid det här rummet. Men kyrkan, och även Göteborg som orgelstad, har fått ett vackert instrument med en unik prägel. Också på det nationella planet är den här orgeln ett betydande tillskott med sin engelsk-romantiska profil. Mikael Wahlin fick ta emot stående ovationer tillsammans med självaste orgelbyggaren Tore Johansson. I den fullsatta kyrkan skymtade Anders Ekenberg, en av stiftets musikansvariga, ledamot av Katolska Liturgiska Nämnden och delaktig i orgelprojektet. Bland åhörarna fanns också biskop Anders Arborelius som senare under dagen firade en högmässa som han inledde med att gå upp på läktaren och välsigna orgeln.

12 sid. 12 aktuell intervju Åke Göransson, ny generalsekreterare för SST: Det är en demokratisk rättighet att kunna praktisera sin tro Åke Göransson flyttar 75 meter nästa månad. Från det krypin som varit hans under de sju år då han på deltid vid sidan av styrelseuppdrag och egen konsultverksamhet varit ekumenisk samordnare för Stockholms katolska stift vid SKR, Sveriges Kristna Råd. Till det mer luftiga utrymme också det inrymt i Ekumeniska Centret i Sundbyberg som disponeras av generalsekreteraren för SST, Nämnden för statligt stöd för trossamfund. Göransson efterträder den 15 mars den tidigare generalsekreteraren Jan-Erik Levy, som går i pension. SST är den statliga myndighet som har till uppgift att fördela statliga bidrag till trossamfunden, cirka 50 miljoner kronor årligen under de senaste åtta åren. 40 år av propositioner, motioner, utredningar och lobbyverksamhet ligger bakom denna världsunika myndighet som samlar alla religioner vid samma bord för att låna en formulering från SST:s före detta styrelseordförande Samuel Borg. Frågan om bidrag till de fria samfunden kom först upp i samband med 1968 års stat-kyrka-beredning, säger Åke Görans - son. - Beredningen, under Alva Myrdals ordförandeskap, menade att ekonomiska stödåtgärder borde gynna samtliga trossamfund och inte bara vissa etablerade former. Statsbidrag till fria trossamfund infördes tre år senare års stat-kyrka-beredning utmynnade aldrig i någon proposition från regeringens sida men beredning - ens argumentation kändes igen när riksdagen år 1971 beslutade om statsbidrag. Argumenten hos beredningen hade i huvudsak varit tre: 1. Servicargumentet. Samhällets främsta uppgift är att garantera att invånarnas in - dividuella behov, och dit hör också reli - giösa och kulturella behov, kan täckas. 2. Demokratiargumentet. En fungerande demokrati är beroende av att olika ideologier och trosriktningar kan göra sig gällande. 3. Värderingsargumentet. Demokratin är förankrad i vissa grundläggande vär - deringar som utformats under stark på - verkan av humanistiska ideal, såväl kristna som icke-kristna. Åke Göransson anknyter till det statliga partistöd som infördes på 1960-talet. - Det blev en förebild för bidraget till de fria samfunden. - Från statens sida ställdes inga krav på kontroll av partiernas verksamhet. Från trossamfundens sida påpekades då att samma regler borde gälla samfunden: sta - ten skulle inte ha någonting med samfundens teologiska grund och innehåll att göra. Att samfundens teologiska grund inte får recenseras bekräftades, menar Göransson, i regeringens proposition till stat-kyrka-reformen år 2000, när det apropå villkoren för statsbidrag hette: De krav som ställs upp bör främst vara av formell natur, men det bör också ske en prövning av hur trossamfundet förhåller sig till samhällets grundläggande värde - ringar. Detta får dock inte innebära att det sker någon närmare prövning och värde - ring av samfundets lära i förhållande till samhällets gemensamma värdegrund. Det kommer emellertid att råda olika meningar om hur denna skrivning ska tolkas och år 2004 ger regeringen SST i uppdrag att utreda i vilken mån de samfund som får statsbidrag bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som det svenska samhället vilar på. Resultatet av utredningen är spännande läsning intresserade hänvisas till boken Samfunden och bidragen (Pro p - rius, 2006). Åke Göransson tillträder i ett skede när bidragens vara eller icke-vara diskuteras såväl i som utanför Sveriges riksdag. Ska samfund som inte erkänner jämställdhet i det kyrkliga ämbetet, eller samlevnad bland personer av samma kön, få behålla rätten till statsbidrag? Göransson kommenterar: - Religionsfrihet inkluderar också rätten att iaktta vissa religiösa sedvänjor. Det är en demokratisk rättighet att ha möjlighet att praktisera sin tro. - En förutsättning för detta är att en långsiktig verksamhet kan byggas upp, något som inte låter sig göras utan ekonomiskt stöd.

13 aktuell intervju sid. 13 Han tycker att det känns märkligt att diskutera en eventuell minskning av bidragen när bidragsnivån legat på samma nivå i åtta år. Göransson gör en jämförelse med det stöd som erbjuds Svenska kyrkan. - Svenska kyrkan har inte del av statsbidrag via SST men betalar i gengäld ingenting för den statliga hjälpen med uppbörden av kyrkoavgift, en kostnad som exempelvis Katolska kyrkan får stå för själv. - Värdet av den hjälp som Svenska kyrkan på detta sätt får gratis beräknas till 123 miljoner kronor, anslaget till SST ligger kvar på knappt 50 miljoner. Och samtidigt är antalet "aktörer" eller "betjänade" i Svenska kyrkan ändå nästan identiskt med antalet inom övriga tros samfund sammantaget, tillägger han. Åke Göransson fick tjänsten som gene - ral sekreterare för SST i konkurrens med 45 andra sökande. Vi ringer upp Samuel Borg, SST:s styrelseordförande när ansök - ningarna vägdes mot varandra, och frågar honom om varför det slutligen blev Göransson som utsågs. Borg nämner den nye generalsekrete - rarens ledaregenskaper och erfarenhet av personalfrågor och budgetansvar, liksom mixen av politisk, ideologisk och admini - strativ kunnighet. - Sammanfattningsvis har Göransson, som nu blir nämndens ansikte utåt, goda ambassadörsegenskaper. Eller för att konkretisera: Åke Göransson har suttit i Sveriges Kristna Råds styrelse under sammanlagt 16 år. Har varit ordförande för Kyrkornas EU-kontor. Sitter sedan 1988 i Sensus förbundsstyrelse. Sam arbetade med SST och Frikyrkorådet inför stat-kyrka-reformen. Är sedan 1998 vice ordförande i Arbetsgivaralliansen. Är ledamot av Trygghetsrådets styrelse. Har under de senaste åren arbetat mer och mer med interreligiösa frågor Bland Km:s läsare finns det ju många som stött på Åke Göransson i andra sammanhang. Mellan 1985 och 2001 var Görans - son anställd som studierektor inom stiftet, de sista åren som biskopsdelegat för utvecklings- och organisationsfrågor. I Km, och tidigare i Katolsk Kyrkotidning, har han bland annat figurerat i samband med påvebesöket och stiftssynoden, under uppbyggandet av präst- och diakonutbildningarna och som ordförande i styrelserna för de två katolska folkhögskolorna. I och med att han tillträder tjänsten som generalsekreterare måste Göransson frånsäga sig alla nationella uppdrag, inklusive förtroendeuppdrag, med koppling till stiftet. - Jag kan ju inte ha några uppdrag hos ett samfund som tar emot statsbidrag från SST, det vore att sitta på två stolar samtidigt. I framtiden kommer jag att vara bara en vanlig mässbesökare. Det är inte så bara, tillägger han. Margareta Murray-Nyman Brobyggare. SST är en viktig länk mellan trossamfunden och staten, säger nye generalsekreteraren Åke Göransson. Foto: Birgit Ahlberg-Hyse Fotnot: SST:s styrelse tillsätts av regeringen. Den 1 januari 2010 efterträddes Samuel Borg av stiftets finanschef Charlotte Byström som SST:s styrelseordförande. Ordförandens huvuduppgift är att leda nämndens arbete och framför allt sammanträdena. SST, Nämnden för statligt stöd till trossamfund SST fördelar tre typer av bidrag: organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektbidrag. Större delen av bidraget ges som organisationsbidrag. Staten beslutar om vilka som kan komma i fråga för bidrag men påverkar inte trossamfundens egna prioriteringar av hur organisationsbidraget ska användas. Vissa verksamheter kan vara av sådan art att staten vill sätta in särskilda stödåtgärder. SST fördelar två typer av verksamhetsbidrag: för teologisk utbildning och för andlig vård inom sjukvården. Projektbidrag gäller för verksamhet som har en tydlig början och ett tydligt slut. SST fördelar tre typer av projektbidrag: lokalbidrag (bland annat handikappanpassning), etableringsbidrag (till nykommande samfund) och särskilt utbildningsbidrag. Drygt 40 kyrkor/samfund/församlingar fick bidrag under år Till bidragsberättigade, vid sidan av kristna kyrkor och samfund, hör judiska, islamiska och buddhistiska församlingar. Storleken på bidraget påverkas av hur många de betjänade medlemmarna är. Under år 2009 delades kronor ut i bidrag till Katolska kyrkan (summan ska minskas med den avgift som staten tar för uppbörd av kyrkoavgiften). Antalet registrerade katoliker uppgick den 25 januari 2010 till Mera information om bidrag och bidragsberättigade finns på SST:s hemsida,

14 sid. 14 aktuell intervju Meditationer i ny form ger vägledning inför påsken Till årets fastetid erbjuds stiftets församlingar ett material som heter Ett heligt folk. Dagliga meditationer och gruppreflektioner. - Vi hoppas att det ska hjälpa smågrupper och enskilda att bereda sig inför påsken, säger diakon Stefan Nordström, ordförande i Katolska Utskottet för Evangelisation, KUE. Det är första gången som en andlig vägledning av denna typ ges ut i vårt stift. Idén kommer från det katolska stiftet Westminster i London som Stefan Nordström har besökt. - Där har de material för fastan och för oktober/november. Vi väljer fastan till att börja med. Ytterligare ett material kommer till hösten och gäller från den 10 oktober till Kristus Konungens dag. Efter nästa års fasteperiod gör vi en utvärdering av intresset i våra församlingar. Ett heligt folk, som KUE ger ut i samarbete med studieförbundet Bilda, är en översättning och lätt bearbetning av det engelska materialet. Det tar upp tiden från första söndagen i fastan till påskafton och varje avsnitt inleds med söndagens evangelieläsning, årgång C. - För varje dag i veckan som följer ges en kort reflexion och citat ur Katolska kyrkans lilla katekes och officiella dokument som Apostolicam Actuositatem, Andra Vatikan - koncilets dekret om lekmannaapostolatet, Lumen Gentium, Andra Vatikankoncilets konstitution om Kyrkan, och Christifidelis Laici, Johannes Paulus II:s apostoliska uppmaning om lekfolkets kallelse och mission. Materialet ska kunna användas för personlig bön och meditation men Stefan Nordström hoppas att det också ska inbjuda till samtal i små grupper. Med häftet följer därför en hand - ledning i hur man startar och leder en grupp i sin församling. Den heter Smågrupper i kyrkans liv. Man behöver inte vara teolog eller själavårdare eller tera - peut för att leda en smågrupp. Det räcker att ta initiativ till en grupp och hålla ihop samtalet, framhåller Stefan. - Idealet är om någon åtar sig självmant att vara ledare men kanske kan kyrkoherdarna handplocka lämpliga personer. Man kan även få stöd från sitt lokala Bildakontor med att fungera som smågruppsledare. Små grupper av människor som ber och reflekterar tillsammans är en del av kyrkans tradition. Det kan komma mycket gott ur dessa gemenskaper, säger Stefan och påminner om Kristi löfte: Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Genom erbjudandet till församlingarna att studera evangeliet i smågrupper förverkligas en av de uppgifter som KUE har fått från biskop Anders. - Den handlar om att medvetandegöra församlingarna om varje kristens sändning och uppdrag att föra evangeliet till världen. Stiftets alla kyrkoherdar har fått materialet lagom till första söndagen i fastan och Stefan hoppas att de sprider det, till en liten kostnad, i församlingarna. - Jag har inga stora visioner inför detta. Det är något som ska växa långsamt, med en grupp i taget, så att det så småningom förankras i stiftet. Birgit Ahlberg-Hyse Ett heligt folk. Framsidan på häftet med evangelietexter, reflexioner och böner i fastan.

15 aktuell intervju sid. 15 De nordiska biskoparna uppmärksammar vuxenkatekumenatet Aldrig tidigare har den nordiska biskopskonferensen nämnt vuxenkatekumenatet i ett herdabrev. Men söndagen den 24 januari skedde det, berättar Stefan Nordström. - Detta aktualiserar vår kyrkas uppdrag att vara förberedda och omsorgsfulla mot de personer som genom dop eller konversion vill leva i vår gemenskap. De som vill komma in i vår gemenskap är en gåva och kan verkligen vara inspirerande för hela församlingen. Vuxenkatekumenatet är en ordning för vuxna människors kristna initiation och innebär speciella riter under en vandring mot en gemenskap genom dopet. Man följer den fornkyrkliga ordningen som återupprättades efter Andra Vatikankonciliet och kom Inlemmandet i den kristna gemenskapen sker stegvis och kräver att församlingen är väl förberedd att ta emot sin nya medlem, säger Stefan Nordström. - Den nya medlemmen får inte bara bli ett nummer i re - gistret utan ska vara sedd och uppmärksammad. En nytill - kommen behöver hjälp med att leva som kristen och det är församlingens uppgift att undervisa, inte bara prästens. I S:ta Eugenia församling i Stockholm, där Stefan Nordström är diakon, finns sedan tio år ett arbete med vuxenkatekumenatet. Varje påsknatt upptas där nya kristna i gemenskapen genom dopet, efter att ha gått igenom olika steg i en process som föreskrivs i Katolska kyrkans katekes. Andra församlingar i stiftet där vuxendop till viss del sker efter denna katekumenatsprocess är Kristus Konungens församling i Göteborg, Heliga Trefaldighets församling i Järfälla och spanska missionen i Stockholm. Vuxenkatekumenatet blir allt viktigare i vår tid då kristendomen riskerar att förlora sin identitet, menar Stefan Nordström. - Många vet inte vad tro är. Vi kristna behöver påminna människor om varför de är döpta. Och alla har ett uppdrag att missionera, det gäller lekmän likaväl som präster. Stefan Nordström gläder sig över de nordiska bi skoparnas herdabrev eftersom det lyfter fram vikten av vuxenkatekumenatet - Där får människor hjälp att hitta och fördjupa sig i tron. Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse För mer information om vuxenkatekumenatet se KUE:s hemsida: Starta en bön- och samtalsgrupp! Det uppmanar diakon Stefan Nordström som hoppas att Ett heligt folk ska spridas över stiftet.

16 sid. 16 aktuell intervju Fredrik Emanuelson OMI: Katolska lekmän behöver utbildas i att påverka det svenska samhället Utbildning av präster och ständiga diakoner och ökade insatser på stiftets informationsavdelning. Det är nya ansvarsområden från årsskiftet för pater Fredrik Emanuelson OMI. Men han vill också arbeta med bildning för lekmännen. - De måste få fler möjligheter att lära sig mer om Kyrkans tro och ta mer plats i samhällsutvecklingen, säger han. Pater Fredriks nya tillvaro inleddes vid årsskiftet men det tar en del tid att genomföra kyrkoherdebytet i Järfälla och introducera efterträdaren, fader Benoy José Thottiyil MST, i det som tjänsten kräver. Kyrkoherdetjänsten är det enda pater Fredrik lämnar. Uppdraget som stiftets ekumeniske samordnare har han kvar. Men den största delen av sin tid kommer han att ägna utbildning på olika nivåer. Hans nya titel är studieprefekt och den övertar han från fader Ingvar Fogelqvist som numera är kyrkoherde i Växjö. Högst upp på pater Fredriks priorite - ringslista står ett program för utbildning av nyutnämnda kyrkoherdar. Det är ett arbete som tidigare har initierats av msgr Miroslaw Dudek och pater Klaus Dietz och som fader Ingvar har genomfört i mindre omfattning. - Även om prästerna har arbetat som kaplaner i församlingar är det mycket nytt för dem när de blir kyrkoherdar, säger pater Fredrik. - En del pastorala frågor är nya. Men främst handlar det om själva hantverket, sakramentsförvaltning, ekonomiansvaret, arbetet med ekonomi- och pastoralråd, civilrättsliga frågor, blanketthantering och hantering av kyrkböckerna vid förrätt - ningar. En annan målgrupp är nyanlända präster som vid sidan av språkutbildning behöver information om svenskt samhälle och svensk kultur. Pater Fredrik ska i framtiden även an - svara för utbildningen av ständiga diakoner. Fader Ingvar har dock hand om den pågående utbildningen, som avslutas i vår. Fredrik Emanuelson ser sig just nu om - kring efter samarbetspartners. Han nämner det breda spann av institutioner med olika kompetens som stiftet har till förfogande: prästseminariet, Newman in stitutet, folk - hög skolorna, Katolska Peda gogiska Nämn d en och studieförbunden Bilda och Sensus. Utöver utbildningen av klerus, det vill säga präster och ständiga diakoner, vill han rikta sig till lekmän med det han kallar bildning. Vad menar du med det begreppet? - Jag menar att vi mer och bättre måste lära oss att leva i vår katolska tro i Sverige. Lekmännen behöver lära sig mer om Kyrkan och bli starkare i samtalet om det samhälle som vi lever i. De som tillhör den världsvida kyrkan har unika resurser att tillföra utvecklingen, menar pater Fredrik. - Vi behöver dela med oss av Kyrkans människosyn och engagera oss mera i frågor som rör integration där många av oss har viktiga erfarenheter. Bildning, fortsätter han, är att lära sig mera om vad som sker i omvärlden och använda sin tro och sina erfarenheter för att påverka skeendena. Från årsskiftet är pater Fredrik också fastare knuten till stiftets informations - avdelning. - Den är hårt ansträngd och jag ska vara en resursförstärkning. Mina exakta arbets - uppgifter har vi inte diskuterat än. Jag vet bara att jag mer formellt går in i ett samarbete som vi har sedan tidigare. Fredrik Emanuelson kommer att bo i dom kyrkoförsamlingen. Det innebär att han till allt det nya från årsskiftet även är subsidiar i Domkyrkan. - En präst får inte enbart ha en admi - ni stra tiv tjänst utan ska ha en församlingstillhörighet. Jag står till förfogande i för samlingen även om jag har en annan tjänst. Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse Fotnot: Pater Fredrik Emanuelson har utnämns att ingå som adjungerad ledamot i Katolska Pedagogiska Nämnden från den 1 januari 2010 till och med den 1 juni Sr Basma Yousif OP är ny ordinarie ledamot. På andra poster. Pater Fredrik Emanuelson OMI har fått flera nya arbetsuppgifter efter årsskiftet.

17 Stor enighet bland kyrkorna om nej till assisterat självmord aktuellt inrikes sid. 17 Avgörande frågor i livets slutskede. Det var ämnet för den konferens som Sveriges Kristna Råd och Betaniastiftelsen nyligen arrangerade i Stockholm. Konferensen ville uppmärksamma och fördjupa den debatt om vård i livets slutskede som intensifierades efter att Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER) hösten 2008 överlämnat en promemoria till regeringen om överväganden vid livets slutskede. I promemorian tydliggjorde SMER fem överväganden i livets slutskede: att avstå från att inleda livsuppehållande behandling att avbryta livsuppehållande behandling att erbjuda palliativ behandling och palliativ sedering att erbjuda läkarhjälp vid förskrivning av läkemedel vid ett självvalt livsslut att erbjuda aktiv läkarhjälp vid ett självvalt livsslut Under dagens första del förklarade de tre ledamöterna i SMER som stod bakom promemorian, Barbro Westerholm, Daniel Brattgård och Niels Lynöe, tillsammans med SMER:s ordförande Daniel Tarschys, hur de hade resonerat när de skrev promemorian, och varför de ansåg den angelägen. De beklagade också att SMER ännu inte fått något svar från socialminister Göran Hägglund annat än i de debattartiklar som publicerades efter att SMER överlämnat promemorian, där han bestämt tar avstånd från läkarassisterat självmord och dödshjälp. Representanterna från SMER uppmanade regeringen att låta tillsätta en utredning om vård i livets slutskede med särskild tonvikt på de två sistnämnda övervägandena och Daniel Brattgård, sjukhuspräst i Svenska kyrkan, förklarade att han är öppen för läkarassisterat självmord. Niels Lynöe, professor i medicinsk etik vid Karolinska institutet, redogjorde för att han önskar att Socialstyrelsen på försök legitimerar ett antal läkare som får skriva ut läkemedel som deras patienter kan använda för att avsluta sina liv. Efter det yttrade sig två mycket sakkunniga läkare, Ingrid Underskog, palliativläkare, och Lennart Persson, neurolog, som berättade om sina erfarenheter av döende patienter och vård av patienter med ALS. Båda förklarade varför de anser att varken läkarassisterat självmord eller dödshjälp är något eftersträvansvärt, berättade att det heller inte är något som deras patienter på allvar efterfrågar och redogjorde sedan för vad de i stället kan göra för att hjälpa patienterna fram till den naturliga döden. Till sist vidtog en panel med Anders Wejryd, ärkebiskop i Svenska kyrkan, Misha Jaksic, präst i Serbisk-ortodoxa kyrkan, Christina Wåhlin, sjukhuspastor från Pingst, och Helena D Arcy, Respekts ordförande. De fyra förklarade varför de inte ser någon kontrovers i de första tre övervägandena i SMER:s promemoria så länge det som föreslås där, när så är möjligt, sker i fullt samförstånd mellan läkare och patient och alltid för patientens bästa. Samtidigt tog alla fyra bestämt avstånd från legalisering av assisterat självmord. Chrstina Wåhlin kommenterade: Ska vi ha pillerbrukar i stället för medmänniskor? Anders Wejryd sa sig dela den önskan om en statlig utredning om läkarassisterat självmord och dödshjälp som fördes fram från SMER:s sida. Ingen av de andra tre i panelen tog upp denna tråd. Helena D Arcy Fotnot: Betaniastiftelsen, som arbetar med kompetensutveckling inom äldrevård och palliativ vård,är en fristående stiftelse med anknytning till Metodistkyrkan. Panelen. Från vänster ser vi Misha Jaksic, präst i Serbisk-ortodoxa kyrkan och samordnare för den ortodoxa kyrkofamiljen inom Sveriges Kristna Råd, Christina Wåhlin, sjukhuspastor, Pingst - fria församlingar i samverkan, ärkebiskop Anders Wejryd, Svenska kyrkan, och Respekts ordförande Helena D'Arcy. Foto: Peter Carlsson, Sveriges Kristna Råd

18 sid. 18 aktuellt inrikes Byggprojektet framskrider Josephinahemmet får en ny granne Nu tar projektet med ett nytt katolskt boende vid Josephinahemmet ett steg framåt. Hemmets stiftelse har avtalat att sälja mark till det fastighetsbolag som ansvarar för bygget och detaljplanen blir klar under våren. I höst tas det första spadtaget. Som Km berättade i nr 12/09 ska ett punkthus med 40 lägenheter byggas vid det katolska ålderdomshemmet, Josephinahemmet, i Blackeberg i väst - ra Stockholm. Projektet drivs av Josephina hem - mets stiftelse i samarbete med Fortis fastigheter AB. Lägenheterna blir bostadsrätter och av dem räknar stiftelsen med att köpa mellan fem och tio för att hyra ut till katoliker. - De som inte har råd att köpa en lägenhet ska ändå ha möjlighet att bo där. Därför vill stiftelsen äga några lägenheter för uthyrning, säger Erik Kellner, ordförande i styrelsen för Stiftelsen Josephinahemmet. Katoliker kommer att ha förtur även till de bostadsrätter som säljs till marknadsmässiga priser av Fortis fastig - heter. - De ska först och främst förmedlas inom vårt nätverk, säger Erik Kellner. Vi har stämt träff utanför Josephina - hemmet för att titta på platsen där huset ska byggas. Med är också fastighetsföretagets representanter, Björn Berg och Johan Berg, och arkitekten Kri Bennström, som har ritat huset. Björn Berg berättar att Fortis fastigheter i flera år har haft kontakt med styrelsen för Stiftelsen Josep hina - hemmet om möjligheterna till en utbyggnad och att de 2006 fick uppdraget att komma med förslag på ett Här ska huset ligga. Erik Kellner, ordförande i styrelsen för Stiftelsen Josephinahemmet, Kri Bennström från Bergkrantz arkitekter och Johan Berg från Fortis fastigheter AB, står vid Josephinahemmets sydöstra gavel och markerar det övre hörnet på det nya huset för katolskt boende. Erik Kellner pekar ut huskroppens läge åt söder. En del träd kommer att fällas men många ska bevaras. Det framgår av Kri Bennströms plan. Foto: Birgit Ahlberg-Hyse

19 aktuellt inrikes sid. 19 hus med ett modernt boende för katoliker. - Det var först då styrelsen ansåg att stiftelsen hade tillräcklig ekonomi för att ge sig in i ett projekt, kommenterar Erik Kellner. Samråd har skett med grannar och myndigheter gällande bland annat det nya huset och underlaget för en ny detaljplan är i princip klar. I vår upprättas en detaljplan för bygget. Den gäller främst parkeringsplatserna, som till stor del kommer att ligga under jord. En säljplan för lägenheterna blir ock så klar under våren. Kri Bennström är anställd hos Berg - krantz arkitekter som haft många uppdrag inom bostadsbyggandet i Blacke - berg under de senaste åren. - Området är kulturskyddat som ett typiskt 50-talsområde. Med sin höjd bryter det nya huset av mot den lägre bebyggelsen omkring men det kommer ändå att smälta in i miljön eftersom det delvis får fasadbeklädnad av tegel. Runt Blackeberg finns också sedan tidigare högre hus i liknande lägen. Ursprungligen hade Kri tänkt sig elva våningar men fick ta bort en vå - ning av hänsyn till Luftfartsverkets regler kring Bromma flygplats. Huset ska byggas i sluttningen ned - an för Josephinahemmets sydöstra gavel. Det betyder att långsidans fasad inte blir skymd. Däremot kommer huset att skugga hemmets altan under morgontimmarna, kommenterar Kri Bennström. Många av lägenheterna får en vacker utsikt mot söder och från de översta våningarna kommer man att se Mälaren, säger Johan Berg. - Boendekvalitet är en hel vetenskap och Kri Bennströms förslag är mycket väl genomtänkt för att varje lägenhet ska få en optimal planlösning. Alla lägenheter får balkong, många i söderläge. Även de som vetter åt öster och väster får en aning söderutsikt genom burspråk och utanpåliggande balkonger. Lägenheternas storlek varierar mellan två-, tre- och fyrarummare. För dem som bokar lägenhet tidigt finns möjligheter att påverka planlösningen. Syftet med bygget är att skapa möjligheter för människor, ensamstående katoliker eller par där en av makarna ska vara katolik, att bo bredvid Jo se p hina - hemmet. Erik Kellner berättar hur stiftelsens styrelse resonerar: - Vi tänker oss att de som kommer kan liva upp den katolska miljön där, umgås med andra katoliker, besöka mässorna och delta i övriga aktiviteter på hemmet. De ska exempelvis kunna äta där, men då självklart mot betalning. Styrelsen hoppas att folk i olika åldrar och kategorier, gärna barnfamiljer, ska vara intresserade av det nya boendet. För äldre personer som behöver service gäller Stockholms stads regler för kommunal hemtjänst. - De som flyttar in ska inte ha något vårdbehov men de har förtur till Josephinahemmet. För att bo där krävs dock särskild prövning av vårdoch biståndsbehovet, förklarar Erik Kellner, som påpekar att erbjudandet om det nya boendet givetvis gäller katoliker i hela landet. Birgit Ahlberg-Hyse Söderläge. Så här kommer det nya huset att se ut från söder. Bild: Bergkrantz arkitekter (bild framtagen i dator) Mer information på Stiftelsen Josephinahemmets hemsida under rubriken Nybygget

20 sid. 20 aktuellt reportage Frostig information. En pil mot S:ta Ragnhilds kapell och en pil mot det katolska servicehuset visar var vi har hamnat, framför Josephinahemmets entré. En vanlig dag på Josephinahemmet Josephinahemmet är ett modernt äldreboende men ännu vårdas minnena efter drottning Josephina som grundande det Medan planeringen av nybygget pågår utanför husknuten fortsätter vardagen här med motion, opera, högläsning och god mat och så förstås regelbunden mässa och rosenkransbön. Km tittar in på hemmet en kulen januari - dag och Patricia Crone, som är verksamhetschef, visar runt. Vi stannar till vid en tavla full av fotografier från de senaste festerna, advent, Lucia, jul. Uppskattade är Luciatåget från S:t Eriks katolska skola och besöken från dagisbarnen, utklädda till tomtar och pepparkaksgubbar. - De boende blir så glada då! Josephinahemmet, berättar Patricia, har 36 lägenheter, en- och tvårummare. - Här bor människor som är mycket gamla. Två fyller 100 i år, en blir 101. Medelåldern är 88 år. De som kommer hit nu är så kallade äldre äldre och i sämre tillstånd än de som kom tidigare. Förklaringen kan vara att allt fler bor i eget boende längre upp i åren numera. För att få bo på Josephinahemmet krävs ett kommunalt biståndsbeslut. - Det går alltså inte bara att anmäla sitt intresse för att bo här, även om många skulle vilja komma hit, säger Patricia med ett leende. När vårt besök här är slut ska vi förstå vad hon menar. Josephinahemmet är ett ålderdomshem utöver det vanliga. Patricia har arbetat här sedan hösten 2003 och har lång erfarenhet av äldrevård. I botten är hon sjuksköterska. - Cirka 35 personer arbetar här. Mest arbetskrävande är mornarna, när alla ska komma igång för dagen. Personalkategorierna är sjuksköterska, undersköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast, administratör. En läkare kommer en gång i veckan. Hemmet är mångkulturellt. För närvarande representerar de boende sex nationaliteter och personalen tolv. - Alla boende är katoliker, såsom stadgarna påbjuder. I personalen är många katoliker men detta är inget krav. Däremot ska alla acceptera katolska värderingar. Och vad säger Patricia om det plane - rade bygget av höghus inpå knuten? - Det är lite synd att en bit av trädgården försvinner. Men att det samlas flera katoliker här är bara en fördel. Det blir ett litet katolskt samhälle som kan skapa trygghet för alla. Vi knackar på dörren till sjuksköter - skeepeditionen och träffar syster Lud - wika. Även hon tycker att det blir bra med flera katoliker i grannskapet. - Fast det blir trångt i kapellet. Eftersom villkoren för äldre i det nya boendet är helt andra än på Josephinahemmet blir det inte något merarbete för henne och den personal som hon ansvarar för, säger hon. Och här är det ändå fullt upp? - Ja. De boende behöver mycket vård och hjälp. Här finns ju kvarboenderätt, vilket betyder att man ska kunna bo här intill livet slut. Vi går vidare. Salongen är vackert in - redd med stilmöbler som anstår ett hem som har grundats av en drottning. Patricia pekar på ett skåp som lär ha varit drottningens privata egendom. I en av de två matsalarna är borden flyttade mot väggarna för att ge plats åt dagens gymnastik. I den andra matsalen, där det är lugnt så här på förmiddagen, träffar vi Anna Lozinska som ansvarar för serveringen av frukost och lunch - Några av de boende får en bricka Ansiktet utåt. Patricia Crone är verksamhetschef på Josephinahemmet.